Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående biografföreställningar

1911-03-10 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:160, Med förslag till förordning angående biografföreställningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj.ls nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till förordning angående biografföreställningar; gifven

Stockholms slott den 10 mars 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta Riksdagens

yttrande öfver bilagda förslag till förordning angående biografföreställningar;

och vill Kungl. Maj:t, efter emottagandet af Riksdagens svar,

företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och förordna om utfärdande

af författning i ämnet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Sand. 1 Åfd. 105 Käft. (Nr 160.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Förslag

till

Förordning angående biografföreställningar.

§ 1.

Hvar och en, som vill offentligen förevisa rörliga fotografiska bilder

eller så kallade biografbilder, skall därom göra ansökan i stad hos vederbörande

polismyndighet och å landet bos kronofogden eller, där Kungl.

Maj:ts befallningshafvande så förordnat, länsmannen; och vare sökanden

pliktig, när det af polismyndigheten påfordras, att ej mindre styrka, att

den uppgifna lokalen blifvit af ägaren eller innebafvaren upplåten för

ändamålet, än äfven om föreställningens närmare beskaffenhet lämna

polismyndigheten de upplysningar, denna äskar för att kunna meddela

erforderliga ordningsföreskrifter.

Där hinder ej anses möta för det sökta tillståndet, har polismyndigheten

att meddela tillståndsbevis. Innan sådant erhållits, vare förbjudet

att utlämna inträdeskort, fordra, begära eller mottaga afgift.

Meddeladt tillstånd må återkallas, när helst skälig anledning därtill

förekommer.

§ 2.

Visar sig, att föreställning, som omförmäles här ofvan, åsyftar eller

innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder

till svårare oordning, eller att af polismyndigheten meddelade ordningsföreskrifter

rörande föreställningen icke åtlydas, äge polismyndigheten

förbjuda dess förnyande. I nu nämnda fall äfvensom då tillställningen

äger rum utan vederbörligt tillstånd eller i strid mot meddeladt tillstånd,

eller bland de närvarande uppkommer oordning af svårare beskaffenhet,

den där icke genom deltagarnas i densamma aflägsnande kan undanröjas,

må föreställningen af polismyndighet inställas eller upplösas; och

vare alla de, som församlat sig å stället, pliktiga att, på nämnda myndighets

uppmaning, begifva sig därifrån, vid bot från och med 5 till

och med 100 kronor för en hvar, som icke ställer sig sådan uppmaningtill

efterrättelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

§ 3.

Barn under 15 år må ej lämnas tillträde till biografföreställning,

där förevisning äger rum af andra bilder än sådana, som, på sätt bär

nedan sägs, blifvit godkända till förevisning jämväl för barn, ej heller,

där barnet icke åtföljes af målsman, till sådan föreställning, som afslutas

senare än klockan åtta eftermiddagen.

Genom tydliga anslag skall utmärkas, huruvida barn äger tillträde

till biografföreställning eller icke.

§ 4.

Vid föreställning, som afses i § 1, må ej förevisas bilder, såvida de

icke dessförinnan blifvit efter verkställd granskning godkända ijden ordning

här nedan sägs.

Hvad sålunda föreskrifvits gäller ej i afseende å bilder, som troget

skildra nyligen inträffade händelser och förevisas under en tid af högst

10 dagar efter det de skildrade händelserna ägt rum; dock att icke heller

dylika bilder må förevisas, innan polismyndigheten godkänt desamma.

§ 5.

Den i § 4 första stycket omnämnda granskning af biografbilder

skall för hela riket verkställas i Stockholm af en eller flera utaf Kungl.

Maj:t därtill förordnade granskningsmän.

Granskningsman äger af den, som påkallat granskningen, åtnjuta

godtgörelse enligt särskild taxa. Denna taxa fastställes af Kungl. Maj :t,

som jämväl meddelar närmare föreskrifter i öfrigt angående granskningsmännens

verksamhet.

§ 6.

Granskningsman må ej godkänna biografbilder, hvilkas förevisande

skulle strida mot allmän lag eller goda seder eller eljest kunna verka

förråande, upphetsande eller till förvillande af rättsbegreppen. Bilder,

som framställa skräckscener, själfmord eller grofva förbrytelser på sådant

sätt eller i sådant sammanhang, att dylik verkan kan åstadkommas, må

sålunda icke godkännas.

Till förevisning vid sådan föreställning, till hvilken barn under 15

år lämnas tillträde, må ej heller godkännas bilder, som äro ägnade att

skadligt uppjaga barns fantasi eller eljest menligt inverka på deras andliga

utveckling eller hälsa.

Bilder af annan beskaffenhet, än nu nämnts, må granskningsman ej

vägra godkänna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

§ 7.

Film, som blifvit till granskning godkänd, skall till bevis därom

åtryckas med registreringsnummer försedd stämpel, hvarjämte granskningsman

skall utfärda intyg öfver godkännandet, innehållande

1) namnet på den firma, från hvilken filmen utgått,

2) kortfattad beskrifning af bilderna med rubrik och underrubriker,

om sådana äro anbragta å filmen,

3) uppgift å filmens längd och, om någon del af filmen af granskningsman

uteslutits, måttet å filmen efter uteslutningen samt

4) det i stämpeln upptagna registreringsnumret.

I stämpeln och intyget skall tillika angifvas, huruvida bildserien

blifvit eller icke blifvit godkänd till förevisning vid föreställning, till

hvilken barn under 15 år lämnas tillträde.

Intyg, som nu sagts, skall vid anfordran tillhandahållas polismyndighet.

§ 8.

Den, som utan tillstånd eller i strid mot föreskrifterna i meddeladt

tillståndsbevis gifver föreställning,- som afses i § 1, eller icke ställer sig

till efterrättelse af polismyndighet för föreställningen meddelade ordningsföreskrifter

eller upplåter lokal för föreställning, som gifves utan tillstånd,

böte från och med 10 till och med 500 kronor.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, som öfverträder föreskrifterna

i § 3 eller § 4.

§ 9.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som

omförmäles i § 8, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, för hvarje

gång stämning därför utfärdats och delgifvits, fällas till ansvar enligt

samma §.

§ io.

Förseelse, som omförmäles i § 8, skall åtalas af allmän åklagare,

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest hos

poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol samt å

landet vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols

eller poliskammares beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär

i brottmål finnes förordnadt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

§ 11.

Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla hälften kronan

och hälften åklagaren. Finnes särskild angifvare, tage han hälften

af åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

§ 12.

Öfver granskningsmans beslut må klagan hos Kungl. Maj:t i vederbörande

statsdepartement föras i den ordning, som för ekonomimål i

allmänhet är stadgad.

§ 13-

Hvad i denna förordning är stadgadt galle ej i fråga om förevisning

af biografbilder vid andaktsöfning eller i sammanhang med föreläsning,

som anordnas vid läroanstalt eller med statsunderstöd, ej heller

i andra fall då Kungl. Maj:t på ansökan meddelar befrielse från förordningens

tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1911.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Förordning

ang. biografföreställningar.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

»Härmed tillåter jag mig påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

rörande frågan om åstadkommande af en verksam kontroll å biografföreställningar.

Här i Sverige lära biografer såsom folknöje börjat mera allmänt

förekomma först omkring år 1905. Deras antal växte snabbt, och i närvarande

stund lära omkring 200 biografteatrar finnas i riket.

Snart nog visade sig, att dessa biografteatrars program lämnade rum

för mycket befogade anmärkningar. Det blef allt mera uppenbart, att

åtgärder måste vidtagas för vinnande af rättelse, och den 13 november

1908 utfärdade Eders Kungl. Maj;t till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i riket följande cirkulär:

»Vår uppmärksamhet har blifvit fäst därå, att rikets polismyndigheter

vid pröfningar af ansökningar om tillstånd, där sådant erfordras,

till anordnande af biografförevisningar och liknande tillställningar icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

alltid träffa nödiga anstalter till förekommande däraf, att vid dylika tillställningar

förevisas något, som strider mot sedlighet eller eljest uppenbarligen

icke bör offentligen framställas, samt att polismyndigheterna

understundom jämväl brustit i behörig tillsyn öfver dessa tillställningar.

Med anledning häraf hafva vi härigenom velat anbefalla Eder att erinra

vederbörande polismyndigheter om angelägenheten att iakttaga, hvad

med gällande författningars innehåll i förekommande ärenden öfverensstämmer.

»

I det stora hela visade det sig emellertid, att cirkuläret ej medförde

den önskade förändringen i biografprogrammens karaktär i landet.

Vid 1909 års Riksdag väcktes också i Riksdagens båda kamrar lika

lydande motioner i syfte _ att råda bot mot dessa missförhållanden. I

anledning häraf beslöt Riksdagen i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t

anhålla, att Eders Kungl. .Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida mera

bestämda och effektiva föreskrifter matte kunna utfärdas till förebyggande

af det skadliga inflytandet af biografföreställningar, särskild! på den uppväxande

ungdomen i vårt land, samt, därest verkställd utredning därtill

gåfve anledning, till Riksdagen göra de framställningar, som häraf kunde

föranledas. I skrifvelsen anförde Riksdagen bland annat:

»Det torde ej kunna förnekas, att biografföreställningar med goda

och gedigna program kunna i viss mån utgöra verksamma bildningsmedel

och för allmänheten vara en både nyttig och nöjsam förströelse.

Men å andra sidan har erfarenheten tyvärr redan visat, att de mången

gång urartat till ett mer eller mindre osundt geschäft, som går ut på

att, genom att ibland de goda och bildande numren i programmen insticka

omoraliska, rafflande, skrämmande dylika, ockra på allmänhetens

godtrogenhet. I stället för att verka bildande och förädlande, verka de

därför ofta skadligt och förråande. De hafva därigenom börjat blifva eu

verklig fara speciellt för det uppväxande släktet. Det förhållandet, att

biografteatern framställer lefvande bilder, gör, att intrycken häraf

djupare inpräglas i de ungas sinnen. Och särskild! torde det vara just

de mest rafflande scenerna, som på barnasinnet utöfva ett oemotståndligt

inflytande. Det torde därför ej råda mer än en mening därom, att

man bör göra allt hvad göras kan för att söka råda bot på de allvarliga

och svåra missförhållanden, som på jämförelsevis kort tid börjat

inrota sig i fråga om biografföreställningar.))

I enlighet med chefen för civildepartementet vid föredragning af

Riksdagens ifrågavarande skrifvelse gifvet bemyndigande har jag sedermera

uppdragit åt notarien vid öfverståthållarämbetet för polisärenden,

juris och filosofie kandidaten Per Cronwall, adjunkten vid folkskolesemi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Behofvet af

särskilda

åtgärder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

nariet i Stockholm Marie Louise Gagner samt ordföranden i svenska filmsförbundet

C. Magnusson att inom civildepartementet i egenskap af sakkunniga

biträda vid beredning af frågan om kontroll å biografföreställningar.

De sakkunniga hafva den 2 september 1910 afgifvit betänkande

jämte förslag till förordning, innefattande vissa bestämmelser angående

förevisning af biografbilder.

Öfver förslaget har öfverståthållarämbetet, efter polismästarens i

Stockholm hörande, samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

rikets samtliga län, efter hörande af en del polismyndigheter i länen,

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.»

Efter att hafva redogjort för de sakkunnigas förslag och de i ärendet

afgifna utlåtandena anförde departementschefen vidare:

»Att åtgärder snarast måste vidtagas för att råda bot mot de missförhållanden,

som föreligga med afseende å biografföreställningar, därom

lära meningarna numera knappast vara delade. Den axplockning ur

biografprogram, som förekommer i de vid 1909 års Riksdag väckta

motionerna, är för öfrigt — ehuru den ingalunda torde vara ett urval

af de värsta nummer, som visats — mer än belysande. Oafsedt att

understundom förekomma bilder, som kunna anses såra tukt och sedlighet

och hvilkas förevisande således är belagdt med straff enligt allmän

lag, utgöras biografprogrammens mest lockande delar ofta nog åt

brott och ruskigheter af alla slag samt uppskakande och sensationella

dramer, skildrade i så drastiska färger som möjligt. Ej nog med att

sådana bilder, som ohölj dt ockra på sensationslystnaden, som framställa

förbrytaren, hans skarpsinne och djärfhet i en lockande dager, äro ägnade

att förråa smaken, de förvilla rättsbegreppen och locka direkt —

såsom tyvärr många exempel visa — genom suggestionens makt till brott.

Faran af dylika olämpliga biografbilder är så mycket större, som

en stor del af biografernas publik utgöres af barn och ungdom, hvilkas

sinnen äro alldeles särskildt mottagliga för intryck.

Enligt den utredning, som genom den frivilliga biografkommittén

i Stockholm förelåg vid 1909 års Riksdag, hade genom beräkningar,

gjorda på grund af 205 biografbesök — för hvarje biograf en g;ång i

veckan och vid olika tider — utrönts, att antalet besökande per biograf

och föreställning i medeltal uppgått till 82 personer, af hvilka åtminstone

34 barn. Hvarje vecka gåfvos då på 24 biografer i Stockholm

922 föreställningar, till hvilka således sålts 75,604 biljetter, hvaraf

31,348 till barn i skolåldern. De uppgifna talen, som visserligen icke

kunna tillmätas exakt värde, då antalet besökande är i hög grad väx
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 160-2

9

lande, voro säkerligen icke för höga utan tvärtom för små, emedan kommitténs

undersökningar ej sträckt sig till lördagar och. söndagar, då publiken

på biograferna är utan jämförelse talrikast. Det förtjänar i detta

sammanhang nämnas, att antalet barn i Stockholms folkskolor vårterminen

1909 utgjorde 25,871, medan öfriga barn i folkskolåldern utgjorde

vid pass 8,500. Man kan sålunda utan öfverdrift påstå, att på hvarje

barn i skolåldern då kom i genomsnitt ett biografbesök i veckan.

Att barnbesöken på Stockholms biografteatrar sedan dess ej minskats,

framgår af en undersökning, som genom den frivilliga biografkommittén

verkställts under vintern 1910—1911. Till grund för undersökningen

hafva lagts 250 besök af kommitténs kontrollanter å Stockholms

samtliga 30 biografer. Besöken hafva ägt rum en gång i veckan och

på olika tider. Sammanlagda barnantalet vid de sålunda besökta biografföreställningarna

har utgjort 12,795. Medeltalet barn per biograf och

föreställning skulle sålunda hafva stigit från 34 vintern 1908—1909 till

51 vintern 1910—1911.

Jag nämnde nyss, att åseendet af olämpliga, suggererande biografbilder

understundom lockat till brottsliga handlingar. Jag har blifvit

satt i tillfälle att taga del af en utaf medicine doktor J. Billström här

i Stockholm innevarande mars månad afgifven rapport rörande en åttaårig

gosse, som några gånger huggit med knif efter kamrater i skolan

och en gång jämväl sårat en annan gosse. Slutresultatet af sin undersökning

sammanfattar doktor Billström sålunda, att fallet för honom

står såsom en direkt genom den suggestiva inverkan af biografupplefvelse

framkallad handling af ett enligt vanligt språkbruk och uppfattning

icke abnormt barn.

Professorn i psjdriatri .vid karolinska institutet, öfverläkaren vid

Stockholms hospital B. E. Gadelius har också gjort ett uttalande rörande

biografteatrarnas menliga inverkan på det uppväxande släktet, ett uttalande,

som jag här torde få återgifva. Professor Gadelius yttrar

sålunda:

Mngen skildring, hvarken i tal eller skrift, kan så rycka den unga

publiken med sig som dessa rörliga scenerier, där själfva lifvet illusoriskt

återgifves. Bedan häri bör för vederbörande ligga en maning att

utöfva en skarp kontroll på dylika förströelser, hvilka med sina obegränsade

suggestionsmedel utöfva ett nästan oemotståndligt inflytande

på barnasinnet, ett inflytande som tyvärr kan räcka längre än den

timme föreställningen varar.

Villigt erkännande de goda saker, naturscenerier, bilder ur djurens

Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

lif, sagoskildringar in. in., som bjudas åskådaren vid ett besök på våra

biografteatrar, måste man dock beklaga, att en mängd, kanske flertalet,

dylika förlustelseställen, utan tanke på den skada de göra, ofta välja

program, där brott och ruskigbeter af alla slag afspelas inför publiken,

som tyvärr till stor del består af barn mellan 10 och 15 år. Det är

intet ovanligt, att programmen efter livartannat upptaga nummer, däri

mord, rån och mord, själfmord o. s. v. förekomma, och den minsta

eftertanke måste säga oss, att åtminstone barnen böra förskonas från

en alltför tidig inblick i lifvets många fasor.

Betydelsen af en dålig uppfostran och de dåliga exemplen för dem,

som sedermera själfva hemfalla till brott, är ju numera en så erkänd

sak, att ingen drager denna betydelse i tvifvel, och bland de dåliga

exemplen äro de gifvetvis de farligaste, som kraftigast insuggereras

i barnens fantasi. Undertecknad har själf af brottslingar hört uppgifvas,

huru den första tanken på en förbrytelse varit en barnslig lust att

efterlikna hjälten i en spännande brottmålsroman, och då redan skildringar

i ord på detta påtagliga sätt visa sin medryckande förmåga på

det unga sinnet, huru mycket farligare är icke då det illusoriska lif,

som afspelas på eu biografteater.

Oafsedt denna rent depraverande inverkan måste man också taga

hänsyn till det omedelbart skrämmande och på barnasinnet ohälsosamt

uppskakande inflytande, biografteatrarnas kusliga skildringar kunna åstadkomma.

Att sinnesrörelsen hos mera ömtåliga barn kan stegras till

en verklig nervschock, ur hvilken en abnorm, länge kvarstående känslighet

och rädsla utveckla sig, det har erfarenheten i en del fall visat.

Hysteri är en sjukdom, som i barnaåldern ej är sällsynt, och jag är

öfvertygad om att biografteatrarnas program ofta är ägnadt att sprida

denna sjukdom bland de små. Efter hvad en för saken intresserad

och väl underrättad dam upplyst mig, hafva sålunda konvulsioner hos

barn omedelbart efter besök på biografteatrar iakttagits.

Beaktar man till sist de yttre hygieniskt dåliga omständigheter,

hvarunder detta andliga gift serveras tusentals barnasjälar, den usla luften

på de illa ventilerade lokalerna och de alltför långa föreställningarna,

så kan man tryggt säga, att vissa biografteatrar representera ett socialt

ondt, mot hvilket vederbörande, ej blott föräldrar och målsmän, men

ock den allmänna ordningens handhafvare snarast böra inskrida af omtanke

för det uppväxande släktets lekamliga och andliga välfärd.»

En tyvärr alltför allmän företeelse är vidare, att barn föröfva tillgrepp

för att skaffa sig medel till biografbesök. Enligt meddelande från

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

11

föreståndaren för barnavårdsnämndens barnhem för gossar i Stockholm

hafva de vanartade gossar, som där intagas, nästan undantagslöst föröfvat

tillgrepp, och i de flesta fallen — under år 1910 omkring 30 af

35 — har uppgifvits, att de genom tillgreppen åtkomna penningarna

användts till biografbesök. Åtskilliga andra exempel i samma riktning,

om hvilka jag erhållit kännedom, skulle kunna nämnas, men det sagda

torde vara nog.

De i ärendet afgifna utlåtandena äro också enstämmiga därutinnan,

att eu strängare kontroll öfver biografföreställningar är af behofvet påkallad,

och jag är såsom nämndt fullkomligt af samma mening.

De inom departementet tillkallade sakkunniga hafva för sin del Huvuddragen

ansett uppenbart, att det enda effektiva medlet att vinna rättelse i de jj® förslag"

rådande missförhållandena är att låta biografbilderna underkastas granskning,

innan de offentligen förevisas. Denna förhandsgranskning bör

enligt de sakkunnigas åsikt centraliseras och öfverlämnas till ett för hela

landet gemensamt organ. Endast därigenom kan, mena de, vinnas den

likformighet i tillämpningen, som måste kräfvas och som hittills ingalunda

uppnåtts. I icke alltför sällsynta fall har inträffat, att samma

bildserie tillåtits på en ort, men förbjudits på en annan, och den osäkerhet,

som härigenom uppkommit, har varit till skada icke minst för filmsimoortörer

och biografägare.

Censurens centraliserande komme därjämte, påpeka de sakkunniga,

att medföra betydlig besparing af tid, arbete och kostnad för kontrollen

å biografprogrammen. Sedan en bildserie blifvit granskad af den centrala

censorsmyndigheten, vore det en gång för alla fastslaget, huruvida

den finge eller icke finge offentligt förevisas, och särskild granskning

för hvarje gång den flyttades till en ny biografteater obehöflig.

Då de sakkunniga på grund af hvad sålunda anförts föreslagit

inrättandet här i Sverige af preventiv, central biografcensur, hafva de

till stöd härför åberopat jämväl de i samma riktning gående utvecklingstendenser

på biografkontrollens område, hvilka framträdt i utlandet, hvarjämte

de hänvisat till de önskningar, som gjort sig gällande hos Sveriges

biografägare och fått uttryck i särskilda till Eders Kungl. Maj:t ingifna

framställningar i ämnet.

Enligt de sakkunnigas uppfattning böra bestämmelserna om censur

å biografbilder lämpligen meddelas i en fristående författning, omfattande

hela riket, såväl städerna som landsbygden. Innebörden i de sakkunnigas

författningsförslag, hvilket torde få biläggas detta protokoll

är sålunda, att biografbilder i allmänhet ej få förevisas, såvida de ej

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.

dessförinnan blifvit af censorn godkända. Huruvida, sedan en bildserie

blifvit sålunda godkänd, för dess förevisande därutöfver fordras tillstånd

af den lokala polismyndigheten, är en fråga, som ej behandlas i den

föreslagna författningen. Denna fråga skulle bedömas efter hittills tilllämpade

regler. Utan att upphäfva den å landsbygden hittills rådande

friheten att utan förut erhållet tillstånd af myndighet gifva offentliga

föreställningar af hvad slag som helst, skulle man således genom den

af de sakkunniga föreslagna lagstiftningen, jämväl hvad landsbygden

beträffar, vinna kontroll å biografbilders beskaffenhet, under det att i

städerna skulle, förutom censors godkännande af biografbilderna, fortfarande

såsom hittills kräfvas polismyndighetens tillstånd till gifvande

af biografföreställningar.

De i ärendet hörda myndigheterna hafva i allmänhet icke haft några

principiella anmärkningar att framställa mot de sakkunnigas förslag utan

tillstyrka, att en lagstiftning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med grunderna

i detta förslag kommer till stånd. Endast Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Kopparbergs län hyser eu i princip afvikande

mening. Under erinran att i vårt land icke finnes införd någon preventiv

censur beträffande offentliga föreställningar, anför sålunda Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att genom införande, på sätt föreslagits,

af dylik censur i fråga om förevisning af biografbilder sådana förevisningar

skulle sättas i en alldeles särskild ställning. Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande säger sig emellertid icke kunna gilla en sådan

speciallagstiftning utan anser, att, därest nu gällande allmänna lagbestämmelser

icke äro tillräckliga för motarbetande af de beträffande biograferna

öfverklagade missförhållandena, dessa bestämmelser, i hvad rör

såväl biografer som andra likartade föreställningar, böra ändras. Att

vid sidan om nu gällande lagstiftning lägga afgörandet huruvida biografbilder

få förevisas eller ej i en censors eller polismyndighets hand anser

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke tillrådligt.

För egen del är jag villig medgifva, att de af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande framförda synpunkterna kunna hafva ett visst teoretiskt

berättigande. Men å andra sidan är att märka, att något praktiskt

behof af en på förhand skedd granskning af program vid andra

offentliga föreställningar än biografförevisningar icke torde föreligga och

att man på förevarande område gifvetvis icke bör gå utöfver hvad som

betingas af nödvändigheten. Det förefinnes för öfrigt en väsentlig skillnad

mellan offentliga föreställningar i allmänhet, å ena, och biografförevisningar,

å andra sidan, med hänsyn till dessa senares art och publik

samt de låga biljettprisen. Och vidare är att erinra, att de, som när
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

13

mast äro intresserade af frågan, biografägarna, långt ifrån att ställa sig

afvisande till saken tvärtom gjort framställningar om en förhandsgranskning

i den riktning, som af de sakkunniga föreslagits.

Då jag lika med de sakkunniga anser, att en bättre kontroll svårligen

kan erhållas än genom förbud mot förevisning af biografbilder,

som ej förut blifvit granskade och godkända genom en för hela riket

gemensam myndighet, har jag sålunda anslutit mig till grunderna i de

sakkunnigas förslag. Detta förslag innefattar, såsom redan nämnts, allenast

föreskrifter om biografbilders granskning genom en särskild censurmyndighet,

medan frågan om biografföreställning öfverhufvudtaget skall

få äga rum skulle bedömas efter nuvarande bestämmelser. I stad och

köping eller annan plats, där ordningsstadgan för rikets städer är gällande,

skulle sålunda polismyndighets tillstånd till biografförevisning afvaktas,

medan å öfriga orter på landsbygden full frihet fortfarande skulle

råda i detta hänseende. Emellertid har upplysning vunnits, att biografföreställningar

ofta nog gifvas på sistnämnda platser, hufvudsakligen i

större fabriks- och brukssamhällen, där ordningsstadgan ej tillämpas.

Särskild! på grund af biografernas eldfarlighet har jag dock funnit angeläget,

att ansökan alltid skall göras om rätt att offentligen förevisa

biografbilder, på det att polismyndigheten må blifva i tillfälle att besiktiga

lokal, där föreställning skall gifvas och jämväl i öfrigt meddela

nödiga ordningsföreskrifter.

I öfverensstämmelse härmed har jag låtit inom civildepartementet

upprätta ett förslag till förordning angående biografföreställningar, b vilket

jämväl i vissa andra hänseenden skiljer sig från de sakkunnigas förslag».

Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälda förslag, anförde

han beträffande förslagets särskilda delar följande:

»I §§ 1 och 2 hafva upptagits i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser,

som återfinnas i 13 § af ordningsstadgan för rikets städer

samt i 2, 3 och 5 §§ af nådiga kungörelsen den 13 november 1908

angående rätt för utlänning och vissa i utlandet bosatta svenska undersåtar

att här i riket gifva offentlig föreställning m. m. eller att därvid

medverka.

Bland de missförhållanden, som förekommit och uppmärksammats

särskildt å hufvudstadens biografteatrar, har varit, att å sådana teatrar

uppträdt varietéartister med plumpa visor eller andra underhaltiga nummer,

och de sakkunniga hafva ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida

med hänsyn till biografteatrarnas karaktär af särdeles frekventerade,

särskildt af barn och ungdom i hög grad besökta folkförlustelseställen,

Förslag till

förordning

angående biografEöreställningar.

§§ 1 och 2.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

hvilka, enligt hvad erfarenheten visat, det är förbundet med stora svårigheter

att underkasta en effektiv lokal kontroll, förbud borde meddelas

mot varieté artisters uppträdande å dylika teatrar.

Emellertid hafva de kommit till den uppfattningen, att ett generellt

förbud mot varietéprestationer å biograferna ej bör meddelas, utan att

ett reglerande härutinnan lämpligast bör äga rum genom de lokala polismyndigheterna,

i den mån deras tillstånd erfordras för tillställningar af det

ena eller andra slaget, och de sakkunniga antaga, att, sedan erfarenhet

numera vunnits angående vådan af alltför stor frihet i nyssnämnda afseende,

polismyndigheternas pröfning skall förebygga, att biograferna urarta till

dåliga varietéer. I detta afseende omnämnes särskildt, att öfverståthållarämbetet

på sista tiden icke meddelat tillstånd till varietéprestationers utförande

å kufvudstadens biografteatrar. Anser man, att polismyndigheternas befogenhet

icke innebär tillräcklig garanti i detta hänseende, och vill man

af sådan anledning generellt visa bort alla varieténummer från biografteatrarna,

måste man ju, påpeka de sakkunniga, frukta för, att polismyndigheternas

befogenhet att tillåta biografnummer å varietéerna kan

leda till att dessa praktiskt taget förvandlas till biografer och liknande

missförhållanden därvid yppas. Korrektiv häremot skulle då kunna

vinnas endast därigenom, att man alldeles förbjöde hvarje förevisande af

biografbilder i sammanhang med andra tillställningar, men ett sådant

förbud anse de sakkunniga vara väl rigoröst och af omständigheterna

ej påkalladt. För öfrigt är det ju, anföra vidare de sakkunniga, tydligt,

att det kan vara i hög grad tilltalande att med en biografbild förena

ackompagnerande musik, sång eller deklamation, och att låta mellanakterna

å en biografteater utfyllas af t. ex. pianomusik lärer icke

heller kunna anses olämpligt. Vill man generellt förbjuda varietéuppträdande

å biografteatrarna, skulle det blifva förenadt med svårigheter

att tillfredsställande angifva gränsen mellan sådant, som, enligt

hvad nyss sagts, icke bör förhindras, och olämpliga uppträdanden, hvilka

ej äro önskvärda. Det kunde lätt, mena de sakkunniga, hända, att man

omöjliggjorde åtskilligt, som kan vara af stor betydelse för biografernas

lyftande till en etiskt och konstnärligt högre nivå.

Vissa af de i ärendet hörda myndigheterna hafva emellertid hemställt,

att i förslaget måtte inrymmas bestämmelser i syfte att vid föreställningar,

där förevisning af biografbilder äger rum, icke därjämte må

förekomma tillställningar af sådan beskaffenhet, att de kunna hänföras

till varieté.

Med hänsyn till de af de sakkunniga anförda skäl finner jag mig

ej böra biträda ett dylikt förslag, särskildt om min hemställan att till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

stånd alltid skall erfordras för offentlig förevisning af biografbilder vinner

bifall. Under sådana förhållanden blir ju polismyndigheten i hvarje

särskildt fall i tillfälle att pröfva Lämpligheten af de prestationer, som

skola förekomma i samband med biografföreställningen. Och skulle det

visa sig, att olämpliga varieténummer uppföras, äger polismyndigheten

återkalla redan meddeladt tillstånd.

De sakkunniga hafva i sitt förslag (1 §) upptagit den bestämmelsen,

att vid offentlig tillställning, till hvilken barn under 15 år lämnas tillträde

utan att vara åtföljdt af äldre person, må endast förevisas biograf

bilder, som blifvit godkända till förevisning jämväl vid dylik tillställning.

Till motivering af sitt förslag i dessa delar hafva de sakkunnige

anfört, att, om man vill draga barnen undan allt skadligt inflytande af

biografbesöken utan att likväl förhindra offentligt förevisande af bilder,

som visserligen kunna inverka menligt på barns fantasiiif och karaktärsutveckling,

men väl lämpa sig att visas för äldre personer, det blir

nödvändigt att vid granskningen och godkännandet af biograf bild erna

skilja mellan sådana, som få visas endast för äldre personer, och sådana

som få visas jämväl för barn. Därvid är emellertid enligt de sakkunnigas

mening att märka, att det ej lärer vara lämpligt att förbjuda barn

att bevista i och för sig tillåtna biografföreställningar, därest de infinna

sig i sällskap med föräldrar, målsmän eller andra äldre personer. Ett

sådant förbud skulle, då barnföreställningarna väl i allmänhet torde blifva

förlagda till tämligen tidigt på eftermiddagarna, i stor utsträckning

hindra de äldre att medfölja barnen å biograferna. Faran för skadlig

inverkan å deras fantasiiif genom nervretande biografbilder anse de sakkunniga

också väsentligen förminskas, om de under föreställningarna

påverkas af det lugnande inflytande, som äldre personers närvaro medför.

Emot de af de sakkunniga i detta hänseende föreslagna bestämmelserna

hafva åtskilliga af de i ärendet hörda myndigheterna framställt

anmärkningar. Sålunda har framhållits, dels att den af de sakkunniga

antagna förutsättningen, att barn åtföljande äldre personer alltid äro

lämpade att lugnande påverka barnen, ofta torde vara oriktig, helst enligt

de föreslagna bestämmelserna den åtföljande äldre personen icke ens

behöfver vara en anhörig, dels ock att erfarenheten på åtskilliga håll

oförtydbart gifvit vid handen olämpligheten af att öfverlåta till föräldrars

och målsmäns omdöme, huruvida barn böra få medtagas å en viss biografföreställning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 160.

Sedan jag inhämtat ytterligare upplysningar rörande erfarenheterna på

förevarande område här från Stockholm, anser jag mig icke kunna underkänna

betydelsen af de gjorda anmärkningarna. Jag har därför funnit

mig böra föreslå, att barn under 15 år, oafsedt huruvida de åtföljas af

äldre person eller icke, ej må lämnas tillträde till biografföreställning,

där förevisning äger rum af andra bilder än sådana, som blifvit godkända

till förevisning jämväl för barn. Jag har ansett mig så mycket

hellre kunna förorda denna anordning, som det synes mig uppenbart,

att, när det gäller att skydda det uppväxande släktet från dåliga inflytelser,

det är bättre att göra för mycket än för litet.

De sakkunniga hafva vidare föreslagit ett stadgande (5 §) därom,

att barn under 15 år, hvilket icke åtföljes af äldre person, ej må efter

klockan åtta eftermiddagen lämnas tillträde till offentlig förevisning af

biografbilder.

Häremot har af vissa myndigheter häfdats den uppfattningen att

barn under 15 år ej alls böra få tillträde till aftonföreställningar, hvarjämte

påpekats, att, om barn lämnas tillträde till föreställning, som börjar

klockan 8 på kvällen, föreställningen ofta nog drager ut till klockan

Va 10 eller senare. Under hänvisning till motsvarande bestämmelser i

en förordning för Dresden har föreslagits, att barnföreställningar skola

vara afskräde senast klockan 8 eftermiddagen.

I dessa uttalanden kan jag i hufvudsak instämma. Erfarenheten

från stockholmsbiograferna under sista året lärer visa, att det blir allt

mera vanligt, att äfven små barn besöka föreställningar, som börja

klocken 8 eller 9 på kvällen, något som öfver hufvud taget icke torde

vara lämpligt och ofta nog kan verka skadligt. Att emellertid sa ingripa

i familjelifvet, att barn och föräldrar förhindras att tillsammans besöka

kvällsföreställningar på biografer, synes mig icke tillrådligt. Jag har

därför såsom en medelväg ansett mig böra föreslå, att barn under 15

år, som icke åtföljes af målsman, icke må lämnas tillträde till biografföreställning,

som afslutas senare än klockan åtta eftermiddagen.

I anledning af erinringar från i ärendet hörda myndigheter har

jag i mitt förslag upptagit ett stadgande i syfte att genom tydliga anslag

■— exempelvis »barn äga tillträde», »barn äga icke tillträde»

kommer att utmärkas, huruvida föreställning är tillgänglig för barn

under 15 år eller icke.

§ 4 innehåller liufvudstadgandet rörande förbud att förevisa biografbilder,

som ej blifvit efter föregående granskning godkända och är affattad

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Sålunda har jag i syfte att bereda större möjlighet att å biografteatrarna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.

17

förevisa illustrationer till dagshändelserna föreslagit, att den i paragrafen

föreskrifna granskningen icke skall tillämpas i afseende å bilder, som

troget skildra nyligen inträffade händelser och förevisas under en tid

af högst 10 dagar efter det de skildrade händelserna ägt rum. I förevarande

fall synes dock böra kräfvas särskildt godkännande af bilderna

från polismyndigheten, något som icke torde vålla nämnvärd tidsutdräkt.

I § 5 har jag upptagit bestämmelserna rörande granskningsmännen

och ersättning till dem i öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag

med vissa formella jämkningar, som icke torde kräfva närmare motivering.

De sakkunniga hafva i sitt betänkande framhållit, hurusom uppdraget

att vara censor eller, såsom jag föreslagit benämningen, granskningsman

af sin innehafvare krafvel'' stora kvalifikationer. Omfattande

bildning, säker omdömesförmåga och stor takt äro hufvudbetingelser

därför. Med hänsyn därtill att biografcensurens kanske största betydelse

ligger däri, att den skall rädda det uppväxande släktet från påverkan

af dåliga biografbilder, och då afgörandet, huruvida en biografbild lämpar

sig för barn, ofta är särdeles svårt och ömtåligt, anse de sakkunniga

därjämte vara högeligen önskvärdt, att granskningsmännen besitter pedagogisk

erfarenhet. Till dessa uttalanden ansluter jag mig fullständigt.

Uppdraget blir utan tvifvel ganska ansträngande. Att dagligen

under längre tid syssla med bedömande af biografbilder torde knappast

någon stå ut med; därigenom skulle en granskningsmans energi och

uppmärksamhet allt för fort slappas. Det torde därför, i öfverensstämmelse

med hvad de sakkunniga förutsatt, vara nödvändigt, att institutionen

inrättas så, att en granskningsman ej behöfver åt granskningen

ägna mer än i genomsnitt högst tre timmar dagligen.

Att på förhand med anspråk på exakthet uträkna den tid, som kan

antagas komma att åtgå för granskningen af alla till förevisande i Sverige

afsedda biografbilder, har ej varit de sakkunniga möjligt. För att emellertid

bilda sig ett omdöme härutinnan hafva de verkställt vissa beräkningar

och därvid kommit till den uppfattningen, att till en början borde

förordnas två granskningsmän, hvilka då skulle årligen tagas i anspråk

hvar och en under en tid af 600 timmar.

Granskningsmans arfvode torde böra betalas af den, som påkallar

hans granskningsåtgärd. Beträffande storleken af arfvodet hafva de sakkunniga

tänkt sig ett belopp af 1 krona för hvarje granskad bildserie

med tillägg af 50 öre för hvarje påbörjadt femtiotal meter, hvarmed

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 105 Höft.

O

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

filmens längd öfverstiger 100 meter. 100 meter uppspela» på ungefär

5 minuter, och den nu föreslagna taxan skulle alltså för granskningsm

an nen representera ungefär 10 å 12 kronor för hvarje timme, som

han använder för att åse uppspelandet af filmer. Då han ju därutöfver

har åtskilligt arbete med mottagande af anmälningar, öfvervakande att

meddelade föreskrifter om uteslutande af en eller annan del af granskade

filmer efterkommas, utfärdande af bevis om godkännande samt stämplande

af godkända filmer in. m., anse de sakkunniga denna taxa ej vara

för hög. Till denna fråga torde jag senare få återkomma, efter det

ytterligare utredning blifvit verkställd.

Lokal för granskningen hafva de sakkunniga ansett staten böra

tillhandahålla samt förse med erforderliga anordningar för uppspelning

af filmer. För att statsverket må beredas ersättning för kostnaderna

härför hafva de sakkunniga tänkt sig, att granskningsmans bevis om

godkännande af anmäld film skulle förses med stämpel till lämpligt belopp.

Skulle stämpeln bestämmas till exempelvis 50 öre, borde inkomsten

häraf kunna beräknas uppgå till omkring 2,000 kronor årligen..

Lika med de sakkunniga finner jag lämpligt, att staten tillhandahåller

lokal för granskningen. Till en början torde, därest särskilda

kostnader härför blifva nödiga, dessa kunna utanordna» under förskottstitel,

och lärer sedermera erforderligt anslag böra äskas af Riksdagen.

Då frågan om stämpelafgift å granskningsmans bevis ankommer

på chefens för finansdepartementet föredragning, lärer ärendet i denna

del böra öfverlämnas till nämnda departement.

Denna paragraf angifver de grunder, enligt hvilka granskningsmyndiglieten

skall förfara vid bedömandet af anmälda biografbilder. Där

föreskrifves beskaffenheten af de bilder, som icke få godkännas, samt, å

andra sidan, att granskningsman skall vara skyldig godkänna alla bilder,

hvilka icke falla under de förbjudna kategorierna,

Att finna en tillfredsställande formulering af den nu ifrågavarande

instruktionen för granskningsmyndigheten erbjuder tydligen stora svårigheter.

Det är å ena sidan erforderligt att tillse, att granskningsman

erhåller tillräcklig rörelsefrihet, så att han kan gallra bort allt, som icke

bör offentligen framställas, men å andra sidan måste en bestämd gräns

uppdragas för hans befogenhet i sådant afseende, så att godtyckliga

afgöranden såvidt möjligt förebyggas. De sakkunniga hafva såsom norm

för granskningsmans verksamhet angifvit — förutom allmän lag, hvilket

ju faller af sig själft — att han ej må godkänna bilder, hvilkas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

19

förevisande skulle vara anstötligt i sedligt, religiöst eller politiskt hänseende

eller eljest verka förråande eller till förvillande af rättsbegreppen.

Vid meddelande af tillstånd till biografföreställningar hafva polismyndigheterna

i Sverige på vissa orter förbjudit bilder, som skildra

mord, rån eller andra brott. Ett sådant förbud hafva de sakkunniga

icke ansett lämpligen böra meddelas i förevarande författning. Den

brottsliga handlingen kan, säga de, ingå såsom ett hastigt utspeladt

moment i en dramatisk handling på sådant sätt, att befogad anmärkning

mot dess förekomst i bilden ej kan framställas. En detaljerad och

omständlig skildring af ett brott på biografduken, där de psykologiska

motiven för handlingen icke eller endast otydligt framträda, är väl i

allmänhet olämplig, men icke ens en sådan skildring torde enligt de

sakkunnigas mening under alla omständigheter vara förkastlig. Dylika

detaljerade skildringar af brott förekomma ju, påpeka de sakkunniga,

t. ex. i äldre och nyare skådespel af stort och oomtvistligt värde, och

det synes ej böra komma ifråga att utan vidare förbjuda sådana skådespels

återgifvande medelst biografbilder. De sakkunniga hafva trott,

att den af dem formulerade föreskriften (3 §) skall vara tillräcklig att

förhindra godkännandet af olämpliga skildringar utaf brott.

I de sakkunnigas förslag har jag ansett mig böra vidtaga vissa

jämkningar. Politiska synpunkter böra gifvetvis icke göra sig gällande

vid bedömande af huruvida en bild får förevisas eller icke, något som

ju icke hindrar att en biografbild kan behandla ett politiskt ämne eller

en politisk personlighet på sådant sätt, att bilden uppenbarligen icke

bör få offentligen förevisas. Äfven frågan om hvad som kan anses

vara i religiöst hänseende anstötligt torde i viss mån vara beroende på

vederbörandes individuella uppfattning i hithörande ting, hvadan jag

anser de sakkunnigas formulering icke heller i denna del höra vinna

godkännande. Jag liar förestjillt mig, att man såsom lämpliga riktlinjer

för granskningsmannens verksamhet skulle kunna angifva, att han icke

må godkänna biografbilder, hvilkas förevisande skulle strida mot allmän

lag eller goda seder eller eljest kunna verka förråande, upphetsande eller

till förvillande af rättsbegreppen.

Af polismyndigheten i Uppsala har uttalats önskvärdheten af uttryckligt

förbud mot förevisande af framställningar af mord, själfmord,

rån och andra gröfre brott. Det är nämligen, säger polismyndigheten,

en alltför ofta bestyrkt erfarenhet, att biografförevisningar af brott

väckt brottsliga instinkter till lits hos åskådaren, och det torde enligt

polismyndighetens mening i hvarje fall icke finnas någon giltig anled
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

ning, hvarför ogärningar skola förevisas å biograf. Polismyndigheten

framhåller härvid, att det är en helt annan sak, om i en bok eller på

en teaterföreställning brottet med dess motiv, utveckling och följder

framställas, särskildt om det sker mot en social bakgrund eller ur psykologiska

synpunkter. Äfven sådana fullt lojala framställningar hafva

dock, anföres vidare, icke sällan haft menliga inverkningar på omogna

läsare eller åskådare, och då så är, linnes det enligt polismyndighetens

mening intet skäl att genom biografförevisningar af enbart den brutala

brottsgärningen öka möjligheterna till osund inverkan i detta afseende,

detta så mycket mindre, som biografpubliken i regel utgöres af de för

suggestion minst motståndskraftiga personerna.

Jag delar visserligen uppfattningen om olämpligheten af skräcksceners

framförande på biografteatrar, men kan dock ej förorda ett fullständigt

förbud mot framställning af brott eller själfmord. Allt beror

på framställningssättet och det sammanhang, i hvithet den brottsliga

gärningen skildras. På erfarenheten pekar på en utveckling af biografen

mot verklig teater, skulle man genom ett dylikt allmänt förbud kunna

förhindra framställningar af både moralisk innebörd och konstnärligt

värde. Emellertid är det gifvetvis angeläget, att granskningsmannen

förfar med alldeles särskild noggrannhet, då det gäller att bedöma bilder

med det innehåll, hvarom nu är fråga. Jag har därför ansett lämpligt,

att i författningen såsom ett särskildt direktiv för granskningsmännen

angifves, att bilder, som framställa skräckscener, själfmord eller grofva

förbrytelser på sådant sätt eller i sådant sammanhang, att de kunna

verka förråande, upphetsande eller till förvillande af rättsbegreppen, icke

må godkännas.

I fråga om bilder, afsedda för barnförevisningar, anser jag lika med

de sakkunniga, att granskningsmyndigheten bör äga full frihet att bedöma,

hvad som för barnen kan vara skadligt eller icke skadligt.

§ 7. I denna paragraf hafva upptagits bestämmelserna angående bevis

om godkännande af film. De öfverensstämma med de sakkunnigas

förslag, men hafva något fullständigats med anledning af erinringar från

i ärendet hörda myndigheter.

§§ 8 och 9. De sakkunniga hafva såsom straff för öfverträdelse af de utaf dem

ifrågasatta stadgandena föreslagit böter från och med 5 till och med

100 kronor

Åtskilliga af de i ärendet hörda myndigheterna hafva ansett dessa

straffbestämmelser alltför lindriga och till och med föreslagit, att frihets
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

straff skulle ingå i straffskalan. Äfven jag finner de föreslagna straffmåtten

väl låga och har därför upptagit en strafflatitud af 10—500

kronor.

Med hänsyn till den af mig föreslagna utvidgningen af författningens

innehåll hafva kompletterande straffbestämmelser införts i förslaget.

Dessa paragrafer innehålla vissa processuella stadganden, hvilka §§ 10-12.

icke torde behöfva närmare motiveras.

I första stycket af 1 § i de sakkunnigas förslag har upptagits en § 13.

föreskrift, att föregående granskning ej erfordras beträffande biografbilder,

som visas i sammanhang med föreläsning vid läroanstalt. De

sakkunniga säga sig icke kunna underlåta att uppmärksamma, att skäl

kunna anföras för önskvärdheten af undantagets utsträckande jämväl till

exempelvis föreläsningar i allmänhet öfver vetenskapliga, litterära eller

konstnärliga ämnen, föredrag öfver resor och möjligen andra liknande

allmänna föredrag, men svårigheten att finna mot missbruk betryggande

bestämmelser har föranledt dem att i anslutning till hvad i 13 § 1 ordningsstadgan

för rikets städer stadgas i fråga om frihet från skyldighet

att anmäla föreläsning vid läroanstalt begränsa nu ifrågavarande undantag

till dylika föreläsningar. Att i analogi med nyssnämnda författningsrum

göra undantag äfven för andaktsöfningar hafva de sakkunniga

ej funnit vara af något i Sverige förefintligt praktiskt behof påkalladt.

Med anledning af upplysning i en myndighets utlåtande att det

lärer vara vanligt, att i missionshus i sammanhang med andaktsöfningar

af missionärer och andra förevisas biografbilder af religiöst innehåll, har

jag ansett förevisning af biografbilder vid andaktsöfning icke böra falla

under författningens stadganden.

Ej heller torde vara nödigt, att dess föreskrifter tillämpas i fråga

om förevisning af biografbilder i sammanhang med statsunderstödda

föreläsningar, då dylika föreläsningar i allt fall äro underkastade kontroll.

Slutligen synes böra utsägas, att författningens bestämmelser ej

skola tillämpas, då Eders Kungl. Maj:t på ansökan meddelar befrielse

från förordningens tillämpning. Härigenom fästes uppmärksamheten på

att dispens kan beviljas i fråga om förevisning af biograf bilder exempelvis

vid vetenskapliga eller populärvetenskapliga föreläsningar eller

föredrag.

För att för biografägama underlätta öfvergangen till de nya för- Förordningens

hållandena och för dem möjliggöra ostörd förbrukning: af redan delvis ikjaft*rä
°

00 0 dande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

till förevisning använda filmer äfvensom för att bereda tid för anskaffande

af lokal för granskningsmyndigheten m. m., torde böra stadgas,

att författningen i ämnet skall träda i kraft först den 1 november 1911.

Ehuruväl ifrågavarande författning tillhör den ekonomiska lagstiftningens

område, anser jag mig, med hänsyn till frågans vikt och beskaffenhet,

böra förorda, att framställning göres om Riksdagens yttrande

öfver författningsförslaget.

Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t måtte genom nådig

proposition inhämta Riksdagens yttrande öfver det af mig nu framlagda

förslag till förordning angående biografföreställningar, med förklarande,

att Kungl. Maj:t vill, efter emottagande af Riksdagens svar, företaga

den slutliga pröfningen af samma förslag och förordna om utfärdande

af författning i ämnet.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla

samt förordnade, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig

proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

23

Bilaga.

Förslag

till

Förordning, innefattande vissa bestämmelser angående

förevisning af biografbilder.

1 §•

1. Lefvande fotografiska bilder eller så kallade biografbilder må

ej offentligen förevisas, såvida de icke dessförinnan blifvit efter verkställd

granskning godkända i den ordning bär nedan sägs.

Vid offentlig tillställning, till hvilken barn under 15 år lämnas tillträde

utan att vara åtföljdt af äldre person, må endast förevisas biografbilder,

som blifvit godkända till förevisning jämväl vid dylik tillställning.

2. Hvad i mom. 1 är stadgadt afser icke biograf bilder, som visas

i sammanhang med föreläsning vid läroanstalt.

Därjämte skall vederbörande polismyndighet vara befogad medgifva,

att bilder, som skildra nyligen inträffade händelser, utan sådant godkännande,

som ofvan sägs, förevisas under eu tid af högst 10 dagar efter

det de skildrade händelserna ägt rum.

2 §•

Den i 1 § omnämnda granskning af biografbilder verkställes af en

eller flera utaf Kungl. Maj:t förordnade censorer.

Meddeladt förordnande att vara censor kan när som helst återkallas.

Censor äger af den, som påkallat granskningen, åtnjuta godtgörelse

enligt särskild taxa. Denna taxa fastställes af Kungl. Maj:t, som jämväl

meddelar närmare föreskrifter i öfrigt angående censorernas verksamhet.

8 §.

Censor må ej godkänna biografbilder, hvilkas förevisande skulle

strida mot allmän lag, vara i sedligt, religiöst eller politiskt afseende

anstötligt eller eljest kunna verka förråande eller till förvillande af rättsbegreppen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Till förevisning vid sådan tillställning, som omnämnes i 1 § 1 mom.

andra stycket, må ej heller godkännas bilder, som äro ägnade att på ett

onaturligt sätt Uppjaga barns fantasi eller eljest skadligt inverka på

deras andliga eller kroppsliga utveckling.

Bilder af annan beskalfenhet, än nu nämnts, må censor ej vägra

godkänna.

4 §•

Films, som blifvit vid granskning godkänd, skall till bevis därom

åtryckas stämpel, hvarjämte censor skall utfärda intyg öfver godkännandet,

innehållande en kortfattad beskrifning af bilderna samt upptagande

rubrik och underrubriker, om sådana äro anbragta å filmen,

äfvensom, där viss del af filmen blifvit före godkännandet på tillsägelse

af censor utesluten, anmärkning härom. I stämpeln och intyget skall

tillika angifvas, huruvida bildserien blifvit eller icke blifvit godkänd till

förevisning vid sådan tillställning, som omnämnes i 1 § 1 mom. andra

stycket.

Intyget är den, som förevisar bilderna, pliktig pa anmodan uppvisa

för vederbörande polismyndighet.

5 §•

Barn under 15 år, hvilket icke åtföljes af äldre person, må ej

efter klockan åtta eftermiddagen lämnas tillträde till offentlig förevisning

af biografbilder.

6 §■

Öfverträdelse af hvad i 1 och 5 §§ stadgas belägges med böter

från och med 5 till och med 100 kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för sådan förseelse,

fortsätter eller förnyar densamma, skall för hvarje gång, åtal mot

honom ägt ram och han däraf undfått del, fällas till ansvar enligt

denna paragraf.

7 §•

Förseelse mot denna förordning åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan

icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan öfver

domstols eller poliskammares beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående

besvär i brottmål finnes förordnadt.

Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:227 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående biografföreställningar. s. 6 i texten
  2. Rskr. 1911:204 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i förordningen angående stämpelafgift en den 18 september 1908. s. 1 i texten
  3. BevU 1911:37 Betänkande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående ändring i förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908. s. 4 i texten
  4. LU 1911:48 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående biografföreställningar. s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. JT 2007/08 s. 343 s. 361 · s. 362 i texten · dokumentnivå