Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse af 46 § i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 36 januari 1894

1911-03-31 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:182, Med förslag till förordning om ändrad lydelse af 46 § i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 36 januari 1894

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Haj:t$ Nåd. Proposition N:o 182.

i

N:o 182.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse af 46 § i förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket

den 36 januari 1894: gifven Stockholms slott den 31

mars 1911. *

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad

lydelse af 46 § i nådiga förordningen angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTÅF ÅDOLF.

Oskär Nyländer.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 124 Höft. (N:o 182—183.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 182.

Förslag
till
förordning

om ändrad lydelse af 46 § i nådiga förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket

den 26 januari 1894.

Härnfed förordnas, att 46 § i nådiga förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

46 §.

Å de skogar, hvarom stadgas i kap. I, III och IV, samt å sådana

i kap. II och V omförmälda skogar, hvilka stå under skogsstatens vård

och förvaltning, äfvensom å kronohemmans eller kronony byggens områden,

kronoöfverloppsmarker, oafvittrade skogar och sågverkens mot skogsränta

utbrutna områden i de sex norra länen skall all afverkning ske efter

utsyning i vederbörlig ordning af jägmästare eller, där det enligt gällande

instruktion för skogsstaten är medgifvet, af skogsbete änt, såvidt

ej afverkningen äger rum till husbehof eller i öfrigt jämlikt hvad i 57

§ sägs; ägande i fråga om kronans utarrenderade jordbruksdomäner

samt sådana civila och ecklesiastika boställen, hvilka icke brukas af

boställshafvare, jägmästaren leda äfven sådan afverkning, som sker till

husbehof.

Vid utsyning, hvarom nu är sagdt, skola träd, som vid roten

hålla 15 centimeter i genomskärning eller därutöfver, med kronomärke

stämplas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 182.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

! anförde departementschefen, statsrådet Nyländer, vidare.

Uti underdånig skrifvelse den 27 oktober 1909 har domänstyrelsen

på anförda skäl hemställt om viss ändring i 46 § i nådiga förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari

1894. Därefter har jämväl Jönåkers härads allmänningsstyrelse i skrifvelse

den 3 december 1909 inkommit med en underdånig framställning

i enahanda syfte, och anhåller jag att nu få underställa denna fråga

Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 182.

Förhållandet är följande.

I första stycket af 46 § i nämnda nådiga förordnings kap. Vill

bestämmes, bland annat, att å de skogar, hvarom stadgas i kap. II, V

och VI af ifrågavarande förordning, all afverkning skall ske efter utsyning

af jägmästare eller, i visst fall, af skogsbetjänt, såvidt ej afverkningen

äger rum till husbehof.

Kap. II af förordningen innehåller föreskrifter om häradsallmänningar.

Beträffande dessa allmänningar, hvilka samtliga stått under

skogsstatens vård och förvaltning, intill dess nådiga förordningen den

29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket

trädde i kraft, gäller numera, enligt 7 § i 1894 års förordning, att delägarna

äro berättigade att själfva öfvertaga häradsallmännings vård och

förvaltning med villkor, dels att hushållningsplan för allmänningen blifvit

af domänstyrelsen fastställd och de för indelningen nödiga arbeten på delägarnas

bekostnad utförda, dels ock att för allmänningen finnes i viss ordning

uppgjordt och fastställdt reglemente, och, enligt 9 §, att, om delägarna

ej öfvertagit allmännings vård och förvaltning, densamma skall

fortfarande ombesörjas af skogsstaten. 18 § stadgas, beträffande allmänning,

hvars vård och förvaltning öfvertagits af delägarna, att vederbörande skogstjänstemän

skola hålla uppsikt öfver iakttagandet af de i afseende å

skogshushållningen meddelade föreskrifter, och att, om försummelse

härutinnan finnes hafva ägt rum eller om å allmänningen sker större

afverkning, än enligt hushållningsplanen är tillåtet, Eders Kungl. Maj :ts

befallningshafvande äger förordna, att allmänningen skall ställas under

skogsstatens vård och förvaltning.

I kap. V af förordningen, sådant detta kapitel lyder enligt nådiga

förordningen den 24 juli 1903, lämnas bestämmelser om skogar å allmänna

inrättningars hemman, som icke innehafvas med stadgad åborätt.

Sådan skog må, där Kungl. Majd för visst fall så förordnar, ställas

under vård och förvaltning af skogsstaten. Eljest åligger det vederbörande

skogstjänsteman att hålla tillsyn och kontroll öfver skogsskötsel^

och äger han att, om öfverträdelse af hushållningsplanen eller vanvård

af skogen äger rum, härom göra anmälan. Dylik anmälan kan föranleda

skogens ställande under skogsstatens vård och förvaltning.

Kap. VI af 1894 års förordning upptager föreskrifter om skogar

å krono- och allmänna inrättningars hemman, som innehafvas med stadgad

åborätt. Dessa skogar få i allmänhet endast användas till husbehof

och blott efter särskildt tillstånd af vederbörande myndighet till afsalu,

i hvilket fall äfven för dylik skog hushållningsplan skall fastställas af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 182. 5

domänstyrelsen, hvarjämte skogsstatens tjänstemän och kronobetjaningen

hafva att hålla tillsyn öfver planens iakttagande samt, där öfverträdelse

eller försummelse tinnes föreligga, göra anmälan. Särskilda bestämmelser

gälla med afseende å vissa hemman af ifrågavarande art inom do sex

norra länen.

Enär, såsom jag redan nämnt, 46 § af förordningen upptager

uttrycklig föreskrift, att, där ej fråga är om afverkning till husbehof,

all afverkning å de skogar, hvarom i bland annat kap. II stadgades,

skulle ske efter utsyning af jägmästare eller skogsbetjänt, har domänstyrelsen

i skrifvelse den 21 november 1908 till rikets öfverjägmästare

anmodat dessa tillse, att utsyning och stämpling i vederbörlig ordningägde

rum å samtliga häradsallmänningar, vare sig de stode under skogsstatens

eller allmänningsdelägarnas vård och förvaltning.

Då domän styrelsen sedermera år 1909 afgaf förslag till ny instruktion

för skogsstaten inkom styrelsen samtidigt med sin ofvan omförmälda

skrifvelse den 27 oktober 1909, däri styrelsen, bland annat, beträffande

46 § i 1894 års skogsordning anförde följande.

Af paragrafens affattning ansåge domänstyrelsen framgå, att utsyning

skulle ske, förutom å andra skogar, jämväl å häradsallmänningar,

vare sig de stode under skogsstatens eller under delägarnas vård och

förvaltning, samt å allmänna inrättningars hemman, både då de innehades

med stadgad åborätt och utan sådan åborätt, vare sig de stode

under skogsstatens förvaltning eller icke. Att sådan utsyning, som i

46 § sägs, skulle äga rum i fråga om skogar, som vore ställda under

skogsstatens vård och förvaltning, föranledde nu ej förslag till ändring.

Däremot ansåge styrelsen, att utsyning och stämpling genom skogsstatens

försorg icke borde kunna behöfva ske å häradsallmänningar, som stode

under delägarnes vård och förvaltning, å allmänna inrättningars hemman,

som icke innehades med stadgad åborätt och hvilkas skogar icke ställts

under skogsstatens vård och förvaltning, ej heller å sådana allmänna inrättningars

hemman, som innehades med stadgad åborätt.

I fråga om häradsallmänning, hvars vård och förvaltning öfvertagits

af delägarna, funnes enligt bestämmelserna i 7 § hushållningsplan

och reglemente fastställda. Jägmästaren skulle enligt 8 § hålla

uppsikt öfver att de i afseende på skogshushållningen meddelade föreskrifter

iakttoges. Funnes härutinnan försummelse hafva ägt rum och

företoges ej rättelse inom viss förelagd tid, eller skedde å allmänning

större afverkning, än enligt hushållningsplanen vore tillåtet, skulle allmänningen

ställas under skogsstatens vård och förvaltning. Garantier

Domänstyrelsen

den

27 oktober

1009.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:U Nåd. Proposition N:o 182.

funnes alltså för att skogshushållningen blefve väl tillgodosedd, utan

att utsyning skedde på i 46 § bestämdt sätt. Sådan utsyning syntes

ej heller förutsättas i 8 §, då däri ifrågasattes, att större afverkning

kunde ske än enligt hushållningsplanen vore tillåtet. Om meningen

vore, att träden skulle på sätt i 46 § sägs vara af skogstjänsteman eller

skogsbetjänt stämplade, förr än afverkning finge ske, borde detta sagts.

Påföljden för att mot bestämmelserna afverka ostämplade träd borde ock

blifvit större än för ett öfverskridande af hushållningsplanen. Det torde

ock bäst motsvara innebörden af att delägarna själfva handhade skogens

vård och förvaltning, att de därvid tillika ägde bestämma angående

trädens utmärkande före afverkningen. Missnöje från delägare i häradsallmänning,

hvilka själfva öfvertagit skogens vård och förvaltning, hade

ock försports därmed, att stämpling det oaktadt skulle ske enligt 46 §.

Äfven angående allmänna inrättningars hemman, som icke innehades

under stadgad åborätt, funnes fullt tillräckliga garantier för att afverkningen

skulle på rätt sätt utföras, utan att träden dessförinnan stämplades

genom skogsstatens försorg. Om öfverträdelse af hushållningsplan eller

vanvård af skogen förekomme, ägde nämligen jägmästaren anmäla detta

för domänstyrelsen, som, förutom annat, kunde göra framställning om

skogens ställande under skogsstatens vård och förvaltning. Något sådant

fall hade emellertid hittills icke förekommit.

Beträffande slutligen skogar å krono- samt allmänna inrättningars

hemman, som innehades med stadgad åborätt, ville styrelsen erinra därom,

att förordningen icke förutsatte dessas ställande under skogsstatens vård

och förvaltning, utan allenast deras ställande under viss tillsyn af skogsstatens

tjänstemän och kronobetjäningen, då åbo erhållit rätt begagna

skogen till afsalu enligt fastställd hushållningsplan. Följden af öfverträdelse

af denna plan kunde blifva, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillsvidare förbjöde skogens begagnande annorledes än till husbehof.

Endast angående de kronohemmans åbor samt nyhemmans- och

nybyggesinnehafvare i de sex norra länen tillkommande skogar torde

fortfarande höra ifrågakomma, att utsyning af saluvirke skulle ske genom

skogsstatens försorg; men då dessa skogar vore särskildt angifna i 46 §

torde i sistnämnda paragraf någon hänvisning till kap. VI icke behöfva göras.

Då det vore af betydelse, att skogsstatens personal icke i andra

fall, än som befunnes vara nödiga, upptoges af utsyningsarbeten å allmänna

skogar, ville styrelsen med stöd af hvad nu framhållits hemställa,

att första stycket af 46 § skogsordning^ måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

»A alla skogar, hvarom stadgas i kap. I, III och IV, samt å

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 182.

sådana under kap. II och V omförmälda skogar, hvilka stå under skogsstatens

vård och förvaltning, äfvensom å kronohemmans — — — —

till husbehof».

-Tönåkers härads allmänningsstyrelses ofvan nämnda skrifvelse den

3 december 1909 afser de i 46 § förekommande bestämmelser angående

häradsallmänningar och har allmänningsstyrelsen påkallat Eders Kung!

Maj:ts åtgärd till förekommande af att utsyning af skogsstaten för

framtiden skulle kräfves beträffande sådana allmänningar, hvilka vårdas

och förvaltas af delägarna. I berörda skrifvelse anför allmänningsstyrelsen,

bland annat, följande.

Domänstyrelsen hade i skrifvelsen den 21 november 1908, under

åberopande af 46 § i förordningen den 26 januari 1894, anmodat öfverjägmästarna

tillse, att utsyning och stämpling i vederbörlig ordning ägde

rum å samtliga häradsallmänningar, vare sig de stode under skogsstatens

eller allmänningsdelägarnas förvaltning och vård.

Genom denna skrifvelse hade ändring skett i den dittills tillämpade

praxis angående skötseln af häradsallmänningar, som stode under

delägarnas vård och förvaltning, och komme således utsyning att

hädanefter fordras för hvarje, om än aldrig så obetydlig afverkning å

dylika allmänningar.

Stadgandet i 7 § af ifrågavarande förordning, att delägarna i

häradsallmänning vore berättigade att själfva öfvertaga dess vård och

förvaltning, vore emellertid så vidtomfattande, att det ovillkorligen

måste afse jämväl att medföra befogenhet för delägarna att vidtaga den

viktigaste af alla förvaltningsåtgärder, utsyningen. Af andra stadgande!!

i samma kapitel framginge ock, att detta varit lagens mening. Det generella

stadgandet i 46 §, att all afverkning till afsalu å allmänna skogar

skulle ske efter utsyning af jägmästare eller skogsbetjänt, torde hafva

fått sin omfattande lydelse genom förbiseende. För öfrigt vore det,

beträffande tolkningen af förordningens föreskrifter, riktigare att låta

dess speciella bestämmelser förklara och eventuellt begränsa de allmänna

stadgandena än att låta ett allmänt stadgande förrycka den i

och för sig alldeles tydliga innebörden af en viss specialbestämmelse.

Hvad anginge frågan om lämpligheten af utsyningstvång, ville

allmänningsstyrelsen framhålla, att sådant tvång ingalunda vore från

skogsvårdssynpunkt önskvärdt utan tvärtom kunde blifva till verkligt

hinder för ett rationellt nyttjande af skogen. Det detaljerade beroendet

åt skogsstaten verkade naturligtvis alltid tyngande på förvaltningen,

som härigenom lättare blefve slentrianmessig, samt vore ägnadt att motverka

det enda verkligt tillfredsställande sättet för de större allmän
-

Jönåken

härade

allmänning».

styrelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Domänstyrelsen

den IS

december

1909.

Departements
chefen.

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 182.

ningarnas skötsel, nämligen anställandet af särskilt fackutbildade skogschefer.

Äfven från ekonomisk synpunkt vore utsyningstvånget mycket

beklagligt. I följd af detsamma blefve nämligen den viktiga möjligheten

att inom hushållningsplanens ram lämpa afverkningarna efter

konjunkturerna på marknaden fullständigt beroende på revirförvaltarens

tid och intresse, hvithet måste vara mindre gynnsamt, enär dessa tjänstemän

vore strängt upptagna af andra tjänsteåligganden. Äfven måste

utsyningstvånget betraktas såsom ett onödigt slöseri med jägmästarnas

krafter. Fullt betryggande garanti mot allmänningarnas vanskötsel

torde nämligen förefinnas det förutan. Hushållningsplanerna vore ju

så detaljerade, att de icke lämnade rum för någon farlig rörelsefrihet,

och deras riktiga efterlefnad kunde förvisso kontrolleras på ett tillfredsställande

sätt utan ulsyningstvång, helst jägmästarna efter detsammas

afskaffande finge väsentligt ökad tid för sin kontrollerande verksamhet.

Något fall af vanvård beträffande häradsallmänning hade icke heller,

allmänningsstyrelsen veterligen, förekommit under den tid, då utsyningstvång

ej ansetts föreligga.

Allmänningsstyrelsen hemställde alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte

antingen afgifva förklaring, att 46 § i förordningen den 26 januari 1894

icke borde så tolkas, att det däri stadgade utsyningstvång afsåge häradsallmänningar,

som stode under delägarnas vård och förvaltning, eller

ock gå i författning om sådan ändring af berörda §, att densamma ej

vidare kunde tolkas på nämnda sätt.

Domänstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 15 december 1909

i anledning af allmänningsstyrelsens omförmälda framställning uppgifvit,

att domänstyrelsens skrifvelse den 21 november 1908 aflåtits till förekommande

af, att bestämmelserna rörande utsyning blefve tillämpade

olika inom olika revir, äfvensom erinrat om sitt förut afgifna förslag

till ändring i 46 § af förordningen den 26 januari 1894.

Att den i 46 § i nu ifrågavarande förordning upptagna uttryckliga

bestämmelsen om utsyningstvång å alla de med förordningens kap. II,

Y och VI afsedda skogar svårligen låter sig förenas med ordalydelsen

i staagandena uti nämnda tre kapitel, synes mig uppenbart.

Hvad till en början häradsallmänningarna beträffar, synas de

i kap. II, §§ 7, 8 och 9 meddelade bestämmelserna gifva vid handen,

att, där häradsallmännings vård och förvaltning öfvertagits af delägarna,

skogsstatens befattning med allmänningen är inskränkt till

att hålla uppsikt öfver iakttagandet af de beträffande skogshushållningen

meddelade föreskrifter, under det att delägarna få själfva

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 182.

handhafva skogshushållningen och äro skyldiga följa omförmälda föreskrifter,

vid äfventyr att allmänningens vård och förvaltning åter kommer

att öfvertagas af skogsstaten. Sålunda synas bestämmelserna i kap.

II icke gärna kunna tolkas sålunda, att utverkning å allmänning,

som vårdas och förvaltas af delägarna, ej får ske utan föregående

utsyning af jägmästare eller skogsbetjänt. Före utfärdandet af domänstyrelsens

ofvan berörda cirkulärskrifvelse den 21 november 1908

lärer ej heller utsyning genom skogsstatens försorg å sådana allmänningar,

hvarom nu är fråga, hafva förekommit.

Äfven förarbetena till förordningen den 26 januari 1894 gifva stöd

för den nu af mig uttalade uppfattning rörande innebörden af bestämmelserna

i kap. II af förordningen. I det förslag, som först utarbetades

och remitterades till vederbörande för granskning, motsvarades förordningens

uttryck »vård och förvaltning» i 7, 8 och 9 §§ af orden »bevakning

och skötsel», likasom förhållandet var i 1866 års förordning.

Den nuvarande lydelsen erhöllo samma §§ först i ett af domänstyrelsen

upprättadt förslag till författning i ämnet, och anförde domänstyrelsen

beträffande detta förslag följande:

»I §§ 7? 8 och 9 är uttrycket »bevakning och skötsel» utbytt mot

»vård och förvaltning», enär med »bevakning och skötsel» afses, i fråga

om allmänningsdelägares åtgärd med allmänning, hvad som motsvaras

af skogsstatens arbete å sådan allmänning, när den är ställd under dess

vård och förvaltning, och enär det genom de olika uttrycken på samma

sak uppstått förvecklingar, så att, för att anföra ett exempel, en häradsrätt

funnit det af nuvarande ordalydelse framgå, att en allmänning på

samma gång kan stå under skogsstatens vård och förvaltning och allmänningsdelägarnas

bevakning och skötsel.»

I fråga därefter om de i kap. V omförmälda skogar å allmänna

inrättningars hemman, som icke innehafvas med stadgad åborätt, torde,

att döma efter ordalagen i detta kapitels föreskrifter, den tillsyn och

kontroll, som det tillkommer vederbörande skogstjänsteman att utöfva,

därest skogen icke står under vård och förvaltning af skogsstaten, ej

kunna afse en så specifik åtgärd som utsyning, hvilken ju utgör ett

moment i skogens förvaltning. Beträffande afverkningens riktiga utförande

linnes ju ock tillräcklig garanti genom omförmälda stadganden

rörande tillsyn och kontroll samt påföljd för öfverträdelse af hushållningsplanen,

hvadan något behof af utsyning genom skogsstatens försorg

uppenbarligen ej föreligger.

Hvad slutligen angår de i kap. VI af 1894 års förordning upptagna

föreskrifter om skogar i krono- och allmänna inrättningars hemman,

Bihang till Piksd. prat. 1911, 1 Sami. 1 Afd, 124 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 182.

som innehafvas med stadgad åborätt, gifva dessa stadganden, frånsedt

de särskilda bestämmelser, som gälla med afseende å vissa hemman af

ifrågavarande art inom de sex norra länen, ej anledning antaga, att utsyning

genom skogsstatens försorg skulle i något fall kräfvas för afverkning

å sådan skog, utan synas snarare gifva vid handen, att åbon

äger uteslutande handhafva afverkningen.

Under nu angifna förhållanden och med hänsyn särskildt till hvad

domänstyrelsen i sin skrifvelse den 27 oktober 1909 anfört, synes det

mig vara af vikt, att gifva 46 § sådan affattning, att däraf tydligen framgår,

att utsyning genom skogsstatens försorg icke skall erfordras vare

sig å sådana häradsallmänningar eller skogar till de i kap. V afsedda

hemman, som icke stå under skogsstatens vård och förvaltning, eller å

skogarna till åbohemman inom södra och mellersta Sverige. Från

skogsvårdssynpunkt torde dylik utsyning icke vara erforderlig och

det lärer i alla händelser vara att anse såsom lämpligt, att skogsstatens

förvaltande och bevakande personal icke vid sidan af sina allt mer kräfvande

åligganden i öfrigt jämväl betungas med utsyningsförrättningar å

områden, där sådana förrättningar icke äro att anse såsom oumbärliga.

Beträffande paragrafens affattning har jag i hufvudsak intet att erinra

mot den af domänstyrelsen föreslagna lydelsen, och har jag i nära

öfverensstämmelse härmed låtit uppgöra förslag till ändrad lydelse af

berörda paragraf.

Sedan det sålunda uppgjorda förslaget, som skulle biläggas protokollet,

blifvit uppläst, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t

måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga detta förslag.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att nådig

proposition i enlighet härmed skulle till Riksdagen aflåtas

af lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herman Schlytern.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1911:108 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 46 § i förordningen angående hushållningen med de allmänn s. 1 i texten