Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar

1911-04-21 · 30 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:201, Med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar;

gifven Stockholms slott den 21 april 1911.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om skydd för vissa

internationella sjukvårdsbeteckningar.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137. Häft. (Nr 201).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

F ö r s 1 a g

till

Lag

om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Ej må märke, bestående af rödt kors å hvit botten, eller benämningarna

»röda korset» eller »Genévekorset» offentligen brukas utom för

den militära sjukvården eller med Konungens tillstånd af förening, till

hvars uppgift hör att i krig biträda vid vården af sårade eller sjuka.

Likaledes vare förbjudet att offentligen bruka märke eller benämning,

som med nu omförmälda företer sådan likhet, att förväxling lätt kan

äga rum.

2 §•

Tillstånd, som meddelats förening, hvarom i 1 § sägs, medför ej

befogenhet att använda märket eller benämningen såsom märke eller benämning

å handelsvaror eller eljest i handelsändamål.

3 §•

Hvar som till salu håller varor, därå anbragts märke eller benämning,

som i 1 § afses, eller i firma olofligen intager dylik benämning eller

eljest olofligen brukar märke eller benämning, som nyss sagts, straffes med

böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst

sex månader.

4 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

3

5 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om märket röda korset skall ock efter

Konungens förordnande gälla i fråga om användande å fai''tyg af beteckning,

som enligt internationellt aftal utmärker, att fartyg är afsedt för

hjälp åt sårade eller sjuka i krig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912; dock må utan binder

af lagens bestämmelser varumärke, hvari ingår märke eller benämning,

som i 1 § afses, och hvilket redan före lagens utfärdande af näringsidkare

brukas, äfvensom firma, hvari sådan benämning ingår och som före lagens

utfärdande begagnas, fortfarande användas till den 1 januari 1915.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes

ärendena anförde t. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet

Hederst jjern a:

»A den internationella konferens, som år 1906 sammanträdde i

Geneve för åstadkommande af revision utaf den därstädes den 22 augusti

1864 afsilande internationella konvention för förbättrande af sårade militärers

vård i fält, undertecknades den 6 juli 1906 af ombuden för trettiofem

å konferensen representerade stater, däribland Sverige, en ny konvention

i omförmälda ämne. Densamma skall ratificeras snarast möjligt och

träda i kraft, så vidt hvarje särskild stat beträffar, sex månader efter det

ratifikation från dess sida skett. Konventionen har af de flesta europeiska

staterna numera ratificerats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 201.

5

Båda de nu nämnda konventionerna afse allenast landtkriget. Vid

första fredskonferensen i Haag afslutades den 29 juli 1899 en konvention,

hvarigenom principerna i den äldre Genévekonventionen gjordes tillämpliga

jämväl å sjökriget. Denna 1899 års konvention, hvilken också af

Sverige tillträdts, blef vid andra fredskonferensen i Haag underkastad

revision, och såsom resultat af denna revision upprättades ett förslag till

konvention angående tillämpning å sjökriget af principerna i Genévekonventionen

af den 6 juli 1906. Den nya konventionen, som i förhållandena

mellan fördragsmakterna skall ersätta 1899 års konvention, har den 18

oktober 1907 undertecknats af ett flertal stater, däribland Sverige.

Ratifikation af ifrågavarande båda nya konventioner, hvilka i svensk

öfversättning torde såsom bilagor fogas vid detta protokoll, förutsätter

emellertid för Sveriges del vidtagande af vissa lagstiftningsåtgärder, och

anhåller jag nu att för detta ärende få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

I 1864 års konvention stadgades, att de militära sjukvårdsinrättningarna

skulle utmärkas genom en viss flagga, hvit med rödt kors, samt

att sjukvårdspersonalen skulle såsom tecken använda en armbindel af samma

utseende. Denna beteckning (röda korset) har sedermera i praxis kommit

till användning i ännu större utsträckning och sålunda begagnats för att

öfver hufvud utmärka allt, som hör till sjukvården i fält, dess materiel

in. in. Denna praxis har genom artikel 19 i 1906 års konvention sanktionerats,

och skall sålunda detta emblem användas så ofta det gäller att

tillförsäkra något, vare sig personer eller föremål, det skydd, som konventionen

innefattar.

1864 års konvention innehöll ej någon öfverenskommelse om konventionsstaternas

skyldighet att undertrycka brott mot densamma, än

mindre om skyldighet för dem att söka skydda det antagna emblemet

mot användande för annat ändamål än det därmed afsedda. Behöfligheten

af en dylik öfverenskommelse har allt mera trädt i dagen. Hvad

särskild! angår emblemet, är ju kändt, att detsamma i stor utsträckning

användts såsom handelsmärke å varor af allehanda slag, liksom att röda

korsets namn upptagits i firmanamnet för personer eller sammanslutningar,

hvilkas verksamhet ingalunda berättigat dem därtill. Tydligt är att, såsom

å 1906 års konferens framhölls, dessa förhållanden i hög grad äro

ägnade att minska den helgd, som röda korset bör i soldaternas och

andras ögon äga, och därigenom förringa förmågan hos detta emblem att

i praktiken förläna det därmed afsedda skyddet åt de till fältsjukvården

hörande personer och materiel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Vid sistberörda konferens upptogs därför frågan om beredande af

effektivt skydd mot orättmätigt användande af ifrågavarande emblem, och

inflöto också bestämmelser i detta hänseende i den nya konventionen,

nämligen i artiklarna 23, 27 och 28. Artikel 23 innehåller den allmänna

regeln i hvilka fall emblemet får användas. I artikel 28 afses vissa missbruk

af röda korsets flagga och armbindel, som kunna ske under krig och

alltså äro att bestraffa enligt krigslagarna. Artikel 27 åter innefattar

öfverenskommelse om effektivt undertryckande af obehörig användning utaf

röda korsets namn eller märke såväl i krig som under fred.

Enligt 1907 års konvention artikel 5 skola de fartyg och båtar,

som i sjökrig användas för sjukvård, betecknas utom genom förandet af

röda korsets flagga jämväl genom vissa kring fartyget anbragta färgade

ränder. Dessa tecken skola, jämlikt artikel 6, såväl i krig som i fred

endast få användas för att beteckna fartyg eller båtar, som nu sagts, och

innefattar artikel 21 öfverenskommelse om skyldighet att söka undertrycka

missbruk i sådant hänseende.

Vår nu gällande lagstiftning innehåller intet förbud mot obehörigt

användande af nu omförmälda beteckningar eller benämningar. Bestämmelsen

i 4 § af lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 angående

förbud mot registrering af varumärke, som innehåller offentliga

vapen eller stämplar, har emellertid, enligt hvad patent- och registreringsverket

upplyst, tolkats så att bestämmelsen ansetts omfatta jämväl ifrågavarande

emblem.

De bestämmelser, som alltså torde vara nödigt införa i vår lagstiftning,

synas lämpligen böra gifvas i särskild lag. Förslag till sådan har

jag låtit inom justitiedepartementet, utarbeta. Detta innefattar i främsta

rummet, såsom det praktiskt viktigaste, förbud mot användande af märket

eller benämningen »röda korset» eller »genévekorset» äfvensom märke eller

benämning, som företer sådan likhet med dessa, att de lätt kunna med

dem förväxlas. Tillstånd att nyttja ifrågavarande märke och benämning

må emellertid af Konungen kunna meddelas förening, som har till hufvudsaklig

uppgift att i krig biträda vid vården af sårade och sjuka. Straffet

för brott mot bestämmelserna i lagen har ansetts skäligen böra sättas till

böter eller fängelse i högst sex månader. Hvad angår de i 1907 års

konvention omförmälda beteckningar har det ej synts lämpligt att i lagen

direkt upptaga förbud mot desammas användande, utan har det nödiga''

stadgandet erhållit den form, att Konungen äger förordna, att hvad i lagen

stadgats om märket röda korset skall ock gälla beteckning, som enligt

internationellt aftal utmärker, att fartyg och dess materiel äro afsedda för

hjälp åt sårade eller sjuka i krig. Denna form innebär den fördel, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

1

om konventionens bestämmelser framdeles skulle modifieras, ytterligare

lagändring icke blir behöflig.

För att de näringsidkare, i hvilkas firmanamn ingå orden »röda

korset» eller hvilka använda varumärken, hvari märket eller benämningen

röda korset ingår, ej skola allt för hårdt drabbas af det föreslagna förbudet,

innefattar förslaget sådana öfvergångsbestämmelser, att dylika firmanamn

och varumärken fortfarande må användas till den 1 januari 1915.

Öfver det upprättade förslaget hafva utlåtanden infordrats från

arméförvaltningen, marinförvaltningen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket

samt svenska frivilliga sjukvårdsväsendets centralråd;

och hafva samtliga förklarat sig icke hafva något mot förslaget att erinra.»

Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande förslag till lag om

skydd för märken och benämningar, som enligt internationella aftal utmärka,

att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda för hjälp åt

sårade eller sjuka i krig, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,

samt hemställde, att lagrådets utlåtande öfver förslaget måtte för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler genom utdrag af protokollet

inhämtas.

Till denna af statsrådets ofri ga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Bil. .

Förslag

till

Lag

om skydd för märken och benämningar, som enligt internationella aftal utmärka

att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda för hjälp åt sårade

eller sjuka i krig.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Märke, bestående af rödt kors å hvit botten, eller benämningarna

»röda korset» eller »Genévekorset» må ej offentligen brukas såsom märke

eller benämning utom för den militära sjukvården eller med Konungens

tillstånd af förening, till hvars uppgift hör att i krig biträda vid vården

af sårade eller sjuka.

Likaledes vare förbjudet att bruka märke eller benämning, som med

nu omförmälda företer sådan likhet, att de lätt kunna med dem förväxlas.

2 §•

Tillstånd, som meddelats förening, hvarom i 1 § sägs, medför ej

befogenhet att använda märket eller benämningen såsom märke eller benämning

å handelsvaror eller eljest i handelsändamål.

3 §•

Konungen äge, om anledning därtill förekommer, återkalla förening

meddeladt tillstånd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 201.

9

4 §•

Hvar som använder märke eller benämning, som nu sagts, såsom

märke eller benämning å handelsvaror eller säljer eller utbjuder handelsvaror,

därå anbragts sådant märke eller benämning, eller i firmanamn eller

namn å förening olofligen intager dylik benämning eller eljest bryter

mot bestämmelserna i denna lag, straffes med böter från och med fem till

och med ett tusen kronor eller fängelse i högst sex månader.

5 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

6 §•

Hvad i denna lag är stadgadt om märket röda korset skall ock efter

Konungens förordnande gälla beteckning, som enligt internationellt aftal

utmärker, att fartyg och dess materiel äro afsedda för hjälp åt sårade eller

sjuka i krig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1911; dock att varumärke, hvari

ingår märke eller benämning, som i 1 § afses, och hvilket redan före lagens

utfärdande af näringsidkare lofligen brukas, äfvensom firmanamn, hvari

sådan benämning ingår och som före den tid lofligen begagnas, fortfarande

må användas till den 1 januari 1915.

Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Bil• .

Konvention

till mildrande af sårades och sjukas öde i fält.

KAP. I.

Om sårade och sjuka.

Art. 1. Militärer och andra vid arméerna officiellt anställda personer,

som blifva sårade eller sjuka, böra utan afseende å nationalitet skonas

och vårdas af den krigförande, i hvars våld de råkat.

Dock skall den krigförande, som nödgas lämna sjuka eller sårade i

sin motståndares våld, för så vidt de militära hänsynen det medgifva, hos

dem kvarlämna en del af sin sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel för

att bidraga till deras skötsel.

Art. 2. Sårade eller sjuka från en armé, hvilka falla i den andre

krigförandes våld, blifva krigsfångar, dock med den rätt till vård, som i

kraft af föregående artikel tillkommer dem, och folkrättens allmänna regler

rörande fångar äro på dem tillämpliga.

Emellertid står det de krigförande öppet att sins emellan med afseende

å de sårade eller sjuka fångarna aftala om sådana undantag eller

ytterligare förmåner, som de pröfva lämpliga. Särskildt äga de öfverenskomma:
att

efter en strid ömsesidigt tillställa hvarandra de på slagfältet

kvarblifna sårade;

att till deras land hemsända de sårade eller sjuka, som de icke vilja

behålla som fångar, sedan dessa satts i stånd att transporteras eller tillfrisknat;
att

till neutral stat med dennas medgifvande öfverlämna motståndarens

sårade eller sjuka, med skyldighet för den neutrala staten att internera

dem tills fientligheterna upphört.

Art. 3. Efter hvarje strid skall den, som håller slagfältet besatt,

vidtaga åtgärder för att uppsöka de sårade och låta skydda såväl dem som

de döda mot plundring och misshandel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

11

Han skall vaka däröfver, att de dödas begrafning eller förbränning

föregås af en noggrann undersökning af deras lik.

Art. 4. Hvarje krigförande skall så snart som möjligt till vederbörande

hemlands eller armés myndigheter öfversända de på de döda anträffade

militära igenkänningstecken eller föremål, som tjäna att fastställa

deras identitet, äfvensom namnförteckning öfver omhändertagna sårade

eller sjuka.

De krigförande skola ömsesidigt hålla hvarandra underrättade om

interneringar och förflyttningar af de i deras våld befintliga sårade och

sjuka äfvensom om deras inläggning på sjukhus eller dödsfall, som inträffa

bland dem. De skola tillvarataga alla till personligt bruk tjänande

föremål, värdepapper, bref o. s. v., som påträffas på slagfälten eller efterlämnats

af sårade eller döda, hvilka afiidit i sjukvårdsinrättningarna, för

att låta dem komma de därtill berättigade till hända genom deras hemlands

myndigheter.

Art. 5. Militärmyndigheten kan vädja till befolkningen att den af

människokärlek måtte under dess övervakning upptaga och vårda arméernas

sårade eller sjuka, under beviljande af särskilt skydd och vissa förmåner

åt de personer, hvilka gått denna vädjan till mötes.

KAP. II.

Om sanitetsformationer och sjukvårdsinrättningar.

Art. 6. De rörliga sanitetsformationerna (d. v. s. de, som åtfölja

arméerna i fält) liksom de fasta sjukvårdsinrättningarna skola af de krigförande

skonas och skyddas.

Art. 7. Det sanitetsformationerna och sjukvårdsinrättningarna tillkommande

skyddet upphör, om man begagnar sig af dem till företag,

hvarigenom fienden tillfogas skada.

Art. 8. Sanitet sformation eller sjukvårdsinrättning må icke anses

hafva gått förlustig det skydd, som genom art. 6 tillförsäkrats den:

l:o) på den grund att sanitetsformationens eller inrättningens personal

är beväpnad och gör bruk af sina vapen till eget värn eller till värn

för de sjuka och sårade;

2:o) på den grund att i saknad af beväpnade sjukvaktare sanitetsformationen

eller inrättningen enligt behörigen utfärdad order bevakas af

fältvakt eller skiltvakter;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

3:o) på den grund att uti sanitetsformationen eller inrättningen påträffas

vapen eller patroner, som fråntagits de sårade och ännu icke blifvit

aflämnade till behörig myndighet.

KAP. III.

Om personalen.

Art. 9. Personal, uteslutande anställd för de sårades och sjukas

upptagande, transport och behandling samt för sanitetsformationernas och

sjukvårdsinrättningarnas förvaltning, äfvensom vid arméerna anställda predikanter

skola under alla omständigheter skonas och skyddas. Falla de i

fiendens händer, skola de icke behandlas som krigsfångar.

Dessa stadganden gälla jämväl vaktpersonalen vid sjukvårdsinrättningarna

i det uti art. 8 under 2) nämnda fall.

Art. 10. Med den i föregående artikel omförmälda personal skola

likställas de personer, tillhörande frivilliga af vederbörande regering behörigen

erkända och auktoriserade hjälpföreningar, som användas i arméernas

sanitetsformationer och sjukvårdsinrättningar, under förbehåll att dessa

personer äro underkastade de militära lagarna och reglementena.

Hvarje stat bör meddela den andra antingen redan under fredstid

eller ock vid fientligheternas öppnande eller under deras fortgång, och i alla

händelser innan den frivilliga hjälpen kommit till effektiv användning,

namnen på de föreningar, som den bemyndigat att under dess ansvar

biträda vid den officiella sjukvårdstjänsten inom dess armé.

Art. 11. En erkänd förening i neutral stat äger icke med sin

personal och sina sanitetsformationer bistå en krigförande utan att först

hafva erhållit medgifvande därtill af sin egen regering samt bemyndigande

af den krigförande själf.

Den krigförande, hvilken antagit den erbjudna hjälpen, är pliktig

att, innan han använder sig af densamma, därom göra tillkännagifvande

hos sin fiende.

Art. 12. De uti art. 9, 10 och 11 omförmälda personer skola, sedan

de fallit i fiendens händer, under hans ledning fortfara att fullgöra sina

sysslor.

När deras medverkan icke längre är oundgänglig, skola de återsändas

till sin armé eller sitt hemland inom det tidrum och enligt den

marschruta, som nödig hänsyn till krigsoperationerna medgifver.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

13

De äga då medtaga de lösören, instrument, vapen och hästar, som

äro deras enskilda tillhörighet.

Art. 13. Fienden skall tillförsäkra den uti art. 9 omforma!da personal,

så länge denna befinner sig i hans våld, enahanda förmåner och

sold, som åt personal af motsvarande grad uti hans egen armé.

KAP. IV.

Om materielen.

Art. 14. De rörliga sanitetsformationerna skola, om de falla i fiendens

våld, äga behålla sin materiel, spannen inbegripna, Indika transportmedel

eller hvilken förarepersonal än må vara därtill använd.

Vederbörande militärmyndighet skall dock värja berättigad begagna

sig af denna materiel för sårades och sjukas vård. Återställande af denna

materiel skal! äga rum på det sätt och under de villkor, som äro föreskrifna,

för sjukvårdspersonalen, och, så vidt möjligt, samtidigt.

Art. 15. De fasta inrättningarnas byggnader och materiel förblifva

underkastade krigslagarna, men skola ej kunna användas för annat ändamål,

än det hvartill de äro afsedda, så länge de äro behöfliga för sårade

och sjuka.

Dock skola operationstruppernas befälhafvare äga förfoga öfver dem,

därest viktiga militära hänsyn så fordra och det på förhand sörjts för

däri befintliga sårade och sjuka.

Art. 16. Materiel, tillhörande hjälpföreningar, hvilka enligt bestämmelserna

i konventionen äga begagna sig af de förmåner, denna rnedgifver,

betraktas som enskild egendom och skall såsom sådan under alla omständigheter

respekteras, de krigförande dock förbehållet att begagna sig

af den rekvisitionsrätt, som enligt krigets lagar och bruk tillkommer dem.

7 c o o

KAP. V.

Om evakueringsformationer.

Art. 17. Evakueringsformationer skola behandlas som de rörliga sanitetsformationerna,

dock att följande särskilda bestämmelser skola lända till

efterrättelse:

l:o) Den krigförande, som uppsnappar eu evakueringsformation, kan

om militära hänsyn så fordra upplösa den, men måste då öfvertaga vården

af de sjuka och sårade, som formationen innehåller;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

2:o) I dylikt fall skall den i art. 12 stadgade skyldigheten att återsända

sjukvårdspersonalen utsträckas att omfatta hela den militärpersonal,

som haft att leda och bevaka evakueringsformationen och för sådant ändamål

blifvit försedd med i behörig ordning utfärdad order.

Den i art. 14 stadgade skyldigheten att återställa sjukvårdsmaterielen

skall äga tillämplighet på de järnvägståg och till den inre skeppsfarten

hörande båtar, hvilka blifvit inrättade enkom för transport af sårade och

sjuka, äfvensom på den till sjukvården hörande inredningsmaterielen i

vanliga åkdon, tåg och båtar.

Militärvagnar, som icke tillhöra sjukvården, kunna jämte sina spann

tagas som byte.

I fråga om den genom rekvisition uttagna civila personalen och de

sålunda anskaffade olika transportmedlen, däri inbegripna järnvägsmateriel

och båtar, som användas för evakueringsformationerna, gälla folkrättens

vanliga regler.

O O

KAP. VI.

Om kännetecken.

Art. 18. Såsom en hyllning åt Schweiz bibehålies det heraldiska

tecknet rödt kors i hvitt fält — bildadt medelst omkastning af förbundets

färger — som emblem och kännetecken för arméernas sjukvårdstjänst.

Art. 19. Detta emblem anbringas, med vederbörande militärmyndighets

tillstånd, på fanor och armbindlar äfvensom på all till sjukvården

hörande materiel.

Art. 20. Den jämlikt art. 9 första stycket samt art. 10 och 11

skyddade personalen skall på vänstra armen bära en bindel med rödt kors

i hvitt fält, utlämnad och stämplad af den därtill behöriga militärmyndigheten.

De vid arméernas sjukvårdstjänst anställda personer, hvilka icke

bära militäruniform, skola dessutom vara försedda med identitetsbevis.

Art. 21. Konventionens flagga kan hissas endast å sådana sanitetsformationer

och sjukvårdsinrättningar, hvilkas skonande konventionen påbjuder,

och endast med militär myndighets samtycke. Tillika skall hissas

den krigförande stats nationalflagga, under hvilken sanitetsformationen eller

inrättningen hörer.

Har sanitetsformationen råkat i fiendens händer, får å densamma,

så länge den befinner sig i denna belägenhet, icke hissas annan flagga än

Röda korsets.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Art. 22. Neutrala länders sanitetsformationer, hvilka under de i

art. 11 stadgade villkor fått tillstånd att lämna hjälp åt sårade och sjuka,

böra jämte konventionens flagga hissa jämväl den krigförande stats nationalflagga,

under hvilken de lyda.

Stadgandet i föregående artikels andra stycke gäller äfven i fråga

om dessa formationer.

Art. 23. Märke, bestående af rödt kors på hvit botten, äfvensom

orden »Röda korset» eller »Genévekorset» få, vare sig i fred eller krig,

endast användas för att skydda eller beteckna af konventionen skyddade

sanitetsformationer och sjukvårdsinrättningar, personal och materiel.

KAP. VII.

Om konventionens tillämpning.

Art. 24. Denna konventions bestämmelser äro för de fördragsslutande

makterna bindande endast i händelse af krig emellan tvenne eller

flera bland dem. Dessa bestämmelser upphöra att vara bindande, så snart

i kriget skulle deltaga någon makt, som icke undertecknat konventionen.

Art. 25.. De krigförande arméernas öfverbefälhafvare hafva att vaka

öfver tillämpningen i detalj af förestående artiklar samt att därvid liksom

i. sådana fall, som ej af konventionen förutsetts, förfara enligt sina regeringars

instruktioner och i öfverensstämmelse med denna konventions allmänna

principer.

Art. 26. De regeringar, som underteckna konventionen, skola vidtaga

erforderliga åtgärder för att hos sina trupper, och i synnerhet den

skyddade personalen, inskärpa denna konventions bestämmelser och för

att bringa dem till befolkningens kännedom.

KAP. VIII.

Om åtgärder mot missbruk och öfverträdelser.

Art. 27. De regeringar, som underteckna konventionen, och hvilkas

lands lagstiftning icke redan är till fyllest, förplikta sig att vidtaga eller

föreslå vederbörande lagstiftande myndigheter nödiga åtgärder för att städse

hindra vare sig enskilda eller andra föreningar än sådana, som enligt denna

konvention äro därtill berättigade, att använda märket eller benämningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 201.

>Röda korset» eller »Genévekorset» och särskildt att använda dessa i kommersiellt

syfte såsom fabriks- eller handelsmärke.

Förbudet emot användande af ifrågavarande märke eller benämning

träder i verksamhet från den tidpunkt hvarje lagstiftning särskildt bestämmer,

dock senast fem år efter det denna konvention trädt i kraft. Sedan

konventionen trädt i kraft, skall det icke längre vara tillåtet att antaga

fabriks- eller handelsmärke, som står i strid emot förbudet.

Art. 28. De regeringar, som underteckna konventionen, förbinda

sig likaledes att, i fall af deras militära strafflagars otillräcklighet, vidtaga

eller för sina lagstiftande församlingar föreslå åtgärder, som erfordras

för att i krigstid förhindra plundring eller misshandel från enskildas sida

gent emot arméernas sårade eller sjuka, äfvensom för att såsom olofligt

begagnande af militär beteckning kunna bestraffa lagstridigt bruk af Röda

korsets flagga och armbindel, till hvilket militärer eller enskilda, Indika ej

skyddas genom denna konvention, göra sig skyldiga.

Regeringarna skola genom schweiziska förbundsrådets bemedling meddela

hvarandra, senast inom fem år efter denna konventions ratificermg,

de i sådant syfte utfärdade straffbestämmelser.

Allmänna bestämmelser.

Art. 29. Denna konvention skall så snart som möjligt ratificeras.

Ratifikationsinstrumenten skola deponeras i Bern.

Öfver hvarje ratifikationsinstruments deponering skall upprättas ett

protokoll, hvaraf en bestyrkt afskrift skall å diplomatisk väg tillställas

samtliga fördragsslutande makter.

Art. 30." Denna konvention skall träda i kraft beträffande hvarje

särskild makt sex månader efter dagen för deponerandet af dess ratifikationsinstrument.

Art. 31. Denna konvention, behörigt ratificerad, skall i förhållandet

mellan de fördragsslutande staterna träda i stället för konventionen af den

22 augusti 1864.

Konventionen af år 1864 förblir gällande i förhållande mellan de

parter, som undertecknat densamma men icka ratificera denna konvention.

Art. 32. Denna konvention skall intill den 31 instundande december

kunna undertecknas af de makter, som voro representerade vid den i Geneve

den 11 juni 1906 öppnade konferens, äfvensom af de vid denna konferens

icke representerade makter, hvilka undertecknat 1864 års konvention.

De bland dessa makter, som den 31 december 1906 icke undertecknat

denna konvention, står det öppet att efteråt ansluta sig till den
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 201.

17

samma. De hafva att gifva sin anslutning till känna medelst en till

schweiziska förbundsrådet afgifven skriftlig förklaring, som af förbundsrådet

tillställes samtliga föredragsslutande makter.

Andra makter kunna begära att på samma sätt få ansluta sig till

konventionen; men deras framställning medför verkan endast om förbundsrådet

inom ett år efter densammas afgifvande icke emottagit meddelande

från någon af de föredragsslutande makterna att den motsatt sig anslutningen.

* Art. 33. En hvar af de fördragsslutande parterna äger rätt att

uppsäga denna konvention. Sådan uppsägning medför icke verkan förr än

ett år efter det skriftligt meddelande härom gjorts till schweiziska förbundsrådet.

Detta meddelande skall af förbundsrådet genast tillställas

samtliga öfriga fördragsslutande parter.

Uppsägningen gäller endast med afseende å den makt, som notificerat

densamma.

11

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Bil. ■

Konvention

angående tillämpning på sjökriget af Génsvekonventionens principer.

Artikel 1.

Militära lasarettsfartyg, d. v. s. fartyg, som af staterna byggts eller

änordnats särskild! och uteslutande i syfte att bringa hjälp åt sårade, sjuka

och skeppsbrutna och hvilkas namn meddelats de krigförande makterna vid

början eller under loppet af fientligheterna, och i hvarje fall innan de på

något sätt användas, skola respekteras och få icke uppbringas, så länge

fientligheterna pågå.

Dessa fartyg likställas icke heller med krigsfartyg i fråga om deras

uppehåll i neutral hamn.

Artikel 2.

Sjukvård sfartyg, som helt eller delvis utrustats på bekostnad af enskilde

eller af officiellt erkända understödsföreningar, respekteras och fritagas

likaledes från uppbringande, om den krigförande makt, som de tillhöra,

gifvit dem officiellt bemyndigande och meddelat den fientliga makten

deras namn vid början eller under loppet af fientligheterna, och i hvarje

fall innan de på något sätt användas.

Dessa fartyg böra medföra ett intyg af behörig myndighet af innehåll,

att de under utrustningen och vid sin slutliga afresa stått under dess

kontroll.

Artikel 3.

Sjukvårdsfartyg, som helt eller delvis utrustats på bekostnad af enskilde

eller af officiellt erkända föreningar i neutrala land, respekteras och

fritagas från uppbringande, under villkor att de ställt sig under någon af

de krigförandes ledning efter förut erhållet medgifvande från sitt eget land,

regering och med bemyndigande af den krigförande själf äfvensom att denna

senare meddelat sin motståndare deras namn vid början eller under fortgången

af fientligheterna och i hvarje fall innan de på något sätt användas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition Nr 201.

19

Artikel 4.

De i artiklarna 1, 2 och 3 omnämnda fartyg skola bringa hjälp och

bistånd åt de krigförandes sårade, sjuka och skeppsbrutna utan åtskillnad

till nationaliteten.

Regeringarna förbinda sig att icke begagna dessa fartyg för något

militärt ändamål.

Dessa fartyg få på intet sätt hindra de stridandes rörelser.

Under och efter en drabbning handla de på eget ansvar.

De krigförande skola gent emot dem äga rätt till kontroll och visitation;

de skola kunna tillbakavisa deras biträde, förständiga dem att aflägsna

sig, föreskrifva dem bestämd kurs och sätta ombord en kommissarie,

samt till och med kvarhålla dem, om förhållandenas vikt skulle så fordra.

Såvidt möjligt skola de krigförande i sjukvårdsfartygens skeppsjournaler

införa de order, som de gifva dem.

Artikel 5.

De militära lasarettsfartygen skola utmärkas genom att utvändigt

vara hvitmålade med en vågrät grön rand af ungefär en och en half meters

bredd.

De i artiklarna 2 och 3 omnämnda fartyg skola utmärkas genom att

utvändigt vara hvitmålade med en vågrät röd rand af ungefär en och en

half meters bredd.

Nyssnämnda fartygs skeppsbåtar såväl som de småbåtar, hvilka kunna

komma att användas till sjukvårdstjänst, skola utmärkas genom liknande

målning.

Alla sjukvårdsfartyg skola gifva sig tillkänna genom att jämte sin

nationella flagga hissa den uti Genéverkonventionen fastställda hvita flagga

med rödt kors samt dessutom, ifall de tillhöra en neutral stat, genom att

å stormasten hissa den krigförande stats nationalflagga, under hvilkens ledning

de ställt sig.

Ö O

Sjukvårdsfartyg, hvilka kvarhållas af motståndaren med stöd af bestämmelserna

i artikel 4, skola hissa ned den krigförande stats nationalflagga,

under hvilken de lyda.

Här ofvan omnämnda fartyg och farkoster, hvilka önska äfven nattetid

tillförsäkra sig det skydd, hvartill de äro berättigade, äga att med samtycke

af den krigförande, hvilken de åtfölja, vidtaga nödiga åtgärder i

sylte att den målning, hvarigenom de utmärkas, framträder med tillräcklig

tydlighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Artikel 6.

De i artikel 5 omförmälda igenkänningstecken må icke vare sig i

freds- eller krigstid användas för annat syfte än till skydd eller beteckning

för de fartyg, som i samma artikel nämnts.

Artikel 7.

Vid strid ombord å ett krigsfartyg skola sjukrummen såvidt ske kan

skonas och skyddas.

Dessa sjukrum och deras materiel äro underkastade krigslagarna men

skola icke kunna användas för annat ändamål så länge de äro behöfliga för

sårade och sjuka.

Dock står det den befälhafvare, under hvilkens befäl de befinna sig,

fritt att förfoga öfver dem, därest viktiga militära hänsyn så fordra och

under förutsättning att på förhand blifvit sörj dt för däri befintliga sårade

och sjuka.

Artikel 8.

Det lasarettsfartyg och krigsfartygs sjukrum tillkommande skydd upphör,

om man begagnar sig af detsamma för utförande af handlingar, som

äro till skada för fienden.

Dock anses icke det förhållande, att dessa fartygs och sjukrums personal

är beväpnad för att upprätthålla ordningen och försvara de sårade

eller sjuka, och ej heller befintligheten ombord af en radiotelegrafisk inrättning

vara af beskaffenhet att föranleda skyddets bortfallande.

Artikel 9.

De krigförande kunna vädja till befälhafvarna å neutrala handelsfartyg,

jakter och andra farkoster att de af människokärlek taga sårade eller

sjuka ombord och vårda dem.

De fartyg, som efterkommit sådan vädjan, äfvensom de, hvilka själfmant

upptagit sårade, sjuka eller skeppsbrutna, skola åtnjuta särskildt skydd

och vissa förmåner. De kunna under inga omständigheter uppbringas blott

på grund af själfva transporten, men så vidt icke annat blifvit dem utlofvadt,

äro de underkastade risken att uppbringas för de kränkningar af

neutraliteten, som de kunna hafva begått.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

21

Artikel 10.

Hvarje uppbringa^ fartygs prästerliga, läkare- och sjukvårdspersonal

är okränkbar och får icke göras till krigsfångar. De, som tillhöra

denna personal, äga rätt att, då de lämna fartyget, medföra de kirurgiska

instrument och andra föremål, som äro deras enskilda egendom.

Denna personal skall fortfara med sin tjänstgöring så länge så finnes

nödigt och skall alltså kunna draga sig tillbaka, då högste befälhafvaren

finner det möjligt.

De krigförande skola, då sådan personal faller i deras händer, tillförsäkra

densamma enahanda förmåner och sold som personal af motsvarande

grad i deras egen krigsflotta.

Artikel 11.

Ombordvarande sårade eller sjuka sjömän och soldater skola, hvilken

nation de än tillhöra, skyddas och vårdas af uppbringarna.

Artikel 12.

Hvarje krigsfartyg, tillhörande en krigförande part, kan fordra öfverlämnande

till sig af sådana sårade, sjuka eller skeppsbrutna, hvilka befinna

sig ombord å militära lasarettsfartyg, hjälpföreningars eller enskildas sjukvårdsfartyg,

handelsfartyg, jakter och andra farkoster, hvilken nationalitet

dessa fartyg än må tillhöra.

Artikel 13.

Om sårade, sjuka eller skeppsbrutna upptagas ombord å ett neutralt

krigsfartyg, skall såvidt möjligt tillses att de icke blifva i tillfälle att ånyo

deltaga i krigsrörelserna.

Artikel 14.

Såsom krigsfångar anses skeppsbrutna, sårade eller sjuka tillhörande

den ena krigförande, hvilka falla i händerna på den andra. Det tillkommer

den senare att efter omständigheterna bestämma, om det är lämpligt

att behålla dem, att föra dem till egen hamn, till en neutral hamn eller

t. o. m. till en af fiendens hamnar. I sistnämnda fall få de sålunda till

sitt land återlämnade fångarna icke vidare tjänstgöra så länge kriget varar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Artikel 15.

Skeppsbrutna, sårade eller sjuka, Indika med ortsmyndigheternas tillstånd

landsättas i en neutral hamn böra, därest ej annat öfverenskommits

mellan den neutrala staten och de krigförande staterna, bevakas af den

neutrala staten, så att de icke blifva i tillfälle att ånyo deltaga i krigsrörelserna.

Kostnaderna för sjukvård och internering skola bäras af den stat,

som de skeppsbrutna, sårade eller sjuka tillhöra.

Artikel 16.

Efter hvarje strid skola de båda krigförande parterna, i den mån

militära intressen sådant medgifva, vidtaga åtgärder för att uppsöka de

skeppsbrutna, sårade och sjuka äfvensom för att skydda såväl dem som

de döda mot plundring och misshandel.

De skola vaka däröfver, att innan de döda begrafvas, nedsänkas i

hafvet eller förbrännas, deras lik underkastas en noggrann undersökning.

Artikel 17.

Hvarje krigförande skall så snart som möjligt till sitt lands, sin

flottas eller sin armés myndigheter öfversända de på de döda anträffade

militära igenkänningstecken eller föremål, som tjäna att fastställa

deras identitet, äfvensom namnförteckning öfver omhändertagna sårade eller

sjuka.

De krigförande skola ömsesidigt hålla hvarandra underrättade om

interneringar och förflyttningar af de i deras våld befintliga sårade och

sjuka äfvensom om dessas inläggande på sjukhus och om dödsfall, som inträffa

bland dem. De skola tillvarataga alla till personligt bruk tjänande

föremål, värdepapper, bref o. s. v., som påträffas på uppbringade krigsfartyg

eller efterlämnats af sårade eller sjuka, hvilka aflidit i sjukvårdsinrättningarna,

för att låta dem komma de därtill berättigade tillhanda

genom deras hemlands myndigheter.

Artikel 18.

Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast de kontraherande

makterna emellan och endast för det fall att de krigförande

samtliga anslutit sig till konventionen.

O O

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

23

Artikel 19.

De krigförande flottornas öfverbefälhafvare hafva att vaka öfver tilllämpningen

i detalj af förestående artiklar samt att därvid liksom i sådana

fall, som ej af konventionen förutsetts, förfara enligt sina regeringars instruktioner

och i öfverensstämmelse med denna konventions allmänna principer.

Artikel 20.

De undertecknande makterna skola vidtaga erforderliga åtgärder för

att hos sin flottpersonal, och i synnerhet den skyddade personalen, inskärpa

denna konventions bestämmelser och för att bringa dem till befolkningarnas

kännedom.

Artike 21.

De undertecknande makterna förbinda sig likaledes att, i fall af

deras strafflagars otillräcklighet, vidtaga eller för sina lagstiftande församlingar

föreslå de åtgärder, som erfordras för att i krigstid förhindra

plundring eller misshandel från enskildes sida gentemot krigsflottornas

sårade och sjuka äfvensom för att såsom olofligt begagnande af militär

beteckning kunna bestraffa missbruk af de igenkänningstecken, som afses i

artikel 5, från de fartygs sida, hvilka icke skyddas genom denna konvention.

Makterna skola, senast inom 5 år efter denna konventions ratificerande,

genom nederländska regeringens bemedling meddela hvarandra

de i sådant syfte utfärdade straffbestämmelser.

Artikel 22.

I händelse krigsrörelser äga rum mellan de krigförandes stridskrafter

till lands och till sjös, skola denna konventions bestämmelser vara

tillämpliga endast å ombordvarande styrkor.

Artikel 23.

Denna konvention skall snarast möjligt ratificeras.

Ratifikationerna skola deponeras i Haag.

Öfver det första deponerandet af ratifikationer skall upprättas ett

protokoll, som skall undertecknas af de däri deltagande makternas representanter

samt af nederländske utrikesministern.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Senare deponerande af ratifikationer skola ske medelst en skriftlig af

ratifikationsinstrumentet åtföljd notifikation till nederländska regeringen.

Bestyrkt afskrift af protokollet rörande det första deponerandet af

ratifikationer, af de i föregående stycke omnämnda notifikationer samt af

ratifikationsinstrumenten skola omedelbart, genom nederländska regeringens

försorg, på diplomatisk väg tillställas de makter, hvilka mottagit inbjudan

till den andra fredskonferensen, äfvensom öfriga makter, hvilka tillträdt

denna konvention. I de fall, som afses uti föregående stycke, skall nämnda

regering samtidigt lämna underrättelse om dagen för notifikationens mottagande.

Artikel 24.

Icke undertecknande makter, hvilka antagit konventionen i Généve

af den 6 juli 1906, kunna tillträda denna konvention.

Den makt, som önskar tillträda densamma, skall skriftligen tillkännagifva

sin afsikt för nederländska regeringen och därvid öfverlämna

adhesionsakten, som skall deponeras i nämnda regerings arkiv.

Samma regering skall omedelbart tillställa alla öfriga makter bestyrkt

afskrift såväl af notifikationen som af adhesionsakten med angifvande tilllika

af dagen för notifikationens mottagande.

Artikel 25.

Denna konvention, behörigen ratificerad, skall de fördragsslutande makterna

emellan träda i stället för konventionen af den 29 juli 1899 angående

tillämpning på sjökriget af Génévekonventionens principer.

Konventionen af år 1899 förblir gällande mellan de makter, hvilka

undertecknat densamma, och hvilka icke tillika ratificera denna konvention.

Artikel 26.

Denna konvention träder i kraft med afseende å de makter, som

deltagit i det första deponerandet af ratifikationer, sextio dagar efter depositionsprotokollets

datum, och med afseende å de makter, som senare

ratificera eller tillträda konventionen, sextio dagar efter det att notifikationen

om deras ratifikation eller tillträdande mottagits af nederländska regeringen.

Artikel 27.

För den händelse någon af de fördragsslutande makterna skulle vilja

uppsäga denna konvention, skall uppsägningen skriftligen tillkännagifvas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

för nederländska regeringen, som omedelbart skall tillställa samtliga öfriga

makter behörigen styrkt afskrift af tillkännagifvandet jämte meddelande

om dagen för dess mottagande.

Uppsägningen medför verkan endast med afseende å den makt, som

gjort densamma, och ej förr än ett år efter det notifikation härom kommit

nederländska regeringen tillhanda.

Artikel 28.

I ett af nederländska utrikesministeriet fördt register skall angifvas

dagen för ratifikationernas deponerande jämlikt artikel 23 mom. 3 och 4,

så ock dagen, då notifikationerna om tillträdande (artikel 24 mom. 2) eller

uppsägning af densamma (artikel 27 mom. 1) mottagits.

Det står enhvar fördragsslutande makt öppet att taga del af detta

register samt att begära bestyrkta utdrag af detsamma.

Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137 Håft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen

den 12 april 1911.

Närvarande:

Justitieråden Sundberg,

Borgström,

Skarstedt,

Regeringsrådet Ernberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

10 mars 1911, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

inhämtas öfver ett inom justitiedepartementet utarbetadt förslag till lag

om skydd för märken och benämningar, som enligt internationella aftal

utmärka att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda för hjälp åt

sårade eller sjuka i krig.

Förslaget, som finnes bilagdt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits af andre ledamoten å afdelningen för lagärenden Gustaf Appelberg;

och blef detsamma nu företaget till slutlig behandling.

Lagrådet yttrade:

Med hänsyn till syftet med den ifrågavarande lagstiftningen — hvilken

emellertid icke träffar sådana fall, som äro att bedöma enligt tryckfrihetsförordningen

— finnes intet att erinra mot lagförslaget såsom sådant.

De särskilda bestämmelserna i förslaget gifva däremot anledning till följande

erinringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

1 §•

27

Att, såsom skett i första stycket, föreskrifva, att där omförmälda

märke och benämningar icke få i andra än särskildt angifna fall offentligen

brukas såsom märke eller benämning, synes i redaktionellt hänseende

innefatta en oegentlighet, som bör afhjälpas.

I andra stycket afses gifvetvis, likasom i första stycket, allenast

offentligt brukande af där åsyftade märke och benämningar. Detta torde

böra, till undvikande af missförstånd, uttryckligen utsägas.

3 §•

Då sådan rätt, som här sägs, själffallet tillkommer Konungen, torde

paragrafen, såsom öfverflödig, böra ur förslaget utgå.

4 §•

De här använda ordalagen kunna föranleda den tolkning, att blotta

anbringandet å handelsvaror af märke eller benämning, hvarom fråga är,

skulle vara straffbart. Då emellertid enligt bestämmelserna i 1 § allenast

offentligt brukande af märket eller benämningen är förbjudet, torde förevarande

§ böra något omarbetas, därvid man synes kunna inskränka sig

till att såsom exempel framhålla blott de praktiskt sedt viktigaste fallen,

att någon till salu håller vara, därå anbragts märke eller benämning,

som i förslaget afses, eller i sin firma intager dylik benämning, samt

därefter generellt angifva annan öfverträdelse af det i 1 § omförmälda

förbud.

6 §•

Då i denna § icke afses meddelande af förbud mot användande åt

där åsyftad beteckning öfver hufvud utan endast mot dess anbringande å

fartyg, synes paragrafen böra i sådan riktning förtydligas.

Enligt förslaget är förmånen af där stadgad öfvergångstid begränsad

till att afse allenast sådant varumärke eller firmanamn, som före

lagens utfärdande lofligen brukas. Af syftet med lagen synes emellertid

knappast kunna hämtas någon anledning att härutinnan göra skillnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

mellan lofligt och olofligt bruk; och då ej heller bestämmelserna i konventionen

föranleda härtill, hemställes, att ordet »lofligen» må på båda de

ställen, där det i öfvergångsbestämmelsen förekommer, uteslutas.

Det kan tillika ifrågasättas, om icke tiden för lagens trädande i

kraft bör något framflyttas.

Slutligen hemställde lagrådet, att förslagets rubrik måtte afsevärdt

förkortas.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 201.

29

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

lians Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott fredagen den 21 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet

anmälde chefen ^ för justitiedepartementet statsrådet Petersson lagrådets

genoni utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 10 mars

1911 inhämtade utlåtande öfver ett inom justitiedepartementet upprättadt

förslag till lag om skydd för märken och benämningar, som enligt internationella

aftal utmärka att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda

för hjälp åt sårade eller sjuka i krig.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll förmälde föredraganden,

att han låtit i enlighet med lagrådets anmärkningar omarbeta

förslaget, därvid dettas rubrik förändrats till lag om skydd för vissa internationella

sjukvårdsbeteckningar, hvarjämte några smärre redaktionella jämkningar

vidtagits; och hemställde därefter föredraganden, att det sålunda

omarbetade förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig

proposition Riksdagen till antagande föreläggas.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Afd. 1 Sami. 137 Häft.

5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 201.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna att till Riksdagen skulle

aflåtas nådig proposition af den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

110632

Stockholm 1911. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:116 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Mafts proposition med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukna ^beteckningar. a1 i texten
  2. LU 1911:42 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukvärdsbeteckningar. s. 1 i texten