Med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar
1911-04-21 · 30 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:201, Med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
1
Nr 201.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar;
gifven Stockholms slott den 21 april 1911.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om skydd för vissa
internationella sjukvårdsbeteckningar.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Petersson.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137. Häft. (Nr 201).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
F ö r s 1 a g
till
Lag
om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Ej må märke, bestående af rödt kors å hvit botten, eller benämningarna
»röda korset» eller »Genévekorset» offentligen brukas utom för
den militära sjukvården eller med Konungens tillstånd af förening, till
hvars uppgift hör att i krig biträda vid vården af sårade eller sjuka.
Likaledes vare förbjudet att offentligen bruka märke eller benämning,
som med nu omförmälda företer sådan likhet, att förväxling lätt kan
äga rum.
2 §•
Tillstånd, som meddelats förening, hvarom i 1 § sägs, medför ej
befogenhet att använda märket eller benämningen såsom märke eller benämning
å handelsvaror eller eljest i handelsändamål.
3 §•
Hvar som till salu håller varor, därå anbragts märke eller benämning,
som i 1 § afses, eller i firma olofligen intager dylik benämning eller
eljest olofligen brukar märke eller benämning, som nyss sagts, straffes med
böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst
sex månader.
4 §•
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
3
5 §.
Hvad i denna lag är stadgadt om märket röda korset skall ock efter
Konungens förordnande gälla i fråga om användande å fai''tyg af beteckning,
som enligt internationellt aftal utmärker, att fartyg är afsedt för
hjälp åt sårade eller sjuka i krig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912; dock må utan binder
af lagens bestämmelser varumärke, hvari ingår märke eller benämning,
som i 1 § afses, och hvilket redan före lagens utfärdande af näringsidkare
brukas, äfvensom firma, hvari sådan benämning ingår och som före lagens
utfärdande begagnas, fortfarande användas till den 1 januari 1915.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 10 mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena anförde t. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet
Hederst jjern a:
»A den internationella konferens, som år 1906 sammanträdde i
Geneve för åstadkommande af revision utaf den därstädes den 22 augusti
1864 afsilande internationella konvention för förbättrande af sårade militärers
vård i fält, undertecknades den 6 juli 1906 af ombuden för trettiofem
å konferensen representerade stater, däribland Sverige, en ny konvention
i omförmälda ämne. Densamma skall ratificeras snarast möjligt och
träda i kraft, så vidt hvarje särskild stat beträffar, sex månader efter det
ratifikation från dess sida skett. Konventionen har af de flesta europeiska
staterna numera ratificerats.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 201.
5
Båda de nu nämnda konventionerna afse allenast landtkriget. Vid
första fredskonferensen i Haag afslutades den 29 juli 1899 en konvention,
hvarigenom principerna i den äldre Genévekonventionen gjordes tillämpliga
jämväl å sjökriget. Denna 1899 års konvention, hvilken också af
Sverige tillträdts, blef vid andra fredskonferensen i Haag underkastad
revision, och såsom resultat af denna revision upprättades ett förslag till
konvention angående tillämpning å sjökriget af principerna i Genévekonventionen
af den 6 juli 1906. Den nya konventionen, som i förhållandena
mellan fördragsmakterna skall ersätta 1899 års konvention, har den 18
oktober 1907 undertecknats af ett flertal stater, däribland Sverige.
Ratifikation af ifrågavarande båda nya konventioner, hvilka i svensk
öfversättning torde såsom bilagor fogas vid detta protokoll, förutsätter
emellertid för Sveriges del vidtagande af vissa lagstiftningsåtgärder, och
anhåller jag nu att för detta ärende få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
I 1864 års konvention stadgades, att de militära sjukvårdsinrättningarna
skulle utmärkas genom en viss flagga, hvit med rödt kors, samt
att sjukvårdspersonalen skulle såsom tecken använda en armbindel af samma
utseende. Denna beteckning (röda korset) har sedermera i praxis kommit
till användning i ännu större utsträckning och sålunda begagnats för att
öfver hufvud utmärka allt, som hör till sjukvården i fält, dess materiel
in. in. Denna praxis har genom artikel 19 i 1906 års konvention sanktionerats,
och skall sålunda detta emblem användas så ofta det gäller att
tillförsäkra något, vare sig personer eller föremål, det skydd, som konventionen
innefattar.
1864 års konvention innehöll ej någon öfverenskommelse om konventionsstaternas
skyldighet att undertrycka brott mot densamma, än
mindre om skyldighet för dem att söka skydda det antagna emblemet
mot användande för annat ändamål än det därmed afsedda. Behöfligheten
af en dylik öfverenskommelse har allt mera trädt i dagen. Hvad
särskild! angår emblemet, är ju kändt, att detsamma i stor utsträckning
användts såsom handelsmärke å varor af allehanda slag, liksom att röda
korsets namn upptagits i firmanamnet för personer eller sammanslutningar,
hvilkas verksamhet ingalunda berättigat dem därtill. Tydligt är att, såsom
å 1906 års konferens framhölls, dessa förhållanden i hög grad äro
ägnade att minska den helgd, som röda korset bör i soldaternas och
andras ögon äga, och därigenom förringa förmågan hos detta emblem att
i praktiken förläna det därmed afsedda skyddet åt de till fältsjukvården
hörande personer och materiel.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Vid sistberörda konferens upptogs därför frågan om beredande af
effektivt skydd mot orättmätigt användande af ifrågavarande emblem, och
inflöto också bestämmelser i detta hänseende i den nya konventionen,
nämligen i artiklarna 23, 27 och 28. Artikel 23 innehåller den allmänna
regeln i hvilka fall emblemet får användas. I artikel 28 afses vissa missbruk
af röda korsets flagga och armbindel, som kunna ske under krig och
alltså äro att bestraffa enligt krigslagarna. Artikel 27 åter innefattar
öfverenskommelse om effektivt undertryckande af obehörig användning utaf
röda korsets namn eller märke såväl i krig som under fred.
Enligt 1907 års konvention artikel 5 skola de fartyg och båtar,
som i sjökrig användas för sjukvård, betecknas utom genom förandet af
röda korsets flagga jämväl genom vissa kring fartyget anbragta färgade
ränder. Dessa tecken skola, jämlikt artikel 6, såväl i krig som i fred
endast få användas för att beteckna fartyg eller båtar, som nu sagts, och
innefattar artikel 21 öfverenskommelse om skyldighet att söka undertrycka
missbruk i sådant hänseende.
Vår nu gällande lagstiftning innehåller intet förbud mot obehörigt
användande af nu omförmälda beteckningar eller benämningar. Bestämmelsen
i 4 § af lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 angående
förbud mot registrering af varumärke, som innehåller offentliga
vapen eller stämplar, har emellertid, enligt hvad patent- och registreringsverket
upplyst, tolkats så att bestämmelsen ansetts omfatta jämväl ifrågavarande
emblem.
De bestämmelser, som alltså torde vara nödigt införa i vår lagstiftning,
synas lämpligen böra gifvas i särskild lag. Förslag till sådan har
jag låtit inom justitiedepartementet, utarbeta. Detta innefattar i främsta
rummet, såsom det praktiskt viktigaste, förbud mot användande af märket
eller benämningen »röda korset» eller »genévekorset» äfvensom märke eller
benämning, som företer sådan likhet med dessa, att de lätt kunna med
dem förväxlas. Tillstånd att nyttja ifrågavarande märke och benämning
må emellertid af Konungen kunna meddelas förening, som har till hufvudsaklig
uppgift att i krig biträda vid vården af sårade och sjuka. Straffet
för brott mot bestämmelserna i lagen har ansetts skäligen böra sättas till
böter eller fängelse i högst sex månader. Hvad angår de i 1907 års
konvention omförmälda beteckningar har det ej synts lämpligt att i lagen
direkt upptaga förbud mot desammas användande, utan har det nödiga''
stadgandet erhållit den form, att Konungen äger förordna, att hvad i lagen
stadgats om märket röda korset skall ock gälla beteckning, som enligt
internationellt aftal utmärker, att fartyg och dess materiel äro afsedda för
hjälp åt sårade eller sjuka i krig. Denna form innebär den fördel, att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
1
om konventionens bestämmelser framdeles skulle modifieras, ytterligare
lagändring icke blir behöflig.
För att de näringsidkare, i hvilkas firmanamn ingå orden »röda
korset» eller hvilka använda varumärken, hvari märket eller benämningen
röda korset ingår, ej skola allt för hårdt drabbas af det föreslagna förbudet,
innefattar förslaget sådana öfvergångsbestämmelser, att dylika firmanamn
och varumärken fortfarande må användas till den 1 januari 1915.
Öfver det upprättade förslaget hafva utlåtanden infordrats från
arméförvaltningen, marinförvaltningen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket
samt svenska frivilliga sjukvårdsväsendets centralråd;
och hafva samtliga förklarat sig icke hafva något mot förslaget att erinra.»
Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande förslag till lag om
skydd för märken och benämningar, som enligt internationella aftal utmärka,
att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda för hjälp åt
sårade eller sjuka i krig, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,
samt hemställde, att lagrådets utlåtande öfver förslaget måtte för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler genom utdrag af protokollet
inhämtas.
Till denna af statsrådets ofri ga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Bil. .
Förslag
till
Lag
om skydd för märken och benämningar, som enligt internationella aftal utmärka
att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda för hjälp åt sårade
eller sjuka i krig.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Märke, bestående af rödt kors å hvit botten, eller benämningarna
»röda korset» eller »Genévekorset» må ej offentligen brukas såsom märke
eller benämning utom för den militära sjukvården eller med Konungens
tillstånd af förening, till hvars uppgift hör att i krig biträda vid vården
af sårade eller sjuka.
Likaledes vare förbjudet att bruka märke eller benämning, som med
nu omförmälda företer sådan likhet, att de lätt kunna med dem förväxlas.
2 §•
Tillstånd, som meddelats förening, hvarom i 1 § sägs, medför ej
befogenhet att använda märket eller benämningen såsom märke eller benämning
å handelsvaror eller eljest i handelsändamål.
3 §•
Konungen äge, om anledning därtill förekommer, återkalla förening
meddeladt tillstånd.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 201.
9
4 §•
Hvar som använder märke eller benämning, som nu sagts, såsom
märke eller benämning å handelsvaror eller säljer eller utbjuder handelsvaror,
därå anbragts sådant märke eller benämning, eller i firmanamn eller
namn å förening olofligen intager dylik benämning eller eljest bryter
mot bestämmelserna i denna lag, straffes med böter från och med fem till
och med ett tusen kronor eller fängelse i högst sex månader.
5 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.
6 §•
Hvad i denna lag är stadgadt om märket röda korset skall ock efter
Konungens förordnande gälla beteckning, som enligt internationellt aftal
utmärker, att fartyg och dess materiel äro afsedda för hjälp åt sårade eller
sjuka i krig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1911; dock att varumärke, hvari
ingår märke eller benämning, som i 1 § afses, och hvilket redan före lagens
utfärdande af näringsidkare lofligen brukas, äfvensom firmanamn, hvari
sådan benämning ingår och som före den tid lofligen begagnas, fortfarande
må användas till den 1 januari 1915.
Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137 Käft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Bil• .
Konvention
till mildrande af sårades och sjukas öde i fält.
KAP. I.
Om sårade och sjuka.
Art. 1. Militärer och andra vid arméerna officiellt anställda personer,
som blifva sårade eller sjuka, böra utan afseende å nationalitet skonas
och vårdas af den krigförande, i hvars våld de råkat.
Dock skall den krigförande, som nödgas lämna sjuka eller sårade i
sin motståndares våld, för så vidt de militära hänsynen det medgifva, hos
dem kvarlämna en del af sin sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel för
att bidraga till deras skötsel.
Art. 2. Sårade eller sjuka från en armé, hvilka falla i den andre
krigförandes våld, blifva krigsfångar, dock med den rätt till vård, som i
kraft af föregående artikel tillkommer dem, och folkrättens allmänna regler
rörande fångar äro på dem tillämpliga.
Emellertid står det de krigförande öppet att sins emellan med afseende
å de sårade eller sjuka fångarna aftala om sådana undantag eller
ytterligare förmåner, som de pröfva lämpliga. Särskildt äga de öfverenskomma:
att
efter en strid ömsesidigt tillställa hvarandra de på slagfältet
kvarblifna sårade;
att till deras land hemsända de sårade eller sjuka, som de icke vilja
behålla som fångar, sedan dessa satts i stånd att transporteras eller tillfrisknat;
att
till neutral stat med dennas medgifvande öfverlämna motståndarens
sårade eller sjuka, med skyldighet för den neutrala staten att internera
dem tills fientligheterna upphört.
Art. 3. Efter hvarje strid skall den, som håller slagfältet besatt,
vidtaga åtgärder för att uppsöka de sårade och låta skydda såväl dem som
de döda mot plundring och misshandel.
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
11
Han skall vaka däröfver, att de dödas begrafning eller förbränning
föregås af en noggrann undersökning af deras lik.
Art. 4. Hvarje krigförande skall så snart som möjligt till vederbörande
hemlands eller armés myndigheter öfversända de på de döda anträffade
militära igenkänningstecken eller föremål, som tjäna att fastställa
deras identitet, äfvensom namnförteckning öfver omhändertagna sårade
eller sjuka.
De krigförande skola ömsesidigt hålla hvarandra underrättade om
interneringar och förflyttningar af de i deras våld befintliga sårade och
sjuka äfvensom om deras inläggning på sjukhus eller dödsfall, som inträffa
bland dem. De skola tillvarataga alla till personligt bruk tjänande
föremål, värdepapper, bref o. s. v., som påträffas på slagfälten eller efterlämnats
af sårade eller döda, hvilka afiidit i sjukvårdsinrättningarna, för
att låta dem komma de därtill berättigade till hända genom deras hemlands
myndigheter.
Art. 5. Militärmyndigheten kan vädja till befolkningen att den af
människokärlek måtte under dess övervakning upptaga och vårda arméernas
sårade eller sjuka, under beviljande af särskilt skydd och vissa förmåner
åt de personer, hvilka gått denna vädjan till mötes.
KAP. II.
Om sanitetsformationer och sjukvårdsinrättningar.
Art. 6. De rörliga sanitetsformationerna (d. v. s. de, som åtfölja
arméerna i fält) liksom de fasta sjukvårdsinrättningarna skola af de krigförande
skonas och skyddas.
Art. 7. Det sanitetsformationerna och sjukvårdsinrättningarna tillkommande
skyddet upphör, om man begagnar sig af dem till företag,
hvarigenom fienden tillfogas skada.
Art. 8. Sanitet sformation eller sjukvårdsinrättning må icke anses
hafva gått förlustig det skydd, som genom art. 6 tillförsäkrats den:
l:o) på den grund att sanitetsformationens eller inrättningens personal
är beväpnad och gör bruk af sina vapen till eget värn eller till värn
för de sjuka och sårade;
2:o) på den grund att i saknad af beväpnade sjukvaktare sanitetsformationen
eller inrättningen enligt behörigen utfärdad order bevakas af
fältvakt eller skiltvakter;
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
3:o) på den grund att uti sanitetsformationen eller inrättningen påträffas
vapen eller patroner, som fråntagits de sårade och ännu icke blifvit
aflämnade till behörig myndighet.
KAP. III.
Om personalen.
Art. 9. Personal, uteslutande anställd för de sårades och sjukas
upptagande, transport och behandling samt för sanitetsformationernas och
sjukvårdsinrättningarnas förvaltning, äfvensom vid arméerna anställda predikanter
skola under alla omständigheter skonas och skyddas. Falla de i
fiendens händer, skola de icke behandlas som krigsfångar.
Dessa stadganden gälla jämväl vaktpersonalen vid sjukvårdsinrättningarna
i det uti art. 8 under 2) nämnda fall.
Art. 10. Med den i föregående artikel omförmälda personal skola
likställas de personer, tillhörande frivilliga af vederbörande regering behörigen
erkända och auktoriserade hjälpföreningar, som användas i arméernas
sanitetsformationer och sjukvårdsinrättningar, under förbehåll att dessa
personer äro underkastade de militära lagarna och reglementena.
Hvarje stat bör meddela den andra antingen redan under fredstid
eller ock vid fientligheternas öppnande eller under deras fortgång, och i alla
händelser innan den frivilliga hjälpen kommit till effektiv användning,
namnen på de föreningar, som den bemyndigat att under dess ansvar
biträda vid den officiella sjukvårdstjänsten inom dess armé.
Art. 11. En erkänd förening i neutral stat äger icke med sin
personal och sina sanitetsformationer bistå en krigförande utan att först
hafva erhållit medgifvande därtill af sin egen regering samt bemyndigande
af den krigförande själf.
Den krigförande, hvilken antagit den erbjudna hjälpen, är pliktig
att, innan han använder sig af densamma, därom göra tillkännagifvande
hos sin fiende.
Art. 12. De uti art. 9, 10 och 11 omförmälda personer skola, sedan
de fallit i fiendens händer, under hans ledning fortfara att fullgöra sina
sysslor.
När deras medverkan icke längre är oundgänglig, skola de återsändas
till sin armé eller sitt hemland inom det tidrum och enligt den
marschruta, som nödig hänsyn till krigsoperationerna medgifver.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
13
De äga då medtaga de lösören, instrument, vapen och hästar, som
äro deras enskilda tillhörighet.
Art. 13. Fienden skall tillförsäkra den uti art. 9 omforma!da personal,
så länge denna befinner sig i hans våld, enahanda förmåner och
sold, som åt personal af motsvarande grad uti hans egen armé.
KAP. IV.
Om materielen.
Art. 14. De rörliga sanitetsformationerna skola, om de falla i fiendens
våld, äga behålla sin materiel, spannen inbegripna, Indika transportmedel
eller hvilken förarepersonal än må vara därtill använd.
Vederbörande militärmyndighet skall dock värja berättigad begagna
sig af denna materiel för sårades och sjukas vård. Återställande af denna
materiel skal! äga rum på det sätt och under de villkor, som äro föreskrifna,
för sjukvårdspersonalen, och, så vidt möjligt, samtidigt.
Art. 15. De fasta inrättningarnas byggnader och materiel förblifva
underkastade krigslagarna, men skola ej kunna användas för annat ändamål,
än det hvartill de äro afsedda, så länge de äro behöfliga för sårade
och sjuka.
Dock skola operationstruppernas befälhafvare äga förfoga öfver dem,
därest viktiga militära hänsyn så fordra och det på förhand sörjts för
däri befintliga sårade och sjuka.
Art. 16. Materiel, tillhörande hjälpföreningar, hvilka enligt bestämmelserna
i konventionen äga begagna sig af de förmåner, denna rnedgifver,
betraktas som enskild egendom och skall såsom sådan under alla omständigheter
respekteras, de krigförande dock förbehållet att begagna sig
af den rekvisitionsrätt, som enligt krigets lagar och bruk tillkommer dem.
7 c o o
KAP. V.
Om evakueringsformationer.
Art. 17. Evakueringsformationer skola behandlas som de rörliga sanitetsformationerna,
dock att följande särskilda bestämmelser skola lända till
efterrättelse:
l:o) Den krigförande, som uppsnappar eu evakueringsformation, kan
om militära hänsyn så fordra upplösa den, men måste då öfvertaga vården
af de sjuka och sårade, som formationen innehåller;
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
2:o) I dylikt fall skall den i art. 12 stadgade skyldigheten att återsända
sjukvårdspersonalen utsträckas att omfatta hela den militärpersonal,
som haft att leda och bevaka evakueringsformationen och för sådant ändamål
blifvit försedd med i behörig ordning utfärdad order.
Den i art. 14 stadgade skyldigheten att återställa sjukvårdsmaterielen
skall äga tillämplighet på de järnvägståg och till den inre skeppsfarten
hörande båtar, hvilka blifvit inrättade enkom för transport af sårade och
sjuka, äfvensom på den till sjukvården hörande inredningsmaterielen i
vanliga åkdon, tåg och båtar.
Militärvagnar, som icke tillhöra sjukvården, kunna jämte sina spann
tagas som byte.
I fråga om den genom rekvisition uttagna civila personalen och de
sålunda anskaffade olika transportmedlen, däri inbegripna järnvägsmateriel
och båtar, som användas för evakueringsformationerna, gälla folkrättens
vanliga regler.
O O
KAP. VI.
Om kännetecken.
Art. 18. Såsom en hyllning åt Schweiz bibehålies det heraldiska
tecknet rödt kors i hvitt fält — bildadt medelst omkastning af förbundets
färger — som emblem och kännetecken för arméernas sjukvårdstjänst.
Art. 19. Detta emblem anbringas, med vederbörande militärmyndighets
tillstånd, på fanor och armbindlar äfvensom på all till sjukvården
hörande materiel.
Art. 20. Den jämlikt art. 9 första stycket samt art. 10 och 11
skyddade personalen skall på vänstra armen bära en bindel med rödt kors
i hvitt fält, utlämnad och stämplad af den därtill behöriga militärmyndigheten.
De vid arméernas sjukvårdstjänst anställda personer, hvilka icke
bära militäruniform, skola dessutom vara försedda med identitetsbevis.
Art. 21. Konventionens flagga kan hissas endast å sådana sanitetsformationer
och sjukvårdsinrättningar, hvilkas skonande konventionen påbjuder,
och endast med militär myndighets samtycke. Tillika skall hissas
den krigförande stats nationalflagga, under hvilken sanitetsformationen eller
inrättningen hörer.
Har sanitetsformationen råkat i fiendens händer, får å densamma,
så länge den befinner sig i denna belägenhet, icke hissas annan flagga än
Röda korsets.
15
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Art. 22. Neutrala länders sanitetsformationer, hvilka under de i
art. 11 stadgade villkor fått tillstånd att lämna hjälp åt sårade och sjuka,
böra jämte konventionens flagga hissa jämväl den krigförande stats nationalflagga,
under hvilken de lyda.
Stadgandet i föregående artikels andra stycke gäller äfven i fråga
om dessa formationer.
Art. 23. Märke, bestående af rödt kors på hvit botten, äfvensom
orden »Röda korset» eller »Genévekorset» få, vare sig i fred eller krig,
endast användas för att skydda eller beteckna af konventionen skyddade
sanitetsformationer och sjukvårdsinrättningar, personal och materiel.
KAP. VII.
Om konventionens tillämpning.
Art. 24. Denna konventions bestämmelser äro för de fördragsslutande
makterna bindande endast i händelse af krig emellan tvenne eller
flera bland dem. Dessa bestämmelser upphöra att vara bindande, så snart
i kriget skulle deltaga någon makt, som icke undertecknat konventionen.
Art. 25.. De krigförande arméernas öfverbefälhafvare hafva att vaka
öfver tillämpningen i detalj af förestående artiklar samt att därvid liksom
i. sådana fall, som ej af konventionen förutsetts, förfara enligt sina regeringars
instruktioner och i öfverensstämmelse med denna konventions allmänna
principer.
Art. 26. De regeringar, som underteckna konventionen, skola vidtaga
erforderliga åtgärder för att hos sina trupper, och i synnerhet den
skyddade personalen, inskärpa denna konventions bestämmelser och för
att bringa dem till befolkningens kännedom.
KAP. VIII.
Om åtgärder mot missbruk och öfverträdelser.
Art. 27. De regeringar, som underteckna konventionen, och hvilkas
lands lagstiftning icke redan är till fyllest, förplikta sig att vidtaga eller
föreslå vederbörande lagstiftande myndigheter nödiga åtgärder för att städse
hindra vare sig enskilda eller andra föreningar än sådana, som enligt denna
konvention äro därtill berättigade, att använda märket eller benämningen
16
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 201.
>Röda korset» eller »Genévekorset» och särskildt att använda dessa i kommersiellt
syfte såsom fabriks- eller handelsmärke.
Förbudet emot användande af ifrågavarande märke eller benämning
träder i verksamhet från den tidpunkt hvarje lagstiftning särskildt bestämmer,
dock senast fem år efter det denna konvention trädt i kraft. Sedan
konventionen trädt i kraft, skall det icke längre vara tillåtet att antaga
fabriks- eller handelsmärke, som står i strid emot förbudet.
Art. 28. De regeringar, som underteckna konventionen, förbinda
sig likaledes att, i fall af deras militära strafflagars otillräcklighet, vidtaga
eller för sina lagstiftande församlingar föreslå åtgärder, som erfordras
för att i krigstid förhindra plundring eller misshandel från enskildas sida
gent emot arméernas sårade eller sjuka, äfvensom för att såsom olofligt
begagnande af militär beteckning kunna bestraffa lagstridigt bruk af Röda
korsets flagga och armbindel, till hvilket militärer eller enskilda, Indika ej
skyddas genom denna konvention, göra sig skyldiga.
Regeringarna skola genom schweiziska förbundsrådets bemedling meddela
hvarandra, senast inom fem år efter denna konventions ratificermg,
de i sådant syfte utfärdade straffbestämmelser.
Allmänna bestämmelser.
Art. 29. Denna konvention skall så snart som möjligt ratificeras.
Ratifikationsinstrumenten skola deponeras i Bern.
Öfver hvarje ratifikationsinstruments deponering skall upprättas ett
protokoll, hvaraf en bestyrkt afskrift skall å diplomatisk väg tillställas
samtliga fördragsslutande makter.
Art. 30." Denna konvention skall träda i kraft beträffande hvarje
särskild makt sex månader efter dagen för deponerandet af dess ratifikationsinstrument.
Art. 31. Denna konvention, behörigt ratificerad, skall i förhållandet
mellan de fördragsslutande staterna träda i stället för konventionen af den
22 augusti 1864.
Konventionen af år 1864 förblir gällande i förhållande mellan de
parter, som undertecknat densamma men icka ratificera denna konvention.
Art. 32. Denna konvention skall intill den 31 instundande december
kunna undertecknas af de makter, som voro representerade vid den i Geneve
den 11 juni 1906 öppnade konferens, äfvensom af de vid denna konferens
icke representerade makter, hvilka undertecknat 1864 års konvention.
De bland dessa makter, som den 31 december 1906 icke undertecknat
denna konvention, står det öppet att efteråt ansluta sig till den
-
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 201.
17
samma. De hafva att gifva sin anslutning till känna medelst en till
schweiziska förbundsrådet afgifven skriftlig förklaring, som af förbundsrådet
tillställes samtliga föredragsslutande makter.
Andra makter kunna begära att på samma sätt få ansluta sig till
konventionen; men deras framställning medför verkan endast om förbundsrådet
inom ett år efter densammas afgifvande icke emottagit meddelande
från någon af de föredragsslutande makterna att den motsatt sig anslutningen.
* Art. 33. En hvar af de fördragsslutande parterna äger rätt att
uppsäga denna konvention. Sådan uppsägning medför icke verkan förr än
ett år efter det skriftligt meddelande härom gjorts till schweiziska förbundsrådet.
Detta meddelande skall af förbundsrådet genast tillställas
samtliga öfriga fördragsslutande parter.
Uppsägningen gäller endast med afseende å den makt, som notificerat
densamma.
11
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137 Käft.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Bil. ■
Konvention
angående tillämpning på sjökriget af Génsvekonventionens principer.
Artikel 1.
Militära lasarettsfartyg, d. v. s. fartyg, som af staterna byggts eller
änordnats särskild! och uteslutande i syfte att bringa hjälp åt sårade, sjuka
och skeppsbrutna och hvilkas namn meddelats de krigförande makterna vid
början eller under loppet af fientligheterna, och i hvarje fall innan de på
något sätt användas, skola respekteras och få icke uppbringas, så länge
fientligheterna pågå.
Dessa fartyg likställas icke heller med krigsfartyg i fråga om deras
uppehåll i neutral hamn.
Artikel 2.
Sjukvård sfartyg, som helt eller delvis utrustats på bekostnad af enskilde
eller af officiellt erkända understödsföreningar, respekteras och fritagas
likaledes från uppbringande, om den krigförande makt, som de tillhöra,
gifvit dem officiellt bemyndigande och meddelat den fientliga makten
deras namn vid början eller under loppet af fientligheterna, och i hvarje
fall innan de på något sätt användas.
Dessa fartyg böra medföra ett intyg af behörig myndighet af innehåll,
att de under utrustningen och vid sin slutliga afresa stått under dess
kontroll.
Artikel 3.
Sjukvårdsfartyg, som helt eller delvis utrustats på bekostnad af enskilde
eller af officiellt erkända föreningar i neutrala land, respekteras och
fritagas från uppbringande, under villkor att de ställt sig under någon af
de krigförandes ledning efter förut erhållet medgifvande från sitt eget land,
regering och med bemyndigande af den krigförande själf äfvensom att denna
senare meddelat sin motståndare deras namn vid början eller under fortgången
af fientligheterna och i hvarje fall innan de på något sätt användas.
Kungl. Majtfs Nåd. Proposition Nr 201.
19
Artikel 4.
De i artiklarna 1, 2 och 3 omnämnda fartyg skola bringa hjälp och
bistånd åt de krigförandes sårade, sjuka och skeppsbrutna utan åtskillnad
till nationaliteten.
Regeringarna förbinda sig att icke begagna dessa fartyg för något
militärt ändamål.
Dessa fartyg få på intet sätt hindra de stridandes rörelser.
Under och efter en drabbning handla de på eget ansvar.
De krigförande skola gent emot dem äga rätt till kontroll och visitation;
de skola kunna tillbakavisa deras biträde, förständiga dem att aflägsna
sig, föreskrifva dem bestämd kurs och sätta ombord en kommissarie,
samt till och med kvarhålla dem, om förhållandenas vikt skulle så fordra.
Såvidt möjligt skola de krigförande i sjukvårdsfartygens skeppsjournaler
införa de order, som de gifva dem.
Artikel 5.
De militära lasarettsfartygen skola utmärkas genom att utvändigt
vara hvitmålade med en vågrät grön rand af ungefär en och en half meters
bredd.
De i artiklarna 2 och 3 omnämnda fartyg skola utmärkas genom att
utvändigt vara hvitmålade med en vågrät röd rand af ungefär en och en
half meters bredd.
Nyssnämnda fartygs skeppsbåtar såväl som de småbåtar, hvilka kunna
komma att användas till sjukvårdstjänst, skola utmärkas genom liknande
målning.
Alla sjukvårdsfartyg skola gifva sig tillkänna genom att jämte sin
nationella flagga hissa den uti Genéverkonventionen fastställda hvita flagga
med rödt kors samt dessutom, ifall de tillhöra en neutral stat, genom att
å stormasten hissa den krigförande stats nationalflagga, under hvilkens ledning
de ställt sig.
Ö O
Sjukvårdsfartyg, hvilka kvarhållas af motståndaren med stöd af bestämmelserna
i artikel 4, skola hissa ned den krigförande stats nationalflagga,
under hvilken de lyda.
Här ofvan omnämnda fartyg och farkoster, hvilka önska äfven nattetid
tillförsäkra sig det skydd, hvartill de äro berättigade, äga att med samtycke
af den krigförande, hvilken de åtfölja, vidtaga nödiga åtgärder i
sylte att den målning, hvarigenom de utmärkas, framträder med tillräcklig
tydlighet.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Artikel 6.
De i artikel 5 omförmälda igenkänningstecken må icke vare sig i
freds- eller krigstid användas för annat syfte än till skydd eller beteckning
för de fartyg, som i samma artikel nämnts.
Artikel 7.
Vid strid ombord å ett krigsfartyg skola sjukrummen såvidt ske kan
skonas och skyddas.
Dessa sjukrum och deras materiel äro underkastade krigslagarna men
skola icke kunna användas för annat ändamål så länge de äro behöfliga för
sårade och sjuka.
Dock står det den befälhafvare, under hvilkens befäl de befinna sig,
fritt att förfoga öfver dem, därest viktiga militära hänsyn så fordra och
under förutsättning att på förhand blifvit sörj dt för däri befintliga sårade
och sjuka.
Artikel 8.
Det lasarettsfartyg och krigsfartygs sjukrum tillkommande skydd upphör,
om man begagnar sig af detsamma för utförande af handlingar, som
äro till skada för fienden.
Dock anses icke det förhållande, att dessa fartygs och sjukrums personal
är beväpnad för att upprätthålla ordningen och försvara de sårade
eller sjuka, och ej heller befintligheten ombord af en radiotelegrafisk inrättning
vara af beskaffenhet att föranleda skyddets bortfallande.
Artikel 9.
De krigförande kunna vädja till befälhafvarna å neutrala handelsfartyg,
jakter och andra farkoster att de af människokärlek taga sårade eller
sjuka ombord och vårda dem.
De fartyg, som efterkommit sådan vädjan, äfvensom de, hvilka själfmant
upptagit sårade, sjuka eller skeppsbrutna, skola åtnjuta särskildt skydd
och vissa förmåner. De kunna under inga omständigheter uppbringas blott
på grund af själfva transporten, men så vidt icke annat blifvit dem utlofvadt,
äro de underkastade risken att uppbringas för de kränkningar af
neutraliteten, som de kunna hafva begått.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
21
Artikel 10.
Hvarje uppbringa^ fartygs prästerliga, läkare- och sjukvårdspersonal
är okränkbar och får icke göras till krigsfångar. De, som tillhöra
denna personal, äga rätt att, då de lämna fartyget, medföra de kirurgiska
instrument och andra föremål, som äro deras enskilda egendom.
Denna personal skall fortfara med sin tjänstgöring så länge så finnes
nödigt och skall alltså kunna draga sig tillbaka, då högste befälhafvaren
finner det möjligt.
De krigförande skola, då sådan personal faller i deras händer, tillförsäkra
densamma enahanda förmåner och sold som personal af motsvarande
grad i deras egen krigsflotta.
Artikel 11.
Ombordvarande sårade eller sjuka sjömän och soldater skola, hvilken
nation de än tillhöra, skyddas och vårdas af uppbringarna.
Artikel 12.
Hvarje krigsfartyg, tillhörande en krigförande part, kan fordra öfverlämnande
till sig af sådana sårade, sjuka eller skeppsbrutna, hvilka befinna
sig ombord å militära lasarettsfartyg, hjälpföreningars eller enskildas sjukvårdsfartyg,
handelsfartyg, jakter och andra farkoster, hvilken nationalitet
dessa fartyg än må tillhöra.
Artikel 13.
Om sårade, sjuka eller skeppsbrutna upptagas ombord å ett neutralt
krigsfartyg, skall såvidt möjligt tillses att de icke blifva i tillfälle att ånyo
deltaga i krigsrörelserna.
Artikel 14.
Såsom krigsfångar anses skeppsbrutna, sårade eller sjuka tillhörande
den ena krigförande, hvilka falla i händerna på den andra. Det tillkommer
den senare att efter omständigheterna bestämma, om det är lämpligt
att behålla dem, att föra dem till egen hamn, till en neutral hamn eller
t. o. m. till en af fiendens hamnar. I sistnämnda fall få de sålunda till
sitt land återlämnade fångarna icke vidare tjänstgöra så länge kriget varar.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Artikel 15.
Skeppsbrutna, sårade eller sjuka, Indika med ortsmyndigheternas tillstånd
landsättas i en neutral hamn böra, därest ej annat öfverenskommits
mellan den neutrala staten och de krigförande staterna, bevakas af den
neutrala staten, så att de icke blifva i tillfälle att ånyo deltaga i krigsrörelserna.
Kostnaderna för sjukvård och internering skola bäras af den stat,
som de skeppsbrutna, sårade eller sjuka tillhöra.
Artikel 16.
Efter hvarje strid skola de båda krigförande parterna, i den mån
militära intressen sådant medgifva, vidtaga åtgärder för att uppsöka de
skeppsbrutna, sårade och sjuka äfvensom för att skydda såväl dem som
de döda mot plundring och misshandel.
De skola vaka däröfver, att innan de döda begrafvas, nedsänkas i
hafvet eller förbrännas, deras lik underkastas en noggrann undersökning.
Artikel 17.
Hvarje krigförande skall så snart som möjligt till sitt lands, sin
flottas eller sin armés myndigheter öfversända de på de döda anträffade
militära igenkänningstecken eller föremål, som tjäna att fastställa
deras identitet, äfvensom namnförteckning öfver omhändertagna sårade eller
sjuka.
De krigförande skola ömsesidigt hålla hvarandra underrättade om
interneringar och förflyttningar af de i deras våld befintliga sårade och
sjuka äfvensom om dessas inläggande på sjukhus och om dödsfall, som inträffa
bland dem. De skola tillvarataga alla till personligt bruk tjänande
föremål, värdepapper, bref o. s. v., som påträffas på uppbringade krigsfartyg
eller efterlämnats af sårade eller sjuka, hvilka aflidit i sjukvårdsinrättningarna,
för att låta dem komma de därtill berättigade tillhanda
genom deras hemlands myndigheter.
Artikel 18.
Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast de kontraherande
makterna emellan och endast för det fall att de krigförande
samtliga anslutit sig till konventionen.
O O
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
23
Artikel 19.
De krigförande flottornas öfverbefälhafvare hafva att vaka öfver tilllämpningen
i detalj af förestående artiklar samt att därvid liksom i sådana
fall, som ej af konventionen förutsetts, förfara enligt sina regeringars instruktioner
och i öfverensstämmelse med denna konventions allmänna principer.
Artikel 20.
De undertecknande makterna skola vidtaga erforderliga åtgärder för
att hos sin flottpersonal, och i synnerhet den skyddade personalen, inskärpa
denna konventions bestämmelser och för att bringa dem till befolkningarnas
kännedom.
Artike 21.
De undertecknande makterna förbinda sig likaledes att, i fall af
deras strafflagars otillräcklighet, vidtaga eller för sina lagstiftande församlingar
föreslå de åtgärder, som erfordras för att i krigstid förhindra
plundring eller misshandel från enskildes sida gentemot krigsflottornas
sårade och sjuka äfvensom för att såsom olofligt begagnande af militär
beteckning kunna bestraffa missbruk af de igenkänningstecken, som afses i
artikel 5, från de fartygs sida, hvilka icke skyddas genom denna konvention.
Makterna skola, senast inom 5 år efter denna konventions ratificerande,
genom nederländska regeringens bemedling meddela hvarandra
de i sådant syfte utfärdade straffbestämmelser.
Artikel 22.
I händelse krigsrörelser äga rum mellan de krigförandes stridskrafter
till lands och till sjös, skola denna konventions bestämmelser vara
tillämpliga endast å ombordvarande styrkor.
Artikel 23.
Denna konvention skall snarast möjligt ratificeras.
Ratifikationerna skola deponeras i Haag.
Öfver det första deponerandet af ratifikationer skall upprättas ett
protokoll, som skall undertecknas af de däri deltagande makternas representanter
samt af nederländske utrikesministern.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Senare deponerande af ratifikationer skola ske medelst en skriftlig af
ratifikationsinstrumentet åtföljd notifikation till nederländska regeringen.
Bestyrkt afskrift af protokollet rörande det första deponerandet af
ratifikationer, af de i föregående stycke omnämnda notifikationer samt af
ratifikationsinstrumenten skola omedelbart, genom nederländska regeringens
försorg, på diplomatisk väg tillställas de makter, hvilka mottagit inbjudan
till den andra fredskonferensen, äfvensom öfriga makter, hvilka tillträdt
denna konvention. I de fall, som afses uti föregående stycke, skall nämnda
regering samtidigt lämna underrättelse om dagen för notifikationens mottagande.
Artikel 24.
Icke undertecknande makter, hvilka antagit konventionen i Généve
af den 6 juli 1906, kunna tillträda denna konvention.
Den makt, som önskar tillträda densamma, skall skriftligen tillkännagifva
sin afsikt för nederländska regeringen och därvid öfverlämna
adhesionsakten, som skall deponeras i nämnda regerings arkiv.
Samma regering skall omedelbart tillställa alla öfriga makter bestyrkt
afskrift såväl af notifikationen som af adhesionsakten med angifvande tilllika
af dagen för notifikationens mottagande.
Artikel 25.
Denna konvention, behörigen ratificerad, skall de fördragsslutande makterna
emellan träda i stället för konventionen af den 29 juli 1899 angående
tillämpning på sjökriget af Génévekonventionens principer.
Konventionen af år 1899 förblir gällande mellan de makter, hvilka
undertecknat densamma, och hvilka icke tillika ratificera denna konvention.
Artikel 26.
Denna konvention träder i kraft med afseende å de makter, som
deltagit i det första deponerandet af ratifikationer, sextio dagar efter depositionsprotokollets
datum, och med afseende å de makter, som senare
ratificera eller tillträda konventionen, sextio dagar efter det att notifikationen
om deras ratifikation eller tillträdande mottagits af nederländska regeringen.
Artikel 27.
För den händelse någon af de fördragsslutande makterna skulle vilja
uppsäga denna konvention, skall uppsägningen skriftligen tillkännagifvas
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
för nederländska regeringen, som omedelbart skall tillställa samtliga öfriga
makter behörigen styrkt afskrift af tillkännagifvandet jämte meddelande
om dagen för dess mottagande.
Uppsägningen medför verkan endast med afseende å den makt, som
gjort densamma, och ej förr än ett år efter det notifikation härom kommit
nederländska regeringen tillhanda.
Artikel 28.
I ett af nederländska utrikesministeriet fördt register skall angifvas
dagen för ratifikationernas deponerande jämlikt artikel 23 mom. 3 och 4,
så ock dagen, då notifikationerna om tillträdande (artikel 24 mom. 2) eller
uppsägning af densamma (artikel 27 mom. 1) mottagits.
Det står enhvar fördragsslutande makt öppet att taga del af detta
register samt att begära bestyrkta utdrag af detsamma.
Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 137 Håft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen
den 12 april 1911.
Närvarande:
Justitieråden Sundberg,
Borgström,
Skarstedt,
Regeringsrådet Ernberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
10 mars 1911, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
inhämtas öfver ett inom justitiedepartementet utarbetadt förslag till lag
om skydd för märken och benämningar, som enligt internationella aftal
utmärka att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda för hjälp åt
sårade eller sjuka i krig.
Förslaget, som finnes bilagdt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits af andre ledamoten å afdelningen för lagärenden Gustaf Appelberg;
och blef detsamma nu företaget till slutlig behandling.
Lagrådet yttrade:
Med hänsyn till syftet med den ifrågavarande lagstiftningen — hvilken
emellertid icke träffar sådana fall, som äro att bedöma enligt tryckfrihetsförordningen
— finnes intet att erinra mot lagförslaget såsom sådant.
De särskilda bestämmelserna i förslaget gifva däremot anledning till följande
erinringar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
1 §•
27
Att, såsom skett i första stycket, föreskrifva, att där omförmälda
märke och benämningar icke få i andra än särskildt angifna fall offentligen
brukas såsom märke eller benämning, synes i redaktionellt hänseende
innefatta en oegentlighet, som bör afhjälpas.
I andra stycket afses gifvetvis, likasom i första stycket, allenast
offentligt brukande af där åsyftade märke och benämningar. Detta torde
böra, till undvikande af missförstånd, uttryckligen utsägas.
3 §•
Då sådan rätt, som här sägs, själffallet tillkommer Konungen, torde
paragrafen, såsom öfverflödig, böra ur förslaget utgå.
4 §•
De här använda ordalagen kunna föranleda den tolkning, att blotta
anbringandet å handelsvaror af märke eller benämning, hvarom fråga är,
skulle vara straffbart. Då emellertid enligt bestämmelserna i 1 § allenast
offentligt brukande af märket eller benämningen är förbjudet, torde förevarande
§ böra något omarbetas, därvid man synes kunna inskränka sig
till att såsom exempel framhålla blott de praktiskt sedt viktigaste fallen,
att någon till salu håller vara, därå anbragts märke eller benämning,
som i förslaget afses, eller i sin firma intager dylik benämning, samt
därefter generellt angifva annan öfverträdelse af det i 1 § omförmälda
förbud.
6 §•
Då i denna § icke afses meddelande af förbud mot användande åt
där åsyftad beteckning öfver hufvud utan endast mot dess anbringande å
fartyg, synes paragrafen böra i sådan riktning förtydligas.
Enligt förslaget är förmånen af där stadgad öfvergångstid begränsad
till att afse allenast sådant varumärke eller firmanamn, som före
lagens utfärdande lofligen brukas. Af syftet med lagen synes emellertid
knappast kunna hämtas någon anledning att härutinnan göra skillnad
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
mellan lofligt och olofligt bruk; och då ej heller bestämmelserna i konventionen
föranleda härtill, hemställes, att ordet »lofligen» må på båda de
ställen, där det i öfvergångsbestämmelsen förekommer, uteslutas.
Det kan tillika ifrågasättas, om icke tiden för lagens trädande i
kraft bör något framflyttas.
Slutligen hemställde lagrådet, att förslagets rubrik måtte afsevärdt
förkortas.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 201.
29
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
lians Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott fredagen den 21 april 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet
anmälde chefen ^ för justitiedepartementet statsrådet Petersson lagrådets
genoni utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 10 mars
1911 inhämtade utlåtande öfver ett inom justitiedepartementet upprättadt
förslag till lag om skydd för märken och benämningar, som enligt internationella
aftal utmärka att inrättningar, personer eller materiel äro afsedda
för hjälp åt sårade eller sjuka i krig.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll förmälde föredraganden,
att han låtit i enlighet med lagrådets anmärkningar omarbeta
förslaget, därvid dettas rubrik förändrats till lag om skydd för vissa internationella
sjukvårdsbeteckningar, hvarjämte några smärre redaktionella jämkningar
vidtagits; och hemställde därefter föredraganden, att det sålunda
omarbetade förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig
proposition Riksdagen till antagande föreläggas.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Afd. 1 Sami. 137 Häft.
5
30
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 201.
Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten förordna att till Riksdagen skulle
aflåtas nådig proposition af den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
110632
Stockholm 1911. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1911:116 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Mafts proposition med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukna ^beteckningar. a1 i texten
- LU 1911:42 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skydd för vissa internationella sjukvärdsbeteckningar. s. 1 i texten