Sök i Ratio Lex

Angående anläggning af statsbana från Veittijärvi till Karungi samt från Karungi till Matarengi m. m

1911-04-07 · 59 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:207, Angående anläggning af statsbana från Veittijärvi till Karungi samt från Karungi till Matarengi m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

!

Nr 207.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anläggning af statsbana från Veittijärvi till Karungi

samt från Karungi till Matarengi m. m.; gifven Stockholms

slott den 1 april 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att, under

förbehåll att de i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark in. m. iakttagas,

dels besluta anläggning af statsbana från Veittijärvi till Karungi

samt från Karungi till Matarengi för en beräknad kostnad af 2,837,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter,

järnvägarna böra genomgå,

dels ock för år 1912 bevilja till påbörjande af samma anläggningar

ett anslag af 900,000 kronor samt för anordnande af militärstation vid

Keräsjoki håll- och mötesplats å järnvägen Lapp träsk—Veittijärvi ett

anslag af 32,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911

af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 232,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande

utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Haniilton.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 143 Höft. (Nr 207.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Fortsättning’

af

norra stambanan.

Tidigare åtgärder.

Jä rnväge n

Boden —

Mor j arv.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 7 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstieena,

Swaetz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t anmäla frågan om fortsättning

af norra stambanan från Veittijärvi samt ordnandet af Tornedalens järnvägsförhållanden,

tillåter jag mig till en början i korthet erinra om

hvad som förut förekommit i frågan om anläggandet af denna stambana.

Med underdånig skrifvelse den 21 november 1894 öfverlämnade

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län en af samma läns

landsting gjord underdånig ansökning, att Kungl. Maj:t täcktes anbefalla

undersökning af terrängförhållandena för en järnvägsanläggning

mellan Boden och Torne älf samt aflåta proposition till Riksdagen om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207. 3

lämpligt anslag för fortsatt byggande af norra stambanan till riksgränsen.

Uti däröfver den 30 april 1895 afgifvet underdånigt utlåtande anförde

dåvarande t. f. chefen för generalstaben, att stambanans framdragande

till riksgränsen, så framt den finge en strategiskt riktig utstakning,

väl komme att medföra hvarjehanda fördelar för försvaret af landskapet

Norrbotten, men att dessa fördelar likväl icke kunde uppväga

de betydliga olägenheter för riksförsvaret i dess helhet, som däraf skulle

följa. Då emellertid de strategiska skälen icke kunde vara de bestämmande

uti en fråga sådan som den föreliggande, där det gällde, bland

annat, att främja vårt eget lands odling och utveckling och kanske också

dess språkliga och nationella enhet, ansåg t. f. chefen sig icke kunna

på dessa skäl afstyrka förslaget.

Hvad beträffade spörsmålet om den riktning, hvari norra stambanans

framdragande till riksgränsen borde ske, syntes tre dylika riktningar

med något fog kunna ifrågasättas, nämligen

en nordlig linje öfver Öfverstbyn (vid Råne älf), Öfver Kalix till

Niemis (invid Torne älf, ungefär 10 kilometer söder om Öfver Torneå

kyrkby);

en midtellinje öfver Niemifors (vid Råne älf), Ytter Morjärv (vid

Kalix älf) till Korpikylä (vid Torne älf, ungefär midt emellan Hietaniemi

och Karl Gustafs kyrkbyar) samt

en sydlig linje, en kustlinje, öfver Melderstein (vid Råne älf), Hvitåffors,

Neder Kalix till Haparanda.

Af dessa linjer förordade t. f. chefen för generalstaben afgjordt den

s. k. midtellinjen.

Sedan ledamöterna af Riksdagens Andra kammare för Norrbottens

län O. IT Ström och C. J. Mustaparta, hvilka redan vid 1894 års

Riksdag väckt motion i fråga om stambanans utsträckning till Haparanda,

utan att förslaget vunnit Riksdagens bifall, uti en till Kungl.

Maj:t ingifven skrift gjort enahanda framställning, afgaf Kungl. Mapts

befallningshafvande i Norrbottens län, till följd af nådig remiss, den

19 juni 1895 underdånigt utlåtande i ämnet och anförde därvid beträffande

den sträckning, hvari järnvägen skulle framdragas, att Kungl.

Mapts befallningshafvande, som i likhet med t. f. chefen för generalstaben

hölle före, att den af honom angifna kustlinjen icke lämpligen

kunde väljas, och som, hvad anginge själfva ändpunkten för den blifvande

järnvägen, icke tilltrodde sig att jäfva de grunder, som föranledt

T. f. chefens

för generalstaben

yttrande

den

30 april 1895.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes

utlåtande

den 19 juni

1895.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den 14 oktober

1895.

Kungl. Maj:ts

beslut den 19

juni 1896.

Järnvägssty
relsens
utlåtande

den

31 december

1896.

honom till det uttalandet, att Haparanda stad från strategisk synpunkt

icke kunde anses för någon lämplig slutpunkt, för egen del förordade

den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna midtellinjen.

Den 14 oktober 1895 afgaf järnvägsstyrelsen infordradt underdånigt

utlåtande i ämnet, därvid styrelsen anförde, bland annat, följande.

En järnväg, anlagd i den af t. f. chefen för generalstaben förordade

riktningen från Boden eller dess närhet öfver Kalix älf till Korpikylä

vid Torne älf, kunde visserligen ej påräkna någon afsevärdt större

trafik än den å en kustbana möjligen uppstående men skulle på grund

af sitt läge och därigenom att den komme att inuti landet korsa flera

vid hafvet utmynnande vägar dock medföra större fördel för länet i

dess helhet än någon af de andra föreslagna linjesträckningarna, ity

att befolkningen såväl norr som söder om järnvägen i sådant fall kunde

draga afsevärd nytta af densamma. Därtill komme, att, enligt t. f.

chefens för generalstaben yttrande, denna linjesträckning ej skulle medföra

allt för stora olägenheter i strategiskt afseende; och styrelsen ansåg

därför, att fullständiga undersökningar för norra stambanans fortsättning

till gränsen mot Finland i första rummet borde afse en sträckning

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den föreslagna midtellinjen.

Enär det emellertid på anförda skäl kunde ifrågasättas, att järnvägen

droges till Haparanda i stället för till Korpikylä, ansåg styrelsen, att,

i samband med undersökningen af linjen från Boden öfver Forsbyn till

Korpikylä, sådan äfven borde verkställas för en järnvägslinje från Boden

öfver Forsbyn till Haparanda.

Vid underdånig föredragning den 19 juni 1896 uppdrog Kungl.

Maj:t åt järnvägsstyrelsen att gå i författning om upprättande af fullständig,

af kostnadsförslag åtföljd plan för norra stambanans framdragande

på andra sidan Lule älf med lämplig utgångspunkt från Bodens

station eller en i närheten däraf belägen punkt och hufvudsakligen i

den riktning, som vore angifven medelst den af t. f. generalstabs chefen

förordade s. k. midtellinjen, dock att denna undersökning tills vidare

och intill dess Kungl. Maj:t kunde finna skäl meddela vidare förordnande

ej finge utsträckas längre än till Forsbyn i närheten af Kalix älf.

Sedan de sålunda anbefallda undersökningarna bragts till slut, öfverlämnade

järnvägsstyrelsen med underdånigt utlåtande den 31 december

1896 plan- och profilritningar samt kostnadsförslag rörande sträckningen

för norra stambanans försättande från Boden till Forsbyn, därvid sty
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

relsen af anförda skäl hemställde, att banan ej skulle bringas till utförande

längre än till Ytter Morjärv vid Kalix älf.

Då ärendet därefter den 26 februari 1897 föredrogs inför Kungl.

Maj:t, yttrade dåvarande chefen för civildepartementet, bland annat,

följande.

Då man under de senare åren utdragit stambanenätet norrut genom

öfre Norrland till Boden, både det hufvudsakliga skälet varit, att man

velat bereda dessa till följd af sin aflägsenhet synnerligen ogynnsamt

ställda, men med rika utvecklingsmöjligheter utrustade trakter förmånen

af den mäktiga häfstång för framåtskridande, som en järnväg alltid

innebure. Samma skäl talade kraftigt för järnvägens fortsättande genom

de delar af Norrbotten, som ännu icke kommit i åtnjutande däraf, till

riksgränsen. Därtill komme beträffande området närmast gränsen, att

befolkningen till stor del vore af finskt ursprung eller åtminstone talade

finskt språk. En järnvägsförbindelse med det öfriga landet torde otvifvelaktigt

komma att verksamt bidraga till att närmare förbinda denna

befolkning med landets öfriga invånare samt att i dessa trakter utbreda

svenskt språk och svensk kultur och hade således äfven i detta afseende

en stor betydelse.

På hemställan af departementschefen beslöt Kungl. Maj:t att i

nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förbehåll att af Norrbottens

läns landsting gjorda åtagande i fråga om kostnadsfri upplåtelse

af mark in. m. iakttoges, besluta anläggning af en statsbana från Boden

till Ytter Morjärv samt i sammanhang därmed anläggning af landsväg

från Boden till Forsbyn.

Kungl. Maj:ts framställning om anläggning af nyssnämnda statsbana

blef af Riksdagen enligt skrifvelse den 18 maj 1897 bifallen,

hvaremot Kungl. Maj:ts förslag om anläggning i sammanhang med

berörda bana af landsväg från Boden till Forsbyn, hvilken anläggning

ansågs utan någon olägenhet kunna tills vidare anstå, icke vann Riksdagens

bifall.

Inför Kungl. Maj:t anförde den 29 november 1901 dåvarande

chefen för civildepartementet, att, då statsbanan mellan Boden och

Morjärv vore afsedd att fullbordas under loppet af år 1902, tiden syntes

vara inne att vidtaga förberedande åtgärder för berörda banas fortsättning

från Morjärv mot riksgränsen. Departementschefen hemställde

fördenskull, att järnvägsstyrelsen måtte bemyndigas låta verkställa under
-

1897 åra

proposition.

Riksdagens

beslut år

1897.

Järnvägen

Morjärv—

Lappträsk.

Departementschefens

yttrande

den 29

november

1901.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Kungl. Maj:ts

beslut den 29

november

1901.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande den

17 december

1902.

Chefens för

generalstaben

utlåtande den

15 januari

1903.

Kungl. Maj:t3

befallningshafvandes

utlåtande den

10 oktober

1903.

sökning för statsbanans framdragande från Morjärv till Karungi by i

Karl Gustafs socken.

I sammanhang därmed meddelade departementschefen, att omfattande

utredningar angående de sträckningar, som från militär synpunkt

kunde ifrågasättas vid ett framdragande af statsbanan från Morjärv till

finska gränsen, eventuellt till anslutning med finska järnvägsnätet, redan

på föranstaltande af militär myndighet verkställts under loppet af åren

1900 och 1901. Resultatet af denna utredning hade blifvit, att den riktigaste

sträckningen för järnvägen vore dess framdragande från Morjärv

i nästan rak östlig riktning till trakten af Karungi by och därifrån i

sydlig riktning på 2 å 3 kilometers afstånd från Torne älf till midt för

Jylhäkoski, hvarest älfven kunde öfvergås.

Med bifall till hvad departementschefen hemställt uppdrog Kungl.

Maj:t. åt järnvägsstyrelsen att gå i författniug om upprättande af fullständig,

af kostnadsförslag åtföljd plan för statsbanebyggandets fortsättning

från Morjärv till Karungi by.

Med underdånigt utlåtande den 17 december 1902 öfverlänmade

järnvägsstyrelsen plan- och profilritningar jämte tillhörande kostnadsförslag

rörande, bland annat, statsbanans fortsättning från Morjärv till

Karungi.

Styrelsen anförde emellertid tillika, att styrelsen, som det tillkomme

att ur trafikteknisk synpunkt bedöma banans sträckning, dock i anslutning

till den åsikt, som styrelsen gjort gällande i sitt underdåniga utlåtande

af den 14 oktober 1895, ansett sig böra ifrågasätta, huruvida

icke de militära fordringarna kunde anses blifva på tillfyllestgörande sätt

tillgodosedda, om banan, med bibehållande i hufvudsak af den nu utstakade

riktningen mellan Morjärv och Lappträsk, från sistnämnda plats

erhölle en sträckning någorlunda direkt på Haparanda, och meddelade

styrelsen, att tekniska svårigheter icke förelåge för stambanans framdragande

från Lappträsk till Haparanda.

Tjti infordradt underdånigt utlåtande af den 15 januari 1903 förordade

chefen för generalstaben järnvägens dragande till Karungi.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län inkom därefter

med infordradt underdånigt utlåtande af den 10 oktober 1903 och

öfverlämnade därvid en till Kungl. Maj: t ställd skrift, däruti utsedda

ombud för stadsfullmäktige i Haparanda i underdånighet anhållit om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207. 7

undersökning för anläggning af en järnväg från Morjärv direkt till

Haparanda eller, om detta icke kunde bifallas, från Lappträsk direkt till

Haparanda.

För egen del anförde Kungi. Maj:ts befallningshafvande, under

framhållande af nämnda järnvägsanläggnings stora betydelse för orten,

att genom att förlägga banans slutpunkt til] Karungi några mera afsevärda

fördelar icke komme att tillskyndas Tornedalen i sin helhet än

de, som vunnes genom banans dragande till Lappträsk. De fördelar,

som skulle beredas Tornedalen genom att banans slutpunkt förlädes till

Karungi, skulle förnämligast komma till godo de fyra byarna Karungi,

Kukkola, Korpikylä och Vitsaniemi.

De fördelar, som genom järnvägens utsträckning tillfördes Tornedalen,

komme att till största delen motvägas, ja, uppvägas af de olägenheter

och skadliga verkningar, som med skäl kunde befaras uppkomma

genom förläggande af banans slutpunkt till trakten af Karungi.

Det kunde nämligen med största sannolikhet antagas, att den finska

statsbanan komme att utsträckas till den svenska banans slutpunkt, för

att den förra skulle kunna komma i åtnjutande af de fördelar, som eu

förbindelse med svenska statsbanan erbjöde. Sedan denna förbindelseled

blifvit upprättad, skulle de af Kung]. Maj:ts befallningshafvande antydda

olägenheterna komma att visa sig.

I trots af de billiga järnvägsfraktsatser, som beredts Norrland och

Norrbotten i förhållande till öfriga delar af Sverige, hade det dock visat

sig, att transporten af tyngre varor söderifrån ställde sig billigare sjöledes

än med järnväg. De ifrågavarande tyngre förnödenheterna, såsom

mjöl, gryn, kaffe, socker, potatis, gödningsämnen med mera, som infördes

för befolkningen i Tornedalen, torde därför äfven efter statsbanans

uppdragande till Torne älf komma att billigare transporteras

sjöledes till någon ort vid Bottniska vikens nordligaste kust för att

sedermera å järnväg uppföras till de trakter, där densamma slutade.

Med största säkerhet kunde därför antagas, att införandet af dylika

varor, som förut försiggått öfver Haparanda, därefter komme att ske

öfver Torneå stad, då denna satts i järnvägsförbindelse med de orter,

hvarifrån varorna kunde å närmaste landsväg föras till bestämmelseorterna.

Äfven om denna införsel delvis kunde tänkas äga rum genom

svenska köpmän, komme nog största delen af handeln å Karl Gustafs

socken och de norr därom belägna orterna att gå till finska och i Finland

bosatta köpmän, hvilka trots de svårigheter, som tullförhållandena

vållade, skulle lägga under sig all den större handeln i Tornedalen.

Då lifliga handelsförbindelser vore ägnade att främja och framkalla in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Yttrande af

Karl Gustafs

socknemän.

Ansökning af

Neder Kalix

socknemän.

flyttningar, skulle med visshet under de gifna förutsättningarna Tornedalen.

icke undgå att komma under ett stort och mäktigt inflytande från

finska köpmäns sida.

De med god framgång påbörjade sträfvandena att göra de svenska

gränsborna delaktiga jämväl af svensk odling och svenskt språk skulle

härigenom äfventyras och bringas i beaktansvärd fara.

De stora olägenheter, som den tyngre godstrafikens drifvande öfver

till Finland skulle framkalla, syntes äfven komma att göra sig gällande

beträffande den persontrafik, som måste äga rum emellan öfre Tornedalens

invånare, å ena, samt domsagans och fögderiets i Haparanda bosatta

ämbetsmän och de där befintliga två bankinrättningarna och läroverken,

å andra sidan. På grund af de bättre kommunikationsmedlen

skulle helt visst äfven persontrafiken drifvas öfver till Finland.

Skulle däremot statsbanan från Lappträsk dragas till Haparanda,

skulle de anmärkta missförhållandena icke uppstå utan all samfärdsel

inom Tornedalen kunna försiggå inom svenskt område.

För att sätta den öfre Tornedalen i en önskad nära förbindelse

med det öfriga Sverige skulle en billigare byggd järnväg kunna utgå

från Lappträsk till Matarengi rätt betydliga kyrkoby inom Öfver Torneå

socken. De härigenom lättade kommunikationerna skulle med afl säkerhet

på ett synnerligen mäktigt sätt bidraga till att främja och stärka

svensk odling samt svenskt språk och sinnelag inom den öfre Tornedalen.

Med skrifvelse den 30 november 1903 öfverlämnades utdrag af

protokoll, hållet vid kommunalstämma med Karl Gustafs socknemän den

15 i samma månad, utvisande att socknemännen därvid beslutat uttala

den åsikt, att Karungi eller någon punkt i närheten norr därom vore

den för järnvägen lämpligaste slutpunkten.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift hemställde Neder Kalix socknemän,

jämlikt beslut å kommunalstämma med socknen den 8 november

1903, att, innan nådig proposition om stambanans fortsättning till Torne

älf för Riksdagen framlades, undersökning af en af baningenjören Oscar

Wickman år 1895 uppgången järnvägslinje från Forsbyn direkt till

Haparanda måtte verkställas.

1904 års Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1904

proposition. anförc[e dåvarande chefen för civildepartementet, bland annat, följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

9

En järnvägsförbindelse mellan öfre Norrland och det öfriga landet

utgjorde det nödvändiga underlaget för ett kraftigt befordrande af odling

och framåtskridande i dessa aflägset belägna trakter, som emellertid

ingalunda saknade möjligheter till en ganska rik utveckling. Eu sådan

förbindelse skulle ock tjäna till att med det öfriga landet närmare förbinda

den till större delen finsktalande befolkningen i denna landsdel

och bidraga till utbredande därstädes af svenskt språk och svensk kultur.

Förbises borde icke heller, att genom järnvägens framdragande till riksgränsen

och den möjlighet, som därmed öppnades för vinnande af förbindelse

med det finska järnvägsnätet, utsikt erhölles till ej mindre en

ökning af trafiken å våra nordligaste statsbanor, som borde afsevärdt

höja dessa banors afkomst, än äfven en mellanrikshandel, som kunde

blifva af stor betydelse för invånarna i dessa bygder. Då slutligen

vederbörande militära myndighet förklarat hinder icke möta för järnvägens

byggande, tvekade departementschefen icke tillstyrka Kungl.

Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om norra stambanans fortsättande

från Morjärv till riksgränsen mot Finland.

Beträffande sträckningen för banan hade meningarna i hufvudsak

varit ense därom, att banan borde från Morjärv dragas till Lappträsk,

medan olika åsikter gjort sig gällande, huruvida vägen därifrån borde

tagas ungefär rakt öster ut till den vid Torne älf omkring 2 Vs mil

ofvanför Haparanda belägna Karungi by eller banan skulle från Lappträsk

föras i sydostlig riktning till Haparanda.

I valet mellan dessa båda sträckningar syntes departementschefen

företrädet böra lämnas Karungilinjen. Medan Haparandalinjen hufvudsakligen

skulle gagna Haparanda stad, som emellertid till följd af sitt

läge vid sjön redan icke vore alldeles utan kommunikationer, skulle man

genom linjens dragande till Karungi föra den kraftiga häfstång för utvecklingen,

som en järnväg innebure, in i den tätast befolkade delen af

Tornedalen, hvilken dal otvifvelaktigt vore den trakt, som bär erbjöde

de rikaste utvecklingsmöjligheter, men som nu vore i saknad af kommunikationer.

Banan skulle komma att genomlöpa stora odlingsbara

vidder, hvilkas uppodling den skulle i hög grad främja, äfvensom bereda

den finsktalande befolkningen i älfdalen en mera direkt förbindelse

med det öfriga landet än sträckningen till Haparanda, som skulle gå i

utkanten af den egentliga finnbygden. Banans stora kulturella uppgift

skulle således med denna sträckning bäst förverkligas. De af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande uttalade farhågorna för, att Tornedalens handelsförbindelser

skulle helt och hållet dragas öfver till Torneå, syntes

Bihang till Jliksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd, 143 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Motioner vid

1904 års

riksdag.

departementschefen öfverdrifna. Förhoppning syntes förefinnas, att förhållandena

skulle så utveckla sig, att dessa handelsförbindelser komme

att bibehållas inom riket. Fn i alla afseenden tillfredsställande plats

för öfvergången af Torne älf ansåg departementschefen hafva funnits

vid det en mil nedanför Karungi belägna Jylhäkoski fiske. Kunde,

såsom vore att hoppas, en sammanslutning med det finska järnvägsnätet

därstädes ernås, borde de fördelar ur trafiksynpunkt, som järnvägsstyrelsen

velat vinna genom banans dragande till Haparanda, lika fullt

erhållas genom Karungilinj en. I afseende å banans förande öfver älfven

kunde emellertid då ej något förslag framläggas, enär frågan om järnvägens

anslutning till det finska järnvägsnätet måste blifva beroende

på öfverenskommelse med vederbörande främmande myndighet. Slutligen

erinrade departementschefen därom, att de militära myndigheterna

efter noggranna undersökningar å ort och ställe bestämdt påyrkat järnvägens

dragande till Karungi, och därvid borde naturligtvis det största

afseende fästas.

På hemställan af departementschefen föreslog Kungl. Maj:t uti

statsverkspropositionen till 1904 års Riksdag, att Riksdagen måtte besluta

dels anläggning af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk och

Lappträsk till Karungi by dels ock i sammanhang därmed anläggning

af landsväg från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk.

Med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning väcktes

inom Andra kammaren två motioner, den ena af O. H. Ström (nr 71) och

den andra af P. Hellström (nr 113).

Uti den förra motionen yrkades, bland annat, att Riksdagen måtte,

med afslag å Kungl. Maj:ts proposition i hvad den rörde anläggning

af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk och Lappträsk till Karungi

samt landsväg från Boden till Morjärv och från Morjärv till

Lappträsk, i skrifvelse anhålla, att Kungl. Maj:t ville, efter verkställd

undersökning för norra stambanans fortsättning från Morjärv direkt

till Haparanda, inkomma till påföljande års Riksdag med proposition

om norra stambanans fortsättning från Morjärv till Haparanda. Uti

den senare motionen hemställdes, att Riksdagen, med afslag å Kungl.

Maj:ts nyssnämnda förslag, i hvad det afsåge anläggandet af en statsbana

från Lappträsk till Karungi, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla om undersökning samt upprättande af fullständig, af kostnadsförslag

åtföljd plan för en statsbanas framdragande från Lapp träsk till

Haparanda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 207.

11

Uti afgifvet utlåtande (nr 75) anförde statsutskottet, bland annat,

följ ande.

Till stöd för förslaget om en utsträckning af den norrländska

stambanan fram till gränsen mot Finland hade särskild! framhållits, att

den järnvägsförbindelse, som därigenom skulle beredas dessa aflägsna

gränstrakter, ej blott skulle blifva af stor betydelse för deras ekonomiska

utveckling och framåtskridande utan äfven verksamt bidraga att

med det öfriga landet förbinda den till större delen finsktalande befolkningen

i denna landsända samt att därstädes utbreda svenskt språk och

svensk kultur. Sistnämnda förhållanden hade synts utskottet vara af

största betydelse, och det vore förnämligast med hänsyn därtill, som

utskottet funnit sig böra tillstyrka den ifrågasatta banans anläggning.

Beträffande den riktning, i hvilken banan skulle framdragas, ansåg utskottet

den af Kungl. Maj:t föreslagna linjen från Morjärv öfver Lappträsk

till Karungi vara att föredraga framför de sydligare sträckningarna

med ändpunkt i Haparanda, som ifrågasatts i ofvan omförmälda motioner.

Såsom i statsrådsprotokollet påpekats, skulle sistnämnda sträckningar

framgå i utkanten af den egentliga finnbyggden och hufvudsakligen

blifva till gagn för Haparanda stad, hvaremot banan genom

att dragas till Karungi skulle väsentligen främja utvecklingen af den

tätast befolkade delen af Tornedalen och bereda dess finsktalande befolkning

en direkt förbindelse med landets öfriga invånare. Banans

stora uppgift i nationellt och kulturellt hänseende skulle sålunda otvifvelaktigt

bäst vinnas med denna sträckning, en omständighet, som utskottet

ansåg böra, jämte de militära skälen, vara afgörande för valet

af densamma.

För utförande i samband med järnvägen af de föreslagna väganläggningarna

ansåg utskottet fullt giltiga skäl vara anförda i statsrådsprotokollet.

Utskottet föreslog Riksdagen besluta i öfverensstämmelse med Kungl.

Maj:ts ofvan angifna förslag i ämnet.

Stats
utskottets
utlåtande.

Vid utlåtandet hade afgifvits särskilda reservationer af I. Wijk med Reservationer,

flera samt af H. Andersson.

I. Wijk och hans medreservanter ansågo för sin del, att, sedan

den norrländska stambanan numera blifvit framdragen så långt i nordost

som till Morjärv vid Kalix älf, en stor del af den i svenska gränstrakterna

bosatta befolkningen borde hafva väsentlig fördel af denna

järnvägsförbindelse med rikets centralare delar. I betraktande häraf

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Frågans be*

handling inom

kamrarna.

Riksdagens

beslut.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 207.

kunde reservanterna icke finna, att hänsynen till denna befolknings

intressen borde påkalla, att stambanebyggnaden redan nu fortsattes

ända fram till gränsen. Däremot talade, bland annat, att, enligt hvad

som meddelats i det statsrådsprotokoll, som åtföljde Ivungl. Majt:s till

1897 års Riksdag gjorda framställning om anläggning af statsbanan

Boden—Ytter Morjärv, den dåvarande t. f. chefen för generalstaben förklarat,

att norra stambanans framdragande från Boden intill riksgränsen

ingalunda vore önskligt ur miltal- synpunkt utan tvärtom innebure en

påtaglig försämring af vårt lands strategiska läge. Då därtill komme,

att någon afsevärd inkomst icke kunde påräknas från den nu föreslagna

järnvägen, och det sålunda icke syntes reservanterna böra ifrågakomma

att med upplånta medel bekosta dess anläggning, vore den närvarande

tidpunkten enligt deras mening ingalunda lämplig för igångsättande

af detta företag, som med ej obetydliga utgifter skulle ytterligare

belasta en redan förut hårdt ansträngd budget. Reservanterna,

som af ofvan angifna skäl ansågo sig icke för närvarande böra tillstyrka

fortsättande af den norra stambanan och som därför icke hade

anledning att närmare undersöka de olika sträckningar, som för banans

fortsättning till gränsen blifvit ifrågasatta, funno sig dock böra uttala,

att de ansågo den af Kungl. Maj:t föreslagna ändpunkten för järnvägen

vara att föredraga framför hvarje annan dittills föreslagen. Någon

undersökning af annan linje ansågo de sig därför icke böra förorda.

Reservanten H. Andersson ansåg, att utskottet bort hemställa, att

Riksdagen måtte besluta anläggning af statsbana från Morjärv öfver

Storträsk till Lappträsk jämte anläggning af landsväg från Boden till

Lappträsk.

Kamrarna stannade, såsom bekant, i olika beslut, i det att Första

kammaren antog. det förslag, som innefattades i den af I. Wijk med

flera afgifna reservationen, och Andra kammaren biföll ett under öfverläggningen

framställdt yrkande af innehåll, bland annat, att Riksdagen

måtte besluta dels anläggning af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk

till Lappträsk, dels i sammanhang därmed anläggning af landsväg

från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk dels ock

bevilja för ändamålet erforderliga medel.

Vid företagen gemensam omröstning i frågan blef Riksdagens beslut

bestämdt i enlighet med den af Andra kammarens flertal omfattade

meningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

13

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande Frågan om

i Norrbottens län med underdåningt utlåtande den 12 februari 1906 fätsätuing

öfverlämnad skrift, dagtecknad i januari samma år, anhöllo sedermera Framställning

af stadsfullmäktige i Haparanda utsedda kommitterade, att Kungl. Makt af .f.tkdsfu.I 11''

tacktes anbetalla en undersökning snarast möjligt för norra stambanans Haparanda i

sträckning från Lappträsk direkt till Haparanda. januari i90G.

Kommitterade framhöllo i sin skrifvelse i hufvudsak följande.

För staden Haparandas framtida bestånd och utveckling vore järnvägens

snara framdragande till staden snart sagdt ett lifsvillkor. Därest

de svenska och finska järnvägsnäten förenades i Haparanda, hyste staden

grundade förhoppningar om dess handels utvidgning genom förmedling

af en omfattande och lönande transito trafik. De dittills gjorda

försöken att förmedla transporten af fisk från Norge till Finland hade

dessvärre misslyckats och medfört ekonomiska förluster förnämligast i

följd af den för närvarande långa och dyrbara landsvägstransporten.

Den hämmande inverkan på näringarnas utveckling inom samhället,

som förorsakades af stadens bristfälliga kommunikationer, kändes så

mycket tyngre för stadens invånare, som dessa dagligen hade för

ögonen de stora fördelar, den finska järnvägen erbjöde sitt lands befolkning.

I sitt nyssberörda underdåniga utlåtande den 12 februari 1906 Kungi. Maj:ts

hänvisade Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län till sin ^våndes''

underdåniga skrifvelse den 10 oktober 1903 angående, bland annat, de utlåtande

grunder, som talade för järnvägens mellan Boden och Sveriges östra fewri 1906.

gräns mot Finland snara fullbordande och för densammas dragande

från Lapp träsk till Haparanda, samt tillkännagaf, att Kungl. Majrts

befallningshafvande icke fått anledning frångå sin uppfattning i sistberörda

afseende och att den tidpunkt syntes hafva inträdt, då järnvägssträckans

slutpunkt borde göras till föremål för slutligt afgörande.

Sedan staden Torneå kommit i direkt järnvägsförbindelse med det

öfriga Finland, hade rörelsen visat tendens att draga sig utefter den

finska järnvägslinjen, ehuru belysande siffror därutinnan icke kunnat

anskaffas.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte därför bifall till den

af Haparanda stadsfullmäktiges kommitterade gjorda framställningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den

12 mars 1906.

Chefens för

generalstaben

utlåtande den

12 april 1906.

I underdånigt utlåtande den 12 mars 1906 öfver sistberörda framställning

erinrade järnvägsstyrelsen om livad styrelsen beträffande norra

stambanans framdragande till gränsen mot Finland anfört i sina underdåniga

skrifvelser den 14 oktober 1895 och den 17 december 1902;

och anförde styrelsen därjämte följande.

Enligt hvad i styrelsens berörda underdåniga skrifvelser framhållits,

kunde ett tillfredsställande ekonomiskt resultat af driften å norra stambanan

öster om Boden icke motses, förrän tidsenlig förbindelse med

finska stambanan vunnits. Med anledning däraf och med hänsyn därtill

att sistnämnda stambana sedan hösten 1903 varit till Torneå upplåten

för allmän trafik funne styrelsen — som från den synpunkt, styrelsen

hade att bedöma frågan, fortfarande hölle före, att Haparanda

vore lämpligaste slutpunkten för förstnämnda stambana — det vara i

hög grad önskvärd!, att berörda sammanknytning ägde rum snarast

möjligt och att som en första åtgärd i detta syfte undersökning verkställdes

samt planer och kostnadsförslag upprättades för sträckningen

Lappträsk—Haparanda så fort sådant lämpligen kunde ske, allt under

förutsättning likväl, att de militära skälen för norra stambanans slutpunkts

förläggande till Karungi icke tillmättes samma betydelse som

förut, utan att berörda slutpunkts förläggande till Haparanda läte förena

sig med de militära krafven.

Styrelsen hemställde förty, bland annat, att, om slutpunktens för

norra stambanan förläggande till Haparanda vore förenlig med de militära

krafven, det måtte uppdragas åt styrelsen att, i samråd med militär

myndighet för åvägabringande af erforderlig öfverensstämmelse mellan

de tekniska och militära fordringarna i afseende å anläggningarna i fråga,

låta verkställa undersökning och upprätta fullständiga planer och kostnadsförslag

för stambanans Morjärv—Lappträsk framdragande till Haparanda.

Skulle återigen förutsättningen för denna hemställan icke förefinnas,

afstyrkte styrelsen bifall till ofvanberörda af stadsfullmäktige i

Haparanda genom utsedda kommitterade gjorda framställning.

Uti infordradt underdånigt utlåtande den 12 april 1906 yttrade

chefen för generalstaben, att de militära skälen för norra stambanans

slutpunkts förläggande till Karungi fortfarande måste tillmätas samma

betydelse som hittills, och afstyrkte han fördenskull bifall till den gjorda

framställningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Sedan järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 augusti 1909

anmält, att de liufvudsakligaste arbetena vid statsbanebyggnaden Morjärv—Lappträsk

beräknades blifva fullbordade i slutet af år 1910, ansågs

frågan om järnvägens vidare sträckning icke längre kunna uppskjutas.

Genom nådigt bref den 3 september 1909 bemyndigade Kungl.

Maj:t därför järnvägsstyrelsen att företaga erforderliga undersökningar

och utredningar för uppgörande af förslag till fortsättning af norra

stambanan.

För. att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det styrelsen sålunda

gifna bemyndigandet öfverlämnade Kungl. Maj:t den 7 januari

1910 tre till Kungl. Maj:t ingifna, lika lydande framställningar, underskrifna

af omkring ett tusental inbyggare i Öfver Torneå, Hietaniemi och

Pajala socknar.

Uti berörda underdåniga petitioner har anhållits, att vid aflåtande

af proposition om stambanans framdragande till riksgränsen mot Finland

Kungl. Maj:t måtte föreslå dess sträckning så, att öfre och mellersta

Tornedalens befolkning i möjligaste mån kunde utnyttja de fördelar,

banan skulle kunna för densamma medföra. Under framhållande af

önskvärdheten af att den föreslagna banan droges så högt upp som

möjligt, och att en s. k. tertiärbana samtidigt byggdes till en början

fram till Matarengi, anförde petitionärerna vidare, att såmedelst vägen

för utförsel af ortens produkter och införsel af förnödenheter skulle förkortas

med fem mil för de norr om Matarengi belägna orterna; att landsvägen

efter älfdalen upp till Matarengi därigenom skulle undgå den

slitning, som genom den nuvarande starka trafiken åsamkades och som i

underhåll medförde kostnader, hvilka torde vara tämligen enastående

inom landet, utan att vägen ändock kunde hållas i det skick, att dragare

och fordon kunde sparas såsom sig borde; att för eu tertiärbanas

byggande i antydd riktning starkast bland alla skäl talade den omständigheten,

att trafiken från Tornedalen komrne att helt taga sin riktning

öfver Finland, om en bana uppför älfdalen komme till stånd på

finska sidan af gränsen tidigare än på den svenska; att för åstadkommande

af en sådan bana inom grannlandet krafter vore i rörelse; samt

att, om framställningar om banbyggnaden komme att vinna gehör, det

vore att antaga, att densamma utfördes på kortaste tid, såsom förhållandet

varit med den tio mil långa banan från Kemi till Rovaniemi,

hvilken löpte nära parallellt med riksgränsen och hvilken, oaktadt mellankommande

arbetsnedläggelse, fullbordades inom loppet af 2lU år samt

öppnades för trafik den 15 oktober 1909.

Kung], bref

den 3 september

1909.

Petitioner af

inbyggare i

Öfver Torneå,

Hietaniemi

och Pajala

8 ock nar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse den

26 mars 1910.

Kängl. Majds Nåd. Proposition Nr 207.

Uti underdånig skrifvelse den 26 mars 1910 anmälde järnvägsstyrelsen

därefter, att de genom nådiga brefvet den 3 september 1909

anbefallda undersökningarna och utredningarna blifvit genom styrelsens

försorg verkställda, och erinrade styrelsen i sammanhang därmed, hurusom

man vid bedömandet af olika sätt för tillfredsställande af behofvet

af järnvägskommunikationer till och uti gränstrakterna mot Finland hade

att taga hänsyn till ett flertal på frågan inverkande faktorer, af hvilka

de viktigaste syntes vara dels de militära synpunkterna, dels önskvärdheten

af att framdeles kunna erhålla lämplig förbindelse mellan de

svenska och de finska järnvägsnäten, dels slutligen huru ifrågavarande

gränstrakters intressen i kommersiellt och kulturellt hänseende bäst

skulle kunna tillvaratagas.

Hvad de militära synpunkterna beträffar, förklarade styrelsen sig

sakna förutsättningar för att närmare ingå pa desamma, men erinrade

dock om hvad i fråga om dessa förut anförts, hvaraf framgår, att chefen

för generalstaben dels icke velat motsätta sig banans framdragande till

Torne älf dels ock bland ifrågasatta olika sträckningar, efter från de militära

myndigheternas sida företagna undersökningar, förordat linjen till

Karungi.

Vidkommande sättet för anordnande framdeles af förbindelse mellan

de svenska och de finska järnvägsnäten ansåg sig styrelsen på frågans

dåvarande stadium icke böra för närvarande yttra sig. På det att Tornedalens

järnvägsfråga emellertid icke må fördröjas därigenom, att platsen

för åvägabringande af ofvannämnda förbindelse icke vore bestämd, uttalade

styrelsen, med frångående af sin tidigare ståndpunkt att banan

borde dragas från Lappträsk direkt till Haparanda, önskvärdheten af att

banan öster om Lappträsk måtte framdragas på sådant sätt, att hinder

icke möter för sammanknytning vid hvilken punkt som helst mellan

Karungi och Haparanda, för den händelse att sådan sammanknytning

af militära eller andra skäl icke kunde ske vid eller i närheten af nyssnämnda

stad, såsom styrelsen förut tänkt sig.

Beträffande lämpligaste sättet för att medelst järnvägskommunikationer

främja de kommersiella och kulturella intressena i Tornedalen

anförde styrelsen vidare, att de under år 1909 verkställda undersökningarna

ytterligare styrkt styrelsen i dess åsikt om, att det vore af största

vikt, att Tornedalens järnvägsfråga finge en snar och tillfredsställande

lösning. Det gällde att tillvarataga och vidare utveckla den odling,

som redan funnes i dessa trakter och som i betraktande af Tornedalens

nordliga belägenhet måste anses synnerligen god. En utmärkt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

17

jordmån hade där sedan gammalt gifvit uppehälle åt en jämförelsevis

talrik befolkning-, boende till sin hufvudsakliga del inom ett invid Torne

älf beläget bälte af i medeltal omkring en kilometers bredd, som sträcker

sig från Haparanda omkring sjuttiofem kilometer upp längs älfven

till Matarengi, ofvanför hvilken plats befolkningstätheten aftager. I

jordbrukshänseende särskildt utmärkande för denna älfdal vore de

»själfväxande älfängarna», hvilka gåfve näring åt en stor boskapsstam.

Innanför älfängarna odlades å nyssnämnda bälte i ganska stor skala

korn och i någon mån råg och foderhafre. Men äfven i trakter längre

från älfven funnes stora odlade eller till odling föreslagna och därtill

lämpliga vidsträckta marker. I detta afseende erinrade styrelsen om

de numera statsverket tillhörande s. k. Bromska hemmanen, till större

delen belägna mellan Lappträsk och Ivarungi, med en för odling synnerligen

lämplig och lättarbetad jord. Ett målmedvetet och energiskt

arbete bedrefves äfven sedan några år i dessa gränstrakter för att göra

befolkningen delaktig af modernare jordbruksmetoder, genom hvilka

den i sig själf fruktbara jorden skulle kunna aflockas vida större skördar

än hvad som nu ägde rum, och hade dessa sträfvanden redan

tydligt yttrat sig genom införandet mångenstädes af modernare jordbruksredskap

för jordens bearbetande och skördens inbärgande. Under

förhanden varande goda naturliga förutsättningar och med det arbete,

som bedrefves för deras tillgodogörande, borde man enligt styrelsens

mening kunna hafva väl grundade skäl antaga, att Tornedalen

skulle gå en rik utveckling till mötes. Att eu järnväg till och i denna

dalgång därvid skulle utöfva ett mäktigt inflytande, antog styrelsen

kunna tagas för alldeles gifvet. De nuvarande höga transportkostnaderna

efter landsväg för införande af jordbruksredskap, gödningsämnen

och dylikt samt utförande af genom jordbruket vunna alster, exempelvis

hö, motverkade däremot jordbrukets utveckling i hög grad.

Eu för såväl den materiella som den andliga utvecklingen i dessa

trakter betydelsefull sak vore enligt styrelsens mening språkfrågan. I

detta afseende kunde sägas, att Tornedalens befolkning för närvarande

afgjordt vore finsktalande. I skolorna lärde sig visserligen de unga

numera svenska språket, men i hemmen ginge denna kunskap för dem

till stor del åter förlorad. Då de blifvit äldre, komme de under handel

och vandel med finska element på båda sidor om gränsen att i språkligt

hänseende alltmer aflägsna sig från sitt eget land. Gränsen mellan

svenskt och finskt språk kunde anses ligga så långt väster om riksgränsen

som vid Lappträsk. Det vore, anmärkte styrelsen, tydligt, att

Bihang till RiJcsd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 143 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

till och i dessa gränstrakter en järnväg, hvilken sätter befolkningen i

närmare kontakt med landets svensktalande orter, kraftigt skulle bidraga

att till svenskt språk och svenska intressen återföra denna befolkning.

Järnvägsstyrelsen berörde vidare i sin skrifvelse den med järnvägsfrågan

i nära samband stående hamnfrågan. Styrelsen fann det

nämligen vara uppenbart, att den svenska stambanan måste sättas i

förbindelse med en fullt tillfredsställande hamnplats i dessa trakter på

svenska sidan och att denna förbindelse måste åstadkommas samtidigt,

som banan lramdrages till gränsen mot Finland. Sådana varuslag, hvilka

icke tåla vid de dryga frakter, som betingas af långa järnvägstransporter,

komme, påpekade styrelsen, vid export eller import gifvetvis att

söka sig väg till närmaste för ändamålet lämpliga hamnplats. Enär på

svenska sidan någon hamn i förbindelse med stambanan icke finnes närmare

än Luleå, hade man skäl antaga, att, efter det svenska järnvägsnätets

eventuella sammanknytande med det finska, den tyngre godstrafiken

skulle komma att förmedlas öfver Kemi eller annan närbelägen

hamn på finska sidan. Den svenska hamnplats, med hvilken stambanan

skulle förbindas, borde således enligt styrelsens mening ligga så nära

Torne älfs mynning som möjligt.

Vikarna längs kusten väster om denna plats vore emellertid, anmärkte

styrelsen, tillföljd af uppslamning från älfven samt kanske äfven

genom den pågående höjningen af landet så uppgrundade, att man måste

gå ända till en plats, benämnd Karl Johans stad och belägen på en udde

omkring 13 kilometer västsydväst om älfmynningen, innan man funne

en punkt, där en tillfredsställande hamn kunde anordnas. Hamnen i

Haparanda vore i vanliga fall 1 å 1,5 meter djup, och endast vissa tider

af året med högt vattenstånd vore den tillgänglig för en del af de nu

använda kustbåtarna. Äfven vid stadens nuvarande hamnplats, Salmis,

vore vattendjupet icke tillräckligt för att tillfredsställa fordringarna på

en god export- och importhamn, i det att det icke uppgår till mer än

3,5 å 4 meter. Vid Karl Johans stad — belägen på västra sidan om

den landtunga, som skjuter ut i hafvet omedelbart väster om Keräsjoki

mynning samt strax öster om Santasari — kunde däremot erhållas ett

vattendjup af 6 å 8 meter utan alltför kostsamma muddringsarbeten.

Uti skrifvelsen sade sig stjmelsen vidare vid undersökningarnas fortföljande

hafva blifvit alltmera öfvertygad om nödvändigheten af att under

allra närmaste framtiden förse Tornedalen med tillfredsställande järnVägskommunikationer,

men enligt styrelsens förmenande kunde sådana

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

kommunikationer icke anses tillfredsställande med mindre dels stambanan

framdragits till Torne älf och på lämpligt sätt förbundits med

hamnplats vid Karl Johans stad dels ock en bana anlagts längs älfven från

den punkt, där stambanan sålunda framkommit till densamma, samt upp

till Matarengi eller åtminstone sådan bana byggts mellan Karungi och

Matarengi med lämplig anslutning till stambanan.

Järnvägsstyrelsen redogjorde vidare för de olika bansystem, som

enligt då gjorda undersökningar kunde tänkas för frågans lösning.

Dessa system betecknades i skrifvelsen såsom litt. A, B, C, D och E.

För innebörden i de olika förslagen blir jag i tillfälle att senare lämna

en närmare redogörelse.

Järnvägsstyrelsen anförde vidare i sin skrifvelse den 26 mars 1910,

att, om den föreliggande frågan endast behöft bedömas ur hufvudsakligen

trafiktekniska synpunkter, styrelsen skulle till omedelbart utförande föreslagit

det med litt. A betecknade bansystemet. Då emellertid vid frågans

afgörande äfven andra synpunkter, hvilka det icke låg inom styrelsens

kompetens att bedöma, tydligen komme att tillmätas väsentlig betydelse,

men utredningen härutinnan ej vore fullständig, ansåg sig styrelsen då

böra begära erforderliga medel för byggande allenast af den handel, om

hvilken någon tvekan icke syntes behöfva råda, enär den ingick i alla

de förut angifna bansystemen, nämligen sträckan Lappträsk—Veittijärvi.

Till följd af nådig remiss afgaf Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län den 9 april 1910 underdånigt utlåtande i ärendet och

biträdde därvid järnvägsstyrelsens förslag.

Därefter inkom chefen för generalstaben, som anbefallts att skyndsammast

afgifva yttrande i ärendet, med underdånigt utlåtande af den

12 april 1910 och meddelade därvid, att han med hänsyn till sakens

brådskande beskaffenhet ej kunnat ingå på någon undersökning rörande

betydelsen af de planer till en bana i Tornedalen, hyilka järnvägsstyrelsen

omnämnt, enär redan insamlandet af det ytterligare material, som erfordrades

för denna viktiga frågas militära bedömande, måste kräfva en högst afsevärd

tid.

Chefen för generalstaben hade därför begränsat sitt yttrande till

sjkifva det förslag, som järnvägsstyrelsen framlagt om fortsättande af

stambanan genom öfre Norrland till Veittijärvi, och därvid förklarat, att,

då riktningen af den föreslagna linjen vore den, som tillförene förordats

Kung!. Maj:ts

befallningshafvandes

utlåtande den

9 april 1910.

Chefens för

generalstaben

yttrande den

12 april 1910.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

af chefen för generalstaben, lian icke hade något att erinra mot densamma.

Däremot ansåg generalstabschefen, att man ej då borde besluta om

banans framdragande ända till Veittijärvi, då det numera handlade ej

blott om sjkifva stambanans sträckning utan om eu mera vidtomfattande

lösning af Tornedalens järnvägsfråga. Sträckan till Veittijärvi vore

visserligen, anmärktes sålunda i utlåtandet, gemensam för alla de alternativ,

järnvägsstyrelsen upptagit, men på frågans nuvarande ståndpunkt syntes

det ej vara uteslutet, att äfven andra uppslag — eventuellt från orten

— kunde framkomma, där en afböjning eller förgrening gjordes tidigare

än vid Veittijärvi. Chefen för generalstaben påpekade vidare, att Veittijärvi

ej vore tänkt såsom station eller ens som mötesplats utan, så vidt af

handlingarna kunnat inhämtas, endast en punkt ute på linjen i en obebyggd

trakt. Veittijärvi betecknade alltså ej någon sorts afskafning utan

blott den punkt, till hvilken rälstippen skulle föras fram. Under sådana

förhållanden ansåg chefen för generalstaben, att förslaget om stambanans

fortsättande borde begränsas till Keräsjoki, helst en sådan begränsning

syntes betingad äfven af andra skäl.

1910 års

proposition.

Vid ärendets föredragning den 15 april 1910 anmärkte jag, att frågan

om lämpligaste sättet för hela detta kommunikationsproblems slutliga

lösning visserligen icke då förelåg i det utredda skick, att ett afgörande

härom kunde träffas. Järnvägen till Lappträsk väntades emellertid blifva

i hufvudsak fullbordad vid slutet af år 1910, och det vore därför synnerligen

önskvärdt, om arbetet med järnvägens fortsatta framdragande ytterligare

en sträcka kunde omedelbart vidtaga, utan att man därigenom

bunde sig vid något visst sätt för kommunikationsfrågans ordnande i

dess helhet.

Jag erinrade vidare, att järnvägsstyrelsen föreslagit, att man då

skulle besluta byggande af bandelen Lappträsk—Veittijärvi, en sträcka

af 13 kilometer. Härigenom skulle enligt järnvägsstyrelsens mening

vägen fortfarande stå öppen för alla de olika alternativ, som kunde

tänkas, med undantag allenast för det tidigare framställda förslaget att

draga banan från Lappträsk genaste vägen till Haparanda. Därest

frågan skulle lösas i syfte att gå direkt till nämnda stad, syntes dock,

på sätt järnvägsstyrelsen anfört, vara klokare tänka sig, att linjen

droges förbi byarna Keräsjoki och Haara till Veittijärvi för att där

vika af mot söder och genom Keräsjoki dalgång föras fram till Nikkala

och vidare till Haparanda. Med den genare sträckningen skulle näm
-

i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

21

ligen järnvägen komma att gå fram genom obygder, föga lämpade för

odling, medan den andra genomlöpte delvis befolkade trakter med goda

odlingsmöjligheter.

Jag anförde vidare:

»Chefen för generalstaben har emellertid hemställt, att banans fortsatta

byggande nu måtte stanna vid den föreslagna hållplatsen vid

Keräsjoki, 8,2 kilometer från Lappträsk.

Den af järnvägsstyrelsen förordade bandelen Lappträsk—Yeittijärvi,

har af styrelsen beräknats draga en kostnad af 1,127,000 kronor, medan

kostnaden för en bana från Lappträsk till östra ändan af den vid Keräsjoki

belägna håll- och mötesplatsen, enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat

mig, skulle belöpa sig till 535,000 kronor.

Den väsentligaste anledningen, hvarför järnvägsstyrelsen tillstyrkt

banans byggande till Yeittijärvi, har varit, att de hufvudsakliga terasserings-

och broarbetena förekomma å sträckan mellan Keräsjoki och

Veittijärvi, där banan öfvergår vidsträckta sumpmarker, som kräfva

mycket afsevärda fyllningar, och därjämte korsar två jämförelsevis betydande

vattendrag, under det motsvarande arbeten mellan Lappträsk

och Keräsjoki äro af mycket ringa omfattning. En utredning rörande

de penningbelopp, som för banbyggnaden i de särskilda fallen skulle

komma arbetsstyrkan tillgodo under år 1911, har visat, att desamma

skulle blifva omkring 460,000 kronor för bansträckan Lappträsk—

Veittijärvi men allenast omkring 170,000 kronor för bandelen Lappträsk—Keräsjoki.

Häraf följer, att, under det man för byggandet af

den förra sträckan skulle kunna använda en jämförelsevis stor del af

den arbetsstyrka, som innevarande år sysselsättes vid statsbanan Morjärv

—Lappträsk, man för byggandet af sträckan Lappträsk—Keräsjoki

skulle hafva behof af endast en mycket ringa del af denna arbetarskara.

Det är också uppenbart, att byggnadsarbetena icke skola kunna drifvas

på ekonomiskt sätt med så litet anslag, som skulle kräfvas, om banans

framdragande beslutes allenast till Keräsjoki.

Med hänsyn till dessa omständigheter synes mig böra tagas i öfvervägande,

huruvida de af generalstabschefen anförda skäl mot järnvägens

byggande till Yeittijärvi äro af så väsentlig betydelse, att de nödvändiggöra,

att man stannar med järnvägsbyggandet vid Keräsjoki. Hvad

då först angår möjligheten af ytterligare ett uppslag, som förutsätter

afböjning eller förgrening tidigare än vid Veittijärvi, torde till en början

böra erinras, att ifrågavarande sträcka ingår såsom en del af den linje,

hvilken tidigare förordats af chefen för generalstaben, hvadan från militär

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 207.

Riksdagens

beslut.

sida knappast lärer vara att förvänta något förslag, som icke låter sig

förena med den af järnvägsstyrelsen nu till utförande ifrågasatta bandelen.

Något sådant har icke heller ställts i utsikt af chefen för generalstaben.

Därest man skulle stanna för något bansystem, som afser att

föra hufvudbanan direkt ner till hamnplats i närheten af Haparanda,

torde banan också i hvarje fall böra, förutom af anledning som förut

framhållits, af tekniska skäl framdragas till Veittijärvi, emedan man där

träffar en ås, som järnvägen sedermera kan följa söderut längs Keräsjoki

dalgång öster om älfven, under det terrängen på västra sidan om

vattendraget är för banbyggnad ogynnsammare till följd af de stora

sumpmarker, banan där skulle hafva att passera. Skulle åter blifva

fråga om en afböjning eller afgrening norrut, lärer på grund af den

utredning, som redan förekommit, vara tydligt, att detta med stor fördel

kan ske vid eller bortom Veittijärvi.

Beträffande anmärkningen att Veittijärvi ej är tänkt såsom station

eller mötesplats utan endast utgör en punkt ute å linjen, är det väl

sant, att denna plats icke lämpar sig för anordnande af station. Detta

synes mig dock icke medföra nämnvärd olägenhet, då det ju icke gärna

kan blifva tal om, att banbyggnadsarbetet skall afstanna vid Veittijärvi

och att denna eller närliggande plats skall blifva slutstation för norra stambanan.

Därest, såsom jag ämnar föranstalta, de fortsatta undersökningar

och utredningar, som äro af nöden för lösningen af Tornedalens järnvägsfråga,

omedelbart igångsättas, synas mig dessutom goda förhoppningar

förefinnas, atV saken i hela sin vidd skall kunna framläggas vid

1911 års Riksdag.»

Slutligen framhöll jag, att, huru än Tornedalens järn vägsförhållanden

ordnas, man dock torde kunna förutsätta såsom gifvet, att hufvudbanan

fram till riksgränsen skulle komma att byggas med normal spårvidd.

I anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t uti en den 15 april 1910

aflåten proposition, nr 191, Riksdagen att, under förbehåll att vissa i

protokollet förjcivilärenden nyssnämnda dag förutsatta villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark med mera iakttoges, dels besluta anläggning

af eu statsbana'' från | Lappträsk till Veittijärvi och i sammanhang därmed

byggande af utfartsväg från Keräsjoki, med rätt för Kungl. Maj:t

att närmare förordna om de ”''orter, järnvägen borde genomgå, dels ock

för ändamålet till utgående från riksgäldskontoret anvisa 150,000 kronor

för år 1910 och 980,000 kronor för år 1911.

Riksdagen, som hyste den mening, att den föreslagna bansträckan

borde utföras enligt bansystemets litt. A alternativ A 2 efter hufvud
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition. Nr 207.

banetyp med 27,5 i stället för 34 kilograms rälsvikt,''livilket skulle medföra

en kostnadsminskning af 87,000 kronor, biföll, enligt hvad i skrifvelse

den 8 juni 1910, nr 179, anmäldes, Kungl. Maj:ts proposition

allenast med den jämkning, att för år 1911 anvisades 893,000 kronor

i stället för begärda 980,000 kronor.

Genom nådigt bref den 1 juli 1910 har Kungl. Maj:t därefter

anbefallt järnvägsstyrelsen, bland annat, att gemensamt med chefen för

generalstaben verkställa de fortsatta undersökningar och utredningar,

som vore erforderliga förlösandet af Tornedal ens järn vägsfråga, äfvensom

att därefter till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i ämnet.

I. rinderdunig skrifvelse den 8 mars 1911 har järnvägsstyrelsen

redogjort för de på grund häraf verkställda undersökningarna och utredningarna,

vid hvilkas utförande såsom ombud för chefen för generalstaben

biträdt militärassistenten, numera kaptenen N. A. Kylen.

Vid dessa undersökningar och utredningar hafva upptagits ytterligare

en del bansystem, af järnvägsstyrelsen betecknade med litt. F, G,

H, K och N.

Jag går nu att lämna en kortfattad redogörelse för innebörden i

de olika bansystemen.

Enligt bansystemet litt. A skulle stambanan framdragas från Lappträsk

förbi. Veittijärvi till Karungi och vidare längs älfven till Haparanda

för att därifrån fortsätta till Karl Johans stad, hvarjemte en bibana skulle

anläggas från Karungi till Matarengi.

Bansystemet'' litt. B förutsätter, att stambanan från Lappträsk framdrages

förbi Veittijärvi och Nikkala till Haparanda med anslutningsspår

från Kikkala till hamnen vid Karl Johans stad samt att en annan bana

anlägges längs älfven från Haparanda till Matarengi.

Enligt bansystemet litt. G skulle stambanan framdragas till Haparanda

på samma sätt, som blifvit föreslaget enligt system litt. B, hvaremot i

stället för den i detta senare system ingående banan längs älfven från

Haparanda förbi Karungi till Matarengi en bana tänktes byggd från

Veittijärvi till Karungi och vidare till Matarengi.

Det med litt. D betecknade systemet ansluter sig närmast till system A

och skiljer sig från detta endast därigenom, att stambanan förutsatts

från Veittijärvi framdragen icke förbi Karungi till Haparanda utan direkt

i nära rak sträckning till Kukkola och vidare till nyssnämnda stad.

Kung]. Maj:ts

beslut den

1 juli 1910.

Järnväg ss

tyr el sen s

skrifvelse

den 8 mars

1911.

De olika

bansystemen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

I samtliga nu''afhandlade system hafva banorna tänkts byggda med

normal spårvidd. Då det emellertid framkastats den tanken, att en

eventuell bana längs Torne älfs dalgång borde byggas med en spårvidd

af endast 0.891 meter, har styrelsen ifrågasatt ytterligare ett bansystem

litt. E. Enligt detta system hafva samtliga linjer samma sträckningar

som i system 1), men hafva linjerna mellan Haparanda och Matarengi

samt mellan förstnämnda plats och hamnen vid Karl Johans stad förutsatts

byggda med, i stället för normal spårvidd, nyss angifna spårvidd

af 0.891 meter.

Bansystemet litt. F skiljer sig från systemet litt. C därutinnan, att

banan till Matarengi, enligt systemet litt. F, skulle framgå från Veittijärvi

direkt till Hietaniemi utan att beröra Karungi och Korpikylä såsom

i systemet litt. C.

I bansystemen litt. G och H skulle banan utgå från Veittijärvi samt

öfver Karungi, Kukkola och Karsikkojärvi fortsätta förbi Nikkala till

Haparanda, hvar]ände ett bispår till hamnen vid Karl Johans stad skulle

anordnas från Nikkala. Banan till Matarengi skulle framdragas från

Karungi.

Systemen äro hvarandra olika endast därutinnan, att bispåret från

Nikkala enligt system litt. G framgår till ett ifrågasatt inre hamnläge, då

däremot enligt system litt. Ii ett mellersta hamnläge utgör spårets slutpunkt.

Bansystemet litt. K är lika med systemet litt. H, undantagande å

sträckan Veittijärvi—Karsikkojärvi, å hvilken enligt systemet litt. Iv

banan skulle framdragas till Samuli och redan där, i stället för vid

Karungi såsom i systemet litt. H, svänga mot söder samt utan att beröra

Kukkola, hvilket i systemet litt. H är fallet, framgå till Karsikkojärvi.

Af sådan anledning skulle utgångspunkten enligt systemet litt.

K för den nordgående banan, som i allt fall skulle gå öfver Karungi,

blifva Samuli.

I bansystemet litt. JV, hvilket, beträffande hufvudbanan och bispåret

till Karl Johans stad, sammanfaller med systemet litt. K, är utgångspunkten

för den nordgående banan förlagd till Keräsjoki, och skulle

denna bana därifrån fortsätta öfver Hietaniemi till Matarengi.

De olika linjesträckningarna med undantag af de i bansystemen

litt. B och D ingående framgå närmare af kartor, Indika såsom bilagor

torde få fogas vid detta protokoll.

Järnvägsstyrelsen har äfven framlagt förslag till alternativa sträckningar

för en del af bansystemen men, då dessa sträckningar oväsentligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 207.

skilja sig från hufvudsträckningarna, torde en särskild redogörelse härför

få anses öfverflödig.

Kostnaderna för de olika bansystemen, i den mån de utgjort föremål

för beräkningar, utvisas af följande sammanställning:

.

Längd

i

kilometer.

Kostnad.

Kr.

Bansystem litt. A .........................................................................

107.8

6,533,000

Bansystem litt. B .......................................................................

128.3

7,625,000

Bansystem litt. C (justeradt)...........................................................

109.1

7,497,000

Bansystem litt. D ........................................................................

114.0

7,117,000

Bansysiem litt. E (justeradt) .........................................................

Bansystem litt. F.

Detta bansystem är delvis endast okulär! undersökt.

Bansystem litt. G.

Detta bansystem skiljer sig från efterföljande system litt. H endast

därigenom, att bibanan till Karl Johans stad i system litt. G går till

hamnläge I, men i system litt. H till hamnläge II.

115.4

5,989,000

Bansystem litt. H.

Litt. IL, ....................................................................................

108.4

7,127,000

» H, ....................................................................................

106.9

7,029,000

Bansystem litt. K.

Litt. K, ....................................................................................

109.1

7,218,000

» K2 ....................................................................................

107.6

7,120,000

Bansystem litt. N. ........................................................................

99.9

6,601,000

En mera detaljerad tablå öfver kostnaderna, hvilka sedan sistlidet

år blifvit reviderade, torde såsom bilaga få åtfölja detta protokoll.

Dessa kostnadsberäkningar förutsätta, att såväl hufvudbanan som

bibanorna beläggas med räler af 27,5 kilograms vikt per meter, enär

1910 års Riksdag vid besluts fattande om byggande af bandelen Lappträsk—Veittijärvi

förklarat sig anse, att räler af sådan vikt borde komma

till användning å denna handel.

För att erhålla en fullt riktig jämförelse mellan längder och kostnader

för de olika bansystemen i sin helhet har i tablån upptagits

Bihang till BiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 143 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Järnvägsstyrelsen

om

de olika

bansystemen.

längder och kostnader för alla linjer med utgång ända från Lappträsk,

och bör således vid beräkning af de kostnader, som erfordras för fullbordande

af de olika bansystemen, dragas från de i tablån angifna

kostnadssummorna ett belopp af 1,040,000 kronor eller den summa,

hvartill kostnaderna för bandelen Lappträsk—Yeittijärvi beräknats uppgå.

Icke i någon af de angifna kostnadsberäkningarna ingår ersättningför

erforderlig mark för vare sig järnvägen eller hamnplatsen vid Karl

Johans stad och ej heller för intrång och olägenheter med mera i följd

af dessa anläggningars utförande, enär järnvägsstyrelsen föreställt sig,

att, därest Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade, att desamma skulle

utföras på statens bekostnad, enahanda villkor om kostnadsfri upplåtelse

af mark med mera, som under de senare åren plägat föreskrifvas rörande

statens järnvägsbyggnader, jämväl komme att stadgas för anläggningarna

i fråga.

Redan i sin underdåniga skrifvelse den 26 mars 1910 anförde järnvägsstyrelsen,

att bansystemet litt. A — med stambanan framdragen

från Lappträsk förbi Veittijärvi till Karungi och vidare längs älfven till

Haparanda för att därifrån fortsätta till Karl Johans stad samt med en

bibana från Karungi till Matarengi — samtidigt med att detsamma medförde

de minsta kostnaderna, på ett fullt tillfredsställande sätt uppfyllde

de betingelser, styrelsen ansåg nödiga för lösandet af Tornedalens järnvägsfråga.

Styrelsen tvekade icke att till utförande tillstyrka det med litt. A

betecknade bansystemet, och detta så mycket hellre som dels en sådan

lösning af järnvägs frågan öfveren sstämde med den däraf berörda befolkningens

önskningar, sådana dessa kommit till uttryck såväl vid åtskilliga

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län under sommaren

1909 afhållna möten som ock i underdåniga petitioner, dels de kraf

rörande linjens sträckning mellan Lappträsk och Torne älf, hvilka uppställts

från generalstabschefens sida i underdånigt utlåtande den 15 januari

1903, enligt styrelsens förmenande blifvit tillgodosedda, dels slutligen

därigenom ett påskyndande af järnvägsfrågans slutliga lösning vore att

hoppas, alldenstund stambanan tänkts framdragen på sådant sätt, att

dess byggande gjorts oberoende af frågan om lämpligaste platsen för en

framtida sammanknytning med det finska järnvägsnätet.

Systemet litt. B, som är väsentligt dyrare än litt. A, ansåg järnvägsstyrelsen

icke böra komma till utförande.

Hvad angår systemet litt. C —• med stambanan på samma sätt som

i system litt. B framdragen från Lappträsk förbi Veittijärvi och Nikkala -

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

27

till Haparanda med anslutningsspår från Nikkala till hamnen vid Karl

Johans stad men, i stället för den i detta senare system ingående hanan

längs älfven från Haparanda förbi Karungi till Matarengi, med en bana

byggd från Veittijärvi till Karungi och vidare till Matarengi — såblefve,

anmärkte järnvägsstyrelsen, detta system visserligen afsevärdt billigare än

systemet litt. B, men ansåg styrelsen detsamma dock olämpligt, enär det

dels icke på ett tillfredsställande sätt afhjälpte invånarnas i den mellan

Karungi och Haparanda liggande delen af Torne älfs dalgång behof af

kommunikationer dels ock redan från början fastsloge en enda plats för

den framtida sammanknytningen med finska järnvägsnätet, nämligen

trakten af Haparanda, hvilket fastslående syntes styrelsen vara mindre

lämpligt på järn vägsfrågans dåvarande stadium.

Det med litt. D betecknade systemet ansluter sig såsom nämndt närmast

till system litt. A och skiljer sig från detta endast därigenom, att

stambanan förutsatts från Veittijärvi framdragen icke förbi Karungi till

Haparanda utan direkt i nära rak sträckning till Kukkola och vidare till

nyssnämnda stad. Man skulle, påpekade järnvägsstyrelsen, med en sådan

sträckning å stambanan visserligen få en kortare linje mellan Lappträsk

och Kukkola, i hvars närhet den från militär sida ifrågasatta platsen —

Jylhäkoski — för öfvergång af älfven är belägen, hvarjämte nu afhandlade

bansystem skulle i samma grad som systemet litt. A tillgodose trafikbehofvet

i Tornedalen. Då emellertid systemet litt. D blefve icke oväsentligt

dyrare än systemet litt. A, förklarade styrelsen sig anse detta senare

vara att föredraga framför det förra.

I samtliga nu afhandlade system hafva banorna tänkts byggda med

normal spårvidd. Då det emellertid framkastats den tanken, att en

eventuell bana längs Torne älfs dalgång borde byggas med en spårvidd

af endast 0,891 meter, hade styrelsen ifrågasatt ytterligare ett bansystem,

litt. E. Enligt detta system hafva, såsom förut omnämnts, samtliga linjer

samma sträckningar som i system litt. D, men hafva linjerna mellan Haparanda

och Matarengi samt mellan förstnämnda plats och hamnen vid

Karl Johans stad förutsatts byggda med, i stället för normal spårvidd,

nyss angifna spårvidd af 0,891 meter. Visserligen skulle anläggningskostnaderna

därigenom afsevärdt minskas i jämförelse med dem, som

beräknats för system litt. A, men ansåg järnvägsstyrelsen olägenheterna

af att sålunda i dessa trakter erhålla en smalspårig bana vara så stora, att

styrelsen fann sig böra afstyrka användandet af annan spårvidd än den

normala för någon af de här afhandlade bansträckningarna. Styrelsen

framhöll därvid särskild^ att en besvärlig och transporterna fördyrande

omlastning måste företagas af gods, som öfver hamnen vid Karl Johans

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes

yttrande om

bansystemen.

stad skulle exporteras från eller importeras till platser vid norra stambanan,

ett förhållande, som skulle utöfva ett ogynnsamt inflytande på

trafiken. Det kunde vidare befaras, att större svårigheter skulle yppa

sig för att i dessa nordliga trakter vintertid upprätthålla trafiken å smalspårig

bana, än om banan byggdes normalspårig. Slutligen skulle den

smalspåriga banan komma att ligga isolerad från alla andra banor med

samma spårvidd, hvilket skulle kräfva anskaffandet af större mängd rullande

materiel för att under alla omständigheter kunna tillgodose trafikbehofvet,

än om banan vore sammanknuten med andra banor med samma

spårvidd. Därjämte skulle verkställande af erforderliga reparationer å

materielen afsevärdt försvåras och fördyras genom svårigheten att transportera

den smalspåriga banans materiel till lämplig reparationsverkstad.

Enligt styrelsens förmenande vore det då vida bättre att bygga linjerna

Haparanda—Ivukkola och Haparanda—Karl Johans stad normalspåriga

ehuru till en början utförda efter samma lätta och billiga byggnadssätt,

som styrelsen tänkte sig under alla omständigheter böra finna tillämpning

på bandelen Karungi—Matarengi, system litt. A. Genom användande till en

början af sådant byggnadssätt äfven å sträckningarna Karungi—Haparanda

och Haparanda—Karl Johans stad i sistnämnda system skulle kostnaderna

för detsamma endast med 37 6,000 kronor öfverstiga de för system

litt. E beräknade.

Uti den förut omnämnda, vid detta protokoll fogade tablån öfver

olika kärlsystem för fortsättning af stambanan från Lappträsk till Torne

älf samt järnvägs byggande längs Tornedalen finnes närmare angifvet

hvilka bandelar, som ifrågasatts byggda efter hufvudbanetyp, och hvilka

enligt järnvägsstyrelsens mening borde anläggas efter tertiärbanetyp. I

I anslutning till Kungl. Majds befallning i nådiga brefvet den 1 juli

1910 har järnvägsstyrelsen uti skrifvelse till Kungl. Majds befallningshafvande

i Norrbottens län den 25 augusti 1910 — med öfverlämnande

af kartor, angifvande, bland annat, olika ifrågasatta hufvudsträckningar

för järnväg i Tornedalen, nämligen de nyss omförmälda bansystemen

litt. A och C samt sedermera ifrågasatta systemen litt. F och G — anhållit

om Kungl. Maj ds befallningshafvandes yttrande öfver dels hvilket af de

å nämnda kartor angifna bansystem bäst skulle tillgodose och tillvarataga

idvecklingsmöjligheterna i allmänhet för gränstrakterna öster om

Kalix älf samtidigt som de på bästa sätt tillvaratoge den odling och

tillfredsställde kommunikationsbehofvet för den befolkning, som redan

funnes i dessa trakter, dels ock hvilket bansystem, som, utan åsidosättande

af nyss angifna fordringar på banans nytta för utvecklingsmöjligheterna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

och för den befintliga befolkningen, bäst skulle gynna import och export

öfver hamn vid Karl Johans stad i konkurrens med en eventuell finsk

handelshamn vid Röyttakaari eller öster därom belägen hamnplats.

Sedan med anledning åt önskemål från chefens för generalstaben

sida ytterligare undersökts, bland annat, vissa i systemen litt. K och N

ingående linjer, har järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 26 oktober 1910

rörande dessa sträckningar från Kungl. Maj:ts befallningshafvande begärt

liknande yttrande, som afsågs i skrifvelsen den 25 augusti 1910.

Med anledning häraf har Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 5

november 1910 till styrelsen afgifvit det begärda utlåtandet.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrar därvid till en början,

hurusom inom Norrbottens län liksom öfverhufvud inom största delen af

Norrland de talrikast och tätast bebyggda platserna finnas invid och

närmast trakten omkring kusten och de större älfvarna, hvarest äfven

de platser, som äldst och tidigast bebyggts, äro belägna. Där har också

först bygd brutits och odling skett. Därifrån har också, anför Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, odlingen i gränstrakterna öster om Kalix älf

utgått, hvarför största delen af den odlade jorden finnes vid kusten,

invid T orneälfven och vid de platser, som fått åtnjuta lättare förbindelser

med 1 andsvägsnätet, hvithet och enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

mening är naturligt, då ett jordbruk med nödvändighet måste hafva

afsättningsmöjligheter för de produkter, som jordbruket afkastar.

För en betryggad och framgångsrik utveckling af de stora odlingsmöjligheter,

som verkligen förefinnas i dessa gränstrakter, finner Kungl.

Maj:ts befallningshafvande bäst, att uppodlingen icke framtvingas genom

konstlade medel, utan att densamma får försiggå på ett sätt, som mera

öfverensstämmer med sättet för den uppodling, som i stort sedt förut

ägt rum. Den del af odlingsmarken, som ligger närmast den förut

odlade jorden, torde sålunda böra uppodlas framför längre bort belägna

delar, isynnerhet som i så fall odlarna kunna hämta stöd och hjälp från

afkastningen af den förut odlade jorden och icke betungas af kostnaden

lör uppförandet af dyrbara byggnader. Anläggning af mindre gårdar

på något afstånd från den odlade bygden anser Kungl. Maj:ts befallningshafvande

dock kunna påräknas ske af sådana personer, för hvilka

tanken på möjliga svårigheter ej finnes och hvilka utan missräkningar

kunna underkasta sig otroliga försakelser. En dylik ihärdig, årligen

alltjämt fortgående uppodling, som kraftigt understödjes genom lämpliga

anordningar, innebär enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt de

säkraste förutsättningar, för att uppodlandet af dessa vidsträckta odlingsmarker

icke skall misslyckas eller blifva missvisande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 207.

På grund häraf anser sig Kung].. Maj:ts befallningshafvande böra

uttala, att utvecklingsmöjligheterna i allmänhet för nämnda gränstrakter

icke skulle i någon afsevärdare grad tillgodoses och tillvaratagas genom

att bansträckningen finge ett sådant läge, som föreslagits enligt bansystemet

litt. F och för den nedre delen af gränstrakterna enligt litt. C

och G. Därmed anser sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven hafva

uttalat sitt omdöme om de bansträckningar, hvilka afses i järnvägsstyrelsens

skrifvelse den 26 oktober 1910.

En af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anskaffad karta öfver Neder

Torneå och Karl Gustafs socknar, af hvilken karta reproduktion torde få

bifogas detta protokoll, visar, att de ägor, som finnas i de inre delarna

af den nedre gränstrakten, i allmänhet tillhöra de hemman, som ligga vid

kusten och Torneälfven, hvarför en blifvande uppodling af de inre delarna

är beroende af ägarna till de vid kusten och älfven belägna hemmanen,

så att dessa kunna bestämma, hvarest uppodling skall företagas.

Hvad som sålunda yttrats om den nedre delen af gränstrakterna

eller den del, som ligger söder om en linje mellan Lappträsk och Karungi,

gäller, säger Kungl. Maj:ts befallningshafvande, äfven om den öfre delen,

dock att de stora odlingsmarker, som finnas i den öfre delen, icke hafva

så stor utsträckning, i det att de inre delarna af de öfre gränstrakterna

äro mera liögländta och skogbevuxna.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner sig därför kunna med

största trygghet påstå, att gränstrakternas utvecklingsmöjligheter i allmänhet

bäst tillgodoses och tillvaratagas, genom att järnvägssträckningarna

förläggas så nära som möjligt intill de redan nu bebyggda

orterna utan att den dyrbara odlade jorden användes till själfva järnv

ägs anläggningen.

Då bansystemet litt. A är uppgjordt så, ått dessa af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande framhållna synpunkter blifvit beaktade, anser Kungl.

Maj:ts befallningshafvande nämnda system ovillkorligen vara det som

bäst skulle tillgodose och tillvarataga utvecklingsmöjligheterna i allmänhet

för gränstrakterna öster om Kalix älf, pa samma gång som detta

bansystem samtidigt skulle på bästa sätt tillvarataga odlingen och tillfredsställa

kommunikationsbehofvet för den befolkning, som redan finnes

i dessa trakter.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelar i detta sammanhang,

att trakten emellan Keräsjoki och Karungi utgör, sedan behöfliga utdikningar

verkställts, en mycket god odlingsmark, som icke torde väsentligen

öfverträffas af andra odlingsmarker i gränstrakterna, särskildt om

hänsyn tages till dess stora sammanhängande vidd, samt att sträckningen

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

utmed Torneälfven enligt tonsystem litt. A berör samtliga de förnämsta

och viktigaste byarna i Tornedalen, hvilkas utvecklingsmöjligheter och

kommunikationsbehof därigenom blifva tillgodosedda.

Genom antagandet af bansystemet C skulle den folkrika och relativt

tätt bebyggda delen emellan Karungi och Haparanda stad blifva mycket

tillbakasatt, då den icke skulle få någon egentlig nytta af järnvägen.

Skulle, såsom syntes vara allvarligt ifrågasatt, en järnvägslinje å finska

sidan dragas från Torneå stad uppför älfven i närheten af densamma,

skulle den stora bygden emellan Karungi och Haparanda stad för lokaltrafiken

blifva hänvisad till den finska järnvägssträckan. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande anser det därför böra vara synnerligen tungt vägande

skäl, som skulle kunna verka därhän, att järnvägen icke föres utmed

de trakter, där järnvägen kan medföra nytta och förhindra skadligt inflytande.

Trakterna mellan Veittijärvi och Nikkala, hvarigenom järnvägen enligt

systemen litt. C och F skulle dragas, äro, enligt hvad Kungl. Maj:ts

befallningshafvande meddelar, till större delen,obebyggda trakter med

endast små gårdar.

Bansystemet litt. F innebär, säger vidare Kung]. Maj:ts befallningshafvande,

beträffande de nedre gränstrakterna samma stora olägenheter

som litt. C, men förstorar samma olägenheter beträffande de odlingstrakter,

som ligga mellan Veittijärvi och Karungi, äfvensom odlingstrakterna

utmed älfven norr om Karungi. Någon väsentlig skillnad

mellan den östligare och den västligare linjen torde ej förefinnas, då

bägge linjerna gå igenom öde trakter utan större utvecklingsmöjligheter,

jämförda med andra ställen.

Hvad bansystemet litt. G angår, måste det enligt Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes mening anses vara för utvecklingen något förmånligare,

då järnvägssträckningen komme fram till Karungi och skulle

följa Torneälfven till den stora byn Kukkolas södra del. Den afvikelse

inåt landet, som järnvägssträckningen gör vid Kukkola, synes ej bereda

någon fördel för traktens utvecklingsmöjlighet utan försvårar allenast

de stora odlingar, som kunna antagas skola genom järnvägsförbindelsen

uppstå vid de stora och tätt befolkade byarna Öfre och Nedre Vojakala

och Mattila. Den punkt, där denna sträckning skulle ansluta sig till

bansträckningen mellan hamnanläggningen vid Karl Johans stad och

Haparanda stad, är jämväl förlagd så östligt, att östra delen af Nikkala

by icke skulle erhålla fördelen af den station eller mötesplats, som torde

komma att upprättas vid anknytningsstället.

De i järnvägsstyrelsens skrifvelse den 26 oktober 1910 omnämnda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kun gl. Maj ds Nåd. Fr oposition Nr 207.

Af chefen för

generalstaben

ifrågasatta

undersökningar.

linjerna anser Kungl. Maj:ts befallningshafvande på grunder, som förut

anförts, komma att motverka de utvecklingsmöjligheter, som annars

torde förefmnas beträffande nämnda trakter. Dessa sträckningar komma

att gå igenom trakter, som till allra största delen äro obebodda och

hvilkas uppodling länge torde dröja. Då närmaste trakten utmed Keräsjoki

älf anses innebära bättre odlingsmöjligheter än de trakter, som skulle

beröras af linjerna i systemen litt. K och N, anser Kungl. Majits befallningshafvande

det vara att föredraga att förlägga järnvägen utmed Keräsjoki

framför de två sistnämnda förslagen, särskildt af den anledning, att sistberörda

sträckningar komme att för all framtid förhindra anläggningen

af en järnväg mellan Haparanda stad och K ar ungi, hvilken möjligen i

eu framtid kunde anses påkallad.

På grund af järnvägsstyrelsens anhållan om yttrande öfver hvilket

af de föreslagna bansystemen, som utan åsidosättande af förut angifna

fordringar på järnvägens nytta för utvecklingsmöjligheterna och för den

befintliga befolkningen bäst skulle gynna import och export öfver hamn

vid Karl Johans stad i konkurrens med en eventuell finsk han delshamn

vid Röyttäkaari eller öster därom belägen hamnplats, yttrar Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, att, då importen och exporten öfver hamnanläggningen

vid Karl Johans stad bäst gynnas genom att järnvägssträckningen

så mycket som möjligt följer Torneälfvens lopp, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande icke tvekar uttala, att bansystemet litt. A bäst gynnar

denna import och export.

Järnvägsstyrelsen har vidare meddelat, att chefen för generalstaben

uti skrifvelse till styrelsen den 3 augusti 1910 framhållit, att de undersökningar

och utredningar, hvilka synts honom böra verkställas i och

för frågans allsidiga bedömande, vore:

1. Undersökning angående Veittijärvis lämplighet såsom på en

gång af brytningspunkt söderut mot Nikkala och utgångspunkt för en

tertiärbana mot Hietaniemi.

2. Undersökning af sträckningen Nikkala—Haparanda med hänsyn

till järnvägslinjens indragande till Haparanda söder om Neder Torneå

kyrkhöjd.

3. Undersökning af en tertiärbanesträckning från trakten af Veittijärvi

till Hietaniemi.

4. Jämförelse mellan en järn vägssträckning Hietaniemi—Veittijärvi—Nikkala—(Karl

Johans stad)—Haparanda och eu sträckning

Hietaniemi—Karungi—Haparanda—(Karl Johans stad) med hänsyn till

ökade utvecklingsmöjligheter för gränstrakten i allmänhet öster om

Kalix älf.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

33

5. Undersökning huru järnvägsförbindelserna på svenska sidan

borde ordnas för att så mycket som möjligt gynna en eventuell hamnplats

vid Karl Johans stad i konkurrensen med en eventuell finsk handelshamn

Röyttä (yttre hamnen till Torneå).

6. Undersökningar på de tre punkter, som hittills varit mest ifrågasatta

för en förbindelse med finska järnvägsnätet, nämligen Jylhäkoski,

Torneå och Haparanda, angående denna förbindelses ordnande

a) med såväl svenska som ryska spår mellan gränsstationerna, b) med

endast svenska spår (normalspårvidd) mellan gränsstationerna, dels af

hufvudbanetyp, dels af tertiärbanetyp, och c) med endast svenska smalspår

(0,891 meter) mellan gränsstationerna.

7. Undersökning beträffande förbindelsen Haparanda—finska sidan,

af förutom broförbindelse äfven möjligheten till ångfärjeförbindelse mellan

Haparanda och Torneå.

Vidkommande de sålunda af generalstabschefen ifrågasatta undersökningar

och utredningar har järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse

den 8 mars 1911, hvad först beträffar frågan om Veittijärvis lämplighet

såsom på en gång anknytningspunkt för en bana söderut mot

Nikkala och utgångspunkt för en tertiärbana norrut mot Hietaniemi,

anfört, att af de ritningar, profiler och planer, som angå såväl linjen

Lappträsk—Veittijärvi—Karungi som linjen Veittijärvi—Nikkala, framgår,

att ur teknisk synpunkt intet hinder möter för anordnande af en

för en dylik kombination af banor erforderlig grenstation, oaktadt den

sänka marken gör platsen i flera hänseenden, däribland i sanitärt sådant,

olämplig för stations anläggning. Ur den synpunkten åter att bansystemet

i Tornedalen i största möjliga grad skall tillvarataga den odling,

som redan finnes, samt på säkraste och snabbaste sätt främja utvecklingen

därstädes, finner styrelsen ett sådant bansystem olämpligt, i

synnerhet på den grund att hela sträckan Hietaniemi—Veittijärvi—

Nikkala skulle komma att ligga i så godt som fullkomlig ödebygd, där

odlingen helt säkert skulle komma att endast mycket långsamt fortskrida,

under det att hela den bördiga älfdalen söder om Hietaniemi komme

att lämnas oberörd af banan.

Hen af chefen för generalstaben begärda undersökningen af sträckningen

Nikkala—Haparanda med hänsyn till järnvägslinjens indragande

till Haparanda söder om Neder Torneå kyrkhöjd verkställdes, anför vidare

järnvägsstyrelsen, redan år 1909, och visade denna undersökning, att

hinder icke möter för anordnande af en slutstation för norra stambanan

på södra sidan om och omedelbart intill Haparanda stad. Det läge för

banan, som härmed afses, är äfven sådant, att ett framtida sammanBihang

till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 143 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

bindande af det svenska bannätet med det finska låter sig göra å bro

öfver Torne älf, för hvilken sammanbindning utredningar äfven gjordes

i samband med ofvannämnda undersökningar.

Hvad vidare angår undersökning af en tertiärbanesträckning från

trakten af Veittijärvi till Hietaniemi, liar frågan härom redan förut behandlats.

Kommer så chefens för generalstaben föreslagna jämförande utredning

mellan en järn vägssträckning Hietaniemi—Veittijärvi—Nikkala—

(Karl Johans stad)—Haparanda och eu sträckning Hietaniemi—Karungi

—Haparanda—Karl Johans stad med hänsyn till ökade utvecklingsmöjligheter

för gränstrakten i allmänhet öster om Kalix älf.

Enligt järnvägsstyrelsens förmenande har den verkställda utredningen

gifvit vid handen, att den senare sträckningen obetingadt klätt

föredraga, och finner sig styrelsen i detta afseende kunna till fullo

instämma i hvad Kungl. Majds befallningshafvande i Norrbottens län

anfört vidkommande denna fråga i sin skrifvelse till styrelsen den 5

november 1910.

Hvad beträffar chefens för generalstaben spörsmål, huru järnvägsförbindelserna

på svenska sidan böra ordnas för att så mycket som möjligt

gynna en eventuell hamnplats vid Karl Johans stad i konkurrens

med en eventuell finsk liandelshamn Röyttä (yttre hamnen till Torneå),

har Kungl. Maj ds befallningshafvande i sitt yttrande den 5 november

1910 enligt styrelsens mening klargjort denna fråga. Af detta yttrande

framgår nämligen, att äfven härvidlag banornas anläggning enligt styrelsens

bansystem litt. A är fördelaktigast. Styrelsen erinrar därjämte,

att konkurrensen med finsk liandelshamn icke torde vara så svår att

upptaga. Afståndet mellan en station i Haparanda, förlagd sydväst om

staden, till hamnplats vid Karl Johans stad blifver endast 4 å 5

kilometer längre än afståndet från nämnda station via Torneå järnvägsstation

till Röyttä, en längdskillnad, som, då det gäller järnvägstransport,

enligt styrelsens mening är för obetydlig för att kunna uppväga

olägenheterna af att importera eller exportera varor öfver hamnplats i

ett främmande land.

Vidkommande slutligen chefens för generalstaben förordade undersökningar

på de tre punkter, som hittills varit mest ifrågasatta för en

förbindelse med finska järnvägsnätet, nämligen Jylhäkoski, Torneå och

Haparanda, hafva, säger järnvägsstyrelsen, de gjorda undersökningarna

gifvit vid handen, att med hänseende till den andel i kostnaderna, som

kunna antagas falla på svenska staten, en förbindelse, dragen omedelbart

norr om Haparanda, är den lämpligaste. Mindre lämplig är för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 207. 35

bindelsen öfver Jylhäkoski. Olämpligast i nyssnämnda hänseende ställer

sig en förbindelse, dragen söder om Haparanda.

Såsom skäl härför anför styrelsen följande.

Förbindelsen öfver Haparanda, norr om staden, krafvel- för Sveriges

räkning endast eu kostnad af omkring 274,000 kronor. Öfvergången

vid Jylhäkoski krafvel- däremot, bland annat, en brobyggnad för en

beräknad kostnad af 545,000 kronor, hvartill Sverige torde böra bidraga

med hälften. Ur nationalekonomisk synpunkt medför ett ordnande af

öfvergången å sistberörda plats den olägenheten för Sverige, att genomgångstrafiken

söder om Jylhäkoski kommer att tillfalla det finska i

stället för det svenska statsbanenätet, samtidigt som kostnaderna för

öfvergångstrafikens ordnande nog blifva högre vid Jylhäkoski än vid

Haparanda, i det att Jylhäkoski såsom öfvergångsstation krafvel- åtskilliga

anläggningar, som måste finnas äfven vid Haparanda station i

dennas egenskap af slutpunkt för norra stambanan, hvarjämte driften

för två så pass stora stationer naturligen blifver dyrare än för en enda

öfvergångs- och slutstation vid Haparanda. Förbindelsen öfver Haparanda

söder om staden kommer att ensamt för en bro öfver älfven kosta

omkring 1,120,000 kronor.

Beträffande spårförbindelserna mellan de båda stränderna anser styrelsen,

att en station bör ordnas på hvar sin sida af älfven och så nära

intill densamma som möjligt samt att hvardera landets järnvägsspår

dragés öfver bron till stationen å motsatta stranden. De svenska tågen

skulle således framgå till den finska stationen och de finska tågen till

den svenska stationen och detta oafsedt, om den svenska banan vore af

normal spårvidd eller smalspårig.

Att för framtiden uppehålla förbindelsen mellan båda ländernas

banor medelst ångfärja, afsedd för öfverföring af järnvägsvagnar, låter

enligt styrelsens förmenande icke tänka sig, enär vattenvariationerna i

älfven äro allt för stora, i det att vissa tider på året vattendjupet är

mycket ringa, under det att vid andra tillfällen vattenståndet är mycket

högt, hvarvid manövreringen af en färja därjämte skulle tidtals försvåras

af isgång. Vintertid torde det dessutom blifva synnerligen besvärligt

att hålla en isränna öppen. Under åtskilliga år framåt torde emellertid

trafiken ej blifva större, än att den skulle under sommaren kunna betjänas

med mindre färjor liknande dem, som nu användas mellan

Torneå stad och Torneå järnvägsstation, samt vintertid medelst slädfart

öfver isen.

Vidkommande spörsmålet om anordnande af hamn å svenska sidan

af Bottniska viken har styrelsen anfört följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kimgl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

Haparanda stads nuvarande hamn i Torne älfs mynning blir för

hvarje år allt grundare beroende på dels älfvens uppslamningar dels ock

landets sekulära höjning. Enligt professor A. Gr. Högboms uppgift i

hans i november 1906 utgifna bok »Norrland» skulle denna höjninguppgå

till cirka 1 meter på århundradet eller således i medeltal per år

omkring 1 centimeter. Inom 25 år torde därför, säger styrelsen, nämnda

hamn komma att blifva så afsevärdt försämrad, att dess nuvarande kajer

vid medelvattenstånd knappast kunna angöras ens af de små ångbåtar,

som nu uppehålla stadens förbindelser med kusten. Så torde äfven i

motsvarande grad blifva förhållandet med Haparanda stads uthamn Salmis.

Bottnen i dessa båda hamnar och deras inseglingsrännor är dessutom

af eu så stenig och pinnmoartad beskaffenhet, att en uppmuddring

ej utan afsevärda kostnader låter sig göra. Äfven om en uppmuddring

tillfälligt skulle i någon mån förbättra förhållandena, blir den dock

endast af kortvarigt värde. Tornedalens import har hittills till större

delen gått öfver dessa båda hamnar. Genom tillkomsten af nära förbindelse

med stambanan förbättras ju visserligen i afsevärd grad Tornebygdens

import- liksom exportmöjlighet. Att basera desamma uteslutande

på järnvägen med dess jämförelsevis höga fraktkostnader torde

ej rätteligen kunna göras, därest utvecklingen skall skrida normalt framåt.

En hel del tyngre varor måste alltid tänkas i regel böra inkomma sjövägen.

Utvecklingen i de öfriga norrländska älfdalarna befordras nog

icke uteslutande genom användandet af norra stambanan som enda inoch

utfartsväg för godstx-afiken, utan härvid hafva hamnarna vid älfmynningarna

en väsentlig betydelse. Där hamnarna ej längre visa sig

fullgoda, göras stora ansträngningar att förbättra dem antingen genom

muddringsarbeten eller ock genom att flytta dem ut på djupare vatten.

Så är ju, påpekar järnvägsstyrelsen, exempelvis förhållandet med Indalsälfvens,

Ångermanälfvens, Umeälfvens, Skellefteälfvens och Luleälfvens

dalgångar.

Samma kraf på sjöförbindelser föreligga naturligen enligt järnvägsstyrelsens

förmenande äfven för Torncdalen. Denna kan säkerligen ej

gå en normal utveckling till mötes utan att sättas i förbindelse med en

god hamn, som måste ligga på svenska kusten. Afstänges dalen från

hafvet å svenska sidan, komma exporten och importen af sig själf att

söka sig öfver närmaste hamn på finska sidan. Den närmaste plats på

svenska kusten intill Torneälfvens mynning, där hamn lämpligen kan

anordnas, är Karl Johans stad. De jämförelsevis stora utgifter, som

skulle behöfvas för åstadkommande af denna hamn äfvensom för dess

årliga underhåll, kunna ju ej direkt återtagas genom hamnafgifter, men

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 207. 37

indirekt komma de stora utläggen säkerligen igen genom en raskare och

kraftigare utveckling af odlingen i Tornedalen.

Vidkommande storleken af den export och. import, som anses vara

att förvänta öfver en hamn vid Karl Johans stad, hänvisar styrelsen till

hvad Kungl. Mapts befallningshafvande härom yttrat i sitt förut omhandlade

utlåtande, och tillägger styrelsen, att det icke förefaller osannolikt,

att trävaror i rätt afsevärd mån skulle komma att exporteras

öfver hamnen i fråga.

Enligt uppgift af Torne älfs flottningschef hafva under åren 1905,

1906, 1907, 1908 och 1909 nedflottats efter Torne älfs nedre lopp

respektive omkring 280,000, 324,000, 386,000, 276,000 och 371,000

eller sammanlagd! 1,637,000 timmer och således i medeltal per år omkring

327,400 timmer. Timret från Tornedalen är i regel ovanligt storvuxet

och gröfre än det, som utflottas från de öfriga norrländska älfdalarna.

Det håller sålunda i medeltal ej under 8,5 meter i längd, har en medeldiameter

af omkring 0,3 meter samt innehåller således 0,6 kubikmeter virke.

Beräknas vikten af en kubikmeter virke till 750 kilogram, väger sålunda

ett sådant timmer 0,45 ton. På grund af de många och strida forsarna

och den stenbundna botten samt däraf förorsakade höga rensningskostnader

äfvensom flottningens utförande i flottar, som för sitt framförande

kräfva mycket manskap, är flottningen i Torne älf mycket dyrbar. Enligt

uppgift af flottningschefen uppgår den å sträckan Matarengi—Haparanda

till i medeltal 1 krona 50 öre per stock eller omkring 3 kronor 30

öre per ton virke. På grund af föreliggande svårigheter lär ej heller

förefinnas möjlighet att för rimliga kostnader i någon afsevärd mån

nedbringa dessa flottningskostnader. Enligt statens järnvägars tariff för

timmer (nr 12) skulle transporten af en ton å den cirka 86 kilometer

långa sträckan Matarengi—Karungi—Kukkola—Haparanda—Karl Johans

stad gå till cirka 2 kronor 50 öre. Lägges härtill kostnaden för upplastning

å järnvägsvagn med hvad därtill hörer eller, drygt räknadt, 50

öre per ton, skulle hela kostnaden belöpa sig till cirka 3 kronor per ton

mot 3 kronor 30 öre vid flottning, hvilken sistnämnda kostnad dessutom

ökas med cirka 13 öre per stock eller omkring 30 öre per ton för

flottning mellan Haparanda och Karl Johans stad. Oaktadt järnvägstransport

af timmer i regel ej brukar vara ekonomiskt fördelaktig, anser

järnvägsstyrelsen sålunda möjlighet föreligga för järnvägen i Tornedalen

att erhålla ej obetydliga inkomster genom sådan transport, detta dock

förutsatt att hela bansträckan Matarengi—Karl Johans stad erhåller

samma spårvidd.

I samband härmed meddelar järnvägsstyrelsen, att Karl Johans stad

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

redan nu utgör mottagningsplats för jämförelsevis stora kvantiteter timmer,

som i flottar ditbogseras dels från Torneälfven (omkring 70,000 å

80,000 per år) dels ock ända från Kemi älf (omkring 200,000 per år). Vid

Karl Johans stad låter nämligen Ytterstfors trävaruaktiebolag sedan en

1 Öljd åt år med tillhjälp af ångkranar hoplägga detta timmer i djupgående

så kallade mosor, som därefter bogseras till söderut liggande

sågverk.

Såsom framgår af det ofvan anförda, håller järnvägsstyrelsen före,

att i och med norra stambanans framdragande till och uti Tornedalen

en god hamnplats måste anordnas så nära intill gränsen mot Finland,

som förhållandena medgifva. Styrelsen anser äfven det vara af vikt,

att arbetena med hamnens och spårförbindelsens till densamma anläggande

ordnas så, att hamnen blifver färdig att tagas i bruk samtidigt

eller åtminstone endast kort tid efter det, att norra stambanan öppnats

för trafik fram till nyssnämnda gräns. Enligt styrelsens mening kan

lämplig hamn anordnas vid Karl Johans stad, och hafva under år 1910

verkställda undersökningar visat, att ett hamnläge därstädes medgifver

en tillfredsställande hamnanordning.

De undersökningar för hamnanordningar i dessa trakter, som styrelsen

sålunda låtit utföra, hafva emellertid endast haft till ändamål att

tillse, huruvida platsen vid Karl Johans stad är lämplig såsom hamnplats,

hvilket styrelsen för sin del finner vara ådagalagdt. Styrelsen

har äfven låtit utarbeta vissa detaljerade förslag till hamnanordningar

å platsen, hvaraf det, som tänkts förlagdt till ett hamnläge, betecknadt

nr II, och som förutsätter ett vattendjup invid kajen af 5,5 meter under

lågvattenytan äfvensom en kajlängd af 200 meter, approximativt beräknats

komma att kosta 670,000 kronor inklusive spåranordningar, varuskjul

med mera.

Järnvägsstyrelsen håller dock före, att såväl muddringsarbetena som

öfriga anordningar kunna utföras till en början med vida mindre omfattning,

än som i detta förslag blifvit förutsatt, alldenstund i likhet

med hvad fallet är i de flesta Norrlandshamnar de stora fartyg, som

anlöpa hamn, hufvudsakligen komma att lasta trävaror, hvilket med

större fördel sker från pråm än från kaj, hvaraf följer, att behofvet af

kajutrymme, afsedt för stora djupgående fartyg, är jämförelsevis litet,

och att således mindre hamnanordningar, fullt tillfredsställande för ett

afsevärdt. antal år framåt vid Karl Johans stad, kunna åstadkommas för

betydligt lägre kostnad än nyss angifna belopp, ehuru styrelsen för närvarande

icke är i tillfälle att framlägga detaljeradt förslag till sådana

hamnanordningar med mindre omfattning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Då det nu gäller att med ledning af de verkställda undersökningarna

och utredningarna yttra sig öfver hvilket af de ifrågasatta bansystemen,

som bör anses vara för de däraf berörda orterna äfvensom för landet i

sin helhet nyttigast, säger sig järnvägsstyrelsen kunna i allt väsentligt

instämma med hvad Kungl. Maj:ts betallningsbafvande anfört i ärendet.

Med denna uppfattning är det, säger styrelsen, naturligt, att styrelsen

finner sig böra kraftigt betona nödvändigheten af att järnvägen

framdrages så nära den odlade bygden som möjligt men dock

så, att man ej för järnvägsanläggningen skall behöfva taga den redan

odlade marken i anspråk.

Förlägges järnvägen på sådant sätt, tillvaratages enligt styrelsens

förmenande bäst den odling, som redan finnes i dessa trakter, på samma

gång ny odling äfven säkrast och raskast befordras. Därjämte gynnas

genom en sådan förläggning af järnvägen bäst hamnplatsen vid Karl

Johans stad och stärkes dess betydelse i konkurrens med en eventuell

hamnplats på finska sidan, på samma gång som man bäst bidrager till

svenska språkets utbredande bland den nu till öfvervägande del finsktalande

befolkningen i gränstrakterna mot Finland.

Styrelsen kan därför icke tillstyrka, att Tornedalens järnvägsfråga

löses efter något af bansystemen litt. C, K och N.

Icke heller bansystemet litt. E anser styrelsen lämpligt, och erinrar

styrelsen härvid om hvad styrelsen såsom stöd för denna sin uppfattning

anfört i sin underdåniga skrifvelse den 26 mars 1910.

Beträffande de båda bansystemen litt. A och H har styrelsen anfört

följande.

Mellan Kukkola och Vojakala byar finnes ingen nämnvärd odlad bygd.

Byn Mattila ligger vidare så nära Haparanda, att det icke skulle vålla

någon större olägenhet för denna by, om banan dragés mera västerut

enligt systemet litt. H, hvaremot en sådan riktning af järnvägen torde

vålla olägenhet för invånarna i Vojakala by.

Systemet litt. Ii har framför systemet litt. A den fördelen, att det

sätter hela den norr om Kukkola jämförelsevis tätt bebyggda dalgången

i en direktare och kortare förbindelse med hamnplatsen i Karl Johans

stad än systemet litt. A, hvilket är af fördel, särskilt om det blir

fråga om mera afsevärda timmertransporter å banan.

Förutom den olägenhet, som systemet litt. Ii, enligt hvad nyss anförts,

skulle medföra för Vojakala by, tillkommer emellertid den skada, som

detta system otvifvelaktigt skulle medföra för Haparanda stad, hvilket

äfven af stadens fullmäktige kraftigt framhållits i eu till Kungl. Maj:t ingifven

skrifvelse. Då därtill erinras, att Kungl. Maj:t befallningshafvande

bestämdt förordat bansystemet litt. A, och detta är billigare i anlägg
-

Järnvägsstyrelsen

angående de

nya undersökningarna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Chefen för

generalstaben

angående

bansystemet

litt. A.

Järnvägsstyrelsen

i anledning af

generalstabschefens

anmärkningar.

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 207.

ningskostnad än bansystemet litt. H, anser sig således järnvägsstyrelsen

böra obetingadt förorda, att Tornedalens järn vägsfråga löses på sätt

genom bansystemet litt. A blifvit ifrågasatt, och har styrelsen framhållit

betydelsen af, att denna fråga må finna sin lösning under allra närmaste

framtiden samt i sin helhet på en gång, så att beslut samtidigt

fattas såväl om hufvudbanans framdragande till Haparanda som om

byggandet af bibanorna till Matarengi och till hamnplats vid Karl

Johans stad.

Sedermera har järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 13 januari 1911

till chefen för generalstaben, med framhållande af sin syn på saken,

hemställt om dennes utlåtande i ärendet.

Med anledning af denna styrelsens anhållan har chefen för generalstaben

i skrifvelse till styrelsen den 18 februari 1911 afgifvit utlåtande,

i hvilket han efter en utförlig motivering sammanfattar i följande punkter

de principiella anmärkningar, han anser sig hafva mot det med litt.

A betecknade bansystemet:

1) Till grund för hela bansystemet litt. A ligger en princip angående

gränstraktens uppodling, hvilken ej i tillräcklig grad beaktar vikten

af, att helt nya områden för odling kunna och böra öppnas genom

järnvägens tillkomst.

2) Systemet är ensidigt lagdt till Tornedalens gynnande, då det i

stället bör afvägas för att blifva en häfstång för hela gränstraktens

öster om Kalix älf utveckling.

3) Förhållandet mellan stambana och bibana synes ej vara riktigt

afvägdt.

4) Bansystemet litt. A sammanbinder Tornedalens till öfvervägande

del finsktalande invånare med hvarandra, men ingenting i detta system

tillkännagifver viljan att på ett beslutsamt och effektivt sätt sammanknyta

dem med Sverige. Fastmera innebär systemet enligt chefens för

generalstaben förmenande en fara, att slutresultatet af svenska statens

initiativ blifver ett gynnande af de finsk-ryska intressena i dessa trakter.

5) Bansystemet litt. A med en sammanknytning öfver Torneå, antingen

nu eftersträfvad af järnvägsstyrelsen eller sedermera af den andra

parten framtvingad, framkallar en rysk brobyggnad till det på svenska

sidan om Torne älfs hufvudfåra liggande Torneå med en rysk station

i nämnda stad, kompletterad med ett ryskt spårsystem, i Haparanda.

I anledning af hvad chefen för generalstaben sålunda anfört erinrar

järnvägsstyrelsen i sin skrifvelse den 8 mars 1911, att såväl Kungl.

Maj:ts befallningshafvande som ock järnvägsstyrelsen hylla den bestämda

åsikten, att en mera omfattande odling i en öfverskådlig framtid ej

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

41

uppstår i de ifrågavarande gränstrakterna, försåvidt ej järnvägen förlägges

så, att den nya odlingen kan utvecklas från redan befintlig sådan

och därvid hafva tillräckligt stöd såväl af densamma som af de förbättrade

kommunikationer, en järnväg erbjuder. Erfarenheten exempelvis

från de trakter, norra stambanan genomlöper, visar, säger styrelsen,

otvetydigt, huru ytterst långsamt odlingen utvecklar sig på andra ställen,

än där densamma kunnat utgå från och hafva stöd af redan befintlig

odling. Skall i trakter, där odling ej förut finnes, nyodling igångsättas,

kräfver detta ett förhållandevis stort kapital för åstadkommande af erforderliga

boningshus och ekonomibyggnader, hvilket kapital oftast just

för en nybyggare är synnerligen svårt att uppbringa. Härtill kommer

den omständigheten, att trakter, där odling förekommer, måst, för att

sådan odling a priori skall kunna åstadkommas, utdikas och sålunda

varda mindre frostländiga än trakter, där bygd ej brutits, hvarjämte

i senare fallet möjligheten till afsättning af jordbruksprodukter i allmänhet

är vida sämre än i närheten af äldre, odlade bygder. Slutligen

anser styrelsen böra beaktas, att trakterna, belägna på större, afstånd

från Torne älfs dalgång, äro vida sämre i odlingshänseende än själfva

dalgången.

Järnvägsstyrelsen säger sig således icke kunna dela chefens för

generalstaben åsikt, att uppodling af gränstrakten mot Finland skulle

bäst befrämjas, om banan framdroges genom helt nya områden för odling

på en eller annan mils afstånd från de redan uppodlade trakterna, utan

håller före, att det skulle komma att dröja synnerligen länge, innan

en sådan bana skulle komma att, i stort sedt, vinna något inflytande

på trakternas uppodling. Om däremot banan framdrages i själfva älfdalen,

skulle den på ett synnerligen kraftigt sätt tillvarataga redan befintlig

odling och skapa ny sådan, och anser styrelsen förty, att en

sådan bana skulle blifva en vida kraftigare häfstång för hela gränstraktens

öster om Kalix eif utveckling än en bana, förlagd så som

chefen för generalstaben synes ifrågasätta.

Enligt chefens för generalstaben åsikt skulle, fortsätter styrelsen, en af

de hufvudpunkt er, till hvilken stambanan borde dragas så direkt som

möjligt, vara hamnen vid Karl Johans stad, hvilken hamn representerar

järnvägstrafikens anslutning till sjötrafiken på Östersjön, hvarvid han

dock synes tänka sig, att banan därifrån borde framföras till Haparanda i

och för eventuell fortsättning öfver Torne älf och förbindande med

finska statsbanenätet. Vidare anser chefen för generalstaben, att såväl

Haparanda som Torneå komma att få allt mindre och mindre inflytande,

i samma mån som farleden till dessa städer försämras genom uppBihang

till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 143 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

grundning samt handelsplatser uppstå och utveckla sig såväl vid Karl

Johans stad som Ilöyttä, och synes han draga den slutsatsen, att inom

en längre eller kortare tid framåt Haparanda skall komma att praktiskt

taget förflyttas till Karl Johans stad, något som skulle påskyndas, om

stambanan droges först till sistnämnda plats, innan den framkomme till

Haparanda.

I anledning häraf anför järnvägsstyrelsen, att exempelvis ett sådant

bansystem, som det i det föregående med litt. C eller F betecknade

med den ändring af hufvudbanan, att denna droges mera direkt från

Lappträsk till Karl Johans stad — hvarvid således enligt systemet

litt. C Törne älfs dalgång mellan Haparanda och Karungi och enligt

systemet litt. F samma dalgång ända upp till Vitsaniemi skulle blifva

i saknad af järnväg — utan tvifvel skulle hafva ett synnerligen menligt

inflytande på Haparanda stad. Fn stor del af den handel, som från och

till de öfre delarna af Torneälfvens dalgång hittills förmedlats genom

köpmän i Haparanda, skulle naturligen komma att fördela sig dels på

stationen vid Lappträsk och eventuellt äfven på Karungi dels ock

på Karl Johans stad samt delvis också draga sig västerut längs banan

till Boden. Hetta skulle helt säkert medföra ruin för en del affärsmän

i Haparanda och väsentligt försämra de ekonomiska förhållandena

i denna stad, som redan nu lider svårt af konkurrensen med det närbelägna

Torneå, hvilken stad, till följd af den för länge sedan dit

framdragna järnvägen, vidkommande handelsrörelsen är vida fördelaktigare

situerad än Haparanda. Slutsatsen, att vid Karl Johans stad i

stället inom en öfverskådlig framtid skulle komma att uppstå ett handelscentrum,

jämfördt med och öfverträffande Haparanda, torde emellertid,

anför styrelsen, vara alltför sangvinisk! tänkt. Med kännedom om den

långsamhet, hvarmed förhållandena i allmänhet utveckla sig uti ifrågavarande

nordliga trakter, kan man enligt styrelsens förmenande ej räkna

på, att inom öfverskådlig framtid något större samhälle kommer att

uppstå vid Karl Johans stad, i synnerhet i betraktande af att sjöfarten,

som just skulle befordra uppkomsten af ett sådant samhälle, ej är öppen

mera än på sin höjd 5 månader om året. Förhållandena torde helt

säkert, anför styrelsen, gestalta sig så, att i stället för ett jämförelsevis

betydande kulturcentrum i Haparanda ett sådant af mindre betydelse

framkallas i Karl Johans stad, samtidigt som Haparanda går tillbaka.

Ankommande Torneå anser styrelsen det vara att befara, att förhållandena

där skola blifva motsatta. Såsom förut framhållits, är antagligt,

att under en nära framtid finska statsbanan till Torneå kommer att

framdragas längs Torne älf upp emot Alkkula i närheten af Matarengi.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

43

Styrelsen säger sig då ej kunna frigöra sig från den tanken, att en

stor del af befolkningen på svenska sidan kommer att öfver älfven

uppsöka denna bana för att på densamma tillryggalägga den vida kortare

och billigare vägen direkt till Torneå i stället för att begagna sig af

en så krokig järnväg, som förut antydts öfver Lapp träsk ned till Karl

Johans stad eller eventuellt Haparanda; och helt säkert Lomme befolkningen

i trakten af Kukkola by, som ej skulle komma i åtnjutande af

någon järnväg, att välja nyssnämnda väg i stor utsträckning för att

komma i förbindelse med han delscentrum i Torneå. Förhållandena vid

Köyttä äro, enligt hvad styrelsen uppgifver, sådana, att något större

samhälle på denna ö ej gärna kan tänkas, utan torde Röyttä för all

framtid komma att blifva endast en uthamn till Torneå. Denna vid

finska stambanelinjen belägna stad Lomme då med största sannolikhet att

hafva kvar sin betydelse som handelscentrum samt få detta förökadt i

väsentlig grad genom den trafik, som otvifvelaktigt kommer att tillföras

staden såväl från svenska sidan med något af nyss angifna modifierade

bansystem litt. C eller litt. F samt från finska sidan genom nyssnämnda

bana på den finska sidan i älfdalen. Torneå stads inflytande som kulturoch

handelscentrum komme således att i afsevärd grad ökas, under det

att Haparanda aftynade och dess rörelse fördelades på Karl Johans

stad, Lappträsk och eventuellt Karungi, och att detta ej kali vara till

båtnad för svenskt inflytande uti ifrågavarande trakter synes styrelsen

uppenbart.

Chefens för generalstaben anmärkning, att bansystemet litt. A

sammanbinder Tornedalens i öfvervägande del finsktalande invånare

med hvarandra, men att ingenting i detta system tiilkännagifver viljan

att på ett beslutsamt och effektivt sätt sammanknyta dem med Sverige,

finner styrelsen till hufvudsaklig del redan vara i det föregående bemött

så till vida, som styrelsen såsom sin åsikt uttalat, att ett bansystem

sådant, som från militärt håll nu synes förutsättas, enligt styrelsens

förmenande komme att draga en del af trafiken från svensk sida öfver

till Torneå och verka nedsättande på den svenska kulturen i de trakter,

som ligga omedelbart intill älfven, hvarest dock allra största delen af

befolkningen är boende. Styrelsen håller däremot före, att man just

genom att skaffa denna befolkning så goda järnvägsförbindelser som

möjligt på säkraste sätt förbinder den med Sverige.

Af hvad chefen för generalstaben i punkt 5) anför, synes, anmärker

järnvägsstyrelsen, framgå, att han förutsätter, att styrelsen ej skulle

vilja tillstyrka en förbindelse mellan svenska statsbanan och den finska

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

annat än öfver Torneå stad. Detta torde, säger styrelsen, bero på

missuppfattning, i det att styrelsen ej ställt sig afvisande mot tanken,

att öfvergången öfver älfven sker söder om Haparanda i närheten af

Neder Torneå kyrka på finska sidan, men af skal, som styrelsen förut

framhållit, anser styrelsen en öfvergång till Torneå stad norr om Haparanda

hafva större sannolikhet för sig.

Att järnvägsstyrelsen vidkommande det sätt, på hvilket förbindelsen

mellan de svenska och finska järnvägarna skulle äga rum, tänkt sig

spårsystemet så ordnadt, att de svenska tågen skulle kunna gå öfver

till finska sidan och de finska öfver till den svenska, beror, anför styrelsen,

dels därpå, att styrelsen ej ansett sig böra förutsätta medgifvanden

från de finska myndigheterna därtill, att spårsystemet skulle ordnas

så, att de svenska tågen kunde gå öfver till finska sidan men ej de

finska tågen till den svenska sidan, dels ock därpå, att styrelsen varit

tveksam huruvida en sådan anordning skulle vara till båtnad för

Sverige. I detta fall ligger nämligen nära till hands antaga, att den

plats på finska sidan, där således den enda sammanknytningen mellan

banorna vore belägen, just därigenom skulle vinna i inflytande på bekostnad

af den på svenska sidan närmast belägna stationen. Det af

styrelsen föreslagna sättet för spårsystemets anordnande med full reciprocitet

å båda sidor är, enligt hvad styrelsen har sig bekant, tillämpadt

vid flera dylika föreningspunkter, exempelvis å gränsen mellan Ryssland

och'' Tyskland.

Vidare framhåller styrelsen i detta sammanhang, att af alla bansystem,

som ifrågasatts för tillfredsställande af kommunikationsbehofvet

i dessa trakter, är systemet litt. A det, som medför de kortaste banbyggnaderna

och de minsta anläggningskostnaderna. Ett modifieradt

bansystem litt. C, sådant som förut antydts, i hvilket stambanan framdrages

från Lappträsk tämligen direkt mot Karl Johans stad och vidare

till Haparanda, under det att bibanan bygges förbi Veittijärvi och Karungi

upp till Matarengi, skulle, approximativt räknadt, erfordra omkring

14 kilometer längre bana och kosta minst en million kronor mera än

bansystemet litt. A.

Beträffande chefens för generalstaben påstående, att såväl Kungl.

Maj:ts befallningshafvande som styrelsen skänkt orts- och särskilt Tornedalsintressena

beaktande i högre grad än riksintressena bort kräfva, finner

sig styrelsen böra framhålla, att det i vidkommande trakter är af synnerlig

vikt att tillvarataga Tornedalens intressen och att just därigenom

rikets intressen bäst tillgodoses, ty genom förbättrade kommunikationer

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

45

förbindes Tornedalens invånare med det öfriga Sverige, och såmedels

befordras äfven svensk odling i dessa trakter. Vidkommande chefens

för generalstaben i utsikt ställda uppskof med frågans afgörande betonar

styrelsen på det bestämdaste, att det skulle vara synnerligen menligt,

om afgörandet af denna j ärn vägsfråga nu ytterligare blefve uppskjuten,

ty detta skulle hafva till följd, att banbyggnadsarbetet på norra

stambanans fortsättning måste afbrytas, hvithet åter skulle medföra stor

olägenhet för själfva byggnadsarbetet och helt säkert blifva till afse värd

skada för de svenska intressena bland ortens invånare, hvilka enligt

styrelsens förmenande alltför länge varit i saknad af järnvägsförbindelse

med det egna landet.

Med anledning af hvad sålunda anförts, har järnvägsstyrelsen, med

öfverlämnande af plan- och profilritningar med tillhörande kostnadsförslag

för en statsbana Veittijärvi—Karungi—Haparanda med bibanor

mellan Haparanda och Karl Johans stad samt mellan Karungi. och

Matarengi, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1911 års Riksdag

att, under förbehåll om iakttagande af vanliga villkor beträffande kostnadsfri

mark med mera, besluta anläggning af sagda banor, som beräknats

kosta omkring 5,493,000 kronor, samt för banornas påbörjande

på extra stat för år 1912 anvisa 1,000,000 kronor med rätt för Kungl.

Maj:t att dels af sistberörda belopp förskottsvis under år 1911 af tillgängliga

medel utanordna 200,000 kronor dels närmare förordna angående

de orter, banorna böra genomgå.

Sedermera har chefen för generalstaben den 3 april 1911 afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet.

Han bemöter däri hvad järnvägsstyrelsen anfört och framställer

såsom sitt förslag, att järnvägen från Lappträsk fortsättes såsom tertiärbana

till lämplig punkt i trakten af Karungi, med de förändringar i

den nu såsom stambana stakade linjen, som kunna betingas af, att banan

skall byggas såsom tertiärbana och så billigt som möjligt, samt att samtidigt

en undersökning verkställes angående stambanans sträckning enligt

ett program begränsadt till: utgång från Lappträsk eller lämplig punkt

i dess närhet och sträckning ned mot kustvägen till trakten af Sangis

eller Säivis samt vidare längs kusten och så nära Karl Johans stad som

möjligt till Haparanda med ingång söder om kyrkhöjden och slutpunkt

midt för finska Neder Torneå (Björkö) kyrka.

Förslagets innebörd framgår närmare af en karta, som torde få fogas

vid detta protokoll.

Utlåtande af

chefen för

generalstaben.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

I särskild hemlig skrifvelse samma dag har generalstabschefen

närmare utvecklat de militära skäl, han anser tala mot järnvägsstyrelsens

och för hans eget förslag.

Därest man vid afgörandet af den nu föreliggande järnvägsfrågan

kunnat taga hänsyn uteslutande till allmänt kulturella synpunkter och

lokala kommunikationsbehof, skulle jag ej tvekat att till utförande förorda

bansystemet litt. A, enligt hvilket stambanan framdrages från Lappträsk

förbi Veittijärvi till Kaningi och vidare längs Torne älf till Haparanda

samt därifrån med tertiärbanetyp till Karl Johans stad, medan

en bibana skulle anläggas från Karungi till Matarengi. Utom det att

denna lösning af problemet bland de normalspåriga system, som hittills

varit ifrågasatta, ställer sig billigast, synes det nämligen mig, som skulle

järnvägsnätets framdragande på dylikt sätt bäst främja odlingens utveckling

i dessa bygder och kraftigast verka till att binda befolkningen

vid svenskt språk och svenska intressen. De af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och järnvägsstyrelsen i sådant hänseende framhållna skälen

kunna, förefaller det mig, svårligen jäfvas. Det synes mig också uppenbart,

att åtgärder skyndsamt böra vidtagas särskildt för att det finska

språket icke skall blifva det allenahärskande i Tornedalen. Till belysande

häraf ber jag få meddela följande uppgifter beträffande folkmängden

den 31 december 1909 i Haparanda stad samt de socknar,

Neder Torneå, Karl Gustafs, Hietaniemi och Öfver Torneå, som skulle

beröras af den föreslagna järnvägen.

Folkmängden

Inom

försam-

lingen

boende

utländska

under-

såtar.

i dess

helhet.

svensk-

talande.

finsk-

talande.

Haparanda stad.......................................................

1,220

692

528

127

Neder Torneå socken...................................................

3,324

585

2,739

508

Karl Gustafs » .................................................

2.442

1,351

238

1,091

1,391

115

Hietaniemi » ..................................................

1,629

39

Öfver Torneå » ...................................................

3,618

741

2,877

60

Summa

12,233

3,607

8,626

849

Öfver 70 procent af befolkningen i denna trakt är sålunda finsktalande,

och sannolikt torde väl vara, att finskan tager alltmera öfverhand,

därest icke särskilda åtgärder vidtagas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

47

Emellertid måste, såsom tidigare vid särskilda tillfällen påpekats,

vid förevarande frågors bedömande afgörande hänsyn tagas till de militära

synpunkterna. I sin hemliga skrifvelse den 3 april 1911 har chefen

för generalstaben framfört tungt vägande militärpolitiska och rent strategiska

skäl, som tala mot det af järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande förordade bansystemet litt. A., framför allt såvidt

angår sträckningen mellan Karungi och Haparanda. Chefen för landtförsvarsdepartementet,

med hvilken jag i ärendet samrådt, har också

med mycken styrka framhållit, att han måste bestämdt afråda, att denna

sistnämnda del af järnvägsnätet nu kommer till utförande. Vid dessa

förhållanden har icke heller jag funnit mig kunna tillstyrka, att för närvarande

beslut fattas om någon järnvägsanläggning söder om en linje

mellan Lappträsk och Karungi. Denna fråga bör sålunda göras till

föremål för ytterligare utredningar och förslag härom ej framläggas, förrän

en ur militär synpunkt fullt tillfredsställande lösning kan erhållas.

Alltför viktiga intressen stå här på spel för att äfventyras genom ett

-förhastadt beslut.

Redan af chefens för generalstaben skrivelser i ämnet framgår

emellertid, att lika afgörande militära skäl ej tala mot anläggning af

järnväg från den punkt, Veittijärvi, dit hufvudbanan redan beslutits

skola framföras, till Karungi och vidare upp genom älfdalen till Matarengi.

Detta har ytterligare besannats vid de muntliga öfverläggningar,

som ägt rum med generalstabschefen. Han har visserligen framhållit

såsom ett önskemål, att banan mellan Lappträsk och Karungi skulle

byggas efter tertiärbanetyp. Men dels har beslut redan fattats om

järnvägens framdragande med kufvudbanetyp till Veittijärvi, dels

ock bibehåller man genom att anlägga järnvägen fram till Karungi

såsom hufvudbana, då det gäller att lösa hvad jag vill kalla det södra problemet,

möjligheten att anordna en eventuell anknytning till finska järnvägsnätet

vid Jylhäkoski, en punkt som förut från militärt håll ifrågasatts

för ändamålet. Jag anser mig därför böra förorda, att järnvägen

fram till Karungi bygges såsom hufvudbana. Chefen för landtförsvarsdepartementet

har också förklarat sig icke hafva afgörande skäl att

anföra häremot. Genom en sådan anordning står man gifvetvis fullt

obunden vid det framtida ordnandet af den järnvägsanläggning, som med

riktning mot söder tydligen bör komma till stånd. Alla möjligheter äro

fortfarande öppna.

Linjen mellan Veittijärvi och Karungi, eu sträcka af 7,1 kilometer,

beräknas draga en kostnad af 730,000 kronor.

Afven^ bandelen Karungi—Matarengi synes nu böra komma till utförande.

A denna handel, hvilken skulle byggas efter tertiärbanetyp,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

har järnvägsstyrelsen tänkt linjen framdragen strax intill den längs Torne

älf löpande landsvägen, till en början på dess västra sida men ofvanför

Vuendokoski på vägens östra sida. Terrängen är på det hela taget

gynnsam för en banbyggnad, hvadan kostnaderna för terrasseringsarbetena

beräknats till endast omkring 10,700 kronor för kilometer.

Större vattendrag skalle icke korsas med undantag af Armasjokk, där

ett brospann af 45 meter skulle erfordras.

De tekniska bestämmelser, som styrelsen ansett böra blifva gällande

för denna bana af tertiärbanetyp, äro, såsom af följande tabell framgår,

afsevärdt mindre stränga än de, som tillämpas vid byggande af bana

med hufvudbanetyp i dessa trakter, såsom Morjärv—Lappträsk.

Morjärv—■

Karungi—

Lapp trä sk.

Matarengi.

Skenvikt.................................................. ....................... per in..

34,o kg.

21,5 kg.®)

Sliprarnas längd ...........................................................................

2,7 m.

2,4 m.

Största stigning å rak bana............................................................

16 :1,000

25 •. 1,000

Minsta krökningsradio...................................................................

400 m.

250 m.

Banvallens krönbredd.....................................................................

5,o m.

4,s m.

Jordskämings bredd i balansplanet...................................................

8,4 m.

6,7 m.

Ballastens krönbredd .....................................................................

3,3 m.

2,8 in.

» tjocklek.......................................................................

0,5 m.

0,35 m.

Broarna, beräknade för ett största axeltryck af....................................

18 ton

14 ton.

*) Begagnade men brukbara räler af 27,5 kilograms vikt, upptagna ur banan å äldre bandelar, skulle

komma till användning.

Förutom vid banans båda ändpunkter, Karungi och Matarengi,

skulle station finnas anordnad vid Hietaniemi kyrkoby, 25,4 kilometer

från Karungi, håll-, last- och mötesplatser vid Korpikylä, Vitsaniemi

och Niemis, respektive 10,2, 18,o och 32,7 kilometer från Karungi, äfvensom

hållplatser vid Lehtikangas och Noppa, respektive 3,90 och 41,4 kilometer

från Karungi. Skötseln af håll-, last- eller mötesplats har styrelsen

ansett kunna handhafvas af närboende banvakt eller annan lämplig

person i orten, hvadan vid desamma icke beräknats bostad för någon

särskild personal. I stället för telegraf tänkes telefon anordnad. Banans

bevakning skulle enligt styrelsens mening kunna upprätthållas af 2

banvakter för mil. Den nu beskrifna bandelen skulle med en längd

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

49

af 46,6 kilometer komma att kosta med rullande materiel 2,107,000

kronor eller 45,215 kronor för kilometer.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att i det af järnvägsstyrelsen

upprättade, för sistlidet års Riksdag framlagda förslaget till

j arn vägs anläggning mellan Lappträsk och Yeittijärvi icke upptogos andra

stationsanordmngar än eu håll- och mötesplats vid Keräsjoki. Emellertid

anmarkte chefen för generalstaben, att denna punkt har ett sådant läge

i förhållande till gränsen, att försvarets intressen fordra, det stationsanordnmgarna

vid Keräsjoki gifvas något större omfattning, än som

krafves endast af en håll- och mötesplats. I mitt yttrande till statsrådsprotokollet

anförde jag j anledning häraf, att det syntes böra tagas i

öfvervägande, huruvida icke hänsyn borde tagas till hvad generalstabscheten

anmärkt.

1 • Riksdagens skrifvelse rörande nämnda järnvägsanläggning den

1 juli 1910 anmäldes inför Ivungl. Maj:t, anbefalldes därför järnvägsstyrelsen

att i samråd med chefen för generalstaben uppgöra alternativt

förslag . beträffande stationsanordningar vid Keräsjoki med något större

omfattning än som kräfdes för en håll- och mötesplats. Med skrifvelse

den 28 januari 1911 har järnvägsstyrelsen också öfverlämnat två alternativa

forslagsntnmgar till håll- och mötesplats vid Keräsjoki, det ena

alternativet afsedt for en vanlig håll- och mötesplats och det andra

hvilket uppgjorts i samråd med chefen för generalstaben, upptagande

stationsanordnmgar äfven för militära behof. Den ökade kostnad? som

betingas af det senare alternativet uppgår till 32,500 kronor. Då det

emellertid torde vara angeläget, att ifrågavarande håll- och mötesplats

ut bygges till militär station, torde härför erforderliga medel böra be o-äras

af Riksdagen. ö

Såsom villkor för nu ifrågavarande järnvägsanläggningars byggande

med statsmedel torde, pa satt järnvägsstyrelsen ock föreslagit, böra föreskrilvas,

att landsting, kommuner eller enskilda utfästa sig

att kostnadsfritt för desamma upplåta:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallell vägar; &

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och mötesplatser

samt lokomotiv- och vattenstationer med tillhörande ledning

hvarvid iakttaga i fråga om mark för bangårdar, håll-, last- och mötesS

flok°motlvstationer, att så stora områden därför upplåtas,

att tull äckligt utrymme erhalles for framtida möjligen erforderliga utvidgningar

samt för rymliga bostäder åt järnvägens personal;

Bihang Ull Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 143 Höft. ’ 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan om banans

medellinje äfvensom, där arbetets beskaffenhet betingar en stöne

bredd, hvad som i sådant hänseende erfordras, med all å den upplåtna

marken växande skog; .

all mark för till följd af banbyggnaden erforderlig anläggning ai

nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar, äfvensom

rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden

och för järnvägens trafikerande med mera erforderligt vatten samt att,

där område icke anses böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och

för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig^ ledning;

skolande, om tvist uppstår angående storleken al markområde, som

för något af ofvan angifna ändamål må vara erforderligt, frågan därom

underställas Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande;

dels under arbetets fortgång:

all mark, behöflig för dels sidoschaktningar, dels upplag åt sten,

jord samt för anläggningarna erforderliga materialier och andra effekter,

dels sten- och grustäkter, dels vägar och sidospår, dels slutligen de

provisoriska anordningar, af hvad namn och slag de vara ma, som för

arbetenas utförande befinnas nödiga, allt att vid arbetets slut afiämnas

i du> befintligt skick *

att öfverlämna den för järnvägen upplåtna marken gravationsfri,

att lämna ersättning för husflyttningar och olägenheter till följd åt

försvårad brukning och förlängda vägar eller andra olägenheter, af hvad

namn och beskaffenhet de vara må, som kunna anses härflyta af det

genom anläggningens utförande orsakade intrång, samt

att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen öfverlämna

alla för erhållande af lagfart å den för anläggningarna upplatna

marken erforderliga handlingar och kartor med mera;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyra kan komma

att brista.

I afseende å det för år 1912 erforderliga anslaget anser jag mig

icke hafva anledning i annan mån frångå hvad i statsverkspropositionen

föreslagits eller 900,000 kronor, än att, såsom förut nämnts, medel synas

höra äskas jämväl för anordnande af håll- och mötesplatsen vid keräsjoki

till militär station.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, under förbehåll att förutnämnda villkor om kostnadsfri upplåtelse

af mark in. in. iakttagas,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

51

dels besluta anläggning af statsbana från Veittijärvi till Karungi

samt från Karungi till Matarengi för en beräknad kostnad af 2,837,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter,

järnvägarna böra genomgå,

dels ock för år 1912 bevilja till påbörjande af samma anläggningar

ett anslag af 900,000 kronor samt för anordnande af militärstation vid

Keräsjoki båll- och mötesplats å järnvägen Lappträsk—Veittijärvi ett

anslag af 32,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj it att redan under

år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 232,500 kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle aflåtas till Riksdagen. .

Ur protokollet

Carl G. Edman.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Tablå

öfver olika bansystem för fortsättning af stambanan från Lappträsk till

Torne älf samt järnvägs byggande i Tornedalen.

Samtliga nedan angifna kostnader förutsätta räler af 27,5 kg. vikt

per meter och 1,435 in. spårvidd, där ej annorlunda angifvits.

Kostnad,

1

T„ n

inklusive för

Summa

Längd.

rullande

kostnad.

1

materiel.

Kilometer.

Kronor.

Kronor.

Bansystem Litt. A.

Lapp träsk—Veittijärvi, kufvudbanetyp ................................

13.0

1,040,000

Veittijärvi—Karungi, » .................................

7.1

730,000

Karungi—Haparanda » .................................

26,7

1,844,000

Haparanda—Karl Johans stad1), tertiärbanetyp ....................

13.8

812,000

Karungi—Matarengi, » ....................

46.g

2,107,000

Summa

107.2

—

6,533,000

Bansystem Litt. B.

Lappträsk—Veittijärvi, kufvudbanetyp .................................

13.o

1,040,000

Veittijärvi—Nikkala, » ................................

27.o

2,295,000

Nikkala—Haparanda, » ...............................

lO.o

710,000

Nikkala—Karl Johans stad2) » .................................

5.o

325,000

Haparanda—Karungi, tertiärbanetyp....................................

26.7

1,148,000

Karungi—Matarengi, » ....................................

46.6

2,107,000

Summa

128.3

-

7,625,000

Bansystem Litt. C.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanotyp .................................

13.o

1,040,000

Veittijärvi—Nikkala, » .................................

26.0

2,120,000

Nikkala—Haparanda3), » .................................

8.6

1,010,000

Nikkala—Karl Johans stad1) .» .................................

7,8

652,000

Veittijärvi—Karungi, tertiärbanetyp ....................................

7.1

568,000

Karungi—Matarengi, » ....................................

46.6

2,107,000

Summa

109.1

7,497,000

J) Hamnläge II. 2) Hanuiläge I. 3) Häruti ingår kostnaden för stationerna vid Nikkala och Haparanda.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

53

Kostnad,

Längd.

inklusive för

rullande

materiel.

Summa

kostnad.

Bansystein Litt. I).

Kilometer.

Kronor.

Kronor.

Lapp träsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp ...........................

13.0

1,040,000

Veittijärvi—Kukkola, » .........................

lö.o

1,425,000

Kukkola—Haparanda, » ...........................

19.o

1,311,000

Haparanda—Karl Johans stad1) » ...........................

12.4

884,000

Kukkola—Matarengi, tertiärbanetyp ...................................

54.6

2,457,000

Summa

114.0

—

7,117,000

Bansystein Litt E.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp ..............................

13.o

1,040,000

Veittijärvi—Kukkola, » ................................

15.0

1,425,000

Kukkola—Haparanda, 0,891 m:s spårvidd..................

19.o

722,000

Haparanda—Karl Johans stad2) » '' » ..................

13.s

618,000

Kukkola—Matarengi, » » ..................

54.6

2,184,000

Summa

115.4

—

5,989,000

Bansystem Litt. It.

Alt. H 1.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp .................................

13.o

1,040,000

Veittijärvi—Karungi, » .................................

Karungi—Kukkola—Karsikkojärvi—Nikkala—Haparanda, hufvud-

7.1

730,000

banetyp .....................................................................

33.2

2,563,000

Nikkala—Karl Johans stad2), hufvudbanetyp ........................

8.5

687,000

Karungi—Matarengi, tertiärbanetyp ....................................

46.6

2,107,000

Summa

108.4

—

7,127,000

Alt. H 2.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp .................................

13.0

1,040,000

Veittijärvi—Karungi, » .............................

Karungi—Kukkola—Karsikkoj ärvi—Salmis—Haparanda, hufvud-

7.1

730,000

banetyp .....................................................................

30.8

2,420,000

Salmis—Karl Johans stad2), hufvudbanetyp...........................

9.4

732,000

Karungi—Matarengi, tertiärbanetyp ...................................

46.6

2,107,000

Summa

106.9

-

7,029,000

x) Hamnläge I. 2) Hamnläge II.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 143 Höft.

8

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Kostnad,

Längd.

inklusive för

rullande

materiel.

Summa

kostnad.

Baiisystem Litt. K.

Alt. K 1.

Kilometer

Kronor.

Kronor.

Lappträsk—Yoittijärvi, hufvudbanetyp ... ......

13.o

1,040,000

Veittijärvi—Samuli—Vasemanjänkkä— Karsikkojärvi—Nikkala—

Haparanda, kufvudbanetyp.................

37.5

3,139,000

Nikkala—Karl Johans stad1), hufvudbanetyp ... .

8.5

687,000

Samuli—Karungi, tertiärbanetyp........................................

3.5

245,000

Karungi—Matarengi, » .........................................

46.c

2,107,000

Summa

109.1

—

7,218,000

Alt. K 2.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp .............

13.0

1,040,000

Veittijärvi—Samuli—Vasemanjänkkä—Karsikkojärvi—Salmis—

Haparanda, hufvudbanetyp................

35.i

2,996,000

Salmis—Karl Johans stad1), hufvudbanetyp

9.4

732,000

Samuli—Karungi, tertiärbanetyp.....................

3.5

245,000

Karungi—Matarengi, » ..........................................

46.o

2,107,000

Summa

107.6

■ —

7,120,000

Bansystem Litt. N.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp ..

13.0

1,040,000

V eittij ärvi—Samuli—Vasemanj änkkä —Karsikkojärvi—Salmis—

Haparanda, hufvudbanetyp............

35.i

2,996,000

Salmis—Karl Johans stad1), hufvudbanetyp

9.4

732,000

Keräsjoki—Hietaniemi, tertiärbanetyp

17.3

865,000

Hietaniemi—Matarengi, »

25.1

968,000

Summa

99.0

—

6,601,000

!) Hamnläge II.

Stockholm, K. L. Beckning Boktr., lön.

opaginerad Kontrollera mot PDF

\auii

&o4i&taty

Kitt

VZ-c-tta, L''a vntawmi $&tb> ä ktviiny

va^ptra^.

L22

l’zmifcs,c4

•mn

——.. £b>t amtman /fca«A& iijapfAtcn fta-na:.

ö^tfe SiMlicfj/it, fcr A irifian a-n^iac)- Åcvt^at» ctf

efi''Lfz&-t>-a.<fyC''v\,.

*^™“«c&£i/iia y>fcom Sitt ( a n-ctij-jj •

tf w w i c i bi jfi i * »

mmmmm -” ” r ibtlfvn.b~ ”

~ ........... ” " ’> »

Mm ” ” S f -''fl-llflUlA ■<- 77 /

- 77 77 •> O, -v*t. A^sZwvibb,

/ VlVcKojl

rosr7

\vu»mj?.

Alkkula

soo ooo

isao/i

Jxi’ lo mete

titta scuul.

mm

m\

k&Z

KSi
-

lö>VO*\A

\elkiisaari

JiSt};/(m<v

Kmm$

Mata’;

msaori

..'' /tura

§iS|

>■■■.

mm

rrkioscutri

iAln/tfhfo

■arv/ .

_Vj,«"?'' ’

saari

termmf%f

itikPSIp -fé"4r —'' l-''3?\fcgW, ■''

ja£ra

#at\v. \vvi «

irnmTKi i., i •

^fffcivti,vrtarf

r«>öfaZf3fer

Kanin ei

■__^ ->

(wpWp/gi’

''''mall.

'':; > ■

JCntthjwiin^arff??

rktiéä.

|il,

tv olans åtal

HnukijäÄkkäJ,

{''cicax

uirvL

Ai\i\kos\å

* ^

iritirå^s

Ä.''„ ■

sSvacrsM^A Ofri

W\^,

mmJ

ipo lunsa
-

§1

-8th.}& rf^jokå

dC/«|

/,''* (f*

UiioltiCSi

y i Ȍpg

%-■ / ''t ^ i\rP

V ■. Imimjlti''

S^åUter-stibt.-/ ".''''•''Jfc&AA ''•~-Sr*^'' *• •

■fliårähi/l fyåb;~!y

riss* •4

-kanojtå

ölliN^lil

l//i/i v/;*;-/;

Kutihunmij *

.PARANDA

Ned.Tomeä

läivits

%

T\odv&.

■>

r. 59

BisöndaénA

sgäjrfnn ’

lajuémi

CarLsboi

Rodötyård..

tchholmen

hdtsöib

\flwbn .

nmamcL

fördans}

Tirro\

Sällan.

tävtajccu

Axelsvik.

^ ( TW/ iLöi

^bLehlikari

Hskj

St. Huts)

sann

ikari

IiSalula

Fälésöri’

& ''^VbfK

.sÄo2q

l-Vewte^i

irund

it* kär

Zktuhburtte

Ma^aioirdxl. .st

,r. 65

tendandet

ttenen

nakari

mm

/;. ;-/.•■>.

■ }

Mtf

kli:

igraHi

ÉäKmK

ss>-

®r«/j

''.»rttsa

iV:V

Sw''5*".

j& uixyyjé. *ft*«9*

■■ ■*///.

^ v

r>.v’

Generalstabens Lito^r. Anst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tacwi

J - %

jTitipfajäm

ctÖt^CcLty

otc

OZotirx /$\

Jao/h ^a^pttä^A.

*Ä %''-

L22

pwate ri

ekMfjqryi

___<X t/H&C''* O/Vlttt^ ^wirt^ /IMS/tOW^C &a/V\b''c£c/V

‘KUrtya/iv '' SapptvcioA *

SAiLc&rwvvvg. ^cn. ^/f-vC&c/n ''OnaCaa

ja&> .af cTtUw^a^tm-.

-.........cffita fagott XW-vv&^tc/m £itt £t .

MleVLo^l

''Olifit

ms oart

Alkkula

att. af

.•''/''•/<''/,v/;t

idinsauii.

SÅ-aiix

1:200000

Kila me ter

A 7j <j\yj>i:s;o

»W

i/V.s»>.-.-''>>?!

örn/. ■

Wmim

\mmå£-

WWÉ

wiym

&0<S W§

WMm.

mm

mejs

SkakoAVd

rMfff

Jfplgl

Mkdsaari

"■■or: tjb.

munart

ZLui\ ;--.\

JO. 47

?MP

''•cVUOIW

yrfdosatrri

iSUs

flin

©i:

, hl)hull it

/;• v*;V->

tf

Itarinsaan

XZ&tvusaari

fäounlika.

(lattbrofp.

\jo<sayc/!\

MfgÉ

IWfiB

,«''(!

|49

so Kanin i

M.iirtlnifn

Meij

£gg||

jp$§5f>is

Kej-äsfit.

ffyä&enfi

: J(nit?iiyamw(n

fi0änibif.

fr. sa

I ivolansaari

MvtxtaTbt

'' * *

'' l jum, y |

Akökoskl

t*----;

wåjijk

Äfi

IMg

isilifv

53

pp o lunsa

IrJéiih
-

i,.,,„ V""''''

" L ■,. .....”> •

''A 41©^

M4

täÄw/n©.''

irttrdsti

■

Mvllyj^nkk^:'', ih* n‘.

m?

% itåL&SsS

JSarifffs

ÖÉ1

% i -

iptriiskh:

lÄPARANDA

^Ned,Tomeå

''aivils

»i.

Ttaävöt.

jifosä/t

Wi-r

Äfiycsvikfji

r. 59

Asenm:

(jordart

iajwhnl

Carlsboi

^odöijård.

ff. Utsot

udtholmen

hiksörv

h Saxi

JtfalSQi

IfhoJnu 3

ibrumiOL

fördansi

Sällön.

vytakai

Arelsviky Av

^StXehtikari

Hanbi

Sb. Truts!

%Scdula

Fälesön.

Vv\Vöf£

Ä

[Storön,

liiskiuySX.

•itorsgr.

\Sestdzr_f

Se&jfflfces,

frund.

irstxhUt z£

^-hhjjhhnrttr

■Si^^mtäkSipkÅ

IterstlandcL

,r. 65

i ten er l

nakari

rervahari

-

■

I V

: ‘ V ■

wm

: M

«In s

isr.f m

_ j1*

giÅiaåts^g^,

»»ÄW

»•.

B

mim

Wm

Generalstabens Litogr. Anst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fetört

mSM pilj

cl-O-t&ytcU^

Ml

"JIcvkl fcxt&ättvKruy

|wn £<tp^fcrcwv&-.

/In in :!j;m,

gg.. 48te
låjijc

■ -.> G/P T.lW..-ri;r

, .- . 5 f ■ ■ : '' :2:-.

i > t i'' .'', ■#F
-

»*

~&sa2n*tL

—■■" i c^ct a®män tttvf-ife ''M-pp-fatem £<m-ci.

$tr cxc&tvivi^ fot fivttlWn, <Vtv? fta.c) -fievt&Clt*

-o-f Sivf^^-ctx^yv.

” eS><VH->-tf>.tcm Sitt Äj , &xttf-vu&.l''C\y\aix£y>.

-< ” w w tertiär ■%• y>

” *’ <0^ . tå-an vnci)“>-■-■-Gctoc^r-*

"H-evte fj^vivn^e-ri tvve^cv^ i ^tcvfcCct ''för

''m-o Wa-t^ n-6-c ö ef ^vf .

c£> ex/n.;*te w. Sitt Dt^ , .$ ''vi^vxib l ciorcty-p.

OTVO/im

lUuiipasr1

M.lck.oj5

wJäågsatf/T

T Alkkuhi

nsacu

Sitt De, /S vt-f-c-itö^em.-cti^p

” ” tertiär - v

rtfapupdinsatu i.

1 i 200000

Kilometer

SwtsR

^mi

l!nrrit

Wtim

Ki p a

>*S&8j

iv^imrvvv?''

3$: t.- ; ■ ■ •>

itå&PJite&Å

måfå

''■lian''1"

iXkaXöäVi

dl.\

felkäsaari

iris oart

imå%M

.r. 47

•- 7''•///,•) ,7/V. 1

ifSisS:

yöipi}ijT

irfeinsaori

m?it-Xx\f 1*

•Ve- |#pf>

V-j ’• fers

B \ fe

>• •• ;.-.s.V*-’ ••»•/• -'' S4^Ä.2.% ®ur''é . ••». ■•'' t;

KSiäiiiSsKis''’Pära w^o^lsSr^ « ? V''''«/#y''''r? : "isft\-

*5- ^V- ;

5WbS*«8.fS

fta7TW?6f«/7

''''■•''■• Tf.''/

r''o3%''

;—■ • ,w*

|v .’ Kx^lhii.

^a--''■‘.:$bilxmsi

• V :- f*

ioKaruiuå

fV^-ö

SÄP5Ä

^åndpm

fe

(7 /; ■.''/:///V/.v/r

■rn-aJnip

»

r-iV/ • /:

.- • ;•

''^^iitvri^ranofii^

%°sm

ifdsStvéåK

■pihuby

fr. 52

li^o/h/wöa/Ti

.llnukijähkk^:

■ *:■•■ ''

j\hi\kosVör

i.;:.- :

B»

jpolxmsn
-

Satiimivr''

w0M

mrbmM*

.r.\r.4

Ä:

Ifitenbäci

JtrÄ

y -. o ;

2>W«/&

• ■ hemkom

Män^tw

%: ;f:?iSÖ

CS"7 Ä. . >

tPARAKDA

;j$ryimZLke

\*Ned..Toraeå

i''öivits

%

l\oåv&3

k&fiWlr t

3

iofi&mi

pii*

CorLsborg\

fiodoiJäxd..

rhoTmeit

hiksöii

/é~ Jfö&öro]

ÄÄSvt

Ifhobru 3

> t morna

fördans}

Tirro\

Sällan.

téyMi

qSULehlikari

Fisk

St. Truts)

0Salulo

Fälesön

J''StorÖ7L

J(jj>/tili^jX. 64

^tors pr.

ISaikitr^

^ " (p

minst

ftskOjW

V khthbanie.

utlandet

,r. 65

ak ari

spis

■ '' •'' '' i

liii

nr,:.i.

mm,

mmi:

tmWrn

‘V: ii

mm

mmm

mm

mm.

-rfe.

BSSB

iSS >.*5

^tsiaata

ffiS ■

'' i •••,

.7

■ .-T ''

.''■ SS

Ȁ

/pffiSffi «

ras» vy

K

4’?-.V

Generalstabens Litogr. Anst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

»ftCCV^ÖXW

,toJ2fZ2.:

JfrBTlO

Kör pi Jcyd

Vtadna

Tossa.

ahdrcCi

K (IT irrig i

andra.

skogs

öfver lopps.

skifte

järn vt

Kärn. tv

Köp ds jo

X/ KARL ötTSJAFS

o Tr
-

oss di

Kil7c 7c oL

de, h, r~T;

Ka tTitlveearjcL

Ofri. rade

K it k k

a 7o rd d t

Vojakala

Neder

.örw

>03|bXNV
-

&\cnvy«rv\

Ö fver Va j a hd

K i. k{h (via

Suuuuxå

Q)\anuwi]

ksysrw.

li era $j o ht

•ss&vHythr
-

Vu O 71Oj

S f\v\■

skifte

iWrn
-

Hapa

randa

i lek ad

0/ VuonioX

Nfd,t%kLi

Ke ra sjo k i

Ko s ikgrun d.el^

SeiviAaMA.

iSco^ÖJrvv

LongrutuJm.

0diende ägor

Skogsmark,

KARTA

öfver

NEDEH-TÖRNE TINGSLAG

ixti

NORRBOTTENS IM

em

\ dfyr och

Va then

Havatc kttri, &

''Co

o ^

(K*asjlcjafri

\sando)wuai

^BjörkÖJl.

<^s^MustakarL

^^jckhobn/my

GEN. STAB LIT. ANST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''Ss.ut.

Wmm

>. j«»i

yr-sgp^ gv-^apitBw

feT-, • , -T-i»'''' atS^/WtLrw ■ i >■&*- ■■ K^na. - ,J
Lorm,

11# te^v. ,m

i a/u i

Såll

''UJWkScL

/Tf Chefen för yen Grönfoder

/froyonoff /öön/ncj of ep*

hi/ibjö.

''arv i

frotrtene> mot /nnJanet j

om

Mlékcry

rVtsr*-

isojofraj

'': i SL

P ,V4

urs oart

Alkkula

Z oy>y>/rd^/r.

JÖtdtäkanon

ffo/yÖri/

t/cyf^c/c/6on e t</j?

Tertiär 6 orre ti

mm.

Mm

ii

fest*

1: ‘>00000

yiÉ

É '':> I

Kilometer

Ö.éh

mmf.

uhiisauii.

■ ■

m

pir» !

iögp

rarwi;

v

iflborg.i

Vf

^ ^C^v^jwvvy

; rZ - A

ÄuikeöfcoiVi

\cJkäsaart

éns&stif;

vis aarz

''•fwåset^O''

tätkJt<Ä*jt?rv$

f71/\ Y

*>’*& /Y-s’ •/"V »:’'' a-••V''

7V''- '' 1 ''"''''V

OT''4''.....^ *, . •„,

irkiosaari

.#* a ''TaS|

''ben

.y, -.'' åt:\i} av

ALyimk)

y/ijrwc

mm

■ni W ■lift en

Itarinsaan

M/Ufäer,

Tärimyt''

AVmft\£é£,

fyrféiti?)

vpix/ififrig^''öÄ*

\fo.ssa-c

|&a&/s£

•tg^ffrUUrlm

rikreffuiXO

sWitimsmk%

m/mÉ.

mm

IklfiWVUi

)nn*j.

j/f//n-r

fifeÄi

ioKimmgi

ÄSI

Tjnyiy

«Ä

IKP-iAl

Kfrlnivii

tlfijlrnyi-orre,

g’&

\ ■<!< liv ‘

< ■uu/a

<tp2i}i\

m&m

fffKAiiiu va,ahmdj& ’j*

:klMll>

ffMM

V-- KÖfä-s/ffii ki

KDiyinyaMVirrj

ytyätr

:ÖSS1A 1

r. 52

ivolansaari

; H.n«pt0„k.

mmmk

öporpya\

likäc^cuu

11 .tuktflinkkä\> '' /i«<//; "i.

- hthy.uv''

iTtiis i

i^l n

<_vc ,

Hnnmyran)

farväl

c\>vi\kos\vL

Ii ii i lfa ruff,

Stnunyrif

ffflgifääU

.....

''Xil/imriL
-

53

i VP o lans dr

irkfqr.t

yBgy%0

\Sioi7intan

ftyättmrtyrs

/fou no

S*f|4|sS

#V!Ä

Sfe f jiam^igiim

..•■ -kanojM
-

£;minijl kl \.

■''}''i Ko räsjo kr

qRliiiliumnijf

hlLgriudi/nn

ffcpo/ätriekä

•fXed.Tomeå

i''äivUs

''•i;

-^oa'' dnj^U5V(\;a

/7e<y Tor*

i^anfemi.

ftoAöi^äi-d.

r/?o//7 in

dwrfJlk

Ifhölnu «>

ri/dr/rön

ilmama.

/%■///

T(rro\

\miiirt

xtakiu

KpltXeh lika ri

undan

l/no/y

^Sahlin

/du/c/O fl

■ÅVwAy//.;

& klubban fc

''Jfäjfatatafäöt

3e//c/r>

,r. 65

o/o c/

rervakari

Ji/ro/o /t/OO O O O

s irm.

Skri/i,, kn,

t/c7 hc*rr?n.

iöpfki.

Y--"

lugg

>■7^

Pall

®.--r*l

wm

mm

B

''7- Z

SI

SiSS

/i . •,

, • t A

MM

huXb-,11

mm

r.££rr>-

''f/TloTl

>■;

mm

fk» rid

Tråk:

BOK

äSm;.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:222 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition angående anläggning af statsbana från Veittijärvi till Karungi samt från Karungi till Matar s. 13 i texten
  2. SU 1911:106 Uflätande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående anläggning af statsbana från Veittijärvi till Karungi samt från Karunqi till Matarenqi m. m. s. 1 i texten