Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stumpelafgift

1911-04-07 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:208, Med förslag till förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stumpelafgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

1

N:o 208. ’

\

Kungl, Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla

upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stumpelafgift;

gifven Stockholms slott den 7 april 1911.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga bifogade förslag till förordning angående rätt att hos

statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra

stämpelafgift.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

Bihang till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 141 Höft. (N:o 208.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 208.

Förslag

till

förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om

skyldighet att utgöra stämpelafgift.

1 §•

Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med

hvilket belopp i visst fall stämpelafgift skall utgå enligt gällande författningar

angående stämpelafgifter, äge han hos statskontoret erhålla

dylik upplysning, utom hvad angår dels sådana enskilda handlingar,

hvilka vid ingifvandet till domstol skola förses med stämpel, dels ock

statsmyndigheternas expeditioner.

Af statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.

2 §■

Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen

åtföljas vare sig af handling, i liufvudskrift eller afskrift, hvars

stämpelbeläggning är i fråga, eller ock af utkast, fullständigt återgifvande

den för handlingen afsedda lydelse.

Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifva^.

t

3 §•

Mot meddelad upplysning må klagan icke föras, sökande dock

obetaget att efter erläggande af stämpelafgift i enlighet med den meddelade

upplysningen i föreskrifven ordning söka restitution af hvad

för mycket kan hafva erlagts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N.o 208.

3

i

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taubf,

Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

SWARTZ,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för kungl. finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde

härefter.

Stämpelkommitterade, som på grund af nådigt bemyndigande den

14 maj 1910 af mig tillkallats, hade i uppdrag bland annat att uppgöra

förslag till ordning, hvarigenom bindande förhandsupplysningar

rörande stämpelskyldigheten i förekommande fall kunde lämnas allmänheten.

Författningsförslag i sådant syfte hafva kommitterade, såsom jagtidigare

i dag anmält vid tillstyrkandet af, bland annat, proposition med

förslag till förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen

den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, öfverlämnat med

betänkande af den 31 december 1910.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 208.

Innan jag redogör för samma författningsförslag eller förslaget

till förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning

i fråga om skyldighet att utgöra stämpelafgift samt återgifver hvad

kommitterade i förenämnda betänkande och statskontoret i underdånigt

utlåtande af den 9 sistlidne februari yttrat samt hvad eljest i ämnet

förekommit, tillåter jag mig erinra, hurusom kommitterades öfriga

förslag, nämligen förslaget till förordning om arfsskatt och skatt för

gåfva samt förslaget till ny förordning angående stämpelafgiften, i

af Kungl. Maj:t upptagits till pröfning allenast i fråga om vissa

detaljer, som föranledt propositioner till Kiksdagen med förslag dels

till nyssnämnda förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af gällande

stämpelförordning dels ock till förordning om rätt till anstånd i

vissa fall med erläggande af stämpelafgift för arffallen egendom. Nar

kommitterade och statskontoret yttra sig för eller mot nu föreliggande

förslag, hänföra sig kommitterade och statskontoret alltemellanåt till

de författningsförslag, som legat till grund för nyssnämnda proposition,

äfven i delar, hvilka icke beröras i propositionen. Ehuru alltså vissa

af kommitterade och statskontoret gjorda erinringar i fråga om behöfligheten

af stadganden om upplysningsförfarande i stämpelskattefrågor

för närvarande sakna aktualitet, skall jag likväl i det följande

för sammanhangets skull icke helt förbigå dessa erinringar vid redogörelsen

för kommitterades och statskontorets yttranden.

Med denna anmärkning öfvergår jag att redogöra för hvad i

förevarande fråga förekommit.

Beträffande denna fråga anförde jag vid förenämnda tillfälle den

14 maj 1910, att under de senare åren, då stämpelbeskattningen vunnit

en större utveckling och utsträckts att mera direkt beröra näringslifvets

skilda grenar, hade saknaden af eu offentlig myndighet med rätt och

skyldighet att lämna bindande upplysningar i stämpelbeskattningsärenden

blifvit alltmera kännbar. Oupphörligen hade under hand till finansdepartementet

riktats förfrågningar i afseende å tolkningen af stämpelskattebestämmelser,

särskildt beträffande stadganden rörande fond- och emissionsstämplarna.

Äfven om i de fall, där svar på dessa förfrågningar med

vederbörlig reservation lämnats, de, hvilka framställt frågorna, följt lämnade

råd och anvisningar, vore som bekant vederbörande icke därigenom

skyddade mot efterräkningar. En fullt tillförlitlig tolkning af ifrågavarande

bestämmelser torde nämligen för närvarande icke kunna

vinnas annorledes än i domstolsväg, d. v. s. genom vägledande beslut

i mål angående underlåten eller felaktig stämpelbeläggning. Det syntes

emellertid vara en billig fordran, att de stämpelpliktiga kunde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208. 5

genom statens omedelbara medverkan erhålla tillfyllestgörande upplysningar

rörande skyldigheten i fråga om stämpelplikt i förekommande

fall. Den myndighet, som vore närmast att lämna dylika upplysningar,

torde väl vara statskontoret.

Ett förfarande af nu angifvet slag vore för öfrigt, framhöll jag

vidare, icke främmande för den svenska administrationen. Jag erinrade

i sådant afseende om tullbehandlings- och upplysningsbyrån inom generaltullstyrelsen.

Därmed ville jag dock icke hafva på förhand uppställt

organisationen af upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen såsom

mönster för en motsvarande organisation inom statskontoret eller annat

för ändamålet lämpligt ämbetsverk. Upplysningsförfarandet rörande

stämpelskyldigheten torde nämligen sannolikt icke kräfva sin särskilda

afdelning inom statskontoret, om upplysningsförfarandet förlädes dit,

och torde förty ställa sig långt billigare i jämförelse med upplysningsförfarandet

i generaltullstyrelsen.

I sitt förut omförmälda betänkande hafva kommitterade till eu Kommitierade.

början framhållit, att det behof af upplysningar om stämpelpliktens omfattning

i särskilda fall, som hos allmänheten gjorde sig gällande, torde,

på sätt ofvan antydts, hufvudsakligen framträda vid tillämpningen af stadgandena

rörande fond- och emissionsstämplarna, men äfven åtminstone

i vissa fall göra sig gällande vid den stämpelbeläggning af enskilda

handlingar i öfrigt, som likaledes vore helt och hållet öfverlämnad

åt de stämpelpliktiges egen åtgärd. Däremot torde något sådant

behof knappast vara för handen, när stämpelbeläggningen skulle verkställas

af statsmyndighet eller under sådan myndighets direkta tillsyn.

Visserligen kunde det icke förnekas, att stämpelbeläggningen af t. ex.

eu bouppteckning i många fall kunde erbjuda afsevärda svårigheter och

gifva anledning till vidt skilda meningar vid stämpelafgiftens beräknande.

Denna svårighet verkade emellertid till olägenhet icke så mycket

för den enskilda parten som för vederbörande domstol, till hvilken

handlingen skulle ingifvas och som hade att tillse, att den blefve behörigen

stämpelbelagd. Afsikten med den ifrågasatta anordningen med förhandsupplysningar

torde, enligt kommitterades förmenande, emellertid

icke vara att skapa en institution för myndigheternas upplysande. Uppgiften

att lämna bindande upplysningar om stämpelplikten med afseende

å bouppteckningar och öfriga handlingar, som tillhörde de s. k.

småprotokollen, kunde dessutom näppeligen, om man afsåge att erhålla

på sakkunskap och erfarenhet grundade upplysningar, anförtros åt

något förefintligt ämbetsverk. De centrala ämbetsverken hade icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Majts Aåd. Proposition N:o 208.

tillgång till den för bedömandet af mer eller mindre invecklade spörsmål

af juridisk natur behof!iga sakkunskapen och erfarenheten, och ett

uppijsningsförfarande, som skulle omfatta stämpelafgiften för bouppteckningar

och öfriga till småprotokollen hörande handlingar, torde

icke lämpligen kunna öfverlämnas åt något af dessa ämbetsverk. Den

för bedömandet af sådana spörsmål erforderliga sakkunskap och erfarenhet

kunde endast påräknas hos domstolarna. Det syntes emellertid uppenbart,

att de ifrågasatta upplysningarna, därest de skulle grundas på ett enhetligt

system och vara ägnade att blifva vägledande för tillämpningen af

gällande bestämmelser, borde lämnas af ett för hela riket gemensamt

upplysningsinstitut, hvarjäinte det torde få anses såsom eu nödvändig

förutsättning för det åsyftade ändamålets vinnande, att de gifna upplysningarna

omedelbart och utan pröfning af högre instans skulle äga

vitsord gentemot statsverket. Det torde då ligga i sakens natur, att

upplysningsförfarandet icke kunde anförtros åt underdomstolarna. Hvad

åter beträffade lxofrätterna och högsta domstolen, vore de icke så organiserade,

att de kunde betungas med bestyr af här ifrågavarande beskaffenhet.

En utväg vore visserligen att anförtro uppdraget åt en särskild tjänsteman

hos någon af hofrätterna, . exempelvis åt advokatfiskal^! i Svea

hofrätt, men det bjöde onekligen emot att öfverlämna en så maktpåliggande

och ansvarsfull pröfning, som upplysningsförfarandet innebure,

åt en enda tjänstemans slutliga afgörande. Det torde nämligen

kunna antagas, att till denne tjänstemans afgörande skulle hänskjutas

just de svåraste frågorna, om hvilkas besvarande meningarna vore i

särskildt hög grad delade, och det torde vara förklarligt, om han i sådan

situation och med känsla af det störa ansvar, som hvilade på honom,

skulle finna sig nödsakad att i tvifvelaktiga fall uttala sig för den

stämpelafgift, som vore för statsverket förmånligast, för att icke riskera,

att staten genom hans förvållande orsakades förlust, hvarför i vidrigaste

fall ersättningsskyldighet kunde träffa honom. Ett upplysningsförfarande

af sådan art vore emellertid icke önskvärdt och kommitterade

ville för sin del icke föreslå en anordning, som vore så litet tilltalande.

Då behofvet af en särskild ordning för meddelande af upplysningar

angående stämpelplikten för handlingar af här omförmäld beskaffenhet

icke heller syntes vara så kännbart, att för dess tillfredsställande

bildandet af ett nytt ämbetsverk eller en särskild afdelning i

något existerande ämbetsverk rimligen kunde ifrågasättas, hade kommitterade

funnit sig böra föreslå, att sådana enskilda handlingar, hvilka vid

ingifvandet till domstol skulle förses med stämpel, ej folie under den

lagstiftning, som här vore i fråga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 208.

Att statsmyndigheternas expeditioner äfvenledes läge utom ramen

för denna lagstiftning, torde vara själfklart.

Beträffande öfriga enskilda handlingar, som enligt gällande stämpelförfattningar

vore underkastade stämpelafgift, torde man kunna säga,

att i det stora flertalet fall bestämmelserna om deras stämpelplikt vore

synnerligen lättfattliga och sällan torde gifva anledning till någon tvekan

om beloppet af den stämpelafgift, hvaraf de skulle träffas. Emellertid

torde det, på sätt förut antydts, i vissa fall vara önskvärdt, att tillfälle

bereddes den stämpelpliktige att på förhand erhålla upplysningar om

stämpelpliktens omfattning. Visserligen vore enligt bestämmelserna i 33

§ af gällande stämpelförordning en hvar berättigad att af stämpelförsäljningsman

utan ersättning erhålla upplysning om det stämpelbelopp,

som erfordrades för en viss handling, men den upplysning, som

sålunda kunde erhållas, hade icke bindande verkan och fyllde sålunda

icke det kraf, som enligt mitt förut anförda uttalande till statsrådsprotokollet

i detta afseende borde ställas på de upplysningar i fråga

om stämpelplikten, hvilka i förekommande fall borde lämnas allmänheten.

Att tillerkänna stämpelförsäljningsmännens upplysningar bindande verkan

torde åter, med hänsyn till den ordning som gällde för försäljningsmännens

antagande, icke vara tillrådligt.

Den myndighet, som närmast kunde vara skickad att tillhandagå

allmänheten med de ifrågasatta upplysningarna angående omfattningen

af den stämpelplikt, som påhvilade enskilda handlingar, hvilkas stämpelbeläggning

icke direkt öfvervakades af domstol, syntes vara statskontoret,

som sedan äldre tider haft till uppgift, bland annat, att handlägga

ärenden angående stämpelväsendet. Ämbetsverkets sammansättning

och den sakkunskap och erfarenhet på förevarande område, som hos

detsamma torde kunna förutsättas, skapade garantier för en samvetsgrann

och riktig pröfning af de frågor, som hänskötes till dess bedömande.

Och endast under förutsättning af sådana garantier syntes

staten böra till slutligt afgörande af en enda instans öfverlämna frågor

af den finansiellt betydande omfattning, som här vore i fråga.

Vissa af de handlingar, beträffande hvilkas stämpelbeläggning

allmänheten ansetts böra komma i tillfälle att på förhand förskaffa

sig upplysningar, nämligen aktie- och lottbref, skulle, jämte obligationer,

enligt ofvanberörda af kommitterade afgifna förslag till njr

stämpelförordning för framtiden åsättas stämpel genom statskontorets

försorg, och det torde, under förutsättning att nämnda förslag vunne

godkännande, kunna antagas, att behofvet af förhandsupplysningar

beträffande dessa handlingars stämpelplikt icke blefve synnerligen känn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj ds Nåd Proposition Av o 208.

bart. Det både emellertid icke ansetts lämpligt att af sådan anledning

särskildt undantaga denna grupp af handlingar, utan hade kommitterade

ansett rättigheten att erhålla bindande förhandsupplysningar i den

ordning, författningsförslaget angåfve, böra gälla för alla enskilda handlingar

med förut omförmäldt undantag beträffande handlingar, öfver

hvilkas stämpelbeläggning det ålåge vederbörande domstol att öfva

tillsyn. Därutöfver afsåge det föreslagna upplysningsförfarandet äfven

den stämpelafgift, som enligt särskilda författningar utgjordes dels för

spelkort, dels för försäljning af punsch, arrak och rom, en omfattning,

som, om än icke påkallad af något kännbart behof, kunde hafva samma

berättigande som det medgifna upplysningsförfarandet beträffande vissa

bland hithörande enskilda handlingar, hvilkas stämpelplikt utan svårighet

kunde bedömas af den stämpelpliktige själf.

Ett förfarande af här ifrågavarande slag vore, såsom redan antydts,

icke främmande för den svenska administrationen, i det att en

särskild tullbehandlings- och upplysningsbyrå sedan någon tid tillbaka

funnes inrättad inom generaltullstyrelsen med uppgift att på anmodan

tillhandagå allmänheten med för statsverket bindande förhandsupplysningar

angående beloppet af den tullafgift, som eu viss, för import

afsedd vara vore underkastad. Bedömandet häraf kunde vålla svårighet

särskildt af den anledningen, att detsamma i många fall måste

föregås af en teknisk undersökning rörande varans beskaffenhet, eu

undersökning som blefve afgörande för dess hänförande under den ena

eller den andra varurubriken. De upplysningar, som i detta hänseende

kunde lämnas den intresserade importören, vore för honom af stor

betydelse, då de dels kunde tillförsäkra honom en snabbare tullbeliandling,

dels sätta honom i tillfälle att med relativ trygghet uppgöra

leveransaftal äfven för en lång tid framåt, I dessa upplysningars

natur läge jämväl, att de hade giltighet för en tid framåt, i hvad de

afsåge tullbehandlingen af den vara, för hvilken upplysningen sökts.

De upplysningar, som gåfves angående stämpelbeläggningen af en

viss handling, kunde gifvetvis hafva bindande verkan endast i afseende

å det konkreta fall upplysningen afsåge. Stämpelplikten i särskilda fall

vore hufvudsakligen beroende af de särskilda omständigheter, som förelåge

i hvarje fall och som i regel icke kunde generellt bedömas

utan måste blifva föremål för pröfning i det individuellt bestämda fallet.

Denna åtskillnad med afseende å de lämnade upplysningarnas betydelse,

allteftersom de afsåge en stämpelpliktig handling eller en tullpliktig vara,

betingade ock olika bestämmelser om själfva upplysningsförfarandet och

hade bland annat medfört, att åtskilliga af de stadgande!!, som reglerade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.

upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen, ansetts icke böra upptagas

i nu föreliggande förslag.

De tre paragrafer, som kommitterades förslag innehölle, meddelade

emellertid, enligt kommitterades uppfattning, alla de bestämmelser, som

för upplysningsförfarandets anordnande kunde vara erforderliga. Måhända

torde för författningens tillämpning något tillägg behöfvas till

den för statskontoret gällande instruktionen. I nämnda afseende borde

statskontoret lämpligen kunna afgifva förslag till erforderliga bestämmelser.

Den föreslagna anordningen vore icke af synnerligen genomgripande

art och torde icke komma att vålla statskontoret någon nämnvärd

ökning i dess göromål. Huruvida vid en fortsatt utvidgning af stämpelbeskattningen

allmänhetens behof af förhandsupplysningar kunde blifva

af större omfattning, läte sig för närvarande icke afgöra, utan torde

väl blifva beroende af de nya stämpelafgifternas beskaffenhet och

de blifvande bestämmelsernas affattning. Emellertid torde det böra

erinras, att något större behof af förhandsupplysningar icke syntes

hafva gjort sig gällande i utlandet, icke ens i de länder, där

stämpelbeskattningen vore af väsentligt större betydelse än hos oss.

Af den utredning angående utländsk stämpellagstiftning, som lämnats

i statskontorets den 31 december 1908 afgifna underdåniga

utlåtande angående sättet för verkställande af stämpelbeläggning af

stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå, hade kommitterade

inhämtat, att en procedur för meddelande af officiellt yttrande rörande

den stämpelafgift, som erfordrades till en viss handling, endast

funnes införd i England. Där gällde, att, om någon ville erhålla

sådant yttrande beträffande en utfärdad handling, vare sig handlingen

redan vore försedd med stämpel eller ej, ägde han vända sig till »the

Commissioners of Inland Revenue», som lämnade besked i ärendet, hvarefter

handlingen försåges, om den vore stämplad till det såsom riktigt

ansedda beloppet, eller i annat fall, sedan detta ägt rum, med en särskild

stämpel (adjudication stamp), utmärkande att handlingen vore behörigen

stämpelbelagd.

Det förslag, kommitterade sålunda förordat, hade följande

lydelse»

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 144 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

Statskontoret.

förslag

till

förordning: angående rätt att lios statskontoret erhålla upplysning i fråga om

skyldighet att utgöra stämpelafgift.

1 §•

Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med

hvilket belopp i visst fall stämpelafgift skall utgå enligt gällande författningar

angående stämpelafgifter, äge han hos statskontoret erhålla

dylik upplysning, utom hvad angår dels sådana enskilda handlingar,

hvilka vid ingifvandet till domstol skola förses med stämpel, dels ock

statsmyndigheternas expeditioner.

Af statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.

2 §•

Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen,

då den icke åtföljes af handling'', i hufvudskrift eller afskrift,

hvars stämpelbeläggning är i fråga, innehålla alla de uppgifter, som

erfordras för den sökta upplysningens meddelande.

Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifvas.

3 §•

Mot meddelad upplysning må klagan icke föras, sökande dock

obetaget att efter erläggande af stämpelafgift i enlighet med den meddelade

upplysningen i föreskrifven ordning söka restitution af hvad

för mycket kan hafva erlagts.

På grand af nådig remiss den 17 sistlidne januari har, såsom

redan angifvits, statskontoret den 9 februari 1911 afgifvit underdånigt

utlåtande öfver nämnda författnipgsförslag. Därvid har statskontoret

framhållit, att hvad konnnitterade i sitt betänkande andragit syntes

statskontoret gifva vid handen, att något verkligt behof af bindande

förhandsupplysningar beträffande stämpelafgifterna hos oss icke kunae

anses föreligga, sedan undantag i berörda afseende gjorts för sådana enskilda

handlingar, hvilka vid ingifvandet till domstol skulle förses med stämpel.

I detta sammanhang har statskontoret uttalat såsom sin uppfattning,

att nyssnämnda undantag borde utvidgas därhän, att det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

komme att omfatta jämväl vissa till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

inlämnade deklarationer, som omförmälas i de delar af förslaget till

förordning om arfsskatt och skatt för gåfva, hvilka, på sätt jag nyss

angifvit, icke för närvarande upptagits till pröfning.

Om alltså från upplysningsförfarandet måste undantagas jämväl

nämnda deklarationer, och om i betraktande äfven toges, att det

skulle åligga statskontoret att med emissionsstämpel låta förse aktiebref,

lottbref och obligationer, blefve, framhöll statskontoret vidare, de

fall, då behof af tillgång till bindande förhandsupplysningar kunde

anses förefinnas, så reducerade, att det väl med skäl kunde ifrågasättas,

huruvida sådana förutsättningar kunde anses vara för handen,

som skulle kunna påkalla en särskild lagstiftning om bindande förhandsupplysningar

på det område, hvarom nu vore fråga.

På grund häraf och då jämväl erfarenheten från utlandet syntes

angifva, att sådan lagstiftning kunde undvaras, ansåge sig statskontoret

böra afstyrka antagandet af det föreliggande författningsförslaget.

Statskontorets utlåtande är emellertid icke enhälligt. Chefen

för ämbetsverket, generaldirektören grefve Hans ''Wachtmeister, framhåller

nämligen i sin reservation, att äfven om deklarationerna skulle

uteslutas från upplysningsförfarandet, blefve likväl en lagstiftning i

ämnet icke därigenom af så ringa betydelse, att frågan därom af sådan

orsak borde förfalla. På sätt i statsrådsprotokollet anförts, kunde

nämnda förfarande vara af betydelse i fråga om fondstämplarna och

därest, såsom all anledning vore att förmoda, stämpelbeskattningen i

en till äfventyra icke aflägsen framtid komme att utvidgas, kunde det

vara till nytta, att ett förfarande för vinnande af bindande förhandsupplysningar

funnes fastslaget.

Behofvet af ett upplysningsförfarande af förevarande beskaffenhet Departement»- får uppenbarligen icke mätas efter antalet af de rubriker i stämpel- chefcnförordningarna,

som närmast skulle gifva anledning till upplysningsförfarandets

användning. Skulle man så göra, hade man hvarken

tidigare eller nu några tungt vägande skäl att i förevarande afseende

tillmötesgå allmänhetens kraf. Ty i likhet med kommitterade och

statskontoret, synes det mig själfull et att, i den mån ansvaret för

stämpelskyldighetens bestämmande och utgörande åligger offentlig

myndighet, behofvet af upplysningsförfarande är af ringa eller intet

värde. Först i den mån sådan myndighet saknas och ansvaret för

underlåten eller felaktig stämpelbeläggning af handlingar drabbar den

enskilde, som har att utgöra stämpelbeloppet, inträder behofvet af ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

upplysningsförfarande. Man kan alltså genast lämna å sido ej blott

expeditionsstämplarna utan äfven stämplar å bouppteckning, lagfartshandlingar

och andra stämpelpliktiga handlingar, som mottagas och

medelbart eller omedelbart stämpelbeläggas af offentlig myndighet.

Sedan de stämpelrubriker, som afse dylika stämpelpliktiga handlingar,

frånräknats, äro visserligen de, som blifva af intresse vid upplysningsförfarandet,

jämförelsevis få. Dit höra nämligen, om ock icke

uteslutande, så dock mera öfvervägande de rubriker, som afse emissionsstämplarna,

eller stämpelplikt med afseende å aktier, lottbref och

obligationer, äfvensom den stämpelskyldighet, som regleras genom förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelafgift

vid köp och försäljning af fondpapper.

Visserligen skulle ett upplysningsförfarande jämväl kunna, såsom

kommitterade redan antydt, blifva af en viss, om ock mindre betydelse

för en del andra fall, då stämpelplikt inträder. Dessa fall, såsom i

fråga om kortstämpeln och punschstämpeln, beröra emellertid hvar för

sig en mindre verksamhetskrets och äro alltså icke af beskaffenhet att

framkalla något allmännare behof af ett upplysningsförfarande. Och

äfven om vissa andra, af mig icke omnämnda stämplar skulle kunna

påvisas vara af någon större betydelse för den stämpelpliktiga allmänheten,

skulle jag dock i förevarande sammanhang vara benägen frånse

all annan stämpelskyldighet än den, som regleras enligt nyssnämnda

förordning af den 6 november 1908.

Den stämpelplikt, som där afhandlas, har nämligen i och för sig

den omfattning såväl i fråga om antal fall som ock i afseende å antalet

stämpelpliktige, att redan nämnda författning gör ett upplysningsförfarande

till ett allmänt kraf. Den stämpelplikt, som följer vid köp

och byte af aktier, banklotter och obligationer, torde utan öfverdrift

kunna sägas vara i det dagliga lifvet af långt större betydelse än den

stämpelskyldighet, som eljest förekommer vid öfverlåtelse af egendom

vare sig vid dödsfall, vid köp af fast egendom eller eljest. Att i de

fall, där fondpappersstämpeln kommer till användning, stämpelplikten

i regel är, i penningar räknadt, mindre än vid nyss angifna fång, har

därvidlag, synes det mig, ingen eller ringa betydelse. Ty under det

att vid nämnda fång felaktigheten i stämpelbeläggning i.regel icke

kan läggas den enskilde stämpelskyldige till last, blir denne åter alltid

den ansvarsskyldige vid underlåten eller felaktig stämpelbeläggning i

fall, där köp eller byte af fondpapper föreligger. Och den enskildes

ansvar för felaktighet, hvarom här är fråga, inträder, oberoende om

den enskilde handlat i god tro eller icke, samt träffar köpare liksom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

säljare. Under sådana förhållanden torde det ej väcka undran, om

klagan från enskildes sida allt emellanåt höres däröfver, att möjlighet

saknas att erhålla auktoritativ upplysning om rätta tolkningen af författningens

bestämmelser. Ty huru klara dessa bestämmelser än vore.

måste dock på ett område, hvilket så nära ansluter sig till hela näringslifvets

egen utveckling som fondpappersmarknaden, inträffa fall af den

mest skiftande beskaffenhet, för hvilkas bedömande enligt sakens

natur författningen icke alltid lämnar uttryckliga regler. Enligt min

mening kan det alltså icke anses annat än en billig fordran, att staten

jämsides med sin fiska-liska verksamhet å ifrågavarande område jämväl

anordnar ett upplysningsferfarande, hvarigenom den enskilde, som på

bästa sätt söker uppfylla sina förpliktelser mot staten, tryggas mot

efterräkningar i form af stora bötesbelopp.

Om jag sålunda anser mig böra i princip förorda bifall till kommitterades

förevarande författningsförslag redan på grund af den stämpelplikt,

hvarom stadgas i förordningen af den 6 november 1908, förefinnas

gifvetvis, på sätt jag redan antydt, ytterligare skäl för anordnandet

af ett upplysningsförfarande i tillvaron af åtskillig annan stämpelskyldighet,

hvars fullgörande helt anförtrotts åt den enskilde. Och då

1 den revision af allmänna stämpelförordningen, som innefattas i Kungl.

Maj:ts förut denna dag beslutade proposition med förslag till vissa

ändringar i 8 och 50 §§ af samma förordning, icke ingår någon förändrad

anordning med afseende å emissionsstämpeln eller stämpeln å

nyemitterade aktier, banklotter och obligationer, ha jämväl, torde

man få anse, statskontorets erinringar mot behöfligheten af ett upplysningsförfarande

i afsevärd mån förfallit.

Hvad slutligen angår detaljerna i det af kommitterade utarbetade

författningsförslaget, har jag däremot icke annat att erinra, än att

2 § synes mig, på sätt statskontoret angifvit, böra erhålla följande

lydelse:

»Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen

åtföljas vare sig af handling, i hufvudskrift eller afskrift, hvars

stämpelbeläggning är i fråga, eller ock af utkast, fullständigt återgifvande

den för handlingen afsedda lydelse.

Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifvas.

»

Föredragande departementschefen hemställde härefter, att Kungl.

Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga ett i

Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 144 Höft. i>

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

enlighet med de af honom uttalade åsikterna upprättadt förslag till

förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i

fråga om skyldighet att utgöra stämpelafgift.

Denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

gilla och bifalla; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga

litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

I

STOCKHOLM. ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:145 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om a1 i texten
  2. BevU 1911:27 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet at s. 1 i texten