Sök i Ratio Lex

Angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar

46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:216, Angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående anslag

till populärvetenskapliga föreläsningar; gifven Stockholms

slott den 21 april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

Riksdagen

att för understöd under de af departementschefen i statsrådsprotokollet

angifna villkor åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga

föreläsningar, på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag

af 245,000 kronor, af hvilket anslag dels högst 10,000 kronor må kunna

på de villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer, användas till understöd åt

centralbyråer och, undantagsvis, äfven åt andra sammanslutningar för

förmedling af dylika föreläsningar, dels 2,000 kronor må användas till

arfvode åt en särskild föredragande för föreläsningsärenden inom ecklesiastikdepartementet,

tillika konsulent för föreläsningsverksamheten, dels

ock högst 3,000 kronor må, i enlighet med af Kungl. Maj:t fastställda

villkor, kunna användas för understöd åt sådana nybildade anstalter, hvilkas

ortsbidrag ej uppgår till 200 kronor.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft. (Nr 216.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 216.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

I

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 21 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde härefter:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t, på min hemställan, Ang. anslag

föreslagit Riksdagen att, i afbidan på nådig proposition angående under-^^i1?^

stöd för anordnande af populärvetenskapliga föreläsningskurser i folk-föreläsningar,

bildningssyfte, för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1912 beräkna

ett belopp af 253,300 kronor.

Det vid statsverkspropositionen fogade utdraget af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den 13 januari 1911 angifver de skäl, som

föranledde denna min hemställan. Jag förde då i minnet ett mitt yttrande

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 vid underdånig anmälan

af motsvarande anslagsbehof för år 1911, däri jag uttalade, att det förefölle

mig, som om föreläsningsverksamheten delvis skulle kunna bedrifvas

med större planmässighet än hittills skett, men att emellertid förslag till

s. 4 Kontrollera mot PDF

Föreläsningsrörelsens

utveckling

och nuvarande

läge.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

förändrade anordningar borde föregås af en fullständig och allsidig utredning.

Jag erinrade tillika därom, att Kungl. Maj:t den 18 juni 1910 bemyndigat

mig att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet

biträda vid beredandet af frågan om ändrade grunder för

utgående af statsanslag till understöd för anordnande af populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte, samt meddelade, att sådana

sakkunniga af mig tillkallats, men att frågan då ännu icke befunne sig i

sådant skick, att densamma kunde föreläggas Riksdagen.

Sedan emellertid de sakkunniga, hvilka utgjorts af medicine doktorn,

professorn Knut Kjellberg, envoyén Herman Lagercrantz, folkskolläraren

Nils Lundahl i Lund, verkstadsarbetaren Bror Viktor Munkhammar i Kiruna

samt filosofie doktorn Valfrid Palmgren, den 12 januari 1911 atlämnat

betänkande och förslag i ämnet samt Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande

och öfverståthållarämbetet yttrat sig häröfver, kan ärendet nu

föreläggas Kungl. Maj:t.

Innan jag emellertid närmare ingår på de sakkunnigas förslag och

häröfver afgifna yttranden, torde det tillåtas mig att i korthet redogöra

för föreläsningsrörelsens utveckling och nuvarande läge i vårt land.

Den första föreläsningsanstalten i vårt land var det år 1880 upprättade

Stockholms arbetarinstitut, åt hvilket redan år 1881 af Kungl. Maj:t beviljades

ett statsbidrag af 5,000 kronor. Under de närmast följande åren

upprättades föreläsningsanstalter i Malmö, Örebro, Gäfle, Uppsala, Göteborg,

Jönköping, Vänersborg, Norrköping, Visby, Kristianstad, Landskrona, Lund,

Ystad, Hälsingborg, Karlstad, Söderhamn och Östersund samt sedermera och

särskildt efter år 1893 ytterligare i en hel del andra städer och orter.

Emellertid hade vid 1883 års Riksdag motion väckts om ett förslagsanslag

af 20,000 kronor att af Kungl. Maj:t tilldelas anstalter, som i de större

städerna anordnade regelbundna föreläsningskurser för arbetsklassen, under

villkor bland annat att kommuner eller enskilda tillsköte minst lika mycket.

Förslaget föll visserligen, men redan följande års Riksdag biföll på det sätt

en förnyad motion i ämnet, att Riksdagen på extra stat beviljade 15,000

kronor till understöd åt anstalter och föreningar icke blott i städerna utan

äfven på landet, som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen. Från

och med år 1885 har Kungl. Maj:t årligen gjort framställning om anslag för

enahanda ändamål, första gången på 15,000 kronor, därefter i mån af rörelsens

ökade omfattning successivt höjdt till 235,000 kronor för hvartdera af

åren 1910 och 1911. Fn sammanställning af de belopp, som af Riksdagen

på grund af Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställningar anvisats, har följande

utseende:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Matris Nåd. Proposition Nr 216.

för

2>

3>

»

»

hvartdera af åren 1886 och

1887

beviljades

15,000

kronor

» » » 1888—1894

20,000

» » » 1895 och

1896

$

25,000

>

år 1897 beviljades .................

30,000

>

» 1898 » .................

35,000

» 1899 » .................

45,000

■> 1900 » .................

55,000

>

hvartdera af åren 1901 och

1902

beviljades

65,000

» » » 1903 »

1904

100,000

»

år 1905 beviljades .................

125,000

» 1906 » .................

155,000

>

» 1907 » .................

180,000

» 1908 » .................

200,000

» 1909 » ................

220,000

2>

samt för hvardera af åren 1910 och 1911 beviljades 235,000 »

Villkoren för erhållande af statsbidrag voro ursprungligen så formulerade:

att understödsbelopp för hvarje anstalt eller förening ej finge öfverstiga

3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilda tillsköte minst lika mycket som staten;

att föreläsningsanstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som

antoge föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet visst antal timmar i veckan

under 5 till 8 månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriell;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar blefve förbjudna;

samt

att anstalt eller förening, som ville åtnjuta statsbidrag, skulle vara

skyldig att underkasta sig de villkor och kontroller, Kungl. Maj:t kunde

pröfva nödiga och lämpliga.

I dessa villkor hafva sedermera vissa ändringar beslutats eller ifrågasatts.

På framställning af Kungl. Maj:t beslöt sålunda Riksdagen år 1896, att

beträffande anstalt, som hade sin verksamhet helt eller delvis å landet, Kungl.

Maj:t skulle äga att göra af omständigheterna påkallade eftergifter i föreskriften

att »föreläsningarna skulle ordnas regelbundet visst antal timmar

i veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser».

Två år senare infogades bestämmelsen, att anslaget endast finge afse

föreläsningskurser för arbetsklassen.

År 1905 uttalade Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t i enlighet

med statsutskottets hemställan den förhoppningen, att föreläsningarna med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

afseende å ämnesval och framställningssätt måtte anordnas så ändamålsenligt

sorn möjligt, och framhöll Riksdagen särskild! önskvärdheten af att, såsom

ursprungligen vid beviljandet af statsanslag för ändamålet torde varit afsedt,

ifrågavarande föreläsningar, i den mån de voro förlagda till städer

och orter med tillgång till lämpliga föreläsare, mera än på senare tid varit

fallet anordnades såsom sammanhängande undervisningskurser.

Till 1907 års Riksdag framställde 1906 års statsrevisorer en anmärkning,

som gick ut på att föreläsningarna till afsevärdt antal varit af ringa

praktiskt värde för arbetsklassen, och att de för ofta omfattade aflägsna

länders natur och folk, men mera sällan spridde kunskap om hvad vårt

eget land äger af skönhet och utvecklingsmöjligheter. Öfver dessa anmärkningar

yttrade sig därefter länsstyrelserna, flertalet instämmande, men

också framhållande svårigheterna samt oförbehållsamt erkännande, att föreläsningarna

i stort sedt verkat mycket godt, och att de anslagna medlen

vore väl använda. 1907 års statsutskott, som ansåg, att största delen af

föreläsningarna hade visat sig motsvara de fordringar, som enligt revisorernas

uppfattning borde ställas på dem, hemställde, att revisorernas

framställning för det dåvarande icke måtte föranleda till vidare åtgärd,

då det kunde förväntas, att vid den inspektion, hvarje statsunderstödd anstalt

och förening vore underkastad, hvad statsrevisorerna anfört komme

att vinna tillbörligt beaktande. Riksdagens båda Kamrar fattade äfven

besluto i öfverensstämmelse härmed.

År 1908 biföll Riksdagen ett af Kungl. Maj:t på framställning af

folkbildningsförbundet (enligt 1907 års folkbildningsmötes beslut) framlagdt

förslag om ändring af anslagets benämning »föreläsningskurser för arbetsklassen»

till »populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte».

Under verksamhetens fortskridande hade nämligen visat sig, att föreläsningarna

i stor utsträckning besöktes äfven af medelklassen, hvars bildningsbehof

ansågs vara ofta lika stort som kroppsarbetarnas.

De senast gifna bestämmelserna i ämnet återfinnas i nådiga kungörelsen

den 18 juni 1910, hvaraf ett aftryck med tillhörande formulär för

ansökan om statsunderstöd torde som bilaga få fogas vid detta protokoll.

Till och med år 1892 hade statsanslag sökts af och tilldelats allenast

föreläsningsanstalter i städer. Från och med följande år, då statsanslag

första gången utdelades till föreläsningsanstalter äfven på landsbygden,

kan iakttagas en väsentlig stegring i intresset för föreläsningsverksamheten.

Denna stegring har varit fortlöpande i en stadigt stigande kurva. Särskild!

under åren 1902—1908, då de statsunderstödda föreläsningsanstalterna

ökades från 123 till 462, men äfven under de därpå följande åren har

föreläsningsrörelsen fått en allt vidare omfattning; den omspinner nu hela

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 216.

vårt land med öfver 500 under år 1910 statsunderstödda föreningar. Det

successivt ökade anslagsbeloppet har under de senaste åren visat&sio- i det

närmaste tillräckligt för att gifva hvarje anstalt de belopp, hvartill bidragen

från kommun eller enskilda kunde berättiga.

Antalet föreläsningar, som under år 1909 hållits i de statsunderstödda

anstalterna, beräknades i en af kommerskollegii arbetsstatistiska

afdelning uppgjord statistik till omkring 12,000, hvaraf något mera än

en tredjedel i städerna och något mindre än två tredjedelar på landet.

Medeltalet föreläsningar för år räknadt i städernas anstalter beräknades

för samma år till 38 och i anstalterna på landsbygden till 21 — en del

anstalter äro dock icke i tillfälle att anordna mer än 10—12, ja somliga

icke mer än _ 8—9 föreläsningar för år — samt genomsnittskostnaden per

föreläsning till respektive 41 kronor och 38 kronor. För hela riket beräknades

kostnaden till i genomsnitt 39 kronor.

, \ en annan beräkning, som på grundval af infordrade uppgifter från

föreningarna utfördes för samma år af folkbildningsförbundets sekreterare

och framlades vid folkbildningsmötet sommaren 1910, uppgifves medelkostnaden

till mellan 35 kronor och 40 kronor, dock närmare den senare

siffran, och de sakkunniga hafva kommit till enahanda resultat. I kostnaderna

ingår förutom ersättning för resa och vivre ett arfvode, som i

regeln utgör 25 kronor per föreläsning, stundom mera, men som för föreläsare

bosatta på orten ofta är lägre.

För öfrigt. variera kostnaderna i hög grad, från belopp på endast ett

tiotal kronor till ej mindre än ett hundratal kronor. Anledningen härtill

ar, utom olikheten i arfvode, framför allt de olika föreläsningsorternas läge

med afseende på kommunikationer och närhet till bildningsmedelpunkter.

Det visar sig ofta, att större delen af utgifterna för en föreläsning åtgår

till reseersättningen; i en del större städer draga äfven lokalhyra och

annonsering betydliga belopp.

Beträffande inkomsterna utgöras dessa utöfver statsbidraget till största

delen af kommunala anslag; därtill komma föreningarnas medlemsaflifter,

i allmänhet en krona per termin med fritt tillträde till föreläsningarna; vidare

mträdesafgiften för icke medlemmar, vanligen 10 öre per föreläsning, samt

slutligen enskilda anslag och gåfvor. Statsbidraget utgör för ungefär halfva

antalet föreningar 200 400 kronor per år, för de öfriga mera, ända upp

till 2,000 kronor för tre och 2,400 kronor för likaledes tre anstalter. Endast

9 anstalter åtnjöto under år 1910 mindre anslag än 200 kronor.

: Antalet åhörare vid hvarje föreläsning är naturligen i hög grad växlande.

Inom det öfvervägande flertalet föreläsningsanstalter synes det

variera mellan talen 50 och 200, inom några få ligger medelsiffran öfver

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

400, och af endast fem föreningar har den uppgifvits lägre än 40. Såväl

af den vid senast nämnda folkbildningsmöte framlagda undersökningen som

af de sakkunnigas utredning har framgått, att åhörarantalet i stort sedt är stadt

i nåmm stigning, medan endast ett ringa fåtal anstalter af olika anledningar

haft att'' anteckna tillbakagång i åhörarfrekvensen. I de flesta fall

synes en viss konstant åhörarkrets finnas; hvad samhällsställningen beträffar

uppgifvas ungefär hälften tillhöra de egentligen kroppsarbetande

klasserna och den andra hälften medelklassen.

De mest omtyckta föreläsning sä mnena synas höra till grupperna geografi

och reseskildringar, historia, samhällslära samt litteratur. Äfven

naturvetenskapliga ämnen, såsom hälsolära och sadana, som röra sig inom

området för uppfostran och karaktärsdaning, förefalla att äga stor dragningskraft;

däremot intaga de mera praktiska ämnena tillsvidare en något

undanskymd plats. I den mån föreläsningsverksamheten kunnat kombineras

med musikalisk underhållning har detta visat sig öka intresset; för

öfrigt har föreläsarens egenskap af att vara känd och uppskattad för intressant

och populär framställning framstått såsom det mest betydelsefulla

för verksamhetens framgång.

Försök hafva här och där gjorts att genom s. k. serieföreläsningar,

d. v. s. föreläsningar, som i en följd behandla samma ämne eller närbesläktade

sådana under en hel föreläsningstermin eller större delen af densamma,

vinna större djup i och mera behållning af verksamheten. Dessa försök

hafva emellertid, enligt såväl folkbildningsförbundets som de sakkunnigas

utredningar, med få undantag icke slagit särdeles väl ut. Åhörarantalet

har vanligen hastigt minskats under seriens fortgångendast då serien

förlagts till en starkt begränsad tid och fått karaktär af en kort sammanhängande

kurs, har intresset hållits vid lif och då ofta framträdt såsom

synnerligen starkt.

Föreläsningsverksamhetens organisation har med den alltjämt ökade omfattningen

kraft särskilda anordningar. Denna utveckling har gått på i hufvudsak

två linjer. Å ena sidan har gjort sig gällande ett behof af centralbyråer

såsom mellanhand mellan de lokala föreläsningsanstalterna och föreläsarna;

å andra sidan har sammanslutning mellan ett läns eller en särskild

bygds lokala anstalter visat sig alltmera nyttig och nödvändig. Den första

»Centralbyrån för populärvetenskapliga föreläsningar» upprättades år 1898

i Lund. År 1902 bildades i Stockholm »Centralföreningen för populärvetenskapliga

föreläsningar», som året därpå uppgick uti det då bildade

folkbildningsförbundet, hvars föreläsningsbyrå, liksom byrån i Lund, fortfarande

är verksam på området. Sistnämnda år började äfven i Göteborg

»Västra Sveriges folkbildningsförbund» en motsvarande, alltjämt fortfarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

verksamhet, och sedermera hafva tillkommit mindre byråer, en i Norrköpin»

samt en i Skara och Sköfde under namn af »Excelsiorförbundets folkbildnin^sbyrå»,

hvarjämte vissa studentföreningar under olika tider inrättat föreläsningsbyråer.

Såsom förmedlingsbyråer hafva äfven mer eller mindre

verkat, dels studiekommittén inom Sveriges storloge af godtemplarorden,

dels vissa länsförbund af föreläsningsföreningar, såsom de för Norrbotten,*

Värmland och Södermanland. Till understöd för sin verksamhet hafva alla

de nämnda byråerna under kortare eller längre tid åtnjutit statsanslag,

sedan Riksdagen år 1905 på Kungl. Maj:ts förslag medgifvit, att ett belopp

af 4,000 kronor för år, år 1908 höjdt till 8,000 kronor, utaf anslaget

till populärvetenskapliga föreläsningar finge användas till understöd*^

sådana centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande

slag. Centralanstalterna hafva tagit till uppgift att anskaffa dugliga föreläsare,

att genom kringsändande af tryckta meddelanden till de lokala

föreläsningsanstalterna bekantgöra föreläsare, som af centralanstalten godkännas

såsom sådana, och ämnen för deras föreläsningar, att förmedla af

sistnämnda anstalter begärda föreläsningar samt att meddela råd och upplysningar.

De genom centralanstalterna tillgängliga föreläsarna utgöra för

närvarande mera än ett hälft tusental, och torde de genom dem årligen

förmedlade föreläsningarna uppgå till mellan 5,000 och 6,000.

Läns- och bygdeförbunden hafva en annan uppgift än centralbyråerna,

ehuru de som ofvan synes i viss mån ingripit på dessas verksamhetsområde.

De syfta närmast till att ordna föreläsarnas resor inom ett visst område på det

mest praktiska och förmånliga sätt, att gifva stadga åt föreläsningsröfelsen

inom området, att verka för bildande af nya föreläsningsanstalter samt

gifva de ledande männen tillfälle att tillgodogöra sig hvarandras erfarenheter.

Sådana förbund finnas för närvarande i flera län. Det tidigast

tillkomna är Hallands läns föreläsningsförbund, i hvilket äfven ingå°två

mindre bygdeförbund; i Småland finnes ett förbund för Jönköpings län

samt ett för norra och ett för södra Kalmar län. Värmlands, Örebro och

Södermanlands län hafva hvar sitt länsförbund, likaså Västerbottens och

Norrbottens län. Uti andra län finnas dels mindre bygdeförbund, dels

ansatser till bildande af verkliga länsförbund.

På de allra flesta platser, där föreläsningsanstalter finnas, existerar

äfven ett eller flera bibliotek, i många fall med årligt understöd af statsmedel.

Endast ett ringa fåtal af dessa bibliotek ägas och förvaltas dock

föi clä ^ nm0 sanstalten på platsen; de flesta äro kommun-, församlingseller

skolbibliotek eller tillhöra andra föreningar än föreläsningsföreningarna.

På ungefär en femtedel af de platser, där föreläsningsanstalter

verka, saknas ännu för allmänheten tillgängliga bibliotek. Samverkan melBihang

till llikscl. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Anmärkningar

mot

den nuvarande

föreläsningsverksamheten.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

lan föreläsningsföreningar och bibliotek förekommer mycket sparsamt. En

del anstalter hafva dock själfva upprättat bibliotek, och andra finnas, där

man genom förhyrande af vandringsbibliotek och försäljning af småskrifter

visat sig förstå sambandet mellan föreläsningar och själfstudier. De sakkunniga

hafva emellertid ej närmare gått in på detta viktiga område,

utan hänvisat till en inom departementet enligt nådigt bemyndigande

igångsatt utredning om folkbiblioteken i riket.

Efter denna öfversikt öfver föreläsningsrörelsens utveckling och läge

i vårt land, i allt hufvudsakligt byggd på de sakkunnigas utredning,

anser jag mig böra nämna några ord om de väsentligaste anmärkningar,

som inom föreläsningsanstalterna eller från annat intresseradt håll framställts

mot föreläsningsverksamheten sådan den för närvarande bedrifves.

Beträffande utgifterna för rörelsen har sålunda framhållits, att de

mindre och aflägset belägna anstalterna, som ofta äro hardt betungade af

skjuts- och andra resekostnader, blifva otillräckligt understödda.

I fråga om föreläsarna har anmärkts, att vissa föreläsare sakna nödig

kompetens såväl med afseende på ämnets behärskning som i framställningskonst,

särskildt med hänsyn till befolkningens bildningsnivå och uppfattningsförmåga.

Därjämte synes det öfver hufvud taget råda brist på föreläsare,

som kunna behandla landets näringslif och påvisa dess utvecklingsmöjligheter.

Slutligen anmärkes, att en del föreläsare alltför mycket betrakta

sin verksamhet ur geschäftssynpunkt.

Föreläsningarna anses på många håll vara för litet kunskapsgifvande

och lämna ringa positiv behållning.

Af anmärkningar mot föreläsningsrörelsens organisation må här anföras:

en alltför bristfällig kontroll öfver till förmedlingsbyråerna anmälda

och i deras förteckningar upptagna föreläsare, ofullständigheten i dessa

förteckningar, bristande intresse hos och verksamhet af de inspektörer öfver

föreläsningsanstalterna, som i enlighet med Kungl. Maj:ts föreskrift om

kontroll öfver de statsunderstödda anstalterna utses af länsstyrelserna, samt

sist, men icke minst, bristande insikt om lämpligheten af och bristande

intresse för samverkan med ett väl ordnadt biblioteksarbete.

Vidare klagas öfver att på många håll saknas intresse för de nyss omförmälda

länssammanslutningarna, medan det å andra sidan invändes emot

en tendens hos vissa af dem att genom utgifvande af tryckta kataloger öfver

föreläsare och inrättande af en ordnad förmedling af föreläsningar tillägga

sig en verksamhet, som snarare hör de centrala förmedlingsbyråerna till.

Jag har redan i det föregående omnämnt det folkbildningsmöte, som

ägde rum i Stockholm sommaren 1910. Vid detta möte, till hvilket in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 216. 11

ställde sig representanter för föreläsningsanstalter och centrala förmedlingsbyråer

äfvensom en del föreläsare och andra för folkbildningen intresserade

personer, behandlades äfven frågan om föreläsningsverksamhetens ändamålsenliga

ordnande. Efter ingående öfverläggningar enade sig mötet om följande

resolution i föreläsningsfrågan:

»1) Hos Kungl. Maj:t göres framställning därom,

a) att nu gällande föreskrift (»föreläsningarna anordnas regelbundet,

visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade

kurser») ändras därhän, att föreläsningarna böra anordnas i väl

afpassade kurser antingen med visst antal timmar i veckan under fem till

åtta månader eller under kortare tid med en eller flera föreläsningar dagligen,

eller ock på båda dessa sätt;

b) att anslag lämnas till de centrala föreläsningsbyråerna dels för

anordnande af serieföreläsningar genom kompetenta personer, dels till

understöd åt sådana nybildade föreläsningsföreningar, som ej kunna uppfylla

de ekonomiska villkoren för åtnjutande af statsunderstöd;

c) att på enahanda villkor, som för föreläsningsförening är gällande,

statsunderstöd må lämnas åt centrala organisationer, som arbeta i folkbildningssyfte

(folkbildningsföreningar, nykterhetsorganisationer, arbetarföreningar)

för anordnande af sammanhängande föreläsnings- och undervisningskurser

enligt ingifven och af Kungl. Maj:t gillad plan;

d) att inom ecklesiastikdepartementet anställes en sakkunnig rådgifvare,

som granskar ansökningarna om statsunderstöd, samarbetar med föreläsningsbyråerna

och i öfrigt söker bidraga till föreläsningsverksamhetens

— eventuellt äfven biblioteksverksamhetens — sunda utveckling;

e) att tiden, inom hvilken ansökan om statsbidrag; till föreläsningsförening

skall inlämnas, sättes till den 15 november, så att de ordinarie

oktoberstämmorna kunna behandla frågan om kommunala anslag för samma

ändamål in. m.

2) För nedbringandet af de med föreläsningarna förbundna kostnaderna

böra lokalföreningarna mera än hittills sammansluta sig till efter

ortsförhållandena lämpade förbund, som möjliggöra ett större antal föredrag

af en föreläsare under en sammanhängande resa.

Det är önskvärd!, att föreläsningsföreningarna lämna föreståndaren

tillbörlig ersättning för arbete och pekuniär uppoffring, som hans uppdragmedför.

3) Det är önskvärd!, att föreläsarna så vidt lämpligen ske kan utarbeta

och till föreläsningarna medföra s. k. grundlinjer*) med litteratur
-

*) = summarisk redogörelse för föreläsningens innehåll.

Folkbil dningsmötet

år 1910.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Af de sakkuaniga

framlagda

önskemål.

hänvisningar (särskildt s. k. småskrifter), och böra såväl småskrifter och

grundlinjer som annan litteratur genom lokalföreningarnas försorg tillhandahållas

för försäljning vid föreläsningarna, hvarjämtc föreläsarna själfva

böra medtaga böcker till förevisning med upplysning om, hvar de kunna

rekvireras, om pris o. s. v.

Föreläsningsföreningarna böra, om de ej själfva äga bibliotek, träda i

förbindelse med biblioteksanstalter för anskaffande och utlåning af litteratur

för själfstudier i de ämnen, som i föreläsningarna behandlas.

4) Kurser i föreläsningskonstens teknik böra genom centralanstalternas

försorg anordnas för utbildandet af föreläsare.

5) Mötet uttalar den lifiiga förhoppningen, att kommunala och kyrkliga

myndigheter så mycket som möjligt måtte främja föreläsningsverksamheten

genom att tillhandahålla lämpliga lokaler.»

I fråga om folkbiblioteken fattade mötet bland annat ett beslut, som

äfven afsåg föreläsningsrörelsen och var af följande innehåll:

»Samarbete mellan föreläsnings- och biblioteksverksamhet på samma

ort bör anordnas i betydligt högre grad än hittills, då dessa båda verksamhetsgrenar

äro hvarandras nödvändiga komplement.»

Redogörelse för mötets förhandlingar öfverlämnades sedermera till

ecklesiastikdepartementet.

Sedan frågan sålunda utförligt diskuterats af de närmast intresserade,

ansåg jag tiden vara inne att begagna mig af det nådiga bemyndigande

att tillkalla sakkunniga, som, enligt hvad jag redan erinrat, gifvits mig

den 18 juni 1910. Jag öfverlämnade därför i september 1910 ärendets

beredning till de förut omförmälda sex sakkunniga, och öfvergår jag nu till

en redogörelse för det af dem framlagda förslag i ämnet. Dessförinnan

vill jag dock omnämna, att de sakkunniga inhämtat yttranden i ämnet

från samtliga statsunderstödda föreläsningsanstalter i riket.

I en sammanfattning af hvad de uti sitt betänkande anfört betona

de sakkunniga först och främst behofvet af större planmässighet och ökad

kontroll inom den statsunderstödda föreläsningsverksamheten men äfven af

större frihet med afseende på formerna för densamma, samt framlägga därefter

i nämnda syfte följande önskemål:

att föreläsningarna måtte få anordnas antingen såsom hittills spridda

öfver en större del af året eller sammanträngda till en eller derå

kortare tider under året (bygdekurser) eller slutligen både spridda

och sammanträngda, allt lämpadt efter förhållandena på orten;

att anstalt, för hvilken statsbidrag utgår med 300 kronor eller däröfver,

må under vissa förhållanden tillerkännas rätt att använda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

högst en tredjedel af sammanlagda stats- och ortsbidragen för anordnande

af praktiska kurser med elementär undervisning;

att anstalts styrelse måtte verka för biblioteksverksamhets anknytande

till föreläsningarna och tillse, att kännedom om tillgången till dessa

bildningsmedel sprides bland ortsbefolkningen;

att statsbidragets minimibelopp bestämmes till 200 kronor, men att

tillfälle beredes anstalt, som icke uppfyller de ekonomiska villkoren

för statsbidrags erhållande, att genom centralbyrå erhålla

understöd till samma belopp som ortsbidrag under 2Ö0 kronor,

dock under högst tre år;

att flera än en föreläsning sanstalt inom samma kommun icke böra erhålla

statsunderstöd i annat fall, än där hänsynen till olika stadsdelars

läge inom samma stad gör detta nödigt;

att föreläsares reseersättning i fråga om belopp, hvarmed denna öfverstiger

10 kronor, må till hälften bekostas med statsbidrag, som

till föreläsaren utbetalas genom centralbyrå, där resan företagits

på järnväg eller med ångbåt och gällt ekonomiskt mindre bärkraftiga

anstalter;

att endast tre (eventuellt fyra) centralbyråer samt endast ett länsförbund

(för de båda nordligaste länen) måtte erhålla statsbidrag

med högsta belopp af 4,000 kronor för centralbyrå och af 500

kronor för länsförbundet för år räknadt;

att centralbyråerna vid antagande af föreläsare och ämnen skola beakta

de synpunkter, som i de sakkunnigas betänkande framhållits;

att centralbyråernas föreläsningskataloger böra innehålla litteraturförteckningar,

samt kostnadsfritt tillställas hvarje statsunderstödd föreläsningsanstalt

i riket;

att en konsulent i föreläsningsfrågor anställes inom ecklesiastikdepartementet

med uppgift

att granska ansökningarna om statsbidrag till föreläsningsanstalter

och därvid särskildt tillse, att verksamheten inom de olika

anstalterna verkligen tjänar det syfte, för hvilket densamma

är afsedd,

att följa centralbyråernas och föreläsningsanstalternas verksamhet

genom bland annat minst en konferens årligen med ombud

för de förstnämnda,

att ingripa där rättelser synas erforderliga,

att stå till tjänst med råd och upplysningar i hithörande ärenden,

att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer och föreläsningsanstalter

inkommande statistiska uppgifterna;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

De sakkunnigas

motivering.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

att anstalternas ekonomiska redogörelser hos vederbörande länsstyrelser

blifva granskade med särskild hänsyn därtill, att fingerade inkomst-

och utgiftsposter icke godkännas såsom verkliga; samt

att utanordnade statsbidrag måtte genom länsstyrelserna tillställas vederbörande

anstaltsstyrelser med minsta tidsutdräkt och utan kostnader

för mottagarna.

Jag går nu att gifva en öfvcrsikt af motiven till de sålunda framlagda

önskemålen för att därefter återkomma till det förslag, de sakkunniga i

anslutning till desamma afgifvit.

I fråga om syftet med de föreläsningar, det här gäller, anföra de sakkunniga,

att denna verksamhet bör vara ett led i folkbildningsarbetet,

och att hvarje föreläsning bör afse att egga till själfverksamhet i teoretisk

eller praktisk riktning. Till att börja med bör föreläsningen i första rummet

afse att väcka nya tankar och rikta hågen mot nya intressen samt

mot ett bättre tillvaratagande af de lediga stunderna; i detta sammanhang

anbefalles att föreläsningsanstalterna undantagsvis må tillåtas att anordna

äfven goda aftonunderhållningar. I den mån verksamheten kan anses hafva

slagit igenom på en viss ort, måste fordringarna skärpas med afseende på

föreläsningarnas fostrande och kunskapsgifvande möjligheter och det undervisande

syftet mera framträda. De må dock icke likställas med den undervisning,

som gifves i afton- eller yrkesskolor och praktiska kurser och som

med nödvändighet är afsedd för ett begränsadt antal deltagare, medan

föreläsningen riktar sig till ett så godt som obegränsadt antal. Uppenbarligen

med hänsyn därtill, att föreläsningarnas uppgift i enlighet med det

förut anförda icke endast är inriktad på meddelande af kunskaper, hafva

de sakkunniga tänkt sig, att för framtiden i anslagets rubrik icke skulle

ingå orden: »i folkbildningssyfte».

Med afseende på ämnesvalet göra de sakkunniga en del uttalanden, beträffande

hvilka jag tillåter mig hänvisa till det tryckta betänkandet, som

torde få biläggas detta protokoll. Emellertid anser jag mig här böra dröja

något vid deras framställning i fråga om serieföreläsningar och kurser. Den

gällande föreskriften, att »föreläsningarna skola anordnas regelbundet, visst

antal timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser»,

utgör, såga de sakkunniga, det i formellt afseende största hindret för ett ändamålsenligt

anordnande af föreläsningarna, oaktadt Kungl. Maj:t ju har tillfälle

att medgifva lindringar. En stor del anstalter äro för närvarande faktiskt

icke i stånd att anordna mer än hälften så många föreläsningar, som

genom nämnda bestämmelse föreskrifvas såsom ett minimum. I stället för

att hållas regelbundet komma föreläsningarna en gång hvar eller hvarannan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 216.

vecka, ofta med ändå längre mellanrum under föreläsningsterminerna.

Försök att anordna föreläsningarna i »väl afpassade» kurser hafva väl gjorts

på flera ställen, men vanligen utan framgång — åhörarnas intresse har ej

räckt till, isynnerhet då de af olika anledningar nödsakats försumma någon

föreläsning i serien. För att serier skola kunna anordnas med någon

fördel, måste de koncentreras på en kortare tid, eventuellt på en eller två

»bygdekurser» med flera föredrag hvarje dag några dagar i följd. Härigenom

kan intresse väckas för djupare ingående i ett eller flera ämnen

och bildningsintresset på orten öfver hufvud få en uppryckning. I öfverensstämmelse

med från många föreläsningsanstalter uttalad önskan, att

rörelsen måtte få bibehålla sin hittillsvarande frihet i formerna och att anordnande

af serier icke må åläggas anstalterna, anse de sakkunniga den

ändringen af nu gällande villkor för statsbidrag önskvärd, att föreläsningsanstalt

får planlägga sina föreläsningar antingen spridda som hittills

eller sammanträngda under kortare tid eller ock både spridda och sammanträngda

efter förhållandena på orten. Den uppgjorda planen bör bifogas

ansökan om statsbidrag, åtföljd af ett eller flera alternativ. De ifrågasatta

bygdekurserna skulle kunna blifva af stor betydelse och genom praktisk anordning

göras flitigt besökta. Med tre till fyra timmars program hvarje

eftermiddag i fem till sex dagar skulle enligt de sakkunnigas mening ett

ingalunda obetydligt arbete för väckelse och kunskapsmeddelande kunna åstadkommas

dels genom föreläsningar i förbindelse med exkursioner och förevisningar,

dels genom praktiska kurser och slutligen genom öfverläggningar

eller samtal mellan deltagare och föreläsare. Genom en dylik anordning

blefve också kostnaderna per föreläsning mindre, och dessa skulle sålunda

kunna med samma totalkostnad hållas till större antal än spridda föreläsningar.

För att i någon mån tillgodose de framställda krafvel! på, att föreläsningarna

måtte delvis inriktas på uppnående af ett praktiskt syfte, anse de sakkunniga,

att de beviljade anslagsmedlen, som för närvarande ej få användas

för anordnande af praktiska kurser, höra på orter, där tillfälle icke finnes till

elementära praktiska kurser för vuxna, kunna till sammanlagdt en tredjedel

af både stats- och ortsbidrag få användas till praktiska kurser i sådana

ämnen som svenska språket, räkning, kommunalkunskap, bokföring, samaritvård

och barnavård med mera. För att emellertid det ursprungliga syftet

med de för föreläsningar beviljade medlen genom den föreslagna anordningen

icke skall förryckas, föreslå de sakkunniga, att praktiska kurser

endast få anordnas vid anstalter, för Indika statsbidraget utgör 300 kronor

eller därutöfver.

De sakkunniga, som erinra om att minsta antalet föreläsningar hittills

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

KutujI. Maj ds Nåd. Proposition Nr 216.

utgjort 10—12 och någon gång endast 8—9, framhålla önskvärdheten af

att statsunderstödd föreläsningsanstalt må åläggas anordna minst 12 föreläsningar

om året, och att ett minimibelopp af 200 kronor fastställes för

utgående statsbidrag, samt betona i sammanhang härmed, att antalet anstalter,

hvilkas statsbidrag under år 1910 understeg 200 kronor, utgjorde blott nio.

För att emellertid icke alldeles utestänga sådana anstalter, hvilkas

respektive ortsunderstöd icke komme att uppgå till 200 kronor, från erhållandet

af statsbidrag, anse de sakkunniga, att en viss summa — förslagsvis

och högst 3,000 kronor — borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för

att genom centralbyråerna till lika stort belopp som respektive ortsbidrag

tilldelas dylika föreläsningsanstalter, som i öfrigt uppfylla föreskrifna

villkor. Sådan mindre anstalt borde dock endast försöksvis erhålla det nu

föreslagna statsbidraget under hvart och ett af högst tre på hvarandra

följande år, under hvilken tid dess verksamhet borde uppmärksamt följas

af vederbörande centralbyrå.

Med afseende å de föreläsare, som kunna erhållas genom de befintliga

byråerna, framhålla de sakkunniga, att många af dessa äro genom

sin dagliga verksamhet så bundna, att endast ett fåtal af dem kunna

föreläsa när som helst på annan ort, samt att andra till följd af den

rådande bristen på föreläsare blifva antagna af centralbyråerna utan

att äga annat än andrahandskunskaper i sina ämnen; andra åter brista i

sitt framställningssätt. De sakkunniga omnämna, att vid den rådande

svårigheten att anskaffa verkligt goda föreläsare fråga uppstått om anställande

af sådana, som under åtta månader af året helt och hållet stode till föreläsningsanstalternas

förfogande och sålunda under två tredjedelar af året

befunne sig på resande fot. Dessa »statsföreläsare» — så benämnda

vid de tillfällen, då denna tanke diskuterats — skulle erhålla fast lön (jämte

reseersättning) med skyldighet att så godt som dagligen under de månader,

då föreläsningsanstalternas verksamhet pågå, föreläsa enligt viss, på förhand

uppgjord resplan.

Denna lösning anse emellertid de sakkunniga endast i sällsynta fall

kunna gifva ett godt resultat, då ett ideligt upprepande af ett eller ett

fåtal föredrag i längden måste verka aftrubbande på föreläsarens intresse

för sitt uppdrag och till slut alstra ett maskinmässigt framställningssätt

med minskad möjlighet att intressera åhörarna och rycka dem med.

Naturligtvis finnas undantag, och en och annan föreläsare skulle nog,

anse de sakkunniga, utan nu nämnda risk kunna ägna sig helt åt den

ifrågavarande verksamheten. Men de sakkunniga finna den lämpligaste

anordningen då vara, att vederbörande centralbyrå tager hand om saken och

underrättar föreläsningsanstalterna samt uppgör resplan för den sålunda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

disponible föreläsaren, utan att därmed binda någondera parten för framtiden.

Denna väg torde, framhålles det, vara den enda lämpliga i sträfvandet

att så mycket som möjligt binda en god föreläsare vid verksamheten.

Beträffande frågan om utbildande af blifvande föreläsare hafva de sakkunniga

intet förslag att göra, utan hänvisa på de bemödanden i denna väg,

som kommit till synes i vissa studentföreningars arbeten i Uppsala och Lund.

Då det äfven med den största samvetsgrannhet vid föreläsarnas antagande

kan hända,, att anmärkningar sedermera framställas mot föreläsarna, anse

de sakkunniga dessas fortsatta verksamhet böra blifva föremål för kontroll.

I detta sammanhang må erinras om, att de sakkunniga vilja för framtiden

inskränka de statsunderstödda förmedlingsbyråerna till ett antal af tre, högst

fj-ra, i s) fte att medföra större likformighet vid föreläsarnas antagande och

bättre möjlighet att följa och bedöma deras verksamhet. De lokala krafter, som

af intresse för saken och mot ingen eller ringa ersättning föreläsa vid föreläsningsanstalterna

å den ort, där de äro bosatta, hafva enligt de sakkunnigas mening

alltjämt en uppgift att fylla, men böra icke, såsom öfriga föreläsare, intagas

i föreläsningsförteckningarna och behöfva gifvetvis ej godkännas af

någon centralbyrå.

I fråga om kostnaderna för föreläsningarna ägna de sakkunniga hufvudsakligen

sin uppmärksamhet åt föreläsarnas arfvode och utgiftsberäkning.

Med afseende på arfvodet anse de sakkunniga hvarken höjning eller

sänkning af det nu utgående regelmässiga arfvodet af 25 kronor lämpligen

komma i fråga, lika litet som det kan blifva tal om en gradering af

arfvodesbeloppet efter föreläsarens skicklighet. Genom användande af lokala

krafter kunna dock kostnaderna för mindre bärkraftiga anstalter nedbringas,

liksom äfven genom användning af de tryckta föredrag med skioptikonbilder,

som tillhandahållas t. ex. af folkbildningsförbundet. För

nedbringande af föreläsningsanstalternas utgifter för resekostnader anbefalles

dessas fördelning på flera föreläsningar och erinras om de

ofvan omtalade länsförbundens och andra sammanslutningars nyttiga

verksamhet^ i denna riktning. Men därjämte föreslå de sakkunniga i samma

syfte, att Kungl. Maj:t skulle äga disponera högst 10,000 kronor till resekostnadsbidrag

att genom centralbyrå utbetalas för föreläsare hos aflägset

liggande föreläsningsanstalter. Detta bidrag borde icke utbetalas direkt

till vederbörande anstalt, utan på det sätt komma densamma till godo,

att den centralbyrå, genom hvilken den ene eller andre föreläsaren rekvirerats,

till honom utbetalar hälften af det belopp, hvarmed resekostnaden

öfverstiger 10 kronor. Därvid åsyftas särskild! de nordligaste länen och

Gottland. ö

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 151 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlts Nåd. Proposition Nr 216.

Af motiveringen liksom af de nyss anförda önskemålen framgår, att

resekostnadsbidrag afses endast för järnvägs- och ångbåtsresor. För skjutskostnader

skulle föreläsningsanstalter och länsförbund helt svara själfva,

eventuellt med bidrag af landstingen. Statsbidrag till resekostnaders betäckande

skulle hufvudsakligen gifvas åt smärre, ekonomiskt mindre bärkraftiga

anstalter, och beviljandet skulle i hvarje särskild! fall bero på

vederbörande centralbyrås pröfning.

Något bestämdt dagtraktamente såsom ersättning för vivre och logi

vilja de sakkunniga ej föreslå, utan anse att föreläsaren bör beräkna ersättning

efter verkliga utgifter för husrum och mat, att fördelas mellan de

under en resa besökta anstalter.

Att, såsom sker vid centralbyrån i Lund, de ekonomiska mellanhafvandena

mellan de lokala anstalterna och föreläsarna uppgöras genom centralbyrå,

finna de sakkunniga mycket svårt för öfriga delar af Sverige,

men betona önskvärdheten af kontroll från centralbyråernas sida öfver de

ekonomiska uppgörelserna mellan föreläsare och föreläsningsanstalter, detta

för att motverka vissa föreläsares tendens att uppskörta föreläsningsanstalterna.

I anslutning till folkbildningsmötets förberörda resolution, punkt 2,

anse de sakkunniga, att ett efter omfattningen af vederbörande föreläsningsanstalts

verksamhet lämpadt arfvode må kunna utgå till anstaltens

föreståndare för hans arbete och därmed understundom förenade pekuniära

uppofringar.

I öfrigt är värdt att lägga märke till de sakkunnigas påpekande åt att

vissa föreläsningsanstalter stundom, i syfte att få större statsbidrag, upptagit

fingerade utgiftsposter för lokalhyra eller för arfvode åt styrelse och

föreståndare. Sådant bör vid ansökningshandlingarnas granskning i länsstyrelserna

om möjligt uppmärksammas och anmärkas.

Med afseende på det fall, att samma föreläsningsanstalt anordnar

föreläsningar på olika platser inom samma område, anmärka de sakkunniga

att, om därigenom föreläsningarnas antal på en och samma plats

inskränkes till endast några få årligen med långa mellantider, dessa fåtaliga

föreläsningar ej kunna anses vara af den betydelse, att staten bör

bidraga med ekonomiskt understöd. De sakkunniga anse, att minsta antalet

föreläsningar, som en statsunderstödd anstalt bör åläggas att anordna under

året, skall uppgå till tolf; dessa tolf må ej anordnas å olika lokaler, om

ej dessa äro så belägna, att ortsbefolkningen icke af vägafståndet hindras

att besöka samtliga lokaler. Vill en dylik anstalt på en eller flera aflägsna

platser inom verksamhetsområdet anordna ett fåtal föreläsningar på hvardera,

så böra kostnaderna härför täckas af medel, som icke ingå vare sig

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

i statsbidraget eller i det däremot svarande bidraget från orten. Önskar

anstalt anordna, för år räknadt, minst tolf föreläsningar på hvardera af

två eller flera platser inom sitt verksamhetsområde, så bör hvar och

en af dessa platser betraktas såsom berättigad till statsbidrag och anstalten

såsom en sammanslutning af två eller flera lokalanstalter under en gemensam

organisation.

Att såsom i vissa fall skett tilldela två eller flera anstalter i samma

stad statsanslag, anse de sakkunniga olämpligt, utom då folkmängden och

afstånden mellan olika stadsdelar göra det nödigt. Då bör emellertid fordras,

att de olika anstalterna och deras filialer fördelas efter olika stadsdelars

behof. I öfverensstämmelse härmed skulle af de fyra anstalter i hufvudstaden,

som för närvarande åtnjuta anslag, Stockholms arbetarinstitut,

Södermalms arbetarinstitut samt Borgarskolan kunna fortfara att uppbära

anslag med bibehållande af verksamheten i nuvarande lokaler, medan däremot

Stockholms arbetarförening, som numera använder förhyrd lokal,

borde åläggas att flytta sin verksamhet till en stadsdel, som saknar föreläsningsverksamhet.

Likaledes skulle i Norrköping, där två helt nära

hvarandra förlagda anstalter för närvarande åtnjuta understöd, den mindre

af dem åläggas flytta sin verksamhet, så att denna komme en annan stadsdel

till godo.

I fråga om upplåtande af skollokaler för föreläsningarna instämma

de sakkunniga i folkbildningsmötets förut omförmälda uttalande i punkt 5,

dock med framhållande af att denna fråga är en rent kommunal angelägenhet.

Att fordra att föreläsningsanstalterna vid anskaffande af föreläsare

skulle vara bundna vid centralbyråernas förteckningar, vore enligt de sakkunnigas

mening omotiveradt, men å andra sidan äro centralanstalterna obetingadt

nödvändiga för att man skall kunna räkna på tillgång till erkändt

goda och disponibla föreläsare. De sakkunniga framhålla, att med årens

ökade erfarenhet de befintliga centralbyråerna blifvit allt mera skickade att

pröfva anmälda föreläsare och deras ämnen och därjämte visat sig kunna

medverka till införande af ordning och reda i verksamheten. Bibehållandet

af byråerna i Stockholm, Lund och Göteborg ansåge de sakkunniga icke

behöfva närmare motiveras; att sammanslå dem till en vore ej att förorda

på grund af de svårigheter, som skulle uppstå. Men fråga vore, mena

de sakkunniga, om några andra förinedlingsanstalter än dessa tre behöfvas.

Efter att hafva omnämnt de öfriga förmedlingsanstalter, soin under olika

år åtnjutit anslag eller för närvarande innehafva sådant, uttala de sakkunniga

som sin mening, att flertalet i dessas kataloger upptagna föreläsare

med lika stor fördel kunde ingå i de nämnda tre hufvudbyråernas förteck
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

ningar, om hvilka de sakkunniga vilja föreslå, att de samtliga skola

kostnadsfritt tillställas hvarje föreläsningsanstalt. Genom förmedlingens

koncentrering på detta sätt skulle enligt de sakkunnigas mening planmässigheten

i hela föreläsningsverksamheten främjas; möjligheten af understöd

åt en eventuellt i framtiden nödig särskild byrå för Norrland borde

dock ej vara utesluten. I afvaktan härpå föreslå de sakkunniga, att nuvarande

länsförbund och liknande sammanslutningar, huru önskvärda de

än äro, icke skola få något understöd från statens sida, utan böra de för

sin verksamhet vara hänvisade till landstings- och andra ortsbidrag. Härvidlag

måste emellertid enligt de sakkunnigas mening ett undantag göras

för en sammanslutning mellan föreläsningsanstalterna i de båda nordligaste

länen, där föreläsarnas resor i regeln måste ställas så, att ett flertal

lokala anstalter kunna besökas under en sammanhängande resa. För

ett dylikt förbund med expedition (såsom för närvarande för Norrbottens

län) i Luleå anse de sakkunniga, att statsbidrag — med hänsyn till de

ifrågavarande landsdelarnas aflägsna läge — fortfarande bör beviljas.

I samband med frågan om ordnandet af förbindelsen mellan föreläsare

och föreläsningsanstalter genom centralbyråerna behandla de sakkunniga

förslaget att anställa inom ecklesiastikdepartementet en sakkunnig rådgifvare.

Med den omfattning, föreläsningsverksamheten nu nått, finna de

dess praktiska ordnande och sunda utveckling med nödvändighet kräfva en

sådan anordning.

Denne konsulent i föreläsningsärenden skulle enligt de sakkunnigas mening

få följande, i de framställda »önskemålen» angifna uppgifter:

att granska ansökningarna om statsbidrag till föreläsningsanstalter och

därvid särskildt tillse, att verksamheten vid de olika anstalterna verkligen

tjänar det syfte, för hvilken densamma är afsedd;

att följa centralbyråernas och föreläsningsanstalternas verksamhet genom

bland annat minst en konferens årligen med ombud för centralbyråerna;
att

ingripa, där rättelser synas erforderliga;

att stå till tjänst med råd och upplysningar i hithörande ärenden;

att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer och föreläsningsanstalter

inkommande statistiska uppgifterna.

Det vore emellertid ej nödvändigt att för detta ändamål upprätta

en ny befattning inom departementet. Konsulenten skulle endast under

sex veckor, högst två månader af året behöfva vara till hands inom departementet,

nämligen från den dag, då ansökningar om statsbidrag skola

vara inlämnade, till dess han hunnit granska dem och till departementschefen

deröfver lämnat utlåtande. Under den öfriga delen af året borde

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

konsulenten vara tillgänglig för att på anmodan lämna råd och upplysningar

eller mottaga anmärkningar rörande föreläsningsverksamheten samt

sålunda vara skyldig att dels besvara hithörande skrivelser, dels vara

att personligen träffa exempelvis under en timme två dagar i veckan.

Därjämte borde han — där han fått kännedom om missförhållanden —

ingripa och skriftligen meddela rättelser eller, där så erfordrades, själf

besöka eu föreläsningsanstalt för att genom sammanträde med dess inspektör

och styrelse söka åstadkomma ändringar och förbättringar i densammas

verksamhet.

I ersättning borde konsulenten åtnjuta ett fast arfvode af 2,000 kronor

samt 800 kronor till expenser och 300 kronor för resor och besök

vid föreläsningsanstalter. För det fall, att han ej vore bosatt i Stockholm,

borde dagtraktamente å 10 kronor för den tid af året, han vore sysselsatt

inom depaitementet, jämte reseersättning utgå till honom med tillsammans

högst 700 kronor. Kostnaderna borde alltså beräknas till 2,600 kronor,

därest . konsulenten är bosatt i Stockholm, i annat fall till 3,300 kronor!

Hittillsvarande inspektion genom af Konungens befallningshafvande

förordna^ inspektor anse de sakkunniga böra bibehållas. Den hide visserligen

på åtskilliga håll utöfvats utan förstående och till ringa eller intet

gagn, men hade dock sin betydelse för styrkande åt vederbörande styrelses

och föreståndares befogenhet att lyfta medel med mera. Att öfverflytta detta

t. ex. till kommunalnämndens ordförande skulle vara mindre lämpligt, då ett

flertal anstalter hvar för sig kunna vara beroende af två eller fleixf kommuner

anslag. Förordnandet bör lämnas till personer med intresse för föreläsningsverksamheten.

Atom hittillsvarande inspektion böra föreläsningsanstatterna vara skyldiga

att skriftligen besvara förfrågningar af konsulenten. Deras styrelse

skall uppgöra program för läsåret och föra statistik öfver åhörarantalet

vid hvarje föredrag. För att konsulenten må kunna i möjligaste mån hafva

inblick i verksamheten, hafva af de sakkunniga upprättats förslag till formulär

ej blott för ansökning om statsbidrag utan äfven till ett flertal bilagor.

Äfven centralbyråerna skulle enligt de sakkunnigas mening vara skyldiga

att skriftligen besvara af konsulenten gjorda framställningar, lämna

upplysningar om föreläsare och anstalter samt vidtaga smärre af konsulenten

anbefallda utredningar. Den del af anslaget" till populärvetenskapliga

föreläsningar, som Ivungl. Maj:t kan använda till understödjande

af centi albyraer för närvarande 8,000 kronor — föreslå de sakkunniga

höjd till 10,000 kronor på grund af det ökade arbete och de kostnader,

som blifva en följd af den nya organisationen. Denna skulle nämligen,

utom hvad som redan är nämndt, för dem innebära skyldighet att i sina

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 216.

kataloger upptaga närmare specifikation än hittills af föreläsningsämnena,

vidare förslagsplaner för serieföreläsningar och bygdekurser samt slutligen

vid hvarje föreläsningsämne förteckning å litteratur, som af han diar eller

åtminstone berör ifrågavarande ämne.

En af de oftast förekommande anmärkningarna mot föreläsningarna

är, att de icke gifva tillräckligt kvantum kunskap som positiv behållning.

Härutinnan framhålla de sakkunniga, att äfven om man icke förbiser,

att syftet med de populärvetenskapliga föreläsningarna, frånsedt

de ifrågasatta kurserna, ej kan vara att direkt och uteslutande meddela

kunskap utan snarare att ge en väckelse till själfverksamhet, så vore det

påtagligt att, om detta syfte skall kunna nås, föreläsningarna måste

förbindas med anordningar för underlättande af bokliga studier. Det är

för detta ändamål de sakkunniga föreslagit bland annat, att centralbyråerna

skulle upprätta litteraturförteckningar. Ur dessa, enligt uppgifter från

föreläsarna, upprättade förteckningar skola, föreslå de sakkunniga, de lokala

föreläsningsanstalterna i sina tryckta program för föreläsningsterminen

upptaga det, som hör till de där upptagna föreläsningarna, jämte upplysning

om Indika af anförda böcker, som på orten finnas tillgängliga för

hemlån eller som saluhållas vid föreläsningen i fråga.

De sakkunniga framhålla emellertid, att för detta ändamål fordras samverkan

mellan föreläsningsanstalten och ortens bibliotek, om sådant finnes;

om bibliotek saknas, bör föreläsningsanstaltens styrelse taga initiativ till

bildande och upprätthållande af ett sådant genom penningbidrag från

orten och från staten; vidare framhålla de sakkunniga önskvärdheten af att

vederbörande kommun själf upprättar och underhåller bibliotek. Dår fast

bibliotek saknas, eller samverkan med ett sådant ej kan uppnås, anbefalles

att hyra vandringsbibliotek; centralanstalter, som tillhandahålla sådana,

böra anmodas att upprätta vandrande specialbibliotek med böcker, hvilkas

innehåll ansluter sig till särskilda grupper af föreläsningsämnen eller som

är sammansatt med särskild hänsyn till föreläsningsprogrammet för en viss

termin. Ytterligare böra föreläsningsanstalterna genom försäljning af populära

och billiga småskrifter i anslutning till föreläsningarna bidraga

till spridande af god och billig litteratur. Vid sådana anordningar skulle

det stundom framställda krafvet på s. k. grundlinjer —- korta sammandrag

af en föreläsnings innehåll med data, siffror och litteraturförteckning

kunna bortfalla. Meningarna om värdet af dessa grundlinjer äro delade,

och tillhandahållande af sådana i större utsträckning skulle för centralbyråerna

blifva en vansklig sak.

Jag tror mig nu hafva redogjort för det väsentligaste i de sakkunnigas

motivering och vill endast tillägga, att de sakkunniga betonat, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

föreskrifterna i öfrigt för föreläsningsanstalterna böra göras så vida som möjligt

med hänsyn till anstalternas växlande storlek och utvecklingsmöjligheter.

Sin till mig afgifna, på ofvan anförda motivering grundade hemställan

i ärendet hafva de sakkunniga formulerat på följande sätt:

A. att de för åtnjutande af statsunderstöd till populärvetenskapliga

föreläsningar fastställda villkoren måtte erhålla följande Undrade lydelse

att understöd till föreläsningsanstalt utgår med lägst 200 kronor och

högst 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilda för anordnande af sådana föreläsningar

tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vardas af en styrelse, som antager föreståndare

och lärare;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för ifrågavarande

undervisning lämpliga lärarkrafter;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna;

att anstalten skall vara skyldig att underkasta sig de villkor och kontroller,

som i öfrigt af Kungl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga;

B. att den kungörelse, som af Kungl. Maj:t årligen utfärdas rörande

ansökningar om statsbidrag till ifrågavarande verksamhet, måtte

a) erhålla följande ändrade rubrik:

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående understöd åt anstalter för

populärvetenskapliga föreläsningar;

b) innehålla följande tillägg:

1) föreläsningarna må anordnas antingen spridda öfver en större del

af året eller sammanträngda till en eller flera kortare tider af året (bygdekurser)

eller slutligen både spridda och sammanträngda, allt lämpadt

efter förhållandena på orten;

2) anstalt, som erhåller statsbidrag till belopp af 300 kronor

eller däröfver,. kan efter därom gjord ansökan tillerkännas rätt att använda

högst en tredjedel af sammanlagda stats- och ortsbidragen för anordnande

af praktiska kurser med elementär undervisning, därest förhållandena på

orten synas erfordra det;

3) föreläsningsanstalt skall vara underkastad inspektion såväl af

ecklesiastikdepartementets föreläsningskonsulent som ock (af den person,

som Konungens befallningshafvande äger att förordna);

c) ändras sålunda:

1) att tiden för inlämnandet af ansökningar framflyttas till den 15

november och tiden för länsstyrelsernas öfversändande af desamma till

ecklesiastikdepartementet till den lo december;

De sakkunnigas
hemställan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

2) att — i öfverensstämmelse med den föreslagna rubriken — orden

»anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningskurser

i folkbildningssyfte» ersättas med orden »anstalter och föreningar,

som anordna populärvetenskapliga föreläsningar»;

3) att uttrycket »lokal anstalt» ersättes med »föreläsningsanstalt»;

4) att orden »centrala anstalter» utbytas mot »centralbyråer»;

5) att följande sats utgår: »hvarjäinte det skall åligga vederbörande

styrelse att vid undervisningsårets slut till Vår befallningshafvande afgifva

i två exemplar redogörelse angående anstaltens eller föreningens verksamhet

under året; skolande det ena af dessa exemplar insändas till

ecklesiastikdepartementet».

C. att ur det cirkulär till statskontoret m. fl., som af Ivungl. Maj:t

årligen utfärdats i slutet af december, men hvilket — därest ofvan framställda

förslag vinna beaktande — hädanefter lärer komma att utfärdas

tidigast omkring den 1 februari det år, för hvilket statsbidrag beviljats, måtte

utgå följande stycke:

»1 afseende å den i berörda kungörelse meddelade bestämmelsen angående

föreläsningarnas ordnande hafva Vi funnit godt att för dem bland

ofvannämnda anstalter, som hafva sin verksamhet å landsbygden eller dels

i stad och dels å landet, göra sådana eftergifter, att vid dessa anstalter

ifrågavarande föreläsningar må hållas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i ansökningshandlingarna angifna planer».

D. att Ivungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning därom,

att af det belopp, som framdeles kan komma att anvisas för anordnande

af populärvetenskapliga föreläsningar, må ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
1)

högst 10,000 kronor (för närvarande 8,000 kronor) till centralbyråer,

som förmedla föreläsningar, och till ett länsförbund mellan föreläsningsanstalterna

i de båda nordligaste länen, börande centralbyrå åtnjuta

högst 4,000 kronor och det nämnda länsförbundet högst 500 kronor

för år räknadt;

2) högst 3,300 kronor såsom arfvode jämte reseersättning, dagtraktamenten

och expenser till en hos ecklesiastikdepartementet anställd konsulent

för frågor, som angå föreläsningsverksamheten;

3) högst 10,000 kronor att genom centralbyrå utbetalas till resekostnadsbidrag

för föreläsare till aflägset liggande föreläsningsanstalter; och

4) högst 3,000 kronor såsom tillfälligt understöd genom centralbyrå

åt nybildade anstalter, som icke från orten kunnat erhålla det för statsbidrags

utgående föreskrifna minimibeloppet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Öfver de sakkunnigas betänkande hafva, såsom jag förut omtalat, utlåtanden

infordrats från samtliga länsstyrelser och öfverståthållarämbetet i

Stockholm. Halfva antalet länsstyrelser hafva lämnat förslaget helt och

hållet utan anmärkning. Af de Övriga hafva en del, nämligen de i Göteborgs

och Bohus län, i Skaraborgs, i Värmlands och i Västerbottens län låtit

sina utlåtanden åtföljas af yttranden från vissa på området verksamma

korporationer i vederbörande län, nämligen i Göteborgs och Bohus län

Vendelsbergs föreläsningsanstalt, Göteborgs arbetarinstitut, Lundby arbetarinstitut

och Västra Sveriges folkbildningsförbund, i Skaraborgs fän Excelsiorförbundet,

i Värmlands län Värmlands föreläsningsförbund och i Västerbottens

län Västerbottens föreläsningsförbund. Jag lämnar här en öfversikt

öfver de framställda anmärkningarna, ordnade efter deras innehåll.

Därvid följer jag i hufvudsak samma uppdelning af frågan, som återfinnes

i min framställning af de sakkunnigas utlåtande. Jag vill sålunda först

uppehålla mig vid frågan om ser ^föreläsning ar och kurser.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför i allmänna ordalag, att större uppmärksamhet

än hittills bör ägnas åt att i serier sammanföra likartade

ämnen, oafsedt om de bilda en sammanhängande kurs. Om de föreslagna

praktiska kurserna yttra sig dels ett par af länsstyrelserna, dels de fyra

sammanslutningarna i Göteborgs och Bohus län. Mot den föreslagna bestämmelsen,

att högst en tredjedel af sammanlagda stats- och ortsbidragen

skall få användas för praktiska kurser med elementär undervisning, efter

därom gjord ansökan, anför länsstyrelsen i Malmöhus län, att särskildt

nådigt tillstånd ej bör fordras af dem, som redan haft dylika kurser, samt

att i förslaget saknas formulär till sådan ansökan, vidare att dylika kurser

endast böra afse vuxna, samt slutligen att medgifvandet bör formuleras

såsom »rätt att använda högst en tredjedel af statsbidraget för anordnande

af praktiska kurser med elementär undervisning, under förutsättning att

minst lika mycket af ortsbidraget därtill användes». Göteborgs arbetarinstitut

anser, att till praktiska kurser borde få användas högst en tredjedel

af statsbidraget, oafsedt hur mycket af ortsbidraget som därtill användes.

Med hänsyn till de praktiska kursernas stora betydelse, som bör starkare

betonas, ifrågasätter Lundby arbetarinstitut äfvensom Konungens befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län, att ett alldeles särskildt anslag

därför må ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Vendelsbergs föreläsningsanstalt,

som föreslår, att statsanslagets rubrik skall lyda: »anslag till populärvetenskapliga

föreläsningar i folkbildningssyfte eller allmännyttiga lärokurser»,

finner det särskildt ensidigt, att föreläsningsanstalterna finge anordna

för landsbygdens befolkning kurser i bokföring, landthushållning,

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 151 Raft. 4

Infordrade

yttranden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

skogs- och trädgårdsskötsel m. m. och för fabriksbefolkningen kurser i det,

som närmast hör till dess yrken o. s. v.

Med anledning af att de sakkunniga velat begränsa kretsen af de föreläsningsanstalter,

som skulle få anordna praktiska kurser, till sådana, hvilka erhålla

statsbidrag till 300 kronor och däröfver, anmärker Västra Sveriges folkbildningsförbund:

»Praktiska kurser behöfvas ofta bäst i de trakter, som

ligga aflägsna från kulturcentra, men som just dessa trakter sällan kunna

uppfylla villkor för högre statsanslag än minimum (enligt de sakkunnigas

förslag 200 kronor) skulle med den föreslagna bestämmelsen behofvet ej

afhjälpas där det är som mest trängande. Kurserna behöfva icke årligen

återkomma på samma plats. De kunna ordnas på olika platser år efter

år och borde åtnjuta ett särskildt anslag, som periodvis komme alla trakter

till godo».

De sakkunniga hafva vidare föreslagit, att direkt statsunderstöd bör utgå

med lägst 200 kronor, men att anstalter, hvilkas ortsunderstöd ej uppgår till

nämnda summa, må kunna genom centralbyråerna försöksvis under tre år

understödjas med mindre, mot ortsbidraget svarande belopp. Häremot anför

länsstyrelsen i Älfsborgs län, att bidrag af statsmedel öfver hufvud

knappast bör förekomma till föreningar, som ännu äro till sitt framtida

fortbestånd så osäkra som de, hvilka ej kunna uppbringa ett ortsbidrag af

200 kronor. Västra Sveriges folkbildningsförbund förmenar, att understöd

till ifrågavarande föreningar bör utgå i form af gratisföreläsningar, anordnade

af centralbyråerna, som därigenom kunde förvissa sig om att understödet

blefve effektivt och dessutom genom sina föreläsare erhålla kunskap

om förhållandena på platsen.

I samband härmed må anföras, att Vendelsbergs föreläsningsanstalt

föreslagit, att vid fördelning af anslaget hänsyn bör tagas till föregående

års åhörarantal.

I fråga om fordringarna på de anlitade föreläsarnas kompetens säger

sig Lundby arbetarinstitut hafva önskat bestämdare uttalanden och klarare

formulering än de sakkunniga gifvit.

Kostnaderna för föreläsningarna, särskildt i hvad de utgöras af föreläsarnas

reseersättning, beröras i flera af de inkomna yttrandena. Dessa behandla

särskildt förslaget att till Kungl. Maj:ts förfogande skulle ställas, åt

anslagets totalsumma, ett belopp af 10,000 kronor att genom centralbyrå

utbetalas som resekostnadsbidrag för föreläsare hos aflägset liggande anstalter,

med hälften af kostnaderna för resa med järnväg eller ångbåt i hvad de

öfverstiga 10 kronor. Konungens befallningshafvande i Älfsborgs län tvekar

om resebidrag öfver hufvud bör utgå, då detta dels komme att blifva mycket

ojämnt fördeladt, dels möjligen komme att försvaga omtanken om ett ekono
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

miskt ordnande af resorna. Länsstyrelsen i Blekinge län förordar att ersättning

må utgå för resekostnader i allmänhet således äfven för skjutsresor.

Äfven Konungens befallningshafvande i Västerbottens län, såväl som samma

läns föreläsningsförbund, anser, att resekostnadsbidraget bör omfatta äfven

skjutsresor, då detta län har få järnvägsförbindelser och då ångbåtsresor under

den tid föreläsningarna pågå endast undantagsvis kunna förekomma. Till de

langa och dyrbara skjutsresorna kan icke landstinget, såsom de sakkunniga

föreslagit, bidraga väsentligt, då landstinget i nämnda län redan är starkt

betungadt med utgifter och ej kan årligen offra mer än 150 kronor inalles

på föreläsningsverksamheten. Äfven Värmlands föreläsningsförbund finner

skäligt, att understöd af förenämnda 10,000 kronor borde utgå för alla

slags resekostnader, men ej utlämnas genom centralbyråerna utan fördelas

på länsförbunden, som dessutom borde söka understöd af landstingen för

samma ändamål.

De sakkunniga hafva antydt, att vissa föreläsningsanstalter för att få

större statsbidrag upptagit fingerade utgiftsposter, samt hemställt, att sådant bör

vid länsstyrelsernas granskning af ansökningshandlingarna uppmärksammas

och anmärkas. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner det svårligen möjligt

att inom länsstyrelsen, hvars granskning är rent formell, utöfva en

sådan kontroll; länsstyrelsen i Västerbottens län vill öfverlämna denna

kontroll åt den föreslagna statskonsulenten, och länsstyrelsen i Jönköpings

län anser det böra föreskrifvas, att föreningarnas ansökningar om bidrag

skola åtföljas af styrkt redogörelse med uttrycklig försäkran om att inga

fingerade poster förekomma.

Med anledning af de sakkunnigas önskemål, att ej flera än en föreläsningsanstalt

inom samma kommun må erhålla statsunderstöd annat än i

visst angifvet fall, uttalar sig öfverståthållarämbetet i Stockholm på anförda

grunder emot krafvet på förflyttning af någon af hufvudstadens föreläsningsanstalter

såsom villkor för fortsatt understöd. Västra Sveriges folkbildningsförbund

anför, att flera anstalter inom samma kommun kunna hafva

sitt berättigande särskild! som filialer. Man kan därvid tillämpa samma

system, som förbundet föreslagit beträffande ekonomiskt illa lottade föreningar,

d. v. s. understöd i tre år i form af gratisföreläsningar, ordnade

genom en centralbyrå. Lokalerna böra dock vara så aflägsna från hvarandra,

att de som regel hafva hvar sin åhörarkrets.

Hvad därefter angår centralbyråer och länsförbund har Västra Sveriges

folkbildningsförbund, som själf utöfvar centralbyråverksamhet, ansett, att

hvarje centralbyrå bör hafva sitt afgränsade verksamhetsområde. Alla inom

vederbörande byrås område förlagda statsunderstödda föreläsningsanstalter

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

skulle åläggas att till denna byrå årligen ingifva statistik samt dit vända sig

med sina anmärkningar och önskemål.

De sakkunniga hafva uttalat, att endast tre centrala förmedlingsanstalter

tills vidare behöfvas, och att nuvarande länsförbund och liknande

sammanslutningar icke böra åtnjuta understöd från statens sida i annan

män, än att länsförbunden för Norrbottens och Västerbottens län må, om

de sammanslås, kunna erhålla intill 500 kronor per år för föreläsningsförmedling

inom de båda nordligaste länen, med expedition i Luleå. Häremot

betonar centralstyrelsen i Värmlands län länsförbundens betydelse, isynnerhet

vid föreläsningsturnéer, och hemställer om ändring i de sakkunnigas

förslag i enlighet med anvisningar från samma läns föreläsningsförbund.

Detta förbund föreslår, att lokala anstalter, mer än 15 mil aflägsna

från centralbyrå, skola sammanslutas till länsförbund, som hvart annat

eller tredje år utge förteckning öfver inom länet bosatta föreläsare. Förbunden

skola anordna turnéer af föreläsare och betala åt föreläsaren hans

resa, vivre och logi, samt till lättnad för de längst bort liggande anstalterna

fördela kostnaderna mellan lokalföreningarna, som endast skulle hafva

att till föreläsaren utbetala det bestämda arfvodet. Äfven andra förslag, på

hvilka jag här ej kan ingå, hafva af nämnda förbund framlagts till en

fastare organisation af föreläsningsanstalterna uti länsförbund.

Det i Skaraborgs län och öfverhufvud i Västergötland arbetande Excelsiorförbundet

har i en särskild, af flera bilagor åtföljd inlaga lämnat utförlig

redogörelse för sin verksamhet som förmedlings- och centralanstalt

för föreläsningsverksamheten i dessa trakter och utvecklat, hvarför det anser

sig behöfva anslag af statsmedel. Dess gagnande verksamhet har vitsordats

af länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Förslaget om sammanslagning af de båda öfver-norrländska länsförbunden

till ett, med expedition i Luleå, såsom villkor för statsanslag, har

i båda länen mötts med gensägelse. Båda länsstyrelserna anse, att hvardera

länet krafvel- sitt eget särskilda förbund, beroende på olika ortsförhållanden,

stora afstånd, dåliga postförbindelser och på nödvändigheten,

att den ledande mannen i förbundet är val förtrogen med de lokala förhållandena

på hvarje föreläsningsort. Länsstyrelsen i Norrbottens län drager

i tvifvelsmål, att 500 kronor skulle vara tillräckligt för båda länens gemensamma

behof. Konungens befallningshafvande i Västerbottens län och

samma läns föreläsningsförbund finner ett anslag på 200 kronor ensamt

för detta läns behof vara lämpligt.

Förslaget att inom ecklesiastikdepartementet anställa en konsulent i

föreläsningsärenden har på alla håll upptagits välvilligt eller lämnats utan

anmärkning. Öfverståthållarämbetet i Stockholm ifrågasätter, att den för

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 216.

konsulentens arbete beräknade tiden skulle vara för rundligt tilltagen.

Hans arbete skulle kunna inskränkas till en kortare tid och någon nedsättning

i arfvodet därför kunna äga rum. A andra sidan påyrkar Värmlands

läns föreläsningsförbund, att konsulenten må aflönas bättre än föreslaget

är och då bör ägna hela sin tid åt sin uppgift. Bland annat bör

han tid efter annan närvara vid länsförbundens sammankomster för att där

sammanträffa med de lokala anstalternas ledande krafter, men behöfver icke

regelmässigt träffas en timme två dagar i veckan.

Beträffande den föreslagna konsulentens verksamhet har jag redan anfört

länsstyrelsens i \ ästerbottens län förslag angående skyldighet för

honom att undersöka, om fingerade utgiftsposter förekomma. Det må

tilläggas, att samma läns föreläsningsförbund framhåller, att konsulenten

ej må beifra en eventuell brist i öfverensstämmelsen mellan det verkligt

utförda programmet för årets fölreäsningar och det för ansökan om statsanslag

uppgjorda, detta på grund af svårighet särskildt i aflägsnare orter

att genomföra i alla detaljer just det tilltänkta programmet.

Beträffande de hittillsvarande inspektörerna, hvilkas afskaffande ifrågasatts

men dock ej föreslagits, anser länsstyrelsen i Uppsala, att de höra

bibehållas, och att för dem bör utarbetas en instruktion eller promemoria

att af länsstyrelsen samtidigt med förordnandet tillställas dem.

I detta sammanhang må anföras, att Konungens befallningshafvande

i Jönköpings län afstyrker de sakkunnigas hemställan, att föreläsningsanstalterna

icke skola vara skyldiga att till Konungens befallningshafvande

inlämna årsredogörelse.

De sakkunniga hafva uttalat, att centralbyråernas årliga föreläsningskataloger

böra innehålla litteraturförteckningar, som kostnadsfritt tillställas

hvarje statsunderstödd föreläsningsanstalt i riket. Härom anmärker Västra

Sveriges folkbildningsförbund att, då föreläsningsförteckningarna år efter

år äro tämligen lika, böra, sedan en fullständig förteckning med litteraturhänvisningar

tryckts, de följande endast upptaga'' hänvisningar till nya

ämnen eller nyutkommen litteratur, hvarvid den första förteckningen

tryckes i så stor upplaga, att den i mån af behof kan rekvireras allt framgent.

För täckande af kostnaderna tänker sig förbundet en årsafgift från

de lokala anstalterna af 2 kronor.

Sambandet mellan föreläsnings- och bokverksamheten har i öfrigt ej

i annan mån berörts i de inkomna yttrandena än att Konungens befallningshafvande

i Uppsala län finner önskvärdt, att litteratur öfver ämnen, som

behandlas i serier af föreläsningar på samma ort, må samtidigt eller tidi^ate

göras tillgänglig på orten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Med anledning af de sakkunnigas formulär till ansökningshandling

för erhållande af statsbidrag har länsstyrelsen i Malmöhus län anmärkt

att, då ansökan ingifves af anstalt i stad, bör upptagas löpande års kommunala

anslag jämte uppgift om det belopp, som anstalten ämnar söka

för nästkommande år. Då städernas budget som regel uppgöres först i

december, kan nämligen i en ansökan ingifven före den 15 november ej

bestämdt uppgifvas, hvad anstalten skall erhålla som kommunalt anslag

under nästa år.

Till sist må, i anledning af de sakkunnigas uttalade önskemål att utanordnade

statsbidrag måtte med minsta tidsutdräkt och utan kostnader

för mottagaren tillställas vederbörande anstalt genom länsstyrelsen, här

antecknas, att flera länsstyrelser i sina ingifna yttranden förklarat, att så i

verkligheten städse sker inom deras län.

Beparte- Då jag nu går att framlägga den uppfattning, jag själ! bildat mig i

mentschefen. föreliggande frågan, vill jag emellertid inledningsvis betona, att huru

man än organiserar föreläsningsverksamheten, hur frikostigt den än understödes

af det allmänna, kommer det dock innerst an på beskaffenheten af

de personer, som uppbära rörelsen, om densamma skall blifva till stort

och bestående gagn. Det fordras framsynthet och insikt om folkets andliga

och materiella behof hos de ledande männen, det fordras hos föreläsarna

kunskaper i allmännyttiga och intresseväckande ämnen och förmåga

att på ett lättfattligt och underhållande sätt framlägga dessa kunskaper,

det fordras slutligen praktiskt organisatoriskt sinne hos dem, som på de

särskilda orterna stå i spetsen för det lokala arbetet, så att de första att

af tillgängliga medel göra det bästa möjliga, att samverka med närliggande

lokala anstalter samt att öfver hufvud anordna föreläsningarna

så, att de blifva hvad de böra vara, ej blott en nyttig förströelse, utan

impulser till själf verk samhet och fortsatta studier. Allt detta kan man,

som sagdt, icke åstadkomma med yttre anordningar, om än till synes så

ändamålsenliga, men åtskilligt torde dock kunna uträttas i syfte att bibehålla

och förstärka den goda riktning, som i stort sedt utmärker den nuvarande

föreläsningsverksamheten.

Af alla de förslag och önskemål, som från sakkunnigt hall framkommit

i denna fråga, är det särskildt ett, som vunnit mitt lifliga intresse.

Jag syftar härmed på tanken att inom ecklesiastikdepartementet

anställa en konsulent, som vid fördelningen af statsanslaget skulle gå

departementschefen till banda och för öfrigt genom en rådgifvande och

granskande verksamhet öfvervaka och befrämja föreläsningsrörelsens utveckling.

Det är min tro att, om man blott finner den rätte mannen för

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. May.ts K ad. Proposition Nr 21G.

denna befattning'', den skall blifva af det största gagn för ifrågavarande

viktiga gren af folkbildningsrörelsen, tillföra densamma en lifgifvande kraft

och förläna den erforderlig stadga. Vidare har jag känt mig tilltalad af

tanken att, utan att kringskära den frihet och den frivillighet, som dock

är föreläsningsrörelsens innersta lifsnerv, förläna de centrala byråerna en

något mera ledande ställning i förhållande till de lokala anstalterna än

som nu äger rum. Äfven detta torde vara ägnadt att bidraga till rörelsens

ändamålsenliga utveckling.

Efter dessa mera allmänna betraktelser vill jag till en början erinra

om det utlåtande i fragan, som giordes vid 1910 års folkbildningsmöte,

och för hvilket jag redan förut (sid. 11) redogiort. De väsentligaste

önskemål och anmärkningar, som där fingo sitt uttryck, torde kunna

sammanfattas så:

Ä) Beträffande organisationen: Anställande af en föreläsningskonsulent

i ecklesiastikdepartementet, anslag till centralbyråerna för anordnande af

serieföreläsningar och stödjande af nybildade föreningar, anslag äfven

åt andra centrala, i folkbildningssyfte arbetande organisationer för anordnande

ai föreläsnings- och undervisningskurser, allmännare sammanslutning

af lokalföreningarna i ortsförbund, anordnande af kurser i föreläsningskonstens

teknik.

B) Angående den lokala verksamheten: klätt att med större frihet

fördela föreläsningarna under föreläsningsterminen, framskjutande af tiden,

inom hvilken ansökan om statsbidrag skall inlämnas, från den 1 oktober

till den 15 november, ökad samverkan med folkbiblioteken, arbete för

bokspridning, pekuniär ersättning åt anstalternas föreståndare för deras

arbete.

Såsom af det föregående framgår hafva de sakkunniga, Indika haft att

behandla frågan i hela dess vidd, tagit största hänsyn till flertalet sålunda

framställda önskemål och anmärkningar. I några fall hafva emellertid

dessa icke vunnit direkt understöd, såsom med afseende på frågan om anordnande

al serieföreläsningar genom centralbyråerna, anslag åt centralorganisationer,

som icke direkt tillhöra föreläsningsverksamheten, samt anordnande

af kurser i föreläsningskonstens teknik. Jag skall tillåta mig att

om dessa, punkter yttra några ord, innan jag går att i hufvudsaklig anslutning

till de sakkunnigas framställning framlägga mina förslag i ämnet.

£ Hvad angår den af folkbildningsmötet väckta frågan om anordnande

af serieföreläsningar genom centralbyråerna — jag återkommer strax

till spörsmålet, om serieföreläsningar öfver hufvud taget kunna anses önskvärda

— vill jag uttala den meningen att, om ändrade bestämmelser

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

angående föreläsningarna blifva utfärdade, på sätt jag i det följande vill

föreslå — bestämmelser som åsyfta ökad frihet i fråga om formerna för

föreläsningsverksamheten —- man torde böra afvakta verkningarna häraf,

innan man gifver sig in på den af folkbildningsmötet föreslagna nyheten.

Beträffande tanken på anslag åt andra centrala organisationer, som

arbeta i folkbildningssyfte, än nämnda centralbyråer, för anordnande^ af

sammanhängande föreläsnings- och undervisningskurser, så har denna fråga

af de sakkunniga så vidt jag funnit endast så till vida upptagits till

pröfning, att de ansett hvarje förening eller institution jämväl sadana

med andra uppgifter — höra erhålla statsbidrag för föreläsningsverksamhet,

därest den uppfyller för statsbidrags åtnjutande i allmänhet fastställda

villkor.

Jag ansluter mig härutinnan till de sakkunniga och vill i detta sammanhang

påpeka, att redan nu hvarje i folkbildningssyfte arbetande sammanslutning,

äfven om den vid sidan däraf arbetar för andra uppgifter,

kan erhålla statsbidrag, om den uppfyller bestämmelserna härför. Med den

större frihet i formerna, som jag i det följande vill föreslå, skulle det dock

för framtiden ställa sig lättare för dylika föreningar att komma i åtnjutande

af statsunderstöd än nu är fallet.

Till spörsmålet om kurser i föreläsningskonstens teknik ställa sig de sakkunniga

ganska reserverade. Bristen på kompetenta föreläsare synes mig

dock vara en af de mest framträdande och oftast anmärkta uti föreläsningsrörelsen.

Det förefaller mig därför, som om lämpliga medel att

afhjälpa denna brist borde uppsökas och åtgärder i sådan riktning understödjas.

Jag anser äfven, att med det ökade anslag till centralbyråer, som

jag i enlighet med de sakkunnigas förslag ämnar föreslå, eu eller annan

af dessa byråer lämpligen kunde göra försök med anordnandet af dylika

kurser, så att man blefve i tillfälle att bilda sig en positiv uppfattning

om hvad därmed kunde vinnas.

Jag öfvergår nu till de sakkunnigas särskilda hemställanden och i

anledning däraf gjorda erinringar samt följer därvid samma uppdelning

som i det föregående.

I fråga om syftet med föreläsningarna har jag ingen invändning emot

de sakkunnigas framställning (sid. 14). Jag finner det alltså icke nödigt

att i anslagets rubrik bibehålla orden: »i folkbildningssyfte». Vidare ansluter

jag mig till deras med folkbildningsmötets resolution öfverensstämmande

förslag, att föreläsningarna må kunna anordnas med större frihet

än hittills. De sakkunniga hafva framhållit, att den nuvarande allmänna

bestämmelsen om att föreläsningarna skola anordnas »i väl afpassade

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

33

kurser» måste anses afse s. k. serieföreläsningar samt på anförda skäl —

hufvudsakligen svårigheten att sammanhålla åhörarna — uttalat, att en

generell dylik bestämmelse icke är lämplig. Däremot påpeka de sakkunniga,

att om frihet gifves att sammantränga föreläsningarna på kortare

tid än som nu är händelsen — nu äro »visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader» föreskrifna — serieföreläsningar kunna vara

till största gagn och äro värda all uppmuntran. Vidare påpekas, att

lämpliga platser för serieföreläsningar företrädesvis äro till finnandes i

orter med sammanträngd befolkning, medan däremot på andra platser

spridda föreläsningar äro att föredraga. De sakkunniga förorda därför

större frihet med afseende å formerna, så att man må kunna efter orternas

olika förhållanden inrätta sig på ändamålsenligaste sätt. I enlighet

med detta de sakkunnigas uttalande, hvilket jag, som sagdt, i allo biträder,

skulle jag vilja föreslå, att för framtiden i denna kardinalpunkt skall

gälla följande bestämmelse: föreläsningarna skola så anordnas att de,

efter ortens förhållanden, antingen jämnt fördelas öfver föreläsningsåret

eller ock helt eller delvis sammanföras till kurser på kortare tid.

Likaså finner jag, för tillgodoseende i någon mån af kraf ven på

en omläggning af föreläsningsrörelsen i praktisk riktning, lämpligt att på

orter, där tillfälle ej finnes till elementära praktiska kurser för vuxna, en

viss del af för föreläsningsverksamhet tillgängliga medel kan få användas

för dylika kurser uti ämnen sådana som svenska språket, räkning, kommunalkunskap,

bokföring, hälsovård, barnavård o. d. Denna del finner jag

lämpligast kunna begränsas till en tredjedel af sammanlagda stats- och

ortsbidraget och böra få användas på detta sätt utan att nådigt medgifvande

därtill särskild! inhämtas. Kontroll öfver dessa kurser torde kunna

ernås på samma sätt som öfver föreläsningarna, d. v. s. genom granskning

af den redogörelse och den arbetsplan, som skola vidfogas ansökan om statsbidrag.

På de grunder, som anförts af Västra Sveriges folkbildningsförbund,

(sid. 26) anser jag, att den föreslagna begränsningen af rätten att på detta

sätt använda föreläsningsmedel till anstalter, som åtnjuta statsbidrag till

belopp af minst 300 kronor, bör bortfalla. Däremot finner jag, åtminstone

för närvarande, ej nödvändigt att sätta i fråga ett särskild! anslag för dylika

understöd. I sådant afseende torde erfarenheterna af den nu föreslagna

ändringen böra afvaktas.

Mot det såsom regel föreslagna minimibeloppet af 200 kronor

åt föreläsningsanstalt, som skall åtnjuta bidrag af statsmedel, har

jag intet att erinra. Jag finner äfven lämpligt att, på sätt de sakkunniga

hemställt, sådana anstalter, hvilkas respektive ortsunderstöd

ej uppgår till 200 kronor, må försöksvis under tre år genom veder
Biliang

till Riltsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

hörande centralbyrå kunna erhålla högst lika stort belopp af statsmedel,

som ortsbidraget utgör. Härigenom kan ett ortsintresse, som i

begynnelsen till följd af en måhända naturlig tröghet ej framträder med

tillräcklig styrka, få tid på sig att växa till och visa, om utvecklingsmöjligheter

finnas. Saken torde lämpligen kunna ordnas så, att det belopp,

som Kungl. Maj:t finner skäligt tilldela en sådan anstalt, ställes till

vederbörande centralbyrås förfogande för anstaltens räkning att användas

på sätt jag i det följande skall angifva. De medel, som på detta sätt

skulle tagas i anspråk, torde kunna begränsas till det af de sakkunniga

angifna belopp, högst 3,000 kronor för år; därmed bör understöd kunna

lämnas åt omkring ett 20-tal anstalter årligen. Af Västra Sveriges folkbildningsförbund

har föreslagits, att detta understöd skulle utgå i form af

föreläsningar, anordnade af centralbyråerna utan kostnad för lokalanstalten.

Jag finner detta förslag tilltalande så till vida, som därigenom en närmare

förbindelse skulle åstadkommas mellan centralbyrån och anstalten. Därmed

skulle visserligen i någon man brytas mot principen att föreläsningsanstalterna

själfva få välja sina föreläsare, men endast i hvad det gäller

statsunderstödet, då ju de öfriga medlen finge fritt användas. För att

gifva centralbyråerna tillfälle att tillämpa nämnda system utan att ändock

nödga dem därtill, vill jag föreslå, att understödet må enligt centralbyrås

bepröfvande kunna gifvas antingen i penningar eller i form af dylika gratisföreläsningar

för en understödsbeloppet motsvarande summa.

Hvad angår kostnaderna för föreläsningarna har det väckt min uppmärksamhet,

att de sakkunniga icke upptagit något förslag om begränsning

uppåt för föreläsarens vivre och logi, ehuru en sådan begränsning till

högst 10 kronor per dag är tillämpad åtminstone af en af våra föreläsningsbyråer.

Jag anser, att centralbyråerna böra åläggas att föreskrifva

de i deras kataloger upptagna föreläsare nämnda maximum, under framhållande

tillika att endast verkligt häfda kostnader få debiteras.

De sakkunnigas förslag om att till lättnad för aflägsna och ekonomiskt

mindre bärkraftiga orter staten skulle träda emellan genom att betala

hälften af det belopp, hvarmed resekostnaden — hänned afses endast

de direkta utgifterna för biljetten — öfverstiger 10 kronor, har kritiserats

från olika håll därför, att ersättningen enligt förslaget endast afser järnvägs-

och ångbåtsresor (af hvilka de senare mera sällan förekomma under

denna verksamhet! men icke skjutsresor. Det synes mig på de grunder,

som anförts och till hvilka jag tillåter mig hänvisa (sid. 26, 27), skäligt, att

äfven skjutsresor få inräknas, om sådan ersättning öfver hufvud skall

utgå, hvilket jag för min del finner så mycket mera lämpligt, som det torde

vara just i dessa fattiga och från landets kulturcentra aflägsna trakter som

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

behofvet af folkbildningens höjande lärer framträda starkast. Om staten,

såsom man tänkt sig, endast skulle ersätta en mindre del af resekostnaderna

och de lokala föreningarna själfva få bära den ojämförligt större

delen, torde man icke behöfva befara, att de senare af utsikten att möj
ligen

framdeles erhålla en obetydlighet af sina utgifter ersatta skulle förledas

att planlägga sin föreläsningsverksamhet på ett oekonomiskt sätt.

De sakkunnigas förslag synes mig vidare ur den synpunken innebära

någon orättvisa, att föreningar, som kanske fått vidkännas ganska betydliga

resekostnader för sina föreläsare, icke skulle få något understöd för

sådana kostnader annat än i de fall, då de begagnat sig af så aflägset

boende föreläsare, att resekostnaden öfverstigit 10 kronor. Mig synes, som

om en rättvisare och jämnare fördelning af det ifrågasatta understödet skulle

erhållas, om den sammanlagda kostnaden under året för ersättning till föreläsarnas

resor uppdelas på antalet hållna föreläsningar samt understöd af

statsmedel tilldelas med hälften af det belopp, hvarmed resekostnaderna

i genomsnitt för hvarje föreläsning öfverskjuta en viss summa. Denna

summa synes mig lämpligen kunna sättas försöksvis till 8 kronor, hvilket

vid denna beräkning torde kunna anses ungefärligen motsvara det belopp

af 10 kronor, de sakkunniga vid sitt beräkningssätt ansett skäligt. Härvid

bör vidare iakttagas, att vid alla s. k. turnéer, eller då föreläsare under

en resa från sin hemort och tillbaka håller mera än en föreläsning, resekostnaden

bör uppdelas på de olika föreläsningarna. Om i en föreläsningsanstalt

under året hållits exempelvis 20 föreläsningar och utbetalats

en sammanlagd reseersättning af 240 kronor, så skulle anstalten enligt

det af mig framlagda förslaget hafva att utfå 40 kronor i statsunderstöd,

motsvarande hälften af skillnaden mellan 8 X 20 = 160 kronor och 240

kronor. Emellertid torde, såsom ock de sakkunniga tänkt sig, endast mera

aflägset liggande och på grund af befolkningens gleshet eller af andra

orsaker ekonomiskt mindre bärkraftiga föreningar böra komma i åtnjutande

af här ifrågavarande statsbidrag.

Gifvetvis komma dock från många håll anspråk på dylikt understöd

att framkomma, anspråk som det kan blifva svårt att afvisa, om icke en

begränsad summa står till förfogande för ändamålet. En sådan begränsning

anser jag nödvändig. Det af de sakkunniga för ändamålet förordade

belopp, 10,000 kronor, synes mig emellertid väl högt.

De resekostnader, för hvilka mindre bärkraftiga anstalter enligt det

föregående skulle kunna få någon ersättning af statsmedel, kunna ju icke

vara till siffran kända förr än med utgången af året. Anspråk på statsunderstöd

för det gångna årets resekostnader lära således icke kunna ingifvas

till Ivungl. Maj:t förr än sedan ansökningarna om statsunderstöd

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 216.

för föreläsningsverksamheten för det kommande året redan inlämnats, enligt

förslaget senast den 15 november. Det till bidrag för resekostnader afsedda

beloppet skulle således antagligen komma att utdelas senare än det

egentliga anslaget för föreläsningsverksamhetens stödjande.

Om jag än i princip ansluter mig till den nu dryftade punkten i förslaget,

anser jag mig dock icke böra föreslå, att i anslagssumman för

år 1912 beräknas något belopp såsom bidrag till ersättande af resekostnader

under år 1911. Hela den föreslagna omläggningen af föreläsningsverksamheten

är ju afsedd att träda i tillämpning först från och med

år 1912, och de lokala anstalterna hafva ju i sin budgetsplan för innevarande

år icke kunnat beräkna något ytterligare bidrag af statsmedel

utöfver det de redan erhållit. Vid bestämmandet af statsanslaget för år

1913 synes mig emellertid hänsyn böra tagas till här berörda behof af

medel till understöd åt vissa anstalter, och torde också till dess en utredning

om det belopp, som för ändamålet blir erforderligt, kunna utföras.

Eu föreskrift att de ekonomiska mellanhafvandena mellan föreläsare

och anstalter skola regleras genom centralbyråerna anser jag, i likhet mod

de sakkunniga, af praktiska skäl svår att genomföra. Däremot böra centralbyråerna

i görligaste mån utöfva kontroll öfver att icke vid genom

deras förmedling anordnade föreläsningar större honorar fordras och

betalas än hvad i byråförteckningen angifvits såsom dels i allmänhet, dels

eventuellt för särskilda föreläsningar gällande. Lokalanstalterna, som ju

hafva tillgång till centralbyråernas förteckningar öfver föreläsarna, böra

icke underlåta att bringa till vederbörande centralbyrås- kännedom, om

föreläsare skulle framkomma med högre anspråk än som i förteckningen

angifves.

De sakkunniga hafva uttalat, att föreståndare för lokal anstalt bör i

mån af omfattningen utaf hans arbete och därmed förenade pekuniära

uppoffringar kunna tillerkännas någon ersättning. Dylik ersättning utgår

i många fall redan nu, om än i allmänhet med ganska obetydliga belopp.

För min egen del anser jag obetingadt lyckligast, om vederbörande anstalt

kan till föreståndare finna en person, som af intresse för saken utan

hvarje godtgörelse arbetar för anstalten. Fall kunna emellertid förekomma,

kanske ej så sällan, då ett mindre arfvode icke kan anses annat än skäligt

eller till och med oundgängligt. Om jag således icke kan helt motsätta

mig, att medel för föreläsningsverksamheten i någon mån användas till

godtgörande af föreståndares arbete, anser jag dock såsom regel riktigast,

att föreståndarskapet är oatiönadt, och att, där undantag härifrån måste

ske, gränserna för denna princips öfverskridande blifva synnerligen snafva.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 216. 37

Det synes lämpligen kunna uppdragas åt den föreslagna konsulenten att

vaka häröfver.

Beträffande det af de sakkunniga berörda förhållandet, att fingerade

utgiftsposter någon gång förekomma i de lokala anstalternas uppgifter,

är jag af den meningen, att visserligen länsstyrelserna — såsom Konungens

befallningshafvande i Kopparbergs län anmärker — svårligen kunna kontrollera,

att sådana utgiftsposter ej upptagas, men torde de genom lämpliga

föreskrifter i instruktion för af dem förordnade inspektörer kunna sörja

för att genom deras försorg dylikt såvidt möjligt förekommes.

Jag instämmer i de sakkunnigas mening att föreläsningsanstalt, som

åtnjuter statsunderstöd, bör åläggas att anordna minst 12 föreläsningar

årligen — det minsta antal som nu förekommer har uppgifvits till 8—9.

Om minimibidraget sättes till 200 kronor och minimibudgeten sålunda

till 400 kronor, bör detta utan svårighet låta sig göra. Visserligen är

medelkostnaden per föreläsning för närvarande beräknad till 39 kronor,

hvilket för 12 föreläsningar gör 468 kronor, men dels torde densamma

genom det föreslagna resebidraget, när detta tillkommer, kunna något nedbringas,

dels lära i allmänhet de på enskild väg sammanbragta medlen

något öfverstiga statsbidraget, och slutligen må de minsta anstalterna tillse,

att de genom användande af billigare krafter, i den mån det är nödvändigt,

lyckas få sin budget att gå ihop.

I fråga om det fall, att föreläsningar anordnas på olika platser inom

samma anstalts verksamhetsområde, anser jag att, därest detta utgöres af

en kommun, frihet må råda att växla lokal, såsom nu ofta sker, då föreläsningarna

på landsbygden förläggas till skolhusen i olika delar af en

församling. Endast i undantagsfall och på därom framställd ansökning synas

mig två eller flera mindre kommuner i detta afseende kunna få betraktas

såsom ett föreläsningsområde. I regel bör ej heller mer än en föreläsningsanstalt

inom en och samma kommun åtnjuta statsanslag. Mot utfärdande af

bestämda föreskrifter i denna riktning hyser jag dock betänkligheter; genom

införande af den sakkunniga pröfning af ansökningarna, som efter upprättande

af konsulentbefattningen skulle komma dessa till del, torde de af

de sakkunniga antydda olägenheterna kunna på den godvilliga öfverenskommelsens

väg undanröjas.

De sakkunnigas förslag angående centralbyråer och länsförbund torde

vara den punkt, där meningarna mest gå i sär. För min del biträder jag

de sakkunnigas mening, att en centralisering af förmedlingsarbetet till en

byrå ej vore lycklig, samt att bibehållandet af centralbyråerna i Stockholm,

Göteborg och Lund är obetingadt lämpligt. Däremot kan jag icke, på

de grunder som anförts uti förut (sid. 28) omnämnda yttranden från våra

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

båda nordligaste län, anse, att en sammanslutning af dåvarande länsförbund

vore önskvärd. Om föreläsningsrörelsens utveckling visar nödvändigheten

eller lämpligheten af en särskild centralbyrå för hela Norrland

— hvilket dock för lång tid framåt synes mindre sannolikt — så lärer

en dylik centralbyrå icke böra och ej heller behöfva blifva utan statsanslag.

Men att emot de intresserades å orten egen önskan framtvinga

en gemensam institution för de bägge nordligaste länen torde icke vara att

anbefalla.

I fråga om länsförbunds och liknande sammanslutningars verksamhet

kan jag icke finna annat än att goda skäl anförts för att denna i

vissa fall må kunna understödjas äfven af statsmedel, där tillräckligt understöd

från de lokala anstalterna samt från landstingen ej kunnat beredas.

För att tillbakahålla öfverdrifna anspråk har jag emellertid tänkt

mig, dels, såsom jag nyss antydde, att understöd till dylika sammanslutningar

bör vara undantag, ej regel, dels ock att understödets belopp i allmänhet

ej bör öfverstiga 100 kronor. I några fall torde dock ett högre

belopp erfordras. Detta har särskildt angifvits vara fallet hvad Västerbottens

län angår, och beloppet af det statsunderstöd, som för detta förbund

behöfves, har angifvits till 200 kronor. Norrbottens läns förbund

har redan i tre år åtnjutit 300 kronor i anslag och torde fortfarande vara

i behof af minst samma belopp. Jag anser, som sagdt, att icke blott dessa utan

möjligen äfven några andra förbund kunna befinnas vara af sådan betydelse

för föreläsningsverksamheten inom det område, där de verka, att de äro förtjänta

af bidrag för sitt arbete ur den för understödjande af centrala anstalter

reserverade delen af statsanslaget. Förbunden kunna ju dels genom

praktiskt anordnande af turnéer, särskildt i glest befolkade trakter, dels

genom uppammande af intresse för föreläsningarna, där sådana ännu ej

hållits, dels genom framdragande af lokala krafter i föreläsningsarbetets tjänst

och slutligen genom utbytet af praktiska erfarenheter mellan de vanligen

två gånger om året samlade representanterna för föreläsningsföreningarna

verka i hög grad nyttigt. Jag delar visserligen de sakkunnigas mening, att

egentliga föreläsningsbyråer, med alla en centralanstalts uppgifter ej behöfvas

till större antal än de tre ofvan nämnda i Stockholm, Göteborg och

Lund, men anser på anförda skäl icke möjligheten böra afskäras för länsförbunden

att, i den mån så kan finnas nödigt och nyttigt, erhålla understöd

af statsmedel. De böra dock naturligtvis afhålla sig från att ingripa

på områden, som måste anses särskildt tillkomma de egentliga centralbyråerna.

Fördelningen af dessa understöd bör lämpligast ske efter undersökning

och förslag af föreläsningskonsulenten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Beträffande förslaget om inrättandet af en konsulentbefattning — det

enligt min mening viktigaste momentet i de sakkunnigas förslag — är det

med tillfredsställelse som jag konstaterar, att detsamma i denna punkt

mötts af ett enstämmigt gillande. Jag har också redan förut tillkännagifvit

min anslutning till förslaget härom. De föreslagna bestämmelserna

om konsulentens åligganden anser jag lämpliga och ansluter mig äfven till

åsikten, att den utsedde personen ej nödvändigtvis behöfver vara bosatt i

hufvudstaden. Befattningen synes mig böra tillsättas för kortare tid, då

det kan vara af vikt att genom ombyte af innehafvare tillgodose önskemålet

af att nya impulser få göra sig gällande. Konsulentens arfvode

föreslår jag, i enlighet med de sakkunnigas hemställan, till 2,000 kronor

för år. Öfverståthållarämbetets uppfattning, att detta arfvode skulle vara

väl rikligt, kan jag ej dela. Ty om än den egentliga tjänstgöringen i departementet

ej blir så betydande, blir i stället konsulentens korresponderande

verksamhet utsträckt öfver hela året och säkerligen mycket omfattande.

Något särskildt anslag för expenser och resor anser jag icke behöfligt.

Då konsulenten skulle komma att tjänstgöra i departementet såsom

särskild föredragande af ärenden rörande populärvetenskapliga föreläsningar

samt i öfrigt hafva att fullgöra åtskilliga åligganden af öfvervägande

departemental natur, torde de expenser, som stå i sammanhang med hans

verksamhet, böra utgå af det under riksstat ens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. Hvad beträffar

konsulentens resekostnader anser jag skäligt, att han åtnjuter rese- och

traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente för de

resor, han enligt af departementschefen godkänd plan kan komma att företaga,

samt därjämte, därest han icke är bosatt i hufvudstaden eller dess

omedelbara närhet, äfven för den tid, han tjänstgör i departementet. De

konsulenten för ifrågavarande resor, eventuellt vistelse i hufvudstaden, tillkommande

ersättningar torde höra utgå af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: rese- och traktamentspenningar.

Beträffande den lokala inspektionen af föreläsningsanstalterna anser

jag, att de nuvarande af länsstyrelserna utsedda inspektörerna böra bibehållas,

och ansluter mig till den af Konungens befallningshafvande i Uppsala

län''uttalade meningen, att en särskild instruktion bör för dem utarbetas

att tillställas dem samtidigt med det årliga förordnandet. Saknaden

af en sådan instruktion har säkerligen medverkat till, att inspektörernas

verksamhet hittills på sina håll varit af ringa betydelse.

Föreläsningsanstalterna torde böra förpliktas att vid ansökning om

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

statsunderstöd foga redogörelse för sin verksamhet i två exemplar, och

torde det ena böra stanna i Konungens befallningshafvandes förvar.

Hvad angår de sakkunnigas förslag om åliggande för centralbyrå att

upprätta litteraturförteckningar, som skulle införas i byråns föreläsningskatalog,

förefaller det mig, som om det vore möjligt att utfinna ett mera

praktiskt sätt än att alla tre byråernas kataloger, som enligt förslaget

skulle kostnadsfritt tillställas alla statsunderstödda föreläsningsanstalter i

riket, skulle år efter år upptaga hvar sin litteraturförteckning, hvilken

naturligtvis i stort sedt blefve tämligen enahanda. Sannolikt skulle genom

den af mig antydda förenkling kostnaderna för ifrågavarande litteraturförteckningar

kunna något nedbringas. Å andra sidan lärer emellertid

arbetet med sammanförandet af desamma till en enda blifva ganska betungande

och måhända medföra särskilda utgifter. Med hänsyn dels härtill,

dels ock till mitt nyss framställda förslag om understöd jämväl åt

vissa länsförbund och liknande sammanslutningar ur den del af statsanslaget,

som utgår till centrala anstalter, vågar jag icke förorda någon

ändring i de sakkunnigas förslag, att det hittills för ändamålet utgående

beloppet, 8,000 kronor, måtte höjas till 10,000 kronor.

De sakkunnigas hemställan, att högsta till centralbyrå utgående belopp

skulle fixeras till 4,000 kronor, anser jag icke påkalla någon särskild framställning

från min sida. Då det är fråga om fördelning af ett förhållandevis

så obetydligt belopp som 10,000 kronor mellan ett fåtal anstalter, synes

mig redan i de angifna faktorerna ligga en tillräcklig begränsning.

De sakkunniga hafva med styrka framhållit vikten af att föreläsningsanstalterna

samverka med och deltaga uti biblioteksrörelsen. Att denna

samverkan är af allra största betydelse erkännes från alla håll och

ligger för öfrigt i öppen dag, då ju syftemålet med föreläsningarna främst

är att gifva impulser till själfverksamhet. Det gäller blott att finna fullt

lämpliga former. Och det torde bli en af föreläsningskonsulentens icke

minst viktiga uppgifter att, sedan den inom ecklesiastikdepartementet pågående

utredningen i folkbiblioteksfrågan afslutats och förslag i anledning

häraf utarbetats, bidraga till det närmande mellan föreläsnings- och biblioteksverksamheten,

som redan nu framstår såsom bästa grundvalen för ett

verkligt framgångsrikt arbete på den fria folkbildningens fält. Emellertid

anser jag lämpligt, att bland villkoren för åtnjutande af bidrag af statsmedel

åt föreläsningsanstalt upptages skyldighet att, i den mån förhållandena

påkalla och medgifva, söka verka för lättare tillgång till sådan

litteratur, som har samband med hållna föreläsningar.

Utöfver hvad jag nu anfört, har jag intet väsentligt att erinra mot

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

de sakkunnigas förslag. Möjligt är ju, att det i tillämpningen skall visa

sig nödigt att vidtaga smärre jämkningar däri.

Innan jag afslutar min framställning anser jag mig böra påpeka, att

det nu för statsbidrags utgående gällande villkor dels, beträffande centrala

anstalter, att desamma tillhandahålla lokala anstalter passande åskådningsmateriell,

dels, i fråga om lokala anstalter, att de förfoga öfver tillräcklig

och passande undervisningsmateriell, icke upptagits i de sakkunnigas förslag

till villkor och bestämmelser. De sakkunniga hafva icke anfört något

skäl för denna sin.åtgärd. Enligt hvad jag inhämtat lärer det emellertid

i berörda afseende förhålla sig så, att nyss anförda, nu gällande

bestämmelser i allmänhet icke upprätthållits. I regel hafva nämligen föreläsarna

själfva medfört skioptikonbilder, planscher samt kemisk och fysikalisk

demonstrationsmateriell, så att centralbyråerna endast i undantagsfall

behöft gorå något i berörda afseende. Hvad däremot de lokala anstalterna

angår, hafva dessa i allmänhet, med undantag af arbetarinstituten

i de större städerna, icke haft någon undervisningsmateriell att tillgå.

Skioptikonapparater finnas dock vid de flesta lokala anstalter. Under sådana

förhållanden synes mig här åsyftade bestämmelser icke behöfva intagas

bland villkoren för 1912 års statsanslag.

Med den ställning jag, enligt hvad jag förut yttrat, intager till den

föreliggande frågan skulle för genomförande af de utaf mig förordade förändringar

för år 1912 erfordras en förhöjning af det nu utgående anslaget,

235,000 kronor, med dels 3,000 kronor för understöd åt nybildade

anstalter med otillräckligt ortsunderstöd, dels 2,000 kronor till arfvode åt

föreläsningskonsulenten, dels slutligen 2,000 kronor för ökning af den del

af anslaget, som utgår till centrala anstalter, eller således" till 242,000

kronor. Då emellertid den omläggning af föreläsningsrörelsen, som förslaget

innebär, kan förväntas gifva verksamheten en stöt framåt, vågar

jag nu icke till fullo vidhålla den uppfattning, jag uttalade till statsrådsprotokollet

för den 13 januari 1911, att, bortsedt från af de sakkunnigas

förslag uppkommande kostnader, någon ökning af anslaget till populärvetenskapliga

föreläsningar icke torde behöfva ifrågasättas. En höjning

af anslagets slutsiffra till 245,000 kronor torde dock göra till fylles, helst

som genom nyssnämnda ökning i anslaget för understödjande af nybildade

anstalter med otillräckligt ortsunderstöd ett mindre belopp, som hittills

användts för, praktiskt sedt, motsvarande ändamål, kommer att

frigöras.

Bihang till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 216.

Beträffande de lokala anstalterna och föreningarna torde, i anslutning

till hvad jag förut yttrat, för åtnjutande af statsbidrag böra uppställas

följande villkor och bestämmelser:

att understödsbelopp till föreläsningsanstalt icke får öfverstiga 3,000

kronor och i allmänhet ej understiga 200 kronor; dock att Kungl. Maj:t må

äga att, där förhållandena därtill föranleda, under högst tre på hvarandra

följande år för nybildad föreläsningsanstalt anvisa ett mindre understödsbelopp

än det senast angifna;

att kommuner eller enskilda för anordnande af sådana föreläsningar

tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare

och lärare;

att föreläsningarna skola så anordnas att de, efter ortens förhållanden,

antingen jämnt fördelas öfver föreläsningsåret eller ock, helt eller delvis,

sammanföras till kurser på kortare tid;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för ifrågavarande

undervisning lämpliga lärarkrafter;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna;

att det skall åligga styrelse för föreläsningsanstalt att, i den mån

förhållandena sådant påkalla och medgifva, verka för att litteratur, lämpad

efter föreläsningarnas innehåll, hålles tillgänglig å orten;

att anstalten skall vara skyldig att underkasta sig de villkor och

kontroller, som i öfrigt af Kungl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

Med stöd af det anförda får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att för understöd under de af mig angifna villkor åt anstalter och

föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar, på extra stat

för år 1912 bevilja ett anslag af 245,000 kronor, af hvithet anslag dels

högst 10,000 kronor må kunna på de villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer,

användas till understöd åt centralbyråer och, undantagsvis, äfven åt andra

sammanslutningar för förmedling af dylika föreläsningar, dels 2,000 kronor

må användas till arfvode åt en särskild föredragande för föreläsningsärenden

inom ecklesiastikdepartement, tillika konsulent för föreläsningsverksamheten,

dels ock högst 3,000 kronor må, i enlighet med af Kungl.

Maj-.t fastställda villkor, kunna användas för understöd åt sådana nybildade

anstalter, hvilkas ortsbidrag ej uppgår till 200 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

43

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas

proposition i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Bilaga.

Kung!. Maj:ts nådiga kungörelse

angående understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte;

gifven Stockholms slott den 18 juni 1910.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung,

gorå veterligt: att, sedan Vi föreslagit Riksdagen att till understöd under

vissa angifna villkor åt sådana anstalter och föreningar, som anordnade

populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte, på extra stat

för år 1911 bevilja ett anslag af 235,000 kronor, af hvilket anslag dock

högst 8,000 kronor skulle kunna, på de villkor Vi bestämde, användas till

understöd åt sådana centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af

ifrågavarande slag, och som åt lokala anstalter för sådana föreläsningar

tillhandahölle passande åskådningsmateriell, har Riksdagen i skrifvelse den

30 maj 1910 angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde

hufvudtitel anmält, att Riksdagen, med bifall till Vår förevarande framställning,

till understöd under de af Oss föreslagna villkor åt sådana anstalter

och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga föreläsningskurser

i folkbildningssyfte, på extra stat för år 1911 beviljat ett anslag

af 235,000 kronor, af hvilket anslag dock högst 8,000 kronor skulle kunna,

på de villkor Vi bestämde, användas till understöd åt sådana centrala

anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande slag och som åt

lokala anstalter för sådana föreläsningar tillhandahölle passande åskådningsmateriell;
varande

de af Oss för åtnjutande af förstberörda understöd föreslagna

villkor följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,

endast får afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke får öfverstiga

3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilda för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare

och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

beträffa!'' anstalt, som har sin verksamhet å landsbygden eller dels i stad,

dels å landet, Vi äga att härutinnan göra de eftergifter, som omständigheterna

kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriell;

er

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de

villkor och kontroller, som i öfrigt af Oss pröfvas nödiga och lämpliga.

Vid föredragning häraf hafva Vi, som på särskilda före den 1 november

1910 till Oss ingifna ansökningar vilja fatta beslut om tilldelande af understöd

åt sådana centrala anstalter, som ofvan nämnts, funnit godt beträffande

anslagets användande i öfrigt förordna, att styrelse för lokal anstalt

eller förening, som för ifrågavarande ändamål önskar bidrag af statsmedel,

skall före den 1 oktober 1910 till Vår vederbörande befallningshafvande

ingifva till Oss ställd ansökning, affattad, så vidt ske kan, enligt bifogade

formulär, med uppgift å beloppet af det bidrag, som anses erforderligt,

jämte handlingar, som visa, att villkoren för åtnjutandet af sådant bidrag

varda behörigen uppfyllda; åliggande det Vår befallningshafvande att till

Vårt ecklesiastikdepartement före den 1 påföljande november insända

ansökningshandlingarna jämte eget utlåtande med angifvande, därest statsanslag

åt mera än en anstalt eller förening tillstyrkes, af den ordning, i

hvilken dessa anses förtjänta att komma i åtnjutande af understöd; och

skall lokal anstalt eller förening, som af ifrågavarande statsanslag erhåller

bidrag, ej mindre vara pliktig sörja för, att föreläsningarna må blifva till

verklig nytta för de samhällsklasser, för hvilka de äro afsedda, än äfven

vara underkastad inspektion af den person, som Vår befallningshafvande

äger att förordna, hvarjämte det skall åligga vederbörande styrelse att vid

undervisningsårets slut till Vår befallningshafvande afgifva i två exemplar

redogörelse angående anstaltens eller föreningens verksamhet under året;

skolande det ena af dessa exemplar insändas till ecklesiastikdepartementet.

Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till

yttermera visso hafva Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt

kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 18 juni 1910.

GUSTAF.

(L. S.)

(Ecklesiastikdepartementet.)

P. E. Lindström.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 216.

Formulär

för ansökning om understöd af allmänna medel till anordnande af populärvetenskapliga

föreläsningskurser i folkbildningssyfte.

Till Konungen.

Styrelsen för..........föreläsningsanstalt får härmed under åbero
pande

af bilagda handlingar i underdånighet anhålla, att anstalten, som

trädt (är afsedd att tråda) i verksamhet den............. måtte för anordnande

i.........under år .... af populärvetenskapliga föreläsningskurser

i folkbildningssyfte utbekomma ett statsunderstöd åt.....kronor.

Uteslutande till dessa föreläsningskursers anordnande har tillskjutits af

.........kommun (enskilda).....kronor (bil.....).

Anstaltens angelägenheter vårdas af styrelsen, som antager föreståndare

och lärare (bil.....).

PAreläsnino-arna skola ordnas regelbundet.....timmar i veckan under

........månader och i väl afpassade kurser.

Anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriell

(bil.....).

Alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna.

Anstalten skall sörja för att föreläsningarna, som skola med afseende

å ämnesval och framställningssätt ändamålsenligt anordnas, må blifva till

verklig nytta för dem, för hvilka de äro afsedda.

Anstalten skall härjämte vara underkastad de villkor och kontroller,

som i öfrigt af Eders Kungl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

Ort och dag.

Underdånigst

Styrelsen

N. N. N. N. N. N.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1911:91 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar. s. 6 i texten