Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt läraren vid musikkonservatorium A. Ander sen

1911-04-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:217, Angående tilläggspension åt läraren vid musikkonservatorium A. Ander sen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts 1Säd. Proposition Nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tilläggspension

åt läraren vid musikkonservatorium A. Ander sen;

gifven Stockholms slott den 21 april 1911.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva

att utöfver de pensioner, som enligt lagen angående civila tjänst innehafvares

rätt till pension må tillkomma läraren i violoncellspelning och i

kontrabasspelning vid musikkonservatorium Anton Andersen, denne må

från och med månaden näst efter den, under hvilken han upphört med

sin lärarverksamhet vid musikkonservatorium, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära tilläggspension till belopp, som erfordras

för att summan af pensionerna må uppgå till 2,280 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kung!,

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 152 Höft. (Nr 217.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kunyl. Maj.ds Nåd. Proposition Nr 217.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, liållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 april 1011.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde följande:

Uti underdånig skrifvelse den 30 mars 1911 har musikaliska akade
-

Aug. tilläggspension

åt

läraren vid _

musikkon- mien gjort framställning om beredande af tilläggspension åt läraren vid

AerAndersen.musikkonservatorium Anton Andersen och i sådant afseende anfört följande.

1 sammanhang med framställning om löneförbättring åt akademiens

ämbetsmän och lärarna vid musikkonservatoriuin hade akademien i underdånig

skrifvelse den 13 september 1906 hemställt, bland annat, beträffande

ordinarie lärarbefattningen i violoncell- och kontrabasspelning", att, när

innehafvaren af densamma, f. d. kammarmusikus Anton Andersen — med

hvars befattning var förenad en undervisningsskyldighet af tolf timmar i

veckan — komme att afgå från tjänsten, denna skulle delas i två ordinarie

lärarbefattningar, den ena för en lärare i violoncellspelning med skyldig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

het att undervisa åtta timmar i veckan och den andra för en lärare i kontrabasspelning

med skyldighet att undervisa fyra timmar i veckan, samt

att aflöningsförmånerna borde för båda tjänsterna utgå med sammanlagdt

enahanda belopp, som af akademien i förut ingifven underdånig skrifvelse

föreslagits för den odelade platsen.

Omförmälda underdåniga skrifvelse åt den 1 3 september 1906, som

endast i ett par mindre frågor gifvit anledning till framställningar till

Riksdagen, hade i nu angifna hänseende icke föranledt någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. .

Akademien hade därefter den 30 maj 1907 afgifva nytt underdånigt

förslag till lönereglering för akademiens befattningshafvare, därvid akademien,

hinder åberopande af sin i skrifvelsen den 13 september 1906 gjorda

framställning, i förslaget upptagit ifrågavarande båda lärarbefattningar såsom

två särskilda tjänster med tillsammans lika stora löneförmåner, som enligt

de i förslaget tillämpade grunder bort utgå för den odelade platsen.

Någon särskild bestämmelse med hänsyn till nuvarande läraren Andersen

hade icke erfordrats i detta förslag, då nämligen en förutsättning för

detsamma varit att, om en person förenade två lärarbefattningar, lian

skulle äga att uppbära de för båda befattningarna i staten angifna löneförmåner

oafkortade.

Förslaget till aflöningsstat hade, såvidt angick lärarna, i hufvudsak

la°’ts till grund för den proposition i ämnet, som af Kungl. Maj:t framlades

för 1908 års Riksdag. I propositionen hade för omförmälda två

tjänster upptagits, förutom tjänstgöringspenningar, följande löneförmåner,

nämligen för läraren i violoncellspelning lön 920 kronor jämte tre ålderstillä0-0-,

hvart och ett a 200 kronor, samt för läraren i kontiabasspelning,

förutom tjänstgöringspenningar, lön 460 kronor jämte tre ålder stillägg,

hvart och ett å 100 kronor. I samma proposition hade emellertid intagits en

bestämmelse af innehåll, att ratt till ålderstillägg icke skulle tillkomma

den, som uppbar mex* än eu aflöning på akademiens stat. llåiigenom både.

den’ af Andersen innehafda befattningen, för hvilken vid sådant förhållande

en övergångsbestämmelse varit af nöden, icke blifvit vederbörligen tillgodosedd,

enär han, som da redan innehaft befattningen i 32 år, skulle,

därest densamma icke delats, genom intjänade ålderstillägg varit berättigad

till en vida högre aflöning än den, som för de två genom delning uppkomna

befattningarna nu tillkom honom. T följd däraf hade Andersen ej

ansett sig böra ingå på den af Riksdagen godkända samt af Kungl. Maj:t

irenom nådigt beslut den 13 juni 1908 fastställda nya lönestaten.

° Sedan den nya lönestaten blifvit vid 1909 års Riksdag, med anledning

af Kungl. Maj:ts framställning, uti berörda hänseende så till vida

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

ändrad, att deri, som innehade mer än en befattning på akademiens stat,

ägde åtnjuta ålderstillägg å en af dessa befattningar, samt 1910 års Riksdag

i anledning af enskild motion förklarat Andersen berättigad att från

och med är 1910 uppbära de löneförmåner å 1908 års stat för akademien,

som Andersen skulle hafva erhållit, därest han inom föreskrifven tid förklarat

sig villig ingå på nämnda stat, med skyldighet för Andersen att

underkasta sig de vid samma stat fogade aflöningsvillkor och bestämmelser,

hade Kungl. Maj:t, etter det Andersen förklarat sig villig ingå på

dessa villkor, enligt nådigt beslut den 18 juni 1910 funnit godt meddela

föreskrift i enlighet med hvad 1910 års Riksdag sålunda beslutit.

Emellertid hade detta oaktadt pensionsförhållandena för Andersen

blifvit väsentligen sämre, än om platsen varit odelad, då nämligen lönen

jämte tre intjänade ålderstillägg för en odelad befattning i violoncell- och

kontrabasspelning enligt de i aflöningsstaten tillämpade grunder utgjort

sammanlagdt 2,280 kronor, till hvilket belopp i sådant fall hans pension

skulle hafva uppgått, under det att, enligt nu gällande stat och pensionslag,

pension skulle till honom utgå med allenast lönen å violoncellspelningsbefattningen

eller 920 kronor jämte de tre ålderstilläggen därå, hvart

och ett å 200 kronor, ökad med en tredjedel af lönen å kontrabasspelningsbefattningen

eller 153 kronor 33 öre, eller sålunda tillhopa 1,673

kronor 33 öre.

Andersen hade den 10 oktober 1910 uppnått den stadgade pensionsåldern,

65 år; och enligt akademiens beslut den 29 september 1910 hade

honom medgifvits anstånd med afsked från sina lärarbefattningar till den

1 juni 1911.

Den förlust, han intill sistnämnda dag i afseende å sina aflöningsförhållanden

komme att lida, dels därigenom att han under år 1909 uppburit

aflöning enligt den äldre staten och dels därigenom att han under

den följande tiden icke kunnat erhålla ålderstillägg å lärarbefattningen i

kontrabasspelning, uppginge till ett ganska afsevärdt belopp.

Då billigheten syntes fordra, att pensionsförhållandena för Andersen

ordnades så, att han ej blefve satt i sämre ställning än öfriga lärare vid

musikkonservatorium, och då härtill komme att Andersen, på sätt nyss

vore nåmndt, i allt fall redan vid aflöningsförhållandenas ordnande åsamkats

en ej obetydlig förlust till följd däraf, att aflöningen beräknats för

två särskilda befattningar och ej för en odelad, hemställde akademien

i underdånighet, att Kungl. Maj:t ville till 1911 års Riksdag göra

framställning därom, att Andersen måtte, oberoende af hithörande föreskrifter

i gällande stat för akademien, berättigas att från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt, under sin

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung.l. Nåd. Proposition Nr 217.

5

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till

samma belopp, som skulle tillfallit honom, därest befattningen varit odelad,

eller 2,280 kronor.

I infordradt underdånigt utlåtande den 5 april 1911 bär statskontoret

till en början erinrat, att vid 1911 års Riksdag väckts motioner dels om

förbättrade lönevillkor m. in. för Andersen, i syfte, bland annat, att Andersen

skulle, utan hinder däraf att innehafvaren af två befattningar vid

musikaliska akademien enligt gällande stat finge tillgodonjuta ålderstillägg

endast vid den ena befattningen, få uppbära sådant tillägg till lönen ej

blott vid lärarbefattningen i violoncellspelning utan äfven vid befattningen

såsom lärare i kontrabasspelning och sålunda i aflöningshänseende behandlas

såsom innehade han fortfarande liksom enligt den äldre staten en odelad

befattning i berörda två ämnen med aflöning enligt den nya staten å tillhopa

3,000 kronor, dels ock—därest nyssnämnda förslag icke vunne Riksdagens

bifall — om beviljande åt Andersen af en tilläggspension till sådant belopp,

att pensionen i dess helhet komme att utgå i öfverensstämmelse med

en årslön af 3,000 kronor. Den förra af dessa motioner hade emellertid

icke vunnit Riksdagens bifall; och den senare vore ännu beroende på vederbörande

utskotts utlåtande och Riksdagens beslut.

I sak syntes det i sistnämnda motion innefattade förslag sammanfalla

med musikaliska akademiens förevarande framställning, som åsyftade beredande

åt Andersen af en pension å 2,280 kronor.

Gällande stat för akademien upptoge nämligen för Andersens lärarbefattning

i violoncellspelning lön 920 kronor, tjänstgöringspenningar

480 kronor och tre ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, samt

för hans lärarbefattning i kontrabasspelning lön 460 kronor, tjänstgöringspenningar

240 kronor och tre ålderstillägg, hvart och ett å 100 kronor,

eller inberäknadt samtliga ålderstilläggen en aflöning å tillhopa 3,000

kronor, däraf 2,280 kronor lön. Då emellertid Andersen vore berättigad till

ålderstillägg endast vid den ena tjänsten, kunde hans lön uppgå vid den

förra tjänsten till högst 1,520 kronor och vid den senare till 460 kronor.

I fråga om de pensioner, som borde tillkomma Andersen såsom innehafvare

af omförmälda två tjänster, skulle stadgandena i 16 § af lagen den

11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, sådana

dessa stadganden lyda enligt nådiga kungörelsen den 17 juni 1908,

lända till efterrättelse. Med tillämpning af mom. 2 i nämnda § och under

förutsättning, att Andersen ej mindre uppfyllt villkoren för hel pension,

därom den remitterade handlingen icke lämnade upplysning, än äfven funnes

berättigad till det tredje ålderstillägget till lönen vid lärarbefattningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen
-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

i violoncellspelning, hvarom nådigt beslut, såvidt statskontoret hade sig

bekant, ännu icke förelåge, skulle sammanlagda beloppet af de båda pensionerna

för Andersen utgöra det i akademiens förevarande underdåniga

skrifvelse angifna beloppet (920 + 600 + [x/3 af 460 153: 33), afrundadt

till 1,680 kronor. Enligt mom. 4 af samma § skulle emellertid afdrag å

pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordrades för att de

båda pensionerna tillsammans icke öfverstege 3,000 kronor. På grund

häraf och under ofvan angifna förutsättningar syntes Andersen blifva berättigad

att efter afgång från tjänsterna komma i åtnjutande af pensioner

till sammanlagdt belopp af 1,980 kronor (920 + 600 + 460).

Att medverka till att pensionsbelopp höjdes utöfver hvad pensionslagens

bestämmelser medgåfvc, därtill vore statskontoret i vanliga fall

icke benäget, men då af föreliggande framställning äfvensom af hvad rörande

Andersen förekommit vid sistförflutna och nu pågående Riksmöten

framginge, att i den nya staten för musikaliska akademien en öfvergångsbestämmelse

i fråga om Andersen varit af behofvet påkallad, och att Andersen

i saknad af en sådan bestämmelse kommit i en synnerligen ogynnsam

belägenhet i aflönings- och därigenom äfven i pensionshänseende i

jämförelse med öfriga lärare vid musikkonservatorium, samt beredande af

förhöjd pension åt Andersen till sådant belopp, som enligt gällande beräkningsgrunder

skulle hafva tillkommit honom, om han fortfarande innehaft

en odelad lärarbefattning i violoncell- och kontrabasspelning, icke

syntes kunna såsom precedensfall medföra betänkliga följder, ansåge sig

statskontoret icke böra afstyrka, att åtgärd vidtoges till beredande åt Andersen

af pension till det af musikaliska akademien i dess förevarande

underdåniga skrifvelse angifna belopp.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag billigheten fordra,

''att Andersen vid afsked från lärarbefattningarna i violoncell- och kontrabasspelning

tillerkännes pension till samma belopp, som skulle hafva tillfallit

honom, därest den af honom förut innehafda liirarbefattn ingen i båda

dessa ämnen fortfarande varit odelad. Då i enlighet med de vid löneregleringen

vid musikaliska akademien tillämpade grunder aflöningen vid en

lärarbefattning i nämnda ämnen med skyldighet att meddela undervisning

tolf timmar i veckan skulle hafva utgjort med inberäknande af tre ålderstillägg

3,000 kronor, däraf 2,280 kronor lön, skulle den med samma befattning

förenade pensionen hafva uppgått till sistnämnda belopp. Enligt

hvad jag inhämtat, är Andersen född den 10 oktober 1845 och innehar

mer än 25 tjänstår, hvadan han torde vara berättigad att vid afskedstagande!

komma i åtnjutande af hel pension. Såsom statskontoret

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

erinrat, har Andersen icke förklarats berättigad att åtnjuta tredje ålderstillägget

å lönen vid lärarbefattningen i violoncellspelning. Någon framställning

i sådant syfte bär nämligen ännu icke blifvit gjord, men lärer,

enligt hvad jag inhämtat, med det snaraste vara att införvänta. Då

emellertid Andersen, hvilken den 31 augusti 1876 af musikaliska akademien

förordnats till ordinarie lärare i violoncell- och kontrabasspelning vid

musikkonservatorium, genom nådigt beslut den 11 mars 1887 tillerkänts

ett andra ålderstillägg å sin lön från och med samma års början, samt

han, enligt hvad jag inhämtat, sedan dess med endast en kort tids afbrott

och med godt vitsord bestridt sin tjänst, torde något hinder icke förefinnas

att på därom af akademien gjord framställning förklara honom berättigad

till omförmälda tredje ålderstillägg å lönen.

Under åberopande af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet

hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att utöfver de pensioner, som enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension må tillkomma läraren i violoncellspelning och i

kontrabasspelning vid musikkonservatorium Anton Andersen, denne må

från och med månaden näst efter den, under hvilken han upphört med sin

lärarverksamhet vid musikkonservatorium, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära tilläggspension till belopp, som erfordras

för att summan af pensionerna må uppgå till 2,280 kronor.

Hvad departementschefen sålunda hemställt behagade

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;

och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.