Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af förlikning safta! mellan Kungl. ''\Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående strandoch vattenrätt i Dalälfven m. m

1911-04-11 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:221, Angående godkännande af förlikning safta! mellan Kungl. ''\Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående strandoch vattenrätt i Dalälfven m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj ds \nådiga proposition till Riksdagen angående

godkännande af förlikning safta! mellan Kungl. ''\Maj:t och

kronan samt Stockholms stad angående strand- och vattenrätt

i Dalälfven m. m.; gifven Stockholms slott den 28

april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till aftal

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad

dels ock medgifva,

att det belopp, 430,000 kronor, som staden enligt aftalet har att

erlägga till kronan, må användas för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande

af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för

vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering

af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål, samt

att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, som i följd häraf kunna

komma att af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under

vattenfallsstyrelsens förvaltning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bihang till Biksd. prot. Väll. 1 Sand. 1 Afd. 156 Höft. (Nr 221.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Förlikningsaftal

med

Stockholms

stad rörande

viss strandoch

vattenrätt

i

Dalälfveu.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronp rimen-Regent en i statsrådet

å Stockholms slott den 28 april 1911.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Peteksson,

Hederstierna,

SwäRTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

I sitt nedersta lopp från Hedesundafjärden inom Gästriklands gräns

nästan ända till hafvet bildar Daiälfven här och där ett slags deltaland

genom flera grenar, hvarigenom många större och mindre öar bildas.

Detta är särskildt fallet emellan Hedesundafjärdarna och fjärden ofvanför

Ålfkarleö bruk. Bland de större öar, som här finnas, märkas, i

ordning uppifrån och nedåt, Jörsön, hvarå Söderfors bruk är beläget och

som skäres af den här ungefär i norr och söder gående gränsen emellan

Uppland och Gästrikland, Rämsön, som ungefär på samma sätt skäres

af länsgränsen, Tyllerupsön, Kvarnön, Björkön och Storön. Medan en

jämförelsevis mindre älfgren åtskiljer de två förstnämnda öarna, gå större

grenar å ömse sidor om dessa båda öar, och älfvens hufvudgren flyter

emellan Rämsön _ oeh Tyllerupsön, emellan hvilka det största fallet mellan

Söderfors och Ålfkarleö bruk bildas vid Storgysingen nedom Untra
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

fjärden. Något längre ned emellan Tyllerupsön samt Kvarnön och södra

fastlandet bildas Tammsforsen och ändå längre ned emellan Kvarnön och

samma fastland Kvarnforsarna. Älfvens hufvudgren flyter nedom Storgysingen

emellan Tyllerupsön och Kvarnön i söder samt Björkön och

Storön i norr, hvarefter denna älfgren emellan en mängd större och

mindre holmar inom Brusbo och Mehede byars områden straxt nedom

gränsen mellan sistnämnda by och Manna by flyter tillsammans med den

så kallade Tammsälfven eller nyssnämnda, förbi Tammsforsen och Kvarnforsarna

löpande älfgrenen, hvarpå de förenade flyta förbi och öster om

Storön. En jämförelsevis mindre älfgren, kallad Lerån, flyter fram

väster och nordväst om denna ö. Vid sistnämnda älfgren vid Hyttöfallen

är Hyttö masugn och bruk belägen.

Genom kontrakt den 21 december 1904 har Stockholms stad från

Söderfors bruks aktiebolag för en köpeskilling af 1,150,000 kronor

förvärfva! vissa i Söderfors och Tierps socknar belägna områden, erforderliga

för utförande af dammbyggnader och andra anläggningar i Storgysingen,

Tammsforsen och Kvarnforsarna och andra härintill belägna

delar af Dalälfven för tillgodogörande af vattenkraften därstädes,''äfvensom

alla grund, vatten, vattenfall, fiske och holmar inom och utmed

nämnda områden.

Därefter anhöll styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk

hos Uppsala läns norra domsagas häradsrätt om tillstånd att utföra

vattenbyggnader i Storgysingen, Tammsforsen, Kvarnforsarna och härinvid

belägna delar af Dalälfven i enlighet med ett af elektricitetsverkets

ingenjörer i samråd med aktiebolaget vattenbyggnadsbyrån upprättad!

förslag. Efter det utredning i saken förebragts inför häradsrätten, hänvisade

rätten den 17 februari 1909 gas- och elektricitetsverksstyrelsen

att söka Kungl. Maj:ts tillstånd till öfverbyggande af kungsådran; och

biföll Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 8 september 1909 på

vissa villkor af gas- och elektricitetsverksstyrelsen gjord ansökan om rätt

att öfverbygga kungsådran i Dalälfven vid Storgysingen.

Då målet därefter ånyo förekom till handläggning inför häradsrätten,

framställde kronoombudet å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar anspråk

på bättre rätt till den vattenkraft, om hvars tillgodogörande i målet var

fråga, samt begärde anstånd för förebringande af närmare utredning

rörande kronans rätt. Häradsrätten förklarade emellertid, att berörda

anspråk icke kunde komma under bedömande i målet, som afsåge allenast

att få i laga ordning bestämdt, om och under hvilka villkor den

för vattenbyggnaderna erforderliga dämning och reglering af älfven finge

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

äga rum, så att annan, som ofvan eller nedan vid vattendraget ägde

jord, vattenverk eller annan egendom, ej däraf förnärmades i sin rätt.

Och då den omständighet, för hvars utredande kronoombudet äskat anstånd,

sålunda icke vore af beskaffenhet att kunna inverka på målets

utgång, företog häradsrätten vid särskild! sammanträde den 10 november

1909 målet till slutligt afgörande, dock med Kungl. Maj:t och kronan

förbehållen rätt att genom stämning i laga ordning anhängiggöra talan

om bättre rätt till omförmälda vattenkraft. Häradsrätten förklarade därvid

hinder af deras rätt, hvilka ofvan och nedan vid vattendraget ägde

jord, vattenverk och annan egendom, icke möta för utförande på vissa

närmare angifna villkor af de häradsrättens pröfning underställda dammbyggnader

och andra anläggningar.

Mot häradsrättens förenämnda utlåtande fullföljdes talan i Svea

hofrätt af, bland andra, advokatfiskalsämbetet i hofrätten å kronans

vägnar, jämlikt därtill af justitiekanslärsämbetet lämnadt uppdrag, under

yrkande att häradsrättens utlåtande måtte undanröjas. Till stöd för

kronans talan åberopade advokatfiskalsämbetet, bland annat, dels den

utredning rörande grunderna för kronans anspråk på ifrågavarande

strömfall, hvilken till följd af nådig remiss förebragts inom kammarkollegium

och som innefattades i ett af kollegiets aktuariekontor den 1

december 1909 afgifvet memorial med tillhörande bilagor samt i kammarkollegii

samma dag å memorialet tecknade underdåniga utlåtande, dels

ock ett af landtmäteristyrelsen till justitiekanslärsämbetet den 7 mars

1910 afgifvet yttrande jämte därvid fogad utredning af byråchefen

Alfred Eriksson äfvensom i denna utredning åberopade kartutdrag och

andra bilagor.

Något afgörande i saken har ännu icke af hofrätten träffats, utan

är målet alltjämt beroende på hofrättens pröfning.

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift den 23 december 1909 har

emellertid styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk anhållit,

att Kungl. Maj:t snarast måtte vidtaga åtgärder, för att en

öfverenskommelse måtte träffas mellan Kungl. Maj:t och Stockholms

stad i syfte att den andel af ifrågavarande vattenkraft i Storgysingen,

som en blifvande rättegång kunde tillerkänna kronan, blefve öfverlåten

å Stockholms stad. Sedermera hafva Stockholms stadsfullmäktige i en

till öfverståthållarämbetet ingifven och af ämbetet till bifall förordad

skrift den 25 april 1910 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte begära bemyndigande

hos Riksdagen att besluta angående öfverenskommelse med

Stockholms stad om försäljning efter gode iliäns värdering eller eljest

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

efter det pris, som kan aftalas, af den del af ifrågavarande vattenkraft,

som efter rättsligt afgörande kan befinnas tillhöra kronan.

Öfver dessa framställningar har vattenfallsstyrelsen anbefallts att till

Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande; och har styrelsen den 11 mars

1911 afgifvit sådant utlåtande.

I sitt förenämnda memorial, med afseende å hvilket kammarkollegium

ej funnit anledning till någon erinran eller anmärkning, har kammarkollegii

aktuariekontor på grund af i memorialet förebragt utredning för

sin del funnit, att, förutom Lanforsen och de för vissa industriella behof

af kronan upplåtna strömfallen vid Ålfkarleö och Söderfors bruk, jämväl

de uti ifrågavarande synemål närmast afsedda strömfallen vid Storgysingen

samt vid Tammsforsen och Kvarnforsarna, de två sistnämnda

forsarna till de delar, som vid afvägning af vattendraget befunnes belöpa

sig å delar af där förut befintlig rekognitionsallmänning, jämte i memorialet

omförmäld kronojord fortfarande vore af krononatur.

Sedan vattenfallsstyrelsen erhållit del af aktuariekontorets omförmälda

memorial, anhöll styrelsen i särskilda skrifvelse!’ till landtmäteristyrelsen

om verkställande af närmare undersökning rörande Kungl.

Maj:ts och kronans rätt till grund och vatten i Storgysingen, Tammsforsen

och Kvarnforsarna jämte de öfriga vattenfall och forsar, som

funnes å förevarande sträcka af Dalälfven. I anledning däraf har iandtmäteristyrelsen

med skrifvelse den 7 mars 1910 öfverlämnat en af vederbörande

föredragande, byråchefen Eriksson, utarbetad och af åtskilliga

utdrag ur handlingar och kartor åtföljd ingående utredning rörande

kronans rätt till vattenområdet i Dalälfven vid Storgysingen och i dess

närhet belägna vattenfall i älfven, hvilken utredning i väsentliga delar

lärer vara lika lydande med den, som från kronans sida ingifvits till

Svea hofrätt i förenämnda mål angående uppförande af dammbyggnader

i Storgysingen m. in.

I enlighet med de undersökningar, som sålunda verkställts i kammarkollegium

och landtmäteristyrelsen, har i nyss omförmälda mål

— utöfver de fall, då kronan ostridigt äger strand utmed Dalälfven —

häfdats kronans äganderätt till grund och vatten å förevarande sträcka

af älfven dels utmed de strandområden, som befunnits icke hafva blifvit

skatteförsålda och som följaktligen såsom kronan icke afhända delar af

de förutvarande rekognitionsallmänningarna finge anses fortfarande vara

kronan tillhöriga, dels ock på den grund, att vid skatteförsäljning al

hemmanen Söderfors nr 1 och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1, Ankarsäter

nr 1—4, Jörsön nr 1 och Gillerås nr 1 de inom hemmanens områden

belägna vattenfall undantagits från försäljningen genom mot
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 221.

svarande skattebrefs föreskrift därom, att försäljningen ägde nun med

de villkor och förbehåll, som funnes stadgade och förordnade i nådiga

brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii därpå grundade kungörelse

den 24 januari 1823. I nämnda nådiga bref och kammarkollegii

kungörelse föreskrifves nämligen, att strömfall å kronohemmans eller

annan krono]ords områden, hvilka till farleders öppnande, sjöars och

kärrs uttorkning, of vanföre belägna ägors befrielse från öfversvämningar

och mera dylikt kunde för den däraf härflytande allmänna nytta för

landet i framtiden behöfva användas, icke finge genom skatteköp kronan

afhändas utan hennes ägande dispositionsrätt däraf alltid henne i sådant

afseende därvid förbehållas, likasom ett utmål närmast omkring strömfallet

af ett, två till tre tunnland jord för att vid förekommande behof

jämväl kunna användas; dock med rätt för åborna att sådana strömfall

äfvensom jorden emellertid begagna, likväl utan rättighet vid de tillfällen,

då de af förenämnda skäl beliöfdes, undfå annan ersättning än

för därvid uppförda byggnader, såvida Kung! Maj:t icke skulle vid

särskilda förhållanden finna skäligt förordna, att någon ersättning därutöfver

finge dem beviljas; och borde, när strömfallet vore särskilt skattlagdt,

äfvensom när den jord, som därvid afstodes, i hemmanets skattläggning

ingått, motsvarande minskning i hemmanets ränta meddelas.

I förutnämnda memorial antydes emellertid vidare, att kronan synes

kunna på grund af regalrätt göra anspråk äfven på öfriga delar af

vattenområdet å förevarande del af älfven, i den mån grund och vatten

i älfven ej tagits med i beräkning vid skattläggning af vidliggande

strandfastigheter eller af i älfven uppförda kvarnar och följaktligen i

den mån, vattenområdet kunde befinnas icke hafva inbegripits i skatteförsäljningen

af berörda strandfastigheter och kvarnlägenheter. Då vattenfallsstyrelsen

ansåg det vara af vikt för frågans bedömande, att vidare

undersökning härom förebragtes, särskilt angående de i jordeböckerna

för äldre tid bland skatteegendomar med särskilda räntor införda kvarnarna

i Untra, Brusbo och Mehede byar, aftalade styrelsen med kammarrådet

A. Björkman om verkställande af ytterligare utredning i ämnet.

I anledning häraf har kammarrådet Björkman den 27 januari 1911 till

styrelsen inkommit med ett memorial, innefattande resultatet af de af

honom hittills verkställda utredningarna.

Den sålunda af kammarrådet Björkman verkställda utredningen har

gifvit vid handen, att, bland andra, de af Stockholms stads planerade

anläggningar berörda fastigheterna 3 Va mantal Untra jämte kvarn och

fiske samt 74 mantal Rämsön och Vs mantal Mehede nr 4 böra behandlas

såsom rena frälseegendom ar (allodialt frälse). Då jämlikt Kung!. Maj:ts

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 7

för adeln i Sverige och Finland den 26 januari 1698 utfärdade nådiga

resolution och förklaring enskild ägare af viss frälsejord fått sig tillerkänd

en stadigvarande, med äganderätt jämställd besittningsrätt till publikt

vatten, där detsamma stöter till en under dylik frälsejord lydande strand,

skulle, enligt hvad den verkställda undersökningen utvisar, kronan icke

med utsikt till framgång kunna göra gällande några anspråk på vattenområdet

utmed nämnda egendomars stränder.

Af kammarrådet Björkmans utredning framgår vidare, att jämlikt

särskilda af kammarkollegium den 8 november 1753 och den 25 maj

1754 utfärdade bref direktören vid ostindiska kompaniet Claes Grill,

hvilken då var ägare af Söderfors bruk, i ersättning för särskilda å

honom transporterade poster af den grefliga Torstenssonska familjens

kronofordran erhållit immission i räntorna af, bland andra, följande då

inom Tierps socken befintliga skatteegendomar, hvilka, såvidt handlingarna

visa, då ej voro i bruksägarens hand, i hvad angår äganderätten

till jorden, nämligen 1 mantal Grimsarbo nr 1, Va mantal Grimsarbo

nr 2, Vs mantal Grimsarbo nr 3 med utjord, 1 mantal Brusbo nr 1, 1

mantal Brusbo nr 2 och 1 mantal Mehede nr 1. Endast i den mån

äganderätten till jorden kunde hafva förenats med rätten till räntan,

kunde dessa hemman behandlas såsom rena frälsehemman. Enligt uppgift

har emellertid Söderfors bruks aktiebolag förvärfvat, bland andra

fastigheter, hemmanen Grimsarbo nr 1 och 2 (i gällande jordebok upptagna

till respektive 3U och 7* mantal), Brusbo nr 1, ett mantal, Brusbo

nr 2, ett mantal, samt Mehede nr 1, ett mantal. På vattenområdet utanför

sistnämnda hemmans stränder torde följaktligen kronan enligt kammarrådet

Björkmans utredning ej heller kunna göra några anspråk gällande.

Huruvida kronan kan hafva äganderätt till grund och vatten utanför

öfriga hemman i Grimsarbo och Mehede byar, utanför Kågbo bys

strand samt eventuellt i älfgrenen förbi Hyttö bruk torde bero på, om

kronan kan styrka, att vattenområdet i omförmälda delar af.älfven icke

ingått i skatteförsälj ningen af motsvarande hemman, d. v. s. icke tagits

i beräkning vid hemmanens skattläggning.

I sin underdåniga skrifvelse den 11 mars 1911 meddelar vattenfallsstyrelsen,

att styrelsen upptagit underhandlingar med Stockholms

stads gas- och elektricitetsverksstyrelse för att söka få till stånd en

öfverenskommelse, genom hvilken staden, oberoende af kronans anspråk

på äganderätten till en del af ifrågavarande vattenkraft och oafsedt huru

en blifvande äganderättstvist skulle komma att utfalla, kunde utföra

anläggningar för tillgodogörande af vattenkraften å den sträcka af Dalälfven,

hvarom nu är fråga. Det kunde, anmärker vattenfallsstyrelsen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

då synas ligga närmast till hands, att en dylik öfverenskommelse träffades

med tillämpning af de i nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 innefattade

grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall.

Från stadens sida har man emellertid, enligt hvad vattenfallsstyrelsen

meddelar, varit föga benägen att grunda det planerade kraftstationsföretaget

på eu nyttjanderättsupplåtelse, och äfven från kronans sida

anser styrelsen i sjkifva verket frågans ordnande på dylikt sätt icke

vara att förorda. Såsom förut framhållits, äro nämligen kronans anspråk

på en del af den vattenkraft, som är afsedd att tillgodogöras genom

de af Stockholms stad planerade anläggningarna, baserade därpå, att i

skattebrefven rörande vissa rekognitionshemman hänvisning gjorts till

nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii kungörelse

den 24 januari 1823. Enligt nämnda bref och kungörelse äga emellertid

vederbörande åbor rätt att tills vidare begagna utmed hemmanens strand

befintliga vattenfall, intill dess de behöfva af kronan användas för vissa

angifna ändamål. Vattenfallsstyrelsen anser visserligen föreskrifterna

angående de ändamål, för hvilkas tillgodoseende kronan tillerkänts rätt

att återtaga strömfallen, icke gärna kunna annorlunda förstås, än att

däri inbegripes jämväl tillgodogörande af vattenkraften. Skulle emellertid

en öfverenskommelse träffas, hvarigenom staden tillförsäkrades nyttjanderätt

till ifrågavarande strömfall, för den händelse en blifvande

rättegång utfölle till kronans förmån, kunde, säger styrelsen, kronan

möjligen riskera, att dess talan i nämnda rättegång blefve ogillad, därför

att strömfallen i själfva verket icke kunde anses vara för kronan

behöfliga, då kronan genom öfverenskommelsen frånhändt sig nyttjanderätten

till desamma. Af enahanda anledning har en öfverenskommelse

med staden icke heller enligt vattenfallsstyrelsens mening kunnat gifvas

det innehåll, som stadsfullmäktige föreslagit i sin underdåniga skrifvelse

den 25 april 1910, eller att kronan skulle efter gode mäns värdering

eller eljest till det pris, som kunde aftalas, till staden försälja den del

af vattenkraften, som efter rättsligt afgörande kunde befinnas tillhöra

kronan.

För att, i hvad på kronan ankommer, möjliggöra att strömfallen

blifva tagna i anspråk för kraftändamål, utan att utgången af en eventuell

rättegång beliöfver afvaktas, har vattenfallsstyrelsen ansett det då

icke stå någon annan utväg öppen, än att kronan genom den ifrågasatta

öfverenskommelsen mot en skälig ersättning afstår från sina anspråk på

de land- och vattenområden, som behöfva tagas i anspråk för utförande

af de utaf staden planerade anläggningarna. Genom en dylik lösning

skulle denna fråga redan nu kunna definitivt ordnas, utan att ägande
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

rättsfrågan beliöfde blifva föremål för domstols afgörande. Och detta

anser styrelsen så mycket mera tilltalande, som en rättegång rörande

äganderätten till omförmälda land- och vattenområden tvifvelsutan skulle

kräfva eu tid af flera år, äfven om från kronans sida vidtoges alla de

åtgärder, som stå till buds för ett så snabbt afgörande af rättstvisten,

som vore förenligt med åvägabringande af fullständig utredning till stöd

för kronans anspråk. Några betänkligheter, mot att kronan afhänder sig

sin eventuella äganderätt till ifrågavarande vattenkraft, kunna enligt vattenfallsstyrelsens

mening skäligen ej heller göra sig gällande, då öfverlåtelsen

skulle ske till landets största kommun och strömfallen följaktligen

genom densamma skulle komma till allmänt gagn.

I enlighet med denna uppfattning har vattenfallsstyrelsen fört underhandlingar

med styrelsen för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk;

och hafva styrelserna efter långvariga förhandlingar enats om ett förslag

till aftal, enligt h vil ket kronan skulle mot en ersättning af 430,000 kronor

och på de villkor i öfrigt, som finnas intagna i avtalet, till förmån

för staden afstå från sina anspråk på de land- och vattenområden, som

finnas angifna å de vid aftalsförslaget fogade kartor.

Afskrift af detta aftal torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Jag ber i detta sammanhang få nämna, att Stockholms stadsfullmäktige

genom beslut den 20 mars 1911 godkänt ifrågavarande aftalsförslag,

ett beslut som den 6 april 1911 fastställts åt öfverståthållarämbetet.

I sammanhang härmed har staden med Söderforsbolaget den 25

februari 1911 träffat aftal om ett tillägg till det ursprungliga köpekontraktet,

hvarigenom bolaget, under förutsättning att förlikningsaftalet

med kronan kommer till stånd, sänker köpeskillingen med ett belopp af

200,000 kronor.

På grund af nådig remiss har kammarkollegium den 7 april 1911

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid meddelat, att kollegium

ej har något att erinra mot aftalsförslaget, dock under förutsättning

att det aftalade ersättningsbeloppet enligt den ytterligare utredning,

vattenfallsstyrelsen torde komma att förebringa, motsvarar värdet af den

rätt, kronan enligt aftalsförslaget skulle afstå.

Hvad angår den under kyrkoherdebostället i Tierps församling lydande

Prästön jämte den rätt "till viss del af vattendraget, som enligt i

ärendet åstadkommen utredning skulle tillkomma vederbörande boställshafvare

för ifrågavarande lägenhet, har kammarkollegium ansett hinder

Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 156 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 221.

ej möta för afstående från bostället af berörda lägenhet jämte tillhörande

rätt till vattnet, därest sådant skulle för stadens tilltänkta vattenkraftsanläggningar

påkallas, dock emot särskild ersättning, som skulle

på stadens bekostnad bestämmas af tre gode män, af hvilka staden och

boställshafvaren skulle äga utse hvardera en samt kronofogden i orten

vara den tredje.

I anledning af hvad kammarkollegium i ärendet anfört, har vattenfallsstyrelsen

anbefallts att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande. Detta

utlåtande har vattenfallsstyrelsen nu afgifvit i underdånig skrifvelse den

22 april 1911.

Styrelsen erinrar däri till en början, att enligt den af kammarrådet

Björkman verkställda, i styrelsens utlåtande den 11 mars 1911 åberopade

utredning hemmanen 3 Va mantal Untra jämte kvarn och fiske samt

f/é mantal Rämsön och Va mantal Mehede nr 4 böra behandlas såsom

rena frälseegendomar (allodialt frälse) och att, då jämlikt Kungl. Maj:ts

nådiga resolution och förklaring den 26 januari 1698 enskild ägare af

frälsejord fått sig tillerkänd en stadigvarande, med äganderätt jämnställd

besittningsrätt till publikt vatten, där detsamma stöter till en under dylik

frälsejord lydande strand, utredningen gifvit till resultat, att kronan

icke med utsikt till framgång kan göra gällande några anspråk på vattenområdet

utmed nämnda egendomars stränder. Styrelsen anmärker

vidare, hurusom styrelsen ansett enahanda skäl föreligga att såsom rena

frälseegendomar betrakta jämväl hemmanen 3/h mantal Grimsarbo nr 1,

V4 mantal Grimsarbo nr 2, 1 mantal Brusbo nr 1, 1 mantal Brusbo nr 2

samt 1 mantal Mehede nr 1, och att styrelsen i anslutning härtill i sitt

underdåniga utlåtande den 11 mars uttalat såsom sin uppfattning, att

kronan icke heller kunde göra några anspråk gällande på grand och

vatten utanför sistnämnda hemmans stränder. Då hvad sålunda förekommit

icke gifvit kammarkollegium anledning till någon erinran, torde

det enligt vattenfallsstyrelsens mening få anses vara till fullo utredt, att

vattenområdet i Dalälfven utanför samtliga ofvan omförmälda hemmans

stränder måste anses vara med dem förenadt.

Å återstående delar af grund och vatten i Dalälfven å nu ifrågavarande

sträcka skulle däremot kronan hafva anledning att framställa

anspråk, hvilka emellertid måste fotas på olika grunder, som vid en

eventuell tvist angående äganderätten till vattenområdet utanför vederbörande

fastigheter torde komma att visa sig i olika grad ägnade att

stödja kronans talan.

För att utröna huru stor andel af den samlade vattenkraften å den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 221.

del af Dalälfven, hvarom här är fråga, kan antagas belöpa dels å förenämnda

hemman 3 mantal Untra, 1U mantal Rämsön, 1 mantal Grimsarbo

nr 1 och 2, 2 mantal Brusbo nr 1 och 2 samt 1 Va mantal Mehede

nr 1 och 4, utanför hvilka grund och vatten genom köp öfvergått å

Stockholms stad, dels ock å öfriga strandfastigheter, utanför hvilka vattenområdet,

enligt af kronan framställda anspråk, på olika grunder är

kronan tillhörigt, hafva vattenfallsstyrelsen och styrelsen för Stockholms

stads gas- och elektricitetsverk låtit genom två ingenjörer, utsedda en af

hvardera styrelsen, verkställa undersökning, huru den förefintliga fallhöjden

fördelar sig på de olika fastigheterna. Vid undersökningstillfället

uppgick älfvens vattenföring till omkring 300 kubikmeter i sekunden.

Vattenmängdens fördelning på de särskilda älfgrenarna vid olika vattenföringar

torde emellertid, enligt hvad vattenfallsstyrelsen uppgifver, icke

förete så stora växlingar, att icke undersökningsresultatet kan anses med

tillräcklig säkerhet angifva procenttalen för vattenmängdens fördelning

på de olika grupperna af strandfastigheter jämväl vid den vattenföring,

250 sm3, för hvilken det ifrågasatta kraftverket är afsedt att utbyggas.

Undersökningen har verkställts enligt två alternativ, af hvilka Alt. I

utgår ifrån, att ingen annan afbördning sker förbi dammen vid Hyttö

bruk än den, som äger rum genom flottleden Hyttö—Korsnäs under de

tider, då flottning där bedrifves, under det att Alt. II förutsätter, att normal

afbördning sker genom Hvttöleden. För att vinna större likhet med

älfvens naturliga afrinningsförhållanden anser vattenfallsstyrelsen Alt. II

böra läggas till grund för beräkningen. Från kronans sida synes det,

säger styrelsen, vara så mycket större anledning att grunda beräkningen

på sistnämnda alternativ, som enligt detsamma ett afsevärdt mindre procenttal

af den samlade vattenkraften belöper å de hemman, hvilka, enligt

hvad nyss är nämndt, iklädt sig karaktären af allodialt frälse, och kronan

följaktligen enligt detta alternativ har anspråk på motsvarande större

andel af vattenkraften.

Vid förenämnda undersökning har, enligt hvad vattenfallsstyrelsen

meddelar, utrönts, att utanför det kronan tillhöriga Tierps kyrkoherdeboställes

strand finnes omkring 0,2 % af den samlade vattenkraften å

ifrågavarande sträcka af älfven. Å hemmanen 3 V» mantal Untra m. fl.

komma åter sammanlagdt 33 % af samma vattenkraft. Af återstoden

motsvara 41,5 % de strömfall, som kronan jämlikt nådiga brefvet den 28

december 1822 och kammarkollegii kungörelse den 24 januari 1823 förbehållit

sig vid skatteförsäljning af rekognitionshemmanen Söderfors nr 1

och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1, Jörsön nr 1, Gillerås nr 1 samt Ankarsäter

nr 1—4, under det att öfriga 25,3 % dels belöpa å de strand
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

områden, som befunnits icke hafva blifvit skatteförsålda och följaktligen

såsom kronan icke afhända delar af de förutvarande rekognitionsallmänningarna

fortfarande måste anses vara kronan tillhöriga, dels ock motsvara

de strömfall, på hvilka kronan kan göra anspråk på grund af regalrätt

m. m.

Vattenfallsstyrelsen anför vidare.

Samtliga de strömfall och forsar, som finnas å den del af Dalälfven,

hvilken enligt köpekontrakt den 21 december 1904 med tillägg den 20

januari 1909 och den 25 februari 1911 af Söderfors bruks aktiebolag

försålts till Stockholms stad, representera vid den lågvattenmängd, som

nu under alla förhållanden kan beräknas vara tillgänglig, ett kraftbelopp

af omkring 12,000 turbinhästkrafter efter uppdämning af Untrafjärden

i enlighet med föreliggande förslag. Af detta kraftbelopp torde

kronan, enligt hvad nyss sagts, af skilda anledningar kunna göra anspråk

på G7 %, motsvarande således eu minimieffekt af omkring 8,000 turbinhästkrafter.

För hela fallkomplexet betingade sig Söderforsbolaget år 1904 en

köpeskilling af 1,150,000 kronor, hvari ingick betalning för åtskilliga

delvis skogbeväxta holmar om sammanlagdt omkring 63 hektar. För

de öfriga markområden intill eu areal af 325 hektar, som voro för staden

erforderliga för fallens utnyttjande, samt för mark till järnväg

skulle däremot staden erlägga lösen efter G00 kronor per hektar åker,

200 kronor per hektar äng och 100 kronor per hektar skogs- och

hagmark. Genom ett tillägg den 20 januari 1909 till ifrågavarande

kontrakt ändrades emellertid dessa bestämmelser därhän, att bolaget mot

en ökning af köpeskillingen med 32,500 kronor till staden öfverlät de

markområden, som erfordrades för stadens anläggningar intill en areal

af 450 hektar. Denna ändring af kontraktet innebär tydligtvis eu för

staden förmånlig jämkning af köpeskillingen.

Priset för vattenkraften, hvilket med hänsyn till fallens läge torde

kunna betecknas såsom relativt lågt, kommer emellertid, på grund af

de synnerligen omfattande och dyrbara anläggningar, som kräfvas för

fallens tillgodogörande, tvifvelsutan att efter utbyggnaden ställa sig proportionsvis

rätt afsevärdt mycket högre, än hvad den betingade köpeskillingen

kan gifva anledning antaga.

Vid de underhandlingar i ämnet, som af vattenfallsstyrelsen förts med

representanter för Stockholms stads gas- och elektricitetsverk, säger sig

vattenfallsstyrelsen af nära liggande skäl .icke kunnat förutsätta, att Stockholms

stad skulle till kronan betala fulla värdet af de land- och vattenområden,

som enligt det till Kungl. Maj:t öfverlämnade aftalsförslaget

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Kr 221.

äro afsedda att öfverlåtas å staden. Redan förslagets karaktär af öfverenskommelse

för undvikande af rättegång innebär, att det måste grundas

på ömsesidiga eftergifter. Kronans anspråk äro dessutom enligt vattenfallsstyrelsens

mening ej alla af den art, att de med särkerhet kunna

förutsättas vinna domstolarnas godkännande.

Såvidt nu kan bedömas, linnes det, säger styrelsen, all anledning

att antaga, att af kronan ankängiggjord talan angående bättre rätt såväl

till de delar af de förutvarande rekognitionsallmänningarna, Indika, enligt

hvad hittills verkställda utredningar utvisa, icke blifvit skatteförsålda,

som äfven till eventuellt förefintlig grund och vatten i Dalälfven utanför

dylika lägenheters stränder skall af domstolarna befinnas välgrundad.

Ser man vidare på de strömfall, som finnas utanför stränderna till

rekognitionshemmanen Söderfors nr 1 och 2, Båtfors nr 1, Grufvan nr 1,

Jörsön nr 1, Gillerås nr 1 och Ankarsäter nr 1—4, äro, såsom förut nämnts,

kronans anspråk på dessa strömfall grundade därpå, att i de skattebref,

genom hvilka nämnda hemman frånhändts kronan, inryckts bestämmelse

därom att försäljningen ägde rum med de förbehåll, som blifvit stadgade

och förordnade i nådiga brefvet den 28 december 1822 och kammarkollegii

i anledning däraf under den 24 januari 1823 utfärdade kungörelse

angående vissa föreskrifter till förekommande af den skada, som i odlings

väg förorsakas genom uppdämningar för fisken och vattenverk m. m.

Nu kunde det emellertid, anmärker vattenfallsstyrelsen, frånsedt den

eventualiteten, att kronans talan i denna del helt ogillades, vara tänkbart,

att berörda nådiga bref och kammarkollegii kungörelse af domstolarna

tolkades så, att kraftuttagning icke inginge bland de ändamål,

för hvilka kronan förbehållit sig att återtaga strömfallen, och att kronan

alltså visserligen tillerkändes äganderätten till ifrågavarande delar af

vattenområdet, men besittningsrätten eller nyttjanderätten till samma

delar tilldömdes den andra parten, intill dess vattnet behöfde af kronan

användas för annat ändamål än kraftuttagning. Eu dylik utgång af

rättstvisten skulle i själfva verket innebära föga mindre än _ ett ogillande

af kronans talan.

Af den utaf byråchefen- i landtmäteristyrelsen Eriksson i ämnet verkställda

utredningen torde, anför vattenfallsstyrelsen vidare, framgå, att

det måste anses vara skäligen tvifvelaktigt, huruvida kronan med utsikt

till framgång kan framställa anspråk på Hyttö vattenfall och öfrig vattenrätt

i den s. k. Hyttöleden utmed områden, som ansetts tillhöra hemmanet

Ertmanshyttan nr 1.

A vattenområdet utmed öfriga, utanför de förutvarande rekognitionsallmänningarna

fallande strandfastigheter synes, enligt hvad vattenfalls
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

styrelsen uppöfver, kronan, om man bortser från den till Tierps kyrkoherdeboställe

hörande Prästön, hafva anspråk endast på grund af regalrätt.

Af kronan anhängiggjorda dylika anspråk torde emellertid enligt

vattenfallsstyrelsens mening i hvarje fall hafva osäkrare ntsikter att blifva

af domstolarna godkända än af kronan förd talan om bättre rätt till

vattenfall utanför de strandfastigheter, som befunnits icke hafva blifvit

skatteförsålda eller utanför förenämnda rekognitionshemman.

Vid bedömande af värdet af den vattenkraft, som är afsedd att af

kronan öfverlåtas å staden bör därjämte enligt vattenfallsstyrelsens förmenande

synnerligt afseende fästas därvid, att det knappast finnes någon

möjlighet för kronan att med ekonomisk fördel tillgodogöra sig vattenkraften

i samtliga de vattenfall och forsar, som genom en eventuell

rättegång kunde komma att tilldömas kronan, enär dessa äro spridda i

de månera olika er en ar, i hvilka älfven framrinner å den sträcka det

här gäller. En del af vattenkraften skulle kronan visserligen kunna

uttaga, men dels skulle uttagningskostnaderna med all sannolikhet komma

att ställa sig höga, dels ock skulle ett dylikt förfaringssätt innebära ett

oförsvarligt slöseri med naturkraften. Skall krafttillgången på ett rationellt

sätt tillgodogöras, måste det, enligt hvad vattenfallsstyrelsen uppgifver,

ske antingen genom ett enda kraftverk i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det förslag till kraftstationsanläggning, Stockholms stad

för tillgodoseende af sitt kraftbehof står i begrepp att utföra, så snart

staden erhållit laga kraftvunnet tillstånd till anläggningens utförande,

eller ock på annat enhetligt sätt.

Slutligen framhåller vattenfallsstyrelsen, att den köpeskilling, staden

utfäst sig att erlägga till Söderfors bruks aktiebolag, äfven om man

tager hänsyn därtill att staden i sammanhang med det nu föreliggande

förslaget till uppgörelse med kronan erhållit en nedsättning af densamma

med 200,000 kronor, icke kan tåla ett alltför stort pålägg, om icke kraften

från det planerade Untraverket skall blifva alltför dyr.

I betraktande af alla dessa omständigheter kan det enligt vattenfallsstyrelsens

uppfattning icke gärna ifrågasättas, att det ersättningsbelopp,

som staden bör erlägga till kronan för dess afstående af sina anspråk

på ifrågavarande land- och vattenområden, skulle sättas högre än

aftalsförslaget angifver eller till 430,000 kronor, ett belopp, som framkommit

på grund af långvariga underhandlingar i frågan.

Såsom förut nämnts, kan kronan göra anspråk på omkring 67 % af

krafttillgången. Å dessa 67 % skulle, påpekar vidare vattenfallsstyrelsen,

om värdet per hästkraft af samtliga de vattenfall och forsar, som äro

afsedda att tillgodogöras i det planerade Untraverket, sättes lika —

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

livilket beräkningssätt icke torde vara till nackdel för kronan — belöpa

770,500 kronor af den köpeskilling Stockholms stad i kontraktet den

21 december 1904 utfåst sig att erlägga till Söderforsbolaget. Den nu

ifrågasatta köpeskillingen öfverstiger följaktligen rätt afsevärdt 50 % af

detta belopp. Härvid är emellertid, säger vattenfallsstyrelsen, att märka,

att någon särskild ersättning då icke beräknats vare sig för sådana

markområden, tillhörande icke skatteförsålda delar af rekognition allmänningarna,

å livilka kronan skulle afstå från sina anspråk till förmån för

staden, eller för utmål af respektive ett till tre tunnlands areal utmed

strömfall, belägna å förenämnda rekognitionshemman Söderfors nr 1

och 2 m. fl., å hvilka utmål kronan kan göra anspråk på grund af

motsvarande skattebrefs hänvisning till nådiga brefvet den 28 december

1822 och kammarkollegii kungörelse den 28 januari 1823. Enligt af

styrelsen verkställd uppskattning torde arealen, af samtliga dessa markområden

icke öfverstiga 50 hektar, till största delen skogsmark, livilket

slags mark i aftalet mellan staden och Söderforsbolaget uppskattades

till ett värde af 100 kronor per hektar. Sätter man emellertid genomsnittsvärdet

å marken till 150 kronor per hektar, uppgår ändock värdet

af ifrågavarande landområden icke till mer än 7,500 kronor. Å andra

sidan erhöll staden, såsom förut nämnts, genom 1904 års aftal med

Söderforsbolaget för den i aftalet bestämda köpeskillingen åtskilliga delvis

skogbeväxta holmar med en sammanlagd areal af omkring 63 hektar.

Äfven om man bortser härifrån och om man från den i det nu föreliggande

aftalsförslaget ifrågasatta ersättningssumman fråndrager omförmälda

belopp 7,500 kronor för de markområden, å hvilka kronan

genom aftalets godkännande skulle afstå från sina anspråk, kommer, anmärker

vattenfallsstyrelsen, återstoden dock att icke obetydligt öfverstiga

50 % af förberörda belopp 770,500 kronor, livilket vid en proportionell

fördelning skulle belöpa å de 67 % af den samlade vattenkraften,

till hvilka äganderätten synes kunna tillhöra kronan. Då det

dessutom enligt vattenfallsstyrelsens mening icke är möjligt att på förhand

med tillförlitlighet afgöra, huru kronans på olika grunder fotade

anspråk skulle af domstolarna slutligen bedömas, samt det därför ingalunda

är uteslutet, att det ifrågasatta ersättningsbeloppet betydligt öfverstiger

det procenttal, som nyss beräknats, finner styrelsen beloppet

kunna anses lämpligt, när det är fråga om en förlikning, hvilket i

själfva verket här är fallet.

Nu torde, fortsätter vattenfallsstyrelsen, visserligen mot aftalsförslaget

kunna invändas, att för ett rationellt tillgodogörande af vattenkraften

uti här ifrågavarande vattenfall icke erfordras, att kronan af
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 221.

händer sig'' den vattenrätt, som kan tillkomma kronan, utan att nyssnämnda

ändamål jämväl kunnat ernås, därest öfverenskommelse träffats

om ett gemensamt uttagande af vattenkraften. Mot eu dylik anordning

mötte emellertid ett bestämdt motstånd från stadens delegerades sida,

hvilka förklarade sig icke kunna godtaga en sådan lösning. Såsom

vattenfallsstyrelsen redan framhållit i sitt underdåniga utlåtande den 11

mars 1911, kunna för öfrigt, säger stjorelsen, betänkligheterna mot en

försäljning i detta fall icke tillmätas afgörande betydelse, då öfverlåtelsen

skulle ske till landets största kommun och vattenfallen följaktligen kunna

förväntas komma till allmänt gagn, till främjande af hufvudstadens och

den kringliggande nejdens ytterligare ekonomiska uppsving. Härtill

kommer, anför vattenfallsstyrelsen vidare, att staden med all säkerhet

genast från början är i stånd att till fullo tillgodogöra sig den elektriska

energi, som kan levereras från det planerade Untraverket. Till

följd af sina synnerligen betydande ångcentraler, hvilka torde komma

att tjänstgöra såsom reserv för Untraverket och utfylla de ojämnheter

i energiförbrukningen, hvilka icke lämpligen kunna tillgodoses af vattenkraftanläggningen,

torde slutligen staden på ett mera rationellt sätt än

någon annan kunna utnyttja vattenkraften uti de ifrågavarande vattenfallen

och därigenom äfven kunna framställa det största antalet kontinuerliga

hästkrafter med minsta möjliga kolåtgång samt följaktligen

bäst vara i stånd att åstadkomma en nationalekonomiskt sedt önskvärd

minskning åt vårt lands stenkolsimport.

Uti sitt i ärendet afgifna yttrande har, såsom förut nämnts, kammarkollegium

funnit hinder ej möta för afstående af den under Tierps

kyrkoherdeboställe lydande Prästön med tillhörande rätt till vattnet,

därest sådant skulle erfordras för stadens nu tilltänkta vattenkraftanläggningar,

dock emot särskild ersättning, som skulle på stadens bekostnad

bestämmas af tre på visst sätt utsedde gode män.

I anledning häraf har vattenfallsstyrelsen till en början påpekat,

att Prästön faller utanför det i § 1 af aftalsförslaget angifna området,

att följaktligen något förslag om försäljning af nämnda lägenhet icke

föreligger och att aftalsförslaget beträffande Prästön endast innehaller,

att kronan skulle afstå från sina anspråk på vattnet. Det lärer

emellertid, säger styrelsen, kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida verkligen

någon vattenrätt åtföljer Prästön; det synes i stället kunna ifrågasättas,

om icke rätten till vattnet tillkommer kronan på grund af regalrätt,

oberoende af rätten till Prästön. De i § 4 af aftalsförslaget intagna

bestämmelserna angående utgifvande af ersättning för sådan skada,

som genom stadens planerade anläggningar vållas till ecklesiastikstaten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

hörande egendom, torde därför enligt styrelsens mening vara tillfyllest.

Skulle det emellertid befinnas, att rätten till vattnet tillkommer kyrkoherdebostället

såsom sådant, anser styrelsen denna omständighet dock

icke kunna utgöra hinder för stadens anläggningar, i det att i älfgrenen

utmed den ena stranden af Prästön fallhöjden icke uppgår till mer än

0,05 meter och i älfgrenen utmed den andra stranden till 0,25 meter,

hvilka fallh "jder gifvetvis omöjligt kunna med ekonomisk fördel för sig

tillgodogöras.

Utöfver de skäl för godkännande af det framlagda aftalsförslaget,

hvilka sålunda framförts, framhåller vattenfallsstyrelsen ytterligare en

omständighet, som enligt styrelsens uppfattning starkt talar för ett bifall

till förslaget. Därest detta icke vinner Kungl. Majrts och Riksdagens

godkännande, torde nämligen däraf föranledas ett flerårigt uppskof

med kraftanläggningens utförande. Stockholms stad komme nämligen

då sannolikt att afvakta utgången af en blifvande tvist om bättre

rätt till de strand- och vattenområden, å hvilka kronan framställt anspråk,

innan staden vidtager ytterligare åtgärder för tillgodogörande af

fallens vattenkraft. Ett dylikt uppskof vore emellertid, från det allmännas

synpunkt sedt, enligt vattenfallsstyrelsens mening att i hög grad

beklaga. Jämväl med hänsyn härtill vill det synas styrelsen, som om

det nu föreliggande förslaget, hvithet torde innefatta en lämplig och för

båda parterna förmånlig uppgörelse, vore förtjänt af att vinna godkännande

jämväl från kronans sida.

Dii ]ag förut vant i tillfälle att yttra mig rörande grunderna för Departementshushållningen

med statens vattenkraft, har jag framhållit, att det endast

undantagsvis torde böra ifrågakomma att försälja något staten tillhörigt y ,an e''

vattenfall. Ett sådant undantagsfall synes emellertid här föreligga.

Hvad som härvidlag i främsta rummet varit för mig bestämmande är, att

anländande af kronans anspråk skulle ske icke* till enskild person utan till

Stockholms stad och att sålunda ett allmänt intresse i alldeles särskild

grad är knutet äfven vid den andra partens innehaf af vattenfallet.

Jämväl öfriga af vattenfallsstyrelsen framhållna skäl synas mig tala för,

att en godvillig uppgörelse träffas i syfte att tillförsäkra staden äganderätten

till ifrågavarande vattenfallskomplex.

Om jag sålunda icke finner några betänkligheter i förevarande fall

möta mot att till Stockholms stad afhända kronan de anspråk, som från

dess sida kunna uppställas med afseende å rätten till jord, vatten och

fiske inom det område, hvarom här är fråga, återstår att pröfva, huruvida

de villkor, som innefattas i det förslag till förlikningsaftal, som

upprättats, kunna anses vara från kronans sida antagliga.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 156 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 221.

Såsom nämnts, skulle Stockholms stad enligt det ursprungliga köpeaftalet

till Söderfors bruks aktiebolag för hela fallkomplexet jämte en

del mark erlägga en köpeskilling af 1,150,000 kronor.

Enligt den i ärendet förebragta utredningen synes kronan på olika

grunder kunna göra anspråk på 67 procent åt den i fallkomplexet samlade

vattenkraften, motsvarande i förhållande till den erlagda köpeskillingen

ett värde af 770,500 kronor.

Det belopp, staden enligt aftalet skulle erlägga till kronan, utgör

430,000 kronor, sålunda omkring 56 procent af nyssnämnda belopp.

Gifvetvis är det i sakens nuvarande läge synnerligen svårt att bedöma,

b vilka utsikter staten skulle äga att i rättegångsväg vinna framgångför

sina anspråk i förevarande fall, och ett uppskattande af det ekonomiska

värdet af dessa anspråk måste därför under alla förhållanden

blifva mer eller mindre godtyckligt. Emellertid synes mig på de

grunder, vattenfallsstyrelsen anfört, det ersättningsbelopp, kronan i förlikningsväg

skulle erhålla för afstående af sina anspråk, få anses tillfredsställande.

Beträffande öfriga bestämmelser i aftalsförslaget torde någon närmare

motivering icke vara erforderlig. Grundtanken i förslaget är den,

att staden å ena sidan skall erhålla frihet att inom de gränser, som

innefattas i Uppsala läns norra domsagas häradsrätts utlåtande den 10

november 1909, vidtaga de anordningar för vattenkraftens uttagande, som

staden anser för sig lämpliga, men å andra sidan tillförbindas att icke

motsätta sig de åtgärder, om hvilka kronan kan komma att göra ansökan

för tillgodogörande af annan vattenkraft i Dalälfvens nedre lopp,

i den mån dessa åtgärder icke inkräkta på stadens rätt enligt häradsrättens

nyssnämnda utlåtande.

Vidkommande eventuell ersättning för den vattenkraft, som till äfventyrs

skulle kunna anses tillhöra den under Tierps kyrkoherdeboställe lydande

Prästön, åberopar jag hvad vattenfallsstyrelsen anfört.

Hvad angår användningen af det belopp, 430,000 kronor, Stockholms

stad på grund af ifrågavarande aftal skulle erlägga till kronan, synes detsamma

lämpligen böra tagas i anspråk för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande

af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för

vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering

af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål. Jag tillåter

mig härvid erinra, att 1909 års Riksdag medgifvit, att inköp af fastigheter,

som kunna erfordras för statens nuvarande eller blifvande anläggningar

vid Trollhättan äfvensom i öfrigt för ändamålsenligt genomförande

af de uppdrag, som lämnats vattenfallsstyrelsen, må åt Kungl.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Maj:t beslutas till ett sammanlagdt belopp af 500,000 kronor, som skulle

utgå från riksgäldskontoret. Af detta belopp hafva hittills användts

96,974 kronor 47 öre.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels godkänna ifrågavarande förslag till aftal mellan Kungl. Maj:t

och kronan samt Stockholms stad

dels ock medgifva,

att det belopp, 430,000 kronor, som staden enligt aftalet har att

erlägga till kronan, må användas för inköp efter Kungl. Maj:ts bepröfvande

af vattenfall med utmål eller sådana delar af vattenfall eller för

vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kan erfordras för komplettering

af kronan redan tillkommande rätt till vatten och utmål, samt

att de fastigheter med vatten och fiskerätt, som i följd häraf kunna

komma att af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, må ställas under

vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Bilaga.

Emellan Kungl. Maj‘.t och. kronan, här nedan kallade kronan, samt

Stockholms stad, här nedan kallad staden, har träffats följande

Aftal.

§ I
Kronan

afstår på villkor, om hvilka här nedan vidare förmäles, till

staden all den rätt, som kan tillkomma kronan till de å den vid detta

aftal fogade karta A, som försetts med påskrift af kontrahenterna, att densamma

åberopats i aftalet, med röda heldragna linjer öfverstreckade

strandområden och öar i Söderfors och Tierps socknar jämte grund,

vattenfall, vatten och fiske i Dalälfven och dess förgreningar invid

nämnda strandområden och Öar; innefattande denna öfverenskommelse

alltså ett afstående från kronans sida från allt anspråk på rätt till jord,

vatten och fiske inom det område, som enligt kontrakt den 21 december

1904 med tillägg därtill deu 20 januari 1909 af Söderfors bruks aktiebolag

försålts till staden, och därmed ett godkännande, såvidt kronans

rätt rör, af samma försäljning i hela dess omfattning.

Såsom en följd af denna öfverenskommelse förklarar sig kronan

icke hafva något att erinra mot att staden erhåller lagfart å de från

Söderfors bruks aktiebolag enligt ofvan omförmälda kontrakt med tillägg

inköpta fastigheterna.

s. 9

9

Kronan förbinder sig att gent emot staden ej heller gorå anspråk

på rätt till vattnet inom den del af Dalälfven, som är belägen emellan

de å vidfogade, med båda parternas påskrift försedda karta 1! angifna

röda heldragna linjerna A—A och B—B men utanför det i § 1 omförmälda

område, i'' den mån staden för utnyttjande af anläggningar i

och invid Storgysingen, Tammsforsen och Kvarnforsarna samt i och

invid andra därintill belägna delar af Dalälfven har behof af vattnet å

omförmälda del af älfven. Linjen A—A skall anses i plan motsvara

begränsningen af den uppdämning, hvartill staden erhållit tillstånd

o-enom Uppsala läns norra domsagas häradsrätts utlåtande den 10 november

1909. Denna utfästelse inbegriper jämväl kronans anspråk på

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kmif/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

21

rätt till vatten i Hyttån och dess förgreningar ned till Storfjärden,

dock att staden icke på grund häraf får göra någon invändning mot

sådan dämning af vattenytan ofvanför Lanforsen, som icke inverkar på

de i häradsrättens förenämnda utlåtande den 10 november 1909 fastställda

vattenstånden vid Klingforsskalan.

Därest staden skulle vilja utnyttja ifrågavarande vattenkraft på

annat sätt eller i annan omfattning, än hvad hittills varit föremål för

rättslig behandling, frånsäger sig kronan rätt att däremot göra invändning,

för såvidt icke kronans rätt till vatten — genom ändring af de

vattenstånd ofvanför och nedanför stadens anläggningar, hvilka fastställts

i omförmälda häradsrätts utlåtande den 10 november 1909, eller

af den i samma utlåtande bestämda tappningsplanen — skulle blifva

berörd beträffande annan vattenkraft än den, å hvilken kronan, enligt

hvad i §§ 1 och 2 sägs, afstått sina anspråk till staden.

§

Därest genom stadens anläggningar ’skulle förorsakas skada å jord,

fiske eller annan egendom, tillhörande ecklesiastika eller andra boställen

eller af kronan under arrende upplåten kronoegendom, skall staden vara

skyldig att därför till vederbörande utgifva den ersättning, som kan

varda i vederbörlig ordning bestämd.

§ b.

I detta aftal beröres endast den rätt, kronan kan äga såsom

eventuell ägare till strömfall i Dalälfven och dess förgreningar i den

omfattning, som afses i §§ 1 och 2; och skola sålunda frågor om de

allmänna intressen, som genom kungsådrans öppenhållande eller eljes,

på sätt särskildt finnes stadgadt, skola tillgodoses, i vanlig ordning

pröfva^.

§ 6.

I ersättning för kronans afstående från ifrågavarande anspråk skall

staden, utöfver hvad som kan komma att utgå på grund af bestämmelserna

i § 4 här ofvan, till kronan erlägga eu summa af fyrahundratrettiotusen

(430,000) kronor, hvilken summa skall af staden gäldas

till kronan senast fyra veckor, efter det denna öfverenskommelse blifvit

af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänd.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afl. 156 Höft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

§ 7-

De vatten- och landområden, som äro föremål för denna öfverenskommelse,

få af staden tillträdas omedelbart efter aftalets undertecknande

å kronans vägnar.

§ 8.

Kronan förbinder sig att återkalla sin talan i ofvanberörda hos

Svea hofrätt nu anhängiga synemål, i hvilket Uppsala läns norra domsagas

häradsrätt den 10 november 1909 meddelat utlåtande.

§ 9-

Staden förbinder sig att, om och när kronan vid vederbörlig domstol

gör ansökan om erhållande af tillstånd att utföra anläggningar för

tillgodogörande af vattenkraft vid Lanforsen och Ålfkarleby, däremot

icke framställa några som helst invändningar eller anspråk, dock att

kronan icke är berättigad att begära tillstånd till vidtagande af sådana

anordningar vid Lanforsen, hvilka afse ändring af de vattenstånd nedanför

stadens anläggningar, hvilka fastställts i Uppsala läns norra domsagas

häradsrätts förenämnda utlåtande den 10 november 1909.

§ 10.

Detta aftal är icke för staden bindande under annan förutsättning, än

att det af Kungl. Maj:t godkänts genom beslut, fattadt före den 1 juli 1911.

Stockholm den 11 april 1911.

Styrelsen (ifver Stockholms gas- och elektricitetsverk:

JOHAN ÖSTBERG.

Erik Hildehrand.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1911.

opaginerad Kontrollera mot PDF

«*• /

pf-opoj/tror-t fcxyex/e

°f+o/j-fcir-jrfcx? trf-.

offo/jrför-^/oy

/lan/o ofi^en Do/ö/fl^en

me//om h/eg/e^L/nc/cj/yGir
-

c/en och /Q/f/rar/eö bruk.

6EK. STAB. LIT. ANST.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:192 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. May.ts proposition angående godkännande af förlikning saftal mellan Kungl. May.t och kronan samt Stockholms stad a1 i texten
  2. SU 1911:95 Statsutskottets utlåtande Nr 95 s. 1 i texten