Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående grunderna och sättet för markegång sprisens bestämmande

1911-02-03 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:62, Med förslag till förordning angående grunderna och sättet för markegång sprisens bestämmande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62-

1

N:o 62.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag

till förordning angående grunderna och sättet för markegång

sprisens bestämmande; gifven Stockholms slott den

3 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning angående grunderna och

sättet för markegångsprisens bestämmande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

(Jarl Swartz.

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36 Höft. (No 62).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj''ds Nåd. Proposition N:o 62.

Förslag:

till

Föror (lullig;

angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande.

§ I
I

öfverensstämmelse med § 75 regeringsformen skall i hvarje län

markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för sakkunskap

och oväld kända deputerade, hvilka jämte lika antal suppleanter

väljas af landstinget. I län, hvarest två landsting finnas, väljas fyra

deputerade och fyra suppleanter af hvardera landstinget.

Deputerade och suppleanter skola bestå af afgäldstagare och afgäldsgifvare

till lika antal, och skall i valprotokollet uttryckligen angifvas,

till hvilkendera af dessa kategorier de valda äro att hänföra.

Deputerad och suppleant väljas för en tid af två år från och med

året näst efter det, hvarunder valet ägt rum; och må ingendera af dem

kunna afsåga sig uppdraget, med mindre han fyra år tjänstgjort som

deputerad eller uppnått sextio års ålder eller eljest uppgifver hinder,

som af landstinget godkännes.

§ 2-

Deputerade sammanträda i länsstyrelsens lokal å därtill af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i utfärdad kungörelse bestämd tid en af de fyra

första dagarna i november.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

3

Markegångssättning må ej ske med mindre fullt antal deputerade

eller suppleanter äro tillstädes.

Inträffar för deputerad sådant hinder, att lian ej kan inställa sig

vid sammanträdet för markegångstaxans upprättande, åligger det honom

att därom ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som

i hans ställe inkallar vederbörande suppleant.

Deputerad eller inkallad suppleant, som, utan att kunna hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande styrka laga förfall, uteblir å den för markegångssättningen

bestämda tid, är skyldig ersätta all kostnad, som till

följd af hans frånvaro och häraf föranledt uppskof med förrättningen

vållas.

§ 4.

1 mom. Vid deputerades sammanträde föres ordet af landshöfdingen

utan rättighet för honom att i besluten deltaga men ined skyldighet

att göra de erinringar, som finnas af nöden, och att, då hans mening

afviker från deputerades beslut, låta densamma i protokollet anteckna.

Landskamreraren vare ock tillstädes för att kronans rätt bevaka med

åliggande att, om afseende icke fästes ä hans framställningar, dem till

protokollet anmärka. År landshöfdingen frånvarande, och icke någon i

lians ställe förordnad, utse deputerade inom sig ordförande. Falla

rösterna härvid lika mellan två eller flera deputerade, skall genom lottning

bland dessa utses ordförande.

Protokollet föres af länsbokhållare!!.

2 mom. Då skiljaktiga meningar bland deputerade yppas, sker

omröstning, hvarvid rösterna beräknas efter hufvudtal och de fiestes

mening blir gällande. Utfalla rösterna lika för två olika pris å samma

persedel, värde medelbeloppet däraf såsom markegångspris upptaget.

§ 5.

Deputerade äga att beräkna och erhålla reseersättning, på sätt för

landstingsman är stadgadt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 62.

§ 6.

Markegångstaxa» skall innehålla:

A: den årliga markegång en eller gällande pris å löpande årets

skörd samt värdet å alla öfriga persedlar och tjänst!)arheter, som enligt

fastställdt formulär skola utgöra föremål för denna markegångssättning;

B: årspris å länens eu gång för alla i samband med ränteförenklingen

bestämda så kallade lmfvudpersedlar, hvilka årspris, som

skola ingå i beräkningen af medelmarkegångsprisen å samma persedlar,

grundas för hvarje persedel å de pris, som varit gångbara under de tre

sista månaderna af det näst-förflutna och de tre första månaderna af det

löpande året; och

C: årets medelmarkegångspris eller medeltalet af de för det löpande

och de nästförflutna nio åren upptagna årsprisen å hufvudpersedlarna.

§

1 mom. Till ledning vid markegångsprisens bestämmande skola

priskuranter å alla i markegångstaxan ingående persedlar och tjänstbarheter

af fullgodt och afradsgilldt slag upprättas så val för städerna som

för landet.

2 mom. För städerna uppgöras dessa priskuranter i enlighet med

torgprisen eller eljest inom staden gångbara pris af magistraten, så vidt

angår den årliga markegången, i medlet af oktober och, beträffande

årsprisen, omedelbart efter utgången af en hvar af månaderna oktober,

november, december, januari, februari och mars. Det åligger magistraten

att genast efter upprättandet insända priskuranterna till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande.

3 mom. För landet upprättas priskuranterna fögderivis.

Till uppgörande af priskurant till ledning vid bestämmandet af

den årliga markegången skola samtliga kommunalnämnder inom fögderiet

i medlet af oktober hvarje år hvar för sin kommuns område meddela

uppgift å därinom gällande pris på hvarje i taxan ingående persedel

eller tjänstbarhet. Dessa prisuppgifter skola af kommunalnämndernas

ordförande omedelbart insändas till vederbörande kronofogde, hvilken i

öfverensstämmelse med medeltalet af de pris, kommunalnämnderna uppgifva,

upprättar priskuranten för fögderiet och före den 25 oktober insänder

denna tillika med de inkomna prisuppgifterna och häröfver upprättadt

sammandrag till Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Kronofogden

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

skall därvid, för den händelse hans mening- skiljer sig från de i priskuranten

angifna pris, i särskild! yttrande afgifva förslag- till de jämkningar

i prisen, hvilka af honom finnas skäligen påkallade.

Priskuranter till ledning vid årsprisets bestämmande upprättas af

eu för fögderiet i oktober månad hvarje år utsedd särskild nämnd

(markegångsnämnden), hvilken består dels af ombud, ett för hvarje

kommun, å kommunalstämma valda bland ortens afgäldsgifvare, skiftesvis

af det antal kommuner och efter den ordning dem emellan, som

Kungl. Maj:ts befallningshafvande årligen bestämmer, med iakttagande dock

att antalet ej må understiga fyra eller öfverstiga åtta, dels ock af motsvarande

antal ledamöter, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnar

bland inom fögderiet bosatta, för oväld och sakkunskap kända män,

helst afgäldstagare. Vid förfall för de ordinarie ledamöterna inträda i

nämnden suppleanter, som i enahanda ordning- och till samma antal

utses af såväl kommunalstämman som Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Markegångsnämnden sammanträder med kronofogden på dennes

kallelse i slutet af mars månad å lämpligt, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämdt ställe i fögderiet. Vid sammanträdet uppgöras priskuranter

särskild! för de tre sista månaderna af det nästförfiutna och

särskildt för de tre första månaderna af det löpande kalenderåret.

Efter sammanträdets slut insändas priskuranterna till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande af kronofogden, hvilken de! därjämte åligger att

anmärka, huruvida han i något fall anser andra pris än de uppgifna

hafva varit i orten gällande, äfvensom att särskildt utsätta de vid marknader

och andra afsättningsställen i fögderiet gångbara pris, såvidt de

afvika från de uppgifna.

4 mom. Öfver de inkomna priskuranterna upprättar landskontoret

sammandrag med utsatt medelpris för hela länet eller hvarje rnarkegångsdistrikt,

då mer än ett sådant förekommer inom länet; börande

sammandraget äfven upptaga de anmärkningar, som af kronofogden

blifvit framställda.

Dessa sammandrag jämte öfriga till ärendet hörande handlingar

framläggas för de deputerade, som bestämma markegången för året.

§ 8.

Vid priskuranternas upprättande och afgifvande af anmärkningar

däröfver äfvensom vid alla prisbestämningar enligt denna förordning bör

i afseende å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

afsalu, hänsyn tagas till de pris, som äro gångbara vid försäljning mot

kontant betalning.

§ 9.

Det åligger markegångsdeputerade att efter noggrant öfvervägande

af kända förhållanden och gällande pris samt med ledning af de prisuppgifter,

hvarom i § 7 förmäles, bestämma pris å alla i markegångstaxan

ingående persedlar och tjänstbarheter.

Då deputerade vid bestämmande af årspriset å hufvudpersedlarna

frånträda det på grund af inkomma priskurant^'' uträknade medelpriset

å dessa persedlar, böra i hvarje fall skälen därtill angifvas i

protokollet.

§ 10-

Så snart markegång^ taxan blifvit upprättad skall erforderligt antal

exemplar häraf till kammarkollegium insändas jämte det vid deputerades

sammanträde förda protokoll samt de från städerna och fögderierna inkomna

priskuranter och däröfver upprättade sammandrag.

Markegångstaxa!! skall å första eller andra söndagen efter den

dag, markegången satts, kungöras i alla kyrkor inom markegångsdistriktet,

hvarest gudstjänst då hålles; börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i den kungörelse, som utfärdas angående dagen för

deputerades sammanträde, äfven utsätta, å hvilken söndag markegångstaxa!!

kommer att kungöras.

Jämte taxan kungöres ock den för besvärs anförande däröfver

stadgade ordning.

§ 11.

1 mom. Den, som är missnöjd med den verkställda markegångssättningen,

äger att däruti hos kammarkollegium söka ändring genom

besvär, som skola ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande å landskontoret

i det län, hvars markegång öfverklagas, innan klockan tolf å

femtonde dagen, räknad, där afgäldsgifvare eller afgäldstagare klagar,

från kungörandet i den socken eller i någondera af kyrkorna inom det

pastorat, hvarifrån den klaganden tillkommande eller åliggande afgälden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 62. 7

utgår, och, där klagan föres af annan person, i hvad hans rätt angår,

från taxans kungörande i det pastorat, där klaganden är boende.

Det åligger Kungl. Ma;j:ts befallningshafvande att senast å andra

dagen efter det besvären inkommit till landskontoret insända dem

jämte eget utlåtande till kammarkollegium, som har att inom fjorton

dagar från den dag, besvären dit inkommit, afgöra dem och expediera

sitt beslut till Kungl. Majits befallningshafvande, genom hvars försorg

vederbörande därom ofördröjligen underrättas.

2 mom. Beslut om ändring af den under litt. A i markegångstaxan

upptagna markegång gäller till förmån allenast för den eller dem,

som sökt den vunna ändringen; däremot skall hvarje i behörig ordning

fastställd förändring i det under litt. B bestämda årspris och därigenom

uppkommande jämkning i medelmarkegångspriset tillämpas inom hela

länet eller markegångsdistriktet.

3 mom. Det åligger kammaradvokatfiskalen att tillse, huruvida

å kronans vägnar kan vara något att erinra vid markegångstaxorna,

och i sådant fall framställa sina anmärkningar däremot. Senast inom

femton dagar efter erhållen del af en markegångstaxa skall advokatfiskal

hos kammarkollegium anmäla, om han har något att erinra

mot taxan, hvilken i annat fall, så vidt den rör kronans rätt, anses

hafva vunnit laga kraft. Framställd anmärkning bör af kammarkollegium

inom fjorton dagar därefter pröfvas och afgöras. Så väl då

ändring i markegångstaxan göres som när advokatfiskalen förklarat sig

icke hafva något att» erinra mot densamma, skall underrättelse därom

genast meddelas Kungl. Majits befallningshafvande till kungörande

i orten.

4 mom. Öfver kammarkollegii beslut i markegångsfrågor må

klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

§ 12-

Kammarkollegium, som det tillkommer att fastställa formulär till

markegångstaxor och priskuranter, äger sålunda att meddela bestämmelser

om de persedlar och tjäustbarheter, hvilka skola i markegångstaxorna

upptagas, äfvensom om uteslutande ur taxorna af sådana persedlar

och tjänstbarheter, å hvilka prissättning ej längre finnes erforderlig.

Frågor om förändrad reglering af markegångsdistrikten ankomma

på Kungl. Majits pröfning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

Öfvergång sstadgande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1912, dock att

deputerade för åren 1912 och 1913 samt markegångsnämnder för år

1912 utses redan år 1911 i den ordning, som här ofvan finnes stadgad,

samt att halfva antalet af de bland afgäldstagare och halfva antalet af

de bland afgäldsgifvarc utsedda deputerade och suppleanter skall vid

slutet af år 1912 utträda efter lottning, som vid det årets landsting

anställes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 62.

9

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

febr Kart 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:

I skrifvelse den 31 mars 1905 har Riksdagen gjort framställning

angående revision af de författningar, som afse priskuranters och

markegångstaxors upprättande.

Gällande bestämmelser i detta ämne innefattas i nådiga kungörelsen

angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande den

11 maj 1855; kammarkollegii tvenne cirkulär till Kungl. Maj:ts samtliga

befallningshafvande den 24 augusti 1855 med formulär dels till markegångstaxorna

dels till priskuran ter å markegångspersedlar; nådiga förklaringen

den 24 februari 1860 af § 5, mom. 1 och 2, i nyssberörda nådiga

kungörelsen den 11 maj 1855 och kammarkollegii i anledning däraf den

Bill. till Piksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 36 Höft. 2

Ang. revision

af de författningar

y som afse

priskuranters

och markegdng8taxors

upprättande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Grunderna för

marlcegangssättningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

8 mars 1861 utfärdade cirkulär om ändring af formuläret till markegångstaxorna;

nådiga kungörelsen angående sättet för val af markegångsdeputerade

och om tiden för Överklagande af deras beslut den

31 juli 1867; nådiga kungörelsen angående ändring i gällande st.adganden

om sättet för utseende af deputerade till markegångstaxornas

upprättande den 17 april 1868; kammarkollegii cirkulär angående

ändring i föreskrifterna rörande markegångstaxornas upprättande den

29 december 1869; nådiga kungörelsen den 18 augusti 1871 angående

ändring äf § 2, mom. 3 och 4, af merberörda nådiga kungörelsen den

11 maj 1855; nådiga förordningen angående reseersättning åt deputerade

till markegångstaxors upprättande den 1 juni 1877; samt nådiga

kungörelsen angående afskaffande af den för markegångsdeputerade

föreskrifna edgång den 22 april 1881.

Enligt åberopade nådiga kungörelsen den 11 maj 1855, hvilken

innehåller själfva liufvudgrunderna för markegångssättningen, skola

markegångstaxorna upptaga dels, såsom förut, den årliga markegång en,

dels ock årspris och medelmarkegångspris, Indika bägge sistnämnda pris

tillkommo med anledning af den i särskild nådig kungörelse den 11 maj

1855 anbefallda omsättning och förenkling till vissa hufvudpersedlar af

de i ordinarie räntan ingående persedlar, Indika af ålder upptagits i de

så kallade orternas undervisning och ännu anträffas under afdelning A

i markegångstaxan. Berörda hufvudräntepersedlar skulle lösas med

penningar, men då man till grund härför icke ville lägga det gamla

förhållandet eller hvarje års skiftande markegångspris, med afseende

hvarå med rätta anmärkts, att skattebeloppet icke stode i rättvist förhållande

till de skattskyldiga egendomarnas afkastning, utan tvärt om

ökades i samma mån som dåliga skördar eller missväxt minskade tillgångarna

för de skattskyldige till skattens utgörande, beslöt man i

stället, att räntorna skulle hvarje år lösas efter på förhållandena under

någon längre tidsperiod grundadt medelpris, hvarigenom man hoppades

få olikheterna emellan de goda och onda åren utjämnade. I sådant

syfte antogs till medelpris medium af tio års markegång. Man hade

dock iakttagit, att den årliga markegången, som sattes i början af

november, då årets nyss inbärgade skörd ännu icke i större myckenhet

utkommit i marknaden, icke på ett fullt tillförlitligt sätt angåfve prisen

för skatteåret i dess helhet, hvilka pris gemenligen vunne stadga först

längre fram under vinterns lopp. Af sådan anledning ville man ej låta

det årliga markegångspriset ingå i beräkningen af det tioåriga medelpriset,

utan beslöt man att i dess ställe taga ett nytt särskildt årspris,

grundadt på förhållandena under månaderna oktober—mars. Då detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:t$ Nåd- Proposition N:o 62.

årspris gifvetvis icke kunde bestämmas förr än efter mars månads utgång,

men det tioåriga medelpriset, efter livilket räntorna skulle lösas,

borde vara kändt redan vid afradstiden i december månad, fann man

sig af praktiska skäl föranlåten att i stället för skatteårets årspris taga

det föregående årets på enahanda sätt bestämda årspris. Häraf blef

följden den, att det tioåriga medelpriset eller, såsom det vanligen benämnes,

medelmarkegångspriset för hvarje år kom att utgöra medium

af de tio nästföregående årens årspris utan att röna någon påverkan af

det löpande årets pris förhållanden. Det gamla sättet för markegångens

bestämmande måste likväl bibehållas dels såsom öfvergångsstadgande,

där hinder för medelprisets tillämpning af en eller annan anledning

kunde möta, dels ock med hänsyn till frälseräntorna, på hvilkas beskaffenhet

och utgörande de nya stadgandena om ränteförenklingen icke Unge

inverka, med mindre vederbörande därom träffade öfverenskommelse.

På sådana grunder hvila de nu gällande stadgandena om markegångssättningen,

livilka i hufvudsak äro af följande innehåll.

I hvarje län upprättas markegångstaxa årligen af åtta inom länet

bosatta, för sakkunskap och oväld kända, af vederbörande landstingutsedda

deputerade, som för ändamålet sammanträda i länsresidenset å

viss dag i november före den 5 under ordförandeskap af landshöfdingen,

hvilken dock icke äger rätt att i besluten deltaga men är skyldig

att göra de erinringar, som finnas af nöden, och att, då hans

mening afviker från deputerades beslut, låta densamma i protokollet

anteckna. År landshöfding frånvarande, utse deputerade inom sig ordförande.

För bevakande af kronans rätt är landskamreraren tillstädes

med skyldighet att, om afseende å hans framställningar icke fästes,

dem till protokollet anmärka. Deputerade bestämma den särskilda

markegången å ränte-, tionde- samt andra därmed jämförliga persedlar

för det löpande året, hvilken upptages i markegångstaxan under litt.

A, inom. 1, och numera hufvudsakligen har betydelse såsom grund för

de likvider enskilda emellan, som äro en följd af med afseende å årlig

markegång träffade överenskommelser, hvartill förnämligast äro att

hänföra frälseräntor. Vidare hafva deputerade att bestämma det årspris,

som i markegångstaxa!! upptages under litt. B och som saknar all sjanständig

betydelse utan endast ingår i beräkningen af det medelpris för

de senaste tio åren, efter hvilket kronans behållna och anordnade räntor

och tionde enligt nådiga kungörelsen angående sättet för grundräntors

och kronotiondes utgörande den 11 maj 1855 fingo af räntegifvarne

lösas, men hvilket numera, så vidt angår kronans rätt, kommer

till användning hufvudsakligen såsom beräkningsgrund för de järn
-

Gällande

tadganden om

markegångssättning

en.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 62.

likt nådiga förordningen angående förändring af grundräntor ock kronotionde

den 23 juli 1869 och nådiga kungörelsen den 5 oktober 1871

med föreskrifter för verkställighet af berörda förordning ännu utgående

indelningsersättningar, som äro af markegång beroende. Sjkifva det

tioåriga medelpriset eller medelmarkegångspriset, som i markegångstaxan

upptages under litt. C, uträknas å landskontoret. Slutligen hafva

deputerade att utsätta värdet å vissa persedlar och tjänstbarheter, Indika

enligt gällande författningar skola i markegångstaxorna införas och där

upptagas såsom underafdelningar under litt. A, såsom vakansafgifter i

taxorna för det fåtal län, där sådana ännu utgå, underhåll åt tågande

trupper samt bröd åt fångar under forsling, allt dock af betydelse

endast för vissa grenar af statsförvaltningen.

Till ledning för markegångsdeputerade vid prisens bestämmande

skola priskuranter å fullgoda och afradsgilla varor af de persedelslag,

som upptagas i markegängstaxan, upprättas såväl för städerna som

för landet.

Friskuranterna till markegången under litt. A upprättas på landet

fögderivis af fullmäktige, utsedda å kommunalstämma, eu för hvarje

socken, hvilka i medlet af oktober månad sammanträda med kronofogden

å för ändamålet lämpligaste, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämda ställe inom fögderiet och i öfverensstämmelse med

medeltalet af de pris, fullmäktige hvar för sin socken uppgifva, stadga

det pris på hvarje under taxerubriken upptagna persedel eller tjänstbarhet,

hvithet såsom ortens gångbara bör till länets markegångsförrättning

uppgifvas. Kronofogden skall jämväl yttra sin mening och,

därest denna skiljer sig från de af fullmäktige stadgade pris, låta sitt

yttrande åtfölja priskuranten. Vid samma tid, d. v. s. i medlet af

oktober månad, skola magistraterna i länets städer afkunna uppgift på

de i staden då gångbara pris på samma persedlar.

Till markegången under litt. B eller det så kallade årspriset skola

priskuranterna uppgöras, för städerna i öfverensstämmelse med torgprisen

under oktober, november, december, januari, februari och mars

månader af magistraterna efter hvarje månads slut, samt för landet

fögderivis af särskilda nämnder, de så kallade markegångsnämnderna,

hvilka bestå dels af minst fyra och högst åtta räntegifvare, valda skiftesvis

af de socknar, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer,

och dels af ett motsvarande antal af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

utsedda män, kända för sakkunskap och oväld, helst

räntetagare. Dessa nämnder sammanträda med kronofogden å för ända
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

målet lämpligaste, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämda

ställe inom fögderiet två gånger årligen, nämligen i början af januari

och i slutet af mars, då priskuranter upprättas, vid det förra tillfället

för de tre sista månaderna af det förflutna, och vid det senare tillfället

för de tre första månaderna af det löpande kalenderåret. Kronofogden

har därvid att anmärka, huruvida han i något fall anser andra pris än

de uppgifna hafva varit i orten gällande, äfvensom att särskildt utsätta

de vid marknader och andra afsättningsställen å landet gångbara pris.

I afseende å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för

afsalu, böra endast de pris tagas i betraktande, hvilka äro gångbara

vid så kallad kontant betalning.

öfver förutnämnda båda slag af priskuranter upprättar landskontoret

sammandrag med utsatta medelpris för hela länet eller markegångsdistriktet,

om länet är i särskilda sådana indeladt, hvilka sammandrag

jämte öfriga ärendet rörande handlingar därefter framläggas för

markegångsdeputerade. Dessa hafva då att efter noggrant öfvervägande

af kända förhållanden och med ledning af de uppgjorda priskuranterna

bestämma markegångsprisen. Deputerade äro således icke ovillkorligen

bundna af priskuranterna, men då de frånträda dessas medelpris, höra

skälen därtill i hvarje fall i förrättningsprotokollet anföras. Då skiljaktiga

meningar bland deputerade yppas, sker omröstning, hvarvid de

flestas mening blir gällande, och om rösterna utfalla lika för två olika

pris å samma persedel, skall medelbeloppet däraf såsom markegångspris

upptagas.

Den fastställda markegångstaxan skall skyndsamligen ej allenast

i vanligt antal exemplar tillika med protokollet öfver markegångssättningen

jämte de inkomna priskuranterna och de däröfver upprättade

sammandrag insändas till kammarkollegium än äfven kungöras i länets

kyrkor med besvärshänvisning. Besvär få hos kammarkollegium anföras

såväl af räntegifvare eller räntetagare och annan person, i hvad hans

rätt angår, som ock af kollegii advokatfiskal, därest han skulle finna

något å kronans vägnar vara att erinra. Besvärstiden är femton dagar,

räknade, där räntegifvare eller räntetagare klagar, från taxans kungörande

i den socken eller i någondera af kyrkorna inom det pastorat,

hvarifrån den klaganden tillkommande eller åliggande räntan utgår; om

klagan föres af annan enskild, från taxans kungörande i det pastorat,

där klaganden är boende, och för kammaradvokatfiskalen från det han

af taxan erhållit del. Kammarkollegium skall inom fjorton dagar från

det besvär dit inkommit dem afgöra och sitt beslut expediera till Eders

s. 14 Kontrollera mot PDF

i9 Oo ars Riksdags

skrifvelse.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande, genom hvars försorg vederbörande

därom ofördröjligen underrättas. Så val då ändring i markegångstaxan

göres som när advokatfiskal förklarat sig icke hafva något att erinra

mot densamma, skall sådant af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i orten kungöras. * .

Beslut om ändring af den under litt. A i taxan upptagna markegång

gäller till förmån allenast för den eller dem, som den vunna

ändringen sökt; hvaremot hvarje i behörig ordning fastställd förändring

i det under litt. B bestämda årspris och därigenom uppkommande jämkning

i medelmarkegångspriset tillämpas inom hela länet eller markegångsdistriktet,

utan afseende därå om ändringen genom besvär af flera

eller färre blifvit föranledd.

Öfver kanonarkollegii beslut få underdåniga besvär hos Eders

Kungl. Maj:t anföras, och skola dylika besvär från räntegifvare eller

räntetagare ingifvas hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande innan

klockan tolf å trettionde dagen från delfående^

I sin ifrågavarande skrifvelse har Riksdagen, med hänvisning till

särskilda inom Riksdagens kamrar i ämnet väckta motioner, till utveckling

af sin förenämnda framställning anfört följande.

I motionerna framhölles bland annat, hurusom industri, handel och

näringar betydligt förändrats sedan år 1855, då kungörelsen angående

priskurantsättningarna utfärdades. De förbättrade kommunikationsförhållanden,

som sedan nämnda år utvecklat sig, hade på ett verksamt

sätt utjämnat varuvärdet.

Vidare syntes den apparat, som i nyssnämnda kungörelse föreskrefves,

och de kostnader, som däraf förorsakades, vara allt för stora

och för öfrigt numera onödiga. Det borde jämväl uppmärksammas,

att då den efter 1855 genomförda reformen i beskattningsafseende medfört,

att en mängd olika räntepersedlar genom förvandling öfverförts

till några få hufvudpersedlar, vore det nyttigt och nödigt, att jämväl

åtskilliga i markegångstaxorna förekommande persedlar därifrån utgallrades.

En med anledning af förevarande fråga inom Riksdagen vidtagen

granskning af de markegångstaxor, som upprättats af de markegångsdeputerade,

hvilka sammanträd t i november månad 1904, hade visat,

att högst betydande skiljaktigheter förefunnes i de värden, hvilka inom

olika, stundom närgränsande län åsatts vissa persedlar. Dessa säkerligen

icke af ortförhållandena betingade skiljaktigheter syntes till

väsentlig del bero på sättet för priskuranternas och markegångstaxornas

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 62.

upprättande. Vore inom ett markegångsdistrikt (län eller landskap) ett

flertal städer belägna, blefve merendels i ett motsvarande antal priskuranter

jämförelsevis höga pris upptagna, och markegångsprisen, som

åsattes efter medeltalet af de i priskuranterna upptagna pris, äfvenledes

tämligen höga; vore däremot städerna få till antalet, blefve det slutliga

priset oftast jämförelsevis lågt.

Riksdagen, som ingalunda förbisåge de svårigheter, hvilka mötte

att bringa markegångstaxorna i full öfverensstämmelse med nutida förhållanden,

och som väl insåge vikten af att full trygghet vunnes för

att prissättningen å markegångspersedlarna blefve så riktig som möjligt,

ansåge dock fog icke saknas för yrkandet på en revision af nu gällande

bestämmelser rörande markegångssättningen. Redan för tjugufem år

sedan gjorde sig inom Riksdagen den åsikt gällande, att det borde ske

en undersökning och utredning, huruvida en del räntepersedlar skulle

kunna ur markegångstaxorna uteslutas samt en förenklad uppställning

af desamma åstadkommas. De reformer i beskattningshänseende, som

sedan den tiden blifvit genomförda, samt de förändrade förhållanden,

som i många andra afseenden sedan dess inträdt, gjorde önskvärdheten

att bringa markegångstaxa!! i närmare öfverensstämmelse med nutida

begrepp än mer framträdande, hvarvid dock utan tvifvel stor varsamhet

måste iakttagas och grundlig utredning föregå, innan sådan reform utan

olägenhet kunde genomföras.

Riksdagen ansåge äfven, likasom i motionerna framhållits, att med

nutidens snabba och bekväma förbindelser samt lättheten att erhålla

noggranna uppgifter på gängse priser å de i markegångstaxorna upptagna

viktigare varuslag något mindre omständlig föregående procedur

för prisbestämmelserna än hvad nu vore föreskrifvet skulle kunna vara

till fyllest, utan att noggrannheten äfventyrades, ehuru naturligtvis äfven

i detta hänseende noga borde tillses, att förfaringssättet blefve fullt

betryggande för att såväl skattskyldiges som skattemottagares rätt i

alla hänseenden skulle blifva tillgodosedd.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, har Riksdagen i sin

ifrågavarande skrifvelse anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning, huruvida och i hvad mån en del räntepersedlar

skulle kunna ur markegångstaxorna uteslutas, samt efter föranstaltad

granskning af de författningar, som hade afseende på priskurantuppgifterna

och sättet för markegångstaxornas upprättande, taga i nådigt

öfvervägande, huruvida en förändring i de förberedande åtgärderna för

markegångstaxornas upprättande i syfte att åstadkomma en förenkling

s. 16 Kontrollera mot PDF

.Redogörelse för

i ärendet afgifna

yttranden.

Frågan om utgallring

af

markegång sperscdlar.

16 Kungl. Kaj-M Nåd. Proposition N:o 62.

i det nu föreskrifna förfaringssättet skulle kunna vidtagas, utan att

noggrannheten äfventyrades samt sedermera till Riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, hvartill Eders Kungl. Maj:t kunde finna sådan

utredning föranleda.

Med anledning af denna Riksdagens framställning har kammarkollegium

efter erhållen nådig remiss den 8 maj 1908 afgifvit underdånigt

utlåtande och därvid tillika öfverlämnat i ärendet inhämtade

yttranden af de markegångsdeputerade, Indika i november 1907 sammanträdde

i de särskilda länen, af flertalet magistrater och fögderiförvaltningar

— af hvilka senare eu del bifogat yttranden af markegångsoch

prisnämnder, kommunalstämmor, kommunalnämnder, räntetagare

och räntegifvare — äfvensom af Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande

i samtliga län.

Af de inkomna yttrandena inhämtas hufvudsakligen följande.

Hvad först beträffar frågan, huruvida och i hvad män en del

räntepersedlar skulle lämna ur markegång staxorna uteslutas, har någon

uteslutning af persedlar, som upptagas under afdelningarna B och C

eller sådana som äro föremål för bestämmande af års- och medelmarkegångspris,

i allmänhet ansetts — såsom ej heller med Riksdagens framställning

afsedd — icke kunna äga rum.

Däremot har det stora flertalet af dem, som yttrat sig i denna

fråga, uttalat sig för en mer eller mindre långt gående utgallring af

de under litt. A i markegångstaxorna förekommande persedlar, däi''vid

åtskilliga af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande liksom ock markegångsdeputerade,

om än i flera fall med tvekan, äfven lämnat specifika

uppgifter å persedlar, som ansåges kunna ur respektive läns taxor

uteslutas.

Markegångsdeputerade i några län äfvensom tvenne af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva förmält sig anse åtskilliga af

de i taxorna upptagna persedlar böra kunna såsom obehöfliga utgå

men i saknad af kännedom om hvilka persedlar, som förekomme i utgående

frälseskatteräntor, inskränkt sig till att allenast framhålla önskvärdheten

af en utgallring.

Såsom skäl mot utgallring af markegångspersedlar har åberopats,

af Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Stockholms län och markegångsdeputerade

i Örebro län hänsynen till frälses katteräntorna, om

hvilkas persedlar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande åtminstone

icke utan eu synnerligen omfattande undersökning kunde förskalfa sig

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung]. Maj ds Nåd. Proposition N:o 02.

fullständig kännedom; af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och

markegångsdeputerade i Blekinge län, att någon utgallring af persedlar

ur länets markegångstaxa icke vore erforderlig efter de förenklingar

taxan undergått jämlikt kammarkollegii beslut den 21 september 1905;

af markegångsdeputerade i Kristianstads län, att de i länets markegångstaxa

ingående persedlars antal vore så ringa, att någon uteslutning

däraf icke rimligen kunde ske; samt af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län, att den årliga markegång^ lände till efterrättelse

såväl för kronan som för enskilda vid deras likvider sins emellan.

Kammarkollegium har meddelat, att kollegium på grund af § 6 i

nådiga kungörelsen angående grunderna och sättet för markegångsprisens

bestämmande den 11 maj 1855 tid efter annan utfärdat bestämmelser

om ändring i formuläret till markegångstaxorna, hvarigenom i

taxorna antingen i några enstaka fall upptagits nya persedlar, som af

en eller annan anledning bort blifva föremål för markegångssättning,

eller ock därifrån uteslutits sådana, som uppenbarligen kommit ur bruk,

i hvithet senare afseende särskild! framhållits kollega på yrkande af dess

advokatfiskalsämbete den 21 september 1905 meddelade föreskrifter om

uteslutande ur markegångstaxorna för flertalet län af vakansafgifterna.

Vidare har kollegium anfört, att kollegium i fråga om de yttre former,

under Indika markegångstaxorna med tillhörande priskurant^: nu framträda,

ansåge en nästan fullständig omgestaltning i flera afseenden påkallad.

Kollegium hade dock under antagande att det hädanefter likasom

hittills skulle öfverlåtas åt kollegium att härutinnan förfara efter

omständigheterna ej i detta sammanhang låtit utarbeta några detaljerade

förslag x detta ämne. Helt visst förekomme nxx ett stort antal maxxkeo-ångspersedlar,

som utan olägenhet kxxnnat för länge sedan xxr markegångstaxorna

utgå. Den jämförelsevis ringa kännedom, man hittills ägt

och ännu ägde särskild! om de af den årliga markegång^ beroende så

kallade frälseskatteräntornas sammansättning, hade vant eii bland de

mest verksamma orsakerna därtill, att kollegium ej ännu ingripit rensande

på detta område. Visserligen hade en del vederbörande nxx, om ock i

vissa fäll under uttalande af tvekan, förtecknat de persedlar, som ansetts

kunna såsom markegångspersedlar alldeles undvaras. Alla omständigheter

talade dock för att härutinnan ej borde träffas något afgörande,

innan med ledning särskild! af de uppgifter i berörda hänseende, som

nu inkommit, genom kammaradvokatfiskalsämbetets försorg inom länen

verkställts en sorgfälligare utredning angående persedlarnas, användning

än den, som härutinnan nu kxxnnat utan vederbörande intressenters

hörande åstadkommas. Kollegium hemställde därför, att handlingarna

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. Ilo Raft. 3

Kamm ar - kollegium..

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Förenkling i

de förberedande

åtgärderna

för markegångssättning

en.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

i ärendet måtte varda i sinom tid öfverlämnade till kollegium för att i

nyssberörda sylte hållas advokatfiskalsämbetet tillhanda.

I sammanhang härmed har kollegium anfört, hurusom från nästan

alla. håll vitsordats behofvet af prisbestämning å spannmål och därtill

hänlörliga persedlar jämväl efter vikt och med anledning däraf hemställt,

att en allmän föreskrift härom måtte utfärdas, af innehåll hufvudsakligen,

att i markegångstaxorna med mera skall vid sidan af och omedelbart

eftei hvarje med hänsyn till visst rymdmått utsatt prisbestämning å

spannmål jämte därmed sammanställda persedlar tillika införas pris å

samma persedel efter en viktenhet af 100 kilogram.

Beträffande härefter frågan, huruvida en förenkling i de förberedande

åtgärderna för markegångstaxornas upprättande må kunna vidtagas, har,

hvad angår städerna, det öfvervägande antalet magistrater, markegångsdeputerade

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som yttrat sig

i denna del af ärendet, uttalat sig för bibehållande af den magistraterna

nu åliggande skyldighet med afseende på priskuranters uppgörande, om

än i några fall med smärre afvikelse!’ i fråga om tiderna för uppgifternas

afkunnande.

Hvad däremot angår landsbygden hafva, med undantag af några

få markegångs- och prisnämnder samt fögderiförvaltningar, hvilka motsatt

sig hvarje förändring i nu gällande ordning för markegångsprisens

bestämmande, öfriga vederbörande, som yttrat sig härutinnan, i hufvudsak

anslutit sig till Riksdagens uppfattning om önskvärdheten af en förenkling.

I fråga om sättet för förenklingen hafva meningarna emellertid

varit mycket delade.

Eders Kungl. Majds befallningshafvande och markegångsdeputerade

i Södermanlands, Kalmar, Örebro och Jämtlands län, Eders Kungl.

Maj ds befallningshafvande i Östergötlands län, äfvensom några magistrater,

kronofogdar och markegångsnämnder hafva uttalat sig för afskaffande

af de nu föreskrifna primäruppgifterna och markegångssättningens

öfverlämnande helt och hållet åt markegångsdeputerade. Till

stöd härför hafva Södermanlands läns markegångsdeputerade, med hvilka

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i länet instämt, framhållit, hurusom

de primäruppgifter, som erhölles inom länet, ofta vore föga lämpade

att läggas till grund för prissättningen. Då till exempel år 1907

priset å 1 deciton halm inom länets öfriga distrikt växlat mellan 1

krona 50 öre och 2 kronor 50 öre, hade detsamma i Strängnäs upptagits

till 11 kronor 42 öre. Priset å en kubikmeter granved hade

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 62.

företett så störa olikheter, att under det detsamma i Eskilstuna uppgifvits

till 10 kronor, hade detsamma i Trosa upptagits till endast 2

kronor 98 öre. Det vore därför tydligt, att sådana primäruppgifter

hufvudsakligen vore ägnade att förrycka medelpriset för länet i dess

helhet och vittnade föga om sakkunskap hos den, som lämnat desamma.

Inom landtdistrikten hade väl prissättningen varit något jämnare, men

med kännedom om det ytterst ringa intresse, hvarmed prislcurantsättningen

omfattades och som särskilt gåfve sig uttryck däri, att sammanträdena

för dessa förrättningar oftast vore ytterst fåtaligt besökta, syntes

ej heller prisuppgifterna från landtdistrikten vara af den beskaffenhet,

att de kunde tillerkännas något större värde för utrönande af de pris, som

verkligen vore gällande inom länet. Äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län har framhållit, att priskuranterna, i synnerhet

de från städerna, ofta varit långt ifrån ägnade att med någon

trygghet läggas till grund för prisbestämmelserna. De på grund af

primäruppgifterna uträknade medelprisen hade sålunda i detta län ej

■sällan måst frånträdas, särskildt i fråga om de viktigare persedlarna.

För att markegångsdeputerade skulle kunna utan nu föreskrift^

primäruppgifter verkställa markegångssättningen på ett för såväl räntegifvare

som räntetagare fullt betryggande sätt, har flertalet af dem, som

omfattat detta förslag, ansett nödvändigt, att markegångsdeputerade

komme att bestå af både räntegifvare och räntetagare, utsedda från

skilda delar af länet, samt att antalet deputerade ökades. Eders Kungl.

Maj ds befallningshafvande i Örebro län håller sålunda före, att deputerades

antal borde ökas till tolf, högst sexton, däraf minst fyra och

högst halfva antalet räntetagare. Därjämte har sagda befallningshafvande

ifrågasatt, huruvida icke deputerade borde väljas för längre tid,

exempelvis fem år, hvarigenom kunde förväntas större intresse hos de

valda att iakttaga prisförändringar och eljest inhämta för uppdragets

fullgörande erforderliga upplysningar. Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande

i Kalmar län har i likhet med länets markegångsdeputerade

föreslagit, att markegångssättningen skulle anförtros åt en nämnd, bestående

af dels sex ledamöter, valda till lika antal af länets båda landsting,

dels två ledamöter, utsedda af Eders Kungl. Majds befallningshafvande

bland räntetagare inom länet, dels ock landshöfdingen och landskamrerareu

såsom själfskrifna ledamöter, hvarförutom de valda ledamöterna

borde utses af nästföregående årets lagtima landsting, på -det att de

måtte kunna genom noggranna anteckningar om prisförhållandena under

hela året bereda sig för markegångssättningen. Markegångsdeputerade

och Eders Kungl. Majds befallningshafvande i Jämtlands län hafva före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 02.

slagit en ökning af deputerades antal till tolf, däraf minst fyra räntetagare.

Samma antal deputerade har äfven föreslagits af Eders Kungl.

Majds befallningshafvande i Östergötlands län, som dock anser, att

halfva antalet borde utses af Eders Kungl. Majds befallningshafvande

bland räntetagare och halfva antalet af landstinget året näst före markegångssättningen.

Markegångsdeputerade i Stockholms län hafva jämväl uttalat sig

för de nuvarande primäruppgifternas afskaffande men icke tilltrott sig

framlägga något bestämdare förslag i ämnet i vidare mån, än att de

ifrågasatt, huruvida icke den möjligheten för frågans ordnande borde

tagas under öfvervägande, att åt landstinget eller någon delegation af

detta öfverlämnades att i samråd med af länsstyrelsen utsedda representanter

för de ecklesiastika löntagarna, hvilkas inkomster åtminstone

med nuvarande löneregleringar vore i så hög grad beroende af markegångssättningen,

bestämma angående densamma. Det sålunda af markegångsdeputerade

framkastade förslaget att åt landstinget öfverlämna

markegångssättningen har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i

Stockholms län ansett vara synnerligen förtjänt af beaktande. En

delegation af landstinget med så stort antal ledamöter, att länets olika

delar blefve fullt representerade och vid bestämmande af markegången

under litt. B och C förstärkt med af Eders Kungl. Majds befallningshafvande

utsedda representanter för de ecklesiastika tjänstemännen inom

länen skulle, enligt Eders Kungl. Maj ds befallningshafvandes mening,

både i fråga om sakkunskap och kanske ännu mera, hvad en fullt opartisk

värdesättning anginge, väl kunna mäta sig med om ej öfverträffa

de nuvarande markegångsfunktionärerna. Eders Kungl. Majds befallningshafvande

hölle före, att ett af en dylik delegation i närvaro af

landskamreraren såsom kronoombud uppgjordt förslag, som före dess

underställande under kammarkollegium borde kungöras i länstrycket för

granskning af räntegifvare och räntetagare, otvifvelaktigt skulle från

dessas sida mötas af fullt förtroende. Det syntes därför vara sannolikt,

att anmärkningar mot detsamma, liksom för närvarande mot markegångsdeputerades

förslag, sällan skulle förekomma. I hvarje fall borde

de tvistiga frågorna icke blifva af så invecklad art, att icke kammarkollegium

skulle, sedan Eders Kungl. Majds befallningshafvande i anledning

af besvären förebragt utredning, i de därefter tillgängliga

handlingarna äga tillräckligt material för bedömande af besvärens befogenhet.

Eu med nyssnämnda myndighets i viss mån öfverensstämmande

ståndpunkt har intagits af Eders Kungl. Majds befallningshafvande i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Gäfleborgs län, som, med anslutning till hvad länets markegångsdeputerade

yttrat, anfört följande: Det ville synas, som om enda utvägen

till förenkling i sättet för upprättande af markegångstaxan och därför

erforderliga priskuranter vore, att själfva taxans upprättande anförtroddes

åt landstinget direkt, utan att därför erfordrades särskilda deputerade.

Vid tiden för landstingets sammanträde i detta län eller den

tredje måndagen i september ansåges, enligt af markegångsdeputerade

uttalad mening, värdet af årets skörd redan kunna bedömas, och någon

anledning till uppskof med taxans upprättande till första dagarna i

november syntes ej förefinnas. Taxan borde i sådant fall förberedas af

ett för ändamålet af landstinget tillsatt utskott och därefter ankomma

på landstingets beslut. Därest taxans upprättande öfverlämnades åt

landstinget, finge väl antagas, att erforderlig sakkännedom d ärmo in

funnes för fastställande af priserna enligt litt. A i taxan, utan att särskilda

priskuranter därför behöfde upprättas. Vidkommande åter priserna

under litt. B torde sådana allt fortfarande blifva af nöden och

höra upprättas enligt nu gällande bestämmelser. Priskuranterna till

B-prisen borde i sådant fall insändas till landskontoret, som däröfver

utarbetade sammandrag och öfverlämnade dem jämte förslagsvis uppgjorda

uträkningar öfver tioåriga medelmarkegångspriset till landstingets

vidare åtgärd. Under förutsättning af ett sålunda ändradt förfaringssätt

torde likväl äfven böra föreskrifvas åliggande för landskamreraren

att, dels till bevakande af det allmännas rätt, dels för lämnande af de

upplysningar, som förarbetena i landskontoret kunde erbjuda, deltaga i

dessa landstingets åtgärder med skyldighet för honom att därvid göra

de erinringar, som kunde på honom ankomma.

Jämväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län

har, liksom äfven länets markegångsdeputerade, uttalat sig för afskaffande

af de i oktober månad sammanträdande nämnderna för uppgörande

af priskuranter till den under litt. A i taxorna upptagna årliga markegången.

Sagda befallningshafvande anser, att markegångsdeputerade,

som sammanträda någon af de första dagarna i november, knappast

mera än 14 dagar efter det oktobernämnderna afslutat sina sammanträden,

hade väl så goda förutsättningar som dessa nämnder att bedöma

de inom länet gällande pris å markegångspersedlarna. Först i slutet

af oktober och i början af november hade nämligen åtskilliga af dessa

persedlar, särskilt spannmål, mera allmänt kommit i marknaden, och

de tidigare sammanträdande oktobernämnderna saknade därföre tillförlitligt

material för sina prisbestämmelser å sådana persedlar, hvilket

däremot i regel stode till deputerades förfogande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Förslaget att åt markegångsdeputerade, utsedda bland räntegifvare

och räntetagare, uppdraga att bestämma markegången utan ledning af

prisuppgifter från markegångsnämnderna eller någon annan, har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län funnit innebära en

från noggrannhetssynpunkt ganska betänklig ändring. Äfven om deputerade

vore fullt lämpliga för sitt uppdrag och icke läte bestämma sig

af andra än sakliga skäl, kunde det inträffa, att prissättningen på någon

punkt blefve oriktig. Detta fel verkade i sin fulla utsträckning, under

det att, om liknande felaktigheter förekomme i markegångsnämndernas

uppgifter, dessa fel i uppgifternas medium icke verkade med mera än

eu bråkdel eller till och med kunde neutralisera hvarandra, i händelse

priset å samma persedel satts för högt af en nämnd men för lågt af

en annan. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge därföre, att

primäruppgifterna icke lämpligen kunde undvaras, detta äfven af den

anledning, att kammarkollegium utan tillgång till sådana knappast skulle

vara i tillfälle att närmare granska markegångssättningen. Det ville

också synas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som om reformen

snarare skulle kunna gå i en alldeles motsatt riktning eller så, att

markegången sattes i enlighet med medierna af markegångsnämndernas

och magistraternas uppgifter utan medverkan af deputerade. I Jönköpings

län hade nämligen visat sig, att deputerade i hufvudsak satt markegången

i enlighet med nämnda medier. Sålunda hade under åren 1891

—1907 medierna för B-prisen frångåtts endast en gång, nämligen år

1906. Priset å 1 kilogram smör sänktes då med 5 öre, men kammarkollegium

fastställde priset till mediet. Då under åren 1887—1890

medierna å B-priserna i någon mån nedsatts, syntes detta hafva stått i

samband med svårigheten för markegångsnämnderna att under öfvergången

från äldre rymdmått till nu gällande fixera prisen, ty ginge man

längre tillbaka i tiden, funne man nämnda medier i allmänhet vara

troget följda. Förhållandena vore visserligen något annorlunda beträffande

A-prisen, ty deputerade hade merendels satt markegången

något lägre än medierna, åtminstone å spannmålspersedlarna. Dessa

pris komme dock numera så sällan till användning, att man icke kunde

anse sig böra endast för deras bestämmande bibehålla en institution,

som i öfrigt visat sig umbärlig. I händelse markegången finge sättas

enligt primäruppgifternas medier, skulle helt säkert, enligt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes förmenande, markegångsnämnderna starkare

känna betydelsen af sitt arbete och söka motsvara det ökade förtroendet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore fördenskull öfvertygad

därom, att genom en dylik anordning noggrannheten vid markegångs
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

sättningen icke skulle äfventyras. Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

sålunda ifrågasatte, att markegångssättningen skulle kunna

med betryggande noggrannhet ske utan medverkande af deputerade och

grundas på markegångsnämndernas priskuranter jämte magistraternas

nuvarande uppgifter, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tänkt sig, att i landskontoret skulle såsom hittills upprättas medier af

nyssnämnda uppgifter, att taxan skulle af Eders Kungl. Maj:ts befallningskaf

vande fastställas i full öfverensstämmelse med nämnda medier,

och att nu gällande föreskrifter rörande taxans kungörande och besvär

mot densamma skulle bibehållas oförändrade.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs och Västernorrlands

län äfvensom dessa läns markegångsdeputerade hafva jämväl

föreslagit, att bestyret med själfva markegångssättningen måtte öfverflyttas

från deputerade till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som skulle hafva att, så snart sammandrag af do från orterna inkomna

priskuranterna blifvit af landskontoret upprättade, utfärda markegångstaxan

i enlighet med de uträknade medelprisen. Något sammanträde

af markegångsdeputerade ansåges nämligen icke behöfligt, då det i allmänhet

visat sig, att af nämnda läns deputerade gjorda jämkningar i

medelprisen blifvit på besvär af kammaradvokatfiskalen undanröjda af

kammarkollegium, samt deputerades åliggande att uppgifva huru mycket

mjöl kunde, efter afdrag för kvarntull och afdammning, erhållas af en

hektoliter råg, antingen kunde öfvertagas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

eller blifva obehöfligt genom ett generellt stadgande,

att eu hektoliter råg beräknades gifva en viss vikt mjöl.

Till den sålunda väckta frågan, huruvida markegångssättningen

borde verkställas af markegångsdeputerade eller af Eders Kungl. Maj :ts

befallningshafvande, intager Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län en mellanställning, i det att sagda myndighet ansett

lämpligt, att två af landstinget utsedda personer, den ene räntegifvare

och den andre räntetagare, skulle jämte landshöfdingen eller i hans

ställe landskamreraren med ledning af priskuranter bestämma markegångsprisen

på samma sätt och tid som nu markegångsdeputerade.

Med afseende på eu förenkling i de förberedande åtgärderna för

markegångstaxornas upprättande hafva Blekinge och Kristianstads läns

markegångsdeputerade samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

nämnda län äfvensom ett fåtal kronofogdar och magistrater föreslagit,

att priskuranter å markegångspersedlarna skulle såväl för landet som för

städerna uppgöras af hushållningssällskapens förvaltningsutskott, hvilka,

enligt hvad markegångsdeputerade i Blekinge län framhålla, genom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Aiaj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

sina underafdelningar, hushållsnämnderna eller hushållsgillena, stode i

intim förbindelse med länens näringslif och på grund däraf syntes

lämpade att lösa denna uppgift.

Markegångsdeputerade i Västmanlands län hafva med instämmande

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida ej insamlandet af prisuppgifter lämpligast kunde anförtros

åt länets hushållningssällskap, men att häremot kunde erinras,

att ett dylikt uppdrag icke folie inom ramen för hushållningssällskapens

verksamhet och att härigenom skulle ske afvikelse från de hufvudgrunder,

hvarå markegångssättningen hvilade.

Ett annat förslag, som framställts af ett fåtal ortsmyndigheter,

bland andra magistraten i Östersund, afser, att priskuranterna såväl för

landet som för städerna skulle uppgöras af taxeringsnämnderna och

själfva taxan af länets pröfningsnämnd. I anledning häraf har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län erinrat, att taxeringsnämnderna,

Indika sammanträdde under årets första hälft, icke kunde

värdesätta det löpande årets skörd, samt att taxeringsnämndernas arbete

för öfrigt vore så maktpåliggande, att det icke syntes lämpligt att

ytterligare betunga dem.

Upprättandet af priskuranter för landsbygden hafva Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs och Västerbottens län ansett

lämpligen kunna verkställas af kronofogdarna, härvid sistnämnde befallningshafvande

tillika ifrågasätter, att årsprisen å hufvudräntepersedlarna

skulle bortfalla och medelmarkegångsprisen uträknas efter den årliga

markegången.

Markegångsdeputerade och Eders Kungl. Map.ts befallningshafvande

i Hallands län föreslå, att priskuranter för landsbygden å de

under litt. A i taxan förekommande persedlar skulle upprättas af

fögderiförvaltningarna efter länsmännens hörande och å persedlarna under

litt. B i taxan såsom nu af markegångsnämnderna men vid endast ett

sammanträde under senare hälften af mars månad.

Markegångsdeputerade och Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande

i Gottlands län föreslå däremot afskaffande af den särskilda markegången

under litt. A i taxan och att priskuranter till B-prisen skulle uppgöras

af länsmännen med ledning af prisförhållandena å större handelsplatser

inom deras distrikt.

För de nuvarande priskurantnämndernas inskränkande till en enda

allenast en gång årligen sammanträdande nämnd hafva uttalat sig

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus samt

Västmanlands län äfvensom dessa läns markegångsdeputerade och några

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 62.

fögderiförvaltningar. Förstnämnda myndighet har, med framhållande,

att — livad åtminstone anginge Göteborgs och Bohus län — staten

hade ganska obetydligt intresse att bevaka vid markegångssättningen,

men att däremot prästerskapet, å ena, samt dess lön- och räntegifvare,

å andra sidan, vore af densamma i öfvervägande grad beroende, vidare

förmält sig anse, att de utaf en nämnd åsätta priser å de artiklar, som

borde upptagas i en markegångstaxa, hane större förutsättning att

öfverensstämma med det verkliga priset än medeltalet af flera olika

nämnders priser, samt att följaktligen, rent teoretiskt taget, niarkegångstaxan

inom ett län eller markegångsdistrikt borde uppgöras af

en enda nämnd, sammansatt af ledamöter af prästerskapet och räntegifvare.

Ehuru Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande sålunda hyste

den uppfattningen, att såväl grunderna som sättet för markegångsprisens

bestämmande borde ändras, hade Eders Kungl. Majds befallningshafvande

ansett sig icke böra därom framställa något förslag,

enär en mera djupgående omarbetning af de markegångssättningen

rörande författningarna torde förutsätta grundlagsändring, och den af Riksdagen

åsyftade förenklingen afsåge endast förarbetena till markegångssättningen.

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande funne sig därför,

hvad anginge landsbygden, föranlåten hemställa, att inom hvarje fögderi

en nämnd årligen afgåfve prisuppgift å de i markegångstaxan förekommande

artiklar. Denna nämnd borde vara sammansatt af lika många räntetagare

och räntegifvare och sammanträda å ortens tingsställe i oktober

månad, räntelagarna utsedda af Eders Kungl. Majds befallningshafvande

och räntegifvarna valda å kommunalstämmor, på sätt hittills skett för

priskurantsättningarna i januari och mars, samt hafva att upprätta de

priskuranter, som enligt nu gällande bestämmelser afgåfves af priskurantnämnden

i januari, mars och oktober. Nämnden skulle inom sig

utse ordförande, hvilken det äfven ålåge att till Eders Kungl. Majds

befallningshafvande insända priskuranterna; och skulle i händelse af

skiljaktiga meningar inom nämnden förfaras på sätt, som nu funnes

stadgadt för markegångsdeputerade. Beträffande sammansättningen af

denna nämnd hafva Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Västmanlands

län och detta läns markegångsdeputerade eu så till vida

afvikande mening, att räntegifvarnas representanter skulle väljas af

landstinget samt kronofogden vara ordförande i nämnden.

Åtskilliga vederbörande hafva i mer eller mindre utsträckning

velat lägga bestyret med primäruppgifterna å kommunalnämnderna.

Alfsborgs läns markegångsdeputerade och Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande

i nämnda län anse sålunda, att kommunalnämnderna

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

borde för årsprisens bestämmande upprätta och i slutet af mars månad

till kronofogden insända uppgifter å räntepersedlarnas medelpris för

månaderna oktober—mars, hvarefter kronofogden skulle i midten af

september månad hålla sammanträde med lika antal ombud för räntegifvare

och räntetagare för ortsprisens definitiva bestämmande och

omedelbart därefter insända priskuranten till Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande. I fråga om den årliga markegången vore däremot

intet sammanträde inför kronofogden behöflig!, utan borde kommunalnämnderna

i midten af september upprätta och före den 20 i samma

månad till kronofogden insända prisuppgifter för året å räntepersedlarna,

hvarefter kronofogden skulle före månadens utgång till Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande insända öfver prisuppgifterna upprättadt

sammandrag med angifna medelpris för fögderiet. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län har, med anslutning till hvad

markegångsdeputerade och tvenne kronofogdar i länet yttrat, förordat

kommunalnämndernas anlitande för priskuranternas upprättande men

ansett, att för bevakande af räntetagarnes rätt såväl kyrkoherden i

församlingen som vederbörande länsman borde äga säte och stämma i

nämnden vid ärendets behandling. Priskuranterna, som borde uppgöras

två gånger om året, nämligen dels i mars eller april månad och dels

i september, skulle genom länsmännens försorg insändas till kronofogden,

som hade att efter uträknande af medelprisen för hela fögderiet insända

dem jämte eget yttrande till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

En dylik samverkan mellan kommunalnämnder, räntetagare och fögderitjänstemän

har äfven föreslagits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Värmlands och Kopparbergs län samt dessa läns markegångsdeputerade.

Förstnämnda befallningshafvande anser sålunda, att de

nuvarande priskuranterna för landsbygden borde ersättas med skriftliga

uppgifter, hvilka beträffande årsprisen skulle afgifvas dels af kommunalnämnden,

å räntegifvarnas vägnar, och dels af pastor i församlingen

såsom representant för räntetagarna men i fråga om de årliga markegångsprisen

endast af kommunalnämnden, hvarefter kronofogden skulle

hafva att upprätta sammandrag öfver de inkomna uppgifterna samt

afgifva eget yttrande i ärendet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län har tänkt sig, att det lämpligen kunde

åläggas kronofogdarna, hvar för sitt fögderi, att efter inhämtande af

prisuppgifter från vederbörande kommunalnämnder och länsmän samt,

sedan ortens räntetagare satts i tillfälle att yttra sig öfver uppgifterna

för årsprisen, till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända de

insamlade uppgifterna och yttrandena tillika med eget förslag i frågan,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

exempelvis å de tider, som vore bestämda för insändandet åt motsvarande

uppgifter för städerna.

Markegångsdeputerade och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län vilja öfverlämna åt kommunalnämnderna att afgifva

prisuppgifter för persedlarna under kitt. A i taxan, öfver Indika uppgifter

kronofogden skulle upprätta sammandrag med uträknade medelpris, men

hafva däremot ansett den nuvarande ordningen för upprättande af

priskuranter till B-prisen böra bibehållas allenast med den förenkling,

att markegångsnämnden skulle sammanträda inför kronofogden blott eu

gång om året, nämligen i slutet af mars, då priskuranter skulle uppgöras

såväl för näst!öregående årets tre sista som för det löpande

årets tre första månader.

Den sålunda föreslagna förenklingen i fråga om upprättandet af

priskuranter till B-prisen har äfven förordats af Kronobergs läns markegångsdeputerade,

hvilka ansett att tillvägagångssättet vid markegångstaxornas

upprättande i öfrigt borde förblifva oförändradt, hvaremot Eders

Kungl. Maj ds befallningshafvande i nämnda län tillstyrkt allenast den

förenkling i det förberedande förfaringssättet, att antalet af de sockenfullmäktige,

som i oktober skola sammanträda inför kronofogden för

uppgörande af priskuranter till A-prisen, begränsades sålunda, att fullmäktige

skola väljas skiftesvis af de socknar, som af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande bestämmas.

T likhet med åtskilliga andra i ärendet hörda vederbörande har

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län tillika framhållit,

att räntetagarnas intresse borde skäligen tillgodoses äfven vid

deputerades sammanträde och lort)7 ifrågasatt, huruvida icke deputerade

borde väljas till sitt halfva antal bland dessa intressenter.

Kammarkollegium, som den 22 februari 1907 afgifvit underdånigt

utlåtande angående ifrågasatta åtgärder för markegångssättningarnas

tidigare slutförande, har under åberopande af samma utlåtande anfört,

att'' krafvet på ett tidigare afslutande af markegångssättningarna, som

då väckts med hänsyn till den under år 1908 genomförda förändringen

i tiden för uppbörd sstämmornas hållande och önskvärdheten af att kunna

vid nämnda stämmor utbetala ännu utgående, på grundvalen af markegångsprisen

uträknade indelningsersättningar, än mera framträdt under

den fortsatta handläggning, som kommit denna fråga till del. Något

egentligt hinder att bestämma medelmarkegångsprisen redan under april

månad hvarje år förefunnes icke. Hvad däremot anginge de under. aldelningen

A i markegångstaxan upptagna pris, funne sig kollegium icke

Kammar■

koilegiutn.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 62.

kunna tillstyrka någon förändring beträffande tiden för bestämmande af

dessa pris. Lika litet kunde kollegium biträda af en del vederbörande

nu framställda förslag, att jämväl den årliga markegången skulle för

möjliggörande af en tidigare prisbestämning grundas på det nästföregående

årets skörde- och prisförhållanden, hvarigenom den grundsats,

som härutinnan städse varit gällande, eller att denna markegång afsåge

löpande årets skörd, skulle öfvergifvas och i markegångstaxorna införas

ett fullkomligt nytt pris, efter hvilket de af den årliga markegången

beroende rättsförhållandena skulle anpassa sig.

Kammarkollegium har vidare till öfvervägande framkastat frågan,

huruvida åt den i § 75 i regeringsformen gifna föreskrift om de årliga

markegångstaxornas upprättande genom deputerade, valda på sätt af

Riksdagen särskildt stadgas, måste gifvas sådan tolkning, att de i

markegångstaxorna från och med år 1855 under afdelningarna B och C

införda pris ej skulle kunna utan grundlagsändring ur markegångstaxorna

utbrytas för att bestämmas antingen af markegångsdeputerade vid särskild

förrättning eller ock af annan myndighet, exempelvis Kung!.

Maj ds befallningshafvande. Det kunde enligt kollega mening ej förnekas,

att markegångsdeputerade på grund af den mera allsidiga kännedom

om de på markegångssättningen inverkande förhållanden, deputerade

måste anses äga, vore särskildt skickade att fastställa de under afdelningen

A i markegångstaxorna införda pris. Hvad däremot anginge

de i markegångstaxorna under afdelningarna B och C upptagna pris,

hade till följd af de tillförlitliga uppgifter om fullt kända prisförhållanden,

på hvilka markegången under dessa båda afdelningar egentligen grundade

sig, markegångsdeputerades medverkan vid fastställande af dessa pris hittills

i regel visat sig vara af uteslutande formell natur, hvadan och då på

grund af den antydda karaktären af nämnda pris en dylik medverkan af

markegångsdeputerade vid fastställandet af samma pris syntes kunna utan

olägenhet alldeles undvaras, kollegium funne sig böra hemställa, huruvida ej

åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen kunde inrymmas

befogenhet att fastställa de hittills under sistnämnda två afdelningar i

markegångstaxorna upptagna pris, hvarvid i fråga om granskning med

mera af dessa pris, som efter visst formulär kunde publiceras i länskungörelserna,

skulle i hufvudsak gälla hvad hittills härutinnan iakttagits.

Härigenom skulle ock efter kollegii mening den åberopade, genom

nu gällande nådiga kungörelse om markegångsprisens bestämmande den

11 maj 1855 fastslagna grundsatsen, att de nämnda prisen borde framstå

såsom på fullt objektiva grunder fotade, med ledning af tillförlitliga

uppgifter om verkliga och fullt kända förhållanden uträknade pris, ej i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

någon mån åsidosättas, utan fasthellre vida bättre, än hvad för närvarande

vore förhållandet, tillgodoses.

I detta sammanhang har af kollegium ifrågasatts, huruvida ej med

hänsyn till markegångssättningens alltfort minskade betydelse markcgångsdeputerades

antal skulle kunna utan åsidosättande af berättigade

anspråk på ett fullt riktigt och därigenom tillförlitligt markegångspris

inskränkas till fyra inom länet bosatta, för sakkunskap och oväld kända

deputerade, Indika jämte likaledes fyra suppleanter skulle såsom hittills

väljas af vederbörande landsting.

Vidkommande därefter de förberedande åtgärderna för markegångsprisens

bestämmande eller sättet för priskuranters upprättande med mera

syntes det kollegium, som om, åtminstone hvad anginge landsbygden,

ganska genomgripande förenklingar i den nu gällande proceduren kunde

genomföras, utan att noggrannheten, som särskildt på detta område måste

iakttagas, därigenom skulle äfventyras. Den särskilda nämnd, som nu

hade att på kallelse af kronofogden med honom sammanträda två gånger

under hvarje skatteår, nämligen i början af januari och i slutet åt mars,

för uppgörande af priskuraåter, vid det förra tillfället för de tre sista

månaderna af det förflutna och vid det senare tillfället för de tre första

månaderna af det löpande året, torde emellertid böra bibehållas, särskildt

för det fall, att åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle öfverlåtas

att utan medverkan af markegångsdeputerade fastställa de i markegångstaxorna

under afdelningarna B och C upptagna pris. Dock torde under

alla förhållanden allenast ett sammanträde erfordras i slutet af mars

månad hvarje år för uppgörande af priskuranter för båda de angifna

tidsperioderna.

Däremot funne kollegium i likhet med de flesta i ärendet hörda

vederbörande alla skäl tala för att den af fullmäktige, valda en för

hvarje socken, bestående prisnämnden, som hittills haft att inom hvarje

fögderi jämte kronofogden och på dennes kallelse sammanträda i medlet

af oktober månad hvarje år för att i öfverensstämmelse med medeltalet

af de pris, dessa fullmäktige hvar för sin socken uppgåfve, stadga det

pris å hvarje i taxan ingående persedel, hvilket såsom ortens gångbara

skolat till länets marlcegångsförrättning uppgifvas, kunde utan olägenhet

afskaffas. Dock torde, i händelse af bifall härtill, i en ny allmän författning

i ämnet böra intagas föreskrift af innehåll, att kommunalnämnderna

skulle hafva att å de priskuranter, som efter förändradt

formulär borde fastställas, införa socknens pris å do persedlar, som i

do nya, likaledes efter förändradt formulär uppställda markegångstaxorna

äfven framgent komma att bibehållas eller däri såsom nytillkomna

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 62.

upptagas. Dessa priskuranter skulle vederbörande kommunalnämnders

ordförande före medlet af oktober månad hvarje år insända till kronofogden

i orten för att hufvudsakligen i den ordning, som nu är stadgad,

behandlas och vidare fastställas.

Det lärer icke kunna förnekas, att markegångstaxorna i sin nuvarande

form förete eu bild af något föråldradt och för nutidens förhållanden

främmande. Dels hafva åtskilliga af de i taxorna upptagna

persedlarna numera upphört att förekomma i den allmänna varuomsättningen,

dels äro persedlarnas kvantitet och beskaffenhet i många fall

så obestämdt angifna, att svårigheter måste uppkomma vid prissättningen.

Dessa omständigheter härleda sig från markegångstaxornas ursprungliga

uppgift att reglera likviden mellan kronan, såsom räntetagare, och de

enskilda jordägarna, såsom räntegifvare. Markegångstaxorna upptogo

sålunda till en början endast de i hvarje ort förekommande rånte- och

kronotiondepersedlarna. Efter hand infördes emellertid i taxorna på

grund af särskilda af Kungl. Maj:t eller kammarkollegium utfärdade

föreskrifter åtskilliga nya persedlar och prestationer, som icke ingingo

i hemmansräntorna men som af andra anledningar behöfde åsättas

markegångspris. Sådana ännu kvarstående prisbestämningar äro de,

som afse underhåll åt tågande trupper, bröd åt fångar under forsling

samt i några län vakansafgift för soldat- eller båtsmansrote.

Sedan jämlikt nådiga förordningen angående förändring af grundräntor

och kronotionde den 23 juli 1869 de med lösen efter markegångspris

utgående räntepersedlar och kronotiondespannmål blifvit omsatta i

penningar efter vissa angifna grunder för att med det sålunda fixerade

värdet framgent utgöras, samt indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag,

med vissa undantag, indragits till statsverket mot ersättning

medelst statsanslag i penningar, förlorade markegångssättningen för

statens vidkommande det väsentligaste af sin forna betydelse, och genom

den med 1904 års ingång verkställda grundskatteafskrifningen kan man

säga, att det egentliga ändamålet med markegångssättningen upphört.

Emellertid hafva tid efter annan lämnats bestämmelser om markegångsprisens

tillämpning äfven å andra förhållanden, där naturaprodukter

ingå i likvider såväl mellan staten och enskilda som mellan enskilda

inbördes. Allt fortfarande grunda sig sålunda en mängd utbetalningar,

som åligga statsverket, på markegångstaxornas prisbestämmelser. Så

utgå, bland annat, de till ganska afsevärda belopp stigande ersättningarna

till indelningshafvare för indragna rånte- och tiondeanslag med lösen i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kuufjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

penningar efter hvarje års medelmarkegångspris, och efter den årliga

markegången bestämmes dels det belopp, hvarmed skattefrälseräntor af

statsverket inlösas, och dels den ersättning, som af statsmedel utgår för

ännu utgående skattefrälseräntor. Åtskilliga i senare tid utfärdade författningar

hänvisa alltjämt till markegångspriserna såsom grund för uppskattning

af vissa persedlars och prestationers penningevärden. I sådant

afseende tillåter jag mig erinra om lagen angående skyldighet för

kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behof

den 24 maj 1895, § 5; nådiga förordningen den 12 augusti 1902 med

närmare bestämmelser för verkställighet af lageu den 24 maj 1895

angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens behof, § 27;

nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

den 28 oktober 1910, § 4; nådiga förordningen angående stämpelafgiften

den 18 september 1908, § 11; lagen angående aflösning af

afgäld från afsöndrad lägenhet den 19 april 1907, § 1; nådiga förordningen

den 14 oktober 1898 angående upphörande af den i Göteborgs

och Bohus län utgående landskyld; nådiga förordningen den 20 november

1908 om ändring i nyssberörda nådiga förordning; nådiga förordningen

angående upphörande af det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge

utgående landgille den 20 november 1908; nådiga förordningen angående

aflösning af afgälder från de till skatte försålda så kallade halländska

kyrkohemmanen den 20 november 1908; nådiga kungörelsen angående

försäljning af vissa kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge den

20 november 1908 in. fl. Vidare utgå arrendeafgifterna för utarrenderade

ecklesiastika boställen och lägenheter delvis i persedlar, som skola lösas

med penningar efter markegång, likasom äfven afgäld för lägenheter,

upplåtna från sådana hemman och lägenheter i regel fastställts och

alltjämt fastställes i persedlar att efter enahanda grund lösas. Men en

mycket stor och omfattande betydelse dessutom bär medelmarkegångspriset

erhållit i afseende å utgörandet af prästerskapets löner enligt

nådiga kungörelsen den 11 juli 1862, där de till hufvudsaklig del beräknats

i persedlar, för hvilka i regel utgår lösen med penningar efter

medelmarkegångspris.

Med hänsyn till de viktiga intressen, som sålunda äro beroende

af markegångsprisernas riktiga bestämmande och däraf, att de persedlar,

å hvilka prisbestämningar af en aller annan anledning erfordras, fortfarande

i markegångstaxorna upptagas, måste gifvetvis eu revision af

hithörande författningar och allmänna bestämmelser företagas med stor

försiktighet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 62.

Emellertid torde nog med afseende å såväl markegångstaxornas

uppställning som förfaringssättet vid deras upprättande någon förenkling

kunna utan olägenhet åstadkommas.

Beträffande markegångstaxornas yttre form samt antalet och beskaffenheten

af de persedlar, som skola i taxorna upptagas, har det

hittills varit öfverlämnädt åt kammarkollegium att härutinnan meddela

erforderliga föreskrifter. I ett eller annat fall har väl Kungl. Maj:t

omedelbart meddelat nödig föreskrift om införande i markegångstaxorna

af någon persedel, men kammarkollegium har i allmänhet utan särskildt

bemyndigande till efterrättelse utfärdat de föreskrifter i afseende å såväl

införande som uteslutande af persedlar ur taxorna, hvilka på grund af

förändrade förhållanden befunnits påkallade. Härvid torde äfven för framtiden

böra förblifva. Emellertid synes det mig lämpligt att kammarkollegium

får sig anbefalldt att efter noggrann undersökning af alla hithörande

förhållanden och efter vederbörande rättsägares hörande utfärda bestämmelser

om, hvilka persedlar skola i markegångstaxorna för respektive

distrikt upptagas, med iakttagande därvid att alla obeliöfliga persedlar

uteslutas. För åstadkommande af mera exakta prisbestämningar, än

med nuvarande bestämmelser kunna erhållas, torde i sammanhang

härmed kollegium böra taga i öfvervägande, huruvida icke i de nya

markegångstaxorna bör angifvas jämväl vikten å den i hektoliter angifna

myckenhet spannmål och därmed jämförliga persedlar, hvarå pris sättas,

äfvensom att till kvantiteten mer eller mindre godtyckligt bestämda

persedlar, såsom ett lass ved och dylikt, vid prisbestämningen till sin

myckenhet närmare bestämmas i nu gällande mått.

Då markegångstaxa^ prisbestämmelser icke hafva någon egentligbetydelse

för på senare tid tillkomna rättsförhållanden, som grunda sig

på aftal med bestämmelser om spannmålens beräknande efter vikt, lärer

med hänsyn till den uppgift, markegångstaxorna hafva att fylla, näppeligen

erfordras någon allmän föreskrift af innehåll, att vid sidan af

hvarje med hänsyn till visst rymdmått utsatt pris å spannmål med flera

persedlar tillika skall införas pris å samma persedel efter eu viktenhet

af 100 kilogram. Emellertid torde det böra öfverlämnas åt kammarkollegium

att taga äfven denna fråga under öfvervägande och efter

verkställd utredning meddela de bestämmelser härutinnan, som af förhållandena

påkallas.

Den revision af markegångstaxornas form och innehåll, som sålunda

skulle uppdragas åt kammarkollegium och hvarigenom jämväl ett af syltemålen

med Riksdagens skrifvelse i ämnet är afsedt att vinnas, synes mig

dock lämpligen böra anstå, till dess den ifrågasatta revisionen af själfva

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

markegångsförordningen blifvit genomförd. Det torde därför tillåtas

mig att, så snart denna senare fråga vunnit sin lösning, ånyo inför

Eders Kungl. Maj:t anmäla den af Riksdagen väckta frågan om utgallring

af en del persedlar ur markegångstaxorna.

Hvad härefter angår själfva hufvudfrågan eller en revision af

gällande stadganden angående markegångssättningen är det, såsom i

Riksdagens skrifvelse framhållits, i afseende å förfaringssättet vid priskuranternas

uppgörande, som eu förenkling ansetts önskvärd. Däremot

har Riksdagen icke ifrågasatt någon förändring i afseende på markegångsdeputerades

befattning med markegångssättningen. Eu sådan förändring

synes ej heller vara af omständigheterna påkallad. Den nuvarande

anordningen att låta. markegångstaxa!! i hvarje län upprättas

af åtta af landstinget valda deputerade, livilka för ändamålet sammanträda

i länets residensstad en gång om året, kan med hänsyn till vikten

af en riktig markegångssättning icke anses vara onödigt omständlig..

Den synes å andra sidan erbjuda erforderlig trygghet för nmrkegångssättningens

riktiga fastställande. Marlcegångsdeputerade hafva utan

tvifvel på ett tillfredsställande sätt skött sitt grannlaga värf, och man

lärer icke åstadkomma vare sig större enkelhet eller ökad trygghet i

detta hänseende genom att öfverlämna markegångsprisens bestämmande

åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller åt landstinget.

Sedan Eders Kungl. Maj:t numera genom nådiga förordningen

den 17 juni 1908 och nådiga kungörelsen den 26 augusti samma år

meddelat förändrade föreskrifter om tiden för indelningsersättningars

utbetalande, kvarstå icke heller de skäl, som framkallat kammarkollegii

förslag att ur markegångstaxorna utbryta de under afdelningarna B och

O upptagna persedlarna och göra dem till föremål för en särskild, af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande verkställd markegångsförrättning.

Emot detta förslag får jag för öfrigt erinra, att det utgår från eu tolkning

af stadgandet i § 75 regeringsformen, som jag för min del icke

anser mig kunna biträda, samt att genom förslagets antagande någon

förenkling i förfaringssättet vid markegångssättningen icke torde vara

att vinna. Tvärtom lärer ökadt arbete blifva en oundviklig följd af den

föreslagna bestämmelsen därom, att i hvarje län skall årligen, men på

olika tider och af olika myndigheter, upprättas två markegångstaxor i

stället för en enda, som enligt nu gällande bestämmelser upprättas

af landstingets deputerade.

Jag har därför ansett mig böra bibehålla nuvarande bestämmelser

därom, att den årliga markegångstaxan för hvarje län skall upprättas

Bih. till Rissel. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36 Hcift. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

af deputerade, valda af landstinget, och innehålla prisbestämningar beträffande

samtliga de persedlar och prestationer, som under afdelningarna

A, B och C skola i taxan kvarstå. I fråga om deputerades

antal har jag icke ansett erforderligt eller lämpligt att föreslå någon

ändring af nu gällande bestämmelser.

Hvad däremot beträffar de nuvarande anordningarna för priskuranternas

åstadkommande, lärer det icke kunna bestridas, att desamma

med hänsyn till nutida förhållanden äro onödigt omständliga. Ett stort

antal af de hörda myndigheterna har också ansett, att priskuranterna

äro obehöfliga för markegångssättningen, hvilken, enligt dessa myndigheters

mening, utan att noggrannheten äfventyrades, skulle kunna stödja

sig allenast på de deputerades kännedom om de i länet gångbara

priserna på markegångspersedlarna. Emellertid torde man icke böra

frånkänna de förberedande prissättningarna all betydelse. Länets markegångspris

är ju egentligen icke ett exakt uttryck för varuvärdena å

någon viss ort inom länet, utan en sammanfattning af de priser, som

gälla inom länets olika delar. Då man nu knappast kan antaga, att de

deputerade hafva fullständig kännedom om prisförhållandena inom länets

alla delar, nödgas man erkänna nyttan af att deputerade till ledningvid

markegångsprisens fastställande hafva tillgång till prisuppgifter från

skilda trakter af länet, upprättade af personer, som besitta nödig sakkunskap.

Men det torde få anses obehöflig! att för erhållande af sådana

prisuppgifter på landet anordna tre årliga sammanträden inför kronofogden

af dels visst antal ombud för räntetagare och räntegifvare, dels

socknefullmäktige från alla fögderiets socknar. Särskild! synes det

sammanträde, som hålles inför kronofogden i medlet af oktober hvarje

år och sålunda kort före markegångsdeputerades sammanträde, numera

icke vara erforderligt. Erfarenheten synes ock hafva ådagalagt att

på grund af bristande intresse hos de valda socknefullmäktige berörda

sammanträden blifvit mycket fåtaligt besökta och att den därvid skeende

prissättningen till stor del måst grunda sig på kronofogdens kännedom

om prisförhållandena i fögderiets olika delar. Jag har därför ansett,

att dessa sammanträden utan olägenhet kunna afskaffäs och att åt kronofogdarna

kan uppdragas bestyret med prisuppgifternas insamlande och

sammanförande till ett medelpris för fögderiet. Då emellertid inom vissa

fögderier socknarnas antal är mycket stort, och det icke syntes vara

behöflig! att hvarje år insamla prisuppgifter från alla, till en del hvarandra

närbelägna socknar, blef i det ursprungliga förslag till ny förordning

angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande,

som inom finansdepartementet upprättats, öfverlämnadt åt kronofogden

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

att införskaffa upplysningar om gällande priser från de delar al

fögderiet, som i sådant afseende sinsemellan visade större skiljaktigheter,

med åliggande emellertid för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att tillse,

att upplysningar inkomme från erforderligt antal så belägna orter inom

hvarje fögderi, att det uträknade medeltalet med skål kunde anses såsom

ett medelpris för fögderiets samtliga socknar. Såsom af flertalet länsstyrelser

äfvensom af kammarkollegium blifvit föreslaget har jag ansett,

att kommunalnämnderna lämpligen kunna åläggas att meddela de upplysningar,

som skola läggas till grund för kronofogdens prisuppgifter.

Hvad åter angår de sammanträden, som hållas i januari och

mars månader och vid hvilka uppgöras priskuranter för bestämmandet

af det årspris, som skall ingå vid beräkningen af det tioåriga medelmarkegångspriset,

har från flera håll framhållits, att dessa sammanträden

äro af stort värde för prissättningen genom det tillfälle till personligt

sammanträffande och rådplägning, som därvid beredes räntetagare och

räntegifvare. I dessa sammanträden deltaga blott ett begränsadt antal

ombud. De intressen, som af denna prissättning beröras, äro särskildt

med afseende å förvandlingen i penningar af de enligt nuvarande löneregleringar

i persedlar bestämda lönebidrag till prästerskapet af så stor

och ingripande betydelse, att vid revision af de nu gällande grunderna

för nämnda prissättning den största varsamhet bör iakttagas. Jag har

därför ansett mig böra föreslå, att dessa nämnder fortfarande bibehållas.

Emellertid torde med stöd af de i ärendet gjorda uttalandena kunna

antagas, att ett sammanträde för detta ändamål kan vara tillfyllest, och

jag har i enlighet med denna uppfattning föreslagit, att ombud för

räntegifvare och räntetagare, utsedda i nu vanlig ordning, skola sammanträda

en gång årligen inför kronofogden för att uppgöra priskuranter

å de persedlar, å hvilka under afdelningen B i markegångstaxorna

årspris skola bestämmas. Jag har emellertid ansett det vara lämpligt

att meddela föreskrift därom, att, till upplysning för markegångsdeputerade,

vid detta sammanträde skola bestämmas och i särskilda

kolumner i priskuranterna utföras värden såväl för de tre sista månaderna

af det förflutna året som för de tre första månaderna af det löpande

året. Ledamöternas antal, som enligt nuvarande bestämmelser kan vara

lägst åtta och högst sexton, har i omförmälda förslag ansetts kunna,

utan att noggrannheten äfventyrädes, begränsas till åtta, nämligen fyra

räntetagare och lika många räntegifvare.

I fråga om sättet för uppgörande af priskuranter för städerna

och landskontorets åliggande att upprätta sammandrag öfver de inkomna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

priskuranterna och prisuppgifterna samt uträkna medelpris för länet

har någon förändring icke ansetts erforderlig.

Med hänsyn särskild! till de förändrade grunder, som för meddelande

af primäruppgifter för den årliga markegången blifvit föreslagna,

har jäg ansett lämpligt, att åt markegångsdeputerade lämnas större

frihet än hittills, att oberoende af priskuranternas medelpris bestämma

markegången för länet. Men därmed har också framträdt behofvet af

att i någon män ändra nuvarande bestämmelser om deputerades sammansättning

för att betrygga såväl räntegifvares som räntetagares rätt,

äfvensom bestämmelserna om deputerades tjänstgöringstid m. m. 1

sådant afseende har föreslagits, att landstinget vid val af markegångsdeputerade

skall tillse, att såväl räntetagare som räntegifvare blifva till

lika antal representerade. På det att deputerade skola få anledning att

följa med priserna under hela den tidsperiod, som markegångssättningen

afser, böra de väljas redan af nästföregående årets landsting, hvar jämte

det synts lämpligt, att de väljas för någon längre tid.

De skäl, som föranledt stadgandet därom, att landshöfdingen skall

vara ordförande vid deputerades sammanträde, hafva synts böra medföra

åliggande för landskamreraren att vid förfall för landshöfdingen föra

ordet vid nämnda sammanträde.

Hvad nu är stadgadt därom, att vid lika röstetal för två olika

pris å någon persedel medelpriset emellan dessa skall såsom länets

markegångspris i markegångstaxa^ införas, kan uppenbarligen, då stor

skiljaktighet råder emellan de två priserna, leda till orimligt resultat.

Därför upptogs i förslaget ett stadgande af innehåll, att ordföranden

skulle äga att inom vissa gränser bestämma markegångspriset i de fall,

då rösterna för två pris utfallit lika.

Som enligt det upprättade förslaget markegångssättningens tyngdpunkt

blifvit förlagd hos markegångsdeputerade, är det af vikt att

deputerades hela antal deltager vid markegångstaxa^ upprättande. Med

anledning däraf har jag ansett nödvändigt att föreslå bestämmelser om

särskild påföljd för deputerad eller inkallad suppleant, som Titan anmäldt

laga förfall uteblir från deputerades sammanträde.

I enlighet med de hufvudgrunder, jag sålunda antydt, upprättades

följande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 62.

37

Förslag

till

förordning angående grunderna och sättet för markegång sprisens

bestämmande. .

§ 1-

I öfverensstämmelse med § 75 regeringsformen skall uti hvarje

län markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för

sakkunskap och oväld kända deputerade, hvilka jämte fyra suppleanter

för dem väljas af landstinget. I län, hvarest två landsting finnas,

väljas fyra deputerade och två suppleanter af hvartdera landstinget.

Deputerade och suppleanter skola bestå af räntetagare och räntegifvare

till lika antal; och bör vid valet tillgå sålunda, att först väljes

bland räntetagare och därefter bland räntegifvare behörigt antal deputerade

med suppleanter.

Deputerade väljas för eu tid af tre år från och med året näst

efter det, hvarunder valet ägt rum.

§ 2.

Deputerade sammanträda i länsresidenset årligen å därtill af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande genom kungörelse bestämd dag i november

före den 5 i samma månad.

§ 3.

1 mom. Vid deputerades sammanträde skola landshöfdingen och

laudskamreraren vara tillstädes. Ordet föres af landshöfdingen eller,

vid förfall för honom, af laudskamreraren.

I beslut, som vid sammanträde fattas, äger landshöfding eller

landskamrerare icke deltaga utom i fall, hvarom förmäles i 2 mom.

härnedan; men enhvar af dem är skyldig att vid öfverläggning till

beslut göra de erinringar, som finnas af nöden, och att, då hans mening

afviker från deputerades beslut, låta anteckna densamma i protokollet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Protokollet föres af länsbokhållare:!!.

2 mom. Då skiljaktiga meningar bland deputerade yppas, sker

omröstning, hvarvid rösterna beräknas efter hufvudtalet och de flestas

mening blir gällande. Utfalla rösterna lika för olika pris å samma

persedel, äger ordföranden att bestämma markegångspriset å nämnda

persedel till det belopp, han anser skäligt, dock icke understigande det

lägsta eller öfverstigande det högsta af de pris, hvarom omröstning

ägt rum.

§ 4.

Deputerade äga att beräkna och erhålla reseersättning, på sätt för

landstingsman är stadgadt.

§ 5.

Inträffar för deputerad sådant hinder, att han ej kan inställa sig

vid sammanträdet för markegångstaxans upprättande, åligger det honom

att därom ofördröjligen underrätta Kung!. Maj:ts befallningshafvande,

som i hans ställe inkallar vederbörande suppleant.

Den, som blifvit till deputerad utsedd eller i egenskap af suppleant

i stället för ordinarie deputerad inkallad, men utan vederbörligen anmäldt

laga förfall icke infinner sig vid deputerades sammanträde, skall bota

tio kronor, hvilka tillfalla vederbörande landstingskassa.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnar, efter af deputerade

gjord anmälan och efter pröfning af härvid förekommande förhållanden,

om uttagande af de böter, hvartill den utebjifne gjort sig förfallen.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

§ 6.

Markegångstaxa!! skall innehålla:

l:o) under afdelningen A: den årliga markegången eller gällande

pris å löpande årets skörd samt värdet å alla öfriga persedlar och

tjänstbarheter, å hvilka enligt gifna bestämmelser årlig markegång

skall sättas.

Efter denna markegång hafva de nuvarande indelningshafvare,

som ej äro underkastade regleringen med medelpris, samt deras ränteoch

tiondegifvare att tillsvidare rätta sig, och densamma utgör jämväl

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

grund för de likvider enskilda emellan, som enligt träffade överenskommelser,

och för de uppskattningar, som enligt utfärdade bestämmelser,

skola grunda sig på den årliga markegången.

2: o) Under afdelning en B: det år spris, som skall ingå i beräkningen

af det under afdelningen C upptagna tioåriga medelmarkegångspriset.

3:o) Under afdelningen G: årets medelmarkegångspris eller medeltalet

af de under afdelningen B för året och de nästförflutna nio åren

upptagna årsprisen.

Efter medelmarkegångspris utgå ersättningarne för indragna ränteoclr

tiondeanslag, som varit anvisade dels åt ämbets- och tjänstemän

på lön, dels åt allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma

stiftelser, dels ock såsom ersättning för vissa hemman åtföljande besvär,

äfvensom ersättningarna för en del vissa städer tillerkända anslag af

nämnda beskaffenhet. Vidare utgå, där ej annorlunda är stadgadt,

prästerskapets i vissa persedlar bestämda löneförmåner med lösen i

penningar efter tioårigt medelmarkegångspris. I öfrigt gäller om medelmarkegångsprisets

tillämpning, hvad därom i hvarje särskild! fall kan

vara stadgadt eller öfverenskommet.

§ 7.

Deputerade åligger att efter noggrant öfvervägande af kända

förhållanden och med ledning af de prisuppgifter, hvarom i 8 § förmärs,

bestämma pris å alla i markegångstaxan ingående persedlar och

tjänstbarheter, med iakttagande därvid att den årliga markegången grundas

på de pris, som gälla vid tiden för deputerades sammanträde, samt

att årspriset beräknas efter de pris, som varit gångbara under de tre

sista månaderna af det nästförflutna och de tre första månaderna af

det löpande året.

§ 8.

1 inom. Till ledning vid markegångsprisens bestämmande skola

tjäna de prisuppgifter å fullgoda och afradsgilla varor, hvarom härnedan

förmäles.

,2 inom. För städerna upprättar vederbörande magistrat priskuranter

å samtliga i markegångstaxan ingående persedlar och tjänstbarheter

i enlighet med torgprisen eller eljest inom staden gångbara

pris. Dessa priskuranter afgifvas, i hvad de afse den under afdelningen A

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

i markegångstaxa!! upptagna årliga markegången, i medlet af oktober

månad, och, beträffande afdelningen B i markegångstaxan, omedelbart

efter utgången af en hvar af månaderna oktober, november, december,

januari, februari och mars.

3 mom. För landet upprättas priskuranter till ledning vid fastställandet

af den årliga markegången fögderi vis af kronofogden på grundvalen

af de upplysningar om gångbara priser, som i medlet af oktober

månad meddelats af kommunalnämnderna i minst fyra af fögderiets

socknar. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har att för hvarje år bestämma,

från hvilka socknar sådana upplysningar det året skola infordras,

och därvid tillse, att prisuppgifter inkomma från alla de delar af

fögderiet, som i afseende å varuprisen förete större skiljaktigheter. De

inkomna uppgifterna tillika med däröfver upprättad t sammandrag och

den af kronofogden uppgjorda priskuranten skola insändas till Kungl.

Maj ds befallningshafvande före den 25 oktober.

Priskuranter till ledning vid årsprisets bestämmande upprättas på

landet, likaledes fögderivis, af en särskild nämnd, (markegångsnämnden),

som i medlet af mars månad sammanträder inför kronofogden på dennes

kallelse å lämpligaste af Kungl. Majds befallningshafvande bestämda

ställe i fögderiet. Vid sammanträdet uppgöras särskild priskurant för

de tre sista månaderna af det nästförflutna året och särskild priskurant

för de tre första månaderna af det löpande året.

Markegångsnämnden består af åtta ledamöter, som utses i oktober

månad hvarje år. Fyra af ledamöterna väljas å kommunalstämma i de

socknar, Kungl. Majds befallningshafvande i sådant afseende årligen

bestämmer, bland räntegifvare i orten. Återstående fyra ledamöter förordnas

af Kung]. Maj ds befallningshafvande bland inom fögderiet bosatta,

för oväld och sakkunskap kända män, helst räntetagare. Vid förfall

för de ordinarie ledamöterna inträda i nämnden suppleanter, som i enahanda

ordning utses af såväl kommunalstämma som Kungl. Majds befallningshafvande.

Efter sammanträdets slut insänder kronofogden till Kungl. Majds

befallningshafvande såväl de upprättade priskuranterna som sitt öfver

dem afgulna yttrande, kvilket jämväl skall innehålla upplysning om de

vid marknader och andra afsättningsställen i fögderiet gångbara pris,

såvidt de afvika från de uppgifna.

4 mom. Öfver de inkomna priskuranterna upprättar landskontoret

sammandrag med utsatt medelpris för hela länet eller hvarje markegångsdistrikt,

då mer än ett sådant förekommer inom länet; börande nämnda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62. 41

sammandrag äfven upptaga de anmärkningar, som af kronofogden blifvit

framställda.

Dessa sammandrag jämte öfriga till ärendet hörande handlingar

framläggas för de deputerade, som för året bestämma länets markegång.

§ 9-

Vid alla prisbestämningar enligt denna förordning bör, med afseende

å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för afsalu,

hänsyn tagas endast till de pris, som äro gångbara vid kontant försäljning.

§ io.

Så snart markegångstaxan blifvit upprättad, skall vanligt antal

exemplar däraf till kammarkollegium insändas jämte det inför deputerade

förda protokoll samt de från städerna och fögderierna inkomna priskuranter

och däröfver upprättade sammandrag.

Markegångstaxan skall å första eller andra söndagen efter den

dag, markegången sättes, kungöras i alla kyrkor inom länet, hvarest

gudstjänst då hålles; börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande i den

kungörelse, som utfärdas angående dagen för deputerades sammanträde,

äfven utsätta, å hvilken söndag markegångstaxan kommer att kungöras.

Jämte taxan kungöres ock den för besvärs anförande däröfver

stadgade ordning.

§ Il
År

räntegifvare eller räntetagare med den verkställda markegångssättningen

missnöjd, äger han att däruti hos kammarkollegium söka

ändring genom besvär, som böra ingifvas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

å landskontoret innan klockan tolf å femtonde dagen från

taxans kungörande i den socken eller i någondera af kyrkorna inom

det pastorat, hvarifrån den klagande tillkommande eller åliggande räntan

utgår. År eljest någon missnöjd med hvad taxan, i hvad honom angår,

innehåller, må i enahanda ordning besvär anföras innan klockan tolf å

femtonde dagen från den för taxans kungörande i det pastorat, där

klaganden är boende, bestämda dag. Vid besvären böra fogas bevis Om

dagen, då taxan blifvit kungjord, äfvensom då besvären icke äro af

Bill. till Rilcsd. Prof. 1911. 1 Sant. 1 Afd. 36 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Kammar
kollegium.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

klaganden egenhändigt undertecknade, fullmakt för deras ingifvande;

klagande dock obetaget att på eget äfventyr insända besvären i betaldt

bref med allmänna posten. Försummas något af hvad sålunda är föreskrifvet,

varda besvären icke till pröfning upptagna.

Beslut om ändring af den under afdelningen A i taxan upptagna

årliga markegången gäller till förmån allenast för den eller dem, som

den vunna ändringen sökt; hvarje i behörig ordning fastställd förändring

i det under afdelningen B bestämda årspris skall åter tillämpas

inom hela länet eller markegångsdistriktet.

§ 12-

Kammarkollegium, som det tillkommer att fastställa formulär till

markegångstaxor och priskuranter, äger jämväl att meddela bestämmelser

om de persedlar och tjänstbarheter, som skola i markegångstaxorna förde

särskilda länen upptagas, äfvensom om uteslutande ur taxorna af

sådana persedlar och tjänstbarheter, å hvilka särskild prissättning icke

längre finnes erforderlig.

I nu gällande indelning af markegångsdistrikten äger kammarkollegium

att på framställning af vederbörande länsstyrelse vidtaga

ändring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910, dock att

deputerade för tiden 1910—1912 samt markegångsnämnden för år 1910

utses redan år 1909 i den ordning, som härofvan finnes stadgad.

Öfver detta förslag har kammarkollegium, till följd af nådig remiss,

den 26 februari 1909 afgifvit underdånigt utlåtande och däruti vid

särskilda paragrafer i förslaget erinrat följande.

§ I
Då

behofvet af suppleants inkallande till tjänstgöring vid markegångsprisens

bestämmande säkerligen komme att hädanefter göra sig

gällande i större omfattning än förut, ville det synas, som om i den

nya förordningen borde föreskrifvas, att suppleanter skola väljas till

lika stort antal som markegångsdeputerade. Beteckningarna »räntetagare»

och »räntegifvare» syntes icke vidare kunna användas. I stället

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

borde utfinnas andra efter nutida förhållanden mera afpassade benämningar

såsom »afgäldslagare» och »afgäldsgifvare» eller dylikt.

I afseende å markegångsdeputerades tjänstgöringstid tilläte kollegium

sig hemställa, huruvida ej i analogi med hvad som nu gällde enligt

§ 16 i nådiga förordningen om landsting den 21 mars 1862 i markegångsförordningen

lämpligen kunde föreskrifvas, att tjänstgöringstiden

för markegångsdeputerad och suppleant skall vara två år från och med

året näst efter det, hvarunder valet ägt rum, samt att halfva antalet

skall vid slutet af första året från det den nya markegångsförordningen

vunnit tillämpning utträda efter lottning, som vid det årets

landsting anställes.

Vid val af markegångsdeputerade och suppleanter äfvensom vid

nyssberörda lottning skulle särskild! tillses, att deputerade och suppleanter

komrae att "bestå af afgäldstagare och afgäldsgifvare till lika

antal, och syntes jämväl böra stadgas, att i valprotokollet skall tydligt

angifvas, huruvida en invald eller utesluten deputerad eller suppleant

är att hänföra till afgäldstagare eller afgäldsgifvare. Det syntes däremot

vara alldeles likgiltigt, huruvida val eller lottning först ägde rum bland

afgäldstagare och därefter bland afgäldsgifvare eller i omvänd ordning,

allenast val eller lottning skedde särskild! inom hvardera gruppen.

I händelse markegångsdeputerades befogenhet bestämdes pa sätt

sålunda blifvit föreslaget, borde ock enligt kollegii mening i markegångsförordningen

intagas bestämmelser af hufvudsakligen enahanda

innehåll, som § 11 i åberopade nådiga förordning om landsting den

21 mars 1862.

§ 3-

De nuvarande bestämmelser, som skulle aflösas af förevarande §,

anträffades i § 1 mom. 3 samt § 3 mom. 5 af nådiga^ kungörelsen

angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande

den 11 maj 1855, det förra momentet enligt lydelsen i nådiga kungörelsen

den 17 april 1868.

Då enligt § 1 af förevarande förslag markegångsdeputerade ovillkorligen

skulle sammansättas af afgäldstagare och afgäldsgifvare till

lika antal inom hvardera gruppen, vore uppenbart, att förutsättningarna

för att rösterna skulle utfalla lika för olika pris å samma persedel vore

för handen hardt när i fråga om hvarje prisbestämning. Gifvetvis

skulle också genom en bestämmelse, som i tv fall inrymde utslagsrösten

åt markegångsdeputerades ordförande, landshöfdingen eller

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 62.

eventuellt landskamreraren, bestämmanderätten i fråga om markegångsprisen

i regel ankomma på en administrativ tjänsteinnehafvare och. ej

på markegångsdeputerade, hvilkas olika grupper endast hade att angifva

markegångsprisens maxima och minima. En sådan anordning syntes

komma i strid med § 1 af förslaget och den däri åberopade bestämmelsen

i § 75 regeringsformen.

Kollegium, som för sin del, på sätt kollegium under § 7 tillstyrkte,

jämväl ansåge att bestämmelserna enligt § 3 mom. 5 af åberopade

nåd. kungörelsen den 11 maj 1855 borde i den nya markegångsförordningen

oförändrade intagas, hemställde alltså, att någon

förändring icke heller måtte vidtagas i nu gällande bestämmelser därom

att vid markegångsdeputerades sammanträde ordet skall föras af landshöfdingen,

dock utan rättighet för honom att i besluten deltaga, men

med skyldighet för honom att göra de erinringar, som funnes af nöden,

äfvensom att, då hans mening afveke från deputerades beslut, låta

anteckna densamma i deputerades protokoll. Vore landshöfdingen

frånvarande och icke någon i hans ställe i nåder förordnad, borde

jämväl, på sätt nu är stadgadt, deputerade inom sig själfva utse ordförande,

som i sådant fall gifvetvis ock ägde att i markegångsdeputerades

beslut deltaga. Skulle under nyssberörda förutsättning vid valet

af ordförande rösterna blifva lika fördelade mellan två eller flera deputerade,

hvilket med hänsyn till deputerades sammansättning hädanefter

torde inträffa oftare än förut, syntes som om för sådant fall borde

stadgas att genom lottkastning må afgöras hvilken af dem, som sålunda

erhållit lika röstetal, skall vara markegångsdeputerades ordförande.

Landskamrerarens och länsbokhållarens nuvarande befogenheter i afseende

å markegångssättningen borde bibehållas.

§ 5.

Inom ett och annat län, såsom förhållandet år 1908 varit i Blekinge

och Kopparbergs län, hade väl inträffat, att markegångsdeputerad eller

till tjänstgöring inkallad suppleant icke låtit sig afhöra å bestämd dag;

och hade markegångssättningen i sådant fall försiggått utan att föreskrifvet

antal deputerade varit tillstädes. Såvidt för kollegium vore

kändt, hade någon egentlig olägenhet häraf hittills icke försports. Därest

förslaget om deputerades sammansättning till hälften af afgäldstagare

och till hälften af afgäldsgifvare vunne nådigt afseende, ville det emellertid

synas, som om i den nya markegångsförordningen jämväl borde intagas

bestämmelse, innefattande ovillkorlig föreskrift därom att märke
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majits Nåd. Proposition N;o 62.

gångssättningen ej i något fall Unge ske med mindre fullt antal deputerade

eller suppleanter äro tillstädes. Dessutom syntes böra stadgas,

att deputerad eller inkallad suppleant, som, utan att hos Kungl. Majits

befallningshafvande hafva anmält laga förfall, uteblefve å den lör markegångssättningen

bestämda dag, vore skyldig ersätta all kostnad, som

till följd af hans frånvaro och häraf föranledt uppskof med förrättningen

vållades. I händelse af bifall härtill syntes några särskilda bestämmelser

om bötesansvar ej erfordras; och skulle sålunda andra och tredje stycket

af förevarande paragraf kunna helt och hållet uteslutas, hvarefter denna

paragraf i dess förändrade skick torde böra i markegångsförordningen

upptagas omedelbart efter § 2 enligt förslaget.

§ 6.

De särskilda föreskrifter eller enskilda överenskommelser, på grund

af livilka markegångstaxa]! komme till användning å det ena eller andra

rättsförhållandet, ansåge kollegium ej vidare böra eller ens kunna med

någon fullständighet angifvas i markegångsförordningen, som ju hade

en helt annan uppgift eller att stadga grunderna och sättet för de olika

markegångsprisens bestämmande. I enlighet härmed och då dessutom

hvad som under denna paragraf föreslagits i särskilda stycken dels

efter mom. 1, dels ock efter mom. 3 vore till stor del antikveradt, torde

dessa bestämmelser böra ur markegångsförordningen utgå.

Efter hitflyttning af vissa bestämmelser från § 7 enligt förslaget

syntes förevarande § 6 kunna affattas ungefärligen sålunda:

»Markegångstaxan skall innehålla dels den årliga markegången eller

gällande pris å löpande årets skörd samt värdet å alla öfriga persedlar

och tjänstbarheter, som enligt fastställdt formulär skola utgöra föremål

för denna markegångssättning, dels år spris å länets en gång för alla i

samband med ränteförenklingen bestämda så kallade hufvudpersedlar,

hvilka årspris, som skola ingå i beräkningen af medelmarkegångsprisen

å samma persedlar, grundas för hvarje persedel å de pris, som varit

ffånffbara under de tre sista månaderna af det nästförflutna och de tre

första månaderna af det löpande året, dels ock årets medelmarkegängsgrö

eller medeltalet af de för det innevarande och de nästförflutna nio

åren upptagna årsprisen å hufvudpersedlarna».

Här hade bland annat föreslagits, att den årliga markegången

skulle »grundas på de pris, som gälla vid tiden för deputerades såra
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

manträde». Under den förberedande behandlingen af förevarande ärende

hade icke heller saknats förslag i syfte, att själfva grunden för den

årliga markegången skulle omläggas, så att ett tillförlitligare material

för bestämmande jämväl af den årliga markegången skulle erhållas.

Finge man exempelvis till grund för den årliga markegången lägga

prisförhållandena under de tre sista månaderna af det nästförflutna och

de tre första månaderna af det löpande året, skulle utom annat äfven

den fördelen vinnas, att medelmarkegångspriset kunde beräknas med

tillhjälp af den årliga markegången, och all markegångssättning redan

kunna ske under april månad hvarje år. På sätt kollegium i sitt den

8 maj 1908 i ärendet afgifna utlåtande framhållit syntes dock frågan

om en dylik genomgripande ändring af den årliga markegångens karaktär

böra få anstå åtminstone till dess frälseräntorna, som af ålder beräknats

efter detta markegångspris, blifvit fullständigt in- eller aflösta.

Icke ens den nu föreslagna bestämmelsen, att den årliga markegången

skulle grundas å de pris, som gällde vid tiden för deputerades sammanträde,

borde sålunda enligt kollega mening intagas i markegångsförordningen.

Åt § 7, som torde komma att nedflyttas efter den nästföljande

§ 8, borde alltså, enligt kollega mening, gifvas följande lydelse:

»Det åligger markegångsdeputerade att efter noggrant öfvervägande

af kända förhållanden och gällande pris samt med ledning af

de prisuppgifter, hvarom i [§ 8] förmäles, bestämma pris å alla i markegfingstaxan

ingående persedlar och tjänstbarheter.

Då skiljaktiga meningar bland deputerade yppas etc. (enligt ofvanberörda

§ 3 mom. 5 af nu gällande markegångskungörelse).

Då deputerade vid bestämmande af årspriset å hufvudpersedlarna

frånträda det på grund af inkomna priskuranter uppgjorda medelpriset

ä dessa persedlar, böra i hvarje fall skälen därtill angifvas i protokollet.))

§ 3.

Såvidt anginge uppställning och annan formulering af förevarande

§ ansåge kollegium, att gällande markegångskungörelse borde närmare

följas, hvarjämte kollegium i afseende å de såsom mom. 3 i förslaget

under denna § upptagna bestämmelserna åberopade sitt i ärendet den

8 maj 1908 afgifna utlåtande, såvidt detsamma afveke från hvad förslaget

härutinnan innehölle.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

47

§ 9-

Denna § syntes böra erhålla följande förändrade lydelse:

»Vid priskuranternas upprättande och afgifvande af anmärkningar

däröfver äfvensom vid alla prisbestämmelser enligt denna förordning

bör i afseende å sådana artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för

afsalu, hänsyn tagas endast till de pris, som äro gångbara vid försäljning

mot kontant betalning.))

§ io.

Genom skrifvelse till Kungl. Majtts befallningshafvande i samtliga

län den 6 oktober 1882 hade kollegium på framställning af sitt advokatfiskalsämbete

förordnat, att vid markegångshandlingarnas insändande till

kollegium skulle framdeles från och med år 1882 i stället för 8 bifogas

12 exemplar af markegångstaxan.

Uttrycket »vanligt antal exemplar» syntes böra utbytas mot »erforderligt

antal exemplar».

§ u
Genom

kollega på Kungl. Maj:ts nådiga förklaring den 24 februari

18G0 grundade skrifvelse till Kung!. Maj:ts samtliga befallningshafvande

den 8 mars 18G1 hade fastställts formulär till den vid slutet af markegångstaxorna

införda besvärshänvisning. Det ville synas, som om jämväl

detta formulär vore föråldradt och tarfvade omarbetning. Kollegium

skulle också ej underlåta att i samband med fastställelse af nytt formulär

till markegångstaxor taga alla hithörande frågor i öfvervägande.

I markegångsförordningen torde böra härutinnan stadgas följande:

»Den, som med den verkställda markegångssättningen, i hvad honom

angår, är missnöjd, äger att däruti hos kammarkollegium söka ändringgenom

besvär, som böra ingifvas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i det län, hvars markegångstaxa öfverklagas, innan klockan 12 å femtonde

dagen från den för taxans kungörande bestämda dag. Det åligger

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att fortast möjligt insända besvären

jämte eget utlåtande till kammarkollegium, som har att inom fjorton

dagar från den dag, besvären dit inkommit, dem afgöra och sitt beslut

expediera till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, genom hvars förslagvederbörande

därom ofördröjligen underrättas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Departements
chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:ö 62.

Beslut om ändring af den i markegångstaxa!! upptagna årliga

markegången gäller till förmån allenast för den eller deri!, som den

vurma ändringen sökt; däremot skall hvarje i behörig ordning fastställd

förändring i de bestämda års- och medelmarkegångsprisen å hufvudpersedlarne

tillämpas inom hela länet eller markegångsdistriktet.»

Bestämmelserna enligt § 5 inom. 3 af åberopade kungörelsen deri

11 maj 1855 torde ock böra bibehållas.

Under hänvisning till nådiga kungörelsen den 31 juli 1867 angående

bland annat tiden för öfverklagande af vissa beslut i markegångsfrågor,

hemställde kollegium vidare huruvida ej i markegångsförordningen

borde intagas följande hänvisning:

»Underdåniga besvär mot kammarkollegii beslut i markegångsfrågor

skola anföras inom den tid och i den ordning, som för anförande

af besvär i administrativa mål iaktta ges.»

§ 12;.

Man hade hittills ansett, att det skulle tillkomma Kungl. Maj:t

att meddela beslut om ändring i nu gällande indelning af markegångsdistrikten.

På grund af denna uppfattning, som kollegium för sin del

funne välgrundad, hemställde kollegium, att, i händelse uttrycklig bestämmelse

härom skulle erfordras, förevarande § måtte i nu angifna del

affatta^ sålunda:

»Frågor om inrättande af nya eller förändrad reglering af förutvarande

markegångsdistrikt ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning.»

Vidkommande tiden, då markegångsförordningen skulle träda i

kraft, erinrade kollegium om sin beträffande varaktigheten af markegångsdeputerades

funktion här ofvan under § 1 uttalade mening.

Hvad kammarkollegium vid det upprättade förslaget till ny markegångsförordning

sålunda erinrat har jag i allmänhet funnit beaktansvärdt

och förty låtit i hufvudsaklig öfverensstämmelse därmed omarbeta förslaget.

Härigenom hafva visserligen de förberedande åtgärderna för bestämmandet

af den årliga markegången blifvit så till vida omständligare, att, på sätt

§ 7 mom. 3 af det omarbetade förslaget innehåller, prisuppgifter skulle

aflämnas af samtliga kommunalnämnder inom fögderiet i stället för ett

mindretal efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes bestämmande. Det

torde emellertid icke kunna förnekas, att genom en sådan anordning vinnes

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

ökad trygghet för att den priskurant, som med stöd af dessa prisuppgifter

skall af kronofogden upprättas, kommer att i möjligaste män

blifva ett tillförlitligt uttryck för de verkliga prisförhållandena inom

fögderiet, då ju uppenbarligen förekomsten af en eller annan mindre

exakt prisuppgift måste till sin verkan å uppgifternas medium blifva

desto mindre kännbar ju större antalet uppgifter är. Att en ökning i

prisuppgifternas antal kommer att medföra ökadt arbete kan ju å andra

sidan ej bestridas, men då detta arbete, som till sin verkan hufvudsakligen

kommer att hvila å kronofogdarna, icke torde blifva afsevärdt

betungande, har jag ansett denna omständighet icke böra tillmätas

någon afgörande betydelse.

Vid § 1 har kollegium, bland annat, framhållit, att val af markegångsdeputerade

och suppleanter äfvensom lottning för bestämmande af

de deputerade och suppleanter, hvilka vid slutet af år 1912 skola utträda,

borde likgiltigt i hvilken ordning, förrättas särslcildt inom hvardera af

de båda grupperna: afgäldstagare och afgäldsgifvare. Hvad angår den

allenast en gång förekommande lottuingen lärer någon föreskrift utöfver

den i föreslagna öfvergångsstadgande inrymda icke vara erforderlig.

Beträffande själfva valförrättningen skulle en uppdelning af denna i

två omgångar, såsom kollegium förordat, visserligen i det afseendet

öfverensstämma med motsvarande stadgande i departementets författningsförslag,

men ett sådant förfarande synes mig i allt fall onödigt

omständligt, då syftet därmed eller ett fastslående af hvilkendera gruppen,

hvarje deputerad och suppleant representerar, lika väl kan vinnas

vid gemensamt val inom båda grupperna, blott valsedlarna innehålla

tydlig beteckning af de olika kategorierna. Jag har därför ansett tillfyllest

att i § 1 intaga bestämmelse därom, att i valprotokollet skall

uttryckligen angifvas, till hvilkendera af de båda kategorierna, afgäldstagare

och afgäldsgifvare, de valda äro att hänföra.

I likhet med kollegium finner jag väl lämpligt, att de i § 5 af

departementets förslag upptagna bestämmelserna om böter för deputerad

eller inkallad suppleant, som uteblir från sammanträdet för markegångssättningen,

utbytas mot stadgande om skyldighet att ersätta all kostnad,

som till följd af hans frånvaro och däraf föranledt uppskof med förrättningen

vållas, men, då billigheten kräfver, att sådan skyldighet drabbar

allenast den, som utan laga förfall uteblir från sammanträdet, och sådant

förfall gifvetvis kan inträffa så sent, att anmälan därom innan den för

sammanträdet utsatta tid icke kunnat hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

göras, har jag låtit denna skyldighet, hvarom bestämmelse

intagits i § 3 af det nya förslaget, gälla allenast deputerad eller inkallad

Bih. till Biksd, Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 36 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 62.

suppleant, som uteblir utan att kunna hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

styrka laga förfall.

Kollega erinran vid § 7, att bestämmelserna rörande omröstning

vid skiljaktiga meningar bland deputerade borde där inrymmas, har

jag icke ansett böra följas, då dessa bestämmelser torde hafva sin rätta

plats i det sammanhang, hvari de förekomma i det ursprungliga författningsförslaget.

De hafva därför intagits i det nya förslagets § 4.

Slutligen har jag icke heller ansett mig böra biträda kollega vid

§11 framställda förslag till ändring med afseende å tiden för anförande

af besvär öfver markegångssättningen, utan hafva nu gällande bestämmelser

härutinnan, allenast till formen omarbetade, upptagits i § 11, mom.

1 i det nya förslaget.

Departementschefen uppläste härefter det omarbetade förslaget till

förordning angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande

;

och hemställde departementschefen, att samma förslag måtte föreläggas

Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde departementschefens hemställan.

Hvad statsrådet sålunda i underdånighet hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla

och bifalla, och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

visar.

Ur protokollet:

Axel Älexanderson.

STOCKHOLM, ISAAO MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1811.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:164 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till förordning angående grunderna och sättet för markegång sprise s. 3 i texten
  2. SU 1911:45 Statsutskottets memorial Nr 45 s. 1 i texten
  3. SU 1911:28 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen med förslag till förordning angående grunderna och sättet för markegång sprisens bestämmande. s. 1 i texten