Sök i Ratio Lex

Med förslag om ändring i och tillägg till grunderna för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall

1911-02-10 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:68, Med förslag om ändring i och tillägg till grunderna för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

om ändring i och tillägg till grunderna för förvaltningen

af vissa kronan tillhöriga vattenfall; gifven Stockholms

slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

att för sin del besluta,

dels att de i 2 § af kungl. kungörelsen den 4 juli 1910 angående

grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall meddelade

bestämmelser skola utbytas mot följande stadganden:

:»2 §.

Där vattenfall, som förvaltas af vattenfallsstyrelsen, icke tagits i

anspråk för kronans räkning, ankomme på Kungl. Maj:t att förordna,

huruvida det må af kronan med eller utan utmål af mark upplåtas åt

annan till nyttjande. Har förordnande meddelats om upplåtelse till nyttjande’

af vattenfallslägenhet, som nu sagts, skall lägenheten i enlighet

med här nedan stadgade grunder genom styrelsens försorg upplåtas på

arrende eller med vattenfallsrätt.»

dels ock att till omförmälda grunder skola fogas följande nya stadganden:
»18

§.

Där vattenfallslägenhet skall upplåtas med vattenfallsrätt, skall hvad

här ofvan i 3—5 och 7—15 samt 17 §§ är föreskrifvet beträffande arrende

äga motsvarande tillämpning; dock att upplåtelse af vattenfall i obebyggd!

skick må, utan hinder af stadgandet i 4 §, ske för en tid af

intill nittiofem år. Afser sådan upplåtelse längre tid än sextiofem år,

äge nyttjanderättshafvaren ej optionsrätt att få vattenfallslägenheten till

sig ånyo upplåten, utan vare pliktig att vid utgången af upplåtelsetiden

afträda vattenfallet och utan lösen till kronan afstå de honom tillhöriga,

å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader äfvensom annan i aftalet

Bill. till Pikset. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afä. 42 Höft. (Nr 68.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 68.

angifven, honom tillhörig och å lägenheten befintlig'' egendom, som erfordras

för vattenkraftanläggningens drift. Bestämmelse om hvad sålunda

skall gälla skall intagas i upplåtelsehandlingen.

19 §•

I aftal om vattenfallsrätt må kunna stadgas, att vattenfallsstyrelsen

äger utse sakkunnig person, som har att på nyttjanderättshafvarens bekostnad

å arbetsplatsen kontrollera arbetets utförande och å kronans

vägnar godkänna anläggningarna i den män de utförts eller fullbordats.

I aftalet skall föreskrifvas, att, om nyttjanderättshafvaren vid utförande

af vattenkraftanläggningen gör större afvikelse från de af vattenfallsstyrelsen

godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer sig

till efterrättelse de föreskrifter, som af vattenfallsstyrelsen meddelats i

och för anläggningens utförande på ändamålsenligt och betryggande sätt,

vattenfallsstyrelsen skall äga att låta inställa arbetets vidare fortsättande.

Därest i aftalet stadgas skyldighet för nyttjanderättshafvaren att

inom viss föreskrifven tid hafva påbörjat arbetet med vattenfallets bebyggande

eller hafva fullbordat anläggningen i dess helhet, må tillika,

om särskilda skal föranleda därtill, i aftalet intagas bestämmelse därom,

att nyttjanderättshafvaren, i händelse af väsentlig försummelse i nämnda

hänseende, skall, om sådant å kronans vägnar yrkas, anses hafva förverkat

vattenfallsrätten och kronan förty vara berättigad att uppsäga

aftalet; dock att, om uppsägning ej skett inom sex månader från den tid,

då arbetet skulle hafva varit påbörjadt eller anläggningen fullbordad,

kronan sedan ej äger åberopa nyttjanderättshafvarens försummelse härutinnan

såsom grund för hans skiljande från vattenfallsrätten.»

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Ilugo Hamilton.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den LO

februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SVVAKTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,.

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstieena.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Vid 1910 års Riksdag antogos i hufvudsakligaste öfverensstämmelse

med en af Eders Kungl. Maj:t framlagd proposition grunder för förvaltningen

af vissa kronan tillhöriga vattenfall. Sedermera har nådig kungörelse

i ämnet utfärdats den 4 juli 1910. Öfver det förslag, som legat

till grund för propositionen, hade svenska vattenkraftföreningen afgifvit

yttrande, och hade i det slutligen antagna förslaget skälig hänsyn

tagits till de af föreningen uttryckta önskemålen.

Dessa grunder afse allenast upplåtelse på vanligt arrende.

Emellertid har Eders Kungl. Maj:t förut denna dag, på sätt redan

vid nästlidet års Riksdag ställdes i utsikt, beslutit nådig proposition med

förslag till lagstadganden angående ett nytt rättsinstitut, benämndt vattenfallsrätt,

afseende upplåtelse af kronan tillhöriga vattenfall under hufvudsakligen

samma villkor, som gälla beträffande tomträtt. Det torde

därför vara nödigt, att allmänna grunder blifva fastställda jämväl för

upplåtande af vattenfallsrätt.

Grunder för

upplåtelse

af vattenfallsrätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung}. May.ts Nåd. Proposition Nr 68.

Lagrådet.

I det förslag till grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga

vattenfall, som uppgjorts af särskilt tillkallade sakkunniga och på

livilket den af Eders Kung!. Maj:t i ämnet aflåtna propositionen var byggd,

hade förutsatts,, att de föreskrifter, som meddelats beträffande arrende,

skulle i hufvudsak äga motsvarande tillämpning å upplåtelse med vattenfallsrätt.

Vid granskning af förslaget till lag om vattenfallsrätt erinrade emellertid

lagrådet, hvars yttrande öfver förslaget inhämtats, i anslutning

till de anmärkningar, som beträffande tomträtt på sin tid framställdes

inom högsta domstolen, att den i förslaget till lag om vattenfallsrätt

medgifna frihet att i aftal om upplåtelse af vattenfallsrätt

inrymma livad villkor som helst angående vattenfallsrättens förverkande

jämte skyldighet för nyttjanderättshafvaren att vid aftalets upphörande

utan lösen till ägaren af vattenfallslägenheten afstå å lägenheten

befintliga byggnader och inrättningar vore ägnad att väcka betänkligheter,

enär en dylik aftalsfrihet kunde äfventyra ett af de ändamål

man velat vinna genom vatten fallsrättsinstitutet eller att vattenfallsrätten

skulle kunna tjäna såsom underpant för lån. Då emellertid de inom

högsta domstolen i sådant afseende framförda anmärkningar icke vunno

afseende vid ny ttj ander ättslagens antagande, borde enligt lagrådets uppfattning

ej lämpligen ifrågasättas, att lagen om vattenfallsrätt därutinnan

skulle intaga eu afvikande ståndpunkt.

Nödig motvikt mot eu i sistnämnda lag medgifven aftalsfrihet

kunde emellertid, anför lagrådet vidare, på annan väg ernås, enär i fråga

om vattenfallsrätt kronan alltid är den upplåtande kontrahenten. Det

vore nämligen att förutse, att, i likhet med hvad på andra områden ägt

rum, allmänna grunder för upplåtande af vattenfallsrätt blefve i särskild

ordning stadgade, och i dessa kunde och borde ofvanberörda anmärkningar

beaktas. Hur närliggande det än kunde synas, lämpa sig emellertid

enligt lagrådets mening icke såsom förebild de af 1910 års Riksdag

antagna och af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 4

juli 1910 utfärdade grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga

vattenfall, enär i dessa grunder stadgas skyldighet för arrendator att

i vissa fall, bland annat när arrende upphör i följd af förverkande, utan

lösen afstå honom tillhöriga byggnader, lrvarjämte upptagas bestämmelser,

som möjliggöra, att arrendet i ett flertal fall, och stundom af

skäligen obetydlig anledning, kan blifva förverkadt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68-

Med anledning af livad lagrådet sålunda anfört anbefalldes vattenfallsstyrelsen

genom nådigt beslut den 15 juli 1910 att inkomma med

yttrande och förslag i ämnet.

Vattenfallsstyrelsen har därefter inkommit med underdånigt yttrande

den 29 oktober 1910.

Styrelsen erinrar till en början, att lagrådet synes anse, att de i

nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 innefattade grunder för förvaltningen

af vissa kronan tillhöriga vattenfall icke böra tillämpas vid upplåtelse af

dylikt vattenfall med vattenfallsrätt, dels enär öfverhufvudtaget enligt

dessa grunder nyttjanderättshafvaren skall tillförbindas att i vissa fäll

till kronan utan lösen afstå honom tillhöriga byggnader, dels ock därför

att de däri angifna skäl till förverkande af nyttj and er ätten stundom

icke äro af den betydelse, att de skäligen böra medföra en så ingripande

påföljd.

Vattenfallsstyrelsen anför vidare.

8er man efter, när det enligt nådiga kungörelsen den 4 juli 1910

— frånsedt de fall då förverkande ägt rum — bör åligga arrendatorn

att utan lösen till kronan afstå de honom tillhöriga, å vattenfallslägenheten

befintliga vattenverksbyggnader, så finner man, att dylik skyldighet

skall åligga arrendatorn dels vid utgången af den tid, för hvilken

han efter den första arrendeperiodens utgång kan erhålla förnyad upplåtelse

af vattenfallslägenheten, dels ock efter första arrendeperiodens

slut, för den händelse arrendatorn icke vill begagna sig af honom tillkommande

optionsrätt. Då staten i hvarje fall under en lång tid framåt

nästan undantagslöst torde komma att upplåta vattenfall till nyttjande i

omonteradt skick, skulle följaktligen arrendatorn, vid afstående af sina

byggnader och eventuellt äfven annan egendom, i förra fallet i regel

hafva innehaft lägenheten i 85 och i senare fallet i 55 år, eller om

Eders Kungl. Maj:t därtill lämnat medgifvande i respektive 95 och 65 år.

Vattenfallsstyrelsen föreställer sig därför, att ifrågavarande bestämmelser

skola kunna tillämpas äfven på upplåtelse med vattenfallsrätt utan att

nyttjanderättshafvaren därigenom beredes afsevärdt större svårigheter

vid anskaffande af lån mot inteckning i vattenfallsrätten. Det torde,

enligt hvad styrelsen vidare anför, hufvudsakligen vara för täckande af

de med vattenkraftanläggningens utförande förenade, ofta mycket betydande

kostnader, som vattenfallsrättshafvaren är beroende af att den till

honom upplåtna rättigheten kan användas såsom säkerhet för realkredit.

Om man räknar med en normal byggnadstid af omkring fem år, skulle

följaktligen återstå en amorteringstid af ungefär 80 å 90, respektive 50

å 60 år. Redan eu amorteringsperiod af 50 år torde enligt styrelsens

Vattenfallsstyrelsen■
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

mening vara längre, än en kreditgifvare i regel lärer vara benägen att

medgifva ett industriellt företag, hvarför erhållet byggnadslån redan före

denna periods utgång bör vara amorteradt, oafsedt om nyttjanderättshafvaren

vid nyttjanderättens upphörande erhåller lösen för sina byggnader

eller ej. Det torde emellertid, menar styrelsen, tryggt kunna förutsättas,

att det endast i mycket sällsynta undantagsfall skall förekomma,

att eu vattenfallsrättshafvare förklarar sig icke vilja begagna sig af honom

tillkommande optionsrätt, i synnerhet som han lärer kunna påräkna

att få öfverlåta vattenfallsrätten på annan person för den nya arrendeperioden.

I hvarje fall torde ett sådant afstående af optionsrätt i regel

icke äga rum utan efter därom träffad öfverenskommelse mellan vattenfallsrättshafvaren

och innehafvare af eventuella inteckningar i vattenfallsrätten.

Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare, att, ehuru det naturligtvis måste

antagas, att det för eu vattenfallsrättshafvare skall blifva lättare att få

lån mot säkerhet i vattenfallsrätten med hvad därtill hör, om han alltid

är tillförsäkrad lösen för sina byggnader vid nyttjauderättens upphörande

— särskildt torde detta vara fallet, om han är i behof af lån

under sista delen af upplåtelsetiden — det dock torde förtjäna framhållas,

att det för finansieringen af en vattenkraftanläggning, belägen å

en med vattenfallsrätt upplåten vattenfallslägenhet, icke torde vara af så

stor betydelse, som det vid första påseendet kan tyckas, om vattenfallsrättshafvaren

vid nyttjauderättens upphörande erhåller lösen för sina

byggnader eller icke. Om han är berättigad att vid nyttjanderättstidens

utgång utfå lösen för byggnaderna, lärer nämligen, påpekar styrelsen,

den årliga afgift, han har att utgöra till kronan, i regel komma att sättas

högre. Då det ansetts ändamålsenligt att beträffande upplåtelse af

vattenfallslägenhet på vanligt arrende stadga, att arrendator!! i vissa fall

vid arrendets upphörande skall utan lösen till kronan afstå de å lägenheten

befintliga vattenverksbyggnader och annan egendom, synes det

styrelsen icke vara lämpligt att göra afvikelse härifrån vid upplåtelse af

vattenfallsrätt. Om så sker, torde det dessutom ligga nära till hands

att antaga, att spekulanter å kronan tillhörig vattenkraft endast i sällsynta

undantagsfall skola vara benägna att mottaga upplåtelse af ett

kronan tillhörigt vattenfall på vanligt arrende utan i stället så godt som

alltid påfordra upplåtelse med vattenfallsrätt.

De i nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 stadgade skäl till förverkande

af arrenderätt till upplåten vattenfallslägenhet återfinnas i § 6 af

nämnda kungörelse. Det är emellertid, anför vattenfallsstyrelsen, att

märka, att beträffande vanlig arrenderätt jämväl gälla de förverkande
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

K)tn<)l. Maj:ts Nåd Proposition Nr fiS. 7

skäl, som finnas upptagna i 2 kap. 30 § af lagen om nyttjanderätt till

fäst egendom. Beträffande vattenfallsrätt skulle däremot, om berörda

kungörelse komme till tillämpning äfven vid upplåtelse med vattenfallsrätt,

endast gälla de förverkandeskäl § 6 innehåller, för den händelse

det icke i något särskildt fall befunnes lämpligt och nödigt att därutöfver

i aftalet imycka någon bestämmelse om nyttjanderättens förverkande

på annan grund. Vattenfallsstyrelsen framhåller dessutom, att

ifrågavarande paragraf är så formulerad, att endast det förverkandeskäl,

som finnes omnämndt i första stycket af paragrafen, ovillkorligen

skalf inryckas i nyttjanderättsaftalet. Beträffande de förverkandeskäl, som

angifvas i paragrafens andra och tredje stycken, är det däremot lämnadt

kontrahenterna öppet att öfverenskomma, huruvida de skola intagas i

aftalet eller icke.

Såsom här ofvan erinrats, synes lagrådet hysa den uppfattningen,

att icke alla de i § 6 af nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 omförmälda

förverkandeskäl är o af den betydelse, att de skäligen böra medföra nyttjanderättens

förlust. Denna uppfattning kan emellertid vattenfallsstyrelsen

för sin del icke biträda. Det synes tvärtom styrelsen, som om

ett nyttjanderättsliafvarens bristande åt sina skyldigheter enligt kontraktet

i de punkter, som angifvas i nämnda paragraf, vore af den synnerliga vikt

för kronan, att de till fullo motivera eu förlust af nyttjanderätten. Då

kronan enligt aftalet kan komma att inlösa den af nyttjanderättshafvaren

uti orda vattenkraftanläggningen eller denna utan lösen hemfaller

till kronan, måste det nämligen enligt styrelsens åsikt vara af stor

betydelse för kronan, om nyttjanderättshafvaren bebygger vattenfallet

på ett helt annat sätt, än de af vattenfallsstyrelsen godkända ritningarna

utvisa, eller icke utför anläggningen på ett ändamålsenligt och för framtiden

betryggande sätt. Redan det allmänna intresset af att vattenverksbyggnaderna

utföras så omsorgsfullt, att fara för dammbrott och skada

å nedanför liggande vattenverk eller annan egendom förebygges, torde,

säger styrelsen, motivera, att kronan får ett effektivt medel i sin hand

att öfva påtryckning på nyttjanderättshafvaren, om denne skulle tredskas

med att göra mera betydande afvikelse från de fastställda ritningarna

för anläggningen eller utför densamma på ett slarfvigt och otillfredsställande

sätt.

I de aftal, som komma att afslutas om upplåtelse af kronan tillhöriga

vattenfall till nyttjande, torde i regel intagas bestämmelser om att

nyttjanderättshafvaren under byggnadstiden befrias från erläggande af

någon afgift för upplåtelsen eller åtminstone torde afgiften komma att

sättas lägre än för tiden efter det anläggningen blifvit färdig och tagits

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr G8.

8

i bruk. Det kali då enligt styrelsens mening- icke anses vara för kronan

oviktigt, om arrendator!! icke inom föreskrifven tid påbörjar anläggningsarbetena

eller om han utan giltigt skäl fördröjer deras fullbordande.

Betydande belopp skulle därigenom kunna undandragas kronan. Om

någon kännbar påföljd icke vore förenad med ett dylikt handlingssätt,

kunde det dessutom lätt inträffa, att personer i rent spekulationssyfte

toge upplåtelse - af ett kronans vattenfall.

Hvad åter angår den eventualiteten, att nyttjanderättshafvaren använder

upplåten vattenkraft eller däraf framställd energi för annat ändamål

än vid upplåtelsen förutsatts, åberopar vattenfallsstyrelsen hvad

jag därom anfört till statsrådsprotokollet den 8 april 1910 vid föredragning

af det förslag till grunder för vissa kronan tillhöriga vattenfall,

hvarpå nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 hvilar. Styrelsen framhåller

därjämte, att genom den jämkning, Riksdagen lät nu ifrågavarande

bestämmelse undergå, densamma blifvit högst väsentligt mildrad. Genom

särskilda bestämmelser i aftalet torde för öfrigt enligt styrelsens mening

den risk för nyttjanderättens förverkande, som för vattenfallsrättshafvaren

och eventuella långifvare kan ligga i en föreskrift af nu ifrågavarande

art, utan större svårighet kunna aflägsnas. I de fall, då den årliga

afgiften för ny ttj anderätten till ett kronans vattenfall sättes särskildt lag,

därför att vattenkraften enligt uppgift skall användas till visst angifvet

ändamål t. ex. till viss, för landet betydelsefull fabrikation, som icke är

i stånd att bära ett normalt kraftpris, kunde nämligen redan i aftalet

foreskrifvas, att, om nyttjanderättshafvaren använder vattenkraften till

annat ändamål än sålunda förutsatts, den årliga afgiften skall utgå med

visst i aftalet angifvet förhöjdt belopp. Om en sådan bestämmelse inryckes

i aftalet, skulle följaktligen ett förverkande af ny ttj anderätten

under angifven förutsättning icke ifrågakomma utan vattenfallsrättshafvaren

endast blifva skyldig att erlägga den i aftalet bestämda högre

afgiften.

Äfven om något dylikt stadgande icke skulle inflyta i aftalet, synes

det emellertid vattenfallsstyrelsen, som om risken för nyttjanderättens förverkande

icke skulle vara så stor, som enbart ordalagen i 6 § af nämnda

kungörelse kunna gifva vid handen. I samtliga de fall, då förverkande

kan äga rum, skall nämligen nyttjanderättshafvaren, i händelse af nyttjanderättens

förverkande, gå förlustig de af honom utförda, mången gångmycket

kostsamma anläggningarna. Det lärer då kunna antagas, att

domstolarna skulle anse sig kunna bifalla af kronan förd talan om förverkande

af nyttjanderätt till upplåten vattenfallslägenhet endast under

förutsättning att nyttjanderättshafvaren uppenbarligen och i stor utsträckning

åsidosatt sina förpliktelser enligt aftalet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition Nr 68.

9

Om nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 i nu förevarande delar

blefve tillämplig jämväl å upplåtelser med vattenfallsrätt, kan det enligt

styrelsens förmenande icke heller med skäl befaras, att det med vattenfallsrättsinstitutet

afsedda ändamålet, att vattenfallsrätten skall tjäna såsom

underpant för lån, skulle äfventyras. För att erfara, hvilken uppfattning

i denna fråga gör sig gällande inom finansiella kretsar, liar styrelsen

hänvändt sig till några af våra ledande bankmän med förfrågan i ämnet.

Dessa hafva därvid uttalat såsom sin uppfattning att, om § 6 i nådiga

kungörelsen den 4 juli 1910 konnne att gälla äfven för vattenfallsrättsupplåtelser,

en långifvares risk därigenom icke skulle afsevärdt höjas och

följaktligen vattenfallsrättens belåningsvärde icke heller däraf komma att

röna någon afsevärd inverkan.

Härvid är det en omständighet, till hvilken särskild hänsyn bör

tagas. Enligt hvad styrelsen inhämtat bruka bankerna under byggnadstiden

i regel utlämna beviljade lån till industriella företag endast mot

extra säkerhet. Först efter det anläggningen blifvit fullbordad och tagen

i bruk, ordnas förhållandena definitivt på förut aftaladt sätt. Skulle

upplåten vattenfallsrätt förverkas under byggnadstiden, torde därför långifvaren

i regel icke komma att lida någon förlust, då han kan hålla

sig till den ofvan omförmälda extra säkerheten. Det torde till och med,

enligt hvad styrelsen framhåller, kunna sägas, att det tryck, som bestämmelsen

i § 6 första stycket i nådiga kungörelsen den 4 juli 1910 skulle

utöfva på vattenfallsrättshafvaren att utföra vattenkraftanläggningen på

ett betryggande och tillfredsställande sätt, bör vara ägnadt att öka pantens

värde och således minska långifvarens risk. Likaledes borde det

vara till fördel för långifvaren att vattenkraftanläggningen så snart som

möjligt fullbordas och träder i verksamhet. Hvad åter beträffar en eventuell

omläggning af den verksamhet, för hvilken anläggningen planerats,

torde, åtminstone då långifvare utgöres af bankinrättning, någon sådan

icke förekomma utan bankens vetskap och efter dess medgifvande. Det

blir då äfven möjligt för långifvaren att, därest sådant skulle anses

erforderligt, inverka på vattenfallsrättshafvaren, så att denna vidtager

nödig åtgärd för att träffa uppgörelse med kronan, och därigenom undanröja

faran af att kronan för talan om vattenfallsrättsrättens förverkande.

Vattenfallsstyrelsen finner sålunda de af lagrådet anförda skäl för

uppgörande af särskilda grunder för upplåtelse af vattenfallsrätt till

kronan tillhöriga vattenfall icke vara öfvertygande utan anser, att nådiga

kungörelsen den 4 juli 1910 utan olägenhet kan gälla äfven för dylik

upplåtelse.

Under förutsättning att vattenfallsstyrelsens uppfattning skulle vinna

Bill. till Bifall. Prof. 1911. 1 Sond. 1 Afd. 42 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl, Maj: Is Nåd. Proposition Nr 68.

Departements
chefen.

afseende har styrelsen tillika afgifvit förslag till de ändringar i ifrågavarande

kungörelse, som skulle vara erforderliga. Dessa afse dels en

jämkning i 2 §, enligt hvilken, därest förordnande meddelats om upplåtelse

till nyttjande af vattenfall slägenhet, lägenheten skall upplåtas antingen,

såsom redan gäller, på arrende eller med vattenfallsrätt, dels och

ett tillägg, hvarigenom stadgas, att, därest vattenfallslägenhet skall upplåtas

med vattenfallsrätt, hvad i 3—15 samt 17 §§ är föreskrifvet beträffande

arrende af dylik lägenhet skall äga motsvarande tillämpning.

Det är sålunda allenast hvad 16 § innehåller — förbud att utan

vattenfallsstyrelsens medgifvande öfverlåta arrenderätt — som enligt

vattenfallsstyrelsens förslag icke skulle tillämpas på vattenfallsrätt, något

som betingas af dess beskaffenhet att kunna inteckna^ för fordran.

Såsom nämnclt afse de af sistlidet års Riksdag antagna, af Eders

Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 4 juli 1910 utfärdade grunder

för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall allenast upplåtelse

på vanligt arrende.

På sätt jag förut omnämnt hade de sakkunniga, som uppgjort förslaget

i förevarande ämne, förutsatt, att de föreskrifter, som blefve

gällande i fråga om arrende, skulle i hufvudsak vinna tillämpning jämväl

på upplåtelse med vattenfallsrätt. Inom lagrådet har emellertid anmärkts,

att de i kungörelsen den 4- juli 1910 upptagna grunder icke

lämpa sig för upplåtelse med vattenfallsrätt, enär i dessa grunder stadgas

skyldighet för arrendator att i vissa fall, bland annat när arrende

upphör i följd af förverkande, utan lösen afstå honom tillhöriga byggnader,

hvarjämte upptagas bestämmelser, som möjliggöra, att arrendet

i ett flertal fall, och stundom af skäligen obetydlig anledning, kan

blifva förverkadt.

Vattenfallstyrelsen har å sin sida ansett nådiga kungörelsen den 4

juli 1910 kunna utan olägenhet gälla äfven för upplåtelse med vattenfallsrätt.

Till eu början tillåter jag mig betona, att här gäller uteslutande en

praktisk fråga, att tillse det förhållandena så ordnas, att staten erhåller

bästa möjliga direkta eller indirekta ekonomiska utbyte af de kronan

tillhöriga vattenfall, som upplåtas till nyttjande. Härvid framträder

genast en grundväsende skillnad mellan upplåtelse på arrende och med

vattenfallsrätt. I senare fallet är nämligen själfva nyttjanderätten med

hvad därtill hörer i byggnader och anläggningar afsedd att kunna tjäna

såsom underlag för realkredit, under det arrenderätten såsom sådan

icke kan blifva föremål för inteckning. Det synes mig då gifvet, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

man i fråga om upplåtelse med vattenfal Isrätt bör anlägga en något

annan synpunkt än vid utarrendering, nämligen att främst tillse, det

sådana bestämmelser meddelas, att utan eftersättande af statens rätt

och trygghet största möjliga säkerhet beredes kreditgifvaren. I samma

mån säkerheten för kreditgifvaren ökas torde nämligen villkoren för låntagaren

kunna lindras och staten i sin ordning betinga sig högre upplåtelseafgift.

Det bör ej heller förbises, att staten vid upplåtelse af sina

vattenfall har att utstå eu betydande konkurrens från enskilda vattenfallsägare,

som äro villiga att afstå äganderätten till sina vattenfall.

För att öfver hufvud taget kronans vattenkraftstillgångar skola blifva

begärliga för industrien, är det därför angeläget, att upplåtelse, fastän

staten bibehåller sin äganderätt, skall ske i former, som i hvarje fall

för en långifvare medför en i förhållande till äganderätten ej alltför

underlägsen trygghet.

Utgående från dessa synpunkter skall jag i det följande något närmare

behandla lagrådets anmärkningar i nu förevarande hänseenden.

Lagrådets anmärkning riktar sig i första rummet mot att enligt de i

kungörelsen den 4 juli 1910 innefattade grunderna nyttjanderättshafvaren

skall tillförbindas att i vissa fall till kronan utan lösen afstå honom

tillhöriga byggnader. Denna skyldighet åligger arrendatorn, frånsedt de

fall då arrendet förverkas, dels vid utgången af andra arrendeperioden

och dels efter första arrendeperiodens slut, om arrendatorn ej begagnar

sig af sin optionsrätt. Nu synes mig utan vidare klart, att man bör

så ordna saken, att kronan, då nyttjanderätten upphör, utan ersättning

kommer i besittning jämväl af byggnaderna å vattenfallslägenheten.

Att redan vid aftalets uppgörande tillförsäkra nyttjanderättshafvaren lösen

kan nämligen vara betänkligt, då man därigenom årtionden i förväg

skulle binda statsmakterna vid en betydande utgift. I det fall, som

här afses, eller då ny ttj anderätten jämte byggnader skall utgöra

underpant för fordran, lärer emellertid å andra sidan den tid, inom

hvilken skyldigheten för nyttjanderättshafvaren att utan lösen afstå

byggnaderna kan inträda, i vissa fall kunna bli väl kort. Vattenfallsstyrelsen

har härvid erinrat, att redan den första arrendeperioden

har en varaktighet af 55, eventuellt 65 år, och att ett byggnadslån

inom denna tid gifvetvis bör vara amorteradt. Så torde också säkerligen

i normala fall blifva händelsen. Men att märka är, att vid en

större vattenkraftanläggning, där byggnadskostnaderna röra sig om

millioner kronor, amorteringstiden måste tillmätas något rymligare än

vid en mindre industri, och att för öfrigt betydande belopp tid efter

annan måste nedläggas på utvidgningar och förbättringar för att göra en

sådan anläggning konkurrenskraftig.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition JSTr 68.

Det är visserligen sannt, att njttjanderättshafvaren bär optionsrätt

till ny upplåtelse efter första arrendeperiden, men dels äro villkoren för

denna nya upplåtelse icke på förhand bestämda, dels är nyttjanderättshafvaren

härvidlag ensam afgörande utan att långifvaren har makt att

gorå sin vilja gällande. Allt detta har gifvetvis inverkan på villkoren

för kreditaftalet och kan i sin män göra vattenfallsrätten mindre användbar

för belåning. Det synes därför lämpligt att, då fråga är om

upplåtelse med vattenfallsrätt, bereda möjlighet att gifva upplåtelsen

redan från början en längre giltighetstid än som stadgats beträffande

arrende. Detta lärer också bäst öfverensstämma med vattenfallsrättens

natur, i hvilket afseende jag tillåter mig erinra, att beträffande tomträtten,

efter hvilket institut vattenfallsrätten är bildad, upplåtelsetiden

är väsentligen utsträckt i förhållande till annan nyttjanderättsupplåtelse.

Jag skulle därför vilja förorda, att upplåtelse med vattensfallsrätt af

obebyggdt vattenfall må kunna ske för en tid af intill 95 år, dock att,

om sådan upplåtelse afser längre tid än 65 år, nyttjanderättshafvaren

icke skall äga optionsrätt till ny upplåtelse utan vara pliktig att vid

utgången af upplåtelsetiden afträda vattenfallet och utan lösen afstå

byggnaderna.

Lagrådet har vidare uttalat sina betänkligheter mot att i aftal om

vattenfallsrätt skola kunna inryckas bestämmelser om aftalets förverkande,

stundom af skäligen obetydlig anledning. Det lärer vara uppenbart, att

därest i aftal om vattenfallsrätt intagas förverkandeklausuler, detta i

allmänhet skall medföra svårigheter för nyttjanderättshafvaren, då det

gäller att förskaffa lån med vattenfallsrätten såsom underpant. Det torde

därför böra undersökas, huruvida för behörigt tillgodoseende af kronans

rätt det är nödvändigt att inrymma villkor om aftalets förverkande eller

om icke saken skall kunna på annat sätt ordnas.

Hvad då angår det i 6 § af nådiga kungörelsen den 4 juli 1910

afsedda fallet att nyttjanderättshafvaren icke inom i aftalet föreskrifven

tid pabörjat arbetet med vattenfallets bebyggande eller fullbordat anläggningen

i dess helhet, synes bestämmelse om aftalets förverkande

här svårligen i vissa fall kunna undvaras. Det lärer nämligen kunna

antagas, att det skulle kunna för ägaren af ett vattenfall eller valtenfallskomplex

vara ekonomiskt fördelaktigt att äfven mot jämförelsevis

hög afgäld förvärfva nyttjanderätten till ett närbeläget kronan tillhörigt

vattenfall och sedermera låta detsamma ligga obebyggdt allenast i syfte

att därigenom försäkra sig mot tillkomsten af eu besvärande konkurrent.

Ur kreditsynpunkt torde icke heller någon befogad erinran kunna

göras mot en förverkandeklausul i nu afsedda fall, då ju säkerligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

långifvare!! icke utlämnar några penningar, innan anläggningen påbörjats,

och lian val också lärer tillse, att de penningar, som låntagaren

uppbär, verkligen användas till anläggningens utförande. Emellertid

tillåter jag mig påpeka, att enligt 6 § af nämnda kungörelse i fråga om

arrende icke ovillkorligen föreskrifvits, att bestämmelse om viss tid för

arbetets påbörjande och anläggningens fullbordande skall intagas i aftalet.

Så lärer ej heller böra ske hvad angår vattenfallsrätten; och

torde icke, äfven om bestämmelser i förevarande hänseenden intagits i

aftalet, föreskrift om förverkande i anledning af försummelse från nyttjanderättshafvarens

sida böra stadgas annat än om särskilda skäl föranleda

därtill. Gifvetvis bör icke en än så obetydlig försummelse medföra

en så hård påföljd som vattenfallsrättens förlust. Endast ett väsentligt

åsidosättande af aftalets föreskrifter bör föranleda aftalets förverkande.

Detta synes böra ytterligare utsägas i grunderna. Därest

kronan icke inom sex månader från det försummelsen skett uppsagt

aftalet, lärer kronan icke böra äga att påkalla tillämpning af förverkandeklausulen.

Beträffande åter öfriga i 6 § upptagna omständigheter, som i afseende

å arrende kunna medföra aftalets förverkande, torde, då fråga är om upplåtelse

med vattenfallsrätt, kronans rätt kunna på annat sätt behörigen tillgodoses.

Enligt det förslag till lagstiftning, som nu förelagts Riksdagen,

skulle nämligen kronan för afgäld, som betingats vid upplåtelse

af vattenfallsrätt, njuta förmånsrätt i vattenfallsrätten framför inteckningar.

Om därför såsom påföljd för nyttjanderättshafvarens bristande

åt sina skyldigheter enligt aftalet i nu förevarande hänseenden stadgas,

i stället för förverkande, att afgälden för vattenfallsrätten skall utgå

med väsentligen förhöjdt belopp, lärer kronan kunna med tillbörligt

eftertryck göra sin vilja gällande utan att långifvarens rätt helt och

hållet äfventyras. Därest den sålunda förhöjda afgiften icke betalas,

kan nämligen vattenfallsrätten utmätas och exekutivt försäljas på sätt,

som för utmätning och dylik försäljning af fast egendom är stadgadt.

Kronans fordran för afgäld utgår därvid såsom nämndt med förmånsrätt

framför inteckning, hvadan å ena sidan kronans rätt alltid bör vara tryggad,

medan å andra sidan möjlighet beredes för inteckningshafvaren att genom

inköp af vattenfallsrätten till högre belopp än den förfallna afgälden bevaka

sitt intresse och själf träda i nyttjanderättshafvarens ställe under återstoden

af upplåtelsetiden. Någon motsvarande förmånsrätt för arrende finnes däremot

icke, och arrenderätten kan ej heller exekutivt försäljas, hvadan en

bestämmelse om förhöjdt arrende icke kan hafva samma verkan som i

fråga om vattenfallsrätt. I aftal om vattenfallsrätt synes därför lämp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

ligen kunna föreskrifvas, att afgälden skall utgå med ett väsentligen

förhöj dt belopp, om nyttjanderättshafvaren gör större afvikelse!’ från de

godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer sig till efterrättelse

af vattenfallsstyrelsen meddelade föreskrifter i och för anläggningens

utförande på ändamålsenligt och betryggande sätt, eller om lian

för annat ändamål än som i aftalet förutsatts tager vattenkraften eller

energien i anspråk till sådan omfattning, att det ursprungliga ändamålet

eftersättes. Något uttryckligt stadgande i här berörda afseenden synes

dock icke böra intagas i grunderna, då där eljest icke meddelats några

bestämmelser rörande afgäldens belopp. Det lärer emellertid kunna förutsättas,

att vattenfallsstyrelsen vid uppgörande af kontrakt skall tillse,

att kronans intressen i förevarande hänseenden blifva behörigen iakttagna.

Såsom ytterligare korrektiv mot att nyttjanderättshafvaren tredskas

med att göra betydande afvikelse!’ från ritningarna eller utför anläggningen

på slarfvigt och otillfredsställande sätt, torde i grunderna böra

föreskrifvas, att i aftalet må kunna stadgas, att vattenfallsstyrelsen

äger utse sakkunnig person, som har att på nyttjanderättshafvarens

bekostnad å arbetsplatsen kontrollera arbetets utförande och å kronans

vägnar godkänna anläggningarna i den mån de utförts eller fullbordats.

Ett sådant stadgande skulle tjäna till säkerhet jämväl för nyttjanderättshafvaren,

som därigenom kan förskaffa sig visshet att vattenfallsstyrelsen

ej efter arbetets verkställande eller fullbordande vägrar godkänna detsamma.

Slutligen torde böra föreskrifvas, att vattenfallsstyrelsen skall äga

att låta inställa arbetet, därest större afvikelse från ritningarna äger

rum eller anläggningen utfores i strid mot af styrelsen meddelade föreskrifter.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för sin del besluta,

dels att de i 2 § af kungl. kungörelsen den 4 juli 1910 angående

grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall meddelade

bestämmelser skola utbytas mot följande stadganden:

»2 §.

Där vattenfall, som förvaltas af vattenfallsstyrelsen, icke tagits i

anspråk för kronans räkning, ankomme på Kungl. Maj:t att förordna,

huruvida det må af kronan med eller utan utmål af mark upplåtas åt

annan till nyttjande. Har förordnande meddelats om upplåtelse till nyttjande

af vattenfallslägenliet, som nu sagts, skall lägenheten i enlighet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 68.

med här nedan stadgade grunder genom styrelsens försorg upplåtas på

arrende eller med vattenfallsrätt.»

dels ock att till omförmälda grunder skola fogas följande nya stadganden:
»18

§.

Där vattenfallslägenhet skall upplåtas med vattenfallsrätt, skall

hvad här ofvan i 3 — 5 och 7—15 samt 17 §§ är föreskrifvet beträffande

arrende äga motsvarande tillämpning; dock att upplåtelse af vattenfall

i obebyggdt skick må, utan hinder af stadgandet i 4 §, ske för en tid

af intill nittiofem år. Afser sådan upplåtelse längre tid än sextiofem

år, äge nyttjanderättshafvaren ej optionsrätt att få vattenfallslägenheten

till sig ånyo upplåten, utan vare pliktig att vid utgången af upplåtelsetiden

afträda vattenfallet och utan lösen till kronan afstå de honom tillhöriga,

å lägenheten befintliga vattenverksbyggnader äfvensom annan

i altalet angifven, honom tillhörig och å lägenheten befintlig egendom,

som erfordras för vattenkraftanläggningens drift. Bestämmelse om hvad

sålunda skall gälla skall intagas i upplåtelsehandlingen.

19 §.

I aftal om vattenfallsrätt må kunna stadgas, att vattenfallsstyrelsen

äger utse sakkunnig person, som har att på nyttjanderättshafvarens bekostnad

å arbetsplatsen kontrollera arbetets utförande och å kronans

vägnar godkänna anläggningarna i den mån de utförts eller-fullbordats.

I aftalet skall föreskrifvas, att, om nyttjanderättshafvaren vid utförande

af vattenkraftanläggningen gör större afvikelse från de af vattenfallsstyrelsen

godkända ritningarna till anläggningen eller icke ställer

sig till efterrättelse de föreskrifter, som af vattenfallsstyrelsen meddelats

i och för anläggningens utförande på ändamålsenligt och betryggande

sätt, vattenfallsstyrelsen skall äga att låta inställa arbetets vidare fortsättande.

Därest i aftalet stadgas skyldighet för nyttjanderättshafvaren att

inom viss föreskrifven tid hafva påbörjat arbetet med vattenfallets

bebyggande eller hafva fullbordat anläggningen i dess helhet, må tilllika,

om särskilda skäl föranleda därtill, i aftalet intagas bestämmelse

därom, att nyttjanderättshafvaren, i händelse af väsentlig försummelse

i nämnda hänseende, skall, om sådant å kronans vägnar yrkas, anses

hafva förverkat vattenfallsrätten och kronan förty vara berättigad att

uppsäga aftalet; dock att, om uppsägning ej skett inom sex månader

från den tid, då arbetet skulle hafva varit påbörjad! eller anläggningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 68.

fullbordad, kronan sedan ej äger åberopa nyttj under ät ishaf varens försummelse

härutinnan såsom grund för hans skiljande från vattenfallsrätten.

»

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Henrik Hissen.

Stockholm, K. Ij. Beckmans Boka-., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:229 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 70 med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om s. 2 i texten
  2. LJoU 1911:1 Sammansatta lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1 s. 2 i texten