Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag m. m

49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:70, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

1

N:o 70.

Kung}. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14

juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt om

ändringar i och tillägg till 4 kap. samma lag m. m.;

gifven Stockholms slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till

4 kap. samma lag;

2) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af

tomträtt samt af fång till sådan rätt;

3) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt;

4) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 § handelsbalken;

6) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra;

Bih. till Rifcsd. Prot. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 44 Höft. (N:o 70.)

l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

8) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning; samt

9) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

*

Albert Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till 4 kap.

samma lag.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § och 4 kap. 8 § i lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse samt att till 4 kap. samma lag skola fogas tre nya

paragrafer af nedan angifna lydelse och att i följd häraf kapitlets öfverskrift

skall lyda som följer:

1 kap.

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken

rättigheten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt

eller om vattenfallsrätt, inskrifning under de villkor och i den ordning

särskild! är stadgadt.

4 kap.

Om tomträtt och vattenfallsrätt.

3 §•

År, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren,

denne enligt tomträttsaftalet pliktig att gälda lösen för byggnad eller

annat, som finnes å tomten, eller att utgifva ersättning för mistning

af nyttjanderätten, må ej, där inteckning är meddelad i tomträtten,

sådan iösen eller ersättning utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde

beloppet nedsatt hos öfverexekutor, som har att kungöra det intecknings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kung!. Majds Nåd. Proposition No 70.

hafvarne och lagligen fördela beloppet. Menar inteckningshafvare, som

ej fått sin fordran till fullo betäckt, att löseskillingen eller ersättningen

icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge han med tomtägaren

tvista om löseskillingens eller ersättningens belopp.

10 §.

Vattenfall, som äges af kronan, må med eller utan utmål af kronan

tillhörig mark för viss tid upplåtas under vattenfallsrätt.

Vill kronan upplåta sådan rätt, skall vid landtmäteriförrättning,

som efter vederbörligt förordnande hålles, det område upplåtelsen afser

noggrant angifvas, vattenfallet till sina gränser ofvan och nedan samt

utmål, där sådant upplåtes, till storlek, läge och gränser, och varde i

enlighet härmed området utstakadt och kartlagdt.

11 §•

Hvad här ofvan i 2—9 §§ är stadgadt angående tomträtt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

o 1 handling, hvarigenom vattenfallsrätt upplåtes, skall det område

upplåtelsen afser angifvas medelst hänvisning till protokoll och karta

vid landtmäteriförrättning, som i 10 § sägs.

12 §.

kppas, efter det vattenfallsrätt upplåtits, för nyttjanderättshafvaren

behof af utvidgadt område, äge kronan, där det erforderliga området

blifvit så angifvet, utstakadt och kartlagdt, som i 10 § sägs, att i den

ordning, som för upplåtelse af vattenfallsrätt är föreskrifven, med

nyttjanderättshafvaren sluta aftal, hvarigenom vattenfallsrätten utsträckes

till att gälla sagda område.

Har aftal, som nu sagts, slutits, skall på ansökan af nyttjanderättshafvaren

anteckning därom i rättens protokoll göras under enahanda

villkor och i samma ordning, som för inskrifning af vattenfallsrätt stadgats.

År inteckning förut sökt eller meddelad i vattenfallsrätten, vare lag som

i 7 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

5

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af tomträtt samt af

fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning

af tomträtt samt af fång till sådan rätt skall fogas en ny paragraf af

nedan angifna lydelse och att i följd däraf lagens öfverskrift skall lyda

■som följer:

Lo,g om inskrifning af tomträtt och vaUenfallsrätt samt af fång till

sådan rätt.

17 §•

Hvad här ofvan i 1—3 samt 5—16 §§ är stadgadt angående tomträtt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt. Den, som

söker inskrifning af sådan rätt, vare pliktig att vid påföljd, som i 4 §

sägs, ingifva protokoll vid landtmäteriförrättning, hvartill upplåtelsehandlingen

hänvisar, jämte styrkt kopia af den därvid upprättade karta.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag

till

Lagom

tillägg till lagen (len 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt skall fogas en ny paragraf af nedan angifna lydelse och att

i följd däraf lagens öfverskrift skall lyda som följer:

Lag om inteckning i tomträtt och vattenfall sr ätt.

23 §.

Hvad här ofvan i denna lag är stadgadt om tomträtt skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

7

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom,

må, till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty här nedan sägs,

erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder;

dock att i fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt gäller hvad angående

inskrifning af sådan rätt är särskild! stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens

hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse af 17 kap. (> $ liandelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 § liandelsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter

förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt

annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och

byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt&upplåtits,

i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens, innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före

utmätning eller början af konkurs, sa ock för husröta ellei vanhäfd, däx

sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator kreatur,

redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika lätt föi

lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,

där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendator!! lämnadt..

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i

tomträtt eller vattenfallsrätt, förmånsrätt i tomti ätten ellei vattenfalls—

rätten med hvad därtill hör; dock galle ej förmånsrätt för ränta, som

före utmätning eller början af konkurs är upplupen, för längre tid än tre

år. År tomträtten eller vattenfallsrätten intecknad för fleres fordringar,

äge den företräde, som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning

samma dag, äge lika rätt. År inteckning för fordran vunnen på grund

af medgifvande, som lämnats efter fordringens tillkomst, och varder den,

som inteckningen medgifvit, eller, där flere äro, som den medgifvit,

någon af dem försatt i konkurs, som börjas inom en månad efter det

inteckningen söktes, vare inteckningen utan verkan. Ej heller gäll©

inteckning, som blifvit sökt samma dag konkurs börjats ellei därefter.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

9

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse af 4 § 1 lagen den 24 maj 1895 angående hvad til!

fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har någon efter särskild! stadgande eller på annan emot en hvar

gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2

eller 3 § sägs, skulle till annans fästa egendom höra, då må det ej till

den fasta egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande

bruk afsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven

tomträtt, eller å område, som besväras af inskrifven vattenfallsrätt, må

ej, ändå att byggnaden eller anläggningen tillhör ägaren af den fasta

egendomen, hänföras till denna.

För grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning,

hvarom i 2 § är sagd t, må ej, ändå att den tillhör ägaren

af den jord, hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. M Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag

till

L a g

om ändrad lydelse af DO § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 90 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Borgenär, som för sin fordran liar lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt eller vatten fallsrätt, där

sådan rätt tillkommer gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller

rätt till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap.

sjölagen sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej

rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för

fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det

äskas, att, innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran

med den i 82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge

rätten eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid,

från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren

ingifva bevis, att han föreskrifVen ed aflagt: utsätte ock viss tid af

högst eu månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet

ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd

för underlåtenhet häraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta

fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrift^ tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen

omhänder tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som

sina fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan

utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

11

Förslag

till

Lag

Om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt

eller i vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i handom; njute han nr den egendom,

som sålunda'' häftar, betalning, ändå att han ej, efter årsstämning, sin

fordran angifver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag

som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blifvit efter årsstämning angifven.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse åt 1 § i förordningen den 6 juni 1875 angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden skall erhålla följande ändrade lydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver

inteckningar i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt

af fång till sådan rätt, inteckningar i tomträtt, inskrifningar af vattenfallsrätt

samt af fång till sådan rätt så ock öfver inteckningar i vattenfallsrätt

(tomträttsprotokoll); ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares

tillsättande och entledigande; samt ett öfver bouppteckningar,

testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar

om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen

skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom,

ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistrering

af bouppteckning eller bevakning af testamente, den dödes namn

och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras

särskilt protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för

hvarje ärende å bredden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift

om rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt

öfver inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende

å brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det

nummer, hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde

det i protokollet anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 70.

1

O

O

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår ende», hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å

Stockholms slott den 25 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1908 års riksdag

framställda förslag beslöt Riksdagen — med förklarande, att från och

med år 1909 styrelsen för Trollhare kanal- och vattenverk skulle

upphöra att fungera och att från och med samma år skulle inrättas

en vattenfallsstyrelse — att under vattenfallsstyrelsens förvaltning skall

ställas, omedelbart eller ock efter hand på grund af särskilda beslut

af Kung!. Maj:t, åtskilliga kronan tillhöriga, mera betydande vattenfall

jämte strandområden och andra fastigheter, som kunna befinnas

erforderliga för vattenfallens tillgodogörande. Den sålunda beslutade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

vattenfallsstyrelsen liar numera blifvit utsedd och trädt i verksamhet.

I enlighet med Riksdagens därom fattade beslut och jämlikt den af

lvungl. Maj:t för vattenfallsstyrelsen utfärdade instruktion har styrelsen

till åliggande, bland annat, att, efter verkställda utredningar, hos Kungl.

Maj:t göra framställningar om de under styrelsens förvaltning ställda

vattenfallens disposition, i hvilket hänseende i främsta rummet ifrågakommer,

huruvida visst vattenfall skall för kronans egen räkning bebyggas

och begagnas eller ock upplåtas till nyttjande af annan. Skall,

enligt därom af Kungl. Maj: t med delad! beslut, visst vattenfall disponeras

på sistnämnda sätt, har vattenfallsstyrelsen att vidtaga närmare

åtgärder för upplåtelsen i enlighet med vissa allmänna grunder för

förvaltningen af kronans vattenfall. Såsom i ofvan omförmälda proposition

angafs, förutsattes, att särskild! .förslag till dylika grunder skulle

utarbetas och proposition i ämnet föreläggas Riksdagen.

Sådan proposition torde komma att aflämnas till 1910 års riksdag.

Förslag till kungörelse i ämnet har utarbetats af särskilda sakkunnige,

utsedde af chefen för civildepartementet, och öfver detta förslag hafva

kammarkollegium och domänstyrelsen afgifvit gemensamt underdånigt

utlåtande.

I sin motivering af nämnda förslag hafva de sakkunnige erinrat,

att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida staten i täflan med enskilda

vattenkraftsägare, som vore beredda att åt industrien utbjuda vattenfall

med full äganderätt, skulle kunna göra sina vattenfall inkomstbringande

genom upplåtelse för industriellt ändamål, därest icke för upplåtelse al

nyttjanderätt skapades annan form än den, som nu stode kronan till buds.

Det måste nämligen fasthållas, att de anordningar, som erfordrades för

åstadkommande af en större modern vattenkraftsanläggning, i regel vore

synnerligen dyrbara och att följaktligen det vore al stor vikt lör den,

som ville utföra en dylik anläggning, att han kunde erhålla lån till

betydande belopp. Naturligtvis skulle sådant blifva honom lättare, om

han kunde lämna en långifvare panträtt i anläggningen med hvad därtill

hör. Hade han på arrende mottagit vattenfallet och det utmål, som

för anläggningen tagits i anspråk, vore lian emellertid af gällande lagstiftning

utesluten från möjligheten att till säkerhet för lån lämna vanlig

inteckning i anläggningen och de stora värden, som däri funnes nedlagda.

Vid sådant förhållande torde det vara att förvänta, att industrien

i många fall komme att finna det med sin fördel förenligt att hellre åt

enskilda med äganderätt förvärfva den vattenkraft, hvaraf den vore i

behof, än att arrendera ett kronan tillhörigt vattenfall. Det hade därför

för de sakkunnige framstått såsom en angelägenhet al stor betydelse,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

att med lagstiftningen måtte kunna införlifvas en sådan ny form af

nyttjanderätt till statens vattenfall, att för en blifvande nyttjanderättshafvare

finansieringen af den anläggning lian önskade utföra så mycket

som möjligt underlättades. Genom lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom hade i den svenska rätten införts ett nytt rättsinstitut,

tomträtt, hvarmed bland annat afsetts att åstadkomma den fördelen

för innehafvaren af en dylik nyttjanderätt, att det ekonomiska

värdet af upplåtelsen kunde af honom användas såsom underpant för

fordran. De sålunda gifna stadgandena hade synts de sakkunnige

lämpligen kunna tjäna till förebild för de nya lagbestämmelser, som

erfordrades, därest enahanda förmån, som i nämnda hänseende beredts

tomträttshafvare, jämväl skulle kunna komma innehafvare af nyttjanderätt

till statens vattenfall till godo.

Ett utkast till dylika lagbestämmelser har af de sakkunnige uppgjorts

och bifogats förslaget till kungörelse angående grunder för förvaltningen

af vissa kronan tillhöriga vattenfall. Detta utkast har för

vidare åtgärd öfverlämnats till justitiedepartementet. Vid granskning af

de däri innefattade bestämmelser har jag funnit mig kunna i hufvudsak

biträda desamma.

Det lärer kunna antagas, att under afsevärd tid framåt de staten

tillhöriga vattenfallen icke skola lämna för kronans egen räkning finna

användning i sådan omfattning, att icke kronan måste söka ekonomiskt

tillgodogöra sig en stor del af dem genom upplåtelser till andra för

bebyggande. Med säkerhet kommer det därför att blifva en af vattenfallsstyrelsens

viktigaste uppgifter att i kronans och enskildas gemensamma

intresse verka för att på nämnda sätt industrien tillföres erforderlig

kraft från kronans vattenfall. Såsom redan vattenfallskommittén

framhöll i sitt till Kungl. Maj:t den 17 mars 1903 afgifna betänkande,

är det af stor vikt, att vattenfallen komma att upplåtas under

villkor, som äro ägnade att göra just kronans vattenkraftstillgångar

begärliga för industrien. De bestämmelser, som skola ligga till grund

för vattenfallsstyrelsens befattning med och åtgöranden för dessa tillgångars

disposition genom upplåtelser af nyttjanderätt, böra därför

iippenbarligen vara sådana, att industrien icke finner med sitt intresse

förenligt att uteslutande eller åtminstone företrädesvis uppsöka vattenkraft,

som tillhör annan än kronan. Det gäller härvid framför allt att

så ordna saken, att icke den omständigheten, att kronan erbjuder allenast

nyttjanderätt under en mer eller mindre begränsad tidrymd, ställer

kronan i en ogynnsam situation gent emot enskilda vattenfallsägare,

som vore villiga att afstå äganderätten till sina vattenfall. Det är visser
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

ligen så, att den gällande lagstiftningen angående upplåtande af nyttjanderätt

till fast egendom för sådant ändamål, hvarom nu är fråga —

hvilken lagstiftning innefattas hufvudsakligen i 2 kap. 43 § lagen om

nyttjanderätt till fäst egendom — lämnar jordägaren ganska fria händer

vid bestämmandet af det närmare innehållet i nyttjanderättsaftalet; och

särskildt i fråga om kronan gäller, att denna, i olikhet med enskild

fastighetsägare, icke är bunden af några inskränkande bestämmelser

beträffande den tid, för hvilken dylikt nyttjanderättsaftal skall äga

giltighet. Men hur ändamålsenligt nyttjanderättsaftalet än må inrättas,

skall dock med den nu gällande lagstiftningen förvärf med äganderätt

alltid äga det viktiga företräde framför upplåtelse af allenast nyttjanderätt,

att för upplåning af erforderligt kapital fastighetskrediten — lån

mot inteckning i fast egendom — kan anlitas. Då man besinnar, att,

som afsedt är, kronan kommer att — i allt fall under de första skedena

af vattenfallsstyrelsens verksamhet — i regel upplåta vattenfallen omonterade

och att följaktligen det i regel ankommer på nyttjanderättshafvaren

själf att föranstalta om vattenfallets bebyggande, är det uppenbarligen

icke eu underordnad fråga, huruvida och i hvad män nyttjanderättshafvaren

skall för betäckande af de med vattenfallets bebyggande och

verkets drifvande förenade, oftast synnerligen betydande kostnaderna

kunna anlita äfven lånevägeu. Med den nuvarande lagstiftningen skulle

emellertid vattenkraftsanläggningen icke kunna af honom användas

såsom underlag för en verklig realkredit. Nyttjanderätten såsom

sådan kan icke blifva föremål för inteckning; och då nyttjanderättshafvaren

tillhöriga byggnader och andra anläggningar å det upplåtna

området såsom belägna å annans grund enligt lag utgöra lös

egendom, kunna icke heller byggnaderna och anläggningarna tjäna

såsom säkerhet för realkredit. Någon annan kredit än den rent personliga,

måhända stärkt genom förlagsinteckning i sådan egendom, som

enligt lag kan utgöra föremål för dylik inteckning — hvartill emellertid

icke lärer vara att räkna byggnad å annans grund — skulle alltså icke

stå nyttjanderättshafvaren till buds.

Det synes mig dock otvifvelaktigt, att det angifna syftet med

statens vatten fallspolitik skulle i hög grad befordras, därest genom

förändrade lagbestämmelser kunde beredas möjlighet för nyttjanderättshafvare,

hvarom nu är fråga, att begagna den åt honom upplåtna

egendomen med hvad därtill hör såsom underpant för fordran. En

naturlig utväg att sålunda, oaktadt kronan behåller äganderätten till

vattenfallet med därtill hörande markområde, ändock låta nyttjanderättshafvaren

komma i åtnjutande af betingelserna för en verklig realkredit

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

har, såsom af förut nämnde sakkunnige framhållits, blifvit öppnad genom

de med vår lagstiftning nyligen införlifvade rättsgrundsatser, på hvilka

upplåtelse af s. k. tomträtt hvilar. Detta nya rättsinstitut har till hufvudsakligt

syfte att för städer och andra kommuner samt kronan möjliggöra

att till tomtmark upplåta nyttjanderätt af sådan särskild beskaffenhet,

att, utan hinder däraf att själfva äganderätten fortfarande stannar hos

samhällena eller kronan, byggnadsverksamhet må kunna äga rum, särskilt

för beredande af egna hem åt mindre bemedlade. För vinnande

af detta syfte har stadgats, att sedan i särskild ordning inskrifning

meddelats till säkerhet för tomträttens bestånd, byggnad och annan

stadigvarande anläggning, som finnes å tomten, skall anses såsom tillbehör

till tomträtten, samt att i tomträtten tillika med hvad sålunda

utgör tillbehör till densamma skall kunna meddelas inteckning till

säkerhet för fordran.

Såsom nämndt, är jämväl kronan behörig att göra tomträttsupplåtelser.

Lika litet som kommunerna kan emellertid kronan upplåta

dylik nyttjanderätt till annat område än tomt, d. v. s. ett sådant inom

fastställd plan för bebyggande (stadsplan) beläget område, som blifvit

vid laga tomtindelning afskildt såsom själfständig fastighet. Såsom redan

själfva namnet angifver, utgör tomträttsinstitutet — i olikhet med vissa

dess förebilder i utländsk rätt, speciellt den tyska lagens »Erbbaurecht»

— en med hänsyn till föremålet för den därmed afsedda nyttjanderättsupplåtelsen

strängt begränsad typ af nyttjanderätt till fast egendom,

ett förhållande, som naturligtvis måst inverka på den formella uppställningen

och affattningen af de särskilda tomträtten rörande lagbuden.

Vill man nu, såsom jag redan antydt, tillgodogöra sig den nya tomträttslagstiftningen

för andra syftemål än det, som uteslutande afsetts

med denna, synes eu dylik utvidgning icke lämpligen böra ske i den

mera enkla formen, att lagbestämmelserna angående hvad som kan

utgöra föremål för tomträtt underkastas sådan ändring, att jämväl andra

områden än tomter — nämligen de nu ifrågavarande vattenfallen med

eller utan utmål af mark — komme att få upplåtas med tomträtt.

Detta sätt att gå till väga skulle innebära en rubbning af själfva grundvalen

för tomträttslagstiftningen och i själfva verket betaga tomträttsinstitutet

den specifika karaktär, som utmärker detsamma. Det läte

sig väl också knappast göra att såsom beteckning för en sålunda utvidgad

nyttjanderätt bibehålla benämningen tomträtt. Det torde därför

vara riktigare att, med bibehållande af tomträttsinstitutet oförändradt,

vid sidan af detta äfvensom de allmänna bestämmelserna angående

upplåtelse på arrende af vattenfall, anordna en särskild lagstiftning,

Bih. till Piksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 41 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

hvilken, anslutande sig till och byggd på samma grunder som tomträttslagstiftningen,

lämnar rum för upplåtelse af kronans vattenfall med

enahanda rätt, som är utmärkande för tomträttsupplåtelserna.

I lagen om nyttjanderätt till fast egendom har skillnaden mellan

tomträtt och vanlig arrenderätt utmärkts i främsta rummet genom fastställande

af den tid, för hvilken tomträtt må upplåtas. Å ena sidan är

sålunda maximitiden för tomträttsupplåtelse satt till 100 år, och å andra

sidan måste dylik upplåtelse alltid omfatta minst 26 år eller, med andra

ord, alltid sträckas utöfver den i allmänhet för vanlig arrenderätt till

tomter bestämda maximitiden af 25 år. Visserligen är ingen dylik

maximitid i lag stadgad i fråga om upplåtelse från kronan af vanlig

arrenderätt, men då jämte kronan åtskilliga samhällen, för hvilka nämnda

maximitid ovillkorligen gäller, äro berättigade att göra tomträttsupplåtelser,

har det ansetts lämpligt att icke med afseende å kronan göra

något undantag i fråga om fastställandet af 26 år såsom minimitid för

tomträttsupplåtelse. Då emellertid den nu ifrågaställda särskilda nyttjanderätten

till vattenfall icke är afsedd att kunna upplåtas till andra

vattenfall än sådana, som tillhöra kronan, har det synts mig oegentligt

att i ändamål att på ett karakteristiskt sätt utmärka nämnda säregna

nyttjanderätt i förhållande till vanlig, af kronan upplåten arrenderätt,

fastslå en viss minimitid — vare sig 26 år eller någon annan tidrymd

— för beståndet af sådan vattenfallsupplåtelse, hvarom nu är fråga; och

att af annan grund stadga en dylik minimitid torde lika litet som fastställandet

af någon maximitid vara påkalladt. Den allmänna regeln angående

rätt för kronan att vid aftal om upplåtelse af nyttjanderätt vara

obunden af tidsbestämmelser synes äfven här böra upprätthållas; en

annan sak är tydligtvis, att i den förut antydda författningen angående

grunderna för förvaltningen af kronans vattenfall kan komma att — i

likhet med hvad som i fråga om kronans jordbruksdomäner skett i

grunderna för förvaltningen af dessa — meddelas särskilda bestämmelser

angående den tid, för hvilken nyttjanderätt af ena eller andra slaget må

upplåtas af vattenfallsstyrelsen. Då sålunda den egenartade nyttjanderätt,

hvarom nu är fråga, måste i lagen karakteriseras på annat sätt än

som skett i fråga om tomträtten, har det i sådant hänseende ansetts

lämpligt att i stället redan vid själfva beskrifningen af förstnämnda nyttjanderätt

såsom kännemärke för densamma angifva just den rättsverkan,

som, enligt hvad förut erinrats, skulle utgöra den egentliga grunden till

den nya lagstiftningen, eller att nyttjanderätten skall kunna intecknas för

fordran. Af praktisk betydelse torde det helt visst ock vara att genom en

särskild beteckning utmönstra denna nyttjanderätt från vanlig arrende
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

rätt; och har i sådant hänseende benämningen »vattenfallsrätt» synts

kunna användas såsom en lämplig parallell till beteckningen »tomträtt».

Det ligger i sakens natur, att för ett vattenfalls tillgodogörande

såsom kraftkälla erfordras dispositionsrätt jämväl till större eller mindre

strandområde att användas till dammfäste, plats för vattenkanaler eller

tunnlar, för kraftstationer och annat dylikt. I den mån staten är i tillfälle

att till nyttjande upplåta, förutom själfva vattenfallet, jämväl erforderligt

utmål af mark, får det förutsättas, att i regel ny ttj anderättsupplåtelsen

kommer att omfatta äfven sådant utmål. Det är emellertid

icke uteslutet, att kronan äger allenast själfva vattenfallet, och vidare

kan det naturligtvis inträffa, att kronan såsom ägare allenast till ena

stranden med därtill hörande del i vattenfallet icke kan upplåta nyttjanderätt

till annat än denna del af vattenfallet jämte strandområde därintill.

I sådana händelser som de nu nämnda är nyttjanderättshafvaren,

där han ej själf är ägare af vatten och strand, hänvisad att genom

uppgörelse med andra vederbörande förvärfva den nödiga dispositionsrätten

till sådant, som kronan icke kan till honom upplåta. Därest

fråga vore allenast om vanlig arrenderätt, skulle nu angifna förhållanden

icke i detta sammanhang påkalla någon särskild uppmärksamhet. Dessa

spela däremot en viss roll beträffande den ifrågasatta lagstiftningen om

vatt en fallsrätt. I likhet med tomträtten skulle enligt denna lagstiftning

visserligen själfva nyttj anderätten — sådan denna gestaltar sig enligt

de i nyttj anderättsaftalet närmare bestämda villkoren — utgöra det

närmaste föremålet för den panträtt, som inteckning i vattenfallsrätten

skulle medföra. Men den ekonomiska betydelsen af denna panträtt

måste, likasom förhållandet är vid tomträtten, blifva i hög grad beroende

af att panträtten tillika omfattar byggnader för vattenkraftens tillgodogörande;

och vidare ökas naturligtvis panträttens värde i den mån densamma

omfattar icke blott de egentliga s. k. vattenverlcsbyggnaderna

— eller anordningar dels för vattnets dämning och ledande till och

från kraftanläggningen såsom dammar, rännor, kanaler, tuber, tunnlar

och turbinkammare, dels ock för flottningen och fiskens gång — utan

äfven öfriga byggnader och anläggningar (transformatorsstationer, ledningar,

fabrikshus m. m.). Det är emellertid gifvet, att under panträtten

icke kunna under några förhållanden innefattas andra byggnader

än sådana, som finnas å det område i vatten eller mark, som utgör

föremålet för den af kronan gjorda xvpplåtelsen. För den händelse upplåtelse

sker af enbart vattenfall, komma emellertid de erforderliga byggnaderna

att falla utom hvad sålunda upplåtits, om man undantager

själfva dammbyggnaden med tillbehör, till den del denna med tillbehör

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

är uppförd i själfva vattenområdet. Häraf torde dock icke böra dragas

den slutsatsen, att vattenfallsrätt icke skall kunna upplåtas i sådan

händelse som den senast nämnda. Därest vattenverksbyggaren med

äganderätt besitter det för vattenkraftens utnyttjande nödiga strandområdet,

å bägge sidorna om fallet eller å endera, är han i tillfälle att

såsom säkerhet för lån erbjuda vanliga fastighetsinteckningar, omfattande

strandområdet med de därå uppförda byggnaderna. Det synes emellertid

otvifvelaktigt, att från penninginrättningarnas sida skall kunna förväntas

betydligt större intresse att finansiera ett företag af ifrågavarande beskaffenhet,

om vattenverksbyggaren kan erbjuda dem panträtt jämväl i

hans rätt till själfva kraftkällan. Den af vattenverksbyggaren själf ägda

fastigheten med hvad därtill enligt lag hör får naturligtvis sitt egentliga

värde i och genom nyttjanderätten till vattenfallet, likasom å andra

sidan värdet af denna nyttjanderätt är i hög grad beroende af sambandet

mellan ny ttj anderätten och vattenverksbyggarens fastighet med

hvad till denna hör. Men vid en tilläfventyrs inträffande exekutiv

realisation — hvilken måste sönderfalla i tvenne särskilda exekutiva förfaranden,

det ena för fastigheten och det andra för ny ttj anderätten till

vattenfallet — skulle långifvaren, därest han hade allenast fastighetsinteckningar,

icke utan vidare kunna göra anspråk på företrädesrätt till

den köpeskilling, som vid realisationen betingas för nyttjanderätten.

Har åter långifvaren en på inteckning grundad panträtt jämväl i nyttjanderätten

till vattenfallet, är det långifVaren, som nämnda köpeskilling, i

likhet med köpeskillingen för fastigheten, kommer till godo. Samma

betraktelsesätt gör sig gällande för sådana händelser, då enligt nyttjanderättsaftalet

kronan kan blifva skyldig att utgifva lösen för vattenverksbyggnader

eller ersättning för mistning af nyttjanderätten såsom sådan.

Det torde nämligen kunna förutsättas, att i de förut omnämnda grunderna

för förvaltningen af kronans vattenfall kommer att inflyta bestämmelse

därom, att kronan äger förbehålla sig rätt att redan efter vissa år återtaga

dispositionsrätten öfver vattenfallet, med skyldighet i sådant fall

för kronan att till nyttjanderättshafvaren utgifva icke blott lösen för

vattenverksbyggnad, som är uppförd å det upplåtna vattenområdet,

utan äfven ersättning för mistningen af nyttjanderätten. Att när dylik

lösen eller ersättning skall utgå, den, som belånat fastighetsinteckningarna,

icke skulle, i saknad af panträtt i nyttjanderätten med tillbehör,

vara utan vidare berättigad att utbekomma löseskillingen eller ersätt

ningsbeloppet, är emellertid tydligt.

För öfrigt, äfven om nyttjanderättshafvaren icke själf äger det för

vattenfallets tillgodogörande erforderliga strandområdet utan fått detta

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

med vanlig arrenderätt åt sig upplåtet af enskild och således icke

äo-er inteckna detsamma med därå uppförda byggnader, synes likväl

denna omständighet icke i och för sig hindra, att nyttjanderattshafvaren

kan få belånade inteckningar, meddelade i den af kronan upplatna

nyttianderätten till vattenfallet; till följd af sambandet mellan dessa

båda nyttianderätter — hvilket kan framträda sålunda, att arrenderatten

till fastigheten till sitt värde är uteslutande eller väsentligen beroende

af att innehafvaren af densamma innehar jämväl nyttjanderätten till

vattenfallet — kan sistnämnda nyttjanderätt besitta ett belanmgsvarde,

tillräckligt stort att medgifva lån till täckande af en afsevärd del åt

omkostnaderna för företaget i dess helhet. På nu anförda grunder ar

den omständigheten, att kronan upplåter allenast vattenfallet, ansetts

icke böra utgöra hinder för att upplåtelsen sker med vattenfallsratt.

Ännu mindre bör möjligheten till upplåtelse af vattenfallsratt vara

utesluten, därför att kronan icke är i tillfälle att till nyttjande upplåta

allt det utmål af mark, som erfordras för de egentliga vattenverksbyggnaderna

eller för öfriga byggnader och anläggningar. Med en

dylik uteslutning skulle fördelarna af den nya lagstiftningen komma att

undandragas nyttjanderättshafvaren i de ingalunda fa fall, da kronan

äo-er mark allenast å ena stranden jämte den därmed följande delen åt

vattenfallet. . , , .. „ c..

I enlighet med hvad nu anförts torde i lagen hora såsom föremal

för vattenfallsrätt angifvas dels vattenfall och dels vattenfall jamte utmål

af mark. Med »vattenfall» afses här visserligen närmast sadana vattenområden,

som af naturen själf danats till vattenfall, men intet hindrar,

att föremålet för vattenfallsrätt — likasom för vanlig arrenderatt - kan utgöras af ett vattenbäcken, som uppkommit pa det satt, att genom

en kanal eller en tunnel afledning af vatten skett från en högre liggande

till en lägre belägen vattenbassäng. Sm största praktiska betydelse far

detta med afseende å sådana vattendrag, där till följd af kroknmgar i

vattendragets lopp viss del af vattendraget bildar en dylik högre liggande

bassäng i förhållande till en annan del af samum vattendrag, hor

åskådliggörande häraf tillåter jag mig hänvisa till en såsom bilaga A narsluten,

genom vattenfallsstyrelsens försorg upprattad skiss. I det a denna

skiss med a-a-a-a betecknade naturliga vattendraget låter kronan bygga

en damm (b-b) och träffar aftal med A. om rätt för denne att genom

en konstgjord kanal (c-c)—byggd antingen af kronan eller åt A. i

turbinhuset vid x intaga t. ex. 10 kbm. vatten i sekunden, isar sedermera

kronan af B. erhåller anbud om ratt for honom att uttaga t. ex.

20 kbm. i sekunden, ingår kronan aftal med B. om ratt for denne att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70-

genom kanalen d-d i turbinhuset vid y intaga nämnda vattenkvantitet

och foretager, om sa behofves, för ändamålet erforderlig påbyggnad

eller förändring af dammen. På samma sätt tillkommer kanalen e-e för

intagande för C:s rakning vid z af t. ex. SO kbm. Föremålen för de

sålunda upplaga särskilda nyttjanderätterna blifva då de respektive

vattenfallen c-c, d-d och e-e, hvardera med tillhörande utmål af mark

f1 v 0 T n ensamt eder Jämte ytterligare markområde), med rätt för

A. tf. och O. att gemensamt begagna kronans damm (b-b).

... , be.da?. uPPlatelse skett af vattenfallsrätt till ett visst vattenfall

järn e u ma a mark,. kan det inträffa, att för anläggningens utvidgande

eder af annan anledning nyttjanderättshafvaren blir i behof af ytterligare

utmål a kronan tillhörig mark, och likaså är det icke uteslutet, att, när

enbart vattenfall redan upplåtits med vattenfallsrätt, kronan på grund

af andrake förhållanden kommer i tillfälle att upplåta jämväl erforderligt

utmål af mark Det synes icke lämpligt att i slik händelse kronan och

nyttjanderattshafvaren skulle vara uteslutande hänvisade till att antingen

tillita det vanliga arrendeaftalet eller med annoterande af det förut

s utna vattenfallsrattsaftalet ingå ett nytt sådant, som omfattar jämväl

det ifrågavarande utmålet; ett vanligt arrendeaftal skulle icke bereda

nyttjanderattshafvaren tillfälle att begagna den genom det nya utmålet

mojhggjorda utvidgningen af anläggningen till att utvidga''jämväl sin

pa inteckning grundade kredit, och att ersätta det gamla avtalet med

ett. nytt innebar en (modigt betungande utväg, för hvars anlitande för

ofngt lätt nog skulle kunna möta oöfverstigliga hinder. På grund

häraf torde i nu angifva fäll, ehuru hvad som skall upplåtas utgöres

allenast af mark, upplåtelse med vattenfallsrätt böra i lagen medgffvas.

Ett nödvändigt villkor härför synes dock vara, att saken så ordnas, att

icke tva skilda vattenfallsrätter uppkomma. Om man icke förebygger

detta, _ kunna nämligen störa svårigheter och förvecklingar uppkomma.

Det ar, a ena sidan, klart, att med vattenfallsrätt och dess syfte icke

vore förenligt att i aftal et utestänga nyttjanderättshafvaren från rätt att

utan vattenfallsstyrelsens medgifvande öfverlåta vattenfallsrätten; ett

orbud mot fri öfverlåtelse skulle helt visst lägga hinder i vägen för

vattenfallsrattens belånande. Men å andra sidan är det påtagligt, att

ett mycket oegentlig^ förhållande skulle inträda, om nyttjanderättshafvaren

begagnade sm ofverlåtelserätt sålunda, att han öfverläte de

bada. sarslulda vattenfallsrätterna till olika personer. Det läte visserligen

marianda tänka sig, att hinder mot inteckningarnas belånande icke skulle

mota af ett ofverlatelseforbud i den modifierade formen att vattenfallsratterna

icke finge genom föryttring komma i olika händer, men om

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70-

också härigenom möjligheten af frivillig öfverlåtelse till olika personer

blefve utesluten, skulle i allt fall — och detta torde icke vara det minst

viktiga — i händelse af exekutiv försäljning, vare sig af den ena

vattenfallsrätten eller af båda, det knappast vara möjligt att under alla

omständigheter upprätthålla grundsatsen om rättigheternas bibehållande

i en hand. Vid nu angifna förhållanden synes mig, därest man skall

medgifva upplåtelse med vattenfallsrätt af enbart utmål, det rätta vara

att i själfva lagen anordna denna upplåtelse såsom ett tilläggsaftal,

hvarigenom den ursprungliga vattenfallsrätten allenast utsträckes. till

att omfatta äfven det markområde, som efter dennas upplåtande blifvit

behöflig!. Saken bör, med andra ord, ställas så, att oansedt områdets

utvidgning, själfva vattenfallsrätten fortfarande kommer att blifva densamma

som förut. Detta syfte lärer emellertid icke kunna vinnas utan

att man tillika genom särskilda lagbestämmelser sörjer för att de inteckningar,

som tilläfventyrs förut meddelats i vattenfallsrätten i dess

ursprungliga omfattning, utan vidare komma att i stället hvila å vattenfallsrätten

sådan denna blifvit genom tilläggsaftalet bestämd. För de

sålunda nödvändiga bestämmelserna anhåller jag att få redogöra först

längre fram, sedan jag lämnat en framställning — utöfver hvad redan

anförts — af det sätt, på hvithet jag tänkt mig det nya institutet i

allmänhet böra anordnas.

Det torde knappast behöfva påpekas, att under »utmål» faller icke

blott markområde, som skall användas för själfva vattenkraftsanläggnino-en

i vidsträckt mening. Efter omständigheterna kan sålunda utmålet

komma att omfatta jämväl plats för transformatorsstation, ledningar och

dylikt, fabrikshus samt bostäder åt tjänstemän och andra och detta

oberoende af huruvida dessa byggnader äro förlagda i omedelbar närhet

af kraftanläggningen eller icke —, och komma i sådant fall naturligtvis

äfven dylika byggnader att omfattas af den genom inteckning i vattenfallsrätten

vunna panträtten.

Det lider intet tvifvel att, innan vattenfallsrätt bör få upplåtas,

föremålet för upplåtelsen måste vara så noggrant som möjligt bestämdt

och begränsad! mot annan — kronan eller enskild tillhörig egendom,

så att ingen osäkerhet må förefinnas angående områdets belägenhet och

omfattning. I detta hänseende torde det vara nödigt. att utsträcka

fordringarna utöfver hvad enligt lag gäller i fråga om jordafsöndring

och sålunda alltid kräfva en särskild landtmäteriförrättning för afskiljande

af det område i vatten eller mark, hvarom fråga är. Hvad själfva vattenfallet

beträffar, böra härvid dess gränser ofvan och nedan bestämmas

och å marken utstakas. Detta är gifvetvis alltid tillräckligt, när upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunrjl, Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

låtelsen afser vattenfallet i dess helhet. Men äfven när kronan a-er

endast den ena stranden med därtill hörande del af vattenfallet och

således vattenfallet allenast till denna del är föremål för upplåtelsen

ar en dylik gränsbestämning till fyllest, alldenstund gränsen mellan

kronans område i vattnet (= den kronan tillhöriga delen af grunden i

vattendraget) och det motsidan tillhöriga området i vattnet i allmänhet

ar att bestämma omedelbart enligt de i 12 kap. 4 § jordabalken gifna

reg ernå. Huruvida med innehafvet af kronans i enlighet med nämnda

regler bestämda område i vattnet följer större eller mindre lott i den uti

vattenfallet i dess helhet framrinnande vattenmängden än som tillkommer

innehafvare!! af den motliggande strandfastigheten, eller om tilläfventyrs

de bada strandfastigheterna hafva lika lott i vattnet, är eu frå-a för

sig, som uppenbarligen icke är af någon betydelse för individualiseringen

åt den ifrågavarande upplåtelsens föremål. Men om man uppställer det

nu angifna villkoret för upplåtelse af vattenfallsrätt, är det å andra

sidan klart, att dylik upplåtelse är utesluten för de händelser, då kronan

t. ex. såsom delägare i ett vid skifte såsom samfällighet afsatt vattenområde

eller på annan grund är ägare af allenast en s. k. ideell andel

i vattenfallet; men det synes också vara i sin ordning att icke medgitim,

att till en dylik ideell andel må upplåtas nyttjanderätt af beskaffenhet

att kunna mtecknas för fordran. Hvad åter utmålet beträffar,

bor detta vid landtmätenförrättningen till storlek, läge och gränser noga

bestammas och utstakas. ö ö

Utmålet bör naturligtvis vid förrättningen kartläggas. Å kartan

bor äfven det upplåtna vattendraget angifvas. Jämväl när frå-a är

3 j T- °m kronans strand hörande del af vattenområdet torde,

med hänsyn till hvad ofvan nämnts, vid sagda angifvande icke, såvidt

angar sjalfva vattendraget, i allmänhet böra ifrågakomma annat än att

granserna ofvan och nedan för det upplåtna vattenområdet å kartan

utmarkas. iSågon gränslinje i vattendragets längdriktning bör sålunda

1®„® a kartan utmärkas i annat fall än då där finnes en lagligen fastställd

eller eljes behörigen bestämd rågång. I själfva upplåtelsehandlingen

bor det upplatna områdets individualisering komma till särskildt

uttryck därigenom, att den af landtmätaren upprättade kartan lägges

till grund för den närmare beskrifning af området, som i enlighet

med handlingarna rörande landtmätenförrättningen skall göras i upplåtelse!^

dhngen. 1 F

Hvad i ofrigt erfordras af lagbestämmelser inskränker sig väsenthgen

till stadganden, genom hvilka hvad som gäller angående tomträtt

utstrackes till att äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfalls
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 70.

rätt. Härutinnan torde allenast följande behöfva särskildt bemärkas.

Då enligt 4 kap. 4 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom såsom

tillbehör till tomträtt skall hänföras byggnad, stängsel eller annan för

stadigvarande bruk afsedd anläggning, som finnes å det genom tomträttsaftalet

upplåtna området (tomten), kommer alltså att såsom tillbehör

till vattenfallsrätten hänföras enahanda egendom, som finnes å det

genom vattenfallsrättsaftalet upplåtna området, vare sig detta utgöres

af enbart vattenfall eller af vattenfall jämte utmål af mark. Lika litet

som det ansetts nödigt att i tomträttslagstiftningen upptaga någon föreskrift

angående skyldighet för upplåtaren af tomträtt att, när tomträttsaftalet

upphör att gälla, gälda lösen för byggnader eller annat, som

finnes å tomten, lika litet har dylik föreskrift i den tilltänkta lagen

synts påkallad i fråga om vattenfallsrätten. Frågan, om och i hvad

mån kronan skall gälda dylik lösen, är så viktig, att den med nödvändighet

måste komma att afgöras vid hvarje särskild upplåtelse. Men

fastställandet af de grunder, som härvid skola lända till efterrättelse,

torde desto mindre böra ske i själfva lagen, som helt visst bestämmelser

angående lösen måste lämnas jämväl med hänsyn till sådana händelser,

då vattenfall med eller utan utmål upplåtes på vanligt arrende. Föreskrifter

i nämnda syfte torde därför komma att inflyta i den särskilda

författningen angående grunderna för förvaltningen af kronans vattenfall.

Däremot erfordras i den tilltänkta lagen på samma sätt, som skett

i tomträttslagstiftningen, stadgande i syfte att trygga inteckningshafvares

företrädesrätt till lösen, där sådan skall utgå. Emellertid lärer

i detta hänseende icke vara tillräckligt att allenast hänvisa till hvad i

4 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas i fråga

om tomträtt. På sätt förut erinrats, kan nämligen kronan blifva skyldig

icke blott att gälda lösen för byggnader och annat, som finnes å vattenfallslägenheten,

utan äfven att utgifva ersättning för mistning af själfva

nyttjanderätten; då tydligtvis jämväl dylik ersättning bör komma inteckningshafvare

till godo, har i förevarande lagförslag måst upptagas en

särskild lagbestämmelse, som svarar emot den i 4 kap. 8 § allmänna

nyttjanderättslagen upptagna, men som har vidsträcktare innebörd än

denna.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle det särskilda, för tomträtt

gällande inskrifningsväsendet — reglerna angående inskrifning al

tomträtt, inskrifning af fång, hvarigenom tomträtt öfvergår från en till

annan, samt inteckning i tomträtt — komma att äga motsvarande tilllämpning

i fråga om vattenfallsrätt. Då denna rätt och tomträtten

skola utgöra skilda rättsinstitut, kunde det måhända synas mindre

Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 44 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

egentligt, att det protokoll, som skall föras i inskrifningsärenden angående

tomträtt — det s. k. tomträttsprotokollet — samt de på detta

protokoll grundade tomträttsböckerna skola användas äfven i inskrifningsärenden

angående vattenfallsrätt. Härigenom vinnes emellertid den

praktiska fördelen, att man undviker att belasta underrätterna med skyldighet

att föra alltför många protokoll och böcker i inskrifningsärenden

rörande fast egendom. Vid sådant förhållande har det funnits icke

böra möta hinder att låta nämnda protokoll och böcker vara gemensamma

för tomträttsärenden och nu ifrågavarande inskrifningsärenden.

På grund af stadgandet i 4 § lagen om inskrifning af tomträtt

och af fång till sådan rätt blefve innehafvaren af vattenfallsrätten

skyldig att vid ansökan om inskrifning af denna visa det upplåtna

områdets läge och gränser; med afseende härå har det synts nödigt

att tillförbinda sökanden att till rätten ingifva behörigen styrkt kopia

af den öfver området upprättade kartan, hvilken handling sålunda skulle

komma att motsvara den vid ärende angående inskrifning af tomträtt

erforderliga tomtkartan (designation). Att nämnda kartekopia bör stanna

hos rätten att i dess arkiv förvaras, är påtagligt; föreskrift härom torde

emellertid böra meddelas i administrativ ordning. I detta sammanhangtillåter

jag mig ytterligare erinra, hurusom de föreskrifter, hvilka äro

meddelade i kungörelsen den 29 november 1907 angående tomträttsböckers

inrättande och förande icke äro ägnade att i allo utan vidare

tillämpas i fråga om inskrifningsärenden angående vattenfallsrätt. Under

förutsättning att den nu ifrågaställda lagstiftningen kommer till stånd

anhåller jag att framdeles få underställa Kungl. Maj:t förslag till de

jämkningar i nämnda kungörelse, som må finnas behöfliga.

Jag anhåller att nu få återkomma till den förut berörda frågan

om tilläggsaftal i syfte att få området för en redan upplåten vattenfallsrätt

utvidgadt genom upplåtelse af utmål. Att för ett dylikt supplerande

aftal måste i fråga om områdets individualisering äfvensom

formen för aftalets slutande och afhandlingens innehåll gälla alldeles

samma regler som för själfva vattenfallsrättsaftalet, är påtagligt och

har i förslaget uttryckligen stadgats; däremot har särskild bestämmelse

angående tiden för tilläggsaftalets giltighet icke erfordrats, då den

omständigheten, att aftalet åsyftar allenast en utsträckning af vattenfallsrätten,

gifvetvis innebär, att denna skall i sin nya utsträckning

gälla tills den ursprungligen aftalade tiden gått till ända. Därest tillläggsaftalet

slutes innan inskrifning af vattenfallsrätten ägt rum och

således innan inteckning kan hafva meddelats i vattenfallsrätten, är

det tydligt, att inskrifning eller inteckning, som efter tilläggsaftalet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

meddelas, utan vidare kommer att hänföra sig till vattenfallsrätten

i dess nya omfattning. Skulle åter inskrifning af vattenfallsrätten redan

hafva meddelats, är det lika tydligt, att särskild åtgärd uti inskrifningshänseende

måste vidtagas med anledning af tilläggsaftalet, därest detta

skall få rättslig betydelse för annan än kontrahenterna själfva. Denna

åtgärd har synts böra bestå däri, att rörande det förändrade förhållandet

göres anteckning till rättens protokoll; förslaget har i detta hänseende

tagit till förebild det i 4 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom

införda och — till följd af bestämmelserna i 4 § af nu föreliggande

förslag — jämväl å vattenfallsrätt tillämpliga stadgandet beträffande

ändring eller tillägg af annat slag än nu ifrågavarande tilläggsaftal.

Då emellertid detta afser, att vattenfallsrätten hädanefter skall hänföra

sig delvis till ett alldeles nytt område, lärer häraf med nödvändighet

påkallas en föreskrift därom, att för rätt att iå tilläggsaftalet antecknadt

till protokollet skola gälla alldeles samma villkor och ordning som

stadgats för rätt till inskrifning af vatteniallsrätt. Härförutom är, för

den händelse vattenfallsrätten är intecknad, ytterligare att iakttaga, att

inteckningshafvaren skall hafva lämnat sitt samtycke till vattenfallsrättens

utvidgning; äfven om denna i regeln får antagas blifva till fördel för

inteckxdngshafvaren, kan denne dock hafva en annan mening härom,

särdeles i sådana fall då, såsom väl kommer att höra till vanligheten,

i sammanhang med tilläggsaftalet afgälden för vattenfallsrätten höjes.

Därför har — i öfverensstämmelse med hvad som skett i 4 kap. 7 §

lagen om nyttjanderätt till fast egendom, jämförd med 5 § i förevarande

förslag — i detta stadgats, att anteckning om utvidgningen ej. må ske,

med mindre inteckningen uppvisas för rätten i och för dess förseende

med bevis om det ändrade förhållandet. Sker sålunda i rättens protokoll

anteckning om vattenfallsrättens utsträckning, innebär detta, att

vattenfallsrätten därefter är inskrifven i sin nya omfattning. Detta har

först och främst den verkan, att byggnad eller annan för stadigvarande

bruk afsedd anläggning å det tillagda området kommer, i likhet med

byggnad å det gamla området, att såsom tillbehör hänföras till vattenfallsrätten.

Men vidare kommer inteckning, som före anteckningen

meddelats i vattenfallsrätten, att gälla i den utsträckta vattenfallsrätten

såsom hade inteckningen från början fastställts i denna; en särskild

lagbestämmelse i syfte att fastslå detta förhållande lärer icke vara

erforderlig, lika litet som en uttrycklig bestämmelse därom, att en före

anteckningen gjord men hvilande förklarad ansökan om inteckning skall,

efter det anteckning skett, fastställas i vattenfallsrätten i dess utsträckta

omfattning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.

Af de ifrågasatta bestämmelserna angående vattenfallsrätt torde

påkallas tillägg eller ändring i vissa gällande författningar af civillags

natur, hvilka i ett eller annat afseende beröra tomträtten och därför,

till följd af vattenfallsrättens likställande med tomträtten, icke lära

kunna nu lämnas obeaktade. Då jag nu anhåller att få för Kungl.

Maj:t anmäla jämväl dessa ärenden, torde jag icke behöfva redogöra

för innebörden af ifrågavarande tilläggs- eller ändringsförslag

i vidare mån än såvidt angår ett såsom nödigt ansedt tillägg till 2 kap.

43 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Såsom jag redan

förut haft anledning erinra, äro de bestämmelser i sagda kapitel, som

äga tillämpning å vanlig upplåtelse af nyttjanderätt till vattenfall med

eller utan utmål, innefattade i nämnda lagrum, hvilket afser upplåtelser

i allmänhet af fast egendom på arrende för annat ändamål än jordbruk.

Dessa bestämmelser skulle däremot icke beträffande de ifrågasatta upplåtelserna

af vattenfallsrätt lända till efterrättelse i vidare mån än såvidt

upplåtelsehandlingen innehåller hänvisning till samma bestämmelser; upplåtelse

af vattenfallsrätt skulle uteslutande regleras af den nya lagstiftningen

jämte innehållet uti de i enlighet med denna upprättade aftalen.

På samma sätt förhåller det sig med lagbestämmelserna angående tomträtt,

å ena sidan, och de i 2 kap. 43 § af nyss omförmälda lag upptagna

rättsreglerna, å andra sidan. Men under det att detta förhållande

på grund af uppställningen af sagda lag — däri reglerna angående

tomträtt ingå såsom ett särskildt kapitel — icke behöft särskilt angifvas,

har däremot, då de ifrågasatta bestämmelserna angående vattenfallsrätt

utgöra föremålet för eu speciallagstiftning vid sidan af den allmänna

nyttjanderättslagen, genom tillägg till berörda lagrum synts böra utmärkas,

att detta icke i och för sig är att tillämpa i fråga om vattenfallsrätt.

»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande

lagförslag, af den lydelse bilaga B vid detta protokoll utvisar, nämligen

förslag till

1) Lag om vattenfallsrätt;

2) Lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) Lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

4) Lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) Lag om. ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra;

6) Lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

. V Pay om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning; och

8) Lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden/

och hemställde departementschefen, att vattenfallsstyrelsen måtte

anbefallas att öfver dessa lagförslag skyndsamt afgifva underdånigt

yttrande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lämna bifall; och skulle utdrag af

protokollet expedieras till vattenfallsstyrelsen.

Ur protokollet

Witus Nyman.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

Bilaga A.

Hl A

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

31

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till vattenfall, som äges af kronan, så ock till dylikt vattenfall

jämte kronan tillhörigt utmål af mark må, under de villkor och i den

ordning här nedan i 2 och 3 §§ stadgas, upplåtas nyttjanderätt af beskaffenhet

att kunna intecknas för fordran.

Nyttjanderätt, som nu sagts, kallas vattenfallsrätt.

2 §•

Upplåtelse af vattenfallsrätt må ej ske, med mindre af landtmätare

efter vederbörligt förordnande det område, upplåtelsen afser,

blifvit noga bestämdt, vattenfall till sina gränser ofvan och nedan och

utmål till storlek, läge och gränser, samt utstakning af gränserna

verkställts så ock karta upprättats med angifvande, såvidt angår vattenfall,

af dettas gränser ofvan och nedan.

3 §•

Upplåtelse af vattenfallsrätt skall ske för viss tid.

Aftal om upplåtelse af vattenfallsrätt skall upprättas skriftligen

och med vittnen; skolande upplåtelsehandlingen, under hänvisning till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

karta, som i 2 § omförmäles, innehålla så noggrann beskrifning å hvad

som upplåtes, att någon osäkerhet i afseende a områdets läge och

gränser samt storleken af utmål, där sådant upplåtes, ej kan uppstå,

samt uttryckligen angifva, att upplåtelsen afser vattenfall srätt.

Öfverlåtes vattenfallsrätt, skall ock aftalet därom upprättas skriftligen

och med vittnen.

O

4 §•

Hvad i 4 kap. 3—7 samt 9 §§ i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom är stadgadt angående tomträtt skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om vattenfallsrätt.

5 §.

År, då område, hvartill upplåtits vattenfallsrätt, återgår till kronan,

denna enligt upplåtelsehandlingen pliktig att gälda lösen för byggnad

eller annat, som finnes å området, eller att utgifva ersättning för mistning

af ny ttj anderätten, må ej, där inteckning är meddelad i vattenfallsrätten,

sådan lösen eller ersättning utgifvas till nyttjanderättshafvaren,

utan varde beloppet nedsatt hos öfverexekutor, som har att kungöra

det inteckningshafvarna och lagligen fördela beloppet. Menar inteckningshafvare,

som ej fått sin fordran till fullo betäckt, att löseskillingen eller

ersättningen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge han med

kronan tvista om löseskillingens eller ersättningens belopp.

6 §•

I fråga om inskrifning af vattenfallsrätt, om inskrifning af fång

till sådan rätt samt om inteckning i vattenfallsrätt skall hvad i lag är

beträffande tomträtt stadgadt i fråga om inskrifning och inteckning äga

motsvarande tillämpning; skolande, när ansökan göres om inskrifning

af vattenfallsrätt, sökanden vid den i 4 § i lagen om inskrifning af

tomträtt samt af fång till sådan rätt stadgade påföljd till rätten ingifva

vederbörligen styrkt kopia af karta, som här ofvan i 2 § omförmäles.

7 §•

Har vattenfallsrätt upplåtits, och yppas därefter för nyttjanderättshafvaren

behof af utmål eller, där upplåtelsen omfattade äfven utmål,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 70.

behof af ytterligare sådant, äge kronan, där det erforderliga området

blifvit så " bestämdt, ntstakadt och kartlagdt, som i 2 § sägs, att i den

ordning, som för upplåtelse af vattenfallsrätt föreskrifves i 3 § andra

stycket, med nyttjanderättshafvaren sluta aftal, hvarigenom vattenfallsrätten

utsträckes till att gälla sagda område.

klar aftal, som nu sagts, slutits, må på ansökan af nyttjanderättshafvaren

anteckning därom i rättens protokoll göras under enahanda

villkor och i samma ordning, som för inskrifning af vattenfallsrätt stadgats.

År inteckning förut sökt eller meddelad i vattenfallsrätten, må

dock dylik anteckning ej ske, med mindre inteckningshandlingen uppvisas

för rätten, och varde bevis därom handlingen åtecknadt.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

O

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den It juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 KAP.

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken

rättigheten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt

eller om vattenfallsrätt, inskrifning under de villkor och i den ordning,

särskild! är stadgadt.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. -14 Höft.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

2 KAP.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola

å sådan upplåtelse stadgande^ i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6—9,

18, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt 42 §

första stycket äga motsvarande tillämpning; dock att hvad 33 § stadgar

angående rätt för jordägaren att uppsäga aftalet ej skall tillämpas efter

det arrendatorn tillträdt fastigheten, ej heller innan tillträde skett, där

arrendatorn på anfordran inom utgången af nästa dag för aftalets fullgörande

ställer säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter

det uppsägning å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i aftalet stadgas inskränkning i arrendatorns

rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten Qvarsitta, ej heller för arrenderättens

förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma;

har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Angående upplåtelse af vattenfallsrätt är särskild! stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom,

må, till betryggande af nyttj anderättens bestånd efter ty här nedan

sägs, erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder;

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

dock att i fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt gäller hvad angående

inskrifning af sådan rätt är särskildt stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens

hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag,

innefattande tillägg till 17 kap. 6 § liandelsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i 17 kap. 6 § liandelsbalken stadgas angående jordägares

och inteckningshafvares förmånsrätt i tomträtt med hvad därtill hör

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt med hvad

därtill hör.

Denna lag skall träda i kraft den 19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1S95 angående hvad till

fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade

lydelse:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Har någon efter särskildt stadgande eller på annan emot en hvar

gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2

ellei 3 § sågs, skulle till annans fasta egendom höra, då må det ej till

den fasta egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande

bruk alsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven

tomträtt eller a område, som besväras af inskrifven vattenfallsrätt, må ej,

ända att byggnaden eller anläggningen tillhör ägaren af den fasta egendomen,

hänföras till denna.

hör grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning,

hvarom i 2 § är sagdt, må ej, ändå att den tillhör ägaren

af den jord, hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

Denna lag skall träda i kraft den 19

Förslag

till

L a g

om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen.

Härigenom förord nas att 90 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt eller vattenfallsrätt, där

sådan . rätt tillkommer gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller

rätt till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap.

sjölagen sägs, njute, där lian fordringen i konkursen icke bevakat, ej

rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för

fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det

äskas, att, innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran

med den i 82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelätten

eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid.

från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

K uiujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

ingifva bevis, att lian föreskrilven ed afiagt: utsiitte oek viss tid af

högst en månad, inom hvilken den, som edgången vrkat, bär att delgifvandet

ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd

för underlåtenhet häraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta

fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrift^ tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall därför visa; da må egendomen,

såsom annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen

omhänder tagas, och utdelning härutur ske till andra borgenärer,

som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör lian edgången

innan sådan utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen

bibehållen.

Denna lag skall träda i kraft den

19 .

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om

tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt

•eller i vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom,

som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter årsstämning,

sin fordran angifver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock

las; som i 7 S sägs, ändå att den fordran ej blifvit efter årsstämning

ö 0 0 7

frigifven.

Denna lag skall träda i kraft den

19. .

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse al 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden skall erhålla följande ändrade fydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver

inteckningar i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt

af fång till sådan rätt, inteckningar i tomträtt, inskrifningar af vattentallsrätt

samt af fång till sådan rätt så ock öfver inteckningar i vatteniallsrätt

(tomträttsprotokollet); ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares

tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,

testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar

om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen

skall för hvarje ärende ä brädden tecknas namnet på den egendom,

. ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår

inregistrering af bouppteckning eller bevakning af testamente, den

dödes namn och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

- . Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras

särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för

hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift

om rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt

öfver, inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende

å brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det

nummer, hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde

det i protokollet anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den

19 .

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

39

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i

statsrådet å Stockholms slott den 14 maj 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve EhrensväRD,

Malm,

Lindström,

von Sydow.

Efter gemensam beredning med chefen lör civildepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petersson, ånyo frågan

om lagstiftning angående vattenfallsrätt.

Sedan förslag blifvit uppgjorda till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) ''lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den IG juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. G § liandelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni

1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och

andra ärenden,

har jämlikt nådigt beslut den 25 februari 1910 vattenfallsstyrelsen

anbefallts att öfver dessa förslag afgifva underdånigt yttrande.

Sådant yttrande har den 5 april 1910 afgifvxts af vattenfallsstyrelsen,

som däri anfört:

Såvidt styrelsen vore i stånd att bedöma, syntes den ifrågasatta

lagstiftningen blifva af stort värde vid sträfvande!, att bereda statsverket

inkomster af vattenfall, som vore eller komrne att blifva ställda

under styrelsens förvaltning. Utan tvifvel måste det nämligen för den,

som önskade erhålla nyttjanderätt till ett statens vattenfall, blifva afsevärdt

lättare att skaffa erforderligt kapital för utförande af anläggningar

för vattenfallets tillgodogörande, om upplåtelsen lämnades honom

under sådana former, att han såsom säkerhet för lån jämväl kunde erbjuda

inteckning i nyttjanderätten. Det kunde då äfven förväntas, att

de, som önskade komma i besittning af vattenkraft, skulle blifva mera

benägna att fylla sitt kraftbehof genom att förvärfva nyttjanderätt till

ett statens vattenfall, om de kunde erhålla upplåtelse med vattenfallsrätt,

än om de uteslutande vore hänvisade till vanligt arrende. Vattenfallsstyrelsen

tillstyrkte därför på det lifligaste, att den föreslagna lagstiftningen

snarast möjligt måtte komma till stånd. Vid granskning

af de remitterade lagförslagen hade vattenfallsstyrelsen icke funnit

anledning till någon erinran.

Föredraganden hemställde nu, att lagrådets yttrande öfver ifrågavarande

lagförslag matte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhämtas genom utdrag af protokollet.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

41

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den 3

juni 1910.

Närvarande:

Justitieråd en: Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 14 maj 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, inhämtas öfver upprättade förslag till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad ''lydelse af 39 § i förordningen den 10 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 an
gående

hvad till fast egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni

1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och

andra ärenden. _

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Tore Almén,

och blefvo desamma nu företagna till slutlig behandling.

Bih. till Piksd. Prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 44 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Förslaget

till lag om vattenfallsrätt.

Lagrådet yttrade beträffande:

1 §•

Vid granskning af det förslag, som ligger till grund för gällande

lag om nyttjanderätt till fast egendom, anmärktes inom högsta domstolen,

att i fråga om upplåtande af tomträtt aftalsfriheten borde vara

i vissa hänseenden inskränkt. De betänkligheter, som inom högsta

domstolen yppades, afsågo den omständighet, att förslaget lämnade

möjlighet att i tomträttsaftalet inrymma hvad villkor som helst angående

tomträttens förverkande jämte bestämmelse om skyldighet för tomträttshafvare

att vid aftalets upphörande utan lösen till jordägaren afträda

å tomten uppförda byggningar och inrättningar; och påpekades,

hurusom en dylik aftalsfrihet vore ägnad att äfventyra ett af de ändamål,

man velat vinna genom tomträttsinstitutet, eller att tomträtten

skulle kunna tjäna som underpant för lån.

De sålunda uttalade betänkligheterna synas jämväl i fråga om

vattenfallsrätt beaktansvärda; men då desamma icke vunno afseende

vid nyttjanderättslagens antagande, lärer ej lämpligen böra ifrågasättas,

att lagen om vattenfallsrätt skall härutinnan intaga en afvikande

ståndpunkt.

Nödig motvikt mot eu i sistnämnda lag medgifven aftalsfrihet

lärer — då i fråga om upplåtande af vattenfallsrätt kronan alltid är

den upplåtande kontrahenten — kunna på annan väg ernås. Det är

nämligen att förutse, att, i likhet med hvad på andra områden ägt

rum, allmänna grunder för upplåtande af vattenfallsrätt varda i särskild

ordning stadgade; och i dessa torde ofvanberörda anmärkningar kunna

och böra beaktas. Härvid torde emellertid böra erinras, att såsom

förebild — hur närliggande det än kan synas — icke lämpa sig de af

innevarande års riksdag antagna grunder för förvaltningen af vissa

kronan tillhöriga vattenfall, enär i dessa grunder stadgas skyldighet

lör arrendator att i vissa fall, bland annat när arrendet upphör i följd

af förverkande, till kronan utan lösen afstå honom tillhöriga byggnader,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

och därjämte upptagas bestämmelser, som möjliggöra, att arrendet kan

i ett flertal fall, och stundom af skäligen obetydlig anledning, varda

förverkadt.

2 §•

Paragrafens affattning är så till vida mindre egentlig, som det

enligt densamma kan synas ankomma på landtmätaren att bestämma,

bvilket område den tillämnade upplåtelsen borde afse, något som emellertid

måste tillhöra den myndighet, hvilken å kronans vägnar har att

vidtaga upplåtelsen. Någon redaktionell jämkning torde med hänsyn

härtill vara af nöden.

3 §•

Till förebyggande af misstag eller tvifvelsmål rörande området

för upplåten vattenfallsrätt torde höra föreskrifvas, att området skall i

upplåtelsehandlingen angifvas medelst hänvisning icke allenast till karta

öfver den landtmäteriförrättning, som föregått upplåtelsen, utan äfven

till förrättningsprotokollet. Sker detta, synes det däremot öfverflödigt

och mindre lämpligt att, såsom förslaget innebär, fordra, att i upplåtelsehandlingen

intages beskrifning af områdets läge och gränser samt

storleken af upplåtet utmål.

5 §•

Bestämmelserna i förevarande paragraf afse att bereda dem, hvilka.

hafva inteckning i vattenfallsrätt, företräde till de belopp, som kronan

enligt upplåtelsehandlingen har att gälda vid vattenfallsrättens upphörande.

Från motsvarande föreskrifter i fråga om tomträtt, hvilka återfinnas

i 4 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skilja

sig de nu föreslagna därutinnan, att i afseende å tomträtt stadgas företräde

för inteckningshafvarne endast beträffande lösen, som tomtägaren

kan vara pliktig att gälda för byggnad eller annat, som finnes å tomten,

under det att enligt förevarande paragraf inteckningshafvarnes företrädesrätt

omfattar ej mindre lösen för byggnad eller annat, som finnes

å det upplåtna området, än äfven ersättning för mistning af nyttjanderätten.

Anledningen till denna olikhet är, enligt hvad i föredragande

departementschefens yttrande angifves, att man förutsatt, att

kronan vid upplåtande af vattenfall kan komma att förbehålla sig rätt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:t& Nåd. Proposition N:o 70.

att redan efter vissa år återtaga dispositionen öfver vattenfallet mot

skyldighet att till nyttjanderättshafvaren utgifva ersättning för mistningen

af nyttjanderätten. Visserligen lärer anledning saknas till antagande,

att vid tomträttsupplåtelser aftalsvillkor af motsvarande innehåll

skola blifva vanliga, men något laga hinder synes icke möta för tomtägaren

att i tomträttsaftalet betinga sig rätt att återtaga den upplåtna

tomten före den aftalade tidens utgång, om blott iakttages, att denna

rätt ej inträder, förr än tomträtten ägt bestånd under den i lagen stadgade

minimitid. Har tomtägaren utfäst sig att vid begagnande af sålunda

förbehållen rätt utgifva ersättning för mistning af ny ttj anderätten,

bör tydligen sådan ersättning lika väl som ersättning för mistad nyttjanderätt

till vattenfall i främsta rummet tillgodokomma inteckningsbafvarne.

Vid sådant förhållande synes 8 § i 4 kap. af lagen om nyttjanderätt

till fast egendom böra erhålla sådan förändrad affattning, att den

inteckningsliafvarne tillagda företrädesrätt kommer att omfatta jämväl

ersättning för mistning af nyttjanderätt, som tomtägaren enligt tomträttsaftalet

kan vara pliktig att utgifva. Därest så sker, bör tydligen

5 § i det remitterade förslaget utgå och i stället ifrågakomna paragraf

i nyttjanderättslagen upptagas bland de bestämmelser i nämnda lag,

som enligt 4 § i förslaget skola äga motsvarande tillämpning i fråga

om vattenfallsrätt.

6 §•

Hvad i senare delen af denna paragraf stadgas därom, att, när

ansökan göres om inskrifning af vattenfallsrätt, vederbörligen styrkt

kopia af den i 2 § omförmälda karta skall ingifvas, är tydligen afsedt

att motsvara den i 4 § af lagen om inskrifning af tomträtt m. m. meddelade

föreskrift, att den, som söker inskrifning af tomträtt, skall visa

tomtens läge enligt den för området upprättade planen samt tomtens

ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor. För att full motsvarighet

mellan de båda stadgandena skall vinnas, synes det emellertid icke

vara nog, att vid ansökan om inskrifning af vattenfallsrätt kartekopia

ingifves, utan torde jämväl böra företes protokollet vid den landtmäteriförrättning,

som enligt 2 § i lagförslaget skall verkställas i sammanhang

med kartans upprättande, så att rätten vid ansökningens pröfning

kan förvissa sig om upplåtelsehandlingens öfverensstämmelse med nämnda

protokoll.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

45

7 §•

Anledning synes saknas att från paragrafens bestämmelser undantaga

det fall, att nyttjanderättshafvaren behöfver utvidgadt område i

vatten, och hemställes förty, att paragrafen måtte så affatta», att jämväl

detta fall i densamma inrymmes.

Då den tillämnade vattenfallsrätten skulle komma att utgöra eu

art af nyttjanderätt och på det närmaste likna den i 4 kap. af lagen

om nyttjanderätt till fast egendom behandlade tomträtten, synes det

kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke de bestämmelser förslaget innehåller

borde, i stället för att bilda en fristående lag, inarbetas i nyttjanderättslagens

4 kap. äfvensom lagarne om inskrifning åt tomträtt

samt af fång till sådan rätt och om inteckning i tomträtt. Eu dylik

inarbetning synes icke möta några större svårigheter, och rättsreglerna

om vattenfall srätt torde, om de sålunda omedelbart sammanställas med

bestämmelserna om tomträtt, komma att te sig mera lättfattliga och

öfverskådliga än om de, såsom förslaget innebär, intagas i eu särskild

lag, som i väsentliga delar innehåller allenast hänvisningar till de lagar,

som handla om tomträtt.

Förslaget

till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen den

14 juni 1307 om nyttjanderätt till fast egendom.

Lagrådet yttrade:

Skulle, såsom af lagrådet ifrågasatts, de materiella bestämmelserna

om vattenfallsrätt komma att inarbetas i 4 ^ kap. af lagen om nyttjanderätt

till fast egendom, torde 2 kap. 43 § kunna bibehållas sådan

den nu lyder. Att, såsom förslaget åsyftar, i paragrafen införa en erinran

rörande sagda bestämmelser lärer i sådant fall lika litet erfordras,

som det funnits vara af nöden att där erinra om rättsreglerna angående

tomträtt. För öfrigt torde, äfven om vattenfallsrätten komme att regie
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

ras af en särskild lag, behöfligheten af det föreslagna fjärde stycket i

nyssnämnda paragraf kunna ifrågasättas.

Förslaget

till lag1 innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken.

Lagrådet yttrade:

Lämpligare än att i särskild lag upptaga den i förslaget meddelade

bestämmelse synes vara att låta densamma inflyta i 17 kap. 6 §

handelsbalken.

De öfriga lagförslagen lämnades af lagrådet titan anmärkning.

Vid protokollet:

Erik Öländer.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

47

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärendenr MUet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 10 februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson lagrådets

utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 maj 1910 till

lagrådet remitterade förslag till

1) lag om vattenfallsrätt;

2) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § och 2 kap. 43 § i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 70.

5) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

livad till last egendom är att hänföra;

6) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

7) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning; samt

8) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Efter att hafva redogjort för det afgifna utlåtandets innehåll

yttrade departementschefen:

»I enlighet med lagrådets hemställan har jag låtit inarbeta de i

den föreslagna lagen om vattenfallsrätt innefattade bestämmelser i 4 kap.

af lagen om nyttjanderätt till fast egendom samt lagarna om inskrifning

af tomträtt samt af fång till sådan rätt och om inteckning i tomträtt.

Då vattenfallsrätten enligt förslaget i det stora hela är underkastad

samma rättsregler som tomträtten, torde en sådan anordning af bestämmelserna

i ämnet, på sätt lagrådet erinrat, vara ägnad att göra

dem mera lättfattliga och öfverskådliga, än om de intagas i en fristående

lag om vattenfallsrätt, hvars innehåll till väsentliga delar utgöres

af hänvisningar till lagstiftningen angående tomträtt. De af lagrådet

vid vissa särskilda bestämmelser i det remitterade förslaget gjorda

erinringar hafva föranledt åtskilliga ändringar eller jämkningar i dessa.

I stället för den föreslagna lagen innefattande tillägg till 17 kap.

6 § handelsbalken har jag, likaledes i enlighet med lagrådets hemställan,

låtit i nämnda lagrum införa bestämmelser, hvarigenom vattenfallsrätten

likställts med tomträtt.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna

yttrandet affattade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom samt om ändringar i och tillägg till

4 kap. samma lag;

2) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inskrifning af

tomträtt samt af fång till sådan rätt;

3) lag om tillägg till lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt;

4) lag om ändrad lydelse af 39 § i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 § handelsbalken;

6) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra;

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 70-

7) lag om ändrad lydelse af 90 § konkurslagen;

8) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning; samt

9) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden;

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition föreläggas Riksdagen

till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilagan — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bill. Ull Biksd. Prof. 1911

1 Sami.

1 Afd. U Höft.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:229 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 70 med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 2 § i lagen den 14 juni 1907 om s. 1 i texten
  2. LJoU 1911:2 Sammansatta lag- och jordbruksutskottets memorial nr 2 s. 1 i texten
  3. LJoU 1911:1 Sammansatta lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1 s. 1 i texten