Angående aflöningsfyllnad åt vikarien för tjänstledige kassören och bokhållaren i fångvårdsstyrelsen Walter Engblom
1911-02-17 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:84, Angående aflöningsfyllnad åt vikarien för tjänstledige kassören och bokhållaren i fångvårdsstyrelsen Walter Engblom
Dokumentets text
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 84.
1
N:o 84.
Ktmgl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående aflöningsfyllnad
åt vikarien för tjänstledige kassören och bokhållaren
i fångvårdsstyrelsen Walter Engblom; gifven
Stockholms slott den 17 februari 1911.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva, att till den vikarie, som uppehåller tjänstledige
kassören och bokhållaren i fångvårdsstyrelsen Walter Engbloms befattning
under honom för sjukdom beviljad tjänstledighet till den 1 juli 1911
och jämväl under fortsatt ledighet, som af samma anledning kan blifva
Engblom beviljad, må för tiden från och med år 1911 tillsvidare från
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå aflöningsfyllnad
med 1,700 kronor för år.
Kungl. Maj:t förbi ifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.
Proposition
1910.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 17 februari 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve HamiltON,
Malm,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anförde:
»Sistlidna års riksdag medgaf, på Eders Kung]. Maj:ts förslag, att
lönefyllnad med visst belopp finge utgå till vikarien för tjänstledige
kassören och bokhållaren i fångvårdsstyrelsen Walter Engblom. Då den
tid, för hvilken lönefyllnaden beviljades, blef begränsad till utgången af
1910, men behof af medels anvisande för ändamålet föreligger jämväl
för den därefter följande tiden, anhåller jag att få ånyo upptaga denna
fråga; och torde jag därvid till en början få erinra om de förhållanden,
som föranledde Eders Kung!. Maj:ts berörda framställning till Riksdagen.
Allt sedan slutet af år 1905 hade Engblom varit tjänstledig, och
från och med juli månad 1907 hade anledningen härtill varit, att Eng
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 84.
blom med läkarbetyg styrkt sig vara af sjukdom (neurasteni) hindrad
att förrätta sin tjänst. Under den långa tid, Engblom sålunda haft tjänstledighet
för sjukdom, skulle hans vikarie icke fått uppbära mera än de
med befattningen förenade tjänstgöringspenn in garna — hvilka intill innevarande
år utgjort allenast 1,200 kronor för år —, därest icke svårigheten
att för denna ersättning erhålla vikarie gjort det nödvändigt att
bereda honom någon lönefyllnad. Sådan hade, då Eders Kungl. Maj:t
i början af år 1910 afiät sin proposition i ämnet till Riksdagen, utgått
dels för tiden från och med den 1 oktober 1908 till och med den 30
juni 1909 med 100 kronor i månaden från andra hufvudtitelns anslag
till extra utgifter och dels för senare halfåret 1909 med 125 kronor i
månaden, anvisade under för skottstitel att sedermera hos Riksdagen anmälas
till ersättande.
I fråga om lönefyllnadens belopp för tiden från och med den 1
juli 1909 till den 1 juli 1910, för hvilken tid Engblom senast hade erhållit
tjänstledighet, hade fångvårdsstyrelsen omförmält, att tjänstförrättande
kassören, hvilken allt sedan den 1 februari 1908 uppehållit befattningen,
under förutsättning att förordnandet skulle åt honom ånyo uppdragas
och med hänsyn till dettas allt mera permanenta natur hos styrelsen
anhållit, att honom måtte beredas arfvode motsvarande hela den i stat
för befattningen uppförda aflöning, eller efter 3,000 kronor för år. Han
hade därvid anfört, hurusom han nödgats afstå från sin tjänstgöring
inom annat ämbetsverk för att odeladt kunna ägna sig åt kassörsförordnandet,
som större delen af året, synnerligast när bokslutet med
därför nödiga förberedelser påginge, fullt kräfde hela hans arbetstid.
På grund af dessa skäl och då styrelsen ämnade för tjänstens fortsatta
uppehållande förordna nuvarande vikarien, af hvilken det icke syntes
kunna fordras, att han skulle därmed fortsätta mot mindre vederlag än
som enligt den antagna lönestaten ansetts böra för tjänsten utgå, hade
fångvårdsstyrelsen hemställt om nådigt medgifvande, att åt vikarien å
ifrågavarande kassörs- och bokhållartjänst finge utöfver tjänstgöringspenningarna
beredas lönefyllnad med 150 kronor i månaden.
Statskontoret hade däremot framhållit, ätt, såvidt ämbetsverket
hade sig bekant, hittills den grundsatsen följts, att ersättning för vikariat
å tjänst, som vore med ordinarie innehafvare besatt, icke ansetts böra
utgå med belopp, motsvarande hela den ordinarie aflöningen, i andra
fall än då det visat sig omöjligt att för lägre ersättning erhålla kompetent
vikarie, och då sådant förhållande icke vore i ärendet ådagalagdt eller
fångvårdsstyrelsen i öfrigt, enligt statskontorets förmenande, förebragt
tillräckliga skäl för ett frångående af berörda princip, hade statskontoret
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.
funnit sig icke kunna tillstyrka styrelsens förslag i vidare mån än att
ifrågavarande ersättning bestämdes till 125 kronor i månaden.
Då Eders Kungl. Maj:t den 21 januari 1910 fattade beslut om
aflåtande till Riksdagen af nämnda proposition, yttrade jag vid frågans
behandling i statsrådet, att Engbloms vikarie gifvetvis borde äfven för
senare hälften af den tid, hvarunder Engblom då åtnjöt tjänstledighet,
eller till den 1 juli 1910, få uppbära lönefyllnad med 125 kronor; och
då det under andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll lämpligen syntes kunna anlitas för ifrågavarande
utgift, föreslog jag, att af Riksdagen skulle begäras medgifvande, att
af detta anslag finge anvisas medel, utom till täckande af det för senare
halfåret 1909 förskottsvis utgifna belopp af 750 kronor, jämväl löncfyllnad
med enahanda belopp för första halfåret 1910.
Härvid borde man dock enligt min mening icke stanna. Jag erinrade,
att för Engblom, hvilken vore född år 1857 och icke underkastat
sig 1907 års pensionslag, ännu återstode 12 år innan han uppnådde
den för honom gällande pensionsålder af 65 år, och att han därförinnan
ej vore skyldig att afgå från tjänsten. Därest det af Eders
Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslag till ny lönereglering för
fångvårdsstyrelsen godkändes och Engblom inginge på den nya staten,
hvilken skulle tillämpas från och med år 1911, blefve visserligen nya
pensionslagen å honom tillämplig, hvarmed för honom inträdde skyldighet
att afgå från tjänsten, om han, efter att under fem på hvarandra
följande år i följd af sjukdom varit ur stånd att tjänstgöra, funnes vara
för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Men af denna anledning
kunde Engblom ej komma att lämna sin tjänst förr än den 1 juli 1912,
och äfven om han fortfarande blefve af sjukdom hindrad att sköta tjänsten,
vore därmed icke gifvet, att han kunde anses vara för framtiden oförmögen
till tjänstgöring. Under förutsättning att Engbloms hälsotillstånd
ej förbättrades, vore det sålunda antagligt, att behofvet af lönefyllnad
åt vikarie å kassörstjänsten i fångvårdsstyrelsen komme att fortfara
under en längre tid. Vid sådant förhållande och då det å styrelsens
stat uppförda anslag till vikariatsersättningar m. m. framdeles lika litet
som hittills kunde antagas lämna tillgång till de erforderliga medlen,
syntes det lämpligt, att åt den ifrågasatta framställningen till Riksdagen
gåfves den omfattning, att medgifvande erhölles att äfven för tiden
efter den 30 juni 1910 för ifrågavarande ändamål anlita förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll. Hvad anginge beloppet af den lönefyllnad,
som för denna tid borde bestås, fann jag någon ökning i den
5
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 84.
senast beviljade ersättningen ej under år 1910 böra ifrågakomma, men
därest ny stat för fångvårdsstyrelsen med förhöjda aflöningar komme
att tillämpas från och med år 1911, syntes mig ny reglering af nämnda
vikaries aflöning äfven böra ske. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag
till stat skulle till fångvårdsstyrelsens kassör utgå — utom ålderstillägg
— 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 300
kronor i ortstillägg eller tillhopa 4,000 kronor. Då vikariens förutvarande
aflöning 2,700 kronor utgjorde omkring Va af Engbloms begynnelseaflöning
enligt den gällande staten 3,000 kronor jämte extra
lönetillägg 450 kronor, ansåg jag vikarien efter nya statens ikraftträdande
böra aflönas med I * * 4/s af tjänstens till 4,000 kronor höjda begynnelseaflöning
eller således med 3,200 kronor; till lönefyllnad utöfver tjänstgöringspenningarna
1,500 kronor skulle sålunda erfordras 1,700 kronor årligen.
Då emellertid förhållandena kunde tänkas blifva sådana att lämplig vikarie
icke kunde erhållas eller kvarhållas vid vikariatet med mindre fyllnad
bereddes honom med belopp motsvarande hela lönen jämte ortstillägg,
borde lönefyllnaden få stiga intill 2,500 kronor om året, motsvarande
208 kronor 33 öre i månaden.
1 enlighet med min, på hvad jag sålunda anfört stödda hemställan
beslöt Eders Kungl. Maj:t hos Riksdagen begära medgifvande, att från
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll finge utgå lönefyllnad
till Engbloms vikarie ej blott för tiden till den 1 juli 1910 med 125
kronor för månad utan äfven, därest Engblom erhölle fortsatt tjänstledighet
för sjukdom, med 125 kronor för månad under senare halfåret
1910 samt därefter med högst 208 kronor 33 öre för månad.
I sitt svar å denna Eders Kungl. Maj:ts framställning har Riksdagen
förklarat sig icke hafva något annat att erinra mot densamma,
än att Riksdagen ansåge det mindre lämpligt att redan då fastställa beloppet
af den lönefyllnad, som efter utgången af år 1910 skulle utbetalas
till vikarien å ifrågavarande tjänst. Den i ärendet förebragta utredningen
syntes nämligen icke utesluta möjligheten att jämväl efter 1910
års utgång erhålla lämplig vikarie för en lönefyllnad af 125 kronor för
månad. Vid sådant förhållande och då det ännu vore ovisst, huruvida
den ordinarie kassören och bokhållaren komme att ingå på den nya
lönestaten eller kvarstå å den gamla, syntes det Riksdagen, som om,
åtminstone tills vidare, anvisandet af de medel, som efter år 1910 kunde
erfordras för att uppehålla ifrågavarande tjänst, borde få bero på för
nyad
ompröfning.
Riksdagens
beslut 1910.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ny framställning
af
fångvårdsstyrelsen.
0 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.
Riksdagen har sålunda bifallit propositionen endast såvidt angår
tiden till 19io års slut.
I anledning af den utgång, frågan sålunda erhöll vid förra årets
Riksdag, och sedan Eders Kungl. Maj:t den 23 juni 1910 beviljat
Engblom förlängd tjänstledighet för sjukdom under ett år från och med
den 1 juli 1910, har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 21
december 1910 åter anmält frågan om ersättning till Engbloms vikarie.
Fångvårdsstyrelsen finner billigheten fordra, att tjänstförrättande
kassören och bokhållaren R. af Winklerfelt, som, efter hvad styrelsen
upplyser, allt sedan den 1 februari 1908 på tillfredsställande sätt uppehållit
tjänsten, efter 1911 års ingång komme i åtnjutande af höjning
i vederlaget för densamma. Dessförutan vore han för öfrigt ej villig
att fortfarande kvarstå vid förordnandet, helst de vid vissa fångvårdsanstalter
nyinrättade assistenttjänsterna, hvilka han med visshet om
framgång skulle kunna söka, aflönades med 2,800 kronor, hyresersättning
inräknad, och detta å billigare ort än Stockholm. Största svårighet
syntes också möta att under de förhållanden, som inträdde med år 1911,
erhålla annan kompetent vikare för den ersättning, som hittills utgått.
Vidare meddelar styrelsen, att af Winklerfelt i eu till styrelsen
ingifven framställning anhållit, att styrelsen ville för befattningens
uppehållande efter år 1910 bereda honom ersättning motsvarande hela
den för tjänsten från och med innevarande år bestämda begynnelseafiöning
4,000 kronor, men att han sedermera förklarat sig för år 1911
åtnöjas med eu ökning af 500 kronor i den honom för år 1910 medgifna
vikariatsaflöningen eller sålunda med en aflöning i allt af 3,200
kronor, utgörande enahanda belopp som det i Eders Kungl. Maj:ts
nämnda proposition för tiden efter år 1910 för honom beräknade.
Oafsedt den nuvarande vikariens sålunda afgifna förklaring vore det
dock, enligt fångvårdsstyrelsens mening, på de i propositionen angifna
skäl önskvärd!, att Eders Kungl. Maj:t, i händelse af behof, kunde för
tjänstens uppehållande anvisa högre belopp intill begynnelseaflöningen
enligt den nya staten.
Efter att slutligen hafva erinrat, att Engblom numera förklarat
sig vilja ingå på den nya lönestaten, hemställer fångvårdsstyrelsen, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att under
Engbloms fortsatta tjänstledighet för sjukdom lönefyllnad- till hans
vikarie finge för tid efter år 1910 af Eders Kungl. Maj:t i mån af behof
anvisas med högst 208 kronor 33 öre för månad.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.
I underdånigt utlåtande, som i anledning af denna fångvårdsstyrelsens
framställning infordrats från statskontoret, liar framhållits, att,
ehuru Engblom ingått på den nya lönestaten för fångvårdsstyrelsen
och därigenom blifvit underkastad bestämmelserna i nya pensionslagen,
det dock icke för närvarande kunde bedömas, hur länge hans tjänst
komme att behöfva uppehållas af vikarie, då nämligen Engblom blott
därest lian enligt läkarintyg funnes vara för framtiden oförmögen till
tjänstgöring vore skyldig att den 1 juli 1912 afgå från tjänsten. Då
emellertid Engbloms vikarie förklarat sig åtnöjas med en aflöning för år
1911 af 3,200 kronor eller 500 kronor mera än han för år 1910 uppburit,
har det synts statskontoret, som om anledning knappast förelåge att
för närvarande åt vikarien, hvilken nu uppbure tjänstgöringspenningar
med 1,500 kronor för år, af Riksdagen äska större lönefyllnad än
1,700 kronor för år.
Statskontoret har alltså hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte
utverka Riksdagens medgifvande till att den vikarie, som uppehölle
Engbloms tjänst under denne för sjukdom beviljad tjänstledighet, finge
från 1911 års ingång och tills vidare så länge förordnandet varade från
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll åtnjuta aflöningsfyllnad
med 1,700 kronor för år.
Att vikarien å ifrågavarande befattning jämväl för tiden efter år
1910 måste beredas ersättning utöfver tjänstgöringspenningarna, hvilka
numera uppgå till 1,500 kronor om året, torde vara gifvet. Det af
fångvårdsstyrelsen och statskontoret i sådant hänseende förordade belopp
af 1,700 kronor årligen synes mig ock under närvarande förhållanden
skäligt. Framdeles kan det väl befinnas otillräckligt, men då för innevarande
år vikarie kan erhållas för sagda ersättning och, på sätt statskontoret
antydt, Engbloms ingående på den nya aflöningsstaten öppnat
möjlighet för att hans sjukdom, därest den fortfar, dock icke skall
mera än under ytterligare 1 1, år nödvändiggöra tjänstens uppehållande
genom vikarie, anser jag lika med statskontoret det ej vara skäl att nu
för vikarien ifrågasätta högre aflöningsfyllnad än den nämnda.
Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva,
att till den vikarie, som uppehåller Engbloms befattning under
honom för sjukdom beviljad tjänstledighet till den 1 juli 1911 och
jämväl under fortsatt ledighet, som af samma anledning kan blifva Engblom
beviljad, må för tiden från och med år 1911 tillsvidare från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll utgå aflöningsfyllnad med
ettusensjuhundra kronor för år.
Statskontoret.
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 84.
Till denna al statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Körningen godt
lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig
proposition af den lydelse, bilagan vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAQ, 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1911:65 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl Maj.ts ''proposition till Riksdagen angående aflöningsfyllnad åt vikarien för tjänstledige kassören och bokhållar s. 7 i texten
- SU 1911:18 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående aflöningsfyllnad åt vikarien för tjänstledige kassören och bokhållaren i fång s. 1 i texten