Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående flottning af skog salster i gränsfloderna Torned och Muonio samt lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän jlottled den 30 december 1880

59 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 54 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:100, Med förslag till lag angående flottning af skog salster i gränsfloderna Torned och Muonio samt lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän jlottled den 30 december 1880

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

1

Nr 100.

KungI. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående flottning af skog salster i gränsfloderna

Torned och Muonio samt lag angående ändrad lydelse af

14 § i förordningen om allmän jlottled den 30 december

1880; gifven Stockholms slott den 2.9 mars 1912.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och

Muonio; och

lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flottled

den 30 december 1880.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Gast. Sandström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 75 käft. (Nr 100.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Förslag

till

Lag

angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.

Med upphäfvande af lagen angående flottning af skogsalster i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland den 30*

december 1893, förordnas härigenom:

Under förutsättning att nedanstående stadga angående flottning af

skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio jämväl äger giltighet i

Finland äge Konungen förordna, att densamma skall här i riket lända till

efterrättelse:

Stadga angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.

§ I
I

gränsfloderna må enhvar af de båda gränsstaternas undersåtar på

sätt och villkor, som här nedan sägs, låta flottgods framflyta.

§ 2.

Alla de, som i gränsfloderna låta flottgods löst framflyta, vai’e pliktiga

och berättigade att i gemensam flottning deltaga och skola för sådant

ändamål utgöra en förening, som genom sin styrelse i allt ombestyr flottningen.

Jordägare vare dock för det husbehofsvirke, som han framflottar,

fri från deltagande i gemensam flottning och därmed förenad kostnad,

därest virket kan framföras utan hinder för flottningen af öfrigt flottgods.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

O

§ 3.

Flottgods, som flottas under första sommaren efter virkets afvikning,

må flottas obarkadt.

Virke, hvars flottning icke kan fullbordas under första sommaren

efter dess afverkning, skall afbarkas.

Afbarkning må icke så verkställas, att barken kan nedkomma i

flottleden.

§ 4.

Utan särskild tillåtelse må de, som ombesörja flottningsarbete, äga

tillträde till stränderna, där sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande är af nöden. Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng,

plantering eller andra ägor, hvilka kunna däraf skadas, må dock ej tagas,

om tillträde till stränderna annorledes kan utan väsentligt hinder eller

uppehåll beredas.

För skada och kostnad, som genom anläggning eller åtgärd för flottleden

eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen

vållas, skall af flottningsföreningen gäldas ersättning; dock vare den, som

framför flottgods i sammanbundna flottar, ansvarig för ersättning för den

.skadegörelse, som däraf förorsakas.

§ 6.

Erfordras för flottledens anordnande, utvidgning eller förbättrande,

att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för flottningen begagnas, skall

i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldighet att afstå

hvad nödigt är afgöras på sätt, som angående sådant afstående för allmänt

behof finnes stadgadt inom det rike, hvarest det för ändamålet erforderliga

området är beläget.

O O

§ 7.

Fordrar någon i annat fall, än det i § 6 nämnda, ersättning för

skada eller kostnad, varde, där han det äskar, frågan efter syn och uppskattning

pröfvad af tre ojäfviga skiljemän, af hvilka en utses af hvardera

parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Uraktlåter den, emot

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 100.

hvilken anspråket väckes, att inom tio dagar efter anmaning utse skiljeman,

eller kunna de utsedda ej förena sig om valet af den tredje, äge

i stad rätten och å landet domaren eller kronolänsmannen i den ort,

där skadan timat, att på ansökan af den, som väckt anspråket, verkställa

valet.

Part, som ej åtnöjes med skiljemännens dom, vare obetaget att draga

saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer inom

nittio dagar från det skiljemännens beslut blifvit honom tillställdt; dock

må skiljemännens dom genast gå i verkställighet, där ej vederbörande rätt

eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

I skiljemännens beslut skall lämnas tydlig hänvisning om hvad den

missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning.

Vill den, som fordrar ersättning, hellre genast anlita domstol än

skiljemän, stånde det honom fritt.

§ 8.

Det åligger flottningsföreningen att vidmakthålla de till farleds betryggande

eller i öfrigt till skydd emot skada genom flottningen anordnade

eller föreskrifna byggnader, hvarjämte flottningsföreningen tillika med

andra flottande äro pliktiga undanrödja af flottgods åstadkommet hinder

i farled.

Fullgöra de flottande ej sina skyldigheter i förevarande hänseende,

äge Konungens befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören i

Uleåborgs län, hvar å sin sida om riksgränsen, tillhålla de flottande att

afhjälpa hvad försummats eller undanrödja hinder, vid äfventyr att sådant

eljest på deras bekostnad verkställes.

I trängande fall må den, som af försummelse eller hinder, hvarom

i denna paragraf sägs, kan lida omedelbart men, själf äga vidtaga på de

flottandes bekostnad nödig åtgärd till skydd för egendom eller till förekommande

af befaradt hinder, sedan åtgärdens nödvändighet vid syn vitsordats

af vederbörande kronofogde eller länsman.

§ 9.

År för flottleds anläggning, utvidgande eller förbättrande anläggning

eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares

eller annans rätt inverka, och har denne ej därtill samtyckt, ankomme på

Konungens befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören i Uleåborgs

län att till anläggningen eller åtgärden gifva lof.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

5

§ 10.

Det tillkommer Konungens befallningshafvande i Norrbottens län

och Guvernören i Uleåborgs län att utse hvar sitt ombud, hvilka hafva

att vid flottningsföreningens och dess styrelses sammanträden närvara och

därvid deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten. Dessa ombud skola

bevaka det allmännas bästa och tillse, att föreningen iakttager gifna föreskrifter.

Vederbörande länsstyrelser äga äfven förordna hvar sin revisor att

tillsammans med föreningens revisorer granska räkenskaperna. Revisionsoch

årsberättelserna skola årligen öfverlämnas till länsstyrelserna.

§ 11-

Det åligger flottningsföreningen att för hvarje kommun, som af

flottleden beröres, utse ett ombud, till hvilket vederbörande rättsägare

hafva att hän vända sig i frågor rörande genom den gemensamma flottningens

bedrifvande åstadkommen skadegörelse eller förorsakadt intrång.

§ 12-

Virke, för hvilket enligt särskilda bestämmelser viss afgift skall erläggas,

innan det från respektive land får utföras, skall af flottningsföreningen

före dess öfverlämnande till ägaren anmälas till vederbörande

myndighet.

§ 13.

Flottningsföreningens samtliga utgifter fördelas mellan dess medlemmar

i förhållande till den virkesmängd, hvar och en under året haft i

flottleden, och i öfrigt enligt de grunder, som uti för flottningsföreningen

fastställda stadgar närmare angifvas.

§ 14.

Den, som önskar å gränsälfvarna framföra skogsprodukter i fasta

flottar, vare därtill berättigad, om så kan ske utan hinder för annans

flottning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

§ 15.

Virkesägare, som bryter emot i § 3 gifna föreskrifter angående virkes

afbarkning, böte 30 till 50 öre eller 40 till 70 penni för hvarje klamp.

öfverstänges gränsfloden eller är någon eljest vid flottning genom

uppenbar vårdslöshet vållande till skada, hinder eller uppehåll för annan,

straffas den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med böter

från och med tio till och med femhundra kronor eller från och med fjorton

till och med sjuhundra mark. Förbrytelse åtalas vid domstolen i den ort,

där den tiinat; men är förbrytelsen begången af det ena landets undersåte

i det andra och finnes ej förbrytaren i det land, där förbrytelsen

blifvit föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstolen i

den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett.

Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen

vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar

eller ock vid domstol i den ort, där svaranden bor.

Böter, som enligt denna stadga utdömas, skola tillfalla till hälften

statsverket i hvartdera gränslandet.

§ 16.

Inbördes förhållandet mellan flottningsföreningens medlemmar bestämmes

genom stadga (reglemente), som Konungens befallningshafvande

i Norrbottens län och Guvernören i Uleåborgs län gemensamt på de flottandes

förslag fastställa.

Innan sådan stadga blifvit fastställd, må ej flottgods löst framföras

i gränsälfvarna.

§ 17.

Visar sig, att underhållet af flottleden försummas, att fastställda ersättningar

till amortering af kostnaderna för flottledens iordningsställande

ej gäldas eller att flottningen ej ordentligt besörjes, sammankalle Konungens

befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören i Uleåborgs

län de flottande till gemensamt sammanträde och ankomme då på särskild

pröfning, om och med hvad villkor flottning af löst virke i vattendraget

vidare må tillåtas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flottled

den 30 december 1880.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen om allmän flottled

den 30 december 1880 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Hvad i denna förordning är föreskrifvet äger icke tillämpning på

gränsfloderna Torneå och Muonio. Ej heller gäller det eljest i fråga om

framförande af flottgods i sammanlagda flottar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 22 juni 1,911.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Peteksson,

Hederstiekna,

SWARTZ,

grefve Hamilton, *

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde departementschefen statsrådet Petersson i underdånighet:

»För ordnandet af frågan om flottning i gränsfloderna mot Finland

atgats af en svensk-finsk kommitté förslag till flottningsstadga 1884. Sedan

vissa ändringar och omarbetningar skett, blef förslag till lag i ämnet

framlagdt för Riksdagen och af denna antaget, hvarefter den 30 december

1893 promulgerades lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland. Denna lag

skulle träda i kraft från den dag, Konungen bestämde. Afsikten var, att

tiden för ikraftträdandet, densamma för båda länderna, skulle bestämmas

genom deklaration, utväxlad mellan ländernas regeringar. Sådan deklaration

har emellertid ej kommit till stånd och lagen har förty aldrig trädt

i kraft.

Sedermera uppkom fråga om flottning af löst virke i gränsfloderna

— nyssberörda lag af den 30 december 1893 afsåg flottning i fasta flottar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 100. 9

— och för behandling af denna fråga tillsattes 1908 en svensk-rysk kommitté.

Denna kommitté aflämnade 1910 förslag till stadga i ämnet jämte

betänkande med motiv, och häröfver hafva yttranden inhämtats från Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, domänstyi-elsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.»

Efter att hafva redogjort för det hufvudsakliga innehållet af såväl

berörda förslag och betänkande, hvilket sistnämnda skulle såsom bilaga

fogas vid detta protokoll, som ock de afgifna yttrandena anförde föredraganden

vidare:

»Då det föreliggande förslaget såsom innehållande civilrättsliga bestämmelser

skall föreläggas Riksdagen, bör jämlikt 87 § regeringsformen

lagrådets utlåtande öfver förslaget inhämtas. Dessförinnan torde emellertid

några fullständiganden böra göras.

Sålunda bör i sammanhang med att förslaget blifver lag den förutnämnda

lagen af den 30 december 1893 upphäfvas.

Vidare bör, då den föreslagna stadgan är byggd på förutsättning

af samtidig giltighet i Sverige och Finland, det från Sveriges sida tillses,

att den härstädes hvarken träder i kraft tidigare eller upphör att gälla

senare än i Finland. Med hänsyn härtill och då frågorna om stadgans

ikraftträdande och dess eventuella upphörande i de båda länderna böra

blifva föremål för förhandlingar mellan ländernas regeringar, har jag ansett

nödig en bestämmelse, hvarigenom stadgans giltighet i Sverige göres

beroende af Konungens därom meddelade förordnande.

Då dessa fullständigande bestämmelser afse allenast Sveriges vidkommande,

torde de emellertid icke lämpligen böra införas i själfva den

föreslagna stadgan, enär denna är afsedd att kunna oförändrad antagas i

båda länderna.

Utom hvad nu nämnts torde slutligen såsom en följd af förslaget,

därest detta varder lag, ett tillägg böra göras till förordningen om allmän

flottled den 30 december 1880, hvilken i allmänhet innehåller bestämmelser

om fiottningen af löst gods i rikets vattendrag. Då nämligen den

föreslagna stadgan, enligt hvilken dylik flottning skulle få äga rum uti

ifrågavarande gränsfloder, är afsedd att beträffande dessa ersätta nyssnämnda

förordning, synes nödigt att i denna införes uttryckligt stadgande,

att den ej äger tillämpning å gränsfloderna mot Finland.

I enlighet med hvad jag nu anfört har jag låtit upprätta dels förslag

till lag angående flottning af skogsapel’ i gränsfloderna Torneå och

Muonio, hvilket innefattar den af kommitterade föreslagna stadgan och

de af mig ofvan först angifna fullständigande bestämmelserna, dels ock

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 15 höft. (Nr 100.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

förslag till lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän

flottled den 30 december 1880.»

Föredraganden hemställde härefter, att öfver berörda båda förslag,

lydande på sätt bilagor vid detta protokoll utvisa, lagrådets yttrande måtte

för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler infordras genom utdrag

af protokollet.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna

bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

11

Bilaga.

»Betänkande angående ordnandet af flottningen i gränsälfvarna

Torneå och Muonio.

Allmän utredning.

Gränsälfven benämnes Köngämä älf i sitt öfre lopp från sjön Kilpisjärvi Historik och

ned till omkring 12 km. ofvan Karesuando kyrka, där från finsk sida bi- &es*r’/nm0

floden Lättasjoki och från svensk biflödet Ainaliälf upptagas, därifrån

Muonio älf ned till Lappea, hvarest från svensk sida Torne älf infaller i

gränsälfven, samt därifrån till hafvet Torne älf.

Sedan lång tid tillbaka hafva gränsälfvarna användts såsom flottleder

för sågtimmer och tjära samt i nedre loppet äfven för sågadt virke från

invid eller i närheten däraf belägna, numera utan nämnvärd betydelse varande,

såginrättningar, af hvilka de största voro Svansteins såg på svenska

sidan och Kristinebergs såg vid Tenkeliö älf på finska sidan. Särskilda

bestämmelser rörande flottningens bedrifvande i gränsälfvarna hafva icke

varit gällande, förutom hvad därom föreskrifves i kungörelser, utfärdade

dels af Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län den 12 april 1864,

dels af Guvernören öfver Uleåborgs län den 22 april samma år, i hvilka,

med hänsyn till 5 art. i 1810 års gränsregleringstraktat rörande skydd

för fisket, vid visst vite förbjöds därförut använda transportsätt att låta

skogseffekter utan att vara sammanbundna i flottar löst framflyta med

strömmen. Visserligen har, hvad Sverige beträffar, den 30 december 1893,

utfärdats »lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan

Konungariket Sverige och Storfurstendömet Finland», hvilken lag skulle

träda i kraft från den dag Konungen komine att bestämma, men har på

förekommen anledning sådan dag icke bestämts. Äfven i denna lag var

grundprincipen, att lös flottning af skogsalster icke annat än i vissa undantagsfall

finge ske i gränsälfvarna. Förslag till förenämnda lag uppgjordes

år 1884 af en kommitté af svenska och finska män, tillsatt af gränsländernas

respektive regeringar, hvilken kommitté hade att »efter anställande

af undersökningar utarbeta förslag ej mindre till nya för Finland och

Sverige * gällande bestämmelser rörande flottning af skogsalster i Torne och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

den del af Muonio älf, som utgör gräns mellan Finland och Sverige, än

äfven till öfverenskommelse angående verkställande i berörda vattendrag

af rensningar och byggnader till flottningens underlättande».

Flottning i gränsälfvarna bedrifves numera i afsevärdt större utsträckning

än under den tid förenämnda kommitterade efter undersökning

utarbetade sitt förslag till flottningsstadga och torde, under förutsättning

af rationellt flottningssystems införande, hvarigenom de, i jämförelse med

förhållandena i andra likartade vattendrag, särdeles höga flottningskostnaderna

i de begge gränsälfvarna kunde nedbringas, virkestillförseln komma

att framdeles än mera ökas. •

Flottning af till husbehof ej afsedt sågtimmer eller därmed jämförligt

virke har icke annat än i enstaka undantagsfall ägt rum i Muonioälf

ofvan Jerisjokis inflöde, omkring en kilometer ofvanför Muonioniska kyrka

på finska sidan, och torde, med hänsyn till den jämförelsevis ringa skogstillgången

därofvan, äfven för framtiden flottning endast i mindre omfattning

vara att därstädes emotse. Gränsälfvens längd till hafvet från Jerisjokis

inflöde uppgår till omkring 290 km.

I sitt lopp ned till föreningen med Torne älf vid Lappea bildar

Muonio älf ett flertal större och mindre forsar, af hvilka Muonioforsarna

äro de största; dessa äro för närvarande svårtrafikabla såväl med båt som

med fasta virkesflottar, hvaremot lös flottning däri försiggår utan afsevärda

svårigheter. Bland öfriga forsar ofvan samraanflödet med Torne älf märkas

Kangoskoski, Areankoski och Lappeaforsarna, samtliga ej nämnvärdt hinderliga

för vare sig lösflottning eller flottning i fasta flottar. Ifrågavarande

del af Muonio älf, omkring 120 km. lång, begränsas i regel af höga, till

större del skogbeväxta stränder och framflyter med stor hastighet, erbjudande

anmärkningsvärdt god trafikled för skogsalsters framförande. Endast

en sträcka af betydenhet med låga och odlade eller gräsbevuxna stränder,

hvilka kunna utsättas för skador af löst flytande virke, finnes i denna del

af vattendraget, nämligen å finska sidan vid Kolari.

Ej heller öfre delen af Torne älf ned till finska Pello, omkring 50

km., erbjuder från flottningssynpunkt afsevärda svårigheter, då värdefullare,

låga ängs- eller odlingsmarker i regel icke finnes och då strömdraget är

godt. Härifrån ner emot Mariosuando, omkring 40 km., är älfven delvis

god som flottled, delvis bredare med lugnt, föga strömrikt vatten samt

begränsad af lägre, gräsbärande stränder.

Älfvens nedre del från förenämnda Mariosuando till hafvet, omkring

80 km., går till öfvervägande del mellan låga, bördiga stränder, hvilka vid

högflod delvis sättas under vatten. Älffåran är betydligt bred, ända till

2 å 3 km., och omsluter flerstädes ett stort antal större och mindre, rikt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

gräsbärande och värdefulla holmar. De stora, sjöliknande »selen» eller

lugnvattnen äro afbrutna af kraftiga, lör båtfart och i viss grad äfven för

flottning hinderliga forsar, bland hvilka, förutom förut nämnda Lappea,- forsarna vid de begge hufvudälfvarnas sammanflöde, märkas Valkeakoski,

Kattilakoski, Matkakoski samt Jylhäkoski vid Kukkola; de tre sistnämnda

äro för flottningen, synnerligast i fasta flottar, afsevårdt hinderliga..

Af ålder hafva gränsälfvarna sommartid användts såsom befolkningens

så o-odt som enda kommunikationsled, i det att samfärdseln skett båtledes,

uppför älfven medelst båtarnas stak ning längs efter stränderna, nerför

älfven medelst rodd, då båten i regel styrts midt i strömfåran. I den

mån odlingen gått fram och vägar byggts efter stränderna, har älfvarnas

stora betydelse såsom trafikled alltmer aftagit, oaktadt de dock ännu äro

på vissa sträckor, synnerligast i deras öfre lopp, såsom kommunikationsleder

af särdeles vikt. På finska sidan finnes numera landsväg uppefter

hela älfven till Palojoensuu, omkring 50 km. ofvan Muonioniska

kyrka, och på svenska sidan till Areanvara. Vägarna följa dock icke alltid

i närheten af älfven, utan gå sträckvis afsevärdt långt därifrån såsom på

finska sidan mellan Pello och Kolari samt delvis mellan Akäsjoki och

Muonioniska, äfvensom på svenska sidan mellan Kengis och Areanvara.

På dessa delar är älfven fortfarande de efter stränderna boendes enda samfärdsväg.

Af betydelse är sålunda, att, synnerligast dels å dessa senast

angifna sträckor, dels å älfven ofvan de orter, där landsvägarna sluta, samfärdseln

båtledes ej genom flottningsåtgöranden förhindras. _

Angående fisket, som i afsevärd omfattning bedrifves i gränsälfvarna,

synnerligast i Torneälfvens nedre del, hänvisas till särskild härefter intagen

utredning, afgifven af Svenska representanten för fisket, kommissionsleda

moten Fil. Doktor Trybom. , ...

Det flottgods, som nedlägges i vattendraget, frainköres endast till

mindre del direkt till hufvudälfven, då större delen tillföres flottleden genom

tillsläppning från biflödena, af hvilka ett flertal, delvis af afsevärd

längd och betydligt timmerförande, äro flottbargjorda. _

De mest betydande biflottlederna äro från svensk sida Merasjoki,

Parkajoki, Ylinen och Alainen—Kihlangijoki, Kaunisjoki, Torne älf, Tupojoki,

Pentäsjoki, Kuitasjoki eller Svansteins flottled, Juovojoki och Puostijoki

samt från finsk sida Utkujoki, Jerisjoki, Särki- eller Kangosjoki, Pakajoki,

Äkäsjoki, Niesajoki, Yllisjoki, Naamijoki och Tenkeliöälf.

Såsom förut nämnts framföres flottgodset i s. k. fasta flottar uti hela Flottning ms

oränsälfven utom i Muonioforsarna, i hvilka flottning af fasta flottar icke

utan särskild svårighet kan äga rum, i följd hvaraf virket här med vederbörligt

tillstånd släppes fritt och hopsamlas i särskilda msamlingsbommar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

IHndrJr(''Vli''r de.t saramanbindes till flottar. Det virke, som afverka^

till biflödena, flottas i dessa löst till mynningarna, där det mottages i anordnade

timmermagasin och flottlägges för vidare transport på gränsaltven.

Vid flottläggningen förfares på följande sätt:

Omkring 100—125 stockar sammanbindas med vidjor och tvärslå*?

åt smalare, oftast björkstammar, »kaski» och »ranka», till en s. k. »laska»

hvarefter fyra sådana på liknande sätt hopfogas till en större 15 å, 20

meter bred och 70 å 75 meter lång flotte, »kuta» eller »telki». »Lautan»

framflyter med strömmen och styres med på, särskildt därtill tillredda,

stubbar fastsätta långa åror, groft tillyxade af smärre träd. Ofvan större

forsar såsom Vuoendo och Matkakoski samt Jylhäkoski, söndertages flotten

och hvarje »laska» nedföres för sig genom forsen, hvarvid särskildt, med

ifrågavarande fors förtroget hjälpmanskap anlitas. Under det att den vaniga

besättningen på en »kuta» utgöres af fyra man, användes sålunda vid

hvarje »laskus» nedförande genom de större forsarna 6 ä 8 man, af hvilka

hjälpmanskåpet, efter det flotten nedkommit genom forsen, återvänder till

ess början för nedförande af nästa »lasku». Sedan samtliga »laska» passerat

forsen, sammanfästas de åter till en större flotte och färden fortsättes

till nästa fors. Ofvanför dessa större forsar, utför hvilka flottarna

endast i skilda delar kunna nedföras, ligger tidtals ansenlig mängd

flottar under väntan på hjälp för deras nedförande. Härstädes, äfvenså

nedanför^ forsarna, där de skilda flottdelarna åter sammanföras till större

flottar, åstadkommes genom tramp, ofta under större delen af sommaren

atsevärd skadegörelse på de gräsbevuxna stränderna.

Till hvarje större flottes, »kuta», hopbindande beräknas åtgå omkring.

250 »ranka» eller »kaski» med ett anskaffningspris af 7 öre pr st

4,000 vidjor » > » , 1 » » »’

ar°r . > » » »1 kr. » »

lo årställningar af rötter » » » » Q: so » »

Arbetskostnaden för hopbindning in. in. beräknas till omkring .

17

40

16

8

50

kr.

j>

kostnaden för timrets anbringande i en »kuta» uppgår sålunda till omkring

141 kronor (181: 96 fm.), motsvarande, då »lautan» innehåller omkring 450

stockar, eu _ kostnad per stock af omkring 30 öre (42 penni). Förutom

ersättning till de fyra flottkarlarna för flottens förande till hafvet, tillkommer

dessutom extra kostnad, dels för aflöning af erforderligt hjälpmanskap

i de större forsarna, dels för anskaffande af ytterligare »ranka»

och vidjor till nödiga reparationer och till de skilda »lasku’s» hopfogande,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls nåd. proposition Nr 100.

15

sedan de nedkommit genom förr omnämnda större forsar. Flottningsmetoden

blir särdeles dyrbar ej blott i anledning af sammanbindningskostnaderna

utan äfven på grund däraf att nedtransporterandet till kusten

oftast drar afsevärd tid, då på de stora lugnvattnen i älfvens nedre delar

äfven den obetydligaste motvind fördröjer flottarnas fortkomst dagar och

veckor; årorna användas nämligen icke för flottarnas framdrifvande, endast

för deras styrande.

Då en lång stock är lättare att sammanbinda i flotten än motsvarande

längd fördelad i två stockar, hugges virket i allmänhet i en längd,

så långt trädets timmerdugliga stam medgifver. I följd häraf inverkar

flottningsmetoden menligt på virkets framkomlighet i biflödena, enär de

långa timmerlängderna fördröja och fördyra flottningen däri samt öka

kostnaderna för vattendragens reglering, då under nu rådande förhållanden

däri erfordras starkare och vidlyftigare byggnader, större spardammar m. in.

i jämförelse med hvad skulle kräfvas, om timret apterades i lämpligare

sågstockslängder. Flottningsarbetet i biflödena fördröjes äfvenledes betydligt,

på grund af att virket ej direkt, såsom i andra flottleder är brukligt,

kan utsläppas i hufvudälfven, utan utsläppningen måste ske successivt,

allt eftersom flottbindningen inedhinnes vid utloppet. Under det att sålunda

flottningen i en del biflöden för närvarande kräfver eu tid af omkring

ett par månader, skulle samma flottgodsmängd vid lösflottningsförfarande

kunna utflottas på lika många veckor.

Flottgodsets framförande i fasta flottar på nu brukligt sätt förorsakar

afsevärdt ödslande af ung skog, i det att till vidjor,0tvärslanor och åror

årligen åtgå stora mängder buskar och ungträd. Ärliga åtgången vid

framflottning af 350,000 timmer kan beräkna utgöra

omkring 3,200,000 vidjor af björk och granbuskar,

» 170,000 6 k 8 meter långa slanor af björk- (och barr
skogs-)

u ngträd,

» 13,000 årämnen, af friska tall- och gran-ungträd.

Flottningsomkostnaderna per stock från nedan angifna ställen till

hafvet hafva i medeltal under senare år enligt uppgift uppgått till

från Kätkesuando c:a 25 km. ofvan Muonioforsarna . . 1,40 kr. — 1,94 fm.

» Muonionalusta...............1,25 » — 1,74 >

» trakten af Kihlangi.............l,io » — 1,53 »

> Lappea (Torne och Muonio älfvars sammanflöde) . 0,90 » — 1,25 »

» Matarengi (Tenkeliö älfs mynning).......0,67 > — 0,93 »

Tillverkningen af tjära har i orten på senare tider afsevärdt minskats,

hvadan flottning häraf numera endast sker i mindre omfattning. Tjär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

tunnorna flottas i fasta flottar ofta med ända till 400 a 600 tunnor i

hvarje.

Timmerflottningen pågår i gränsälfvarna hela sommaren från islossningen

till sent på hösten, hvarvid den dock utföres billigast och med

minsta svårighet under högvattentiden. Flottningsmanskapet utgöres dels

af ortens befolkning dels och hufvudsakligast af lösa arbetare från be^ge

länderna.

Enligt uppgift har i gränsälfvarna framförts följande antal stockar

under år 1904 .............. 325,540

» » 1905 .............. 274,094

» » 1906 .............. 324,083

» » 1907 .............. 393,280

» » 1908 .............. 305,955,

utgörande i medeltal årligen 324,590 timmer af i allmänhet större längder.

Sedan under senare år flera biflöden flottbargjorts, lär framdeles

kunna emotses ökad tillsläppning, hvilken än mer torde komma att afsevärdt

ökas, under förutsättning att flottningskostnaderna genom rationellt

ordnande af flottled och flottning minskas. Med hänsyn till för närvarande

utgående höga flottningskostnader kunna endast i undantagsfall träd, som

ej lämna större utbyte än ett timmer af 20 engelska fots längd och 7

engelska tums toppdiameter, ekonomiskt tillgodogöras ens så långt ner i

vattendraget som från skogstrakter i närheten af gränsälfven vid Lappea.

Flottnings- Gränsälfvarnas totala vattenområde omfattar enligt tillgängliga upp
°vii-kestill-

gifter omkring 30,320 kvadratkilometer, hvaraf öster om riksgränsen 13,870

gång. och väster därom 16,450 kv.-km.; i dessa silfror ingå dock icke Torne

flodområde tillhörande marker inom Sverige ofvan Junosuando, där älfven

delar sig och genom Tärendö älf afbördar en stor del af sitt vatten till

Kalix älf. Med frånräknande af de skogsfattiga områdena inom Enontekis

socknar i bägge länderna samt Juckasjärvi socken i Sverige beräknas nedre

landet upptaga inom Finland 852,000 och inom Sverige 757,000 har, af

hvilka områden respektive 430,000 och 333,000 har torde utgöras af produktiv

'' skogsmark. Statsskogarnas areal skogsproduktiv mark angifves i

Finland till 330,200 har och i Sverige till 137,100 har.

Kommissionen har sökt införskaffa kunskap om den årliga afkastning,

skogarna kunna anses lämna. Uppgift om skogarnas virkesinnehåll

och deras produktionsförmåga har dock i dessa nordliga bygder endast

närmelsevis kunnat lämnas, synnerligast rörande enskildes skogar.

Från vederbörande skogsstatstjänstemän har inhämtats nedanstående

approximativa uppgifter afseende den årliga skogsafkastning, som åtmin
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

stone under närmaste 20 år lärer vara att såsom flottgods emotse i gränsälfvarna,

under förutsättning att flottningsomkostnaderna genom rationellt

utnyttjande af flottleden nedbringas så, att äfven mindre virkessortimenter

ekonomiskt kunna tillvaratagas. Rörande svenska skogarna, hvilka till

öfvervägande del innehafvas af enskilda och i anledning däraf äro afsevärdt

mindre timmerförande än de finska, har lämnats uppgift ej blott å

beräknad sågtimmermängd utan äfven å den virkesmassa, som anses kunna

tillgodogöras såsom pappersmasseved eller dylikt, dels af toppändar dels

af ”mindre träd, hvilka från god skogsskötsels synpunkt höra komma till

afverkning. Utredning rörande detta senare slag af virke har icke erhållits

från finsk sida, i anledning hvaraf angifva virkeskvantiteter från

finska skogarna endast afse sågtimmer. För virkets sammanförande har

det reducerats till enheter om 10 engelska kubikfot i hvarje. Med hänsyn

dels till vattenhastigheten och andra på flottningen inverkande förhållanden,

dels till förekomsten af fiskeverk och ängsmarker har kommissionen

vid utredning rörande kostnaderna för flottledens anordnande och för flott—

ningens bedrifvande funnit lämpligt indela flottleden i tre omiåden och

angifves i följande tabell den virkesmängd, som beräknas att såsom årligt

medeltal under nämnda 20 ar komma att tillföras hvart och ett af de tre

Rottledsområdena.

Approximativt antal enheter.

Från Från Simma

Finland. Sverige. enheter.

Öfre området, gränsälfven ofvan Muonio och

Torne älfvars sammanflöde vid Lappea . . 141,000 110,000 251,000

Mellersta området, från och med Svenska

Torneälfs inflöde till lugnvattnet vid Mario
saari.

...... ........ 136,000 100,000 236,000

Nedre området, från och med sagda lugnvatten

till hafvet......... . . . . . 203,000 38,000 241,000

Summa 480,000 248,000 728,000

Å med ortsbefolkningen å ömse sidor gränsälfvarna samt med andra

intresserade för flottningens ordnande utlysta sammanträden, af kommissionen

under sommaren 1909 anordnade på olika platser efter älfvarna,

anhölls, att de närvarande ville uttala sig ej mindre rörande flottningen

såsom den hittills bedrifvits i gränsälfvarna, än äfven rörande de fördelar

eller olägenheter för strand-, vatten-, fiskeverks- och skogsägare m. fl.,

som vore att förvänta af ett i så afseende ändradt flottningssätt, att

virket skulle kunna få framflottas löst utan att sammanläggas i flottar.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 75 käft. (Nr 100.) 3

Uttalanden

från ortsbefolkningen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

o

A sammanträdena inhämtades i hufvudsak följande:

Såsom skäl mot förslag om tillåtelse till lösflottnincj anfördes:

Befolkningen befarade, att genom ändring i hittills brukliga flottningsmetod

i så afseende, att de i gränsälfvarna flottande skulle tillerkännas

rätt att låta flottgodset löst framflyta, afsevärdt hinder skulle

uppstå vid älfvarnas befarande med båt såsom af ålder varit brukligt;

synnerligast framhölls denna farhåga utaf befolkningen boende efter älfvens

öfre delar, där, i brist på landsvägar efter älfstränderna, hufvudsakliga

samfärdsvägen fortfarande utgöres af vattendraget, såsom å svenska

sidan ofvan Lappea vid Torne och Muonio älfvars sammanflöde samt å finska

sidan å vissa sträckor ofvan Pello, såsom mellan denna by och upp emot

Kolari och delvis mellan Äkäsjoki och Muonioniska. Man tänkte sig, att

utlagda ledboramar efter stränderna skulle utgöra hinder såväl för vanliga

färdsättet längs stränderna med roddbåtarnas stakande upp efter älfven,

som ock för båttrafiken tvärs öfver vattendraget. Äfven Törne stadsbor

hyste betänkligheter mot lösflottningen med hänsyn till den lifliga förbindelsen

mellan staden och östra fastlandet, förmedlad dels med ångfärja

dels med vanliga färjor och roddbåtar.

Vidare framhölls, att skadegörelse i stol- utsträckning kunde vara

att emotse saväl å låga ängsmarker som ock å de i älfven utbyggda fiskeverken,

hvilka man ej ville tro skulle kunna skyddas mot löst kringflytande

stockar, och då det upplystes, att virket på de stora lugnvattnen

i Torneälfvens nedre del antagligen komme att framföras i ringbommar,

befarades, att ringbommarna skulle kunna gä sönder i storm eller motvind

och flottgodset skingras samt förorsaka skada såväl i ena som andra

afseende!.

Under det att flottgodset vid framförande i fasta flottar icke barkades,

ansågo eu del strandägare, att det vid lösflottning vore nödvändigt

afbarka virket, innan det insläpptes i vattendraget, då i annat fåll barken

i forsar och genom stockarnas stötande mot hvarandra skulle afslitas och

följa med strömmen. Barkaflållet komme därvid att dels vid högvatten

föras upp på låga gräsmarker och vid vattnets fallande till skada för gräsväxten

bli kvarliggande därå, dels i lugnvattnen nedom forsarna sjunka till

älfvens botten såväl förorsakande uppgrundningar som ock blifva till men

för fiskeynglets utveckling, samt dels, flytande med strömmen, fastna på

utbyggda fiskeverk och således vid fiskets utöfvande blifva till hinder och

förorsaka kostnader.

Slutligen ville de, som önskade fasthålla vid nuvarande system, hafva

uttryckt, att flottning i lösa block skulle bli dyrare än i fasta flottar, enär

de ansåge, dels att. timret gifvetvis skulle draga längre tid att för sig

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

själft framflyta, — då det här och hvar fastnade efter stränderna och där

blefve kvarliggande kortare eller längre tid —, än om det i flottar styrdes

midt efter älfven, dels att bomledningar och andra behöfliga flottledsbyggnader

skulle betinga särdeles höga kostnader, hvilka genom vissa afgifter

för hvarje stock skulle amorteras.

För ändring i nuvarande sätt för flottning ens bedrifvande anfördes:

att befarad svårighet vid trafikens uppehållande i ledens öfre delar

icke kunde tillmätas afgörande betydelse, då lösflottningen i de delar af

vattendraget, hvarest största behofvet af roddtrafik längs efter älfven förefunnes,

torde kunna vara afslutad redan 2 å 3 veckor efter islossningen;

att ersättning för skadegörelse och intrång lättare skulle kunna erhållas

vid lösflottning, under förutsättning att flottningen utfördes genom

en flottmogsförening, hvilken, i likhet med hvad i allmänhet vore fallet i

såväl svenska som finska flottleder, ansvarade för all genom flottningens

förvållande förorsakad skada eller kostnad; sådan ersättning vore under

nuvarande förhållande svår att utfå, då hvarje virkesägare flottade för sig

och då det vore svårt leda i bevis, hvilken^ flottgods åstadkommit viss

skada, iföljd hvaraf de skilda virkesägarna gärna sökte undandraga sig

förpliktelser i detta afseende;

att skogsägare inom gränsälfvarnas vattenområde, såväl respektive

statsmakter som enskilde hemmansägare, genom lösflottningsförfarande,

hvilket antogs skulle kunna i afsevärd grad nedbringa flottningsomkostnaderna,

komme att tillföras betydlig vinst i ökade skogsvärden, enär

flottningskostnaderna alltid i sista hand betalades af skogsägarna, vare

sig virket försåldes å rot eller framkördes till vattendraget och där försåldes

;

att äfvenledes skogshushållningen komme att betydligt utvecklas, då

genom minskade flottningsomkostnader dels virke af smärre eller kvalitativt

sämre träd, hvilka med hänsyn till fordringarna för en god skogsskötsel

borde afverkas, men på grund af nuvarande höga omkostnader vore värdelösa,

skulle kunna ekonomiskt tillgodogöras, hvarigenom ej enbart skogsägarna,

utan, förutom det allmänna, äfvenledes ortsbefolkningen i ölrigt

tillfördes gagn på grund af ökade tillfällen till arbetsförtjänst. I detta

sammanhang påpekades ock den stora skadegörelse å och det betydliga

ödslandet med ungskog, som vore en följd af virkets sammanbindande i

fasta flottar, därvid årligen flera hundra tusen småträd förbrukades såsom

bindningsmateriel;

att, i motsats mot hvad från motståndarna till lösflottning framhållits,

mindre arbetsmanskap ansåges komma att erfordras än under nuvarande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

förhållanden, hvadan jordbrukets behof af arbetskrafter bättre skulle tillgodoses,

hvarjämte det af flera personer framhölls, att, då för närvarande

flottningsmanskapet på grund af motvind m. fl. orsaker, veckotals måste

förblifva overksamt, sådant förhållande vore för detsamma demoraliserande

;

samt att barken icke torde i afsevärd mängd affalla från flottgodset

under förutsättning, att virket icke kvarlåge i flottleden längre än under

första sommaren efter dess afverkning, hvarjämte, om barkaffall förorsakade

skada å ängar eller hinder vid fiskets utöfvande, sådan skada och

dylikt intrång borde kunna värderas och de, som åsamkats förlust, därför

erhålla ersättning.

Allmänna motiver.

De mest vägande skälen emot bibehållande af nuvarande flottningsraetod

i gränsälfvarna äro af ekonomisk art. Dels äro omkostnaderna för

flottningens bedrifvande för närvarande så höga, att i stort sedt ej annat

än jämförelsevis groft och mera värdefullt virke kan tillgodogöras från

flodområdets skogar, dels pågår flottningen hela sommaren och hösten ända

till älfvens isbildning, i följd hvaraf det flottade i allmänhet ej kommer

sågverk eller andra industriverk tillhanda förrän, i jämförelse med virke

från andra flottleder, så sent på året, att större ränteförluster uppstå, dels

slutligen kunna strand- och andra rättsägare efter vattendraget endast med

stor svårighet utbekomma dem skäligen tillkommande ersättningar för

genom flottningens förvållande åsamkad skada. Kommissionen anser, att

därest genom ändrad metod för flottningens bedrifvande dessa olägenheter

afsevärdt kunde minskas, utan att därvid åsidosattes strand- och andra

rättsägares efter vattendraget rättmätiga och skäliga anspråk på skydd mot

skada å egendom och lofligt näringsfång eller mot afsevärdt hinder i samfärdseln,

vore sådan ändring såväl för dessa nordliga bygders invånare

som för de bägge angränsande statsmakterna, med hänsyn till inom flodområdet

liggande statsskogar, af stor betydelse.

Kommitterade hafva under företagna resor längs vattendraget kommit

till insikt om, att gränsälfvarna med hänsyn till djup och lämplig strömstyrka

äro särdeles väl ägnade att regleras för virkesflottning i lösa block,

äfvenså att af sevärda hinder för sådan anordning icke förefinnas. Innan

kommittén öfvergår till utredning rörande approximativ kostnad för flottledens

anordnande och beräkning af samtliga flottningskostnader under

förutsättning af lösflottnings bedrifvande, vill kommittén dels upptaga till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

21

bemötande de mera betydelsefulla invändningarna mot nu föreslagna flottningsmetod,

dels påvisa fördelarna af ifrågasatta ändring.

Strandägarna invände emot ifrågasatt lösflottning, att det fritt framflytande

virket skulle åstadkomma väsentlig skadegörelse på efter stränderna

varande låga ängsmarker, såväl i älfvens nedre lopp som ock å vissa

sträckor i dess öfre delar. Häremot torde erinras att, såsom kommitterade

tänkt sig ledens och flottningens anordnande — angifvet i särskilt förslag

här framdeles — dels de låga gräsbevuxna strandmarkerna, där de icke

äro af alltför stor utsträckning, skulle komma att skyddas medelst anbringande

af såväl fasta som tillfälliga ledbommar, dels att, där ängsmarkerna

äro vidsträcktare och där kostnaderna för skyddsbommar följaktligen

torde blifva alltför afsevärda, såsom å det stora lugnvattnet från

Mariosaari till Yuendokoski, å Karungiträsket in. fl. ställen, virket vore

afsedt att framföras inom ringbommar. Det torde emellertid icke kunna

undvikas att äfven med föreslagna skydds- och flottningsanordningar skador,

om ock i mindre omfattning, komme att här och hvar åstadkommas på

gräsbevuxna stränder. Rörande vattendragets öfre delar torde de dock

icke kunna blifva nämnvärda, i anseende till att flottningen häri i vanliga

fall bör kunna vara afslutad redan i midten af juni månad och med all

säkerhet före midsommar, således innan gräsväxten för året i betydligare

mån kommit i gång, under det att för närvarande äfven i dessa öfre områden

flottning pågår i det närmaste hela sommaren. I flottledens nedre

distrikt torde flottningen komma att pågå äfven sedan gräset utväxt, men

dock icke så länge som för närvarande, hvarjämte med förslaget därom,

att flottningen skulle bedrifvas af en för all skadegörelse ansvarig flottningsförening,

garanti lämnades för att eventuellt åstadkomna skador ersattes.

Flottningens öfvertagande af en flottningsförening skulle erbjuda

strand- och andra rättsägare afsevärda fördelar framför hittills använda

förfaringssätt. De svårigheter, som efter ortsbefolkningens uppgifter förefunnits

för utfående af skälig ersättning för liden skada, hafva utan tvifvel

varit beroende därå, att hvarje virkesägare låtit framflotta sitt virke skildt

från annat. Det har under sådana förhållanden visat sig svårt afgöra och

styrka, hvilkens virke åstadkommit skadegörelse på viss mark och, då särskilda

bestämmelser i detta afseende icke förefunnits, hafva vederbörande

virkesägare oftast sökt undandraga sig utgifvandet af skäligt skadestånd.

Då enligt nu föreliggande förslag all flottning skulle ske genom flottningsförenings

försorg blefve denna ensamt ansvarig för den skadegörelse,

som genom flottningen förorsakades å såväl stränder som fiskeverk eller

dylikt.

Strand
skador.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:U nåd. proposition Nr 100.

Flottnings- Flottningskostnadernas sänkning till de belopp, som genom utred
denias^särik-

ningen synas vara möjliga, torde för skogsägarna ej blott efter gränsälfven

ning med utan inom hela flodområdet blifva af utomordentlig betydelse. Då nu^»kogshus-1

varande kostnader ensamt i hufvudvattendraget stiga till de höga belopp

hållningen, för hvarje flottgods, hvarom förr redogjorts, och då hufvudmassan af tillfördt

virke icke blott flottbehandlas i gränsälfvarna utan äfven i bivattnen,

till hvilka virket efter afverkning framföres å kortare eller längre vägar,

kan från en större del af skogarna endast tillvaratagas groft och värdefullt

virke. Skogsägarna sälja virket i nu ifrågavarande bygder till sågverksägare

eller trävaruhandlare antingen afverkadt och framkördt till närmaste

flottled eller å rot stående, då köparna själfva få ombestyra och bekosta

afverkningen. Vare sig ena eller andra försäljningssättet användes,

beräknas priset efter afdrag af samtliga påräknade omkostnader för virkets

framflottning till hafvet och respektive sågverk. Flottningskostnaden, som

visserligen direkt utbetalas af köparen, bestrides dock i hufvudsak indirekt

af skogsägaren genom minskadt försäljningspris. Inom flodområdet besitta

trävarubolag, — i motsats till inom andra nordliga flodområden — endast

ett fåtal fastigheter, iföljd hvaraf den förlust, som på grund af de onaturligt

höga flottningsomkostnaderna åsamkas skogsägarna, i första hand

drabbar de bägge statsmakterna, såsom innehafvande de största och ojämförligt

värdefullaste skogarna, och i andra hand enskilda hemmansägare.

Allt mer har man kommit till insikt om, att god skogsskötsel och

skogshushållning icke kan äga rum, där förhållandena icke möjliggöra tillvaratagande

af mindre och klenare virke. Detta försiggår bäst, där ortsbefolkningens

husbehof är af den omfattning, att det kan tillgodogöra sig

sådant mindre virke. Där så icke kan ske, söker man, där transportförhållandena

så tillåta, afsättning för det mindre virket ej blott genom dess

utnyttjande till smärre sågtimmer utan äfven såsom virke till pappersmassefabrikation,

till mindre sparrar och propstimmer, till kolved in. m.

Ett uttag från skogarna af endast gröfre virke genom s. k. timmergallring

förorsakar vanvård och förhindrar skogens föryngring och återväxt, hvarjämte

därigenom afsevärda virkesmängder förfaras såväl i anseende till att

ända till 25 å 30 % utaf afverkade träds virkesmassa måste kvarlämnas, som

ock med hänsyn till att betydliga mängder mindre träd, hvilkas utveckling

hämmats eller hvilka af ena eller andra orsaken skadats, torka och

dö utan att kunna tillgodogöras. Då i nu ifrågavarande glest befolkade

skogstrakter endast en mycket obetydlig del utaf affalls- eller gallringsvirket

åtgår för husbehofsändamål, har man för upphjälpande af skogshushållningen

att söka vinna afsättning för klent virke till träförbrukande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

23

industrier och erfordras härför att kostnaden för virkets transport och

särskilt flottningen nedbringas.

Det har af befolkningen efter gränsälfvarna, synnerligast i de öfre Samfärddelarna,

uttryckts farhågor för att genom tillåtelse till lösflottning hinder *e,n''

skulle uppstå i den roddsamfärdsel, som af ålder varit bruklig efter vattendragen.

I allmänna bcskrifningen har omnämnts, att så godt som all samfärdsel

förr skedde båtledes efter älfven, äfvensom att båttrafiken numera

äger mindre betydelse, då landsvägar i rätt stor utsträckning äro byggda

å ömse sidor älfvarna. Det har äfven meddelats, att vägarna dock icke

alltid gå i närheten af vattendraget samt att på svenska sidan ej väg finnes

längre än till Areanvara. Å dessa utan väg efter vattendraget varande

sträckor är befolkningen sommartid hufvudsakligast hänvisad till älfven

såsom trafikled. Det hinder, som i trafikhänseende uppställts mot en ändring

af flottningsmetoden, kan dock icke anses vara af afgörande betydenhet

vid erinran därom dels att, såsom förr framhållits, flottningen i de

flesta fall torde vara afslutad i de delar, hvarom nu hufvudsakligast är

fråga, redan före midsommar, dels att föreskrift anses böra lämnas därom,

att vid skydds- och ledbommars utläggande de flottande skola vara skyldiga

tillse, såväl att tillräckligt bredt vatten förefinnes mellan land och

ledbom, att båtfart däremellan kan ske, som ock att i bomledningarna anbringas

nödiga roddöppningar till förekommande af hinder för samfärdseln

tvärs öfver vattendraget. Nämnvärda klagomål i nu ifrågavarande afseende

hafva icke försports från befolkningen efter andra vattendrag inom Sverige

och Finland, där väg- och trafikförhållandena varit ungefär likartade. De

invändningar, som äfvenledes i trafikhänseende gjorts af Torne stadsbor,

under påpekande att färjeförbindelsen med staden och östra fastlandet

skulle under förutsättning af lösflottning lida afbräck, hafva i nu föreliggande

förslag beaktats, i det att förslaget afser anordnande af samlingsmagasin

och sorteringsplats i älfven ofvan staden, i följd hvaraf virket

kommer att i ringbommar, hoplagdt i korsflottar eller på annat ändamålsenligt

sätt föras förbi densamma.

Under sammanträdena med ortsbefolkningen påyrkades, synnerligast Flottningsi

nedre orterna, att flottningen, under förutsättning af lösflottning, måtte

blifva förbjuden under viss tid af högsommaren. Såsom skäl för detta

yrkande anfördes dels att under sådant förhållande lågländta ängar icke

skulle utsättas för skadegörelse under den tid gräset är i sin bästa växt,

dels ock att genom ifrågasatt uppehåll arbetskraft under den bråda bärgningstiden

skulle blifva tillgänglig för landtbrukets behof. Tiden ifråga

föreslogs olika, än tänkte man sig att flottningen borde inställas redan den

25 juni, än någon af de 20 första dagarna i juli för att åter påbörjas den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

1, 10 eller 15 september. Emot detta yrkande invändes, att flottningen

af flera praktiska skäl ej kunde af brytas samt att det vid lösflottning vore

af största vikt så anordna flottningsarbetet, att flottgodset så hastigt som

möjligt framkomme till kusten. Då islossning och isgång på våren skedde

på afsevärdt olika tider under skilda år, vore det omöjligt att på förhand

bestämma en i allmänhet lämplig tidpunkt för flottningens eventuella inställande,

synnerligast som det vissa år kunde inträffa, att virket från en

del biflöden först i senare delen af juni vore nedflottadt till hufvudälfverx,

hvarvid om flottningens inställande omkring 1 juli vore påbjuden, sådant

virke skulle blifva kvarliggande till höstflottningen och på grund af eventuell

vattenbrist kanske till afsevärd del ej framkomme till kusten förrän

året därpå. Det anmärktes ock af Sveriges representant för fisket, att

flottningen ej borde få pågå under hösten, sedan laxen börjat leka eller

sedan den uppsökt sina lekplatser, hvilka i af kommissionen befarna delar

af Muonio och Torne allvar voro mycket vidsträckta, såväl långt uppe i

den förra som nere i den senare älfven. Laxleken började i vissa biflöden

redan i inidten och i hufvudälfvarna i senare delen af september.

Flottning borde för den skull ej ske under senare hälften af denna månad

och talade denna omständighet emot förslaget om flottningens inställande

under högsommaren för att åter påbörjas i september.

Med hänsyn till hvad under sammanträdena anförts emot ifrågasatta

afbrott i flottningen under högsommaren samt då med visshet torde kunna

förutses, att flottningen, om den ostördt får pågå under för densamma

naturlig tid, skall kunna så bedrifvas, att allt virke är framme vid Torne

alls utlopp före augusti månads utgång, hvaremot stora olägenheter lära

vara att förvänta, om flottningsarbetet inställdes viss tid, har icke ansetts

skäligt föreslå sådan ifrågasatt inskränkning i flottningstiden, så mycket

mindre som sådan till viss tid på försommaren och hösten begränsad

flottningstid icke lär förekomma i något hufvudvattendrag i Sverige och

då t. ex. i närmaste svenska likartade flottled som na ifrågavarande,

nämligen Kalix älf, flottningen i regel är afslutad den 15 augusti. Äfven

det från jordbrukarhåll anförda skäl till ifrågasatt afbrott, nämligen att

landtbruket under uppehållet hade större utsikter till erhållande af arbetskraft,

kan icke anses vara af nämnvärd betydelse, synnerligast som flottningens

behof af arbetskraft snarare torde blifva mindre vid lösflottning

än under nuvarande förhållande.

Virkets af- Beträffande det flottade virkets barkning voro ortsbefolkningens

barkning. menjngar mindre delade än i afseende på ett flertal andra frågor; visserligen

gjordes ett och annat yrkande på allmänt genomförd barkning, underdel

att å andra sidan flera röster höjde sig emot all barkning, men afl
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10U. 25

männast hemställdes om föreskrift, att allt virke, som i gränsälfvarna

flottades under första sommaren efter dess afverkning, ej skulle behöfva

barkas, under det att däremot barkning borde vara påbjuden för sådant

virke, som icke kunde framfiottas redan första sommaren. Detta senare

virke fällde nämligen under andra sommaren lätt barken, som i så fall

dels skadade strandängarna, dels här och hvar afsattes på älf bottnen,

hvarvid skada å fiskens lekplatser kunde förutsättas. A sammanträdet i

Torneå stad påyrkades, att allt flottgods borde barkas, särskildt af den

orsak, att man på grund af barkaffallet kunde befara uppgrundning i farleden,

synnerligast i den jämförelsevis grunda och steniga s. k. Ivorvan

nedom Haparanda stad. Skäl till sådan farhåga synes dock icke förefinnas

bland annat i betraktande af att enligt nu föreliggande förslag flottgodset

skall såsom förr nämnts förbi Torneå stad och därnedom till hafvet framföras

i ringbommar, hoplagdt i korsflottar eller på annat ändamålsenligt

sätt, hvadan större barkaflagring än för närvarande ej torde vara att i nu

ifrågavarande släcka emotse.

Timmer, som framfiottas obarkadt, torde alltid i någon mån genom

nötning mot stenar och mot annat timmer komma att släppa barken,

hvilken naturligen kan vara till men, såväl i anseende till att den vid

högvatten flyter upp på ängar och där vid vattenståndets sänkning aflagrar

sig samt förorsakar någon skada på gräsväxten, som ock i så afseende

att den fastnar mot i älfven utbyggda fiskeverk äfvenså sannolikt

förorsakar skada å fiskens lekplatser. Barkfällningen synes dock i allmänhet

vara förhållandevis obetydlig vid endast ettårig flottning, d. v. s. där

virket redan under första sommaren efter dess afverkning framkommer till

kusten. Föreskrift, att allt virke, som i gränsälfvarna framfiottas, skall

före dess insläppande i flottleden vara afbarkadt, skulle vålla skogsägarna

afsevärda utgifter, Indika icke stode i rimlig proportion till den obetydliga

skada barkaffall från virke, som framfiottas under första året, kan tänkas

förorsaka. Sker genom barkaffall skador å äng eller hinder i utöfvande

af fisket, torde sådant kunna uppskattas och bör det åligga de flottande

att härför liksom för annan genom flottningens bedrifvande åstadkommen

skada eller förorsakadt intrång lämna skälig ersättning. I hvad mån barkaffall

genom dess aflagring å älfbottnen inverkar menligt på fiskens bestånd

torde vara svårare att afgöra, men då kommitterade i öfverensstämmelse

med de yrkanden, som starkast gjorde sig gällande bland ortsbefolkningen,

föreslagit barkningstvång rörande virke, hvars framflottning

icke hinner fullbordas under första sommaren efter dess afverkning, torde

väsentligt men i nu ifrågavarande afseende icke vara att emotse. Nu

föreslagna bestämmelse rörande barkningen öfverensstämmer med de före
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 15 käft. (År 100.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(5 Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 100.

skrifter, som under senare år med hänsyn till de afsevärda barkningskostnaderna

tills vidare gifvits för en del nordfinska flottleder. I svenska

flottleder har granvirket alltsedan 1885 i regel flottats obarkadt, hvaremot

furuvirke barkats. Efter företagna utredningar har dock barkningstvånget

rörande sistnämndt slag af virke under senare år lossats, dels på grund

af de med afbarkningen förenade stora kostnaderna och dels, då man

ansett sig hafva funnit, att vid ofullständig afbarkning den i stocken

kvarsittande barken, som i regel utgöres af den för fisket mest skadliga

inre barken, vid flottning mycket lättare affaller än om ingen barkning

ägt rum. Att så barka virket, att äfven den inre barken fullständigt afskalades,

skulle, i förhållande till gagnet, för de flottande förorsaka alltför

afsevärda kostnader.

Förslag till flottledens ordnande och flottningens bedrifvande.

Såsom i det föregående vid utredning angående flodområdets virkestillgång

omnämnts, hafva gränsvattendragen med hänsyn till vattenhastigheten

och till förekomsten af fiskeverk och ängsmarker fördelats i tre

olika områden, af hvilka det öfre omfattar Muonioälfven till dennes förening

med Torneälfven vid Lappeaforsen, det mellersta Torneälfven från och med

de båda hufvudälfvarnas förening vid Lappeaforsen till lugnvattnet vid

Mariosaari (Torrakankorva å svenska sidan) och det nedre Torneälfven från

och med sagda lugnvatten vid Mariosaari till hafvet.

Då Muonioälfven från flottningsteknisk synpunkt är ett synnerligen

lämpligt vattendrag och då dess stränder i allmänhet äro sterila och branta

samt fasta fiskebyggnader förekomma i ytterst ringa mängd, skiljer sig det

öfre området ganska väsentligt från de båda följande. I dessa kräfvas

nämligen skyddsanordningar i stor utsträckning till förekommande af skadegörelse

å vidsträckta och lågländta ängsmarker samt å fasta fiskeverk,

hvarjämte vida lugnvatten, synnerligast i nedre området, betinga särskilda

flottningsmetoder.

För vattendragens flottbargörande och för strändernas och fiskenas

skyddande har kommittén tänkt sig de olika områdena reglerade på ungefär

följande sätt.

Öfre området.

Muonioälfven.

Af detta område har endast delen söder om Jerisjokis å finska sidan

invid Muonioniska inflöde vant föremål för kommitténs undersökning och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ti

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

bedömande, enär det ansetts, att flottning norr därom skulle blifva af

ringa omfattning och endast under vissa år ifrågakomma samt dessutom

att de bestämmelser, som komme att föreskrifvas för sträckan söder om

Muonioniska, äfven kunde gälla för den norr därom belägna delen af

vattendraget.

Vid Muonioniska och Muonionalusta böra för flottgodsets ledande

och till skydd för sådana odlade och gräsbevuxna stränder och holmar,

som kunna genom flottningen lida nämnvärd skada, led- och skyddsbommar

utläggas, hvilka böra vara dels fasta, dels tillfälliga d. v. s. hopslås af årets

flottgods, men hvilka i båda fallen böra förses med fästen och stöd af mera

permanent natur.

Från Muonionalusta till älfvens förgrening vid Kolari, å hvilken

sträcka vattendraget är mycket stridt och omgifvet af i allmänhet branta

och steniga stränder samt för flottning synnerligen lämpligt, torde för

flottledens ordnande endast erfordras en och annan ledarm eller kista för

vattnets sammanträngande och timrets styrning, äfvenså här och hvar

någon led- eller styrbom för timrets säkrare gång och till skydd för odlade

eller gräsbevuxna stränder samt eventuellt någon obetydlig sprängning

i forsarna.

Vid Kolari tänkes flottleden förlagd i den högra (västra) grenen,

dels emedan denna gren är kortare än den vänstra och dels emedan allmänna

landsvägen frän Kolari norrut på två skilda ställen med anordnade

färjeleder går öfver den senare grenen.

Från förgreningen vid Kolari till Törmäsniva är vattendraget i allmänhet

ganska späkt, men blir därifrån och söderut stridare allt intill

lappeaforsen, hvarest Muonioälfvcn förenar sig med svenska Torneälfven.

A denna sträcka erfordras endast en del bomledningar, dels permanenta

och dels tillfälliga, för flottgodsets ledning och till skydd för ängsstränder

samt möjligen någon stenrensning.

Kostnaden för Muonioälfvens reglering enligt ofvan angifna grunder

anses ej böra öfverskrida i rundt tal 20,000 kronor eller 28,000 finska

mark.

Mellersta området.

Torneälfven från och med de båda hufvudälfvarnas förening vid Lappeaforsen

till lugnvattnet vid Mariosaari.

Å sträckan mellan Lappeaforsen och Pello är älfven än mycket strid

och forsig med jämförelsevis branta, steniga stränder och än ganska spak

och bred med inskjutande vikar, här och hvar kantad af smärre ängs
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

marker, hvarför bomledningar, såväl fasta som tillfälliga, böra utläggas på

åtskilliga ställen dels för timrets styrning i forsarna, dels för flottningens

underlättande och strändernas samt några mindre fiskeverks skyddande

i synnerhet mellan Saittaniemi och Teikosuando. Därjämte vore äfven

någon stensprängning och eu och annan ledarm i forsarna fördelaktig till

förhindrande af brötbildningar.

Vid Pello, hvarest vattendraget är relativt bredt med ringa vattenhastighet

och hvarest såväl stränder som holmar till stor del utgöras af

låga, bördiga ängar, som böra skyddas för skadegörelse af flottgodset, anser

kommittén fördelaktigast, att timret med tillhjälp af ång- eller motorbåt

framföres i ringbommar från ett ofvanför byn Pello anordnadt

samlingsmagasin till den vid byn Nestenkangas liggande forsen, Porroskoski.

Härnedanför vidtager eu rad strida forsar, af brutna af korta sel med

svagare ström ända till det stora lugnvattnet Käntäsuando ofvanför Svanstein

å svenska och Turtola å finska sidan, hvilket sedermera under olika

Hamn fortsätter i nära 2 mil till forsen Kattilakoski nedanför Juoksengi.

A öfre sträckan bör på vissa ställen utläggas starka bomledningar för

timrets utstyrning förbi stengrund, klippor och smärre fiskebyggnader i

forsarna och äfven verkställas några mindre betydande sprängningar och

stenrensningar. I det nedanför forsarna belägna stora lugnvattnet med

sina djupt inskjutande vikar och sina odlade eller gräsbevuxna stränder

och holmar böra bomledningar, hufvudsakligen tillfälliga, utläggas å betydande

sträckor till skydd för såväl dessa marker som ock för de å

nedre delen befintliga, i vattendraget långt utskjutande fiskebyggnaderna.

1 de steniga och krokiga forsarna nedom Käntäsuando, af hvilka

Kattilakoski är den största, erfordras likaledes för timrets ledande och till

skydd för de därstädes befintliga talrika större och mindre fiskebyggnaderna

här och hvar kraftiga bommar och styrkistor.

Nedanför dessa forsar utbreder sig ett vidsträckt lugnvatten, Mariosaarisuando,

hvilket med olika benämningar fortsätter i nära 4 mil söderut

förbi Öfver-Torneå, Alkkula och Hietaniemi kyrkoplatser till forsen

Vuendokoski, hvaröfver flotteodset enligt kommitténs åsikt bör framföras

i ringbommar. För detta ändamål bör samlingsbom anordnas vid lugnvattnets

öfre del i närheten af den stora holmen Mariosaari.

Kostnaden för flottledens ordnande å det mellersta området anses

ej böra öfverstiga 58,000 kronor eller 81,200 finska mark, i hvilken summa

är inräknadt ett belopp af omkring 10,000 kronor eller 14,000 mark för

bogserbåt med tillhörande materiel.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Nedre området.

29

Torneälfven från och med lugnvattnet vid Mariosaari till hafvet.

öfver det stora lugnvattnet från Mariosaari till Vuendokoski torde,

som ofvan nämnts, vara lämpligast att flottgodset framföres i ringbommar.

För detta ändamål bör anskaffas nödigt antal ändamålsenliga ång- eller

motorbåtar för ringflottarnas bogsering samt vidtagas erforderliga åtgärder

till skyddande af de i lugnvattnet befintliga laxfiskena.

I de efter hvarandra följande vilda och krokiga samt delvis steniga

och klippuppfyllda forsarna Vuendokoski och Matkakoski böra till förekommande

af svåra brötbildningar och till skydd för fiskeanstalter dels

utläggas kraftiga styrbommar och anordnas vissa ledarmar, dels verkställas

nödiga sprängningar och rensningar.

Härnedanför utbreder sig ett större sel, Tuohesilahti, hvilket vidgas

så småningom söderut och öfvergår i det stora och vida Karungiträsket,

hvilket sträcker sig ned till forsen Jylhäkoski nedanför Kukkola. Äfven

öfver detta långa lugnvatten, cirka 2 mil, anser kommittén, att flottgodset

bör medelst ång- eller motorbåtar framföras i ringbommar, hvarför samlingsmagasin

bör anordnas i lugnvattnets öfre del i närheten af ön Selkäsaari.

För timrets styrning genom Jylkäkoski och till skydd för de därstädes

liggande långt utskjutande fiskebyggnaderna böra starka bomledningar

utläggas å vissa ställen.

Mellan nämnda fors och Kiviranta stora laxfiske erfordras likaledes

bomledningar å afsevärda sträckor — i synnerhet nedanför Revousaari å

svenska och Oravaisensaari å finska sidan — till skydd för de vidsträckta,

låga ängsmarkerna och de i vattendraget långt utskjutande kronolaxfiskena.

Nedanför Kivirantafisket har kommittén tänkt sig anordnandet af ett

större samlingsmagasin med sorteringsverk och tappningsanordning, hvarifrån

det sorterade virket, hopfördt på ändamålsenligt sätt, medelst lämpliga

ång- eller motorbåtar på den blifvande flottningsföreningens bekostnad

och föranstaltande bogseras ut till hafsbandet, hvarest virkesägarna skola

omhändertaga detsamma.

I händelse flottningen ordnas på i hufvudsak härofvan i stora drag

angifvet sätt och för öfrigt bedrifves rationellt, torde nämnvärdt hinder i

båt- och färjetrafiken ej kunna genom flottningen uppstå.

Kostnaden för flottledens ordnande å nedre området i här angifna

riktning anses ej komma att öfverstiga 214,000 kronor eller 299,600 finska

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

mark, i hvilken summa ingår ett belopp af omkring 75,000 kronor eller

105,000 mark, beräknadt för bogserbåtar och därtill hörande materiel.

Såsom förut framhållits, har kommittén tänkt sig här förut omnämnda

bomledningar dels såsom fasta, d. v. s. sådana som af därtill

särskild! ansimffadt virke hvarje år utläggas vid flottningens början och

ilanddragas vid dess slut, dels såsom tillfälliga, d. v. s. sådana som i mån

af behof hopslås af årets flottgods. Äfven för de senare böra i regel

anordnas stöd och fästen af mera permanent natur. Bomledningarna böra

utläggas så långt från land att, där så erfordras och ske kan, båtfart kan

uppehållas mellan ledningarna och stränderna, hvarjämte de böra förses

med nödiga öppningar för roddtrafik tvärs öfver vattendraget.

Beträffande skyddsbyggnader är kommittén af den åsikten, att dylika

böra anordnas endast å sådana ställen, där flottningen i nämnvärd

grad anses kunna blifva bidragande eller vållande till skadegörelse, dock

under förutsättning, att kostnaden för skyddets anbringande och underhåll

står i rimligt förhållande till skadegörelsens storlek och ekonomiska

betydelse.

Amorterings- och flottningskostnadens beräkning.

För att kunna lämna en föreställning om till hvilka belopp amorterings-

och flottningskostnaderna m. m. ungefärligen torde komma att

uppgå, därest lösfiottning infördes i gränsälfvarna, har kommittén uppgjort

nedanstående approximativa beräkningar.

Den per år påräkneliga virkesmängden inom de olika områdena torde

enligt förut lämnad utredning uppgå till

för öfre området 251,000 virkesenheter levererade direkt till området,

för mellersta området 236,000 enheter direkt till området och

251.000 » nedflottade från öfre området eller

tillsammans 487,000 enheter,

och för nedre området 241,000 enheter direkt till området och

487.000 » nedflottade från mellersta området

eller tillsammans 728,000 enheter, hvarvid som

virkesenhet räknas ett timmer med ett kubikinnehåll

af 0,283 kbm. eller 10 engelska kbfot.

Under förutsättning, att amorteringstiden sättes till 15 år och förlagsräntan

beräknas efter 6 ’/• samt amorteringsafgiften bestämmes utgå per

enhet om 10 engelska kbfot, skulle således enligt nedanstående

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

sammanställning.

31

Approximativ

kostnad för er- forderliga bygg- nader och arbeten,

uttryckt i

Den årliga afgälden

uttryckt i

Årligen

direkt,

till om- rådet

levere- rade

; virkes- enheter.

Årligen

från

ofvanför

liggande

områden

ned- flottade

virkes - enheter.

Årligen

genom

området

flottade

virkes-

enheter.

Ungefärlig

faxe- eller

amorterings- afgift per

virkesenhet.

Kr.

Finska

mark.

Kr.

öre.

Finska

mark.

pen-

ni.

Approximativt antal

enheter.

öre.

.

penni.

för öfre om- rådet . . .

30,000

28,000

2,059

20

2,882

88

251,000

—

251.000

0.83

1.15

för mellersta

området. .

58,000

81,200

5,971

08

8,360

06

236,000

251,000

487,000

1.23

1.72

för nedre om- rådet . . .

214,000

;

299,600

.

22,038

44

30,846

82

241.000

487,000

728,000

3.03

4.24

för hela flott-

J

leden . . .|

292,000

408,800

.‘10,064

32

42,090

06

_

® _

—

5.0D

7.11

amortering saf giften per virkesenhet längs hela flottleden blifva ungefär 5,09

öre eller 7,ll penni.

Enligt utförda öfverslagsberäkningar anser kommittén vidare

att den årliga driftskostnaden, inclusive ersättningar för skador och

intrång, för de olika områdena ej kommer att öfverskrida: för öfre området

6,000, för mellersta området 9,500 och för nedre området 37,000

kronor eller för hela flottleden 52,500 kronor eller 73,000 finska mark, och

att administration och allmänna omkostnader per år böra för respektive

områden uppgå till högst 2,300, 3,600 och 14,100 kronor eller för

hela flottleden till högst 20,000 kronor eller 28,000 finska mark.

Antages därjämte, att kostnaden per år för inköp af flottningsmateriel

och för flottledens underhåll i medeltal uppgår till 10 % af

byggnadskostnad^ eller för respektive områden till 2,000, 5,800 och

21,400 kronor eller för hela flottleden till 29,200 kronor — 40,880 finska

mark, erhålles nedanstående

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

sammanställning.

Årliga drift- kostnaden

samt

ersättning

för skada

och intrång.

(Approxima- tivt.)

Administra- tiva och all- männa om- kostnader

per år.

(Approxima- tivt.)

Årliga

under-

hålls-

kost-

nadcn.

(Approxima-

tivt.)

Summa

årliga

flottnings-

omkost-

nader.

(Approxima-

tivt.)

Årligen

genom

området

ned-

flottade

virkes-

enheter.

Ungefärlig

flottnings- kostnad

per virkes- enhet.

Kr.

Finska

mark.

Kr.

Finska

mark.

Kr.

Finska

mark.

Kr.

Finska

mark.

Approx.

antal.

öre.

penni.

för öfre området .

6.000

8,400

2,300

3,220

2,000

2,800

10,300

14,420

251,000

4.11

5.75

för mellersta om- rådet .....

9,500

13,300

3,600

5,040

5,800

8,120

18,900

26,460

487,000

3.89

5.44

för nedre området

37,000

51,800

14,100

19,740

21,400

29,960

72,500

101,500

728,000

9.96

13.95

för hela Öottleden

52,500

73,50o| 20,000

28.000! 29,200

40,880

101.700

142,380

—

17.96

25.14

Enligt härofvan gjorda approximativa beräkningar kommer flottning

skostnaden (innefattande drift-, administrations- och underhållskostnader)

per virkesenhetm längs hela flottleden således att uppgå till ungefär

17,96 öre eller 25,u penni och sammanlagda amorterings- och flottningsafgiften

per virkesenhet till

för hela flottleden . ........ungefär 23,os öre eller 32,25 penni,

för delen Lappeaforsen—hafvet ... » 18,ii » » 25,35 »

och för delen Mariosaari—hafvet . . » 12,99 » » 18,19 »

Då de virkesbloek, som för närvarande fiottbehandlas i gränsälfvarna

till öfvervägande del ufgöres af timmer med långa längder, i medeltal

motsvarande omkring 1,5 af härofvan beräknade virkesenheter, bör för

jämförelse mellan beräknade och nuvarande kostnader, härofvan approximativt

angifna afgifter reduceras till afgifter för en stam, motsvarande 1,5

flottningsenhet. I enlighet därmed uppgår sammanlagda beräknade amorterings-

och flottning saf giften för ett timmer af nuvarande flottgods’ storlek till

för hela flottleden..... cirka 35 öre eller 49 penni,

för delen Lappeaforsen—hafvet......» 28 » »39 »

och för delen Mariosaari—hafvet.....» 20 » » 28 »

Vid jämförelse med för närvarande utgående flottningsomkostnader,

här förut angifna i allmänna utredningen, synes, att dessa kostnader i

stort sedt äro mer än tre gånger så höga som nu beräknade.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

33

Under det att vid flottning i fasta flottar omkostnaderna för hvarje

block endast i obetydlig män äro beroende af flottgodsets mängd, då

samma kostnad per flottgods måste beräknas, vare sig virkesmassan ökas

eller minskas med några eller flera tio tusental block, ökas däremot vid

lösflottning totalkostnaderna ej namnvärde äfven om flottleden tillföres

afsevärdt ytterligare virkesmängd, i följd hvaraf, då kostnaderna fördelas

på hvarje flottningsenhet, desamma genom sådant virkestillskott minskas

för hvarje dylik enhet. Nedbringas flottningsomkostnaderna per flottgodsenhet

torde till gagn för skogshushållningen flottleden kunna tillföras

afsevärda mängder smärre och mindre värdefullt rensnings- och gallringsvirke,

utöfver hvad här förut beräknats, synnerligast från de finska

skogarna inom flodområdet, från hvilka såsom förut nämnts endast tillförsel

af fullgodt sågtimmer beräknats.

Under tider, då i nordsvenska och nordfinska flottleder endast sågtimmer

af ej alltför afsevärda variationer i afseende på groflek och längd

flottbehandlades, pålades hvarje stock, oafsedt dess storlek, lika del åt

samtliga flottningsomkostnader. Allteftersom de slända flottningsklamparna

så till längd som groflek blifvit mer variabla, har man emellertid kommit

till insikt om den mindre riktiga beskattningsgrunden, att hvarje block,

oafsedt storlek, skall betala lika del af de gemensamma kostnaderna och

har i anledning däraf det flottade ansetts böra fördelas i färre eller flera

klasser med beskattning i förhållande till den flottningssvårighet, virke af

olika sådana klasser ansetts åstadkomma. Då emellertid klassindelningen

ej kunnat göras fullt rättvis, har man på senare tider mångenstädes tagit

steget fullt ut och fördelat flottningsomkostnaderna på virkets kubikinnehåll.

Härvid har man dock i allmänhet ansett skäligt vidtaga vissa korrektioner

i så afseende, att man — då virke af särdeles långa längder

förorsakar större flottningssvårighet i förhållande till dess kubikinnehåll

o O

än virke af meddellängd i förhållande till dess — genom viss procentförhöjning

pålagt en kubikenhet af längre virke större afgift än samma

kubikenhet af meddellångt, äfvenså har, då en kubikenhet virke af mycket

små dimensioner måste anses förorsaka större svårigheter i flottningshänseende

än lika stor enhet af medelgroft virke, sådant virke af obetydliga

dimensioner pålagts högre afgift per kubikenhet.

Med användning af sist omförmälda metod kommer virkesblock af

små, mindre värdefulla dimensioner att drabbas af proportionsvis mindre

kostnader, hvarigenom dess tillgodotagande möj liggöres och flottleden kan

tillföras ökade mängder virke. Härmed fördelas sammanlagda omkostnaderna

på större flottgodsmassa utan att dock dessa omkostnader i förhållandevis

lika grad ökas, hvarigenom omkostnaderna för hvarje block

Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 1 sand. 75 käft. (Nr 100.) 5

Flottningskostnadernas

fördelning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

eller rättare hvarje kubikenhet af flottgods minskas. Flottningsomkostnadernas

fördelning utöfvar äfven afsevärdt inflytande på sättet för trädens

aptering i det att, om dessa kostnader fördelas lika på, hvarje block, en

ändamålsenlig aptering mången gång förhindras.

Omkostnaderna böra fördelas efter virkets verkliga kubikmassa,

hvilken närmelsevis erhålles genom mätning af stockens längd och dess

diameter på midten, hvarefter stockens massa uträknas enligt formeln för

cylindern. Då emellertid mätning af stockens diameter på midten förorsakar

svårigheter och åstadkommer afsevärda kostnader, har man i

praktiken, där nu ifrågavarande fördelningsmetod användes, enats om viss

kuberingstabell, från hvilken, efter uppmätning af en stocks längd och

toppdiameter, direkt kan afläsas dess verkliga kubikmassa. Tabellen är

uPPgi°rd pä grund af erfarenhetstal rörande virkets diameterafsmalning

på olika längder. Denna afsmalning är olika på skilda träd, äfvensom

varierande å olika delar af stammen, i så afseende att å stammens

öfre, kvistigare del afsmalningen är större än å nedre kvistfria delar. Då

det emellertid står hvarje virkesägare fritt tillgodogöra sig såväl de ena

som andra stamdelarna och denne torde innehafva virke med såväl normal

som abnorm växtform, har man genom undersökning och kubering af ett

stort antal timmer kommit till en viss kuberingsnota, som, då frågan

gäller ett flertal stockar, ger nöjaktigt resultat och mot hvilken äfvenledes

än mindre fog till anmärkning torde kunna finnas som allt timmer

i flottleden kuberas efter densamma. För erhållande af möjligast bästa

resultat för timmer från visst område borde notan uppgöras med hänsyn

till virket från detsamma, men, då härmed är förenadt afsevärdt arbete,

har man i norra Sverige, där omfattande undersökningar gjorts i berörda

hänseende, låtit sig nöja med eu på dessa undersökningar uträknad tabell,

som numera användes vid de flesta därstädes belägna flottleder, vid hvilka

flottningskostnaderna fördelas efter kubikmassan.

Dessa i korthet omnämnda principer rörande flottaingsomkostnadernas

fördelning har sedan länge tillämpats i vissa flottleder i Norge och hafva

desamma under senaste åren funnit tillslutning äfven i Sverige, där de

numera i ett flertal vattendrag tillämpas, synnerligast i de flesta Norroch

Västerbottniska.

Enär verkställda utredningar gifva vid handen, att en omläggning

af hittills i gränsälfvarna tillämpade flottningssätt till en flottningsmetod

med virket flytande fritt och löst, såsom i öfriga såväl svenska som finska

flottleder af ålder varit brukligt och vanligt, synes föranleda till att de

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mafits nåd. proposition Nr 100.

35

för tillgodogörande af flodområdets skogsafkastning för närvarande betungande

flottningsomkostnaderna väsentligt och afsevärdt komma att nedbringas

och då afsevärdare hinder icke synes förefinnas vare sig för flottledens

reglering eller flott ningens bedrifvande på ifrågasatt sätt, samt då

såväl ur allmän som enskild synpunkt betydande fördel härigenom vore

att emotse, tvekar icke kommittén föreslå, att hittills gällande bestämmelse

om flottgodsets i gränsälfvarna framförande endast i fasta flottar måtte

upphäfvas och att tillstånd må medgifvas flottande att däri, med, iakttagande

af de bestämmelser, som i föreslagen stadga för flottning af skogsalster

i ifrågavarande vattendrag finnas föreskrifna, bedrifva lösflottning.

Innan sådan nu förordad lösflottning i gränsälfvarna må kunna Förslag Ull

medgifvas, torde dock vara af nöden, att i vattendraget verkställas vissa förberedande

viktigare och nödvändiga strömrensnings- och byggnadsarbeten. Såväl i innan lös
Storfurstendömet

Finlands lag om vattenrätt af den 23 juli 1902, kap. II \umus9

om flottning af skogsalster, som ock i Konungariket Sveriges flottningsstadga

af den 30 december 1880 förutsattes, att vattendrag, innan det

upplåtes till allmän flottning regleras genom erforderliga strömrensningseller

byggnadsarbeten på försorg af en eller flera, som af flottledens anordnande

hafva särskildt intresse. Denne eller dessa torde i allmänhet

vara ägare af större skogsfastigheter inom flottledeus vattenområde eller

ock i jämförelsevis betydligare omfattning innehafva afverkningsrätt till

skog därinom, i följd hvaraf intresset för flottledens ordnande stål’ i samband

med utsikten att erhålla ökade skogsvärden. Gränsländernas förenämnda

flottningsförfattningar öfverensstämma äfven däri, att den eller

de, som förskjutit kostnad för flottleds inrättande, äga njuta ersättning

af dem, som begagna flottleden, dock att, om kostnaden är stor, densamma

jämte ränta må fördelas på flera, dock ej öfver tjugo, års flottning

och utgå med viss afgift å hvarje stycke flottgods eller enligt annan

lämplig beräkningsgrund. Såväl i Sverige som Finland torde i allmänhet

trävarubolag, som efter visst vattendrag besitta skogsfastigheter i afsevärdare

mängd, eller intressenter för sådana, hafva ombesörjt flottledernas

reglering. Där emellertid efter något vattendrag vare sig enskilda personer

eller bolag innehaft skogsfastigheter i betydligare omfattning och

där sålunda icke förutnämnda enskilda intressen förefunnits, men där

Kronan däremot ägt stomme skogsegendomar, från hvilka afsättning af skogsalster

icke förefunnits i brist på flottled eller annan trafikväg, har Kronan

åtminstone i Sverige under senare 10-talen år i jämförelsevis stor omfattning

besörjt vattendrags reglering genom nedläggande af kostnader för

strömrensningar och vattenbyggnader. Dessa af statsverket förskjutna kost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

nader hafva i så fall inom bestämd tid återbetalats genom viss afgift,

som pålagts hvarje i flottleden nedlagdt flottgods, vare sig detta förskrifvit

sig från Kronans eller enskildes skog. Äfven i för Finland gällande lag

om vattenrätten är liknande förfarande förutsatt, i det att i kap. II § 5

mom. 2 af nämnda lag bestämmes att »flottledens inrättande öfverlämnas,

där det ej af Kronan öfvertages, åt enskild person eller bolag, som pröfvas

säkrast kunna utföra arbetet».

Inom gränsälfvarnas vattenområde besitta trävarubolag jämförelsevis

obetydliga skogsområden, ej heller finnas andra enskilda personer, hvilka

kunna förutsättas hafva sådant intresse för flottledens ändamålsenliga reglering,

att af dem skulle kunna väntas ett förskjutande af härför erforderliga

afsevärda belopp.

Under sådana förhållanden och då, såsom förut i allmänna utredningen

angifvits, de bägge gränsländernas statsmakter besitta de värdefullaste

skogsdomänerna inom vattenområdet och obetingadt hafva största

intresset af flottningens ordnande, torde det vara fördelaktigast, att gränsälfvarnas

reglering, i syfte att flottning af löst virke däri må kunna tilllåtas,

gemensamt ombesörjas af gränsländernas respektive regeringar.

För sådan reglerings utförande synes det vara lämpligt, att två i

flottning och flottbyggnad kunniga och erfarna män, en från hvardera

landet, förordnades, att — med biträde af två af vederbörande länsstyrelser

utsedda godemän, en från hvardera landet, som vore i flottning

förfarna och om ortens förhållanden ägde kännedom — gemensamt efter

syn uppgöra förslag till de arbeten och åtgärder, som med minsta förfång

för strandägare eller annan, hvars rätt vore i fråga, ansåges utan oskälig

kostnad böra vidtagas. Vid syneförrättningen torde de, hvars rätt berördes,

och hvilka af regleringen hade intresse, äga att framställa sina

anspråk och erinringar. Sedan uppgjordt förslag med hänsyn till såväl

det allmänna som till rättsägares berättigade anspråk pröfvats och godkänts

af Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län och Guvernören

i Uleåborgs län, hade de sakkunninga att omedelbart föranstalta om

gemensamt utförande af de arbeten, som ansågos i första hand nödiga

och skulle det, sedan desamma ombesörjts och slutförts, åligga de sakkunniga

att till förenämnda länsstyrelser anmäla flottleden för afsyning.

Samtidigt med denna anmälan skulle ock aflämnas förslag ej mindre till

den indelning i flottningsdistrikt, som efter för handen varande omständigheter

ansåges lämplig, än ock till den afgift för flottningsenhet, som med

hänsyn till å de olika distrikten nedlagda kostnader och till för hvart och

ett af dem påräknelig flottgodsmängd, befunnes nödig för att förskjutna

kostnader jämte skälig ränta kunde beräknas vara af de flottande till

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

statsmakterna återbetalda inom utgången af femton år efter flottledens

tagande i anspråk för lösfiottning.

Det torde böra tillkomma vederbörande länsstyrelser att föranstalta

om utförda arbetens afsyning samt gemensamt meddela beslut om dels

tillåtelse till lösflottnings bedrifvande dels omförmälda afgifters bestämmande,

äfvenså gemensamt fastställa af flottningsföreningen ingifvet förslag

till reglemente.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Särskild! yttrande rörande fisket.

I gränsälfvarna Torneå och Muonio jämte den förres biflod Lainioälf

har laxen tillfälle till såväl längre vandringsvägar och vidsträcktare

lekplatser än i något annat svenskt vattendrag. Doktor Oscar Nordqvist

har i ett öfver laxens gång i svenska och finska alfvar utgifvet arbete

meddelat, att laxen stiger ända till omkring 390 km. uppför Muonioälf

och enligt uppgift af numera aflidne svenska fiskeriinspektören Doktor

R. Lundberg äro omkring 555 km. af Torne älfs flodsystem tillgängliga

för laxen.

Om något förorenande af vattnet kan i nu ifrågavarande alfvar ej

blifva tal i annan mån än hvad i sådant afseende möjligen kan ske genom

affall från däri flottadt virke. Då emellertid förhållandevis blott mindre

virkesmängder flottats i gränsälfvarna — och detta åtminstone nedom

Muonioforsarna framförts endast i fasta flottar — är det icke antagligt,

att laxbeståndet hitintills i nämnvärd grad skadats genom virkesflottningen.

Detta oaktadt har dock under senaste århundradet laxbeståndet och

laxfisket i dessa vattendrag minskats och aftagit i ungefär samma grad

som i andra svenska Östersjöälfvar.

Utan att söka angifva orsakerna till detta förhållande må här meddelas

följande angående laxfiskets storlek och betydenhet i Torneälfvens

flodsystem:

År 1818 lär från staden Torneå hafva utförts minst 1,000 tunnor

salt lax, utgörande enligt fiskeriinspektor Sandmans beräkning omkring

144,500 kilogram. Det årliga utbytet af lax från gränsälfvarna har under

perioden 1879—1885 af densamme beräknats till omkring 110,933 kg.

och under perioden 1886—1889 till 61,954 kg. Sedan denna tid har

emellertid laxfisket aftagit i särdeles hög grad. I sex af Kronans sju laxfiskeverk

tillika med i vissa laxfisken utanför älfmynningen hafva enligt

uppgift fångats under åren 1905—1909 respektive 18,595, 10,652, 16,214,

28,230 och i rundt tal 22,200 kg. lax, hvartill kommer utbytet från det

sjunde, Mariosaarifisket med omkring 2,000 kg. per år.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.i nåd. proposition Nr 100.

39

Förutom lax har under senare år i nämnda fiskeverk årligen fångats

omkring 2,000 kg. hafsforell, s. k. taimen, och omkring 3,000 kg. sik

och har fisket af denna senare fisksort under sista århundradet aftagit i

lika hög grad som laxfisket.

Af ofvan angifven laxfångst under 1909 erhölls 6,329 kg. från

fiskeverk i eller utom Torneälfvens mynning, det öfriga infångades i följande

kronolaxfisken, nämligen i Kivirantapatan 5,486 kg., i Danskipatan

1,483, i Booinipatan 1,608, i Suomisaaripatan 3,397 kg. och i Vartosaaripatan

3,845 kg. Det sjunde kronolaxfiskeverket, beläget vid Törmä, var

visserligen för året utarrenderadt, men hade icke därunder utsatts eller

användts.

Fiskeverken i fråga utgöras af stora och dyrbara, rätt ut från stranden

gående pålbyggnader, efter hvilka den uppför älfvens stigande laxen

följer och sålunda ledes in i en vanligen uti älfvens djupaste del af pålar

och. nät anordnad gård, i hvilken den slutligen fångas med ett mindre

dragnät.

De förr omnämnda under år 1909 utarrenderade kronolaxfiskeverken

äro belägna: Kivirantafisket på finska sidan omkring 1,500 meter ofvan

Torneå stad; Danski på svenska sidan omkring 1,500 meter ofvan det

föregående; Boomifisket på svenska sidan och tvärsöfver älfven på finska

sidan Suomisaarifisket vid byn Ala-Wojakola och upptaga dessa tillsammans

i det närmaste hela älfvens bredd; Törmäfisket vid byn Yli-Wojakola

sträcker sig från finska landet knappt ut till älfvens midt; Vartosaaripatan

i närheten af Öfver-Torneå kyrka utgående från svenska ön Kylänsaari

till omkring 4/s af älfvens bredd samt slutligen den öfverst belägna

Mariosaaripatan, utgående från svenska sidan, vid byn Torrakankorva omkring

8 km. ofvanför Matarengi, hvarvid den afstänger större del af älfvens

hufvudgren, så att endast en omkring 90 meter bred öppning lämnas

fri.

Förutom kronofiskeverken förekomma i gränsälfven nedom dess förening

med svenska Torneälfven talrika enskilda fiskeinrättningar. Det

torde dock vara ovisst med hvilken rätt innehafvarne af en del af dessa

bedrifva laxfiske. Ett flertal häraf äro emellertid anlagda endast för fångst

af s. k. tajmen och utgöras dessa vanligen af s. k. strandpator, d. v. s.

af från stranden utgående, af pålar och stänger uppförda kortare stängselarmar

med däri anbragta öppningar för tinors (mjärdars) insättande.

I forsarna vid Kukkola och i Matkakoski äro uppförda mindre, från

stränderna utgående träbryggor, af hvilka de fiskande använda sig, då de

fånga sik med håf.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Här och där fångas äfvenledes såväl lax som annan fisk med större

dragnot, hvarjämte, oaktadt det allestädes är förbjudet, fortfarande afsevärd

mängd lax på ett flertal ställen ljustras. I Muonioälf torde detta

fiskesätt vara, om ej det enda använda, så dock det mest brukliga vid

fångst af lax.

Af ofvannämnda s. k. strandpator i Torneälf nedom dess förening

med Muonioälf hafva, enligt uppgift från kronofogden i Torneå fögderi,

följande af svenska staten öfverlämnats mot viss afgift till enskilda personer:

Laxfiskena Korpikoski, Syväkoski och Muornaisaari vid byn Turtola,

hvilkas innehafvare fordra en årlig ersättning af 500 kronor för afståendet

af rätten till fiske däri;

laxfisket Surnphaisen — Niska nedom byn Juoksengi, hvilket fiske

sträcker sig från stranden omkring; 40 meter ut i älfven och hvars innehäfvare

lär fordra en årlig; ersättning af 200 kronor för afståendet af

rätten till fiske däri.

I de flesta öfriga enskilda strandfiskena fångas endast i undantagsfall

lax, under det att fångsten däri hufvud sakligast utgöres af gädda,

aborre och id samt i några äfven tajmen. Fiskena, som hufvudsakligast

förekomma i gränsälfven nedom Lappea vid de begge hufvudälfvarnas förening

och utgå från såväl ena som andra stranden i allmänhet till en

längd af 20—60 meter — hafva i allmänhet obetydligt värde.

Under förutsättning att framdeles lösflottning tillätes i gränsälfvarna,

torde blifva nödigt att de flottande (flottningsföreningen) inlösa en del af

här förr omnämnda med laglig rätt anlagda fiskeverk eller ock torde de

hafva att utgifva årlig ersättning för möjligen skeende skadegörelse eller

för bedrifvande af fisket åstadkommet hinder. I allmänhet torde dock

laxfiskeverken kunna skyddas genom lämpligt anordnade skyddsbommar

eller andra byggnadsanstalter.

Laxen har särdeles goda lekplatser ej blott i Torneälfven nedom dess

förening med Muonioälf utan äfven i än större utsträckning i den sistnämnda

ända upp mot Muonioforsarna och har det i kommissionens betänkande

påpekats, hurusom laxen under lektiden i september och oktober

på dessa dess lekplatser komme att störas och laxleken skadas, om under

denna tid tillätes flottning. Kommissionen har ock, då vid lösflottning

mer bark torde komma att affalla från virket, om detta flottades löst än

om det endast likasom hittills framfördes i fasta flottar, ansett lämpligt

föreslå, att för hvarje flottningsenhet borde, under förutsättning af tillstånd

till bedrifvande af lösflottning, utgå viss skälig afgift afsedd att

användas till upphjälpande af laxfisket i gränsälfvarna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Knngl. May.ts nåd, proposition Nr 100.

41

Specialmotiv.

§ 1.

Med föreslagen affattning af denna paragraf skulle i gränsälfvarna

komma att tillåtas såväl flottning i fasta flottar som ock s. k. lösflottning.

Visserligen har kommissionen efter verkställd utredning kommit till insikt

därom, att den senare flottningsmetoden blefve den billigaste, hvarjämte,

då flottningen skedde genom försorg af en flottningsförening, som ansvarade

för all kostnad, skada eller intrång, strand- och andra rättsägares

intressen bättre kunde tillgodoses, men, då flottning i fasta flottar sedan

gammalt varit den i vattendraget brukliga flottningsmetoden, har icke ansetts

lämpligt framdeles förhindra sådant förfaringssätt. Synnerligast kan

fast flottning emellanåt vara önskvärd, då flottgodset icke är afsedt att

framföras ända ned till det gemensamma sorteringsstället. Skulle från det

i gemensam lösflottning framförda flottgodset mindre virkesmängd afskiljas

uppe i älfven vid t. ex. därstädes beläget sågverk, komme nämligen

virkesägaren att förorsakas afsevärda kostnader, samtidigt som för

öfrigt flottgods vållades hinder ocli dröjsmål.

§ 2.

För tillstånd till lösflottning anses höra på de skäl, som anförts i

allmänna motiveringen, såsom oeftergifligt villkor sättas, att flottningen

skall ske gemensamt och att de flottande skola utgöra en förening, hvilken

genom sin styrelse ombesörjer flottningen.

Rättighet för jordägare att för det husbehofsvirke, han framflottar.

vara fri från deltagande i den gemensamma flottningen, därest virket kan

framföras utan hinder för flottningen af öfrigt flottgods, öfverensstämmer

i hufvudsak med föreskrifterna i såväl svenska som finska förordningar

rörande lösflottning. I för svenska allmänna flottleder gällande flottningsstadga

tillkommer sådan frihet »strandägare», men anses lämpligare använda

ordet »jordägare», såsom i för Finland gällande lag om vattenrätt är uttryckt,

då nämligen skogsägare boende i närheten af vattendraget, men

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 75 käft. (Nr 100.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

hvars ägor ej stöta omedelbart intill detsamma, icke bör förmenas samma

rätt som tillkommer den, hvilken eventuellt bosatt i samma by som den

förstnämnda, erhållit sina ägor förlagda intill älfstranden.

Svenska fiottningsstadgan bestämmer, att husbehofsvirket i fråga skall

vara afverkadt från »egen skog», men då efter vattendraget boende, som

själfva icke hafva egna skogar, i rätt afsevärd utsträckning inköpa från

annans skog, förnämligast Kronans, husbehofsvirke såväl till bränsle som

byggnadsbehof, anses ej skäligt inskränka det husbehofsvirke, som af jordägare

utan deltagande i den gemensamma flottningen må flottas, endast

till virke från egen skog. Sådan husbehofsflottning, där den ej sker i

fasta flottar eller i ringbommar, kan äga rum före eller synnerligast efter

den gemensamma flottningen.

Här ifrågavarande husbehofsvirke synes kommittén gifvetvis ej böra

omfatta annat än sådant som användes för jordägarnes i fråga eget behof.

Till förekommande af hinder i den gemensamma flottningen bör den,

som ämnar flotta husbehofsvirke, till flottningsföreningen eller dess ombud

anmäla den tillämnade flottningen och därvid, om den sker samtidigt med

den gemensamma flottningen, iakttaga den ordning, som till undvikande

af hinder kan anses skälig.

\ irkesägare, som utan att deltaga i den gemensamma flottningen

flottar husbehofsvirke, bör naturligen själf svara för skada eller intrång,

som därigenom förorsakas.

§ 3.

Angående stadgandena i denna- paragraf hänvisas till allmänna

motiveringen.

§§ 4 och 5.

Bestämmelserna i denna paragraf angående rättighet för de som

ombesörja flottningsarbetet- att beträda vattendragets stränder samt angående

skyldighet för de flottande att gälda ersättning för skada och kostnad

stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna härom i såväl svenska som

finska stadganden rörande flottnings bedrifvande i allmänna flottleder.

§ 6.

Vid flottledens iordningställande torde kunna ifrågakomma, synnerligast

vid anordnande af skiljnings- och sorteringsverk, vid anläggande af

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 100.

43

styr- eller ledkistor för flott-godsets afledande från äng eller fiskeverk eller

dyl., att jord eller lägenhet, som tillhör annan, för flottledens behof måste

tagas i anspråk. Där sådant afstående erfordras, bör — enär enligt kommitténs

förslag flottledens ordnande skall ske genom de begge gränsländernas

statsmakter och således afstående! äger ram för allmänt behof —

gifvetvis den enskilde vara skyldig sådant medgifva. Sedan flottleden

öfverlämnats till flottningsföreningen, kan äfvenledes ifrågakomma, att för

flottledens förbättrande viss mark måste tagas i anspråk, och anser kommittén,

att likaledes i sådant fall den enskilde bör skyldigkännas afstå,

hvad för ändamålet erfordras, hvarvid, i saknad af godvillig öfverenskommelse,

bör gälla, hvad om expropriation af fast egendom för allmänt behof

är stadgadt i respektive länder.

§ 7.

I paragraf 5 har föreslagits, att skada eller kostnad, som i följd af

flo tf ningen uppkommer för strand- eller andra rättsägare, skall af de flottande

ersättas. Då emellertid de, hvilka af flottningen tillskyndas skada,

äro skyldiga tåla densamma, fordrar billigheten, att de så fort som möjligt

erhålla ersättning härför, hvilket med hänsyn till den långsamhet i

rättskipningen, som äger rum i nu ifrågavarande orter, ej torde kunna

ske, om skadeståndsanspråken skola anhängiggöras vid de allmänna domstolarna.

Kommittén har för den skull velat föreslå ett skiljedomsförfarande,

som i hufvudsak öfverensstämmer med hvad i de bägge gränslanden

rörande tvisters slitande genom skiljedom är stadgadt.

Då det är föreslaget, att allt bedrifvande af lösflottning skall ske

genom en flottningsförening, som har att ansvara för genom flottningen

vållad skada eller kostnad, synes onödigt föreskrifva, att virkesägarna skola

ställa pant eller borgen för hvad af den, som lidit men, fordras, såsom i

finska lagen om vattenrätt, kapitlet angående flottning af skogsalst-er, sägs,

ej heller anses i samma lag utmätningsmannen lämnad rätt att på sakägarens

begäran lägga kvarstad på viss del af flottgodset, här vara af

behof påkallad, så mycket mindre som dylik bestämmelse icke förekommer

i uti Sverige gällande förordning om allmän flottled, utan att olägenhet

dä-raf lärer hafva uppstått.

I förenämnda för Finland gällande lag är skilj edom sförfarandet

obligatoriskt, under det att i Sverige ansetts skäligt, att det må lämnas

den, som vill väcka anspråk på ersättning, rätt att omedelbart lita domstol

till, därest han finner det med sin fördel förenligt, och anser kommittén,

att sådan rätt ej bör honom förmenas, synnerligast som vittnes
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

bevisning och annan utredning, som vid domstol kan åstadkommas, i

allmänhet icke torde stå skiljemännen till buds. Yppa sig olika meningar

hos skiljemännen, torde gifvetvis den gälla, hvarom de flesta förena sig.

De kostnader och utgifter, som uppstå i anledning af syneförrättning och

skiljedomstolsförfarande, böra af den i öfrigt ersättningsskyldige betalas.

Dock synes det vara rättvist att, om ersättningen af skiljedomstolen ej

sättes högre än den ersättningsskyldige före synen bjudit, hvardera parten

svarar för sina kostnader och till lika del deltager i synekostnaden, där

ej med hänsyn till särskilda förhållanden skiljemännen må firma skäligt

bestämma, att den ersättningstagande ensam bör vidkännas kostnaderna.

§ 8.

Vederbörande strand- eller andra rättsägare hafva enligt par. 5 tillförsäkrats

ersättning för kostnad och skada, som dem på grund af flottningen

förorsakas, men anses, att de flottande böra åligga att, i den mån

så med rimliga kostnader kan ske, äfvenledes genom skyddsbyggnader

eller andra anordningar förebygga skadegörelse å egendom eller afvärja

hinder i trafikhänseende. Sådana nödiga byggnader har kommittén, såsom

förr sagts, tänkt sig i första hand böra anordnas af de begge statsmakterna,

hvarefter ytterligare dylika anordningar torde, i mån så visar sig

nödigt och lämpligt, af flottningsföreningen böra utföras. I sådant afseende

böra äfvenledes vederbörande länsstyrelser kunna ålägga föreningen

vidtaga erforderliga arbeten.

Fullgör flottningsföreningen icke sina skyldigheter med hänsyn till

underhåll och vidmakthållande af de byggnader m. m., som i flottleden

anordnats till skydd mot skada genom flottningens förvållande, eller genom

undanröjande af sådant hinder, som på grund af flottningen åstadkommes

för farled, har föreslagits att vederbörande länsstyrelser i Norrbottens och

Uleåborgs län, hvar på sin sida om riksgränsen, böra äga tillhålla de

flottande att rätta försummelse eller undanröja hinder.

Sådant hinder, hvarom här talas — såsom t. ex. att sjunket eller

i sjunkande tillstånd varande virke lämnas i ställe, där det kan vålla uppgrundning

eller annan olägenhet, eller att flottgods, som fastnat å stränderna

eller i fors, lämnas kvarliggande längre än med afseende å flottningens

lämpliga anordning och andra förhållanden kan anses behöflig! —

kan förutom af flottningsföreningen äfven vållas af öfriga flottande, hvadan

äfven dessa böra vara skyldiga undanröja sådant genom deras förvållande

uppkommet hinder i farleden.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Då emellertid fara dels för enskildes egendom dels för farledens

trygghet kan genom försummelsen eller hindret vållas, om åtgärd ej

omedelbart vidtages, har ansetts skäligt föreslå, att vederbötande rättsägare

efter tillsägelse till de flottande och efter syn af vederbörande kronofogde

eller länsman må äga i trängande fall omedelbart vidtaga åtgärd på

de flottandes bekostnad till försummelsens botande eller hindrets undanröjande.

§ 9-

Erfordras för flottledens anordnande eller förbättrande, att nya anordningar,

såsom anläggande af led- eller styrkistor, vidlyftigare strömrensningar

eller dylikt, måste vidtagas och sådana arbeten kunna på enskildes

rätt inverka, böra, där det pröfvas vara för flottningens bedrifvande

eller till förebyggande af skadegörelse af nöden, de flottande därtill kunna

utverka sig rätt äfven emot vederbörande rättsägares bestridande, i hvilka

fall de begge länsstyrelserna torde böra tillkomma att efter ärendets utredning

besluta. Angår saken enbart rättsägare å ena stranden, hafva de

flottande gifvetvis att vända sig till länsstyrelsen endast i det land, inom

hvilket strand, inrättning eller dylikt, som af frågan beröres, år beläget.

Det torde dock kunna finnas undantagsfall, då ifrågasatt åtgärd kan komma

att vålla men för rättsägare å båda stränderna, såsom t. ex. då åtgärden

föranleder till, att strömfåran på ett eller annat sätt ledes ur förutvarande

riktning, eller då genom strandbyggnader vattnet hoptränges och dess nivå

i följd däraf höjes. I sådana fall synes lämpligt, att länsstyrelserna gemensamt

må pröfva och afgifva beslut i ärendet.

Skydds- och ledbommar af mera tillfällig art, hvilka erfordras för

flottningens bedrifvande eller för stränders och fiskeanstalters skyddande,

böra de flottande såsom kommissionen påpekat i sitt protokoll den 21

februari 1910 äga rätt att utan särskildt lof få utlägga, men med vanlig

skyldighet att utgifva ersättning för den verkliga olägenhet, som därigenom

tillskyndas enskilda, och likaledes med skyldighet att så anordna dessa

bomledningar, att samfärdseln ej vållas men af afsevärdare art såsom t. ex.

att bomledningarna skola förses med nödigt antal roddöppningar och att

för trafikbehofvet erforderlig bredd lämnas mellan bom och strand.

§ io.

Då de begge angränsande statsmakterna i första hand hafva intresse

af flottningens ändamålsenliga bedrifvande och då det föreslagits, att vik
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

tigare flottledsbyggnader och andra nödiga arbeten för flottledens anordnande

skulle utföras med allmänna medel samt sedermera underhållas af

flottningsföreningen, hvilken äfven genom årlig amortering skulle återbetala

förskjutna regleringskostnader, har det ansetts vara med god ordning

öfverensstämmande, att vederbörande länsstyrelser må tillkomma att

i flottningsföreningens styrelse insätta hvar sin representant för öfvervakande

af, att det allmännas bästa blir tillgodosedt. Det har icke ansetts

lämpligt att dessa representanter erhålla samma befogenhet rörande frågors

afgörande i styrelsen som af föreningen valda styrelseledamöter, utan böra

representanterna i fråga hafva rätt att deltaga endast i frågornas behandling

såväl å styrelse- som å föreningssammanträden, men ej i besluten.

Anses, att det allmännas rätt åsidosätta eller att föreningen ej iakttager,

hvad den enligt gifna bestämmelser eller föreskrifter åligger, böra ifrågavarande

ombud därom ingifva anmälan till vederbörande länsstyrelser.

Af samma här ofvan angifna skäl anses, att länsstyrelserna likaledes

böra med därtill särskild! utsedda representanter deltaga i revision af

styrelsens räkenskaper, samt att revisions- och årsberättelser årligen skola

insändas till länsstyrelserna.

Skälig ersättning, i likhet med hvad som lämnas till af föreningen

valda styrelseledamöter och revisorer, synes böra tillkomma länsstyrelsernas

ofvannämnda representanter för med deras uppdrag förenade kostnader

eller förorsakadt arbete, hvarvid häraf betingade utgifter debiteras å flottgodset

på samma sätt som föreningens andra utgifter.

§ 11.

På det strand- m. fl. rättsägare fortast möjligt må kunna få frågor

rörande skadestånd afgjorda, har föreslagits, att flottningsföreningen skulle

äga utse ett ombud inom hvarje kommun, som beröres af gränsälfvarna,

till hvilka ombud, såsom varande mer lättåtkomliga än flottningschefen,

vederbörande sakägare må kunna vända sig med sina anspråk. Ombuden

anses böra vid tillsägelse besiktiga uppkommen skada eller förment intrång

och söka komma till skälig öfverenskommelse, hvilken dock, där ej styrelsen

särskild! befullmäktigat visst ombud att på egen hand afsluta sådan,

bör underställas styrelsen eller den, denne därtill befullmäktigat (flottningschefen).

Kan ombudet ej komma till skälig uppgörelse med sakägaren,

torde det böra omedelbart anmäla förhållandet till flottningschefen

för vidare åtgärd.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 100.

§ 12.

Då för närvarande virke, som utföres från Finland, är belagdt med

exportafgift och viss afgift i eu framtid möjligen äfven kan komma att

påläggas virke afverkadt i Sverige samt då i gränsälfvarnas vattenområde

afverkadt virke efter skedd flottning föres än till det ena ån till det andra

af gränsländerna, har ansetts nödigt föreskrifva, att flottningsföreningen

skall, före utlämning till virkesägaren, till vederbörande myndighet (tullkammaren)

anmäla sådant virke, för hvilket enligt särskilda bestämmelser

viss afgift skall erläggas, innan det utföres från det land, hvarest det är

afverkadt.

I kontrollhänseende äfvenså med hänsyn till statistiken synes det

höra åligga de flottande att i till flottningsstyrelsen aflämnad uppgift å virke,

som hvar och en ämnar i flottleden låta under året flotta, meddela, huru

mycket är afverkadt i ena eller andra landet, hvarjämte samma virkesägare

synes böra hafva olika märken å virke afverkadt i de skilda länderna.

§ 13.

Den gemensamma flottningen skall så bedrifvas, att ingen flottande

vare sig tillföres gagn eller tillskyndas men i jämförelse med en annan,

i följd hvaraf samtliga flottningsföreningens utgifter under året bör fördelas

på de flottande i förhållande till hvars oeh ens flottgodsmängd. De

grunder, efter hvilka denna fördelning bör äga ruin, torde vederbörande

länsstyrelser äga bestämma och har kommittén i allmänna motiveringen

närmare berört denna fråga. Då visst år förhållandevis stor utgift för

särskildt ändamål uppkommit, hvilken utgift ej lämpligen och skäligen bör

läggas endast å det virke, som under året flottats, såsom vid inköp af ny

bogserbåt, anordnande af dyrbarare flottledsbyggnad eller dylikt, anses

sådan kostnad böra få fördelas ej blott å årets flottgods utan äfven genom

viss årlig amortering å virke, som flottas under lämpligt antal år framåt.

Vid kostnadernas fördelning bör äfvenledes tagas i betraktande längden

af den väg, de olika virkesblocken framflyta i flottleden, i hvilket

afseende denna bör indelas i lämpligt antal distrikt och samtliga kostnader

i hvarje sådant fördelas på det virke, som framflottats däri.

§ 14.

Det har föreslagits, att den, som önskar framföra skogsprodukter i

fasta flottar, därtill må äga rätt, om så kan ske utan hinder för den ge
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

mensamma flottningen, i hvilket senare afseende flottgodset torde böra,

innan flottning af detsamma äger rum, anmälas till flottningsstyrelsen.

Rörande skada eller kostnad som genom sådan flottning förorsakas,

har flottgodsägaren att iakttaga föreskrifterna i paragraf 5.

Då för nedbringande af flottningskostnaderna de flottande torde hafva

benägenhet att framföra de flesta flottarna med så ringa manskap, att därigenom

större risk förefinnes för att flottarna ej kunna styras, utan drifva

ned på stränder och fiskeverk eller dylikt och där vålla skada, eller ock

att de fastna i farleden till hinder för annat flottgods, torde i blifvande

reglemente böra lämnas föreskrift om, att flotte skall vara åtföljd af manskap

till så stort antal, som under för handen varande förhållanden vanligen

är erforderligt för att skadegörelse å fiskeverk eller annan inrättning

eller hinder för fortskaffning af annans flottgods ej må uppstå.

§ 15.

1 för Finland gällande vattenrättslag är för brott emot föreskrifter

rörande virkes afbarkning stadgadt straff med böter intill 4,000 mark,

under det att i Sverige gällande flottningsstadga bötesbeloppet är bestämdt

att utgå med 50 öre för hvarje stock. Då i förstnämnda land gällande

bestämmelse har visat sig icke tillfyllest till förhindrande af ifrågavarande

brott, ■ och alltför lätt kunnat kringgås, har kommittén ansett lämpligast

föreslå i Sverige tillämpade princip i detta afseende. Storleken af bötesbeloppet

har emellertid ansetts höra bestämmas till 20 å 50 öre eller

30 å 70 penni för hvarje virkesklarnp beroende på domstolens pröfning,

enär man har skäl förmoda, att flottgodset framdeles högst afsevärdt

kommer att variera i afseende på storlek.

Omfattningen af skada, som vållats genom flottning, kan i allmänhet

icke utan oskälig kostnad utredas vid domstol i ort, aflägsen från det

ställe, där skadan timat, i följd hvaraf det har föreslagits, att förbrytelse

skall i regel åtalas vid domstol i den ort, där den timat. År emellertid

förbrytelsen begången inom det ena landet af det andras undersåte och

denne senare icke finnes i sagda land, bör, i öfverensstämmelse med rysk
17

°

svenska konventionen den 5“ januari 1821, åtalet anhängiggöras i förbrytarens

hemland vid domstol i den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen

skett.

Af flera skäl vore till fördel, att tvistemål rörande ersättning för

skedd skada likaledes finge behandlas vid samma domstolar som brottmål.

Tvistemål bör dessutom kunna få handläggas i den ort, där sva
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

randen bor, hvaraf skulle följa att mål rörande sådan ersättning, för

hvilken flottningsföreningen ansvarar, äfven må kunna handläggas vid

domstol, där styrelsen har sitt säte.

Då skada, som vållas genom öfverträdelse af stadgans föreskrifter i

de delar, för hvilkas åsidosättande föreslagits böter, lika väl kan drabba

det ena som det andra landet eller ena som andra landets undersåtar,

anses skäligt, att böterna komma begge landen i lika mån till godo.

§ 16. *

I nu föreliggande förslag till stadga för flottning af skogsalster i

gränsälfvarna har icke kunnat inrymmas samtliga de detaljbestämmelser,

som med hänsyn till flottledens anordning och flottningens ändamålsenliga

bedrifvande anses nödiga ur såväl allmän som enskild synpunkt.

Ett flertal bestämmelser torde härförutom tarfvas, synnerligast rörande

flottningsföreningens inre organisation och har ansetts, att de flottande

böra lämna förslag till dessa bestämmelser till vederbörande länsstyrelser,

hvilka gemensamt må hafva att pröfva och efter för handen

varande omständigheter fastställa desamma. 1 af kommissionen upprättadt

protokoll rörande flottningens reglerande i vattendraget har kommissionen

angifvit de frågor, som i omförmäldt reglemente torde böra ägnas särskild

uppmärksamhet. Innan sådant reglemente blir fastställdt, anses att

lösflottning icke bör få äga rum i gränsälfvarna.

§ 17-

Det kan tänkas, att underhållet af flottleden så försummas, att fara

för dess bestånd uppstår, eller att de afgifter, som äro fastställda till

amortering af kostnaderna för flottledens iordningsställande, icke i vederbörlig

ordning inlevereras, eller att flottningen så bedrifves, att verkligt

hinder för samfärdsel, utöfvande af fiske eller dylikt uppstår.

Under sådana förhållanden bör, om ej rättelse sker, kunna meddelas

förbud för lösflottning till dess annorlunda förordnas, eller ock kunna för

rätt till fortsatt lösflottning föreskrifvas vissa villkor afseende att förhindra

ett fortsatt åsidosättande af de flottandes förpliktelser.

I sådant afseende har föreslagits, att Konungens Befallningshafvande

i Norrbottens län och Guvernören i Uleåborgs län må, efter att hafva

sammankallat de flottande jämte andra sakägare till gemensamma öfverläggningar,

äga pröfva och besluta.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 75 höft. (Nr 100.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Bilaga.

Förslag

till

angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.

Med upphäfvande af lagen angående flottning af skogsalster i

gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland

den 30 december 1893, förordnas härigenom:

Under förutsättning att nedanstående stadga angående flottning af

skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio jämväl äger giltighet i

Finland äge Konungen förordna, att densamma skall här i riket lända till

efterrättelse:

Stadga angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio.

§ I
I

gränsfloderna må enhvar af de båda gränsstaternas undersåtar på

sätt och villkor, som här nedan sågs, låta flottgods framflyta.

§ 2.

Alla de, som i gränsfloderna låta flottgods löst framflyta, vare pliktiga

och berättigade att i gemensam flottning deltaga och skola för sådant

ändamål utgöra en förening, som genom sin styrelse i allt ombestyr flottningen.

Jordägare vare dock för det husbehofsvirke, som han framflottar,

fri från deltagande i gemensam flottning och därmed förenad kostnad,

därest virket kan framföras utan hinder för flottningen af öfrigt flottgods.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In nåd. proposition Nr 100.

51

§ 3.

Flottgods, som flottas under första sommaren efter virkets afverkning,

må flottas obarkadt.

Virke, hvars flottning icke kan fullbordas under första sommaren

efter dess afverkning, skall afbarkas.

Afbarkning må icke så verkställas, att barken kan nedkomma i

flottleden.

§ 4.

Utan särskild tillåtelse må de, som ombesörja flottningsarbete, äga

tillträde till stränderna, där sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande är af nöden. Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng,

plantering eller andra ägor, hvilka kunna däraf skadas, må dock ej tagas,

om tillträde till stränderna annorledes kan utan väsentligt hinder eller

uppehåll beredas.

§ 5.

För skada och kostnad, som genom anläggning eller åtgärd för

flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen

vållas, skall af flottningsföreningen gäldas ersättning; dock vare

den, som framför flottgods i sammanbundna flottar, ansvarig för ersättning

för den skadegörelse, som däraf förorsakas.

§ 6.

Erfordras för flottledens anordnande, utvidgning eller förbättrande,

att jord eller lägenhet, som annan tillhör, för flottningen begagnas, skall

i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan om skyldighet att afstå

hvad nödigt är afgöras på sätt, som angående sådant afstående för allmänt

behof finnes stadgadt inom det rike, hvarest det för ändamålet erforderliga

området är beläget.

§ 7.

Fordrar någon i annat fall, ån det i § 6 nämnda, ersättning för

skada eller kostnad, varde, där han det äskar, frågan efter syn och uppskattning

pröfvad af tre ojäfviga skiljemän, af hvilka en utses af hvardera

parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Uraktlåter den,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

emot hvilken anspråket väckes, att inom tio dagar efter anmaning utse

skiljeman, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet af den tredje,

äge i stad rätten och å landet domaren eller kronolänsmannen i den ort,

där skadan timat, att på ansökan af den, som väckt anspråket, verkställa

valet.

Part, som ej åtnöjes med skiljemännens dom, vare obetaget att draga

saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer inom

nittio dagar från det skiljemännens beslut blifvit honom tillställdt; dock

må skiljemännens dom genast gå i verkställighet, där ej vederbörande rätt

eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

I skiljemännens beslut skall lämnas tydlig hänvisning om hvad den

missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning,

Vill den, som fordrar ersättning, hellre genast anlita domstol än

skiljemän, stånde det honom fritt.

§ 8.

Det åligger flottningsföreningen att vidmakthålla de till farleds betryggande

eller i öfrigt till skydd emot skada genom flottningen anordnade

eller föreskrift^ byggnader, hvarjämte flottningsföreningen tillika med

andra flottande äro pliktiga undanrödja af flottgods åstadkommet hinder i

farled.

Fullgöra de flottande ej sina skyldigheter i förevarande hänseende,

äge Guvernören i Uleåborgs län och Konungens befallningshafvande i Norrbottens

län, hvar å sin sida om riksgränsen, tillhålla de flottande att afhjälpa

hvad försummats eller undanrödja hinder, vid äfventyr att sådant

eljest på deras bekostnad verkställes.

I trängande fall må den, som af försummelse eller hinder, hvarom

i denna paragraf sägs, kan lida omedelbart men, själf äga vidtaga på de

flottandes bekostnad nödig åtgärd till skydd för egendom eller till förekommande

af befaradt hinder, sedan åtgärdens nödvändighet vid syn vitsordats

af vederbörande kronofogde eller länsman.

§ 9-

År för flottleds anläggning, utvidgande eller förbättrande anläggning

eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares

eller annans rätt inverka, och har denne ej därtill samtyckt, ankomme på

Guvernören i Uleåborgs län och Konungens befallningshafvande i Norrbottens

län att till anläggningen eller åtgärden gifva lof.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

53

§ 10.

Det tillkommer Guvernören i Uleåborgs län och Konungens befallningshafvande

i Norrbottens län att utse hvar sitt ombud, hvilka hafva

att vid flottningsföreningens och dess styrelses sammanträden närvara och

därvid deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten. Dessa ombud skola

bevaka det allmännas bästa och tillse, att föreningen iakttager gifna föreskrifter.

Vederbörande länsstyrelser äga äfven förordna hvar sin revisor att

tillsammans med föreningens revisorer granska räkenskaperna. Revisionsoch

årsberättelserna skola årligen öfverlämnas till länsstyrelserna.

§ 11.

Det åligger flottningsföreningen att för hvarje kommun, som af

flottleden beröres, utse ett, ombud, till hvilket vederbörande rättsägare

hafva att hänvända sig i frågor rörande genom den gemensamma flottningens

bedrifvande åstadkommen skadegörelse eller förorsakadt intrång.

§ 12.

Virke, för hvilket enligt särskilda bestämmelser viss afgift skall erläggas,

innan det från respektive land får utföras, skall af flottningsföreningen

före dess öfverl ämnande till ägaren anmälas till vederbörande

myndighet.

§ 13.

Flottningsföreningens samtliga utgifter fördelas mellan dess medlemmar

i förhållande till den virkesmängd, hvar och en under året haft

i flottleden, och i öfrigt enligt de grunder, som uti för flottningsföreningen

fastställda stadgar närmare angifvas.

§ 14.

Den, som önskar å gränsälfvarna framföra skogsprodukter i fasta

flottar, vare därtill berättigad, om så kan ske utan hinder för annans

flottning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

§ 15.

Virkesägare, som bryter emot i § 3 gifna föreskrifter angående virkes

afbarkning, böte 30 till 5Ö öre eller 40 till 70 penni för hvarje klamp.

öfverstänges gränsfloden eller är någon eljest vid flottning genom

uppenbar vårdslöshet vållande till skada, hinder eller uppehåll för annan,

straffas den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med böter

från och med tio till och med femhundra kronor eller från och med fjorton

till och med sjuhundra mark. Förbrytelse åtalas vid domstolen i den ort,

där den timat; men är förbrytelsen begången af det ena landets undersåte

i det andra och finnes ej förbrytaren i det land, där förbrytelsen

blifvit, föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstolen i

den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett.

Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen

vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar

eller ock vid domstol i den ort, där svaranden bor.

Böter, som enligt denna stadga utdömas, skola tillfalla till hälften

statsverket i hvartdera gränslandet.

§ 16.

Inbördes förhållandet mellan flottningsföreningens medlemmar bestämmes

genom stadga (reglemente), som Guvernören i Uleåborgs län och

Konungens befallningshafvande i Norrbottens län gemensamt på de flottandes

förslag fastställa.

Innan sådan stadga blifvit fastställd, må ej flottgods löst framföras

i gränsälfvarna.

§ 17.

Visar sig, att underhållet af flottleden försummas, att fastställda ersättningar

till amortering af kostnaderna för flottledens iordningsställande

ej gäldas eller att floltningen ej ordentligt besörjes, sammankalle Guvernören

i Uleåborgs län och Konungens befallningshafvande i Norrbottens

län de flottande till gemensamt sammanträde och ankomme då på särskild

pröfning, om och med hvad villkor flottning af löst virke i vattendraget

vidare må tillåtas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

55

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flottled

den 30 december 1880.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen om allmän flottled den

30 december 1880 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Hvad i denna förordning är föreskrifvet äger icke tillämpning på

gränsfloderna Torneå och Muonio. Ej heller gäller det eljest i fråga om

framförande af flottgods i sammanlagda flottar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen

den 12 december 1911.

Närvarande:

Justitieråden Sundberg,

Borgström,

Skarstedt,

Regeringsrådet Ernberg.

O CD

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärendén,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22

juni 1911, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver upprättade

förslag till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå

och Muonio samt till lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen

om allmän flottled den 30 december 1880.

De remitterade förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade

inför lagrådet föredragits af hofrättsrådet Yngve Wisén.

Förslag till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå

- och Muonio.

Med särskild hänsyn till föremålet för den ifrågasatta lagstiftningen

och de förhållanden, under hvilka förslaget tillkommit, fann lagrådet sig

kunna tillstyrka, att förslaget i oförändradt skick förelädes Riksdagen till

antagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 100.

bl

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän

flottled den 30 december 1880.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 15 höft. (Nr 100.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 2,9 mars 1,912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anmälde lagrådets

genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 22

juni 1911 infordrade utlåtande öfver upprättade förslag till lag angående

flottning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio samt till lag

angående ändrad lydelse af 14 § i förordningen om allmän flottled den 30

december 1880.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredraganden

att, enligt hvad i skrifvelse från härvarande ryske minister meddelats,

den i förslaget till lag angående flottning åt skogsalster i gränsfloderna

Torneå och Muonio ingående stadgan angående samma ämne blifvit

af finska senaten godkänd och det, därest svenska regeringen godtoge densamma,

vore ryska regeringens afsikt att utan dröjsmål låta den träda i

kraft; och hemställde föredraganden härefter, att ofvanberörda båda lag
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 100.

förslag, det förstnämnda med en mindre jämkning i redaktionellt hänseende,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom nådig proposition föreläggas

Riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes af statsrådets

öfriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till Riksdagen aflåtas proposition af den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.