Sök i Ratio Lex

Angående beviljande af anslag till sjökarteverket och till utförande af sjömätningar

1912-01-13 · 59 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 59 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:105, Angående beviljande af anslag till sjökarteverket och till utförande af sjömätningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

beviljande af anslag till sjökarteverket och till utförande

af sjömätningar; gifven Stockholms slott dem 15 mars

1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden iör denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att

dels godkänna följande aflöningsstat för den civila personalen vid

sjökarteverket:

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105

Tjänstgö-

Summa.

Lön.

ringspen-

ningar.

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämdt anslag.

Efter 5 år kan lönen liöjas

med 500 kronor, efter

1 aktuarie ...........................

2,200

1,500

300

4,000

10 år med ytterligare

500 kronor och efter

15 år med än ytter- ligare 500 kronor.

(Härtill kunna komma fyra

ålderstillägg, hvart och

ett å 400 kronor, efter

1 manlig ritaro eller gravör ...

1,300

800

300

2,4001

respektive 5, 10, 15

och 20 år. Af hvarje

10 manliga ritare eller gravörer

13,000

8,000

3,000

24,0001

ålderstillägg utgöra 300

kronor lön och 100

kronor tjänstgörings-

penningar.

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 kvinnligt biträde ...............

900

550

150

1,600 (

med 200 kronor och

1 » » ...............

700

350

150

l,200j

| efter 10 år med ytter- ligare 200 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas

350

150

1,200

| med 100 kronor och

1 vaktmästare .....................

700

i efter 10 år med ytter- l ligare 100 kronor.

Till arfvode åt den, som för-

ordnas att leda och öfver- vaka rit- och gravyrarbetena

—

—

—

600

Till arfvoden åt extrapersonal,

gratifikationer åt ritar- och

gravörelever samt vikariats- ersättningar.......................

12,800

Säger

—

—

—

47,800

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg .................

—

—

—

5,000

Summa

—

—

—

| 52,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i staten upptagna aflöningsförmånerna, nämligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

att innehafvare af ordinarie civil befattning vid sjökarteverket skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af verket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant

hänseende, äfvensom därest verkets ställning inom statsförvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom själfständigt

verk, eller därest vissa ifrågavarande verk tillhörande göromål öfverflyttas

till annat verk, vara pliktig att, med bibehållande af den

tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter

Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen

öfverlämnas;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

såframt ej sjökarteverkets chef uppå därom gjord framställning och

efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må

anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid sjökarteverket, finner

uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att

tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ktmgl. Majds Nåd. Proposition Nr 105.

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida

ej pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af aflöning efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning är i staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, samt

för fjärde förhöjningen, där sådan förekommer, efter ytterligare

fem år, på samma villkor;

under iakttagande, hvad hvar och eu af omförmälda aflöningsförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än And

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd;

att beträffande befattningshafvare, som vid den nya statens ikraftträdande

är anställd vid sjökarteverket och antages till ordinarie befattningshafvare

å denna stat, det må ankomma på Kungl. Majds pröfning,

om och i hvad mån befattningshafvaren för åtnjutande af aflöningsförhöjning

äger räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid

sjökarteverket; dock att manlig ritare eller gravör icke må i något fall

tillgodoräknas tjänstgöring före det han fyllt 22 år;

att emellertid löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att

semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas af aktuarien, de manliga ritarna och

gravör erna äfvensom de kvinnliga biträdena en hvar under en månad

samt af vaktmästaren under femton dagar; börande dock iakttagas, att,

hvad beträffar personal, som deltager i sjömätnings- och därmed sammanhängande

arbeten, semester i regel ej må åtnjutas under den tid,

då sådana arbeten pågå;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

5

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya aflöningsstatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som

därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara, att beträffande kvinnliga biträden å sjökarteverkets

stat skola därjämte lända till efterrättelse de af chefen för finansdepartementet

i anförande till statsrådsprotokollet öfver frnansärenden den 13

januari 1912, bifogadt. samma års statsverksproposition, förordade allmänna

villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos vissa

verk och myndigheter, dock med iakttagande af de jämkningar därutinnan,

som af Riksdagen i fråga om fasta biträden å nedre, justitierevisionens

stat sedermera beslutits;

dels medgifva, att därest nu vid sjökarteverket anställd gravör

vid befordran till befattning å den nya aflöningsstaten skulle nästföregående

år åtnjutit arfvode till belopp, öfverstigande hvad enligt

staten skall utgå, dylik gravör må beredas fyllnad i aflöningen för

dess uppbringande till arfvodets belopp, intill dess han genom erhållande

af ålderstillägg kommer i åtnjutande af högre aflöning än

arfvodet;

dels i riksstaten för år 1913 såsom ordinarie anslag till sjökarteverket

uppföra, i stället för det därstädes för samma verk nu

upptagna reservationsanslaget å 05,000 kronor, ett bestämdt anslag å

47.800 kronor och ett förslagsanslag å 5,000 kronor, eller tillhopa

52.800 kronor, att användas till bestridande af aflöningar enligt

förenämnda stat, äfvensom ett reservationsanslag å 49,000 kronor

till allmänna utgifter vid sjökarteverket, eller således ordinarie anslag

till sammanlagdt belopp af 101,800 kronor, hvarigenom alltså

höjning i ordinarie anslaget till sjökarteverket skulle äga rum med

36.800 kronor;

dels ock till utförande af sjömätningar bevilja på extra stat för år

1913 ett anslag af 104,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jacob Larsson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

7

Utdrag af protokollet öfver

Hans Maj:t Konungen i

15 mars 1912.

sjöförsvarsärenden, hållet inför

statsrådet å Stockholms slott den

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Larsson anförde i underdånighet.

På sätt det vid innevarande års statsverksproposition under femte

hufvudtiteln fogade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13

januari 1912 utvisar, har jag då anmält, att löneregleringskommittén

den 14 december 1911 afgifvit betänkande med förslag till reglering

af löneförhållandena beträffande den civila personalen vid sjökarteverket.

Under erinran, att för sj ökarte verket vore i riksstaten för år 1912

anvisadt å ordinarie stat ett anslag af 65,000 kronor samt att däraf,

enligt den af Kungl. Maj:t för verket för samma år fastställda staten,

aflöningar utginge med ett sammanlagdt belopp af 31,000 kronor, meddelade

jag vid samma tillfälle, att det af kommittén upprättade förslagtill

aflöningsstat för sj ökarte verkets civila personal slutade å ett belopp

Ang. anslag

till sjökavteverket

ock

ejömätningarnas

bedrifvande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

af 52,800 kronor. Ett godtagande af förslaget skulle alltså föranleda

en förhöjning i det under rubriken »aflöningar» i verkets stat upptagna

belopp med 21,800 kronor, och borde vid sådant förhållande det ordinarie

anslaget, om det i öfrigt beräknades på sätt hittills skett, höjas

från 65,000 kronor till 86,800 kronor.

Vidare påminde jag därom, att för tillgodoseende af sjökarteverkets

uppgifter vore i gällande riksstat, förutom nämnda ordinarie anslag,

uppfördt ett anslag å extra stat med belopp af 104,000 kronor

och under titel: till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster;

och upplyste jag, att kommittén i sitt betänkande hemställt till öfvervägande

i hvad mån nämnda extra anslag boi’de öfverföras till anslag

å ordinarie stat.

Slutligen meddelade jag, att kommitténs betänkande remitterats

till kommissionen för de allmänna kartarbetena och till chefen för sjökarteverket

för afgifvande af yttranden samt att sålunda intordrade

yttranden berörda den 13 januari ännu icke inkommit, hvadan jag då

ej kunde underställa ifrågavarande ärende Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Vid angifna förhållanden var det, enligt hvad jag jämväl framhöll,

naturligen ej möjligt bedöma, till hvilka belopp de särskilda anslagen

för sjökarteverkets ändamål rätteligen borde uppföras, men ansåg

jag dock, att ofvannämnda ifrågasatta förhöjning i det ordinarie anslaget

för verket borde tagas i beräkning vid framställningen till Riksdagen

i fråga om anslagsbehofven för år 1913, likasom ett extra ordinarie

anslag för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster syntes

mig böra tillsvidare beräknas för år 1913 med samma belopp, som

därför uppförts i 1912 års stat. I enlighet med min hemställan, täcktes

Eders lvungl. Maj:t äfven i statsverkspropositionen föreslå Riksdagen

att, i afvaktan på den nådiga proposition angående beviljande

af anslag för sjökarteverket och påskyndande af sjömätningarna vid

rikets kuster, Kungl. Maj:t kunde komma att till Riksdagen aflåta, ej

mindre i det för sjökarteverket uppförda ordinarie anslaget, nu 65,000

kronor, beräkna en förhöjning af 21,800 kronor, vid hvilket förhållande

anslaget i dess helhet sålunda skulle beräknas till 86,800 kronor,

än äfven för påskyndande af sjö mätningarna vid rikets kuster bland

de extra anslagen å femte hufvudtiteln för år 1913 beräkna ett belopp

af 104,000 kronor.

Sedan numera förenämnda kommission samt chefen för sjökarteverket

inkommit med de infordrade yttrandena, anhåller jag att få

underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om erforderliga anslag till

sjökarteverket och till sjömätningarnas bedrifvande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kun fil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Efter det under 1700-talet och början af 1800-talet amiralitetskol- Historik,

legium haft. sig anbefalldt att utföra sjömätningar och observationer

för upprättande af sjökort, inrättades år 1809 den s. k. sjömätningskåren,

med åliggande att utföra mätningar för upprättandet af en sjökartesamling

öfver rikets kuster.

Enligt instruktionen för nämnda kår af den 24 februari 1809 skulle

chefen tillika alltid vara öfverdirektör vid lotsverket; och i denna egenskap

samt såsom ständig ledamot af förvaltningen af sjöärendena skulle

det tillhöra honom att på allt upptänkligt sätt söka förbättra och fullkomna

ifrågavarande sjökartesamling, så att den måtte blifva ej allenast

för rikets handelsrörelse alltmera gagnelig, utan ock för kronans behof,

både i fred och krig, fullkomligt svarande mot sitt ändamål.

Sjömätningskåren skulle utom chefen bestå af en major och två

kaptener, hvarjämte skickliga sjöofficerare finge beordras till mätningars

och ritningars verkställande.

Utgivningen af sjökorten var sedan år 1798 på entreprenad öfverlämnad

till enskild person; och skulle chefen för sjömätningskåren utöfva

viss kontroll öfver denne entreprenör.

Sedan sjömätningskåren år 1824 blifvit upplöst, inrättades ett sjökartearkiv,

hvilket under chefskap af öfverdirektören för lotsverket och

med tjänstgörande personal från flottan skulle ombesörja de hydrografiska

angelägenheterna.

_ År 1848 inlöste staten äganderätten till den enskilda anstalten för

utgifvande af sjökort, det s. k. sjökarteverket, med alla dess tillhörigheter.

Kort därefter ombildades sjökartearkivet till ett sjökartekontor,

hvilket den 27 juni 1849 erhöll sin organisation. Härvid skildes sjömätningsangelägenheterna

från det organisatoriska sambandet med lotsyerket.

Kontoret skulle nämligen förestås af en särskild chef, som i

frågor rörande sjömätningar och sjökartearbeten var föredragande ledamot

i förvaltningen af sjöärendena.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten bestredos af medel från

handels- och sjöfartsfonden, som härför och för tillgodoseende af andra

statsändamål erhöll tillskott af statsmedel.

1869 års riksdag beslöt emellertid efter framställning af Kung]. Anslag a 5:e

Maj:t, att anslag ej vidare skulle uppföras på sjätte hufvudtiteln till huf™dtitein

nämnda fond, hvaremot såsom vederlag för de bidrag, som utgått från ^”verkec40

fonden till åtskilliga statsbehof, däribland 60,000 riksdaler »till underhåll

af Sjökartekontoret», anslag uppfördes å vederbörande hufvudtitlar.

I sådant hänseende uppfördes å femte hufvudtiteln såsom ordinarie

anslag 60,000 riksdaler under titeln: »för sjömätningar och sjökartekontorets

verksamhet».

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.)

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Sistberörda anslag uppfördes jämlikt beslut vid 1870 års riksdag

såsom reservationsanslag.

Titeln å anslaget utbyttes vid 1885 års riksdag mot titeln »sjökarteverket».

Vid 1899 års riksdag höjdes detta ordinarie anslag till 65,000 kronor,

med hvilket belopp det fortfarande är uppfördt i riksstaten.

Någon detaljerad stat för sj ökarte verket har icke varit för Riksdagen

framlagd och således ej heller blifvit af Riksdagen fastställd.

Kungl. Maj:t hade vid 1899 års riksdag begärt anslagets höjande

från 60,000 till''70,000 kronor eller med 10,000 kronor, men Riksdagen

begränsade höjningen till 5,000 kronor och uppförde sålunda, på sätt

redan nämnts, anslaget med 65,000 kronor. Riksdagen anförde därvid,

att behöfligheten af någon ökning i anslaget väl funnits vara ådagalagd.

Men då den verksamhet, som utöfvades al sjökarteverket, vore af

högst väsentlig betydelse för handel och sjöfart, syntes det Riksdagen

kunna ifrågasättas, huruvida icke nämnda verksamhet lämpligen kunde

på ett kraftigare och mera stadigvarande sätt än dittills understödjas

af medel, som kunde af Kung!. Maj:t disponeras för nämnda näringars

befordrande, t. ex. från handels- och sjöfartsfonden. Riksdagen hade

under sådana förhållanden ansett, att det ifrågavarande anslaget till sjökarteverket

icke behötde ökas med så stort belopp, som af Kungl. Maj:t

föreslagits.

Extra anslag Tillgång på rikligare medel visade sig inom kort af behofvet påta''

påBkyn- Pallad för att sjömätningarna skulle kunna bedrifvas med önskvärd

dande af sjo- •• °

mätningarna. Snabbhet.

I skrifvelse den 10 december 1900 framhöll chefen för flottans stab

behofvet af ökadt anslag för detta ändamål; och anslöt sig chefen för

sjökarteverket i infordradt yttrande till samma mening.

Chefen för sjökarteverket hemställde därefter i skrifvelse den 19

november 1901, att hos Riksdagen måtte utverkas höjning af det ordinarie

anslaget till sjökarteverket samt dessutom anvisning på extra stat

af ett belopp för särskild anskaffning al ångslupar och instrument. I

häröfver afgifvet yttrande framhöll- lotsstyrelsen det trängande behofvet

af att sjömätningarna å Sveriges kuster blefve under den närmaste

framtiden fullföljda efter eu utvidgad plan samt i så stor utsträckning

som möjligt.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 11 januari 1902

yttrade vederbörande departementschef, bland annat, följande:

Den af cheferna för flottans stab och för sjökarteverket samt af

lotsstyrelsen ur såväl den allmänna sjöfartens som sjöförsvarets synpunkt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105

11

framhållna angelägenheten däraf, att de pågående sjömätningarna vid

våra kuster, särskildt vid den norrländska kusten, under den närmaste

a i tiden. kraftigt påskyndades, syntes departementschefen böra föranleda

därtill, att medel för ändamålet anvisades så snart som möjligt.

Från handels- och sjöfartsfonden hade visserligen vid särskilda tillfällen

anvisats medel för dylikt ändamål; men denna fonds tillgångar

ansågos icke medgifva, att densamma anlitades för mätningarnas påskyndande

i sådan omfattning, som på fullgoda skäl blifvit ifrågasatt.

Departemeuschefen höll fördenskull före, att medel för ändamålet borde

äskas af Riksdagen.

Det syntes därvid departementschefen, att arten af det föreliggande

behofvet i sin helhet snarare borde föranleda till anvisande af extra

anslag för ändamålet än till höjning af det ordinarie anslaget till sjökarteverket.

Af den verkställda utredningen framginge visserligen, att

medel till sjömätningsarbetenas fullföljande efter utvidgad plan kunde

antagas blifva erforderliga under åtminstone tio år framåt, men huruvida

medelsbehofvet därefter skulle förblifva detsamma, syntes för det dåvarande

icke kunna beräknas.

I fråga om det belopp, som borde för ändamålet äskas, ansåg departementschefen

de af chefen för sjökarteverket senast gjorda beräkningarna

af an sia gs b e h o f vet, hvilka afsågo eu höjning af det ordinarie

anslaget med 41,000 kronor och ett anslag för en gång af 13,500 kronor,

böra läggas till grund.

Departementschefen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster

på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 54,500 kronor.

Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, hvilken öfverensstämde med

departementschefens förslag, blef af Riksdagen bifallen.

För hvart och ett åt åren 1904—1909 anvisade Riksdagen på extra

stat ett belopp af 41,000 kronor till påskyndande af sjömätningarna vid

rikets kuster.

Från handels- och sjöfartsfonden hafva åt sjökarteverket anvisats

för hvart och ett af åren 1903—1905 5,000 kronor samt från och med

år 1907 årligen 21,000 kronor.

Enär frågan om våra kustfarvattens uppmätning och kartläggning

ansågs vara af den största betydelse såväl för försvaret som för handelssjöfarten

samt en planläggning af dessa arbeten för en längre tid

iramåt syntes vara önskvärd, både redan i skrifvelse den 28 december

1906 dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet uppdragit åt lotsstyrelsen

att gemensamt med chefen för flottans stab, inspektören af

flottans öfningar till sjöss och chefen för sjökarteverket verkställa,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

bland annat, utredning rörande den ordning och omfattning, hvari

sjömätningarna å rikets olika kuststräckor borde bedrifvas under åren

1908—1913.

I utlåtande, som nämnda myndigheter med anledning däraf den 15

april 1908 afgåfvo, framhöllo de, att större delen af de svenska sjökorten

voro grundade å äldre mätningar, som utförts å tider, då på

grund af föga ändamålsenlig båtmateriel samt primitiva arbetsmetoder

och instrument arbetsresultaten ej blifvit i erforderlig man tillförlitliga,

samt att fördenskull behof af ommätning af svenska farvatten förelåge

i stor omfattning.

Vid utredandet af den ordning och omfattning, hvari sjömätningarna

borde bedrifvas under åren 1908—1913, hade, enligt hvad omförmälda

myndigheter vidare anförde, på oförtydbart sätt framgått nödvändigheten

af sjökarteverkets utvidgning. Arbetsfältet vore nämligen allt för stort

för att arbetet med tillgängliga arbetskrafter och materiel skulle kunna

inom eu rimlig tid medhinnas. Med det betydelsefulla uppsving, som

ej blott vårt sjöförsvar utan hela vår sjöfart under de senare åren erhållit,

kunde ''det icke vara välbetänkt att låta förnyelsen af våra sjökort

samt farvattnens hydrografiska undersökning fortgå i den ringa utsträckning,

som dittills ägt rum.

För att så icke skulle blifva fallet och en af de viktigaste förutsättningarna

för en tryggad samfärdsel längs våra kuster oskäligt länge

fördröjas, vore det oundgängligen nödvändigt, att sjömätningarna redan

under den närmaste framtiden bedrefves i större utsträckning; men

om de med mätningsarbetet vunna resultaten skulle hinna att vederbörligen

bearbetas och tillgodogöras för den sjöfarande allmänheten,

beböfde dessutom sjökarteverket utvidgas med hänsyn till utrymme och

arbetskrafter.

Den personal, som hade till åliggande att utföra själfva sjömätningsarbetet,

syntes fortfarande böra erhållas från flottan; antalet ritare

och gravörer borde ökas och dem beredas fast anställning vid verket

med däraf följande förmåner äfvensom möjlighet till erhållande af

pension.

Ökadt utrymme borde beredas genom påbyggnad af en tredje våning

å sjökarteverkets hus å Skeppsholmen.

Vidare borde af Riksdagen äskas medel till två nya sjömätningsfartyg

och tio motorbåtar, till det ena fartyget och fem motorbåtar åt

1909 års Riksdag för att kunna tagas i bruk vid sjömätningarna år

1910 och till det andra fartyget jämte fem motorbåtar af 1910 års

Riksdag.

Vid ifrågavarande utlåtande voro fogade, bland annat, dels en plan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

13

för sjömätningarnas bedrifvande under hvart och ett af åren 1909—1913,

utarbetad under förutsättning att sj ökarte verket bereddes möjlighet till

sjömätningarnas bedrifvande i större omfattning och till mätningsresultatens

bearbetning inom rimlig tid, dels ock ett förslag till ny stat för

sjökarteverket.

Sedan kommissionen för de allmänna kartarbetena afgifvit infordradt

yttrande öfver de sålunda framlagda förslagen samt styrelsen

för Sveriges allmänna sjöfartsförening inkommit med ett uttalande i

ämnet, anmäldes ärendet den 12 januari 1909 inför Kung!. Maj:t af dåvarande

departementschefen i samband med frågan om regleringen af

utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1910. På sätt

framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för sistnämnda

dag, bilagdt 1909 års statsverksproposition, förklarade departementschefen,

beträffande frågan om anskaffande af ny fartygsmateriel, sig

endast kunna tillstyrka, att medel äskades för anskaffande af fem motorbåtar,

hvarför kostnaden beräknats till 21,100 kronor, och af därför

erforderlig instrumentutredning, hvarför kostnaden skulle uppgå till 4,500

kronor.

Vidkommande förslaget till ny stat samt höjning af det ordinarie

anslaget till sjökarteverket ansåg departementschefen sig icke kunna

biträda detsamma. Med afseende å det ordinarie auslagets storlek erinrade

han därvid särskild! om hvad som därutinnan, på sätt förut

nämnts, förekommit vid 1899 och 1902 års riksdagar.

Då emellertid eu väsentlig höjning i anslagen till sjö mätningarna

visade sig erforderlig, syntes det departementschefen, att fog funnes

för, att jämväl det från handels- och sjöfartsfonden för ifrågavarande

ändamål utgående årsbidraget, 21,000 kronor, i någon mån höjdes.

Denna fond vore emellertid för det dåvarande så hårdt anlitad, att någon

ökning i nämnda bidrag under de närmaste åren icke syntes vara

möjlig att påräkna. En ändring däri kunde ju dock inträffa; och

skulle då statsbidraget kunna i motsvarande grad minskas.

Vidare meddelade departementschefen, att chefen för sjökarteverket

på begäran verkställt en beräkning af kostnaderna för sjömätningarna

under år 1910, under förutsättning att någon förändring i aflöningsförhållandena

för personalen vid sjökarteverket icke ägde rum samt att

fem nya motorbåtar anskaffades och ett flottans fartyg användes såsom

moderbåt åt desamma.

Denna beräkning slutade på ett belopp af 218,000 kronor, hvaraf

till aflöningar 10,305 kronor, eller samma belopp som enligt 1909 års

stat, 40,000 kronor till inköp och underhåll af materialier, instrument

och inventarier, ersättning för ritning, gravering, guillochering, foto
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

grafering och extra arbeten samt för koppartryckeriet och för underhållet

af sjökarteverkets hus, 165,000 kronor till fartygens ut- och utrustning

och till sjömätningsexpeditioner samt 2,695 kronor till skrifmaterialier

och expenser.

För bestridande af dessa kostnader skulle följande tillgångar finnas

tillgängliga: det ordinarie anslaget till sjökarteverket, 65,000 kronor,

bidrag från handels- och sjöfartsfonden, 21,000 kronor, beräknad inkomst

af kartförsäljning, 28,000 kronor, eller tillhopa 114,000 kronor.

Återstoden, 104,000 kronor, skulle således behöfva fyllas medelst ett

extra anslag. Då dessa beräkningar blifvit gjorda med iakttagande

af största möjliga sparsamhet och då sjömätningarnas påskyndande

tjänade ett synnerligen viktigt intresse, ansåg departementschefen sig

höra tillstyrka äskande hos Riksdagen af nyssnämnda belopp, 104,000

kronor.

Slutligen tillstyrkte departementschefen bifall till förslaget om påbyggnad

och modernisering af sjökarteverkets hus, h vilka arbeten skulle

medföra en beräknad kostnad af 61,560 kronor.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.

Maj:t uti statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag, att Riksdagen

måtte för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster bevilja på

extra stat för år 1910 ett anslag af 191,160 kronor.

I skrifvelse den 22 maj 1909 anmälde Riksdagen — med särskilt

framhållande däraf, att ifrågavarande anslag jämväl ur handelns och

näringarnas synpunkt vore behöfligt — att Riksdagen bifallit, hvad

Kungl. Maj:t föreslagit.

På framställning af Kungl. Maj:t beviljade 1910 års Riksdag för

påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster på extra stat för år

1911 ett anslag af 104,000 kronor. Nämnda belopp afsåg fyllande af

kostnaderna för sjömätningarnas utförande, hvaremot icke något belopp

beräknats för anskaffning af fartygsmateriel.

I statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag föreslog Kungl.

Maj:t, i enlighet med hemställan af dåvarande departementschefen, att

Riksdagen måtte för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 192,000 kronor, af hvilket

belopp 88,000 kronor afsågos till anskaffning af ett mindre sjömätningsfartyg

och öfriga 104,000 kronor beräknades för mätningsarbetets

utförande.

I skrifvelse den 31 maj 1911 tillkännagaf Riksdagen, att den icke

haft något att erinra mot det för själfva mätningsarbetets utförande

afsedda anslagsbeloppet, 104,000 kronor, men att, då behofvet af sjömätningsfartyg

tills vidare syntes kunna afhjälpas genom användande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 105.

af vissa bland flottans äldre, för ändamålet användbara fartyg, Riksdagen

icke ansett sig böra bevilja det till anskaffning af ett sjörnätningsfartyg

äskade beloppet.

För påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster beviljade

Riksdagen alltså på extra stat för år 1912 ett anslag af 104,000 kronor.

För sj ökarte verke t gäller ett af Kungl. Maj:t den 21 december sjökarte1871

fastställdt reglemente (intaget i svensk författningssamling för farande”"

samma år, n:r 75). Förslag till ny instruktion för verket har afgifvits organisation,

af nuvarande kartverkschefen och är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Såsom sjökarteverkets hufvudsakliga åligganden angifvas i 1871

års reglemente:

sjömätning m. m., bestående af uppmätning, i tjänliga skalor,

al rikets kuster och större, segelbara insjöar, fjärdars och nämnda

sjöars upplodning, äfvensom upplodning af till sjöss belägna grund och

bankar samt i allmänhet undersökning af de riket omgifvande farvattnens

beskaffenhet, i den mån sådant är för sjöfarten eller försvarsväsendet

behöfligt; hvar jämte dithörande arbeten, såsom triangelmätningar,

magnetiska observationer m. m., äfven böra af sjökarteverket

utföras, då dylika arbeten äro för dess verksamhet nödvändiga och icke

förut blifvit med erforderlig noggrannhet utförda;

karteutgifning m. in., bestående i konstruerande af originaler till

kartor samt reproducerande af sådana på lämpligaste sätt, vare sig

genom gravyr eller annorledes, för att publiceras och tillhandahållas

sjöfarten, samt författande och publicerande af seglingsbeskrifningar

m. m.

Enligt nämnda reglemente lyder sjökarteverket i militärt och tekniskt

hänseende omedelbart under chefen för sjöförsvarsdepartementet,

hvarför alla detta verk rörande ärenden, kvilka skola komma till bemälde

departementschefs kännedom eller pröfning, skola af kartverkschefen

föredragas hos departementschefen.

Sjökarteverkets ständiga personal utgöres af, förutom chefen, dels

militär och dels civil personal.

Till tjänstgöring vid förefallande mätningsexpeditioner kommenderas

dessutom militär personal vid flottan.

Chefen för sjökarteverket har befälet öfver de vid verket tjänstgörande

officerare och andra personer, fördelar bland dem, på lämpligaste

sätt, verkets olika arbeten, har tillsyn öfver att göromålen med

nit, ordning och noggrannhet utföras, utfärdar instruktioner för cheferna

å mätningsexpeditionerna samt antager och uppsäger eller afskedar den

för gravering, tryckning, försäljning och uppassning behöfliga civila

s. 16 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

aflönings
förmåner.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

personalen. Vidare skall kartverkschefen årligen till chefen för sjöförsvarsdepartementet

ingifva förslag till arbetsplan och till utgiftsstat för verket

under det kommande året. Hos marinförvaltningen äger kartverkschefen

rekvirera förskott af medel å sjökarteverkets stat; och skall kartverkschefen

till marinförvaltningen afgifva redovisning såväl för nämnda

förskott som för kart- och bokförsäljning från verket.

De till sjökarteverkets ständiga personal hörande eller tillfälligtvis

kommenderade officerare eller andra personer skola utföra de arbeten,

som förekomma i verket eller blifvit dem uppdragna af chefen.

Tjänstgöringen i verket fortgår hvarje söckendag under den tid,

som af chefen bestämmes.

Chef för sjömätningsexpedition, som under densamma biträdes

af medkommenderade officerare, ställda under hans order, öfvervakar

sjömätningens noggranna och ordentliga utförande och tillser, att ingenting

underlåtes för fullständigt ernående af det åsyftade ändamålet.

Han tillser äfven, att originalmätningskartorna blifva under expeditionen

eller efter slutad expedition uppritade och slutligen konnekterade samt

hydrografiska beskrifningar sammanfattade, i öfverensstämmelse med

föreskrifterna i den för expeditionen utfärdade instruktion. Efter afslutandet

öfverlämnas hela arbetet till sjökarteverkets vård.

Till den militära personalen vid kartverket utgår aflöning från anslag

till flottan under femte hufvudtiteln och upptages icke i kartverkets stat.

Den för år 1912 gällande staten för sjökarteverket, hvilken af

Kung!. Maj:t fastställdes den 8 december 1911, är af följande lydelse:

l:o. Aflöning!»-:

Arfvode till förste ritaren..............................................................

kr.

2,500

Kronor.

Arfvoden till sju extra ritare, förslagsvis..........................................

i

9,600

D:o » fyra gravörer, förslagsvis............................................

y>

10,700

| Inkvarteringsbidrag till flaggunderofficeren A. F. Wintzell ...............

60

Arfvode till en bokförare ...............................................................

>

1,320

| Il o » vaktmästaren...............................................................

»

700

Till elever och extra biträden, förslagsvis.....................................

»

6.120

31,000

2:o. Allmänna utgifter:

Till inköp och underhåll af materialier, instrument och inventarier,

underhåll af kartverkets fastighet, tryckningskostnader och extra, ar-

beten m. m. .............................................................................

kr.

42,000

Till fartygs underhåll och utrustning samt till sjömätningsexpeditioner

145,000

och resekostnader.......................................................................

»

Till skrifmaterialier och expenser ..................................................

4.000

191,000

Summa kronor

222,000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

17

Anmärkningar:

l:o. Tillgångar till bestridande af ofvanstående kostnader, 222,000 kronor, iiro: ordinarie anslag

till sjökarteverket, 65,000 kronor, extra ordinarie anslag till påskyndande af sjömätningarna

vid rikets kuster, 104,000 kronor, beräknad inkomst af sjökortförsäljningen under år 1911,

32,000 kronor, samt beräknadt anslag från handels-och sjöfartsfonden, 21,000 kronor.

2:o. Därest behållningen af sjökortförsäljningen skulle komma att öfverstiga ofvan beräknade

beloppet 32,000 kronor, må öfverskottet användas till främjande af kartverkets verksamhet.

3:o. Besparingar å andra i denna stat upptagna anvisningar än till aflöning må under kommande

år användas för det med hvarje anvisning afsedda ändamål.

4:o. I den mån något af de i staten anvisade beloppen, med undantag af de till aflöning upptagna,

icke skulle åtgå för afsedt ändamål, må det användas till annat i staten angifvet

ändamål, utom till aflöning af i staten omförmäld personal.

I staten hafva, såsom häraf synes, bestämda arfvodesbelopp upptagits

endast för den s. k. förste ritaren, bokföraren och vaktmästaren.

Under år 1911 voro vid sjökarte verket anställda 9 manliga civila

ritare och gravörer samt två kvinnliga biträden, hvarjämte en underofficer

vid flottan tjänstgjorde såsom ritare. Dessutom voro anställda

5 mer eller mindre utbildade manliga biträden (elever), hvilka sysselsattes

med enklare rit- och gr avyrar beten.

Till nämnda manliga ritare, gravörer och biträden utgingo under

år 1911 arfvodesbelopp enligt följande öfversikt, hvari tillika angifves

det år, då vederbörande vunnit anställning vid sjökarteverket.

1..........

.......... 3,600

kronor.

Anställd

år 1865.

1..........

........... 2,760

»

»

» 1908.

1..........

.......... 2,640

»

* 1909.

1..........

.......... 2,500

»

» 1881.

1..........

.......... 1,620

»

»

> 1907.

1..........

......... 1,560

»

»

» 1907.

1..........

.......... 1,500

»

»

» 1907.

1..........

.......... 1,260

» 1908.

1.........

.......... 1,200

»

»

> 1909.

1..........

.......... 900

»

»

» 1910.

1..........

.......... 840

■»

»

> 1910.

1..........

.......... 840

»

» 1911.

1.........

.......... 720

»

»

> 1911.

1..........

.......... 600

>

. 1911.

De två kvinnliga biträdena hafva åtnjutit aflöning med resp. 1,200

och 1,020 kronor, för år räknadt.

£En vid sjökarteverket anställd karttryckare (tryckeriföreståndare)

ersättes efter ackord, med skyldighet att själf aflöna erforderliga biträden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 79 höft. (Nr 105.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Förslag till Redan i underdånigt utlåtande, som den 29 maj 1902 afgafs af

»”den^wfa dåvarande chefen för sjökar teverket och den 21 november samma år

personalen vid öfverlämnades till löneregleringskommittén, uttalade nämnde chef, huru^verkeT

som beträffande den vid verket tjänstgörande civilpersonalen det syntes

honom, att en löneförbättring, i likhet med hvad som blefve bestämdt

för öfriga statens tjänstemän och betjänte, vore önsklig.

Med imderdånig skrifvelse den 26 januari 1910 framlade chefen

för sjökarteverket förslag till lönereglering för den civila personalen

vid verket.

Efter remiss afgaf kommissionen för de allmänna kartarbetena den

16 mars 1910 utlåtande öfver detta förslag.

Sedan därefter ärendet öfverlämnats till marinförvaltningen för

utlåtande, inkom dylikt från ämbetsverket den 18 augusti 1910.

Med anledning af hvad marinförvaltningen i vissa delar uttalat,

anbefalldes chefen för sjökarteverket att inkomma med förnyadt yttrande

i ärendet, och afgafs sådant yttrande den 8 april 1911.

Efter det förnyadt utlåtande infordrats från marin förvaltningen,

föreslog ämbetsverket i skrifvelse den 12 maj 1911, att samtliga handlingar

i ärendet måtte öfverlämnas till löneregleringskommittén.

Vid anmälan af ärendet fann Kungl. Maj:t den 19 maj 1911 godt

förklara, att kommittén skulle hafva att, i samband med fullgörandet al

det kommittén enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1910 meddelade

uppdrag med afseende å lönereglering för den civila personalen vid

rikets allmänna kartverk, till behandling upptaga jämväl frågan om

reglering af löneförhållandena för den civila personalen vid sjökarteverket

äfvensom att inkomma med underdånigt utlåtande och förslag i

sistberörda ämne.

FörBlag I skrifvelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 26 septern
om

försälj- ker 1910 framlade chefen för sjökarteverket förslag rörande ordnande

kort^eff seg- af försäljningen af de utaf detta verk utgifna sjökort och seglingslingsbeskrif-

heskrifningar.

På anmodan af chefen för sjöförsvarsdepartementet afgaf marinförvaltningen

den 12 maj 1911 yttrande i sistberörda ärende; och genom

nådigt beslut den 30 juni 1911 förordnades, att löneregleringskommittén

skulle hafva att i samband med frågan om reglering af löneförhållandena

för den civila personalen vid sjökarteverket pröfva jämväl

ärendet angående ordnande af försäljningen af sjökort och seglingsbeskrifningar,

i hvad samma ärende berörde frågan om sjökarteverkets

lönereglering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Den 14 december 1911 afgaf löneregleringskommittén, såsom förut

nämnts, betänkande rörande de sålunda till kommittén hänskjutna frågorna;

yttranden öfver detta betänkande hafva afgifvits den 5 januari

1912 af kommissionen för de allmänna kartarbetena och den 13 samma

månad af chefen för sjö k arte ver k et; och öfvergår jag nu att redogöra

för kommitténs förslag i förevarande ämnen och i samband därmed

äfven för det hufvudsakliga innehållet af ämbetsmyndigheternas uttalanden.

I förut omförmälda framställning af den 26 januari 1910 från chefen för

sjökartevenhet bär denne erinrat, hurusom i det redan omnämnda yttrande

angående verket, som, efter uppdrag af chefen för sjöförsvarsdepartementet,

den 15 april 1908 afgafs af lotsstyrelsen, chefen för flottans

stab, inspektören åt flottans öfningar till sjöss och chefen för sjökarteverket,

den uppfattning uttalades, att, då ritar- och gravörpersonalen

vid sjökarteverket fyllde en år från år fortgående tjänsteförrättning, åt

denna personal syntes böra beredas fast anställning vid verket med

däraf följande förmåner äfvensom möjlighet till erhållande af pension.

Kartverkschefen har ock för egen del uti framställningen af den

26 januari 1910 framhållit, att det vore ett oafvisligt behof för sjökarteverket,

att inom närmaste tid aflöningsförhållandena för dess civila

personal reglerades och gåfves en fastare form än dittills.

Sedan nämligen 1909 års riksdag genom ökadt extra anslag till

påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster ådagalagt sin beredvillighet

att främja sjökarteverkets verksamhet, och under förutsättning

att verket jämväl framgent skulle kunna påräkna samma intresse från

statsmakternas sida, kunde mätningsarbetena bedrifvas med betydligt

större kraft än dittills. Men ökad aktivitet på mätningsområdena måste

förutsättas framkalla ökad verksamhet äfven inom kartverket, därest de

vunna arbetsresultaten skulle kunna fortast möjligt tillgodogöras den

sjöfarande allmänheten.

Det syntes emellertid kartverkschefen vara att befara, att fortvaron

af nuvarande obestämda förhållanden för sjökarteverkets civila personal

i afseende å såväl antagningsvillkor som aflöningsbestämmelser kunde

afhålla omtänksamma personer från att söka sin utkomst »vid en institution,

där inga som helst framtidslöften gåfves».

För att personer skulle finnas benägna att aspirera på anställningar

vid sjökarteverket, vore det, enligt kartverkschefens mening, nödvändigt,

att det funnes en aflöningsplan, så att hugade sökande kunde

bedöma sina framtidsutsikter i händelse af anställning vid verket.

Uti sitt förenämnda utlåtande af den 18 augusti 1910 öfver kart
-

Löneregle
rings
kommitténs
betänkande.

Ordinarie anställning

för

civil personal

vid sjökarteverket.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Särskilda ordinarie

befattningar,

kompetensfordringar,

aflöningsförmåner

å

stat.

Aktuarie.

20 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

verkschefens nyssberörda framställning har marinförvaltningen uttalat,

att den i likhet med bemälde chef fann nödigt, att sjökarteverket

erhölle en fast organisation, alldenstund det syntes kunna med säkerhet

förutsättas, att dess verksamhet för obestämbar tid framåt komme

att ökas och utvidgas.

Likaså ansåg marinförvaltningen sig böra instämma med nämnde

chef i fråga om nödvändigheten däraf, att vid sjökarteverket anställda

civila personer erhölle fast anställning och tryggande ekonomiska förhållanden,

så att för fyllandet af verkets viktiga uppgifter skicklig och

intresserad personal städse funnes att tillgå.

Lönereglering skommittén har uttalat, hurusom det äfven för kommittén

framstått såsom en angelägenhet af synnerlig vikt, att sjökarteverket

måtte erhålla en fast organisation och att åt civil personal vid

verket måtte i tillräckligt antal beredas ordinarie anställning.

Beträffande de särskilda civila befattningar vid sjökarteverket, som

borde uppföras å ordinarie stat, har verkets chef ansett det böra

tagas under öfvervägande, huruvida icke, da nu sj ökarte verkets verksamhet

tilltoge i omfattning och personalen tillväxte, bland den civila

personalen borde finnas någon befattningshafvare med vetenskaplig bildning.

Enligt kartverkschefens mening borde en sådan befattningshafvare

planlägga och utföra för verket erforderliga geodetiska beräkningar

och mätningar samt omhänderhafva det därvid upprättade räknematerialet.

Han borde vidare följa den geodetiska vetenskapens utveckling och

tillämpningsmetoder samt gjorda iakttagelser på de jordmagnetiska och

meteorologiska områdena, i den mån de berörde farvatten, som folie

inom området för sjökarteverkets verksamhet.

Härutöfver borde han användas för att, i den män hans tid medgåfve,

beräkna och konstruera sjökort eller utföra annat förefallande

byråarbete. I sistnämnda hänseende hade kartverkschefen särskildt

tänkt sig, att tjänstemannen i fråga borde omhänderhafva sjökarteverkets

bibliotek och verkets dyrbara samling al äldre kartor.

För kompetens till ifrågavarande befattning har kartverkschefen

ansett böra fordras att hafva aflagt kandidatexamen inom filosofisk

fakultets matematisk-naturvetenskapliga sektion med ämnena matematik,

astronomi och fysik och att därvid hafva erhållit minst betyget med

beröm godkänd i ettdera af de båda förstnämnda ämnena samt att

därefter hafva undergått godkänd proftjänstgöring vid sjökarteverket.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

I det af kartverkskommissionen den 16 mars 1910 afgifna utlåtandet

uti förevarande ärende bär, beträffande förslaget om anställandet af

en vetenskapligt bildad civil tjänsteman vid sjökarteverket, kommissionen

förklarat sig finna bebofvet af en sådan tjänsteman väl motiveradt

enbart ur geodetisk synpunkt. Emellertid ansåg sig kommissionen icke

kunna underlåta att uttala eu tvekan, huruvida nämnde tjänsteman

skulle kunna uppfylla alla de i flera afseenden synnerligen maktpåliggande

fordringar, som enligt kartverkscbefens förslag skulle komma att

ställas på honom.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 18 augusti 1910 uttalat,

att bebofvet af den ifrågavarande befattningsliafvarens anställande vid

sjökarteverket syntes marinförvaltningen hafva blifvit af kartverkschefen

synnerligen kraftigt motiveradt; och ansåg marinförvaltningen jämväl

de kvalifikationer för denna befattning, som af kartverkscbefen befunnits

erforderliga, ingalunda vara för höga.

Att sjökartevei''ket har behof af en civil tjänsteman med vetenskaplig

utbildning, anser kommittén ställdt utom allt tvifvel.

Till jämförelse ville kommittén erinra, hurusom redan nu vid rikets

allmänna kartverk tjänstgjorde 8 geodeter, samt att, enligt det af kommittén

uti delen XXX af dess betänkanden framlagda förslag till lönereglering

för den civila personalen vid sistnämnda kartverk, skulle där

för utförande af de geodetiska arbetena finnas anställda åtta tjänstemän

med vetenskaplig utbildning, nämligen två observatörer och sex geodeter.

Tillika vore att märka, att professorn vid generalstaben ledde

och deltoge i berörda arbeten vid rikets allmänna kartverk.

Nu ifrågavarande tjänsteman vid sjökarteverket, som skulle vara

den ende vetenskapligt bildade bland verkets ordinarie civilpersonal,

skulle enligt kartverkschefens förslag hafva till åliggande att utföra

icke blott rent geodetiska utan äfven andra vetenskapliga arbeten äfvensom

att handhafva bibliotekarie- och arkivariegöromål.

Vid sådant förhållande har kommittén ansett aflöningen till bemälde

tjänsteman icke böra sättas lägre än den för tjänsteman i l:a

lönegraden i centralt ämbetsverk bestämda, och syntes enligt kommitténs

mening tjänstemannen i fråga lämpligen kunna, såsom ock af

chefen för sjökarteverket eventuellt föreslagits, benämnas aktuarie.

Mot de af bemälde chef ifrågaställa kompetensfordringarna för

nämnde tjänsteman har kommittén icke haft något att erinra.

Kartverkschefen har i sin framställning den 26 januari 1910 framhållit,

att den vid sjökarteverket förefintliga civila personalen vore otillräcklig,

äfven för verkets dåvarande arbetsmängd.

Manliga

ritare och gravörer

samt

kvinnliga

biträden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Det framtida behofvet af ritare kunde emellertid icke med osviklig

säkerhet fastställas, så länge sj ökarte verkets verksamhet till stor del

uppehölles genom extra anslag och så länge man hvarken kunde fullt

skönja utvecklingen af det militära sjökortsväsendet eller sjökarteverkets

framtida befattning därmed. Kartverkschefen ansåg fördenskull, att

varsamhet med fast anställande af ritare borde iakttagas.

De stora, alldeles oafvisliga allmänna arbetsuppgifter, som förelåge

för sj ökarte verk et, innebure visserligen enligt kartverkschefens mening

full trygghet för att intensiteten i verkets arbeten, åtminstone icke

inom tre kvarts sekel, beliöfde afmattas. Det syntes dock kartverkschefen

ej vara nödvändigt att redan bestämma inrättandet af uteslutande

fasta ritartjänster, utan borde, åtminstone tills vidare, fortfarande ett

par befattningar afses för extra ritare. Så snart efter några års förlopp

kunnat konstateras, att äfven dessa befattningar vore oumbärliga för

verket, borde desamma öfverföras till fasta.

Det hade af chefen beräknats, att, utöfver befintliga 6 ritare och

5 gravörer, ytterligare ett antal af sammanlagdt 4 ritare och gravörer

skulle komma att under närmaste tid behöfva anställas vid sjökarteverket.

Med beräkning att behofvet af förstärkning af ritarekrafterna vore

större än behofvet af gravörpersonalens förstärkning, ansåg kartverkscbefen,

att antalet ritare borde ökas med 3 och antalet gravörer med 1.

Antalet ritare borde sålunda utgöra 9, utom elever.

Enligt kartverkschefens åsikt borde de 9 ritarebefattningarna sålunda

regleras, att 6 blefve fasta med innehafvare, anställda medelst

fullmakt, och 3 extra med innehafvare, anställda medelst förordnande

med viss uppsägningstid.

I detta sammanhang meddelade kartverkschefen, att verket ej

kunde tillfredsställande fungera med ett mindre antal ritare än 6, eller

det antal, för hvilket han föreslagit fast anställning.

Af de 6 fasta ritarna borde, enligt det i kartverkschefens framställning

af den 26 januari 1910 innefattade förslaget, åt 4 beredas

rum i högre grad och åt 2 i lägre grad.

Anställande såsom ritare borde i allmänhet hafva föregåtts af elevtjänstgöring

vid verket, hvars varaktighet skulle bestämmas af chefen.

Dittills hade icke några yrkesprof stadgats för den, som antoges

till ritareelev vid sjökarteverket, utan hade utbildningen för tjänsten

skett vid verket. Någon annan ändring i detta förhållande syntes icke

böra ifrågasättas, än att företräde borde lämnas sådan sökande, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 105.

jämte företedt bevis på anlag för teckning och välskrifning knnde styrka

sig hafva aflagt realskoleexamen eller äga därmed jämförliga kunskaper.

För anställning såsom ritare med fullmakt elier extra ritare borde

fordras att hafva ådagalagt färdighet i vid kartverket förekommande

ritarbeten. Till den högre graden borde befordras endast sådana, som

visat sig äga förmåga att sjelfständigt utföra mera maktpåliggande

uppgifter. För anställning såsom ritare med fullmakt borde dessutom

erfordras att hafva fyllt 22 år och undergått åliggande värnpliktstjänst

eller åtminstone första värnpliktstjänstgöring.

Såsom elever, extra ritare och ritare i den lägre graden borde

kunna antagas kvinnor, till antalet icke öfverstigande hälften af antalet

manliga tjänsteinnekafvare af samma kategori.

Antalet extra ritare borde hållas fulltaligt endast i den mån, arbetet

vid verket oundgängligen kräfde detta. Då fråga uppstode om anställandet

af extra ritare, borde tagas under öfvervägande, huruvida icke

det arbete, som skulle utföras, hellre kunde uppdragas åt vid verket

anställd personal att utföras såsom öfvertidsarbete.

Fullmakt för ritare syntes böra utfärdas af chefen för sjökarteverket,

som jämväl borde utfärda förordnande för extra ritare. Funne

chefen anledning att vid utnämning frångå de för befordran angifna

grunder, borde Kungl. Maj:ts medgifvande därtill inhämtas.

Vid sjökarte verket skulle, enligt hvad chefen antog, komma att

under närmaste tid behöfvas 6 gravörer. I enlighet med de synpunkter,

som legat till grund för hans förslag i hvad det afsåge ritare, har han

föreslagit, att, då verket redan sysselsatte 5 gravörer, 3 gravörstjänster

måtte få aflönas i högre klass och 2 i lägre klass samt att en befattning

finge beräknas för en extra gravör.

Anställning af gravörer och gravörelever borde för öfrigt ske efter

samma grunder som beträffande ritare af motsvarande tjänsteställning;

dock att kvinnor icke syntes böra anställas såsom gravörer. Gravöreleverna

förutsattes komma att först utbildas för ritarbete och därunder

pröfvas med hänsyn äfven till lämplighet såsom gravörer. De, som

därvid visade tydliga anlag för gravyr, skulle uttagas för vidare utbildning

till gravörer.

I fråga om sättet för aflöningens utgående till gravörer framhöll

chefen för sjökarteverket, att enligt hans mening ackordsarbete fortfarande

borde såsom uppmuntran till flit utlämnas, när det vore fråga

om nygravyr. Därvid intjänta ersättningsbelopp borde, i den mån de

öfversköte den ordinarie aflöningen, betraktas och utgå såsom ersättning

för öfvertidsarbete.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Kartverkskommissionen har i sitt utlåtande den 16 mars 1910, i

motsats till chefen för sjökarteverket, uttalat den uppfattningen, att

kvinnor borde kunna antagas äfven till gravörer. Kommissionen har

ock yttrat sig i frågan om ersättning för öfvertidsarbete och därvid

med framhållande af den säregna arten af arbetena vid sjökarteverket

förordat, att kartverkschefen skulle vara befogad efter eget bepröfvande

i särskilda fall utanordna dylik ersättning.

Marinförv ältning en har i fråga om kvinnors användning uttalat den

uppfattning, att vid anställande och befordran af personal vid sjökarteverket,

hvars arbeten i allmänhet syntes jämförelsevis synnerligen väl

lämpade att utföras af kvinnor, hänsyn icke borde tagas till annat än

de sökandes skicklighet och nit, men att i öfrigt det dock vore uppenbart,

att nödvändigheten eller lämpligheten af att kunna använda personalen

jämväl vid sjömätning måste vid rekryteringen vinna behörigt

beaktande.

På anförda skäl ansåg marinförvaltningen emellertid lönesatserna

kunna och böra för kvinnliga tjänsteinnehafvare sättas något lägre än

för manliga.

Marinförvaltningen har särskildt uttalat sig emot, att gravörer

skulle kunna få utöfver den lasta aflöningen uppbära betalning för

ackordsarbete.

I fråga om ritar- och gravörpersonalen vid sjökarteverket har

lönereglering skommittén till en början erinrat, hurusom i det utlåtande,

som den 17 november 1908 afgafs af kartverksko mmissionen öfver ett

då föreliggande förslag till ny stat lör sjökarteverket, uttalades, att

olika principer för aflöningen vid tva hvarandra sa nära stående verk

som rikets allmänna kartverk och sjökarteverket skulle kunna leda till

en olämplig konkurrens emellan de båda verken. Chefen för sjöförsvarsdepartementet

hade ock, enligt yttrande till 1909 års statsverksproposition,

funnit nämnda uttalande beaktansvärdt.

Därefter har kommittén anfört följande:

Att såvidt möjligt enahanda principer borde tillämpas vid reglering

af löneförhållandena för civila befattningshafvare vid, å ena sidan, rikets

allmänna kartverk och, å andra sidan, sjökarteverket, ansåg äfven kommittén

synnerligen önskvärd!.

Kommittén hade fördenskull vid upprättandet af sina förslag i

nämnda hänseende haft uppmärksamheten fästad vid förhållandena inom

de bägge ifrågavarande kartverken.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Efter det under år 1910 en gravör afgått med pension, vore år

1911 vid sjökarteverket anställda 9 manliga civila ritare och gravörer

samt 2 kvinnliga biträden, hvarjemte en underofficer vid flottan tjänstgjorde

såsom ritare. Därförutom vore emellertid anställda 5 mer eller

mindre utbildade manliga biträden, hvilka sysselsattes med enklare ritocb

gravyrarbeten.

För utförande af löpande ritarbeten, som eljest icke skulle i behörig

ordning medhunnits, både, efter hvad för kommittén meddelats,

ytterligare — i brist på erforderligt antal kunniga civila sjökortritare

— under de två senaste vintrarna en officer och en underofficer från

flottan varit kommenderade vid sjökarteverket utöfver det eljest vanliga

antalet militär personal.

Chefens för sjökarteverket förslag i fråga om de ordinarie ritarock

gravörbeställningarna vid detta verk innebure, att dessa befattningar

skulle indelas i två tjänstegrader och att, livad ritarbefattningarna

anginge, i den lägre graden skulle kunna anställas icke blott män utan

äfven kvinnor.

Enligt hvad kommittén inhämtat, skulle emellertid för fullgörande

af de åligganden, som skulle tillkomma ifrågavarande ritare, någon vana

vid sjömätningar vara af stort värde, och chefen för sjökarteverket

ansåg därför önskligt, att ritare vid verket måtte komma att deltaga i

sjömätningsexpeditioner. Det kunde fördenskull icke anses lämpligt,

att kvinna anställdes i ritarbefattning, hvarom nu vore fråga.

Att, såsom kartverkskommissionen föreslagit, kvinna skulle kunna

antagas jämväl till gravör vid sjökarteverket, ansåg kommittén icke heller

böra ifrågakomma.

Chefen för verket hade i sin skrifvelse den 26 januari 1910 förutsatt,

att elever skulle komma att först utbildas för ritarbete och därunder

pröfvas med hänsyn äfven till lämplighet såsom gravörer och att

de, som därvid visade tydliga anlag för gravyr, skulle uttagas för vidare

utbildning till gravörer.

Han hade vidare i sitt yttrande den 8 april 1911 framhållit, bland

annat, att han ansåge gravyrarbetet vid sjökarteverket vara af den beskaffenhet,

att kvinnlig arbetskraft vore mindre tjänlig för dess utförande.

Gravyrplåtarna vid sjökarteverket hade, i motsats till hvad

fallet vore vid allmänna kartverket, en sådan storlek och tyngd, att

deras bearbetning folie sig synnerligen obekväm för en kvinna, samtidigt

som förekommande lyftning eller transport af sådana plåtar icke

lämpligen kunde ombesörjas af en kvinna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Äfven vid sjökarteverket funnes dock, enligt kommitténs mening,

åtskilliga göromål, som med fördel kunde utföras af kvinnor.

Rörande spörsmålet, huruvida kvinna borde åtnjuta samma aflöning

som man i motsvarande befattning, hade skiljaktiga meningar yppat sig

mellan chefen för sjökarteverket och marinförvaltningen. På detta

spörsmål ansåg kommittén sig icke behöfva här ingå. Kommittén hade

haft tillfälle att i detta ämne uttala sin mening i sitt betänkande (delen

XXVII) den 13 januari 1911 med förslag till grunder, med tillämpning

af hvilka infödda svenska kvinnor skulle kunna af Konungen utnämnas

och befordras till vissa befattningar.

Vid ofvan antydda förhållanden hade kommittén emellertid ansett,

att vid sjökarteverket de befattningar, i hvilka kvinnor vore afsedda

att användas, borde alldeles skiljas från de manliga ritare- och gravörbefattningarna.

En sådan skillnad ägde rum vid rikets allmänna kartverk och

hade af kommittén bibehållits uti dess betänkande, delen XXX, angående

den civila personalen vid sistnämnda kartverk.

I fråga om det antal manliga civila ritare och gravörer samt kvinnliga

biträden, som syntes böra erhålla ordinarie anställning vid sjökarteverket,

hade kommittén på grund af erhållna upplysningar funnit stadigvarande

behof föreligga af 6 manliga ritare, 5 manliga gravörer och 2

kvinnliga biträden. Utöfver nämnda befattningshafvare torde dock åtminstone

tidtals erfordras ytterligare extra civila arbetskrafter.

Beträffande aflöningsförmånerna å stat för de civila manliga ritarna

och gravörerna vid sjökarteverket syntes kommittén icke tillräckliga

skäl föreligga att afvika från hvad kommittén föreslagit i afseende å

manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk.

I sådant hänseende ville kommittén till en början erinra, att beträffande

manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk kommittén,

lika med chefen för sistnämnda kartverk, hänfört desamma

till en och samma tjänstegrad.

I fråga om själfva aflöningen å stat åt omförmälda ritare och gravörer

vid rikets allmänna kartverk uttalade kommittén emellertid, att

ett af chefen för nämnda kartverk föreslaget aflöningssystem med dels

fast aflöning för en arbetstid af sex timmar och dels särskild ersättning

för öfvertidsarbete syntes kommittén stå i strid mot de principer, som

eljest i allmänhet gällde i fråga om ordinarie befattningshafvares aflöning

enligt löneregleringar, som på senare åren blifvit, efter framställningar

från Kungl. Maj:t, fastställda af Riksdagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

Då likväl, yttrade kommittén vidare, enligt nyssnämnda kartverkschefs

bestämda mening förelåge ett stadigvarande behof af att för

arbetenas behöriga bedrifvande kunna påräkna en till sju timmar utsträckt

arbetstid för ifrågavarande ritare och gravörer och, enligt hvad kommittén

inhämtat, vissa motsvarande befattningshafvare i privat tjänst

hade en arbetstid af åtta timmar, hade kommittén ansett sig böra utgå

från den förutsättningen, att den normala arbetstiden skulle för ordinarie

manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk sättas

till sju timmar per söckendag och att aflöningen å stat skulle bestämmas

därefter.

De till kommittén remitterade handlingar i nu förevarande ärende

gåfve vid handen, att chefen för sjökarteverket ifrågasatt och kartverkskommissionen

tillstyrkt, att i vissa fall utöfver aflöning å stat äfven

skulle kunna utgå ersättning för öfvertidsarbete till civil personal vid

sjökarteverket. Därvid hade sjökarteverkets chef utgått från en ordinarie

arbetstid af 6 timmar per söckendag.

Uti sitt den 8 april 1911 afgifna yttrande hade chefen för sjökarteverket

påpekat, att vid nämnda kartverk i stor utsträckning förekomme

s. k. säsongarbete, som icke kunde fördelas öfver en längre

period, utan för hvars behöriga utförande kräfdes, antingen att personalens

arbetstid utsträcktes eller att arbetskrafterna förstärktes. Emellertid

hade bemälde chef i samma yttrande tillika anmärkt, att, om med

införande af kostnadsfri ledighet under en månad årligen för ritare- och

gravörpersonalen skulle följa skyldighet att under viss kortare tid af

året, enligt chefens bestämmande, arbeta 7 timmar i stället för, såsom

för närvarande, 6 timmar om (lagen, någon inskränkning gifv.etvis

skulle inträda i det vid sjökarteverket nu förekommande öfvertidsarbetet.

Det hade synts kommittén, att äfven vid sjökarteverket arbetstiden

å tjänsterummet för den ordinarie manliga ritar- och gravörpersonalen

borde sättas till i allmänhet minst sju timmar per söckendag utan ersättning

för s. k. öfvertidsarbete. Därigenom skulle, enligt kommitténs

åsikt, vinnas ej obetydligt för det arbete, som kunde någorlunda jämnt

fördelas under längre perioder.

Därest under någon afsevärd del af året tjänstgöringen måste på

grund af hopadt arbete utsträckas väsentligen öfver sju timmar, borde

i stället skälig inskränkning af arbetstiden kunna medgifvas, när arbetet

vore mindre brådskande.

Ett dylikt förfaringssätt syntes kommittén icke innebära någon af
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

vikelse från hvad eljest vid löneregleringar under de senare åren för

ett flertal ämbetsverk blifvit bestämdt i enahanda hänseende.

Riksdagen hade nämligen uppställt såsom förutsättning för godkännande

af en mängd lönestater, att Kung]. Maj:t före den tidpunkt,

då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga

ordinarie tjänsteinnehafvare skulle, i den mån ej undantag kunde

anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes viss minimitid hvarje söckendag.

Erforderliga bestämmelser i sådant hänseende vore ock meddelade

i de sedermera af Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner för vederbörande

verk.

Med utgående från att en minimiarbetstid af i allmänhet sju timmar

per söckendag blefve föreskrifven för ordinarie manliga ritare och

gravörer vid sjökarteverket, ansåg kommittén aflöningsformerna å stat

för nämnda befattningshafvare kunna bestämmas till enahanda belopp,

som af kommittén föreslagits för motsvarande befattningshafvare vid

rikets allmänna kartverk, eller en begynnelseaflöning af 2,400 kronor,

däraf 1,300 i lön, 800 i tjänstgöringspenningar och 300 i ortstillägg,

hvartill skulle kunna komma fyra ålderstillägg efter resp. 5, 10, 15 och

20 år, hvart och ett ålderstillägg å 400 kronor, däraf 300 skulle utgöra

lön och 100 tjänstgöringspenningar. Slutaflöningen skulle alltså

blifva 4,000 kronor och högsta pensionsunderlaget uppgå till 2,500

kronor.

Mot de af chefen för sjökartverket föreslagna kompetensfordringarna

beträffande ritare och gravörer vore från kommitténs sida icke

något att erinra.

Bemälde chef hade likaledes såsom villkor för erhållande af ordinarie

anställning såsom ritare eller gravör föreslagit, att sökande

skulle hafva fyllt 22 år. Kommittén ansåg detta synnerligen lämpligt

och hade i sitt förslag beträffande rikets allmänna kartverk äfven upptagit

detta villkor för motsvarande befattningshafvare vid sistnämnda

kartverk.

Såsom redan blifvit antydt, hade kommittén ansett, att vid sjökarteverket

förefunnes stadigvarande behof af två kvinnliga biträdesbefattningar.

I betänkande (delen VII), som kommittén den 31 oktober 1907

afgifvit, hade kommittén hemställt, att åt biträden, som för stadigvarande

arbetsuppgifter vore hos statsmyndigheter anställda eller därefter

anställdes, måtte gifvas en fast, dock icke ordinarie anställning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 105.

Emellertid hade 1910 års riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t,

medgifvit, att på ordinarie stat finge uppföras hos fångvårdsstyrelsen

1 skrifbiträde och hos generaltullstyrelsen 2 kvinnliga skrifbiträden.

Sedermera hade vid 1911 års riksdag, likaledes på framställningar af

Kungl. Maj:t, bifallits uppförande å ordinarie stat af 12 skrifbiträden

hos nedre justitierevisionen, 1 kvinnligt skrifbiträde hos direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter

äfvensom 5 kvinnliga biträdesbefattningar hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I det yttrande i detta ämne, som chefen för justitiedepartementet

den 14 januari 1910 afgifvit till statsrådsprotokollet vid

behandling inför Kungl. Maj:t af frågan om skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelsen,

hade bemälde departementschef förklarat sig anse, att när

för eu myndighet förelåge ett verkligt och stadigvarande behof af biträde

samt myndigheten kunde för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft

i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,

en dylik biträdesbefattning borde uppföras å myndighetens ordinarie

stat. Den af chefen för justitiedepartementet sålunda häfdade allmänna

princip syntes hafva blifvit af både Kungl. Maj:t och Riksdag godkänd.

Med den uppfattning, som alltså numera gjort sig gällande, syntes här

ifrågavarande kvinnliga biträdesbeställningar vid sjö kar te ver k et vara att

hänföra till sådana befattningar, som borde ifrågakomma till uppförande

såsom ordinarie tjänster.

Uti ett den 29 juni 1911 afgifvit betänkande (delen XXIX) hade

kommittén — såsom den vidare erinrat — framlagt förslag i fråga om

uppförande å ordinarie stat af vissa kvinnliga biträden hos ämbetsverk

och myndigheter.

Enligt berörda förslag skulle aflöningarna till de biträden, för

hvilka den normala arbetstiden kommer att utgöra sex timmar hvarje

söckendag, uppdelas i två typer, eu normal (motsvarande den vid 1910

och 1911 årens riksdagar för fångvårdsstyrelsen m. fl. verk antagna)

och en afsedd för biträden med mera kvalificerade uppgifter.

Den senare aflöningstypen hade kommittén ansett böra bestämmas till

800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i

ortstillägg, där sådant utginge med fullt belopp, eller sammanlagdt 1,600

kronor, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera

å 200 kronor, efter fem och tio år. Slutaflöningen blefve då

2,000 kronor och i pension skulle kunna erhållas 1,200 kronor.

Uti sistnämnda betänkande hade kommittén föreslagit, att å domänstyrelsens

stat måtte uppföras ett biträde och å landtmäteristyrelsens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 105.

Arbetsledare.

stat likaledes ett biträde med nyssberörda för biträden med mera kvalificerade

arbetsuppgifter afsedda aflöning.

Det förra af dessa två biträden skulle hafva till uppgift att upprätta

situationskartor öfver allmänna skogar och kopiering af skogskartor;

det senare biträdet skulle hufvudsakligen sysselsättas med kartritning,

särskildt kopiering af hos landtmäteristyrelsen förvarade kartor.

Beträffande kvinnliga ritare vid rikets allmänna kartverk både kommittén

uti delen XXX af sina betänkanden uttalat, att, då dessa ritare

syntes kunna jämnställas med de nyss omförmälda biträdena hos domänstyrelsen

och landtmäteristyrelsen samt den normala arbetstiden för de

kvinnliga ritarna vid rikets allmänna kartverk syntes böra sättas till 6

timmar, kommittén ansåg sig böra för kvinnlig ritare vid sistnämnda

kartverk föreslå enahanda aflöning, som kommittén i sitt ofvanberörda

betänkande den 29 juni 1911 ifrågasatt för biträden med mera kvalificerade

arbetsuppgifter.

Hvad de bägge kvinnliga biträdena vid sjökarteverket anginge, ansåg

kommittén det ena vara att hänföra till biträden med mera kvalificerade

arbetsuppgifter, under det att det andra vore att jämnställa

med vanligt skrifbiträde.

Vid sådant förhållande och då den normala arbetstiden för dessa

bägge biträden syntes böra bestämmas till 6 timmar, torde aflöningen

för det ena biträdet kunna sättas lika med den för kvinnlig ritare vid

rikets allmänna kartverk föreslagna och för det andra biträdet böra utgå

i enlighet med den af Riksdagen godkända typen för kvinnligt biträde

vid fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen m. fl. verk.

Chefen för sjökarteverket har ock hemställt, att i staten måtte få

uppföras ett belopp af 600 kronor såsom arfvode till en arbetsledare.

Detta arfvode borde icke vara fast utan utgå per månad till den vid

verket tjänstgörande officer eller ritare, som chefen ansåge äga största

förutsättningen att kunna med drift och skicklighet leda och fördela de

arbeten, som ankomme på ritare och gravörer.

Enligt kommitténs mening borde gifvetvis vid sjökarteverket finnas

någon bland verkets personal, som under chefen närmast utöfvade ledningen

af rit- och gravyrarbetena samt svarade för dessas behöriga

gång. I förbigående erinrades af kommittén, att vid rikets allmänna

kartverk för närvarande en generalstabsofficer af regementsofficersgrad

vore föreståndare för den topografiska afdelningens reproduktionsdetalj,

inom hvilken enligt gällande instruktion »alla sådana rit-, gravyr- och

korrekturläsningsarbeten utföras, hvilka afse konceptkartornas bearbetning

för utgifning».

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Beträffande beloppet af det föreslagna arfvodet till en arbetsledare

vid sjökarteverket bär kommittén ansett någon erinran ej skäligen

kunna göras.

Uti det af chefen för sjökarteverket den 26 januari 1910 framlagda

löneregleringsförslaget bar bland ordinarie befattningshafvare äfven

upptagits en tryckeriföreståndare.

Till stöd därför har kartverkscbefen yttrat hufvudsakligen följande:
En

tryckeriföreståndare vore för verket oumbärlig, och tjänsten

funnes redan samt vore försedd med en innehafvare, som mot öfverenskomma

ackordspriser ansvarade för utförandet af allt arbete på

tryckeriet.

Arbetena på tryckeriet och i laboratoriet svällde tidtals ut till sådan

omfattning, att stor brådska vore rådande och föreståndaren behöfde

anlita ända till tre biträden för att medhinna desamma; någon

gång sjönke de så, att fullt arbete knappast förefunnes ens för tryckeriföreståndaren.

I betraktande däraf att en god tryckeriföreståndare kunde vara

synnerligen svår att ersätta, vore det för verket angeläget att kunna

bereda en sådan tjänsteman fast anställning.

Tryckning af så stora koppargravyrer som sjökarteverkets förekomme

antagligen icke annorstädes inom vårt land än vid detta verk,

hvarför någon van sådan koppartryckare i regel icke stode att erhålla.

Förjärningen af de dyrbara kartplåtarna vore dessutom en förrättning,

som, om den icke sköttes rätt, kunde förorsaka skada på plåtarna.

För att vara säkerställd mot afbrott i tryckeriarbetet borde sjökarteverket

egentligen förfoga öfver två fast anställda koppartryckare,

såsom förhållandet vore vid det danska .sjökortarkivet, där dock årligen

trycktes endast ungefär hälften så många kort som vid det svenska

sjökarteverket.

Chefen för sjökarteverket ansåg fördenskull, att tryckeriföreståndaren

borde vara fast aflönad, dock icke högre än att den fasta aflöningen

endast borde utgöra en stomme, till hvilken han genom flitigt

ackordsarbete borde kunna lägga ytterligare förtjänst. Ackordsarbetet

borde beräknas så, att han kunde skaffa sig en sammanlagd årsinkomst

om 3,000 å högst c:a 4,000 kronor, utom hvad som tillflöte honom för

aflönande af biträden.

Frågan om anställande af ersättningsman för tryckeriföreståndaren

Tryckeri
föreståndare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

ansåg chefen böra lösas på det sättet, att föreståndaren såsom villkor

för fast anställning utfäste sig att i sin tjänst använda ett biträde,

som skulle vara fullt förtroget med koppartryckeriets samtliga arbetsmetoder

och som vid tillfälligt förfall för föreståndaren kunde intaga

dennes plats.

Aflöningen till tryckeriföreståndaren hade i det af vederbörande

myndigheter den 15 april 1908 afgifna förslaget till ny stat för sjökarteverket

upptagits till 2,000 kronor per år att utgå såsom arfvode.

För att äfven han måtte blifva i tillfälle att erhålla pensionsrätt, hemställdes

af kartverkschefen, att tryckeriföreståndarens aflöning måtte få

utgå i form af lön och tjänstgöringspenningar. Aflöningen, som borde

utbetalas i afräkning på ackordsvis intjänta belopp, syntes chefen böra

utgå efter samma grund, som han föreslagit beträffande ritare och

gravörer i lägre grad.

Kartverkskommissionen har uti sitt utlåtande i förevarande ärende

förklarat, att kommissionen, i hvad den föreslagna staten afsåg tryckeriföreståndaren,

tillstyrkte densamma, under förutsättning att ackordet

afpassades så, att ''tryckeriföreståndaren, efter afdrag af hvad han behöfde

använda till aflönande af egna biträden, kunde skaffa sig en

sammanlagd årsinkomst om 3,000 högst 4,000 kronor, däruti inberäknad

fast aflöning med ålderstillägg.

Marinförvaltningen har visserligen uti sitt utlåtande den 18 augusti

1910 såsom regel afstyrkt, att chefen för sjökarteverket skulle erhålla

bemyndigande att kunna i vissa fall åt tjänsteinnekafvare vid verket

uppdraga att utföra arbete mot särskild öfverenskommen ersättning.

Beträffande tryckeriföreståndaren höll marinförvaltningen dock före, att

chefen för sjökarteverket tilläfventyrs borde för framtiden äga sådant

bemyndigande, enär tryckeriföreståndaren upptagits i lönestaten hufvudsakligen

i ändamål att honom måtte beredas pension. I aflöningsstaten

borde likväl i sådant fall, såsom jämväl af kartverkskommissionen

för motsvarande fall påyrkats, viss ersättning för särskilda ackordsarbeten

upptagas.

Chefen för sjökarteverket har uti sitt den 8 april 1911 afgifna yttrande

i ärendet framhållit, att, enligt hans förmenande, kartverkskommissionen

icke, såsom marinförvaltningen syntes antaga, afsett, att

visst belopp för enbart ackord sersättningar skulle inflyta i staten, än

mindre att de olika ackordspriserna skulle däri specificeras.

Däremot hade kommissionen ifrågasatt, att alla vid sjökarteverket

förekommande ersättningar för ackordsarbeten, öfvertids- och extra
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proportion Nr 105.

arbeten och dylikt skulle med förslagsvis beräknadt totalbelopp upptagas

i aflöningsstaten. Så hade jämväl skett i det nya statförslag,

som af kartverkschefen uppgjorts och bilagts hans förnyade yttrande i

ärendet.

Kommissionen syntes emellertid hafva förutsatt, att, såsom dittills

ägt rum, kartverkschefen skulle efter föreliggande omständigheter bestämma

grunderna och ersättningen för ackordsarbete.

Ackordspriserna måste på grund af inträdande ändrade förhållanden

tid efter annan undergå jämkning. Med hänsyn därtill skulle det

mota svårighet och vara opraktiskt att i aflöningsstaten upptaga specifika

belopp för dylika ersättningar.

Beträffande särskildt tryckeriföreståndaren ansåg kartverkschefen

det böra bemärkas, att i det ackordsbelopp, som till denne utbetalades,

inginge ersättningen för det arbete, som utfördes af hans biträden.

Skulle ackordssystemet befinnas olämpligt för aflönande af tryckeripersonalen,

måste dels föreståndaren i staten uppföras med full lön,

dels för tryckeribiträdena, hvilka för sjökarteverket ej kunde undvaras,

liksom för extra ritare och gravörer beräknas i staten visst belopp till

arfvoden.

För sådant fall syntes för tryckeriföreståndaren böra beräknas

samma aflöningsförmåner som för ritare i den föreslagna högre graden.

Såsom ersättning till biträdena, hvilka syntes böra antagas såsom

månadslönare genom kontrakt, borde lämpligen tills vidare utgå arfvoden
till

ett biträde af 150 kronor per månad

och » » » » 90 » » »

Aflöningen för tryckeripersonalen borde i så fall afse en beräknad

arbetstid af 8 timmar om dagen.

I detta sammanhang anmärktes slutligen, att, enär arbetet i tryckeriet

stode i direkt förhållande till sjökortomsättningen, hvilken icke kunde

i förväg exakt beräknas, den rationellaste lösningen af frågan om

aflöningen till tryckeripersonalen syntes chefen vara, att kostnaden

därför såväl som för själfva tryckningen finge direkt bestridas af inkomsterna

af kartförsäljningen, i hvilket fall för dessa kostnader något

belopp ej behöfde uppföras i stat. En så rent affärsmässig lösning

af denna fråga hade han dock ej ansett sig böra föreslå.

Lönereglering skommittén har till en början i denna fråga erinrat,

hurusom det för sjökarteverket erforderliga trycket af sjökort och därmed

sammanhängande arbete utfördes genom verkets egen försorg och

inom dess lokaler.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 79 höft. (Nr 105.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Därefter har kommittén vidare anfört, att, såsom af det föregående

framginge, arbetet utlämnades på ackord till den vid verket anställde

tryckeriföreståndaren, hvilken ålåge att själf aflöna erforderliga

biträden.

Omfattningen af arbetet vore dock synnerligen växlande allt efter

olika årstider och på grund af tidtals ingående större beställningar å

sjökort. Under det att nämligen stundom sysselsättning knappast

kunde beredas tryckeriföreståndaren själf, fordrades däremot tidtals, särskild!

kort före seglationstidens början, ett synnerligen forceradt arbete

af tryckeriföreståndaren, hvilken då kunde behöfva anlita ända till tre

biträden.

Det torde i detta sammanhang påpekas, att vid rikets allmänna

kartverk tryckningen af detta verks kartor vore öfverlämnad till enskild!

företag, »generalstabens litografiska anstalt». Erforderligt koppartryck

verkställdes dock inom kartverkets lokaler, men af nyssnämnda

anstalts personal; öfrigt karttryck ägde rum vid anstalten. Äfven

kartornas distribution ombesörjdes af samma anstalt.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas, att äfven tryckningen af

sjökort blefve öfverlämnad till ensidigt företag.

Afsevärda olägenheter skulle emellertid enligt uppgift vara förenade

med eu dylik anordning; frågan vore dock föremål för utredning inom

sj ökarte ver ket.

Då under antydda förhållanden spörsmålet om förändrade anordningar

för utförande af trycknings- och därmed sammanhängande arbeten

för sjökarteverket syntes kommittén böra tills vidare lämnas öppet,

hade kommittén ansett sig icke kunna tillstyrka, att tryckeriföreståndaren

nu erhölle ordinarie anställning vid sjökarteverket.

Skulle emellertid jämväl framdeles en tryckeriföreståndare komma

att kvarstå i verkets tjänst så länge, att han enligt de för ordinarie

befattningshafvare i allmänhet gällande grunder skulle vara berättigad

till pension, skulle Riksdagen förmodligen icke undandraga sig att, på

särskild framställning, bevilja tryckeriföreståndaren skälig pension, såsom

skett, då förre tryckeriföreståndaren vid sjökarteverket A. J. Aurell

vid 1907 års riksdag beviljades en årlig pension af 2,000 kronor.

Då kommittén sålunda ansett sig icke böra föreslå någon ändring

i tryckeriföreståndarens ställning, syntes det nuvarande aflöningssättet

böra kunna bibehållas och alltså ersättningen till tryckeriföreståndaren

utgå efter ackord, med åliggande för denne att aflöna af honom använda

biträden.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

I det förslag till stat, som deri 15 april 1908 afgafs af vederbö- vaktmästare,

rande myndigheter, upptogs 1 vaktmästare med lön, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg af tillhopa 1,200 kronor och med rätt till ett

ålderstillägg å 100 kronor, d. v. s. samma aflöningsbelopp, som vid den

af 1907 års Riksdag antagna löneregleringen för statskontoret bestämdes

för vaktmästare i allmänhet vid centralt ämbetsverk.

Uti sin framställning den 26 januari 1910 har chef en för sjökar teverket

äfven framlagt förslag till förbättrade aflöningsförmåner för vaktmästaren.

Kartverkschefen har därvid uttryckt den förhoppningen, att, äfven

om hans löneregleringsförslag i öfrigt icke skulle kunna förverkligas,

på sätt han tänkt sig, vaktmästaren i allt fall måtte få sina aflöningsförmåner

reglerade till mera likhet med andra vaktmästares aflöning.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande i förevarande ärende uttalat,

att vaktmästarens förmåner syntes böra likställas med dem, som förunnats

vaktmästare vid de ämbetsverk, som nyreglerats vid 1910 års riksdag.

Chefen för sjukar teverket har uttalat sig i samma riktning i sitt

yttrande den 8 april 1911.

Då vid sjökarteverket gifvetvis förefinnes stadigvarande behof af

en vaktmästare, har kommittén ansett sig böra, under förutsättning att äfven

åt andra civila befattningshafvare vid sjökarteverket gåfves ordinarie

anställning, tillstyrka, att en ordinarie vaktmästarebefattning blefve

uppförd å sjökarteverkets stat med de aflöningsförmåner, som vid 1910

och 1911 årens riksdagar bestämts för andre vaktmästare vid statskontoret

m. fl. centrala ämbetsverk.

Beträffande kompetensfordringar för och tillsättning af civila be- Tillsättning af

fattningar vid sjökarteverket har kommittén framhållit, att föreskrifter tiänsterdärom

syntes böra inflyta i blifvande ny instruktion för verket, hvilken

torde komma att affattas med hänsyn till den lönereglering, som kunde

blifva genomförd. I detta ämne har kommittén särskildt förklarat sig

anse önskvärd!, att den föreslagne aktuarien måtte komma att utnämnas

af Kungl. Maj:t samt att bestämmelse måtte meddelas i syfte att

ordinarie anställning såsom manlig ritare eller gravör icke måtte kunna

erhållas förr än efter fyllda 22 års lefnadsålder.

I fråga om arbetstiden har kommittén erinrat, att, på sätt chefen Arbetstid,

för sjökarteverket meddelat, den normala arbetstiden i verkets lokaler

för manliga ritare och gravörer under de senaste åren utgjort sex timmar

per söckendag, därvid dock vore att märka, att tidtals förekommit

arbete å öfvertid mot särskild ersättning. Under hänvisning till tidigare

gjorda uttalanden i ämnet har kommittén hemställt, att såsom förut
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts NåcL Proposition Nr 105.

Aflöningsvillkor

och

semester.

Pensionsför
hållanden.

sättning för godkännande af den blifvande nya aflöningsstaten för den

civila personalen vid sjökarteverket måtte uppställas, att, för så vidt

tjänstgöringen vore förlagd till verkets lokaler i Stockholm, ordinarie

tjänsteinnehafvare skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas

eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet

tillstädes, manliga ritare och gravörer minst 7 timmar och öfriga

tjänsteinnehafvare minst 6 timmar hvarje söckendag, dock att arbetstiden

för kvinnlig befattningsliafvare icke finge i något fall utsträckas

med mera än en timme.

Under pågående sjömätningar och därmed sammanhängande arbeten

öfverstiger arbetstiden för den däri deltagande personalen väsentligt

den för arbeten i verkets lokaler i Stockholm bestämda arbetstiden;

och har kommittén ansett sig icke böra föreslå några särskilda föreskrifter

om arbetstiden under dylika arbeten utanför verkets lokaler i

Stockholm.

För åtnjutande af de aflöningsförmåner, som i blifvande aflöningsstat

komme • att upptagas för ordinarie civila befattningshafvare vid

sjökarteverket, har kommittén föreslagit villkor och bestämmelser af i

tillämpliga delar samma innehåll, som vid senare löneregleringar plägat

fastställas. Med hänsyn till den mindre fasta anställning, som flertalet

civila befattningshafvare vid verket hittills åtnjutit, har kommittén funnit

skäl att bland dessa bestämmelser föreslå, att det skulle ankomma

på Kungl. Maj:ts pröfning, om och i hvad mån befattningshafvare, som

vid den nya statens ikraftträdande vore anställd vid sjökarteverket och

antoges till ordinarie befattningshafvare å den nya staten, finge för åtnjutande

af aflöningsförhöjning genom ålderstillägg äga räkna sig till

godo den föregående tjänstgöringen vid sjökarteverket, därvid dock

manlig ritare eller gravör ej i något fall borde tillgodoräknas tjänstgöring

före det han fyllt 22 år.

I fråga om semester har af kommittén föreslagits, att dylik ledighet

årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, åtnjutas af aktuarien, de manliga ritarna och gravörerna

äfvensom de kvinnliga biträdena en hvar under en månad samt af vaktmästaren

under femton dagar. Under pågående sjömätningar och andra

därmed sammanhängande utarbeten borde dock semester i regel ej få

åtnjutas af däri deltagande personal.

Löneregleringskommittén har påpekat, att därest ordinarie anställning

bereddes vissa civila befattningshafvare vid sjökarteverket, komme

däraf ock att följa rätt för dem till pension.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Enngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Enligt hvad chefen för sjökarteverket meddelat, äro en ritare och

vaktmästaren vid verket redan delägare i flottans pensionskassa.

Såväl bemälde chef som marinförvaltningen hafva emellertid ansett

den ordinarie civila personalen vid sjökarteverket böra i afseende å

såväl egen pensionering som pensionering af änkor och barn likställas

med. civila Befattningshafvare i allmänhet.

Beträffande de civila befattningshafvare inom sjökarteverket, hvilka

redan vunnit inträde i flottans pensionskassa och som må erhålla ordinarie

befattning vid verket, har marinförvaltningen ansett samma föreskrifter

böra gälla, som rörande delägareskap i nämnda kassa för befattningshafvare

vid marinförvaltningens civilafdelning meddelats genom

kungl. kungörelsen den 23 december 1908.

Mot hvad sålunda blifvit i pensionshänseende föreslaget beträffande

ordinarie civila befattningshafvare vid sjökarteverket, har kommittén

icke haft något att erinra.

I fråga om pensionsålder för den civila personal, som vunne anställning

å ordinarie stat och därigenom erhölle pensionsrätt, har kommittén

jämväl afgifvit förslag. Då emellertid kommitténs förslag i denna

del torde böra öfverlämnas till finansdepartementet, saknar jag anledning

närmare ingå på hvad kommittén härutinnan föreslagit.

Af den civila personalen vid sjökarteverket skulle den föreslagna

aktuarien äfvensom, enligt hvad kartverkschefen tänkt sig, i vissa fall

manliga ritare komma att deltaga i sjömätnings- och därmed sammanhängande

arbeten.

Kartverkschefen har beträffande aktuarien uti sin framställning den

26 januari 1910 hemställt, att denne tjänsteman vid utförande af tjänsteuppdrag

utom Stockholm skulle få tillgodoräkna sig rese- och traktamentsersättning

enligt 4:e klassen i gällande resereglemente. Vid deltagande

i sjömätningsexpedition borde emellertid under uppehållet ombord

traktamentet utgå med endast 6 kronor (i stället för 8 kronor) för

dag, med skyldighet för befattningshafvaren att själf bekosta erhållen

kost ur officersmässen.

Därjämte har kartverkschefen uttalat, att, därest till nu ifrågavarande

tjänsteman skulle anses behöfva förekomma särskild ersättningvid

arbeten på fältet, kartverkschefen Ange därom framdeles inkomma

med underdånigt förslag.

Då anledning förekomme att beordra ritare att företaga resa eller

deltaga i sjömätningsexpedition, borde enligt kartverkschefens mening

resekostnadsersättningen få utgå enligt 5:e klassen i resereglementet

samt dagtraktamente under resa med 6 kronor (alltså samma dagtrakta
-

Ersättning

under resor

och sjömätningsarbeten.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

mente som enligt 5:e klassen i resereglementet) och under uppehåll

ombord med 4 kronor, med skyldighet för befattningshafvaren att bestrida

kostnaden för kost ombord i underofficersmässen.

Hvad kartverkschefen sålunda föreslagit i fråga om rese- och traktamentsersättningar

under tjänsteresor samt sjömätningsexpeditioner och

därmed sammanhängande arbeten har gifvit kommittén anledning till

allenast den erinran, att, då den föreslagna aktuarien i allmänhet ej

torde komma att vistas ombord på sjömätningsfartyg, det syntes kommittén,

att dagtraktamente till nämnda befattningshafvare skäligen borde

kunna få utgå med samma belopp under vistelse ombord som under

resor eller arbeten i land.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, att i betänkandet beträffande

den civila personalen vid rikets allmänna kartverk af kommittén

föreslagits, att civil befattningshafvare vid sistnämnda kartverk,

hvilken förrättade geodetiska fältarbeten, måtte utöfver resekostnadsoch

traktamentsersättning enligt resereglementet under dylika arbeten

åtnjuta särskild godtgörelse med 1 krona 50 öre om dagen.

Denna särskilda ersättning, hvilken sedan längre tid tillkommit dem,

som förrättat geodetiska fältarbeten för rikets allmänna kartverk, hade

kommittén ansett motiverad af dessa arbetens särskildt ansträngande

beskaffenhet och af nödvändigheten för geodetpersonalen att under fältarbeten

ständigt ombyta kvarter.

Däremot hade kommittén ansett, att den ersättning för uppmätt

ytvidd och den godtgörelse för utstakade och mätta triangelpunkter,

som hittills tillkommit civila befattningshafvare vid rikets allmänna

kartverk, borde i sammanhang med den af kommittén föreslagna löneregleringen

för sistnämnda personal indragas.

Hvad aktuarien vid sj ökarte verket beträffar, syntes kommittén icke

anledning förefinnas att, utöfver resekostnadsersättningen och dagtraktamentet

enligt resereglementet, föreslå för honom någon särskild godtgörelse

under geodetiska arbeten.

Lika litet som för den civila geodetpersonalen vid rikets allmänna

kartverk ansåg kommittén böra för aktuarien vid sjökarteverket ifrågakomma

ersättning för uppmätt ytvidd eller godtgörelse för utstakade

och mätta triangelpunkter.

Anslag tm Utöfver den af kommittén föreslagna ordinarie personalen borde

arfvoden åt emellertid. enligt löneregleriugskommitténs mening finnas extra civil

extrapersonal, -in i n i . fl i*

gratifikationer personal för arbetets behöriga gång samt lör rekrytering åt aen orai
Treättningar3"

narie personalen, och har kommittén härom yttrat följande:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

39

Chefen för sjökar te verket hade uti sin framställning af den 26

januari 1910 beträffande den tjänsteman vid sjökarteverket, som uti

kommitténs föreliggande förslag benämndes aktuarie, uttalat, att han

före sin fasta anställning vid verket borde hafva tjänstgjort såsom

aspirant. Tjänstgöringstiden som aspirant skulle i allmänhet räcka

minst två år, men skulle kunna inskränkas, därest aspiranten förut inhämtat

praktisk färdighet i geodetiska mätningar. I likhet med hvad

som af chefen för rikets allmänna kartverk föreslagits beträffande geodetaspirant,

borde enligt chefens för sjökarteverket mening äfven nu

ifrågavarande aspirant fä åtnjuta ett årsarfvode af 2,000 kronor.

Att för rekrytering af aktuariebefattningen vid sjökarteverket det

kunde blifva nödigt att understundom anställa en aspirant, syntes kommittén

vara otvifvelaktigt. Att åter ständigt hafva tillgång till en

dylik aspirant finge ej anses vara af behof påkalladt.

Vidkommande ersättningen till dylik aspirant i de fall, då en sådan

befunnes böra antagas, ansåg sig kommittén böra, i anslutning till hvad

som skett i kommitténs betänkande beträffande den civila personalen

vid rikets allmänna kartverk, uttala, att enligt kommitténs mening

arfvode till nämnda aspirant icke borde bestämmas till fixt belopp utan

till en början utgå med ett relativt lägre belopp och sedan kunna höjas,

dock icke utöfver ett visst belopp, hvilket syntes kommittén lämpligen

kunna sättas till 2,000 kronor.

I sjökarteverkets stat för år 1911 vore uppfördt ett belopp af

1,320 kronor till aflönande af en bokförare.

Kommittén hade ansett sig böra beräkna ett belopp för anställande

af ett biträde vid sjökarteverket med åliggande att föra räkenskaper

och diarier samt att hafva tillsyn öfver verket tillhöriga inventarier och

arbetsmaterialier äfvensom att biträda vid korrespondens o. d.

Det skulle till äfventyra kunna ej utan fog ifrågasättas att vid

sjökarteverket inrätta en ordinarie befattning för utförande af nu antydda

göromål. Då emellertid någon ytterligare och närmare erfarenhet

torde böra vinnas dels angående de kvalifikationer, som borde fordras

i afseende å nu ifrågavarande befattningshafvare, och dels beträffande

omfattningen af de göromål, som kunde honom anförtros, hade kommittén

ansett lämpligast, att de ofvannämnda göromålen tills vidare

bestredes af extra arbetskraft.

Enligt hvad för kommittén uppgifvits, skulle det emellertid under

vissa förhållanden blifva erforderligt att för aflönande af ett tillräckligt

kvalificeradt biträde med nyssberörda göromål hafva tillgång till ett

belopp af ända upp till 2,500 kronor; och då, vid bifall till hvad kom
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 105.

mitten i det följande ämnade föreslå, grunderna för aflöningen till extra

civil personal vid sjökar te verket skulle bestämmas af Kungl. Maj:t, hade

kommittén ansett sig kunna för nu ifrågavarande ändamål beräkna ett

belopp af högst 2,500 kronor.

För beredande af extra civila arbetskrafter vid utförandet af ritoch

gravyrarbeten hade kommittén afsett ett belopp af 5,500 kronor.

Redan uti delen I af sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering af löneförhållandena m. m. inom

de centrala ämbetsverken, hade kommittén uttalat såsom sin mening,

att grunderna för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra

ordinarie vaktbetjänte inom de centrala ämbetsverken i allmänhet borde

bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande ämbetsverk.

Det hade synts kommittén, att jämväl i fråga om aflöningen till

vederbörande extra personal vid sjökarte verket grunderna borde bestämmas

af Kungl. Maj:t på förslag af kartverkschefen. Äfven beträffande

grunderna för rese- och traktamentsersättning till den nämnda

extra personalen under sjömätnings- och därmed sammanhängande arbeten

torde Kungl. Maj:t böra lämna erforderliga föreskrifter.

Till gratifikationer åt ritar- och gravörelever vid sjökarte verket

hade kommittén beräknat ett belopp af 400 kronor.

Vid rikets allmänna kartverk hade hitintills ritar- och gravörelever

plägat under sin utbildningstid vid verket erhålla årlig gratifikation af

omkring 200 kronor såsom uppmuntran för visade framsteg. Dessa sistnämnda

elever ansåges icke under sin tvååriga utbildningstid kunna

utföra något i egentlig mening för kartverket nyttigt arbete, och hade

fördenskull endast gratifikation ansetts böra utgå till dem.

Vid sjökarte verket däremot kunde elever efter någon kortare öfningstid

användas till enklare arbeten vid verket.

I den mån elever vid sjökarte verket sålunda komme att utföra

för verket nyttigt arbete, torde åt dem såsom ett slags extra ritare

kunna beredas skälig ersättning af de medel, som afsetts för extra

arbetskrafter vid utförandet af rit- och gravyrarbeten.

Till vikariatsersättningar under semesterledigheter äfvensom till erforderliga

fyllnadsbelopp för ersättande af vikarier för vissa lägre aflönade

befattningshafvare under sjukdomsfall hade kommittén i sin beräkning

af nu ifrågavarande anslag upptagit ett belopp af 2,400 kronor.

Kommittén hade vid beräknandet af nämnda ersättningar utgått

från att, därest vikarie förordnades för kvinnligt biträde, vikarie för

biträde i den högre graden borde erhålla ett skäligt ansedt belopp

af 100 kronor per månad och vikarie för biträde i den lägre graden

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 105.

ett belopp af 75 kronor per månad, samt att till vikarie för vaktmästaren

borde utgå en ersättning af högst 3 kronor om dagen.

I anslutning till hvad kommittén sålunda i sitt betänkande anfört, Förslag till

har kommittén utarbetat följande förslag till aflöningsstat för den civila “tat‘

personalen vid sj ökarte verket:

Lön.

Tjänstgö-

ringspen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämdt anslag.

1 aktuarie............................

2,200

1,500

300

4,000

/Efter 5 år kan lönen liöjas

med 500 kronor, efter

10 år med ytterligare

500 kronor och efter

15 år med än ytter- ligare 500 kronor.

1 manlig ritare eller gravör...

10 manliga ritare eller gravörer

1,300

13,000

800

8,000

300

3,000

2,400)

24,000J

Härtill kunna komma fyra

ålderstillägg, hvart och

ett å 400 kronor, efter

respektive 5, 10, 15

och 20 år. Af hvarje

ålderstillägg utgöra300

kronor lön och 100

kronor tjänstgörings- penningar.

1 kvinnligt biträde .........

1 » » ..............

800

600

650

450

150

150

1,600)

1,200/

[Efter 5 år kan lönen höjas

J med 200 kronor och

efter 10 år med ytter- l ligare 200 kronor.

1 vaktmästare .....................

Till arfvode åt den, som för- ordnas att leda och öfver- vaka rit- och gravyrarbetena

Till arfvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och

gravörelever samt vikariats- ersättningar .....................

700

350

150

1,200

600

12,800

[Efter 5 år kan lönen höjas

| med 100 kronor och

1 efter 10 år med ytter- it ligare 100 kronor.

Säger

—

—

—

47,800

IT. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg..................

5,000

Summa

—

—

—

52,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstar, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 käft. (Nr 105.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Öfverg&ngs
förhållanden.

Den för sjökarteverket för år 1912 af Kungl. Maj:t fastställda

staten, hvilken finnes återgifven å sid. 16 här ofvan, upptager under

rubriken »aflöningar» ett sammanlagdt belopp af 31,000 kronor. »Allmänna

utgifter» upptagas i staten till sammanlagdt belopp af 191,000

kronor. Utgiftsstaten för år 1912 slutar alltså på en summa af 222,000

kronor. Till bestridande af dessa kostnader äro afsedda dels anslagen

i riksstaten, däraf 65,000 kronor å ordinarie stat och 104,000 kronor

å extra ordinarie stat, dels beräknad inkomst af sjökortförsäljningen

under år 1911, 32,000 kronor, dels ock anslag från handels- och sjöfartsfonden,

21,000 kronor.

Kommittén har framhållit, att då sjökarteverkets ordinarie anslag

syntes i första hand böra afses för aflöningar jämte ålderstillägg, skulle,

därest vid en jämförelse till utgångspunkt toges det i staten för år

1912 under aflöningar upptagna beloppet 31,000 kronor, kommitténs

förslag, som upptoge för samma ändamål 52,800 kronor, innebära en

förhöjning i ordinarie anslag med 21,800 kronor, men att kommitténs

förslag ej syntes föranleda någon afsevärd förändring af de hittills i

vederbörande stater under rubriken »allmänna utgifter» uppförda utgiftsposterna.

Såsom synes af det föregående, har kommittén hemställt, att vid

antagande af kommitténs förslag till ny aflöningsstat 47,800 kronor

borde utgå såsom bestämdt anslag och 5,000 kronor — till ålderstillägg

— såsom förslagsanslag. Återstoden af det belopp, som ansåges

böra uppföras å ordinarie stat, borde enligt kommitténs mening bibehålla

det nuvarande ordinarie anslagets karaktär af reservationsanslag.

I detta sammanhang har kommittén tillika hemställt till öfvervägande,

i hvad mån det extra anslaget till påskyndande af sjömätningarna

vid rikets kuster borde öfverföras till anslag å ordinarie stat.

Kommittén har erinrat, att vid sjökarteverket för närvarande tjänstgöra

två gravörer, anställda den ene år 1908 och den andre år 1909,

hvilka åtnjuta i aflöning resp. 2,760 och 2,640 kronor om året.

För den händelse att nämnda två gravörer erhölle ordinarie anställning

vid verket, skulle — därest de af kommittén för dylika befattningshafvare

föreslagna aflöningsförmånerna blefve godkända —

ifrågavarande två gravörer få sina aflöningar minskade med resp. 360

och 240 kronor om året, intill dess de intjänat första ålderstillägget.

Härtill skulle komma den ytterligare minskning, som föranleddes af

skyldighet för vederbörande att erlägga bidrag till egen pensionering.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Kommittén har anfört, att billigheten syntes kräfva, att till undvikande

af förberörda aflöningsmiuskning ifrågavarande gravörer skulle,

så länge de endast vore berättigade till begynnelseaflöning, erhålla personliga

aflöningstillägg till skäliga, af Kungl. Maj:t bestämda belopp.

Kommittén funne, att dessa aflöningstillägg kunde anvisas att utgå

bland sjökarteverkets allmänna utgifter, då det knappast kunde vara

lämpligt att endast för detta ändamål uppgöra särskild öfvergångsstat.

Kommittén har slutligen behandlat förut omnämnda af chefen för

sjökarteverket framlagda förslag rörande ordnandet af försäljningen af

de utaf sjökarteverket utgifna sjökort och seglingsbeskrifningar och

därvid, under erinran att detta ärende blifvit till kommittén remitteradt

endast i hvad detsamma berörde frågan om sjökarteverkets lönereglering,

anfört, att af kartverkschefen väckt förslag, att partiförsäljningen

af verkets publikationer skulle omhänderhafvas af verket själft, syntes

kommittén ändamålsenligt.

Ifrågavarande försäljning borde dock, enligt kommitténs uppfattning,

icke uppdragas åt någon bland den ordinarie civilpersonalen vid verket.

Vid bestämmande af det antal befattningshafvare, som borde af

kommittén föreslås till ordinarie anställning, hade kommittén nämligen

utgått därifrån, att dessas arbetstid vid verket skulle vara behöflig för

de uppgifter, som särskildt afsetts för deras ordinarie befattningar.

Däremot syntes till föreståndare för ifrågavarande försäljning kunna

förordnas någon vid verket anställd extra tjänsteman eller annan lämplig

person, exempelvis pensionerad officer eller underofficer, hvilken förut

tjänstgjort vid verket. Officer eller underofficer med lön å stat ansåg

kommittén, likasom kartverkschefen, icke böra ifrågakomma vid besättande

af nämnda befattning.

Därest befattningen såsom dylik »föreståndare för kungl. sjökarteverkets

försäljningskontor» anförtroddes åt person, som icke uppbure

lön på stat, syntes en provision af högst 5 procent å bruttoförsäljningssumman

kunna tills vidare vara lämplig ersättning.

Då provision såväl till föreståndaren för partiförsäljningen som till

detalj försäljare borde utgå direkt af försäljningsmedlen, skulle en omläggning

af försäljningen på sätt blifvit antydt icke hafva någon inverkan

på den af kommittén föreslagna aflöningsstaten för den civila personalen

vid sjökarteverket.

Chefen för sjökarteverket, kommendören P. J. Dahlgren, hvilken

på grund af nådigt förordnande såsom särskild ledamot i löneregleringskommittcn

deltagit i behandlingen af ifrågavarande ärende, har i en

Sjökort
försäljning.

Särskild mening

af chefen

för sjökarteverkct.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Utlåtande af

kommissionen

för de allmänna

kartarbetena.

vid betänkandet fogad särskild mening nttalat, att då han anslutit sig

till kommitténs förslag, ehuru detsamma i väsentliga delar afveke från

det af honom i egenskap af chef för sjökarteverket afgifna organisationsförslaget,

hade detta skett under full öfvertygelse om att det förslag,

som af kommittén afgåfves, i stort sedt innebure afsevärda förbättringar.

Beträffande kommitténs uppskattning af det manliga ritarbetet i

jämförelse med det kvinnliga kunde kommendören Dahlgren dock icke till

fullo instämma med kommitténs flertal, i det han ansåg, att det kvinnliga

arbetet blifvit för lågt värdesatt. I betraktande af att vid inträde

i tjänst den manliga och den kvinnliga riteleven i regel besutte samma

förutsättningar för själfva ritarbetet, syntes det honom, som om åtminstone

det mera kvalificerade kvinnliga ritbiträdet, hvilket enligt kommitténs

förslag skulle få anställas vid kartverket, borde kunna uppnå

en slutaflöning, hvilken icke allt för mycket understege, hvad kommittén

ville tillerkänna den manliga ritaren redan såsom begynnelseaflöning

och vare sig han vore familjeförsörjare eller icke. Med hänsyn till

arbetenas beskaffenhet och förhållandena i öfrigt ansåg han därför, att de

kvinnliga biträdena vid sjökarteverket bort tillerkännas tre ålderstillägg.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena, hvilken, såsom förut

nämnts, den 5 januari 1912 afgifvit utlåtande öfver löneregleringskommitténs

ifrågavarande betänkande, har därvid anfört, att skiljaktigheterna

mellan detta och chefens för sjökarteverket förslag, till hvilket

kommissionen den 16 mars 1910 anslutit sig, i de flesta fall syntes af

omständigheterna befogade, framför allt ur den synpunkten, att de bidroge

till att bringa förslaget i öfverensstämmelse med det af kommittén

afgifna betänkandet angående reglering af löneförhållandena för

den civila personalen vid rikets allmänna kartverk, till hvilket kommissionen

den 15 december 1911 uttalat sin hufvudsakliga anslutning.

Under sådana förhållanden hade kommissionen ansett sig böra låta

sin i utlåtandet den 16 mars 1910 uttalade mening, där denna skilde

sig från kommitténs förevarande betänkande, falla, och förklarade kommissionen

sig således instämma med hvad kommittén föreslagit, dock

icke i två hänseenden, nämligen, förutom beträffande pensionering af

aktuarie samt ritare och gravörer, hvarå här icke är anledning ingå,

frågan om öfvertidsarbete emot särskild ersättning.

1 sistberörda fråga har kommissionen med vidhållande af förut

uttalad mening föreslagit, att till chefens för sjökarteverket förfogande

måtte ställas medel att af honom användas såsom ersättning åt dem

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

af sjökarteverkets civila personal, som kunde få sig ålagdt att vid särskilda

tillfällen utföra öfvertidsarbete af längre varaktighet.

Ledamöterna af kommissionen f. d. öfverdirektören E. Sidenbladh

och kommendören Dahlgren hafva icke instämt i sistberörda uttalande,

utan i denna del anslutit sig till kommitténs betänkande, hvarjemte

Dahlgren såsom ledamot af kommissionen jämväl åberopat sin till kommittébetänkandet

fogade särskilda mening.

Chefen för sjökarteverket har i sitt förut omförmälda den 13 janu»

ai’i 1912 afgifna utlåtande öfver kommitténs betänkande i hvad det

angår anslag till påskyndande af sjömätningarna anfört hufvudsakligen

följande:

I sammanhang därmed att löneförhållandena för den civila personalen

vid sjökarteverket reglerades, syntes äfven böra göras en reglering

af formen för de anslag, som utginge till verket. Detta vore visserligen

i behof af en fast personal, som ombesörjde löpande byråarbeten

och bearbetade det mätningsmaterial, som insamlades under mätningsexpeditioner;

men kartverkets hufvuduppgift vore dock att ombesörja

erforderlig uppmätning af rikets farvatten. Medelsanvisningen

till kartverket borde därför vara så afvägd, att den ordinarie staten

täckte icke blott erforderligt medelsbehof till aflöning utan äfven hvad

som erfordrades på det ett eu jämnt fortgående sjömätning måtte kunna

i skälig omfattning utföras och därpå grundade kartor utarbetas och

utgifvas.

Beträffande behofvet af medel till täckande af kartverkets »Allmänna

utgifter» läge nära till hands att först fästa sig vid den post,

som hade afseende på själfva mätningsarbetena, ty storleken af det

belopp, som anvisades för mätningsexpeditioner m. m., blefve i viss

mån reglerande för kartverkets hela verksamhet. Någon fullt normerande

grund för beräknande af det för detta ändamål årligen erforderliga

beloppet kundo emellertid knappast angifvas, ty beloppets storlek

blefve beroende af den grad af skyndsamhet, hvarmed mätningarna

ansåges böra bedrifvas.

Såsom beaktansvärda utgångspunkter för bedömandet kunde emellertid

anföras, att mätningsarbetena icke borde planeras i större skala,

än att erforderlig mätningspersonal kunde kommenderas från flottan

samt att kartverkets byråpersonal (hufvudsakligen ritare och gravörer)

beräknades medhinna att undan för undan bearbeta det genom mätningarna

insamlade kartmaterialet. Nödvändigheten att påskynda dessa

arbeten torde få anses till fullo erkänd, därigenom att efter år 1902

extra ordinarie anslag utgått just till »påskyndande» af desamma. Och

Utlåtande af

chefen för sjökarteverket.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

för sjökar te verket förelåge för lång tid framåt fortfarande så stora

arbetsuppgifter, att åtminstone icke någon minskning i mätniugsarbetenas

omfattning kunde anses tillrådlig.

Vid bedömande af den skyndsamhet, hvarmed rikets sjömätningar

borde bedrifvas, finge icke heller internationella synpunkter förbises.

Icke endast Sverige utan äfven andra länder hade nämligen med hänsyn

till sjöfartens säkerhet berättigade intressen i att alla svenska farvatten

blefve tillfredsställande uppmätta.

Till belysande af mätningsarbetets nuvarande ståndpunkt åberopades

en bifogad för ändamålet utarbetad karta. Af denna framginge, att af

Sveriges kustfarvatten och segelbara insjöar allenast en ytvidd af omkring

en tredjedel hunnit uppmätas under de senaste 39 åren. Vid

denna uppmätning hade kartverket under åren 1870—1902 genomsnittligt

förfogat öfver allenast 7 mätningsförrättare årligen, under åren

1903—1905 öfver 11 samt under åren 1906—1009 öfver genomsnittligt

16, medan mätningsförrättarnas antal under åren 1910 och 1911

uppgått till resp. 19 och 22. Emellertid borde också bemärkas, att,

ehuru mätningsmaterielen och arbetsmetoderna alltfort förbättrats, de

per mätningsförrättare årligen uppmätta ytvidderna numera icke blefve

så stora som för ett trettiotal år sedan, därför att fordringarna på stor

detaljnoggrannhet numera måste ställas betydligt högre än förr. En

följd häraf hade ock blifvit, att väsentliga delar af de områden, som

mättes under åren 1873—1890, redan måste anses i behof af kompletteringsarbeten,

hvilken omständighet i väsentlig mån framkallats däraf

att sjöfarten på svenska farvatten kommit att mer och mer betjäna sig

af fartyg af större djupgående än förr.

Förutom att sålunda afsevärda områden af den tredjedel af rikets

kustfarvatten, hvilken uppmätts efter i hufvudsak moderna grunder,

vore i behof af kontrollmätning, vore det ett oafvisligt behof att nymäta

dels öfriga två tredjedelar af rikets kustfarvatten, dels ock öppna

sjön utanför rikets kust. Dessa arbeten skulle, enligt kartverkschefens

beräkning, erfordra en tid af sammanlagdt c:a 75 år med en styrka af

20 å 25 mätningsförrättare årligen.

I 1912 års stat för sjökarteverket vore anvisningen för mätningsexpeditioner

m. m. upptagen till 145,000 kronor; och i det förslag till

beräknande af utgifterna för år 1913, som kartverkschefen afgifvit den

24 oktober 1911, hade han förutsatt, att anvisningen till sjömätningsexpeditioner

m. m. skulle komma att fortfarande utgå med samma belopp.

Emellertid förefunnes nu skäl att beräkna denna kostnad på

annat sätt än då.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

47

I det tidigare omnämnda, af lotsstyrclsen m. fl. sakkunniga myndigheter

den 15 april 1908 afgifna utlåtandet hade kostnaderna för

mätningsarbeten m. m. under år 1909 beräknats till: sjömätningsexpeditioner

75,000 kronor, fartygsunderhåll 70,000 kronor och instrument

2,500 kronor eller summa 147,500 kronor, under förutsättning att 17

mätningsförrättare komme till användning. För åren 1910 och 1911

hade ifrågavarande kostnader af samma sakkunniga beräknats till ett

med 34,000 kronor förhöjdt belopp, nämligen till 181,500 kronor, hvarvid

förutsatts, att ett af de sakkunniga till byggande föreslaget sjömätningsfartyg

skulle hafva hunnit färdigbyggas och inträda i tjänst samt

mätningsförrättarnas antal båda åren uppgå till 21. I själfva verket

hade mätningsförrättarnas antal de båda åren uppgått till resp. 19 och

22, utan att vare sig något nytt sjömätningsfartyg tillkommit eller någon

tillökning skett i de till kartverkets allmänna utgifter anvisade medlen,

hvaremot ytterligare ett äldre fartyg från flottan tagits i bruk för sjömätningarna.

Från och med år 1912 hade af förenämuda sakkunniga

beräknats, att ytterligare ett nybyggdt sjömätningsfartyg jämte motorbåtar

skulle hafva hunnit färdigställas, i sammanhang hvarmed mätningsförrättarnas

antal förutsatts komma att uppgå till 27 och årliga

kostnaden ökas med 39,000 kronor till 220,500 kronor. Då staten för

år 1912 för ifrågavarande ändamål upptoge allenast 145,000 kronor,

till hvilket belopp borde läggas omkring 17,000 kronor af de medel,

som vore anvisade till inköp af instrument och inventarier m. m., eller

i allt c:a 102,000 kronor, så understeg detta med nära 60,000 kronor

det belopp, som år 1908 beräknats erforderligt för år 1912. Dock

torde mätningsförrättarna år 1912 icke blifva flera än 24 å 25.

Omförmälda besparing hade möjliggjorts genom flera omständigheter,

bland annat användandet af fartyg från flottan och mätningarnas

koncentrering till ett i förhållande till mätningsförrättarnas antal ringa

antal fartyg. Men vare sig särskilda sjömätningsfartyg byggdes eller

fartyg, tillhörande flottan, upplätes för ändamålet, så droge dessa fartyg

kostnader såväl för expeditionerna som för utrustning. Och hvad beträffade

tillvägagåendet att koncentrera mätarna på ett fåtal fartyg,

måste framhållas, att detsamma icke lämpligen borde fortgå länge, ty

därigenom försummades de jämförelsevis kostsamma utsjölodningarna,

hvilka kräfde ett i förhållande till mätningsförrättarna stort antal fartyg.

Om därtill mätningsförrättarnas antal skulle kunna ökas till det

år 1908 beräknade, måste anvisningar till inätningsexpeditioner m. m.

ovillkorligen ökas. Vid kartverkschefens afgifvande af underdåniga förslaget

den 24 oktober 1911 till beräknande af utgifterna för år 1913

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

hade denna omständighet icke blifvit förbisedd, men hade han då icke

ansett skäl att framlägga förslag om ökning af de allmänna utgifterna,

så länge organisationen af kartverkets civila personal ännu förefallit

sväfvande. Däremot syntes tidpunkten numera vara inne att upptaga

frågan om denna ökning.

I sammanhang därmed att åt kartverket bereddes en på fast grund

hvilande organisation, borde nämligen också fastställas eu lämplig ram

för kartverkets mätningsarbeten under närmast kommande år. Mätningsresultaten

och i viss mån äfven kostnaderna stode i direkt förhållande

till antalet mätningsförrättare, som användes. I det underdåniga

utlåtandet af lotsstyrelsen m. fl. rrtyndigheter den 15 april 1908 hade

framhållits, att, om mätningsarbetena skulle afslutas inom rimlig tid,

antalet årligen använda mätningsförrättare vore i behof af ökning i förhållande

till det antal, som dittills användts, och hade beräknats, att

intet hinder skulle möta att från flottan från och med år 1912 erhålla

27 mätningsförrättare. Sistnämnda siffra finge väl samtidigt anses beteckna

ett maximum, om mätningsförrättare och öfrig personal skulle,

såsom hittills, kunna kommenderas från flottan. Äfven med hänsyn

till att mätningsarbetena ej borde bedrifvas fortare, än att mätningsresultaten

hunne bearbetas af den tillgängliga byråpersonalen, ansåg

kartverkschefen, att nämnda siffra kunde lämpa sig att läggas till grund

för beräkningen.

Under förutsättning, att mätningsförrättarnas antal beräknades till

27 och mätningsexpeditionernas längd till 5 å 5 1 2 månader årligen,

vore ett belopp af 145,000 kronor till mätningsexpeditioner m. m. för

knappt, om hänsyn tages till att detta belopp borde vara från början

så tilltaget, att det skulle befinnas tillräckligt äfven för något antal år

framåt. Äfven inom detta arbetsområde kunde man nämligen spåra en

tendens till stegrade kostnader, hvilken sakta men säkert gjorde sig

gällande. Beloppet syntes dessutom böra vara så tillmätt, att detsamma

vore tillräckligt äfven för normal komplettering af kartverkets mätningsmateriel,

nämligen af mätningsbåtar och instrument, men icke af

fartyg. Anskaffning af mätningsbåtar hade tillförene i allmänhet skett

med anlitande af medel, som anvisats till kartverkets »allmänna utgifter».

Först under senare år, då dessa medel befunnits otillräckliga,

hade särskilda medel vid två tillfällen beviljats af Riksdagen för sådant

ändamål. Uppenbarligen måste det komma att hädanefter, sedan kartverkets

mätningsbåtar uppnått ett antal af 25 å 27, ofta inträffa, att

båtar behöfde ersättas med nya eller förses med nya motorer; och

skulle det förtynga administrationen, om kartverkschefen för hvarje

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

gång medel för sådant ändamål vore erforderliga skulle afvakta resultatet

af framställning till Riksdagen.

Om slutligen hänsyn toges därtill, att år 1910, då 19 mätningsförrättare

varit kommenderade, kostnaderna för fartygs underhåll och

expeditioner uppgått till c:a 120,000 kronor, skulle för 27 mätningslörrättare

och ungefär samma längd på expeditionerna som år 1910

erfordras ett proportionellt beräknadt belopp af 170,000 kronor. Om

därtill lades ett belopp af 20,000 kronor för komplettering af mätningsmateriel,

kunde enligt kartverkschefens åsikt den sålunda erhållna summan,

190,000 kronor, läggas till grund för beräkningen af mätningskostnaderna;

och förutsattes därvid, dels att detta belopp jämväl borde

betäcka kostnaderna för måttlig nyanskaffning och normal komplettering

af erforderlig båtmateriel och mätningsinstrument samt för resor i

tjänsten, dels ock att personal kommenderades från flottan enligt samma

grunder som under de två senaste åren skett.

I gällande stat vore till inköp och underhåll af materialier, instrument

och inventarier, underhåll af kartverkets fastighet, tryckningskostnader

och extra arbeten uppfördt ett belopp af 42,000 kronor. Då,

såsom framginge af det föregående, kartverkschefen ansåge, att medel

till komplettering af mätningsmateriel borde hänföras till öfriga mätningskostnader,

beräknade han återstående behofvet för sistnämnda post

till 25,000 kronor. Motsvarande kostnad hade under år 1911 uppgått

till omkring 26,500 kronor och hade i förenämnda utlåtande den 15

april 1908 beräknats till 23,200 kronor.

Till skrifmaterialier och expenser beräknades af kartverkschefen

samma belopp, som utginge för år 1912, eller 4,000 kronor.

Anvisningarna i sjökarteverkets stat till »allmänna utgifter» skulle

enligt detta förslag få följande utseende:

Till mätningskostnader, inbegripet rustning och underhåll af fartyg och

öfrig mätningsmateriel, anskaffning af erforderliga båtar och mätningsinstrument

samt resekostnader..................... kronor 190,000: —

» tryckningskostnader, underhåll af kartverkets

fastighet samt anskaffning och underhåll af byrå
inventarier

och materialier....................................... » 25,000: —

» skrifmaterialier och expenser ................................ » 4,000: —

Summa kronor 219,000: —

Härtill borde läggas de till aflöningar enligt

löneregleringskommitténs förslag erforderliga medel » 52,800: —

eller summa kronor 271,800: —

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 Käft. (Nr 105.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Departements

chefens

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Sistnämnda belopp utgjorde således hvad som måste anses för sjökarteverket

och utförande af dess arbeten erforderligt.

Såsom bidrag till bestridande af denna utgiftssumma kunde enligt

kartverkschefens mening påräknas c:a 30,000 kronor försäljningsmedel.

Det vore att förmoda, att dessa medel komme att växa något under

kommande år, dock icke vidare än med i genomsnitt möjligen ett tusental

kronor årligen. Detta förhållande vore emellertid så ovisst, att

kartverkschefen icke ansåge sig vid beräkningen kunna taga någon hänsyn

därtill. Återstoden, 241,800 kronor, borde sålunda anvisas till kartverket.

Beloppet betecknade, under förutsättning att bidraget från

handels- och sjöfartsfonden skulle hållas vid nuvarande belopp 21,000

kronor, en behöflig anslagsökning å 51,800 kronor. Huruvida af lämplighetsskäl

någon del af sistnämnda belopp borde anvisas i form af

ökadt bidrag från berörda fond, vore en fråga, hvaröfver kartverkschefen

icke vore i tillfälle att döma.

I betraktande af den långvariga period, under hvilken anslag å

riksstaten vore behöflig!, om de på kartverket ankommande mätningarna

skulle kunna bedrifvas med nödig kraft, ansåg kartverkschefen önskligt,

att anslag till icke blott aflöningar utan äfven allmänna utgifter för

sj ökarte verkets räkning uppfördes å ordinarie stat, därvid anslag till

allmänna utgifter borde erhålla reservationsanslags natur.

Till sist har kartverkschefen, i likhet med hvad han anförde i förenämnda

den 24 oktober 1911 af honom afgifna förslag, framhållit behofvet

af snar anskaffning af nytt sjömätningsfartyg att användas för

utsjölodningsarbeten.

Med hänsyn till de stadigvarande arbetsuppgifter, indika sedan årtionden

tillbaka förelegat sj ökarte verket, utan att någon ändring i dessa

förhållanden vore att under beräknelig framtid förvänta, har det helt

naturligt, länge framstått såsom ett starkt önskemål att bereda verket

en fastare organisation och i samband därmed förskaffa den civila personalen

ordinarie anställning med efter berättigade kraf afpassad aflöning

äfvensom pensionsrätt. Ordnandet af denna personals ställning i angifven

riktning har jämväl tett sig såsom en viktig betingelse för möjligheterna

att vinna och bibehålla lämpliga arbetskrafter vid verket, på samma

gång som billigheten synts kräfva att äfven denna grupp af statstjänare

erhölle en ekonomiskt tryggad ställning. Sedan nu de å frågan inverkande

omständigheter blifvit föremål för en uttömmande utredning, synes

mig därför tiden vara inne att upptaga detta ärende till afgörande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 105.

51

Hvad löneregleringskommittén föreslagit i fråga om behöfligt antal

ordinarie civila befattningshafvare vid sjökarteverket och denna personals

fördelning i särskilda kategorier, finner jag välgrundad^ hvadan

förslaget i detta afseende af mig biträdes. Häraf följer således äfven,

att jag i likhet med kommittén icke anser skäl föreligga nu föreslå,

att någon ändring i tryckeriföreståndarens ställning må vidtagas.

Beträffande kommitténs förslag till aflöning åt de ordinarie civila

befattningshafvarna anhåller jag få erinra, att kommittén vid beräknandet

af de ifrågasatta lönesatserna för manliga ritare och gravörer förutsatt,

att den nu till dylika tjänstemän utgående ersättningen för öfvertidsarbete

skulle för framtiden upphöra samt att dessa tjänstemän skulle

blifva skyldiga att för sin föreslagna aflöning utföra byråarbeten under

minst 7 timmar dagligen. Häremot har ju kommissionen för de allmänna

kartarbetena hållit före, att ersättning fortfarande borde, efter

kartverkschefens afgörande i särskilda fall, få utgå för öfvertidsarbete

af längre varaktighet. Den af kommittén i denna fråga intagna ståndpunkten

synes mig bäst öfverensstämma med de grundsatser, som i

allmänhet vunnit tillämpning vid senare löneregleringar. Genom bestämmande

af den normala dagliga byråarbetstiden för ritare och gravörer,

på sätt kommittén sålunda förutsatt, torde behofvet af s. k. öfvertidsarbete

icke komma att blifva vidare kännbart, helst om tillräckliga

medel för anställande af extra arbetskrafter ställas till kartverkets förfogande

och därigenom möjliggöres att låta ordinarie ritare och gravörer

vid tider af större brådska i arbetet mera odeladt egna sig åt större

tidkräfvande arbetsuppgifter. Men skulle vid vissa tillfällen byråarbetenas

behöriga utförande påkalla en utsträckning af arbetstiden utöfver den

vanliga, lära manliga ritare och gravörer i likhet med andra statstjänare

i likartad ställning, hvilka erhållit lönereglering, få anses skyldiga att

inom rimliga gränser ställa sin arbetskraft till statens förfogande utan

särskild ersättning äfven under dylik ytterligare arbetstid.

Med afseende å de af kommittén föreslagna aflöningsförmånerna

för aktuarien, manliga ritare och gravörer samt vaktmästaren har jag

icke något att anmärka, likasom jag finner lämpligt, att i staten med

föreslaget belopp upptages särskilt arfvode till den, som förordnas att

leda och öfvervaka rit- och gravyrarbetena.

Löneregleringskommittén har framhållit, att två vid sjökarteverket

tjänstgörande gravörer, som åtnjuta i aflöning resp. 2,760 och 2,640

kronor om året och vid öfvergång å den föreslagna nya aflöningsstaten

skulle få sina aflöningar minskade med resp. 360 och 240 kronor om

året, intill dess de intjänat första ålderstillägget, måtte beredas person
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

liga aflöningstillägg till undvikande af dylik minskning. Då jag, i likhet

med kommittén, anser billigheten fordra, att dylik ersättning tillgodoföres

dessa gravörer, synes mig lämpligt, att kartverkschefen erhåller

bemyndigande att af anvisningen till arfvoden åt extra personal, gratifikationer

m. in. bereda ifrågavarande gravörer fyllnad i aflöningarna

till dessas uppbringande till nuvarande belopp intill dess vederbörande

bekomma ålderstillägg.

I enlighet med hvad Kungl. Maj:t i liknande fall föreslagit uti

innevarande års statsverksproposition, torde de af kommittén för de

kvinnliga biträdena föreslagna aflöningsförmånerna böra sålunda jämkas,

att lön och tjänstgöringspenningar bestämmas för biträdet af högre

aflöningstyp till resp. 900 kronor och 550 kronor samt för biträdet af

normalaflöningstyp till resp. 700 kronor och 350 kronor, med bibehållande

af föreslagna orts- och ålderstillägg. Beträffande de särskilda

grunder, som för dessa löneförmåners åtnjutande böra föreskrifvas, tilllåter

jag mig hänvisa till hvad som i detta afseende på hemställan af

chefen för finansdepartementet vid framläggande af statsverkspropositionen

för år 1913 vunnit Kungl. Maj:ts bifall och sedermera med vissa

jämkningar jämväl af Riksdagen godtagits.

Till arfvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever

samt vikariatsersättningar har kommittén upptagit ett belopp af

12,800 kronor; och har jag icke något att erinra mot de grunder, enligt

hvilka kommittén beräknat dessa medelsbehof.

Mot hvad kommittén föreslagit i fråga om kompetensvillkor, ordningen

för tjänsters tillsättande,'' arbetstid och semester, bestämmande

af grunderna för ersättning till extra personal samt aflöningsvillkor

synes mig ej heller vara något att anmärka; och torde jag framdeles

i samband med förslag till ny instruktion för verket få tillfälle att

underställa Kungl. Maj:ts pröfning de närmare detaljerna rörande dessa

frågor.

Till ålderstillägg har kommittén upptagit ett förslagsvis beräknadt

belopp af 5,000 kronor, hvilket äfven af mig biträdes.

I detta sammanhang anser jag mig böra påpeka, att de civila befattningshafvare

inom sjökarteverket, hvilka redan vunnit inträde i flottans

pensionskassa och som må erhålla ordinarie befattning vid verket, torde

böra genom af Kungl. Maj:t meddelad bestämmelse berättigas kvarstå

såsom delägare i nämnda kassa, såvidt angår gratial åt änka och barn,

och för sådant fall fritagas från skyldighet att inträda såsom delägare

i civilstatens änke- och pupillkassa.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105. 53

Till bestridande af »allmänna utgifter» för sjökarteverket, hvartill hänföras

alla kostnader utöfver hvad som är anvisadt till aflöningar, är i 1912

års stat för verket upptaget ett belopp af 191,000 kronor. Detta är, såsom

förut nämnts, fördeladtj med 42,000 kronor till inköp och underhåll af

materialier, instrument och inventarier, underhåll af kartverkets fastighet,

tryckningskostnader och extra arbeten m. m., 145,000 kronor till fartygs

underhåll och utrustning samt till sjömätningsexpeditioner och resekostnader

samt 4,000 kronor till skrifmaterialier och expenser. Chefen för

sjökarteverket har nu beräknat behofvet af medel till »allmänna utgifter»

under år 1913 till 219,000 kronor. Under förutsättning, att beräknade

kostnaden för normal komplettering af mätningsbåtar och instrument,

som nu är inrymd under posten: »till inköp och underhåll af materialier

etc.», skulle med belopp af 20,000 kronor öfverföras till posten,

afseende utgifterna för sjömätningsexpeditioner m. m., har kartverkschefen

i sitt förslag fördelat nämnda belopp 219,000 kronor med

190,000 kronor till mätningskostnader, inbegripet rustning och underhåll

af fartyg och öfrig mätningsmateriel, anskaffning af erforderliga

båtar och mätningsinstrument samt resekostnader, 25,000 kronor till

tryckningskostnader, underhåll af kartverkets fastighet samt anskaffning

och underhåll af byråinventarier och materialier samt 4,000 kronor till

skrifmaterialier och expenser. Tillika har kartverkschefen föreslagit,

att anslag, som komma att för nyss angifna ändamål beviljas, måtte i

sin helhet liksom anslag till aflöning uppföras å ordinarie stat. Vid

beräknande af den ansenligaste bland de under allmänna utgifter ingående

posterna, eller 170,000 kronor till egentliga mätningskostnader, bär

kartverkschefen förutsatt, att 27 mätningsförrättare skulle vara att årligen

påräkna från flottan, hvilket antal dock enligt kartverkschefens

mening torde böra betecknas som ett maximum. Kartverkschefen har

jämväl ånyo framhållit behofvet af snar anskaffning af ett nytt sjömätningsfartyg,

afsedt för utsjölodningar. Beräkningen att kunna lämpligen

använda nyssnämnda antal mätningsförrättare är, enligt hvad

kartverkschefen upplyst, baserad på tillgången af jämväl ett dylikt

fartyg. På sätt framgår af mitt uttalande under punkt 45 i protokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1912, bilagdt innevarande års

statsverksproposition, anser jag mig icke kunna biträda kartverkschefens

förslag att hos den nu samlade riksdagen begära medel till anskaffning

af ett nytt sjömätningsfartvg. Vid sådant förhållande torde icke heller

kostnadsposten för sjömätningsexpeditioner m. m. för år 1913 böra beräknas

så högt som skett i kartverkschefens förslag. Då likväl ett

påskyndande af sjömätningarna i största möjliga utsträckning med till
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

gängliga hjälpmedel är synnerligen önskvärd! på grund af skäl, som af

kartverkschefen närmare belysts, finner jag god grund föreligga att

tillstyrka, att behöfliga medel till fartygs underhåll och utrustning samt

till sjömätningsexpeditioner och resekostnader, nu i staten upptagna

med 145,000 kronor, beräknas till ett med 10,000 kronor förhöjdt belopp,

eller 155,000 kronor. Emot kartverkschefens beräkningar med afseende

å öfriga i allmänna utgifter ingående poster synes mig icke

vara skäl till erinran.

Enligt hvad jag nu anfört, anser jag således kostnaderna för sjökarteverket

och för tillgodoseende af dess verksamhet böra för år 1913

beräknas till 256,800 kronor med följande underposter: till aflöningar,

inberäknadt ålderstillägg, 52,800 kronor samt till allmänna utgifter

204,000 kronor, i hvithet sistnämnda belopp ingå 25,000 kronor till

tryckningskostnader, underhåll af kartverkets fastighet samt anskaffning

och underhåll af byråinventarier och materialier, 4,000 kronor till skrifmaterialier

och expenser, 20,000 kronor till komplettering af båtmateriel

och mätningsinstrument samt 155,000 kronor till sjömätningsexpeditioner,

inbegripet rustning och underhåll af fartyg och öfrig mätningsmateriel,

samt till resekostnader. Det bidrag till bestridande af dessa kostnader,

som erhålles genom inkomst af sjö kortförsäljning, har kartverkschefen

ansett böra skattas till 30,000 kronor. Om äfven anledning

torde förefinnas förutsätta, att denna inkomst må kunna framdeles

blifva större, synes dock försiktigheten mana att nu icke beräkna den

till större belopp. Anslag från handels- och sjöfartsfonden lärer väl

äfven tillsvidare vara att påräkna. Beloppet däraf utgör för närvarande

21,000 kronor, och skulle, enligt hvad chefen för finansdepartementet

meddelat, samma bidrag kunna erhållas äfven för år 1913.

Efter afdrag af nämnda två bidrag å tillsammans 51,000 tronor

återstår alltså ett belopp af 205,800 kronor att fyllas genom anslag

under femte hufvudtiteln.

Hvad beträffar den omfattning, hvari anslag till sjökarteverket och

den verksamhet, som af verket utöfvas, böra upptagas å ordinarie stat,

torde till en början vara oomtvistligt, att anslag till aflöningarna skall

uppföras å dylik stat. Chefen för sjökarteverket har, i betraktande af

den långvariga period, under hvilken anslag till allmänna utgifter vore

behöflig!, om de på kartverket ankommande mätningarna skulle kunna

bedrifvas med nödig kraft, framhållit önskvärdheten, att äfven anslag

till allmänna utgifter gåfves karaktären af ordinarie. Denna åsikt

måste anses fotad å goda grunder. Såsom af det föregående framgår,

kan dock den bland dessa utgifter ingående posten till fartygs

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

underhåll och utrustning samt till sjömätningsexpeditioner och resekostnader

icke för närvarande beräknas efter grunder, som kunna antagas

äga långvarig giltighet för framtiden. Öfriga till allmänna utgifter

hänförliga poster torde däremot få anses vara upptagna till belopp,

som för flera år framåt kunna motsvara behofvet i dessa afseenden.

Vid bedömande af frågan om uppförande af anslag till dessa allmänna

utgifter å ordinarie stat förtjänar äfven beaktas, att sjökarteverket erhåller

tillskott genom sjökortförsäljning och från handels- och sjöfartsfonden.

Dessa tillskott äro icke konstanta; och redan detta förhållande

i och för sig talar för lämpligheten att hålla åtminstone en del af anslaget

till de allmänna utgifterna å extra stat. På grund af det nu

anförda vill jag förorda, att anslag till sjökarteverkets allmänna utgifter,

i den mån de icke afse rustning och underhåll af fartyg och öfrig

mätningsmateriel samt sjömätningsexpeditioner och resekostnader, må

upptagas å ordinarie stat, samt att det belopp, som erfordras för nu

särskildt angifna ändamål efter afdrag af tillskott genom sjökortförsäljning

och från handels- och sjöfartsfonden, beviljas å extra stat.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag, att anvisningen

till aflöningar bör utgå såsom bestämdt anslag och anvisningen till

ålderstillägg såsom förslagsanslag samt att återstoden af det belopp,

som uppföres å ordinarie stat, bör bibehålla karaktären af reservationsanslag.

Den nuvarande titeln å det extra anslaget: »till påskyndande af

sjömätningarna vid rikets kuster» synes mig lämpligen böra gifvas följande

ändrade lydelse, nämligen: »till utförande af sjömätningar».

Enligt de af mig nu framlagda förslagen skulle anslagsbehofven för

sjökarteverket och för tillgodoseende af dess verksamhet för år 1913

med 15,000 kronor öfverskrida hvad som för samma ändamål uti innevarande

års statsverksproposition anmälts till beräkning vid statsregleringen.

Under hänvisning till hvad chefen för finansdepartementet

förut denna dag yttrat till statsrådsprotokollet i fråga om aflåtande af

proposition till Riksdagen om inköp af beskickningshus i Berlin, tilllåter

jag mig framhålla, att nämnda belopp å 15,000 kronor torde kunna

anvisas utan att någon förändring af det för innevarande års riksdag

redan framlagda riksstatsförslagets inkomstsida därför behöfver äga rum.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 105.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

dels godkänna följande aflöningsstat för den civila personalen vid

sjökarteverket:

Tjänstgö-

Summa.

Lön.

ringspen-

ningar.

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämdt anslag.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter

j 1 aktuarie ............................

2,200

1,500

300

4,000

10 år med ytterligare

| 500 kronor och efter

15 år med än ytter- l ligare 500 kronor.

Härtill kunna komma fyra

ålderstillägg, hvart och

ett å 400 kronor, efter

| 1 manlig ritare eller gravör ...

1,300

800

300

2,4001

respektive 5, 10, 15

och 20 år. Af hvarje

J 10 manliga ritare eller gravörer

13,000

8,000

3,000

24,000/

ålderstillägg utgöra 300

kronor lön och 100

kronor tjänstgörings-

penningar.

fEfter 5 år kan lönen höjas

1 kvinnligt biträde ...............

900

550

150

1,600|

1 med 200 kronor och

700

350

150

1,200/

| efter 10 år med ytter- [ ligare 200 kronor.

fEfter 5 år kan lönen höjas

1 med 100 kronor och

1 vaktmästare .....................

700

350

150

1,200

| efter 10 år med ytter-

it ligare 100 kronor.

1 Till arfvode åt den, som för-

ordnas att leda och öfver- vaka rit- och gr avyr arbetena

—

—

—

600

j Till arfvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och

gravörelever samt vikariats-

ersättningar ......................

—

—

—

12,800

Säger

—

'' —

—

47,800

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg ..................

—

—

—

| 5,000

Summa

—

—

—

52,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen;

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung}. Maj.is Nåd. Proposition Nr 105.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i staten upptagna aflöningsförmånerna, nämligen:

att innehafvare af ordinarie civil befattning vid sjökarteverket skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af verket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,

äfvensom därest verkets ställning inom statsförvaltningen så

förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom själfständigt verk,

eller därest vissa ifrågavarande verk tillhörande göromål öfverflyttas till

annat verk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i''styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Majrts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

såframt ej sjökarteverkets chef uppå därom gjord framställning och efter

pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses

inverka hinderligt för tjänstgöringen vid sjökarteverket, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och'' bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vardande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att ^aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd fi''ån tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra använBilicmg

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

das till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida

ej pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af aflöning efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning är i staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, samt

för fjärde förhöjningen, där sådan förekommer, efter ytterligare

fem år, på samma villkor;

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda aflöningsförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd;

att beträffande befattningshafvare, som vid den nya statens ikraftträdande

är anställd vid sjökarte verket och antages till ordinarie befattningshafvare

å denna stat, det må ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning,

om och i hvad män befattningshafvaren för åtnjutande af aflöningsförhöjning

äger räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid

sjökarteverket; dock att manlig ritare eller gravör icke må i något fall

tillgodoräknas tjänstgöring före det han fyllt 22 år;

att emellertid löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas af aktuarien, de manliga ritarna och

gravörerna äfvensom de kvinnliga biträdena en hvar under eu manad

samt af vaktmästaren under femton dagar; börande dock iakttagas, att,

hvad beträffar personal, som deltager i sjömätnings- och därmed sammanhängande

arbeten, semester i regel ej må åtnjutas under den tid,

då sådana arbeten pågå;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya aflöningsstatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som

därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara, att beträffande kvinnliga biträden å sjökarteverkets

stat skola därjämte lända till efterrättelse de af chefen för finansdepartementet

i anförande till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13

januari 1912, bifogadt samma års statsverksproposition, förordade allmänna

villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos vissa

verk och myndigheter, dock med iakttagande af de jämkningar därutinnan,

som af Riksdagen i fråga om fasta biträden å nedre justitierevisionens

stat sedermera beslutits;

dels medgifva, att, därest nu vid sjökarteverket anställd gravör vid

befordran till befattning å den nya aflöningsstaten skulle näst föregående

år åtnjutit arfvode till belopp, öfverstigande hvad enligt staten

skall utgå, dylik gravör må beredas fyllnad i aflöningen för dess uppbringande

till arfvodets belopp, intill dess han genom erhållande af

ålderstillägg kommer i åtnjutande af högre aflöning än arfvodet;

dels i riksstaten för år 1913 såsom ordinarie anslag till sjökarteverket

uppföra, i stället för det därstädes för samma verk nu upptagna

reservationsanslaget å 65,000 kronor, ett bestämdt anslag å 47,800

kronor och ett förslagsanslag å 5,000 kronor, eller tillhopa 52,800 kronor,

att användas till bestridande af aflöningar enligt förenämnda stat,

äfvensom ett reservationsanslag å 49,000 kronor till allmänna utgifter

vid sjökarteverket, eller således ordinarie anslag till sammanlagdt belopp

af 101,800 kronor, hvarigenom alltså höjning i ordinarie anslaget till

sjökarteverket skulle äga rum med 36,800 kronor;

dels ock till utförande af sjömätningar bevilja på extra stat för år

1913 ett anslag af 104,000 kronor.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och skulle

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, en

vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

J. Joachimsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.