Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen

1912-03-29 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:110, Med förslag till ändrad lydelse af §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

1

Nr no.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till ändrad lydelse af §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen;

gifven Stockholms slott den 29 mars 1912.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen.

§ 8.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och

kvinnor, som uppnått — — — — —- — — — — — sin befattning.

§ 16.

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk medborgare, såväl man

som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han

uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man är i

konkurstillstånd;

c) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats den häftande själf

eller dennes hustru eller minderåriga barn;

Bihang till Riksdagens Protokoll 1912. 1 saml. 84 käft. (Nr 110.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr Ilo.

d) gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under löpande

eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats

henne eller makarnas minderåriga barn;

e) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och

kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren

;

f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man icke

erlagt de honom påförda utskjdder till stat och kommun, hvilka förfallit

till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;

g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 19.

Till ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män och

kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad,,

bestående af flera valkretsar, inom någon af dessa.

§ 21.

Riksdagsman — — — — — — — — — — — —----

tre lagtima riksdagar.

Kvinna är berättigad att afsäga sig riksdagsmannauppdrag, äfven

om icke något af nu nämnda skäl är för handen.

Afsägelse — — — — — — — Konungens befallningshafvande.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Gust. Sandström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 29 mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikesärendena grefve Eiieensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Sandström, anförde:

»Enligt vid 1906 års riksdag fattadt beslut har Riksdagen, i anled- Den af riksning

af väckta motioner och efter konstitutionsutskottets hemställan, i da^en äskade

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit, att genom Kungl. Maj:ts försorg Womfattning

måtte verkställas en allsidig utredning af den genom ett flertal motioner och resultaL

vid nämnda riksdag, liksom vid flera föregående riksdagar, väckta frågan

om beredande af politisk rösträtt för kvinnor. Härvid uttalade Riksdagen

bland annat, att det näppeligen kunde vara förenligt med införande

af en så vidsträckt valrätt för män, som ifrågasatts, att från

direkt politiskt inflytande utestänga kvinnorna, livilka hade lika stora

intressen att tillvarataga i samhället som männen och därför borde sättas

i tillfälle att genom deltagande i de politiska valen göra dem tillbörligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr Ilo.

beaktade. Härtill komrne, att kvinnan på grund af de benne särskildt

utmärkande egenskaperna vore ägnad att utöfva ett gagneligt inflytande

i synnerhet på den sociala lagstiftningens område, såsom i fråga om

fattigvård, sjukvård, undervisning och uppfostran. Då riksdagen, som

härmed i princip uttalat sig för att politisk rösträtt borde gifvas äfven

åt kvinnorna, likväl inskränkt sig till att äska en utredning af frågan,

var anledningen härtill, enligt hvad af riksdagens skrifvelse inhämtas,

att den föreslagna reformen ansågs vara så vidtgående, att beslut därom

icke borde fattas utan en föregående utredning rörande alla de spörsmål,

som härmed stode i sammanhang, hvarjemte frågan syntes böra

finna sin lösning oberoende af den vid denna tidpunkt icke af gjorda

frågan om utvidgad rösträtt för män.

Den anförda skrifvelsen från riksdagen har, ehuruväl den närmast

anslöt sig till konstitutionsutskottets af riksdagens båda kamrar bifallna

hemställan om utredning angående valrätt för kvinnor vid val till riksdagens

Andra kammare, genom sin affattning redan i och för sig bort

föranleda till utredning af frågan om kvinnans politiska rösträtt i

hela dess vidd. Emellertid hafva därefter inträffade förhållanden satt

det utom all fråga, att utredningen borde gälla hela spörsmålet om

kvinnans politiska rösträtt såsom omfattande icke allenast valrätt, utan

äfven valbarhet till riksdagens båda kamrar.

Genom de vid 1907 och 1909 års riksdagar antagna nya grunderna

för den kommunala rösträtten erhöllo de kommunalt röstberättigade kvinnorna,

då landstingsvalen blefvo direkta, i likhet med männen ett ökadt

inflytande på valen till Första kammaren, samtidigt med att kvinnorna,

såsom numera valbara till stadsfullmäktige, fingo direkt valrätt vid förstakammarvalen

i de städer, hvilka icke deltaga i landsting. Jämsides härmed

hafva vid 1907 års riksdag och därefter i skilda motioner framställts

yrkanden, icke allenast om utsträckning af den i nyssnämnda

omfattning erkända principen om kvinnans valrätt till att gälla äfven de

allmänna valen till Andra kammaren, utan tillika om kvinnans valbarhet

till båda kamrarna såsom en naturlig konsekvens af valrätten. Vid 1907

och 1908 års riksdagar af slogos visserligen, vid den förra riksdagen

efter hemställan af det för rösträttsfrågans behandling tillsatta särskilda

utskottet och vid den senare på yrkande af konstitutionsutskottet, härom

väckta motioner af båda kamrarna, företrädesvis med hänsyn till att den

vid 1906 års riksdag begärda utredningen ännu icke förelåg äfvensom

därtill, att man ville afvakta det hvilande rösträttsförslagets ikraftträdande.

Men vid 1909 och 1911 års riksdagar, sedan de nuvarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 110. 5

grunderna för riksdagens sammansättning fastställts och trädt i verksamhet,

har Andra kammaren, vid 1909 års riksdag efter konstitutionsutskottets

tillstyrkande, uttalat sig för införandet af valrätt och valbarhet

för kvinnor på samma villkor som för män; och den omständigheten,

att Första kammaren vid 1911 års riksdag, med anslutning till

konstitutionsutskottets då afgifna betänkande, intagit en mera reserverad

hållning till själfva principen om kvinnans politiska rösträtt, än som

synes öfverensstämma med uttalandet i 1906 års riksdagsskrifvelse, har

icke kunnat rubba det förhållande, att den fråga, som den i 1906 års

riksdagsskrifvelse begärda utredningen kommit att gälla och som för

närvarande står på dagordningen, angår kvinnans valbarhet till riksdagens

båda kamrar, lika väl som hennes valrätt till Andra kammaren

efter samma grunder, som stadgats för män.

Att krafvet på lika valrätt och valbarhet för män och kvinnor uppbäres

af en bestämd och klart uttalad folkmening, synes också vara

uppenbart. Det har vunnit stark anslutning inom de skilda politiska

partierna, har länge stått på såväl det frisinnade som det socialdemokratiska

partiets program och har af båda dessa partiers representanter

inom riksdagen framförts och vunnit Andra kammarens bifall. Att förslag

om politisk rösträtt för kvinnorna icke upptogs i de kungl. propositioner

till riksdagen angående förändrade rösträttsbestämmelser, hvilka

åren 1906 och 1907 förelädes riksdagen, ägde, liksom riksdagens år

1906 intagna ståndpunkt i frågan, sin förklaring i en önskan att icke

härmed äfventyra ett fördröjande af rösträttsfrågans lösning i'' dess helhet,

hvarj ände föredragande departementschefen vid motiveringen till

1907 års proposition kunde hänvisa till den af riksdagen nyligen begärda,

då icke medhunna utredningen. Men i sistnämnda proposition

gafs tillika ett oförbehållsamt erkännande af det berättigade i den pågående

rörelsen för att kvinnan, den gifta såväl som den ogifta, måtte

kunna själf bevaka sina egna intressen och äga att lika med mannen

deltaga i det offentliga lifvet, samt uttalades den öfvertygelsen, att politisk

rösträtt för Sveriges kvinnor i en nära liggande framtid komme

att blifva verklighet.

Huru utbredd och djupt rotad öfvertygelsen om rättvisan och gagnet

af ett införande, utan vidare förhalande, af politisk rösträtt för kvinnor

sålunda synes vara, kan det ju dock vara af betydelse att vid frågans lösning

äga tillgång till en såvidt möjligt allsidig utredning rörande de

spörsmål, hvilka därmed äga sammanhang. Men härvid bör erinras, att

själfva frågan är af den beskaffenhet, att en fullt objektiv undersökning,

som icke förlorar sig i fruktlösa abstraktioner, näppeligen kan väntas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna

synpunkter.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 110.

lämna svar på alla de spörsmål rörande den kvinnliga rösträttens verkningar,

hvilka det kunde vara af intresse att på förhand utröna. Äfven

erbjuder det svårighet att från erfarenheten inom andra länder, där politisk

rösträtt för kvinnor tillämpas, draga säkra slutsatser beträffande

dess antagliga verkningar i Sverige under här i landet rådande förhållanden.

Vid fråga om införande af politisk rösträtt för svenska kvinnor

bör i första hand afseende göras å svenska förhållandena. Bennnes

det, att kvinnornas nuvarande ställning i vårt samhälle och deras del

i medborgareplikterna äro sådana, att de gifva ytterligare styrka åt

kvinnornas i sjkifva rättvisan grundade kraf på andel i den politiska

makten, böra inga föregifna lämplighetshänsyn få verka till undanskjutande

af detta kraf.

Den utredning af frågan, som af riksdagen begärts, har på Kungl.

Maj:ts föranstaltande anordnats och dess resultat har succesivt blifvit

tillgängligt och föreligger nu i färdigt skick. (Statistiska Centralbyråns

redogörelse angående valrätt till riksdagens Andra kammare år 1900,

afd. IV, år 1908; C. A. Ileuterskiöld »Politisk rösträtt för kvinnor», I,

»Om utvecklingen och tillämpningen i utlandet af idéen om kvinnans

politiska rösträtt» år 1911; L. Widell »Politisk rösträtt för kvinnor», II,

»Statistisk utredning» år 1912.) Den sålunda verkställda utredningen

torde få anses lämna alla de upplysningar, hvilka rimligen kunna begäras

till ledning för ett slutligt afgörande af frågan. Vid sådant förhållande

och då, sedan den vid 1909 års riksdag genomförda rösträttsreformen

numera trädt i full verkställighet, ej heller afseende härå längre

kan åberopas som anledning att uppskjuta frågan, synes tiden nu vara

inne att, med pröfning af själfva saken utan sidohänsyn, upptaga krafvet

på politisk rösträtt för kvinnor till afgörande.

De skäl, som tala för beredandet af politisk rösträtt för kvinnor

här i landet, må sägas vara framförda af tids- och samhällsförhållandenas

egen utveckling med eu beviskraft, som svårligen låter sig vederläggas.

Tidsförhållandena gifva kvinnornas rösträttskraf sitt stöd i den

omvärdering, som en senare tid medfört i fråga om kvinnan såsom individ

och samhällsmedlem — en förändring i det allmänna tänkesättet,

som ställer kvinnan på lika plan med mannen. Samhällsförhållandena

åter hafva i väsentlig mån påskyndat denna utveckling, enär det moderna

samhällsarbetet i den största utsträckning kräfver äfven kvinnornas

medverkan. I båda dessa afseenden innebär delaktighet i den politiska

makten den enda verkliga garantien för kvinnans rätt: för alla

s. 7 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110. 7

kvinnor bör det direkta inflytandet på lagstiftningen framstå som en

garanti för att hennes rätt som individ, hustru och moder vederbörligen

iakttages, och för den i ordets vanliga bemärkelse arbetande kvinnan

är detta inflytande dessutom liktydigt med befogenheten att själf

deltaga i bestämmelserna rörande hennes egna arbetsvillkor. Men saken

har älven eu annan, minst lika viktig sida. Såsom det moderna samhället

är inrättadt, med dess upptagande af allt flere verksamhetsområden,

behöfver detta icke allenast individernas medverkan hvar för sig på

deras olika ställningar i det praktiska lifvet, utan äfven deras samfällda

intresse och insikt lör gemensamt arbete till främjande af de allmänna

samhällsändamålen. Med den plats kvinnan nu intager, såväl i egenskap

åt yrkesutöfvare och inom familjen som inom det frivilliga sociala

arbetet, synes därför hennes intresse och särskilda fallenheter böra tagas

i anspråk jämväl för de allmänna ärendena, hvilka i allt större utsträckning

angå delar af samhällslifvet, inom hvilka kvinnorna böra äga synnerlig

lifserfarenhet och insikt.

De faktiska förhållanden, hvilka stöda ofvan uttalade uppfattning,

äro tillräckligt kända lör att ej närmare behöfva angifvas, men torde i

allt fall böra i någon mån beröras.

Hvad först angår kvinnans rättsliga ställning, äro de nuvarande

bestämmelserna resultatet af en lång rättsutveckling, hvarunder hon 1

erhållit rätt att, lika med mannen, vid viss ålder blifva myndig, liksom

hon tidigare förvärfvat lika arfsrätt och giftorätt med honom. Inom

äktenskapet är kvinnan, oafsedt bestämmelserna rörande äktenskapsförord

och boskillnad, befogad att själf råda öfver sin arbetsförtjänst.

Dessutom hafva inom Riksdagen förslag väckts om förändrade bestämmelser

om mannens målsmanskap, hvilka förslag väl hittills afvisats,

men som otvifvelaktigt — liksom äfven en genomförd jämställdhet med

mannen i fråga om vårdnaden af gemensamma barn — komma att

vinna beaktande vid lagberedningens nu pågående utredning inom

familjerättens område.

År det sålunda uppenbart, att utvecklingen går i riktning af att

gifva kvinnan likställighet med mannen i familjerättsliga förhållanden,

synes det å andra sidan icke kunna förnekas, att kvinnorna, till samhällets

och sin egen båtnad, böra få påverka och påskynda en lagstiftning,

som så nära berör deras intressen.

Idka klart framträder behofvet af en samverkan med kvinnorna på

andra lagstiftningsområden. Kvinnas rätt till närings- eller affärsverksamhet

är — med den begränsning mannens målsmanskap kan i särskilda

Kvinnans

ättsliga ställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

Kvinnorna

och

industrien.

fall medföra — medgifven under samma villkor som för man, och är

hon sålunda jämväl behörig att i lika mån utöfva alla slags funktioner

inom bolag och andra ekonomiska sammanslutningar. Likaså är kvinnas

rätt till yrken, för hvilkas utöfvande erfordras särskild examen,

numera i det närmaste densamma som mannens. Rätt till stats- och

kommunaltjänst äger kvinna i afsevärd omfattning, ehuru till följd af

grundlagens bestämmelser de högre statstjänsterna, å livilka kunglig

fullmakt utfärdas, äro i regel förbehållna män. Till alla lärarbefattningar

vid statens läroanstalter (med undantag för teologisk lärartjänst

vid universiteterna) och till beställningar vid inrättningar för vetenskap,

slöjd och skön konst samt till statens läkarebefattningar äfvensom till

motsvarande befattningar i kommunens tjänst äga likväl äfven kvinnor

numera enligt grundlagens bestämmelse tillträde.

Ehuru på dessa olika arbetsområden kvinnas lika berättigande med

mannen i viss utsträckning vunnit erkännande, torde åtskilligt ännu

återstå för att bereda kvinnan den ställning, hvartill hon må finnas berättigad;

och bör därvid äfven kvinnornas egen mening få inverka på

afgörandet.

Hvad som särskildt bör tagas i betraktande vid bedömandet af den

politiska rösträttens betydelse för den stora massan kvinnor, är samhällets

fortgående industrialisering och den alltjämt stigande omfattning, hvari

industrien begagnar sig af kvinnornas arbetskraft. Af statistiska centralbyråns

ofvannämnda redogörelse öfver förhållandena vid den år 1900

gjorda folkräkningen inhämtas, att hela antalet kvinnor öfver 25 år utgjorde

1,362,081 och att af dessa nära tredjedelen vid folkräkningen

uppgifvits såsom själfständiga yrkesutöfvare eller i öfrigt såsom hufvudpersoner

inom sin familj. Af de återstående, bland hvilka öfver 57 %

af hela antalet uppgifvits såsom hustrur utan yrke, torde emellertid hafva

funnits ett icke obetydligt antal kvinnor, hvilka åtminstone delvis haft

annan sysselsättning än inom hemmen. Särskildt i städerna voro otvifvelaktigt

bland dem, som angifvits såsom försörjda af andra, många

industriarbeterskor, handels- och kontorsbiträden m. fl. Angående landsbygden

hafva hemmavarande döttrar till jordbrukare och jordbruksarbetare

hänförts till familjemedlemmar, ehuru sannolikt många af dem i

likhet med de hemmavarande söner, hvilka i statistiken uppförts såsom

utöfvare af vederbörande yrken, i själfva verket varit själfförsörjande.

I detta samband förtjänar slutligen anmärkas, att bland hemmavarande

familjemedlemmar utan särskildt yrke ingått ett säkerligen icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Ntingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

obetydligt antal hemarbeterskor, hvilkas ekonomiska betryck först på

senare tid tilldragit sig vederbörlig uppmärksamhet °).

Det kan icke anses lämpligt och tillbörligt att i längden frånkänna

alla dessa samhällsmedlemmar politisk betydelse. Äfven samhället torde

främja sin lugna utveckling och bäst tillgodose det helas väl genom

att gifva behörigt inflytande åt de skilda intressena därinom. Statens

växande kontroll öfver jämväl de fria yrkena samt dess ingripande

för att bereda ökadt skydd för lif och hälsa under arbetet berör kvinnorna

lika väl som männen, och detta icke sällan med olika verkningar

för de skilda könen.

Beträffande därefter frågan, huruvida kvinnorna i allmänhet kunna

anses äga erforderlig kunskap och mognad för att tillerkännas politisk

rösträtt, borde det för ådagaläggandet häraf vara tillräckligt att hänvisa

till ofvan berörda förhållanden, hvilka utvisa, att kvinnan numera på de

flesta arbetsområden ansetts äga kompetens för utförande af viktiga

funktioner i såväl det allmännas som enskild tjänst. Hennes skolunderbyggnad

är i allmänhet densamma, som kommit med henne socialt jämställda

män till del; och i fråga om den högre undervisningen äger

kvinna tillträde till universiteten och högskolorna med rätt att aflägga

alla examina, af hvilka hon praktiskt taget för sin fortkomst må äga

nytta. Äfven till den öfriga högre undervisningen äger kvinna tillgång

och har hon däraf, liksom af undervisningen vid universiteten och högskolorna,

i afsevärd utsträckning begagnat sig.

Det finnes därför knappast något skäl för antagandet, att kvinnorna

i allmänhet skulle vara på grund af bristande kunskaper mindre skickade

än män att utöfva politisk valrätt och erhålla valbarhet till Riksdagen.

Att kvinnorna också i den allmänna åskådningen förutsättas äga, jämte

nödiga insikter, tillräcklig mognad för bedömandet af ärenden, som angå

det allmänna, synes vara i princip erkändt genom deras delaktighet i

den kommunala rösträtten och däraf följande rätt till inverkan på valen till

Första kammaren. I själfva verket äro de''ärenden, hvilka äro underlagda

den kommunala representationens pröfning, i många af våra kommuner

af synnerligen maktpåliggande och delvis med riksdagsärendena närbe
*)

Resultatet af den år 1910 verkställda folkräkningen föreligger ännu icke och

torde, enligt inhämtade upplysningar, bearbetningen af folkmängdens och särskild!

kvinnornas fördelning efter yrken vid nämnda tid först om ett par år kunna aflämnas

till trycket.

Kvinnornas

utbildning.

Kvinnornas

kommunala

rösträtt.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 84 höft. (Nr 110.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kvinnorörelsen

och rösträttskrafvet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

slaktad art, hvarvid bör anmärkas, att en bestämd tendens förefinnes

till större samverkan mellan stat och kommun eller rent af en öfverflyttning

till staten af frågor, hvilka hittills berott på de särskilda kommunernas

afgörande. Frågor af denna art, hvilka de kommunalt röstberättigade

kvinnorna och deras företrädare på olika förtroendeposter

ägt tillfälle att lära känna, äro särskild! skol- och fattigvårdsfrågor med

därtill börande skattespörsmål och’ det torde icke kunna bestridas, att

kvinnorna i stor utsträckning visat sig äga intresse för och erfarenhet

i dylika spörsmål.

Rätten att deltaga i kommunala val, som genom 1862 års kommunallagar

tillerkändes de skattskyldiga kvinnorna lika med männen,

har efter hand kompletterats med bestämmelser rörande kvinnas valbarhet

till skolråd, fattigvårdsstyrelse och fattigvårdsnämnd, folkskoleöfverstyrelsen

i Stockholm samt slutligen, genom kommunalreformen år 1909,

äfven till stadsfullmäktige och öfriga kommunala förtroendeuppdrag

utom till landstingen. Genom dessa bestämmelser har gift kvinna, som

i allmänhet icke är själf skattskyldig och därmed röstberättigad, emellertid

kommit att stå tillbaka för de ensamstående kvinnorna, där hon

ej genom uttryckligt stadgande i särskilda fall gjorts valbar oberoende

af innehafd rösträtt. Den olikhet, som på detta sätt uppkommit mellan

gifta och ogifta kvinnor, har dock i någon mån utjämnats genom den år

1908 företagna ändring i bevillningsförordningen, enligt hvilken gift

kvinna berättigats till själfständig taxering och sålunda kommunal

rösträtt för sådan inkomst, öfver hvilken hon själf äger råda.

Jag öfvergår nu till frågan, huruvida krafvet på politisk rösträtt

kan anses tillräckligt djupt grundad! hos kvinnorna själfva för att ett

verkligt intresse för de nya uppgifter, den politiska rösträtten medför,

må kunna påräknas. Huru berättigad! ett sådant kraf i och för sig än

må vara, är mången dock benägen att ifrågasätta lämpligheten af att i

det politiska arbetet indraga eu stor valmanskår, därest denna icke i

större utsträckning ägde intresse för rösträttens utöfning.

I anslutning till hvad som utgjorde förutsättningen för såväl 1906

års riksdagsskrivelse som föredragande departementschefens uttalande

vid framläggande af rösträttspropositionen år 1907 utgår jag härvid

från den uppfattning, som under tiden därefter vunnit ytterligare bekräftelse,

att krafvet på politisk rösträtt för kvinnor måste anses uppburet

af en stark och målmedveten sträfvan hos kvinnorna själfva. Den

moderna kvinnorörelsen är allenast en fullt naturlig utveckling af den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

11

sträfvan för vinnande af personlig och ekonomisk sjelfständighet, som

tidigare under namn af kvinnoemancipationen företrädesvis omfattats af

de socialt vällottade kvinnorna, men som efter de djupgående förändringar

i arbete och arbetsfördelning, hvilka känneteckna nutidssamhället,

kommit att innefatta äfven de kroppsarbetande kvinnorna och af dem

betraktats som ett medel i kampen för bättre lefnadsvillkor.

Den första organisationen med syfte att verka för reformer till

kvinnornas förmån var den år 1873 bildade »Föreningen för gift kvinnas

äganderätt», som rönte anslutning äfven bland männen. Denna

förenings verksamhet, ursprungligen inskränkt till frågor rörande gift

kvinnas ställning inom äktenskapet, utvecklades efterhand till att omfatta

äfven andra kvinnofrågor. Därefter kom »Fredrika Bremerföi''bundet»

år 1884 till stånd med hufvudsakligt syfte att arbeta för ett förbättrande

af kvinnornas ekonomiska ställning, deras yrkesutbildning

samt för öppnandet af nya lefnadsbanor för dem. Denna förening har

satt kvinnorösträtten på sitt program, såsom fallet också är med den

för nykterhetssträfvandet och andra sociala syften bildade kvinnoföreningen

Hvita bandet samt med de socialdemokratiska kvinnoklubbarna.

Såsom särskildt organ för kvinnornas rösträttssträfvande har slutligen

år 1903 bildats »Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt», som

för närvarande har 173 lokalafdelningar och räknar omkring 12,500

medlemmar. Utom sitt allmänna organisationsarbete har denna förening

igångsatt en ganska omfattande upplysningsverksamhet bland kvinnorna.

På åtskilliga platser hafva anordnats kurser i samhällslära, omfattande

bl. a. stats- och författningskunskap samt frågor af social innebörd.

Det vore emellertid oriktigt att antaga, att kvinnornas intresse för

den politiska rösträtten idke framträdt på annat sätt än genom anslutningen

till någon af berörda föreningar, hvilka sammanlagdt äga öfver

35,000 medlemmar. Ett stort antal kvinnor därutöfver är anslutet till

de politiska föreningar för män och kvinnor, hvilka uppfört politisk rösträtt

för kvinnor på sitt program.

Vid sidan häraf hafva kvinnor, inom eller utom ofvannämnda eller

andra organisationer, alltmera börjat taga, initiativ till eller eljest deltaga

i ett omfattande socialt arbete; i fredsarbetet eller för försvarsväsendet;

i nykterhetsarbetet; i den kooperativa rörelsen etc. — kort sagdt,

under den lifliga verksamhet, som för närvarande utvecklas i skilda

riktningar inom samhällslifvet har kvinnan öfvertagit en betydande del

af arbetsbördan. Och det kan därför med goda skäl göras gällande,

att det samhälleliga intresse, som kvinnorna på frhdllighetens väg ådaga
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

lagt, bör tillgodogöras af statsmakterna genom att gifva dem deras del

äfven i den offentliga samhällsverksamheten.

De organisationer, hvilka haft reformer för kvinnorna på sitt program,

hafva naturligen också sökt genom Kungl. Maj:t och Riksdagen

få kvinnornas rösträttskraf framfördt. De upprepade förslag, hvilka

under det sista decenniet i Riksdagen väckts om rösträtt för kvinnor,

hafva påverkats och understödts af dessa organisationer, likasom de

uppburits af en allt starkare opinion bland kvinnorna i allmänhet. Någon

mera allmän opinionsyttring från kvinnornas egen sida kunde däremot

näppeligen påvisas, då frågan först förekom i Riksdagen, och detta förhållande

anfördes också såsom ett hufvudsakligt skäl för afslag å en

framställning, som i och för sig väckte stort intresse och icke obetydlig

anslutning inom folkrepresentationen. Under behandlingen af herr F.

T. Borgs vid 1884 års riksdag väckta motion, i syfte att bereda kvinnan

valrätt och valbarhet till Andra kammaren under samma villkor

som mannen, uttalade sig nämligen konstitutionsutskottets majoritet, i

öfverensstämmelse hvarmed Riksdagen fattade sitt beslut, för det berättigade

i den tidsriktning, som sträfvade att gifva kvinnan en friare

ställning i samhället än tillförene, och ville icke ifrågasätta annat än att

kvinnan vore lika väl som mannen i stånd att bedöma politiska frågor,

men anförde som skäl för motionens afstyrkande i första rummet den

omständigheten, att intet kraf på rösträtt från kvinnornas egen sida

framkommit. Fem reservanter i konstitutionsutskottet yrkade dock bifall

till motionen i fråga om kvinnors valrätt till Andra kammaren, och

denna mening vann understöd inom Andra kammaren af en minoritet,

hvilken blott med ett fåtal röster understeg den majoritet, som erhölls

för konstitutionsutskottets mening.

Under den närmaste tiden efter det herr Borgs motion afslagits,

höjdes väl enstaka röster till förmån för kvinnornas valrätt — ej för

deras valbarhet — till Andra kammaren (bland annat i yttranden till

konstitutionsutskottets protokoll af herr S. A. Hedin år 1886 och herr

O. V. Vahlin år 1895) men först år 1899 och under tiden därefter, då

krafvet på eu omläggning af den politiska rösträttens grunder från census

valrätt till allmän rösträtt äfven inom Riksdagen framträdde starkare

än tillförene, trädde i samband därmed jämväl kvinnornas rösträttskraf

i förgrunden med anspråk på att lika väl som männens vinna beaktande.

Sambandet mellan sträfvandena för allmän rösträtt åt män och ett

ökadt intresse hos kvinnorna för deras rösträttsfråga ligger i öppen dag.

Så länge de i 1866 års riksdagsordning stadgade rösträttsgrunder voro

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 110.

gällande, innebar i själfva verket rösträtt för kvinnorna på samma villkor

som för män allenast rösträtt för det försvinnande fåtal, som voro

kommunalt röstberättigade och fyllde öfriga bestämmelser om census,

hvarför reformen, om än af principiell betydelse, under dessa förhållanden

skulle ägt föga praktiskt värde. Men därjämte är att märka, att den tillämpning

af personlighetsprincipen såsom grund för rösträtten, hvilken

får sitt uttryck i allmän rösträtt, måste medföra, att kvinnornas uteslutande

från rösträtt framstår såsom något ur principiell synpunkt särdeles

inkonsekvent och oberättigadt. Det har ock från de mest auktoritativa

håll erkänts, att rösträtt för kvinnan bör följa såsom en oafvislig

konsekvens af allmän rösträtt för män. Denna tanke har uttalats af

den främste grundläggaren af 1866 års riksdagsskick frih. Louis de

Geer vid hans anmälan till statsrådsprotokollet af en år 1879 framkommen

petition om utsträckt rösträtt för män. Till frih. de Geers mening

härom har därefter 1899 års konstitutionsutskott anslutit sig vid dess

afstyrkande yttrande öfver de framställningar, som nämnda år gjordes

till Riksdagen angående en omläggning af grunderna för männens rösträtt.

Och då Kungl. Maj:t år 1902 förelagt Riksdagen förslag om en

rösträttsreform på den kommunala rösträttens grund med användning

af en graderad skala, hvarigenom den gifta mannen skulle med dubbla

röster få representera familjen och särskildt hustrun, förklarade dåvarande

statsministern frih. von Otter under förslagets behandling i Andra

kammaren, att Kungl. Maj:t på grund af bristande utredning sett sig

förhindrad att framlägga ett förslag på den allmänna rösträttens grund,

men att, därest frågan om införande af allmän rösträtt, måhända inom

den närmaste framtiden, komme att framträda, densamma otvifvelaktigt

måste förbindas med förslag om rösträtt äfven för kvinnorna.

Det är under angifna omständigheter naturligt, att rörelsen bland

kvinnorna för erhållande af rösträtt tillvuxit, allt eftersom utsikterna

för införandet af allmän rösträtt blifvit större, och att dessa betraktat

det afgörande af männens rösträttsfråga, som numera föreligger, såsom

en säker utgångspunkt för lösningen jämväl af spörsmålet om kvinnans

rösträtt. Kvinnor deltogo sålunda i allt större utsträckning i de opinionsyttringar,

hvilka efter hand samlade sig omkring krafvet på allmän

rösträtt till en början företrädesvis afseende männen — den under

år 1898 föranstaltade allmänna rösträttspetitionen undertecknades af c:a

62,000 kvinnor — och under år 1899 hänvände sig kvinnorna första

gången för egen del till statsmakterna med sitt rösträttskraf, då Fredrika

Bremerförbundet till Kungl. Maj:t ingaf petition med anhållan om förslag

till Riksdagen rörande valrätt för kvinnorna till Andra kammaren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

Petitionen föranledde icke till någon Kungl, Maj:ts särskilda åtgärd.

Men sedan Riksdagen åren 1900 och 1902 hos Kungl. Maj:t i allmänna

ordalag begärt utredning och förslag angående eventuell utsträckning

af rösträtten, verkställdes efter särskilda framställningar af representanter

för kvinnorörelsen denna utredning pa sadant sätt, att densamma åtminstone

i viss grad lämnade upplysning om förhållanden, hvilka kunde

äga betydelse för bedömandet af kvinnornas rösträttsfråga.

Det initiativ, som i samband med männens rösträttsrörelse tagits

från kvinnornes sida för erhållande af rösträtt äfven för dem, har inom

Riksdagen upptagits och fullföljts i upprepade motioner, hvilka tillvunnit

sig kvinnornas och de speciella kvinnoföreningarnas lifliga intresse

och från dem på olika sätt erhållit understöd.

Så framställdes yrkande rörande valrätt för kvinnor till Andra kammaren

vid 1902 års riksdag af herr Lindhagen, hvars motion om skrifvelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i detta

syfte visserligen af båda kamrarna afslogs, men med godkännande af

konstitutionsutskottets uttalande, enligt hvilket utskottet funnit den

tanke, som läge till grund för sträfvandena att bereda kvinnan likställighet

med mannen i politiskt liksom i socialt och ekonomiskt afseende,

vara ur teoretisk synpunkt tilltalande, ehuru utskottet icke ville tillstyrka

införandet i vår offentliga rätt af en alldeles ny princip, som

ej pröfvats i de länder, hvilkas samtundslörhallanden vore med våra

närmast liknande. Detta konstitutionsutskottets erkännande af den

kvinnliga rösträttens principiella berättigande jäfvades icke heller af samma

utskott vid 1904 års riksdag, hvilket utskott i anledning af motioner

med olika räckvidd af herr Sjöcrona och herr Lindhagen, fann en

utredning af frågan önskvärd, men icke ansåg det lämpligt att

sammanbinda ett förslag om rösträtt för kvinnor med den då föreliggande

frågan om beredande af utsträckt rösträtt åt män. Utskottet

afstyrkte därför de väckta motionerna, i öfverensstämmelse hvarmed

äfven båda kamrarna lättade sitt beslut. Vid 1905 års riksdag återupptogo

herr Sjöcrona och herr Lindhagen, den senare understödd af

57 medmotionärer, med negativt resultat sina motioner från föregående

år, men vid Riksdagen år 1906 föranledde af nämnda motionärer samt

af herrar P. Em. Lithander och P. Hörnstén m. fl. i ämnet väckta förslag

den Riksdagens skrifvelse till Kungl. Maj:t, som jag förut omnämnt.

För att stödja ofvanberörda förslag förekommo såväl år 1902,

som åren 1905 och 1906 talrika meningsyttringar från kvinnornas sida

till förmån för deras rösträtt såväl på allmänna möten som genom uttalanden

från ett stort antal framstående kvinnor och petitioner till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 110.

Kungl. Maj:t eller Riksdagen från olika kvinnoföreningar i landet; och

då därefter vid 1907 års riksdag af olika motionärer och efter skilda

linjer väcktes förslag, icke allenast om valrätt, utan äfven om valbarhet

för kvinnor till båda kamrarna, understöddes förslaget om tillerkännandet

af fullständig politisk rösträtt åt svensk kvinna på samma villkor

som för man särskilt af en till Riksdagen ställd, af Landsföreningen

för kvinnans politiska rösträtt föranstaltad petition, undertecknad af

142,128 kvinnor. Äfven vid de senare tillfällen, då frågan varit under

behandling i riksdagen, hafva representanter för kvinnorna och deras

föreningar genom direkta framställningar dels till Kungl. Maj:t och dels

till Riksdagen och enskilda riksdagsmän sökt påskynda frågans lösning.

Det anförda torde, mot den bakgrund af reella skäl, som ur kvinnornas

eget intresse tala för deras politiska rösträtt, tillräckligt ådagalägga,

att krafvet härpå uppbäres af en bestämd opinion bland kvinnorna

sjkifva. I detta samband är platsen att erinra därom, att kvinnorna

vid utöfvande af sin kommunala rösträtt, åtminstone på senare

tid, ådagalagt det intresse, som skäligen varit att vänta. Enligt af

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt insamlade uppgifter från

stadsfullmäktigevalen i 50 städer år 1910 röstade i medeltal för hela

riket 43 % af röstberättigade män och 37 % af röstberättigade kvinnor,

och afgåfvos af männens samlade röstetal 61 % och af kvinnornas 54 %.

Dessa siffror visa väl ett mindre starkt deltagande från kvinnornas sida, jämfördt

med männens, men förete en betydlig stegring i kvinnornas väljarsiffror

från föregående år. I betraktande af, att de kvinnor, som röstat,

företrädesvis representerade de högre röstetalen, torde därjämte den slutsatsen

icke vara oberättigad, att de små röstetalens innehafvare i afsevärd

omfattning afhållit sig från att rösta på grund af den ringa betydelse

de ansett sig kunna utöfva vid de kommunala valen.

Äfven om förevarande fråga är af den beskaffenhet, att dess afgö- Rösträtt

rande bör bestämmas med uteslutande hänsyn till våra egna samhälls- fSr}vinnor

förhållanden, saknar det icke betydelse att tillse, huru politisk rösträtt * iZler” *

för kvinnor kommit att tillämpas och verkat i andra länder. En sådan

undersökning äger sitt gifna intresse för utrönande af, dels huruvida

tilläfventyrs afgörande skäl från principens praktiska tillämpning tala

emot dess nu ifrågasatta införande i vårt land, och dels, i motsatt fall,

hvilka anvisningar härigenom kunna erhållas för det lämpliga anordnandet

af rösträttens utöfning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

Då konstitutionsutskottet vid 1902 års riksdag — liksom för (ifrigt

äfven vid 1884 års riksdag — såsom en betänklighet mot den politiska

rösträtten för kvinnor bland annat anförde, att densamma icke vore medo-ifven

i något land med ett statsskick, som närmade sig Sveriges, kunde

detta icke utan fog anses gälla beträffande de fyra amerikanska stater

(Wvoimng, Utah, Idaho och Colorado) samt Nya Zeeland och Syd- och Vestaustralien,

där politisk rösträtt i större eller mindre utsträckning vid denna

tidpunkt utöfvades af kvinnorna. Det är obestridligt, att såväl dessa stater

som de öfriga stater i Amerika (Washington och Californien) samt i Australien

(den australiska förbundsstaten »Commonwealth of Australia» samt de till

denna hörande staterna Nya Syd-Wales, Victoria, Queensland ochTasmanien),

hvilka därefter tillämpat kvinnorösträtten, betydligt skilja sig från vårt

land i fråga om själfstyrelsens omfattning samt de olika ländernas storlek

och befolkningsförhållanden. Särskildt är härvid att märka, att försvaret,

utrikespolitiska frågor och viktiga delar af skattelagstiftningen falla

utanför dessa staters verksamhetsområde; att befolkningsmängden är

ojämförligt underlägsen Sveriges; samt att inom befolkningen antalet

kvinnor, i motsats till förhållandet hos oss, som regel högst väsentligt

understiger männens. I de nämnda amerikanska staterna, saväl som i

Australien och på Nya Zeeland, är valrätten lör män och kvinnor allmän,

lika och direkt. Där de äga valrätt inom Amerika, äro kvinnorna

äfven valbara, men i de öfriga staterna med kvinnlig rösträtt växla bestämmelserna

härom. Där kvinnornas politiska valbarhet stadgats, har

denna bestämmelse likväl icke spelat någon nämnvärd roll, enär val al

kvinna till folkrepresentant endast vid enstaka tillfällen förekommit.

Beträffande den lifaktighet, med hvilken kvinnorna deltagit i valen, har

denna i allmänhet varit, om ock icke väsentligt, mindre än männens.

Undantag hafva dock förekommit, särskildt vid olika tillfällen pa Nya

Zeeland, där för öfrigt deltagandet i valen, att döma af tillgängliga

uppgifter, synes vara mycket lifligt. Från Australien bör därjämte anmärkas

det förhållande, att kvinnornas deltagande i valen allmänt stigit

i förhållande till männens från val till val, hvaraf torde kunna slutas, att

deras intresse för rösträttens utöfvande icke varit af öfvergående ait.

Beträffande den kvinnliga rösträttens positiva verkningar på samhällsutvecklingen

i nämnda länder äro meningarna ganska delade, men

torde den uppfattningen hafva gjort sig mest allmänt gällande bland

dem, som objektivt förmått bedöma förhållandena, att någon sxada för

samhället icke därigenom uppkommit, men väl ordning, nykterhet och

sedlighet befrämjats, hvar]ände lagstiftningsåtgärder till fromma för de

sämre lottade samhällsmedlemmarna efter införandet af rösträtt för kvinnorna

påskyndats. Att så varit förhållandet, synes också framgå af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj. t.s Nåd. Proposition Nr 110..

IT

professor Reuterskiölds förutnämnda, till Kungl. Maj:t ingifna utredning.

I sin här lämnade »kritik af utgångspunkterna» för kvinnorösträttens

bedömande inskränker sig visserligen författaren till att vitsorda

möjligheten af, att kvinnornas inflytande ej oväsentligt medverkat

till påskyndandet af det omfattande lagstiftningsarbete på det sociala

området, som i de ofvan berörda, nybildade staterna bedrifvits under de

sista åren. Men en bekräftelse, åtminstone i väsentlig mån, af detta

antagandes öfverensstämmelse med verkligheten erhålles samtidigt genom

de till författarens framställning fogade, på engelska språket afiättade

redogörelserna öfver den politiska ställningen i kvinnorösträttens stater.

Det vill ock däraf framgå, att kvinnorna — när någon gång deras egenart

tagit sig uttryck utöfver de vanliga partisynpunkterna — bidragit till häfdande!

af »beder och tro» i politiken samt till upprätthållande af samhällsskick

och god ordning, en omständighet, som icke saknar sin betydelse för

bedömandet af kvinnornas egenskaper såsom politiskt ansvariga medborgare.

Kan det emellertid sättas i fråga, hvilka användbara jämförelsepunkter

de amerikanska och australiska staterna förete vid afgörande! af frågan

om kvinnorösträttens införande i vårt land, erbjuder sig ett mera tillförlitligt

material för bedömandet på närmare håll och det just från

länder med gammal skandinavisk kultur, sedan Finland och Norge så

godt som samtidigt infört politisk rösträtt för kvinnor och därvid tillerkänt

dessa såväl valbarhet som valrätt.

Först genomfördes reformen år IDOG i Finland i samband med den

stora omhvälfning af statsskicket, som då ägde ruin, och hafva kvinnorna

på samma villkor som männen redan deltagit i fyra landtdagsval.

Rösträtten är direkt och allmän för män och kvinnor, hvilka före valåret

fyllt 24 år, dock icke alldeles utan diskvalifikationsgrunder af ekonomisk

natur, enär bl. a. mera varaktigt fattigunderstöd, konkurs före

statens beedigande samt uraktlåtenhet att på annan grund än styrkt

medellöshet gälda kronoutskylder för två nästföregående år beröfvar eu

person hans rösträtt. Dessa diskvalifikationsgrunder, framför allt det s. k.

ntskyldsstrecket, drabba i det hela taget otvifvelaktigt männen mer än kvinnorna,

hvilket måste öka de senares röstetal så mycket mera, som personlighetsprincipen

för valrätt synes vara genomförd så, att försummad skattebetalning:

från den gifte mannens sida icke medför förlust af rösträtt för

hustrun. Härvid bör likväl bemärkas, att utskyldsstrecket öfverhufvud icke

kan utöfva ett så stort inflytande till valmanskårens decimering, då det

som i Finland inskränker sig att gälla allenast skattskyldigheten till staten.

I motsats till hvad som påvisats beträffande de amerikanska och

australiska staterna voro de röstberättigade kvinnorna vid samtliga de

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 84 höft. (Nr 110.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 110.

fyra finska valen, utom i Uleåborgs norra län och Lappmarkens län, i

en majoritet, som, under obetydliga växlingar, kan uttryckas med på

landsbygden omkring 1,055, i städerna omkring 1,400 och i hela landet

nära 1,100 röstberättigade kvinnor på 1,000 män. Särskildt i städerna

voro kvinnorna alltså afsevärdt talrikare än männen, i några stadsvalkretsar

med mera än 50 %.

Deltagandet i valen från kvinnornas sida har såväl på landsbygden

som i städerna varit ganska lifligt (i medeltal cirka 60 % af de röstberättigade),

men i allt fall betydligt svagare än männens. Männen

hafva sålunda genom talrikt deltagande i valen mer än utjämnat sin

underlägsenhet i numerär, så att antalet effektiva väljare bland männen

för hela landet öfverstigit de effektiva väljarna bland kvinnorna med i

genomsnitt öfver 5 %. Vid de senaste valen har intresset för rösträttens

utöfvande afsevärdt minskats, men detta förhållande har gjort sig gällande

i lika mån bland män och kvinnor, hvarför någon slutsats för

kvinnornas särskilda del icke på denna grund är befogad.

Kvinnornas valbarhet har i Finland haft större praktisk betydelse

än i andra stater med kvinnorösträtt. Af 200 representanter hafva utsetts

respektive 19, 25, 21 och 17 kvinnor för de fyra olika valåren,

de flesta valda af det socialdemokratiska partiet. Af de kvinnliga representanterna

har ett ej ringa antal varit gifta.

I Norge har rösträttens utveckling till att omfatta allt flera medborgargrupper

på senare tid gått med snabba steg. För norska män,

som fyllt 25 år och bott i landet sedan fem år före valet, infördes allmän

politisk rösträtt, utan census eller streck, år 1898, men då år 1907

politisk rösträtt tillerkändes äfven kvinnorna, gjordes denna för ogift

och gift, boskild kvinna beroende af fullgjord skattskyldighet till stat

eller kommun efter en låg census. Gift kvinna, som lefver i hel eller

partiell egendomsgemenskap med sin man, har rösträtt, därest denne

betalt dylik skatt.

Här verka, efter hvad framgår af den öfver stortingsvalet 1909 förda

statistik, de för kvinnorna, men ej för männen gällande skattebetalningsoch

censusbestämmelserna till afsevärd minskning af antalet röstberättigade

kvinnor, jämfördt med männens, och detta torde, åtminstone beträffande

landsbygden, i sin mån hafva bidragit att minska kvinnornas

intresse för valet. Så utgjorde på landsbygden de effektiva kvinnliga

väljarna 32,7 % mot männens 58,9 af antalet röstberättigade, hvaremot

i städerna kvinnorna deltogo relativt nästan lika lifligt som männen

(båda med öfver 70 % af de röstberättigade). I de valkretsar, där omval

ägt rum, har dock vid dessa val kvinnornas deltagande äfven på

landsbygden blifvit betydligt större än vid det första valet. Vid de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

19

omval, som förekommit i städerna, ökades deltagandet i proportion ungefär

lika för kvinnor och män — på åtskilliga platser deltogo öfver 90 %

af de röstberättigade i omvalet.

För bedömandet af, huru de norska valen skulle gestalta sig med

utöfning af allmän rösträtt för kvinnor, är det af visst intresse att beakta

förhållandena vid de kommunala valen år 1910, då kvinnorna, efter en

samma år slutligen fastställd lagändring, ägde allmän rösträtt i likhet

med männen. Ehuru denna rösträttsutvidgning kom landsbygdens kvinnor

till del i högre grad än städerna, deltQgo i medeltal för hela landet

endast 26,2 % af de röstberättigade kvinnorna på landsbygden mot 61,6 %

i städerna. Motsvarande siffror för män utgjorde 55,1 % respektive

73,3 %. På grund af kvinnornas ringa deltagande i valen voro på landsbygden

de af kvinnor afgifna rösterna vid dessa val ej ens hälften så

många som de af männen afgifna — 487 mot 1,000 — oaktadt kvinnorna

utgjorde flertal bland de röstberättigade. I de flesta städer, som

vid stortingsval bilda stadsvalkretsar, voro åter kvinnorna, på grund af

sin stora öfvertalighet bland de röstberättigade och jämförelsevis lifliga

deltagande i valen, flertalet äfven bland de effektiva väljarna — från 1,050

upp till 1,208 kvinnor på 1,000 män.

För bedömande af dessa siffror bör dock, hvad särskild! angår landsbygden,

anmärkas, att deltagandet äfven där markerar en väsentlig

ökning från de kommunala valen under föregående tid, då kvinnorna,

ehuru med låg census, haft kommunal rösträtt. Så deltogo på landsbygden

år 1901 endast 9,5 % af de röstberättigade kvinnorna, år 1907

19,1 S, men år 1910, som nämndt, 26,2 % — alltså en fortgående stegring

i deltagandet, som icke i samma proportion motsvarats af en ökning

i den manliga effektiva valmanskåren.

Af det jämförelsevis ringa deltagandet från kvinnornas sida i 1910

års kommunala val torde man icke vara berättigad att draga någon

slutsats om, att ställningen skulle blifvit densamma därest valen varit

politiska under utöfvande af allmän kvinnorösträtt. Snarare synes det

relativt lifliga deltagandet i 1909 års stortingsval, särskild! vid omvalen,

antyda, att kvinnorna i Norge äfven på landsbygden hysa ett starkare

intresse för den allmänna politiken än för kommunala angelägenheter,

under det att man i öfriga länder, där kvinnorösträtt införts, trott sig

finna, att kvinnornas intresse varit störst för de närmast liggande ärendena

och vid valen för de mindre administrationsdistrikten. Mera bestämdt

är man dock i stånd att konstatera ett annat förhållande, som är

belysande för vanskligheten af att på detta område grunda generella

omdömen på spridda företeelser. I motsats till hvad man iakttagit vid

de finska valen, hafva nämligen, vid den allmänna kvinnorösträttens ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 110.

Mot kvinnorösträtten

anförda

invändningar.

öfning under de kommunala valen i Norge, i allmänhet de trakter af

landet, där kvinnorna voro mest öfvertaliga bland de röstberättigade,

uppvisat det minsta antalet kvinnor bland väljarna och omvändt. Af

intresse är jämväl den iakttagelsen från de kommunala valen i Kristiania

år 1910, att de gifta kvinnorna deltogo ej obetydligt lifligare i valen

än de ensamma; från öfriga valkretsar saknas i detta afseende uppgifter.

Kvinnans valbarhet till stortinget har hittills så godt som saknat

praktisk betydelse. Ingen kvinna blef vid 1909 års val utsedd till ordinarie

representant, men väl en — tillhörande högerns och frisinnade

vänsterns parti — till suppleant i stortinget.

1 andra länder än de här berörda har politisk rösträtt för kvinnor

ännu icke införts, men står flerstädes sedan länge på dagordningen, särskild

i de mindre länderna, där behofvet att samla alla krafter till arbetet

för de gemensamma samhällsändamålen naturligen starkast framträder.

Agitationen från kvinnornas sida för principens utbredande och erkännande

i lagstiftningen drifves, energiskt och målmedvetet, af en mängd

föreningar, de mest betydande sammanslutna till ett internationellt förbund

»International Woman Su brage Alliance», som för närvarande omfattar

22 länder och 27 föreningar, däribland den svenska landsföreningen

för kvinnans politiska rösträtt.

Den fråga, som närmast kräfver svar i samband med omnämnandet

af kvinnorösträttens landvinningar i oss närliggande länder, är den,

huruvida och i hvilken mån de farhågor af olika slag, som gjorts gällande

mot dess införande, vunnit stöd af där vunnen erfarenhet. Härvid

bör förutskickas, att någon längre tids tillämpning ju icke vare sig

i Finland eller Norge kan läggas till grund för bedömandet. Men så

mycket torde dock med visshet kunna sägas, att intet inträffat, som gifvit

något somhelst påtagligt stöd för de skilda invändningarna mot kvinnorösträtten,

Indika invändningar för öfrigt äro delvis hvarandra motsägande

och delvis grundade på förutfattade föreställningar mera än på sakskäl.

Hvarandra motsägande äro sådana meningar som de, att kvinnornas

införande i den aktiva politiken skulle ä ena sidan utöfva en ödeläggande

inverkan på de speciellt kvinnliga egenskaperna och på hemmen,

men ä andra sidan medföra eu försvagad nationell politik, hvars nuvarande

»manliga» drag borde bevaras och stärkas. Hvad först angår

rösträttens förmenta menliga inverkan på kvinnorna och familjelifvet

har professor lleuterskiöld i sin ofvannämnda utredning konstaterat, att

denna invändning icke afhörts någonstädes, där kvinnorösträtten en tid

tillämpats. Beträffande åter farhågan för, att en nationell framstegs
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

politik skulle genom kvinnornas direkta inflytande hindras eller försvagas,

torde detta argument, om på allvar framställdt, näppeligen kunna

med framgång upprätthållas inför dem, som äga någon kännedom om

de svenska kvinnornas allmänna åskådning och hållning i nationella

frågor. Och hvad exemplen fråu Finland och Norge beträffar, hafva

de intet att säga, som skulle för deras del jäfva den tillit till kvinnornas

nationella ansvarskänsla, som tagit sig uttryck i deras upptagande såsom

politiskt fullmyndiga medborgare.

Meningar som de nyss berörda hafva det gemensamt, att de hänvisa

till kvinnans större känslighet och subjektivitet såsom å ena sidan

något värdefullt, som bör skyddas för rösträtt, och å andra sidan något

farligt, för hvilket samhället bör skyddas genom att kvinnorna utestängas

från politiskt inflytande, men synas själfva härleda sig från

känslostämningar, för hvilka icke heller männen alltid äro främmande.

Af mera reel innebörd är däremot den ofta hörda invändningen, att

det vore betänkligt och kunde medföra olägenhet för den lugna samhällsutvecklingen

att, så kort tid efter en betydande rösträttsutvidning,

upptaga ett stort okändt element af väljare, livilkas inverkan på politiken

det vore omöjligt att förutse.

Frånsedt de anmärkningar, en dylik ståndpunkt måste ur principiella

grunder vara underkastad, kan den icke heller ur opportunitetssynpunkt

försvaras gent emot de rön, som härvidlag kunna från andra länder

åberopas.

Enligt hvad framgår såväl af prof. Reuterskiölds som öfverdirektören

Widells här anförda utredningar är den allmänna erfarenheten från

kvinnorösträttens länder den, att »partiernas jämviktsläge förblifvit ungefär

detsamma som förut», innan kvinnorna erhållit rösträtt. Prof.

Reuterskiöld bekräftar riktigheten af denna uppfattning, såsom det synes,

särskildt med hänsyn till Amerika och Australien och någon annan slutsats

torde icke heller kunna dragas af de tillgängliga uppgifterna om förhållandena

i Finland och Norge, ehuruväl tillfälliga förskjutningar iakttagits,

hvilka äfven kunnat uppkomma utan rösträtt för kvinnor.

Beträffande de finska valen har man, enligt resultatet af öfverdirektör

Widells undersökning, »icke anledning till annat antagande, än att de

kvinnliga väljarnas partifördelning varit ungefär densamma som de manligas».

I Norge hafva partiförhållandena under senare år, hvad de borgerliga

partierna beträffar, varit synnerligen flytande, och partifördelningen

är därför svårberäknelig, särskildt som omvalen ofta förändrat

dessa partiers beräknade relation till hvarandra och till det socialdemo
-

Kvinnorösträttens

inverkan

på

''partiställningen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

kratiska partiet. Det sistnämnda har liksom i Finland gått starkt framåt,

med stort röstetal från både kvinnornas och männens sida, men enligt

nyssnämnda utredning torde kvinnorna vid de första valen hafva

fördelat sig på de olika partierna ungefärligen som männen, detta äfven

i de större städerna, såsom Kristiania och Trondhjem. Och ehuru omvalen

företedde ett mycket lifligare deltagande från kvinnornas sida än

de första valen, skedde ingen ändring af betydelse i berörda förhållande

mellan de olika partien.

Det torde icke vara oberättigadt att antaga, att verkningarna i

detta hänseende skulle blifva ungefär liknande, om rösträtt för kvinnor

införes i Sverige, ehuruväl man här i landet måste räkna med ett, i

förhållande till männen, icke obetydligt större antal kvinnliga röstberättigade

än i Finland och Norge.

Följas öfverdirektören Widells beräkningar, huru antalet röstberättigade

män och kvinnor skulle förhållit sig till hvarandra, därest kvinnorna

haft rösträtt på lika villkor som män vid de allmänna valen år

1911, finner man, att sedan diskvalifikationerna tagits med i räkningen,

det beräknats gå för hela riket 1107 röstberättigade kvinnor på 1,000

män.®) På landsbygden skulle emellertid, på grund af det så kallade

fattighjälpsstreckets starkare inverkan därstädes till minskning af antalet

röstberättigade kvinnor, de effektivt röstberättigade männen varit nästan

lika många som kvinnorna. De senares stora öfvervikt hade sålunda

varit att finna i städerna, störst i Stockholm, där kvinnornas öfvertalighet

skulle uppgått till 51 %.

I öfverdirektörens Widells undersökning af frågan ingår ock ett försök

till beräkning af, huru kvinnornas deltagande skulle gestaltat sig vid valen

år 1911, därest de då haft rösträtt. Med hänvisning till det förhållande,

att af de effektivt röstberättigade männen 57 % för hela riket deltagit i

valen, därvid medeltalet för landsbygden var 55,5 % och för städerna

63.0 %, hafva motsvarande siffror för kvinnorna ansetts kunna beräknas till

39.0 % i genomsnitt för hela riket samt 33,3 % och 56,8% för landsbygden

respektive städerna. För beräkningen af kvinnornas deltagande har i

afrundade tal lagts till grund medeltalet för landsbygdens och städernas

siffror vid landtdagsvalen i Finland samt stortings- och kommunalvalen

i Norge — en naturligen helt fiktiv utgångspunkt, låt vara att en säk
-

*) Härvid har författaren, med ledning af röstlängderna vid 1911 års val samt uppgifterna

från 1910 års folkräkning, upptagit hela antalet 24 ånga kvinnor till 1,520,661 mot 1.349,201

24-åriga män, ehuru dessa antal genom tillämpning af diskvalifikationsgrunderna beräknats blifva

reducerade till 1,180,098 röstberättigade kvinnor mot 1,066,200 röstberättigade män.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

rare icke må kafva funnits att tillgå. Hurusomhelst torde det vara

öfvervägande sannolikt, att resultatet i fråga om inverkan å partifördelningen

af kvinnornas deltagande icke skulle blifva annat bär i landet

än annorstädes, det vill säga praktiskt taget alls intet. Äfven med

öfverdirektören W idells tänkta tal som utgångpunkt för jämförelsen

skulle verkningarna bärvidlag blilva helt ringa — genom kvinnornas

öfvervikt i de större städerna kunde dock enligt denna beräkning väntats

en förstärkning åt det socialdemokratiska partiets väljarantal om ock ej

åt dess antal platser, hvarjämte äfven det moderata partiets valsiffror

torde kafva vuxit på bekostnad af de frisinnades. Men att antaga, att en

sådan eventuell förskjutning, såsom verkan åt speciellt kvinnornas röster,

vore konstant, skulle strida mot all erfarenhet lika val som emot sakens

natur, enligt hvilken kvinnornas införande i politiken icke beträffande

partitördelningen innebär annat än en numerär ökning af väljarkåren,

hvars indelning efter partier åter beror af samhällsutvecklingens gång

och de olika partiernas större eller mindre förmåga att gifva uttryck

för folkets idéer och verka för tillfredsställandet af dess behof. Men

med erinran härom bör det samtidigt betonas, att den omständigheten,

att utöfningen af kvinnornas rösträtt icke influerar på partiernas inbördes

ställning, ingalunda gör kvinnornas deltagande i politiken öfverflödigt

eller overksamt, enär de ju tillföra sina respektive partier värdet af sitt

arbete och af sina speciella egenskaper och intressen.

Utredningen bär äfven omfattat frågan, kvilka verkningar kvinnornas

politiska rösträtt tilläfventyrs kunde äga på det sociala tillståndet och

särskilt befolkningsförhållandena, men har icke heller härvidlag något

inflytande af kvinnorösträtten i för samhället menlig riktning kunnat

påvisas. Hvad särskildt angår resultatet af den utredning, som öfverdirektören

M idell företagit rörande kvinnorösträttens möjliga verkningar

i socialt hänseende i de länder, där den införts, synes därigenom hafva

bekräftats den härför ut omnämnda, äfven från andra håll gjorda iakttagelsen,

att kvinnorna begagnat sitt politiska inflytande i stater med en

jämförelsevis ny kultur till skydd för eu lugn samhällsutveckling gent

emot obehöriga inflytelser från de mera oroliga folkelementen. Därjämte

hafva i berörda utredning anförda uppgifter ingalunda motsagt, utan

snarare, åtminstone beträffande Nya Zeeland och Australien, bekräftat

eljest tillgängliga upplysningar, att kvinnorna under det politiska arbetet

i sin mån understödt en raskt fortgående statsverksamhet på det sociala

området och att kvinnornas ådagalagda intresse särskildt för nykterheten

till och med varit, såsom på Nya Zeeland, en af de viktigaste praktiska

anledningarna till att rösträtt medgifvits dem. Huruvida sedan de lag
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

stiftningsåtgärder, som med kvinnorösternas hjälp vidtagits i det direkta

syftet att motarbeta alkoholbruket, varit tillräckliga eller de för ändamålet

lämpligaste, lärer så mycket mindre inverka på bedömandet af

frågan om kvinnornas rösträtt, som de kvinnliga väljarna i dessa länder,

enligt hvad förut visats, äro till antalet väsentligt underlägsna de manliga

och icke kommit att förändra de rådande politiska partiernas allmänna

läggning och inbördes maktställning.

Beträffande åter de ifrågavarande ländernas befolkningsförhållanden,

synes det vara uppenbart, att något direkt sammanhang mellan hvad

som blifvit upplyst härom och det förhållande, att kvinnorna där äga rösträtt,

svårligen torde kunna uppvisas; och de af öfverdirektören AVidell

sammanställda uppgifterna i detta afseende göra icke heller anspråk på

att härvidlag äga bevisvärde. Lika litet som de i dennes utredning anförda

nativitets- och dödlighetssiffror torde hafva rönt direkt inverkan af

kvinnorösträtten såsom sådan, lärer detta vara fallet med hvad som

anförts om äktenskapsfrekvens och äktenskapsskilsmässor. Däremot

synas sådana förhållanden, som att både äktenskapsfrekvens och nativitetsöfverskott

under kvinnorösträttens tid suecessivt stigit i en stat som

Nva Zeeland samtidigt med att båda sjunkit under samma tidsperiod i

en hel del andra länder med eller utan kvinnorösträtt, tillräckligt ådagalägga,

att de eventuella verkningarna af kvinnorösträtten, liksom af

hvarje annan insats i det politiska arbetet, framträda olika inom skilda

samhällen allt efter befolkningens sociala tillstånd och beskaffenheten af

de tendenser för utvecklingen, hvilka därinom äro rådande. På detta

indirekta sätt kan naturligen jämväl kvinnorösträtten verka i olika riktningar,

så att, därest kvinnorna exempelvis ägna speciellt intresse åt

effektiva lagbestämmelser om moderskapsskydd och barnavård, nativitetsöfverskottet

därigenom påverkas gynnsamt, men genom bristande åtgärder

i berörda afseenden däremot förminskas. Hvad nu angår de

svenska kvinnornas uppfattning och sträfvanden i frågor af antydda beskaffenhet,

förefinnas, att döma af den svenska kvinnans allmänna

läggning och hennes intresserade deltagande i det kommunala och frivilliga

sociala arbetet på dessa områden, välgrundad anledning att antaga,

att kvinnorna äfven i sin politiska verksamhet skola söka främja

hela folkets fortbestånd och utveckling.

Då sålunda enligt mitt förmenande den af Riksdagen äskade utredningens

resultat på ingen punkt bestyrkt de farhågor, som uttalats med

hänsyn till verkningarna af politisk rösträtt för kvinnor, lika litet som

skälen för dess principiella berättigande härigenom rubbats, symes det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

25

uppenbart, att den politiska rösträtten icke bör undanhållas kvinnorna,

så snart deras intresse häraf mera allmänt framträdt. Detta är vid närvarande

tidpunkt otvifvelaktigt förhållandet, hvad än från reformens motståndare

må häremot invändas. Man har härvid särskildt haft att anmärka,

att antalet medlemmar i de speciella föreningarna med kvinnorösträtten

på sitt program vore för ringa för att manifestera ett mera

allmänt intresse för rösträtten bland kvinnorna själfva. Vid de af

mig härförut omnämnda förhållanden synes emellertid jämväl denna anmärkning

vara obefogad, särskildt efter en jämförelse med anslutningen

af rösträttslösa män till de föreningar, som på sin tid verkade för den

utvidgning af rösträtten, hvars berättigande numera ingen torde vilja öppet

ifrågasätta.

Att behofvet att gifva kvinnorna medbestämmanderätt öfver det för

kvinnor och män gemensamma fosterlandets öden gjort sig allmänt kändt

och erkändt, framgår äfven oförtydbart såväl af Riksdagens anförda

skrifvelse år 1906, hvarigenom den nu verkställda utredningen af frågan

hos Kungl. Maj:t äskades, som af Andra kammarens vid riksdagarna

år 1909 och år 1911 fattade beslut. På denna grund och enär giltigheten

af de invändningar, hvilka framställts mot införande öfverhufvud af

politisk rösträtt för kvinnor eller i syfte att undanskjuta denna frågas

afgörande till en obestämd framtid, icke genom den föreliggande utredningen

bekräftats eller eljest synas vara af beskaffenhet att förringa

verkan af de principiella skäl och lämplighetshänsyn, hvilka tala för

den ifrågasatta reformen, får jag tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att för

Riksdagen framlägga förslag om införande af politisk rösträtt för kvinnor

på samma villkor som för män och i öfrigt på de grunder, hvilka

vid 1909 och 1911 års riksdagar vunnit Andra kammarens gillande

och vid en af dessa riksdagar jämväl tillstyrkts af konstitutionsutskottet.

Beträffande

anföra följande:

grunderna för förslagets särskilda bestämmelser får jag De särskilda

grunderna för

förslaget.

I öfverensstämmelse med hvad som allmänt anses utgöra en konse- valbarheten,

kvens af valrätten och under senare riksdagar äfven godtagits af Riksdagens

Andra kammare, vill förslaget stadga icke allenast valrätt, utan äfven

valbarhet för kvinnorna. För inskränkande af valbarheten till att gälla

blott Andra kammaren förefinnes intet skäl, så mycket mindre som kvinnas

valrätt till Första kammaren blifvit tidigare erkänd än till den Andra.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 84 käft. 4

t

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ilo.

Redan när förslag om kvinnans politiska rösträtt första gången, vid

1884 års riksdag, af herr F. T. Borg framfördes, yrkade denne kvinnas

valbarhet, men allenast till Andra kammaren, hvilket föranledde framstående

representanter inom Riksdagen (bland andra friherre Stackelberg)

att starkt framhäfva den ståndpunkten, att kvinnornas valrätt till båda

kamrarna borde såsom en oafvislig konsekvens medföra valbarhet jämväl

till Första kammaren.

De farhågor, som häremot framställts med hänvisning till svårigheten

för speciellt kvinnorna att under en längre, fortgående tid ägna

sig åt riksdagsarbete, torde, enligt hvad som framgått af erfarenheten

från alla håll, höra till dem, som tillämpningen själf skall veta att

undanrödja, enär näppeligen något större antal kvinnor torde komma

att väljas och det enligt förslaget alltid lämnas de valda öppet att

frånsäga sig mandat.

Lika villkor Förslaget afser att gifva kvinnorna samma rätt som männen på

fochkmSn°r grundval af de gällande rösträttsbestämmelserna och sålunda nödvändigtvis

äfven med de modifikationer, hvilka där stadgade diskvalifikationsgrunder

medföra.

Förslag om införande af andra grunder för kvinnornas rösträtt,

hvilka på senare tid framkommit, bland annat med syfte att inskränka

reformen till att allenast omfatta de kommunalt röstberättigade kvinnorna,

skulle på ett mindre effektivt och lämpligt sätt lösa den föreliggande

frågan. Enligt den på 1900 års folkräkning grundade valstatistiken

skulle det antal kvinnor, som nämnda år varit politiskt röstberättigade,

om valrätt medgifvits minst 24-åriga, kommunalt röstberättigade kvinnor,

icke uppgått till mer än omkring 57,500. Särskild! skulle med denna

grund för rösträtten de gifta kvinnorna blifva ogynnsamt ställda.

Enligt den nämnda valstatistiken beräknades antalet gifta kvinnor, som

voro kommunalt röstberättigade, till allenast 5 % af hela antalet kommunalt

röstberättigade kvinnor; och äfven om proportionen numera är

icke oväsentligt förändrad till de gifta kvinnornas förmån, enär boskillnad

börjat begagnas i något större omfattning än förut samt 1908 års ändring

i bevillningsförordningen ökat antalet själfständigt taxerade, gifta kvinnor,

skulle i allt fall de gifta kvinnorna praktiskt taget knappast hafva något

att vinna på antagande af ett dylikt förslag, som ju dessutom alldeles

afviker från de principer, hvilka ligga till grund för de allmänna rösträttsbestämmelserna.

Gifta kvinnors Den tendens, som i sistberörda förslag framträder i riktning af att

rösträtt, utesluta den stora massan af gifta kvinnor från rösträtt, torde så mycket

mindre förtjäna understöd, som den gifta kvinnan, med sitt intresse i

f

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

27

första rummet bundet vid hemmet och familjen, måste anses utgöra ett

värdefullt stöd för det lugna framåtskridandet. Det förslag, som jag

tillstyrker Eders Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen, bygger därför

äfven på den gifta kvinnans medverkan i det politiska arbetet; och

har därvid icke ansetts lämpligt eller förenadt med något som helst

statsintresse att, såsom i en motion till Riksdagen nyligen föreslagits,

från rösträtt utesluta de hustrur, hvilka icke blifvit mödrar. Något

hinder i mannens målsmanskap eller annat formellt hinder för att tillerkänna

den gifta kvinnan rösträtt har icke funnits föreligga.

Beträffande de stadgade diskvalifikationsgrundernas tillämpning på

de gifta kvinnorna, kan fråga uppkomma särskildt om sättet för det så

kallade utskyldsstreckets anordnande. Enligt förslaget skulle rösträtt

icke tillkomma gift kvinna, hvilkens man häftar för honom påförda

utskylder till stat och kommun för något af de tre sistförflutna åren,

med mindre makarne vunnit boskilnad. Sålunda komme hustru, som

lefver i egendomsgemenskap med sin man — äfven om höft samtidigt

är taxerad och betalt skatt för egen inkomst och alltså är kommunalt

röstberättigad — att sakna politisk rösträtt, därest mannen underlåtit

att gälda honom påförda utskylder.

Ehuru tillämpningen af denna regel i viss mån kan synas drabba

den gifta kvinnan hårdt no g, då hennes rösträtt såmedelst blir beroende af

mannens betalningsförmåga och ordentlighet, torde knappast någon annan

utväg till frågans ordnande på nuvarande rösträttsgrunder finnas att

tillgå. Den skattebetalning till stat och kommun, som är ett villkor

för rösträtt, häftar under rådande egendomsgemenskap faktiskt vid

hustruns egendom lika väl som vid mannens, äfven om den af mannen

förvaltas. Därjämte måste det framstå såsom oegentligt och skulle i ett

slag orimligt höja de effektivt röstberättigade kvinnornas antal i förhållande

till männens, om hustrun tillgodonjöte rösträtt utan alla villkor

i detta hänseende, under det att mannen för bevarande af sin rätt hade

att fullgöra icke blott utskylderna till staten, utan äfven den än mera

betungande kommunalskatten. Det lärer icke finnas fog för att härvid

göra undantag för de hustrur, hvilka icke vunnit boskillnad, men som

äro kommunalt röstberättigade på grund af själfständig taxering. Den

omständigheten, att en kanske högst obetydlig del af familjens inkomst

utbrutits från mannens förvaltning och därigenom gifvit hustrun en

därefter rättad kommunal rösträtt, synes icke i enlighet med lagens

grunder utgöra tillräcklig anledning för att bereda politisk rösträtt åt

hustrun i det fall, att skattebetalning för den gemensamma inkomsten

försummats.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

Utöfningen af

äkta makars

valrätt.

För den samtidiga utöfningen af äkta makars valrätt kan emellertid

i mycket stor utsträckning föreligga, om icke absolut hinder, så

dock så afsevärda svårigheter med hänsyn till andra nödiga förrättningar,

att denna olägenhet synes mig böra tagas i betraktande vid

den allmänna anordningen af det sätt, hvarpå valrätten i dessa fall må

utöfvas. Särskildt skulle det i många fall möta den största svårighet

för hustrun att, vid samma tid som mannen, aflägsna sig från hemmet

och lämna vården af hushåll och barn för att utöfva sin valrätt. Den

härmed förenade olägenheten skulle väl företrädesvis yppa sig på landsbygden

och inom sådana stadsområden, där afståndet till platsen för

valförrättningen kan nödvändiggöra särskild resa, men samma förhållande

torde jämväl i öfrigt, om än i ringare grad, kunna göra sig gällande

och faktiskt hindra äkta makar att båda begagna sin rösträtt. Det

torde icke heller vara obefogadt att antaga, att, då i våra grannländer

och framför allt i Norge kvinnorna speciellt på landsbygden i stor utsträckning

underlåtit att deltaga i de allmänna valen, detta för de gifta

kvinnornas del i icke oväsentlig grad berott på de med röstningen förbundna

yttre hinder af antydda art.

Berörda olägenhet synes mig vara så betydande och allmänt förekommande,

att särskild åtgärd måste vidtagas för dess undanrödjande.

Den utväg, som i sådant afseende närmast erbjuder sig, är att medgifva

rätt för makar att, där båda äro röstberättigade, på grund af

fullmakt utöfva rösträtt för hvarandra. De principiella invändningar,

som kunna göras mot ett dylikt undantag från grundlagens regel, att

politisk rösträtt skall personligen utöfvas, synas mig icke gent emot

de praktiska fördelar, som härigenom skulle vinnas, kunna tillmätas

afgörande betydelse, helst möjligheten till s. k. fullmaktsfiske och

andra dylika missbruk skulle vid eu så strängt begränsad rätt till användning

af fullmakt, som här ifrågasattes, vara utesluten. Genom en

dylik anordning komme ock att till en icke oväsentlig del tillgodoses

den af Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t framhållna angelägenheten

att bereda sjömän och andra, hvilka till följd af beskaffenheten

af deras yrkesutöfning äro förhindrade att personligen infinna sig vid

valtillfället, möjlighet att rösta, ehuruväl sistberörda fråga ingalunda

därmed är i sin helhet löst, utan bör föranleda förslag till Riksdagen om.

bestämmelser af mera vidtgående beskaffenhet. Förslag till ordnande af

nu berörda frågor, som äro med hvarandra i viss mån sammanhängande,

skola underställas Eders Kungl. Maj:t inom sådan tid, att de kunna

hos Riksdagen förekomma till slutligt afgörande samtidigt med de nu

föreslagna bestämmelserna om politisk rösträtt för kvinnor.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110.

Sedan departementschefen härefter uppläst i enlighet med nu afgifna

yttrande affattadt förslag till ändrad lydelse af §§ 9, 16, 19 och

21 riksdagsordningen, hemställde han, att förslaget måtte föreläggas

Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad sålunda anförts och

hemställts;

och täcktes Hans Maj:t Konungen, med bifall till

denna hemställan, förordna, att till Riksdagen skulle

aflåtas proposition af den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912.

1 samt. 84 höft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:149 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse <>f §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen jämte a1 i texten
  2. KU 1912:33 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse äf §§ .9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen jämte inom Riksdage s. 1 i texten