Sök i Ratio Lex

Angående pension åt extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren Albert Emanuel Söderström

1912-03-29 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:116, Angående pension åt extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren Albert Emanuel Söderström

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 116.

1

N:o 116.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension

åt extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren

Albert Emanuel Söderström; gifven

Stockholms slott den 29 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren

Albert Emanuel Söderström må från och med månaden

näst efter den, under hvilken han entledigats från sina befattningar i

landtmäteristaten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,600 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 86 höft. (Nr 116—119.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre AdelswäRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.

I en till Kungl. Maj:t ställd, af landtmäteristyrelsen med under-,

dånigt utlåtande den 30 december 1911 öfverlämnad ansökning har

extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren

Albert Emanuel Söderström anhållit om utverkande åt honom af en

årlig pension å 1,600 kronor eller det belopp, Kungl. Maj:t kunde finna

skäligt.

Söderström, som är född den 21 maj 1855, uppnår alltså nästa

födelsedag en ålder af 57 år. Efter att hafva fullgjort föreskrifven elevtid

och undergått landtmäteriexamen, konstituerades han den 5 maj 1880

till landtmäteriauskultant, hvarefter han befordrades den 2 augusti 1901

till vice kommissionslandtmätare och den 2 juni 1905 till kommissions
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:a 116.

landtmätare samt förordnades den 31 december 1909 till extra landtmätare.

Vid midten af år 1912 kan han således räkna 32 tjänstår, däraf

11 såsom vice kommissionslandtmätare och kommissionslandtmätare.

Af ett handlingarna bilagdt läkarbetyg framgår, att sökanden numera

på grund af svårartadt åderbråck i bägge benen, ägghvitesjukdom

och degenereradt hjärta är för framtiden arbetsoduglig samt oförmögen

att sin tjänst utöfva, äfvensom att denna hans sjuklighet under de

senaste åren förvärrats och ökats, hufvudsakligen genom ansträngande

arbete å fältet.

Till stöd för sin ansökning har Söderström anfört hufvudsaksakligen

följande.

Det vore enligt Söderströms mening till fullo ådagalagdt, att den

sjuklighet, som nu gjoi’t honom arbetsoduglig, till stor de] vållats af

hans tjänst. Hans ekonomiska ställning gjorde det emellertid omöjligt

för honom att taga afsked från sin tjänst, därest ej pension till erforderligt

belopp blefve honom beviljad. Han hade hustru och tre

minderåriga barn, det yngsta allenast sex år gammalt, att försörja.

Söderström vore visserligen ägare af en för år 1911 till 101,000 kronor

taxerad fastighet i Göteborg, men denna lämnade, enligt Söderströms

samma år afgifna själfdeklaration, i hyra för uthyrda lägenheter, efter

afdrag af egna förvaltnings- och underhållskostnader, allenast ett belopp

af 2,476 kronor 70 öre, hvaremot räntan å i fastigheten intecknad gäld

uppginge till 2,089 kronor 61 öre. Hans inkomst af arbete under

det år, samma själfdeklaration afsåge, utgjorde 1,600 kronor såsom extra

landtmätare och 1,915 kronor 66 öre i form af sportler af landtmäterioch

öfriga i samband därmed stående uppdrag. Han hade emellertid

under året drabbats af förluster till vida större belopp än ofvan upptagna

inkomstbelopp, som jämte 62 kronor 67 öre i ränteinkomst utgjorde

hans totalinkomst. På grund häraf hade — såsom ock framgår

af en ansökningen bifogad debetsedel — det belopp, för hvilket han

år 1911 taxerats för inkomst- och förmögenhetsskatt, uppgått till

allenast 700 kronor. Utan den äskade pensionen vore han ej i stånd

att efter ett eventuellt afskedstagande försörja sig och de sina, och ville

han jämväl framhålla den uppenbara omöjligheten för honom att, på

grund af sin sjukdom, hädanefter genom enskilda uppdrag kunna förskaffa

sig några inkomster.

I sitt förberörda utlåtande har landtmäteristyrelsen anfört bland

annat följande.

Söderström, som redan år 1875 aflagt fullständig afgångsexamen

vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg, hade därigenom i åtskilliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

delar förvärfvat större tekniska insikter än sina jämnåriga kamrater inom

landtmäteristaten. Härigenom funne det sin naturliga förklaring, att

hans håg och intresse legat åt den del af landtmäteriet, där han kunnat

få användning för dessa sina kunskaper, samt att Söderström till följd

däraf varit mindre verksam såsom skiftes!andtmätare än såsom stadsplanelandtmätare.

Förutom de arbeten, Söderström utfört inom städer,

hade han utöfvat en ansenlig verksamhet å flere tätare bebyggda orter

inom Göteborgs och Bohus län, inom hvilket län så godt som hela

hans verksamhet varit förlagd. I öfrigt hade han till stor del sysslat

med mätnings- och utstakningsarbeten för afsöndringar. Samtliga berörda

slag af göromål kunde utföras utan myndighets förordnande.

Detta förhållande hade fört med sig, att Söderström varit i tillfälle tillhandagå

allmänheten och bereda sig själf utkomst utan att förut hafva

vunnit befordran till landtmätare på eget ansvar. Först sent syntes

han hafva insett betydelsen af dylik befordran och därefter vidtagit

åtgärder, hvarigenom sådan möjliggjorts. Nu omförmälda förhållanden

vore äfven anledningen till att landtmäteristyrelsen icke ansett sig kunna

uppföra Söderström på underdånigt förslag till distriktslandtmätartjänst,

för hvars utöfvande i främsta rummet måste fordras omfattande erfarenhet

inom skiftesväsendet.

På grund af beslut af 1885 års Riksdag funnes å allmänna indragningsstaten

uppförda 48 pensionsrum till belopp af 1,600 kronor för

hvarje att af Kungl. Maj:t, i den mån nämnda antal pensionsrum därtill

lämnade tillfälle, vid kommissions!andtmätares afgång från landtmäteristaten

äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket, därest sådan

innehades, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 65 lefnadsår och

tjänat minst 30 år samt under sammanräknadt 25 år varit anställd vid

generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska kartverket eller såsom

storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare eller

kommissionslandtmätare och af Kungl. Maj:t pröfvades hafva under förenämnda

25 år varit verksam såsom landtmäteritjänsteman. Af dessa

pensionsrum funnes för närvarande åtta lediga.

Då Söderström vid eventuellt afskedstagande under våren 1912

endast uppnått en lefnadsålder af 57 år och icke tjänstgjort mer än 11 år

såsom vice kommissionslandtmätare och kommissionslandtmätare, uppfyllde

han alltså icke villkoren för erhållande af någon af förenämnda pensioner.

Med hänsyn till ofvan omförmälda särskilda förhållanden förefunnes

emellertid, enligt landtmäteristyrelsens mening, icke någon väsentlig

skillnad mellan Söderströms verksamhet före och efter hans befordran

till på eget ansvar arbetande landtmätare. På grund häraf ansåge landt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

mäteristyrelsen det åtminstone billigt och i viss mån äfven berättigadt

att likställa en större del af Söderströms tjänsteår såsom auskultant med

sådan verksamhet, som enligt förenämiida villkor skulle hafva utöfvats

under 25 år för erhållande af pension. Beträffande Söderströms verksamhet

ansåge sig landtmäteristyrelsen därför på det hela taget kunna

uttala den mening, att densamma i förhållande till hans tjänsteår kunde

betraktas såsom normal och att densamma, därest han kunnat kvarstanna

i tjänst till en ålder af 65 år, icke bort utgöra hinder för erhållande af

pension enligt ofvan omförmälda bestämmelser.

Det hufvudsakliga hindret i fråga om Söderströms pensionering

syntes alltså bestå uti bristande Iefnadsålder. Att han redan nu sökte

pension berodde på styrkt sjukdom, på grund af hvilken Söderström

åtnjutit tjänstledighet sedan den 7 december 1910. Då Söderströms

hälsotillstånd enligt innehållet i föreliggande sjukbetyg syntes vara sådant,

att han icke kunde antagas komma att vidare göra tjänst, syntes det

äfven ur det allmännas synpunkt mest gagneligt, om pension bereddes

honom till sådant belopp, att han kunde finna med sin fördel förenligt

att begära afsked.

Di8triktslandtmätares lön utgjorde 2,000 kronor med tre ålderstillägg,

hvardera å 400 kronor, och ägde distriktslandtmätare att vid

65 lefnads- och 35 tjänstår komma i åtnjutande af hel pension. Distriktslandtmätares

pension komme alltså i regel att uppgå till ett belopp

af 3,200 kronor. I sammanhang med fastställandet af nya lönestaten

hade förklarats, att sådana förutvarande innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning,

hvilka icke erhölle befordran till distriktslandtmätartjänst,

skulle vara bibehållna vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem. Extra landtmätare åtnjöte ingen lön men däremot årligt

arfvode till belopp af 1,600 kronor. Någon pensionsrätt vore emellertid

icke tillförsäkrad extra landtmätare i denna egenskap. Nu omförmälda

förhållanden tillika med de ökade lefnadskostnaderna och penningvärdets

sänkning syntes enligt landtmäteristyrelsens mening tala för billigheten

af att Söderströms pension bestämdes till ett belopp af 1,600 kronor.

På grund af hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört, har styrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om

bemyndigande att vid beviljande af nådigt afsked för Söderström tilldela

honom ett af förenämnda 48 pensionsrum utan hinder däraf, att han

icke uppfyllde de villkor därför, som funnes bestämda i Riksdagens

skrifvelse den 20 maj 1885 angående reglering af utgifterna under riksstatens

dåvarande nionde hufvudtitel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

Uti infordradt utlåtande af den 15 januari 1912 har statskontoret

i ärendet .anfört följande.

I egenskap af extra landtmätare är sökanden i åtnjutande af —

förutom den ersättning, som enligt taxa utgår för hvarje förrättning —

aflöning endast i form af arfvode å den af 1909 års Riksdag godkända

och genom nådigt bref den 22 oktober samma år fastställda lönestaten

för landtmäteristaten i orterna. I nämnda egenskap kan sökanden därför

icke vara berättigad till pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Enligt beslut i sammanhang

med fastställande af omförmälda lönestat skola emellertid de

innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning, hvilka — såsom fallet

är med sökanden — icke erhållit befordran till distriktslandtmätartjänst,

hvarmed följer rätt till pension, vara bibehållna vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit dem. Då sökanden blott är 56 år gammal och

kan räkna en tjänstetid såsom kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare

af endast omkring 10 år, har han alltså ännu icke

på länge uppfyllt villkoren för att komma i åtnjutande af ett utaf de

enligt 1885 års Riksdags beslut medgifna pensionsrum för kommissionslandtmätare,

hvarför icke heller på denna väg någon pension nu kan

sökanden beredas.

Enligt hvad landtmäteristyrelsen anfört beträffande sökandens verksamhet

såsom landtmätare, efter det han den 5 maj 1880 anställdes

såsom landtmäteriauskultant, torde emellertid denna verksamhet, som

visserligen varit af speciellt slag, dock kunna såsom till större delen

utöfvad under eget ansvar tåla jämförelse med den verksamhet, som

författningsenligt kräfves af en kommissionslandtmätare, för att han må

komma i åtnjutande af pension. Vid sådant förhållande, och då sökanden

enligt läkares intyg numera är till följd af sjukdom för all framtid

oförmögen att sköta sin befattning och icke heller kan med arbete på

sitt verksamhetsområde förskaffa sig sitt uppehälle samt han alltså

icke lärer någon längre tid kunna bibehållas vid förordnandet såsom

extra landtmätare, ansåge statskontoret, att något årligt "understöd efter

afskedet borde honom af statsmedel beredas. Hvad beträffade det föreslagna

pensionsbeloppet, 1,600 kronor, motsvarande den del af inkomsterna

i tjänsten, som erhålles såsom arfvode å lönestaten, hade statskontoret

icke något att däremot erinra.

Af ofvanberörda enligt 1885 års Riksdags beslut för kommissionslandtmätare

inrättade pensionsrum till ett antal af 48 vore visserligen

för närvarande 8 lediga; men då ännu torde finnas vida fler till

distriktslandtmätare icke befordrade kommissionslandtmätare, hvilka

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

kunde vara berättigade till sådant pensionsrum, syntes det, enligt statskontorets

mening, icke böra ifrågakomma, att något af dessa pensionsrum

tilldelades den, som icke uppfyllt stadgade villkor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde statskontoret, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att sökanden finge från

och med månaden näst efter den, under hvilken han entledigades från

förordnandet att vara extra landtmätare, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,600 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag, som ansluter mig

till den af statskontoret i ämnet uttalade uppfattning, härmed i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade i nådig proposition

föreslå Riksdagen medgifva,

att sökanden må från och med månaden näst efter den, under

hvilken han entledigats från sina befattningar i landtmäteristaten, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af 1,600 kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

nådigt bifall och förordnade, att proposition i ämnet

af den lydelse, bilaga. .. till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Curt JRothlieb.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.