Sök i Ratio Lex

Angående Härnösands pastorats frigörande från att vara prebende för biskopen i Härnösands stift

1912-02-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:124, Angående Härnösands pastorats frigörande från att vara prebende för biskopen i Härnösands stift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående Härnösands

pastorats frigörande från att vara prebende för

biskopen i Härnösands stift; gifven Stockholms slott den

16 februari 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva

dels att Härnösands pastorat må frigöras från prebendeegenskapen och

erhålla egen kyrkoherde med namn af domprost, mot det att församlingen,

jämlikt sitt i ärendet gjorda åtagande, intill utgången af innevarande löneregleringsperiod

tillhandahåller kyrkoherden, förutom fri bostad, en årlig

lön af minst 8,500 kronor, med skyldighet för kyrkoherden att hålla

och själf aflöna ständigt ämbetsbiträde,

dels ock att till biskopen i Härnösands stift må från den tid, Härnösands

pastorat frigöres från sin egenskap att vara prebende till nämnde

biskop, i ersättning för afkomsten af prebendet från biskopslöneregleringsfonden

utgå ett belopp af 2,073 kronor 88 öre för år räknadt.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde:

Härnösands Spörsmålet om indragning af de biskoparna anslagna prebendepastofrTörand.

'' raten bär alltsedan midten af förra århundradet varit föremål för stats
från^att

vara makternas uppmärksamhet. I många fall har också sådan indragning

PbUkodenff kommit till stånd. Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla en uppHämösands

kommen fråga om indragning af det biskopen i Härnösands stift på lön

?tift- anslagna prebendet, vill jag emellertid, innan jag närmare ingår på inne
hållet

af handlingarna i detta ärende, i korthet redogöra för frågans allmänna

läge.

I underdånig skrifvelse den 18 mars 1857 (nr 42), vid hvilken tid de

flesta biskoparna ännu hade mer än ett prebendepastorat kvar, yttrade Rikets

ständer i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att

de ansåge biskopsprebendena icke vara behöfliga för beredande af tillfälle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

till pastoralvård för biskoparna, och att dessa prebenden därför borde upphöra,

och anhöllo Ständerna för den skull, att i det förslag till lönereglering

för biskoparna, som komme att föreläggas Ständerna, aflöning måtte

upptagas åt särskilda kyrkoherdar i prebendepastoraten.

I nådig proposition den 16 december 1859 (nr 63) föreslog därefter

Kungl. Maj:t Rikets ständer att antaga vissa »grunder för reglering af

biskoparnas aflöning». Detta förslag innefattade, bland annat, att, om efter

skedd utredning biskopslönen befunnes öfverstiga det belopp, densamma

enligt vissa angifna grunder borde utgöra, med så stort värde, som motsvarade

af kastningen af ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat,

detta eller dessa borde skiljas därifrån och pastor tillsättas därstädes

i den ordning, som för regala gäll vore stadgad, dock att för hvarje

biskopsstol ett prebendepastorat blefve som sådant bibehållet. Därest

biskopslönen öfversköte det för densamma bestämda värdet med större belopp

än som motsvarade inkomsten af därifrån skilda prebendepastorat,

skulle Kungl. Maj:t bestämma, hvilka inkomster ytterligare borde därifrån

afskiljas. Dessa skulle ingå till statskontoret att under titel »biskopslöneregleringsfonden»

redovisas och användas till utjämnande af annan biskopslön.

Vidare skulle, så snart Kungl. Maj:t funne biskopslöneregleringsfondens

årliga inkomst uppgå till det belopp, att af densamma ersättning

kunde lämnas till biskop för prebendepastorat, som borde, men förut icke

kunnat skiljas från tjänsten och förses med egen kyrkoherde, nådig befallning

gifvas om verkställande däraf, hvarvid i valet mellan flera företrädesvis

skulle bestämmas prebendepastorat i stift, där mer än två sådana vore

anslagna biskopen på lön. Slutligen skulle, enligt samma förslag, biskopslöneregleringsfondens

årliga inkomster ej få disponeras till annat än ofvan

angifna ändamål, hvaremot å densamma uppkommande behållningar skulle

få af Kungl. Maj:t användas till sådana utgifter, som kunde blifva en nödvändig

följd af den föreslagna löneregleringen eller tjäna till dess fortskyndande.

I skrifvelse den 29 oktober 1860 anmälde Rikets ständer, att Ständerna

godkände de grunder, som Kungl. Maj:t sålunda framlagt, dock med den

ändring att tillsättning af indraget prebendepastorat borde ske i den ordning,

som tillämpats, innan pastoratet blef prebende.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt

ifrågavarande ändring, blefvo biskoparnas löner enligt berörda grunder

reglerade genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Hvarje biskop

behöll därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands

stift, som fingo behålla två hvardera. Af dessa indrogs det ena, för

biskopen i Linköping år 1885 och för biskopen i Härnösand år 1886, till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 124.

följd hvaraf åt enhvar af rikets biskopar nu är anslaget ett prebendepastorat,

med undantag för biskopsämbetet i Luleå, åt hvilket icke anslogs

något prebende alls, då detsamma genom nådigt beslut den 27 oktober

1903 inrättades.

Hvad sårskildt angår biskopen i Härnösand, om hvars löneförmåner i

det följande blir tal, fastställdes lönereglering för honom genom nådigt

beslut den 16 april 1870, däri föreskrefs, bland annat, att biskopen skulle

åtnjuta räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken och kronotionden från

Ytterlännäs och Bjärtrå socknar.

Innan löneregleringarna för biskoparna påbörjades, hade emellertid

Rikets ständer i skrifvelse den 12 juni 1866 (nr 72) anhållit, att Ivungl.

Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke samtliga prcbcndepastorat kunde, i

den mån innehafvarna afginge, indragas, samt att Kungl. Maj:t i sådant fall

ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet jämte förslag till ersättning

åt vederbörande för de löneinkomster, som utginge från dessa pastorat.

Med anledning af en utaf prästeståndet till Kungl. Maj:t aflåten särskild

framställning inhämtade Kungl. Maj:t i skrifvelse den 21 augusti 1868 (nr

4) Kyrkomötets mening uti ifrågavarande ärende, och tillstyrkte Kyrkomötet

i sitt underdåniga svar den 24 september 1868 bifall till Ständernas

anhållan, att de ännu återstående prebendepastoraten måtte indragas. I

anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt cirkulär den 28

april 1882, att hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af

ämbete eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat

är förenadt, skulle vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslöte,

afträda prebendepastorat mot fyllnad i den med ämbetet eller tjänsten

förenade lönen till det belopp, hvartill inkomsten af prebendepastoratet

funnes i lönestaten upptagen eller vid löneregleringen beräknad.

Med anledning af en utaf Kungl. Maj:t till 1893 års Riksdag framlagd

proposition angående upphörande af prebendenaturen för ett till viss

lektorstjänst på lön anslaget pastorat i Göteborgs stift uttalade Riksdagen

i den skrifvelse, hvari nämnda framställning bifölls, att Riksdagen ansåge

önskligt, att ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges.

Äfven Kyrkomötet biföll Kungl. Maj:ts framställning i samma

ärende och erinrade därvid om sitt nyss omnämnda, år 1868 afgifna yttrande

angående prebendepastoratens indragning.

I nådig proposition till 1909 års Riksdag (nr 123) föreslog Kungl.

Maj:t Riksdagen, bland annat, att, under förutsättning af Kyrkomötets bifall,

medgifva, att indragning af de återstående biskopsprebendena finge,

i den ordning Kungl. Maj:t pröfvade skäligt bestämma och enligt den

ersättningsgrund, som i förberörda nådiga cirkulär den 28 april 1882

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

tunnes angifven, successivt genomföras med anlitande af biskopslöneregleringsfondens

inkomster. Denna Kungl. Maj:ts framställning vann emellertid

icke Riksdagens bifall.

Af den vid sistnämnda proposition fogade utredningen framgår, att

kammarkollegium och statskontoret i underdånigt utlåtande den 18 mars

1898 förklarat sig på anförda grunder icke hafva funnit någon betänklighet

mot att tillstyrka en fullständig indragning af biskopsprebendena, i den mån

erforderliga tillgångar kunde beredas till ersättning åt biskoparna för den

afkomst af prebendepastoraten, som vid löneregleringen blifvit påräknad.

Med anledning åt en till Kungl. Maj:t ingifven ansökning, däri Härnösands

församling enligt beslut å kyrkostämma den 27 maj 1907 anhållit

om frigörelse från prebendeegenskapen, erhöllo genom nådig remiss den

16 juli 1907 kammarkollegium och statskontoret i uppdrag att öfverväga

äfven denna fråga i samband med det åt berörda båda ämbetsverk något

tidigare, den 4 juni 1907, gifna uppdraget att afgifva utlåtande, huruvida

och i hvad mån biskopslöneregleringsfonden dåmera skulle, utan tillgripande

af dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till indragning af

biskopsprebendena och, i händelse medlen icke försloge till samtidig indragning

af dem alla, i hvilken ordningsföljd indragning af dem lämpligen

borde med anlitande af dessa medel genomföras. I underdånigt utlåtande

den 11 oktober 1907 uttalade ämbetsverken, att fondens tillgångar ännu

icke tilläte en samtidig indragning af alla biskopsprebendena, samt att

ämbetsverken beträdande den ordningsföljd, hvari en successiv indragning

borde ske, ansåge Härnösands pastorat böra komma i främsta rummet.

Jag öfvergår nu till den framställning om indragning af det biskopen

i Härnösands stift på lön anslagna prebendet, som jag i inledningen till

mitt anförande berörde.

I en vid 1909 års Kyrkomöte väckt motion föreslogs, att Kyrkomötet

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t uttala, att Kyrkomötet icke hade något

att erinra mot, att Härnösands församling frigjordes från sin egenskap

af prebendeförsamling till biskopen i Härnösand, och att biskopslöneregleringsfondens

medel i den utsträckning, som erfordrades, därför anlitades.

Efter erinran att ofvannämnda nådiga proposition till 1909 års Riksdag

blifvit af Första Kammaren bifallen men af Andra Kammaren afslagen,

anfördes i motionen vidare:

Den diskussion, som vid nämnda Riksdag förts i ämnet, hade tydligt gifvit vid

handen, att motståndet icke riktade sig mot den del af förslaget, som gällde prebendepastoraten,

utan att denna fråga fortfarande torde kunna påräkna anslutning inom

Riksdagen. Kyrkomötet, som genom beslut år 1868 och år 1893 uttalat sig för in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 124.

dragning af prebendepastoraten, torde ännu mindre nu hafva något att i sak däremot

erinra. Den omständigheten, att biskopslöneregleringsfondens tillgångar icke för närvarande

medgåfve samtliga biskopsprebendens indragning, borde icke behöfva ställa

hinder i vägen för vidtagande af en successiv indragning, och detta ^så mycket mindre

som indragning icke öfverallt ansåges lika angelägen. Det önskemal, som i motionen

mest åsyftades, vore lösgörandet af Härnösands pastorat från dess natur af prebende

till biskopen i Härnösand. Betydelsen däraf vore stor för Härnösands församling

med dess omkring 10,000 medlemmar. Och församlingen hade ock med ord

och handling visat, att den lifligt önskade att i detta hänseende vinna samma själfständiga

ställning som flertalet öfriga församlingar. Men betydelsen af detta lösgörande

vore törhända icke mindre för Härnösands stift och dess stiftsstyrelse, som i en domprost

kunde vänta sig erhålla en värdefull förstärkning och en i kyrkliga frågor sakkunnig

ständig vice ordförande. Den ekonomiska sidan af saken torde icke behöfva

afskräcka. Den årliga utgift, pastoratets frigörelse från prebendenaturen skulle åsamka

biskopslöneregleringsfonden, inskränkte sig till 2,794 kronor 42 öre, en summa ringa

nog emot det gagn, som däraf kunde väntas, och ringa nog jämväl vid sidan af de

numera till rätt afsevärda belopp uppgående årsinkomster, som beräknats för fonden.

Med anledning af denna motion anmälde Kyrkomötet i underdånig

skrifvelse den 24 november 1909, att Kyrkomötet icke hade något att erinra

mot, att Härnösands församling medelst anlitande af biskopslöneregleringsfondens

tillgångar för erforderlig lönefyllnad åt biskopen frigjordes

från sin egenskap af prebendeförsamling till biskopen i Härnösands

stift.

Efter härå erhållen nådig remiss anmodade kammarkollegium och

statskontoret, hvilka anbefallts att i ärendet afgifva gemensamt utlåtande,

domkapitlet i Härnösand att uppgöra förslag till de löneförmåner, som

skäligen ansåges böra tillkomma kyrkoherden (domprosten) i det från

prebendeegenskapen frigjorda Härnösands pastorat, att öfver berörda förslag

låta inhämta pastoratsbornas yttrande, samt att vid insändande af

dessa handlingar bifoga dels eget underdånigt utlåtande, dels ock biskopens

särskilda underdåniga yttrande beträffande storleken af det vederlag, som

i händelse af prebendets frånskiljande borde utgå för utfyllande af biskopslönen

till stadgadt belopp.

På grund häraf föreslog domkapitlet församlingen att vidhålla och förnya

sitt förberörda å kyrkostämma den 27 maj 1907 i ämnet fattade beslut.

Domkapitlet föreslog sålunda, att kyrkostämman ville besluta, dels att hos Kung!

Maj:t hemställa, att Härnösands församling måtte frigöras från prebendeegenskapen och

erhålla egen kyrkoherde, och att i sammanhang härmed Kungl. Maj:t måtte med ändring

af nådiga brefvet den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i Härnösands

stift i nåder förklara, att icke blott räntan af ett mantal Dtanö utan äfven sa stor del

af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som motsvarade 48 tunnor eller

302 ''kubikfot 4 kannor, */b råg och 4/B korn, såsom kronotionden i Västernorrlands lan

vanligen utgiuge, skulle frånskiljas biskopsstolen och tilläggas kyrkoherdelönen i Härnö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

sand mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden, dels att, under förutsättning

af Kungl. Maj:ts bifall till hvad i förra punkten begärdes, intill nästa löneregleringsperiods

början — löneregleringen för Härnösands pastorat utgår den 1 maj

1919 — garantera kyrkoherden, förutom fri bostad, en årlig lön af minst 8,500 kronor,

dock med det villkor att kyrkoherden ålades att själf hålla ständigt ämbetsbiträde.

A kyrkostämma den 7 mars 1910 godkände församlingen enhälligt

domkapitlets förslag.

Biskopen i stiftet E. Lönegren har i ärendet yttrat:

I likhet med sin företrädare, biskop Martin Johansson, och på samma grunder,

som denne inför Kungl. Maj:t flera gånger utförligt framlagt, hyste biskopen den bestämda

öfvertygelsen, att Härnösands församlings redan för flera årtionden sedan framburna

och sedan upprepade gånger, nu senast å kyrkostämma den 7 mars 1910 vidhållna

önskan att varda skild från sin natur af prebende till biskopen i Härnösand

borde snarast möjligt villfaras. Ur församlingsvårdens synpunkt vore uppenbart, att

en stadstörsamliug med inemot 10,000 medlemmar måste anses mindre väl tillgodosedd,

om deu allt framgent skulle till föreståndare och ledare hafva blott vice pastorer,

äfven om dessa utsäges bland de bäst vitsordade af stiftets obefordrade prästmän. Ur

stiftsstyrelsens synpunkt hade förslaget eu icke mindre betydelse. Domkapitlet hade

för närvarande på grund af en medlems sjukdomsförhinder, hvithet torde vara i åtskilliga

år, ej mer än 4 ledamöter, förutom biskopen, och af dessa 4 allenast en prästerlig.

Det vore uppenbart, att en förstärkning här vore högeligen af behofvet påkallad. Och

då biskopen genom sina många och långa visitationsresor nödgades vara ganska mycket

frånvarande från stiftsstaden, så framstode behofvet af en ständig vice ordförande så

mycket mera påtagligt. Eu sådan skulle vinnas genom inrättandet af ifrågavarande

domprostbefattning. Det otillfredsställande i domkapitlets nuvarande sammansättning

framstode som mest ögonskenligt vid en biskopsvakans, då, såsom varit fallet under

nära 19 månader, domkapitlet bestått af allenast 4 lektorer. Om sålunda ur dessa

synpunkter församlingens frigörande från prebendenatur och inrättandet af en domprostbefattning

i Härnösand måste anses hafva starka skäl för sig, så vunne dessa

skäl i styrka genom den relativt obetydliga kostnad, som genom denna förändring

skulle drabba såväl församlingen som det allmänna, här biskopslöneregleringsfonden.

Den lön af 8,500 kronor, som genom församlingens förnyade åtagande under vissa

villkor tillförsäkrades en blifvande domprost, vore visserligen med de särdeles dyra

lefnadsomkostnader, som rådde i Härnösand, och i betraktande af skyldigheten att hålla

ständigt ämbetsbiträde, icke alltför rundligt tilltagen, hvilket jämväl framginge af en

jämförelse med det löneregleringsförslag, som af Kungl. Maj:t förelagts 1910 års Riksdag.

Biskopen ville dock af praktiska skäl tillstyrka, att förslaget äfven i denna del

godkändes, då det ej afsåge så synnerligen lång tidsperiod. För församlingen blefve

denna löneutgift endast obetydligt mera kännbar än den motsvarande utgift, som församlingen

för närvarande vidkändes. Beräknade man de nu utgående pastoralierna

till 4.600 kronor, inkomsten af lönejord, som vore utarrenderad för hela den tid konventionen

omfattade, till 1.368 kronor samt den till domkyrkoadjunkten nu direkt utgående

aflöningen till 1,500 kronor, så vunnes eu summa af 7,468 kronor. Tillädes

ytterligare de två poster, räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken och 48 tunnor

kronotionde från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som församlingen förutsatte få anslagna

till en blifvande domprostlön, så vunnes ytterligare en summa, som af lands
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 124.

kontoret i Västernorrlands län enligt 1909 års medelmarkegångspris uträknades till

846 kronor 22 öre. Efter sammanläggning af de sålunda beräknade lönebeloppen

framginge en lönesumma af 8,314 kronor 22 öre eller ett belopp, som med allenast

185 kronor 78 öre understege det nu föreslagna och erbjudna. För så lindrig kostnad

syntes sällan en så pass omfattande och betydelsefull pastoral reglering kunna genomföras.

I detta sammanhang ansåge biskopen sig böra såsom sin mening uttala, att

den förutsättning, på hvilken församlingen byggde, eller att Kungl. Maj:t medgåfve,

att de ofvanberörda löneposterna, som bevisligen redan år 1602 anslagits till kyrkoherden

i Härnösand, men som sedermera kommit att ingå i biskopslönen, måtte öfverflyttas

från denna till domprostlöneu, vore alldeles rättvis och billig. Visserligen hade

gjorts gällande att, då dessa poster icke vid löneregleringen för kyrkoherden i Härnösand

den 4 december 1868 i lönen inräknades, hinder skulle möta för en ändring

härutinnan under gällande löneregleringsperiod. I likhet med kammarkollegium och

statskontoret i deras underdåniga utlåtanden den 22 maj 1885 och likaledes den 11

oktober 1907 kunde biskopen icke finna hinder föreligga för en sådan restitution, då

medel att fylla uppkommande brist i biskopslönen stode till disposition i biskopslöneregleringsfonden,

och innehafvaren af biskopslönen förklarade sig icke hafva något att

erinra mot den föreslagna ändringen. I fråga till sist om den ersättning, som borde

tillerkännas biskopen i Härnösand för de löneförmåner, hvilka hau genom pastoratets

frigörande från prebendenaturen ginge förlustig, så vore enligt nådiga cirkuläret

den 28 april 1882 först att räkna med det belopp, hvartill vid lönereglering för biskopen

åtkomsten af pastoratet upptagits. Detta belopp utgjorde enligt de centrala

myndigheternas ofvanberörda underdåniga utlåtanden 2,073 kronor 88 öre. Därtill

komme då den ersättning, som gifvetvis skulle tillerkännas biskopen, därest ofvanberörda

delar af den nuvarande egentliga biskopslönen från denna åter disponerades

till kyrkoherdelönen i enlighet med deras ursprungliga karaktär. För afgörande af

denna ersättnings belopp gäfve nyssberörda nådiga cirkulär enligt biskopens mening

icke någon ledning, då däri endast angåfves beräkningsgrunden för den del af biskopslönen,

som biskop enligt samma cirkulär vid prebendes afskrifning vore skyldig att

afträda. Men sa vore med nu ifrågavarande ränta och del af tionde icke förhållandet.

Den enda med billighet öfverensstämmande normen syntes biskopen vara den, att

ersättningen till biskopen borde motsvara den vinst, som församlingen gjorde genom

den erhållna delen af biskopslönen. Utginge man då vid kalkyleringen från 1909

års medelmarkegångspris, så tedde sig beräkningen, enligt uppgifter från landskontoret,

sålunda:

Räntan af ett mantal Utanö ............................................. kronor 81: 81

Del af krouotionden frän Ytterlännäs och Bjärtrå:

15,83 hektoliter råg å 10: 21 ............................ 161: 62

63,31 hektoliter korn å 9: 14 .............................. 578: 65

Forsellöuersättning ................................................ 24: 14 » 764: 41

Summa kronor 846: 22

Då denna summa komme att öfverföras från biskopslönen till kyrkoherdelönen,

därest framställningen därom bifölles, syntes billigheten fordra, att motsvarande belopp

eller 846 kronor 22 öre tillerkändes biskopen såsom lönefyllnad. Både man

då detta belopp till förut uppgifven ersättning för kyrkoherdelöuen eller 2,073

kronor 88 öre, uppkomme ett totalbelopp af 2.920 kronor 10 öre, hvilket syntes

vara det belopp, som ur biskopslöneregleringsfonden borde tillerkännas biskopen så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

som ersättning för genom och i sammanhang med prebendets upphäfvande mistade

löneförmåner. Med stöd af hvad nu anförts hemställdes, att Kungl. Maj:t täcktes

bestämma, att Härnösands pastorat skulle frigöras från prebendeegenskapen och

erhålla egen, i den ordning som för regala pastorat vore fastställdt,'' tillsatt kyrkoherde

med namn af domprost, under villkor att församlingen intill nästa löneregleringsperiods

början förutom fri bostad garanterade kyrkoherden en årlig lön af minst 8 500

kronor; att kyrkoherden skulle hålla och själf aflöna ständigt ämbetsbiträde; att med

ändnng af nådiga brefvet den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i

Härnösands stift räntan af ett mantal Dtanö samt så stor del af kronotionden, som

motsvarade 15,83 hektoliter råg och 63,3 1 hektoliter korn, såsom kronotionde!] i Västernorrlands

län vanligen utginge, skulle frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherdelönen

i Härnösands pastorat; samt att biskopen i Härnösands stift såsom ersättning

för det honom frångångna pastoratet samt hemmansräntan och kronotionden skulle

ur biskopslöneregleringsfonden erhålla ett ärligt anslag af 2,920 kronor 10 öre.

Domkapitlet har I sitt den 13 april 1910 afgifna utlåtande anfört:

Domkapitlet hade dels uti den 7 augusti 1907 afgifvet underdånigt yttrande

rörande indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten hemställt, att indragning.

af Härnösands prebendepastorat finge framför de öfriga biskopsprebendena

i .riket äga rum, dels ock i den 11 september 1907 afgifvet underdånigt utlåtande

närmare augifvit de villkor och förutsättningar, under hvilka domkapitlet ansåge en

sådan indragning kunna och böra ske. Sedan domkapitlet afgifvit detta underdåniga

utlåtande, både intet inträffat, som förringat betydelsen af de skäl, som för domkapitlet

varit bestämmande, men väl ytterligare vunnen erfarenhet ännu mera bekräftat desamma.

^ Domkapitlet kunde därför inskränka sig till att i anslutning till biskopens

underdåniga utlåtande och på däri anförda skäl i hufvudsak återupprepa det ofvan

relaterade underdåniga utlåtandet, allenast med en af senare markegångssättning motiverad

jämkning i ett ersättningsbelopp. Domkapitlet instämde sålunda i den af biskop

Lönegren gjorda hemställan.

Kammarkollegium och statskontoret hafva den 21 oktober 1910 afgifvit

gemensamt utlåtande i ärendet och därvid anfört:

Såsom i ofvannämuda motion omförmäldes, hade Kungl. Maj:t i nådig proposition

den 5 mars 1909 under förutsättning af Kyrkomötets bifall föreslagit Riksdagen medgifva,

bland annat, att indragning af de återstående biskopsprebendena finge, i den

ordning Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund, som

funnes angifven i nådiga cirkuläret den 28 april 1882, successivt genomföras med anlitande

af biskopslöneregleringsfondens inkomster. I det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet hade erinrats, dels hurusom Riksdagen vid flera tillfällen uttalat

önskvärdheten af att ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indro^es,

och dels hurusom Kungl. Maj:t redan den 28 april 18>2 genom förberörda nådiga cirkulär

förordnat, ait hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af ämbete

eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat vore förenadt,

skulle vara skyldig att, om ock när Kungl. Maj:t så beslutade, afträda prebendepastorat

mot fyllnad i den med äril betet eller tjänsten förenade lön till det belopp, hvartill inkomsten

af prebendepastorat et funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.

Hvad särskildt angiuge frågan om Härnösands församlings skiljande från

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 124.

prebendeegenskapen, så hade, enligt hvad berörda statsrådsprotokoll gåfve vid handen,

denna fråga utgjort föremål för uttalanden af kammarkollegium och statskontoret dels

den 22 maj 1885 och dels den 11 oktober 1907. Vid båda dessa tillfällen hade

ämbetsverken uttalat sig för indragning af Härnösands pastorat samt tillstyrkt, att icke

blott räntan af ett mantal Utanö, utan äfven så stor del af kronotionden från Ytterlännäs

och Bjärtrå socknar, som motsvarade 48 tunnor eller 302 kubikfot 4 kannor,

V- råg och 4/5 korn, skulle frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherden i Härnösand

mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden. Ämbetsverken hade

ansett denna ersättning höra beräknas efter de ä hemmansränta!! och kronotionden

vid löneregleringen beräknade värdena tillhopa 720 kronor 54 öre; och da på sin tid

biskopen, med instämmande af domkapitlet och Rungl. Majits befallningshafvande,

hemställt, att samma ersättning måtte beräknas efter 1906 års medelmarkegångspns

till 814 kronor 96 öre, hade ämbetsverken i underdåniga utlåtandet den 11 oktober

1907 i detta hänseende särskilt framhållit, att då ifrågavarande hemmansränta och

kronotionde ansetts rätteligen vara att betrakta såsom eu biskopens löneförmån i hans

egenskap af kyrkoherde i Härnösands pastorat och förty rätteligen böra i sammanhang

med pastoratets befrielse från prebendeegenskapen afskiljas från biskopsstolen och tillläggas

kyrkoherdelönen, ersättning för mistningen af samma löneförmån också borde

beräknas efter enahanda grunder som ersättningen för själtva kyrkoberdelöneu d. v. s.

jämlikt nådiga cirkuläret den 28 april 1882 efter det vid löneregleringen beräknade

värdet. Enligt ämbetsverkens mening borde alltså det ersättningsbelopp, som vid indragning

af Härnösands prebende skulle utgå till biskopen, bestämmas till ett mot åtkomsten

af prebeudet svarande belopp af 2,073 kronor 88 öre samt ofvan omförmälda

vederlag för frångången hemmansränta och tionde till 720 kronor 54 öre eller sammanlagdt

2,794 kronor 42 lire. I ofvan åberopade statsrådsprotokoll hade också af föredragande

departementschefen uttalats, att af biskopsprebendena syntes honom indragning af

Härnösands prebendepastorat, hvilken enligt kammarkollegii och statskontorets beräkning

skulle betinga eu årlig utgift från biskopslöneregleringsfonden af endast 2,794 kronor

42 öre, vara den för närvarande mest angelägna och därför böra snarast möjligt företa«as

både med hänsyn till församlingarnas behof af egen kyrkoherde, till hvars aflönande

de jämväl anslagit erforderliga medel, och stiftets behof af eu vice preses i

domkapitlet. . ,

Behållningen å biskopslöneregleringsfonden, som den 31 december 1907 utgjorde

724,934 kronor 16 öre, utbalanserades i 1909 års räkenskaper med 792,664 kronor 54

öre.’ Under åberopande af hvad nu och tillförene blifvit rörande den föreliggande frågan

anfördt och under erinran att enligt nådiga brefvet den 16 april 1870 kyrkoherdelönen

i Härnösands pastorat blifvit tilltörsäkrad biskopen i Härnösands stift endast tillsvidare

och intill dess annorlunda förordnades, finge ämbetsverken alltså hemställa, det

täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att till biskopen

i Härnösands stift finge från den tid, Härnösands prebendepastorat indroges samt räntan

af ett mantal Utanö i Högsjö socken och af kronotionden från Ytterlännäs och

Bjärtrå socknar 15,83 hektoliter råg och 63,3 1 hektoliter korn frånskildes biskopslönen,

i ersättning för dessa löneförmåner årligen från biskopslöneregleringsfonden utgå

ett belopp af 2,794 kronor 42 öre.

Genom resolution den 31 mars 1911 förklarade emellertid Kungl.

Maj:t den i ärendet omförmälda räntan åt ett mantal Utanö i Högsjö socken

och af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar 15,83 hek
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

toliter råg och 63,31 hektoliter korn icke höra frånskiljas biskopsstolen

mot ersättning ur biskopslöneregleringsfonden och tilläggas kyrkoherdens

i Härnösands församling löneförmåner, och anbefalldes i sammanhang härmed

domkapitlet att infordra och till Kungl. Maj:t med eget underdånigt

utlåtande insända Härnösands församlings underdåniga yttrande, huruvida

församlingen äfven för det fall, att ofvannämnda ränta och kronotionde

icke finge disponeras såsom bidrag till kyrkoherdens i Härnösand aflöning,

vidhölle sitt i ärendet den 7 mars 1910 fattade beslut att intill löneregleringsperiodens

slut garantera kyrkoherden eu årlig lön af 8,500 kronor.

Församlingens kyrkoråd, till hvilket ärendet öfverlämnats för förberedande

behandling, anförde med anledning häraf:

Kyrkorådet ansåge det visserligen högeligen önskvärd!, att församlingen kunnat

besparas denna ökade utgift, så mycket mer som församlingen för sin åsikt, att en ursprungligen

till kyrkoherdelönen obestridligen anslagen ränta och kronotionde vid den

reglering, som nu vore å bane, billigtvis borde afskiljas från biskopsstolen och till

kyrkoherdens lön återställas, fått stöd af samtliga i ärendet hörda myndigheter. Men

då den omorganisation det gällde att främja vore så betydelsefull och eventuell vägran

från församlingens sida att vidkännas den ökade utgiften sannolikt skulle äfventyra

för lång tid framåt hela den viktiga, länge eftersträfvade frigörelsen från prebendeinstitutionen,

så ansåge kyrkorådet sig förpliktadt att tillstyrka, det församlingen äfven

under det förändrade läge, hvari frågan komme, därest Kungl. Maj:t icke funne

sig böra tillåta omförmälda räntas m. in. afskiljande från biskopsstolen och tilläggande

till kyrkoherdelönen i Härnösand, vidhölle sitt den 7 mars 1910 fattade beslut att intill

löneregleringsperiodens slut garantera kyrkoherden en årlig lön af 8,500 kronor

med i öfrigt oförändrade bestämmelser och villkor. Kyrkorådet ville såsom ett ytterligare

skäl för detta sitt tillstyrkande framhålla, att denna ökning i utgiftssumman

icke afsåge all framtid utan allenast de sex år, som läge mellan den 1 maj 1913 eller

den tidpunkt, då en kyrkoherde tidigast torde kunna tillträda sin befattning, och den

1 maj 1919, från hvilken dag ny lönereglering skulle tillämpas. Det funnes all anledning

antaga, att i denna nya lönereglering nu omskrika ränta och kronotionde skulle

återställas till kyrkoherdelönen.

Kyrkostämman beslöt enhälligt den 15 maj 1911 att i detta ärende

afgifva följande underdåniga yttrande: Kyrkostämman, som i allo delade den

uppfattning, som af kyrkorådet i ärendet uttalats, förklarade sig vidhålla sitt

den 7 mars 1910 fattade beslut att garantera kyrkoherden i Härnösand under

återstående tiden af löpande löneregleringsperiod en lön af 8,500 kronor

under förut angifna villkor och förutsättningar, äfven om räntan af Utanö

och viss del af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar icke

blefve frånskilda från biskopsstolen och tillagda kyrkoherdelönen.

Domkapitlet afgaf härefter underdånigt yttrande och anförde:

Domkapitlet vidhölle, hvad domkapitlet förut i saken hemställt, men då församlingen

nu, äfven för det fall att ifrågavarande ränta och kronotionde icke blefve

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

frånskilda biskopsstolen och tillagda kyrkoherdelönen, garanterat kyrkoherden under

återstående tiden af nuvarande löneregleringsperiod en årlig lön af 8,500 kronor, hade

domkapitlet ej något att erinra däremot, att ändring med afseende å dispositionen af

meranämnda ränta och kronotionde ej vidtoges.

Departe- Den i ärendet förebragta utredningen synes mig gifva vid handen, att

men eu. fr^gan om indragning af Härnösands prebendepastorat är synnerligen angelägen,

och att indragningen därför bör snarast möjligt företagas både

med hänsyn till Härnösands församlings behof af egen kyrkoherde och

stiftets behof af en vice ordförande i domkapitlet. De för indragningens

genomförande erforderliga penningmedlen böra gifvetvis utgå ur biskopslöneregleringsfonden.

Frågan om öfverflyttande af hemmansräntan från Utanö och kronotionden

från Ytterlännäs och Bjärtrå från biskopen till kyrkoherden har

genom Kungl. Maj:ts förberörda beslut den 31 mai*s 1911 förfallit. Sedan

församlingen det oaktadt erbjudit sig att garantera den nye kyrkoherden

en årsinkomst af 8,500 kronor, kan saken i allt fall genomföras.

I ärendet har föreslagits, att ersättningen till biskopen i stiftet för förlusten

af själfva prebendepastoratet skulle bestämmas till ett mot afkomsten

af prebendet svarande belopp af 2,073 kronor 88 öre. Häremot har

jag ej funnit något att erinra.

Jag får sålunda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva

dels att Härnösands pastorat må frigöras från prebendeegenskapen

och erhålla egen kyrkoherde med namn

af domprost, mot det att församlingen, jämlikt sitt i

ärendet gjorda åtagande, intill utgången af innevarande

löneregleringsperiod tillhandahåller kyrkoherden, förutom

fri bostad, en årlig lön af minst 8,500 kronor,

med skyldighet för kyrkoherden att hålla och själf aflöna

ständigt ämbetsbiträde,

dels ock att till biskopen i Härnösands stift må från

den tid, Härnösands pastorat frigöres från sin egenskap

att vara prebende till nämnde biskop, i ersättning

för afkomsten af prebendet från biskopslöneregleringsfonden

utgå ett belopp af 2,073 kronor 88 öre för

år räknadt.

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga

ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.

Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, ad åtas

till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Fredr. Lagerfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:83 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition lill Riksdagen angående Härnösands pastorats frigörande från ad vara prebende för biskopen i s. 1 i texten
  2. SU 1912:47 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående Härnösands pastorats frigörande från att vara prebende för biskopen i Härnösands sti s. 5 i texten