Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen samt till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)

1912-04-01 · 68 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 66 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:131, Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen samt till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 131.

1

Nr 131.

Kungl. Majrts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen

samt till förordning om understöd i vissa fall

åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd); gifven

Stockholms slott den 1 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag

a) till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen

och

b) till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru

och barn (familjeunderstöd).

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 131.

Uppskof med

inskrifning

m. m.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen.

Härigenom förordnas, att §§ 16, 17 och. 19 värnpliktslagen skola

hafva följande ändrade lydelse:

§ 16-

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

kan meddelas värnpliktig, som af en eller annan möjligen

öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling

eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjänstgöring

oförmögen eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader

eller till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till

orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende

arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa

syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen

beroende. Har sådan för sitt uppehälle af den värnpliktiges

arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, af samme värnpliktige

erhållit försörjning alltifrån början af kalenderåret närmast

före inskrifningsförrättningen eller, där behofvet af försörjning uppstått

först vid senare tidpunkt, alltifrån behofvets uppkomst, kan äfven i det

fall, att den värnpliktige icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen,

dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskof med inskrifningen medgifvas

honom, därest han är den ende, som, såvidt veterligt är, kan

lämna nödigt försörjningsbidrag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

rm»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. 3

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu

vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpliktige

fyller tjugufyra år, frikallas lian från värnpliktens fullgörande i beväringen

under fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpliktig till följd af sådan orsak, som

omförmäles i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att,

på framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från

värnpliktens vidare fullgörande.

5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,

blifvit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet;

fyller han det år, inskrifningen sker, minst tjugusex år eller kan han

med intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre

tid, än hvad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens

fullgörande i beväringen under fredstid.

6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket

afflyttat till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat;

dock under villkor:

att afflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter

om utvandring,

att han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta

år, samt

att minst nio år förflutit från afflyttningen till återinflyttningen,

häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan

förlorad svensk medborgarrätt återförvärfvats.

Bestämmelserna i mom. 6 skola emellertid äga tillämplighet endast till

och med de inskrifningsförrättningar, som äga rum år 1914; dock att

stadgade eftergiften skall tillkomma äfven sådan i mom. 6 afsedd person,

som varit pliktig undergå inskrifning år 1914 eller tidigare, men

på grund af laga förfall varder inskrifven först år 1915 eller senare.

§ 17-

1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första

tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handels
-

Uppskof med

tjänstgöring

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

fartyg och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så

länge resan fortvarar, inställa sig;

b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast

egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle

att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande

under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande;

samt

c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,

såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck

i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete

beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första

tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande

inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen,

utom i fall, som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början

senast det år, under hvilket han fyller tjugofyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledning -till uppskof med den i § 27 föreskrifna

första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må

uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige

medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning

till uppskof eller har annan uppskofsanledning af beskaffenhet, som

ofvan nämnts, yppats före nästinfallande inskrifningsförrättning, åligger

det den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskof med första

tjänstgöringen, att därom vid sagda förrättning göra framställning hos

vederbörande inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare

föranledt uppskof med första tjänstgöringen, yppats så sent, att framställning

icke kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må förnyadt uppskof

medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen

bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens

början i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse

inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med

här ofvan i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. I samma ordning

må från redan påbörjad tjänstgöring hemförlofvas värnpliktig,

med afseende å hvilken föreligger sådant förhållande, som i § 16 mom. 2

sägs, äfven om detsamma förefunnits före tjänstgöringens början, dock

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

under förutsättning att förhållandet inträdt, efter det inskrifningsförrättningen

afslutats, och att ansökning om hemförlofning gjorts inom

trettio dagar från tjänstgöringens början. Huruvida och i hvad mån

sålunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,

äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring

skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar förfallet eller har annan anledning af beskaffenhet, som

ofvan sägs, till uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af den

värnpliktige fullgjord, yppats före nästinfallande inskrifningsförrättning,

åligger det den värnpliktige, där han önskar uppskof med nämnda

tjänstgöring, att därom vid sagda förrättning göra framställning hos

vederbörande inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare

föranledt hemförlofning, yppats så sent, att framställning icke

kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må uppskof medgifvas i den

ordning, Konungen bestämmer.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16

mom. 2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det,

då den värnpliktige erhöll uppskof eller liemförlofvades, gälle hvad i

mom. 3 af samma § är stadgadt.

6. Har för värnpliktig vid inskrifningen förelegat sådant förhållande,

som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han af glömska, okunnighet

eller liknande orsak försummat att då begära uppskof med tjänstgöringen,

äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter pröfning

i hvarje särskilt fall meddela uppskof med eller hemförlofning

från tjänstgöring.

§ 19-

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

befallningshafvande i det län, hvartill området eller största

delen däraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser

och uppskof;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till

fullo ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan

hinder af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens

fullgörande;

Inskiifnings
nämnds
åligganden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 131.

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det trupp,

slag vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;
e)

att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika

truppslag, tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen

och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid iakttages, att vid

lika lämplighet i första rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig,

och att fotfolket tilldelas sådana icke för flottan afsedda värnpliktiga,

hvilka visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda af deras

arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter;

dock att, i de fall Konungen bestämmer, sådan tilldelning må verkställas

af inskrifningsrevision;

f) att tillställa de inskrift^ den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid

från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till

landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens befallningshafvande

förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande

mening, som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i

§ 18 mom. 1 omförmälda officer af marinen, antecknas till protokollet;

och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som

protokollet af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller

för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1

omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens

och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af

värnpliktiga, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningsförrättning,

de åligganden och befogenheter, som enligt mom. .1 tillhöra

inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare

föreskrifter, Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren

eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas,

skall underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla, förrän detsamma

blifvit af revisionen pröfvadt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af

året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst

infallande inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda

åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,

som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning

för sjömanshus.

Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess

detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.

Denna lag träder genast i kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Förslag

till

Förordning

om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd).

§ 1.

Under den tid, värnpliktig fullgör honom enligt gällande författningar

åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, kunna hans hustru

och barn erhålla understöd af statsmedel enligt de i denna förordning

stadgade grunder, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.

§ 2.

Understödet utgår med följande belopp för hvarje dag, den värnpliktige

äger räkna sig tillgodo såsom tjänstgöringsdag, in- och utryck
-

ningsdagarna inberäknade, nämligen:

till arbetsför hustru och ett barn......................................................... 50 öre

i » b » två eller flera barn ................................. 75 »

b mindre arbetsför hustru ................................................................. 50 b

b b b b och ett barn......................................... 75 b

bb b B b två eller flera barn 100 b

b ett barn, om fadern är änkling eller frånskild 50 B

b två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild... 75 b

Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet

med inom äktenskap födda.

Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

§ 3.

Värnpliktig skall själf bidraga till det hans hustru eller barn tillkommande

understödet såväl med hela penningtillskottet, där sådant

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 131.

förekommer, som med den del af penningbidraget, hvarmed detta

öfverstiger 20 öre för dag.

§ 4.

Närmare föreskrifter i fråga om villkoren för understöds utgående

samt om tillämpning i öfrigt af denna förordning meddelas af Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 96 käft. (Nr 131.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar sär endera hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning inom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet

Bergström, följande:

»Det är uppenbart, att värnpliktstjänstgöringens fullgörande skall

i många fall medföra svårigheter för sådana värnpliktiga, som äro

familjeförsörjare, d. v. s. hafva att försörja hustru och barn, föräldrar,

syskon eller andra närstående anhöriga. Man kan emellertid tänka sig

två sätt att undvika eller lindra dessa svårigheter: det "ena att medgifva

lättnader i värnpliktsförhållandena, det andra att lämna pekuniär hjälp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. 11

Enligt hvad en från generalstaben infordrad utredning ger vid

handen, hafva inom vissa främmande länder bägge de nämnda utvägarna

tagits i anspråk, under det att man inom andra länder anlitat en af

utvägarna och då vanligen lättnader i tjänstgöringen. Någon viss

princip i fråga om de olika utvägarnas tillämpande är svår att utleta.

Det vore ganska naturligt, om man i länder med lång fredstjänstgöring,

t. ex. tvåårig eller längre, gjort långt gående medgifvanden. Häraf

ser man dock föga, ehuru det vid ett ytligt betraktande kan förefalla

så, på grund af att bestämmelserna för ifrågavarande fall ofta äro

synnerligen detaljerade. Emellertid må nämnas, att i samtliga dessa

länder — med undantag- af Frankrike och Rumänien — inkallas icke

såsom hos oss hela den krigstjänstdugliga årskontingenten värnpliktiga

till tjänstgöring, utan en mycket afsevärd del, på vissa håll uppgående

ända till hälften eller mera, befrias helt och hållet från fredstjänstgöring

eller inkallas till en mycket kort sådan. Utan någon särskild

åtgärd bör därigenom äfven en mängd familjeförsörjare komma i åtnjutande

af eu väsentlig lindring i värnplikten.

I länder med kortare fredstjänstgöring för de värnpliktiga ligger

det nära till hands, att eftergifter i värnpliktstjänstgöringen och understöd

skola vara ganska snäft tilltagna, eftersom olägenheterna af värnpliktens

fullgörande där icke böra blifva så kännbara. På vissa håll

är detta nog äfven förhållandet, men å andra synes man hafva gått

vida längre i riktning af lättnader i värnplikt eller medgifvande af

understöd än i de förutnämnda med deras för individen mera kräfvande

tj änstgöringsförhållanden.

Hos^oss har endast i vissa sporadiska fall förekommit särskild pekuniär

hjälp åt värnpliktiga familjeförsörjare. Däremot medger värnpliktslagen

vissa lättnader för sådana personer.

Sedan jämlikt nådigt beslut den 25 juni 1909 tillkallats särskilda

sakkunniga för verkställande af utredning och utarbetande af förslag

i fråga om lättnader åt vissa kategorier värnpliktiga, hafva dessa emellertid

i underdånigt utlåtande den 5 maj 1911 föreslagit,

att staten skall vid behof lämna penningunderstöd åt hustru och

barn till värnpliktig, som fullgör sin tjänstgöring,

att sådant penningunderstöd icke skall utgå i andra fall af familjeförsörjning,

men att ej mindre värnpliktig, som har hustru och barn att försörja,

än äfven öfriga värnpliktiga familjeförsörjare skola såsom hittills

äga rätt att åtnjuta vissa lättnader i sina värnpliktsförhållanden.

Förhållandena

i främmande

länder.

Förhållandena

i vårt land.

Sakkunniga

tillkallade.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Yttranden

öfver de sakkunnigas

förslag.

Därjämte har hemställts om vissa jämkningar i gällande bestämmelser

angående dössa lättnader.

Öfver de sakkunnigas förslag hafva yttranden afgifvits af öfverståthållarämbetet,

samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitel,

medicinalstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, cheferna för

generalstaben och marinstabeu, generalfälttygmästaren, kavalleriinspektören,

generalintendenten, chefen för fortifikationen, samtliga arméfördelningschefer,

kommendanten i Boden, militärbefälhafvaren på Gottland,

stationsbefälhafvarna i Ståckholm och Karlskrona samt chefen för

kustartilleriet.

I allmänhet hafva myndigheterna tillstyrkt de sakkunnigas förslag

eller förklarat sig icke hafva något att däremot erinra. En del anmärkningar

hafva dock framställts och anhåller jag att få redogöra för dessa

i det sammanhang, dit hvar och en af dem rätteligen hör.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

13

Jämkningar i gällande bestämmelser angående värnpliktige

familjeförsörjares värnpliktsförliållanden.

De lättnader, som medellösa familjeförsörjare för närvarande kunna

erhålla i sina värnpiiktsförhållanden, afhandlas i §§ 16 och 17 af gällande

värnpliktslag. § 17 afser alla familjeförsörjare, § 16 däremot

blott vissa sådana. Endast dessa sistnämnda kunna erhålla frikallelse

från värnpliktstjänstgöringen. Särskildt vill jag framhålla, att den, som

har hustru och barn att försörja, icke kan åberopa sig på S 16 utan

blott på § 17.

Lättnader för familjeförsörjare i allmänhet.

De lättnader, som § 17 medger familjeförsörjare i allmänhet, äro

uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring. Värnpliktig, som

visar, att den i § 27 föreskrifna första tjänstgöringens fullgörande skulle

bereda af hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter

eller olägenheter, kan vid inskrifningen erhålla ett års uppskof med

tjänstgöringen och få detta af inskrifningsnämnden förnyadt år efter

år. Dock skall tjänstgöringen taga sin början senast det år, han fyller

tjugufyra år. Yppas sådan anledning till uppskof, efter det den värnpliktige

inskrifvits och inskrifningsförrättningen redan afslutats, kan

äfven uppskof den värnpliktige medgifvas. I fråga om föreskrifven

repetitionsöfning kan jämväl uppskof med dess fullgörande beviljas,

hvarje gång till nästföljande år. Har den värnpliktige redan påbörjat

tjänstgöring och bär uppskofsanledningen, oberoende af den värnpliktige

själf, tillkommit under tjänstgöringen, kan han hemförlofvas från denna.

Uppskof med tjänstgöring eller eventuellt hemförlofning från densamma

äro således de enda lättnader, som enligt värnpliktslagen medgifvas

medellös värnpliktig, hvilkens försörjningsplikt afser hustru och

barn men icke i § 16 mom. 2 omförmäld anhörig.

De sakkunniga hafva icke föreslagit något ytterligare medgif- De sakkunvande

i detta afseende. Tvärtom hafva de sakkunniga anfört, att det nigas försIag''

kunde uppstå fråga, huruvida icke en begränsning borde göras med

anledning af de sakkunnigas förut omförmälda förslag, att eftergift i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Yttranden

öfver förslaget.

Departements
chefen.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 131.

tjänstgöringen borde ersättas med pekuniär! understöd, då värnpliktig

af den militära tjänstgöringen förhindrades att försörja hustru och barn.

Försörjningsåliggandet kunde nämligen antagas blifva år efter år mera

kräfvande för den värnpliktige på grund af familjens tillväxt, hvarigenom

äfven ett större pekuniärt understöd skulle erfordras, ju längre

den värnpliktige uppsköte tjänstgöringen; och därför borde värnpliktig,

som anförde nyssnämnda försörjnmgsfall såsom skäl för uppskof, ej

erhålla sådant. Då emellertid vid många tillfällen den ifrågavarande

värnpliktige torde vara hjälpt blott genom att kunna få förlägga tjänstgöringen

till ett annat år, och då det måste förutsättas såsom regel,

att han själf hade intresse af att snarast möjligt få tjänstgöringen

fullgjord, hafva de sakkunnige icke ansett sig böra föreslå den åsyftade

begränsningen.

Så har däremot skett i ett af de öfver förslaget inkomna yttrandena.

Chefen för första arméfördelningen har nämligen förmenat det vara för

sådan värnpliktig själf fördelaktigast att så snart som möjligt fullgöra

tjänstgöringen mot åtnjutande af familjeunderstöd och att lagstiftningen

därför bör beröfva honom möjligheten att erhålla uppskof.

Å andra sidan har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län

ifrågasatt en ökning af de lättnader, som lagen medgifver i värnpliktige

familjeförsörjares värnpliktsförhållanden. Nämnda myndighet har nämligen

ansett praktiska skäl tala för att äfven hos oss tillämpa den i vissa

främmande länder följda principen att årligen till tjänstgöring inkalla

blott ett visst maximiantal värnpliktiga, Därigenom skulle de svårigheter

bortfalla, som för närvarande lätt kunde uppstå, då man nödgades

anpassa befäl, kasernutrymme, utredning o. d. efter värnpliktskontingenternas

årligen växlande storlek. Genom ett sådant förfarande skulle

också utan vidare åtgärder en betydande del familjeförsörjare kunna beredas

väsentlig lindring i värnplikten.

Enligt min mening bör ingalunda någon inskränkning ske i de

möjligheter till lättnad i värnpliktsförhållandena, som nuvarande lagstiftning

erbjuder familjeförsörjare i allmänhet. Tvärtom torde böra

tillses, huruvida icke dessa möjligheter skulle kunna ökas.

Den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län angifna

utväg torde visserligen icke kunna användas utan föregående, ganska

genomgripande organisationsförändringar, men i främmande länder finnas

äfven andra möjligheter till lättnad i värnpliktiga familjeförsörjares

värnpliktsförhållanden. I Tyskland, Ryssland och Österrike-Ungern kunna

t. ex. familjeförsörjare erhålla förkortning i öfningstiden genom att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 131.

tilldelas någon kategori, som har lagstadgad kortare öfningstid; och i

Frankrike hafva familjeförsörjare förmånen att förläggas till tjänstgöringsort,

belägen i eller nära den värnpliktiges hemort. Därest de två nu

nämnda förmånerna beredas hos oss, komma de att hvad armén beträffar

så till vida sammanfalla, att den vapenföra värnpliktig, som tilldelades

infanteriet, därigenom skulle icke blott erhålla den kortaste tjänstgöringstid,

vår värnpliktslag medgifver, utan äfven få sin tjänstgöring

förlagd så nära hemorten, som det i vårt vidsträckta men glest befolkade

land är möjligt. Ty det är i allmänhet blott specialvapnens värnpliktige,

som måste vara beredda att tjänstgöra vid truppförband fjärran

från hemtrakten.

Det synes mig icke kunna möta några allvarsamma betänkligheter

att i värnpliktslagen införa ett stadgande, att familjeförsörjare vid armén

i allmänhet skall, om han så önskar, tilldelas infanteriet. Den stora

massan af härens värnpliktiga tilldelas ju i allt fall detta vapen, och enligt

hvad de sakkunniga upplyst har hittills i själfva verket icke behöft

användas något tvång för att fylla specialvapnens behof af värnpliktige.

Ett stadgande af nyss nämnda innehåll torde lämpligen böra införas

i § 19, som handlar om inskrifningsnämndens åligganden. Enligt

denna paragraf aligger sådan nämnd

»— — — — — — — — — _ — — — -— — — —----

e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,

tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen

och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första

rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen

bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision».

Jag föreslår, att efter ordet »hvarvid» inskjutes »iakttages, att»

samt att efter orden »anmält sig» inskjutes följande: »och att fotfolket

tilldelas sådana icke för flottan afsedda värnpliktiga,'' hvilka visa, att

tjänstgöringens fullgörande skulle bereda åt deras arbete beroende

nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter».

Därest detta förslag bifalles, kommer familjeförsörjare i allmänhet

att åtnjuta följande lättnader i sina värnpliktsförhållanden, nämligen:

i vissa fall uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring och under

alla omständigheter förmånen att, då han tillhör armén, fullgöra tjänstgöringen

vid ett truppslag, som har den kortaste tjänstgöringstiden, och

vid det truppförband, som icke är förlagdt fjärran från hans hemtrakt.

Lättnader för de i § 16 mom. 2 värnpliktslagen afsedda familjeförsörjare.

§ 16 mom. 2 värnpliktslagen stadgar, att uppskof med inskrifning Gällande

kan medgifvas '' bestämma,

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

ende arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös eller

vanför fader, farfader, morfader eller till änka eller ogift kvinna,

ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader eller

till fostermoder samt

ende arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra

faderlösa syskon;

dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

fosterföräldrar eller syskon äro för sitt uppehälle väsentligen beroende

af lians arbete.

Förefinnes dylik uppskofsanledning ännu vid inskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpliktige fyller tjugufyra år, frilcallas

lian enligt § 16 mom. 3 från värnpliktens fullgörande i beväringen

under fredstid.

Om redan vid inskrifningen föreligger laggiltigt skäl för tilllämpandet

af sagda eftergifter, hafva de värnpliktiga således enligt

redan gällande föreskrifter endast att till vederbörande inskrifningsnämnd

göra erforderlig framställning om uppskof med inskrifningen

och att sedermera, om förfall af ifrågavarande art alltjämt förefinnes,

upprepa framställningen vid följande förrättningar, då till slut, det år då

tjugufyra års ålder uppnås, frikallelse från tjänstgöringen utan vidare

erhålles.

Erfarenheten bar emellertid gifvit vid handen,, att de värnpliktiga

ej sällan försumma att vid inskrifningen göra nämnda framställning,

liksom det ock kan inträffa, att behofvet af eftergifterna gör sig gällande,

först efter det den värnpliktige är inskrifven, och då, antingen

innan han påbörjat någon tjänstgöring eller under det han fullgör sådan

eller ock slutligen under tiden mellan de olika tjänstgöringsomgångarna.

Har den värnpliktige icke påbörjat sin tjänstgöring, skulle man

ju kunna tänka sig ett upphäfvande af inskrifningen. Då sådant emellertid

icke ’ förekommer enligt vår värnpliktslag, nödsakas de i § 16

mom. 2 afsedda värnpliktiga att begagna sig af de redan omförmälda,

för alla familjeförsörjare gällande bestämmelserna i § 17 värnpliktslagen

om uppskof med och hemförlofning från tjänstgöring. Till slut kunna

dock de i § 16 mom. 2 afsedda värnpliktige äfven på denna väg erhålla

befrielse från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.

Sista momentet i § 17 värnpliktslagen lyder nämligen sålunda:

»5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.

2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den

värnpliktige erhöll uppskof eller liemförlofvades, gälle hvad i mom. 3

af samma § är stadgadt.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

De sakkunniga hafva ansett de i § 17 angifna möjligheter att erhålla

uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring icke behöfva

undergå någon förändring med hänsyn till familjeförsörjare i allmänhet

men däremot behöfva fullständigas beträffande sådana familjeförsörjare,

som afses i § 16 mom. 2 värnpliktslagen.

Vidare hafva de sakkunniga föreslagit en utvidgning af bestämmelserna

i § 16 mom. 2 värnpliktslagen.

Till gengäld hafva emellertid de sakkunniga förordat en skärpning

af de bestämmelser, som åsyfta kontroll af att den uppgifna anledningen

till uppskof eller hemförlofning verkligen föreligger.

Uppskof med eller hemförlofning: från tjänstgöring:.

•

I det förslag till värnpliktslag, som förelädes 1901 års Riksdag,

hade mom. 2, 3 och 4 i § 17 följande lydelse:

»mom. 2. Visar värnpliktig, efter det han blifvit inskrifven, sådan

anledning till uppskof, hvarom i mom. 1 är sagdt, må uppskof med i

§ 27 föreskrifven första tjänstgöring, hvarje gång för ett år, kunna, i

den ordning Konungen bestämmer, den värnpliktige medgifvas, dock

icke längre än att tjänstgöringen kommer att taga sin början under

det år, under hvilket den värnpliktige fyller tjugufyra år.

mom. 3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven

repetitionsöfning må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

mom. 4. Från redan påbörjad tjänstgöring må värnpliktig, för

hvilken inträdt sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2, hemförlofvas

i den ordning, Konungen bestämmer.

År slikt förfall för tjänstgöring för handen ännu det år, under

hvilket värnpliktig fyller tjugufyra år, äger han att, på framställning

hos behörig inskrifningsnämnd, frikallas från värnpliktens vidare fullgörande

i beväringen under fredstid.»

Uti skrifvelse den 2 juni 1901 (n:r 120) anförde emellertid Riksdagen

:

»Enligt nu gällande lag1) kan uppskof med tjänstgöring i allmänhet

meddelas endast af inskrifningsmyndighet d. v. s. inskrifningsnämnd

eller i de fall, då nämndens beslut blifva föremål för inskrifningsrevisionens

pröfning, af denna. Häraf följer, att, om anledning till

uppskof yppas efter inskrifningen, den värnpliktige i regel saknar utväg

att erhålla sådant.

*) Af år 1885 med däri sedermera gjorda ändringar, de flesta af år 1892.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.) 3

De sakkunnigas

förslag.

Proposition

till 1901 års

Riksdag.

Riksdagens

skrifvelse.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Ma;j:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Dock kan värnpliktig redan nu i vissa särskilda fall, nämligen då

uppskofsanledningen utgöres af ömmande familjeförhållanden af den

beskaffenhet, som i § 16 mom. 2 af värupliktslagen afses x), eller uppskofvet

gäller allenast den föreskrifna tjänstgöringen under andra tjänsteåret,

äfven efter inskrifningen undfå uppskof''), hvilket enligt värnpliktslagen

i dylika fall meddelas i den ordning, Konungen bestämmer. 1

gällande inskrifningsförordning äro ock härom meddelade bestämmelser,

enligt hvilka den värnpliktige för erhållande af uppskof i sådana fall

har att vända sig till inskrifningsområdesbefälhafvaren. Dock äger

denne icke i något fall medgifva uppskof med första årets tjänstgöring

längre än till nästföljande år, utan skall enligt värnpliktslagen värnpliktig,

som önskar/ förlängdt uppskof därmed, vare sig han förut erhållit

sådant i sammanhang med inskrifningen elley därefter af befälhafvare]!,

alltid därom göra framställning vid näst följande inskrifningsförrättning.

Inskrifniugsområdesbefälhafvare äger således nu endast

undantagsvis bevilja uppskof med tjänstgöring.

Häri är nu föreslagen den ändring, att redan inskrifven värnpliktig,

som därför visar laga skäl, skulle kunna för ett år i sänder erhålla

uppskof jämväl med sin första tjänstgöring ))i den ordning, Konungen

bestämmer». Då, enligt hvad nyss nämnts, sådana ärenden redan nu

till någon del handläggas af inskrifningsområdesbefälhafvarne, lärer med

nämnda stadgande vara afsedt, att frågor om meddelande af uppskof

med tjänstgöring för värnpliktig, efter det han undergått inskrifning,

hädanefter i regel skulle tillkomma dessa.

Riksdagen erkänner till fullo vikten däraf, att ifrågavarande bestämmelser

kompletteras och förtydligas i syfte, att värnpliktig, som däraf

är i verkligt behof, må kunna vare sig vid eller efter inskrifningen

erhålla uppskof med honom åliggande tjänstgöring. — — —---

— — — —. Däremot anser Riksdagen det icke vara ändamålsenligt

och lämpligt, att de göromål, som enligt gällande ordning tillkomma

inskrifningsmyndigheterna, i större utsträckning, än som nödvändiggöres

däraf, att desamma endast viss kortare tid af året fungera, undandragas

samma myndigheter och i stället uppdragas åt inskrift) ingsområdesbefälhafvarne.

De ärenden, som tillhöra inskrifningsnämndens eller inskrifningsrevisionens

handläggning, äro ofta nog — och så är helt visst ej

sällan förhållandet äfven med de nu ifrågavarande — af beskaffenhet

b Momentet innehöll i då gällande värnpliktslag hufvudsakligen samma bestämmelser

som nu.

2) Äfven då likväl endast, därest anledningen icke förelegat redan vid inskrifningsförrättningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

att fordra närmare kännedom om de värnpliktiges personliga förhållanden,

hvilken kännedom nämnden eller revisionen på grund af sin sammansättning

jämförelsevis lätt, men befälhafvaren mången gång icke

utan svårighet är i tillfälle att förskaffa sig, hvarjämte det icke heller

synes vara önskvärdt, att vederbörande regementschefer, hvilka enligt

det föreliggande förslaget jämväl skulle hafva att under vissa förhållanden

verkställa inskrifning af värnpliktige, mera än nödvändigt betungas

med för dem jämförelsevis främmande göromål, som kunna verka

hindrande för deras främsta och egentliga uppgift eller under deras

befäl stående truppers allsidiga militära utbildning.

Med hänsyn härtill har företagits en omarbetning af nu afhandlade

§ i hithörande delar i syfte att inskrifningsområdesbefälhafvarnes befattning

med ifrågavarande ärenden icke må utsträckas längre än hvad

för tillgodoseende af de värnpliktiges berättigade intressen i förevarande

afseende är nödvändigt.

Mom. 2 af denna § har enligt Kungl. Maj:ts förslag en affattning,

som skulle kunna föranleda därtill, att värnpliktig, hvilken efter inskrifningen

visar giltigt skäl till uppskof, kunde erhålla sådant äfven om

uppskofsanledningen uppkommit före inskrifningen och då kunnat styrkas.

Då sådant icke synes vara med god ordning öfverensstämmande, har

Riksdagen gifvit momentet en redaktion, däraf torde framgå, att uppskof

efter inskrifningen bör medgifvas endast i fall anledningen därtill uppstått

efter det inskrifningen ägt rum.

I fjärde momentet af förevarande § är stadgadt rörande värnpliktigs

rätt att i visst fall varda hemförlofvad från redan påbörjad tjänstgöring.

Sådant kan jämlikt gällande lag, äfvensom enligt förslaget,

äga rum endast i händelse sådant fall, som omförmäles i § 16 mom.

2 värnpliktslagen, föreligger. Då emellertid jämväl andra fall kunna

inträffa, då värnpliktigs hemförlofvande från påbörjad tjänstgöring med

fog kan ifrågasättas, t. ex. om en värnpliktig i anledning af dödsfall

förvärfvar eller eljest utan någon sin åtgärd själf måste öfvertaga skötseln

af en fastighet eller rörelse, beträffande hvilkens förvaltning han

icke under pågående tjänstgöring är i tillfälle att vidtaga lämpliga åtgärder,

har Riksdagen ansett ifrågavarande stadganden billigtvis böra

medelst en lämplig hänvisning till § 17 mom. 1 punkterna b) och c),

därunder det i § 16 mom. 2 afsedda fall är att hänföra, erhålla ett

något vidsträcktare tillämplighetsområde, än nu är förhållandet.

I anseende till den af Riksdagen beslutade förlängningen af de

värnpliktiges öfningstid torde jämväl vara nödigt, att bestämmelser

meddelas därom, huruvida och i hvad mån värnpliktig, som i enlighet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Nuvarande

lydelse af §

16 mom. 2,

3 och 4.

Luckor i de

nuvarande

lagbestämmelserna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

med ofvannämnda föreskrifter från påbörjad tjänstgöring hemförlofvas,

må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring äfvensom i hvilken ordning

honom åliggande återstående tjänstgöringsskyldighet bör fullgöras.

Med iakttagande af nu berörda förhållanden och med tillämpning

i öfrigt af hvad ofvan nämnts rörande önskvärdheten däraf, att inskrifningsområdesbefälhafvarnes

befattning med ärenden af ifrågavarande

art, såvidt möjligt, begränsas, har åt ifrågavarande moment gifvits en

ändrad affattning.»

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört erhöllo mom. 2, 3

och 4 i § 17 följande lydelse, som ännu kvarstår oförändrad:

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna

första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må

uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige

medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige,

där han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring,

att vid följande årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd

därom göra framställning.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen

bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens

början i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse

inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här

ofvan i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i

hvad mån sålunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort

nämnda tjänstgöring, äfvensom i hvilken ordning honom åliggande

återstående tjänstgöring skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige

på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses

af honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd

vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det

han hemförlofvats.

De nuvarande bestämmelserna uti förevarande tre moment lida

dock af en viss ofullständighet.

I fråga om första tjänstgöringen (tjänstgöringen i en följd) kan

den värnpliktige familjeförsörjaren väl enligt § 17 mom. 2 erhålla uppskof

efter inskrifningsförrättningen, därest anledningen till uppskofvet.

icke yppats redan vid denna, men han kan:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 131.

dels icke erhålla ett första uppskof, såframt anledningen härtill

yppats redan vid inskrifningsförrättningen, men han försummat att då

göra erforderlig framställning,

dels icke erhålla förnyadt uppskof med samma tjänstgöring utan

genom hänvändelse till inskrifningsnämuden.

Beträffande det förstnämnda fallet kan det alltså inträffa, att eu

värnpliktig, som har fullt giltigt skäl för uppskof, men af någon orsak

— t. ex. okunnighet, glömska, blyghet — icke vid inskrifningsförrättningen

anhåller härom, nödgas göra tjänst i trots af de olägenheter,

som däraf framkallas för honom och hans anhöriga. Och vidkommande

det sistnämnda fallet har den lagtolkning förekommit, att

samma anledning, som förelegat, då uppskof första gången beviljades,

fortfarande skall vara för handen de följande gångerna, medan det

naturligen lätt kan hända, att anledningen till det förnyade uppskofvet

är en helt annan. Likaledes kan denna inträffa, först sedan inskrifningsnämndens

arbeten för året afslutats, i hvilketjfsist nämnda fall det

icke skulle funnas någon myndighet alls, till hvilken den värnpliktige

kan hänvända sig.

Det kan emellertid äfven hända, att den här ifrågavarande värnpliktige

familjeförsörjaren af någon anledning, först sedan han redan

påbörjat tjänstgöringen, gör framställning om att komma i åtnjutande

af befrielse från densamma, hvilket då skulle komma att ske i form

af hemförlofning från tjänstgöring. Äfven här förekommer emellertid eu

liknande inskränkning som den, hvilken förut anförts beträffande uppskof

med första tjänstgöringen. Enligt § 17 mom. 4 kan nämligen

familjeförsörjaren icke blifva hemförlofvad, därest hans försörjningsåliggande

var förhanden redan vid tjänstgöringens början, det må i

öfrigt hafva förelegat redan vid inskrifningsförrättningen eller tillkommit

därefter.

I fråga om afhjälpandet af de nu påpekade bristerna hafva de De »akkunsakkunniga

anfört, att det utan någon särskild utläggning torde vara un^ruternfa

klart, att de värnpliktiga icke borde uti ifrågavarande hänseenden göras aflöpande,

beroende af de blott under några få veckor om året pågående inskrifningsförrättnin

garna utan i stället kunna få göra sina andraganden

hos eu hela året fungerande myndighet. Visserligen hade Riksdagen

framhållit den principen, att flertalet af ofvan åsyftade frågor i regel

borde afgöras af inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision, och de

sakkunniga ville icke heller föreslå ett generellt frångående af densamma.

För de här ifrågavarande ömmande fallen åter, d. v. s. då det

gällde möjligheten för ofvannämnda söner, sonsöner, dottersöner, fostersöner

eller bröder att fullgöra vederbörligt försörjningsåliggande, hade

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts Nåd. ''Proposition Nr 131.

de sakkunniga funnit, att undantag från regeln borde göras, och att

alltså nämndens och revisionens här åsyftade befogenhet borde under

de tider, då dessa myndigheter ej vore sammankallade, få utöfvas af

annan myndighet. Beträffande denna sistnämnda myndighet talade

mycket, och särskilt önskvärdheten af likformig behandling utaf do

förekommande målen, för att denna vore en och samma, vare sig det

vore fråga om uppskof med tjänstgöring eller om hemförlofning. Nu

gällande bestämmelser uppdelade emellertid ärendenas handläggning så,

att framställningar rörande uppskof afgjordes utaf inskrifnings- eller

sjörullföringsområdesbefälhafvaren, medan frågor om hemförlofning behandlas

af vederbörande truppförbandschef (beväringsbelälhafvare), och

härutinnan ansåge sig de sakkunniga icke böra föreslå någon ändring.

Den för inskrifnings- och sjörullföringsområdesbefälhafvare sålunda

föreslagna befogenheten finge naturligtvis icke så begagnas, att nämnde

befälhafvare till pröfning upptoge fall, hvilka förut varit föremål för

behandling af inskrifningsnämnden eller inskrifningsrevisionen, något

som för öfrigt äfven torde framgå af värnpliktslagen §§ 20 och 23,

enligt hvilka besvär öfver inskrifningsnämnds beslut skola anföras hos

inskrifningsrevisionen, medan i revisionens beslut ändring icke må sökas.

De sakkunniga hafva därför föreslagit följande tillägg till § 17

värnpliktslagen:

nu gällande lydelse:

1. Uppskof till nästföljande år

med den i § 27 föreskrifna första

tjänstgöring kan vid inskrifningen

medgifvas:

a) å sjömanshus — — — —

— — — — inställa sig;

b) värnpliktig — — — — —

— — — — frånvarande; samt

c) värnpliktig, som visar annat

giltigt skäl för uppskofs beviljande,

såsom att tjänstgöringens fullgörande

skulle medföra afsevärdt afbräck

i fortskriden lärokurs eller

eljest bereda honom eller af hans

arbete beroende nära anhöriga väsentliga

svårigheter eller olägenheter.

föreslagen lydelse:

1. Uppskof till nästföljande år

med den i § 27 föreskrifna första

tjänstgöring kan vid inskrifningen

medgifvas:

a) å sjömanshus — — — —

— — — — inställa sig;

b) värnpliktig — — — — —

— — — — frånvarande, samt

c) värnpliktig, som visar annat

giltigt skäl för uppskofs beviljande

såsom att tjänstgöringens fullgörande

skulle medföra afsevärdt afbräck

i fortskriden lärokurs eller

eljest bereda honom eller af hans

arbete beroende nära anhöriga väsentliga

svårigheter eller olägenheter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

23

2. Yppas för inskrifven värnpliktig,

efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledning

till uppskof med den i § 27 föreskrifna

första tjenstgöring, hvarom i

mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof

med nämnda tjänstgöring till

nästföljande år den värnpliktige medgifvas

i den ordning, Konungen bestämmer;

åliggande den värnpliktige,- där han önskar ytterligare uppskof

med samma tjenstgöring, att vid följande

årets inskrifningsförrättning

hos vederbörande inskrifningsnämnd

derom göra framställning.

4. Från redan påbörjad tjenstgöring

må i den ordning Konungen

bestämmer hemförlof vas värnpliktig,

för hvilken efter tjenstgöringens

början i anledning af dödsfall eller

annan af honom oberoende händelse

inti''ädt förhållande, på grund havraf

han är att likställa med här ofvan

i moln. 1 b) eller c) omförmäld

värnpliktig. Huruvida och i hvad

mån sålunda hemförlofvad värn
-

Har värnpliktig, som omförmäles

i § 16 mom. 2, underlåtit att vid

inskrifningen göra framställning om

nu nämndt uppskof, må ändock sådant

den värnpliktige medgifvas i

den ordning, Konungen bestämmer.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig,

efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledningtill

uppskof med den i § 27 föreskrifua

första tjänstgöring, hvarom i

mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof

med nämnda tjänstgöring till

nästföljande år den värnpliktige medgifvas

i den ordning, Konungen bestämmer;

åliggande den värnpliktige,

där han önskar ytterligare uppskof

med samma tjänstgöring, att vid följande

årets inskrifningsförrättning

hos vederbörande inskrifningsnämnd

därom göra framställning. Har annat

förfall än det, som tidigare föranledt

uppskof med första tjänstgöringen,

yppats så sent, att framställning

icke kunnat göras hos inskrifningsnämnden,

må förnyadt uppskof

medgifvas i den ordning, Konungen

bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring

må i den ordning Konungen

bestämmer hemförlofvas värnpliktig,

för hvilken efter tjänstgöringens

början i anledning af dödsfall eller

annan af honom oberoende händelse

inträdt förhållande, på grund hvaraf

han är att likställa med här ofvan

i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig.

I samma ordning må från

påbörjad första tjänstgöring hem
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

pliktig må anses hafva fullgjort

nämnda tjenstgöring, äfvensom i

hvilken ordning honom åliggande

återstående tjenstgöring skall fullgöras,

derom förordnar Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu

blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige

på grund deraf uppskof med

den tjenstgöring, som icke anses af

honom fullgjord, göre derom framställning

hos vederbörande inskrifningsnämnd

vid den inskrifningsförrättning,

som infaller näst efter det

han hemförlofvats.

förlofvas värnpliktig, som omförmäles

i § 16 mom. 2, äfven om anledning till

uppskof med tjänstgöringen förefunnits

redan före dennas början, men den

värnpliktige underlåtit att göra framställning

om sådant uppskof. Huruvida

och i hvad mån sålunda hemförlofvad

värnpliktig må anses hafva

fullgjort påbörjad tjänstgöring, äfvensom

i hvilken ordning honom

åliggande återstående tjänstgöring

skall fullgöras, därom förordnar

Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu

blifvit sagdt, och önskar den värn.

pliktige på grund däraf uppskof med

den tjänstgöring, som icke anses af

honom fullgjord, göre därom framställning

hos vederbörande inskrifningsnämnd

vid den inskrifningsförrättning,

som infaller näst efter det

han hemförlofvats. Har annat förfall

än det, som tidigare föranledt

hemförlofning, yppats så sent, att

framställning icke kunnat göras hos

inskrifning snämnden, må uppskof

medgifvas i den ordning Konungen

bestämmer.

För att värnpliktig skall kunna hemförlofvas oaktadt uppskofsanledningen

förelegat innan tjänstgöringens början, hafva de sakkunniga

dock ansett böra stadgas det villkor, att ansökan om hemförlofning

göres inom sex veckor från tjänstgöringens början, men detta villkor

skulle icke införas i värnpliktslagen utan i inskrifningsförordningen.

Slutligen hafva de sakkunnige framhållit, att de värnpliktigas försummelse

att vid inskrifningsförrättningen göra framställning om önskade

eftergifter med afseende å inskrifning eller tjänstgöring mången

gång torde hafva sin orsak i okunnighet om gällande bestämmelser.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 131.

25

För att i möjligaste mån undanröja denna olägenhet borde nödig upplysning

meddelas de värnpliktiga före inskrifning en. Ett blott tillkännagifvande

vid inskrifningsförrättningen — hvarom för öfrigt föreskrift

saknas i inskrifningsförordningen § 22, hvilken innehåller bestämmelser

om de meddelanden, som vid detta tillfälle skola göras de värnpliktiga

— vore härvid icke tillfyllest, helst i många fall de värnpliktigas framställningar

måste stödjas med på förhand anskaffade intyg. Af denna

anledning borde redan i kallelsen till inskrifning intagas dels erinran

om att, därest värnpliktig önskar uppskof med inskrifning eller tjänstgöring,

framställning därom skall göras vid inskrifningsförrättningen, och

dels en kortfattad underrättelse om de förhållanden, som kunna föranleda

till sådant uppskof, samt om sättet för styrkande af berörda förhållanden.

Föreskrift härom syntes böra införas i inskrifningsförordningen

§ IG mom. 1.

Såsom jag förut nämnt hafva de sakkunniga ansett, att den af

dem föreslagna ökningen i möjligheterna att erhålla uppskof med och

hemförlofning från tjänstgöring icke borde tillgodokomma andra än

de i § 16 mom. 2 afsedda familjeförsörjarna. En af de sakkunniga,

kaptenen H. Hjalmarsson, har emellertid i detta afseende reserverat sig.

Han har ansett, att en utsträckning af den militära myndighetens befogenhet

att bevilja uppskof icke bort stanna på halfva vägen utan

bort omfatta alla i lagen upptagna förfall och ej blott dem, som åsyftas

i § IG mom. 2. De betänkligheter, som Riksdagen år 1901 lade i

dagen rörande denna fråga, skulle enligt hans mening kunna undanröjas

genom att påvisa verkningarna af de nuvarande restriktionerna.

Cheferna för första och tredje arméfördelningarna, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Uppsala och Jämtlands län, generalintendenten,

militärbefälhafvaren på Gottland, marinförvaltningen och chefen för

kustartilleriet hafva förklarat sig dela Hjalmarssons uppfattning beträffande

lämpligheten af vidgad rätt för militärmyndigheterna att medgifva

uppskof och hemförlofning.

Men å andra sidan har i en del af de inkomna yttrandena äfven

kommit till synes en alldeles motsatt uppfattning.

Chefen för Västgöta regemente har sålunda varnat för att inskränka

inskrifningsnämndens befogenhet och sekundchefen för Svea lifgarde

har ansett, att alla frågor rörande lindringar i värnplikten böra aflyftas

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.) 4

Reservation

af en utaf de

sakkunniga.

Yttranden

öfver de sakkunnigas

förslag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kring1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

från militärmyndigheterna, som sakna medel att effektivt kontrollera

riktigheten af förekommande uppgifter.

Chefen för generalstaben har funnit det vara en bestämd olägenhet

att ej i största möjliga utsträckning låta inskrifningsnämnden afgöra

sådana frågor, ty den har genom sin sammansättning betydligt större

förutsättningar än militärbefälet att kunna pröfva behofvet. Särskildt

skulle den föreslagna utvidgade rätten till hemförlofning kunna med

dåvarande bestämmelser om fullgörande af återstående tjänstgöring

kunna verka så, att utbildningstiden i många fall förkortas och utbildningen

därmed försämras. Chefen för generalstaben har därför

icke ansett sig kunna tillstyrka de af de sakkunniga föreslagna ändringarna

af § 17 uti vidare mån, än att till mom. 2 må fogas ett förklarande

tillägg att om annat förfall än det som tidigare föranledt uppskof

med första tjänstgöringen, yppats så sent, att framställning icke

kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må förnyadt uppskof medgifvas i

den ordning Konungen bestämmer. Därjämte har det af de sakkunniga

föreslagna tillägget till § 16 mom. 1 inskrifningsförordningen synts

chefen för generalstaben vara en lämplig väg att bibringa de värnpliktiga,

ökad upplysning om gällande författningar.

Öfverståthållarämbetet har anfört, att de sakkunnigas förslag i

fråga om utvidgad rätt för militärmyndigheterna att bevilja uppskof tillkommit

därför, att det inträffat, att den värnpliktige många gånger

visat sig icke hafva haft förstånd att inför nämnden framställa en uppskofsbegäran,

som, därest den framställts, uppenbarligen skulle blifvit

bifallen, och med hänsyn därtill, att han, enligt nu gällande lag, vore

beröfvad hvarje möjlighet att sedermera få sin uppskofsbegäran bifallen.

Genom den utväg att afhjälpa detta, som de sakkunnige nu

anvisat, hade det emellertid öfverlämnats åt den värnpliktige att själf

afgöra, hvilken myndighet han skall vända sig till, och han komme

naturligtvis att gå till den, hos hvilken han trodde sig hafva den största

utsikten att få sin framställning bifallen. Härtill komme, att besvären

öfver inskrifningsnämndernas och befälliafvarnes beslut ginge till olika

myndigheter, besluten af de förra till inskrifningsrevisionerna, som vore

sista instans, och befälhafvarnas slutligen till Kungl. Maj:t. Det önskvärda

vore tydligen, att framställningar af ifrågavarande art i regel

skulle anföras hos inskrifningsnämnden, som måste anses äga de bästa

förutsättningarna för att bedöma det berättigade i framställningen, och

att do finge göras hos befälhafvarne endast därest giltiga skäl anfördes

för försummelsen att framställa begäran hos nämnden. Då man emeller
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

tid såsom dylikt giltigt skäl måste erkänna jämväl okunnighet om lagen,

torde löga vara att vinna med en förändring af den ifrågavarande bestämmelsen

i antydd riktning. Då öfverståthållarämbetet ansåge sig

kunna förorda de sakkunnigas förslag, oaktadt berörda missförhållande

därigenom uppstode, berodde detta därpå, att här endast vore fråga

om uppskof och att hvarje förnyad uppskofsbegäran alltid skall pröfvas

af inskrifningsnämnden. Pröfvade nämnden ansökningen, såsom den

borde, i sak, oafsedt hvilken myndighet förut afgjort den första ansökningen,

så löpte man genom den nya bestämmelsen ingen annan fara

än att för ett år blefve bifallen en uppskofsbegäran, som, om inskrifningsnämnden

med sin personalkännedom fått pröfva densamma, skulle

blifvit lämnad utan bifall. Genom de nu föreslagna ändringarna i värnpliktslagen

komme de fall att betydligt ökas, då framställningar om

uppskof skola pröfvas »i den ordning Konungen bestämmer». I de

fall, då bestämmelse härom förut funnits, hade Ivungl. Maj:t, då klagan

förts öfver beslut, som fattats af den myndighet, åt hvilken Kungl.

Maj:t öfverlämnat pröfningen af dylik fråga, eller då framställning

gjorts hos Kungl. Maj:t direkt i sådant ämne, ansett sig böra till pröfning

upptaga besvären eller framställningen. Det vore uppenbart, att,

därest de nu framlagda förslagen blefve lag, dylika besvär och framställningar

komme att i afsevärd mån ökas. Såväl med hänsyn härtill

som med afseende därå, att det uti ärenden af förevarande slag uteslutande

vore fråga om tillämpning af en lagbestämmelse, syntes det

böra tagas under öfvervägande, huruvida icke genom ändring i lagen

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt pröfning af samtliga nu omförmälda besvär

öfver vederbörande befälhafvares beslut borde öfverlämnas till

regeringsrätten. Hvad beträffade de uti förevarande ämne gjorda framställningar,

som icke vore att anse som besvär, torde följden af en

dylik bestämmelse i fråga om besvären blifva, att regeringsrättens yttrande

skulle komma att inhämtas öfver dessa framställningar, i den mån

de ansåges böra komma under bedömande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län slutligen har

ansett de sakkunniges förslag i fråga om utsträckt rätt för militärmyndigheterna

att bevilja uppskof vara ägnadt att ingifva betänkligheter,

särskildt i betraktande af hvad Riksdagen anfört i skrifvelsen

den 2 juni 1901 (nr 120); och möjligen skulle det för att råda bot

på de nuvarande missförhållandena vara tillräckligt med det af de

sakkunniga föreslagna tillägget till § IG mom. 1 inskrifningsförordningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 131.

Departements
chefen.

När det gäller att yttra sig om livad de sakkunniga föreslagit

i fråga om uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, synes

det mig angeläget att skilja mellan

dels det fall då uppskofsanledningen förelegat redan vid inskrifningsförrättningen;
dels

det fall då uppskofsanledningen tillkommit först efter inskrifningsförrättningens

slut.

Föreligger uppskofsanledningen redan vid inskrifning sföi rä aning en,

är det naturligtvis öfverensstämmande med god ordning att uppskof

äfven då begäres. Det synes mig synnerligen lämpligt att en erinran härom

intages i kallelsen till inskrifningsförrättningen. Underlåter emellertid

den värnpliktige att vid inskrifningsförrättningen begära det

uppskof, hvaraf han redan då är i behof, så har lian enligt nu gällande

lag försuttit möjligheten att af samma anledning erhålla uppskof

eller hemförlofning.

De sakkunniga hafva nu föreslagit införandet af en sådan möjlighet,

så vidt angår de i § IG mom. 2 värnpliktslagen omförmälda familjeförsörjare,

och att militärmyndigheterna skulle vara de, som realiserade

möjligheten.

De sakkunnigas förslag i dessa delar synes mig vara ett försök

till återupptagande af den i propositionen till 1901 års Riksdag uppställda

principen, att de värnpliktiges tjänstgöringsangelägenheter böra

helt ordnas af militärmyndigheterna. 1901 års Riksdag har emellertid

uttalat sig emot denna princips införande i vår lagstiftning, och jag instämmer

till fullo i detta Riksdagens uttalande, som alltjämt äger full

giltighet.

För öfrigt kan jag icke heller såsom de sakkunniga finna det vara

lämpligt, att hvarje i § 16 mom. 2 värnpliktslagen afsedd familjeförsörjare,

som vid inskrifningsförrättningen underlåtit anmäla befintlig

uppskofsanledning, skall hafva möjlighet att göra detta sedermera. Den,

som af en eller annan anledning afsiktligt underlåtit detta, torde böra

skylla sig själf, och icke ens okunnighet och glömska behöfva alltid väcka

medlidande. Men det finnes å andra sidan mycket ömmande sådana

fall. I början af föregående år inkom sålunda till Kungl. Maj:t en

framställning om befrielse från tjänstgöring i fredstid för en värnpliktig,

som utgjorde det ekonomiska stödet för orkeslösa föräldrar

och 12 syskon. Fadern var dessutom sjuklig och intet af syskonen

var arbetsfört.

För dylika och liknande fall måste finnas något sätt att jämka på

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 131.

lagens bestämmelser, men detta sätt synes mig böra vara detsamma

som eljest, då lagen uppställer en regel, från hvilken undantag bör

medges, utan att dock dessa undantag kunna på förhand uttömmande

anges: dispensrätt för Kungl. Maj:t. Då anmälningen af det redan vid

inskrifningsförrättningen förefintliga uppskofsskälet kan tänkas ske

antingen under tiden emellan nämnda förrättning och tjänstgöringens

början eller efter tjänstgöringens början, bör dispensrätten uppenbarligen

omfatta såväl uppskof med tjänstgöringen som hemförlofning från

densamma.

Jag anser därför, att till § 17 bör fogas ett nytt moment al följande

lydelse: »Har för värnpliktig vid inskrifningen förelegat sådant förhållande,

som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han af glömska,

okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskof med

tjänstgöringen, äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter

pröfning i hvarje särskildt fall meddela uppskof med eller hemförlofning

från tjänstgöring.»

Har uppskofsanledningen åter tillkommit först efter inskrifningsfförrättning

ens slut, så finnes enligt gällande värnpliktslag alltid tillfälle

att göra uppskofsanledningen gällande, vare sig den tillkommit före

eller efter tjänstgöringens början, och alltid är det då militärmyndighet,

som meddelar respektive uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöringen.

Hemförlofning kan emellertid ej beviljas, därest uppskofsanledningen

förelegat redan före tjänstgöringens början. Jag vill ej förneka,

att vissa skäl tala för en sådan ordning. De sakkunniga hafva

emellertid föreslagit, att äfven efter första tjänstgöringens början skulle

få åberopas en redan dessförinnan förefintlig uppskofsanledning af beskaffenhet

som i § 16 mom. 2 omförmäles. Bestämmelse härom skulle

införas i § 17 mom. 4 värnpliktslagen. Ansökan om hemförlofning på

grund af en redan innan tjänstgöringens början förefintlig anledning

skulle dock icke kunna bifallas, om den gjordes senare än sex veckor

från tjänstgöringens början, men denna bestämmelse skulle enligt de

sakkunniges mening icke införas i värnpliktslagen utan i inskrifningsförordningen

§ 107.

Hvad de sakkunnige sålunda föreslagit skulle kunna för en familjeförsörjare

medföra den fördelen, att han, innan han definitivt bestämmer

sig för uppskof, får tillfälle försöka, i hvad män tjänstgöringen kan

låta förena sig med försörjningsskyldigheten. Jag anser mig därför

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

De sakkunnig

gas förelag.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, dock att dels uppskofsanledning,

hvarom nu är fråga, bör kunna föranleda hemförlofning lika väl från

repetitionsöfning som från första tjänstgöring, i likhet med hvad fallet

för närvarande är i fråga om uppskofsanledning, som uppkommit efter

tjänstgöringens början, dels och tiden för ingifvande af ansökan om

hemförlofning bör sättas till trettio dagar. Tillika synes mig den bestämmelse,

hvilken ifrågasatts till införande i inskrifningsförordningen,

böra inarbetas i värn plikt slagen.

Efter första punkten i mom. 4 af § 17 denna lag torde därför

böra införas följande bestämmelse: »I samma ordning må från redan

påbörjad tjänstgöring hemförlofvas värnpliktig, med afseende å hvilken

föreligger sådant förhållande, som i § 16 mom. 2 sägs, äfven om detsamma

förefunnits före tjänstgöringens början, dock under förutsättning

att förhållandet inträdt, efter det inskrifningsförrättningen afslutats,

och att ansökning om hemförlofning gjorts inom trettio dagar från

tjänstgöringens början».

De sakkunniga hafva föreslagit särskilda stadganden för att möjliggöra

för värnpliktig, som af militärmyndigheterna redan en gång erhållit

uppskof eller hemförlofning, att erhålla förnyadt uppskof eller

förnyad hemförlofning på grund af en efteråt tillkommen ny anledning.

Visserligen kan jag icke finna annat, än att redan den nuvarande

lydelsen af värnpliktslagen medger en sådan möjlighet; och det skulle

ju i själfva verket vara mycket obilligt, om t. ex. en artilleriet tilldelad

värnpliktig, som första hösten efter inskrifningen erhållit uppskof

af den anledning att han öfvertagit hemmansbruk, icke skulle kunna

påföljande höst erhålla ett andra uppskof af den anledning, att han

just då till följd af inträffad olyckshändelse måst öfvertaga försörjningen

af sin dittills arbetsföra moder. Men då nu faktiskt den lagtolkning

gjort sig gällande, att sådant enligt nuvarande bestämmelser icke skulle

kunna ske, har jag intet att erinra mot ett tillägg i den af de sakkunniga

föreslagna riktning. En sådan tilläggsbestämmelse torde kräfva en omredigering

af nuvarande bestämmelserna i mom. 2 och i andra punkten

af mom. 4.

Utvidgning af bestämmelserna i § 16 mom. 2 värnpliktslagen.

De sakkunnigas förslag till utvidgning
De

sakkunniga hafva föreslagit, att nuvarande § 16 mom. 2 skall

bibehållas i sitt nuvarande skick men att till lagrummet skall göras

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

ett tillägg, så att icke blott såsom nu uppskof medgifves ende arbetsföre

sonen, sonsonen, fostersonen eller brodern utan öfverhufvudtaget

den af sönerna etc., som verkligen fullgör försörjningsskyldigheten under

villkor dock att han

a) är den ende af dem, som äger förmåga därtill och

b) sammanbor med den eller dem, han försörjer.

Såsom motivering härtill hafva de sakkunniga anfört följande:

Lagstadgad försörjningsplikt ålåge jämlikt fattigvårdsförordningen

samtliga söner gentemot i behof af dylik hjälp varande föräldrar, och

likaledes torde man få anse, att moralisk försörjningsskyldighet i lika mån

tillkomme samtliga sonsöner, dottersöner, fostersöner eller bröder gentemot

respektive far- eller morföräldrar, fosterföräldrar eller syskon.

Det hade emellertid synts de sakkunniga, som om värnpliktslagens

bestämmelser genom begränsningen till »ende arbetsföre» sonen etc.

fått en mindre räckvidd, än den måhända ursprungligen afsedda. Det

kunde ju nämligen mycket lätt hända, att de ofvannämnda föräldrarna

etc. visserligen hade en eller flera arbetsföra söner etc., förutom den,

som skulle fullgöra sin värnpliktstjänstgöring, men att de vore för sitt

uppehälle uteslutande beroende af den senare, enär de förras vistelseort

vore okänd — de kunde t. ex. hafva emigrerat eller gått till sjöss —

eller enär dessa själfva befunne sig i små omständigheter och hade egen

familj att draga försorg om, m. in. d. Under sådana omständigheter

inträffade för föräldrarna etc. faktiskt samma förhållande, som om den

ifrågavarande värnpliktige vore den ende arbetsföre sonen etc., och för

sonen etc. uppstode kollision mellan värnplikt och försörjningsplikt.

Med hänsyn därför till dels lagstadgandet om försörjningsplikten,

dels de nu anförda förhållandena torde konsekvensen bjuda, att här

ifrågavarande eftergift gjordes gällande ej blott för den ende arbetsföre

sonen, sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern, utan öfver

hufvud taget för den af sönerna etc., som verkligen fullgjorde försörjningsåliggandet

och som vore den ende af alla de försörjningsskyldiga,

hvilken därtill ägde förmåga. Att en sådan utvidgning af här ifrågavarande

eftergift lätt kunde locka till missbruk insåges till fullo, men

då missbruken i det väsentligaste torde kunna förhindras, ansåge de

sakkunniga sig böra föreslå den angifna utsträckningen af lagens bestämmelser.

För denna utsträckning ville dock de sakkunniga uppställa det

villkor, att den värnpliktige skulle sammanbo med dem han försörjde.

De sakkunniga hade nämligen kommit till den öfvertygelsen, att de

Motiveringen

till de sakkunnigas

förslag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Yttranden

öfver de sak

kunnigas

förslag.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

fall, då en värnpliktig i här åsyftad lefnadsålder (21—2.4 år) på mera

verksamt och stadigvarande sätt bidroge till de anhörigas uppehälle

utan att hafva gemensam bostad med dem, vore synnerligen få. Visserligen

kunde fall förekomma, då en son, som icke sammanbodde med

sina föräldrar, dock väsentligen bidroge till deras uppehälle, och då

borde han äfven enligt lagens grundtanke erhålla uppskof för att sedermera

frikallas från fredstjänstgöringen. Men om tillämpningen af

denna grundsats skulle leda till omfattande missbruk, genom hvilka

en mängd värnpliktiga otillbörligen undandroge sig tjänstgöring, borde

onekligen en kontrollerande restriktion införas. Beträffande den »ende

arbetsföre sonen» etc. vore den här föreslagna kontrollen måhända

mindre nödvändig, då dessa fall vore så pass få, att ett missbruk ej

rätt gärna kunde'' leda därhän, att ett afsevärdt antal värnpliktiga frikallades

utan att vara sina anhörigas ekonomiska stöd. . Men då nu,

genom paragrafens af de sakkunniga föreslagna utvidgning, de flesta

värnpliktiga söner till orkeslösa, fattiga föräldrar kunde tänkas begagna

sig af dessa bestämmelser för att vinna frikallelse, blefve den föreslagna

restriktionen nödvändig. Väl kunde äfven här fall inträffa, då en son,

som vore sina föräldrars stöd, härigenom tvingades att mot lagens

mening fullgöra den militära tjänstgöringen, men mot dessa få fall

kunde då sättas de säkerligen många fall, då en värnpliktig utan denna

kontroll skulle olagligen undandraga sig fullgörandet af sin medborgarplikt.

I fråga om den nytillkommande grupp af värnpliktiga, som enligt

förslaget skulle erhålla uppskof med inskrifning och eventuellt .frikallelse,

funne de sakkunniga villkoret alltså oundgängligen nödvändigt, därest

man ville hafva någorlunda visshet om, att de föreslagna bestämmelserna

blefve tillämpade endast i behöriga fall.

Chefen för första och tredje arméfördelningarna, militärbefälhafvaren

■ på Gottland och chefen för kustartilleriet hafva ansett stadgandet om

uppskof med inskrifning böra ur lagen uteslutas. De hafva ansett alla

värnpliktiga böra vid lagstadgad ålder inskrifvas och därefter rullföras,

både för att staten må erhålla nödig kontroll öfver de värnpliktige

och för att spara dessa vidare inställelsebesvär, ty ansökan om uppskof

med tjänstgöring på grund af familjeskäl kan sedermera göras skriftligen.

Chefen för generalstaben har afstyrkt den föreslagna utvidgningen

af innehållet i § 16 mom. 2 samt anfört, att vårt försvar oundgängligen

har behof af så många utbildade män som möjligt och att vi ej

i vårt land såsom i de stora staterna kunna gifva lättnader åt en hel

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

■Kungl. Mcij:ts Nåd. "Proposition Nr 131.

del kategorier i fall, där förhållandena för visso kunna vara synnerligen

ömmande, men hvilkas beaktande å andra sidan medföra allt större

anspråk på lättnader och allt för stort spelrum åt försök att undandraga

sig värnplikten.

Kungl. Majrts befallningshafvande i Gäfleborgs län och Blekinge

län hafva funnit det riktigt, att uppskof med inskrifningen medgifves

i § IG mom. 2 afsedd värnpliktig, som faktiskt är den, som fullgör

försörjningsskyldigheten, men ansett det icke böra uppställas det af de

sakkunniga jämväl föreslagna villkoret, att nämnde värnpliktige tillika

skall vara den ende, som är i stånd att lämna nödigt försörjningsbidrag;

och hafva nämnda myndigheter hänvisat till det fall, att en värnpliktig

försörjer sin moder och har en utomlands bosatt broder, hvilken visserligen

är i goda ekonomiska omständigheter men dock helt och hållet

underlåter att bidraga till moderns försörjning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län och Gäfleborgs län

hafva anmärkt, att den värnpliktige stundom har svårt att bevisa sig

vara den ende, som är i stånd att fullgöra försörjningsskyldigheten,

t. ex. när öfriga forsörjningsskyldige vistas utrikes, och att han alldeles

icke kan det, när öfriga försörjningsskyldiga vistas å okänd ort.

Kungl. Majrts befallningshafvande i Gäfleborgs län, Göteborgs och

Bohus län och Jönköpings län äfvensom marinförvaltningen hafva afstyra

det af de sakkunniga uppställda villkoret om sammanboende,

enär en värnpliktig på grund af sitt arbete kan vara nödsakad att bo

annorstädes än sina anhöriga men likväl underhåller dem. Först nämnda

myndighet har såsom exempel anfört ett handelsbiträde, som i följd

af sin anställning nödgas bo hos sin principal, och här tillika påvisat,

att det föreslagna villkoret om sammanboende erbjuder föga trygghet

mot missbruk, då det icke föreskrifvits en viss varaktighet i sammanboendet

och det torde vara jämförelsevis lätt för den värnpliktige att

någon kort tid strax innan inskrifningsförrättningen sammanflytta med

sina anhöriga.

Mellan en värnpliktig, som erhållit uppskof med inskrifningen, och Departementsen

värnpliktig, som inskrifvits men erhållit uppskof med tjänstgöringen, cheten''

förefinnes, innan de fyllt 24 år, den skillnaden, att den förre men icke

den senare är befriad från mönstringsskyldigheten och från inkallelse

till krigstjänstgöring. Detta räknas utan tvifvel af den värnpliktige

familjeförsörjaren såsom betydande fördelar, för hvilkas åtnjutande han

gärna underkastar sig förnyad inställelse inför inskrifningsnämnden;

och den, som icke kan inkallas till krigstj än stgöring, bör tydligen icke

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 96 käft. (Nr 131.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131,

införas i det militära rullföringsväsendet. De skäl, som anförts för att

helt och hållet borttaga uppskof med inskrifning, torde således icke

vara synnerligen bärande.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att med bestämmelserna

i § 16 mom. 2 ursprungligen afsetts att medgifva uppskof med inskrifningen

åt den, som faktiskt utgör det ekonomiska stödet för de i lagrummet

uppräknade anhöriga. Detta framgår af Riksdagens skrifvelse

den 2 juni 1901 (nr 120). Lagrummet har emellertid fått en affattning,

som icke täcker nämnda afsikt: om en ålderstigen moder har två

söner, af hvilka den ene har egen familj, under det att den andre utgör

det ekonomiska stödet för modren, så kan icke den sist nämnde erhålla

uppskof med inskrifningen. Det synes mig icke kunna möta några

allvarliga betänkligheter att utsträcka nyss nämnda förmån, på sätt de

sakkunniga föreslagit, till att gälla den, som faktiskt fullgör försörjningsskyldigheten.

De" sakkunniga hafva icke särskildt motiverat, hvarför de tillfogat

villkoret om utredning angående öfriga försörjningsskyldiges ekonomiska

oförmåga. Det torde måhända kunna antagas, att detta skett för

att erhålla visshet om, att den värnpliktige nödgats åtaga sig försörjningsskyldigheten

och icke gjort detta frivilligt för att undslippa värnplikten.

Ur denna synpunkt synes mig i allt fall villkoret hafva ett

visst berättigande, äfven om det icke kan bibehållas i den af de sakkunniga

föreslagna form. Såsom redan vissa myndigheter anfört,

medför en sådan utredning nämligen alltför stora svårigheter för den

värnpliktige, när öfriga försörjningsskyldige vistas i utlandet, och kan

då stundom vara omöjlig att åvägabringa. Men det skulle måhända

vara tillräckligt med en något mindre grad af visshet angående öfriga

försörjningsskyldiges ekonomiska oförmåga, nämligen att de icke, såvidt

veterligt är, hafva förmåga att fullgöra den försörjningsskyldighet, som

fullgöres af den värnpliktige.

Det synes mig däremot med skäl böra fordras utredning om, att

den värnpliktige fullgör nyss nämnda skyldighet på ett mera konstant

sätt och icke blott tillfälligtvis. Detta är äfven i sin mån en garanti

för, att icke öfriga försörjningsskyldiga obehörigen undandraga sig.

Ty i allmänhet torde väl kunna antagas, att ju mera långvarig lörsörjningsskyldigheten

är, desto mindre benägen skall en person vara att

ensam bära densamma, om den rätteligen bör fördelas på flere. Jag

anser därför, att till den af de sakkunniga föreslagna utsträckningen af

bestämmelserna i § 16 mom. 2 bör fogas villkor om att den värnpliktige

varit det ekonomiska stödet, allt sedan behof däraf uppstod eller,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 131.

om denna tidpunkt ligger längre tillbaka i tiden, sedan början af det

kalenderår, som föregår inskrifningsförrättningen.

Hvad däremot angår villkoret om sammanboende, så var detta i den

värnpliktslag, som tillämpades innan den nu gällande antogs, föreskrifvet

äfven i fråga om »ende sonen» etc. och upptogs oförändradt i den till

1901 års Riksdag aflåtna propositionen angående ny värnpliktslag. Men

i skrifvelsen den 2 juni 1901 (nr 120) förklarade Riksdagen detta

stadgande vara för trångt, enär fall kunde förekomma, då den värnpliktige

väl icke sammanbodde med de nära anhöriga, hvarom här vore

fråga, men omständigheterna ändock vore fullt ut lika ömmande som

i de fall, hvilka stadgandet närmast vore afsedt att träffa. Det är visserligen

icke de sakkunnigas mening att nu åter upptaga villkoret i

fråga om »ende sonen» etc. utan blott att stadga det i de fall, då uppskof

med inskrifningen skulle utsträckas till den, som faktiskt fullgör

försörjningsskyldigheten, men jag anser dock, att Riksdagens berörda

uttalande äger full tillämplighet jämväl på sist nämnda fall, och jag

kan därför icke tillstyrka godkännande af detta villkor.

I följd häraf skulle enligt min mening till § 16 mom. 2 göras följande

tillägg: »Har sådan för sitt uppehälle af den värnpliktiges arbete

väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, af samme värnpliktig

erhållit försörjning alltifrån början af kalenderåret närmast före inskrifningsförrättningen

eller, där behofvet af försörjning uppstått först vid

senare tidpunkt, alltifrån behofvets uppkomst, kan äfven i det fall, att

den värnpliktige icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen, dottersonen,

fostersonen eller brodern, uppskof med inskrifningen medgifvas honom,

därest han är den ende, som, så vidt veterligt är, kan lämna nödigt

försörjningsbidrag.»

Försökslagstiftning.

Den utvidgning af bestämmelserna i § 16 mom. 2 värnpliktslagen,

som de sakkunniga föreslagit, bör enligt deras mening endast gifvas

karaktären af försök.

De hafva ansett, att den tidrymd, öfver hvilken försökslagstiftningen

bör utsträckas, lämpligen torde, liksom förhållandet är ifråga om

paragrafens mom. 6, kunna sättas till fem år, dock att de föreslagna

bestämmelserna böra gälla äfven efter denna tids förlopp beträffande

samtliga de värnpliktiga, för hvilka de en gång börjat tillämpas. Förmedelst

under detta tidsskede upprättad statistik borde hållpunkter

erhållas för ett bedömande af, huruvida den föreslagna anordningen är

den lämpligaste, eller om ett anlitande af den andra utvägen — det

De sakkunnigas

förslag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Yttranden

öfver de

sakkunnigas

förslag.

Departements
chefen.

Statistik.

pekuniära understödet — kan blifva förmånligare och mera tillrådligt

med hänsyn äfven till kostnaderna, hvilka likaledes då böra kunna

mera tillförlitligt beräknas.

Såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län, Södermanlands

län och Jämtlands län som cheferna för generalstaben och marinstaben

hafva uttalat sig mot, att de föreslagna ändringarna gifves

karaktär af försökslagstiftning. Chefen för marinstaben har i detta

afseende anfört, att genom försökslagstiftning skapas ojämnhet i de

redan förut invecklade rättsförhållandena för landets värnpliktiga ungdom.

Kräfves framdeles ändring eller upphäfvande af de nu föreslagna

bestämmelserna, har nämnde chef ansett detta kunna ske i vanlig

ordning och att olägenheterna af en sådan åtgärd äro mindre än de,

som åtfölja en försökslagstifning, hvilken blott tillämpas under en begränsad

tid eller för vissa årsklasser värnpliktiga.

I detta afseende instämmer jag uti hvad chefen för marinstaben

sålunda anfört.

Kontroll af att den upp g-i fn a uppskofsanledningen verkligen föreligger.

Beträffande frågan huru de redan förefintliga bestämmelserna angående

lättnader för familjeförsörjare tagits i anspråk, lämnar värnpliktsstatistiken

någon, om än ringa ledning.

Antalet fall af uppskof med inskrifning utaf värnpliktiga, för hvilka

nuvarande bestämmelser i värnpliktslagen § 16 mom. 2 gälla, visar en

fortgående stegring. Sålunda beviljades vid inskrifningsförrättningarna

för såväl inskrifnings- som sjörullföringsområden af familjeskäl dylikt

uppskof

år 1905: 1. gången

» 1906: » »

)) 1907: » »

» 1908: » »

» 1909: » »

åt 196, förnyadt åt 184 värnpliktiga1)

)) 187, »

» 244, b

» 286, »

» 404, »

b 204 »

b 227 »

» 255 b

b 348 »

Antalet fall af frikallelser på grund af värnpliktslagen § 16 mom.

3, beviljade vid inskrifningsförrättningar för inskrifningsområden — för

■*) Uppgifterna hämtade ur »Statistik rörande de värnpliktiga», utarbetad inom

generalstabens organisationsafdelning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. '' 37

sjörullföringsområdena lämnar statistiken icke erforderliga upplysningar

— har uppgått

för år 1905

» » 1906

» » 1907

» » 1908

» » 1909

till 63

» 76

» 92

» 104

» 94.

I dessa sitfror ingå jämväl de, hvilka frikallats efter att hafva fått

uppskof på grund af hälsoskäl, eller för hvilka förfallet inledts med hemförlofning

från tjänstgöring enligt värnpliktslagen § 17 mom. 4. Förhållandena

tala dock för sannolikheten af, att det allra största antalet af de

frikallade utgöres af sådana, som ursprungligen erhållit uppskof jämlikt

§ 16 mom. 2. Men det bör erinras om, att frikallelsen i regel erhålles

törst vid fjärde inskrifningsförrättningen, det vill säga de, som frikallats

till exempel respektive åren 1908 och 1909, hafva erhållit uppskof

med inskrifningen första gången respektive åren 1905 och 1906; och

under sådana omständigheter antyda de ofvannämnda siffrorna, hvilka

för öfrigt äfven de visa en afgjord stegring, att ungefär 50 procent af

de ifrågavarande uppskofven resultera i frikallelse från fredstjänstgöring.

Då det nu är påtagligt, att denna icke öfvade personal är utan värde

för vapentjänst åtminstone omedelbart vid krigsutbrottet, så blir följden

den, att hvarje årsklass hädanefter blir på detta sätt decimerad med

ett par hundra man, hvithet åter innebär detsamma som, att den styrka,

hvilken landet vid krigsutbrottet kan uppsätta, minskas med ett par

batalj oner.

Beträffande antalet fall af uppskof med tjänstgöring eller hemförlofning

på grund af familjeskäl lämnar statistiken inga upplysningar.

Till hvilka siffror man skulle komma vid en utvidgning af bestämmelserna

i § 16 mom. 2) sådan som de sakkunniga föreslagit, och genom

de ökade tillfällena att komma i åtnjutande af de öfriga eftergifterna

är omöjligt att ens närmelsevis uträkna.

När värnpliktig af familjeskäl begär lättnad i sina värnpliktsför- Nuvarande

hållanden skall enligt nu gällande bestämmelser i § 28 inskrifningsför- 6auppskof^*

ordningen den uppgifna anledningen styrkas: anledningens

när det är fråga om uppskof med inskrifningen, genom intyg af forefinthghet''

präst i församlingen jämte å landet kommunalnämndens ordförande, i

Stockholm roteman och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande, samt

när det är fråga om uppskof med eller hemförlofning från första

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

tjänstgöringen, genom intyg af präst i församlingen jämte annan trovärdig

person.

De sakkun- Med hänsyn till de många frikallelser från värnplikten, som redan

nigas förslag. nu me(jgifvas på grund af familjeskäl, hafva de sakkunniga ansett det

synnerligen angeläget att söka förhindra de missbruk, hvilka ej sällan

torde förekomma och hvilka än lättare skulle framlockas och möjliggöras

genom den af de sakkunniga föreslagna utvidgning. Det skulle

sålunda endast behöfvas, att bröderna till den värnpliktige kort före

inskrifningsförrättningen t. ex. afflyttade från orten utan att uppgifva

sina adresser eller att de, äfven om de tillförene bistått sina föräldrar

eller syskon, vid nämnda tidpunkt förklarade sig ur stånd härtill, för

att den utvidgade bestämmelsen skulle kunna blifva tillämplig på den

värnpliktige. I nu nämndt syfte måste största vikt fästas vid åstadkommandet

dels af en kontroll öfver att försörjningsplikten fullgöres, dels af en

noggrann pröfning utaf de förhållanden, hvilka angifvas såsom skäl för

uppskof eller hemförlofning med därpå eventuellt följande frikallelse.

För att underlätta åstadkommandet af möjligast fullständiga utbredning

rörande samtliga de förhållanden, till hvilka hänsyn måste

tagas, när det gäller att medgifva värnpliktig någon lättnad på grund

af familjeskäl, hafva de sakkunniga därför uppgjort förslag till särskildt

formulär. Det är de sakkunnigas mening, att detta bör intagas bland

inskrifningsförordningens formulär.

Beträffande sättet för uppgifternas styrkande hafva de sakkimniga

ansett det, som gäller för uppskof med inskrifning, böra fordras äfven

i vissa fäll af uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, nämligen

när sådant uppskof eller sådan hemförlofning begäres af i § 16

mom. 2 afsedd värnpliktig. De sakkunniga hafva dock föreslagit, att

i fråga om Stockholm rotemannens intyg skulle ersättas af intyg af

fattigvårdsinspektören och att i fråga om Göteborg intyg af fattigvårdsstyrelsens

ordförande skulle ersättas af intyg af fattigvårdsdirektören

därstädes.

yttranden Stockholms städs konsistorium och domkapitlet i Uppsala hafva

sakkunniga framställt en del anmärkningar mot det föreslagna formuläret, hvarjämte

förslag? förstnämnda myndighet menat, att rotemännen i Stockholm äro mera

än fattigvårdsinspektören skickade att lämna de önskade upplysningarna.

Fattigvårdsnämnden i Stockholm har emellertid förordat förslaget i

hvad det rör fattigvårdsinspektören.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

. Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har ausett, att

intyg af kronobetjaningen eller polismyndigheten i orten bör tillerkännas

samma vitsord som intyg af kommunalnämndens eller fattigvårdsstyrelsens

ordförande; och chefen för fjärde arméfördelningen har ansett,

att de förra intygen böra ersätta de senare.

För de sakkunniga, som tänkt sig, att medgifvande af uppskof Departementsskulle

i många och kanske de flesta fall lämnas af militärmyndigheterna chefenoch

icke af'' inskrifningsnämnden, kan det ju hafva tett sig som en nödvändighet

att fixera den i hvarje särskildt fall erforderliga utredningen vid

ett visst formulär, hvars ifyllande skulle åligga den värnpliktige vid

äfventyr, att eljest ingen lättnad medgåfves honom. En dylik formalism

verkar dock icke tilltalande. Och den torde icke heller vara alldeles

nödvändig, om, såsom jag föreslagit, inskrifningsnämnden alltjämt

bibehålies vid sin hittillsvarande befogenhet i fråga om uppskofs beviljande

och sålunda har möjlighet att med egen kännedom om förhållandena

supplera den bristfälliga utredningen.

Hvad de sakkunniga i öfrigt föreslagit till vinnande af bättre kontroll

mot missbruk synes mig vara värdt allt beaktande, men då det

icke afser ändring i värnpliktslagen, torde med dess bedömande böra

tillsvidare anstå.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Lättnader genom pekuniärt understöd.

Hittills förekommande fall af pekuniär hjälp.

Såsom förut (sid. 11) nämnts liar särskild pekuniär hjälp åt värnpliktiga

familjeförsörjare förekommit endast i sporadiska fall.

1904 års fall. Första gången inträffade detta år 1904.

Med anledning af att Kungl. Maj:t funnit sig nödsakad nämnda år

till extra tjänstgöring inkalla vissa värnpliktiga å Gottland, framställdes

i Riksdagens andra kommare motion, att statsunderstöd måtte utdelas

åt de obemedlade hushåll å Gottland, för hvilkas familjeförsörjare denna

tjänstgöring kom i fråga. Beträffande storleken af detta understöd

m. m. anfördes i motionen följande: »Det ’tillskott i penningar’, eller statsunderstöd,

som sålunda får anses böra tillkomma de inkallade, obemedlade

familjeförsörjarnas anhöriga, kan antingen bestämmas till ett visst,

fast belopp per dag, eller ock bestämmas olika för olika hushåll, allt

efter dessas större eller mindre behof af hjälp, familjemedlemmarnas

antal, och så vidare. Alldenstund detta penningtillskott nu ej är afsedt

att utgå annat än i form af tillfälligt statsunderstöd, utdeladt af billighetshänsyn,

så torde skälen för ett fast, för alla lika bestämdt, belopp

per dag hafva bortfallit, och dagsunderstödet kunna regleras efter olika

hushålls olika behof af hjälp. Dock torde en maximigräns böra bestämmas,

och synes mig denna kunna sättas till en krona per dag och per

hushåll. Antages en del hushåll komma att uppbära detta maximiunderstöd,

blifver det alltid andra, hvarest till exempel barnens antal är

mindre och hvilka kunna reda sig med ett mindre dagligt understöd

jämte den del af penningbidraget, familjeförsörjaren kan afstå till sina

anhöriga. Af vikt är äfven att statsunderstödet noga regleras efter

hemmavarande hushållsmedlemmars förmåga att bidraga till det gemensamma

underhållet. — — — — — — — — Reglerandet af såväl utdelningen

af dessa statsunderstöd som ock bestämmandet om dels hvilka

hushåll som däraf skola få del, dels understödets storlek, anser jag

böra tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte deras under
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

ordnade. Ansökan om understöd, till behörigheten styrkt af tviinne

trovärdiga personer, hvaraf den ene alltid skall tillhöra församlingens

prästerskap, bör inlämnas till ortens länsman — i Visby till stadens

borgmästare — för att, åtföljd af yttrande från den myndighet, som

mottagit densamma, befordras vidare till landshöfdingeämbetet. Detta

skulle vara beslutande i frågan, och utbetalningen sedermera ske, förslagsvis

hvarje vecka, genom förutnämnde platsmyndighet. Härigenom

skulle all (direkt) beröring med fattigvårdsmyndigheterna undvikas, och

understödet icke få form af fattighjälp.»

Med anledning af denna motion yttrade Riksdagen i skrifvelse den

20 maj 1904 (nr 132) bland annat följande: »Uti ifrågavarande

och tilläfventyrs framdeles inträffande liknande fall — — — —--

har Riksdagen — — ansett de ekonomiska svårigheter böra behjärtas,

som kunna uppstå för de personer, hvilka för sitt uppehälle äro väsentligen

beroende af till extra tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbetsförtjänst.

Så mycket hellre har Riksdagen ansett någon åtgärd i motionens

syfte nu böra vidtagas som redan i gällande värnpliktslag af den 14

juni 1901 medgifvits lättnader vid värnpliktens fullgörande för vissa i

lagens § 16 mom. 2 angifna värnpliktige — t. ex. ende arbetsföre

sonen till orkeslös eller vanför fader. Och med desse värnpliktige

torde uti ifrågavarande afseende — med hänsyn till att mobiliseringen

afser jämväl äldre årsklasser — böra jämställas äfven de värnpliktige,

som äga hustru eller barn, hvilka äro af deras arbete för sitt uppehälle

väsentligen beroende. I förevarande fall har Riksdagen därför ansett

något tillskott böra utgå utöfver de vanliga förmånerna till såväl de

värnpliktige, hvilka enligt hvad ofvan nämnts angifvas i värnpliktslagens

åberopade paragraf, som ock de med dem enligt Riksdagens åsikt

jämställda. Angående beloppet af detta tillskott har Riksdagen funnit

detsamma skäligen böra för hvarje värnpliktig, som därtill kan komma

ifråga, sättas till 75 öre om dagen af den extra tjänstgöringstiden, utgörande

ungefärliga skillnaden emellan de värnpliktiges arbetsförtjänst,

som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, ej i allmänhet torde öfverstiga

2 kronor om dagen, och värdet — omkring 1 krona 25 öre —

af de förmåner, hvilka de redan nu under tjänstgöringen åtnjuta i form

af underhåll, beklädnad och penningbidrag m. m. — — — — — -—

I fråga om pröfningen af hvilka sådant tillskott bör tillkomma samt

om sättet för tillskottets utdelande har Riksdagen varit i tveksamhet,

om hvilken myndighet lämpligen borde för dessa bestyrs utförande

anlitas. Af praktiska skäl och med hänsyn därtill, att sådant uppdrag

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 höft. (Nr 131.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

svårligen lärer enligt lag kunna åläggas inskrifningsmyndigheterna,

har det synts Riksdagen som om medlen borde utanordnas till Eders

Kung! Maj-.ts befallningshafvande, som skulle äga att på värnpliktigs

ansökan, vitsordad af vederbörande pastor och kommunalstämmoordtörande

eller därmed jämförlig kommunal tjänsteman, utbetala belöpande

tillskott till den värnpliktiges hushåll, hvilket hellre än den värnpliktige

själf torde böra ifrågakomma att uppbära detsamma.»

I enlighet härmed beslöt Riksdagen att å extra stat för år 1905

bevilja ett förslagsanslag af 8,000 kronor, att, på sätt Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligt, utdelas med 75 öre om (lagen till de hushåll å Gottland,

livilkas värnpliktiga familjeförsörjare under år 1904 blifvit eller blefve

inkallade till extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid, och hvilka

för sin utkomst vore väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst,

med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis

utbetala under år 1904 hvad som af anslaget för sagda ändamål kunde

finnas erforderligt.

Med anledning häraf fann Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 3

juni 1904 godt förordna:

att till de hushåll å Gottland, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare

under år 1904 blifvit eller blefve inkallade till extra tjänstgöring utöfver

lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst vore väsentligen

beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, skulle utgå understöd

med 75 öre om dagen under berörda tjänstgöringstid, in- och utryckningsdagarna

däri inberäknade, hvarvid skulle iakttagas, att därest den

värnpliktige varit skyldig att under år 1904 deltaga i repetitionsöfning,

hvilken, enligt Kungl. Maj:ts den 13 maj 1903 meddelade beslut, finge

genom förenämnda extra tjänstgöring anses fullgjord, understödet utginge

endast för det antal dagar, hvarmed den extra tjänstgöringen,

öfversköte tiden för repetitionsöfningen, in- och utryckningsdagarna i

båda fallen medräknade;

äfvensom, beträffande sättet för medlens utbetalande,

att inom hvarje kommun, från hvilken värnpliktige varit till extra

tjänstgöring inkallade, ansökningar om sådant understöd, hvarom nu

vore fråga, finge aflämnas i Visby stad till magistratens ordförande och å

landet till kommunalstämmoordföranden; åliggande det magistratens

ordförande och kommunalstämmoordförande att tillsammans med vederbörande

pastor granska inkomna ansökningar och afgifva utlåtande rörande

sökandenas behof af understöd, samt att därefter ofördröjligen

insända handlingarna till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottland

s län;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

43

att Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län, efter inhämtande

af uppgift från befälhafvarna för vederbörande truppförband angående

den tid, hvarunder familjeförsörjaren varit i extra tjänstgöring,

skulle meddela beslut rörande utbetalning af understöd, vare sig för

hela tjänstgöringstiden på en gång eller för delar däraf, och skyndsamt

låta genom magistratens i Visby och kronobetjäningens försorg, på

lämpligaste sätt tillhandahålla sökandena de beviljade understödsbeloppen

att emot kvitto lyftas af den värnpliktige själf, om han fullgjort

tjänstgöringen och återkommit till hemmet, men i annat fall af den,

som under hans frånvaro handhade familjens angelägenheter i hemorten;

samt

att härför erforderliga medel skulle af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Gottlands län förskjutas och af armé förvaltningen å intendentsdepartementet

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län

godtgöras.

Vid lagtima Riksdagen året därpå, 1905, förekom ånjm en liknande 1905 års lagfråga,

dock gående vida längre än motionen 1904. Under hänvisning tima Elksdagtill

riksdagsbeslutet 1904 och det i Riksdagens skrifvelse förekommande

uttalandet, att »de ekonomiska svårigheter borde behjärtas, som kunde

uppstå för de personer, hvilka för sitt uppehälle äro väsentligen

beroende af till extra tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbetsförtjänst»,

föreslog nämligen en motionär, att Riksdagen ville ingå till

Kungl. Maj:t med hemställan om utarbetande och framläggande inför

Riksdagen af sådana lagbestämmelser och förslag, genom hvilka ett

visst penningbelopp kunde utbetalas till hvarje i tjänst inkallad medellös

värnpliktigs hemmavarande anhöriga.

Med anledning häraf yttrado 1905 års Riksdags statsutskott i sitt

utlåtande n:r 5 följande: »Visserligen har, såsom motionären fram
hållit,

nästlidna års Riksdag med anledning af enskild motionärs framställning

på utskottets tillstyrkan beviljat ett belopp af 8,000 kronor,

att utbetalas med 75 öre om dagen till de hushåll å Gottland, hvilkas

värnpliktiga familjeförsörjare under nämnda år varit inkallade till extra

tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst

varit väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst. Detta

skedde dock under uttalande däraf, att, då den ifrågakomna mobiliseringen

blott varit partiell och allenast afsett eu viss landsdel, fog för

benuilda framställning synts föreligga. Hvad Riksdagen sålunda beslutat

ägnar sig däremot icke att åberopa såsom skäl för bifall till nu ifrågavarande

framställning, som afser, att penningtillskott skulle under van
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

liga fredBförhållanden tillkomma alla verkligen medellösa värnpliktiges

hemmavarande anhöriga. En dylik utsträckning af det vid nästlidna

års Riksdag gjorda medgifvandet anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,

icke blott med hänsyn till de högst betydande summor, som

vid bifall härtill staten skulle nödgas utbetala, och de missbruk, som

med sannolikhet kunna antagas blifva däraf föranledda, utan äfven emedan

ett sådant medgifvande lätt skulle kunna leda till en mängd andra

ersättningsanspråk för förlorad arbetsförtjänst af större eller mindre

valör.»

I anslutning till detta statsutskottets anförande afslogs motionen i

båda kamrarna.

1905 års ur- Med anledning af den politiska ställningen samma års sommar hade

tima Riksdag. emeMertid Kungl. Maj:t med stöd af värnpliktslagen § 28 funnit sig

nödsakad förordna, att vissa till sedvanlig fredstjänstgöring enligt § 52

samma lag inkallade värnpliktiga skulle utöfver där stadgad tidrymd

tills vidare kvarblifva i tjänstgöring.

Då härigenom för en del värnpliktiga samma förhållanden kunnat

inträffa som de, livilka Riksdagen 1904 funnit behjärtansvärda, afläts

vid urtima Riksdagen 1905 kungl. propositioner angående utbetalande af

understöd i fullständig öfverensstämmelse med de grunder, Riksdagen

år 1904 anvisat. Understöden beräknades förslagsvis till inalles 25,000

kronor. Därjämte framställdes i anslutning härtill af enskilda motionärer

förslag gående, bland annat, ut på, att det af Kungl. Maj:t sålunda

proponerade understödet till obemedlade'' hushåll icke skulle sättas lägre

än 1 krona 50 öre.

Riksdagen beslöt emellertid i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts

proposition, och understödet utbetalades därefter på samma sätt som i

det nådiga brefvet den 3 juni 1904 angifvits.

Hittills följda Vid de tillfällen, då Riksdagen sålunda beviljat ekonomiskt underprinciper.

stöd med anledning af extra värnpliktstjänstgöring, har den alltså uttalat

sig i följande riktning:

berättigade till understöd äro de hushåll, hvilka för sin utkomst

äro väsentligen beroende af de värnpliktiga familjeförsörjarnas arbetsförtjänst,

understödsbeloppet beräknas per dag, bestämmes till 75 öre per

dag och hushåll samt sättes lika för alla, oberoende af hushållens större

eller mindre behof åt hjälp, familjemedlemmarnas antal o. s. v.,

värnpliktig skall själf göra ansökning om samt styrka behofvet af

understöd,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

45

pröfning af behofvet äfvensom medlens ^anordnande bör tillkomma

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och

medlen böra utbetalas till den värnpliktiges hushåll, men icke till

den värnpliktige själ!''.

Af hvad jag anfört framgår, att Riksdagen vid utbetalandet

af det ekonomiska understödet icke gjort någon skillnad på familjeförsörjarna

med hänsyn till den släkt- eller skyldskap, i hvilken den

värnpliktige stått till de personer, som bildat det af den värnpliktiges

arbetsförtjänst beroende hushållet. Motiveringen utvisar dock, att

understödet hufvudsakligen afsetts dels för den värnpliktiges hustru

och barn, dels för i värnpliktslagen § 16 mom. 2 omförmälda anhöriga,

hvilkas försörjare inkallats i tjänst, men formuleringen af riksdagsskrifvelsen

liksom äfven det ofvan relaterade nådiga brefvet utesluter

icke, att äfven andra, den värnpliktige i ena eller andra afseendet närstående,

personer kunnat komma i åtnjutande af detsamma i de fall,

där Kung]. Maj:ts befallningshafvande pröfvat detta skäligt.

De fall, då pekuniär lijälp bör utgå.

De sakkunniga hafva föreslagit, att värnpliktigs hustru och barn De nakkunnimå

kunna, under den tid den värnpliktige fullgör honom enligt gällande gas fBrsUgförfattningar

åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, erhålla understöd

af statsmedel, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.

Understödet skulle tillkomma • äfven utom äktenskap födda barn, till

hvilka den värnpliktige i kyrkoboken antecknats såsom fader eller för

hvilka han af domstol förklarats försörjningsskyldig. Till hustru, som

saknade barn och vore arbetsför, skulle emellertid icke utgå något

understöd.

De sakkunniga hafva således gjort gällande, att pekuniärt understöd

— familjeunderstöd — endast bör förekomma, då värnpliktig af

den militära tjänstgöringen hindras att fullgöra sin försörjningsplikt

gentemot hustru och egna minderåriga barn, medan de sakkunniga i fråga

om andra försörjningsfall sökt afhjälpa kollisionen mellan försörjningsplikt

och värnplikt genom eftergifter beträffande den militära tjänstgöringen.

Vid det sålunda här ifrågavarande försörjnings fallet skulle berörda

understöd på sätt och vis komma att träda i stället för den

frikallelse från tjänstgöring, hvilken ansetts böra komma till använd
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

ning såsom ett yttersta medel vid öfriga enligt de sakkunnigas mening

mera ömmande fall. På samma sätt skulle understödet kunna anses

ersätta uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, men å andra

sidan hafva de sakkunniga i fråga om värnpliktig, som för försörjandet

af hustru och barn gör anspråk på uppskof med eller hemförlofning

från tjänstgöring, icke velat betaga honom möjligheten att begagna

sig af dessa lättnader, enär det kan tänkas, att i vissa fall sådan

värnpliktig blir vida mer hjälpt genom ett uppskof eller en hemförlofning

än genom ett knappt tillmätt pekuniärt understöd.

De sakkunniga hafva emellertid varit medvetna om de olägenheter,

som användandet af familjeunderstöd kunde medföra. De hafva anfört,

att först och främst läge det nära till hands att befara, det kostnaderna

skulle blifva hardt när oberäkneliga och synnerligen betungande. Emellertid

läte åtminstone beträffande hustru och legitima barn maximiantalet

af understödstagare med någorlunda sannolikhet beräkna sig med hjälp

af den statistik öfver äktenskapsfrekvensen i olika åldrar, som funnes

uppgjord. Dessutom visade denna statistik att, såsom helt naturligt

vore, antalet gifta värnpliktiga i de fyra första värnpliktsåren — och

det vore ju framför allt om dessa som här vore fråga — ej är synnerligen

stort och antalet röjde icke heller tendens att på något afsevärdare

sätt stiga, hvar] ämte det icke torde kunna förutsättas, att ett

eventuellt pekuniärt understöd skulle framkalla ändring härutinnan.

Osäkrare blefve tydligen förhållandena rörande illegitima barn, för hvilka

den värnpliktige vore försörjningsskyldig. För att dessa barn skola

vara berättigade till understöd måste emellertid fordras, att den värnpliktiges

försörjningsskyldighet vore fastställd vare sig genom domstols

utslag eller genom att han i kyrkobok antecknats såsom fader. De

fall, i hvilka sådana förutsättningar vore för handen, torde dock vara

så få, att särskild hänsyn till dem ej torde behöfva tagas vid beräkningarna.

Vidare kunde man vänta, att försök till missbruk skulle göras.

Dessa borde emellertid, liksom i fråga om eftergifter i tjänstgöringen,

kunna i väsentlig mån förekommas genom eu noggrann pröfning af de

olika fallen och genom ändamålsenliga förfaringssätt för understödens

utbetalande. De försök till missbruk, som hufvudsakligen kunde vara

att befara, torde komma att bestå däruti, att sådana värnpliktiga, som

icke förut efter förmåga fullgjort dem åliggande försörjningsskyldighet,

likväl gjorde framställning om understöd. I dylika fall borde naturligtvis

understöd i regel ej beviljas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 131.

Chefen för andra arméfördelningen och chefen för kustartilleriet

hafva ansett, att pekuniär hjälp bör kunna lämnas i alla fall af familjeförsörjning

och icke blott i det fall, att familjeförsörjningen afser hustru

och barn. Sist nämnde chef synes dock hafva tänkt sig, att till gengäld

bestämmelsen om frikallelse från värnplikten skulle upphäfvas i

hvad den afser familjeförsörjare.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län har funnit det

tvifvelaktigt, huruvida vid understödsbeloppets bestämmande hänsyn får

tagas äfven till styfbarn.

Om man, på sätt jag förut förordat, bibehåller möjlighet af frikallelse

från tjänstgöringen för de i § 16 mom. 2 afsedda familjeförsörjarna,

torde för dessa pekuniärt understöd under tjänstgöringen icke

behöfva ifrågakomma; och där en värnpliktig försörjer annan nära anhörig

än de i § 16 mom. 2 omnämnda, synes mig denna försörjningsplikt

endast då den afser hustru och egna barn, vara af den förpliktande

natur, att staten i sin mån bör öfvertaga densamma genom att

lämna familjeunderstöd. Jag instämmer således i hvad de sakkunniga

uti denna del föreslagit; dock att alla utom äktenskap födda barn torde

berättigas till understöd i likhet med inom äktenskap födda.

Understödsbeloppets storlek.

Enligt det föregående antog Riksdagen år 1904, då sådant understöd

första gången utbetalades, såsom utgångspunkt för sina beräkningar

den arbetsförtjänst, som den värnpliktige ansågs kunna påräkna i

medeltal per dag, eller omkring 2 kronor. Härifrån afdrogs värdet af

de förmåner, hvilka den värnpliktige under tjänstgöringen åtnjuter i

form af underhåll, beklädnad och penningbidrag m. m. — omkring 1

krona 25 öre — och resten eller 75 öre blef understöds beloppet, hvithet

jämväl sattes lika för samtliga värnpliktiga utan någon hänsyn till

familjens storlek eller andra förhållanden. Samma beräkningsgrunder

gjorde sig gällande äfven år 1905, då sådant familjeunderstöd förekom,

d. v. s. understödsbeloppet sattes till 75 öre per tjänstgöringsdag och

hushåll.

Vid dessa tillfällen har utbetalningen af understödet emellertid

varit helt och hållet af tillfällig natur samt rört sig om relativt små

anslagsbelopp, under hvilka omständigheter det är ganska förklarligt,

att man icke ansett sig behöfva fastställa olika understödsbelopp efter

olika grader af behof.

Yttranden

öfver de sakkunnigas

förslag.

Departements
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

De sakkunni- Annorlunda hafva de sakkunniga ansett förhållandena nu vara, då

gaa yttran e. fr£gan galler en årligen återkommande och vida större utgift.

Att lägga arbetsförtjänsten till grund för beräkningarna hafva de

sakkunniga icke funnit lämpligt. Meningen kunde nämligen icke vara

att ersätta den värnpliktige hans förlorade arbetsförtjänst, hvilken för

öfrig! i olika yrken och olika landsändar vore mycket växlande, utan

att, där så erfordrades, bereda hans familj ett understöd, på hvilket

denna kunde nödtorftligen existera och såmedelst undvika ett anlitande

af fattigvården.

Man kunde vidare tänka sig, att fattigvård sunderstödens belopp

skulle kunna erbjuda någon ledning för lösandet af här föreliggande

fråga. Så vore dock icke fallet, enär efterkommandet af fattigvårdsförordningens

föreskrift om lämnandet af »nödtorftig)) fattigvård berodde

på högst väsentligen olika uppfattning om, hvad ordet »nödtorftig»

innebure.

Mera lämpligt syntes det de sakkunniga vara att söka anknytningspunkter

i de principer, som tillämpas af riksför säkring sanstalten vid

utbetalandet af ersättning jämlikt lagen den 5 juli 1901 (angående

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete) och detta ej minst

därför, att den här föreliggande frågan torde beröra i stort sedt personer

i samma lefnadsförhållanden som dem, hvilka riksförsäkringsanstalten

förnämligast åsyftade.

I § 4 punkt 3 af nämnda lag stadgades sålunda, att änka åtnjuter

en årlig lifränta af 120 kronor jämte för hvarje minderårigt barn en

likaledes årlig lifränta af 60 kronor, dock att de sammanlagda lifräntorna

icke få öfverstiga ett belopp af 300 kronor. Beräknadt per

dag skulle man alltså kunna uppskatta det understöd en änka med ett

barn åtnjuter till omkring 50 öre och maximiunderstödet till inemot

90 öre per dag. Härjämte kunde nämnas, att i fall, där sjukhjälp

lämnades, denna utginge enligt nyss åberopade lag med 1 krona per

dag samt enligt lag om sjukkassor af den 4 juli 1910 med minst 90

öre per dag, hvarvid torde böra erinras om, att med dessa belopp afsåges

jämväl att bestrida den sjukes underhåll och vård.

I anslutning till de allmänna grunderna i dessa lagar hafva de

sakkunniga föreslagit följande understödsbelopp, nämligen:

för arbetsför hustru utan barn .......................................... intet underhåll

» » » och 1 barn ...................................... kr. 0: 50 per dag

» » » » 2 eller flera barn ................ » 0:75 » »

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 131.

för mindre arbetsför hustru utan barn......................... kr 0: 50 per dag

» ? )> y> och 1 barn....................... » 0: 75 » »

» » » 2 eller flera barn ... » 1: — » »

» 1 barn till änkling eller till frånskild eller ogift

fader ..................................................................... » 0: 50 » »

» 2 eller flera barn till änkling eller till frånskild

eller ogift fader................................................. » 0: 75 » »

Såsom häraf synes hafva de sakkunniga ansett sig böra taga hänsyn

till hustruns hälsotillstånd och därvid icke funnit någon anledning

föreligga för utbetalande af understöd till fullt arbetsför hustru utan

barn. Vidare hafva de sakkunniga hållit före, att i de fall, då den

värnpliktige endast har att draga försorg om barnen, men icke om

deras moder, understödsbeloppen likväl böra sättas lika med de för

arbetsför hustru och barn föreslagna, enär man måste förutsätta, att den

värnpliktige fadern, vare sig han är änkling, frånskild eller ogift, måste

anlita någon person för barnens vård.

Till familjeunderstödet bör dock enligt de sakkunnigas åsikt den

värnpliktige själf bidraga såväl med hela penningtillskottet, där sådant

förekommer, som med den del af penningbidraget, hvarmed detta öfverstiger

20 öre om dagen.

På grund af denna den värnpliktiges skyldighet skulle motsvarande

belopp innehållas vid aflöningens utbetalande.

I de yttranden, som afgifvits öfver de sakunnigas förslag, har

emellertid framställts åtskilliga anmärkningar mot de sakkunnigas beräkning

af understödsbeloppets storlek.

Öfverståtliållarämbetet har anmärkt mot, att storleken af det utgående

understödet beräknats efter de belopp, som för närvarande utgå

enligt lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete

den 5 juli 1901, eller med en beräkning efter högst 300 kronor

för år, samt har påpekat, att i den förordning om ersättning i anledning

af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som utfärdats

den 18 juni 1909, motsvarande understödsbelopp beräknats efter högst

450 kronor för år. Vid sådant förhållande och då det endast torde

vara en kort tidsfråga, innan jämväl förstnämnda beräkningsgrund

komme att höjas, har det synts öfverståthållarämbetet kunna ifrågasättas,

huruvida icke i nu förevarande fall understödsbeloppen borde

beräknas i enlighet med de grunder, som äro omförmälda i sistnämnda

kungl. förordning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 93 höft. (Nr 131.) 7

Yttranden

öfver de

sakkunnigas

förslag.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Domkapitlet i Kalmar har hemställt, huruvida icke understödet

skulle kunna höjas till 1 krona i de fall, då den värnpliktige har flera

än två barn.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län har ansett, att

understödet till barn, hvilkas fader är änkling eller frånskild, bör höjas

med 25 öre, enär sådan fader måste lega annan person att vårda

barnen.

Såväl sistnämnda Kungl. Maj:ts befallningshafvande som generalintendenten

och militärbefälhafvaren pa Gottland hafva funnit det obilligt,

att den värnpliktige själf skall bidraga till understödet med penningtillskottet

och en del af penningbidraget.

Generalintendenten- har i detta afseende anfört, att, om den, som

icke är familjeförsörjare, ansetts lör sin personliga del behöfva ett penningebidrag

af 50 öre, så torde väl familjeförsörjaren i lika hög grad

vara i behof däraf för egen del. Enligt 1901 års statsutskotts^motivering

framginge för öfrig!, att sagda penningbidrag vore afsedt att

täcka den värnpliktiges »dagliga utgifter», och dessa torde vara lika

stora för familjeförsörjaren som för annan. Skulle emellertid, hvilket

generalintendenten för sin del trodde, penningbidraget af 50 öre vara

obehöfligt stort, så vore i stället skäl att ej blott för familjeförsörjarna

utan äfven för öfriga värnpliktige i någon man nedsätta penningbidraget,

där det nu utgår med 50 öre, så att medel till det ifrågasatta

pekuniära understödet kunde erhallas. Detta skulle ernås genom en

nedsättning med allenast 15 öre, sålunda hälften af den reducering,

de sakkunniga ifrågasatt för familjeförsörjare. Enligt 1911 års statsverksproposition

beräknades penningbidrag efter 50 öre för 1,833,498

tjänstgoringsdagar. En nedsättning med 15 öre skulle härvid representera

i rundt tal 275,000 kronor (1,833,498 x 0,lö). Penningtillskottet

torde också vara en förmån, hvaraf den familjeförsörjande värnpliktige

vore i lika behof som öfriga värnpliktige. Det kunde sålunda

icke vara lämpligt, att dylikt tillskott skulle tilldelas den ena gruppen,

men ej den andra, den familjeförsörjande. Det kunde icke heller sta

i öfverensstämmelse med dylik ersättnings natur — hvilken ej innebure,

att densamma skall utgöra någon godtgörelse för förlorad inkomst

under värnpliktstiden, någon slags dagaflöning — att tillskottet skulle

afses för hemmavarande familj. Om den enskilde kunde genom sparsamhet

lyckas afsätta någon del af eller hela tillskottet för sina hemmavarande,

vore detta ju lyckligt, men det kunde icke förutsättas.

Att afse penningtillskottet för det föreslagna familjeunderstödet föiefölle

sålunda olämpligt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Militärbefälhafvaren på Gottland har förmenat, att de af de sakkunniga

ifrågasatta afdragen skulle väcka mycken ond blod, hvar

gång aflöningen utbetalades, och har föreslagit, att dagaflöningen under

repetitionsöfningarna må för alla värnpliktiga nedsättas till 20 öre om

dagen, hvilket belopp måste anses fullkomligt tillräckligt.

I fråga om understödsbeloppets storlek finnas enligt en af generalstaben

lämnad utredning ganska varierande bestämmelser i olika främmande

länder. I Frankrike t. ex. utgör det 0,75 francs om dagen och

i Norge under vanliga vapenöfningar 20 öre per dag jämte 10 öre

för hvarje barn under 16 år; i Tyskland utgör understödet: för hustru

SO procent och för annan understödstagare 10 procent af fullvuxen

manlig arbetares daglön; i Holland kan understödet uppgå: vid linjen

till högst 1 krona 50 öre och vid landtvärnet till högst 2 kronor 25

öre; i Schweitz får understödet ej öfverstiga, i stad 2 francs för hustru

och 70 rappen för barn samt på landet 1,50 francs för hustru och 50

rappen för barn.

När det nu gäller att i vårt land införa bestämmelser angående

familjeunderstöd, torde det för beloppets bestämmande vara angeläget

att icke släppa ur sikte ändamålet med dessa bestämmelser. Detta ändamål

är att bereda vissa personer ett nödtorftigt uppehälle; och ur

denna synpunkt anser jag mig kunna förorda de sakkunnigas förslag

angående understödsbeloppets storlek. Att normera detta efter stadgandena

i den af öfverståthållarämbetet åberopade nådiga förordningen

den 18 juni 1909 synes mig icke nödvändigt, ty de föreslagna bestämmelserna

skulle ju afse nödtorftigt uppehälle under en jämförelsevis

kort tid, under det att nyss nämnda förordning delvis afser ersättning

för minskad förvärfsmöjlighet och detta i vissa fall för hela lifvet.

Att den värnpliktige själf bidrager till understödet med penningtillskottet

kan jag icke finna obilligt. Visserligen torde, såsom generalintendenten

anmärkt, familjeförsörjaren behöfva detta tillskott i lika

hög grad som öfriga värnpliktige. Men enligt hvad Kungl. Maj:ts

proposition till 1906 års Riksdag (nr 113) angående särskildt penningtillskott

utvisar, har detta tillskott icke tillkommit för att tillgodose

något de värnpliktiges behof utan har afsetts att utgöra ersättning för

längre tjänstgöring.

Däremot ställer jag mig mera tveksam ifråga om den föreslagna

skyldigheten för den värnpliktige att bidraga till understödet äfven

med penningbidraget. Detta, som i allmänhet utgör 20 öre om dagen

under beväringsrekrytskola och 50 öre under repetitionsöfning, är

Departements
chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

De sakkunnigas

förslag.

52 Kungl. Maj.t Nåd. Proposition Nr 131.

nämligen otvifvelaktigt närmast afsedt för de värnpliktigas personliga

behof och utgifter, och dessa böra ju i stort sedt ställa sig lika för

familjeförsörjarna och öfriga värnpliktiga. Men det synes mig å andra

sidan naturligt, att sådan värnpliktig, som har hustru och barn att försörja,

äfven af det honom tillkommande penningbidrag söker afvara det

mesta möjliga till oundgängliga behof i hemmet. Och då nu enligt

de sakkunnigas förslag familjeförsörjarna icke skulle afstå mer än den

del af penningbidraget, hvarmed detta öfverstiger 20 öre, det vill säga

30 öre af under repetitionsöfning honom tillkommande 50 öre, anser jag

mig kunna ansluta mig till detta förslag. Ty de värnpliktiga familjeförsörjarna

få ju då under alla förhållanden för egen räkning behålla

så stort penningbidrag, som ansetts nödvändigt under beväringsrekrytskolan.

Procediiren vid understödets utdelande.

Hvad de sakkunniga föreslagit ifråga om rätten till understöd och

dettas storlek i de särskilda fallen, hafva de tänkt sig skola fastställas

af Konung och Riksdag i en särskild förordning, hvilkens giltighet

dock skulle inskränkas till en tid af fem år.

De närmare föreskrifterna i fråga om villkoren för understöds

utgående samt om tillämpning af nyss nämnda förordning skulle däremot

enligt de sakkunnigas förslag meddelas af Konungen ensam. De

sakkunniga hafva emellertid yttrat sig äfven om dessa supplerande

föreskrifter.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga besluta, huruvida och

till hvad belopp understöd borde utgå, äfvensom att låta utbetala de

understöd, som beviljades. De sakkunniga hafva nämligen ansett bestyret

med pröfningen af inkomna ansökningar om understöd samt utbetalning

af beviljade sådana icke lämpligen kunna uppdragas åt någon

annan myndighet än — liksom åren 1904 och 1905 — Kungl. Maj:ts

befallninghafvande (i Stockholm öfverståthållarämbetet), hvilka äro i

tillfälle att genom sina underlydande i förekommande fall kontrollera

riktigheten af de uppgifter, på hvilka ansökningarna om understöd grundas,

och föranstalta om införskaffande af tilläfventyrs erforderliga upplysningar

osv.

Ansökning om familjeunderstöd skulle göras af den värnpliktige

och ställas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest

sökandens kyrkobokföringsort, är belägen, samt åtföljas af upplysningar

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. 53

jämte intyg af präst i vederbörlig församling äfvensom å landet kommunalnämndens

ordförande, i Stockholm fattigvårdsinspektören, i Göteborg

fattigvårdsdirektören och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande,

allt i enlighet med de anvisningar, ett uppgjordt formulär innehåller.

Ansökningen skulle ingifvas eller insändas tidigast en månad före

tjänstgöringens början till chefen för det regemente eller den kår eller

till beväringsbefälhafvaren vid den flottans station, där sökanden skulle

fullgöra sin tjänstgöring, och skulle ansökningen af nämnde chef eller

befälhafvare öfversändas till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande.

Om ansökning om familjeunderstöd göres senare än tre

dagar efter fastställd inryckningsdag, skulle dock understöd icke utgå

för den tid, som förflutit, innan ansökningen inkommit till nyss nämnde

chef eller befälhafvare.

Med hänsyn till den föreslagna skyldigheten för den värnpliktige,

som söker familjeunderstöd, att därtill själf bidraga med honom i vissa

fall tillkommande penningtillskott och den del af penningbidrag, som

öfverstiger 20 öre om dagen — en förpliktelse, som enklast utkräfves

genom berörda medels innehållande, hvilket åter ej kan verkställas af

annan än den militära myndighet, som har utbetalningen af de värnpliktiga

under tjänstgöring tillkommande kontanta medel om hand —

har det ansetts nödigt, att ansökningarna om familjeunderstöd, ehuru

ställda till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, insändas till vederbörande

regements- eller kårchef eller beväringsbefälhafvare vid flottan,

som vidare befordrar dem till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Dels af samma skäl, dels äfven af det, att det ur ordningssynpunkt

är önskvärdt, att ansökningarna inkomma och afgöras så tidigt

som möjligt, har föreslagits, att, om ansökning inkommit mer än tre

dagar efter fastställd inryckningsdag, understöd icke må utgå för den

tid, som förflutit, innan ansökningen inkommit. Kommer ansökningen

senare, är det nämligen ovisst, om ej värnpliktig tillkommande penningbidrag

och penningtillskott redan utbetalts, i hvilket fall således

vederbörlig innehållning icke kan verkställas. Däremot har det synts

de sakkunniga ändamålsenligt, att ansökningarna kunde få insändas i

god tid före värnpliktstjänstgöringens början, på det att pröfningen

måtte kunna vara undangjord före inryckningen och utbetalningarna

börja så snart som möjligt. Denna tid har dock ej satts längre än

en månad, enär eljest kan inträffa, att de förhållanden, som åberopats

till stöd för ansökningen, undergått förändring vid tiden för tjänstgöringens

början.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Omedelbart efter det Ivungl. Maj:ts befallningsliafvande fattat beslut

i ärendet, skulle vidare enligt de sakkunnigas förslag denna myndighet

meddela vederbörande chef eller befälhafvare, huruvida ansökningen

bifallits eller afslagits. Om värnpliktig icke åtnöjdes med Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes beslut, skulle han äga att inom trettio

dagar efter däraf erhållen del till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ingifva eller insända sina till Konungen ställda underdåniga besvär,

hvilka därpå af Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte eget yttrande

skulle till landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet insändas.

För värnpliktig, som gjort ansökning om familjeunderstöd, skulle

såsom redan sagts, innehållas såväl hela penningtillskottet, där sökanden

åtnjöte sådant, som den del af honom tillkommande penningbidrag,

hvarmed detta öfverstege 20 öre om dagen. Sådant innehållande

skulle äga rum från och med inryckningsdagen för sökande, som in-lämnat

sin ansökning sist å tredje dagen efter nämnda dag, och för annan

sökande från och med den dag, då ansökningen inkommit till vederbörande

chef eller befälhafvare. Hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afslagit ansökningen, skulle innehållandet likväl fortgå, till dess

beslutet vunnit laga kraft eller sökanden förklarat sig icke ämna anföra

besvär, hvarefter de innehållna medlen skulle till honom utbetalas.

Vederbörande chef eller befälhafvare skulle snarast möjligt efter

hvarje månad eller, om tjänstgöringen slutade före månadens utgång,

efter tjänstgöringens slut till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

öfversända förteckning, enligt fastställdt formulär, upptagande

för hvarje värnpliktig, hvilkens ansökning om familjeunderstöd bifallits,

det antal dagar under månaden, för hvilket sådant understöd må utgå.

Nyssnämnda förteckning skulle för värnpliktig, hvilken första gången

därå uppfördes, upptaga jämväl det antal dagar före månadens ingång,

för hvilket den värnpliktiges familj tilläfventyrs vore berättigad till

understöd. Hade värnpliktig, hvilkens ansökning om understöd bifallits,

blifvit hemförlofvad eller aflidit, skulle detta angifvas å den första

förteckning, som öfversändes efter det afgången ägt rum, hvarefter

den värnpliktige icke vidare skulle uppföras å förteckningen.

Efter mottagandet af förteckningen skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande

låta ofördröjligen utbetala understöden och medelst postanvisning

öfversända dem till sökandens hustru eller till den, som

eljest öfvertagit vården af sökandens barn.

De sakkunniga hafva visserligen funnit det önskligt, att understödens

utbetalande kunde ske förskottsvis, men hafva öfvergifva tanken

härpå med hänsyn till de svårigheter, som af sådant utbetalningssätt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 131. 55

uppkomma, då värnpliktig olofligen undanhåller sig från tjänsten eller

rymmer eller efter hemförlofning eller annorledes afgår ur tjänsten.

Kungl. Maj ds befallningshafvande i Stockholms län bär ansett, att

allt bestyr med förevarande understöd bör läggas på militärmyndigheterna,

och har jämte arméförvaltningen samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västmanlands län och i Gottlands län påpekat, att de sakkunnigas

förslag icke innehåller några bestämmelser för det fall, att den värnpliktiges

familjeförhållanden under tjänstgöringens gång blifva väsentligen

andra än vid tiden för ansökningens ingifvande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har förordat ett

förtydligande om, hvem som i hvarje särskildt fall skall äga mottaga

understödsmedlen.

Generalintendenten har anfört, att det med säkerhet kunde påstås,

att understödet icke skulle fylla sin uppgift, om det lämnades respektive

familjer i efterskott. Det gällde ju här sådana familjer, hvilka

saknade tillgång till sitt uppehälle, när familjeförsörjaren inkallades till

vapenöfning. Skulle verklig hjälp lämnas dessa, måste det ske förskottsvis

och månatligen. Särskildt folie betydelsen af denna sak i

ögonen, när det gällde repetitionsöfningarna, ty med efterskottssystemet

skulle följden blifva, att understödet tillställdes vederbörande familj

först sedan mannen hemkommit från öfningarna, under det att familjen

under hans frånvaro saknat allt understöd. De skäl, som de sakkunniga

ansett tala mot förskottsvis betalning, vore de svårigheter, som

skulle möta med hänsyn til! ej sällan förekommande fall, då värnpliktiga

olofligen undanhålla sig från tjänsten, rymma eller efter hemförlofning

eller annorledes afgå från tjänsten. Om den värnpliktige undanhölle

sig från tjänsten eller rymde, kunde visserligen uti ogynnsammaste

fall i det närmaste en hel månads understöd komma att för

mycket utbetalas, men blefve vederbörande värnpliktig återförd, såsom

väl i regeln inträffade, kunde det för mycket utbetalda intjänas

genom uppehåll uti understödets utbetalande för en motsvarande period.

Familjen måste i sådant fall en tid förlora sitt understöd. Skulle den

rymde däremot ej påträffas, kunde naturligtvis intet återgäldande ske,

men denna olägenhet vägde ringa mot vissheten, att understödet i öfrigt

fyllde sin uppgift. Hemförlofvades eller aflede värnpliktig, så inträffade

äfvenledes fall, då ett för stort understöd skulle blifva utgifvet.

Icke heller detta borde emellertid förhindra utbetalningen i förskott.

Do familjeförsörjare, som på grund af sjukdom hemförlofvades,

hade nämligen icke stora förutsättningar att bidraga till hemmets uppe
-

Yttranden öfver

de sakkunnigas

förslag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

hälle och den aflidne lämnade de sina utblottade; i båda fallen talade

alltså omständigheterna sitt ömmande språk för att understödet måtte

få åtnjutas vederbörlig månad ut. Generalintendenten ville därför förorda

understödets utbetalning i förskott. De sakkunniga hade vidare

tänkt sig understödets utbetalning skola ske genom Kungl. Maj:ts

befallningshafvande. Säkerligen skulle emellertid familjerna kunna

motse understödet tidigare, om det betalades genom de militära myndigheterna,

hvarjämte systemet blefve på så sätt enklare. Till stöd

för utbetalningen skulle äfven då, såsom föreslagits, ligga Kungl. Maj:ts

befallningsliafvandes å ansökan tecknade resolution, och medlen skulle

per postanvisning sändas till sökandes hustru eller den, som eljest öfvertagit

vården af sökandens barn.

Det synes mig lämpligt, att Konung och Riksdag i särskild förordning,

hvars giltighetstid icke begränsas, fastställa grunderna för

rätten till understöd och dettas storlek i de särskilda fallen. De närmare

bestämmelserna angående tillämpning af samma förordning torde

däremot, på sätt de sakkunniga föreslagit, böra utfärdas af Konungen.

Oaktadt således beslut i fråga om dessa bestämmelser icke behöfver

fattas nu, har jag ansett mig böra tämligen utförligt redogöra för,

huru de sakkunniga tänkt sig bestämmelserna; och vill jag redan nu

framhålla, att de modifikationer härutinnan, som generalintendenten

föreslagit, synas mig värda allt beaktande, när det framdeles gäller att

utfärda dessa bestämmelser.

Kostnaderna för införande af familjeimderstöd.

De kostnader, som införande af familjeunderstöd skulle medföra

för statsverket, bestämmas af följande tre faktorer:

antalet medellösa familjeförsörjare,

antalet understödsdagar och

understödets storlek.

Antalet medellösa familjeförsörjare.

I detta afseende infordrades sommaren 1910 af landtförsvarsdepartementet

uppgifter från arméns truppförband.

Enligt dessa uppgifter voro inalles 643 värnpliktiga gifta, af hvilka

voro obemedlade............................................... fi05, dåra!

åtnjöto understöd af anhöriga 193

» T> . )> kommun....................... 19.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

57

Med ledning af dessa siffror samt siffrorna rörande värnpliktsstyrkan

vid armén och marinen skulle man kunna sluta sig till motsvarande

förhållanden vid marinen. Där skulle då under samma tid hafva

tjänstgjort omkring 75 gifta värnpliktiga, af hvilka

voro obemedlade.............................................................. 59.

Af hela den i tjänstgöring varande årsklassen skulle alltså hafva varit

gifta .............................................................. 718

häraf obemedlade............................................................ 564.

De sakkunniga hafva dock icke funnit rådligt att lägga dessaDe »akkmmisiflfror

till grund för beräkningarna, då de dels afse endast ett år, dels beräkning,

endast beträffande armén grunda sig på faktiska uppgifter, hvilka dock

icke torde blifvit vederbörligen styrkta.

I stället hafva de sakkunniga ansett, att de i den officiella befolkningsstatistiken

förekommande uppgifterna rörande äktenskapsfrekvensen

under den senaste 10-årsperiod (1899—1908), för hvilken sådan

statistik förefinnes, böra läggas till grund för beräkningarna. Enligt

denna statistik ingås äktenskap, i medeltal per år räknadt, af män

i

åldern

intill

fyllda

21

år....

............. 165

»

»

»

21-

-22

år.............

1,488

»

»

»

22-

-23

» ................

.............. 1,908

»

»

»

23-

-24

» ................

.............. 2,465

De sakkunniga hafva ansett, att man kommer sanningen så nära,

som för närvarande är möjligt, om man utgår från, att äktenskapen

i åldern intill 22 år äro ingångna^ före rekrytskolans början,

i åldern 22—23 år äro ingångna efter rekrytskolans slut, men före

andra repetitionsöfningens början,

i åldern 23—24 år äro ingångna efter andra repetitionsöfningens

slut, men före den tredjes början, och

i åldern 24—25 år äro ingångna efter afslutandet af all sedvanlig

fredstjänstgöring.

Antalet äktenskap, som ingåtts före början af första tjänstgöringen,

skulle således vara (165 + 1,488 =) 1,653.

Enligt värnpliktsstatistiken frikallas emellertid vid inskrifningsförrättningarna

omkring 17 % af samtliga pröfvade. Härigenom skulle

afgå 281 unga män, hvarigenom siffran 1,653 nedbringas till 1,372.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Af dessa 1,372 äro i enlighet med samma statistik 14 % icke vapenföra,

hvarigenom 1,180 af de 1,372 komma på rekrytskolan, medan 192

fullgöra tjänstgöringen i en följd.

Jämlikt statistiken i den år 1901 officiellt utgifna afhandlingen

»Sveriges land och folk» kan det vidare anses, att omkring 70 % af

familjerna äro för sin utkomst väsentligen beroende af familjeförsörjarens

arbete och därför i behof af understöd, därest familjeförsörjaren

förhindras fullgöra sin försörjningsplikt, medan öfriga 30 % befinna sig

i ett fördelaktigare ekonomiskt läge. För här afsedt ändamål böra sålunda

siffrorna 1,180 och 192 minskas med 30 % och komma således

att nedgå till resp. 826 och 134.

Antalet äktenskap, som ingåtts före andra repetitionsöfningens början,

utgjorde i medeltal 1,908 per år. Äfven här böra emellertid göras

reduktioner:

för frikallade 17 hvarigenom siffran nedgår till 1,584,

för icke vapenföra, som ju icke göra repetitionsöfning, 14 %, hvilket

nedbringar siffran 1,584 till 1,363, och

med hänsyn till de ekonomiska förhållandena, på grund af hvilka

30 % kunna afdragas, hvarigenom slutsiffran blir 954.

På samma sätt skulle antalet äktenskap, ingångna före tredje repetitionsöfningen,

2,465 i medeltal per år, kunna reduceras till 1,232.

Antalet under stödsdagar.

För de 134 medellösa familjeförsörjare, hvilka såsom icke vapenföra

fullgöra tjänstgöringen i en följd, hafva de sakkunniga beräknat

240 dagars tjänstgöring med 2 dagar för in- och utryckning eller således

(134 x 242 =) 32,428 tjänstgöringsdagar.

För de vapenföra värnpliktige hafva de sakkunniga beräknat antalet

understödsdagar sålunda:

Första tjänstgöringen omfattar 150 tjänstgöringsdagar och 1 inryckningsdag,

hvarför antalet understödsdagar här blifver

151 x 826 = 124,726.

I repetitionsöfning ärna under ett år deltaga följande understödsbehöfvande:
1)

Af de 826, som ingått äktenskap i åldern intill fyllda 22 år,

dels de, som samma år fullgjort rekrytskola och för hvilka antalet

understödsdagar bör beräknas till 30 tjänstgöringsdagar och 1 utryckningsdag,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

59

dels äfven de båda föregående årsklasserna, för hvilka antalet

tjänstgörings- samt in- och utryckningsdagar uppgår till 32.

För dessa skulle alltså anialet understödsdagar blifva

31 x 826 = 25,606

32 x 826 = 26,432

32 x 826 = 26,432

Summa 78,470

2) Af de 954, som ingått äktenskap i åldern 22—23 år, två årsklasser.

För dessa skulle alltså antalet understödsdagar blifva

32 x 954 = 30,528

32 x 954 = 30,528

Summa 61,056

3) Af de 1,232, som ingått äktenskap i åldern 23—24 år, en årsklass.

För dessa skulle alltså antalet understödsdagar blifva

32 x 1,232 = 39,424

Sammanlagda antalet understödsdagar under ett års repetitionsöfningar

skulle alltså blifva (78,470 + 61,056 + 39,424 =) 178,950.

Totalsumman tjänstgöringsdagar under ett år skulle således enligt de

sakkunnigas beräkning vara:

för de icke vapenföras tjänstgöring i en följd 32,428

» » vapenföras rekrytskola .............................. 124,726

» » » repetitionsöfning .................. 178,950

Summa 336,104

Vid beräkningarna hafva de sakkunniga lagt 240-dagarstjänstgöringen

med dess normala uppdelning till grund. Visserligen medför detta,

att antalet understödsdagar under första tjänstgöringen blir större i

verkligheten än vid beräkningarna, men å andra sidan inträffar det tydligen,

att en hel del värnpliktiga, som ingå äktenskap i åldern 22—24

år, genom att hafva tilldelats truppslag eller tjänst, där tjänstgöringen

visserligen är längre än 240 dagar men dock afslutad redan vid 22

eller 23 års ålder, hafva fullgjort sin tjänstgöring före äktenskapets

ingående, hvarför understöd för dem ju ej ifrågakommer. De sakkunniga

hafva ansett, att härigenom en utjämning kan antagas äga rum,

och att sålunda tjänstgöringen kan beräknas till 240 dagar för samtliga.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Såsom af ofvan gjorda framställning synes, har, där mer än en

årsklass af samma äktenskapskategori fullgör repetitionsöfning, ingen

minskning beräknats i de äldre årsklassernas storlek, ehuru dessa äro

utsatta för en afgång, som enligt det af generalstaben år 1900 utarbetade

förslaget till ny härordning uppskattats till 5 procent för den

första och ytterligare 3 procent för hvar och en af de öfriga årsklasserna.

Härigenom uppstår ett öfverskott af understödsdagar, bvilket

de sakkunniga likväl icke ansett sig böra fråndraga, enär, såsom framhållits,

de ofvan gjorda beräkningarna beröra ganska okända och

ovissa förhållanden.

Summan af under stödsbeloppen under ett år.

Såsom förut nämnts hafva de* sakkunniga föreslagit, att understödsbeloppen

skulle växla allt efter hustruns hälsotillstånd och barnens antal.

Huru dessa förhållanden skulle komma att ställa sig under de olika

tjänstgöringsomgångarna, hafva de sakkunniga ansett svårligen kunna

göras till föremål för någon sannolikhetsberäkning. De hafva emellertid

förutsatt, att hustrun i regel är arbetsför samt att under första

tjänstgöringsperioden (dvs. första tjänstgöring och omedelbart därefter

följande första repetitionsöfning eller ock tjänstgöring i en följd) i

allmänhet endast ett barn ingår i familjen, men att under de senare

tjänstgöringsperioderna barnantalet är större. För öfrigt hafva de antagit

att de fall, då under första tjänstgöringsperioden mer än ett barn

förefinnes eller då hustrun icke är arbetsför, uppvägas af de fall, då

arbetsför hustru är barnlös. I öfverensstämmelse härmed hafva de beräknat

understödet till i medeltal per dag 50 öre under första tjänstgöringsperioden

och 75 öre under öfriga perioder.

I öfverensstämmelse med nu anförda beräkningsgrunder uppgår

alltså hela understödsbeloppet för första tjänstgöringen och tjänstgöringen

i en följd till

0,50 x (32,428 + 124,726) = 78,577 kronor.

Såsom förut nämnts skulle den värnpliktige af det honom tillkommande

penningbidraget af 50 öre om dagen afstå de 30 öre, hvarmed

bidraget under sagda öfning öfverstiger det för första tjänstgöringen

bestämda. För första repetitionsöfningen, då, enligt hvad förut är anfördt,

familjeförhållandena antagits vara desamma som under första

tjänstgöringen, skulle understödet från statens sida alltså uppgå till endast

20 öre i medeltal per dag, medan det under öfriga repetitions
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

61

öfningar skulle belöpa sig till 45 öre i medeltal per dag. Vid dessa

öfningar skulle således hela understödsbeloppet kunna anslås till

0,20 x 78,470 + 0,45 (61,056 + 39,424) = 60,910 kr.

Äfven det vissa värnpliktiga utöfver penningbidraget å 20 öre tillkommande

penningtillskottet — likaledes 20 öre — bör naturligtvis

afstås af den för sin familj understödssökande värnpliktige. Såsom

förut är nämndt hafva de sakkunniga emellertid i föreliggande kostnadsberäkning

ansett sig kunna bortse från värnpliktiga vid de truppslag

eller tjänster, där penningtillskott förekommer.

Det totala årliga understödsbeloppet skulle alltså blifva

78,577: —

__.60,910: —

Summa 139,487 kronor.

Då värnpliktiga familjeförsörjare måste antagas finnas ej blott vid

hären utan äfven vid marinen, hafva de sakkunniga ansett nyss nämnda

summa, omkring 140,000 kronor, böra fördelas mellan fjärde och femte

hufvudtitlarna; och hafva de sakkunniga härvid beräknat, att 123,000

kronor skulle utgå af fjärde och 17,000 kronor af femte hufvudtiteln.

Af sist nämnda belopp skulle 9,000 kronor falla på flottan och 8,000

kronor på kustartilleriet.

De slutsummor, hvartill de sakkunniga kommit, äro ju grundade på en Departementshel

del ganska oberäkneliga förhållanden och måste därför anses vara i hög ohefengrad

approximativa. Sedan Kungl. Maj:ts proposition om nedsättning i

tjänstgöringstiden för icke vapenföra numera bifallits, komma för öfrigt

kostnaderna att något nedgå. De af de sakkunniga angifna beloppen

hafva emellertid redan beräknats i årets statsverksproposition nämligen

123.000 kronor under anslaget till de värnpliktiges aflöning, inskrifning

och redovisning (se fjärde hufvudtiteln s. 119),

9.000 kronor under anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning därför (se femte hufvudtiteln s. 36) samt

8.000 kronor under anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning därför (se femte hufvudtiteln

s. 50).

Då alla dessa tre anslag äro förslagsanslag, lärer det vara lämpligast

att tillsvidare och innan erfarenhet i ämnet vunnits lägga de af

de sakkunniga beräknade beloppen till grund för Kungl. Maj:ts anslagsbegäran.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

Sammanfattning.

I full anslutning till de åsikter, jag i det föregående uttalat, har

jag låtit upprätta följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen.

Härigenom förordnas, att §§ 16, 17 och 19 värnpliktslagen skola

hafva följande ändrade lydelse:

§ 16.

Uppskof med 1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförinskrifning

rättning kan meddelas värnpliktig, som af en eller annan möjligen

öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling

eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjänstgöring

oförmögen eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader

eller till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till

orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende

arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa

syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar

eller fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle

väsentligen beroende. Har sådan för sitt uppehälle af den värnpliktiges

arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, af samme

värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början af kalenderåret närmast

före inskrifningsförrättningen eller, där behofvet af försörjning uppstått

först vid senare tidpunkt, alltifrån behofvets uppkomst, kan äfven i

det fall, att den värnpliktige icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen,

dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskof med inskrifningen

medgifvas honom, därest han är den ende, som, såvidt veterligt är,

kan lämna nödigt försörjningsbidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu

vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpliktige

fyller tjugufyra år, frikallas han från värnpliktens fullgörande i bevä- ■

ringen under fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpliktig till följd af sådan orsak, som

omförmäles i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att,

på framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från

värnpliktens vidare fullgörande.

5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,

blifvit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet;

fyller . han det år, inskrifningen sker, minst tjugusex år eller kan han

med intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre

tid, än hvad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens

fullgörande i beväringen under fredstid.

6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket afflytta!

till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat;

dock under villkor:

att afflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter

om utvandring,

att han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta år, samt

att minst nio år förflutit från afflyttningen till återinflyttningen,

häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan

förlorad svensk medborgarrätt återförvärfvats.

Bestämmelserna i mom. 6 skola emellertid äga tillämplighet endast

till och med de inskrifningsförrättningar, som äga rum år 1914; dock

att stadgade eftergiften skall tillkomma äfven sådan i mom. 6 afsedd

person, som varit pliktig undergå inskrifning år 1914 eller tidigare, men

på grund af laga förfall varder inskrifven först år 1915 eller senare.

§ 17-

1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrift^ första Uppskof med

tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas: tjänstgöring

a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg

och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så

länge resan fortvarar, inställa sig;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

b) värnpliktig, som själf förvaltar och brnkar honom tillhörig fast

egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller

annan industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i

tillfälle att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande

under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva

frånvarande; samt

c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,

såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck

i fortskriden lärokurs eller- eljest bereda honom eller af hans arbete

beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första

tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande

inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen,

utom i fall, som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början

senast det år, under hvilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna

första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må

uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige

medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning till

uppskof eller har annan uppskofsanledning af beskaffenhet, som ofvan

nämnts, yppats före nästiufallande inskrifningsförrättning, åligger det

den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskof med första tjänstgöringen,

att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande

inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranledt

uppskof med första tjänstgöringen, yppats så sent, att framställning

icke kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må förnyadt uppskof

medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning,. Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen

bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens

början i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse

inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan

i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. I samma ordning må från

redan påbörjad tjänstgöring hemförlofvas värnpliktig, med afseende å

hvilken föreligger sådant förhållande, som i § 16 mom. 2 sägs, äfven

om detsamma förefunnits före tjänstgöringens början, dock under förutsättning

att förhållandet inträdt, efter det inskrifningsförrättningen

afslutats, och att ansökning om hemförlofning gjorts inom trettio dagar

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

från tjänstgöringens början. Huruvida och i hvad mån sålunda hemförlofvad

värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,

äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring

skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar förfallet eller har annan anledning af beskaffenhet, som

ofvan sägs, till uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af den

värnpliktige fullgjord, yppats före nästinfallande inskrifningsförrättning,

åligger det den värnpliktige, där han önskar uppskof med nämnda tjänstgöring,

att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande

inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare

föranledt hemförlofning, yppats så sent, att framställning icke kunnat

göras hos inskrifningsnämnden, må uppskof medgifvas i den ordning,

Konungen bestämmer.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.

2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den

värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, gälle hvad i mom. 3

af samma § är stadgadt.

6. Har för värnpliktig vid inskrifningen förelegat sådant förhållande,

som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han af glömska,

okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskof med

tjänstgöringen, äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter pröfning

i hvarje särskildt fall meddela uppskof med eller hemförlofning

från tjänstgöring.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen

däraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser

och uppskof;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo

ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder

af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens

fullgörande;

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag

vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrift^;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 höft. (Nr 131.) 9

In skrifrum gsnämnds

åligganden.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,

tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen

och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid iakttages, att vid lika lämplighet

i första rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig, och att

fotfolket tilldelas sådana icke för flottan afsedda värnpliktiga, hvilka

visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda af deras arbete beroende

nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter; dock att,

i de fall Konungen bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;
f)

att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid

från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till

landstormen.

öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens befallningshafvande

förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande

mening, som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i

§ 18 mom. 1 omförmälda officer af marinen, antecknas till protokollet;

och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som

protokollet af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller

för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1

omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens

och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af

värnpliktiga, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningsförrättning,

de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra

inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare

föreskrifter, Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren

eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas,

skall underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla, förrän detsamma

blifvit af revisionen pröfvadt.

4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af

året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst

infallande inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda

åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värn
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

pliktig, som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning

för sjömanshus.

Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess

detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.

Denna lag träder genast i kraft.

Det har vidare på grundval af de sakkunnigas uttalanden, till

hvilka jag anslutit mig, uppgjorts följande förslag till

Förordning

om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd).

§ I
Under

den tid, värnpliktig fullgör honom enligt gällande författningar

åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, kunna hans hustru

och barn erhålla understöd af statsmedel enligt de i denna förordning

stadgade grunder, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.

§ 2.

Understödet utgår med följande belopp för hvarje dag, den värnpliktige

äger räkna sig tillgodo såsom tjänstgöringsdag, in- och utryck
-

ningsdagarna inberäknade, nämligen:

till arbetsför hustru och ett barn....................................................... 50 öre

» » y> » två eller flera barn.................................. 75 »

» mindre arbetsför hustru................................................................. 50 ))

» » y> » och ett barn .......................................... 75 »

» d » » » två eller flera barn..................... 100 »

» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild........................ 50 »

» två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild. . 75 »

Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet

med inom äktenskap födda.

Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.

§ 3.

Värnpliktig skall själf bidraga till det hans hustru eller barn tillkommande

understödet såväl med hela penningtillskottet, där sådant

förekommer, som med den del af penningbidraget, hvarmed detta

öfverstiger 20 öre för dag.

§ 4.

Närmare föreskrifter i fråga om villkoren för understöds utgående

samt om tillämpning i öfrigt af denna förordning meddelas af Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

Tiden för förordningens ikraftträdande har föreslagits till den 1

januari 1913, enär medel till familjeuu der stöd äskats först i statsregleringen

för år 1913.

Jag hemställer, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att antaga nyss nämnda lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i

värnpliktslagen och förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs

hustru och barn (familj eunderstöd).

Till denna departementschefens af statsrådets

öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Ali Söderhjelm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:225 Skrifvelse till Konungen, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion i fråga om kostnader för understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn ffamilje s. 3 i texten
  2. Rskr. 1912:157 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen samt till fö s. 1 i texten
  3. SU 1912:132 Utlåtande, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion i fråga om kostnader för understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn s. 2 i texten
  4. LU 1912:65 Memorial med föranledande af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande lagutskottets utlåtande nr 53 i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag ti a1 i texten