Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen samt till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)
1912-04-01 · 68 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 66 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1912:131, Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen samt till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)
Dokumentets text
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 131.
1
Nr 131.
Kungl. Majrts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen
samt till förordning om understöd i vissa fall
åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd); gifven
Stockholms slott den 1 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag
a) till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen
och
b) till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru
och barn (familjeunderstöd).
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
David Bergström.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 131.
Uppskof med
inskrifning
m. m.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen.
Härigenom förordnas, att §§ 16, 17 och. 19 värnpliktslagen skola
hafva följande ändrade lydelse:
§ 16-
1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning
kan meddelas värnpliktig, som af en eller annan möjligen
öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling
eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjänstgöring
oförmögen eller olämplig.
2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till
orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende
arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa
syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller
fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen
beroende. Har sådan för sitt uppehälle af den värnpliktiges
arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, af samme värnpliktige
erhållit försörjning alltifrån början af kalenderåret närmast
före inskrifningsförrättningen eller, där behofvet af försörjning uppstått
först vid senare tidpunkt, alltifrån behofvets uppkomst, kan äfven i det
fall, att den värnpliktige icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen,
dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskof med inskrifningen medgifvas
honom, därest han är den ende, som, såvidt veterligt är, kan
lämna nödigt försörjningsbidrag.
rm»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. 3
3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu
vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpliktige
fyller tjugufyra år, frikallas lian från värnpliktens fullgörande i beväringen
under fredstid.
4. Blifver inskrifven värnpliktig till följd af sådan orsak, som
omförmäles i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att,
på framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från
värnpliktens vidare fullgörande.
5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,
blifvit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet;
fyller han det år, inskrifningen sker, minst tjugusex år eller kan han
med intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre
tid, än hvad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens
fullgörande i beväringen under fredstid.
6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket
afflyttat till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat;
dock under villkor:
att afflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter
om utvandring,
att han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta
år, samt
att minst nio år förflutit från afflyttningen till återinflyttningen,
häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan
förlorad svensk medborgarrätt återförvärfvats.
Bestämmelserna i mom. 6 skola emellertid äga tillämplighet endast till
och med de inskrifningsförrättningar, som äga rum år 1914; dock att
stadgade eftergiften skall tillkomma äfven sådan i mom. 6 afsedd person,
som varit pliktig undergå inskrifning år 1914 eller tidigare, men
på grund af laga förfall varder inskrifven först år 1915 eller senare.
§ 17-
1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första
tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:
a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handels
-
Uppskof med
tjänstgöring
m. m.
4
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
fartyg och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så
länge resan fortvarar, inställa sig;
b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast
egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan
industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle
att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande
under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande;
samt
c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,
såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck
i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete
beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första
tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande
inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen,
utom i fall, som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början
senast det år, under hvilket han fyller tjugofyra år.
2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning -till uppskof med den i § 27 föreskrifna
första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må
uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige
medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning
till uppskof eller har annan uppskofsanledning af beskaffenhet, som
ofvan nämnts, yppats före nästinfallande inskrifningsförrättning, åligger
det den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskof med första
tjänstgöringen, att därom vid sagda förrättning göra framställning hos
vederbörande inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare
föranledt uppskof med första tjänstgöringen, yppats så sent, att framställning
icke kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må förnyadt uppskof
medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer.
3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning
må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.
4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens
början i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse
inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med
här ofvan i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. I samma ordning
må från redan påbörjad tjänstgöring hemförlofvas värnpliktig,
med afseende å hvilken föreligger sådant förhållande, som i § 16 mom. 2
sägs, äfven om detsamma förefunnits före tjänstgöringens början, dock
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
under förutsättning att förhållandet inträdt, efter det inskrifningsförrättningen
afslutats, och att ansökning om hemförlofning gjorts inom
trettio dagar från tjänstgöringens början. Huruvida och i hvad mån
sålunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,
äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring
skall fullgöras, därom förordnar Konungen.
Fortfar förfallet eller har annan anledning af beskaffenhet, som
ofvan sägs, till uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af den
värnpliktige fullgjord, yppats före nästinfallande inskrifningsförrättning,
åligger det den värnpliktige, där han önskar uppskof med nämnda
tjänstgöring, att därom vid sagda förrättning göra framställning hos
vederbörande inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare
föranledt hemförlofning, yppats så sent, att framställning icke
kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må uppskof medgifvas i den
ordning, Konungen bestämmer.
5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16
mom. 2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det,
då den värnpliktige erhöll uppskof eller liemförlofvades, gälle hvad i
mom. 3 af samma § är stadgadt.
6. Har för värnpliktig vid inskrifningen förelegat sådant förhållande,
som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han af glömska, okunnighet
eller liknande orsak försummat att då begära uppskof med tjänstgöringen,
äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter pröfning
i hvarje särskilt fall meddela uppskof med eller hemförlofning
från tjänstgöring.
§ 19-
1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens
befallningshafvande i det län, hvartill området eller största
delen däraf hörer. Sådan nämnd åligger:
a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;
b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskof;
c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till
fullo ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan
hinder af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens
fullgörande;
Inskiifnings
nämnds
åligganden.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 131.
d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det trupp,
slag vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;
e)
att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika
truppslag, tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen
och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid iakttages, att vid
lika lämplighet i första rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig,
och att fotfolket tilldelas sådana icke för flottan afsedda värnpliktiga,
hvilka visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda af deras
arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter;
dock att, i de fall Konungen bestämmer, sådan tilldelning må verkställas
af inskrifningsrevision;
f) att tillställa de inskrift^ den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt
g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid
från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till
landstormen.
Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens befallningshafvande
förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande
mening, som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,
eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i
§ 18 mom. 1 omförmälda officer af marinen, antecknas till protokollet;
och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som
protokollet af nämnden underskrifvas.
2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens
befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller
för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1
omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.
3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens
och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af
värnpliktiga, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningsförrättning,
de åligganden och befogenheter, som enligt mom. .1 tillhöra
inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare
föreskrifter, Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren
eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.
Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas,
skall underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla, förrän detsamma
blifvit af revisionen pröfvadt.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af
året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst
infallande inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda
åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,
som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning
för sjömanshus.
Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess
detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.
Denna lag träder genast i kraft.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Förslag
till
Förordning
om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd).
§ 1.
Under den tid, värnpliktig fullgör honom enligt gällande författningar
åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, kunna hans hustru
och barn erhålla understöd af statsmedel enligt de i denna förordning
stadgade grunder, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.
§ 2.
Understödet utgår med följande belopp för hvarje dag, den värnpliktige
äger räkna sig tillgodo såsom tjänstgöringsdag, in- och utryck
-
ningsdagarna inberäknade, nämligen:
till arbetsför hustru och ett barn......................................................... 50 öre
i » b » två eller flera barn ................................. 75 »
b mindre arbetsför hustru ................................................................. 50 b
b b b b och ett barn......................................... 75 b
bb b B b två eller flera barn 100 b
b ett barn, om fadern är änkling eller frånskild 50 B
b två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild... 75 b
Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet
med inom äktenskap födda.
Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.
§ 3.
Värnpliktig skall själf bidraga till det hans hustru eller barn tillkommande
understödet såväl med hela penningtillskottet, där sådant
9
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 131.
förekommer, som med den del af penningbidraget, hvarmed detta
öfverstiger 20 öre för dag.
§ 4.
Närmare föreskrifter i fråga om villkoren för understöds utgående
samt om tillämpning i öfrigt af denna förordning meddelas af Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 96 käft. (Nr 131.)
2
10
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar sär endera hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning inom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Bergström, följande:
»Det är uppenbart, att värnpliktstjänstgöringens fullgörande skall
i många fall medföra svårigheter för sådana värnpliktiga, som äro
familjeförsörjare, d. v. s. hafva att försörja hustru och barn, föräldrar,
syskon eller andra närstående anhöriga. Man kan emellertid tänka sig
två sätt att undvika eller lindra dessa svårigheter: det "ena att medgifva
lättnader i värnpliktsförhållandena, det andra att lämna pekuniär hjälp.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. 11
Enligt hvad en från generalstaben infordrad utredning ger vid
handen, hafva inom vissa främmande länder bägge de nämnda utvägarna
tagits i anspråk, under det att man inom andra länder anlitat en af
utvägarna och då vanligen lättnader i tjänstgöringen. Någon viss
princip i fråga om de olika utvägarnas tillämpande är svår att utleta.
Det vore ganska naturligt, om man i länder med lång fredstjänstgöring,
t. ex. tvåårig eller längre, gjort långt gående medgifvanden. Häraf
ser man dock föga, ehuru det vid ett ytligt betraktande kan förefalla
så, på grund af att bestämmelserna för ifrågavarande fall ofta äro
synnerligen detaljerade. Emellertid må nämnas, att i samtliga dessa
länder — med undantag- af Frankrike och Rumänien — inkallas icke
såsom hos oss hela den krigstjänstdugliga årskontingenten värnpliktiga
till tjänstgöring, utan en mycket afsevärd del, på vissa håll uppgående
ända till hälften eller mera, befrias helt och hållet från fredstjänstgöring
eller inkallas till en mycket kort sådan. Utan någon särskild
åtgärd bör därigenom äfven en mängd familjeförsörjare komma i åtnjutande
af eu väsentlig lindring i värnplikten.
I länder med kortare fredstjänstgöring för de värnpliktiga ligger
det nära till hands, att eftergifter i värnpliktstjänstgöringen och understöd
skola vara ganska snäft tilltagna, eftersom olägenheterna af värnpliktens
fullgörande där icke böra blifva så kännbara. På vissa håll
är detta nog äfven förhållandet, men å andra synes man hafva gått
vida längre i riktning af lättnader i värnplikt eller medgifvande af
understöd än i de förutnämnda med deras för individen mera kräfvande
tj änstgöringsförhållanden.
Hos^oss har endast i vissa sporadiska fall förekommit särskild pekuniär
hjälp åt värnpliktiga familjeförsörjare. Däremot medger värnpliktslagen
vissa lättnader för sådana personer.
Sedan jämlikt nådigt beslut den 25 juni 1909 tillkallats särskilda
sakkunniga för verkställande af utredning och utarbetande af förslag
i fråga om lättnader åt vissa kategorier värnpliktiga, hafva dessa emellertid
i underdånigt utlåtande den 5 maj 1911 föreslagit,
att staten skall vid behof lämna penningunderstöd åt hustru och
barn till värnpliktig, som fullgör sin tjänstgöring,
att sådant penningunderstöd icke skall utgå i andra fall af familjeförsörjning,
men att ej mindre värnpliktig, som har hustru och barn att försörja,
än äfven öfriga värnpliktiga familjeförsörjare skola såsom hittills
äga rätt att åtnjuta vissa lättnader i sina värnpliktsförhållanden.
Förhållandena
i främmande
länder.
Förhållandena
i vårt land.
Sakkunniga
tillkallade.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Yttranden
öfver de sakkunnigas
förslag.
Därjämte har hemställts om vissa jämkningar i gällande bestämmelser
angående dössa lättnader.
Öfver de sakkunnigas förslag hafva yttranden afgifvits af öfverståthållarämbetet,
samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitel,
medicinalstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, cheferna för
generalstaben och marinstabeu, generalfälttygmästaren, kavalleriinspektören,
generalintendenten, chefen för fortifikationen, samtliga arméfördelningschefer,
kommendanten i Boden, militärbefälhafvaren på Gottland,
stationsbefälhafvarna i Ståckholm och Karlskrona samt chefen för
kustartilleriet.
I allmänhet hafva myndigheterna tillstyrkt de sakkunnigas förslag
eller förklarat sig icke hafva något att däremot erinra. En del anmärkningar
hafva dock framställts och anhåller jag att få redogöra för dessa
i det sammanhang, dit hvar och en af dem rätteligen hör.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
13
Jämkningar i gällande bestämmelser angående värnpliktige
familjeförsörjares värnpliktsförliållanden.
De lättnader, som medellösa familjeförsörjare för närvarande kunna
erhålla i sina värnpiiktsförhållanden, afhandlas i §§ 16 och 17 af gällande
värnpliktslag. § 17 afser alla familjeförsörjare, § 16 däremot
blott vissa sådana. Endast dessa sistnämnda kunna erhålla frikallelse
från värnpliktstjänstgöringen. Särskildt vill jag framhålla, att den, som
har hustru och barn att försörja, icke kan åberopa sig på S 16 utan
blott på § 17.
Lättnader för familjeförsörjare i allmänhet.
De lättnader, som § 17 medger familjeförsörjare i allmänhet, äro
uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring. Värnpliktig, som
visar, att den i § 27 föreskrifna första tjänstgöringens fullgörande skulle
bereda af hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter
eller olägenheter, kan vid inskrifningen erhålla ett års uppskof med
tjänstgöringen och få detta af inskrifningsnämnden förnyadt år efter
år. Dock skall tjänstgöringen taga sin början senast det år, han fyller
tjugufyra år. Yppas sådan anledning till uppskof, efter det den värnpliktige
inskrifvits och inskrifningsförrättningen redan afslutats, kan
äfven uppskof den värnpliktige medgifvas. I fråga om föreskrifven
repetitionsöfning kan jämväl uppskof med dess fullgörande beviljas,
hvarje gång till nästföljande år. Har den värnpliktige redan påbörjat
tjänstgöring och bär uppskofsanledningen, oberoende af den värnpliktige
själf, tillkommit under tjänstgöringen, kan han hemförlofvas från denna.
Uppskof med tjänstgöring eller eventuellt hemförlofning från densamma
äro således de enda lättnader, som enligt värnpliktslagen medgifvas
medellös värnpliktig, hvilkens försörjningsplikt afser hustru och
barn men icke i § 16 mom. 2 omförmäld anhörig.
De sakkunniga hafva icke föreslagit något ytterligare medgif- De sakkunvande
i detta afseende. Tvärtom hafva de sakkunniga anfört, att det nigas försIag''
kunde uppstå fråga, huruvida icke en begränsning borde göras med
anledning af de sakkunnigas förut omförmälda förslag, att eftergift i
14
Yttranden
öfver förslaget.
Departements
chefen.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 131.
tjänstgöringen borde ersättas med pekuniär! understöd, då värnpliktig
af den militära tjänstgöringen förhindrades att försörja hustru och barn.
Försörjningsåliggandet kunde nämligen antagas blifva år efter år mera
kräfvande för den värnpliktige på grund af familjens tillväxt, hvarigenom
äfven ett större pekuniärt understöd skulle erfordras, ju längre
den värnpliktige uppsköte tjänstgöringen; och därför borde värnpliktig,
som anförde nyssnämnda försörjnmgsfall såsom skäl för uppskof, ej
erhålla sådant. Då emellertid vid många tillfällen den ifrågavarande
värnpliktige torde vara hjälpt blott genom att kunna få förlägga tjänstgöringen
till ett annat år, och då det måste förutsättas såsom regel,
att han själf hade intresse af att snarast möjligt få tjänstgöringen
fullgjord, hafva de sakkunnige icke ansett sig böra föreslå den åsyftade
begränsningen.
Så har däremot skett i ett af de öfver förslaget inkomna yttrandena.
Chefen för första arméfördelningen har nämligen förmenat det vara för
sådan värnpliktig själf fördelaktigast att så snart som möjligt fullgöra
tjänstgöringen mot åtnjutande af familjeunderstöd och att lagstiftningen
därför bör beröfva honom möjligheten att erhålla uppskof.
Å andra sidan har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län
ifrågasatt en ökning af de lättnader, som lagen medgifver i värnpliktige
familjeförsörjares värnpliktsförhållanden. Nämnda myndighet har nämligen
ansett praktiska skäl tala för att äfven hos oss tillämpa den i vissa
främmande länder följda principen att årligen till tjänstgöring inkalla
blott ett visst maximiantal värnpliktiga, Därigenom skulle de svårigheter
bortfalla, som för närvarande lätt kunde uppstå, då man nödgades
anpassa befäl, kasernutrymme, utredning o. d. efter värnpliktskontingenternas
årligen växlande storlek. Genom ett sådant förfarande skulle
också utan vidare åtgärder en betydande del familjeförsörjare kunna beredas
väsentlig lindring i värnplikten.
Enligt min mening bör ingalunda någon inskränkning ske i de
möjligheter till lättnad i värnpliktsförhållandena, som nuvarande lagstiftning
erbjuder familjeförsörjare i allmänhet. Tvärtom torde böra
tillses, huruvida icke dessa möjligheter skulle kunna ökas.
Den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län angifna
utväg torde visserligen icke kunna användas utan föregående, ganska
genomgripande organisationsförändringar, men i främmande länder finnas
äfven andra möjligheter till lättnad i värnpliktiga familjeförsörjares
värnpliktsförhållanden. I Tyskland, Ryssland och Österrike-Ungern kunna
t. ex. familjeförsörjare erhålla förkortning i öfningstiden genom att
15
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 131.
tilldelas någon kategori, som har lagstadgad kortare öfningstid; och i
Frankrike hafva familjeförsörjare förmånen att förläggas till tjänstgöringsort,
belägen i eller nära den värnpliktiges hemort. Därest de två nu
nämnda förmånerna beredas hos oss, komma de att hvad armén beträffar
så till vida sammanfalla, att den vapenföra värnpliktig, som tilldelades
infanteriet, därigenom skulle icke blott erhålla den kortaste tjänstgöringstid,
vår värnpliktslag medgifver, utan äfven få sin tjänstgöring
förlagd så nära hemorten, som det i vårt vidsträckta men glest befolkade
land är möjligt. Ty det är i allmänhet blott specialvapnens värnpliktige,
som måste vara beredda att tjänstgöra vid truppförband fjärran
från hemtrakten.
Det synes mig icke kunna möta några allvarsamma betänkligheter
att i värnpliktslagen införa ett stadgande, att familjeförsörjare vid armén
i allmänhet skall, om han så önskar, tilldelas infanteriet. Den stora
massan af härens värnpliktiga tilldelas ju i allt fall detta vapen, och enligt
hvad de sakkunniga upplyst har hittills i själfva verket icke behöft
användas något tvång för att fylla specialvapnens behof af värnpliktige.
Ett stadgande af nyss nämnda innehåll torde lämpligen böra införas
i § 19, som handlar om inskrifningsnämndens åligganden. Enligt
denna paragraf aligger sådan nämnd
»— — — — — — — — — _ — — — -— — — —----
e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,
tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen
och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första
rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen
bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision».
Jag föreslår, att efter ordet »hvarvid» inskjutes »iakttages, att»
samt att efter orden »anmält sig» inskjutes följande: »och att fotfolket
tilldelas sådana icke för flottan afsedda värnpliktiga,'' hvilka visa, att
tjänstgöringens fullgörande skulle bereda åt deras arbete beroende
nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter».
Därest detta förslag bifalles, kommer familjeförsörjare i allmänhet
att åtnjuta följande lättnader i sina värnpliktsförhållanden, nämligen:
i vissa fall uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring och under
alla omständigheter förmånen att, då han tillhör armén, fullgöra tjänstgöringen
vid ett truppslag, som har den kortaste tjänstgöringstiden, och
vid det truppförband, som icke är förlagdt fjärran från hans hemtrakt.
Lättnader för de i § 16 mom. 2 värnpliktslagen afsedda familjeförsörjare.
§ 16 mom. 2 värnpliktslagen stadgar, att uppskof med inskrifning Gällande
kan medgifvas '' bestämma,
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
ende arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös eller
vanför fader, farfader, morfader eller till änka eller ogift kvinna,
ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader eller
till fostermoder samt
ende arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra
faderlösa syskon;
dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller
fosterföräldrar eller syskon äro för sitt uppehälle väsentligen beroende
af lians arbete.
Förefinnes dylik uppskofsanledning ännu vid inskrifningsförrättningen
det år, under hvilket den värnpliktige fyller tjugufyra år, frilcallas
lian enligt § 16 mom. 3 från värnpliktens fullgörande i beväringen
under fredstid.
Om redan vid inskrifningen föreligger laggiltigt skäl för tilllämpandet
af sagda eftergifter, hafva de värnpliktiga således enligt
redan gällande föreskrifter endast att till vederbörande inskrifningsnämnd
göra erforderlig framställning om uppskof med inskrifningen
och att sedermera, om förfall af ifrågavarande art alltjämt förefinnes,
upprepa framställningen vid följande förrättningar, då till slut, det år då
tjugufyra års ålder uppnås, frikallelse från tjänstgöringen utan vidare
erhålles.
Erfarenheten bar emellertid gifvit vid handen,, att de värnpliktiga
ej sällan försumma att vid inskrifningen göra nämnda framställning,
liksom det ock kan inträffa, att behofvet af eftergifterna gör sig gällande,
först efter det den värnpliktige är inskrifven, och då, antingen
innan han påbörjat någon tjänstgöring eller under det han fullgör sådan
eller ock slutligen under tiden mellan de olika tjänstgöringsomgångarna.
Har den värnpliktige icke påbörjat sin tjänstgöring, skulle man
ju kunna tänka sig ett upphäfvande af inskrifningen. Då sådant emellertid
icke ’ förekommer enligt vår värnpliktslag, nödsakas de i § 16
mom. 2 afsedda värnpliktiga att begagna sig af de redan omförmälda,
för alla familjeförsörjare gällande bestämmelserna i § 17 värnpliktslagen
om uppskof med och hemförlofning från tjänstgöring. Till slut kunna
dock de i § 16 mom. 2 afsedda värnpliktige äfven på denna väg erhålla
befrielse från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.
Sista momentet i § 17 värnpliktslagen lyder nämligen sålunda:
»5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.
2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den
värnpliktige erhöll uppskof eller liemförlofvades, gälle hvad i mom. 3
af samma § är stadgadt.»
17
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
De sakkunniga hafva ansett de i § 17 angifna möjligheter att erhålla
uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring icke behöfva
undergå någon förändring med hänsyn till familjeförsörjare i allmänhet
men däremot behöfva fullständigas beträffande sådana familjeförsörjare,
som afses i § 16 mom. 2 värnpliktslagen.
Vidare hafva de sakkunniga föreslagit en utvidgning af bestämmelserna
i § 16 mom. 2 värnpliktslagen.
Till gengäld hafva emellertid de sakkunniga förordat en skärpning
af de bestämmelser, som åsyfta kontroll af att den uppgifna anledningen
till uppskof eller hemförlofning verkligen föreligger.
Uppskof med eller hemförlofning: från tjänstgöring:.
•
I det förslag till värnpliktslag, som förelädes 1901 års Riksdag,
hade mom. 2, 3 och 4 i § 17 följande lydelse:
»mom. 2. Visar värnpliktig, efter det han blifvit inskrifven, sådan
anledning till uppskof, hvarom i mom. 1 är sagdt, må uppskof med i
§ 27 föreskrifven första tjänstgöring, hvarje gång för ett år, kunna, i
den ordning Konungen bestämmer, den värnpliktige medgifvas, dock
icke längre än att tjänstgöringen kommer att taga sin början under
det år, under hvilket den värnpliktige fyller tjugufyra år.
mom. 3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven
repetitionsöfning må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.
mom. 4. Från redan påbörjad tjänstgöring må värnpliktig, för
hvilken inträdt sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2, hemförlofvas
i den ordning, Konungen bestämmer.
År slikt förfall för tjänstgöring för handen ännu det år, under
hvilket värnpliktig fyller tjugufyra år, äger han att, på framställning
hos behörig inskrifningsnämnd, frikallas från värnpliktens vidare fullgörande
i beväringen under fredstid.»
Uti skrifvelse den 2 juni 1901 (n:r 120) anförde emellertid Riksdagen
:
»Enligt nu gällande lag1) kan uppskof med tjänstgöring i allmänhet
meddelas endast af inskrifningsmyndighet d. v. s. inskrifningsnämnd
eller i de fall, då nämndens beslut blifva föremål för inskrifningsrevisionens
pröfning, af denna. Häraf följer, att, om anledning till
uppskof yppas efter inskrifningen, den värnpliktige i regel saknar utväg
att erhålla sådant.
*) Af år 1885 med däri sedermera gjorda ändringar, de flesta af år 1892.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.) 3
De sakkunnigas
förslag.
Proposition
till 1901 års
Riksdag.
Riksdagens
skrifvelse.
18
Kungl. Ma;j:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Dock kan värnpliktig redan nu i vissa särskilda fall, nämligen då
uppskofsanledningen utgöres af ömmande familjeförhållanden af den
beskaffenhet, som i § 16 mom. 2 af värupliktslagen afses x), eller uppskofvet
gäller allenast den föreskrifna tjänstgöringen under andra tjänsteåret,
äfven efter inskrifningen undfå uppskof''), hvilket enligt värnpliktslagen
i dylika fall meddelas i den ordning, Konungen bestämmer. 1
gällande inskrifningsförordning äro ock härom meddelade bestämmelser,
enligt hvilka den värnpliktige för erhållande af uppskof i sådana fall
har att vända sig till inskrifningsområdesbefälhafvaren. Dock äger
denne icke i något fall medgifva uppskof med första årets tjänstgöring
längre än till nästföljande år, utan skall enligt värnpliktslagen värnpliktig,
som önskar/ förlängdt uppskof därmed, vare sig han förut erhållit
sådant i sammanhang med inskrifningen elley därefter af befälhafvare]!,
alltid därom göra framställning vid näst följande inskrifningsförrättning.
Inskrifniugsområdesbefälhafvare äger således nu endast
undantagsvis bevilja uppskof med tjänstgöring.
Häri är nu föreslagen den ändring, att redan inskrifven värnpliktig,
som därför visar laga skäl, skulle kunna för ett år i sänder erhålla
uppskof jämväl med sin första tjänstgöring ))i den ordning, Konungen
bestämmer». Då, enligt hvad nyss nämnts, sådana ärenden redan nu
till någon del handläggas af inskrifningsområdesbefälhafvarne, lärer med
nämnda stadgande vara afsedt, att frågor om meddelande af uppskof
med tjänstgöring för värnpliktig, efter det han undergått inskrifning,
hädanefter i regel skulle tillkomma dessa.
Riksdagen erkänner till fullo vikten däraf, att ifrågavarande bestämmelser
kompletteras och förtydligas i syfte, att värnpliktig, som däraf
är i verkligt behof, må kunna vare sig vid eller efter inskrifningen
erhålla uppskof med honom åliggande tjänstgöring. — — —---
— — — —. Däremot anser Riksdagen det icke vara ändamålsenligt
och lämpligt, att de göromål, som enligt gällande ordning tillkomma
inskrifningsmyndigheterna, i större utsträckning, än som nödvändiggöres
däraf, att desamma endast viss kortare tid af året fungera, undandragas
samma myndigheter och i stället uppdragas åt inskrift) ingsområdesbefälhafvarne.
De ärenden, som tillhöra inskrifningsnämndens eller inskrifningsrevisionens
handläggning, äro ofta nog — och så är helt visst ej
sällan förhållandet äfven med de nu ifrågavarande — af beskaffenhet
b Momentet innehöll i då gällande värnpliktslag hufvudsakligen samma bestämmelser
som nu.
2) Äfven då likväl endast, därest anledningen icke förelegat redan vid inskrifningsförrättningen.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
att fordra närmare kännedom om de värnpliktiges personliga förhållanden,
hvilken kännedom nämnden eller revisionen på grund af sin sammansättning
jämförelsevis lätt, men befälhafvaren mången gång icke
utan svårighet är i tillfälle att förskaffa sig, hvarjämte det icke heller
synes vara önskvärdt, att vederbörande regementschefer, hvilka enligt
det föreliggande förslaget jämväl skulle hafva att under vissa förhållanden
verkställa inskrifning af värnpliktige, mera än nödvändigt betungas
med för dem jämförelsevis främmande göromål, som kunna verka
hindrande för deras främsta och egentliga uppgift eller under deras
befäl stående truppers allsidiga militära utbildning.
Med hänsyn härtill har företagits en omarbetning af nu afhandlade
§ i hithörande delar i syfte att inskrifningsområdesbefälhafvarnes befattning
med ifrågavarande ärenden icke må utsträckas längre än hvad
för tillgodoseende af de värnpliktiges berättigade intressen i förevarande
afseende är nödvändigt.
Mom. 2 af denna § har enligt Kungl. Maj:ts förslag en affattning,
som skulle kunna föranleda därtill, att värnpliktig, hvilken efter inskrifningen
visar giltigt skäl till uppskof, kunde erhålla sådant äfven om
uppskofsanledningen uppkommit före inskrifningen och då kunnat styrkas.
Då sådant icke synes vara med god ordning öfverensstämmande, har
Riksdagen gifvit momentet en redaktion, däraf torde framgå, att uppskof
efter inskrifningen bör medgifvas endast i fall anledningen därtill uppstått
efter det inskrifningen ägt rum.
I fjärde momentet af förevarande § är stadgadt rörande värnpliktigs
rätt att i visst fall varda hemförlofvad från redan påbörjad tjänstgöring.
Sådant kan jämlikt gällande lag, äfvensom enligt förslaget,
äga rum endast i händelse sådant fall, som omförmäles i § 16 mom.
2 värnpliktslagen, föreligger. Då emellertid jämväl andra fall kunna
inträffa, då värnpliktigs hemförlofvande från påbörjad tjänstgöring med
fog kan ifrågasättas, t. ex. om en värnpliktig i anledning af dödsfall
förvärfvar eller eljest utan någon sin åtgärd själf måste öfvertaga skötseln
af en fastighet eller rörelse, beträffande hvilkens förvaltning han
icke under pågående tjänstgöring är i tillfälle att vidtaga lämpliga åtgärder,
har Riksdagen ansett ifrågavarande stadganden billigtvis böra
medelst en lämplig hänvisning till § 17 mom. 1 punkterna b) och c),
därunder det i § 16 mom. 2 afsedda fall är att hänföra, erhålla ett
något vidsträcktare tillämplighetsområde, än nu är förhållandet.
I anseende till den af Riksdagen beslutade förlängningen af de
värnpliktiges öfningstid torde jämväl vara nödigt, att bestämmelser
meddelas därom, huruvida och i hvad mån värnpliktig, som i enlighet
20
Nuvarande
lydelse af §
16 mom. 2,
3 och 4.
Luckor i de
nuvarande
lagbestämmelserna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
med ofvannämnda föreskrifter från påbörjad tjänstgöring hemförlofvas,
må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring äfvensom i hvilken ordning
honom åliggande återstående tjänstgöringsskyldighet bör fullgöras.
Med iakttagande af nu berörda förhållanden och med tillämpning
i öfrigt af hvad ofvan nämnts rörande önskvärdheten däraf, att inskrifningsområdesbefälhafvarnes
befattning med ärenden af ifrågavarande
art, såvidt möjligt, begränsas, har åt ifrågavarande moment gifvits en
ändrad affattning.»
På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört erhöllo mom. 2, 3
och 4 i § 17 följande lydelse, som ännu kvarstår oförändrad:
2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna
första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må
uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige
medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige,
där han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring,
att vid följande årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd
därom göra framställning.
3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning
må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.
4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens
början i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse
inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här
ofvan i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i
hvad mån sålunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort
nämnda tjänstgöring, äfvensom i hvilken ordning honom åliggande
återstående tjänstgöring skall fullgöras, därom förordnar Konungen.
Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige
på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses
af honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd
vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det
han hemförlofvats.
De nuvarande bestämmelserna uti förevarande tre moment lida
dock af en viss ofullständighet.
I fråga om första tjänstgöringen (tjänstgöringen i en följd) kan
den värnpliktige familjeförsörjaren väl enligt § 17 mom. 2 erhålla uppskof
efter inskrifningsförrättningen, därest anledningen till uppskofvet.
icke yppats redan vid denna, men han kan:
21
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 131.
dels icke erhålla ett första uppskof, såframt anledningen härtill
yppats redan vid inskrifningsförrättningen, men han försummat att då
göra erforderlig framställning,
dels icke erhålla förnyadt uppskof med samma tjänstgöring utan
genom hänvändelse till inskrifningsnämuden.
Beträffande det förstnämnda fallet kan det alltså inträffa, att eu
värnpliktig, som har fullt giltigt skäl för uppskof, men af någon orsak
— t. ex. okunnighet, glömska, blyghet — icke vid inskrifningsförrättningen
anhåller härom, nödgas göra tjänst i trots af de olägenheter,
som däraf framkallas för honom och hans anhöriga. Och vidkommande
det sistnämnda fallet har den lagtolkning förekommit, att
samma anledning, som förelegat, då uppskof första gången beviljades,
fortfarande skall vara för handen de följande gångerna, medan det
naturligen lätt kan hända, att anledningen till det förnyade uppskofvet
är en helt annan. Likaledes kan denna inträffa, först sedan inskrifningsnämndens
arbeten för året afslutats, i hvilketjfsist nämnda fall det
icke skulle funnas någon myndighet alls, till hvilken den värnpliktige
kan hänvända sig.
Det kan emellertid äfven hända, att den här ifrågavarande värnpliktige
familjeförsörjaren af någon anledning, först sedan han redan
påbörjat tjänstgöringen, gör framställning om att komma i åtnjutande
af befrielse från densamma, hvilket då skulle komma att ske i form
af hemförlofning från tjänstgöring. Äfven här förekommer emellertid eu
liknande inskränkning som den, hvilken förut anförts beträffande uppskof
med första tjänstgöringen. Enligt § 17 mom. 4 kan nämligen
familjeförsörjaren icke blifva hemförlofvad, därest hans försörjningsåliggande
var förhanden redan vid tjänstgöringens början, det må i
öfrigt hafva förelegat redan vid inskrifningsförrättningen eller tillkommit
därefter.
I fråga om afhjälpandet af de nu påpekade bristerna hafva de De »akkunsakkunniga
anfört, att det utan någon särskild utläggning torde vara un^ruternfa
klart, att de värnpliktiga icke borde uti ifrågavarande hänseenden göras aflöpande,
beroende af de blott under några få veckor om året pågående inskrifningsförrättnin
garna utan i stället kunna få göra sina andraganden
hos eu hela året fungerande myndighet. Visserligen hade Riksdagen
framhållit den principen, att flertalet af ofvan åsyftade frågor i regel
borde afgöras af inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision, och de
sakkunniga ville icke heller föreslå ett generellt frångående af densamma.
För de här ifrågavarande ömmande fallen åter, d. v. s. då det
gällde möjligheten för ofvannämnda söner, sonsöner, dottersöner, fostersöner
eller bröder att fullgöra vederbörligt försörjningsåliggande, hade
22
Kungl. May.ts Nåd. ''Proposition Nr 131.
de sakkunniga funnit, att undantag från regeln borde göras, och att
alltså nämndens och revisionens här åsyftade befogenhet borde under
de tider, då dessa myndigheter ej vore sammankallade, få utöfvas af
annan myndighet. Beträffande denna sistnämnda myndighet talade
mycket, och särskilt önskvärdheten af likformig behandling utaf do
förekommande målen, för att denna vore en och samma, vare sig det
vore fråga om uppskof med tjänstgöring eller om hemförlofning. Nu
gällande bestämmelser uppdelade emellertid ärendenas handläggning så,
att framställningar rörande uppskof afgjordes utaf inskrifnings- eller
sjörullföringsområdesbefälhafvaren, medan frågor om hemförlofning behandlas
af vederbörande truppförbandschef (beväringsbelälhafvare), och
härutinnan ansåge sig de sakkunniga icke böra föreslå någon ändring.
Den för inskrifnings- och sjörullföringsområdesbefälhafvare sålunda
föreslagna befogenheten finge naturligtvis icke så begagnas, att nämnde
befälhafvare till pröfning upptoge fall, hvilka förut varit föremål för
behandling af inskrifningsnämnden eller inskrifningsrevisionen, något
som för öfrigt äfven torde framgå af värnpliktslagen §§ 20 och 23,
enligt hvilka besvär öfver inskrifningsnämnds beslut skola anföras hos
inskrifningsrevisionen, medan i revisionens beslut ändring icke må sökas.
De sakkunniga hafva därför föreslagit följande tillägg till § 17
värnpliktslagen:
nu gällande lydelse:
1. Uppskof till nästföljande år
med den i § 27 föreskrifna första
tjänstgöring kan vid inskrifningen
medgifvas:
a) å sjömanshus — — — —
— — — — inställa sig;
b) värnpliktig — — — — —
— — — — frånvarande; samt
c) värnpliktig, som visar annat
giltigt skäl för uppskofs beviljande,
såsom att tjänstgöringens fullgörande
skulle medföra afsevärdt afbräck
i fortskriden lärokurs eller
eljest bereda honom eller af hans
arbete beroende nära anhöriga väsentliga
svårigheter eller olägenheter.
föreslagen lydelse:
1. Uppskof till nästföljande år
med den i § 27 föreskrifna första
tjänstgöring kan vid inskrifningen
medgifvas:
a) å sjömanshus — — — —
— — — — inställa sig;
b) värnpliktig — — — — —
— — — — frånvarande, samt
c) värnpliktig, som visar annat
giltigt skäl för uppskofs beviljande
såsom att tjänstgöringens fullgörande
skulle medföra afsevärdt afbräck
i fortskriden lärokurs eller
eljest bereda honom eller af hans
arbete beroende nära anhöriga väsentliga
svårigheter eller olägenheter.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
23
2. Yppas för inskrifven värnpliktig,
efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning
till uppskof med den i § 27 föreskrifna
första tjenstgöring, hvarom i
mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof
med nämnda tjänstgöring till
nästföljande år den värnpliktige medgifvas
i den ordning, Konungen bestämmer;
åliggande den värnpliktige,- där han önskar ytterligare uppskof
med samma tjenstgöring, att vid följande
årets inskrifningsförrättning
hos vederbörande inskrifningsnämnd
derom göra framställning.
4. Från redan påbörjad tjenstgöring
må i den ordning Konungen
bestämmer hemförlof vas värnpliktig,
för hvilken efter tjenstgöringens
början i anledning af dödsfall eller
annan af honom oberoende händelse
inti''ädt förhållande, på grund havraf
han är att likställa med här ofvan
i moln. 1 b) eller c) omförmäld
värnpliktig. Huruvida och i hvad
mån sålunda hemförlofvad värn
-
Har värnpliktig, som omförmäles
i § 16 mom. 2, underlåtit att vid
inskrifningen göra framställning om
nu nämndt uppskof, må ändock sådant
den värnpliktige medgifvas i
den ordning, Konungen bestämmer.
2. Yppas för inskrifven värnpliktig,
efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledningtill
uppskof med den i § 27 föreskrifua
första tjänstgöring, hvarom i
mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof
med nämnda tjänstgöring till
nästföljande år den värnpliktige medgifvas
i den ordning, Konungen bestämmer;
åliggande den värnpliktige,
där han önskar ytterligare uppskof
med samma tjänstgöring, att vid följande
årets inskrifningsförrättning
hos vederbörande inskrifningsnämnd
därom göra framställning. Har annat
förfall än det, som tidigare föranledt
uppskof med första tjänstgöringen,
yppats så sent, att framställning
icke kunnat göras hos inskrifningsnämnden,
må förnyadt uppskof
medgifvas i den ordning, Konungen
bestämmer.
4. Från redan påbörjad tjänstgöring
må i den ordning Konungen
bestämmer hemförlofvas värnpliktig,
för hvilken efter tjänstgöringens
början i anledning af dödsfall eller
annan af honom oberoende händelse
inträdt förhållande, på grund hvaraf
han är att likställa med här ofvan
i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig.
I samma ordning må från
påbörjad första tjänstgöring hem
-
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
pliktig må anses hafva fullgjort
nämnda tjenstgöring, äfvensom i
hvilken ordning honom åliggande
återstående tjenstgöring skall fullgöras,
derom förordnar Konungen.
Fortfar sådant förfall, som nu
blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige
på grund deraf uppskof med
den tjenstgöring, som icke anses af
honom fullgjord, göre derom framställning
hos vederbörande inskrifningsnämnd
vid den inskrifningsförrättning,
som infaller näst efter det
han hemförlofvats.
förlofvas värnpliktig, som omförmäles
i § 16 mom. 2, äfven om anledning till
uppskof med tjänstgöringen förefunnits
redan före dennas början, men den
värnpliktige underlåtit att göra framställning
om sådant uppskof. Huruvida
och i hvad mån sålunda hemförlofvad
värnpliktig må anses hafva
fullgjort påbörjad tjänstgöring, äfvensom
i hvilken ordning honom
åliggande återstående tjänstgöring
skall fullgöras, därom förordnar
Konungen.
Fortfar sådant förfall, som nu
blifvit sagdt, och önskar den värn.
pliktige på grund däraf uppskof med
den tjänstgöring, som icke anses af
honom fullgjord, göre därom framställning
hos vederbörande inskrifningsnämnd
vid den inskrifningsförrättning,
som infaller näst efter det
han hemförlofvats. Har annat förfall
än det, som tidigare föranledt
hemförlofning, yppats så sent, att
framställning icke kunnat göras hos
inskrifning snämnden, må uppskof
medgifvas i den ordning Konungen
bestämmer.
För att värnpliktig skall kunna hemförlofvas oaktadt uppskofsanledningen
förelegat innan tjänstgöringens början, hafva de sakkunniga
dock ansett böra stadgas det villkor, att ansökan om hemförlofning
göres inom sex veckor från tjänstgöringens början, men detta villkor
skulle icke införas i värnpliktslagen utan i inskrifningsförordningen.
Slutligen hafva de sakkunnige framhållit, att de värnpliktigas försummelse
att vid inskrifningsförrättningen göra framställning om önskade
eftergifter med afseende å inskrifning eller tjänstgöring mången
gång torde hafva sin orsak i okunnighet om gällande bestämmelser.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 131.
25
För att i möjligaste mån undanröja denna olägenhet borde nödig upplysning
meddelas de värnpliktiga före inskrifning en. Ett blott tillkännagifvande
vid inskrifningsförrättningen — hvarom för öfrigt föreskrift
saknas i inskrifningsförordningen § 22, hvilken innehåller bestämmelser
om de meddelanden, som vid detta tillfälle skola göras de värnpliktiga
— vore härvid icke tillfyllest, helst i många fall de värnpliktigas framställningar
måste stödjas med på förhand anskaffade intyg. Af denna
anledning borde redan i kallelsen till inskrifning intagas dels erinran
om att, därest värnpliktig önskar uppskof med inskrifning eller tjänstgöring,
framställning därom skall göras vid inskrifningsförrättningen, och
dels en kortfattad underrättelse om de förhållanden, som kunna föranleda
till sådant uppskof, samt om sättet för styrkande af berörda förhållanden.
Föreskrift härom syntes böra införas i inskrifningsförordningen
§ IG mom. 1.
Såsom jag förut nämnt hafva de sakkunniga ansett, att den af
dem föreslagna ökningen i möjligheterna att erhålla uppskof med och
hemförlofning från tjänstgöring icke borde tillgodokomma andra än
de i § 16 mom. 2 afsedda familjeförsörjarna. En af de sakkunniga,
kaptenen H. Hjalmarsson, har emellertid i detta afseende reserverat sig.
Han har ansett, att en utsträckning af den militära myndighetens befogenhet
att bevilja uppskof icke bort stanna på halfva vägen utan
bort omfatta alla i lagen upptagna förfall och ej blott dem, som åsyftas
i § IG mom. 2. De betänkligheter, som Riksdagen år 1901 lade i
dagen rörande denna fråga, skulle enligt hans mening kunna undanröjas
genom att påvisa verkningarna af de nuvarande restriktionerna.
Cheferna för första och tredje arméfördelningarna, Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Uppsala och Jämtlands län, generalintendenten,
militärbefälhafvaren på Gottland, marinförvaltningen och chefen för
kustartilleriet hafva förklarat sig dela Hjalmarssons uppfattning beträffande
lämpligheten af vidgad rätt för militärmyndigheterna att medgifva
uppskof och hemförlofning.
Men å andra sidan har i en del af de inkomna yttrandena äfven
kommit till synes en alldeles motsatt uppfattning.
Chefen för Västgöta regemente har sålunda varnat för att inskränka
inskrifningsnämndens befogenhet och sekundchefen för Svea lifgarde
har ansett, att alla frågor rörande lindringar i värnplikten böra aflyftas
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.) 4
Reservation
af en utaf de
sakkunniga.
Yttranden
öfver de sakkunnigas
förslag.
26
Kring1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
från militärmyndigheterna, som sakna medel att effektivt kontrollera
riktigheten af förekommande uppgifter.
Chefen för generalstaben har funnit det vara en bestämd olägenhet
att ej i största möjliga utsträckning låta inskrifningsnämnden afgöra
sådana frågor, ty den har genom sin sammansättning betydligt större
förutsättningar än militärbefälet att kunna pröfva behofvet. Särskildt
skulle den föreslagna utvidgade rätten till hemförlofning kunna med
dåvarande bestämmelser om fullgörande af återstående tjänstgöring
kunna verka så, att utbildningstiden i många fall förkortas och utbildningen
därmed försämras. Chefen för generalstaben har därför
icke ansett sig kunna tillstyrka de af de sakkunniga föreslagna ändringarna
af § 17 uti vidare mån, än att till mom. 2 må fogas ett förklarande
tillägg att om annat förfall än det som tidigare föranledt uppskof
med första tjänstgöringen, yppats så sent, att framställning icke
kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må förnyadt uppskof medgifvas i
den ordning Konungen bestämmer. Därjämte har det af de sakkunniga
föreslagna tillägget till § 16 mom. 1 inskrifningsförordningen synts
chefen för generalstaben vara en lämplig väg att bibringa de värnpliktiga,
ökad upplysning om gällande författningar.
Öfverståthållarämbetet har anfört, att de sakkunnigas förslag i
fråga om utvidgad rätt för militärmyndigheterna att bevilja uppskof tillkommit
därför, att det inträffat, att den värnpliktige många gånger
visat sig icke hafva haft förstånd att inför nämnden framställa en uppskofsbegäran,
som, därest den framställts, uppenbarligen skulle blifvit
bifallen, och med hänsyn därtill, att han, enligt nu gällande lag, vore
beröfvad hvarje möjlighet att sedermera få sin uppskofsbegäran bifallen.
Genom den utväg att afhjälpa detta, som de sakkunnige nu
anvisat, hade det emellertid öfverlämnats åt den värnpliktige att själf
afgöra, hvilken myndighet han skall vända sig till, och han komme
naturligtvis att gå till den, hos hvilken han trodde sig hafva den största
utsikten att få sin framställning bifallen. Härtill komme, att besvären
öfver inskrifningsnämndernas och befälliafvarnes beslut ginge till olika
myndigheter, besluten af de förra till inskrifningsrevisionerna, som vore
sista instans, och befälhafvarnas slutligen till Kungl. Maj:t. Det önskvärda
vore tydligen, att framställningar af ifrågavarande art i regel
skulle anföras hos inskrifningsnämnden, som måste anses äga de bästa
förutsättningarna för att bedöma det berättigade i framställningen, och
att do finge göras hos befälhafvarne endast därest giltiga skäl anfördes
för försummelsen att framställa begäran hos nämnden. Då man emeller
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
tid såsom dylikt giltigt skäl måste erkänna jämväl okunnighet om lagen,
torde löga vara att vinna med en förändring af den ifrågavarande bestämmelsen
i antydd riktning. Då öfverståthållarämbetet ansåge sig
kunna förorda de sakkunnigas förslag, oaktadt berörda missförhållande
därigenom uppstode, berodde detta därpå, att här endast vore fråga
om uppskof och att hvarje förnyad uppskofsbegäran alltid skall pröfvas
af inskrifningsnämnden. Pröfvade nämnden ansökningen, såsom den
borde, i sak, oafsedt hvilken myndighet förut afgjort den första ansökningen,
så löpte man genom den nya bestämmelsen ingen annan fara
än att för ett år blefve bifallen en uppskofsbegäran, som, om inskrifningsnämnden
med sin personalkännedom fått pröfva densamma, skulle
blifvit lämnad utan bifall. Genom de nu föreslagna ändringarna i värnpliktslagen
komme de fall att betydligt ökas, då framställningar om
uppskof skola pröfvas »i den ordning Konungen bestämmer». I de
fall, då bestämmelse härom förut funnits, hade Ivungl. Maj:t, då klagan
förts öfver beslut, som fattats af den myndighet, åt hvilken Kungl.
Maj:t öfverlämnat pröfningen af dylik fråga, eller då framställning
gjorts hos Kungl. Maj:t direkt i sådant ämne, ansett sig böra till pröfning
upptaga besvären eller framställningen. Det vore uppenbart, att,
därest de nu framlagda förslagen blefve lag, dylika besvär och framställningar
komme att i afsevärd mån ökas. Såväl med hänsyn härtill
som med afseende därå, att det uti ärenden af förevarande slag uteslutande
vore fråga om tillämpning af en lagbestämmelse, syntes det
böra tagas under öfvervägande, huruvida icke genom ändring i lagen
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt pröfning af samtliga nu omförmälda besvär
öfver vederbörande befälhafvares beslut borde öfverlämnas till
regeringsrätten. Hvad beträffade de uti förevarande ämne gjorda framställningar,
som icke vore att anse som besvär, torde följden af en
dylik bestämmelse i fråga om besvären blifva, att regeringsrättens yttrande
skulle komma att inhämtas öfver dessa framställningar, i den mån
de ansåges böra komma under bedömande.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län slutligen har
ansett de sakkunniges förslag i fråga om utsträckt rätt för militärmyndigheterna
att bevilja uppskof vara ägnadt att ingifva betänkligheter,
särskildt i betraktande af hvad Riksdagen anfört i skrifvelsen
den 2 juni 1901 (nr 120); och möjligen skulle det för att råda bot
på de nuvarande missförhållandena vara tillräckligt med det af de
sakkunniga föreslagna tillägget till § IG mom. 1 inskrifningsförordningen.
28
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 131.
Departements
chefen.
När det gäller att yttra sig om livad de sakkunniga föreslagit
i fråga om uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, synes
det mig angeläget att skilja mellan
dels det fall då uppskofsanledningen förelegat redan vid inskrifningsförrättningen;
dels
det fall då uppskofsanledningen tillkommit först efter inskrifningsförrättningens
slut.
Föreligger uppskofsanledningen redan vid inskrifning sföi rä aning en,
är det naturligtvis öfverensstämmande med god ordning att uppskof
äfven då begäres. Det synes mig synnerligen lämpligt att en erinran härom
intages i kallelsen till inskrifningsförrättningen. Underlåter emellertid
den värnpliktige att vid inskrifningsförrättningen begära det
uppskof, hvaraf han redan då är i behof, så har lian enligt nu gällande
lag försuttit möjligheten att af samma anledning erhålla uppskof
eller hemförlofning.
De sakkunniga hafva nu föreslagit införandet af en sådan möjlighet,
så vidt angår de i § IG mom. 2 värnpliktslagen omförmälda familjeförsörjare,
och att militärmyndigheterna skulle vara de, som realiserade
möjligheten.
De sakkunnigas förslag i dessa delar synes mig vara ett försök
till återupptagande af den i propositionen till 1901 års Riksdag uppställda
principen, att de värnpliktiges tjänstgöringsangelägenheter böra
helt ordnas af militärmyndigheterna. 1901 års Riksdag har emellertid
uttalat sig emot denna princips införande i vår lagstiftning, och jag instämmer
till fullo i detta Riksdagens uttalande, som alltjämt äger full
giltighet.
För öfrigt kan jag icke heller såsom de sakkunniga finna det vara
lämpligt, att hvarje i § 16 mom. 2 värnpliktslagen afsedd familjeförsörjare,
som vid inskrifningsförrättningen underlåtit anmäla befintlig
uppskofsanledning, skall hafva möjlighet att göra detta sedermera. Den,
som af en eller annan anledning afsiktligt underlåtit detta, torde böra
skylla sig själf, och icke ens okunnighet och glömska behöfva alltid väcka
medlidande. Men det finnes å andra sidan mycket ömmande sådana
fall. I början af föregående år inkom sålunda till Kungl. Maj:t en
framställning om befrielse från tjänstgöring i fredstid för en värnpliktig,
som utgjorde det ekonomiska stödet för orkeslösa föräldrar
och 12 syskon. Fadern var dessutom sjuklig och intet af syskonen
var arbetsfört.
För dylika och liknande fall måste finnas något sätt att jämka på
29
Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 131.
lagens bestämmelser, men detta sätt synes mig böra vara detsamma
som eljest, då lagen uppställer en regel, från hvilken undantag bör
medges, utan att dock dessa undantag kunna på förhand uttömmande
anges: dispensrätt för Kungl. Maj:t. Då anmälningen af det redan vid
inskrifningsförrättningen förefintliga uppskofsskälet kan tänkas ske
antingen under tiden emellan nämnda förrättning och tjänstgöringens
början eller efter tjänstgöringens början, bör dispensrätten uppenbarligen
omfatta såväl uppskof med tjänstgöringen som hemförlofning från
densamma.
Jag anser därför, att till § 17 bör fogas ett nytt moment al följande
lydelse: »Har för värnpliktig vid inskrifningen förelegat sådant förhållande,
som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han af glömska,
okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskof med
tjänstgöringen, äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter
pröfning i hvarje särskildt fall meddela uppskof med eller hemförlofning
från tjänstgöring.»
Har uppskofsanledningen åter tillkommit först efter inskrifningsfförrättning
ens slut, så finnes enligt gällande värnpliktslag alltid tillfälle
att göra uppskofsanledningen gällande, vare sig den tillkommit före
eller efter tjänstgöringens början, och alltid är det då militärmyndighet,
som meddelar respektive uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöringen.
Hemförlofning kan emellertid ej beviljas, därest uppskofsanledningen
förelegat redan före tjänstgöringens början. Jag vill ej förneka,
att vissa skäl tala för en sådan ordning. De sakkunniga hafva
emellertid föreslagit, att äfven efter första tjänstgöringens början skulle
få åberopas en redan dessförinnan förefintlig uppskofsanledning af beskaffenhet
som i § 16 mom. 2 omförmäles. Bestämmelse härom skulle
införas i § 17 mom. 4 värnpliktslagen. Ansökan om hemförlofning på
grund af en redan innan tjänstgöringens början förefintlig anledning
skulle dock icke kunna bifallas, om den gjordes senare än sex veckor
från tjänstgöringens början, men denna bestämmelse skulle enligt de
sakkunniges mening icke införas i värnpliktslagen utan i inskrifningsförordningen
§ 107.
Hvad de sakkunnige sålunda föreslagit skulle kunna för en familjeförsörjare
medföra den fördelen, att han, innan han definitivt bestämmer
sig för uppskof, får tillfälle försöka, i hvad män tjänstgöringen kan
låta förena sig med försörjningsskyldigheten. Jag anser mig därför
30
De sakkunnig
gas förelag.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, dock att dels uppskofsanledning,
hvarom nu är fråga, bör kunna föranleda hemförlofning lika väl från
repetitionsöfning som från första tjänstgöring, i likhet med hvad fallet
för närvarande är i fråga om uppskofsanledning, som uppkommit efter
tjänstgöringens början, dels och tiden för ingifvande af ansökan om
hemförlofning bör sättas till trettio dagar. Tillika synes mig den bestämmelse,
hvilken ifrågasatts till införande i inskrifningsförordningen,
böra inarbetas i värn plikt slagen.
Efter första punkten i mom. 4 af § 17 denna lag torde därför
böra införas följande bestämmelse: »I samma ordning må från redan
påbörjad tjänstgöring hemförlofvas värnpliktig, med afseende å hvilken
föreligger sådant förhållande, som i § 16 mom. 2 sägs, äfven om detsamma
förefunnits före tjänstgöringens början, dock under förutsättning
att förhållandet inträdt, efter det inskrifningsförrättningen afslutats,
och att ansökning om hemförlofning gjorts inom trettio dagar från
tjänstgöringens början».
De sakkunniga hafva föreslagit särskilda stadganden för att möjliggöra
för värnpliktig, som af militärmyndigheterna redan en gång erhållit
uppskof eller hemförlofning, att erhålla förnyadt uppskof eller
förnyad hemförlofning på grund af en efteråt tillkommen ny anledning.
Visserligen kan jag icke finna annat, än att redan den nuvarande
lydelsen af värnpliktslagen medger en sådan möjlighet; och det skulle
ju i själfva verket vara mycket obilligt, om t. ex. en artilleriet tilldelad
värnpliktig, som första hösten efter inskrifningen erhållit uppskof
af den anledning att han öfvertagit hemmansbruk, icke skulle kunna
påföljande höst erhålla ett andra uppskof af den anledning, att han
just då till följd af inträffad olyckshändelse måst öfvertaga försörjningen
af sin dittills arbetsföra moder. Men då nu faktiskt den lagtolkning
gjort sig gällande, att sådant enligt nuvarande bestämmelser icke skulle
kunna ske, har jag intet att erinra mot ett tillägg i den af de sakkunniga
föreslagna riktning. En sådan tilläggsbestämmelse torde kräfva en omredigering
af nuvarande bestämmelserna i mom. 2 och i andra punkten
af mom. 4.
Utvidgning af bestämmelserna i § 16 mom. 2 värnpliktslagen.
De sakkunnigas förslag till utvidgning
De
sakkunniga hafva föreslagit, att nuvarande § 16 mom. 2 skall
bibehållas i sitt nuvarande skick men att till lagrummet skall göras
31
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
ett tillägg, så att icke blott såsom nu uppskof medgifves ende arbetsföre
sonen, sonsonen, fostersonen eller brodern utan öfverhufvudtaget
den af sönerna etc., som verkligen fullgör försörjningsskyldigheten under
villkor dock att han
a) är den ende af dem, som äger förmåga därtill och
b) sammanbor med den eller dem, han försörjer.
Såsom motivering härtill hafva de sakkunniga anfört följande:
Lagstadgad försörjningsplikt ålåge jämlikt fattigvårdsförordningen
samtliga söner gentemot i behof af dylik hjälp varande föräldrar, och
likaledes torde man få anse, att moralisk försörjningsskyldighet i lika mån
tillkomme samtliga sonsöner, dottersöner, fostersöner eller bröder gentemot
respektive far- eller morföräldrar, fosterföräldrar eller syskon.
Det hade emellertid synts de sakkunniga, som om värnpliktslagens
bestämmelser genom begränsningen till »ende arbetsföre» sonen etc.
fått en mindre räckvidd, än den måhända ursprungligen afsedda. Det
kunde ju nämligen mycket lätt hända, att de ofvannämnda föräldrarna
etc. visserligen hade en eller flera arbetsföra söner etc., förutom den,
som skulle fullgöra sin värnpliktstjänstgöring, men att de vore för sitt
uppehälle uteslutande beroende af den senare, enär de förras vistelseort
vore okänd — de kunde t. ex. hafva emigrerat eller gått till sjöss —
eller enär dessa själfva befunne sig i små omständigheter och hade egen
familj att draga försorg om, m. in. d. Under sådana omständigheter
inträffade för föräldrarna etc. faktiskt samma förhållande, som om den
ifrågavarande värnpliktige vore den ende arbetsföre sonen etc., och för
sonen etc. uppstode kollision mellan värnplikt och försörjningsplikt.
Med hänsyn därför till dels lagstadgandet om försörjningsplikten,
dels de nu anförda förhållandena torde konsekvensen bjuda, att här
ifrågavarande eftergift gjordes gällande ej blott för den ende arbetsföre
sonen, sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern, utan öfver
hufvud taget för den af sönerna etc., som verkligen fullgjorde försörjningsåliggandet
och som vore den ende af alla de försörjningsskyldiga,
hvilken därtill ägde förmåga. Att en sådan utvidgning af här ifrågavarande
eftergift lätt kunde locka till missbruk insåges till fullo, men
då missbruken i det väsentligaste torde kunna förhindras, ansåge de
sakkunniga sig böra föreslå den angifna utsträckningen af lagens bestämmelser.
För denna utsträckning ville dock de sakkunniga uppställa det
villkor, att den värnpliktige skulle sammanbo med dem han försörjde.
De sakkunniga hade nämligen kommit till den öfvertygelsen, att de
Motiveringen
till de sakkunnigas
förslag.
Yttranden
öfver de sak
kunnigas
förslag.
32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
fall, då en värnpliktig i här åsyftad lefnadsålder (21—2.4 år) på mera
verksamt och stadigvarande sätt bidroge till de anhörigas uppehälle
utan att hafva gemensam bostad med dem, vore synnerligen få. Visserligen
kunde fall förekomma, då en son, som icke sammanbodde med
sina föräldrar, dock väsentligen bidroge till deras uppehälle, och då
borde han äfven enligt lagens grundtanke erhålla uppskof för att sedermera
frikallas från fredstjänstgöringen. Men om tillämpningen af
denna grundsats skulle leda till omfattande missbruk, genom hvilka
en mängd värnpliktiga otillbörligen undandroge sig tjänstgöring, borde
onekligen en kontrollerande restriktion införas. Beträffande den »ende
arbetsföre sonen» etc. vore den här föreslagna kontrollen måhända
mindre nödvändig, då dessa fall vore så pass få, att ett missbruk ej
rätt gärna kunde'' leda därhän, att ett afsevärdt antal värnpliktiga frikallades
utan att vara sina anhörigas ekonomiska stöd. . Men då nu,
genom paragrafens af de sakkunniga föreslagna utvidgning, de flesta
värnpliktiga söner till orkeslösa, fattiga föräldrar kunde tänkas begagna
sig af dessa bestämmelser för att vinna frikallelse, blefve den föreslagna
restriktionen nödvändig. Väl kunde äfven här fall inträffa, då en son,
som vore sina föräldrars stöd, härigenom tvingades att mot lagens
mening fullgöra den militära tjänstgöringen, men mot dessa få fall
kunde då sättas de säkerligen många fall, då en värnpliktig utan denna
kontroll skulle olagligen undandraga sig fullgörandet af sin medborgarplikt.
I fråga om den nytillkommande grupp af värnpliktiga, som enligt
förslaget skulle erhålla uppskof med inskrifning och eventuellt .frikallelse,
funne de sakkunniga villkoret alltså oundgängligen nödvändigt, därest
man ville hafva någorlunda visshet om, att de föreslagna bestämmelserna
blefve tillämpade endast i behöriga fall.
Chefen för första och tredje arméfördelningarna, militärbefälhafvaren
■ på Gottland och chefen för kustartilleriet hafva ansett stadgandet om
uppskof med inskrifning böra ur lagen uteslutas. De hafva ansett alla
värnpliktiga böra vid lagstadgad ålder inskrifvas och därefter rullföras,
både för att staten må erhålla nödig kontroll öfver de värnpliktige
och för att spara dessa vidare inställelsebesvär, ty ansökan om uppskof
med tjänstgöring på grund af familjeskäl kan sedermera göras skriftligen.
Chefen för generalstaben har afstyrkt den föreslagna utvidgningen
af innehållet i § 16 mom. 2 samt anfört, att vårt försvar oundgängligen
har behof af så många utbildade män som möjligt och att vi ej
i vårt land såsom i de stora staterna kunna gifva lättnader åt en hel
33
■Kungl. Mcij:ts Nåd. "Proposition Nr 131.
del kategorier i fall, där förhållandena för visso kunna vara synnerligen
ömmande, men hvilkas beaktande å andra sidan medföra allt större
anspråk på lättnader och allt för stort spelrum åt försök att undandraga
sig värnplikten.
Kungl. Majrts befallningshafvande i Gäfleborgs län och Blekinge
län hafva funnit det riktigt, att uppskof med inskrifningen medgifves
i § IG mom. 2 afsedd värnpliktig, som faktiskt är den, som fullgör
försörjningsskyldigheten, men ansett det icke böra uppställas det af de
sakkunniga jämväl föreslagna villkoret, att nämnde värnpliktige tillika
skall vara den ende, som är i stånd att lämna nödigt försörjningsbidrag;
och hafva nämnda myndigheter hänvisat till det fall, att en värnpliktig
försörjer sin moder och har en utomlands bosatt broder, hvilken visserligen
är i goda ekonomiska omständigheter men dock helt och hållet
underlåter att bidraga till moderns försörjning.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län och Gäfleborgs län
hafva anmärkt, att den värnpliktige stundom har svårt att bevisa sig
vara den ende, som är i stånd att fullgöra försörjningsskyldigheten,
t. ex. när öfriga forsörjningsskyldige vistas utrikes, och att han alldeles
icke kan det, när öfriga försörjningsskyldiga vistas å okänd ort.
Kungl. Majrts befallningshafvande i Gäfleborgs län, Göteborgs och
Bohus län och Jönköpings län äfvensom marinförvaltningen hafva afstyra
det af de sakkunniga uppställda villkoret om sammanboende,
enär en värnpliktig på grund af sitt arbete kan vara nödsakad att bo
annorstädes än sina anhöriga men likväl underhåller dem. Först nämnda
myndighet har såsom exempel anfört ett handelsbiträde, som i följd
af sin anställning nödgas bo hos sin principal, och här tillika påvisat,
att det föreslagna villkoret om sammanboende erbjuder föga trygghet
mot missbruk, då det icke föreskrifvits en viss varaktighet i sammanboendet
och det torde vara jämförelsevis lätt för den värnpliktige att
någon kort tid strax innan inskrifningsförrättningen sammanflytta med
sina anhöriga.
Mellan en värnpliktig, som erhållit uppskof med inskrifningen, och Departementsen
värnpliktig, som inskrifvits men erhållit uppskof med tjänstgöringen, cheten''
förefinnes, innan de fyllt 24 år, den skillnaden, att den förre men icke
den senare är befriad från mönstringsskyldigheten och från inkallelse
till krigstjänstgöring. Detta räknas utan tvifvel af den värnpliktige
familjeförsörjaren såsom betydande fördelar, för hvilkas åtnjutande han
gärna underkastar sig förnyad inställelse inför inskrifningsnämnden;
och den, som icke kan inkallas till krigstj än stgöring, bör tydligen icke
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 96 käft. (Nr 131.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131,
införas i det militära rullföringsväsendet. De skäl, som anförts för att
helt och hållet borttaga uppskof med inskrifning, torde således icke
vara synnerligen bärande.
Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att med bestämmelserna
i § 16 mom. 2 ursprungligen afsetts att medgifva uppskof med inskrifningen
åt den, som faktiskt utgör det ekonomiska stödet för de i lagrummet
uppräknade anhöriga. Detta framgår af Riksdagens skrifvelse
den 2 juni 1901 (nr 120). Lagrummet har emellertid fått en affattning,
som icke täcker nämnda afsikt: om en ålderstigen moder har två
söner, af hvilka den ene har egen familj, under det att den andre utgör
det ekonomiska stödet för modren, så kan icke den sist nämnde erhålla
uppskof med inskrifningen. Det synes mig icke kunna möta några
allvarliga betänkligheter att utsträcka nyss nämnda förmån, på sätt de
sakkunniga föreslagit, till att gälla den, som faktiskt fullgör försörjningsskyldigheten.
De" sakkunniga hafva icke särskildt motiverat, hvarför de tillfogat
villkoret om utredning angående öfriga försörjningsskyldiges ekonomiska
oförmåga. Det torde måhända kunna antagas, att detta skett för
att erhålla visshet om, att den värnpliktige nödgats åtaga sig försörjningsskyldigheten
och icke gjort detta frivilligt för att undslippa värnplikten.
Ur denna synpunkt synes mig i allt fall villkoret hafva ett
visst berättigande, äfven om det icke kan bibehållas i den af de sakkunniga
föreslagna form. Såsom redan vissa myndigheter anfört,
medför en sådan utredning nämligen alltför stora svårigheter för den
värnpliktige, när öfriga försörjningsskyldige vistas i utlandet, och kan
då stundom vara omöjlig att åvägabringa. Men det skulle måhända
vara tillräckligt med en något mindre grad af visshet angående öfriga
försörjningsskyldiges ekonomiska oförmåga, nämligen att de icke, såvidt
veterligt är, hafva förmåga att fullgöra den försörjningsskyldighet, som
fullgöres af den värnpliktige.
Det synes mig däremot med skäl böra fordras utredning om, att
den värnpliktige fullgör nyss nämnda skyldighet på ett mera konstant
sätt och icke blott tillfälligtvis. Detta är äfven i sin mån en garanti
för, att icke öfriga försörjningsskyldiga obehörigen undandraga sig.
Ty i allmänhet torde väl kunna antagas, att ju mera långvarig lörsörjningsskyldigheten
är, desto mindre benägen skall en person vara att
ensam bära densamma, om den rätteligen bör fördelas på flere. Jag
anser därför, att till den af de sakkunniga föreslagna utsträckningen af
bestämmelserna i § 16 mom. 2 bör fogas villkor om att den värnpliktige
varit det ekonomiska stödet, allt sedan behof däraf uppstod eller,
35
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 131.
om denna tidpunkt ligger längre tillbaka i tiden, sedan början af det
kalenderår, som föregår inskrifningsförrättningen.
Hvad däremot angår villkoret om sammanboende, så var detta i den
värnpliktslag, som tillämpades innan den nu gällande antogs, föreskrifvet
äfven i fråga om »ende sonen» etc. och upptogs oförändradt i den till
1901 års Riksdag aflåtna propositionen angående ny värnpliktslag. Men
i skrifvelsen den 2 juni 1901 (nr 120) förklarade Riksdagen detta
stadgande vara för trångt, enär fall kunde förekomma, då den värnpliktige
väl icke sammanbodde med de nära anhöriga, hvarom här vore
fråga, men omständigheterna ändock vore fullt ut lika ömmande som
i de fall, hvilka stadgandet närmast vore afsedt att träffa. Det är visserligen
icke de sakkunnigas mening att nu åter upptaga villkoret i
fråga om »ende sonen» etc. utan blott att stadga det i de fall, då uppskof
med inskrifningen skulle utsträckas till den, som faktiskt fullgör
försörjningsskyldigheten, men jag anser dock, att Riksdagens berörda
uttalande äger full tillämplighet jämväl på sist nämnda fall, och jag
kan därför icke tillstyrka godkännande af detta villkor.
I följd häraf skulle enligt min mening till § 16 mom. 2 göras följande
tillägg: »Har sådan för sitt uppehälle af den värnpliktiges arbete
väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, af samme värnpliktig
erhållit försörjning alltifrån början af kalenderåret närmast före inskrifningsförrättningen
eller, där behofvet af försörjning uppstått först vid
senare tidpunkt, alltifrån behofvets uppkomst, kan äfven i det fall, att
den värnpliktige icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen, dottersonen,
fostersonen eller brodern, uppskof med inskrifningen medgifvas honom,
därest han är den ende, som, så vidt veterligt är, kan lämna nödigt
försörjningsbidrag.»
Försökslagstiftning.
Den utvidgning af bestämmelserna i § 16 mom. 2 värnpliktslagen,
som de sakkunniga föreslagit, bör enligt deras mening endast gifvas
karaktären af försök.
De hafva ansett, att den tidrymd, öfver hvilken försökslagstiftningen
bör utsträckas, lämpligen torde, liksom förhållandet är ifråga om
paragrafens mom. 6, kunna sättas till fem år, dock att de föreslagna
bestämmelserna böra gälla äfven efter denna tids förlopp beträffande
samtliga de värnpliktiga, för hvilka de en gång börjat tillämpas. Förmedelst
under detta tidsskede upprättad statistik borde hållpunkter
erhållas för ett bedömande af, huruvida den föreslagna anordningen är
den lämpligaste, eller om ett anlitande af den andra utvägen — det
De sakkunnigas
förslag.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Yttranden
öfver de
sakkunnigas
förslag.
Departements
chefen.
Statistik.
pekuniära understödet — kan blifva förmånligare och mera tillrådligt
med hänsyn äfven till kostnaderna, hvilka likaledes då böra kunna
mera tillförlitligt beräknas.
Såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län, Södermanlands
län och Jämtlands län som cheferna för generalstaben och marinstaben
hafva uttalat sig mot, att de föreslagna ändringarna gifves
karaktär af försökslagstiftning. Chefen för marinstaben har i detta
afseende anfört, att genom försökslagstiftning skapas ojämnhet i de
redan förut invecklade rättsförhållandena för landets värnpliktiga ungdom.
Kräfves framdeles ändring eller upphäfvande af de nu föreslagna
bestämmelserna, har nämnde chef ansett detta kunna ske i vanlig
ordning och att olägenheterna af en sådan åtgärd äro mindre än de,
som åtfölja en försökslagstifning, hvilken blott tillämpas under en begränsad
tid eller för vissa årsklasser värnpliktiga.
I detta afseende instämmer jag uti hvad chefen för marinstaben
sålunda anfört.
Kontroll af att den upp g-i fn a uppskofsanledningen verkligen föreligger.
Beträffande frågan huru de redan förefintliga bestämmelserna angående
lättnader för familjeförsörjare tagits i anspråk, lämnar värnpliktsstatistiken
någon, om än ringa ledning.
Antalet fall af uppskof med inskrifning utaf värnpliktiga, för hvilka
nuvarande bestämmelser i värnpliktslagen § 16 mom. 2 gälla, visar en
fortgående stegring. Sålunda beviljades vid inskrifningsförrättningarna
för såväl inskrifnings- som sjörullföringsområden af familjeskäl dylikt
uppskof
år 1905: 1. gången
» 1906: » »
)) 1907: » »
» 1908: » »
» 1909: » »
åt 196, förnyadt åt 184 värnpliktiga1)
)) 187, »
» 244, b
» 286, »
» 404, »
b 204 »
b 227 »
» 255 b
b 348 »
Antalet fall af frikallelser på grund af värnpliktslagen § 16 mom.
3, beviljade vid inskrifningsförrättningar för inskrifningsområden — för
■*) Uppgifterna hämtade ur »Statistik rörande de värnpliktiga», utarbetad inom
generalstabens organisationsafdelning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. '' 37
sjörullföringsområdena lämnar statistiken icke erforderliga upplysningar
— har uppgått
för år 1905
» » 1906
» » 1907
» » 1908
» » 1909
till 63
» 76
» 92
» 104
» 94.
I dessa sitfror ingå jämväl de, hvilka frikallats efter att hafva fått
uppskof på grund af hälsoskäl, eller för hvilka förfallet inledts med hemförlofning
från tjänstgöring enligt värnpliktslagen § 17 mom. 4. Förhållandena
tala dock för sannolikheten af, att det allra största antalet af de
frikallade utgöres af sådana, som ursprungligen erhållit uppskof jämlikt
§ 16 mom. 2. Men det bör erinras om, att frikallelsen i regel erhålles
törst vid fjärde inskrifningsförrättningen, det vill säga de, som frikallats
till exempel respektive åren 1908 och 1909, hafva erhållit uppskof
med inskrifningen första gången respektive åren 1905 och 1906; och
under sådana omständigheter antyda de ofvannämnda siffrorna, hvilka
för öfrigt äfven de visa en afgjord stegring, att ungefär 50 procent af
de ifrågavarande uppskofven resultera i frikallelse från fredstjänstgöring.
Då det nu är påtagligt, att denna icke öfvade personal är utan värde
för vapentjänst åtminstone omedelbart vid krigsutbrottet, så blir följden
den, att hvarje årsklass hädanefter blir på detta sätt decimerad med
ett par hundra man, hvithet åter innebär detsamma som, att den styrka,
hvilken landet vid krigsutbrottet kan uppsätta, minskas med ett par
batalj oner.
Beträffande antalet fall af uppskof med tjänstgöring eller hemförlofning
på grund af familjeskäl lämnar statistiken inga upplysningar.
Till hvilka siffror man skulle komma vid en utvidgning af bestämmelserna
i § 16 mom. 2) sådan som de sakkunniga föreslagit, och genom
de ökade tillfällena att komma i åtnjutande af de öfriga eftergifterna
är omöjligt att ens närmelsevis uträkna.
När värnpliktig af familjeskäl begär lättnad i sina värnpliktsför- Nuvarande
hållanden skall enligt nu gällande bestämmelser i § 28 inskrifningsför- 6auppskof^*
ordningen den uppgifna anledningen styrkas: anledningens
när det är fråga om uppskof med inskrifningen, genom intyg af forefinthghet''
präst i församlingen jämte å landet kommunalnämndens ordförande, i
Stockholm roteman och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande, samt
när det är fråga om uppskof med eller hemförlofning från första
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
tjänstgöringen, genom intyg af präst i församlingen jämte annan trovärdig
person.
De sakkun- Med hänsyn till de många frikallelser från värnplikten, som redan
nigas förslag. nu me(jgifvas på grund af familjeskäl, hafva de sakkunniga ansett det
synnerligen angeläget att söka förhindra de missbruk, hvilka ej sällan
torde förekomma och hvilka än lättare skulle framlockas och möjliggöras
genom den af de sakkunniga föreslagna utvidgning. Det skulle
sålunda endast behöfvas, att bröderna till den värnpliktige kort före
inskrifningsförrättningen t. ex. afflyttade från orten utan att uppgifva
sina adresser eller att de, äfven om de tillförene bistått sina föräldrar
eller syskon, vid nämnda tidpunkt förklarade sig ur stånd härtill, för
att den utvidgade bestämmelsen skulle kunna blifva tillämplig på den
värnpliktige. I nu nämndt syfte måste största vikt fästas vid åstadkommandet
dels af en kontroll öfver att försörjningsplikten fullgöres, dels af en
noggrann pröfning utaf de förhållanden, hvilka angifvas såsom skäl för
uppskof eller hemförlofning med därpå eventuellt följande frikallelse.
För att underlätta åstadkommandet af möjligast fullständiga utbredning
rörande samtliga de förhållanden, till hvilka hänsyn måste
tagas, när det gäller att medgifva värnpliktig någon lättnad på grund
af familjeskäl, hafva de sakkunniga därför uppgjort förslag till särskildt
formulär. Det är de sakkunnigas mening, att detta bör intagas bland
inskrifningsförordningens formulär.
Beträffande sättet för uppgifternas styrkande hafva de sakkimniga
ansett det, som gäller för uppskof med inskrifning, böra fordras äfven
i vissa fäll af uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, nämligen
när sådant uppskof eller sådan hemförlofning begäres af i § 16
mom. 2 afsedd värnpliktig. De sakkunniga hafva dock föreslagit, att
i fråga om Stockholm rotemannens intyg skulle ersättas af intyg af
fattigvårdsinspektören och att i fråga om Göteborg intyg af fattigvårdsstyrelsens
ordförande skulle ersättas af intyg af fattigvårdsdirektören
därstädes.
yttranden Stockholms städs konsistorium och domkapitlet i Uppsala hafva
sakkunniga framställt en del anmärkningar mot det föreslagna formuläret, hvarjämte
förslag? förstnämnda myndighet menat, att rotemännen i Stockholm äro mera
än fattigvårdsinspektören skickade att lämna de önskade upplysningarna.
Fattigvårdsnämnden i Stockholm har emellertid förordat förslaget i
hvad det rör fattigvårdsinspektören.
39
. Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har ausett, att
intyg af kronobetjaningen eller polismyndigheten i orten bör tillerkännas
samma vitsord som intyg af kommunalnämndens eller fattigvårdsstyrelsens
ordförande; och chefen för fjärde arméfördelningen har ansett,
att de förra intygen böra ersätta de senare.
För de sakkunniga, som tänkt sig, att medgifvande af uppskof Departementsskulle
i många och kanske de flesta fall lämnas af militärmyndigheterna chefenoch
icke af'' inskrifningsnämnden, kan det ju hafva tett sig som en nödvändighet
att fixera den i hvarje särskildt fall erforderliga utredningen vid
ett visst formulär, hvars ifyllande skulle åligga den värnpliktige vid
äfventyr, att eljest ingen lättnad medgåfves honom. En dylik formalism
verkar dock icke tilltalande. Och den torde icke heller vara alldeles
nödvändig, om, såsom jag föreslagit, inskrifningsnämnden alltjämt
bibehålies vid sin hittillsvarande befogenhet i fråga om uppskofs beviljande
och sålunda har möjlighet att med egen kännedom om förhållandena
supplera den bristfälliga utredningen.
Hvad de sakkunniga i öfrigt föreslagit till vinnande af bättre kontroll
mot missbruk synes mig vara värdt allt beaktande, men då det
icke afser ändring i värnpliktslagen, torde med dess bedömande böra
tillsvidare anstå.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Lättnader genom pekuniärt understöd.
Hittills förekommande fall af pekuniär hjälp.
Såsom förut (sid. 11) nämnts liar särskild pekuniär hjälp åt värnpliktiga
familjeförsörjare förekommit endast i sporadiska fall.
1904 års fall. Första gången inträffade detta år 1904.
Med anledning af att Kungl. Maj:t funnit sig nödsakad nämnda år
till extra tjänstgöring inkalla vissa värnpliktiga å Gottland, framställdes
i Riksdagens andra kommare motion, att statsunderstöd måtte utdelas
åt de obemedlade hushåll å Gottland, för hvilkas familjeförsörjare denna
tjänstgöring kom i fråga. Beträffande storleken af detta understöd
m. m. anfördes i motionen följande: »Det ’tillskott i penningar’, eller statsunderstöd,
som sålunda får anses böra tillkomma de inkallade, obemedlade
familjeförsörjarnas anhöriga, kan antingen bestämmas till ett visst,
fast belopp per dag, eller ock bestämmas olika för olika hushåll, allt
efter dessas större eller mindre behof af hjälp, familjemedlemmarnas
antal, och så vidare. Alldenstund detta penningtillskott nu ej är afsedt
att utgå annat än i form af tillfälligt statsunderstöd, utdeladt af billighetshänsyn,
så torde skälen för ett fast, för alla lika bestämdt, belopp
per dag hafva bortfallit, och dagsunderstödet kunna regleras efter olika
hushålls olika behof af hjälp. Dock torde en maximigräns böra bestämmas,
och synes mig denna kunna sättas till en krona per dag och per
hushåll. Antages en del hushåll komma att uppbära detta maximiunderstöd,
blifver det alltid andra, hvarest till exempel barnens antal är
mindre och hvilka kunna reda sig med ett mindre dagligt understöd
jämte den del af penningbidraget, familjeförsörjaren kan afstå till sina
anhöriga. Af vikt är äfven att statsunderstödet noga regleras efter
hemmavarande hushållsmedlemmars förmåga att bidraga till det gemensamma
underhållet. — — — — — — — — Reglerandet af såväl utdelningen
af dessa statsunderstöd som ock bestämmandet om dels hvilka
hushåll som däraf skola få del, dels understödets storlek, anser jag
böra tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte deras under
-
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
ordnade. Ansökan om understöd, till behörigheten styrkt af tviinne
trovärdiga personer, hvaraf den ene alltid skall tillhöra församlingens
prästerskap, bör inlämnas till ortens länsman — i Visby till stadens
borgmästare — för att, åtföljd af yttrande från den myndighet, som
mottagit densamma, befordras vidare till landshöfdingeämbetet. Detta
skulle vara beslutande i frågan, och utbetalningen sedermera ske, förslagsvis
hvarje vecka, genom förutnämnde platsmyndighet. Härigenom
skulle all (direkt) beröring med fattigvårdsmyndigheterna undvikas, och
understödet icke få form af fattighjälp.»
Med anledning af denna motion yttrade Riksdagen i skrifvelse den
20 maj 1904 (nr 132) bland annat följande: »Uti ifrågavarande
och tilläfventyrs framdeles inträffande liknande fall — — — —--
har Riksdagen — — ansett de ekonomiska svårigheter böra behjärtas,
som kunna uppstå för de personer, hvilka för sitt uppehälle äro väsentligen
beroende af till extra tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbetsförtjänst.
Så mycket hellre har Riksdagen ansett någon åtgärd i motionens
syfte nu böra vidtagas som redan i gällande värnpliktslag af den 14
juni 1901 medgifvits lättnader vid värnpliktens fullgörande för vissa i
lagens § 16 mom. 2 angifna värnpliktige — t. ex. ende arbetsföre
sonen till orkeslös eller vanför fader. Och med desse värnpliktige
torde uti ifrågavarande afseende — med hänsyn till att mobiliseringen
afser jämväl äldre årsklasser — böra jämställas äfven de värnpliktige,
som äga hustru eller barn, hvilka äro af deras arbete för sitt uppehälle
väsentligen beroende. I förevarande fall har Riksdagen därför ansett
något tillskott böra utgå utöfver de vanliga förmånerna till såväl de
värnpliktige, hvilka enligt hvad ofvan nämnts angifvas i värnpliktslagens
åberopade paragraf, som ock de med dem enligt Riksdagens åsikt
jämställda. Angående beloppet af detta tillskott har Riksdagen funnit
detsamma skäligen böra för hvarje värnpliktig, som därtill kan komma
ifråga, sättas till 75 öre om dagen af den extra tjänstgöringstiden, utgörande
ungefärliga skillnaden emellan de värnpliktiges arbetsförtjänst,
som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, ej i allmänhet torde öfverstiga
2 kronor om dagen, och värdet — omkring 1 krona 25 öre —
af de förmåner, hvilka de redan nu under tjänstgöringen åtnjuta i form
af underhåll, beklädnad och penningbidrag m. m. — — — — — -—
I fråga om pröfningen af hvilka sådant tillskott bör tillkomma samt
om sättet för tillskottets utdelande har Riksdagen varit i tveksamhet,
om hvilken myndighet lämpligen borde för dessa bestyrs utförande
anlitas. Af praktiska skäl och med hänsyn därtill, att sådant uppdrag
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 höft. (Nr 131.) 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
svårligen lärer enligt lag kunna åläggas inskrifningsmyndigheterna,
har det synts Riksdagen som om medlen borde utanordnas till Eders
Kung! Maj-.ts befallningshafvande, som skulle äga att på värnpliktigs
ansökan, vitsordad af vederbörande pastor och kommunalstämmoordtörande
eller därmed jämförlig kommunal tjänsteman, utbetala belöpande
tillskott till den värnpliktiges hushåll, hvilket hellre än den värnpliktige
själf torde böra ifrågakomma att uppbära detsamma.»
I enlighet härmed beslöt Riksdagen att å extra stat för år 1905
bevilja ett förslagsanslag af 8,000 kronor, att, på sätt Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt, utdelas med 75 öre om (lagen till de hushåll å Gottland,
livilkas värnpliktiga familjeförsörjare under år 1904 blifvit eller blefve
inkallade till extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid, och hvilka
för sin utkomst vore väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst,
med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis
utbetala under år 1904 hvad som af anslaget för sagda ändamål kunde
finnas erforderligt.
Med anledning häraf fann Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 3
juni 1904 godt förordna:
att till de hushåll å Gottland, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare
under år 1904 blifvit eller blefve inkallade till extra tjänstgöring utöfver
lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst vore väsentligen
beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, skulle utgå understöd
med 75 öre om dagen under berörda tjänstgöringstid, in- och utryckningsdagarna
däri inberäknade, hvarvid skulle iakttagas, att därest den
värnpliktige varit skyldig att under år 1904 deltaga i repetitionsöfning,
hvilken, enligt Kungl. Maj:ts den 13 maj 1903 meddelade beslut, finge
genom förenämnda extra tjänstgöring anses fullgjord, understödet utginge
endast för det antal dagar, hvarmed den extra tjänstgöringen,
öfversköte tiden för repetitionsöfningen, in- och utryckningsdagarna i
båda fallen medräknade;
äfvensom, beträffande sättet för medlens utbetalande,
att inom hvarje kommun, från hvilken värnpliktige varit till extra
tjänstgöring inkallade, ansökningar om sådant understöd, hvarom nu
vore fråga, finge aflämnas i Visby stad till magistratens ordförande och å
landet till kommunalstämmoordföranden; åliggande det magistratens
ordförande och kommunalstämmoordförande att tillsammans med vederbörande
pastor granska inkomna ansökningar och afgifva utlåtande rörande
sökandenas behof af understöd, samt att därefter ofördröjligen
insända handlingarna till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottland
s län;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
43
att Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län, efter inhämtande
af uppgift från befälhafvarna för vederbörande truppförband angående
den tid, hvarunder familjeförsörjaren varit i extra tjänstgöring,
skulle meddela beslut rörande utbetalning af understöd, vare sig för
hela tjänstgöringstiden på en gång eller för delar däraf, och skyndsamt
låta genom magistratens i Visby och kronobetjäningens försorg, på
lämpligaste sätt tillhandahålla sökandena de beviljade understödsbeloppen
att emot kvitto lyftas af den värnpliktige själf, om han fullgjort
tjänstgöringen och återkommit till hemmet, men i annat fall af den,
som under hans frånvaro handhade familjens angelägenheter i hemorten;
samt
att härför erforderliga medel skulle af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Gottlands län förskjutas och af armé förvaltningen å intendentsdepartementet
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län
godtgöras.
Vid lagtima Riksdagen året därpå, 1905, förekom ånjm en liknande 1905 års lagfråga,
dock gående vida längre än motionen 1904. Under hänvisning tima Elksdagtill
riksdagsbeslutet 1904 och det i Riksdagens skrifvelse förekommande
uttalandet, att »de ekonomiska svårigheter borde behjärtas, som kunde
uppstå för de personer, hvilka för sitt uppehälle äro väsentligen
beroende af till extra tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbetsförtjänst»,
föreslog nämligen en motionär, att Riksdagen ville ingå till
Kungl. Maj:t med hemställan om utarbetande och framläggande inför
Riksdagen af sådana lagbestämmelser och förslag, genom hvilka ett
visst penningbelopp kunde utbetalas till hvarje i tjänst inkallad medellös
värnpliktigs hemmavarande anhöriga.
Med anledning häraf yttrado 1905 års Riksdags statsutskott i sitt
utlåtande n:r 5 följande: »Visserligen har, såsom motionären fram
hållit,
nästlidna års Riksdag med anledning af enskild motionärs framställning
på utskottets tillstyrkan beviljat ett belopp af 8,000 kronor,
att utbetalas med 75 öre om dagen till de hushåll å Gottland, hvilkas
värnpliktiga familjeförsörjare under nämnda år varit inkallade till extra
tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid och hvilka för sin utkomst
varit väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst. Detta
skedde dock under uttalande däraf, att, då den ifrågakomna mobiliseringen
blott varit partiell och allenast afsett eu viss landsdel, fog för
benuilda framställning synts föreligga. Hvad Riksdagen sålunda beslutat
ägnar sig däremot icke att åberopa såsom skäl för bifall till nu ifrågavarande
framställning, som afser, att penningtillskott skulle under van
-
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
liga fredBförhållanden tillkomma alla verkligen medellösa värnpliktiges
hemmavarande anhöriga. En dylik utsträckning af det vid nästlidna
års Riksdag gjorda medgifvandet anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,
icke blott med hänsyn till de högst betydande summor, som
vid bifall härtill staten skulle nödgas utbetala, och de missbruk, som
med sannolikhet kunna antagas blifva däraf föranledda, utan äfven emedan
ett sådant medgifvande lätt skulle kunna leda till en mängd andra
ersättningsanspråk för förlorad arbetsförtjänst af större eller mindre
valör.»
I anslutning till detta statsutskottets anförande afslogs motionen i
båda kamrarna.
1905 års ur- Med anledning af den politiska ställningen samma års sommar hade
tima Riksdag. emeMertid Kungl. Maj:t med stöd af värnpliktslagen § 28 funnit sig
nödsakad förordna, att vissa till sedvanlig fredstjänstgöring enligt § 52
samma lag inkallade värnpliktiga skulle utöfver där stadgad tidrymd
tills vidare kvarblifva i tjänstgöring.
Då härigenom för en del värnpliktiga samma förhållanden kunnat
inträffa som de, livilka Riksdagen 1904 funnit behjärtansvärda, afläts
vid urtima Riksdagen 1905 kungl. propositioner angående utbetalande af
understöd i fullständig öfverensstämmelse med de grunder, Riksdagen
år 1904 anvisat. Understöden beräknades förslagsvis till inalles 25,000
kronor. Därjämte framställdes i anslutning härtill af enskilda motionärer
förslag gående, bland annat, ut på, att det af Kungl. Maj:t sålunda
proponerade understödet till obemedlade'' hushåll icke skulle sättas lägre
än 1 krona 50 öre.
Riksdagen beslöt emellertid i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts
proposition, och understödet utbetalades därefter på samma sätt som i
det nådiga brefvet den 3 juni 1904 angifvits.
Hittills följda Vid de tillfällen, då Riksdagen sålunda beviljat ekonomiskt underprinciper.
stöd med anledning af extra värnpliktstjänstgöring, har den alltså uttalat
sig i följande riktning:
berättigade till understöd äro de hushåll, hvilka för sin utkomst
äro väsentligen beroende af de värnpliktiga familjeförsörjarnas arbetsförtjänst,
understödsbeloppet beräknas per dag, bestämmes till 75 öre per
dag och hushåll samt sättes lika för alla, oberoende af hushållens större
eller mindre behof åt hjälp, familjemedlemmarnas antal o. s. v.,
värnpliktig skall själf göra ansökning om samt styrka behofvet af
understöd,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
45
pröfning af behofvet äfvensom medlens ^anordnande bör tillkomma
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
medlen böra utbetalas till den värnpliktiges hushåll, men icke till
den värnpliktige själ!''.
Af hvad jag anfört framgår, att Riksdagen vid utbetalandet
af det ekonomiska understödet icke gjort någon skillnad på familjeförsörjarna
med hänsyn till den släkt- eller skyldskap, i hvilken den
värnpliktige stått till de personer, som bildat det af den värnpliktiges
arbetsförtjänst beroende hushållet. Motiveringen utvisar dock, att
understödet hufvudsakligen afsetts dels för den värnpliktiges hustru
och barn, dels för i värnpliktslagen § 16 mom. 2 omförmälda anhöriga,
hvilkas försörjare inkallats i tjänst, men formuleringen af riksdagsskrifvelsen
liksom äfven det ofvan relaterade nådiga brefvet utesluter
icke, att äfven andra, den värnpliktige i ena eller andra afseendet närstående,
personer kunnat komma i åtnjutande af detsamma i de fall,
där Kung]. Maj:ts befallningshafvande pröfvat detta skäligt.
De fall, då pekuniär lijälp bör utgå.
De sakkunniga hafva föreslagit, att värnpliktigs hustru och barn De nakkunnimå
kunna, under den tid den värnpliktige fullgör honom enligt gällande gas fBrsUgförfattningar
åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, erhålla understöd
af statsmedel, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.
Understödet skulle tillkomma • äfven utom äktenskap födda barn, till
hvilka den värnpliktige i kyrkoboken antecknats såsom fader eller för
hvilka han af domstol förklarats försörjningsskyldig. Till hustru, som
saknade barn och vore arbetsför, skulle emellertid icke utgå något
understöd.
De sakkunniga hafva således gjort gällande, att pekuniärt understöd
— familjeunderstöd — endast bör förekomma, då värnpliktig af
den militära tjänstgöringen hindras att fullgöra sin försörjningsplikt
gentemot hustru och egna minderåriga barn, medan de sakkunniga i fråga
om andra försörjningsfall sökt afhjälpa kollisionen mellan försörjningsplikt
och värnplikt genom eftergifter beträffande den militära tjänstgöringen.
Vid det sålunda här ifrågavarande försörjnings fallet skulle berörda
understöd på sätt och vis komma att träda i stället för den
frikallelse från tjänstgöring, hvilken ansetts böra komma till använd
-
46
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
ning såsom ett yttersta medel vid öfriga enligt de sakkunnigas mening
mera ömmande fall. På samma sätt skulle understödet kunna anses
ersätta uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring, men å andra
sidan hafva de sakkunniga i fråga om värnpliktig, som för försörjandet
af hustru och barn gör anspråk på uppskof med eller hemförlofning
från tjänstgöring, icke velat betaga honom möjligheten att begagna
sig af dessa lättnader, enär det kan tänkas, att i vissa fall sådan
värnpliktig blir vida mer hjälpt genom ett uppskof eller en hemförlofning
än genom ett knappt tillmätt pekuniärt understöd.
De sakkunniga hafva emellertid varit medvetna om de olägenheter,
som användandet af familjeunderstöd kunde medföra. De hafva anfört,
att först och främst läge det nära till hands att befara, det kostnaderna
skulle blifva hardt när oberäkneliga och synnerligen betungande. Emellertid
läte åtminstone beträffande hustru och legitima barn maximiantalet
af understödstagare med någorlunda sannolikhet beräkna sig med hjälp
af den statistik öfver äktenskapsfrekvensen i olika åldrar, som funnes
uppgjord. Dessutom visade denna statistik att, såsom helt naturligt
vore, antalet gifta värnpliktiga i de fyra första värnpliktsåren — och
det vore ju framför allt om dessa som här vore fråga — ej är synnerligen
stort och antalet röjde icke heller tendens att på något afsevärdare
sätt stiga, hvar] ämte det icke torde kunna förutsättas, att ett
eventuellt pekuniärt understöd skulle framkalla ändring härutinnan.
Osäkrare blefve tydligen förhållandena rörande illegitima barn, för hvilka
den värnpliktige vore försörjningsskyldig. För att dessa barn skola
vara berättigade till understöd måste emellertid fordras, att den värnpliktiges
försörjningsskyldighet vore fastställd vare sig genom domstols
utslag eller genom att han i kyrkobok antecknats såsom fader. De
fall, i hvilka sådana förutsättningar vore för handen, torde dock vara
så få, att särskild hänsyn till dem ej torde behöfva tagas vid beräkningarna.
Vidare kunde man vänta, att försök till missbruk skulle göras.
Dessa borde emellertid, liksom i fråga om eftergifter i tjänstgöringen,
kunna i väsentlig mån förekommas genom eu noggrann pröfning af de
olika fallen och genom ändamålsenliga förfaringssätt för understödens
utbetalande. De försök till missbruk, som hufvudsakligen kunde vara
att befara, torde komma att bestå däruti, att sådana värnpliktiga, som
icke förut efter förmåga fullgjort dem åliggande försörjningsskyldighet,
likväl gjorde framställning om understöd. I dylika fall borde naturligtvis
understöd i regel ej beviljas.
47
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 131.
Chefen för andra arméfördelningen och chefen för kustartilleriet
hafva ansett, att pekuniär hjälp bör kunna lämnas i alla fall af familjeförsörjning
och icke blott i det fall, att familjeförsörjningen afser hustru
och barn. Sist nämnde chef synes dock hafva tänkt sig, att till gengäld
bestämmelsen om frikallelse från värnplikten skulle upphäfvas i
hvad den afser familjeförsörjare.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län har funnit det
tvifvelaktigt, huruvida vid understödsbeloppets bestämmande hänsyn får
tagas äfven till styfbarn.
Om man, på sätt jag förut förordat, bibehåller möjlighet af frikallelse
från tjänstgöringen för de i § 16 mom. 2 afsedda familjeförsörjarna,
torde för dessa pekuniärt understöd under tjänstgöringen icke
behöfva ifrågakomma; och där en värnpliktig försörjer annan nära anhörig
än de i § 16 mom. 2 omnämnda, synes mig denna försörjningsplikt
endast då den afser hustru och egna barn, vara af den förpliktande
natur, att staten i sin mån bör öfvertaga densamma genom att
lämna familjeunderstöd. Jag instämmer således i hvad de sakkunniga
uti denna del föreslagit; dock att alla utom äktenskap födda barn torde
berättigas till understöd i likhet med inom äktenskap födda.
Understödsbeloppets storlek.
Enligt det föregående antog Riksdagen år 1904, då sådant understöd
första gången utbetalades, såsom utgångspunkt för sina beräkningar
den arbetsförtjänst, som den värnpliktige ansågs kunna påräkna i
medeltal per dag, eller omkring 2 kronor. Härifrån afdrogs värdet af
de förmåner, hvilka den värnpliktige under tjänstgöringen åtnjuter i
form af underhåll, beklädnad och penningbidrag m. m. — omkring 1
krona 25 öre — och resten eller 75 öre blef understöds beloppet, hvithet
jämväl sattes lika för samtliga värnpliktiga utan någon hänsyn till
familjens storlek eller andra förhållanden. Samma beräkningsgrunder
gjorde sig gällande äfven år 1905, då sådant familjeunderstöd förekom,
d. v. s. understödsbeloppet sattes till 75 öre per tjänstgöringsdag och
hushåll.
Vid dessa tillfällen har utbetalningen af understödet emellertid
varit helt och hållet af tillfällig natur samt rört sig om relativt små
anslagsbelopp, under hvilka omständigheter det är ganska förklarligt,
att man icke ansett sig behöfva fastställa olika understödsbelopp efter
olika grader af behof.
Yttranden
öfver de sakkunnigas
förslag.
Departements
chefen.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
De sakkunni- Annorlunda hafva de sakkunniga ansett förhållandena nu vara, då
gaa yttran e. fr£gan galler en årligen återkommande och vida större utgift.
Att lägga arbetsförtjänsten till grund för beräkningarna hafva de
sakkunniga icke funnit lämpligt. Meningen kunde nämligen icke vara
att ersätta den värnpliktige hans förlorade arbetsförtjänst, hvilken för
öfrig! i olika yrken och olika landsändar vore mycket växlande, utan
att, där så erfordrades, bereda hans familj ett understöd, på hvilket
denna kunde nödtorftligen existera och såmedelst undvika ett anlitande
af fattigvården.
Man kunde vidare tänka sig, att fattigvård sunderstödens belopp
skulle kunna erbjuda någon ledning för lösandet af här föreliggande
fråga. Så vore dock icke fallet, enär efterkommandet af fattigvårdsförordningens
föreskrift om lämnandet af »nödtorftig)) fattigvård berodde
på högst väsentligen olika uppfattning om, hvad ordet »nödtorftig»
innebure.
Mera lämpligt syntes det de sakkunniga vara att söka anknytningspunkter
i de principer, som tillämpas af riksför säkring sanstalten vid
utbetalandet af ersättning jämlikt lagen den 5 juli 1901 (angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete) och detta ej minst
därför, att den här föreliggande frågan torde beröra i stort sedt personer
i samma lefnadsförhållanden som dem, hvilka riksförsäkringsanstalten
förnämligast åsyftade.
I § 4 punkt 3 af nämnda lag stadgades sålunda, att änka åtnjuter
en årlig lifränta af 120 kronor jämte för hvarje minderårigt barn en
likaledes årlig lifränta af 60 kronor, dock att de sammanlagda lifräntorna
icke få öfverstiga ett belopp af 300 kronor. Beräknadt per
dag skulle man alltså kunna uppskatta det understöd en änka med ett
barn åtnjuter till omkring 50 öre och maximiunderstödet till inemot
90 öre per dag. Härjämte kunde nämnas, att i fall, där sjukhjälp
lämnades, denna utginge enligt nyss åberopade lag med 1 krona per
dag samt enligt lag om sjukkassor af den 4 juli 1910 med minst 90
öre per dag, hvarvid torde böra erinras om, att med dessa belopp afsåges
jämväl att bestrida den sjukes underhåll och vård.
I anslutning till de allmänna grunderna i dessa lagar hafva de
sakkunniga föreslagit följande understödsbelopp, nämligen:
för arbetsför hustru utan barn .......................................... intet underhåll
» » » och 1 barn ...................................... kr. 0: 50 per dag
» » » » 2 eller flera barn ................ » 0:75 » »
49
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 131.
för mindre arbetsför hustru utan barn......................... kr 0: 50 per dag
» ? )> y> och 1 barn....................... » 0: 75 » »
» » » 2 eller flera barn ... » 1: — » »
» 1 barn till änkling eller till frånskild eller ogift
fader ..................................................................... » 0: 50 » »
» 2 eller flera barn till änkling eller till frånskild
eller ogift fader................................................. » 0: 75 » »
Såsom häraf synes hafva de sakkunniga ansett sig böra taga hänsyn
till hustruns hälsotillstånd och därvid icke funnit någon anledning
föreligga för utbetalande af understöd till fullt arbetsför hustru utan
barn. Vidare hafva de sakkunniga hållit före, att i de fall, då den
värnpliktige endast har att draga försorg om barnen, men icke om
deras moder, understödsbeloppen likväl böra sättas lika med de för
arbetsför hustru och barn föreslagna, enär man måste förutsätta, att den
värnpliktige fadern, vare sig han är änkling, frånskild eller ogift, måste
anlita någon person för barnens vård.
Till familjeunderstödet bör dock enligt de sakkunnigas åsikt den
värnpliktige själf bidraga såväl med hela penningtillskottet, där sådant
förekommer, som med den del af penningbidraget, hvarmed detta öfverstiger
20 öre om dagen.
På grund af denna den värnpliktiges skyldighet skulle motsvarande
belopp innehållas vid aflöningens utbetalande.
I de yttranden, som afgifvits öfver de sakunnigas förslag, har
emellertid framställts åtskilliga anmärkningar mot de sakkunnigas beräkning
af understödsbeloppets storlek.
Öfverståtliållarämbetet har anmärkt mot, att storleken af det utgående
understödet beräknats efter de belopp, som för närvarande utgå
enligt lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
den 5 juli 1901, eller med en beräkning efter högst 300 kronor
för år, samt har påpekat, att i den förordning om ersättning i anledning
af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som utfärdats
den 18 juni 1909, motsvarande understödsbelopp beräknats efter högst
450 kronor för år. Vid sådant förhållande och då det endast torde
vara en kort tidsfråga, innan jämväl förstnämnda beräkningsgrund
komme att höjas, har det synts öfverståthållarämbetet kunna ifrågasättas,
huruvida icke i nu förevarande fall understödsbeloppen borde
beräknas i enlighet med de grunder, som äro omförmälda i sistnämnda
kungl. förordning.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 93 höft. (Nr 131.) 7
Yttranden
öfver de
sakkunnigas
förslag.
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Domkapitlet i Kalmar har hemställt, huruvida icke understödet
skulle kunna höjas till 1 krona i de fall, då den värnpliktige har flera
än två barn.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län har ansett, att
understödet till barn, hvilkas fader är änkling eller frånskild, bör höjas
med 25 öre, enär sådan fader måste lega annan person att vårda
barnen.
Såväl sistnämnda Kungl. Maj:ts befallningshafvande som generalintendenten
och militärbefälhafvaren pa Gottland hafva funnit det obilligt,
att den värnpliktige själf skall bidraga till understödet med penningtillskottet
och en del af penningbidraget.
Generalintendenten- har i detta afseende anfört, att, om den, som
icke är familjeförsörjare, ansetts lör sin personliga del behöfva ett penningebidrag
af 50 öre, så torde väl familjeförsörjaren i lika hög grad
vara i behof däraf för egen del. Enligt 1901 års statsutskotts^motivering
framginge för öfrig!, att sagda penningbidrag vore afsedt att
täcka den värnpliktiges »dagliga utgifter», och dessa torde vara lika
stora för familjeförsörjaren som för annan. Skulle emellertid, hvilket
generalintendenten för sin del trodde, penningbidraget af 50 öre vara
obehöfligt stort, så vore i stället skäl att ej blott för familjeförsörjarna
utan äfven för öfriga värnpliktige i någon man nedsätta penningbidraget,
där det nu utgår med 50 öre, så att medel till det ifrågasatta
pekuniära understödet kunde erhallas. Detta skulle ernås genom en
nedsättning med allenast 15 öre, sålunda hälften af den reducering,
de sakkunniga ifrågasatt för familjeförsörjare. Enligt 1911 års statsverksproposition
beräknades penningbidrag efter 50 öre för 1,833,498
tjänstgoringsdagar. En nedsättning med 15 öre skulle härvid representera
i rundt tal 275,000 kronor (1,833,498 x 0,lö). Penningtillskottet
torde också vara en förmån, hvaraf den familjeförsörjande värnpliktige
vore i lika behof som öfriga värnpliktige. Det kunde sålunda
icke vara lämpligt, att dylikt tillskott skulle tilldelas den ena gruppen,
men ej den andra, den familjeförsörjande. Det kunde icke heller sta
i öfverensstämmelse med dylik ersättnings natur — hvilken ej innebure,
att densamma skall utgöra någon godtgörelse för förlorad inkomst
under värnpliktstiden, någon slags dagaflöning — att tillskottet skulle
afses för hemmavarande familj. Om den enskilde kunde genom sparsamhet
lyckas afsätta någon del af eller hela tillskottet för sina hemmavarande,
vore detta ju lyckligt, men det kunde icke förutsättas.
Att afse penningtillskottet för det föreslagna familjeunderstödet föiefölle
sålunda olämpligt.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Militärbefälhafvaren på Gottland har förmenat, att de af de sakkunniga
ifrågasatta afdragen skulle väcka mycken ond blod, hvar
gång aflöningen utbetalades, och har föreslagit, att dagaflöningen under
repetitionsöfningarna må för alla värnpliktiga nedsättas till 20 öre om
dagen, hvilket belopp måste anses fullkomligt tillräckligt.
I fråga om understödsbeloppets storlek finnas enligt en af generalstaben
lämnad utredning ganska varierande bestämmelser i olika främmande
länder. I Frankrike t. ex. utgör det 0,75 francs om dagen och
i Norge under vanliga vapenöfningar 20 öre per dag jämte 10 öre
för hvarje barn under 16 år; i Tyskland utgör understödet: för hustru
SO procent och för annan understödstagare 10 procent af fullvuxen
manlig arbetares daglön; i Holland kan understödet uppgå: vid linjen
till högst 1 krona 50 öre och vid landtvärnet till högst 2 kronor 25
öre; i Schweitz får understödet ej öfverstiga, i stad 2 francs för hustru
och 70 rappen för barn samt på landet 1,50 francs för hustru och 50
rappen för barn.
När det nu gäller att i vårt land införa bestämmelser angående
familjeunderstöd, torde det för beloppets bestämmande vara angeläget
att icke släppa ur sikte ändamålet med dessa bestämmelser. Detta ändamål
är att bereda vissa personer ett nödtorftigt uppehälle; och ur
denna synpunkt anser jag mig kunna förorda de sakkunnigas förslag
angående understödsbeloppets storlek. Att normera detta efter stadgandena
i den af öfverståthållarämbetet åberopade nådiga förordningen
den 18 juni 1909 synes mig icke nödvändigt, ty de föreslagna bestämmelserna
skulle ju afse nödtorftigt uppehälle under en jämförelsevis
kort tid, under det att nyss nämnda förordning delvis afser ersättning
för minskad förvärfsmöjlighet och detta i vissa fall för hela lifvet.
Att den värnpliktige själf bidrager till understödet med penningtillskottet
kan jag icke finna obilligt. Visserligen torde, såsom generalintendenten
anmärkt, familjeförsörjaren behöfva detta tillskott i lika
hög grad som öfriga värnpliktige. Men enligt hvad Kungl. Maj:ts
proposition till 1906 års Riksdag (nr 113) angående särskildt penningtillskott
utvisar, har detta tillskott icke tillkommit för att tillgodose
något de värnpliktiges behof utan har afsetts att utgöra ersättning för
längre tjänstgöring.
Däremot ställer jag mig mera tveksam ifråga om den föreslagna
skyldigheten för den värnpliktige att bidraga till understödet äfven
med penningbidraget. Detta, som i allmänhet utgör 20 öre om dagen
under beväringsrekrytskola och 50 öre under repetitionsöfning, är
Departements
chefen.
De sakkunnigas
förslag.
52 Kungl. Maj.t Nåd. Proposition Nr 131.
nämligen otvifvelaktigt närmast afsedt för de värnpliktigas personliga
behof och utgifter, och dessa böra ju i stort sedt ställa sig lika för
familjeförsörjarna och öfriga värnpliktiga. Men det synes mig å andra
sidan naturligt, att sådan värnpliktig, som har hustru och barn att försörja,
äfven af det honom tillkommande penningbidrag söker afvara det
mesta möjliga till oundgängliga behof i hemmet. Och då nu enligt
de sakkunnigas förslag familjeförsörjarna icke skulle afstå mer än den
del af penningbidraget, hvarmed detta öfverstiger 20 öre, det vill säga
30 öre af under repetitionsöfning honom tillkommande 50 öre, anser jag
mig kunna ansluta mig till detta förslag. Ty de värnpliktiga familjeförsörjarna
få ju då under alla förhållanden för egen räkning behålla
så stort penningbidrag, som ansetts nödvändigt under beväringsrekrytskolan.
Procediiren vid understödets utdelande.
Hvad de sakkunniga föreslagit ifråga om rätten till understöd och
dettas storlek i de särskilda fallen, hafva de tänkt sig skola fastställas
af Konung och Riksdag i en särskild förordning, hvilkens giltighet
dock skulle inskränkas till en tid af fem år.
De närmare föreskrifterna i fråga om villkoren för understöds
utgående samt om tillämpning af nyss nämnda förordning skulle däremot
enligt de sakkunnigas förslag meddelas af Konungen ensam. De
sakkunniga hafva emellertid yttrat sig äfven om dessa supplerande
föreskrifter.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga besluta, huruvida och
till hvad belopp understöd borde utgå, äfvensom att låta utbetala de
understöd, som beviljades. De sakkunniga hafva nämligen ansett bestyret
med pröfningen af inkomna ansökningar om understöd samt utbetalning
af beviljade sådana icke lämpligen kunna uppdragas åt någon
annan myndighet än — liksom åren 1904 och 1905 — Kungl. Maj:ts
befallninghafvande (i Stockholm öfverståthållarämbetet), hvilka äro i
tillfälle att genom sina underlydande i förekommande fall kontrollera
riktigheten af de uppgifter, på hvilka ansökningarna om understöd grundas,
och föranstalta om införskaffande af tilläfventyrs erforderliga upplysningar
osv.
Ansökning om familjeunderstöd skulle göras af den värnpliktige
och ställas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest
sökandens kyrkobokföringsort, är belägen, samt åtföljas af upplysningar
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131. 53
jämte intyg af präst i vederbörlig församling äfvensom å landet kommunalnämndens
ordförande, i Stockholm fattigvårdsinspektören, i Göteborg
fattigvårdsdirektören och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande,
allt i enlighet med de anvisningar, ett uppgjordt formulär innehåller.
Ansökningen skulle ingifvas eller insändas tidigast en månad före
tjänstgöringens början till chefen för det regemente eller den kår eller
till beväringsbefälhafvaren vid den flottans station, där sökanden skulle
fullgöra sin tjänstgöring, och skulle ansökningen af nämnde chef eller
befälhafvare öfversändas till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande.
Om ansökning om familjeunderstöd göres senare än tre
dagar efter fastställd inryckningsdag, skulle dock understöd icke utgå
för den tid, som förflutit, innan ansökningen inkommit till nyss nämnde
chef eller befälhafvare.
Med hänsyn till den föreslagna skyldigheten för den värnpliktige,
som söker familjeunderstöd, att därtill själf bidraga med honom i vissa
fall tillkommande penningtillskott och den del af penningbidrag, som
öfverstiger 20 öre om dagen — en förpliktelse, som enklast utkräfves
genom berörda medels innehållande, hvilket åter ej kan verkställas af
annan än den militära myndighet, som har utbetalningen af de värnpliktiga
under tjänstgöring tillkommande kontanta medel om hand —
har det ansetts nödigt, att ansökningarna om familjeunderstöd, ehuru
ställda till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, insändas till vederbörande
regements- eller kårchef eller beväringsbefälhafvare vid flottan,
som vidare befordrar dem till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Dels af samma skäl, dels äfven af det, att det ur ordningssynpunkt
är önskvärdt, att ansökningarna inkomma och afgöras så tidigt
som möjligt, har föreslagits, att, om ansökning inkommit mer än tre
dagar efter fastställd inryckningsdag, understöd icke må utgå för den
tid, som förflutit, innan ansökningen inkommit. Kommer ansökningen
senare, är det nämligen ovisst, om ej värnpliktig tillkommande penningbidrag
och penningtillskott redan utbetalts, i hvilket fall således
vederbörlig innehållning icke kan verkställas. Däremot har det synts
de sakkunniga ändamålsenligt, att ansökningarna kunde få insändas i
god tid före värnpliktstjänstgöringens början, på det att pröfningen
måtte kunna vara undangjord före inryckningen och utbetalningarna
börja så snart som möjligt. Denna tid har dock ej satts längre än
en månad, enär eljest kan inträffa, att de förhållanden, som åberopats
till stöd för ansökningen, undergått förändring vid tiden för tjänstgöringens
början.
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Omedelbart efter det Ivungl. Maj:ts befallningsliafvande fattat beslut
i ärendet, skulle vidare enligt de sakkunnigas förslag denna myndighet
meddela vederbörande chef eller befälhafvare, huruvida ansökningen
bifallits eller afslagits. Om värnpliktig icke åtnöjdes med Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes beslut, skulle han äga att inom trettio
dagar efter däraf erhållen del till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva eller insända sina till Konungen ställda underdåniga besvär,
hvilka därpå af Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte eget yttrande
skulle till landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet insändas.
För värnpliktig, som gjort ansökning om familjeunderstöd, skulle
såsom redan sagts, innehållas såväl hela penningtillskottet, där sökanden
åtnjöte sådant, som den del af honom tillkommande penningbidrag,
hvarmed detta öfverstege 20 öre om dagen. Sådant innehållande
skulle äga rum från och med inryckningsdagen för sökande, som in-lämnat
sin ansökning sist å tredje dagen efter nämnda dag, och för annan
sökande från och med den dag, då ansökningen inkommit till vederbörande
chef eller befälhafvare. Hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande
afslagit ansökningen, skulle innehållandet likväl fortgå, till dess
beslutet vunnit laga kraft eller sökanden förklarat sig icke ämna anföra
besvär, hvarefter de innehållna medlen skulle till honom utbetalas.
Vederbörande chef eller befälhafvare skulle snarast möjligt efter
hvarje månad eller, om tjänstgöringen slutade före månadens utgång,
efter tjänstgöringens slut till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
öfversända förteckning, enligt fastställdt formulär, upptagande
för hvarje värnpliktig, hvilkens ansökning om familjeunderstöd bifallits,
det antal dagar under månaden, för hvilket sådant understöd må utgå.
Nyssnämnda förteckning skulle för värnpliktig, hvilken första gången
därå uppfördes, upptaga jämväl det antal dagar före månadens ingång,
för hvilket den värnpliktiges familj tilläfventyrs vore berättigad till
understöd. Hade värnpliktig, hvilkens ansökning om understöd bifallits,
blifvit hemförlofvad eller aflidit, skulle detta angifvas å den första
förteckning, som öfversändes efter det afgången ägt rum, hvarefter
den värnpliktige icke vidare skulle uppföras å förteckningen.
Efter mottagandet af förteckningen skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande
låta ofördröjligen utbetala understöden och medelst postanvisning
öfversända dem till sökandens hustru eller till den, som
eljest öfvertagit vården af sökandens barn.
De sakkunniga hafva visserligen funnit det önskligt, att understödens
utbetalande kunde ske förskottsvis, men hafva öfvergifva tanken
härpå med hänsyn till de svårigheter, som af sådant utbetalningssätt
Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 131. 55
uppkomma, då värnpliktig olofligen undanhåller sig från tjänsten eller
rymmer eller efter hemförlofning eller annorledes afgår ur tjänsten.
Kungl. Maj ds befallningshafvande i Stockholms län bär ansett, att
allt bestyr med förevarande understöd bör läggas på militärmyndigheterna,
och har jämte arméförvaltningen samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västmanlands län och i Gottlands län påpekat, att de sakkunnigas
förslag icke innehåller några bestämmelser för det fall, att den värnpliktiges
familjeförhållanden under tjänstgöringens gång blifva väsentligen
andra än vid tiden för ansökningens ingifvande.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har förordat ett
förtydligande om, hvem som i hvarje särskildt fall skall äga mottaga
understödsmedlen.
Generalintendenten har anfört, att det med säkerhet kunde påstås,
att understödet icke skulle fylla sin uppgift, om det lämnades respektive
familjer i efterskott. Det gällde ju här sådana familjer, hvilka
saknade tillgång till sitt uppehälle, när familjeförsörjaren inkallades till
vapenöfning. Skulle verklig hjälp lämnas dessa, måste det ske förskottsvis
och månatligen. Särskildt folie betydelsen af denna sak i
ögonen, när det gällde repetitionsöfningarna, ty med efterskottssystemet
skulle följden blifva, att understödet tillställdes vederbörande familj
först sedan mannen hemkommit från öfningarna, under det att familjen
under hans frånvaro saknat allt understöd. De skäl, som de sakkunniga
ansett tala mot förskottsvis betalning, vore de svårigheter, som
skulle möta med hänsyn til! ej sällan förekommande fall, då värnpliktiga
olofligen undanhålla sig från tjänsten, rymma eller efter hemförlofning
eller annorledes afgå från tjänsten. Om den värnpliktige undanhölle
sig från tjänsten eller rymde, kunde visserligen uti ogynnsammaste
fall i det närmaste en hel månads understöd komma att för
mycket utbetalas, men blefve vederbörande värnpliktig återförd, såsom
väl i regeln inträffade, kunde det för mycket utbetalda intjänas
genom uppehåll uti understödets utbetalande för en motsvarande period.
Familjen måste i sådant fall en tid förlora sitt understöd. Skulle den
rymde däremot ej påträffas, kunde naturligtvis intet återgäldande ske,
men denna olägenhet vägde ringa mot vissheten, att understödet i öfrigt
fyllde sin uppgift. Hemförlofvades eller aflede värnpliktig, så inträffade
äfvenledes fall, då ett för stort understöd skulle blifva utgifvet.
Icke heller detta borde emellertid förhindra utbetalningen i förskott.
Do familjeförsörjare, som på grund af sjukdom hemförlofvades,
hade nämligen icke stora förutsättningar att bidraga till hemmets uppe
-
Yttranden öfver
de sakkunnigas
förslag.
Departements
chefen.
56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
hälle och den aflidne lämnade de sina utblottade; i båda fallen talade
alltså omständigheterna sitt ömmande språk för att understödet måtte
få åtnjutas vederbörlig månad ut. Generalintendenten ville därför förorda
understödets utbetalning i förskott. De sakkunniga hade vidare
tänkt sig understödets utbetalning skola ske genom Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. Säkerligen skulle emellertid familjerna kunna
motse understödet tidigare, om det betalades genom de militära myndigheterna,
hvarjämte systemet blefve på så sätt enklare. Till stöd
för utbetalningen skulle äfven då, såsom föreslagits, ligga Kungl. Maj:ts
befallningsliafvandes å ansökan tecknade resolution, och medlen skulle
per postanvisning sändas till sökandes hustru eller den, som eljest öfvertagit
vården af sökandens barn.
Det synes mig lämpligt, att Konung och Riksdag i särskild förordning,
hvars giltighetstid icke begränsas, fastställa grunderna för
rätten till understöd och dettas storlek i de särskilda fallen. De närmare
bestämmelserna angående tillämpning af samma förordning torde
däremot, på sätt de sakkunniga föreslagit, böra utfärdas af Konungen.
Oaktadt således beslut i fråga om dessa bestämmelser icke behöfver
fattas nu, har jag ansett mig böra tämligen utförligt redogöra för,
huru de sakkunniga tänkt sig bestämmelserna; och vill jag redan nu
framhålla, att de modifikationer härutinnan, som generalintendenten
föreslagit, synas mig värda allt beaktande, när det framdeles gäller att
utfärda dessa bestämmelser.
Kostnaderna för införande af familjeimderstöd.
De kostnader, som införande af familjeunderstöd skulle medföra
för statsverket, bestämmas af följande tre faktorer:
antalet medellösa familjeförsörjare,
antalet understödsdagar och
understödets storlek.
Antalet medellösa familjeförsörjare.
I detta afseende infordrades sommaren 1910 af landtförsvarsdepartementet
uppgifter från arméns truppförband.
Enligt dessa uppgifter voro inalles 643 värnpliktiga gifta, af hvilka
voro obemedlade............................................... fi05, dåra!
åtnjöto understöd af anhöriga 193
» T> . )> kommun....................... 19.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
57
Med ledning af dessa siffror samt siffrorna rörande värnpliktsstyrkan
vid armén och marinen skulle man kunna sluta sig till motsvarande
förhållanden vid marinen. Där skulle då under samma tid hafva
tjänstgjort omkring 75 gifta värnpliktiga, af hvilka
voro obemedlade.............................................................. 59.
Af hela den i tjänstgöring varande årsklassen skulle alltså hafva varit
gifta .............................................................. 718
häraf obemedlade............................................................ 564.
De sakkunniga hafva dock icke funnit rådligt att lägga dessaDe »akkmmisiflfror
till grund för beräkningarna, då de dels afse endast ett år, dels beräkning,
endast beträffande armén grunda sig på faktiska uppgifter, hvilka dock
icke torde blifvit vederbörligen styrkta.
I stället hafva de sakkunniga ansett, att de i den officiella befolkningsstatistiken
förekommande uppgifterna rörande äktenskapsfrekvensen
under den senaste 10-årsperiod (1899—1908), för hvilken sådan
statistik förefinnes, böra läggas till grund för beräkningarna. Enligt
denna statistik ingås äktenskap, i medeltal per år räknadt, af män
i
åldern
intill
fyllda
21
år....
............. 165
»
»
»
21-
-22
år.............
1,488
»
»
»
22-
-23
» ................
.............. 1,908
»
»
»
23-
-24
» ................
.............. 2,465
De sakkunniga hafva ansett, att man kommer sanningen så nära,
som för närvarande är möjligt, om man utgår från, att äktenskapen
i åldern intill 22 år äro ingångna^ före rekrytskolans början,
i åldern 22—23 år äro ingångna efter rekrytskolans slut, men före
andra repetitionsöfningens början,
i åldern 23—24 år äro ingångna efter andra repetitionsöfningens
slut, men före den tredjes början, och
i åldern 24—25 år äro ingångna efter afslutandet af all sedvanlig
fredstjänstgöring.
Antalet äktenskap, som ingåtts före början af första tjänstgöringen,
skulle således vara (165 + 1,488 =) 1,653.
Enligt värnpliktsstatistiken frikallas emellertid vid inskrifningsförrättningarna
omkring 17 % af samtliga pröfvade. Härigenom skulle
afgå 281 unga män, hvarigenom siffran 1,653 nedbringas till 1,372.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 käft. (Nr 131.) 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Af dessa 1,372 äro i enlighet med samma statistik 14 % icke vapenföra,
hvarigenom 1,180 af de 1,372 komma på rekrytskolan, medan 192
fullgöra tjänstgöringen i en följd.
Jämlikt statistiken i den år 1901 officiellt utgifna afhandlingen
»Sveriges land och folk» kan det vidare anses, att omkring 70 % af
familjerna äro för sin utkomst väsentligen beroende af familjeförsörjarens
arbete och därför i behof af understöd, därest familjeförsörjaren
förhindras fullgöra sin försörjningsplikt, medan öfriga 30 % befinna sig
i ett fördelaktigare ekonomiskt läge. För här afsedt ändamål böra sålunda
siffrorna 1,180 och 192 minskas med 30 % och komma således
att nedgå till resp. 826 och 134.
Antalet äktenskap, som ingåtts före andra repetitionsöfningens början,
utgjorde i medeltal 1,908 per år. Äfven här böra emellertid göras
reduktioner:
för frikallade 17 hvarigenom siffran nedgår till 1,584,
för icke vapenföra, som ju icke göra repetitionsöfning, 14 %, hvilket
nedbringar siffran 1,584 till 1,363, och
med hänsyn till de ekonomiska förhållandena, på grund af hvilka
30 % kunna afdragas, hvarigenom slutsiffran blir 954.
På samma sätt skulle antalet äktenskap, ingångna före tredje repetitionsöfningen,
2,465 i medeltal per år, kunna reduceras till 1,232.
Antalet under stödsdagar.
För de 134 medellösa familjeförsörjare, hvilka såsom icke vapenföra
fullgöra tjänstgöringen i en följd, hafva de sakkunniga beräknat
240 dagars tjänstgöring med 2 dagar för in- och utryckning eller således
(134 x 242 =) 32,428 tjänstgöringsdagar.
För de vapenföra värnpliktige hafva de sakkunniga beräknat antalet
understödsdagar sålunda:
Första tjänstgöringen omfattar 150 tjänstgöringsdagar och 1 inryckningsdag,
hvarför antalet understödsdagar här blifver
151 x 826 = 124,726.
I repetitionsöfning ärna under ett år deltaga följande understödsbehöfvande:
1)
Af de 826, som ingått äktenskap i åldern intill fyllda 22 år,
dels de, som samma år fullgjort rekrytskola och för hvilka antalet
understödsdagar bör beräknas till 30 tjänstgöringsdagar och 1 utryckningsdag,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
59
dels äfven de båda föregående årsklasserna, för hvilka antalet
tjänstgörings- samt in- och utryckningsdagar uppgår till 32.
För dessa skulle alltså anialet understödsdagar blifva
31 x 826 = 25,606
32 x 826 = 26,432
32 x 826 = 26,432
Summa 78,470
2) Af de 954, som ingått äktenskap i åldern 22—23 år, två årsklasser.
För dessa skulle alltså antalet understödsdagar blifva
32 x 954 = 30,528
32 x 954 = 30,528
Summa 61,056
3) Af de 1,232, som ingått äktenskap i åldern 23—24 år, en årsklass.
För dessa skulle alltså antalet understödsdagar blifva
32 x 1,232 = 39,424
Sammanlagda antalet understödsdagar under ett års repetitionsöfningar
skulle alltså blifva (78,470 + 61,056 + 39,424 =) 178,950.
Totalsumman tjänstgöringsdagar under ett år skulle således enligt de
sakkunnigas beräkning vara:
för de icke vapenföras tjänstgöring i en följd 32,428
» » vapenföras rekrytskola .............................. 124,726
» » » repetitionsöfning .................. 178,950
Summa 336,104
Vid beräkningarna hafva de sakkunniga lagt 240-dagarstjänstgöringen
med dess normala uppdelning till grund. Visserligen medför detta,
att antalet understödsdagar under första tjänstgöringen blir större i
verkligheten än vid beräkningarna, men å andra sidan inträffar det tydligen,
att en hel del värnpliktiga, som ingå äktenskap i åldern 22—24
år, genom att hafva tilldelats truppslag eller tjänst, där tjänstgöringen
visserligen är längre än 240 dagar men dock afslutad redan vid 22
eller 23 års ålder, hafva fullgjort sin tjänstgöring före äktenskapets
ingående, hvarför understöd för dem ju ej ifrågakommer. De sakkunniga
hafva ansett, att härigenom en utjämning kan antagas äga rum,
och att sålunda tjänstgöringen kan beräknas till 240 dagar för samtliga.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Såsom af ofvan gjorda framställning synes, har, där mer än en
årsklass af samma äktenskapskategori fullgör repetitionsöfning, ingen
minskning beräknats i de äldre årsklassernas storlek, ehuru dessa äro
utsatta för en afgång, som enligt det af generalstaben år 1900 utarbetade
förslaget till ny härordning uppskattats till 5 procent för den
första och ytterligare 3 procent för hvar och en af de öfriga årsklasserna.
Härigenom uppstår ett öfverskott af understödsdagar, bvilket
de sakkunniga likväl icke ansett sig böra fråndraga, enär, såsom framhållits,
de ofvan gjorda beräkningarna beröra ganska okända och
ovissa förhållanden.
Summan af under stödsbeloppen under ett år.
Såsom förut nämnts hafva de* sakkunniga föreslagit, att understödsbeloppen
skulle växla allt efter hustruns hälsotillstånd och barnens antal.
Huru dessa förhållanden skulle komma att ställa sig under de olika
tjänstgöringsomgångarna, hafva de sakkunniga ansett svårligen kunna
göras till föremål för någon sannolikhetsberäkning. De hafva emellertid
förutsatt, att hustrun i regel är arbetsför samt att under första
tjänstgöringsperioden (dvs. första tjänstgöring och omedelbart därefter
följande första repetitionsöfning eller ock tjänstgöring i en följd) i
allmänhet endast ett barn ingår i familjen, men att under de senare
tjänstgöringsperioderna barnantalet är större. För öfrigt hafva de antagit
att de fall, då under första tjänstgöringsperioden mer än ett barn
förefinnes eller då hustrun icke är arbetsför, uppvägas af de fall, då
arbetsför hustru är barnlös. I öfverensstämmelse härmed hafva de beräknat
understödet till i medeltal per dag 50 öre under första tjänstgöringsperioden
och 75 öre under öfriga perioder.
I öfverensstämmelse med nu anförda beräkningsgrunder uppgår
alltså hela understödsbeloppet för första tjänstgöringen och tjänstgöringen
i en följd till
0,50 x (32,428 + 124,726) = 78,577 kronor.
Såsom förut nämnts skulle den värnpliktige af det honom tillkommande
penningbidraget af 50 öre om dagen afstå de 30 öre, hvarmed
bidraget under sagda öfning öfverstiger det för första tjänstgöringen
bestämda. För första repetitionsöfningen, då, enligt hvad förut är anfördt,
familjeförhållandena antagits vara desamma som under första
tjänstgöringen, skulle understödet från statens sida alltså uppgå till endast
20 öre i medeltal per dag, medan det under öfriga repetitions
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
61
öfningar skulle belöpa sig till 45 öre i medeltal per dag. Vid dessa
öfningar skulle således hela understödsbeloppet kunna anslås till
0,20 x 78,470 + 0,45 (61,056 + 39,424) = 60,910 kr.
Äfven det vissa värnpliktiga utöfver penningbidraget å 20 öre tillkommande
penningtillskottet — likaledes 20 öre — bör naturligtvis
afstås af den för sin familj understödssökande värnpliktige. Såsom
förut är nämndt hafva de sakkunniga emellertid i föreliggande kostnadsberäkning
ansett sig kunna bortse från värnpliktiga vid de truppslag
eller tjänster, där penningtillskott förekommer.
Det totala årliga understödsbeloppet skulle alltså blifva
78,577: —
__.60,910: —
Summa 139,487 kronor.
Då värnpliktiga familjeförsörjare måste antagas finnas ej blott vid
hären utan äfven vid marinen, hafva de sakkunniga ansett nyss nämnda
summa, omkring 140,000 kronor, böra fördelas mellan fjärde och femte
hufvudtitlarna; och hafva de sakkunniga härvid beräknat, att 123,000
kronor skulle utgå af fjärde och 17,000 kronor af femte hufvudtiteln.
Af sist nämnda belopp skulle 9,000 kronor falla på flottan och 8,000
kronor på kustartilleriet.
De slutsummor, hvartill de sakkunniga kommit, äro ju grundade på en Departementshel
del ganska oberäkneliga förhållanden och måste därför anses vara i hög ohefengrad
approximativa. Sedan Kungl. Maj:ts proposition om nedsättning i
tjänstgöringstiden för icke vapenföra numera bifallits, komma för öfrigt
kostnaderna att något nedgå. De af de sakkunniga angifna beloppen
hafva emellertid redan beräknats i årets statsverksproposition nämligen
123.000 kronor under anslaget till de värnpliktiges aflöning, inskrifning
och redovisning (se fjärde hufvudtiteln s. 119),
9.000 kronor under anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför (se femte hufvudtiteln s. 36) samt
8.000 kronor under anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför (se femte hufvudtiteln
s. 50).
Då alla dessa tre anslag äro förslagsanslag, lärer det vara lämpligast
att tillsvidare och innan erfarenhet i ämnet vunnits lägga de af
de sakkunniga beräknade beloppen till grund för Kungl. Maj:ts anslagsbegäran.
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
Sammanfattning.
I full anslutning till de åsikter, jag i det föregående uttalat, har
jag låtit upprätta följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen.
Härigenom förordnas, att §§ 16, 17 och 19 värnpliktslagen skola
hafva följande ändrade lydelse:
§ 16.
Uppskof med 1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförinskrifning
rättning kan meddelas värnpliktig, som af en eller annan möjligen
öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling
eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjänstgöring
oförmögen eller olämplig.
2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till
orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende
arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa
syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar
eller fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle
väsentligen beroende. Har sådan för sitt uppehälle af den värnpliktiges
arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, af samme
värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början af kalenderåret närmast
före inskrifningsförrättningen eller, där behofvet af försörjning uppstått
först vid senare tidpunkt, alltifrån behofvets uppkomst, kan äfven i
det fall, att den värnpliktige icke är den ende arbetsföre sonen, sonsonen,
dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskof med inskrifningen
medgifvas honom, därest han är den ende, som, såvidt veterligt är,
kan lämna nödigt försörjningsbidrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu
vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpliktige
fyller tjugufyra år, frikallas han från värnpliktens fullgörande i bevä- ■
ringen under fredstid.
4. Blifver inskrifven värnpliktig till följd af sådan orsak, som
omförmäles i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att,
på framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från
värnpliktens vidare fullgörande.
5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,
blifvit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet;
fyller . han det år, inskrifningen sker, minst tjugusex år eller kan han
med intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre
tid, än hvad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens
fullgörande i beväringen under fredstid.
6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket afflytta!
till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat;
dock under villkor:
att afflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter
om utvandring,
att han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta år, samt
att minst nio år förflutit från afflyttningen till återinflyttningen,
häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan
förlorad svensk medborgarrätt återförvärfvats.
Bestämmelserna i mom. 6 skola emellertid äga tillämplighet endast
till och med de inskrifningsförrättningar, som äga rum år 1914; dock
att stadgade eftergiften skall tillkomma äfven sådan i mom. 6 afsedd
person, som varit pliktig undergå inskrifning år 1914 eller tidigare, men
på grund af laga förfall varder inskrifven först år 1915 eller senare.
§ 17-
1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrift^ första Uppskof med
tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas: tjänstgöring
a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg
och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så
länge resan fortvarar, inställa sig;
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
b) värnpliktig, som själf förvaltar och brnkar honom tillhörig fast
egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller
annan industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i
tillfälle att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande
under den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva
frånvarande; samt
c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,
såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck
i fortskriden lärokurs eller- eljest bereda honom eller af hans arbete
beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första
tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande
inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen,
utom i fall, som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början
senast det år, under hvilket han fyller tjugufyra år.
2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna
första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må
uppskof med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige
medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning till
uppskof eller har annan uppskofsanledning af beskaffenhet, som ofvan
nämnts, yppats före nästiufallande inskrifningsförrättning, åligger det
den värnpliktige, där han önskar ytterligare uppskof med första tjänstgöringen,
att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande
inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranledt
uppskof med första tjänstgöringen, yppats så sent, att framställning
icke kunnat göras hos inskrifningsnämnden, må förnyadt uppskof
medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer.
3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning
må beviljas i den ordning,. Konungen bestämmer.
4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens
början i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse
inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan
i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. I samma ordning må från
redan påbörjad tjänstgöring hemförlofvas värnpliktig, med afseende å
hvilken föreligger sådant förhållande, som i § 16 mom. 2 sägs, äfven
om detsamma förefunnits före tjänstgöringens början, dock under förutsättning
att förhållandet inträdt, efter det inskrifningsförrättningen
afslutats, och att ansökning om hemförlofning gjorts inom trettio dagar
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
från tjänstgöringens början. Huruvida och i hvad mån sålunda hemförlofvad
värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,
äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring
skall fullgöras, därom förordnar Konungen.
Fortfar förfallet eller har annan anledning af beskaffenhet, som
ofvan sägs, till uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af den
värnpliktige fullgjord, yppats före nästinfallande inskrifningsförrättning,
åligger det den värnpliktige, där han önskar uppskof med nämnda tjänstgöring,
att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande
inskrifningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare
föranledt hemförlofning, yppats så sent, att framställning icke kunnat
göras hos inskrifningsnämnden, må uppskof medgifvas i den ordning,
Konungen bestämmer.
5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.
2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den
värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, gälle hvad i mom. 3
af samma § är stadgadt.
6. Har för värnpliktig vid inskrifningen förelegat sådant förhållande,
som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han af glömska,
okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskof med
tjänstgöringen, äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter pröfning
i hvarje särskildt fall meddela uppskof med eller hemförlofning
från tjänstgöring.
§ 19.
1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens
befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen
däraf hörer. Sådan nämnd åligger:
a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;
b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskof;
c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo
ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder
af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens
fullgörande;
d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag
vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrift^;
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 96 höft. (Nr 131.) 9
In skrifrum gsnämnds
åligganden.
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,
tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen
och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid iakttages, att vid lika lämplighet
i första rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig, och att
fotfolket tilldelas sådana icke för flottan afsedda värnpliktiga, hvilka
visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda af deras arbete beroende
nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter; dock att,
i de fall Konungen bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;
f)
att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt
g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid
från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till
landstormen.
öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens befallningshafvande
förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande
mening, som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,
eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i
§ 18 mom. 1 omförmälda officer af marinen, antecknas till protokollet;
och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som
protokollet af nämnden underskrifvas.
2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens
befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller
för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1
omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.
3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens
och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af
värnpliktiga, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningsförrättning,
de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra
inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare
föreskrifter, Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren
eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.
Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas,
skall underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla, förrän detsamma
blifvit af revisionen pröfvadt.
4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af
året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst
infallande inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda
åligganden och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värn
-
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
pliktig, som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning
för sjömanshus.
Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess
detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.
Denna lag träder genast i kraft.
Det har vidare på grundval af de sakkunnigas uttalanden, till
hvilka jag anslutit mig, uppgjorts följande förslag till
Förordning
om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd).
§ I
Under
den tid, värnpliktig fullgör honom enligt gällande författningar
åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, kunna hans hustru
och barn erhålla understöd af statsmedel enligt de i denna förordning
stadgade grunder, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.
§ 2.
Understödet utgår med följande belopp för hvarje dag, den värnpliktige
äger räkna sig tillgodo såsom tjänstgöringsdag, in- och utryck
-
ningsdagarna inberäknade, nämligen:
till arbetsför hustru och ett barn....................................................... 50 öre
» » y> » två eller flera barn.................................. 75 »
» mindre arbetsför hustru................................................................. 50 ))
» » y> » och ett barn .......................................... 75 »
» d » » » två eller flera barn..................... 100 »
» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild........................ 50 »
» två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild. . 75 »
Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet
med inom äktenskap födda.
Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 131.
§ 3.
Värnpliktig skall själf bidraga till det hans hustru eller barn tillkommande
understödet såväl med hela penningtillskottet, där sådant
förekommer, som med den del af penningbidraget, hvarmed detta
öfverstiger 20 öre för dag.
§ 4.
Närmare föreskrifter i fråga om villkoren för understöds utgående
samt om tillämpning i öfrigt af denna förordning meddelas af Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.
Tiden för förordningens ikraftträdande har föreslagits till den 1
januari 1913, enär medel till familjeuu der stöd äskats först i statsregleringen
för år 1913.
Jag hemställer, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att antaga nyss nämnda lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i
värnpliktslagen och förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs
hustru och barn (familj eunderstöd).
Till denna departementschefens af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Ali Söderhjelm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1912:225 Skrifvelse till Konungen, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion i fråga om kostnader för understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn ffamilje s. 3 i texten
- Rskr. 1912:157 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen samt till fö s. 1 i texten
- SU 1912:132 Utlåtande, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion i fråga om kostnader för understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn s. 2 i texten
- LU 1912:65 Memorial med föranledande af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande lagutskottets utlåtande nr 53 i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag ti a1 i texten