Angående lönereglering för nationalmuseum m. m
1912-03-22 · 61 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 60 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1912:141, Angående lönereglering för nationalmuseum m. m
Dokumentets text
I
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående lönereglering
för nationalmuseum m. m.; gifven Stockholms
slott den 22 mars 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
dels godkänna den af departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
staten för nationalmuseum jämte däri omförmälda, för åtnjutande af
i staten upptagna aflöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser,
dels förklara, att nuvarande intendenten och amanuenserna vid nationalmuseet
skola blifva innehafvare, den förre af den i den nya staten uppförda
öfverintendentsbefattningen och de senare af hvar sin intendentsbefattning,
dels föreskrifva, att en hvar, som med eller efter ingången af år 1913
tillträder ordinarie befattning vid nationalmuseet, skall vara pliktig att
underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser samt att de förutvarande
innehafvare af ordinarie befattningar vid nationalmuseet, hvilka
icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja öfvergå till den nya
aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande stadgade
villkoren och bestämmelserna, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem,
dels höja det ordinarie anslaget till nationalmuseet, nu 60,850 kronor,
med 53,450 kronor till 114,300 kronor,
dels medgifva, ej mindre att de i staten omförmälda ålderstilläggen
må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg, än äfven att kostnaden för anskaffning af nödiga
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 103 käft. (Nr 141.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
material för uppvärmning af nationalmuseets lokaler i nationalmuseibyggnaden
må, mot redovisningsskyldighet, utgå från det under samma
hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved
m. m.,
dels ock till aflöning under år 1912 åt tre vaktmästare vid nationalmuseet
på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 3,525 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Fridtjuv Berg.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 141.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehkensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde i underdånighet:
Vid anmälan af anslagsbehofven för år 1913 under riksstatens åttonde
hufvudtitel omnämnde jag, på sätt statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 13 januari 1912 punkten 5 utmärker, att nationalmusei nämnd
i underdånig skrifvelse den 15 oktober 1909 framlagt förslag till ny stat
för nationalmuseet samt att äfven andra framställningar i ämnet inkommit.
Vidare framhöll jag, att, därest nämndens förslag och öfriga framställningar
vunne Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, det ordinarie anslaget
till nationalmuseet, nu 60,850 kronor, skulle komma att uppgå till 111,150
kronor, eller till 50,300 kronor mer än som för närvarande är å ordinarie
stat anvisadt för nämnda institution. Därjämte omförmälde jag ett å extra
stat begärdt anslag å 3,600 kronor till aflöning under år 1912 åt tre
föreslagna nya vaktmästare.
Löneregle
ring för
nationalmuseum.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Då emellertid ärendet ännu var föremål för löneregleringskommitténs
behandling, inskränkte jag mig till att — med tillkännagifvande att jag i
sakens dåvarande läge icke kunde i enskildheter närmare bestämma min
ståndpunkt till de gjorda äskandena — hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att i afbidan på nådig proposition i ämnet beräkna
dels en höjning i ordinarie anslaget till nationalmuseet från dess nuvarande
belopp, 60,850 kronor, till 111,150 kronor eller med 50,300 kronor,
dels ock ett anslag på extra stat för år 1913 af 3,600 kronor till aflöning
åt tre vaktmästare vid museet. I enlighet härmed aflat Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen framställningar till Riksdagen under punkterna 5
och 67 af åttonde hufvudtiteln.
Sedan löneregleringskommittén den 31 januari 1912 afgifvit betänkande
i fråga om reglering af löneförhållanden m. m. beträffande nationalmuseet,
är ärendet numera i det skick, att detsamma kan underställas
Kungl. Maj:ts pröfning.
Nu gällande stat för nationalmuseet fastställdes år 1880. Efter de
förändringar, som vid 1898, 1900 och 1903 årens Riksdagar vidtagits i
densamma, har nämnda stat följande lydelse:
Lön.
Kronor.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Kronor.
Summa.
Kronor.
1 intendent......................................................
4,000
2,000
6,000
1 konservator, arfvode .......................................
—
—
1,200
f Efter 5 år kan lönen
1 amanuens..................;...................................
1,800
1,200
3,000^
1 höjas med 500 kr.
1 dito ...........................................................
Till sekreterargöromålens bestridande......... kr. 800
1,800
1,200
3,000 (
j och efter 10 år med
| ytterligare 500 kr.
» kamrerargöromålens » ......... » 400
Till vikariatsersättning och arfvoden åt extra ordi-
—
—
1,200
narie tjänstemän............................................
1 förste vaktmästare, tillika portvakt, jämte fri bostad
1,650
och ved........................................................
1 vaktmästare, tillika gårdsdräng, jämte fri bostad
och ved, så länge han t har skyldighet att vara
650
300
950
boende i nationalmuseibyggnaden .....................
5 vaktmästare för konstsamlingarnas bevakning vid
500
300
800]
(Efter 5 år kan lö- < nen höjas med 100
de offentliga förevisningarna ...........................
2,500
1,500
4.0001
1 kronor.
Transport
—
21,800
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
5
Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Transport
_
21,800
1 öfvereldare vid nationalmuseibyggnaden, jämte fri
bostad och ved, arfvode .................................
_
_
750
2 eldare, it 500 kronor, arfvode...........................
—
—
1,000
Extra vaktbetjäning och beklädnadspenningar.........
—
—
1,800
Till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag,
däraf 3,000 kionor böra användas företrädesvis till
inköp af norska och danska lefvande konstnärers
arbeten,
10,000
Till samlingarnas värd och underhåll, reservations- anslag ...................................................
_
_
1,500
d boksamlingen, reservationsanslag ..................
—
—
300
1
» underhåll af golf, fönster och förevisningsmateriell
samt för renhållning.................................
_
_
2,700
» brännmaterial m. m., reservationsanslag.........
—
—
6,000
Tillhopa
—
—
45,850
Till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten,
reservationsanslag..........................................
_
_
15,000
Summa
_
—
60,850
De för befattningshafvarna vid nationalmuseet gällande aflöning svillkoren
återfinnas i § 32 af Kungl Maj:ts förnyade nådiga stadgar för
nationalmuseets konstafdelning den 10 december 1880, hvilken § innehåller:
Ämbets-
eller tjänsteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af nationalmuseet eller eljest kan varda stadgad.
Med intendents- eller amanueusbefattning vid nationalmuseets konstafdelning må
icke förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjänstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig f ör fullgörande af tjänstgöring
i konstafdelningen.
Amanuens, som vid den år 1880 beslutade löneregleringens inträdande redan innehade
tjänst utom konstafdelningen, skulle dock få bibehålla densamma, så länge den
icke var hinderlig för tjänstgöringen i konstafdelningen.
De med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningarna få uppbäras endast
för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
skola för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, utgå till den, som förrättat
tjänsten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger uppbära hela lönen;
men den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenniugar
afstå så mycket af lönen, som erfordras för tjänstens förrättande eller eljest
pröfvas skäligt.
Vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande af semester, skall tjänsteman
af lägre grad vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom konstafdelningen,
bestrida densamma, dock ej längre än tre månader under ett år, mot
åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningarna,
men eljest af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar.
Där förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjänst i samma
lönegrad anses böra medgifvas, bestämmes tidpunkten för första förhöjningen att inträda
efter fem år, under villkor att innehafvaren mer äu fyra år af denna tid själf
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, dock att därvid
icke föres honom till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år, på samma villkor; under iakttagande, hvad såväl den ena som
den andra förhöjningen angår, däraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd.
Löntagaren borde därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya statens utfärdande
förflutit från hans tillträde till tjänsten.
Intendent eller amanuens skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjänstår,
vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indraguingsstaten afgå
från tjänsten, Kungl. M;ij:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kan finnas villig att kvarstå i densamma.
Vid 1910 års Riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till provisorisk
lönereglering för vissa befattningshafvare vid nationalmuseet. Riksdagen
beslöt i anledning häraf, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, att tillerkänna
samtliga å ordinarie stat uppförda befattningshafvare utom intendenten
samt den amanuens, som tillika innehar befattning som lärare i
konsthistoria vid konsthögskolan, provisoriska aflöningstillägg i enlighet
med följande tablå:
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 141. 7
På ordinarie stat
uppförda
befattningshafvare.
Provisoriskt aflöningstillägg
(oreduceradt/.
Pensions-
afgift
mot-
svarande
belopp,
af-
rundadt.
Till höjning
af vikariats-
Lön.
Tjänst-
görings-
pen-
ningar.
Orts-
tiUägg.
Summa.
ersättning
under
semester
afsedt
belopp.
1 konservator, arfvode...........................
_
_
300
1 amanuens ...............
400
300
300
1,000
100
26
1 förste vaktmästare.........
100
150
60
300
30
(jämte fri bostad och ved),
1 vaktmästare ....................................
(jämte fri bostad och ved tills vidare)
200
50
50
300
25
—
1 vaktmästare ....................................
200
50
160
400
26
—
1 » ....................................
200
50
160
400
26
—
1 » ....................................
200
60
150
400
25
—
1 » ....................................
200
60
150
400
25
—
1 » ....................................
200
50
150
400
25
—
1 öfvereldare, arfvode......................
_
_
.
260
(jämte fri bostad och ved)
1 eldare, arfvode .................................
—
—
—
250
—
—
1 » » .................................
—
—
—
260
—
—
Summa
-
—
—
4,650
280
26
För åtnjutande af de med den provisoriska löneregleringen förenade
aflöningsförmånerna stadgades i hufvudsak samma villkor, som pläga fastställas
vid de nya aflöningsstaterna för de centrala ämbetsverken.
Tillika skulle föreskrift meddelas därom, att samtliga ordinarie tjänstemän
skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas eller för
särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara tillstädes å tjänsterummet minst
sex timmar hvarje söckendag.
För nämnda provisoriska lönereglering beviljade 1911 års Riksdag å
extra stat för år 1912 ett förslagsanslag af 4,395 kronor, däraf högst 25
kronor finge användas till böjning af vikariatsersättning under semester.
För nationalmuseet äro därjämte på extra stat för år 1912 anvisade
åtskilliga andra anslag, hvilka alla afse att motsvara behof af mer stadigvarande
natur. Dessa anslag återfinnas i nedanstående tablå, som
upptager alla i riksstaten för år 1912 förekommande anslag för nationalmuseet.
8
Kungl. Maj ds Nåd. Propositon Nr 141.
Stadgarnas
hufvudsak
liga
innehåll.
Ordinarie anslag: ...................................................................... kronor 60,850:
Extra anslag:
Till
»
»
»
*
provisoriskt aflöningstillägg till
vissa befattningshafvare vid nationalmuseet,
förslagsanslag ...............
beredande af ökade ersättningar
för bestridande af sekreterar- och
kamrerargöromålen vid nationalmuseet
...................................................
beredande af höjda arfvoden åt
extra ordinarie tjänstemän vid nationalmuseet
.......................................
vård, underhåll och tillökning af
statens'' konstindustriella samlingar
biträde vid vård och tillhandahållande
af handtecknings- och gravyrsamlingen
i nationalmuseet äfvensom
för vetenskaplig bearbetning
af museets samlingar ............
anordnande af nattlig bevakning
vid nationalmuseibyggnaden
beredande af tilläggsarfvoden åt
extra ordinarie vaktmästare vid nationalmuseet
.......................................
kronor 4,395: —
» 600: —
» 3,350: —
» 5,100: —
» 2,000: —
» 3,800: —
» 900: —
20,145: —
Summa kronor 80,995: —
Innan jag öfvergår till en redogörelse för de framställningar i fråga
om lönereglering för nationalmuseet, som nu föreligga, samt öfriga handlingar
i ärendet, tillåter jag mig att i korthet redogöra för det väsentligaste
af de nu gällande bestämmelserna rörande nationalmuseum.
Kungl. Maj:t utfärdade, såsom förut antydts, den 10 december 1880
stadgar för nationalmuseets konstafdelning. Dessa innehålla i afseende å
samlingarnas ändamål och omfattning följande:
Nationalmuseets konstafdelning, såsom en för vetenskapliga ändamål och konstodlingens
främjande verksam anstalt, ställd under ecklesiastikdepartementet, omfattar
(§ 1) tre hufvudafdelningar:
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
1. Samlingar hörande under bildhuggarkonst:
a. Skulpturverk i marmor och metall;
b. Originalarbeten i gips, modeller och skisser;
c. Plastiska efterbildningar.
Till denna afdelning hänföras jämväl samlingarna af egyptisk-orientaliska och af
grekisk-romerska fornsaker.
II. Samlingar hörande under målarkonsten:
a. Målningar i olja, vattenfärg och kritor;
b. Handteckningar;
c. Gravyrer och därmed besläktade konstalster.
III. Samlingar af konstslöjdsföremål,
såsom snidade, keramiska, textila m. fl. arbeten.
Till nationalmuseets konstafdelning hör jämväl en boksamling, omfattande arbeten
rörande bildande konst och därmed i närmare sammanhang stående ämnen.
I fråga om personalen bestämmes i stadgarna:
De vid nationalmuseets konstafdelning anställda ämbets- och tjänstemännen äro
en intendent, en konservator och två amanuenser (§ 2).
Till bestridande af sekreterar- och kamrerargöromålen antagas särskilda biträden.
Eu museinämnd, bestående af fem ledamöter, bland hvilka intendenten och konservatorn
äro själfskrifna, äger att handlägga och afgöra vissa frågor (§ 3).
Intendenten, hvilken det i främsta rummet åligger tillse, att konstafdelningen
motsvarar sin bestämmelse, är Kungl. Maj:t ansvarig för konstsamlingarnas noggranna
vård och göromålens jämna gång (§ 4).
Honom tillkommer:
att vara föredragande i nämnden, för densamma anmäla de gåfvor eller testamenten,
som kunna göras till nationalmuseet, framlägga förslag till inköp af konstverk
eller till restauration af sådana äfvensom i öfriga frågor, hvilkas afgörande tillhör
nämnden eller öfver hvilka nämnden bör yttra sig, innan desamma ingå till Kungl.
Maj:t, samt vidtaga de åtgärder, som i anledning af nämndens beslut erfordras;
att antaga nödigt biträde för kamrerargöromålens bestridande så ock öfvereldare
och eldare, portvakt och öfriga betjäute;
att hafva tillsyn öfver samtliga vid uationalmuseets konstafdelning anställda ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän samt betjäute, leda och mellan dem fördela de för konstafdelningens
ändamål nödiga arbetena samt vaka öfver dessas behöriga verkställande;
att bestämma om samlingarnas ordnande och konstverkens ändamålsenliga uppställning
inom de för dem anvisade lokalerna;
att efter eget val vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper, vare
sig de förenade haudtecknings- och gravyrsamlingarna eller de öfriga samlingarna af
konstföremål;
att efter samråd med vederbörande amanuens bestämma om bokinköp;
att handhafva den ekonomiska förvaltningen, bestämma arfvoden för de extra ordinarie
tjäustemännen, ombesörja inköp af brännmaterial, bohagsting o. d. samt ansvara
för redovisning af de för museet anslagna medlen;
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 käft. (Nr 141.)
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
att vårda den lösa och fasta egendom, som jämte konst- och boksamlingar må tillhöra
museet, samt att särskildt öfvervaka lokalernas renhållning, uppvärmning och tillbörliga
säkerhet mot inbrott och eldfara;
att vaka öfver ordningens upprätthållande inom museilokalerna och för detta ändamål
utfärda en tjänstestadga för betjäningen;
att inom. mars månad hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse angående konstsamlingarnas
tillväxt och förvaltning under det förflutna året, äfvensom inom föreskrifven
tid till kammarrätten insända redovisning för de till museets disposition ställda medlen; samt
att beträdande nya anordningar och sådana förekommande angelägenheter, hvilka
icke enligt stadgarna kunna afgöras af intendenten eller museinämnden, göra framställning
hos Kungl. Maj:t.
Öfver de af intendenten i förvaltningsfrågor fattade besluten skola foras protokoll,
som föredragas vid nämndens ordinarie sammanträden.
Konservatorn har till åliggande (§ 5):
att yttra sig i frågor af konstnärligt-teknisk art, hvilka bero på intendentens
eller nämndens afgörande;
att biträda intendenten vid besiktningar af konstverk äfvensom vid upprättande
af förslag till restaurationsarbeten samt att, när sådana blifvit af nämnden beslutade,
öfvervaka deras verkställande;
att efter anmälan ombesörja fernissningar och sådana mindre rengöringsarbeten
å konstföremål, som påkallas för deras lämpliga skötsel och förevisning;
att öfvervaka nödiga verkställighetsåtgärder vid konstföremåls mottagande eller
afsändande;
att yttra sig i frågor rörande sökt tillåtelse för konst- och konstslöjdsidkare att
kopiera konstverk i museets samlingar samt att med råd och anvisningar tillhandagå
dem, som erhållit sådan tillåtelse;
att för sådant ändamål närvara i museet å vissa bestämda timmar åtminstone tre
dagar i veckan samt i öfrigt då särskilda göromål sådant kräfva.
Amanuens åligger (§6):
att under intendentens öfverinseende vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudafdelningar
samt afgifva förslag till dess fullständigande;
att i tur och ordning, som af intendenten bestämmes, biträda vid de offentliga
förevisningarna och därvid gå den besökande allmänheten tillhanda med upplysningar
; samt
att, när behofvet så påkallar, deltaga jämväl i arbeten inom annan afdelning än
den, vid hvilken han är anställd.
Den ene af amanuenserna är skyldig att, på uppdrag af intendenten, öfvertaga
vården af museets boksamling och hålla de däröfver nödiga förteckningarna. Likaledes
kan intendenten åt eu af amanuenserna uppdraga att vårda och hålla förteckning öfver
museets utställningsmateriell och öfriga bohag.
Extra ordinarie tjänstemän, hvilka antagas i mån af behof, åligger (§ 7):
att vid förfall för ordinarie amanuens på förordnande öfvertaga dennes tjänstgöring
; samt
att i öfrigt verkställa de arbeten, som af intendenten uppdragas åt dem.
Samtliga vid konstsamlingarna anställda tjänstemän åligger (§ 8):
att inhämta noggrann kännedom om föremålen i de samlingar, vid hvilka de tjänstgöra;
11
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 141.
att, hvar och en på sitt område, uppmärksamt följa den konsthistoriska vetenskapens
utveckling för att därigenom främja konstafdelningens ändamål; samt
att söka vinna kännedom om inom landet befintliga konstverk och konstslöjdsalster
af värde och så vidt möjligt ägna uppmärksamhet däråt, att sådana ej blifva utförda
ur landet utan att förut hafva varit bembjudna till museet.
Amanuenserna äro enligt stadgarna skyldiga att tjänstgöra minst fyra timmar
hvarje söckendag.* För extra ordinarie tjänstemän bestämmas tjänstgöringstiderna af
intendenten.
Museinämnden tillkommer (§ 9):
att afgifva utlåtanden, som infordras af Kungl. Maj:t;
att inom gränsen af för sådant ändamål anvisade medel besluta om inköp af konstverk
eller konstslöjdsföremål till samlingarnas fullständigande; och äger nämnden att
af inköpsanslaget ställa ett visst mindre belopp till intendentens omedelbara förfogande
att användas för sådana inköp, som anses önskvärda för samlingarna men
icke tåla uppskof; skolande sålunda verkställdt inköp af intendenten vid nästföljande
nämndsammanträde anmälas till protokollet;
att afgöra, huruvida skänkta föremål äro af beskaffenhet att böra införlifvas med
samlingarna;
att bestämma om erforderliga restaurationer af konstverk och konstindustriföremål,
i protokollet låta anteckna, i hvilka hänseenden ett till restauration bestämdt föremål
tarfvar förbättring, och, efter det sådan blifvit verkställd, afgifva utlåtande rörande
restaurationsarbetets beskaffenhet;
att i enlighet med de af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifterna bestämma de dagar
och tider, å b vilka museets samlingar böra hållas tillgängliga för allmänheten;
att på förslag af intendenten fastställa ordningsregler för museibesökande samt
bestämma i fråga om kopiering af föremål i museets samlingar;
att på förslag af intendenten bestämma försäljningsprisen å de kataloger eller
andra arbeten, som utgifvas för museets räkning, och besluta om användandet för bestämda
ändamål af de medel, som inflyta genom katalogförsäljning eller besökandes
inträdesafgifter, så vidt samma medel icke redan äro disponerade;
att på förslag af intendenten antaga extra ordinarie tjänstemän äfvensom nödigt
biträde för sekreterargöromålens bestridande;
att i följande frågor afgifva yttranden öfver af intendenten framställda underdåniga
förslag, innan dessa insändas till Kungl. Maj:t, nämligen:
a) angående konservators- och amanuensbefattniugarnas tillsättning äfvensom i
fråga om tjänstledighet för amanuenserna och vikariers förordnande för längre tid än
intendenten äger bestämma;
b) angående beloppet af afgift för tillträde till samlingarna;
c) angående väsentligare förändringar i afseende på lokalernas användande för de
olika samlingarna;
d) angående utgallring af konst- och konstslöjdsföremål samt utbyte eller försäljning
af dublettexemplar i gravyrsamlingen;
e) angående förändringar i konstafdelningens organisation;
att, när protokollen öfver de af intendenten fattade besluten i förvaltningsärenden
föredragas vid de ordinarie saimuaukomsterna, till eget protokoll uttala de erinringar,
som därvid kunna vara att göra; samt
* För ordinarie tjänstemän, som åtnjuta provisoriskt aflöningstillägg, gäller emellertid,
såsom förut å sid. 7 nämnts, föreskrift om längre tjänstgöring.
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 141,
att, när anledning därtill förefinnes, i frågor rörande samlingarna och deras behof eller
förvaltningens handhafvande ingå till Kungl. Maj:t med underdåniga framställningar.
Nämnden får ej fatta beslut med mindre än att fyra af dess ledamöter äro
närvarande. Äro rösterna lika, anses den behandlade frågan för den gången förfallen.
Ledamot, som är af skiljaktig mening, äger att fä densamma antecknad till
protokollet.
Till sekreierargöromålen, bvilkas bestridande helst bör uppdragas åt en af museets
amanuenser eller extra ordinarie tjänstemän, hör (§ 10):
att föra diarium öfver inkommande mål;
att föra protokoll öfver af intendenten fattade beslut i förvaltningsärenden;
att föra protokoll öfver nämndens förhandlingar;
att uppsätta, kontrasignera och expediera utgående skrifvelser;
att förvara koncept och öfriga arkivet tillhörande handlingar samt föra förteckning
öfver dem; samt
att för tjänstgöring närvara i museet å tider, som af intendenten bestämmas.
Till kamrerargöromulen hör enligt stadgarna (§ 11):
att halla moträkning med riksbanken öfver där insatta och därifrån uttagna medel
samt i öfrigt föra alla med afseende å dessa och öfriga museimedels redovisning
nödiga anteckningar och räkenskaper;
att till siffran granska inkommande räkningar samt verkställa alla beslutade utbetalningar;
att
månatligen samt i öfrigt vid intendentens anfordran afgifva rapport öfver kassans
ställning;
att årligen inom föreskrifven tid hafva, i enlighet med fastställdt formulär, upprättat
och afslutat hufvudbok öfver räkenskaperna för det föregående året; samt
att för tjänstgöring närvara i museet å tider, som bestämmas af intendenten.
Betjäningens skyldigheter och tjänstgöringstider bestämmas (§ 12) genom en af
intendenten utfärdad tjäustestadga, hvarvid iakttages:
att vaktbetjänt med den högre aflöningen är underkastad daglig tjänstgöringsskyldighet
;
att vaktbetjänt är skyldig att under tjänstgöring bära föreskrifvet livré; och
att betjäningen är förbjuden att af besökande begära eller mottaga någon slags
ersättning eller sportler för lämnadt biträde i sådant, som tillhör tjänsten.
Vid betjäningens antagande bör afseende fästas äfven därvid, om sökande till sådan
befattning lärt något handtverk, som vid förefallande arbeten inom konstafdeln-ingen
kan komma till gagn.
Beträffande samlingarnas tillökning är i stadgarna (§ 13) föreskrifvet,
att vid inköp af originalföremål för samlingarna bör tillses, att i allmänhet
endast mera betydande eller för sin tid och mästare kännetecknande arbeten
förvärfvas. Särskild uppmärksamhet bör likväl ägnas däråt, att den svenska
konstens utveckling så fullständigt och mångsidigt som möjligt belyses.
Vid inköp för gravyrsamlingen bör jämte det konstnärliga värdet äfven
tagas hänsyn därtill, att i samlingens serier befintliga luckor varda fyllda.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
För samlingarnas begagnande gäller:
Konstsamlingarna skola hållas tillgängliga för allmänheten kostnadsfritt å bestämda
timmar tre dagar i veckan samt i öfrigt förevisas mot eu mindre afgift, hvilken
bestämmes af Kungl. Maj:t. Två veckor om året, en vid jultiden och en på våren,
äro samlingarna stängda i och för rengöring (§ 19).
Angående anslagen till nationalmuseet är stadgadt (§ 23):
De till museets disposition ställda medlen, hvilka icke må användas för andra ändamål
än dem, för hvilka de äro afsedda, äro:
a) af Riksdagen beviljade anslag,
b) stadgade utgifter för tillträde till konstsamlingarna,
c) inflytande medel för försäljning af kataloger.
De medel, som årligen inflyta genom den stadgade inträdesafgiften, de s. k. förevisning
smedlen, må, på förslag af intendenten och efter nämndens bestämmande,
användas företrädesvis till samlingarnas vård och underhåll samt i öfrigt till betäckande
af möjligen uppkommande brister i de särskilda, för samlingarna anvisade
anslagen. Uppkommer öfverskott, må detsamma efter nämndens beslut användas för
samlingarnas bästa. (Kungl. kungörelsen den 9 november 1900.)
Medel, som inflyta genom försäljning af kataloger öfver museets samlingar, de
s. k. katalogmedlen, må, sedan kostnaderna för katalogernas tryckning, häftning och
öfversättning blifvit godtgjorda, på förslag af intendenten och efter museinämndens
bestämmande, användas till understöd för utgifvande af vetenskapliga publikationer
öfver konstafdelningens samlingar eller till åstadkommande af efterbildningar att mot
utbyte tillhandahållas andra museer eller samlare. Till katalogmedlen hänföras äfven
de medel, som kunna inflyta genom försäljning af å museets förlag utgifna litterära
arbeten eller aftryck af i museets ägo befintliga graverade plåtar.
Under rubriken öfrig a bestämmelser innehålla stadgarna, bland annat:
Intendenten och amanuenserna utnämnas, konservatorn förordnas af Kungl.
Maj:t (§ 24). _
Till konservatorsbefattningen må anmälas en utöfvande konstnär, till amanuensbefattning
personer, hvilka antingen genom aflagd akademisk exameu, utgifna litterära
arbeten eller på annat sätt ådagalagt grundliga insikter i estetiska och konsthistoriska
ämnen.
Extra ordinarie tjänstemän antagas af nämnden på förslag af intendenten. Villkoren
för sådant antagande äro desamma som för amanuenserna.
Ordföranden och de icke själfskrifna ledamöterna i nämnden förordnas af Kungl.
Maj:t, så ock tre suppleanter, hvilka vid ordinarie ledamots förhinder må i mån af
behof inkallas i nämnden (§ 25).
Semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas
af intendenten under en och en half månad samt af amanuenserna under en
månad årligen enligt af intendenten uppgjord fördelning (§ 26).
Annan tjänstledighet må beviljas amanuens åt intendenten på högst en och en
half månad (§ 27). År amanuens i behof af längre ledighet eller är intendenten utöfver
fjorton dagar hindrad att utöfva sitt ämbete, bör ansökan om ledighet göras
hos Kungl. Maj:t.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Extra ordinarie tjänsteman, som ej är förordnad att bestrida ordinarie tjänst, äge
intendenten bevilja frihet från tjänstgöring för så lång tid, som finnes nödig.
Då intendenten åtnjuter semester eller eljest under kortare tid, som ej öfverstiger
fjorton dagar, är hindrad att förrätta sitt ämbete, företrädes han, där ej Kungl. Maj:t
annorlunda förordnar, af den i tjänsten äldste amanuensen (§ 28).
Erfordras vikarie till bestridande af amanuensbefattniug, må intendenten äga att
därtill förordna extra ordinarie tjänsteman på högst en och en half månads tid (§ 29).
Är fråga om sådant förordnande för längre tid, åligger det intendenten att därom göra
hemställan hos Kungl. Maj:t.
Tjänstledighet på högst en och en half månad kan beviljas kon=ervatorn af museinämnden,
som äger förordna om tjänstens uppehållande under tiden (§ 30). Är konservatorn
i behof af längre tjänstledighet, bör ansökan därom ingifvas till Kungl. Maj:t.
Om vaktbetjänts, öfvereldares och eldares ledighet under längre eller kortare tid
och om tjänstens uppehållande under tiden äger intendenten att förordna efter omständigheterna.
Den af amanuenserna, som anställes för bearbetning af de till konstafdelningen
hörande eller därmed förenade samlingarna af kor.stindustriföremål, skall vara förbunden
att, därest dessa föremål afskiljas från konstafdelningen, med bibehållande af sina afilöningsförmåner
underkasta sig öfverflyttning till tjänstgöring vid den anstalt, dit berörda
föremål öfverlämnas (§ 33).
I särskild! bihang till stadgarna innehållas bestämmelser rörande samlingarna å
de kungl. lustslotten.
Under öfverinseende af nationalmuseets intendent stå jämväl de staten tillhöriga
samlingarna af konst- och konstindustriföremål å Drottningholms, Gripsholms, Etosersbergs,
Haga och Ulriksdals slott samt i ofientliga inrättningar i Stockholm befintliga
konstverk, för så vidt desamma ej äro ställda under annan myndighets vård.*
Frågor rörande nya förvärf för dessa samlingar, genom köp, gåfva eller på annat
sätt, äfvensom rörande restaurationer handläggas, på föredragning af intendenteu, af
museinämnden (§ 2). Till dess protokoll anmälas äfven möjliga flyttningar af konstverk,
tillhörande dessa samlingar.
Såsom af stadgarna framgår, höra under museets förvaltning förutom
statsanslag vissa andra tillgångar. Dessa äro: förevisnings medel och katalogmedel,
andel i inträdesafgifter m. m. vid Gripsholms slott, provision
å försäljningen af fotografier i nationalmuseet samt donationer af enskilda
personer.
En särskild ställning intager den så kallade sjuk- och hjälpkassan
(garderobkassan).
Beträffande dessa medel, donationer m. m. må här meddelas följande,
af löneregleringskommittén lämnade uppgifter:
Af förevisningsmedlen, som år 1911 uppgingo till 5,406 kronor 50
öre, bestredos nämnda år följande utgifter:
* Genom kungl. bref den 9 december 1887 hafva äfven samlingarna å Strömsholms
slott ställts under nationalmuseets intendent.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
till konst- och konstslöjdsamlingarnas ökande ..................... kronor 1,243: 80
» nämnda samlingars vård och underhåll ........................ » 2,446: 69
» boksamlingarna ...................................................................... » 764: 11
» kontrollantens aflöning* ...................................................... » 300: —
» skrifbiträde .............................................................................. » 550:_
* resor ......................................................................................... » 101: 90
Summa kronor 5,406: 50
Katalogmedlen uppgingo år 1911 till 1,577 kronor 70 öre. Af dessa
saedel bestridas i första hand kostnaderna för kataloger, men eventuellt
öfverskott må användas för vissa konstvetenskapliga publikationer m. m.
Den nationalmuseets konstafdelning tillkommande andelen i inträdesafgift
m. m. vid Gripsholms slott utgjorde år 1911 766 kronor 4 öre. Dessa medel
användas till vård och underhåll af konstsamlingarna å Gripsholms slott.
I provision å försäljningen af fotografier i nationalmuseet inflöt år
1910 340 kronor 75 öre.
Donationer af enskilda personer utgöras af Sofi Gieseckes donation
jämte den s. k. femårsfonden, J. H. Scharps donationsmedel, Jacques Lamms
prisfond, Jacques Lamms stipendiefond samt Edward Cederlunds donation.
Beträffande de särskilda fonderna och donationerna samt ändamålet
med desamma må här nämnas följande.
Sofi Gieseckes donation utgöres af två fasta egendomar i Stockholm,
af hvilka afkomsten skall användas till inköp åtminstone hvart femte år
af något värdefullare konstverk. För detta ändamål skola årligen 5,000
kronor af behållna afkastningen afsättas, till dess en summa af 25,000
kronor blifvit samlad. Dessa medel utgöra den s. k. femårsfonden. Angående
lämpligaste sättet att använda hvad sålunda blifvit sammansparadt,
skall nationalmusei nämnd hvart femte år ingifva förslag till Kungl. Maj:t.
öfver återstoden af behållningen äger nämnden att förfoga till förmån för
konstafdelninsren.
Räntan å J. H. Scharps donationsmedel skall i första rummet användas
till anordnande af freskomålningar i trappuppgången i nationalmuseibyggnaden
och, om medlen ej därtill behöfvas, till förökande af museets
tafvelsainlingar.
Beträffande Jacques Lamms prisfond är stadgadt, bland annat, att
räntorna på kapitalet skola hopsparas för tre på hvarandra följande år
* För mottagande och kontroll af försålda inträdesbiljetter linnes anställd särskild
person, »kontrollanten».
16
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 141.
och utdelas vid slutet af hvarje sådan treårsperiod såsom ett pris till författaren
af det bästa och värdefullaste arbete på de bildande konsternas
eller konstindustriens område, som — författadt af svensk man eller kvinna
— utgifvits i tryck under ifrågavarande treårsperiod.
Jacques Lamms stipendiefond skall användas på det sätt, att räntorna
å fonden för två på hvarandra följande år utbetalas såsom ett resestipendium
åt någon af nationalmuseets ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän
för studier i utlandet.
Edward Cederlunds donation skall användas för inköp af en af svensk
konstnär utförd målning med historiskt ämne.
Behållningen å förenämnda donationer utgjorde vid 1910 års utgång:
Sofi Gieseckes donation...........
Femårsfonden ...........................
J. H. Scharps donation...........
Jacques Lamms prisfond.........
Jacques Lamms stipendiefond
Edward Cederlunds donation
kronor 310,540: 20
» 24,672: 86
» 100,074: 91
» 10,675: 19
» 10,408: 44
» 15,337: 50
Summa kronor 471,709: 10
Den s. k. sjuk- och hjälpkassan eller garderobkassan, hvars behållning
den 1 januari 1911 uppgick till 10,464 kronor 46 öre, användes till
beredande af sjukhjälp för museets betjänte och understöd åt deras änkor
och barn.
Jag öfvergår nu till en redogörelse för handlingarna i ärendet.
Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,
huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902
ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum.
I anledning däraf afgaf nationalmusei nämnd den 31 maj 1902 underdånigt
utlåtande. Att närmare redogöra härför synes icke vara erforderligt,
då nytt förslag från nämnden numera föreligger. I underdånig
skrifvelse den 15 oktober 1909 har nämligen nationalmusei nämnd gjort
förnyad framställning i fråga om ny stat för museets konstafdelning.
Vidare hafva amanuenser och extra ordinarie tjänstemän i en den 19
juni 1911 dagtecknad skrift hos Kungl. Maj:t gjort framställning beträffande
aflöningsförmåncrna för de af nationalmusei nämnd i nyssnämnda
skrifvelse föreslagna »intendenterna». Häröfver har nämnden den 1 juli
1911 afgifvit underdånigt utlåtande.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Ytterligare har nämnden med eget yttrande öfverlämnat en af museets
intendent den 6 oktober 1911 aflåten underdånig framställning i fråga om
beredande af ytterligare bevakning vid och inom nationalmuseet.
Såsom redan nämnts, har löneregleringskommittén, till hvilken samtliga
handlingar i ärendet öfverlämnats, den 31 januari 1912 däri afgifvit
underdånigt betänkande (delen XXXII af kommitténs betänkanden).
I det följande tillåter jag mig att behandla de olika frågor, hvari
detta ärende lämpligen kan uppdelas, hvar för sig och i hvarje särskild
punkt omnämna, hvad handlingarna därutinnan innehålla.
Till en början torde ur löneregleringskommitténs betänkande böra meddelas
följande uppgifter i fråga om utvecklingen af statens konstsamlingar
m. m., sedan den nu gällande staten för nationalmuseet antogs. Kornmitten
anför:
Under de mer än trettio år, som förflutit, sedan vid 1880 års Riksdag stat antogs
för nationalmuseet, hade icke blott statens konstsamlingar väsentligt ökats utan äfven
allmänhetens intresse för dessa samlingar i hög grad stegrats.
Till belysande häraf hade kommittén ansett sig böra meddela vissa, delvis approximativa
uppgifter angående förhållandena dels år 1878, då det förslag afgafs, som låg
till grund för 1880 års lönereglering, och dels vid slutet af år 1911.
Omfattningen af statens konstsamlingar.
Antal nummer
År 1878
År 1911
Ökning
A. Samlingar tillhörande nationalmuseets konstaf- delning.
Skulptursamlingen (inber. samlingar af antika vaser och af
egyptiska fornlämningar).......................................
2,229
4,186
1,957
Målningssamlingen .....................................................
1,736
6,772
5,036
Handtecknings- och gravyrsamlingarna...........................
98,000
139,540
41,540
Konstslöjdsamlingen ..................................................
5,923
14,260
8,337
Tillhopa
107,888
164,758
56,870
B. Å de kungl. lustslotten förvarade samlingar,
ställda under öfverinseende af intendenten vid na- tionalmuseet.
Skulpturer och målningar ...........................................
2,692
2,747
55
Summa
110,580
167,505
56,925
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt.
103 höft.
''Nr 141.)
3
Utvecklingen
af statens
konstsamlingar
m. m.
18
Befattningar.
Chef.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Antalet besökande vid nationalmuseets konstafdelning beräknades år 1878 till omkring
104,000; för år 1911 både antalet beräknats till omkring 210,000.
Ur handtecknings- och gravyrsamlingarna hade för studier tillhandahållits år 1878
endast 177 nummer. Under år 1911 hade för studier tillhandahållits 1,625 nummer;
i och för fotografering för illustrationsändamål hade utlånats 246 nummer, hvarjämte
för ett Parisbiblioteks räkning fotograferats flertalet franska handteckningar.
Å konstslöjdsafdelningen hade för studier och kopiering under år 1911 tillhandahållits
862 nummer.
Såsom framginge af dessa sammanställningar hade sedan år 1878 antalet nummer
i statens konstsamlingar ökats med öfver 50 %. De besökandes antal hade sedan
nämnda tidpunkt mer än fördubblats. Antalet ur handtecknings- och gravyrsamlingarna
tillhandahållna nummer hade vuxit i alldeles särskildt hög grad; jämförelsen visade
i detta hänseende, att mer än 10 gånger så många nummer utlämnats under år
1911 som år 1878.
Oaktadt den stora utveckling, nationalmuseets konstafdelning hade att uppvisa,
hade likväl efter det 1880 års stat trädt i kraft ordinarie befattningshafvarna vid museet
icke i vidare mån ökats, än att jämlikt beslut vid 1900 års Riksdag vissa vaktmästarbeställningar
omförts från arfvodesbefättningar till ordinarie tjänster.
Att under sådana förhållanden behof af ytterligare ordinarie arbetskrafter vid
museet gjort sig gällande, syntes kommittén fullt rimligt och naturligt.
O
A gällande stat för nationalmuseet äro, såsom förut omnämnts, uppförda
följande särskilda befattningar, nämligen: en intendent, två amanuenser,
en konservator, hvilken emellertid endast åtnjuter arfvode, en förste
vaktmästare, tillika portvakt, en vaktmästare, tillika gårdsdräng, och fem
vaktmästare äfvensom en öfvereldare (med arfvode) och två eldare (likaledes
med arfvode).
Enligt gällande stadgar åligger det intendenten i främsta rummet tillse,
att nationalmuseets konstafdelning motsvarar sin bestämmelse, nämligen
att vara en för vetenskapliga ändamål och konstodlingens främjande verksam
anstalt. Han är Kungl. Maj:t ansvarig för samlingarnas noggranna
vård och göromålens jämna gång.
För intendentens särskilda åligganden har jag förut (sid. 9) redogjort vid
referat af stadgarnas innehåll (§ 4), och vill jag här endast erinra därom,
att intendenten vid sidan af sin verksamhet som chef för museet tillika
har att såsom afdelningsföreståndare vårda och bearbeta en af samlingarnas
hufvudgrupper.
Under intendentens öfverinseende äro jämväl ställda de staten tillhöriga
samlingarna af konst- och konstindustriföremål å Drottningholms,
Gripsholms, Rosersbergs, Haga, Ulriksdals och Strömsholms slott samt i
offentliga inrättningar i Stockholm befintliga konstverk, för så vidt de ej
äro ställda under annan myndighets vård.
19
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Nationalmusei näinnd har i sin underdåniga skrifvelse den 15 oktober
1909 i fråga om intendenten anfört:
Af stadgarna för konstafdelningen jämte därtill hörande bihang framginge, att
intendentens arbete vore af synnerligen omfattande, maktpåliggande och ansvarsfull
natur och att han till museiinstitutionen intoge samma ställning, som cheferna för
öfriga kulturella statsinstitutioner — riksantikvarien, riksarkivarien, riksbibliotekarien
och öfverintendenteu i dennes egenskap af chef för öfverintendentsämbetet — intaga
till sina respektive institutioner.
Då aflöningarna för riksantikvarien, riksarkivarien och riksbibliotekarien genom
beslut vid 1909 års Riksdag bestämts till 9,000 kronor (öfverintendentsämbetet både
ännu icke blifvit föremål för löneregleriug), syntes det museinämnden, att rättvisa och
billighet fordrade, att äfven aflöningsförmånerna för chefen för nationalmuseet sattes
till samma belopp.
Enligt gällande stadgar för nationalmuseets konstafdelning ålåge det, yttrade
nämnden, intendenten att efter eget val vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper,
vare sig de förenade handtecknings- och gravyrsamlingarna eller de öfriga
samlingarna af konstföremål. Efter sitt tillträde till intendentsbefattningen hade den
nuvarande intendenten fortfarit att — därvid biträdd af eu extra ordinarie tjänsteman
— vårda och bearbeta konstslöjdsamlingarna, som han förut under många år såsom
amanuens närmast förestått. Enär emellertid på grund af såväl de ökade intendentsgöromålen
som konstslöjdsamlingarnas stora tillväxt intendenten icke längre själf kunde
ägna tillräcklig tid åt dessa samlingars vård och bearbetande, hemställde nämnden om
uppförande å stat af en ordinarie tjänstemannabefattning för konstslöjdsafdelningen.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att af de båda vid nationalmuseet
anställda amanuenserna har den ene under närmaste vård
målnings- och skulptursamlingarna och, den andre handtecknings- och
gravyr- samt planschverksamlingarna.
Om nämndens nyssberörda förslag har löneregleringskommittén yttrat:
Nämnden hade hemställt om inrättande af en ny ordinarie tjänstemannabefattning,
åt hvars innehafvare skulle uppdragas den närmaste vården af museets konstslöjdsafdelning.
Enligt nämndens förslag skulle alltså särskilda afdelningsföreståndare finnas
för hvar och en af museisamlingarnas nuvarande tre hufvudgrupper, nämligen skulpturoch
målningsafdelningen, handtecknings- och gravyrafdelningen samt konstslöjdsafdelningen,
och chefen följaktligen kunna befrias från åliggandet att i första hand värda
och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper.
En sådan anordning syntes kommittén af verkligt behof påkallad. De i öfrigt
med chefsbefattningen vid nationalmuseet förenade göromålen hade nämligen numera
erhållit den omfattning, att befattningens innehafvare endast i ringare mån torde vara
i tillfälle att ägna sig åt de åligganden, som skulle tillkomma honom i egenskap af
afdelningsföreståndare. Å andra sidan gjorde samlingarnas tillväxt och de alltmer
ökade kraf, som ställdes på afdelningsföreståndarna, det oundgängligen nödigt, att
dessa kunde ägna hela sin arbetstid åt de dem närmast anförtrodda samlingarnas vård
och bearbetning.
20
Afdelningsföreståndare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Blefvo chefen för nationalmuseet befriad från det närmaste ansvaret för någon
viss afdelning af samlingarna, borde det dock'' enligt kommitténs mening åligga honom
att, i all den mån hans tid medgåfve, personligen deltaga i arbetet med samlingarnas
vård och bearbetande.
Vidkommande aflöningen till nationalmuseets chef borde erinras, att densamma
år 1880 bestämts till samma belopp (6,000 kronor), som då tillkom riksantikvarien.
Det syntes kommittén liksom nationalmusei nämnd, att någon anledning ej förefunnes
att för nationalmuseets chef föreslå andra aflöningsförmåner än dem, som år 1909 fastställts
för riksantikvarien, riksarkivarien och riksbibliotekarien, eller 9,000 kronor.
Såsom i det följande kommer att omnämnas, har kommittén föreslagit,
att afdelningsföreståndarna (amanuenserna) skola benämnas intendenter, och
i samband därmed uttalat, att därest detta förslag vunne bifall, chefen
för nationalmuseet gifvetvis borde erhålla annan titel. Nationalmusei
nämnd har ansett, att den nuvarande intendentstiteln för chefen borde
utbytas mot titeln: föreståndare och chef. Kommittén har för honom
föreslagit titeln öfverintendent.
Kommittén har hemställt, att i blifvande ny stat för nationalmuseet
måtte i stället för nuvarande intendentsbefattningen såsom chefsbefattning
uppföras en öfverintendentstjänst med aflöning af 9,000 kronor, däraf
5,700 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 800 kronor
ortstillägg.
Beträffande amanuenserna är redan nämndt, att den ene af dessa har
under närmaste vård målnings- och skulptursamlingarna och den andre
handtecknings- och gravj^r- samt planschverksamlingarna.
Amanuensernas åligganden äro angifna i §§ 6 och 8 af stadgarna,
hvilka §§ förut refererats i annat sammanhang (sid. 10).
Enligt hvad nationalmusei nämnd meddelat, äro amanuenserna jämväl
intendenten behjälpliga vid vården och bearbetningen af statens konstsamlingar
å de kungl. lustslotten, såväl vid dessa samlingars ordnande och
inventarieföring som vid deras vetenskapliga bearbetning.
I fråga om amanuenserna har nationalmusei nämnd i skrifvelsen den
15 oktober 1909 yttrat:
För att kunna uppfylla de fordringar, som ställdes på en amanuensbefattning,
måste dess innehafvare besitta en omfattande konsthistorisk bildning samt därjämte ett
utprägladt, såväl af bokliga studier som af utländska resor skoladt konstsinne. De
för museet gällande stadgarna föreskrefve därför ock, att till amanuensbefattning endast
sådana personer kunde antagas, hvilka antingen genom aflagd akademisk examen,
utgifna litterära arbeten eller på annat sätt ådagalagt grundliga insikter i estetiska
och konsthistoriska ämnen. Läge redan däri en anledning att för amanuens ej sätta
löneförmånerna för lågt, förefunnes enligt nämndens mening ett icke mindre talande
skäl i detta hänseende uti den omständigheten, att utsikterna till befordran och där
-
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
med till löneförbättring i ett verk med endast tre ordinarie tjänsteman ställde sig
ytterst ofördelaktiga i jämförelse med Hvad förhållandet vore vid andra statens verk,
hvilket också framginge däraf, att på tjugunio år endast en amanuens uppflyttats till
intendentsplatsen och att under samma tid endast en extra ordinarie tjänsteman kommit
på ordinarie stat.
Den af amanuenserna, som vore anställd vid målnings- och skulptursamlingarna,
både år 1873 antagits till extra ordinarie amanuens och år 1880 till ordinarie. Såsom
ordinarie amanuens hade han i årliga löneförmåner uppburit 3,000 kronor med två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Hans museiverksamhet
hade särskildt ur synpunkten af samlingarnas vetenskapliga bearbetning och
de öfver desamma utgifna beskrifvande förteckningarna beredt honom stort erkännande
äfven af den utländska konstkritiken, på samma gång dessa beskrifvande förteckningar
gjort museisamlingarna kända i den kontinentala konstlitteraturen och museivärlden.
Efter 36 års trägen museiverksamhet hade han emellertid i löneväg ej kommit längre
än till 4,000 kronor om året, och när han nu snart uppnådde pensionsåldern, komme
han att i pension uppbära 2,800 kronor om året. En sådan aflöning kunde omöjligen
anses stå i rimligt förhållande till det omfattande och ansvarsfulla arbete, som ålåge
amanuens, ett arbete som med hvarje år ställde ökade kraf på innehafvarna af ärnanuensbefattning.
Särskildt under senast gångna årtionde hade i vårt land intresset för bildande
konst ansenligt stigit hos den stora allmänheten. Detta hade helt naturligt återverkat
på museiarbetet.
Katalogiseringsarbetet inom museet hade under perioden 1881—1908 kräft i hög
grad ökade arbetskrafter. Under dessa år hade samlingarna vuxit med i rundt tal
57,750 nummer, af hvilka 1,900 komme på skulptursamlingen, 5,100 på målnings-,
36,450 på handtecknings- och gravyrsamlingen, 7,400 på konstslöjds- och 6,900 på
boksamlingen.
Den ökade frekvensen i samlingarna och det betydligt ökade arbetet vid dessas
förevisande ansåg nämnden belysas däraf, att under det år 1881 343 handteekningsoch
gravyrverk tillhandahållits, år 1908 de framtagna numren af dylika verk utgjorde
2,865. Vidare hade skolbesöken, som förut endast mera sällan ägt rum, under de
senare åren blifvit så vanliga, att knappast någon vecka förginge, utan att flera klasser
från olika skolor i bufvudstaden infunne sig, och under jul- och sommarferierna komme
sådana till och med från närbelägna städer.
Eu följd däraf hade blifvit, att alltsedan år 1903 museet enligt nämndens beslut
hållits Öppet ett ökadt antal timmar, särskildt under turistsäsongen, då besöksantalet
stigit till sin högsta höjd. I stället för att allmänheten dittills haft tillträde till samlingarna
endast under tiden klockan 11—3, söndagarna 1—3, hade förevisningstiden
blifvit utsträckt under månaderna april—september till klockan 4 om hvardagarna.och
till klockarn 5 om söndagarna, hvilket nödvändiggjort ökad tjänstgöring från tjänstemännens
liksom från vaktbetjäningens sida.
Därtill komme att ökade anspråk numera ställdes på samlingarnas vetenskapliga
bearbetande, hvilket icke kunde ske på tillfredsställande sätt, därest icke amanuens följde
och gjorde sig förtrogen med den konsthistoriska forskningens framsteg och resultat.
Genom af 1909 års Riksdag godkända stater hade vid riksarkivet och vid kungl.
biblioteket, förutom chefsbefattningen, två olika ordinarie tjänstemannagrader fastställts
med titel af första och andra arkivarie!- samt första och andra bibliotekarier och med
i högre graden en begynnelseaflöning af 5,800 kronor och i lägre graden af 4,000
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
kronor; och vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien hade de tre likställda
antikvarierna (förutom chefen de enda ordinarie tjänstemännen inom akademien) tillerkänts
samma begynnelseaflöning, 5,800 kronor, som nyssnämnda första arkivarier och
första bibliotekarier.
Nationalmusei nämnd ansåg det visserligen icke vara af behofvet påkalladt att
föreslå en eller flera »första intendentsbefattningar» vid museet med den högre aflöningen
å 5,800 kronor, men å andra sidan kunde det dock enligt nämndens åsikt icke
anses skäligt och rättvist, att de ordinarie amanuenserna vid nationalmuseet skulle likställas
med andra arkivarierna och andra bibliotekarierna med en aflöning å 4,000
kronor.
Nämnden hölle fördenskull före, att vid fastställandet af amanuensernas aflöningsförmåner
en medelväg borde väljas och dessa förmåner sättas till en begynnelseaflöning
af 5,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter respektive
5 och 10 år.
Såsom redan är omförmäldt ansåg nämnden jämväl, att ytterligare eu ordinarie
tjänsteman borde uppföras å stat för tjänstgöring vid konstslöjdsafdelningen.
Titeln »amanuens» för ifrågavarande tjänstemän syntes nämnden höra utbytas
mot »intendent», hvilken titel redan antagits för motsvarande tjänstemän vid nordiska
museet.
Amanuenser och extra ordinarie tjänstemän vid. nationalmuseet hafva
i sin ofvannämnda framställning den i9 juni 1911, under erkännande att
nämnden visat sig behjärta nationalmuseets tjänstemäns betryckta ställning
och åt dem sökt bereda drägligare villkor, dock uttryckt sitt beklagande,
att nämnden icke ansett sig böra taga steget fullt ut och sökt få
de tre tilltänkta intendenterna — de tre afdelningsföreståndarna — jämställda,
enligt de i nyare löneregleringar fastställda principerna för andra
gradens tjänster, med t. ex. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
tre på stat uppförda antikvarier och riksarkivets fyra första arkivarier
(»sektionschefer»), hvilka genom nya stater af år 1909 tillerkänts en begynnelseaflöning
af 5,800 kronor med två ålderstillägg, hvart och ett å
500 kronor.
I stället hade nämnden genom den ifrågasatta begynnelseaflöningen, 5,000 kronor,
föreslagit en mellangrad mellan andra och första normalgraderna. Den sistnämnda
normalgraden återfunnes icke i vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens stat, men
innehades däremot af andra arkivarierna i riksarkivet.
Sökandena förklarade sig anse, i likhet med nämnden, att åt de nationalmuseets
chef närmast ställda intendenterna icke gärna kunde gifvas första gradens begynnelseaflöning
af endast 4,000 kronor. Efter sökandenas förmenande vore det naturliga att
hemställa om en begynnelseaflöning å 5,800 kronor, hvilket också fullt motiverades af
de föreslagna intendenternas ställning till chefen, deras kvalifikation och tjänsteåligganden.
Jämförde man nationalmuseets nuvarande amanuensers löneförhållanden med de
forna amanuensernas vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. den institution
som närmast vore att likställa med nationalmuseets konstafdelning vore det
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 23
sant, att de senares begynnelseaflöning (4,000 kronor) var 1,000 kronor högre än
de förras.*
böjning till 5,800 kronor för nationalmuseets tilltänkta intendenter skulle
därföi onekligen beteckna ett något större språng än mellan bemälda akademis forna
amanuensers och nuvarande antikvariers begynnelseaflöningar.
^ nationalmuseets amanuensers begynnelseaflöningar i 1880 års stat sattes
1,000 kronor lägre än hvad i akademiens stat af år 1876 upptagits för dess amanue0use^
ansago sökandena främst bero därpå, att nationalmuseets konstafdelning då
(ar 1880), i motsats till akademien med dess anor från 1600-talet, var ett nytt verk,
som endast långsamt kunde arbeta sig fram till erkännande af att vara af den stora
estetiska och kulturhistoriska betydelse, som numera tillerkändes dylika institutioner i
utkindets kulturstater. Nationalmuseet hade dä icke heller ännu på långt när nått
den storartade utveckling, som det sedan dess vunnit, och ägde då ej heller ännu den
rent praktiska betydelse, som det numera i många hänseenden hade.
sökandena ansett sig höra framhålla äfven nationalmuseets kulturhistoriska
betydelse, tänkte de, för att taga blott ett exempel, på museets betydelse för det allt
ulligare ikonografiska studiet. I detta hänseende erbjöde museets ständigt växande
porträttsamling (graverade porträtt såväl som reproduktioner af målade och skulpterade)
och Gnpsholms under museets intendent ställda porträttgalleri — veterligen det nummerstarkaste
i världen — ett mycket rikhaltigt material, hvars bearbetande och tillhandahållande
numera upptoge en god del af tjänstemännens tid. Af hvilken vikt denna
sida af museets verksamhet vore, framginge bland annat däraf, att museets porträttsamlingar
lämnade illustrationsmaterialet till de flesta i vårt land utkommande historiska
arbeten af skilda slag.
Såsom bevis pa, huru långsamt insikten om betydelsen af konstforskningen vid
ett museum sådant som nationalmuseet arbetat sig fram, anförde sökandena, att vid
nationulmuseibyggnadens inredande icke anordnats fullt användbara rum för alla tjänstemännen.
^ Somliga måste nämligen arbeta i rum, där den besökande allmänheten cirkulerade,
något som delvis ägde rum äu i dag.
Ett annat ännu mer belysande drag syntes sökandena vara, att i 1880 års i detta
hänseende ännu gällande stat anslaget till nationalmuseets bibliotek satts till blott
300 kronor, en summa som i våra dagar ingalunda räckte ens till hållandet af de för
museiverksamhetens rätta bedrifvande allra oundgängligaste tidskrifterna; till konstvetemkaphga
arbeten af annat slag försloge den icke alls. I detta hänseende kunde
det tiliaggas, att just bristen på modern vetenskaplig facklitteratur hittills omöilio-- gjort utgifvande af eu kritisk katalog öfver skulptursamlingen.
Det nyssnämnda förhållandet vore så mycket mer att beklaga, som nationalmuseets
tjänstemäns vetenskapliga verksamhet omfattade så vidt skilda, hvar för sig
betydelsefulla specialiteter som konstarkeologi och skulpturens historia, äldre och nyare
malumgshistoria, ikonografi, handtecknings- och gravyrkännedom, konslslöjdstudier af
i- arter , s* v''’ Evilka alla specialiteter i utlandet oupphörligt behandlades af en
ständigt allt rikare litteratur af fackmässigt hållna arbeten, af hvilka blott ett försvinnande
fåtal lyckades leta sig fram till nationalmuseet.
Det kunde visserligen invändas — anförde sökandena — att nationalmuseets konstatdeimngs
verksamhet i fråga om rent svenska föremål vore mindre omfattande än
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens och att den kräfde ett mindre antal
* Akademiens amanuenser åtnjöto dock ej ålderstillägg.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
tjänsteman än andra s. k. litterära verk. Med fog kunde det dock enligt sökandenas
förmenande sägas, att tjänstebefattningarna vid nationalmuseets konstafdelning ställde
fullt ut lika stora fordringar på sina innehafvares utbildning och kompetens som motsvarande
platser inom liknande institutioner.
Enligt § 24 i gällande stadgar kräfdes för att till amanuens vid nationalmuseet
anmälas dier till extra ordinarie amanuens antagas att antingen^genom aflagd akademisk
examen, utgifna litterära arbeten eller på annat sätt hafva ådagalagt grundliga
insikter i estetiska och konsthistoriska ämnen. En tjänsteman vid nationalmuseets konstafdelning
behöfde emellertid vara förtrogen icke blott med konstens historia utan äfven
med närstående historiska discipliner. Han måste vidare resa mycket och ofta för att
i o-allerierna direkt följa den nyare konstforskningens resultat, för att hålla sig å jour
med det moderna museiväsendets utveckling och för att, genom så att säga oupphörlig
»trälim"» lära sig att se och att skärpa sin blick för det konstnärligt äkta (till skillnad
från det oäkta), bvilket vore det allra första villkoret för ett framgångsrikt museiarbete.
För att kunna rätt tillgodogöra sig sina resor behöfde han omfattande språkkunskaper,
hvilka äfven kräfdes för att på nöjaktigt sätt kunna besvara förfrågningar
af museet besökande främlingar af olika nationaliteter och för att kunna sköta den
vidlyftiga korrespondensen med utlandets konstforskare — eu brefväxling som vore i
stadig tillväxt, något som brefsamlingen nogsamt utvisade.
Enligt § 6 i stadgarna ålåge det visserligen amanuens att under intendentens
öfverinseende vårda och bearbeta blott en af samlingarnas hufvudafdelningar, men
enligt samma § skulle han, när behofvet så påkallade, också vara beredd att deltaga
i arbeten inom annan afdelning än den, vid hvilken han vore anställd. Han finge
sålunda icke vara främmande för något af de olika specialfack, museet .inrymde.
Hvad sökandena anfört utgjorde enligt deras förmenande tungt vägande skäl för,
att de tilltänkta intendenterna vid nationalmuseets konstafdelning borde i löneförmåner
jämställas med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens antikvarier och öfnga
tjänstemän i andra lönegraden. .. ,. , , ,
Därtill komme ock — fortsatte sökandena — det kanske allra viktigaste skalet,
att nämligen nationalmuseets konstafdelning, genom att erbjuda sina tjänstemän lägre
löneförmåner än närstående institutioner, för sig minskade möjligheten att draga
till sig de bästa och för museiarbetena lämpligaste krafterna, då löneförmånernas
storlek på grund af de höga lefnadskostnaderna, som hade eu bestämd tendens att ar
för år ytterligare stiga, alltid skulle komma att spela en betydelsefull roll, när det för
eu ung man gällde att bestämma sin lefnadsbana.
Sökandena hemställde fördenskull, att såsom begynnelseaflömng för de tre tilltänkta
intendenterna måtte i staten upptagas 5,800 kronor med tva alderstillagg,
hvartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år, eller samma aflöning som tillkomma
antikvarierna vid vitterhets-, historie- och antikvetsakademien.
Uti sitt häröfver den 1 juli 1911 afgifna utlåtande anförde nämn
Visserligen
ansåg sig nämnden i sill skrifvelse den 15 oktober 1909 vid jämförelse
med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens nya stat höra stanna vid
att för de tilltänkta tre intendenterna vid nationalmuseet föreslå en begynnelseaflöning
af 5.000 kronor, i tanke att en sådan mellangradsaflöning skulle halva större
utsikt att vinna framgång än det högre beloppet, 5,800 kronor.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Sedan dess hade emellertid till nämndens kännedom kommit, att inom Riksdagen
den principen allt mer gjort sig gällande, att sådana mellangradsaflöningar icke gärna
borde fastställas.
Enär det dock enligt nämndens åsikt skulle vara synnerligen beklagligt, om ett
förkastande af nämndens förslag om en mellangradsaflöuiug af 5,000 kronor skulle
hafva till följd, att de tre intendenternas begynnelseaflöniug sattes så lågt som till
4,000 kronor, fann uämuden sig böra, i hufvudsak instämmande uti hvad ofvanbemälda
sökande i sin uuderdåniga skrift anfört, på det varmaste tillstyrka nådigt bifall till
deras hemställan, att i nämndens den 15 oktober 1909 afgifua förslag om ny stat
för nationalmuseet begynnelseaflöningen för de tre intendenterna måtte ändras
till 5,800 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter respektive 5
och 10 år.
Löneregleringskommittén har beträffande amanuenserna yttrat:
Såsom redan blifvit antydt, skulle enligt kommitténs mening utöfver de nuvarande
två befattningarna såsom afdelningsföreståndare (amanuenser) behöfva inrättas ytterligare
en sådan tjänst.
I aflöningshänseende vore amanuenserna vid nationalmuseets konstafdelning att hänföra
till tjänstemän af l:a lönegradeu vid centrala ämbetsverk enligt äldre aflöniugstyp.
Aflöningen vore nämligen bestämd till 3,000 kronor, hvartill kunde komma två
ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år.
Med hänsyn till de åligganden, som tillkorarne ifrågavarande amanuenser i egenskap
af afdelningsföreståndare, samt de kvalifikationer i vetenskapligt hänseende och
de kraf i öfrigt, som numera torde böra ställas på dessa tjänstemän, torde det icke
kunna anses möjligt att bibehålla dem i l:a lönegraden äfven med den förhöjning i
aflöning, som vid reglering skulle tillkomma befattningshafvare i nämnda lönegrad.
Det torde i sådant hänseende böra erinras, hurusom afdelnings- eller sektionsföreståndarna
i riksarkivet och kungl. biblioteket samt antikvarierna vid vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien (statens historiska museum) enligt de år 1909 fastställda
nya staterna för nämnda institutioner åtnjöte den aflöning, som vore bestämd
för tjäustemän i 2:a normalgraden vid centrala ämbetsverk.
Efter eu redogörelse för de hufvudsakliga skäl, som af amanuenser
och e. o. tjänstemän vid museet åberopats i deras ofvannämnda framställning,
fortsätter kommittén:
Då numera allmänt torde erkännas den stora betydelse icke blott i vetenskapligt
och konstnärligt hänseende utan äfven ur uppfostrans synpunkt, som borde tilläggas
institutioner af den art, som nationalmuseets konstafdelning företrädde, och då därjämte
det intresse, som från allmänhetens sida visades samlingar af nu ifrågavarande slag,
befunnits alltjämt vara i stigande, syntes det kommittén vara af vikt, att nationalmuseets
konstafdeluing kunde försäkra sig om verkligt dugande krafter såsom afdelningsföreståndare.
Kommittén hade fördenskull ansett sig böra — i öfverensstämmelse med hvad
natioualmusei nämnd ock i sitt förberörda utlåtande den 1 juli 19It tillstyrkt —
föreslå, att aflöningsförmånerna för nämnda tjänstemän bestämdes till enahanda belopp,
som blifvit tillerkända antikvarierna vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
samt första bibliotekarierna i kungl. biblioteket och första arkivarierna i riksarkivet.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 käft. (Nr 141.) 4
26
Konservator.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
I detta sammanhang torde äfven böra upptagas spörsmålet om benämningen å
ifrågavarande befattningsbafvare vid nationalmuseets konstafdelnmg. Lika med nationalmusei
nämnd både kommittén ansett den nuvarande titeln »amanuens» lämpligen böra
utbytas mot »intendent». Denna sistnämnda titel hade redan antagits för afdelningsföreståndare
vid nordiska museet och Göteborgs museum.
Dät est kommitténs förslag i nyssberörda hänseende vunne bifall, borde gifvetvis
chefen för nationalmuseet erhålla annan titel, förslagsvis den som tillkomme chefen
för öfverintendentsämbetet eller öfverintendent.
Kommittén hemställde, att, med förändring af nuvarande två amanuensbefattningar
till intendentstjånster, i staten lör nationalmuseet måtte uppföras
tre sådana tjänster, enhvar med en aflöning af 5,800 kronor, däraf
3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg,
hvartill kunde komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 500
kronor efter 5 år och det andra likaledes med 500 kronor efter ytterligare
5 år.
Hvad angår konservalorn finnas dennes åligganden beträffande nationalmuseet
angifna i §§ 5 och 8 af stadgarna (sid. 10).
Konservatorns åligganden med afseende å konstverks vård m. m. omfatta
jämväl, enligt hvad museets nämnd meddelat, de staten tillhöriga,
under intendentens öfverinseende ställda konstsamlingarna å de kungl. lustslotten
m. m.
Enligt gällande ordinarie stat åtnjuter konservatorn ett årligt arfvode
af 1,200 kronor.
För andra restaureringsarbeten än de i stadgarna angifna mindre konserveringsarbetena
åtnjuter konservatorn särskild ersättning. Af museimedel
har han sålunda, enligt hvad kommittén inhämtat, uppburit år 1909
425 kronor, år 1910 645 kronor och år 1911 455 kronor. Därjämte har
konservatorn erhållit rätt att utan ersättning få begagna atelje i nationalmuseibyggnaden,
där han i mån af tid och mot särskild ersättning har
utfört arbeten äfven för andra institutioner samt åt privata personer.
Uti sin framställning den 15 oktober 1909 har nationalmusei nämnd
hemställt, att arfvodet till konservatorn måtte på grund af de ökade lefnadskostnaderna
höjas till 1,500 kronor.
Vid den provisoriska lönereglering, som på grund af beslut vid 1910
och 1911 årens Riksdagar vidtagits beträffande vissa befattningshafvare vid
nationalmuseet, har ock konservatorn tillerkänts ett aflöningstillägg af 300
kronor, så att han i fast ersättning för närvarande åtnjuter 1,500 kronor.
Kommittén har förklarat sig för sin del icke hafva något att erinra
mot, att äfven vid en definitiv lönereglering arfvodet till konservatorn be
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 27
stämmes till 1,500 kronor, samt hemställt, att i staten för nationalmuseet
måtte uppföras arfvode till en konservator med nämnda belopp.
Den vid nationalmuseet tjänstgörande vaktmästarpersonalen utgöres dels
af dagligen tjänstgörande vaktmästare, dels af vaktmästare med tjänstgöring
tre dagar i veckan, dels ock af tillfälligt inkallade bevakningsbiträden.
Dagligen tjänstgöra, enligt hvad kommittén meddelat, 1 förste vaktmästare,
tillika portvakt, 1 vaktmästare, tillika gårdsdräng, samt 5 vaktmästare
för konstsamlingarnas bevakning vid de offentliga förevisningarna
— hvilka samtliga äro i staten för nationalmuseet uppförda såsom ordinarie
befattningshafvare. Därjämte finnas alltsedan år 1885 för de konstindustriella
samlingarnas bevakning 2 biträden med daglig tjänstgöring,
till hvilka aflöning utgår af anslaget å extra stat till vård, underhåll och
tillökning af statens konstindustriella samlingar.
Nationalmusei nämnd har uti sin skrifvelse den 15 oktober 1909
hemställt, att nyssnämnda två bevakningsbiträden å konstslöjdsafdelningen
måtte uppföras å ordinarie stat, enär numera något skäl ej förefunnes för
deras kvarhållande på extra stat.
I fråga om vaktmästarnas och förste vaktmästarens aflöningsförmåner
har nämnden anfört:
I en den 24 september 1909 daterad skrift från ordinarie vaktmästare hade hemställts,
att intendenten måtte för nämnden framhålla det för dem ytterst angelägna i
att framställning gjordes hos Kungl. Maj:t om skälig löneförbättring. Vaktmästarna
hade trott sig kunna hoppas, att allöningen skulle blifva satt till 1,500 kronor eller
samma belopp, som af 1909 års Riksdag beviljats förste vaktmästaren vid kungl. biblioteket
och de två vaktmästarna vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (statens
historiska museum).
Till stöd därför hade framhållits, att tjänstgöringen under de senaste åren blifvit
så förlängd, att vaktmästarna måste beräkna tjänstgöringstiden, med måltid inberäknad,
från kl. 10 f. m. till kl. 5 e. in. Fördenskull vore det för dem numera så godt
som omöjligt att, såsom förr, förskaffa sig någon biförtjänst. Äfven den ständiga söndagstjänstgöringen
lade hinder i vägen därför.
Nämnden ansåge denna framställning vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.
Under de senaste åren hade förevisniugstiderna under den ljusare årstiden
ytterligare utsträckts. Såväl med hänsyn därtill som i betraktande af önskvärdheten
af att museet hölles öppet under ett ytterligare ökadt antal timmar, fann nämnden
ifrågavarande vaktmästares hemställan om aflöningens höjande från 800 kronor till 1,500
kronor, eller till samma belopp som fastställts för deras vederlikar vid statens historiska
museum, väl grundad.
„ Beträffande förste vaktmästaren, som vore bevakuingspersonalens förman och tilllika
portvakt, påpekade nämnden, att hans portvaktstjäust toges i anspråk ej blott af
nationalmuseets konstafdelning utan äfven af vitterhets-, historie- och antikvitetsaka
-
Vakt mästare.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
demien (statens historiska museum). Enär han under öppethållandet af nationalmuseets
samlingar hade sin plats strax innanför ingången i stora porten (å fasaden), kunde han
icke samtidigt förrätta sin portvaktstjänst vid den mindre, i synnerhet af tjänstemän
och besökande i nyssnämnda akademi och statens historiska museum mycket trafikerade,
åt Skeppsholmen belägra trappuppgången utan måste för denna sistnämnda befattnings
uppehållande af egna medel anskaffa annan person. Detta före särskildt af
betydelse under den ljusare årstiden, da öppethållandet af samlingarna vore utsträckt.
Det syntes därtör nämnden skäligt, att aflöningen för förste vaktmästaren-portvakten
— som vore bevakningspersonalens förman samt handhade och ansvarade för uppbörden
af förevisningsmedel och måste äga kännedom om främmande språk höjdes till
ett proportionellt högre belopp än det för ofvannämnda ordinarie vaktmästare begärda,
eller till 1,750 kronor jämte fri bostad och vedbrand utan afdrag å lönen.
Den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl och hvilken åtnjöte förmånen af bostad
och vedbrand utan afdrag å lönen, syntes nämnden vid nu ifrågasatta lönereglering
böra likställas med de föreslagna sju andra ordinarie vaktmästarna, d. v. s. tillerkännas
en aflöning af 1,500 kronor jämte fri bostad och vedbrand utan afdrag å lönen.
I sin förut omnämnda skrifvelse den 6 oktober 1911 har nationalmuseets
intendent gjort framställning om förstärkning af nationalmuseets
såväl yttre som inre bevakning. I förra hänseendet har intendenten anhållit,
att två militärposter måtte utsättas vid nationalmuseibyggnaden. Jag
återkommer senare till denna intendentens framställning. Beträffande den
inre bevakningen har intendenten anfört:
Redan vidtagna säkerhetsåtgärder till skyddande af i nationalmuseet förvarade
dyrbara konstsamlingar torde visserligen hittills hafva kunnat på goda grunder anses
tillräckligt betryggande; numera hade dock timade händelser i den utländska museivärlden
ådagalagt, att så icke vore förhållandet, utan att ytterligare åtgärder måste vidtagas.
Senare tiders museihistoria visade, att i allmänhet tafvelssmlingarna vore mest
utsatta för skadegörelse. I konstslöjdsamlingar vore föremålen till allra största delen
utställda i glasmontrer, likaså mindre föremål i skulptursamlingar, så att dylika samlingar
därigenom vore jämförelsevis skyddade. Taflor däremot hade i flera utländska
museer i synnerhet på de sista åren mer än eu gång varit utsatta för åverkan eller
rent af bortstulits.
Nationalmuseet kunde skatta sig lyckligt att hittills hafva undgått sådana olyckor.
»Men» — yttrar intendenten — »tiden är ond och fordrar att allt strängare försiktighetsmått
vidtagas.»
Tafvelsamlingen i museet vore inrymd i tillsammans 5 större salar, 4 mindre
rum och 20 små kabinett. Bevakningen af samtliga dessa lokaler utgjoides af två ordinarie
vaktmästare med vakttjänstgöring sex dagar i veckan* och två extra vaktmästare
med tre dagars tjänstgöring i veckan. Under nuvarande förhållanden vore
denna bevakning för fåtalig. Tisserhgen hade i fall af behof inkallats tillfällig extra
vaktbetjäning, hvars aflöning bestridts af förevisningsmedel, när anslaget för samlingarnas
vård och underhåll varit för ändamålet otillräckligt. Men^ allteftersom samlingarna
ökats, hade förevisningsmedlen måst alltmera tagas i anspråk för själfva vår
*
Den sjunde dagen i veckan (måndagen) sysselsättas dessa vaktmästare, enligt hvad
kommittén upplyst, med rengöring af förevisningslokalerna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 29
den och underhållet af de olika föremålen i samlingarna, och så syntes äfven blifva
fallet för framtiden.
Intendenten hemställde fördenskull, såsom tillägg till museinämndens förslag den
15 oktober 1909, att i staten måtte upptagas ytterligare tre ordinarie vaktmästare för
samlingarnas bevakning, med aflöningstörmåner i enlighet med nämndens berörda
förslag.
Då ny stat icke skulle kunna tillämpas förr än år 1913, men för tafvelsamlingens
tryggande mot åverkan det vore i hög grad önskvärdt, att redan under år 1912
bevakningen i densamma ökades, anhöll intendenten, att på extra stat redan för år
1912, eller på sätt Kungl. Maj:t eljest kunde finna lämpligt, måtte anvisas till aflöning
åt ytterligare tre vaktmästare med daglig tjänstgöring å nationalmuseet ett belopp,
motsvarande hvad som under år 1911 utginge för sådan vaktbetjäning eller 3,600 kronor.
Nationalmusei nämnd har i skrifvelse den 6 oktober 1911 tillstyrkt
bifall till hvad intendenten sålunda föreslagit.
Löneregleringskommittén anför beträffande vaktmästarna:
Hvad anginge frågan om ordinarie anställning åt de två för konstslöjdsamlingen
anställda bevakningsbiträdena med daglig tjänstgöring, torde böra erinras, att redan
uti den framställning, som museets nämnd år 1899 gjorde i syfte att bereda ordinarie
anställning åt vissa vaktmästare vid museet, föreslagits, att jämväl ifrågavarande två
vaktmästare vid konstslöjdsafdelningen skulle i staten uppföras såsom ordinarie.
Uti afgifvet utlåtande hade emellertid statskontoret — som eljest i hufvudsak
anslöt sig till nämndens förslag — beträffande nyssnämnda två vaktmästare uttalat
att, så länge vården och underhållet af de konstindustriella samlingarna bestredes af
å extra stat anvisade medel, det icke vore lämpligt att uppföra dessa vaktmästare å
ordinarie stat; deras aflöning borde fördenskull fortfarande utgå i form åt arfvoden,
hvilka dock syntes statskontoret böra ökas till 800 kronor för dem hvardera, d. v. s.
motsvarande dåvarande begynnelseaflöniDg för vaktmästare i allmänhet vid centrala
ämbetsverk.
Då utgifterna för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar
hädanefter torde, likasom fallet vore med utgifter i enahanda hänseenden ^för
statens öfriga samlingar i nationalmuseet, böra utgå från ordinarie anslag, ansåge
kommittén nationalmusei nämnd hafva fullt fog för sin i skrifvelsen den 15 oktobor
1909 innefattade hemställan, att åt de två för konstslöjdsafdelningens bevakning anställda
vaktmästarna med full tjänstgöringsskyldighet — hvilkas arfvoden numera
utgjorde 1,200 kronor för år räknadt — borde beredas anställning å ordinarie stat.
Beträffande det senast inkomna förslaget att i staten för nationalmuseet uppföra
ytterligare tre ordinarie vaktmästare för samlingarnas bevakning hade kommittén,
med hänsyn till hvad intendenten i sådant hänseende anfört samt med särskildt afseende
fästadt vid de synnerligen dyrbara konstföremål, som förefunnes i samlingarna, ansett sig
böra tillstyrka den sålunda ifrågasatta förstärkningen af bevakningspersonalen med full
tjänstgöringsskyldighet. Tillfälle till skadegörelse eller tillgrepp torde nämligen ej
vara minst de dagar, då på grund af de besökandes fåtalighet behof af extra bevakning
icke skulle kunna anses föreligga.
Uti sitt förslag till stat för nationalmuseet hade kommittén alltså upptagit,
förutom 1 förste vaktmästare, tillika portvakt, och 1 vaktmästare, tillika gårdskarl,
ytterligare ett antal af 10 ordinarie vaktmästare.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
I fråga om aflöningsförmånerna för vaktmästarpersonalen tilläte sig kommittén
erinra, att enligt gällande stat förste vaktmästaren, tillika portvakt, åtnjöte, förutom
fri bostad ocli ved, eu aflöning af 950 kronor, hvarjemte till honom numera utginge
provisoriskt aflöningstillägg med 300 kronor dock med afdrag af 30 kronor, utgörande
pensionsafgift motsvarande, afrundadt belopp. Hans sammanlagda aflöningsförmåner
uppginge alltså till 1,220 kronor jämte fri bostad och bränsle.
Beträffande de kontanta aflöningsförmånerna till ifrågavarande förste vaktmästare
i denna hans egenskap ansåge sig kommittén icke kunna tillstyrka, att de sattes högre
än som vid 1910 och 1911 årens Riksdagar bestämts för förste vaktmästare vid fångvårdsstyrelsen,
statskontoret m. fl. centrala ämbetsverk.
Hvad anginge den för förste vaktmästare vid nationalmuseet föreslagna förmånen
af fri bostad jämte bränsle utöfver den kontanta aflöningen, torde höra bemärkas, att
uti aflöningsstaterna för de enligt den s. k. statskontorstypen nyreglerade centrala
ämbetsverken plägade intagas den bestämmelsen, att därest vaktmästare i sådan egenskap
åtnjöte fri bostad samt bränsle, skulle, så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg
ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Frän kommitténs sida vore dock ej något att erinra däremot, att den nu ifrågavarande
förste vaktmästaren finge för sitt bestyr med och ansvar för portvaktsgöromål
åtnjuta förmån af fri bostad jämte bränsle inom museibyggnadeu utan afdrag å de
koutanta aflöningsförmåner, som kunde varda honom tillerkända för själfva vaktmästarbefattningen.
I detta afseende erinrade kommittén om förhållandet beträffande
vissa vaktmästare vid kungl. biblioteket.
Såsom det statsverkspropositionen vid 1909 års Riksdag (åttonde hufvudtiteln)
bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden för den 12 januari 1909 (sid. 75)
gåfve vid handen, hade i ett med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1908 af dåvarande
öfverbibliotekarien E. W. Dahlgren m. fl. framlagdt förslag till lönestat för
kungl. biblioteket upptagits för 1 förste och 4 andra vaktmästare enahanda kontanta
aflöningsförmåner som för motsvarande befattningshafvare i statskontoret enligt den
vid 1907 års Riksdag antagna staten. Men dessutom hade i förslaget till stat för
kungl. biblioteket under titeln »öfriga förmåner» upptagits följande: »Två vaktmästare
åtnjuta såsom ersättning för byggnadens bevakning och öfriga portvaktssysslor fri bostad,
ved och lyse.» I sitt yttrande till statsrådsprotokollet (sid. 78—79) hade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet uttalat, att »för vaktmästarna vid kungl.
biblioteket torde med afseende å bostadsförmån böra lämnas enahanda föreskrift, som
gäller för statskontoret». Departementschefen hade emellertid tillagt: »Därest vaktmästare
för uppdrag vid sidan af sin tjänst åtnjuter fri bostad, bör detta naturligtvis
ej föranleda afdrag å hans kontanta löneförmåner.»
Mot departementschefens uppfattning i sistberörda hänseende hade icke förekommit
någon som helst erinran i den skrifvelse den 22 maj 1909, nr 8, hvari, blaud annat,
funnes intaget Riksdagens yttrande i afseende å godkänd stat för kungl.
biblioteket.
Det syntes emellertid kommittén lämpligt, att i nu förevarande fall det uttryckligen
angåfves i staten, att den förste vaktmästare vid nationalmuseum, som tillika
vore portvakt, skulle utöfver den kontanta aflöningen tillgodonjuta fri bostad och
bränsle.
Förste vaktmästaren-portvakten vore, enligt hvad upplyst blifvit, nödsakad att
under de tider af dagen, då han vore upptagen af sina vaktmästarsysslor innanför in
-
31
Kungi. Maj:ts Nöd. Proposition Nr 141.
gången i museibyggnadens stora port, hålla ett biträde för passning af den omförnrälda
mindre ingången, hvilken måste öppnas för såväl ingående som utgående personer.
Det torde fördenskull icke kunna anses obilligt, att för ifrågavarande biträde utginge
till bemälde förste vaktmästare särskild ersättning, hvilken syntes kommittén skäligen
kunna bestämmas till 200 kronor om året.
Den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, åtnjöte — jämte fri bostad och vedbrand,
så länge lian hade skyldighet att vara boende i nationalmuseibyggnadeu —• å
ordinarie stat en aflöning af 600 kronor, hvartill efter fem år kunde komma ett ålderstillägg
å 100 kronor. Därförutom utginge till denne vaktmästare numera provisoriskt
afiöningstillägg med 300 kronor, dock med afdrag af 25 kronor, utgörande pensionsafgift
motsvarande, afrundadt belopp. Såsom begynnelseaflöning åtnjötes alltså tillhopa
1,075 kronor och såsom slutaflöning tillhopa 1,175 kronor jämte tills vidare fri bostad
och vedbiand.
Ofriga ordinarie vaktmästare vore enligt stat berättigade till eu aflöning af 800
kronor, hvartill efter fem år kunde komma ett ålderstillägg å 100 kronor. I provisoriskt
afiöningstillägg utginge 400 kronor, dock med afdrag af pensionsafgift motsvarande,
afrundadt belopp af 25 kionor. Begynnelseaflöningen utgjorde alltså tillhopa
1,175 kronor och slutaflönirgen tillhopa 1.275 kronor. Till iakttagande vid utbetalningen
af provisoriska afiöningstillägg vore emellertid föreskrifvet, att om annan vaktmästare
än förste vaktmästare och vaktmästaren, som tillika vore gårdsdräng, åtnjöte fri
bostad med bränsle, skulle, så länge denna löimån kvarstode, irån oitstillägg eller lön
afdragas så stort belopp, att det, tillsammans med hvad som enligt den ordinarie aflöningsstaten
för berörda förmån afdroges från aflöningen, uppginge till 250 kronor.
De två bevakningsbiträdena ä konstslöjdsafdelningen, som af kommittén föresloges
till erhållande af ordinarie anställning, torde numera åtnjuta hvardera en aflöning
af 1.200 kronor.
Enligt den för vaktbetjäningen vid nationalmuseet gällande särskilda instruktionen
ålåge det vaktmästare att punktligt infinna sig till tjänstgöring i museet de dagar,
detsamma hölles öppet för allmänheten, samt att hafva de lokaler, han hade att öfvervaka,
fullt städade, eammade och i ordning, när museet öppnades för allmänheten. Hvarje
måndag skulle vaktmästare verkställa en mera genomgående sopning och rengöring i
de lokaler, han hade att öfvervaka. Med undantag af måndagar, då förevisning icke
ägde tum, öppnades museet för allmänheten hvardngar klockan 10 f. nr. samt söndagar
och vissa helgdagar klockan 1 e. ni. Enligt hvad kommittén inhämtat, plägade vaktmästarna
för städningen infinna sig i museet 15—20 minuter före öppnandet för allmär
heten. Den på måndagarna skeende rengöringen erfordrade eu tid af 4—5
timmar.
Kommittén hade icke trott sig kunna tillstyrka, att för flertalet af de 10 vaktmästare,
sonr jämte iörste vaktmästaren-portvakten och vaktmästaren-gårdskarlen skulle
enligt kommitténs förslag upplagas å nationalmuseets stat, aflöningm bolde bestämmas
högre än den, som tillkomma »andre» vaktnästare vid centrala ämbetsverk enligt bestämmelser
vid 1010 och 1911 årens Riksdagar.
Det skulle måhända kunna invändas, att vaktmästarna vid nationalmuseet till
följd af söndagstjänstgöringen bonde intaga eu törmånligare ställning än vaktmästare i
allmänhet; men å andra sidan torde böra erimas, alt de iör samlingarnas bevakning
afsedda vaktmästarna vid nationalmuseet hade såväl under eu hvardag i veckan (måndagen)
året om sent ock alla förevisningsdagar under den mörkaste årstiden kortare
tjänstgöringstid, än som annars plägade iÖreskrifvas iör vaktmästare.
32
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Kommittén hade dock ansett nämndens framställning; om högre aflöningsförmåner
för nu ifrågavarande vaktmästare böra i så måtto vinna bifall, att utöfver förste vaktmästaren-portvakten
ytterligare två vaktmästare erhölle den kontanta aflöning, som
enligt nyaste bestämmelser tillkomme förste vaktmästare vid centrala ämbetsverk.
Det hade nämligen synts kommittén lämpligt, att i hvardera af de två våningar i
museibyggnaden, där de till nationalmuseets konstafdelning hörande dyrbara samlingarna
vore förvarade, funnes en förste vaktmästare, hvilken i första hand skulle ansvara för
bevakningen inom våningen.
För öfriga 8 ifrågavarande vaktmästare borde däremot enligt kommitténs mening
aflöningsförmånerna sättas lika med de för »andre» vaktmästare i centrala ämbetsverk
numera bestämda.
Till den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, syntes ock böra utgå samma
kontanta aflöningsförmåner som till »andre» vaktmästare. Utöfver nämnda förmåner
torde han såsom hittills för sina bestyr såsom gårdskarl höra, så länge han hade skyldighet
att vara boende inom nationalmuseibyggnadeu, få åtnjuta fri bostad och bränsle
utan afdrag på den kontanta aflöningen. Kommittén hänvisade därvidlag till hvad
som förut i motsvarande hänseende anförts beträffande förste vaktmästaren-portvakten.
I fråga om det af intendenten vid nationalmuseet begärda anslaget för ytterligare
tre vaktmästares anställande redan under år 1912 har kommittén uttalat, att i
händelse af bifall till nämnda begäran, det borde komma under ompröfning, huruvida
ej från de ifrågasatta aflöningsbeloppen borde, i anslutning till flera liknande fall, afdragas,
hvad som motsvarade vederbörande ordinarie befattuingshafvare åliggande
pensionsafgifter med afrundning till lämpligt belopp.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt:
att den förste vaktmästare vid nationalmuseet, som tillika vore portvakt,
måtte åtnjuta dels kontant aflöning med 1,500 kronor, däraf 900
kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,
hvartill kunde komma ett ålderstillägg efter 5 år med 100 kronor, dels
ock för bestridande af portvaktsgöromål fri bostad jämte bränsle;
att i staten måtte uppföras ett belopp af 200 kronor såsom ersättning
till nyssnämnde förste vaktmästare för hållande af biträde för portvaktsgöromålens
utförande de tider på dagen, då bemälde befattningshafvare
vore af vakttnästargöromål förhindrad att själf bestrida portvaktsgöromål;
att i staten för nationalmuseet måtte uppföras ytterligare två första
vaktmästarbefattningar, enhvar med en aflöning af 1,500 kronor, däraf 900
kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,
hvartill kunde komma ett ålderstillägg efter 5 år med 100 kronor;
att den vaktmästare vid nationalmuseet, som tillika vore gårdskarl,
måtte åtnjuta — förutom fri bostad jämte bränsle, så länge han hade
skyldighet att vara boende inom nationalmuseibyggnaden — en kontant
aflöning af 1,200 kronor, däraf 704 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg, hvartill kunde komma två ålders
-
33
Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
tillägg, det ena med 100 kronor efter 5 år och det andra, likaledes med
100 kronor, efter ytterligare 5 år;
att i staten för nationalmuseet måtte uppföras ytterligare 8 vaktmästarbefattningar,
enhvar med enahanda kontanta aflöning, som föreslagits
för den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, samt
att den bestämmelsen måtte intagas i staten för nationalmuseet, att,
om annan vaktmästare än den förste vaktmästare, som tillika vore portvakt,
samt den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, i sin egenskap af
vaktmästare åtnjöte fri bostad och bränsle, skulle, så länge denna förmån
kvarstode, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100
kronor årligen.
I staten för nationalmuseet äro upptagna 1 öfvereldare och 2 eldnre.
Öfvereldaren åtnjuter å ordinarie stat, jämte fri bostad och ved, arfvode
å 750 kronor. I provisoriskt aflöningstillägg tillkommer honom ytterligare
250 kronor.
Enligt hvad kommittén upplyst, har öfvereldaren tjänstgjort 3 dagar
i veckan såsom bevakningsbiträde vid de offentliga förevisningarna, och
har han därför under år 1911 uppburit 375 kronor. Hans sammanlagda
ersättning har alltså uppgått till 1,375 kronor jämte fri bostad och
bränsle.
Eldarnas aflöning utgör enligt ordinarie stat arfvode å 500 kronor,
hvartill såsom provisoriskt aflöningstillägg kommer 250 kronor.
I museinämndens framställning den 15 oktober 1909 har föreslagits,
att arfvodet till öfvereldaren måtte höjas till 1,500 kronor jämte fri bostad
och vedbrand utan afdrag å arfvodet. För de två eldarna har nämnden
ansett arfvodet böra utgå med 750 kronor till hvardera.
De af nämnden sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för öfvereldaren
och eldarna hafva synts löneregleringskommittén skäliga; dock har
kommittén förutsatt, att därest öfvereldaren erhåller de för honom föreslagna
aflöningsförmånerna, han skall vara skyldig att, därest han därtill
befinnes lämplig, utan särskild ersättning tjänstgöra såsom bevakningsbiträde
vid de offentliga förevisningarna inom nationalmuseet vissa dagar
i veckan å tider, då hans öfvereldarbefattning därför icke utgör hinder.
Kommittén har sålunda hemställt:
att öfvereldaren vid nationalmuseet måtte åtnjuta — förutom fri bostad
jämte bränsle — arfvode af 1,500 kronor; samt
att till hvardera af två eldare måtte utgå arfvode af 750 kronor.
Öfvereldare
och eldare.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 höft. (Nr 141.)
5
34
Arbetstid.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Vid godkännande af föreslagna aflöningsstater för statskontoret och
arméförvaltningen m. fl. ämbetsverk har Riksdagen’ under de senare åren
uppställt såsom förutsättning för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den
tidpunkt, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att
samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara tillstädes å tjänsterummet minst 6 timmar hvarje söckendag.
Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens
skrifvelse den 14 maj 1907 (nr 131) angående ny aflöningsstat för statskontoret,
hurusom det afsetts, att under det senare fallet skulle inrymmas
t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande af ett eller annat arbete
i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen, såsom i annat ämbetsverk, arkiv
eller dylikt, under en eller flera timmar måste vara frånvarande från
tjänstelokalen. Med uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra, de fall, då en mera allmän
föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende t. ex. en längre tidsperiod
och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas.
Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen
af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen
funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.
Maj:t i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera
intagits i instruktioner för vederbörande ämbetsverk.
Hvad beträffar arbetstiden på tjänsterummet för tjänstemännen vid
nationalmuseet har museets nämnd uti sin framställning den 15 oktober
1909 åberopat en skrifvelse från intendenten vid museet den 31 augusti
1908, däruti denne yttrat:
Frågan gällde, huruvida bestämmelser angående vederbörande tjänstinnehafvares
dagliga tjänstgöringstid å tjänsterummet af ungefärligeu enahanda innehåll som de,
hvilka i de för statskontoret och arméförvaltningen utfärdade instruktioner fastställts
att gälla för dessa ämbetsverk, lämpligen kunde erhålla tillämpning jämväl i fråga om
nationalmuseet, eller huruvida och i hvad mån hinder därför kunde förefiunas på grund
af tjänstgöringens art vid den ena eller andra befattningen eller tjänstelokalernas beskaffenhet.
För att tillfredsställande kunna besvara denna fråga fordrades först att hafva
klart för sig, hvad i detta fall menades med tjänsterum. Redan af anförda allrnäunare
bestämmelser för museitjäustemäunens tjänstgöring framyinge, att med tjänsterum ej
kunde menas blott en viss lokal inom nationalmuseets murar utan att ordet hade en
vida större räckvidd. Detta blefve ännu tydligare genom de för de olika tjänstemännen
i stadgarna gifua instruktionerna. Såsom däraf och af stadgarnas föreskrifter i
öfrigt framginge, vore museiarbetet af mycket mångskiftande natur. En del af det
-
35
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 111.
samma kunde ock måste utföras inom nationalmuseets murar, då hela museet blefve
»tjänsterum», en del fordrade med nödvändighet tjänstemans närvaro utom museet.
I sadant hänseende erinrade intendenten, att museitjänstemannen måste granska
hembjudna, utom museet befintliga konstverk, hvilket, särskilt när det gällde målningar,
borde ske under den ljusaste delen af dagen. Äfven måste han bevaka museets
intressen vid de offentliga konst- och gravyrauktionerna.
Museitjänstemännens åliggande att hvar på sitt område uppmärksamt följa den
konsthistoriska vetenskapens utveckling för att därigenom främja konstafdelningens
ändamål kunde ej gärna fullgöras på tjänstetiderna inom nationalmuseet. Den egentliga
forskningen måste förläggas till hemmet liksom författandet af vetenskapliga arbeten,
åt hvilka museitjänstemannen med nödvändighet måste ägna sig, för att museiiustitutionen
skulle kunna häfda sin plats inom det moderna museiväsendet.
Tjänstemännen hade jämväl skyldighet »att söka vinna kännedom om inom landet
befintliga konstverk och konstslöjdsalster åt värde och så vidt möjligt ägna uppmärksamhet
däråt, att sadana ej blifva ur landet utförda utan att förut hafva varit till
museet hembjudna». Denna skyldighet kunde naturligtvis, enligt hvad intendenten
framhöll, ej fullgöras, om tjänstemannen bundes vid daglig tjänstgöring inom nationalmuseets
murar. Detsamma gällde värden och bearbetningen af statens konstsamlingar
på de kungl. lustslotten och annorstädes, där dessa samlingar vore ställda under öfverinseende
af nationalmuseets intendent.
Nämnden har för sin del instämt uti hvad intendenten yttrat, men
därvid ansett böra särskildt betonas önskvärdheten af, att tjänstemännen, i
den mån museiarbetet, det tilläte, vore tillstädes i museilokalerna under
de timmar, museet hölles öppet för allmänheten.
Lönereglermgskommittén har efter en erinran om förhållandena i nu
ifrågavarande hänseende vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
(statens historiska museum) anfört:
Beträffande tjänstgöringstiden för personalen vid nationalmuseet torde böra framkallas
att — förutom vaktmästarna, hvilka, såsom redan nämnts, både regelbunden
söndagstjänstgöring — en ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman skulle vara tillstädes
oi museet äfven söndagar under den tid, då offentlig förevisning ägde rum.
A andra sidan borde erinras att, då belysning icke funnes anordnad inom förevisniugslokalerna,
tjänstgöringstiden för vaktmästare under den mörkaste årstiden kunde
något afkortas.
Därest såsom förutsättning för blifvande aflöningsstat för nationalmuseet borde
uppställas fordran på viss minimiarbetstid, torde — vid aktgifvande jämväl å Riksdagens
förut omförmälda uttalande i skrifvelsen den 14 maj 1907 nr 131 — hvad museets
intendent framhållit gent emot möjligheten att för museets tjänstemän föreskrifva
viss arbetstid å tjänsterummet icke vara af beskaffenhet att däraf borde föranledas
någon afvikelse från hvad eljest i allmänhet plägat föreskrifvas uti ifrågavarande hänseende.
Med den formulering, som gifvits dessa föreskrifter, borde naturligen hinder icke
förefinnas för vederbörande tjänstemän att i de särskilda, af intendenten berörda fall,
som ofvan omförmälts, med chefens begifvande eller efter hans uppdrag för museets
räkning uppehålla sig utom dess lokaler.
36
Aflönings
villkor.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 141.
Hvad vidare beträffade de i intendentens skrifvelse den 31 augusti 1908 berörda
fall, då arbeten kunde anses böra förläggas till vederbörande tjänstemans hem, ville
kommittén erinra därom, att äfven i detta hänseende bestämmelse ej saknades i instruktioner
för vederbörande ämbetsverk. Så hette det t. ex. i instruktionen för statskontoret
den 18 oktober 1907, § 17: »Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med
större fördel utföras utom tjänsterummet, må medgifvande därtill lämnas af generaldirektören
eller, efter dennes bestämmande, af vederbörande byråchef. Frågan om inskränkning
i särskilda fall i ötrigt i den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet
pröfvas i enahanda ordning.»
Ett dylikt bemyndigande torde ock, om och i den mån så finnes erforderligt,,
kunna lämnas chefen för nationalmuseet.
I fråga om aflöning svillkor för ordinarie befattningshafvare vid nationalmuseet
har kommittén yttrat:
Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor för ordinarie befattningshafvare
vid nationalmuseet hade kommittén tagit hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmelser,
som vid senare årens Riksdagar fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade löneregleringar.
Därvid hade efter förebild af en för vissa ämbetsverk gällande bestämmelse
bland aflöningsvillkoreu upptagits föreskrift, att därest museets chef till följd af
tjänsteresa eller för handläggning af särskilda ärenden vore under allenast några få,
högst fyra, dagar hindrad att sköta sin befattning, afdelningsföreståndare skulle vara
pliktig att utan särskild ersättning sköta de till chefsbefattningen hörande löpande
göromål.
Beträffande förmånen af semester torde böra uppmärksammas, att kommittén
förut i sitt betänkande för afdelningsföreståndarna vid nationalmuseet, förslagsvis benämnda
»intendenter», hemsiällt om aflöning enligt andra normalgraden för tjänstemän
vid centrala ämbetsverk i allmänhet. Semestertiden för ifrågavarande befattningshafvare
hade fördenskull, liksom för museets chef, föreslagits till en och eu half
månad.
Hvad dylik ledighet för vaktmästare anginge erinrades, hurusom kommittén uti
ett den 29 juni 1911 afgifvet underdånigt yttrande i fråga om semester för vaktmästare
och med dem likställda statstjänare vid vissa centrala ämbetsverk och vid hofrätterna
tillstyrkt, att någon tids ledighet årligen bereddes nämnda funktionärer utan afstående
af någon del af dem tillkommande aflöning å stat.
Kommittén hade ansett dylik ledighet för de i dess yttrande omhandlade statstjänare
böra begränsas till 15 dagar, att åtnjutas under enahanda förutsättning som
gällde i fråga om rätt till semester i allmänhet, d. v. s. att dylik förmån finge åtnjutas
i den män sådant kunde ske utan hinder för göromålens behöriga gång.
Erforderlig vikarie för semesterledig vaktmästare hade synts kommittén böra, på
sätt för närvarande ägde rum vid riksbanken och riksgäldskontor^, aflönus med högst
3 kronor om dagen, att utgå af vederbörande verks till vikariatsersättningar och extra
biträden afsedda medel.
För förste vaktmästare hade kommittén i fråga om rätt till semester ansett böra
meddelas enahanda bestämmelser som för andre vaktmästare.
Kommittén erinrade vidare därom, att i de för statskontoret m. fl. centrala ämbetsverk
gällande aflöningsvillkor funnes intagen bestämmelse, att vid sjukdomsförfall,
eller när det erfordrades för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad (ordet
tjänsteman här taget i den äldre bemärkelsen) skulle vara skyldig, att om han förord
-
« Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 37
nades till högre befattning i ämbetsverket, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår, mot åtnjutande i förstnämnda
fallet af de för befattningen anslagna tjäustgöringspenningar men i senare fallet af
däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar.
Enahanda föreskrift hade synts kommittén böra gälla i fråga om skyldighet för
annan vaktmästare i ämbetsverk än förste vaktmästare att bestrida dennes befattning
såväl vid sjukdomsförfall som vid semester.
Blefve vaktmästare sålunda förordnad att bestrida förste vaktmästares befattning
under dennes semester, borde, därest vikarie erfordrades för vaktmästaren, vikarien få
åtnjuta, förutom å vaktmästarsysslau under tiden belöpande tjänstgöringspenningar, ersättning
af förut angifna medel till så stort belopp, att hela ersättningen uppginge till
högst 3 kronor om dagen.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommittén sålunda föreslagit hade
Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen till 1912 års Riksdag framlagt förslag i ämnet
beträffande vaktmästare vid högsta domstolen, regeringsrätten, öfverrätter och centrala
ämbetsverk.
I gällande stat för nationalmuseet är upptaget dels ett belopp åt
800 kronor till sekretercirgöromålens bestridande dels ock ett belopp af
400 kronor till kamrerargöromålens bestridande.
Genom kungl. bref den 14 december 1894 tillerkändes den person,
som bestred kamrerargöromålen, en ersättning af ytterligare 200 kronor
årligen af donationsmedel för bokföringen af donationernas räkenskaper.
Jämlikt beslut vid 1910 och 1911 årens Riksdagar har till beredande
af ökade ersättningar för bestridande af sekreterar- och kamrerargöromålen
för hvart och ett af åren 1911 och 1912 å extra stat beviljats ett anslag
af G00 kronor. Af detta belopp voro 400 kronor afsedda att tillkomma
sekreteraren och 200 kronor kamreraren.
Därjämte har genom kungl. bref den 18 juni 1910 medgifvits, att
den person, som bestrider kamrerargöromålen vid nationalmuseet, må såsom
ersättning för ökadt arbete i följd af donationer till museet, från och
med år 1911 utöfver af statsmedel samt på grund af kungl. brefvet den
14 december 1894 utgående ersättning undfå ytterligare 100 kronor årligen
af de till museet donerade fondernas afkomster, att mellan samtliga
fonderna fördelas i förhållande till donationernas kapitalbelopp, där ej
donationsvillkoren därför lägga hinder i vägen.
Numera åtnjuter alltså den, som bestrider sekreterargöromålen, därför
tillhopa 1,200 kronor årligen och den, som bestrider kamrerargöromålen,
tillhopa 900 kronor, af hvilket sistnämnda belopp 300 kronor utgå af donationsmedel.
Uti nationalmusei nämnds framställning den 15 oktober 1909 anfördes,
bland annat, att de befattningar vid museet, i afseende å jivilka enligt
Sekreteraroch
kamrerargöromålens
bestridande.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. t
nämndens mening missförhållandet mellan arbete och aflöning då företrädesvis
var i ögonen fallande, vore sekreterar- och kamrerarbefattningarna.
Sekreterare öromålen, som enligt § 10 i gällande stadgar helst borde uppdragas
åt en af museets amanuenser eller extra ordinarie amanuenser, sköttes sedan många
år tillbaka af en utaf nämnden därtill antagen extra ordinarie amanuens, enär de båda
ordinarie amanuensernas göromål med samlingarnas vård och bearbetande icke ansetts
lämna någon af dem tid öfrig att sköta sekreterarbefattningen.*
Det erinrades af nämnden, hurusom det åläge sekreteraren att för tjänstgöring
närvara i museet på tider, som intendenten bestämde, att föra diarium öfver inkommande
mål samt protokoll öfver intendentens beslut i förvaltningsärenden äfvensom
öfver museinämndens och statens inköpsnämnds förhandlingar samt att förvara koncept
och andra arkivet tillhörande handlingar.
Huru sekreterargöromålen vuxit, sedan nationalmuseets nuvarande stat fastställdes,
syntes museinämnden framgå redan däraf, att antalet protokoll hvarje år uppginge till
i medeltal 60, att antalet inkommande mål, som år 1881 uppgick till 271, år 1908
utgjorde 653, att antalet utgående ämbetsskrifvelser enligt koncept utgjorde år 1881
44 och år 1908 55 samt att öfriga utgående försändelser i tjänstärenden enligt postbok
utgjorde år 1881 67 och år 1908 563.
Kamreraren ålåge, meddelade nämnden, att för tjänstgöring närvara i museet å
tider, som åt'' intendenten bestämdes, att hålla moträkning med riksbanken öfver där
insatta och därifrån uttagna medel samt i öfrigt föra alla med afseende å dessa och
öfriga museimedels redovisning nödiga anteckningar och räkenskaper, att till siffran
granska inkommande räkningar och verkställa alla beslutade utbetalningar, att månatligen
samt i öfrigt på anfordran af intendenten afgifva rapport öfver kassans ställuing
samt att årligen inom föreskrifven tid, i enlighet med fastställdt formulär, upprätta och
afsluta hufvudbok öfver räkenskaperna för föregående år.
För att belysa ökningen af kamrerargörotnålen meddelade nämnden i
skrifvelsen den 15 oktober 1909, bland annat, en öfversikt, utvisande anslag
och öfriga inkomster samt utgifter för såväl nationalmuseet som de
under museets förvaltning ställda donationerna dels år 1881 (det första
året efter det staten för museet år 1880 fastställdes) och dels år 1908
(eller året näst före det nämnden afgaf sin omförmälda framställning).
I anslutning till nämnda öfversikt men med angifvande af motsvarande
uppgifter för år 1910 i stället för år 1908 har löneregleringskommittén
meddelat följande sammanställning:
Anslag och öfriga inkomster: År 188J. År 1910.
för nationalmuseet .......................................... kr. 46,350: — kr. 94,773: 82
» donationerna............................................. » 7,849:36 » 45,999:19
Utgifter:
» nationalmuseet
» donationerna...
» 38,568: 11
4,128: 04
92,944: 87
27,742: 71
* Den extra ordinarie amanuens, som vid tiden för aflåtande! af nämndens ifrågavarande
framställning bestred sekreterargöromålen, har numera befordrats till ordinarie
amanuens vid museet, men bibehåller dock fortfarande sekreterargöromålen.
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Nämnden har hemställt, att ersättningen till sekreteraren måtte höjas
till 1,500 kronor och ersättningen till kamreraren höjas till 1,200 kronor,
hvaraf 300 kronor skulle utgå af donationerna att på dem fördelas i ungefärlig
proportion till deras storlek.
Löneregleringskommittén har i ämnet yttrat:
I en till kommittén aflämnad promemoria från nationalmuseets intendent hade
för att åskådliggöra sekreterargöromälens omfattning under år 1911 anförts följande
siffror:
protokoll 64; inkomna skrivelser 136; utgående skrivelser, enligt koncept, 58;
öfriga utgående skrivelser, enligt postbok, 737 (däraf 256 i kopiebok införda bref och
skrivelser).
Beträffande kamrerargöromålen under år 1911 anfördes i promemorian följande:
»Förande af nationalmuseets kassör; två bankräkningar; in- och utgående kassaposter
(omkring 400 verifikationer; omsättning år 1911: 135,000 kronor); diverse rapporter;
hufvudbok i 2 ex.; förande af donationernas kassor (5 st. själfständiga kassor
med 8 bankräkningar); in- och utgående kassaposter (omkring 150 verifikationer; omsättning
år 1911: 157,320 kronor); 5 själfständiga bokslut i 2 ex. för hvarje donation,
in. m.»
Såsom förut nämnts funnes i gällande stadgar den 10 december 1880 för nationalmuseets
konstafdelning, § 10, införd den bestämmelsen, att bestridandet af sekreterargöromålen
helst borde uppdragas åt en af museets amanuenser eller extra ordinarie
tjänstemän.
Med de kraf, som redan nu ställdes på ordinarie amanuens vid museet, och med
de kraf, som måste ställas på vederbörande afdelningsföreståndare med den ställning i
grad och aflöningshänseende, de erhölle i händelse af bifall till kommitténs förslag,
borde efter kommitténs bestämda öfvertygelse sekreterargöromålen vid museet icke
vidare kunna få uppdragas åt någon sådan ordinarie tjänstemän. Enahanda borde
gifvetvis vara förhållandet i fråga om kamrerargöromålen.
Under sålunda angifna, uttryckliga förutsättningar ansåge kommittén sig icke
böra _ göra någon erinran mot det ersättningsbelopp, som af nämnden föreslagits för
bestridande af sekreterargöromålen. Hvad nämnden föreslagit såsom ersättning för
kamrerargöromålens bestridande syntes kommittén ingalunda vara för högt tilltaget.
Kommittén hemställde alltså i denna punkt, att i staten för nationalmuseet
måtte uppföras dels ett belopp af 1,500 kronor för bestridande
af sekreterargöromålen och dels ett belopp af 900 kronor för bestridande
af kamrerargöromålen.
Därjämte ansåg kommittén, att i staten borde göras anteckning därom,
att för kamrerargöromålens bestridande jämte det belopp, som af statsmedel
vore anslaget, borde utgå särskild ersättning af donationsmedel till
belopp, som af Kungl. Maj:t bestämdes.
40
Anslag till
vikariatsersättningar,
arfvode]) åt
extra tjänstemän
och extra
vaktmästare
in. in.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
I gällande ordinarie stat för nationalmuseet är uppfördt dels ett belopp
af 1,650 kronor till vikariat ser sättning och ar fvoden åt extra ordinarie
tjänstemän och dels ett belopp af 1,800 kronor till extra vaktbetjäning och
beklädnad spenningar.
I sammanhang med beviljande af anslag å extra stat till provisoriskt
aflöningstillägg till vissa befattningshafvare vid nationalmuseet har medgifvits,
att däraf ''högst 25 kronor tinge användas till höjning af vikariatsersättning
under semester.
Vidare är till beredande af höjda arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän
vid museet på extra stat anvisadt ett anslag af 3,350 kronor.
För biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen
i nationalmuseet äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets
samlingar är å extra stat anvisadt ett belopp af 2,000 kronor.
Af anslag å extra stat för vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustrieUa samlingar utgår, förutom ersättning till två vaktmästare,
som af kommittén föreslagits till ordinarie anställning, ett mindre belopp
till ett bevakningsbiträde med tre dagars tjänstgöring i veckan.
För beredande af till äggsar f voden åt extra ordinarie vaktmästare vid
nationalmuseet för ökad tjänstgöring är slutligen å extra stat beviljadt ett
anslag å 900 kronor.
Nationalmusei nämnd har i sin skrifvelse den 15 oktober 1909 föreslagit,
att till det i nuvarande ordinarie stat för museet upptagna beloppet, 1,650
kronor till vikariatsersättning m. m., måtte läggas det ofvannämnda extra
anslaget å 3,350 kronor till höjda arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän
och att alltså för sagda ändamål tillhopa 5,000 kronor måtte uppföras å
ordinarie stat.
Extra ordinarie tjänstemän komme nämligen fortfarande att behöfvas dels för
museiarbetets jämna fortgång, dels också för att vid behof kunna rycka in, så att
man icke stode utan skolade krafter, när ledighet uppstode bland de ordinarie tjänstemännen.
Då emellertid, yttrade nämnden vidare, ett särskildt belopp å 2,500 kronor kräfdes
för skrifbitiäden, dels med anledning af de alltmer växande skrifgöromålen för
själlva samlingarna, dels såsom hjälp vid kansligöromålen, såsom registreringar och
diarieföring, arkivets bearbetande, brefväxling m. m., borde på ordinarie stat »för
vikariatsarfvoden, e. o. amanuenser och skritbiträden» uppföras ett belopp af tillhopa
7,500 kronor.
I fråga om medel till extra vaktbetjäning och till beklädnadspenningar ansåge
nämnden, att därför afsedt anslag borde höjas till 4,500 kronor.
Löneregleringskommittén har uttalat sig sålunda:
Kommittén ansåge sig uti ifrågavarande hänseende till en början böra framhålla
lämpligheten däraf, att arfvoden till såväl extra tjänstemän som extra vaktmästare
41
Kungi. 31aj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
och skrifbiträde, hvilket ej vore i stat uppfördt, äfvensom vikariatsersättningar utginge
af ett gemensamt anslag, på sätt i allmänhet vore förhållandet beträffande de under
senare åren fastställda stater för centrala ämbetsverk. Däremot syntes beklädnadspenuingar
kunna särskildt uppföras å nationalmuseets stat.
De af nämnden gjorda beräkningarna beträffande auslagsbehofvet för ofvatinämnda
ändamål hade af flera skäl synts kommittén icke vara af beskaffenhet att kunna läggas
till grund för kommittéus förslag i ämnet.
I sådant afseende borde särskildt erinras, hurusom hvad kommittén i det föregående
hemställt i fråga om atlöuingsförmånerna för afdelningsföreståndare och semesterförmin
för vaktmästare gifvetvis påkallade högre belopp till vikariatsersättningar, än
nämnden torde hafva afsett. Förändrade förhållanden hade ock vid senare löneregleringar
gjort sig gällande i fråga om den extra tjänstemaunapersonalens (extra ordinarie
amanuensers) ställning i aflöningshänseende. Kommittén hade fördenskull sökt
att själf beräkna auslagsbehofvet för ifrågavarande ändamål.
Vid beräkning af erforderligt belopp för vikariatsersättningar hade kommittén
utgått ifrån, att under semester för chef och afdelningsföreståndare äfvensom för förste
vaktmästare vikariatsersättningen skulle motsvara den semesterledige befattniugshafvaren
tillkommande tjäustgöringspenningar, men att till vikarie för semesterledig annan vaktmästare
ersättningen skulle utgöra 3 kronor för dag. Med afseende jämväl å eventuellt
behof af medel utöfver tjänstgöringspeuningar till aflönande af vikarier under vaktmästares
sjukdom hade kommittén ansett, att till vikariatsersättningar uti samtliga
ifrågavarande häuseenden borde afses ett belopp af 1.600 kronor.
För behörigt skötande af museets särskilda afdeluingar torde behof förefinnas af
åtminstone eu extra tjänsteman pa hvar afdelning med regelbunden tjänstgöring, alltså
tillhopa tre sådana extra tjänstemän.
Med hänsyn till de kvalifikationer och de kraf i öfrigt, som måste ställas på
dessa extra betattningshafvare, syntes arfvodet till sådan befattningshafvare icke skäligen
kunna sättas lägre än i medeltal 2,000 kronor för år räknadt. Skulle emellertid
åt dylik extra tjänsteman uppdragas att jämväl bestrida sekreterargöromålen vid museet
mot därför bestämd ersättning, borde naturligtvis tillses, att därigenom intrång icke
gjordes å amanuensgöromälen.
För uppehållande af extra ordinarie amanuensbefattning under sjukdom och semester
samt dä sådan amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst uuder innehafvarens
semester och, i vissa fall, annan tjänstledighet torde —i anslutning till hvad
som skett vid vissa andra löneregleringar på senare tider — böra beräknas omkring
450 kronor för hvarje extra ordinarie amanuens.
I de nyssnämnda hänseendena skulle alltså för tre extra ordinarie amanuensbefattningar
böra beräknas ett belopp af 7.350 kronor.
Äfven med den af kommittén föreslagna ökningen af den ordinarie vaktmästarpersonalen
syntes det ej kunna uudvikas, att för samlingarnas bevakning vid de offentliga
förevisningarna särskildt under de dagar, då tillträdet för allmänheten vore fritt,
använda extra vaktmästare. Enligt hvad för kommittén uppgifvits af. national museets
intendent, skulle sålunda mera sta iigvarande behöfvas fyra sadaua extra vaktmästare
med tjänstgöring tre dagar i veckan. Såsom ersättning i sådant hänseende hade beräknats
ett sammanlagdt belopp af högst 2.600 kronor.
1 detta sammanhang torde böra erinras, hurusom kommittén redan uti delen I
af sina betänkande^ innefattande allmänna förutsättningar och grunder för eu reglering
af löneförhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken, uttalat såsom sin
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 käft. (Nr 141.) 6
42
Kostnad för
»livréer» åt
vaktmästare.
Kungl. Majd» Nåd. Proposition Nr 141.
mening, att grunderna för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie
vaktbetjänte inom de centrala ämbetsverken i allmänhet borde bestämmas af Kungl.
Magt på förslag af vederbörande ämbetsverk. Det hade synts kommittén, att jämväl
i fråga om aflöningen till vederbörande extra personal vid nationalmuseet grunderna
borde bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af museets chef.
För renskrifning och dylikt arbete hade, enligt hvad museets intendent uti den
till kommittén afgifna promemorian meddelat, alltsedan år 1909 funnits anställdt ett
kvinnligt biträde med tre dagars tjänstgöring i veckan och därjämte, i fall af behof,
hemarbete; hon hade uppburit ersättning med 50 kronor i månaden. Att för ett sådant
biträde nu föreslå ordinarie anställning syntes icke kunna ifrågakomma.''
Till ersättning för skrifbiträde äfvensom till gratifikationer åt mera tillfälligt
tjänstgörande extra tjänstemän och extra vaktmästare samt för afrundning af anslag
hade kommittén beräknat det för ersättningar uti nyss antydda hänseenden afsedda
beloppet till 1,450 kronor.
Med afseende å hvad ofvan anförts hemställde kommittén, att till
vikariatsersättningar, arfvoden åt extra tjänstemän och extra vaktmästare,
godtgörelse åt skrifbiträde samt gratifikationer måtte i nationalmuseets
stat uppföras ett anslag af 13,000 kronor.
I gällande stadgar för nationalmuseets konstafdelning, § 12, bestämmes,
att vaktbetjänt är skyldig att under tjänstgöring bära föreskrifven
tjänstedräkt ( »livré»).
Kostnad för »livréer» har utgått af det i staten uppförda anslaget till
extra vaktbetjäning och beklädnadspenningar äfvensom till en mindre del
från anslag å extra stat till de konstindustriella samlingarna. Emellertid
lära någon gång jämväl förevisningsmedel måst tagas i anspråk för anskaffande
af livrépersedlar.
Löneregleringskominittén har, såsom redan nämnts, ansett, att beklädnadspenningar
böra särskildt uppföras på nationalmuseets stat och har
i fråga om beloppets beräknande anfört:
Enligt kommitténs förslag skulle vid nationalmuseet finnas 12 ordinarie vaktmästare
med full tjänstgöring. Därjämte skulle, eldigt uppgift af nationalmuseets intendent,
mera stadigvarande behöfvas 4 extra vaktmästare med tjänstgöring tre dagar
i veckan. För samtliga dessa vaktmästare skulle alltså erfordras livréer.
I fråga om kostnaden för livré torde kunna erinras, att enligt de bestämmelser,
som vid 1910 års Riksdag antagits i sammanhang med då fastställd aflöningsstat, beklädnadsersättning
för den manliga bevakningspersonalen vid fängvårdsstaten bestämts
till 100 kronor för år. Om nämnda belopp toges till utgångspunkt samt årskostnaden
för livré till vaktmästare vid nationalmuseet med endast tre dagars tjänstgöring i
veckan beräknades till hälften af det belopp, som afväges för vaktmästare därstädes med
full tjenstgöring, skulle för ifrågavarande ändamål erfordras ett sammanlagdt belopp
af 1,400 kronor för år räknadt.
43
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 141.
Med hänsyn därtill att museibetjäningens livréer vore underkastade jämförelsevis
mindre slitning, skulle måhända nämnda kostnadssumma kunna anses böra sättas något
lägre. Då det emellertid borde tillses, att nationalmuseets vaktmästare uppträdde i
livréer, som befunne sig i värdigt skick — särskilt vid det förhållande att museet
besöktes icke blott af personer från Sverige utan äfven af ett stort antal utlänningar
— samt då åtminstone vissa livrépersedlar torde böra finnas äfven för biträden, som inkallades
såsom tillfällig förstärkning af bevakuingspersonalen, hade kommittén ansett sig
böra vid sin beräkning af anslagsbehofvet stanna vid det ofvan angifna beloppet af
1,400 kronor.
Kommittén hemställde alltså, att i staten för nationalmuseet måtte uppföras
ett belopp af 1,400 kronor till bestridande af kostnaden för livréer
åt vaktmästare vid nationalmuseet.
Under en följd af år har Riksdagen på extra stat beviljat anslag för
anordnande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden. Anslaget har
för hvardera året 1911 och 1912 bestämts till 3,800 kronor.
Uti det af nationalmusei nämnd i skrifvelsen den lo oktober 1909
framlagda förslaget till ny ordinarie stat för museet har jämväl upptagits
ett belopp af 3,800 kronor för nyssnämnda ändamål.
Kommittén, som i likhet med nationalmusei nämnd ansett ifrågavarande
anslag böra öfverflyttas till museets ordinarie stat, har hemställt,
att å den nya staten för nationalmuseet måtte uppföras ett belopp af
3,800 kronor för anordnande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden.
Enligt hvad jag inhämtat, användes ifrågavarande anslag till aflöning
och bekostande af uniformer åt fyra vakter, hvilka med polismans skydd
och befogenhet på så sätt ombesörja nattlig bevakning af nation alm useibyggnaden,
att två af dem, en hvar under halfva natten, tjänstgöra hvarannan
natt. Då emellertid med hänsyn till under senare tider timade
uppseendeväckande stölder i utländska museer nationalmuseibyggnaden ej
kunde anses säkert bevakad af en enda nattvakt, har intendenten, som
förut nämnts, i skrifvelse den 6 oktober 1911 gjort framställning om utsättande
af två militärposter därstädes och i sådant afseende anfört:
Alltsedan nationalmuseets öppnande år 1866 hade till skydd för dess dyrbara
samlingar två militärposter varit utsatta vid museibyggnaden, den ena vid hufvudfasaden,
den andra vid den mot museiparken vettande sidan. Dessa vaktposter hade
emellertid indragits den 1 april 1897. På till kommendauten i Stockholm den 23
april samma år gjord framställning, att om hinder mötte för att låta ifrågavarande
militärpost kvarstå under sommaren, densamma måtte åter utsättas åtminstone under
den mörkare årstiden, hade nationalmusei nämnd af öfverkommendanten erhållit det
svar, att den ifrågavarande posten »åtminstone ej för närvarande komme att åter ut
-
Anslag till
nattlig bevakning
af
nationalmuseibyggnaden
-
44
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
sättas». Dels på grund häraf, dels med anledning af de oroande inbrottsstölder, som
då nyligen ägt rum i hufvudstaden, hade intendenten i skrifvelse den 27 oktober
1904 till öfverintendentsämbetet anmält, att han närmast med hänsyn till nationalmuseibyggnadens
läge på en jämförelsevis isolerad plats, där trafiken särskilt nattetid
vore mycket obetydlig och faran för inbrott därför så mycket större, anställt noggranna
undersökningar och därvid funnit, att vissa ökade säkerhetsåtgärder måste vidtagas till
skydd mot inbrott och stölder i museibyggnaden; och i underdånig skrifvelse den 14
mars 1907 hade intendenten, i enlighet med öfverintendeutsäinbetets förslag, framhållit,
att enklast vore, att två militärposter ånyo utsattes vid museibyggnaden. Detta
hade dock icke skett. I stället hade Kungl. Magt, i enlighet med ett af intendenten
framlagdt alternativt förslag, hos 1908 års Riksdag äskat en höjning i extra anslaget
för anoiduande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden från 2,000 till 3,986
kronor, hvilket af Riksdagen beviljats.
De åtgärder, som med anledning häraf vidtagits, hade hittills betraktats såsom
tillräckliga. På senaste tiden hade emellertid, som sagd!, i utlandet timat tilldragelser
— djärfva och uppseendeväckande museistölder och våldsdåd särskildt å talför — som
gifvit osökt anledning att taga i förnyadt öfvervägande, huruvida icke, med hänsyn
till de upprepade och allt djärfvare attentat, för hvilka museisamlingar i våra dagar
vore föremål, ytterligare säkerhetsåtgärder vore behöfliga. Så vore otvifvelaktigt fallet.
På grund häraf finge intendenten anhålla, att två militärposter ju förr dess hellre
utsattes vid nationalmuseibyggnaden, likasom fallet vore vid riksbanken och andra
statens byggnader, till skydd mot ständigt växande faror för oskattbar och oersättlig
statsegendom.
Nationalmusei närand har i skrifvelse den 6 oktober 1911 tillstyrkt
bifall till hvad intendenten sålunda föreslagit.
Sedan jag med anledning af denna framställning i skrifvelse den 14
oktober 1911 till chefen för landtförsvarsdepartementet anhållit om meddelande,
hvilka åtgärder från landtförsvarets sida kunde vidtagas för tillmötesgående
af de önskemål, som af nationalmuseimyndigheterna sålunda
framställts, har bemälde departementschef i skrifvelse den 13 december
1911, efter verkställd utredning och efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet
meddelat, att årligen under tiden den 15 oktober—1 februari
icke någon militärbevakning af ifrågavarande byggnad kunde anordnas
vare sig genom landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementets försorg, att
under återstående del af året dylik bevakning, ehuru menligt inverkande
på det militära utbildningsarbetet, kunde bestridas från i Stockholm förlagda
truppförband af armén, under villkor att genom ecklesiastikdepartementets
försorg tillhandahölles i eller i omedelbar närhet af museibyggnaden
erforderlig lokal för vaktstyrkan — ett större eller två mindre
rum med plats för sju sängar jämte andra erforderliga möbler — äfvensom
att sjöförsvarsdepartementet icke hade någon lokal att ställa till förfogande
för sistnämnda ändamål.
Med anledning af hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
anfört hafva yttranden afgifvits den 6 februari 1912 af vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien samt den 28 februari och den 1 mars 1912 af
nationalmuseets intendent och nämnd.
Akademien bär därvid anfört, att då någon militärbevakning ej kunde erhållas
under en mycket stor del af den mörka årstiden och då i museet ej funnes någon för
den ifrågasatta vaktstyrkan lämplig lokal, till hvilken man kunde komma på annan
väg än från en af museibyggnadens gårdar, akademien funne det vara lämpligare, om
i. stället ytterligare eu nattvakt kunde anställas, så att museet under hela året nattetid
bevakades af två man i polismäns uniform och med polismäns befogenhet.
Intendenten, med hvilken nämnden instämt, har yttrat:
Ett större rum, beläget i museibyggnadens jordvåning, skulle nog kunna för
ändamålet upplåtas. Intendenten hade genom öfverintendeutsämbetet erhållit uppgift
å kostnaderna för detta rums iordningställande för den ifrågasatta militärbevakningen,
hvilket kostnadsförslag slutade å ett belopp af 2,600 kronor. Då det emellertid ur
många synpunkter vore mindre lämpligt, att en så stor vaktpersonal, som dessutom
dagligen måste ombytas, ständigt uppehölle sig i museum, i en lokal, till hvilken
ingen annan ingång funnes än från den ena gården, ansåge intendenten sig icke kunna
tillstyrka densammas upplåtande.
Som det dock vore af största vikt att, till skydd för de oersättliga konst- och
kulturhistoriska skatterna i nationalmuseum, den yttre bevakningen ökades, hemställde
intendenten, huruvida icke åtminstone under natten militärposter kunde få utsättas.
Därigenom skulle bevakandet af museibyggnaden icke behöfva menligt inverka på
det militära utbildningsarbetet om dagarna, och då högvakten på Skeppsholmen vore
förlagd helt nära museet, ifrågasatte intendenten, huruvida icke bevakningen lämpligen
kunde anordnas därifrån.
I staten för nationalmuseet äro, förutom anslag till aflöningar o. d.,
uppförda jämväl följande poster:
till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag, 10,000 kronor, däraf
3.000 kronor böra användas företrädesvis till inköp af norska ocli danska
lefvande konstnärers arbeten;
till samlingarnas vård och underhåll, reservationsanslag, 1,500 kronor;
till boksamlingen, reservationsanslag, 300 kronor;
till underhåll af golf, fönster och förevisningsmateriell samt för renhållning
2,700 kronor;
till brännmaterial in. in., reservationsanslag, 6,000 kronor; samt
till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, reservationsanslag,
15.000 kronor.
A extra stat är därjämte anvisadt ett belopp af 5,100 kronor för
vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar. Af
detta anslag är emellertid, såsom förut nämnts, eu del afsedd till bestridande
af aflöningar o. d.
Anslagen
till konstsamlingarnas
ökande m. fl.
anslag.
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Uti det af nämnden i skrifvelsen den 15 oktober 1909 framlagda
förslaget till ny ordinarie stat för nationalmuseet hafva upptagits:
till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag, 15,000 kronor;
till samlingarnas vård och underhåll, reservationsanslag, 4,000 kronor;
till boksamlingen, reservationsanslag, 1,000 kronor;
till underhåll af golf m. m. samt renhållning 3,000 kronor;
till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, reservationsanslag,
15,000 kronor; samt
till konstslöjdsamlingarna 4,000 kronor.
1 statförslaget har därjämte uppförts en post på 1,500 kronor till
tjänstemäns utländska studieresor.
Af anledning, hvarom i det följande närmare förmäles, har däremot
i statförslaget icke upptagits något anslag till brännmaterial m. m.
I afseende å de ifrågavarande posterna uti nämndens statförslag anfördes
uti skrifvelsen:
Beträffande anslaget till konstsamlingarnas ökande erinrade nämnden, hurusom
det nu utgående anslaget å 10,000 kronor vore afsedt för såväl skulptur- och målnings-
som handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande. I betraktande af de ständigt
stigande prisen på konstmarknaden och i synnerhet med hänsyn till svårigheten
att med ett så ringa inköpsanslag kunna förvärfva moderna utländska konstverk, särskilt
målningar och gratiska blad af betydenhet, hade nämnden ansett nödvändigt,
att anslaget blefve höjdt till 15,000 kronor, att användas utan nu gällande föreskrift
angående norska och danska konstverk, hvilken föreskrift icke ägde någon motsvarighet
i de öfriga nordiska länderna.
Till samlingarnas vård och underhåll utginge dels ett reservationsanslag å 1,500
kronor för de egentliga konstsamlingarna, dels 750 kronor (af anslag på extra stat)
för konstslöjdsamlingarna. I dessa hänseenden hade emellertid på senare åren ständigt
visat sig en större brist, som täckts genom anlitande af förevisningsmedel. Nämnden
hemställde därför, att anslaget såsom otillräckligt måtte höjas till 4,000 kronor,
särskildt på grund af samlingarnas stora tillväxt.
Denna höjda siffra ansåge nämnden dessutom betingad af hänsyn till vård och
underhåll (restaureringar) af statens under nationalmuseets intendents vård ställda, omfattande
konstsamlingar å de kungl. lustslotten, för hvilket senare ändamål (restaureringar)
ett extra anslag af 25,000 kronor utgått med 5,000 kronor om året under tiden
1900—1904.
Det till boksamlingens ökande nu utgående reservationsanslaget å 300 kronor
skulle egentligen räcka såväl till hållandet af oundgängligt nödvändiga konsttidskrifter
som till inköp af arbeten i skulpturens, målarkonstens, gravyrens och konstslöjdens
historia, nya museikataloger och handböcker af skilda slag. Efter hvad de senaste
åren gifvit vid handen, försloge beloppet numera icke ens till subskription a alla för
museiarbetet erforderliga konsttidskrifter.
För att tjänstemännen skulle sättas i tillfälle att något så när följa med den
samtida koustforskningen och museiteknikens utveckling samt därigenom kunna på ett
tillfredsställande sätt fullfölja samlingarnas vetenskapliga bearbetande, kräfdes tillgång
47
Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 141.
till ökad litteratur. Men för att en nödtorftig sådan ökning skulle kunna vinnas,
måste enligt nämndens mening det nuvarande anslaget höjas till 1.000 kronor.
Anslaget till underhall af golf, fönster och förevisningsmateriell samt renhållning,
utgående med 2,700 kronor, hade synts nämnden böra höjas till 3,000 kronor, särskild^
med hänsyn till svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att för den dittills utgående,
alltför knappt fillmätta dagafiöningen erhålla arbetskrafter, som ville åtaca sig
renhållningen. °
1 ill inlösen åt lefvande svenska konstnärers arbeten utginge ett reservationsanslag
af 15.000 kronor. Då det förutvarande anslaget, 6,000 kronor, så sent som år 1898
höjts till nuvarande belopp och detta anslag i högre grad än de öfriga kunde sägas
motsvara närvarande behof, hemställde nämnden, att detsamma fortfarande måtte utfå
med 15.000 kronor. °
Beträffande det i statförslaget under titel »till koustslöjdsamliugarna» upptagna
beloppet, 4.000 kronor, formäles visserligen icke något i nämndens skrifvelse, men, enligt
hvad intendenten för nationalmuseet upplyst, afsågs, att detta anslag skulle användas
till ökande af konstslöjdsamlingen, under det att vård och underhäll af denna
samling skulle bestridas af ofvannämnda anslag »till samlingarnas vård och underhåll».
1 fråga om anslag till utländska studieresor har nämnden uti skrifvelsen den 15
oktober 1909 anfört, att tjänstemännens vetenskapliga arbete inom museet och å de
kungl. lustslotten samt deras forskningsarbete i privata konstsamlingar inom riket
kräfde företagandet af utländska resor för besök på märkligare konstorter och studier
i där^ befintliga museer och privata konstsamlingar. Dessa studier måste därvid
bed rit vas sa mycket flitigare, som tiden vore i dubbel mening dyrbar, icke minst af det
skälet, att resekostnaderna i de allra flesta fall bestridts ur tjänstemannens egen kassa.
Det syntes nämnden knappast behöfva särskildt papekas, huru fruktbärande dessa
tjänstemännens studieresor till utländska museer vore för nationalmuseets samlingar,
för dessas anordning och vetenskapliga bearbetning genom de tillfällen, de erbjöde att
taga del af anordningarna och forskningsresultaten inom de museer, som ur anordningens
och den vetenskapliga bearbetningens synpunkt intoge den främsta rangen inom
det moderna museiväsendet. I all synnerhet gällde detta museerna i Tyskland, enkannerligen
Berlins och Dresdens. Fa vore de museer, hvilkas tjänstemän såsom dessas
voie i tillfälle att företaga resor. I det fallet hade nationalmuseets tjänstemän tyvärr
icke kunnat följa med sin tid, så som de önskat. Visserligen disponerade nämnden
genom ingenjör Gustaf JM. Lamms testamente den 13 februari 1892 för detta ändamål
räntorna a ett kapital a 10,000 kronor, hvilka räntemedel hvartannat år skulle utdelas
till någon af museets ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän för studier i utlandet.
Men när en tjänsteman eu gång fått detta resestipendium, som utginge med omkring
900 kionor, hade han icke utsikt att med understöd af detsamma ånyo få besöka utlandet
förr än efter vid pass 10 ar. Detta vore icke nog. För att kunna följa med
den moderna konstens utveckling och de nyaste resultaten af konst försko ingen och
museitekniken vore det nödvändigt, att han sattes i tillfälle att oftare besöka uti an det.
Om nationalmuseets tjänstemän gällde hvad en medlem af bayerska landtdagen
den 14 augusti 1906 yttrat rörande det bayerska museiväsendets reformerande: »Eu
ofta upprepad klagan är, att museimännen resa alltför litet. Jag delar i allo denna
klagan. Jag anser det för synnerligen viktigt, att de resa mera och att äfven resestipendier
gifvas dem, ty erfarenheten är hufvudsaken för en konsthistoriker, och ögats
skolning är viktigare än boklärdom.»
48
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 141.
Af anförda skäl föreslog nämnden, att till utländska studieresor för museets
tjänstemän måtte å ordinarie stat uppföras ett anslag af 1,500 kronor.
Beträffande det här ofvan nämnda anslaget till konstsamlingarnas
ökande anser jag mig böra erinra, att detsamma enligt § 9 i museistadgarna
disponeras af nationalmusei nämnd.
Reservationsanslaget till inköp af lefvande svenska konstnärers arbeten
står däremot icke till museinämndens förfogande, utan gälla i afseende å
detsamma bestämmelserna i nådiga stadgan den 16 juni 1906 angående
inlösen för statens räkning af lefvande svenska konstnärers.arbeten. Jämlikt
denna stadga har Kungl. Maj:t förbehållit sig att själf besluta om
inköp för statens räkning af dylika konstverk, därvid dock en på visst
sätt tillsatt inköpsnämnd har att årligen inkomma med förslag å de arbeten,
hvilka anses böra ifrågakomma till inköp. Denna särskilda inköpsnämnd
består af ledamöterna i nationalmusei nämnd samt fyra andra personer,
hvilka utses för ett kalenderår i sänder, två åt akademien för de
fria konsterna bland dess ledamöter eller svenska konstnärer eller konstälskare
utom akademien samt tva af särskilda representanter för svensk
konst — nämligen sådana till akademien icke hörande svenska konstnärer,
som utfört efterbete, hvilket blifvit åt staten, på förslag af inköpsnämnden,
inlöst — bland svenska konstnärer eller konstälskare.
Jag nämnde nyss, att kostnaden för brännmaterial m. m. icke upptagits
i nämndens statförslag.
Det har af nämnden anförts, att för museets uppvärmning i 1880 års
stat var upptaget ett belopp af 5,000 kronor, hvaraf emellertid äfven skulle
bestridas uppvärmning af bottenvåningen i museibyggnaden, hvilken våning
disponerades af det under vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
inseende ställda statens historiska museum. Sedan berörda belopp
under flera år visat sig otillräckligt, hade efter framställning från nämnden
år 1903 medgifvits beloppets höjande till 6,000 kronor. Dels till följd
af den ansenliga prisstegring, som sedan dess ägt rum å såväl ved som
koks, dels till följd däraf att värmeledningen i museet vore gammal
och sliten och fördenskull ej tillräckligt effektiv utan kräfde ökad bränslemängd,
hade äfven anslaget å 6,000 kronor visat sm otillräckligt. År 1908
hade en brist därå uppstått af 1,033 kronor. År 1909 hade bristen
den 1 oktober belöpt sig till 875 kronor, hvilken brist liksom den från
år 1908 täckts genom anlitande af de s. k. förevisningsmedlen. *
* Genom kungl. bref (len 27 oktober 1911 har, till fyllande af brist, som under år
1910 uppkommit å nationalmuseets brännmaterialanslag, anvisats ett belopp af högst 900
kronor, att af statskontoret förskottsvis utbetalas af tillgängliga medel.
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Då ensidigt vore att förevisningsmedlen finge oafkortade tagas i anspråk
för fyllandet af behof, som stode i mera direkt samband med själfva
konstsamlingarna, har nämnden hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, i likhet
med hvad genom kungl. bref den 9 augusti 1895 föreskrifvits rörande uppvärmningen
af akademiens för de fria konsterna skollokaler och ämbetsrum,
förordna, att de medel, som erfordrades till anskaffning af nödiga
material för uppvärmning af nationalmusei konstafdelnings och statens
historiska museums lokaler i nationalmuseet, skulle, på rekvisition och
mot redovisning af chefen för nationalmuseets konstafdelning inför kammarrätten,
utbetalas af statskontoret från det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
Löneregleringskommittén har i fråga om de nu nämnda utgiftsposterna
yttrat:
Beträffande de i nämndens sjcrifvelse den 15 oktober 1909 innefattade anslagskraf,
som icke stode i direkt sammanhang med frågan om löneregleringen för personalen
vid nationalmuseet, hade kommittén trott det på kommittén ankommande yttrandet
kunna inskränkas till följande erinringar.
Under titel »till konstslöjdsamlingarna» hade i nämndens statförslag uppförts
ett anslag å 4,000 kronor. Då detta anslag torde vara afsedt för nämnda samlingars
ökande, syntes detta böra uttryckligen augifvas i staten. I likhet med hvad redan
vore fallet beträffande anslaget till konstsamlingarnas ökande torde äfven det förstnämnda
anslaget böra erhålla reservationsanslags natur.
Hvad nämnden anfört i fråga om bebofvet af anslag till utländska studieresor
för tjänstemän vid nationalmuseet hade synts kommittén mycket beaktansvärdt. Kommittén
ansåge sig i detta hänseende böra erinra, hurusom betydelsen af studieresor allt
mera uppmärksammats. Riksdagen hade ock, särskildt under senare år, beviljat anslag
till resestipendier åt skilda kategorier af statstjänare.
Af nämnden hade föreslagits, att erforderliga medel till anskaffning af nödiga
material för uppvärmning af nationalmuseets konstafdelnings och statens historiska
museums lokaler i nationalmuseibyggnaden måtte få utgå från det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
Enligt hvad som meddelats uti det utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 13 januari 1912, som bifogats statsverkspropositionen, sjunde hufvudtiteln, vid 1912
års Riksdag (sid. 229), vore det å 1912 års riksstat under åttonde hufvudtiteln uppförda
expensanslag afsedt för ecklesiastikdepartementet, riks- och landsarkiven, kungl. biblioteket
samt domkapitlen. Dessutom bestredes af ifrågavarande anslag kostnaden för
bränsle till akademien för de fria konsterna, hvarjämte för uppvärmning och renhållning
af vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien finge användas ett belopp af
högst 1,100 kronor. Nationalmusei nämnds hemställan därom, att, med uteslutande
från museets stat af anslagsposten »till brännmaterial m. in.», kostnaden för anskaffning
af nödiga material för uppvärmning af lokaler i nationalmuseibyggnaden måtte få
utgå af åttonde hufvudtitelns gemensamma expensanslag, syntes kommittén hafva skäl
för sig, särskildt med hänsyn därtill att utgifter inom ofvan angifvet maximibelopp för
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 103 höft. (Nr 141.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
uppvärmning in. in. af vissa till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien hörande,,
inom nationalmuseibyggnaden belägna lokaler redan nu utginge af nämnda anslag.
Därest emellertid å nationalmuseets stat fortfarande ansåges böra uppföras ett
reservationsanslag till brännmaterial m. in., torde, med afseende å hvad i ärendet
blifvit upplyst, anslaget, som nu vore bestämdt till 6,000 kronor, böra böjas med åtminstone
1,000 kronor.
Utöfver hvad ofvan anförts vore från kommitténs sida icke något att erinra beträffande
de i nämndens skrifvelse den 15 oktober 1909 innefattade anslagskraf, som
icke stode i direkt sammanhang med frågan om reglering af löneförhållandena vid
nationalmuseet. ;
Revision af
nmseistadgarna.
Innan jag afslutar min redogörelse för innehållet af handlingarna i
ärendet, anser jag mig böra omnämna, att löneregleringskommittén i sitt
betänkande jämväl framställt förslag och uttalat sig angående ändringar i
vissa hänseenden uti de för museet gällande stadgarna. Kommittén yttrar
därom:
I § 3 af de nuvarande stadgarna föreskrifves, att uti den af fem ledamöter bestående
museinämnden intendenten och konservatorn skola vara själfskrifna medlemmar.
Öfriga medlemmar förordnas af Kungl. Maj:t, så ock tre suppleanter. Däremot äga
afdelningsföreståndarna (nuvarande amanuenserna) icke ens rätt att närvara vid nämndens
sammanträden.
Det syntes kommittén med fog kunna ifrågasättas, huruvida det verkligen är
lämpligt, att konservatorn är ledamot af nämnden med rätt att deltaga i besluten.
Det torde i sådant hänseende särskildt böra uppmärksammas, att det tillkommer
nämnden att bestämma om erforderliga restaureringar af konstverk och konstindustriföremål
och, sedan restaureringsarbete blifvit verkställdt, afgifva utlåtande rörande
arbetets beskaffenhet samt att, enligt hvad museinämnden i sin skrifvelse den 15 oktober
1909 erinrat, konservatorn för utförande af andra restaureringsarbeten än vissa
mindre rengöringsarbeten ägde uppbära särskild ersättning enligt i hvarje fall nämnden
underställdt kostnadsförslag.
Den konservatorn nu tillkommande ställningen såsom ledamot i nämnden torde
kunna utbytas mot skyldighet för honom att, då frågor, som afse hans verksamhetsområde
äro föremål för nämndens pröfning, närvara vid nämndens sammanträden.
Han torde därvid fä deltaga i öfverläggningarna rörande dessa frågor men ej i nämndens
beslut, dock med rätt för honom att, därest han har eu från nämndens beslut
afvikande mening, få denna antecknad till nämndens protokoll.
Därest kommitténs uppfattning i nämnda hänseende anses böra vinna beaktande,
torde ytterligare eu ledamot af nämnden böra utses af Kungl. Maj:t i stället för konservatorn.
Med den ställning, som vederbörande afdelningsföreståndare vid museet intaga
och än vidare må komma att intaga, torde det vara af betydelse, att enahanda skyldighet
och befogenhet, som nu ifrågasatts för konservatorn, må tillkomma afdelningsföreståndare,
enhvar beträffande sådana frågor som beröra hans afdelning af museet.
1 sådant hänseende må endast erinras därom, att nämnden äger att besluta om inköp
af konstverk eller konstslöjdsföremål till samlingarnas fullständigande, att afgöra huruvida
skänkta föremål äro af beskaffenhet att böra införlifvas med samlingarna samt
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
att afgifva yttranden öfver af intendenten framställda underdåniga förslag, innan dessa
insändas till Kungl. Maj:t, i frågor angående, exempelvis, väsentligare förändringar i
afseende å lokalernas användande för de olika samlingarna, utgallring af konst- och
ko nstsl öj d stör em ål samt utbyte eller försäljning af duplettexemplar i gravyrsamlingen
äfvensom förändringar i konstafdelningens organisation.
I fråga om tillsättning af befattningar vid nationalmuseet föreskrifves i stadgarna,
§ 24, att intendenten och amanuenserna utnämnas samt konservatorn förordnas
af Kungl. Maj:t.
Vidare säges i samma paragraf:
»Till konservatorsbefattningen må anmälas en utöfvande konstnär, till amanuensbefattning
personer, hvilka antingen genom aflagd akademisk examen, utgifna litterära
arbeten eller på annat sätt ådagalagt grundliga insikter i estetiska och konsthistoriska
ämnen.»
I likhet med hvad som i allmänhet plägade vara bestämdt vid andra statens ämbetsverk
och myndigheter, syntes det kommittén äfven i fråga om afdelningsföreståndaroch
konservatorsbefattningarna vid nationalmuseet böra stadgas, att vid blifvande vakans
sådan befattning skall kungöras ledig, med föreläggande af viss ansökningstid.
Kommittén anser sig äfven böra något beröra frågan om ordningen för beviljande
af annan tjänstledighet än semester åt vissa befattningshafvare vid nationalmuseet.
Enligt § 27 i gällande stadgar för nationalmuseets konstafdelning må annan
tjänstledighet än semester af intendenten beviljas amanuens (afdelningsföreståndare)
på högst eu och en half månad. Är amanuens i behof af längre ledighet, bör ansökan
om ledighet göras hos Kungl. Maj:t. Beträffande konservatorn gäller enligt § 30 af
samma stadgar, att tjänstledighet på högst en och eu half månad kan beviljas honom
af museinämnden. Är han i behof af längre tjänstledighet, bör ansökan därom ingifvas
till Kungl. Maj:t.
Uti delen 1 af kommitténs betänkanden rörande allmänna förutsättningar och
grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken
förordade kommittén (sid. 161) en revision af gällande instruktioner för dessa ämbetsverk
i syfte att åstadkomma förenkling och önskvärd likformighet i vissa angifna
hänseenden.
Kommittén fäste därvid särskildt uppmärksamheten å en del punkter (däribland
frågor om tjänstledigheter och däraf föranledda vikariatsförordnanden), där genomförande
af likformighet i bestämmelser skulle kunna, mer i stort sedt, bidraga till att
förenkla eller inskränka arbetet inom vederbörande ämbetsverk, understundom äfven
inom statsdepartement och för Kungl. Maj:t.
Det syntes kommittén, att vid utfärdande af nya instruktionsbestämmelser för
nationalmuseet stadgandena -beträffande tjänstledighet för afdelningsföreståndare och
konservator böra revideras i syfte att utvidga chefens befogenhet i dylika frågor.
Såsom af det föregående framgår har museinämndens äskanden i allt
väsentligt vunnit löneregleringskommitténs understöd. För min egen del kan
jag icke finna annat, än att så skett med all rätt. De mångahanda extra
anslag, som i åratal stått på nationalmuseets stat, visa otvetydigt, att dess
ordinarie budget icke motsvarat de nuvarande behofven.
Särskildt framträdande har varit otillräckligheten af de löneförmåner,
O
Departe
mentschefens
yttrande.
52
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
som erbjudits museets tjänstemän och vaktbetjänte, och Riksdagen har ju
också år 1910 anslagit medel för genomförande af en provisorisk lönereglering
för flertalet af dessa. Emellertid torde det redan då varit tydligt,
att den sålunda åstadkomna aflöningsförbättringen icke var tillfyllest. Det
föreliggande förslaget afser att härutinnan för en längre framtid åvägabringa
bättre förhållanden.
Museinäinndens och kommitténs förslag innebär emellertid något mera
än blott och bart en lönereglering. Det innebär tillika en reorganisation
af museet, åsyftande dels att lyfta de förutvarande amanuensbefattningarna
från en mera undanskjuten ställning till platser af större betydenhet, genom
väsentligt ökade aflöningsförmåner ägnade att draga till sig de bästa krafterna
på vederbörande konstområden, dels ock att genom tillägg af ytterligare
eu afdelningsföreståndare befria museets chef från det betungande
arbetet med skötandet af en omfattande museiafdelning och sålunda sätta •
honom i stånd att helt ägna sig åt de förvisso kräfvande uppgifter, som
åligga honom redan såsom chef för det hela.
Jag finner denna lösning af frågan synnerligen tilltalande och ansluter
mig i allo till kommitténs förslag i dessa delar.
Kommittén har tänkt sig, att de nya afdelningsföreståndarna borde
benämnas intendenter och att chefen skulle hafva titeln öfverintendent.
Äfven detta anser jag mig böra biträda, om jag än, med hänsyn till att
i riksstaten redan finnes ett ämbetsverk, hvars chef benämnes öfverintendent,
haft någon tvekan beträffande nationalmuseichefens benämning. Jag
erinrar emellertid, att titeln öfverintendent äfven föres af andra, utom
sagda ämbetsverk stående personer och då ofta nog i förening med verksamhet
af konstvårdande art, äfvensom att en dylik benämning på nationalmuseichefen
har ett visst historiskt berättigande, då nationalmuseet intill år
1869 varit ställdt under öfverintendentsämbetet och haft dess chef till sin.
1 sammanhang med fastställande af den föreslagna nya staten för nationalmuseet,
om densamma vinner statsmakternas bifall, torde böra föreskrifvas,
att nuvarande intendent och amanuenser skola blifva innehafvare af, den
förre öfverintendentsbefattningen och de senare hvar sin intendentsbe
fattning.
Såsom framgår af den föregående redogörelsen för handlingarna i
ärendet intager nationalmuseets chef för närvarande i åtskilliga hänseenden
en ganska osjälfständig ställning. Bestämmanderätten tillkommer i flertalet
viktiga fall, såsom i fråga om inköp af konstverk och mottagande
af gåfvor, icke honom utan museinämnden, samt i ett särskildt fall, nämligen
beträffande det under nationalmuseets stat uppförda anslaget till
inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, statens inköpsnämnd. Det
53
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
synes mig ovisst, om dessa anordningar i längden skola vara ägnade att
befrämja en målmedveten utveckling. Här som på många andra områden
torde den satsen gälla, att deladt ansvar aldrig blir fullt ansvar och att
man sällan kan förvänta en fullödisr och stark lifsgärning af annan än
den, som själf står för afgörandet och det därmed förenade ansvaret.
Genom förverkligandet af det utaf mig förordade förslaget skulle nationalmuseets
föreståndare erhålla möjlighet att odeladt ägna sig åt sina åligganden
såsom chef. I sammanhang härmed synes mig böra tagas under
öfvervägande, huruvida icke hans befogenhet kunde i åtskilliga hänseenden
utvidgas, så att han i högre grad, än hittills varit fallet, finge den bestämmande
ledningen af den institution, han blifvit satt att vårda. Gifvetvis
är jag icke nu beredd att härutinnan framkomma med några bestämda
förslag, detta så mycket mindre som afgörandet af en i vissa afseenden så
ömtålig och grannlaga fråga naturligtvis måste föregås af en omsorgsfull och
sakkunnig utredning och för öfrigt ett beslut i antydd riktning icke lärer
böra fattas i annat fall, än att detsamma finnes stå i samklang med den allmänna
uppfattningen inom landets konstförståndiga kretsar. Det är emellertid
min afsigt att, därest det föreliggande förslaget i stort sedt vinner Kungl.
Maj:ts och Riksdagens bifall, låta verkställa en utredning af frågan. Löneregleringsförslagets
förverkligande påkallar i allt fall en ganska genomgripande
omarbetning af museistadgarna, i hvilka gifvetvis bestämmelserna
om chefens rättigheter och skyldigheter böra intagas.
Löneregleringskommittén hav, såsom jag nyss omförmält, i sitt betänkande
ifrågasatt, dels att konservatorn, som för närvarande är ledamot af
museinämnden, icke i vidare mån skulle äga säte därstädes, än att han,
då frågor, som afsåge hans verksamhetsområde, vore föremål för nämndens
behandling, skulle närvara vid sammanträdena och få taga del i öfverläggningarna
men ej i besluten, med rätt dock att få från nämndens beslut
afvikande mening antecknad till protokollet, dels ock att vederbörande
afdelningsföreståndare borde erhålla enahanda befogenhet, som af kommittén
ifrågasatts för konservatorn. Detta löneregleiingskommitténs förslag får
tagas under ompröfning vid utarbetande af nya stadgar för museet. Skulle
därvid befinnas, att i sammanhang med löneregleringens genomförande
museets chef bör tillerkännas en i vissa hänseenden ökad bestämmanderätt,
synes det mig tillika böra undersökas, huruvida icke i sådana fall af konstnärligt
ingripande betydelse, där beslutanderätten anses böra läggas i
chefens hand, afdelningsföreståndarna och konservatorn böra gent emot
chefen tillerkännas en motsvarande befogenhet, som kommittén velat tilldela
dem gent emot museinämnden.
54
Kungl. Maj-Jk Nåd. Proposition Nr 141.
Mot hvad kommittén i aflöningshänseende föreslagit för konservatorn
har jag icke något att erinra.
Likaledes biträder jag hvad kommittén förordat såväl beträffande
vaktbetjäningen, öfvereldaren och eldarna som äfven i fråga om storleken
.af de poster, som upptagits för bestridande af sekreterar- och kamrerargöromål,
till ersättning åt förste vaktmästaren-portvakten för hållande af
biträde för portvaktsgöromålens bestridande, till vikariatsersättningar, arfvoden
åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, godtgörelse åt skrifbiträde
samt gratifikationer, äfvensom till bestridande af kostnader för
tjänstedräkter åt vaktmästare.
Beträffande nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden har kommittén,
i likhet med nationalmusei nämnd, hemställt om uppförande å
ordinarie stat af samma belopp, som under en följd af år anvisats å
-extra stat, eller 3,800 kronor. Intendenten har emellertid ansett de
nuvarande anordningarna i detta hänseende icke vara fullt betryggande
samt såsom en extra säkerhetsåtgärd föreslagit utsättande af militär
Ö
O
poster vid museibyggnaden. Svårighet har dock visat sig att anskaffa
lämplig lokal åt vaktpersonalen, i det att sådan, såsom intendenten
framhållit, icke lämpligen kan upplåtas inom nämnda byggnad. Enligt
hvad jag inhämtat kan ej heller, såsom jämväl ifrågasatts, bevakning
anordnas från flottans station på Skeppsholmen, enär dels plats saknas
i därvarande högvakt för det ytterligare manskap, som skulle erfordras
för bevakningen, dels ock manskap med hänsyn till den inre tjänsten
icke lämpligen kan för ändamålet uttagas direkt ur kasernen. För
ett tillfredsställande skyddande af nationalmuseets rika samlingar mot inbrott
torde alltså icke återstå annan- utväg än anställande vid museet
af ytterligare fyra nattvakter, hvarigenom museibyggnaden skulle kunna
samtidigt bevakas af två nattvakter. Kostnaderna för aflöning och uniformer
åt inalles åtta nattvakter uppgå till dubbla beloppet af det hittills
utgående anslaget eller till 7,600 kronor årligen. För nattlig bevakning
vid nationalmuseibyggnaden torde alltså böra på ordinarie stat uppföras
sistnämnda belopp.
I fråga om öfriga af kommittén föreslagna poster är att märka, att
kommittén likasom nationalmusei nämnd beräknat anslaget till konstsamlingarnas
ökande, nu 10,000 kronor, till 15,000 kronor samt upptagit ett
belopp af 4,000 kronor för konstslöjdsamlingarnas ökande. För sistnämnda
.ändamål har hittills anlitats ett belopp af ''2,000 kronor årligen af det å
extra stat uppförda anslaget å 5,100 kronor till vård, underhåll och tillökning
af statens konstindustriella samlingar. Dessa förslag har jag med
hänsyn till de ständigt stigande prisen på konstmarknaden funnit mig
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
höra förorda. Bestämmelsen att af anslaget till konstsamlingarnas ökande
ett visst belopp företrädesvis borde användas till inköp af lefvande norska
och danska konstnärers arbeten torde, på sätt jämväl nämnden föreslagit,
böra bortfalla.
Beträffande återstående poster å nationalmuseets stat har jag icke
något att erinra mot nämndens och löneregleringskommitténs förslag.
De s. k. förevisningsmedlen och katalogmedlen, hvilka uppgå till
växlande och tämligen oberäkneliga belopp, torde icke i vidare mån böra
tagas i betraktande vid uppgörande af stat för nationalmuseet än att desamma,
såsom hittills varit fallet, böra såsom en välbehöflig reserv afses att
användas för täckande af eventuella brister å till museet anvisade anslag eller
för andra behof af mera tillfällig natur. Vid museistadgarnas omarbetning
får naturligtvis undersökas, om och i hvad mån jämkade bestämmelser
böra gifvas för användningen af dessa medel.
Nationalmusei nämnd har föreslagit, att — med uteslutande från museets
stat af anslagsposten »till brännmaterial m. in., reservationsanslag, (i,000
kronor» — kostnaden för anskaffning af nödiga material till uppvärmning
af museets lokaler i nationalmusei byggnaden måtte få utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. m. Kommittén har härom uttalat, att
detta förslag syntes kommittén hafva skäl för sig, särskildt med hänsyn
därtill att utgifter för uppvärmning in. in. af vissa till vitterhetsakademien
hörande, inom nationalmuseibyggnaden belägna lokaler redan nu utgå af
nämnda anslag, för min egen del vill jag, under erinran att motsvarande
förhållande äger rum beträffande ecklesiastikdepartementet, riksoch
landsarkiven, kung], biblioteket, domkapitlen och akademien för de
fria konsterna, biträda detta nämndens förslag. Riksdagens bifall härtill
torde alltså böra utverkas.
Det af nationalmuseets intendent framställda, af nämnden tillstyrkta
förslaget om förstärkande af samlingarnas bevakning genom anställande af
ytterligare tre vaktmästare redan under år 1912 synes mig, med hänsyn
till de synnerligen värdefulla föremål, som förvaras i nationalmuseet,
höra tillstyrkas. Enligt hvad jag inhämtat hafva dessa trädt i tjänstgöring
i*edan med ingången af år 1912, därvid man utgått från att för ändamålet
erforderliga medel skulle blifva anvisade. I likhet med hvad
som skett vid tilldelande af provisoriska aflöningstillägg åt bland andra
vaktmästarna vid nationalmuseet torde från de föreslagna arfvodesbeloppen,
1,200 kronor för hvar, böra afdragas ett pensionsafgift motsvarande belopp,
afrundadt till 25 kronor. För ändamålet torde alltså ett extra anslag af 3,525
kronor böra äskas af Riksdagen.
56
Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
I enlighet med hvad jag nu anfört fär jag tillstyrka följande förslag
till stat för nationalmuseet:
Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
Orts-
tillägg.
Summa.
gar.
A. Aflöningsstat.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
ö,700
2,500
800
9,000
(Efter fem år kan lönen
1 intendent (afdelningsföreståndare) ...
3,600
1,800
400
5,800 (
1 höjas med 500 kronor
2 intendenter (d:o)
7,200
3,600
800
1 l,GOoj
i och efter 10 år med yt- ( terligare 500 kronor.
_
—
1,500
1 förste vaktmästare, tillika portvakt,
900
450
150
1,500
(Efter fem år kan lönen
| höjas med 100 kronor.
900
450
150
1,500
900
450
150
1,500
1 vaktmästare, tillika gårdskarl, jämte
fri bostad och bränsle, så länge han
har skyldighet att vara boende i na-
700
350
150
1,200
1 Efter fem år kan lönen
350
150
( höjas med 100 kronor
700
1.200
j’ och efter 10 år med yt-
7 d:o .................................
4,900
2,450
1,050
8,400
J terligare 100 kronor.
Anm. Därest annan vaktmästare än
den förste vaktmästare, som tillika är
1 portvakt, och den vaktmästare, som
tillika är gårdskarl, i egenskap af vakt-
mästare åtnjuter fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna förmån kvar- står, ortstillägg ej utgå till honom äfven-
som å lönen afdragas 100 kronor år- ligen.
*
1 öfvereldare, jämte fri bostad och
bränsle, arfvode...........................
—
~
—
1.500
_
_
—
750
_
750
För bestridande af sekreterargöromål...
För bestridande af kamrerargöromål
—
—
—
1,500
(förutom särskild ersättning af dona- tionsmedel enligt Kungl. Maj:ts be-
900
Till ersättning åt den förste vaktmäs-
tare, som tillika är portvakt, för
hållande af biträde för portvakts-
göromålens bestridande..................
—
—
—
200
Transport
—
—
—
48,800
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
57
Transport
Till vikariatsersättningar, arfvoden åt
extra tjänstemän och extra vakt- mästare, godtgörelse åt skri f bi träde
samt gratifikationer........................
Till bestridande af kostnaden för tjänste- dräkter åt vaktmästare..................
Till nattlig bevakning af nationalmusei- bvggnaden .................................
Lön.
Kronor.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Kronor.
Orts-
tillägg.
Kronor.
Summa.
Kronor.
—
—
:
48,800
13,000
1,400
7,600
Tillhopa
—
—
70.800
B. Omkast nadsstat.
Till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag... kronor 15,000
» konstslöjdsamlingens ökande, reservationsanslag »
4,000
» samlingarnas vård och underhåll,
■eservations-
anslag..................................
. . . . »
4,000
t> boksamlingen, reservationsanslag .
»
1,000
» utländska studieresor..................
1,500
t underhåll af golf, fönster och förevisningsmateriell
samt för renhållning................
3,000
28,500
» inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, reservations-
anslag..:................................
15,000
Summa
114,300
För åtnjutande af de i den nya staten för ordinarie befattningshafvare
föreslagna aflöningsförmånerna torde, i enlighet med hvad löneregleringskommittén
förordat, böra gälla följande villkor och bestämmelser:
att innehafvare af ordinarie befattning vid nationalmuseet skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af museet
eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende äfvensom, därest museets ställning så förändras,
att detsamma ej längre kan anses såsom själfständig institution, eller
därest vissa ifrågavarande institution tillhörande göromål öfverflyttas till
annan institution, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad
och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 höft. (Nr 141.) jg] 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
de med befattningen förenade göromålen eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra inom den institution, till hvilken göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning vid nationalmuseet icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning vid nationalmuseet ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår
nationalmuseets chef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan
befattning, museets chef uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen vid museet, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den
tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit
befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att
sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder han
af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas
skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd af tjänsteresor
eller för beredande af semester, befattningshafvare af lägre grad skall vara
skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid nationalmuseet,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett
och samma kalenderår; ägande han därvid att i stället för egna tjänstgöringspenningar
åtnjuta, vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningarna, men eljest däremot svarande belopp;
59
Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Kr 141.
att emellertid, därest museets chef till följd af tjänsteresa eller för
handläggning af särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra,
dagar hindrad att sköta sin befattning, afdelningsföreståndare skall vara
pliktig att utan särskild ersättning sköta de till chefsbefattningen hörande
löpande göromålen;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat .offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år, på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och
eu af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande därvid bland förste
vaktmästarna den, som tillika varit portvakt, samt bland öfriga ordinarie
vaktmästare dels den, som tillika varit gårdskarl, dels ock de, som
haft ordinarie anställning för bevakande af nationalmuseets konstsamlingar
vid de offentliga förevisningarna, tillgodoräknas den tid, som före
deri nya statens trädande i kraft förflutit från tillträdet till då innehafd
ordinarie befattning vid museet;
att befattningshafvare, som vid den nya statens ikraftträdande är anställd
såsom bevakningsbiträde med full tjänstgöringsskyldighet vid museets
konstslöjdsafdelning och antages till annan vaktmästarbefattning å denna
stat än befattning såsom förste vaktmästare, äger att för åtnjutande af
löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig
anställning i förenämnda egenskap;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
al löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af chefen och afdelningsföreståndarna enhvar
under en och en half månad samt af förste vaktmästarna och öfriga
vaktmästare en hvar under 15 dagar;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om
rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinne
-
60
Kungl. Maj:ts K dd. Proposition Nr 141.
hafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed.
Därjämte anser jag i likhet med löneregleringskommittén, att föreskrift
bör meddelas därom, att samtliga ordinarie befattningshafvare skola,
i den man ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar
hvarje söckendag. En dylik föreskrift kan lämpligen införas i stadgarna
för nationalmuseet.
Slutligen böra erforderliga bestämmelser för öfvergång till den nya
staten meddelas.
Det af mig förordade förslaget till stat slutar å en summa af 114,300
kronor och skulle medföra en ökning i det ordinarie anslaget till nationalmuseet
af 53,450 kronor. Tager man emellertid i beräkning, att för
närvarande för särskilda ändamål utgå anslag på extra stat till sammanlagdt
belopp af 20,145 kronor, skulle den verkliga ökningen i statsverkets
utgifter utgöra 33,305 kronor. Dock är att märka att vid ofvanstående
kostnadsberäkning hänsyn icke tagits till ålderstillägg, hvilka såsom
hittills skulle utgå af åttonde hufvudtitelns gemensamma förslagsanslag till
ålderstillägg, äfvensom att kostnaden för brännmaterial för framtiden
skulle utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier och
expenser, ved m. in.
Jas: tillstyrker nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels godkänna den af mig förordade staten för
nationalmuseet jämte nyss omförmälda, för åtnjutande
af däri upptagna aflöningsförmåner föreslagna villkor
och bestämmelser,
dels förklara, att nuvarande intendenten och amanuenserna
vid nationalmuseet skola blifva innehafvare,
den förre af den i den nya staten uppförda öfverintendentsbefattningen
och de senare af hvar sin intendentsbefattning.
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
dels föreskrifva, att en hvar, som med eller efter
ingången af år 1913 tillträder ordinarie befattning vid
nationalmuseet, skall vara pliktig att underkasta sig
ofvanberörda villkor och bestämmelser samt att de förutvarande
innehafvare af ordinarie befattningar vid nationalmuseet,
hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla,
att de vilja öfvergå till den nya aflöningsstaten samt
underkasta sig de för aflöningens åtnjutande stadgade
villkoren och bestämmelserna, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande ordinarie stat tillkommande afiöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af
bestämmelserna i lagen angående civilå tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem,
dels höja det ordinarie anslaget till nationalmuseet,
nu 60,850 kronor, med 53,450 kronor till 114,300 kronor,
dels medgifva, ej mindre att de i staten omförmälda
ålderstilläggen må utgå af det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg, än
äfven att kostnaden för anskaffning af nödiga material
för uppvärmning af nationalmuseets lokaler i nationalmuseibyggnaden
må, mot redovisningsskyldighet, utgå
från det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
skrifmaterialier och expenser, ved in. m.,
dels ock till aflöning under år 1912 åt tre vaktmästare
vid nationalmuseet på extra stat för år 1913
anvisa ett anslag af 3,525 kronor.
Till denna departementschefens hemställan, hvari
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle nådig proposition
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
aflätas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Fredr. Lager felt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.