Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för nationalmuseum m. m

1912-03-22 · 61 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 60 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:141, Angående lönereglering för nationalmuseum m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

I

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående lönereglering

för nationalmuseum m. m.; gifven Stockholms

slott den 22 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels godkänna den af departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

staten för nationalmuseum jämte däri omförmälda, för åtnjutande af

i staten upptagna aflöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser,

dels förklara, att nuvarande intendenten och amanuenserna vid nationalmuseet

skola blifva innehafvare, den förre af den i den nya staten uppförda

öfverintendentsbefattningen och de senare af hvar sin intendentsbefattning,

dels föreskrifva, att en hvar, som med eller efter ingången af år 1913

tillträder ordinarie befattning vid nationalmuseet, skall vara pliktig att

underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser samt att de förutvarande

innehafvare af ordinarie befattningar vid nationalmuseet, hvilka

icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja öfvergå till den nya

aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande stadgade

villkoren och bestämmelserna, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,

skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande

aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem,

dels höja det ordinarie anslaget till nationalmuseet, nu 60,850 kronor,

med 53,450 kronor till 114,300 kronor,

dels medgifva, ej mindre att de i staten omförmälda ålderstilläggen

må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:

ålderstillägg, än äfven att kostnaden för anskaffning af nödiga

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 103 käft. (Nr 141.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

material för uppvärmning af nationalmuseets lokaler i nationalmuseibyggnaden

må, mot redovisningsskyldighet, utgå från det under samma

hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved

m. m.,

dels ock till aflöning under år 1912 åt tre vaktmästare vid nationalmuseet

på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 3,525 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 141.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehkensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde i underdånighet:

Vid anmälan af anslagsbehofven för år 1913 under riksstatens åttonde

hufvudtitel omnämnde jag, på sätt statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 13 januari 1912 punkten 5 utmärker, att nationalmusei nämnd

i underdånig skrifvelse den 15 oktober 1909 framlagt förslag till ny stat

för nationalmuseet samt att äfven andra framställningar i ämnet inkommit.

Vidare framhöll jag, att, därest nämndens förslag och öfriga framställningar

vunne Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, det ordinarie anslaget

till nationalmuseet, nu 60,850 kronor, skulle komma att uppgå till 111,150

kronor, eller till 50,300 kronor mer än som för närvarande är å ordinarie

stat anvisadt för nämnda institution. Därjämte omförmälde jag ett å extra

stat begärdt anslag å 3,600 kronor till aflöning under år 1912 åt tre

föreslagna nya vaktmästare.

Löneregle

ring för

nationalmuseum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Då emellertid ärendet ännu var föremål för löneregleringskommitténs

behandling, inskränkte jag mig till att — med tillkännagifvande att jag i

sakens dåvarande läge icke kunde i enskildheter närmare bestämma min

ståndpunkt till de gjorda äskandena — hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att i afbidan på nådig proposition i ämnet beräkna

dels en höjning i ordinarie anslaget till nationalmuseet från dess nuvarande

belopp, 60,850 kronor, till 111,150 kronor eller med 50,300 kronor,

dels ock ett anslag på extra stat för år 1913 af 3,600 kronor till aflöning

åt tre vaktmästare vid museet. I enlighet härmed aflat Kungl. Maj:t i

statsverkspropositionen framställningar till Riksdagen under punkterna 5

och 67 af åttonde hufvudtiteln.

Sedan löneregleringskommittén den 31 januari 1912 afgifvit betänkande

i fråga om reglering af löneförhållanden m. m. beträffande nationalmuseet,

är ärendet numera i det skick, att detsamma kan underställas

Kungl. Maj:ts pröfning.

Nu gällande stat för nationalmuseet fastställdes år 1880. Efter de

förändringar, som vid 1898, 1900 och 1903 årens Riksdagar vidtagits i

densamma, har nämnda stat följande lydelse:

Lön.

Kronor.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Kronor.

Summa.

Kronor.

1 intendent......................................................

4,000

2,000

6,000

1 konservator, arfvode .......................................

—

—

1,200

f Efter 5 år kan lönen

1 amanuens..................;...................................

1,800

1,200

3,000^

1 höjas med 500 kr.

1 dito ...........................................................

Till sekreterargöromålens bestridande......... kr. 800

1,800

1,200

3,000 (

j och efter 10 år med

| ytterligare 500 kr.

» kamrerargöromålens » ......... » 400

Till vikariatsersättning och arfvoden åt extra ordi-

—

—

1,200

narie tjänstemän............................................

1 förste vaktmästare, tillika portvakt, jämte fri bostad

1,650

och ved........................................................

1 vaktmästare, tillika gårdsdräng, jämte fri bostad

och ved, så länge han t har skyldighet att vara

650

300

950

boende i nationalmuseibyggnaden .....................

5 vaktmästare för konstsamlingarnas bevakning vid

500

300

800]

(Efter 5 år kan lö- < nen höjas med 100

de offentliga förevisningarna ...........................

2,500

1,500

4.0001

1 kronor.

Transport

—

21,800

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

5

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

_

21,800

1 öfvereldare vid nationalmuseibyggnaden, jämte fri

bostad och ved, arfvode .................................

_

_

750

2 eldare, it 500 kronor, arfvode...........................

—

—

1,000

Extra vaktbetjäning och beklädnadspenningar.........

—

—

1,800

Till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag,

däraf 3,000 kionor böra användas företrädesvis till

inköp af norska och danska lefvande konstnärers

arbeten,

10,000

Till samlingarnas värd och underhåll, reservations- anslag ...................................................

_

_

1,500

d boksamlingen, reservationsanslag ..................

—

—

300

1

» underhåll af golf, fönster och förevisningsmateriell

samt för renhållning.................................

_

_

2,700

» brännmaterial m. m., reservationsanslag.........

—

—

6,000

Tillhopa

—

—

45,850

Till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten,

reservationsanslag..........................................

_

_

15,000

Summa

_

—

60,850

De för befattningshafvarna vid nationalmuseet gällande aflöning svillkoren

återfinnas i § 32 af Kungl Maj:ts förnyade nådiga stadgar för

nationalmuseets konstafdelning den 10 december 1880, hvilken § innehåller:
Ämbets-

eller tjänsteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af nationalmuseet eller eljest kan varda stadgad.

Med intendents- eller amanueusbefattning vid nationalmuseets konstafdelning må

icke förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjänstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig f ör fullgörande af tjänstgöring

i konstafdelningen.

Amanuens, som vid den år 1880 beslutade löneregleringens inträdande redan innehade

tjänst utom konstafdelningen, skulle dock få bibehålla densamma, så länge den

icke var hinderlig för tjänstgöringen i konstafdelningen.

De med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningarna få uppbäras endast

för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

skola för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, utgå till den, som förrättat

tjänsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger uppbära hela lönen;

men den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenniugar

afstå så mycket af lönen, som erfordras för tjänstens förrättande eller eljest

pröfvas skäligt.

Vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande af semester, skall tjänsteman

af lägre grad vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom konstafdelningen,

bestrida densamma, dock ej längre än tre månader under ett år, mot

åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningarna,

men eljest af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar.

Där förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjänst i samma

lönegrad anses böra medgifvas, bestämmes tidpunkten för första förhöjningen att inträda

efter fem år, under villkor att innehafvaren mer äu fyra år af denna tid själf

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, dock att därvid

icke föres honom till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen

efter ytterligare fem år, på samma villkor; under iakttagande, hvad såväl den ena som

den andra förhöjningen angår, däraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd.

Löntagaren borde därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya statens utfärdande

förflutit från hans tillträde till tjänsten.

Intendent eller amanuens skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjänstår,

vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indraguingsstaten afgå

från tjänsten, Kungl. M;ij:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så

länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kan finnas villig att kvarstå i densamma.

Vid 1910 års Riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till provisorisk

lönereglering för vissa befattningshafvare vid nationalmuseet. Riksdagen

beslöt i anledning häraf, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, att tillerkänna

samtliga å ordinarie stat uppförda befattningshafvare utom intendenten

samt den amanuens, som tillika innehar befattning som lärare i

konsthistoria vid konsthögskolan, provisoriska aflöningstillägg i enlighet

med följande tablå:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 141. 7

På ordinarie stat

uppförda

befattningshafvare.

Provisoriskt aflöningstillägg

(oreduceradt/.

Pensions-

afgift

mot-

svarande

belopp,

af-

rundadt.

Till höjning

af vikariats-

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Orts-

tiUägg.

Summa.

ersättning

under

semester

afsedt

belopp.

1 konservator, arfvode...........................

_

_

300

1 amanuens ...............

400

300

300

1,000

100

26

1 förste vaktmästare.........

100

150

60

300

30

(jämte fri bostad och ved),

1 vaktmästare ....................................

(jämte fri bostad och ved tills vidare)

200

50

50

300

25

—

1 vaktmästare ....................................

200

50

160

400

26

—

1 » ....................................

200

50

160

400

26

—

1 » ....................................

200

60

150

400

25

—

1 » ....................................

200

60

150

400

25

—

1 » ....................................

200

50

150

400

25

—

1 öfvereldare, arfvode......................

_

_

.

260

(jämte fri bostad och ved)

1 eldare, arfvode .................................

—

—

—

250

—

—

1 » » .................................

—

—

—

260

—

—

Summa

-

—

—

4,650

280

26

För åtnjutande af de med den provisoriska löneregleringen förenade

aflöningsförmånerna stadgades i hufvudsak samma villkor, som pläga fastställas

vid de nya aflöningsstaterna för de centrala ämbetsverken.

Tillika skulle föreskrift meddelas därom, att samtliga ordinarie tjänstemän

skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas eller för

särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara tillstädes å tjänsterummet minst

sex timmar hvarje söckendag.

För nämnda provisoriska lönereglering beviljade 1911 års Riksdag å

extra stat för år 1912 ett förslagsanslag af 4,395 kronor, däraf högst 25

kronor finge användas till böjning af vikariatsersättning under semester.

För nationalmuseet äro därjämte på extra stat för år 1912 anvisade

åtskilliga andra anslag, hvilka alla afse att motsvara behof af mer stadigvarande

natur. Dessa anslag återfinnas i nedanstående tablå, som

upptager alla i riksstaten för år 1912 förekommande anslag för nationalmuseet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Propositon Nr 141.

Stadgarnas

hufvudsak
liga
innehåll.

Ordinarie anslag: ...................................................................... kronor 60,850:

Extra anslag:

Till

»

»

»

*

provisoriskt aflöningstillägg till

vissa befattningshafvare vid nationalmuseet,

förslagsanslag ...............

beredande af ökade ersättningar

för bestridande af sekreterar- och

kamrerargöromålen vid nationalmuseet

...................................................

beredande af höjda arfvoden åt

extra ordinarie tjänstemän vid nationalmuseet

.......................................

vård, underhåll och tillökning af

statens'' konstindustriella samlingar

biträde vid vård och tillhandahållande

af handtecknings- och gravyrsamlingen

i nationalmuseet äfvensom

för vetenskaplig bearbetning

af museets samlingar ............

anordnande af nattlig bevakning

vid nationalmuseibyggnaden

beredande af tilläggsarfvoden åt

extra ordinarie vaktmästare vid nationalmuseet

.......................................

kronor 4,395: —

» 600: —

» 3,350: —

» 5,100: —

» 2,000: —

» 3,800: —

» 900: —

20,145: —

Summa kronor 80,995: —

Innan jag öfvergår till en redogörelse för de framställningar i fråga

om lönereglering för nationalmuseet, som nu föreligga, samt öfriga handlingar

i ärendet, tillåter jag mig att i korthet redogöra för det väsentligaste

af de nu gällande bestämmelserna rörande nationalmuseum.

Kungl. Maj:t utfärdade, såsom förut antydts, den 10 december 1880

stadgar för nationalmuseets konstafdelning. Dessa innehålla i afseende å

samlingarnas ändamål och omfattning följande:

Nationalmuseets konstafdelning, såsom en för vetenskapliga ändamål och konstodlingens

främjande verksam anstalt, ställd under ecklesiastikdepartementet, omfattar

(§ 1) tre hufvudafdelningar:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

1. Samlingar hörande under bildhuggarkonst:

a. Skulpturverk i marmor och metall;

b. Originalarbeten i gips, modeller och skisser;

c. Plastiska efterbildningar.

Till denna afdelning hänföras jämväl samlingarna af egyptisk-orientaliska och af

grekisk-romerska fornsaker.

II. Samlingar hörande under målarkonsten:

a. Målningar i olja, vattenfärg och kritor;

b. Handteckningar;

c. Gravyrer och därmed besläktade konstalster.

III. Samlingar af konstslöjdsföremål,

såsom snidade, keramiska, textila m. fl. arbeten.

Till nationalmuseets konstafdelning hör jämväl en boksamling, omfattande arbeten

rörande bildande konst och därmed i närmare sammanhang stående ämnen.

I fråga om personalen bestämmes i stadgarna:

De vid nationalmuseets konstafdelning anställda ämbets- och tjänstemännen äro

en intendent, en konservator och två amanuenser (§ 2).

Till bestridande af sekreterar- och kamrerargöromålen antagas särskilda biträden.

Eu museinämnd, bestående af fem ledamöter, bland hvilka intendenten och konservatorn

äro själfskrifna, äger att handlägga och afgöra vissa frågor (§ 3).

Intendenten, hvilken det i främsta rummet åligger tillse, att konstafdelningen

motsvarar sin bestämmelse, är Kungl. Maj:t ansvarig för konstsamlingarnas noggranna

vård och göromålens jämna gång (§ 4).

Honom tillkommer:

att vara föredragande i nämnden, för densamma anmäla de gåfvor eller testamenten,

som kunna göras till nationalmuseet, framlägga förslag till inköp af konstverk

eller till restauration af sådana äfvensom i öfriga frågor, hvilkas afgörande tillhör

nämnden eller öfver hvilka nämnden bör yttra sig, innan desamma ingå till Kungl.

Maj:t, samt vidtaga de åtgärder, som i anledning af nämndens beslut erfordras;

att antaga nödigt biträde för kamrerargöromålens bestridande så ock öfvereldare

och eldare, portvakt och öfriga betjäute;

att hafva tillsyn öfver samtliga vid uationalmuseets konstafdelning anställda ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän samt betjäute, leda och mellan dem fördela de för konstafdelningens

ändamål nödiga arbetena samt vaka öfver dessas behöriga verkställande;

att bestämma om samlingarnas ordnande och konstverkens ändamålsenliga uppställning

inom de för dem anvisade lokalerna;

att efter eget val vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper, vare

sig de förenade haudtecknings- och gravyrsamlingarna eller de öfriga samlingarna af

konstföremål;

att efter samråd med vederbörande amanuens bestämma om bokinköp;

att handhafva den ekonomiska förvaltningen, bestämma arfvoden för de extra ordinarie

tjäustemännen, ombesörja inköp af brännmaterial, bohagsting o. d. samt ansvara

för redovisning af de för museet anslagna medlen;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 käft. (Nr 141.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

att vårda den lösa och fasta egendom, som jämte konst- och boksamlingar må tillhöra

museet, samt att särskildt öfvervaka lokalernas renhållning, uppvärmning och tillbörliga

säkerhet mot inbrott och eldfara;

att vaka öfver ordningens upprätthållande inom museilokalerna och för detta ändamål

utfärda en tjänstestadga för betjäningen;

att inom. mars månad hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse angående konstsamlingarnas

tillväxt och förvaltning under det förflutna året, äfvensom inom föreskrifven

tid till kammarrätten insända redovisning för de till museets disposition ställda medlen; samt

att beträdande nya anordningar och sådana förekommande angelägenheter, hvilka

icke enligt stadgarna kunna afgöras af intendenten eller museinämnden, göra framställning

hos Kungl. Maj:t.

Öfver de af intendenten i förvaltningsfrågor fattade besluten skola foras protokoll,

som föredragas vid nämndens ordinarie sammanträden.

Konservatorn har till åliggande (§ 5):

att yttra sig i frågor af konstnärligt-teknisk art, hvilka bero på intendentens

eller nämndens afgörande;

att biträda intendenten vid besiktningar af konstverk äfvensom vid upprättande

af förslag till restaurationsarbeten samt att, när sådana blifvit af nämnden beslutade,

öfvervaka deras verkställande;

att efter anmälan ombesörja fernissningar och sådana mindre rengöringsarbeten

å konstföremål, som påkallas för deras lämpliga skötsel och förevisning;

att öfvervaka nödiga verkställighetsåtgärder vid konstföremåls mottagande eller

afsändande;

att yttra sig i frågor rörande sökt tillåtelse för konst- och konstslöjdsidkare att

kopiera konstverk i museets samlingar samt att med råd och anvisningar tillhandagå

dem, som erhållit sådan tillåtelse;

att för sådant ändamål närvara i museet å vissa bestämda timmar åtminstone tre

dagar i veckan samt i öfrigt då särskilda göromål sådant kräfva.

Amanuens åligger (§6):

att under intendentens öfverinseende vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudafdelningar

samt afgifva förslag till dess fullständigande;

att i tur och ordning, som af intendenten bestämmes, biträda vid de offentliga

förevisningarna och därvid gå den besökande allmänheten tillhanda med upplysningar

; samt

att, när behofvet så påkallar, deltaga jämväl i arbeten inom annan afdelning än

den, vid hvilken han är anställd.

Den ene af amanuenserna är skyldig att, på uppdrag af intendenten, öfvertaga

vården af museets boksamling och hålla de däröfver nödiga förteckningarna. Likaledes

kan intendenten åt eu af amanuenserna uppdraga att vårda och hålla förteckning öfver

museets utställningsmateriell och öfriga bohag.

Extra ordinarie tjänstemän, hvilka antagas i mån af behof, åligger (§ 7):

att vid förfall för ordinarie amanuens på förordnande öfvertaga dennes tjänstgöring

; samt

att i öfrigt verkställa de arbeten, som af intendenten uppdragas åt dem.

Samtliga vid konstsamlingarna anställda tjänstemän åligger (§ 8):

att inhämta noggrann kännedom om föremålen i de samlingar, vid hvilka de tjänstgöra;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 141.

att, hvar och en på sitt område, uppmärksamt följa den konsthistoriska vetenskapens

utveckling för att därigenom främja konstafdelningens ändamål; samt

att söka vinna kännedom om inom landet befintliga konstverk och konstslöjdsalster

af värde och så vidt möjligt ägna uppmärksamhet däråt, att sådana ej blifva utförda

ur landet utan att förut hafva varit bembjudna till museet.

Amanuenserna äro enligt stadgarna skyldiga att tjänstgöra minst fyra timmar

hvarje söckendag.* För extra ordinarie tjänstemän bestämmas tjänstgöringstiderna af

intendenten.

Museinämnden tillkommer (§ 9):

att afgifva utlåtanden, som infordras af Kungl. Maj:t;

att inom gränsen af för sådant ändamål anvisade medel besluta om inköp af konstverk

eller konstslöjdsföremål till samlingarnas fullständigande; och äger nämnden att

af inköpsanslaget ställa ett visst mindre belopp till intendentens omedelbara förfogande

att användas för sådana inköp, som anses önskvärda för samlingarna men

icke tåla uppskof; skolande sålunda verkställdt inköp af intendenten vid nästföljande

nämndsammanträde anmälas till protokollet;

att afgöra, huruvida skänkta föremål äro af beskaffenhet att böra införlifvas med

samlingarna;

att bestämma om erforderliga restaurationer af konstverk och konstindustriföremål,

i protokollet låta anteckna, i hvilka hänseenden ett till restauration bestämdt föremål

tarfvar förbättring, och, efter det sådan blifvit verkställd, afgifva utlåtande rörande

restaurationsarbetets beskaffenhet;

att i enlighet med de af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifterna bestämma de dagar

och tider, å b vilka museets samlingar böra hållas tillgängliga för allmänheten;

att på förslag af intendenten fastställa ordningsregler för museibesökande samt

bestämma i fråga om kopiering af föremål i museets samlingar;

att på förslag af intendenten bestämma försäljningsprisen å de kataloger eller

andra arbeten, som utgifvas för museets räkning, och besluta om användandet för bestämda

ändamål af de medel, som inflyta genom katalogförsäljning eller besökandes

inträdesafgifter, så vidt samma medel icke redan äro disponerade;

att på förslag af intendenten antaga extra ordinarie tjänstemän äfvensom nödigt

biträde för sekreterargöromålens bestridande;

att i följande frågor afgifva yttranden öfver af intendenten framställda underdåniga

förslag, innan dessa insändas till Kungl. Maj:t, nämligen:

a) angående konservators- och amanuensbefattniugarnas tillsättning äfvensom i

fråga om tjänstledighet för amanuenserna och vikariers förordnande för längre tid än

intendenten äger bestämma;

b) angående beloppet af afgift för tillträde till samlingarna;

c) angående väsentligare förändringar i afseende på lokalernas användande för de

olika samlingarna;

d) angående utgallring af konst- och konstslöjdsföremål samt utbyte eller försäljning

af dublettexemplar i gravyrsamlingen;

e) angående förändringar i konstafdelningens organisation;

att, när protokollen öfver de af intendenten fattade besluten i förvaltningsärenden

föredragas vid de ordinarie saimuaukomsterna, till eget protokoll uttala de erinringar,

som därvid kunna vara att göra; samt

* För ordinarie tjänstemän, som åtnjuta provisoriskt aflöningstillägg, gäller emellertid,

såsom förut å sid. 7 nämnts, föreskrift om längre tjänstgöring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 141,

att, när anledning därtill förefinnes, i frågor rörande samlingarna och deras behof eller

förvaltningens handhafvande ingå till Kungl. Maj:t med underdåniga framställningar.

Nämnden får ej fatta beslut med mindre än att fyra af dess ledamöter äro

närvarande. Äro rösterna lika, anses den behandlade frågan för den gången förfallen.

Ledamot, som är af skiljaktig mening, äger att fä densamma antecknad till

protokollet.

Till sekreierargöromålen, bvilkas bestridande helst bör uppdragas åt en af museets

amanuenser eller extra ordinarie tjänstemän, hör (§ 10):

att föra diarium öfver inkommande mål;

att föra protokoll öfver af intendenten fattade beslut i förvaltningsärenden;

att föra protokoll öfver nämndens förhandlingar;

att uppsätta, kontrasignera och expediera utgående skrifvelser;

att förvara koncept och öfriga arkivet tillhörande handlingar samt föra förteckning

öfver dem; samt

att för tjänstgöring närvara i museet å tider, som af intendenten bestämmas.

Till kamrerargöromulen hör enligt stadgarna (§ 11):

att halla moträkning med riksbanken öfver där insatta och därifrån uttagna medel

samt i öfrigt föra alla med afseende å dessa och öfriga museimedels redovisning

nödiga anteckningar och räkenskaper;

att till siffran granska inkommande räkningar samt verkställa alla beslutade utbetalningar;
att

månatligen samt i öfrigt vid intendentens anfordran afgifva rapport öfver kassans

ställning;

att årligen inom föreskrifven tid hafva, i enlighet med fastställdt formulär, upprättat

och afslutat hufvudbok öfver räkenskaperna för det föregående året; samt

att för tjänstgöring närvara i museet å tider, som bestämmas af intendenten.

Betjäningens skyldigheter och tjänstgöringstider bestämmas (§ 12) genom en af

intendenten utfärdad tjäustestadga, hvarvid iakttages:

att vaktbetjänt med den högre aflöningen är underkastad daglig tjänstgöringsskyldighet

;

att vaktbetjänt är skyldig att under tjänstgöring bära föreskrifvet livré; och

att betjäningen är förbjuden att af besökande begära eller mottaga någon slags

ersättning eller sportler för lämnadt biträde i sådant, som tillhör tjänsten.

Vid betjäningens antagande bör afseende fästas äfven därvid, om sökande till sådan

befattning lärt något handtverk, som vid förefallande arbeten inom konstafdeln-ingen

kan komma till gagn.

Beträffande samlingarnas tillökning är i stadgarna (§ 13) föreskrifvet,

att vid inköp af originalföremål för samlingarna bör tillses, att i allmänhet

endast mera betydande eller för sin tid och mästare kännetecknande arbeten

förvärfvas. Särskild uppmärksamhet bör likväl ägnas däråt, att den svenska

konstens utveckling så fullständigt och mångsidigt som möjligt belyses.

Vid inköp för gravyrsamlingen bör jämte det konstnärliga värdet äfven

tagas hänsyn därtill, att i samlingens serier befintliga luckor varda fyllda.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

För samlingarnas begagnande gäller:

Konstsamlingarna skola hållas tillgängliga för allmänheten kostnadsfritt å bestämda

timmar tre dagar i veckan samt i öfrigt förevisas mot eu mindre afgift, hvilken

bestämmes af Kungl. Maj:t. Två veckor om året, en vid jultiden och en på våren,

äro samlingarna stängda i och för rengöring (§ 19).

Angående anslagen till nationalmuseet är stadgadt (§ 23):

De till museets disposition ställda medlen, hvilka icke må användas för andra ändamål

än dem, för hvilka de äro afsedda, äro:

a) af Riksdagen beviljade anslag,

b) stadgade utgifter för tillträde till konstsamlingarna,

c) inflytande medel för försäljning af kataloger.

De medel, som årligen inflyta genom den stadgade inträdesafgiften, de s. k. förevisning

smedlen, må, på förslag af intendenten och efter nämndens bestämmande,

användas företrädesvis till samlingarnas vård och underhåll samt i öfrigt till betäckande

af möjligen uppkommande brister i de särskilda, för samlingarna anvisade

anslagen. Uppkommer öfverskott, må detsamma efter nämndens beslut användas för

samlingarnas bästa. (Kungl. kungörelsen den 9 november 1900.)

Medel, som inflyta genom försäljning af kataloger öfver museets samlingar, de

s. k. katalogmedlen, må, sedan kostnaderna för katalogernas tryckning, häftning och

öfversättning blifvit godtgjorda, på förslag af intendenten och efter museinämndens

bestämmande, användas till understöd för utgifvande af vetenskapliga publikationer

öfver konstafdelningens samlingar eller till åstadkommande af efterbildningar att mot

utbyte tillhandahållas andra museer eller samlare. Till katalogmedlen hänföras äfven

de medel, som kunna inflyta genom försäljning af å museets förlag utgifna litterära

arbeten eller aftryck af i museets ägo befintliga graverade plåtar.

Under rubriken öfrig a bestämmelser innehålla stadgarna, bland annat:

Intendenten och amanuenserna utnämnas, konservatorn förordnas af Kungl.

Maj:t (§ 24). _

Till konservatorsbefattningen må anmälas en utöfvande konstnär, till amanuensbefattning

personer, hvilka antingen genom aflagd akademisk exameu, utgifna litterära

arbeten eller på annat sätt ådagalagt grundliga insikter i estetiska och konsthistoriska

ämnen.

Extra ordinarie tjänstemän antagas af nämnden på förslag af intendenten. Villkoren

för sådant antagande äro desamma som för amanuenserna.

Ordföranden och de icke själfskrifna ledamöterna i nämnden förordnas af Kungl.

Maj:t, så ock tre suppleanter, hvilka vid ordinarie ledamots förhinder må i mån af

behof inkallas i nämnden (§ 25).

Semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas

af intendenten under en och en half månad samt af amanuenserna under en

månad årligen enligt af intendenten uppgjord fördelning (§ 26).

Annan tjänstledighet må beviljas amanuens åt intendenten på högst en och en

half månad (§ 27). År amanuens i behof af längre ledighet eller är intendenten utöfver

fjorton dagar hindrad att utöfva sitt ämbete, bör ansökan om ledighet göras

hos Kungl. Maj:t.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Extra ordinarie tjänsteman, som ej är förordnad att bestrida ordinarie tjänst, äge

intendenten bevilja frihet från tjänstgöring för så lång tid, som finnes nödig.

Då intendenten åtnjuter semester eller eljest under kortare tid, som ej öfverstiger

fjorton dagar, är hindrad att förrätta sitt ämbete, företrädes han, där ej Kungl. Maj:t

annorlunda förordnar, af den i tjänsten äldste amanuensen (§ 28).

Erfordras vikarie till bestridande af amanuensbefattniug, må intendenten äga att

därtill förordna extra ordinarie tjänsteman på högst en och en half månads tid (§ 29).

Är fråga om sådant förordnande för längre tid, åligger det intendenten att därom göra

hemställan hos Kungl. Maj:t.

Tjänstledighet på högst en och en half månad kan beviljas kon=ervatorn af museinämnden,

som äger förordna om tjänstens uppehållande under tiden (§ 30). Är konservatorn

i behof af längre tjänstledighet, bör ansökan därom ingifvas till Kungl. Maj:t.

Om vaktbetjänts, öfvereldares och eldares ledighet under längre eller kortare tid

och om tjänstens uppehållande under tiden äger intendenten att förordna efter omständigheterna.

Den af amanuenserna, som anställes för bearbetning af de till konstafdelningen

hörande eller därmed förenade samlingarna af kor.stindustriföremål, skall vara förbunden

att, därest dessa föremål afskiljas från konstafdelningen, med bibehållande af sina afilöningsförmåner

underkasta sig öfverflyttning till tjänstgöring vid den anstalt, dit berörda

föremål öfverlämnas (§ 33).

I särskild! bihang till stadgarna innehållas bestämmelser rörande samlingarna å

de kungl. lustslotten.

Under öfverinseende af nationalmuseets intendent stå jämväl de staten tillhöriga

samlingarna af konst- och konstindustriföremål å Drottningholms, Gripsholms, Etosersbergs,

Haga och Ulriksdals slott samt i ofientliga inrättningar i Stockholm befintliga

konstverk, för så vidt desamma ej äro ställda under annan myndighets vård.*

Frågor rörande nya förvärf för dessa samlingar, genom köp, gåfva eller på annat

sätt, äfvensom rörande restaurationer handläggas, på föredragning af intendenteu, af

museinämnden (§ 2). Till dess protokoll anmälas äfven möjliga flyttningar af konstverk,

tillhörande dessa samlingar.

Såsom af stadgarna framgår, höra under museets förvaltning förutom

statsanslag vissa andra tillgångar. Dessa äro: förevisnings medel och katalogmedel,

andel i inträdesafgifter m. m. vid Gripsholms slott, provision

å försäljningen af fotografier i nationalmuseet samt donationer af enskilda

personer.

En särskild ställning intager den så kallade sjuk- och hjälpkassan

(garderobkassan).

Beträffande dessa medel, donationer m. m. må här meddelas följande,

af löneregleringskommittén lämnade uppgifter:

Af förevisningsmedlen, som år 1911 uppgingo till 5,406 kronor 50

öre, bestredos nämnda år följande utgifter:

* Genom kungl. bref den 9 december 1887 hafva äfven samlingarna å Strömsholms

slott ställts under nationalmuseets intendent.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

till konst- och konstslöjdsamlingarnas ökande ..................... kronor 1,243: 80

» nämnda samlingars vård och underhåll ........................ » 2,446: 69

» boksamlingarna ...................................................................... » 764: 11

» kontrollantens aflöning* ...................................................... » 300: —

» skrifbiträde .............................................................................. » 550:_

* resor ......................................................................................... » 101: 90

Summa kronor 5,406: 50

Katalogmedlen uppgingo år 1911 till 1,577 kronor 70 öre. Af dessa

saedel bestridas i första hand kostnaderna för kataloger, men eventuellt

öfverskott må användas för vissa konstvetenskapliga publikationer m. m.

Den nationalmuseets konstafdelning tillkommande andelen i inträdesafgift

m. m. vid Gripsholms slott utgjorde år 1911 766 kronor 4 öre. Dessa medel

användas till vård och underhåll af konstsamlingarna å Gripsholms slott.

I provision å försäljningen af fotografier i nationalmuseet inflöt år

1910 340 kronor 75 öre.

Donationer af enskilda personer utgöras af Sofi Gieseckes donation

jämte den s. k. femårsfonden, J. H. Scharps donationsmedel, Jacques Lamms

prisfond, Jacques Lamms stipendiefond samt Edward Cederlunds donation.

Beträffande de särskilda fonderna och donationerna samt ändamålet

med desamma må här nämnas följande.

Sofi Gieseckes donation utgöres af två fasta egendomar i Stockholm,

af hvilka afkomsten skall användas till inköp åtminstone hvart femte år

af något värdefullare konstverk. För detta ändamål skola årligen 5,000

kronor af behållna afkastningen afsättas, till dess en summa af 25,000

kronor blifvit samlad. Dessa medel utgöra den s. k. femårsfonden. Angående

lämpligaste sättet att använda hvad sålunda blifvit sammansparadt,

skall nationalmusei nämnd hvart femte år ingifva förslag till Kungl. Maj:t.

öfver återstoden af behållningen äger nämnden att förfoga till förmån för

konstafdelninsren.

Räntan å J. H. Scharps donationsmedel skall i första rummet användas

till anordnande af freskomålningar i trappuppgången i nationalmuseibyggnaden

och, om medlen ej därtill behöfvas, till förökande af museets

tafvelsainlingar.

Beträffande Jacques Lamms prisfond är stadgadt, bland annat, att

räntorna på kapitalet skola hopsparas för tre på hvarandra följande år

* För mottagande och kontroll af försålda inträdesbiljetter linnes anställd särskild

person, »kontrollanten».

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 141.

och utdelas vid slutet af hvarje sådan treårsperiod såsom ett pris till författaren

af det bästa och värdefullaste arbete på de bildande konsternas

eller konstindustriens område, som — författadt af svensk man eller kvinna

— utgifvits i tryck under ifrågavarande treårsperiod.

Jacques Lamms stipendiefond skall användas på det sätt, att räntorna

å fonden för två på hvarandra följande år utbetalas såsom ett resestipendium

åt någon af nationalmuseets ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän

för studier i utlandet.

Edward Cederlunds donation skall användas för inköp af en af svensk

konstnär utförd målning med historiskt ämne.

Behållningen å förenämnda donationer utgjorde vid 1910 års utgång:

Sofi Gieseckes donation...........

Femårsfonden ...........................

J. H. Scharps donation...........

Jacques Lamms prisfond.........

Jacques Lamms stipendiefond

Edward Cederlunds donation

kronor 310,540: 20

» 24,672: 86

» 100,074: 91

» 10,675: 19

» 10,408: 44

» 15,337: 50

Summa kronor 471,709: 10

Den s. k. sjuk- och hjälpkassan eller garderobkassan, hvars behållning

den 1 januari 1911 uppgick till 10,464 kronor 46 öre, användes till

beredande af sjukhjälp för museets betjänte och understöd åt deras änkor

och barn.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för handlingarna i ärendet.

Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk

och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,

huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902

ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum.

I anledning däraf afgaf nationalmusei nämnd den 31 maj 1902 underdånigt

utlåtande. Att närmare redogöra härför synes icke vara erforderligt,

då nytt förslag från nämnden numera föreligger. I underdånig

skrifvelse den 15 oktober 1909 har nämligen nationalmusei nämnd gjort

förnyad framställning i fråga om ny stat för museets konstafdelning.

Vidare hafva amanuenser och extra ordinarie tjänstemän i en den 19

juni 1911 dagtecknad skrift hos Kungl. Maj:t gjort framställning beträffande

aflöningsförmåncrna för de af nationalmusei nämnd i nyssnämnda

skrifvelse föreslagna »intendenterna». Häröfver har nämnden den 1 juli

1911 afgifvit underdånigt utlåtande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Ytterligare har nämnden med eget yttrande öfverlämnat en af museets

intendent den 6 oktober 1911 aflåten underdånig framställning i fråga om

beredande af ytterligare bevakning vid och inom nationalmuseet.

Såsom redan nämnts, har löneregleringskommittén, till hvilken samtliga

handlingar i ärendet öfverlämnats, den 31 januari 1912 däri afgifvit

underdånigt betänkande (delen XXXII af kommitténs betänkanden).

I det följande tillåter jag mig att behandla de olika frågor, hvari

detta ärende lämpligen kan uppdelas, hvar för sig och i hvarje särskild

punkt omnämna, hvad handlingarna därutinnan innehålla.

Till en början torde ur löneregleringskommitténs betänkande böra meddelas

följande uppgifter i fråga om utvecklingen af statens konstsamlingar

m. m., sedan den nu gällande staten för nationalmuseet antogs. Kornmitten

anför:

Under de mer än trettio år, som förflutit, sedan vid 1880 års Riksdag stat antogs

för nationalmuseet, hade icke blott statens konstsamlingar väsentligt ökats utan äfven

allmänhetens intresse för dessa samlingar i hög grad stegrats.

Till belysande häraf hade kommittén ansett sig böra meddela vissa, delvis approximativa

uppgifter angående förhållandena dels år 1878, då det förslag afgafs, som låg

till grund för 1880 års lönereglering, och dels vid slutet af år 1911.

Omfattningen af statens konstsamlingar.

Antal nummer

År 1878

År 1911

Ökning

A. Samlingar tillhörande nationalmuseets konstaf- delning.

Skulptursamlingen (inber. samlingar af antika vaser och af

egyptiska fornlämningar).......................................

2,229

4,186

1,957

Målningssamlingen .....................................................

1,736

6,772

5,036

Handtecknings- och gravyrsamlingarna...........................

98,000

139,540

41,540

Konstslöjdsamlingen ..................................................

5,923

14,260

8,337

Tillhopa

107,888

164,758

56,870

B. Å de kungl. lustslotten förvarade samlingar,

ställda under öfverinseende af intendenten vid na- tionalmuseet.

Skulpturer och målningar ...........................................

2,692

2,747

55

Summa

110,580

167,505

56,925

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt.

103 höft.

''Nr 141.)

3

Utvecklingen

af statens

konstsamlingar

m. m.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Befattningar.

Chef.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Antalet besökande vid nationalmuseets konstafdelning beräknades år 1878 till omkring

104,000; för år 1911 både antalet beräknats till omkring 210,000.

Ur handtecknings- och gravyrsamlingarna hade för studier tillhandahållits år 1878

endast 177 nummer. Under år 1911 hade för studier tillhandahållits 1,625 nummer;

i och för fotografering för illustrationsändamål hade utlånats 246 nummer, hvarjämte

för ett Parisbiblioteks räkning fotograferats flertalet franska handteckningar.

Å konstslöjdsafdelningen hade för studier och kopiering under år 1911 tillhandahållits

862 nummer.

Såsom framginge af dessa sammanställningar hade sedan år 1878 antalet nummer

i statens konstsamlingar ökats med öfver 50 %. De besökandes antal hade sedan

nämnda tidpunkt mer än fördubblats. Antalet ur handtecknings- och gravyrsamlingarna

tillhandahållna nummer hade vuxit i alldeles särskildt hög grad; jämförelsen visade

i detta hänseende, att mer än 10 gånger så många nummer utlämnats under år

1911 som år 1878.

Oaktadt den stora utveckling, nationalmuseets konstafdelning hade att uppvisa,

hade likväl efter det 1880 års stat trädt i kraft ordinarie befattningshafvarna vid museet

icke i vidare mån ökats, än att jämlikt beslut vid 1900 års Riksdag vissa vaktmästarbeställningar

omförts från arfvodesbefättningar till ordinarie tjänster.

Att under sådana förhållanden behof af ytterligare ordinarie arbetskrafter vid

museet gjort sig gällande, syntes kommittén fullt rimligt och naturligt.

O

A gällande stat för nationalmuseet äro, såsom förut omnämnts, uppförda

följande särskilda befattningar, nämligen: en intendent, två amanuenser,

en konservator, hvilken emellertid endast åtnjuter arfvode, en förste

vaktmästare, tillika portvakt, en vaktmästare, tillika gårdsdräng, och fem

vaktmästare äfvensom en öfvereldare (med arfvode) och två eldare (likaledes

med arfvode).

Enligt gällande stadgar åligger det intendenten i främsta rummet tillse,

att nationalmuseets konstafdelning motsvarar sin bestämmelse, nämligen

att vara en för vetenskapliga ändamål och konstodlingens främjande verksam

anstalt. Han är Kungl. Maj:t ansvarig för samlingarnas noggranna

vård och göromålens jämna gång.

För intendentens särskilda åligganden har jag förut (sid. 9) redogjort vid

referat af stadgarnas innehåll (§ 4), och vill jag här endast erinra därom,

att intendenten vid sidan af sin verksamhet som chef för museet tillika

har att såsom afdelningsföreståndare vårda och bearbeta en af samlingarnas

hufvudgrupper.

Under intendentens öfverinseende äro jämväl ställda de staten tillhöriga

samlingarna af konst- och konstindustriföremål å Drottningholms,

Gripsholms, Rosersbergs, Haga, Ulriksdals och Strömsholms slott samt i

offentliga inrättningar i Stockholm befintliga konstverk, för så vidt de ej

äro ställda under annan myndighets vård.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Nationalmusei näinnd har i sin underdåniga skrifvelse den 15 oktober

1909 i fråga om intendenten anfört:

Af stadgarna för konstafdelningen jämte därtill hörande bihang framginge, att

intendentens arbete vore af synnerligen omfattande, maktpåliggande och ansvarsfull

natur och att han till museiinstitutionen intoge samma ställning, som cheferna för

öfriga kulturella statsinstitutioner — riksantikvarien, riksarkivarien, riksbibliotekarien

och öfverintendenteu i dennes egenskap af chef för öfverintendentsämbetet — intaga

till sina respektive institutioner.

Då aflöningarna för riksantikvarien, riksarkivarien och riksbibliotekarien genom

beslut vid 1909 års Riksdag bestämts till 9,000 kronor (öfverintendentsämbetet både

ännu icke blifvit föremål för löneregleriug), syntes det museinämnden, att rättvisa och

billighet fordrade, att äfven aflöningsförmånerna för chefen för nationalmuseet sattes

till samma belopp.

Enligt gällande stadgar för nationalmuseets konstafdelning ålåge det, yttrade

nämnden, intendenten att efter eget val vårda och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper,

vare sig de förenade handtecknings- och gravyrsamlingarna eller de öfriga

samlingarna af konstföremål. Efter sitt tillträde till intendentsbefattningen hade den

nuvarande intendenten fortfarit att — därvid biträdd af eu extra ordinarie tjänsteman

— vårda och bearbeta konstslöjdsamlingarna, som han förut under många år såsom

amanuens närmast förestått. Enär emellertid på grund af såväl de ökade intendentsgöromålen

som konstslöjdsamlingarnas stora tillväxt intendenten icke längre själf kunde

ägna tillräcklig tid åt dessa samlingars vård och bearbetande, hemställde nämnden om

uppförande å stat af en ordinarie tjänstemannabefattning för konstslöjdsafdelningen.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att af de båda vid nationalmuseet

anställda amanuenserna har den ene under närmaste vård

målnings- och skulptursamlingarna och, den andre handtecknings- och

gravyr- samt planschverksamlingarna.

Om nämndens nyssberörda förslag har löneregleringskommittén yttrat:

Nämnden hade hemställt om inrättande af en ny ordinarie tjänstemannabefattning,

åt hvars innehafvare skulle uppdragas den närmaste vården af museets konstslöjdsafdelning.

Enligt nämndens förslag skulle alltså särskilda afdelningsföreståndare finnas

för hvar och en af museisamlingarnas nuvarande tre hufvudgrupper, nämligen skulpturoch

målningsafdelningen, handtecknings- och gravyrafdelningen samt konstslöjdsafdelningen,

och chefen följaktligen kunna befrias från åliggandet att i första hand värda

och bearbeta en af samlingarnas hufvudgrupper.

En sådan anordning syntes kommittén af verkligt behof påkallad. De i öfrigt

med chefsbefattningen vid nationalmuseet förenade göromålen hade nämligen numera

erhållit den omfattning, att befattningens innehafvare endast i ringare mån torde vara

i tillfälle att ägna sig åt de åligganden, som skulle tillkomma honom i egenskap af

afdelningsföreståndare. Å andra sidan gjorde samlingarnas tillväxt och de alltmer

ökade kraf, som ställdes på afdelningsföreståndarna, det oundgängligen nödigt, att

dessa kunde ägna hela sin arbetstid åt de dem närmast anförtrodda samlingarnas vård

och bearbetning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Afdelningsföreståndare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Blefvo chefen för nationalmuseet befriad från det närmaste ansvaret för någon

viss afdelning af samlingarna, borde det dock'' enligt kommitténs mening åligga honom

att, i all den mån hans tid medgåfve, personligen deltaga i arbetet med samlingarnas

vård och bearbetande.

Vidkommande aflöningen till nationalmuseets chef borde erinras, att densamma

år 1880 bestämts till samma belopp (6,000 kronor), som då tillkom riksantikvarien.

Det syntes kommittén liksom nationalmusei nämnd, att någon anledning ej förefunnes

att för nationalmuseets chef föreslå andra aflöningsförmåner än dem, som år 1909 fastställts

för riksantikvarien, riksarkivarien och riksbibliotekarien, eller 9,000 kronor.

Såsom i det följande kommer att omnämnas, har kommittén föreslagit,

att afdelningsföreståndarna (amanuenserna) skola benämnas intendenter, och

i samband därmed uttalat, att därest detta förslag vunne bifall, chefen

för nationalmuseet gifvetvis borde erhålla annan titel. Nationalmusei

nämnd har ansett, att den nuvarande intendentstiteln för chefen borde

utbytas mot titeln: föreståndare och chef. Kommittén har för honom

föreslagit titeln öfverintendent.

Kommittén har hemställt, att i blifvande ny stat för nationalmuseet

måtte i stället för nuvarande intendentsbefattningen såsom chefsbefattning

uppföras en öfverintendentstjänst med aflöning af 9,000 kronor, däraf

5,700 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 800 kronor

ortstillägg.

Beträffande amanuenserna är redan nämndt, att den ene af dessa har

under närmaste vård målnings- och skulptursamlingarna och den andre

handtecknings- och gravj^r- samt planschverksamlingarna.

Amanuensernas åligganden äro angifna i §§ 6 och 8 af stadgarna,

hvilka §§ förut refererats i annat sammanhang (sid. 10).

Enligt hvad nationalmusei nämnd meddelat, äro amanuenserna jämväl

intendenten behjälpliga vid vården och bearbetningen af statens konstsamlingar

å de kungl. lustslotten, såväl vid dessa samlingars ordnande och

inventarieföring som vid deras vetenskapliga bearbetning.

I fråga om amanuenserna har nationalmusei nämnd i skrifvelsen den

15 oktober 1909 yttrat:

För att kunna uppfylla de fordringar, som ställdes på en amanuensbefattning,

måste dess innehafvare besitta en omfattande konsthistorisk bildning samt därjämte ett

utprägladt, såväl af bokliga studier som af utländska resor skoladt konstsinne. De

för museet gällande stadgarna föreskrefve därför ock, att till amanuensbefattning endast

sådana personer kunde antagas, hvilka antingen genom aflagd akademisk examen,

utgifna litterära arbeten eller på annat sätt ådagalagt grundliga insikter i estetiska

och konsthistoriska ämnen. Läge redan däri en anledning att för amanuens ej sätta

löneförmånerna för lågt, förefunnes enligt nämndens mening ett icke mindre talande

skäl i detta hänseende uti den omständigheten, att utsikterna till befordran och där
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

med till löneförbättring i ett verk med endast tre ordinarie tjänsteman ställde sig

ytterst ofördelaktiga i jämförelse med Hvad förhållandet vore vid andra statens verk,

hvilket också framginge däraf, att på tjugunio år endast en amanuens uppflyttats till

intendentsplatsen och att under samma tid endast en extra ordinarie tjänsteman kommit

på ordinarie stat.

Den af amanuenserna, som vore anställd vid målnings- och skulptursamlingarna,

både år 1873 antagits till extra ordinarie amanuens och år 1880 till ordinarie. Såsom

ordinarie amanuens hade han i årliga löneförmåner uppburit 3,000 kronor med två ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Hans museiverksamhet

hade särskildt ur synpunkten af samlingarnas vetenskapliga bearbetning och

de öfver desamma utgifna beskrifvande förteckningarna beredt honom stort erkännande

äfven af den utländska konstkritiken, på samma gång dessa beskrifvande förteckningar

gjort museisamlingarna kända i den kontinentala konstlitteraturen och museivärlden.

Efter 36 års trägen museiverksamhet hade han emellertid i löneväg ej kommit längre

än till 4,000 kronor om året, och när han nu snart uppnådde pensionsåldern, komme

han att i pension uppbära 2,800 kronor om året. En sådan aflöning kunde omöjligen

anses stå i rimligt förhållande till det omfattande och ansvarsfulla arbete, som ålåge

amanuens, ett arbete som med hvarje år ställde ökade kraf på innehafvarna af ärnanuensbefattning.

Särskildt under senast gångna årtionde hade i vårt land intresset för bildande

konst ansenligt stigit hos den stora allmänheten. Detta hade helt naturligt återverkat

på museiarbetet.

Katalogiseringsarbetet inom museet hade under perioden 1881—1908 kräft i hög

grad ökade arbetskrafter. Under dessa år hade samlingarna vuxit med i rundt tal

57,750 nummer, af hvilka 1,900 komme på skulptursamlingen, 5,100 på målnings-,

36,450 på handtecknings- och gravyrsamlingen, 7,400 på konstslöjds- och 6,900 på

boksamlingen.

Den ökade frekvensen i samlingarna och det betydligt ökade arbetet vid dessas

förevisande ansåg nämnden belysas däraf, att under det år 1881 343 handteekningsoch

gravyrverk tillhandahållits, år 1908 de framtagna numren af dylika verk utgjorde

2,865. Vidare hade skolbesöken, som förut endast mera sällan ägt rum, under de

senare åren blifvit så vanliga, att knappast någon vecka förginge, utan att flera klasser

från olika skolor i bufvudstaden infunne sig, och under jul- och sommarferierna komme

sådana till och med från närbelägna städer.

Eu följd däraf hade blifvit, att alltsedan år 1903 museet enligt nämndens beslut

hållits Öppet ett ökadt antal timmar, särskildt under turistsäsongen, då besöksantalet

stigit till sin högsta höjd. I stället för att allmänheten dittills haft tillträde till samlingarna

endast under tiden klockan 11—3, söndagarna 1—3, hade förevisningstiden

blifvit utsträckt under månaderna april—september till klockan 4 om hvardagarna.och

till klockarn 5 om söndagarna, hvilket nödvändiggjort ökad tjänstgöring från tjänstemännens

liksom från vaktbetjäningens sida.

Därtill komme att ökade anspråk numera ställdes på samlingarnas vetenskapliga

bearbetande, hvilket icke kunde ske på tillfredsställande sätt, därest icke amanuens följde

och gjorde sig förtrogen med den konsthistoriska forskningens framsteg och resultat.

Genom af 1909 års Riksdag godkända stater hade vid riksarkivet och vid kungl.

biblioteket, förutom chefsbefattningen, två olika ordinarie tjänstemannagrader fastställts

med titel af första och andra arkivarie!- samt första och andra bibliotekarier och med

i högre graden en begynnelseaflöning af 5,800 kronor och i lägre graden af 4,000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

kronor; och vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien hade de tre likställda

antikvarierna (förutom chefen de enda ordinarie tjänstemännen inom akademien) tillerkänts

samma begynnelseaflöning, 5,800 kronor, som nyssnämnda första arkivarier och

första bibliotekarier.

Nationalmusei nämnd ansåg det visserligen icke vara af behofvet påkalladt att

föreslå en eller flera »första intendentsbefattningar» vid museet med den högre aflöningen

å 5,800 kronor, men å andra sidan kunde det dock enligt nämndens åsikt icke

anses skäligt och rättvist, att de ordinarie amanuenserna vid nationalmuseet skulle likställas

med andra arkivarierna och andra bibliotekarierna med en aflöning å 4,000

kronor.

Nämnden hölle fördenskull före, att vid fastställandet af amanuensernas aflöningsförmåner

en medelväg borde väljas och dessa förmåner sättas till en begynnelseaflöning

af 5,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter respektive

5 och 10 år.

Såsom redan är omförmäldt ansåg nämnden jämväl, att ytterligare eu ordinarie

tjänsteman borde uppföras å stat för tjänstgöring vid konstslöjdsafdelningen.

Titeln »amanuens» för ifrågavarande tjänstemän syntes nämnden höra utbytas

mot »intendent», hvilken titel redan antagits för motsvarande tjänstemän vid nordiska

museet.

Amanuenser och extra ordinarie tjänstemän vid. nationalmuseet hafva

i sin ofvannämnda framställning den i9 juni 1911, under erkännande att

nämnden visat sig behjärta nationalmuseets tjänstemäns betryckta ställning

och åt dem sökt bereda drägligare villkor, dock uttryckt sitt beklagande,

att nämnden icke ansett sig böra taga steget fullt ut och sökt få

de tre tilltänkta intendenterna — de tre afdelningsföreståndarna — jämställda,

enligt de i nyare löneregleringar fastställda principerna för andra

gradens tjänster, med t. ex. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

tre på stat uppförda antikvarier och riksarkivets fyra första arkivarier

(»sektionschefer»), hvilka genom nya stater af år 1909 tillerkänts en begynnelseaflöning

af 5,800 kronor med två ålderstillägg, hvart och ett å

500 kronor.

I stället hade nämnden genom den ifrågasatta begynnelseaflöningen, 5,000 kronor,

föreslagit en mellangrad mellan andra och första normalgraderna. Den sistnämnda

normalgraden återfunnes icke i vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens stat, men

innehades däremot af andra arkivarierna i riksarkivet.

Sökandena förklarade sig anse, i likhet med nämnden, att åt de nationalmuseets

chef närmast ställda intendenterna icke gärna kunde gifvas första gradens begynnelseaflöning

af endast 4,000 kronor. Efter sökandenas förmenande vore det naturliga att

hemställa om en begynnelseaflöning å 5,800 kronor, hvilket också fullt motiverades af

de föreslagna intendenternas ställning till chefen, deras kvalifikation och tjänsteåligganden.

Jämförde man nationalmuseets nuvarande amanuensers löneförhållanden med de

forna amanuensernas vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. den institution

som närmast vore att likställa med nationalmuseets konstafdelning vore det

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 23

sant, att de senares begynnelseaflöning (4,000 kronor) var 1,000 kronor högre än

de förras.*

böjning till 5,800 kronor för nationalmuseets tilltänkta intendenter skulle

därföi onekligen beteckna ett något större språng än mellan bemälda akademis forna

amanuensers och nuvarande antikvariers begynnelseaflöningar.

^ nationalmuseets amanuensers begynnelseaflöningar i 1880 års stat sattes

1,000 kronor lägre än hvad i akademiens stat af år 1876 upptagits för dess amanue0use^

ansago sökandena främst bero därpå, att nationalmuseets konstafdelning då

(ar 1880), i motsats till akademien med dess anor från 1600-talet, var ett nytt verk,

som endast långsamt kunde arbeta sig fram till erkännande af att vara af den stora

estetiska och kulturhistoriska betydelse, som numera tillerkändes dylika institutioner i

utkindets kulturstater. Nationalmuseet hade dä icke heller ännu på långt när nått

den storartade utveckling, som det sedan dess vunnit, och ägde då ej heller ännu den

rent praktiska betydelse, som det numera i många hänseenden hade.

sökandena ansett sig höra framhålla äfven nationalmuseets kulturhistoriska

betydelse, tänkte de, för att taga blott ett exempel, på museets betydelse för det allt

ulligare ikonografiska studiet. I detta hänseende erbjöde museets ständigt växande

porträttsamling (graverade porträtt såväl som reproduktioner af målade och skulpterade)

och Gnpsholms under museets intendent ställda porträttgalleri — veterligen det nummerstarkaste

i världen — ett mycket rikhaltigt material, hvars bearbetande och tillhandahållande

numera upptoge en god del af tjänstemännens tid. Af hvilken vikt denna

sida af museets verksamhet vore, framginge bland annat däraf, att museets porträttsamlingar

lämnade illustrationsmaterialet till de flesta i vårt land utkommande historiska

arbeten af skilda slag.

Såsom bevis pa, huru långsamt insikten om betydelsen af konstforskningen vid

ett museum sådant som nationalmuseet arbetat sig fram, anförde sökandena, att vid

nationulmuseibyggnadens inredande icke anordnats fullt användbara rum för alla tjänstemännen.

^ Somliga måste nämligen arbeta i rum, där den besökande allmänheten cirkulerade,

något som delvis ägde rum äu i dag.

Ett annat ännu mer belysande drag syntes sökandena vara, att i 1880 års i detta

hänseende ännu gällande stat anslaget till nationalmuseets bibliotek satts till blott

300 kronor, en summa som i våra dagar ingalunda räckte ens till hållandet af de för

museiverksamhetens rätta bedrifvande allra oundgängligaste tidskrifterna; till konstvetemkaphga

arbeten af annat slag försloge den icke alls. I detta hänseende kunde

det tiliaggas, att just bristen på modern vetenskaplig facklitteratur hittills omöilio-- gjort utgifvande af eu kritisk katalog öfver skulptursamlingen.

Det nyssnämnda förhållandet vore så mycket mer att beklaga, som nationalmuseets

tjänstemäns vetenskapliga verksamhet omfattade så vidt skilda, hvar för sig

betydelsefulla specialiteter som konstarkeologi och skulpturens historia, äldre och nyare

malumgshistoria, ikonografi, handtecknings- och gravyrkännedom, konslslöjdstudier af

i- arter , s* v''’ Evilka alla specialiteter i utlandet oupphörligt behandlades af en

ständigt allt rikare litteratur af fackmässigt hållna arbeten, af hvilka blott ett försvinnande

fåtal lyckades leta sig fram till nationalmuseet.

Det kunde visserligen invändas — anförde sökandena — att nationalmuseets konstatdeimngs

verksamhet i fråga om rent svenska föremål vore mindre omfattande än

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens och att den kräfde ett mindre antal

* Akademiens amanuenser åtnjöto dock ej ålderstillägg.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

tjänsteman än andra s. k. litterära verk. Med fog kunde det dock enligt sökandenas

förmenande sägas, att tjänstebefattningarna vid nationalmuseets konstafdelning ställde

fullt ut lika stora fordringar på sina innehafvares utbildning och kompetens som motsvarande

platser inom liknande institutioner.

Enligt § 24 i gällande stadgar kräfdes för att till amanuens vid nationalmuseet

anmälas dier till extra ordinarie amanuens antagas att antingen^genom aflagd akademisk

examen, utgifna litterära arbeten eller på annat sätt hafva ådagalagt grundliga

insikter i estetiska och konsthistoriska ämnen. En tjänsteman vid nationalmuseets konstafdelning

behöfde emellertid vara förtrogen icke blott med konstens historia utan äfven

med närstående historiska discipliner. Han måste vidare resa mycket och ofta för att

i o-allerierna direkt följa den nyare konstforskningens resultat, för att hålla sig å jour

med det moderna museiväsendets utveckling och för att, genom så att säga oupphörlig

»trälim"» lära sig att se och att skärpa sin blick för det konstnärligt äkta (till skillnad

från det oäkta), bvilket vore det allra första villkoret för ett framgångsrikt museiarbete.

För att kunna rätt tillgodogöra sig sina resor behöfde han omfattande språkkunskaper,

hvilka äfven kräfdes för att på nöjaktigt sätt kunna besvara förfrågningar

af museet besökande främlingar af olika nationaliteter och för att kunna sköta den

vidlyftiga korrespondensen med utlandets konstforskare — eu brefväxling som vore i

stadig tillväxt, något som brefsamlingen nogsamt utvisade.

Enligt § 6 i stadgarna ålåge det visserligen amanuens att under intendentens

öfverinseende vårda och bearbeta blott en af samlingarnas hufvudafdelningar, men

enligt samma § skulle han, när behofvet så påkallade, också vara beredd att deltaga

i arbeten inom annan afdelning än den, vid hvilken han vore anställd. Han finge

sålunda icke vara främmande för något af de olika specialfack, museet .inrymde.

Hvad sökandena anfört utgjorde enligt deras förmenande tungt vägande skäl för,

att de tilltänkta intendenterna vid nationalmuseets konstafdelning borde i löneförmåner

jämställas med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens antikvarier och öfnga

tjänstemän i andra lönegraden. .. ,. , , ,

Därtill komme ock — fortsatte sökandena — det kanske allra viktigaste skalet,

att nämligen nationalmuseets konstafdelning, genom att erbjuda sina tjänstemän lägre

löneförmåner än närstående institutioner, för sig minskade möjligheten att draga

till sig de bästa och för museiarbetena lämpligaste krafterna, då löneförmånernas

storlek på grund af de höga lefnadskostnaderna, som hade eu bestämd tendens att ar

för år ytterligare stiga, alltid skulle komma att spela en betydelsefull roll, när det för

eu ung man gällde att bestämma sin lefnadsbana.

Sökandena hemställde fördenskull, att såsom begynnelseaflömng för de tre tilltänkta

intendenterna måtte i staten upptagas 5,800 kronor med tva alderstillagg,

hvartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år, eller samma aflöning som tillkomma

antikvarierna vid vitterhets-, historie- och antikvetsakademien.

Uti sitt häröfver den 1 juli 1911 afgifna utlåtande anförde nämn
Visserligen

ansåg sig nämnden i sill skrifvelse den 15 oktober 1909 vid jämförelse

med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens nya stat höra stanna vid

att för de tilltänkta tre intendenterna vid nationalmuseet föreslå en begynnelseaflöning

af 5.000 kronor, i tanke att en sådan mellangradsaflöning skulle halva större

utsikt att vinna framgång än det högre beloppet, 5,800 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Sedan dess hade emellertid till nämndens kännedom kommit, att inom Riksdagen

den principen allt mer gjort sig gällande, att sådana mellangradsaflöningar icke gärna

borde fastställas.

Enär det dock enligt nämndens åsikt skulle vara synnerligen beklagligt, om ett

förkastande af nämndens förslag om en mellangradsaflöuiug af 5,000 kronor skulle

hafva till följd, att de tre intendenternas begynnelseaflöniug sattes så lågt som till

4,000 kronor, fann uämuden sig böra, i hufvudsak instämmande uti hvad ofvanbemälda

sökande i sin uuderdåniga skrift anfört, på det varmaste tillstyrka nådigt bifall till

deras hemställan, att i nämndens den 15 oktober 1909 afgifua förslag om ny stat

för nationalmuseet begynnelseaflöningen för de tre intendenterna måtte ändras

till 5,800 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter respektive 5

och 10 år.

Löneregleringskommittén har beträffande amanuenserna yttrat:

Såsom redan blifvit antydt, skulle enligt kommitténs mening utöfver de nuvarande

två befattningarna såsom afdelningsföreståndare (amanuenser) behöfva inrättas ytterligare

en sådan tjänst.

I aflöningshänseende vore amanuenserna vid nationalmuseets konstafdelning att hänföra

till tjänstemän af l:a lönegradeu vid centrala ämbetsverk enligt äldre aflöniugstyp.

Aflöningen vore nämligen bestämd till 3,000 kronor, hvartill kunde komma två

ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år.

Med hänsyn till de åligganden, som tillkorarne ifrågavarande amanuenser i egenskap

af afdelningsföreståndare, samt de kvalifikationer i vetenskapligt hänseende och

de kraf i öfrigt, som numera torde böra ställas på dessa tjänstemän, torde det icke

kunna anses möjligt att bibehålla dem i l:a lönegraden äfven med den förhöjning i

aflöning, som vid reglering skulle tillkomma befattningshafvare i nämnda lönegrad.

Det torde i sådant hänseende böra erinras, hurusom afdelnings- eller sektionsföreståndarna

i riksarkivet och kungl. biblioteket samt antikvarierna vid vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien (statens historiska museum) enligt de år 1909 fastställda

nya staterna för nämnda institutioner åtnjöte den aflöning, som vore bestämd

för tjäustemän i 2:a normalgraden vid centrala ämbetsverk.

Efter eu redogörelse för de hufvudsakliga skäl, som af amanuenser

och e. o. tjänstemän vid museet åberopats i deras ofvannämnda framställning,

fortsätter kommittén:

Då numera allmänt torde erkännas den stora betydelse icke blott i vetenskapligt

och konstnärligt hänseende utan äfven ur uppfostrans synpunkt, som borde tilläggas

institutioner af den art, som nationalmuseets konstafdelning företrädde, och då därjämte

det intresse, som från allmänhetens sida visades samlingar af nu ifrågavarande slag,

befunnits alltjämt vara i stigande, syntes det kommittén vara af vikt, att nationalmuseets

konstafdeluing kunde försäkra sig om verkligt dugande krafter såsom afdelningsföreståndare.

Kommittén hade fördenskull ansett sig böra — i öfverensstämmelse med hvad

natioualmusei nämnd ock i sitt förberörda utlåtande den 1 juli 19It tillstyrkt —

föreslå, att aflöningsförmånerna för nämnda tjänstemän bestämdes till enahanda belopp,

som blifvit tillerkända antikvarierna vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

samt första bibliotekarierna i kungl. biblioteket och första arkivarierna i riksarkivet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 käft. (Nr 141.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konservator.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

I detta sammanhang torde äfven böra upptagas spörsmålet om benämningen å

ifrågavarande befattningsbafvare vid nationalmuseets konstafdelnmg. Lika med nationalmusei

nämnd både kommittén ansett den nuvarande titeln »amanuens» lämpligen böra

utbytas mot »intendent». Denna sistnämnda titel hade redan antagits för afdelningsföreståndare

vid nordiska museet och Göteborgs museum.

Dät est kommitténs förslag i nyssberörda hänseende vunne bifall, borde gifvetvis

chefen för nationalmuseet erhålla annan titel, förslagsvis den som tillkomme chefen

för öfverintendentsämbetet eller öfverintendent.

Kommittén hemställde, att, med förändring af nuvarande två amanuensbefattningar

till intendentstjånster, i staten lör nationalmuseet måtte uppföras

tre sådana tjänster, enhvar med en aflöning af 5,800 kronor, däraf

3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg,

hvartill kunde komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 500

kronor efter 5 år och det andra likaledes med 500 kronor efter ytterligare

5 år.

Hvad angår konservalorn finnas dennes åligganden beträffande nationalmuseet

angifna i §§ 5 och 8 af stadgarna (sid. 10).

Konservatorns åligganden med afseende å konstverks vård m. m. omfatta

jämväl, enligt hvad museets nämnd meddelat, de staten tillhöriga,

under intendentens öfverinseende ställda konstsamlingarna å de kungl. lustslotten

m. m.

Enligt gällande ordinarie stat åtnjuter konservatorn ett årligt arfvode

af 1,200 kronor.

För andra restaureringsarbeten än de i stadgarna angifna mindre konserveringsarbetena

åtnjuter konservatorn särskild ersättning. Af museimedel

har han sålunda, enligt hvad kommittén inhämtat, uppburit år 1909

425 kronor, år 1910 645 kronor och år 1911 455 kronor. Därjämte har

konservatorn erhållit rätt att utan ersättning få begagna atelje i nationalmuseibyggnaden,

där han i mån af tid och mot särskild ersättning har

utfört arbeten äfven för andra institutioner samt åt privata personer.

Uti sin framställning den 15 oktober 1909 har nationalmusei nämnd

hemställt, att arfvodet till konservatorn måtte på grund af de ökade lefnadskostnaderna

höjas till 1,500 kronor.

Vid den provisoriska lönereglering, som på grund af beslut vid 1910

och 1911 årens Riksdagar vidtagits beträffande vissa befattningshafvare vid

nationalmuseet, har ock konservatorn tillerkänts ett aflöningstillägg af 300

kronor, så att han i fast ersättning för närvarande åtnjuter 1,500 kronor.

Kommittén har förklarat sig för sin del icke hafva något att erinra

mot, att äfven vid en definitiv lönereglering arfvodet till konservatorn be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 27

stämmes till 1,500 kronor, samt hemställt, att i staten för nationalmuseet

måtte uppföras arfvode till en konservator med nämnda belopp.

Den vid nationalmuseet tjänstgörande vaktmästarpersonalen utgöres dels

af dagligen tjänstgörande vaktmästare, dels af vaktmästare med tjänstgöring

tre dagar i veckan, dels ock af tillfälligt inkallade bevakningsbiträden.

Dagligen tjänstgöra, enligt hvad kommittén meddelat, 1 förste vaktmästare,

tillika portvakt, 1 vaktmästare, tillika gårdsdräng, samt 5 vaktmästare

för konstsamlingarnas bevakning vid de offentliga förevisningarna

— hvilka samtliga äro i staten för nationalmuseet uppförda såsom ordinarie

befattningshafvare. Därjämte finnas alltsedan år 1885 för de konstindustriella

samlingarnas bevakning 2 biträden med daglig tjänstgöring,

till hvilka aflöning utgår af anslaget å extra stat till vård, underhåll och

tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Nationalmusei nämnd har uti sin skrifvelse den 15 oktober 1909

hemställt, att nyssnämnda två bevakningsbiträden å konstslöjdsafdelningen

måtte uppföras å ordinarie stat, enär numera något skäl ej förefunnes för

deras kvarhållande på extra stat.

I fråga om vaktmästarnas och förste vaktmästarens aflöningsförmåner

har nämnden anfört:

I en den 24 september 1909 daterad skrift från ordinarie vaktmästare hade hemställts,

att intendenten måtte för nämnden framhålla det för dem ytterst angelägna i

att framställning gjordes hos Kungl. Maj:t om skälig löneförbättring. Vaktmästarna

hade trott sig kunna hoppas, att allöningen skulle blifva satt till 1,500 kronor eller

samma belopp, som af 1909 års Riksdag beviljats förste vaktmästaren vid kungl. biblioteket

och de två vaktmästarna vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (statens

historiska museum).

Till stöd därför hade framhållits, att tjänstgöringen under de senaste åren blifvit

så förlängd, att vaktmästarna måste beräkna tjänstgöringstiden, med måltid inberäknad,

från kl. 10 f. m. till kl. 5 e. in. Fördenskull vore det för dem numera så godt

som omöjligt att, såsom förr, förskaffa sig någon biförtjänst. Äfven den ständiga söndagstjänstgöringen

lade hinder i vägen därför.

Nämnden ansåge denna framställning vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Under de senaste åren hade förevisniugstiderna under den ljusare årstiden

ytterligare utsträckts. Såväl med hänsyn därtill som i betraktande af önskvärdheten

af att museet hölles öppet under ett ytterligare ökadt antal timmar, fann nämnden

ifrågavarande vaktmästares hemställan om aflöningens höjande från 800 kronor till 1,500

kronor, eller till samma belopp som fastställts för deras vederlikar vid statens historiska

museum, väl grundad.

„ Beträffande förste vaktmästaren, som vore bevakuingspersonalens förman och tilllika

portvakt, påpekade nämnden, att hans portvaktstjäust toges i anspråk ej blott af

nationalmuseets konstafdelning utan äfven af vitterhets-, historie- och antikvitetsaka
-

Vakt mästare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

demien (statens historiska museum). Enär han under öppethållandet af nationalmuseets

samlingar hade sin plats strax innanför ingången i stora porten (å fasaden), kunde han

icke samtidigt förrätta sin portvaktstjänst vid den mindre, i synnerhet af tjänstemän

och besökande i nyssnämnda akademi och statens historiska museum mycket trafikerade,

åt Skeppsholmen belägra trappuppgången utan måste för denna sistnämnda befattnings

uppehållande af egna medel anskaffa annan person. Detta före särskildt af

betydelse under den ljusare årstiden, da öppethållandet af samlingarna vore utsträckt.

Det syntes därtör nämnden skäligt, att aflöningen för förste vaktmästaren-portvakten

— som vore bevakningspersonalens förman samt handhade och ansvarade för uppbörden

af förevisningsmedel och måste äga kännedom om främmande språk höjdes till

ett proportionellt högre belopp än det för ofvannämnda ordinarie vaktmästare begärda,

eller till 1,750 kronor jämte fri bostad och vedbrand utan afdrag å lönen.

Den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl och hvilken åtnjöte förmånen af bostad

och vedbrand utan afdrag å lönen, syntes nämnden vid nu ifrågasatta lönereglering

böra likställas med de föreslagna sju andra ordinarie vaktmästarna, d. v. s. tillerkännas

en aflöning af 1,500 kronor jämte fri bostad och vedbrand utan afdrag å lönen.

I sin förut omnämnda skrifvelse den 6 oktober 1911 har nationalmuseets

intendent gjort framställning om förstärkning af nationalmuseets

såväl yttre som inre bevakning. I förra hänseendet har intendenten anhållit,

att två militärposter måtte utsättas vid nationalmuseibyggnaden. Jag

återkommer senare till denna intendentens framställning. Beträffande den

inre bevakningen har intendenten anfört:

Redan vidtagna säkerhetsåtgärder till skyddande af i nationalmuseet förvarade

dyrbara konstsamlingar torde visserligen hittills hafva kunnat på goda grunder anses

tillräckligt betryggande; numera hade dock timade händelser i den utländska museivärlden

ådagalagt, att så icke vore förhållandet, utan att ytterligare åtgärder måste vidtagas.

Senare tiders museihistoria visade, att i allmänhet tafvelssmlingarna vore mest

utsatta för skadegörelse. I konstslöjdsamlingar vore föremålen till allra största delen

utställda i glasmontrer, likaså mindre föremål i skulptursamlingar, så att dylika samlingar

därigenom vore jämförelsevis skyddade. Taflor däremot hade i flera utländska

museer i synnerhet på de sista åren mer än eu gång varit utsatta för åverkan eller

rent af bortstulits.

Nationalmuseet kunde skatta sig lyckligt att hittills hafva undgått sådana olyckor.

»Men» — yttrar intendenten — »tiden är ond och fordrar att allt strängare försiktighetsmått

vidtagas.»

Tafvelsamlingen i museet vore inrymd i tillsammans 5 större salar, 4 mindre

rum och 20 små kabinett. Bevakningen af samtliga dessa lokaler utgjoides af två ordinarie

vaktmästare med vakttjänstgöring sex dagar i veckan* och två extra vaktmästare

med tre dagars tjänstgöring i veckan. Under nuvarande förhållanden vore

denna bevakning för fåtalig. Tisserhgen hade i fall af behof inkallats tillfällig extra

vaktbetjäning, hvars aflöning bestridts af förevisningsmedel, när anslaget för samlingarnas

vård och underhåll varit för ändamålet otillräckligt. Men^ allteftersom samlingarna

ökats, hade förevisningsmedlen måst alltmera tagas i anspråk för själfva vår
*

Den sjunde dagen i veckan (måndagen) sysselsättas dessa vaktmästare, enligt hvad

kommittén upplyst, med rengöring af förevisningslokalerna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 29

den och underhållet af de olika föremålen i samlingarna, och så syntes äfven blifva

fallet för framtiden.

Intendenten hemställde fördenskull, såsom tillägg till museinämndens förslag den

15 oktober 1909, att i staten måtte upptagas ytterligare tre ordinarie vaktmästare för

samlingarnas bevakning, med aflöningstörmåner i enlighet med nämndens berörda

förslag.

Då ny stat icke skulle kunna tillämpas förr än år 1913, men för tafvelsamlingens

tryggande mot åverkan det vore i hög grad önskvärdt, att redan under år 1912

bevakningen i densamma ökades, anhöll intendenten, att på extra stat redan för år

1912, eller på sätt Kungl. Maj:t eljest kunde finna lämpligt, måtte anvisas till aflöning

åt ytterligare tre vaktmästare med daglig tjänstgöring å nationalmuseet ett belopp,

motsvarande hvad som under år 1911 utginge för sådan vaktbetjäning eller 3,600 kronor.

Nationalmusei nämnd har i skrifvelse den 6 oktober 1911 tillstyrkt

bifall till hvad intendenten sålunda föreslagit.

Löneregleringskommittén anför beträffande vaktmästarna:

Hvad anginge frågan om ordinarie anställning åt de två för konstslöjdsamlingen

anställda bevakningsbiträdena med daglig tjänstgöring, torde böra erinras, att redan

uti den framställning, som museets nämnd år 1899 gjorde i syfte att bereda ordinarie

anställning åt vissa vaktmästare vid museet, föreslagits, att jämväl ifrågavarande två

vaktmästare vid konstslöjdsafdelningen skulle i staten uppföras såsom ordinarie.

Uti afgifvet utlåtande hade emellertid statskontoret — som eljest i hufvudsak

anslöt sig till nämndens förslag — beträffande nyssnämnda två vaktmästare uttalat

att, så länge vården och underhållet af de konstindustriella samlingarna bestredes af

å extra stat anvisade medel, det icke vore lämpligt att uppföra dessa vaktmästare å

ordinarie stat; deras aflöning borde fördenskull fortfarande utgå i form åt arfvoden,

hvilka dock syntes statskontoret böra ökas till 800 kronor för dem hvardera, d. v. s.

motsvarande dåvarande begynnelseaflöniDg för vaktmästare i allmänhet vid centrala

ämbetsverk.

Då utgifterna för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

hädanefter torde, likasom fallet vore med utgifter i enahanda hänseenden ^för

statens öfriga samlingar i nationalmuseet, böra utgå från ordinarie anslag, ansåge

kommittén nationalmusei nämnd hafva fullt fog för sin i skrifvelsen den 15 oktobor

1909 innefattade hemställan, att åt de två för konstslöjdsafdelningens bevakning anställda

vaktmästarna med full tjänstgöringsskyldighet — hvilkas arfvoden numera

utgjorde 1,200 kronor för år räknadt — borde beredas anställning å ordinarie stat.

Beträffande det senast inkomna förslaget att i staten för nationalmuseet uppföra

ytterligare tre ordinarie vaktmästare för samlingarnas bevakning hade kommittén,

med hänsyn till hvad intendenten i sådant hänseende anfört samt med särskildt afseende

fästadt vid de synnerligen dyrbara konstföremål, som förefunnes i samlingarna, ansett sig

böra tillstyrka den sålunda ifrågasatta förstärkningen af bevakningspersonalen med full

tjänstgöringsskyldighet. Tillfälle till skadegörelse eller tillgrepp torde nämligen ej

vara minst de dagar, då på grund af de besökandes fåtalighet behof af extra bevakning

icke skulle kunna anses föreligga.

Uti sitt förslag till stat för nationalmuseet hade kommittén alltså upptagit,

förutom 1 förste vaktmästare, tillika portvakt, och 1 vaktmästare, tillika gårdskarl,

ytterligare ett antal af 10 ordinarie vaktmästare.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

I fråga om aflöningsförmånerna för vaktmästarpersonalen tilläte sig kommittén

erinra, att enligt gällande stat förste vaktmästaren, tillika portvakt, åtnjöte, förutom

fri bostad ocli ved, eu aflöning af 950 kronor, hvarjemte till honom numera utginge

provisoriskt aflöningstillägg med 300 kronor dock med afdrag af 30 kronor, utgörande

pensionsafgift motsvarande, afrundadt belopp. Hans sammanlagda aflöningsförmåner

uppginge alltså till 1,220 kronor jämte fri bostad och bränsle.

Beträffande de kontanta aflöningsförmånerna till ifrågavarande förste vaktmästare

i denna hans egenskap ansåge sig kommittén icke kunna tillstyrka, att de sattes högre

än som vid 1910 och 1911 årens Riksdagar bestämts för förste vaktmästare vid fångvårdsstyrelsen,

statskontoret m. fl. centrala ämbetsverk.

Hvad anginge den för förste vaktmästare vid nationalmuseet föreslagna förmånen

af fri bostad jämte bränsle utöfver den kontanta aflöningen, torde höra bemärkas, att

uti aflöningsstaterna för de enligt den s. k. statskontorstypen nyreglerade centrala

ämbetsverken plägade intagas den bestämmelsen, att därest vaktmästare i sådan egenskap

åtnjöte fri bostad samt bränsle, skulle, så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg

ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Frän kommitténs sida vore dock ej något att erinra däremot, att den nu ifrågavarande

förste vaktmästaren finge för sitt bestyr med och ansvar för portvaktsgöromål

åtnjuta förmån af fri bostad jämte bränsle inom museibyggnadeu utan afdrag å de

koutanta aflöningsförmåner, som kunde varda honom tillerkända för själfva vaktmästarbefattningen.

I detta afseende erinrade kommittén om förhållandet beträffande

vissa vaktmästare vid kungl. biblioteket.

Såsom det statsverkspropositionen vid 1909 års Riksdag (åttonde hufvudtiteln)

bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden för den 12 januari 1909 (sid. 75)

gåfve vid handen, hade i ett med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1908 af dåvarande

öfverbibliotekarien E. W. Dahlgren m. fl. framlagdt förslag till lönestat för

kungl. biblioteket upptagits för 1 förste och 4 andra vaktmästare enahanda kontanta

aflöningsförmåner som för motsvarande befattningshafvare i statskontoret enligt den

vid 1907 års Riksdag antagna staten. Men dessutom hade i förslaget till stat för

kungl. biblioteket under titeln »öfriga förmåner» upptagits följande: »Två vaktmästare

åtnjuta såsom ersättning för byggnadens bevakning och öfriga portvaktssysslor fri bostad,

ved och lyse.» I sitt yttrande till statsrådsprotokollet (sid. 78—79) hade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet uttalat, att »för vaktmästarna vid kungl.

biblioteket torde med afseende å bostadsförmån böra lämnas enahanda föreskrift, som

gäller för statskontoret». Departementschefen hade emellertid tillagt: »Därest vaktmästare

för uppdrag vid sidan af sin tjänst åtnjuter fri bostad, bör detta naturligtvis

ej föranleda afdrag å hans kontanta löneförmåner.»

Mot departementschefens uppfattning i sistberörda hänseende hade icke förekommit

någon som helst erinran i den skrifvelse den 22 maj 1909, nr 8, hvari, blaud annat,

funnes intaget Riksdagens yttrande i afseende å godkänd stat för kungl.

biblioteket.

Det syntes emellertid kommittén lämpligt, att i nu förevarande fall det uttryckligen

angåfves i staten, att den förste vaktmästare vid nationalmuseum, som tillika

vore portvakt, skulle utöfver den kontanta aflöningen tillgodonjuta fri bostad och

bränsle.

Förste vaktmästaren-portvakten vore, enligt hvad upplyst blifvit, nödsakad att

under de tider af dagen, då han vore upptagen af sina vaktmästarsysslor innanför in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj:ts Nöd. Proposition Nr 141.

gången i museibyggnadens stora port, hålla ett biträde för passning af den omförnrälda

mindre ingången, hvilken måste öppnas för såväl ingående som utgående personer.

Det torde fördenskull icke kunna anses obilligt, att för ifrågavarande biträde utginge

till bemälde förste vaktmästare särskild ersättning, hvilken syntes kommittén skäligen

kunna bestämmas till 200 kronor om året.

Den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, åtnjöte — jämte fri bostad och vedbrand,

så länge lian hade skyldighet att vara boende i nationalmuseibyggnadeu —• å

ordinarie stat en aflöning af 600 kronor, hvartill efter fem år kunde komma ett ålderstillägg

å 100 kronor. Därförutom utginge till denne vaktmästare numera provisoriskt

afiöningstillägg med 300 kronor, dock med afdrag af 25 kronor, utgörande pensionsafgift

motsvarande, afrundadt belopp. Såsom begynnelseaflöning åtnjötes alltså tillhopa

1,075 kronor och såsom slutaflöning tillhopa 1,175 kronor jämte tills vidare fri bostad

och vedbiand.

Ofriga ordinarie vaktmästare vore enligt stat berättigade till eu aflöning af 800

kronor, hvartill efter fem år kunde komma ett ålderstillägg å 100 kronor. I provisoriskt

afiöningstillägg utginge 400 kronor, dock med afdrag af pensionsafgift motsvarande,

afrundadt belopp af 25 kionor. Begynnelseaflöningen utgjorde alltså tillhopa

1,175 kronor och slutaflönirgen tillhopa 1.275 kronor. Till iakttagande vid utbetalningen

af provisoriska afiöningstillägg vore emellertid föreskrifvet, att om annan vaktmästare

än förste vaktmästare och vaktmästaren, som tillika vore gårdsdräng, åtnjöte fri

bostad med bränsle, skulle, så länge denna löimån kvarstode, irån oitstillägg eller lön

afdragas så stort belopp, att det, tillsammans med hvad som enligt den ordinarie aflöningsstaten

för berörda förmån afdroges från aflöningen, uppginge till 250 kronor.

De två bevakningsbiträdena ä konstslöjdsafdelningen, som af kommittén föresloges

till erhållande af ordinarie anställning, torde numera åtnjuta hvardera en aflöning

af 1.200 kronor.

Enligt den för vaktbetjäningen vid nationalmuseet gällande särskilda instruktionen

ålåge det vaktmästare att punktligt infinna sig till tjänstgöring i museet de dagar,

detsamma hölles öppet för allmänheten, samt att hafva de lokaler, han hade att öfvervaka,

fullt städade, eammade och i ordning, när museet öppnades för allmänheten. Hvarje

måndag skulle vaktmästare verkställa en mera genomgående sopning och rengöring i

de lokaler, han hade att öfvervaka. Med undantag af måndagar, då förevisning icke

ägde tum, öppnades museet för allmänheten hvardngar klockan 10 f. nr. samt söndagar

och vissa helgdagar klockan 1 e. ni. Enligt hvad kommittén inhämtat, plägade vaktmästarna

för städningen infinna sig i museet 15—20 minuter före öppnandet för allmär

heten. Den på måndagarna skeende rengöringen erfordrade eu tid af 4—5

timmar.

Kommittén hade icke trott sig kunna tillstyrka, att för flertalet af de 10 vaktmästare,

sonr jämte iörste vaktmästaren-portvakten och vaktmästaren-gårdskarlen skulle

enligt kommitténs förslag upplagas å nationalmuseets stat, aflöningm bolde bestämmas

högre än den, som tillkomma »andre» vaktnästare vid centrala ämbetsverk enligt bestämmelser

vid 1010 och 1911 årens Riksdagar.

Det skulle måhända kunna invändas, att vaktmästarna vid nationalmuseet till

följd af söndagstjänstgöringen bonde intaga eu törmånligare ställning än vaktmästare i

allmänhet; men å andra sidan torde böra erimas, alt de iör samlingarnas bevakning

afsedda vaktmästarna vid nationalmuseet hade såväl under eu hvardag i veckan (måndagen)

året om sent ock alla förevisningsdagar under den mörkaste årstiden kortare

tjänstgöringstid, än som annars plägade iÖreskrifvas iör vaktmästare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Kommittén hade dock ansett nämndens framställning; om högre aflöningsförmåner

för nu ifrågavarande vaktmästare böra i så måtto vinna bifall, att utöfver förste vaktmästaren-portvakten

ytterligare två vaktmästare erhölle den kontanta aflöning, som

enligt nyaste bestämmelser tillkomme förste vaktmästare vid centrala ämbetsverk.

Det hade nämligen synts kommittén lämpligt, att i hvardera af de två våningar i

museibyggnaden, där de till nationalmuseets konstafdelning hörande dyrbara samlingarna

vore förvarade, funnes en förste vaktmästare, hvilken i första hand skulle ansvara för

bevakningen inom våningen.

För öfriga 8 ifrågavarande vaktmästare borde däremot enligt kommitténs mening

aflöningsförmånerna sättas lika med de för »andre» vaktmästare i centrala ämbetsverk

numera bestämda.

Till den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, syntes ock böra utgå samma

kontanta aflöningsförmåner som till »andre» vaktmästare. Utöfver nämnda förmåner

torde han såsom hittills för sina bestyr såsom gårdskarl höra, så länge han hade skyldighet

att vara boende inom nationalmuseibyggnadeu, få åtnjuta fri bostad och bränsle

utan afdrag på den kontanta aflöningen. Kommittén hänvisade därvidlag till hvad

som förut i motsvarande hänseende anförts beträffande förste vaktmästaren-portvakten.

I fråga om det af intendenten vid nationalmuseet begärda anslaget för ytterligare

tre vaktmästares anställande redan under år 1912 har kommittén uttalat, att i

händelse af bifall till nämnda begäran, det borde komma under ompröfning, huruvida

ej från de ifrågasatta aflöningsbeloppen borde, i anslutning till flera liknande fall, afdragas,

hvad som motsvarade vederbörande ordinarie befattuingshafvare åliggande

pensionsafgifter med afrundning till lämpligt belopp.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt:

att den förste vaktmästare vid nationalmuseet, som tillika vore portvakt,

måtte åtnjuta dels kontant aflöning med 1,500 kronor, däraf 900

kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,

hvartill kunde komma ett ålderstillägg efter 5 år med 100 kronor, dels

ock för bestridande af portvaktsgöromål fri bostad jämte bränsle;

att i staten måtte uppföras ett belopp af 200 kronor såsom ersättning

till nyssnämnde förste vaktmästare för hållande af biträde för portvaktsgöromålens

utförande de tider på dagen, då bemälde befattningshafvare

vore af vakttnästargöromål förhindrad att själf bestrida portvaktsgöromål;

att i staten för nationalmuseet måtte uppföras ytterligare två första

vaktmästarbefattningar, enhvar med en aflöning af 1,500 kronor, däraf 900

kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,

hvartill kunde komma ett ålderstillägg efter 5 år med 100 kronor;

att den vaktmästare vid nationalmuseet, som tillika vore gårdskarl,

måtte åtnjuta — förutom fri bostad jämte bränsle, så länge han hade

skyldighet att vara boende inom nationalmuseibyggnaden — en kontant

aflöning af 1,200 kronor, däraf 704 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar

och 150 kronor ortstillägg, hvartill kunde komma två ålders
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

tillägg, det ena med 100 kronor efter 5 år och det andra, likaledes med

100 kronor, efter ytterligare 5 år;

att i staten för nationalmuseet måtte uppföras ytterligare 8 vaktmästarbefattningar,

enhvar med enahanda kontanta aflöning, som föreslagits

för den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, samt

att den bestämmelsen måtte intagas i staten för nationalmuseet, att,

om annan vaktmästare än den förste vaktmästare, som tillika vore portvakt,

samt den vaktmästare, som tillika vore gårdskarl, i sin egenskap af

vaktmästare åtnjöte fri bostad och bränsle, skulle, så länge denna förmån

kvarstode, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100

kronor årligen.

I staten för nationalmuseet äro upptagna 1 öfvereldare och 2 eldnre.

Öfvereldaren åtnjuter å ordinarie stat, jämte fri bostad och ved, arfvode

å 750 kronor. I provisoriskt aflöningstillägg tillkommer honom ytterligare

250 kronor.

Enligt hvad kommittén upplyst, har öfvereldaren tjänstgjort 3 dagar

i veckan såsom bevakningsbiträde vid de offentliga förevisningarna, och

har han därför under år 1911 uppburit 375 kronor. Hans sammanlagda

ersättning har alltså uppgått till 1,375 kronor jämte fri bostad och

bränsle.

Eldarnas aflöning utgör enligt ordinarie stat arfvode å 500 kronor,

hvartill såsom provisoriskt aflöningstillägg kommer 250 kronor.

I museinämndens framställning den 15 oktober 1909 har föreslagits,

att arfvodet till öfvereldaren måtte höjas till 1,500 kronor jämte fri bostad

och vedbrand utan afdrag å arfvodet. För de två eldarna har nämnden

ansett arfvodet böra utgå med 750 kronor till hvardera.

De af nämnden sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för öfvereldaren

och eldarna hafva synts löneregleringskommittén skäliga; dock har

kommittén förutsatt, att därest öfvereldaren erhåller de för honom föreslagna

aflöningsförmånerna, han skall vara skyldig att, därest han därtill

befinnes lämplig, utan särskild ersättning tjänstgöra såsom bevakningsbiträde

vid de offentliga förevisningarna inom nationalmuseet vissa dagar

i veckan å tider, då hans öfvereldarbefattning därför icke utgör hinder.

Kommittén har sålunda hemställt:

att öfvereldaren vid nationalmuseet måtte åtnjuta — förutom fri bostad

jämte bränsle — arfvode af 1,500 kronor; samt

att till hvardera af två eldare måtte utgå arfvode af 750 kronor.

Öfvereldare

och eldare.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 höft. (Nr 141.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Arbetstid.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Vid godkännande af föreslagna aflöningsstater för statskontoret och

arméförvaltningen m. fl. ämbetsverk har Riksdagen’ under de senare åren

uppställt såsom förutsättning för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den

tidpunkt, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att

samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara tillstädes å tjänsterummet minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens

skrifvelse den 14 maj 1907 (nr 131) angående ny aflöningsstat för statskontoret,

hurusom det afsetts, att under det senare fallet skulle inrymmas

t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande af ett eller annat arbete

i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen, såsom i annat ämbetsverk, arkiv

eller dylikt, under en eller flera timmar måste vara frånvarande från

tjänstelokalen. Med uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra, de fall, då en mera allmän

föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende t. ex. en längre tidsperiod

och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas.

Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen

af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen

funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.

Maj:t i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera

intagits i instruktioner för vederbörande ämbetsverk.

Hvad beträffar arbetstiden på tjänsterummet för tjänstemännen vid

nationalmuseet har museets nämnd uti sin framställning den 15 oktober

1909 åberopat en skrifvelse från intendenten vid museet den 31 augusti

1908, däruti denne yttrat:

Frågan gällde, huruvida bestämmelser angående vederbörande tjänstinnehafvares

dagliga tjänstgöringstid å tjänsterummet af ungefärligeu enahanda innehåll som de,

hvilka i de för statskontoret och arméförvaltningen utfärdade instruktioner fastställts

att gälla för dessa ämbetsverk, lämpligen kunde erhålla tillämpning jämväl i fråga om

nationalmuseet, eller huruvida och i hvad mån hinder därför kunde förefiunas på grund

af tjänstgöringens art vid den ena eller andra befattningen eller tjänstelokalernas beskaffenhet.

För att tillfredsställande kunna besvara denna fråga fordrades först att hafva

klart för sig, hvad i detta fall menades med tjänsterum. Redan af anförda allrnäunare

bestämmelser för museitjäustemäunens tjänstgöring framyinge, att med tjänsterum ej

kunde menas blott en viss lokal inom nationalmuseets murar utan att ordet hade en

vida större räckvidd. Detta blefve ännu tydligare genom de för de olika tjänstemännen

i stadgarna gifua instruktionerna. Såsom däraf och af stadgarnas föreskrifter i

öfrigt framginge, vore museiarbetet af mycket mångskiftande natur. En del af det
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 111.

samma kunde ock måste utföras inom nationalmuseets murar, då hela museet blefve

»tjänsterum», en del fordrade med nödvändighet tjänstemans närvaro utom museet.

I sadant hänseende erinrade intendenten, att museitjänstemannen måste granska

hembjudna, utom museet befintliga konstverk, hvilket, särskilt när det gällde målningar,

borde ske under den ljusaste delen af dagen. Äfven måste han bevaka museets

intressen vid de offentliga konst- och gravyrauktionerna.

Museitjänstemännens åliggande att hvar på sitt område uppmärksamt följa den

konsthistoriska vetenskapens utveckling för att därigenom främja konstafdelningens

ändamål kunde ej gärna fullgöras på tjänstetiderna inom nationalmuseet. Den egentliga

forskningen måste förläggas till hemmet liksom författandet af vetenskapliga arbeten,

åt hvilka museitjänstemannen med nödvändighet måste ägna sig, för att museiiustitutionen

skulle kunna häfda sin plats inom det moderna museiväsendet.

Tjänstemännen hade jämväl skyldighet »att söka vinna kännedom om inom landet

befintliga konstverk och konstslöjdsalster åt värde och så vidt möjligt ägna uppmärksamhet

däråt, att sadana ej blifva ur landet utförda utan att förut hafva varit till

museet hembjudna». Denna skyldighet kunde naturligtvis, enligt hvad intendenten

framhöll, ej fullgöras, om tjänstemannen bundes vid daglig tjänstgöring inom nationalmuseets

murar. Detsamma gällde värden och bearbetningen af statens konstsamlingar

på de kungl. lustslotten och annorstädes, där dessa samlingar vore ställda under öfverinseende

af nationalmuseets intendent.

Nämnden har för sin del instämt uti hvad intendenten yttrat, men

därvid ansett böra särskildt betonas önskvärdheten af, att tjänstemännen, i

den mån museiarbetet, det tilläte, vore tillstädes i museilokalerna under

de timmar, museet hölles öppet för allmänheten.

Lönereglermgskommittén har efter en erinran om förhållandena i nu

ifrågavarande hänseende vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

(statens historiska museum) anfört:

Beträffande tjänstgöringstiden för personalen vid nationalmuseet torde böra framkallas

att — förutom vaktmästarna, hvilka, såsom redan nämnts, både regelbunden

söndagstjänstgöring — en ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman skulle vara tillstädes

oi museet äfven söndagar under den tid, då offentlig förevisning ägde rum.

A andra sidan borde erinras att, då belysning icke funnes anordnad inom förevisniugslokalerna,

tjänstgöringstiden för vaktmästare under den mörkaste årstiden kunde

något afkortas.

Därest såsom förutsättning för blifvande aflöningsstat för nationalmuseet borde

uppställas fordran på viss minimiarbetstid, torde — vid aktgifvande jämväl å Riksdagens

förut omförmälda uttalande i skrifvelsen den 14 maj 1907 nr 131 — hvad museets

intendent framhållit gent emot möjligheten att för museets tjänstemän föreskrifva

viss arbetstid å tjänsterummet icke vara af beskaffenhet att däraf borde föranledas

någon afvikelse från hvad eljest i allmänhet plägat föreskrifvas uti ifrågavarande hänseende.

Med den formulering, som gifvits dessa föreskrifter, borde naturligen hinder icke

förefinnas för vederbörande tjänstemän att i de särskilda, af intendenten berörda fall,

som ofvan omförmälts, med chefens begifvande eller efter hans uppdrag för museets

räkning uppehålla sig utom dess lokaler.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Aflönings
villkor.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 141.

Hvad vidare beträffade de i intendentens skrifvelse den 31 augusti 1908 berörda

fall, då arbeten kunde anses böra förläggas till vederbörande tjänstemans hem, ville

kommittén erinra därom, att äfven i detta hänseende bestämmelse ej saknades i instruktioner

för vederbörande ämbetsverk. Så hette det t. ex. i instruktionen för statskontoret

den 18 oktober 1907, § 17: »Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med

större fördel utföras utom tjänsterummet, må medgifvande därtill lämnas af generaldirektören

eller, efter dennes bestämmande, af vederbörande byråchef. Frågan om inskränkning

i särskilda fall i ötrigt i den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet

pröfvas i enahanda ordning.»

Ett dylikt bemyndigande torde ock, om och i den mån så finnes erforderligt,,

kunna lämnas chefen för nationalmuseet.

I fråga om aflöning svillkor för ordinarie befattningshafvare vid nationalmuseet

har kommittén yttrat:

Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor för ordinarie befattningshafvare

vid nationalmuseet hade kommittén tagit hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmelser,

som vid senare årens Riksdagar fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade löneregleringar.

Därvid hade efter förebild af en för vissa ämbetsverk gällande bestämmelse

bland aflöningsvillkoreu upptagits föreskrift, att därest museets chef till följd af

tjänsteresa eller för handläggning af särskilda ärenden vore under allenast några få,

högst fyra, dagar hindrad att sköta sin befattning, afdelningsföreståndare skulle vara

pliktig att utan särskild ersättning sköta de till chefsbefattningen hörande löpande

göromål.

Beträffande förmånen af semester torde böra uppmärksammas, att kommittén

förut i sitt betänkande för afdelningsföreståndarna vid nationalmuseet, förslagsvis benämnda

»intendenter», hemsiällt om aflöning enligt andra normalgraden för tjänstemän

vid centrala ämbetsverk i allmänhet. Semestertiden för ifrågavarande befattningshafvare

hade fördenskull, liksom för museets chef, föreslagits till en och eu half

månad.

Hvad dylik ledighet för vaktmästare anginge erinrades, hurusom kommittén uti

ett den 29 juni 1911 afgifvet underdånigt yttrande i fråga om semester för vaktmästare

och med dem likställda statstjänare vid vissa centrala ämbetsverk och vid hofrätterna

tillstyrkt, att någon tids ledighet årligen bereddes nämnda funktionärer utan afstående

af någon del af dem tillkommande aflöning å stat.

Kommittén hade ansett dylik ledighet för de i dess yttrande omhandlade statstjänare

böra begränsas till 15 dagar, att åtnjutas under enahanda förutsättning som

gällde i fråga om rätt till semester i allmänhet, d. v. s. att dylik förmån finge åtnjutas

i den män sådant kunde ske utan hinder för göromålens behöriga gång.

Erforderlig vikarie för semesterledig vaktmästare hade synts kommittén böra, på

sätt för närvarande ägde rum vid riksbanken och riksgäldskontor^, aflönus med högst

3 kronor om dagen, att utgå af vederbörande verks till vikariatsersättningar och extra

biträden afsedda medel.

För förste vaktmästare hade kommittén i fråga om rätt till semester ansett böra

meddelas enahanda bestämmelser som för andre vaktmästare.

Kommittén erinrade vidare därom, att i de för statskontoret m. fl. centrala ämbetsverk

gällande aflöningsvillkor funnes intagen bestämmelse, att vid sjukdomsförfall,

eller när det erfordrades för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad (ordet

tjänsteman här taget i den äldre bemärkelsen) skulle vara skyldig, att om han förord
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

« Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. 37

nades till högre befattning i ämbetsverket, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt

tre månader under ett och samma kalenderår, mot åtnjutande i förstnämnda

fallet af de för befattningen anslagna tjäustgöringspenningar men i senare fallet af

däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar.

Enahanda föreskrift hade synts kommittén böra gälla i fråga om skyldighet för

annan vaktmästare i ämbetsverk än förste vaktmästare att bestrida dennes befattning

såväl vid sjukdomsförfall som vid semester.

Blefve vaktmästare sålunda förordnad att bestrida förste vaktmästares befattning

under dennes semester, borde, därest vikarie erfordrades för vaktmästaren, vikarien få

åtnjuta, förutom å vaktmästarsysslau under tiden belöpande tjänstgöringspenningar, ersättning

af förut angifna medel till så stort belopp, att hela ersättningen uppginge till

högst 3 kronor om dagen.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommittén sålunda föreslagit hade

Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen till 1912 års Riksdag framlagt förslag i ämnet

beträffande vaktmästare vid högsta domstolen, regeringsrätten, öfverrätter och centrala

ämbetsverk.

I gällande stat för nationalmuseet är upptaget dels ett belopp åt

800 kronor till sekretercirgöromålens bestridande dels ock ett belopp af

400 kronor till kamrerargöromålens bestridande.

Genom kungl. bref den 14 december 1894 tillerkändes den person,

som bestred kamrerargöromålen, en ersättning af ytterligare 200 kronor

årligen af donationsmedel för bokföringen af donationernas räkenskaper.

Jämlikt beslut vid 1910 och 1911 årens Riksdagar har till beredande

af ökade ersättningar för bestridande af sekreterar- och kamrerargöromålen

för hvart och ett af åren 1911 och 1912 å extra stat beviljats ett anslag

af G00 kronor. Af detta belopp voro 400 kronor afsedda att tillkomma

sekreteraren och 200 kronor kamreraren.

Därjämte har genom kungl. bref den 18 juni 1910 medgifvits, att

den person, som bestrider kamrerargöromålen vid nationalmuseet, må såsom

ersättning för ökadt arbete i följd af donationer till museet, från och

med år 1911 utöfver af statsmedel samt på grund af kungl. brefvet den

14 december 1894 utgående ersättning undfå ytterligare 100 kronor årligen

af de till museet donerade fondernas afkomster, att mellan samtliga

fonderna fördelas i förhållande till donationernas kapitalbelopp, där ej

donationsvillkoren därför lägga hinder i vägen.

Numera åtnjuter alltså den, som bestrider sekreterargöromålen, därför

tillhopa 1,200 kronor årligen och den, som bestrider kamrerargöromålen,

tillhopa 900 kronor, af hvilket sistnämnda belopp 300 kronor utgå af donationsmedel.

Uti nationalmusei nämnds framställning den 15 oktober 1909 anfördes,

bland annat, att de befattningar vid museet, i afseende å jivilka enligt

Sekreteraroch

kamrerargöromålens

bestridande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141. t

nämndens mening missförhållandet mellan arbete och aflöning då företrädesvis

var i ögonen fallande, vore sekreterar- och kamrerarbefattningarna.

Sekreterare öromålen, som enligt § 10 i gällande stadgar helst borde uppdragas

åt en af museets amanuenser eller extra ordinarie amanuenser, sköttes sedan många

år tillbaka af en utaf nämnden därtill antagen extra ordinarie amanuens, enär de båda

ordinarie amanuensernas göromål med samlingarnas vård och bearbetande icke ansetts

lämna någon af dem tid öfrig att sköta sekreterarbefattningen.*

Det erinrades af nämnden, hurusom det åläge sekreteraren att för tjänstgöring

närvara i museet på tider, som intendenten bestämde, att föra diarium öfver inkommande

mål samt protokoll öfver intendentens beslut i förvaltningsärenden äfvensom

öfver museinämndens och statens inköpsnämnds förhandlingar samt att förvara koncept

och andra arkivet tillhörande handlingar.

Huru sekreterargöromålen vuxit, sedan nationalmuseets nuvarande stat fastställdes,

syntes museinämnden framgå redan däraf, att antalet protokoll hvarje år uppginge till

i medeltal 60, att antalet inkommande mål, som år 1881 uppgick till 271, år 1908

utgjorde 653, att antalet utgående ämbetsskrifvelser enligt koncept utgjorde år 1881

44 och år 1908 55 samt att öfriga utgående försändelser i tjänstärenden enligt postbok

utgjorde år 1881 67 och år 1908 563.

Kamreraren ålåge, meddelade nämnden, att för tjänstgöring närvara i museet å

tider, som åt'' intendenten bestämdes, att hålla moträkning med riksbanken öfver där

insatta och därifrån uttagna medel samt i öfrigt föra alla med afseende å dessa och

öfriga museimedels redovisning nödiga anteckningar och räkenskaper, att till siffran

granska inkommande räkningar och verkställa alla beslutade utbetalningar, att månatligen

samt i öfrigt på anfordran af intendenten afgifva rapport öfver kassans ställuing

samt att årligen inom föreskrifven tid, i enlighet med fastställdt formulär, upprätta och

afsluta hufvudbok öfver räkenskaperna för föregående år.

För att belysa ökningen af kamrerargörotnålen meddelade nämnden i

skrifvelsen den 15 oktober 1909, bland annat, en öfversikt, utvisande anslag

och öfriga inkomster samt utgifter för såväl nationalmuseet som de

under museets förvaltning ställda donationerna dels år 1881 (det första

året efter det staten för museet år 1880 fastställdes) och dels år 1908

(eller året näst före det nämnden afgaf sin omförmälda framställning).

I anslutning till nämnda öfversikt men med angifvande af motsvarande

uppgifter för år 1910 i stället för år 1908 har löneregleringskommittén

meddelat följande sammanställning:

Anslag och öfriga inkomster: År 188J. År 1910.

för nationalmuseet .......................................... kr. 46,350: — kr. 94,773: 82

» donationerna............................................. » 7,849:36 » 45,999:19

Utgifter:

» nationalmuseet

» donationerna...

» 38,568: 11

4,128: 04

92,944: 87

27,742: 71

* Den extra ordinarie amanuens, som vid tiden för aflåtande! af nämndens ifrågavarande

framställning bestred sekreterargöromålen, har numera befordrats till ordinarie

amanuens vid museet, men bibehåller dock fortfarande sekreterargöromålen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Nämnden har hemställt, att ersättningen till sekreteraren måtte höjas

till 1,500 kronor och ersättningen till kamreraren höjas till 1,200 kronor,

hvaraf 300 kronor skulle utgå af donationerna att på dem fördelas i ungefärlig

proportion till deras storlek.

Löneregleringskommittén har i ämnet yttrat:

I en till kommittén aflämnad promemoria från nationalmuseets intendent hade

för att åskådliggöra sekreterargöromälens omfattning under år 1911 anförts följande

siffror:

protokoll 64; inkomna skrivelser 136; utgående skrivelser, enligt koncept, 58;

öfriga utgående skrivelser, enligt postbok, 737 (däraf 256 i kopiebok införda bref och

skrivelser).

Beträffande kamrerargöromålen under år 1911 anfördes i promemorian följande:

»Förande af nationalmuseets kassör; två bankräkningar; in- och utgående kassaposter

(omkring 400 verifikationer; omsättning år 1911: 135,000 kronor); diverse rapporter;

hufvudbok i 2 ex.; förande af donationernas kassor (5 st. själfständiga kassor

med 8 bankräkningar); in- och utgående kassaposter (omkring 150 verifikationer; omsättning

år 1911: 157,320 kronor); 5 själfständiga bokslut i 2 ex. för hvarje donation,

in. m.»

Såsom förut nämnts funnes i gällande stadgar den 10 december 1880 för nationalmuseets

konstafdelning, § 10, införd den bestämmelsen, att bestridandet af sekreterargöromålen

helst borde uppdragas åt en af museets amanuenser eller extra ordinarie

tjänstemän.

Med de kraf, som redan nu ställdes på ordinarie amanuens vid museet, och med

de kraf, som måste ställas på vederbörande afdelningsföreståndare med den ställning i

grad och aflöningshänseende, de erhölle i händelse af bifall till kommitténs förslag,

borde efter kommitténs bestämda öfvertygelse sekreterargöromålen vid museet icke

vidare kunna få uppdragas åt någon sådan ordinarie tjänstemän. Enahanda borde

gifvetvis vara förhållandet i fråga om kamrerargöromålen.

Under sålunda angifna, uttryckliga förutsättningar ansåge kommittén sig icke

böra _ göra någon erinran mot det ersättningsbelopp, som af nämnden föreslagits för

bestridande af sekreterargöromålen. Hvad nämnden föreslagit såsom ersättning för

kamrerargöromålens bestridande syntes kommittén ingalunda vara för högt tilltaget.

Kommittén hemställde alltså i denna punkt, att i staten för nationalmuseet

måtte uppföras dels ett belopp af 1,500 kronor för bestridande

af sekreterargöromålen och dels ett belopp af 900 kronor för bestridande

af kamrerargöromålen.

Därjämte ansåg kommittén, att i staten borde göras anteckning därom,

att för kamrerargöromålens bestridande jämte det belopp, som af statsmedel

vore anslaget, borde utgå särskild ersättning af donationsmedel till

belopp, som af Kungl. Maj:t bestämdes.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Anslag till

vikariatsersättningar,

arfvode]) åt

extra tjänstemän

och extra

vaktmästare

in. in.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

I gällande ordinarie stat för nationalmuseet är uppfördt dels ett belopp

af 1,650 kronor till vikariat ser sättning och ar fvoden åt extra ordinarie

tjänstemän och dels ett belopp af 1,800 kronor till extra vaktbetjäning och

beklädnad spenningar.

I sammanhang med beviljande af anslag å extra stat till provisoriskt

aflöningstillägg till vissa befattningshafvare vid nationalmuseet har medgifvits,

att däraf ''högst 25 kronor tinge användas till höjning af vikariatsersättning

under semester.

Vidare är till beredande af höjda arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän

vid museet på extra stat anvisadt ett anslag af 3,350 kronor.

För biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen

i nationalmuseet äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets

samlingar är å extra stat anvisadt ett belopp af 2,000 kronor.

Af anslag å extra stat för vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustrieUa samlingar utgår, förutom ersättning till två vaktmästare,

som af kommittén föreslagits till ordinarie anställning, ett mindre belopp

till ett bevakningsbiträde med tre dagars tjänstgöring i veckan.

För beredande af till äggsar f voden åt extra ordinarie vaktmästare vid

nationalmuseet för ökad tjänstgöring är slutligen å extra stat beviljadt ett

anslag å 900 kronor.

Nationalmusei nämnd har i sin skrifvelse den 15 oktober 1909 föreslagit,

att till det i nuvarande ordinarie stat för museet upptagna beloppet, 1,650

kronor till vikariatsersättning m. m., måtte läggas det ofvannämnda extra

anslaget å 3,350 kronor till höjda arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän

och att alltså för sagda ändamål tillhopa 5,000 kronor måtte uppföras å

ordinarie stat.

Extra ordinarie tjänstemän komme nämligen fortfarande att behöfvas dels för

museiarbetets jämna fortgång, dels också för att vid behof kunna rycka in, så att

man icke stode utan skolade krafter, när ledighet uppstode bland de ordinarie tjänstemännen.

Då emellertid, yttrade nämnden vidare, ett särskildt belopp å 2,500 kronor kräfdes

för skrifbitiäden, dels med anledning af de alltmer växande skrifgöromålen för

själlva samlingarna, dels såsom hjälp vid kansligöromålen, såsom registreringar och

diarieföring, arkivets bearbetande, brefväxling m. m., borde på ordinarie stat »för

vikariatsarfvoden, e. o. amanuenser och skritbiträden» uppföras ett belopp af tillhopa

7,500 kronor.

I fråga om medel till extra vaktbetjäning och till beklädnadspenningar ansåge

nämnden, att därför afsedt anslag borde höjas till 4,500 kronor.

Löneregleringskommittén har uttalat sig sålunda:

Kommittén ansåge sig uti ifrågavarande hänseende till en början böra framhålla

lämpligheten däraf, att arfvoden till såväl extra tjänstemän som extra vaktmästare

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. 31aj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

och skrifbiträde, hvilket ej vore i stat uppfördt, äfvensom vikariatsersättningar utginge

af ett gemensamt anslag, på sätt i allmänhet vore förhållandet beträffande de under

senare åren fastställda stater för centrala ämbetsverk. Däremot syntes beklädnadspenuingar

kunna särskildt uppföras å nationalmuseets stat.

De af nämnden gjorda beräkningarna beträffande auslagsbehofvet för ofvatinämnda

ändamål hade af flera skäl synts kommittén icke vara af beskaffenhet att kunna läggas

till grund för kommittéus förslag i ämnet.

I sådant afseende borde särskildt erinras, hurusom hvad kommittén i det föregående

hemställt i fråga om atlöuingsförmånerna för afdelningsföreståndare och semesterförmin

för vaktmästare gifvetvis påkallade högre belopp till vikariatsersättningar, än

nämnden torde hafva afsett. Förändrade förhållanden hade ock vid senare löneregleringar

gjort sig gällande i fråga om den extra tjänstemaunapersonalens (extra ordinarie

amanuensers) ställning i aflöningshänseende. Kommittén hade fördenskull sökt

att själf beräkna auslagsbehofvet för ifrågavarande ändamål.

Vid beräkning af erforderligt belopp för vikariatsersättningar hade kommittén

utgått ifrån, att under semester för chef och afdelningsföreståndare äfvensom för förste

vaktmästare vikariatsersättningen skulle motsvara den semesterledige befattniugshafvaren

tillkommande tjäustgöringspenningar, men att till vikarie för semesterledig annan vaktmästare

ersättningen skulle utgöra 3 kronor för dag. Med afseende jämväl å eventuellt

behof af medel utöfver tjänstgöringspeuningar till aflönande af vikarier under vaktmästares

sjukdom hade kommittén ansett, att till vikariatsersättningar uti samtliga

ifrågavarande häuseenden borde afses ett belopp af 1.600 kronor.

För behörigt skötande af museets särskilda afdeluingar torde behof förefinnas af

åtminstone eu extra tjänsteman pa hvar afdelning med regelbunden tjänstgöring, alltså

tillhopa tre sådana extra tjänstemän.

Med hänsyn till de kvalifikationer och de kraf i öfrigt, som måste ställas på

dessa extra betattningshafvare, syntes arfvodet till sådan befattningshafvare icke skäligen

kunna sättas lägre än i medeltal 2,000 kronor för år räknadt. Skulle emellertid

åt dylik extra tjänsteman uppdragas att jämväl bestrida sekreterargöromålen vid museet

mot därför bestämd ersättning, borde naturligtvis tillses, att därigenom intrång icke

gjordes å amanuensgöromälen.

För uppehållande af extra ordinarie amanuensbefattning under sjukdom och semester

samt dä sådan amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst uuder innehafvarens

semester och, i vissa fall, annan tjänstledighet torde —i anslutning till hvad

som skett vid vissa andra löneregleringar på senare tider — böra beräknas omkring

450 kronor för hvarje extra ordinarie amanuens.

I de nyssnämnda hänseendena skulle alltså för tre extra ordinarie amanuensbefattningar

böra beräknas ett belopp af 7.350 kronor.

Äfven med den af kommittén föreslagna ökningen af den ordinarie vaktmästarpersonalen

syntes det ej kunna uudvikas, att för samlingarnas bevakning vid de offentliga

förevisningarna särskildt under de dagar, då tillträdet för allmänheten vore fritt,

använda extra vaktmästare. Enligt hvad för kommittén uppgifvits af. national museets

intendent, skulle sålunda mera sta iigvarande behöfvas fyra sadaua extra vaktmästare

med tjänstgöring tre dagar i veckan. Såsom ersättning i sådant hänseende hade beräknats

ett sammanlagdt belopp af högst 2.600 kronor.

1 detta sammanhang torde böra erinras, hurusom kommittén redan uti delen I

af sina betänkande^ innefattande allmänna förutsättningar och grunder för eu reglering

af löneförhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken, uttalat såsom sin

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 käft. (Nr 141.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kostnad för

»livréer» åt

vaktmästare.

Kungl. Majd» Nåd. Proposition Nr 141.

mening, att grunderna för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie

vaktbetjänte inom de centrala ämbetsverken i allmänhet borde bestämmas af Kungl.

Magt på förslag af vederbörande ämbetsverk. Det hade synts kommittén, att jämväl

i fråga om aflöningen till vederbörande extra personal vid nationalmuseet grunderna

borde bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af museets chef.

För renskrifning och dylikt arbete hade, enligt hvad museets intendent uti den

till kommittén afgifna promemorian meddelat, alltsedan år 1909 funnits anställdt ett

kvinnligt biträde med tre dagars tjänstgöring i veckan och därjämte, i fall af behof,

hemarbete; hon hade uppburit ersättning med 50 kronor i månaden. Att för ett sådant

biträde nu föreslå ordinarie anställning syntes icke kunna ifrågakomma.''

Till ersättning för skrifbiträde äfvensom till gratifikationer åt mera tillfälligt

tjänstgörande extra tjänstemän och extra vaktmästare samt för afrundning af anslag

hade kommittén beräknat det för ersättningar uti nyss antydda hänseenden afsedda

beloppet till 1,450 kronor.

Med afseende å hvad ofvan anförts hemställde kommittén, att till

vikariatsersättningar, arfvoden åt extra tjänstemän och extra vaktmästare,

godtgörelse åt skrifbiträde samt gratifikationer måtte i nationalmuseets

stat uppföras ett anslag af 13,000 kronor.

I gällande stadgar för nationalmuseets konstafdelning, § 12, bestämmes,

att vaktbetjänt är skyldig att under tjänstgöring bära föreskrifven

tjänstedräkt ( »livré»).

Kostnad för »livréer» har utgått af det i staten uppförda anslaget till

extra vaktbetjäning och beklädnadspenningar äfvensom till en mindre del

från anslag å extra stat till de konstindustriella samlingarna. Emellertid

lära någon gång jämväl förevisningsmedel måst tagas i anspråk för anskaffande

af livrépersedlar.

Löneregleringskominittén har, såsom redan nämnts, ansett, att beklädnadspenningar

böra särskildt uppföras på nationalmuseets stat och har

i fråga om beloppets beräknande anfört:

Enligt kommitténs förslag skulle vid nationalmuseet finnas 12 ordinarie vaktmästare

med full tjänstgöring. Därjämte skulle, eldigt uppgift af nationalmuseets intendent,

mera stadigvarande behöfvas 4 extra vaktmästare med tjänstgöring tre dagar

i veckan. För samtliga dessa vaktmästare skulle alltså erfordras livréer.

I fråga om kostnaden för livré torde kunna erinras, att enligt de bestämmelser,

som vid 1910 års Riksdag antagits i sammanhang med då fastställd aflöningsstat, beklädnadsersättning

för den manliga bevakningspersonalen vid fängvårdsstaten bestämts

till 100 kronor för år. Om nämnda belopp toges till utgångspunkt samt årskostnaden

för livré till vaktmästare vid nationalmuseet med endast tre dagars tjänstgöring i

veckan beräknades till hälften af det belopp, som afväges för vaktmästare därstädes med

full tjenstgöring, skulle för ifrågavarande ändamål erfordras ett sammanlagdt belopp

af 1,400 kronor för år räknadt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 141.

Med hänsyn därtill att museibetjäningens livréer vore underkastade jämförelsevis

mindre slitning, skulle måhända nämnda kostnadssumma kunna anses böra sättas något

lägre. Då det emellertid borde tillses, att nationalmuseets vaktmästare uppträdde i

livréer, som befunne sig i värdigt skick — särskilt vid det förhållande att museet

besöktes icke blott af personer från Sverige utan äfven af ett stort antal utlänningar

— samt då åtminstone vissa livrépersedlar torde böra finnas äfven för biträden, som inkallades

såsom tillfällig förstärkning af bevakuingspersonalen, hade kommittén ansett sig

böra vid sin beräkning af anslagsbehofvet stanna vid det ofvan angifna beloppet af

1,400 kronor.

Kommittén hemställde alltså, att i staten för nationalmuseet måtte uppföras

ett belopp af 1,400 kronor till bestridande af kostnaden för livréer

åt vaktmästare vid nationalmuseet.

Under en följd af år har Riksdagen på extra stat beviljat anslag för

anordnande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden. Anslaget har

för hvardera året 1911 och 1912 bestämts till 3,800 kronor.

Uti det af nationalmusei nämnd i skrifvelsen den lo oktober 1909

framlagda förslaget till ny ordinarie stat för museet har jämväl upptagits

ett belopp af 3,800 kronor för nyssnämnda ändamål.

Kommittén, som i likhet med nationalmusei nämnd ansett ifrågavarande

anslag böra öfverflyttas till museets ordinarie stat, har hemställt,

att å den nya staten för nationalmuseet måtte uppföras ett belopp af

3,800 kronor för anordnande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden.

Enligt hvad jag inhämtat, användes ifrågavarande anslag till aflöning

och bekostande af uniformer åt fyra vakter, hvilka med polismans skydd

och befogenhet på så sätt ombesörja nattlig bevakning af nation alm useibyggnaden,

att två af dem, en hvar under halfva natten, tjänstgöra hvarannan

natt. Då emellertid med hänsyn till under senare tider timade

uppseendeväckande stölder i utländska museer nationalmuseibyggnaden ej

kunde anses säkert bevakad af en enda nattvakt, har intendenten, som

förut nämnts, i skrifvelse den 6 oktober 1911 gjort framställning om utsättande

af två militärposter därstädes och i sådant afseende anfört:

Alltsedan nationalmuseets öppnande år 1866 hade till skydd för dess dyrbara

samlingar två militärposter varit utsatta vid museibyggnaden, den ena vid hufvudfasaden,

den andra vid den mot museiparken vettande sidan. Dessa vaktposter hade

emellertid indragits den 1 april 1897. På till kommendauten i Stockholm den 23

april samma år gjord framställning, att om hinder mötte för att låta ifrågavarande

militärpost kvarstå under sommaren, densamma måtte åter utsättas åtminstone under

den mörkare årstiden, hade nationalmusei nämnd af öfverkommendanten erhållit det

svar, att den ifrågavarande posten »åtminstone ej för närvarande komme att åter ut
-

Anslag till

nattlig bevakning

af

nationalmuseibyggnaden
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

sättas». Dels på grund häraf, dels med anledning af de oroande inbrottsstölder, som

då nyligen ägt rum i hufvudstaden, hade intendenten i skrifvelse den 27 oktober

1904 till öfverintendentsämbetet anmält, att han närmast med hänsyn till nationalmuseibyggnadens

läge på en jämförelsevis isolerad plats, där trafiken särskilt nattetid

vore mycket obetydlig och faran för inbrott därför så mycket större, anställt noggranna

undersökningar och därvid funnit, att vissa ökade säkerhetsåtgärder måste vidtagas till

skydd mot inbrott och stölder i museibyggnaden; och i underdånig skrifvelse den 14

mars 1907 hade intendenten, i enlighet med öfverintendeutsäinbetets förslag, framhållit,

att enklast vore, att två militärposter ånyo utsattes vid museibyggnaden. Detta

hade dock icke skett. I stället hade Kungl. Magt, i enlighet med ett af intendenten

framlagdt alternativt förslag, hos 1908 års Riksdag äskat en höjning i extra anslaget

för anoiduande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden från 2,000 till 3,986

kronor, hvilket af Riksdagen beviljats.

De åtgärder, som med anledning häraf vidtagits, hade hittills betraktats såsom

tillräckliga. På senaste tiden hade emellertid, som sagd!, i utlandet timat tilldragelser

— djärfva och uppseendeväckande museistölder och våldsdåd särskildt å talför — som

gifvit osökt anledning att taga i förnyadt öfvervägande, huruvida icke, med hänsyn

till de upprepade och allt djärfvare attentat, för hvilka museisamlingar i våra dagar

vore föremål, ytterligare säkerhetsåtgärder vore behöfliga. Så vore otvifvelaktigt fallet.

På grund häraf finge intendenten anhålla, att två militärposter ju förr dess hellre

utsattes vid nationalmuseibyggnaden, likasom fallet vore vid riksbanken och andra

statens byggnader, till skydd mot ständigt växande faror för oskattbar och oersättlig

statsegendom.

Nationalmusei närand har i skrifvelse den 6 oktober 1911 tillstyrkt

bifall till hvad intendenten sålunda föreslagit.

Sedan jag med anledning af denna framställning i skrifvelse den 14

oktober 1911 till chefen för landtförsvarsdepartementet anhållit om meddelande,

hvilka åtgärder från landtförsvarets sida kunde vidtagas för tillmötesgående

af de önskemål, som af nationalmuseimyndigheterna sålunda

framställts, har bemälde departementschef i skrifvelse den 13 december

1911, efter verkställd utredning och efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet

meddelat, att årligen under tiden den 15 oktober—1 februari

icke någon militärbevakning af ifrågavarande byggnad kunde anordnas

vare sig genom landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementets försorg, att

under återstående del af året dylik bevakning, ehuru menligt inverkande

på det militära utbildningsarbetet, kunde bestridas från i Stockholm förlagda

truppförband af armén, under villkor att genom ecklesiastikdepartementets

försorg tillhandahölles i eller i omedelbar närhet af museibyggnaden

erforderlig lokal för vaktstyrkan — ett större eller två mindre

rum med plats för sju sängar jämte andra erforderliga möbler — äfvensom

att sjöförsvarsdepartementet icke hade någon lokal att ställa till förfogande

för sistnämnda ändamål.

Med anledning af hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

anfört hafva yttranden afgifvits den 6 februari 1912 af vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien samt den 28 februari och den 1 mars 1912 af

nationalmuseets intendent och nämnd.

Akademien bär därvid anfört, att då någon militärbevakning ej kunde erhållas

under en mycket stor del af den mörka årstiden och då i museet ej funnes någon för

den ifrågasatta vaktstyrkan lämplig lokal, till hvilken man kunde komma på annan

väg än från en af museibyggnadens gårdar, akademien funne det vara lämpligare, om

i. stället ytterligare eu nattvakt kunde anställas, så att museet under hela året nattetid

bevakades af två man i polismäns uniform och med polismäns befogenhet.

Intendenten, med hvilken nämnden instämt, har yttrat:

Ett större rum, beläget i museibyggnadens jordvåning, skulle nog kunna för

ändamålet upplåtas. Intendenten hade genom öfverintendeutsämbetet erhållit uppgift

å kostnaderna för detta rums iordningställande för den ifrågasatta militärbevakningen,

hvilket kostnadsförslag slutade å ett belopp af 2,600 kronor. Då det emellertid ur

många synpunkter vore mindre lämpligt, att en så stor vaktpersonal, som dessutom

dagligen måste ombytas, ständigt uppehölle sig i museum, i en lokal, till hvilken

ingen annan ingång funnes än från den ena gården, ansåge intendenten sig icke kunna

tillstyrka densammas upplåtande.

Som det dock vore af största vikt att, till skydd för de oersättliga konst- och

kulturhistoriska skatterna i nationalmuseum, den yttre bevakningen ökades, hemställde

intendenten, huruvida icke åtminstone under natten militärposter kunde få utsättas.

Därigenom skulle bevakandet af museibyggnaden icke behöfva menligt inverka på

det militära utbildningsarbetet om dagarna, och då högvakten på Skeppsholmen vore

förlagd helt nära museet, ifrågasatte intendenten, huruvida icke bevakningen lämpligen

kunde anordnas därifrån.

I staten för nationalmuseet äro, förutom anslag till aflöningar o. d.,

uppförda jämväl följande poster:

till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag, 10,000 kronor, däraf

3.000 kronor böra användas företrädesvis till inköp af norska ocli danska

lefvande konstnärers arbeten;

till samlingarnas vård och underhåll, reservationsanslag, 1,500 kronor;

till boksamlingen, reservationsanslag, 300 kronor;

till underhåll af golf, fönster och förevisningsmateriell samt för renhållning

2,700 kronor;

till brännmaterial in. in., reservationsanslag, 6,000 kronor; samt

till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, reservationsanslag,

15.000 kronor.

A extra stat är därjämte anvisadt ett belopp af 5,100 kronor för

vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar. Af

detta anslag är emellertid, såsom förut nämnts, eu del afsedd till bestridande

af aflöningar o. d.

Anslagen

till konstsamlingarnas

ökande m. fl.

anslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Uti det af nämnden i skrifvelsen den 15 oktober 1909 framlagda

förslaget till ny ordinarie stat för nationalmuseet hafva upptagits:

till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag, 15,000 kronor;

till samlingarnas vård och underhåll, reservationsanslag, 4,000 kronor;

till boksamlingen, reservationsanslag, 1,000 kronor;

till underhåll af golf m. m. samt renhållning 3,000 kronor;

till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, reservationsanslag,

15,000 kronor; samt

till konstslöjdsamlingarna 4,000 kronor.

1 statförslaget har därjämte uppförts en post på 1,500 kronor till

tjänstemäns utländska studieresor.

Af anledning, hvarom i det följande närmare förmäles, har däremot

i statförslaget icke upptagits något anslag till brännmaterial m. m.

I afseende å de ifrågavarande posterna uti nämndens statförslag anfördes

uti skrifvelsen:

Beträffande anslaget till konstsamlingarnas ökande erinrade nämnden, hurusom

det nu utgående anslaget å 10,000 kronor vore afsedt för såväl skulptur- och målnings-

som handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande. I betraktande af de ständigt

stigande prisen på konstmarknaden och i synnerhet med hänsyn till svårigheten

att med ett så ringa inköpsanslag kunna förvärfva moderna utländska konstverk, särskilt

målningar och gratiska blad af betydenhet, hade nämnden ansett nödvändigt,

att anslaget blefve höjdt till 15,000 kronor, att användas utan nu gällande föreskrift

angående norska och danska konstverk, hvilken föreskrift icke ägde någon motsvarighet

i de öfriga nordiska länderna.

Till samlingarnas vård och underhåll utginge dels ett reservationsanslag å 1,500

kronor för de egentliga konstsamlingarna, dels 750 kronor (af anslag på extra stat)

för konstslöjdsamlingarna. I dessa hänseenden hade emellertid på senare åren ständigt

visat sig en större brist, som täckts genom anlitande af förevisningsmedel. Nämnden

hemställde därför, att anslaget såsom otillräckligt måtte höjas till 4,000 kronor,

särskildt på grund af samlingarnas stora tillväxt.

Denna höjda siffra ansåge nämnden dessutom betingad af hänsyn till vård och

underhåll (restaureringar) af statens under nationalmuseets intendents vård ställda, omfattande

konstsamlingar å de kungl. lustslotten, för hvilket senare ändamål (restaureringar)

ett extra anslag af 25,000 kronor utgått med 5,000 kronor om året under tiden

1900—1904.

Det till boksamlingens ökande nu utgående reservationsanslaget å 300 kronor

skulle egentligen räcka såväl till hållandet af oundgängligt nödvändiga konsttidskrifter

som till inköp af arbeten i skulpturens, målarkonstens, gravyrens och konstslöjdens

historia, nya museikataloger och handböcker af skilda slag. Efter hvad de senaste

åren gifvit vid handen, försloge beloppet numera icke ens till subskription a alla för

museiarbetet erforderliga konsttidskrifter.

För att tjänstemännen skulle sättas i tillfälle att något så när följa med den

samtida koustforskningen och museiteknikens utveckling samt därigenom kunna på ett

tillfredsställande sätt fullfölja samlingarnas vetenskapliga bearbetande, kräfdes tillgång

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 141.

till ökad litteratur. Men för att en nödtorftig sådan ökning skulle kunna vinnas,

måste enligt nämndens mening det nuvarande anslaget höjas till 1.000 kronor.

Anslaget till underhall af golf, fönster och förevisningsmateriell samt renhållning,

utgående med 2,700 kronor, hade synts nämnden böra höjas till 3,000 kronor, särskild^

med hänsyn till svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att för den dittills utgående,

alltför knappt fillmätta dagafiöningen erhålla arbetskrafter, som ville åtaca sig

renhållningen. °

1 ill inlösen åt lefvande svenska konstnärers arbeten utginge ett reservationsanslag

af 15.000 kronor. Då det förutvarande anslaget, 6,000 kronor, så sent som år 1898

höjts till nuvarande belopp och detta anslag i högre grad än de öfriga kunde sägas

motsvara närvarande behof, hemställde nämnden, att detsamma fortfarande måtte utfå

med 15.000 kronor. °

Beträffande det i statförslaget under titel »till koustslöjdsamliugarna» upptagna

beloppet, 4.000 kronor, formäles visserligen icke något i nämndens skrifvelse, men, enligt

hvad intendenten för nationalmuseet upplyst, afsågs, att detta anslag skulle användas

till ökande af konstslöjdsamlingen, under det att vård och underhäll af denna

samling skulle bestridas af ofvannämnda anslag »till samlingarnas vård och underhåll».

1 fråga om anslag till utländska studieresor har nämnden uti skrifvelsen den 15

oktober 1909 anfört, att tjänstemännens vetenskapliga arbete inom museet och å de

kungl. lustslotten samt deras forskningsarbete i privata konstsamlingar inom riket

kräfde företagandet af utländska resor för besök på märkligare konstorter och studier

i där^ befintliga museer och privata konstsamlingar. Dessa studier måste därvid

bed rit vas sa mycket flitigare, som tiden vore i dubbel mening dyrbar, icke minst af det

skälet, att resekostnaderna i de allra flesta fall bestridts ur tjänstemannens egen kassa.

Det syntes nämnden knappast behöfva särskildt papekas, huru fruktbärande dessa

tjänstemännens studieresor till utländska museer vore för nationalmuseets samlingar,

för dessas anordning och vetenskapliga bearbetning genom de tillfällen, de erbjöde att

taga del af anordningarna och forskningsresultaten inom de museer, som ur anordningens

och den vetenskapliga bearbetningens synpunkt intoge den främsta rangen inom

det moderna museiväsendet. I all synnerhet gällde detta museerna i Tyskland, enkannerligen

Berlins och Dresdens. Fa vore de museer, hvilkas tjänstemän såsom dessas

voie i tillfälle att företaga resor. I det fallet hade nationalmuseets tjänstemän tyvärr

icke kunnat följa med sin tid, så som de önskat. Visserligen disponerade nämnden

genom ingenjör Gustaf JM. Lamms testamente den 13 februari 1892 för detta ändamål

räntorna a ett kapital a 10,000 kronor, hvilka räntemedel hvartannat år skulle utdelas

till någon af museets ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän för studier i utlandet.

Men när en tjänsteman eu gång fått detta resestipendium, som utginge med omkring

900 kionor, hade han icke utsikt att med understöd af detsamma ånyo få besöka utlandet

förr än efter vid pass 10 ar. Detta vore icke nog. För att kunna följa med

den moderna konstens utveckling och de nyaste resultaten af konst försko ingen och

museitekniken vore det nödvändigt, att han sattes i tillfälle att oftare besöka uti an det.

Om nationalmuseets tjänstemän gällde hvad en medlem af bayerska landtdagen

den 14 augusti 1906 yttrat rörande det bayerska museiväsendets reformerande: »Eu

ofta upprepad klagan är, att museimännen resa alltför litet. Jag delar i allo denna

klagan. Jag anser det för synnerligen viktigt, att de resa mera och att äfven resestipendier

gifvas dem, ty erfarenheten är hufvudsaken för en konsthistoriker, och ögats

skolning är viktigare än boklärdom.»

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 141.

Af anförda skäl föreslog nämnden, att till utländska studieresor för museets

tjänstemän måtte å ordinarie stat uppföras ett anslag af 1,500 kronor.

Beträffande det här ofvan nämnda anslaget till konstsamlingarnas

ökande anser jag mig böra erinra, att detsamma enligt § 9 i museistadgarna

disponeras af nationalmusei nämnd.

Reservationsanslaget till inköp af lefvande svenska konstnärers arbeten

står däremot icke till museinämndens förfogande, utan gälla i afseende å

detsamma bestämmelserna i nådiga stadgan den 16 juni 1906 angående

inlösen för statens räkning af lefvande svenska konstnärers.arbeten. Jämlikt

denna stadga har Kungl. Maj:t förbehållit sig att själf besluta om

inköp för statens räkning af dylika konstverk, därvid dock en på visst

sätt tillsatt inköpsnämnd har att årligen inkomma med förslag å de arbeten,

hvilka anses böra ifrågakomma till inköp. Denna särskilda inköpsnämnd

består af ledamöterna i nationalmusei nämnd samt fyra andra personer,

hvilka utses för ett kalenderår i sänder, två åt akademien för de

fria konsterna bland dess ledamöter eller svenska konstnärer eller konstälskare

utom akademien samt tva af särskilda representanter för svensk

konst — nämligen sådana till akademien icke hörande svenska konstnärer,

som utfört efterbete, hvilket blifvit åt staten, på förslag af inköpsnämnden,

inlöst — bland svenska konstnärer eller konstälskare.

Jag nämnde nyss, att kostnaden för brännmaterial m. m. icke upptagits

i nämndens statförslag.

Det har af nämnden anförts, att för museets uppvärmning i 1880 års

stat var upptaget ett belopp af 5,000 kronor, hvaraf emellertid äfven skulle

bestridas uppvärmning af bottenvåningen i museibyggnaden, hvilken våning

disponerades af det under vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

inseende ställda statens historiska museum. Sedan berörda belopp

under flera år visat sig otillräckligt, hade efter framställning från nämnden

år 1903 medgifvits beloppets höjande till 6,000 kronor. Dels till följd

af den ansenliga prisstegring, som sedan dess ägt rum å såväl ved som

koks, dels till följd däraf att värmeledningen i museet vore gammal

och sliten och fördenskull ej tillräckligt effektiv utan kräfde ökad bränslemängd,

hade äfven anslaget å 6,000 kronor visat sm otillräckligt. År 1908

hade en brist därå uppstått af 1,033 kronor. År 1909 hade bristen

den 1 oktober belöpt sig till 875 kronor, hvilken brist liksom den från

år 1908 täckts genom anlitande af de s. k. förevisningsmedlen. *

* Genom kungl. bref (len 27 oktober 1911 har, till fyllande af brist, som under år

1910 uppkommit å nationalmuseets brännmaterialanslag, anvisats ett belopp af högst 900

kronor, att af statskontoret förskottsvis utbetalas af tillgängliga medel.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

Då ensidigt vore att förevisningsmedlen finge oafkortade tagas i anspråk

för fyllandet af behof, som stode i mera direkt samband med själfva

konstsamlingarna, har nämnden hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, i likhet

med hvad genom kungl. bref den 9 augusti 1895 föreskrifvits rörande uppvärmningen

af akademiens för de fria konsterna skollokaler och ämbetsrum,

förordna, att de medel, som erfordrades till anskaffning af nödiga

material för uppvärmning af nationalmusei konstafdelnings och statens

historiska museums lokaler i nationalmuseet, skulle, på rekvisition och

mot redovisning af chefen för nationalmuseets konstafdelning inför kammarrätten,

utbetalas af statskontoret från det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Löneregleringskommittén har i fråga om de nu nämnda utgiftsposterna

yttrat:

Beträffande de i nämndens sjcrifvelse den 15 oktober 1909 innefattade anslagskraf,

som icke stode i direkt sammanhang med frågan om löneregleringen för personalen

vid nationalmuseet, hade kommittén trott det på kommittén ankommande yttrandet

kunna inskränkas till följande erinringar.

Under titel »till konstslöjdsamlingarna» hade i nämndens statförslag uppförts

ett anslag å 4,000 kronor. Då detta anslag torde vara afsedt för nämnda samlingars

ökande, syntes detta böra uttryckligen augifvas i staten. I likhet med hvad redan

vore fallet beträffande anslaget till konstsamlingarnas ökande torde äfven det förstnämnda

anslaget böra erhålla reservationsanslags natur.

Hvad nämnden anfört i fråga om bebofvet af anslag till utländska studieresor

för tjänstemän vid nationalmuseet hade synts kommittén mycket beaktansvärdt. Kommittén

ansåge sig i detta hänseende böra erinra, hurusom betydelsen af studieresor allt

mera uppmärksammats. Riksdagen hade ock, särskildt under senare år, beviljat anslag

till resestipendier åt skilda kategorier af statstjänare.

Af nämnden hade föreslagits, att erforderliga medel till anskaffning af nödiga

material för uppvärmning af nationalmuseets konstafdelnings och statens historiska

museums lokaler i nationalmuseibyggnaden måtte få utgå från det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Enligt hvad som meddelats uti det utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för den 13 januari 1912, som bifogats statsverkspropositionen, sjunde hufvudtiteln, vid 1912

års Riksdag (sid. 229), vore det å 1912 års riksstat under åttonde hufvudtiteln uppförda

expensanslag afsedt för ecklesiastikdepartementet, riks- och landsarkiven, kungl. biblioteket

samt domkapitlen. Dessutom bestredes af ifrågavarande anslag kostnaden för

bränsle till akademien för de fria konsterna, hvarjämte för uppvärmning och renhållning

af vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien finge användas ett belopp af

högst 1,100 kronor. Nationalmusei nämnds hemställan därom, att, med uteslutande

från museets stat af anslagsposten »till brännmaterial m. in.», kostnaden för anskaffning

af nödiga material för uppvärmning af lokaler i nationalmuseibyggnaden måtte få

utgå af åttonde hufvudtitelns gemensamma expensanslag, syntes kommittén hafva skäl

för sig, särskildt med hänsyn därtill att utgifter inom ofvan angifvet maximibelopp för

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 103 höft. (Nr 141.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

uppvärmning in. in. af vissa till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien hörande,,

inom nationalmuseibyggnaden belägna lokaler redan nu utginge af nämnda anslag.

Därest emellertid å nationalmuseets stat fortfarande ansåges böra uppföras ett

reservationsanslag till brännmaterial m. in., torde, med afseende å hvad i ärendet

blifvit upplyst, anslaget, som nu vore bestämdt till 6,000 kronor, böra böjas med åtminstone

1,000 kronor.

Utöfver hvad ofvan anförts vore från kommitténs sida icke något att erinra beträffande

de i nämndens skrifvelse den 15 oktober 1909 innefattade anslagskraf, som

icke stode i direkt sammanhang med frågan om reglering af löneförhållandena vid

nationalmuseet. ;

Revision af

nmseistadgarna.

Innan jag afslutar min redogörelse för innehållet af handlingarna i

ärendet, anser jag mig böra omnämna, att löneregleringskommittén i sitt

betänkande jämväl framställt förslag och uttalat sig angående ändringar i

vissa hänseenden uti de för museet gällande stadgarna. Kommittén yttrar

därom:

I § 3 af de nuvarande stadgarna föreskrifves, att uti den af fem ledamöter bestående

museinämnden intendenten och konservatorn skola vara själfskrifna medlemmar.

Öfriga medlemmar förordnas af Kungl. Maj:t, så ock tre suppleanter. Däremot äga

afdelningsföreståndarna (nuvarande amanuenserna) icke ens rätt att närvara vid nämndens

sammanträden.

Det syntes kommittén med fog kunna ifrågasättas, huruvida det verkligen är

lämpligt, att konservatorn är ledamot af nämnden med rätt att deltaga i besluten.

Det torde i sådant hänseende särskildt böra uppmärksammas, att det tillkommer

nämnden att bestämma om erforderliga restaureringar af konstverk och konstindustriföremål

och, sedan restaureringsarbete blifvit verkställdt, afgifva utlåtande rörande

arbetets beskaffenhet samt att, enligt hvad museinämnden i sin skrifvelse den 15 oktober

1909 erinrat, konservatorn för utförande af andra restaureringsarbeten än vissa

mindre rengöringsarbeten ägde uppbära särskild ersättning enligt i hvarje fall nämnden

underställdt kostnadsförslag.

Den konservatorn nu tillkommande ställningen såsom ledamot i nämnden torde

kunna utbytas mot skyldighet för honom att, då frågor, som afse hans verksamhetsområde

äro föremål för nämndens pröfning, närvara vid nämndens sammanträden.

Han torde därvid fä deltaga i öfverläggningarna rörande dessa frågor men ej i nämndens

beslut, dock med rätt för honom att, därest han har eu från nämndens beslut

afvikande mening, få denna antecknad till nämndens protokoll.

Därest kommitténs uppfattning i nämnda hänseende anses böra vinna beaktande,

torde ytterligare eu ledamot af nämnden böra utses af Kungl. Maj:t i stället för konservatorn.

Med den ställning, som vederbörande afdelningsföreståndare vid museet intaga

och än vidare må komma att intaga, torde det vara af betydelse, att enahanda skyldighet

och befogenhet, som nu ifrågasatts för konservatorn, må tillkomma afdelningsföreståndare,

enhvar beträffande sådana frågor som beröra hans afdelning af museet.

1 sådant hänseende må endast erinras därom, att nämnden äger att besluta om inköp

af konstverk eller konstslöjdsföremål till samlingarnas fullständigande, att afgöra huruvida

skänkta föremål äro af beskaffenhet att böra införlifvas med samlingarna samt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

att afgifva yttranden öfver af intendenten framställda underdåniga förslag, innan dessa

insändas till Kungl. Maj:t, i frågor angående, exempelvis, väsentligare förändringar i

afseende å lokalernas användande för de olika samlingarna, utgallring af konst- och

ko nstsl öj d stör em ål samt utbyte eller försäljning af duplettexemplar i gravyrsamlingen

äfvensom förändringar i konstafdelningens organisation.

I fråga om tillsättning af befattningar vid nationalmuseet föreskrifves i stadgarna,

§ 24, att intendenten och amanuenserna utnämnas samt konservatorn förordnas

af Kungl. Maj:t.

Vidare säges i samma paragraf:

»Till konservatorsbefattningen må anmälas en utöfvande konstnär, till amanuensbefattning

personer, hvilka antingen genom aflagd akademisk examen, utgifna litterära

arbeten eller på annat sätt ådagalagt grundliga insikter i estetiska och konsthistoriska

ämnen.»

I likhet med hvad som i allmänhet plägade vara bestämdt vid andra statens ämbetsverk

och myndigheter, syntes det kommittén äfven i fråga om afdelningsföreståndaroch

konservatorsbefattningarna vid nationalmuseet böra stadgas, att vid blifvande vakans

sådan befattning skall kungöras ledig, med föreläggande af viss ansökningstid.

Kommittén anser sig äfven böra något beröra frågan om ordningen för beviljande

af annan tjänstledighet än semester åt vissa befattningshafvare vid nationalmuseet.

Enligt § 27 i gällande stadgar för nationalmuseets konstafdelning må annan

tjänstledighet än semester af intendenten beviljas amanuens (afdelningsföreståndare)

på högst eu och en half månad. Är amanuens i behof af längre ledighet, bör ansökan

om ledighet göras hos Kungl. Maj:t. Beträffande konservatorn gäller enligt § 30 af

samma stadgar, att tjänstledighet på högst en och eu half månad kan beviljas honom

af museinämnden. Är han i behof af längre tjänstledighet, bör ansökan därom ingifvas

till Kungl. Maj:t.

Uti delen 1 af kommitténs betänkanden rörande allmänna förutsättningar och

grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken

förordade kommittén (sid. 161) en revision af gällande instruktioner för dessa ämbetsverk

i syfte att åstadkomma förenkling och önskvärd likformighet i vissa angifna

hänseenden.

Kommittén fäste därvid särskildt uppmärksamheten å en del punkter (däribland

frågor om tjänstledigheter och däraf föranledda vikariatsförordnanden), där genomförande

af likformighet i bestämmelser skulle kunna, mer i stort sedt, bidraga till att

förenkla eller inskränka arbetet inom vederbörande ämbetsverk, understundom äfven

inom statsdepartement och för Kungl. Maj:t.

Det syntes kommittén, att vid utfärdande af nya instruktionsbestämmelser för

nationalmuseet stadgandena -beträffande tjänstledighet för afdelningsföreståndare och

konservator böra revideras i syfte att utvidga chefens befogenhet i dylika frågor.

Såsom af det föregående framgår har museinämndens äskanden i allt

väsentligt vunnit löneregleringskommitténs understöd. För min egen del kan

jag icke finna annat, än att så skett med all rätt. De mångahanda extra

anslag, som i åratal stått på nationalmuseets stat, visa otvetydigt, att dess

ordinarie budget icke motsvarat de nuvarande behofven.

Särskildt framträdande har varit otillräckligheten af de löneförmåner,

O

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

som erbjudits museets tjänstemän och vaktbetjänte, och Riksdagen har ju

också år 1910 anslagit medel för genomförande af en provisorisk lönereglering

för flertalet af dessa. Emellertid torde det redan då varit tydligt,

att den sålunda åstadkomna aflöningsförbättringen icke var tillfyllest. Det

föreliggande förslaget afser att härutinnan för en längre framtid åvägabringa

bättre förhållanden.

Museinäinndens och kommitténs förslag innebär emellertid något mera

än blott och bart en lönereglering. Det innebär tillika en reorganisation

af museet, åsyftande dels att lyfta de förutvarande amanuensbefattningarna

från en mera undanskjuten ställning till platser af större betydenhet, genom

väsentligt ökade aflöningsförmåner ägnade att draga till sig de bästa krafterna

på vederbörande konstområden, dels ock att genom tillägg af ytterligare

eu afdelningsföreståndare befria museets chef från det betungande

arbetet med skötandet af en omfattande museiafdelning och sålunda sätta •

honom i stånd att helt ägna sig åt de förvisso kräfvande uppgifter, som

åligga honom redan såsom chef för det hela.

Jag finner denna lösning af frågan synnerligen tilltalande och ansluter

mig i allo till kommitténs förslag i dessa delar.

Kommittén har tänkt sig, att de nya afdelningsföreståndarna borde

benämnas intendenter och att chefen skulle hafva titeln öfverintendent.

Äfven detta anser jag mig böra biträda, om jag än, med hänsyn till att

i riksstaten redan finnes ett ämbetsverk, hvars chef benämnes öfverintendent,

haft någon tvekan beträffande nationalmuseichefens benämning. Jag

erinrar emellertid, att titeln öfverintendent äfven föres af andra, utom

sagda ämbetsverk stående personer och då ofta nog i förening med verksamhet

af konstvårdande art, äfvensom att en dylik benämning på nationalmuseichefen

har ett visst historiskt berättigande, då nationalmuseet intill år

1869 varit ställdt under öfverintendentsämbetet och haft dess chef till sin.

1 sammanhang med fastställande af den föreslagna nya staten för nationalmuseet,

om densamma vinner statsmakternas bifall, torde böra föreskrifvas,

att nuvarande intendent och amanuenser skola blifva innehafvare af, den

förre öfverintendentsbefattningen och de senare hvar sin intendentsbe

fattning.

Såsom framgår af den föregående redogörelsen för handlingarna i

ärendet intager nationalmuseets chef för närvarande i åtskilliga hänseenden

en ganska osjälfständig ställning. Bestämmanderätten tillkommer i flertalet

viktiga fall, såsom i fråga om inköp af konstverk och mottagande

af gåfvor, icke honom utan museinämnden, samt i ett särskildt fall, nämligen

beträffande det under nationalmuseets stat uppförda anslaget till

inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, statens inköpsnämnd. Det

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

synes mig ovisst, om dessa anordningar i längden skola vara ägnade att

befrämja en målmedveten utveckling. Här som på många andra områden

torde den satsen gälla, att deladt ansvar aldrig blir fullt ansvar och att

man sällan kan förvänta en fullödisr och stark lifsgärning af annan än

den, som själf står för afgörandet och det därmed förenade ansvaret.

Genom förverkligandet af det utaf mig förordade förslaget skulle nationalmuseets

föreståndare erhålla möjlighet att odeladt ägna sig åt sina åligganden

såsom chef. I sammanhang härmed synes mig böra tagas under

öfvervägande, huruvida icke hans befogenhet kunde i åtskilliga hänseenden

utvidgas, så att han i högre grad, än hittills varit fallet, finge den bestämmande

ledningen af den institution, han blifvit satt att vårda. Gifvetvis

är jag icke nu beredd att härutinnan framkomma med några bestämda

förslag, detta så mycket mindre som afgörandet af en i vissa afseenden så

ömtålig och grannlaga fråga naturligtvis måste föregås af en omsorgsfull och

sakkunnig utredning och för öfrigt ett beslut i antydd riktning icke lärer

böra fattas i annat fall, än att detsamma finnes stå i samklang med den allmänna

uppfattningen inom landets konstförståndiga kretsar. Det är emellertid

min afsigt att, därest det föreliggande förslaget i stort sedt vinner Kungl.

Maj:ts och Riksdagens bifall, låta verkställa en utredning af frågan. Löneregleringsförslagets

förverkligande påkallar i allt fall en ganska genomgripande

omarbetning af museistadgarna, i hvilka gifvetvis bestämmelserna

om chefens rättigheter och skyldigheter böra intagas.

Löneregleringskommittén hav, såsom jag nyss omförmält, i sitt betänkande

ifrågasatt, dels att konservatorn, som för närvarande är ledamot af

museinämnden, icke i vidare mån skulle äga säte därstädes, än att han,

då frågor, som afsåge hans verksamhetsområde, vore föremål för nämndens

behandling, skulle närvara vid sammanträdena och få taga del i öfverläggningarna

men ej i besluten, med rätt dock att få från nämndens beslut

afvikande mening antecknad till protokollet, dels ock att vederbörande

afdelningsföreståndare borde erhålla enahanda befogenhet, som af kommittén

ifrågasatts för konservatorn. Detta löneregleiingskommitténs förslag får

tagas under ompröfning vid utarbetande af nya stadgar för museet. Skulle

därvid befinnas, att i sammanhang med löneregleringens genomförande

museets chef bör tillerkännas en i vissa hänseenden ökad bestämmanderätt,

synes det mig tillika böra undersökas, huruvida icke i sådana fall af konstnärligt

ingripande betydelse, där beslutanderätten anses böra läggas i

chefens hand, afdelningsföreståndarna och konservatorn böra gent emot

chefen tillerkännas en motsvarande befogenhet, som kommittén velat tilldela

dem gent emot museinämnden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj-Jk Nåd. Proposition Nr 141.

Mot hvad kommittén i aflöningshänseende föreslagit för konservatorn

har jag icke något att erinra.

Likaledes biträder jag hvad kommittén förordat såväl beträffande

vaktbetjäningen, öfvereldaren och eldarna som äfven i fråga om storleken

.af de poster, som upptagits för bestridande af sekreterar- och kamrerargöromål,

till ersättning åt förste vaktmästaren-portvakten för hållande af

biträde för portvaktsgöromålens bestridande, till vikariatsersättningar, arfvoden

åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, godtgörelse åt skrifbiträde

samt gratifikationer, äfvensom till bestridande af kostnader för

tjänstedräkter åt vaktmästare.

Beträffande nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden har kommittén,

i likhet med nationalmusei nämnd, hemställt om uppförande å

ordinarie stat af samma belopp, som under en följd af år anvisats å

-extra stat, eller 3,800 kronor. Intendenten har emellertid ansett de

nuvarande anordningarna i detta hänseende icke vara fullt betryggande

samt såsom en extra säkerhetsåtgärd föreslagit utsättande af militär
Ö

O

poster vid museibyggnaden. Svårighet har dock visat sig att anskaffa

lämplig lokal åt vaktpersonalen, i det att sådan, såsom intendenten

framhållit, icke lämpligen kan upplåtas inom nämnda byggnad. Enligt

hvad jag inhämtat kan ej heller, såsom jämväl ifrågasatts, bevakning

anordnas från flottans station på Skeppsholmen, enär dels plats saknas

i därvarande högvakt för det ytterligare manskap, som skulle erfordras

för bevakningen, dels ock manskap med hänsyn till den inre tjänsten

icke lämpligen kan för ändamålet uttagas direkt ur kasernen. För

ett tillfredsställande skyddande af nationalmuseets rika samlingar mot inbrott

torde alltså icke återstå annan- utväg än anställande vid museet

af ytterligare fyra nattvakter, hvarigenom museibyggnaden skulle kunna

samtidigt bevakas af två nattvakter. Kostnaderna för aflöning och uniformer

åt inalles åtta nattvakter uppgå till dubbla beloppet af det hittills

utgående anslaget eller till 7,600 kronor årligen. För nattlig bevakning

vid nationalmuseibyggnaden torde alltså böra på ordinarie stat uppföras

sistnämnda belopp.

I fråga om öfriga af kommittén föreslagna poster är att märka, att

kommittén likasom nationalmusei nämnd beräknat anslaget till konstsamlingarnas

ökande, nu 10,000 kronor, till 15,000 kronor samt upptagit ett

belopp af 4,000 kronor för konstslöjdsamlingarnas ökande. För sistnämnda

.ändamål har hittills anlitats ett belopp af ''2,000 kronor årligen af det å

extra stat uppförda anslaget å 5,100 kronor till vård, underhåll och tillökning

af statens konstindustriella samlingar. Dessa förslag har jag med

hänsyn till de ständigt stigande prisen på konstmarknaden funnit mig

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

höra förorda. Bestämmelsen att af anslaget till konstsamlingarnas ökande

ett visst belopp företrädesvis borde användas till inköp af lefvande norska

och danska konstnärers arbeten torde, på sätt jämväl nämnden föreslagit,

böra bortfalla.

Beträffande återstående poster å nationalmuseets stat har jag icke

något att erinra mot nämndens och löneregleringskommitténs förslag.

De s. k. förevisningsmedlen och katalogmedlen, hvilka uppgå till

växlande och tämligen oberäkneliga belopp, torde icke i vidare mån böra

tagas i betraktande vid uppgörande af stat för nationalmuseet än att desamma,

såsom hittills varit fallet, böra såsom en välbehöflig reserv afses att

användas för täckande af eventuella brister å till museet anvisade anslag eller

för andra behof af mera tillfällig natur. Vid museistadgarnas omarbetning

får naturligtvis undersökas, om och i hvad mån jämkade bestämmelser

böra gifvas för användningen af dessa medel.

Nationalmusei nämnd har föreslagit, att — med uteslutande från museets

stat af anslagsposten »till brännmaterial m. in., reservationsanslag, (i,000

kronor» — kostnaden för anskaffning af nödiga material till uppvärmning

af museets lokaler i nationalmusei byggnaden måtte få utgå af det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved in. m. Kommittén har härom uttalat, att

detta förslag syntes kommittén hafva skäl för sig, särskildt med hänsyn

därtill att utgifter för uppvärmning in. in. af vissa till vitterhetsakademien

hörande, inom nationalmuseibyggnaden belägna lokaler redan nu utgå af

nämnda anslag, för min egen del vill jag, under erinran att motsvarande

förhållande äger rum beträffande ecklesiastikdepartementet, riksoch

landsarkiven, kung], biblioteket, domkapitlen och akademien för de

fria konsterna, biträda detta nämndens förslag. Riksdagens bifall härtill

torde alltså böra utverkas.

Det af nationalmuseets intendent framställda, af nämnden tillstyrkta

förslaget om förstärkande af samlingarnas bevakning genom anställande af

ytterligare tre vaktmästare redan under år 1912 synes mig, med hänsyn

till de synnerligen värdefulla föremål, som förvaras i nationalmuseet,

höra tillstyrkas. Enligt hvad jag inhämtat hafva dessa trädt i tjänstgöring

i*edan med ingången af år 1912, därvid man utgått från att för ändamålet

erforderliga medel skulle blifva anvisade. I likhet med hvad

som skett vid tilldelande af provisoriska aflöningstillägg åt bland andra

vaktmästarna vid nationalmuseet torde från de föreslagna arfvodesbeloppen,

1,200 kronor för hvar, böra afdragas ett pensionsafgift motsvarande belopp,

afrundadt till 25 kronor. För ändamålet torde alltså ett extra anslag af 3,525

kronor böra äskas af Riksdagen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

I enlighet med hvad jag nu anfört fär jag tillstyrka följande förslag

till stat för nationalmuseet:

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

Orts-

tillägg.

Summa.

gar.

A. Aflöningsstat.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

ö,700

2,500

800

9,000

(Efter fem år kan lönen

1 intendent (afdelningsföreståndare) ...

3,600

1,800

400

5,800 (

1 höjas med 500 kronor

2 intendenter (d:o)

7,200

3,600

800

1 l,GOoj

i och efter 10 år med yt- ( terligare 500 kronor.

_

—

1,500

1 förste vaktmästare, tillika portvakt,

900

450

150

1,500

(Efter fem år kan lönen

| höjas med 100 kronor.

900

450

150

1,500

900

450

150

1,500

1 vaktmästare, tillika gårdskarl, jämte

fri bostad och bränsle, så länge han

har skyldighet att vara boende i na-

700

350

150

1,200

1 Efter fem år kan lönen

350

150

( höjas med 100 kronor

700

1.200

j’ och efter 10 år med yt-

7 d:o .................................

4,900

2,450

1,050

8,400

J terligare 100 kronor.

Anm. Därest annan vaktmästare än

den förste vaktmästare, som tillika är

1 portvakt, och den vaktmästare, som

tillika är gårdskarl, i egenskap af vakt-

mästare åtnjuter fri bostad samt bränsle,

skall, så länge denna förmån kvar- står, ortstillägg ej utgå till honom äfven-

som å lönen afdragas 100 kronor år- ligen.

*

1 öfvereldare, jämte fri bostad och

bränsle, arfvode...........................

—

~

—

1.500

_

_

—

750

_

750

För bestridande af sekreterargöromål...

För bestridande af kamrerargöromål

—

—

—

1,500

(förutom särskild ersättning af dona- tionsmedel enligt Kungl. Maj:ts be-

900

Till ersättning åt den förste vaktmäs-

tare, som tillika är portvakt, för

hållande af biträde för portvakts-

göromålens bestridande..................

—

—

—

200

Transport

—

—

—

48,800

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

57

Transport

Till vikariatsersättningar, arfvoden åt

extra tjänstemän och extra vakt- mästare, godtgörelse åt skri f bi träde

samt gratifikationer........................

Till bestridande af kostnaden för tjänste- dräkter åt vaktmästare..................

Till nattlig bevakning af nationalmusei- bvggnaden .................................

Lön.

Kronor.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Kronor.

Orts-

tillägg.

Kronor.

Summa.

Kronor.

—

—

:

48,800

13,000

1,400

7,600

Tillhopa

—

—

70.800

B. Omkast nadsstat.

Till konstsamlingarnas ökande, reservationsanslag... kronor 15,000

» konstslöjdsamlingens ökande, reservationsanslag »

4,000

» samlingarnas vård och underhåll,

■eservations-

anslag..................................

. . . . »

4,000

t> boksamlingen, reservationsanslag .

»

1,000

» utländska studieresor..................

1,500

t underhåll af golf, fönster och förevisningsmateriell

samt för renhållning................

3,000

28,500

» inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten, reservations-

anslag..:................................

15,000

Summa

114,300

För åtnjutande af de i den nya staten för ordinarie befattningshafvare

föreslagna aflöningsförmånerna torde, i enlighet med hvad löneregleringskommittén

förordat, böra gälla följande villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie befattning vid nationalmuseet skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af museet

eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

samt i sådant hänseende äfvensom, därest museets ställning så förändras,

att detsamma ej längre kan anses såsom själfständig institution, eller

därest vissa ifrågavarande institution tillhörande göromål öfverflyttas till

annan institution, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad

och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 103 höft. (Nr 141.) jg] 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

de med befattningen förenade göromålen eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra inom den institution, till hvilken göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning vid nationalmuseet icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid nationalmuseet ej heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår

nationalmuseets chef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan

befattning, museets chef uppå därom gjord framställning och efter

pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hinderligt för tjänstgöringen vid museet, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den

tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess

utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning

afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att

sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder han

af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas till

befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd af tjänsteresor

eller för beredande af semester, befattningshafvare af lägre grad skall vara

skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid nationalmuseet,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett

och samma kalenderår; ägande han därvid att i stället för egna tjänstgöringspenningar

åtnjuta, vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningarna, men eljest däremot svarande belopp;

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Kr 141.

att emellertid, därest museets chef till följd af tjänsteresa eller för

handläggning af särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra,

dagar hindrad att sköta sin befattning, afdelningsföreståndare skall vara

pliktig att utan särskild ersättning sköta de till chefsbefattningen hörande

löpande göromålen;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för första

förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras

för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,

på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat .offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han

åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter

ytterligare fem år, på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och

eu af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej

får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande därvid bland förste

vaktmästarna den, som tillika varit portvakt, samt bland öfriga ordinarie

vaktmästare dels den, som tillika varit gårdskarl, dels ock de, som

haft ordinarie anställning för bevakande af nationalmuseets konstsamlingar

vid de offentliga förevisningarna, tillgodoräknas den tid, som före

deri nya statens trädande i kraft förflutit från tillträdet till då innehafd

ordinarie befattning vid museet;

att befattningshafvare, som vid den nya statens ikraftträdande är anställd

såsom bevakningsbiträde med full tjänstgöringsskyldighet vid museets

konstslöjdsafdelning och antages till annan vaktmästarbefattning å denna

stat än befattning såsom förste vaktmästare, äger att för åtnjutande af

löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig

anställning i förenämnda egenskap;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

al löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas af chefen och afdelningsföreståndarna enhvar

under en och en half månad samt af förste vaktmästarna och öfriga

vaktmästare en hvar under 15 dagar;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om

rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinne
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts K dd. Proposition Nr 141.

hafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller minskning

i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte anser jag i likhet med löneregleringskommittén, att föreskrift

bör meddelas därom, att samtliga ordinarie befattningshafvare skola,

i den man ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall

efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar

hvarje söckendag. En dylik föreskrift kan lämpligen införas i stadgarna

för nationalmuseet.

Slutligen böra erforderliga bestämmelser för öfvergång till den nya

staten meddelas.

Det af mig förordade förslaget till stat slutar å en summa af 114,300

kronor och skulle medföra en ökning i det ordinarie anslaget till nationalmuseet

af 53,450 kronor. Tager man emellertid i beräkning, att för

närvarande för särskilda ändamål utgå anslag på extra stat till sammanlagdt

belopp af 20,145 kronor, skulle den verkliga ökningen i statsverkets

utgifter utgöra 33,305 kronor. Dock är att märka att vid ofvanstående

kostnadsberäkning hänsyn icke tagits till ålderstillägg, hvilka såsom

hittills skulle utgå af åttonde hufvudtitelns gemensamma förslagsanslag till

ålderstillägg, äfvensom att kostnaden för brännmaterial för framtiden

skulle utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier och

expenser, ved m. in.

Jas: tillstyrker nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels godkänna den af mig förordade staten för

nationalmuseet jämte nyss omförmälda, för åtnjutande

af däri upptagna aflöningsförmåner föreslagna villkor

och bestämmelser,

dels förklara, att nuvarande intendenten och amanuenserna

vid nationalmuseet skola blifva innehafvare,

den förre af den i den nya staten uppförda öfverintendentsbefattningen

och de senare af hvar sin intendentsbefattning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

dels föreskrifva, att en hvar, som med eller efter

ingången af år 1913 tillträder ordinarie befattning vid

nationalmuseet, skall vara pliktig att underkasta sig

ofvanberörda villkor och bestämmelser samt att de förutvarande

innehafvare af ordinarie befattningar vid nationalmuseet,

hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla,

att de vilja öfvergå till den nya aflöningsstaten samt

underkasta sig de för aflöningens åtnjutande stadgade

villkoren och bestämmelserna, och som icke lagligen kunna

därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt

dittills gällande ordinarie stat tillkommande afiöningsförmåner

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af

bestämmelserna i lagen angående civilå tjänstinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem,

dels höja det ordinarie anslaget till nationalmuseet,

nu 60,850 kronor, med 53,450 kronor till 114,300 kronor,

dels medgifva, ej mindre att de i staten omförmälda

ålderstilläggen må utgå af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg, än

äfven att kostnaden för anskaffning af nödiga material

för uppvärmning af nationalmuseets lokaler i nationalmuseibyggnaden

må, mot redovisningsskyldighet, utgå

från det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:

skrifmaterialier och expenser, ved in. m.,

dels ock till aflöning under år 1912 åt tre vaktmästare

vid nationalmuseet på extra stat för år 1913

anvisa ett anslag af 3,525 kronor.

Till denna departementschefens hemställan, hvari

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle nådig proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

aflätas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Fredr. Lager felt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.