Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145

1912-03-15 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:145, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående anläggning af

statsbanor från Sveg till Brunjlo och från Sveg till Hede;

gifven Stockholms slott den 15 mars 1912.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet omförmälda, af

Jämtlands läns landsting och vederbörande socknar gjorda utfästelser i

fråga om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m., besluta anläggning af

normalspårig statsbana mellan Svegs station å Orsa—Härjedalens järnväg

och Brunflo station å tvärbanan genom Jämtland för en beräknad

kostnad af 11,250,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

förordna om de orter järnvägen bör genomgå;

dels, under förbehåll att de beträffande nedan omförmälda bibana

i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

och tillhandahållande af sliprar m. m. iakttagas, besluta anläggning i

samband med byggandet af nämnda statsbana genom statens försorg

och på dess bekostnad af normalspårig bibana mellan Svegs station och

Hede kvrkoby i Härjedalen för en beräknad kostnad af 2,952,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att närmare bestämma banans sträckning;

dels ock för påbörjande af statsbanan Sveg—Bnjnflo bevilja ett anslag

för år 1913 af 500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 107 käft. (Nr 145.)

4

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Fråga om

järnväg

Sveg-Brunflo

vid tidigare

riksdagar.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eheensvård,

Statsråden Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adeeswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I årets statsverksproposition anmälde jag under titeln utgifter för

kapitalökning, att jag under Riksdagens lopp trodde mig kunna underställa

Kungl. Maj:ts pröfning förslag om anläggning af en statsbana

från Sveg till Brunflo.

I skrifvelse af den 26 februari 1912 har nu järnvägsstyrelsen inkommit

med förslag till anläggning dels af nämnda järnväg och dels

af en bibana mellan Sveg och Hede kyrkoby i Härjedalen.

Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för undersökningarna

angående dessa järnvägar, ber jag att i korthet få erinra om hvad i Riksdagen

förekommit angående järnvägen Sveg—Brunflo.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

3

Vid 1908 års Riksdag hemställde ledamoten af Andra kammaren,

kyrkoherden Enander, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt för Riksdagen framlägga

förslag till inlandsbanedelens Sveg—Brunflo färdigbyggande fortast möjligt.

Ledamoten af nämnda kammare, häradsdomaren J. Bromée väckte

vid samma riksdag, med instämmande af en annan ledamot af kammaren,

regementspastorn C. J. Sehlin, en motion i syfte att Riksdagen måtte

besluta byggande af inlandsbanedelen Brunflo—Sveg på samma villkor

om jordupplåtelser m. m., som fästes vid byggande af bandelen Östersund—

Strömsund, samt därtill för år 1909 anslå 1,000,000 kronor, med rätt

för järnvägsstyrelsen att däraf under år 1908 använda 500,000 kronor

för påbörjande af arbetena under samma års höst.

Båda dessa motioner blefvo af Riksdagen, på framställning af statsutskottet,

afslagna.

Till statsrådsprotokollet den 10 februari 1911 yttrade dåvarande chefen

för civildepartementet vid behandling af frågan angående anläggande

af statsbana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och Ångermanälfven

(Volgsjön), att någon tvekan icke kunde råda därom, att järnvägen

Sveg—Brunflo bör anläggas af staten. Det hade ju möjligen kunnat

ifrågasättas, huruvida icke arbetet å sistnämnda järnväg bort igångsättas

före påbörjandet af norra inlandsbanans fortsättning från Ulriksfors.

Af skål, hvilka jag ej bär torde behöfva återgifva, ansåg emellertid

departementschefen den senare banan böra äga företräde.

Enligt den af departementschefen samtidigt framlagda plan för

statens järnvägsbyggnader skulle järnvägen Sveg—Brunflo påbörjas under

år 1913.

Vid 1911 års Riksdag väcktes af ledamöterna af Riksdagen A.

Pers, E. Hägglund, S. L. Olsson och J. Bromée m. fl. motioner, hvilka

samtliga gingo ut därpå, att redan vid 1911 års Riksdag beslut måtte

fattas om byggande af statsbana från Sveg till tvärbanan genom Jämtland.

I utlåtande (nr 60) i anledning af Kungl. Maj:ts förenämnda proposition

angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till Ångermanälfven

samt nyssnämnda motioner yttrade statsutskottet, att vid det

förhållandet, att undersökningarna och kostnadsberäkningarna för bandelen

Sveg—Brunflo då ännu icke blifvit slutförda, utskottet funnit något

anslag icke böra för det dåvarande beslutas till berörda handel, som

emellertid enligt förenämnda plan för utförande af statens järnvägsbyggnader,

mot hvilken utskottet i denna del icke både något att erinra,

skulle påbörjas år 1913. Utskottet både sålunda icke kunnat tillstyrka

någon Riksdagens åtgärd i anledning af nämnda framställningar.

Detta blef ock Riksdagens beslut.

1908 års

Riksdag.

1911 åra

Riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 145.

Undersökningar

af olika

sträckningar.

1904 ftrs

undersökning.

Jag öfvergår nu att redogöra för de olika linjer, som varit ifrågasatta

såsom förbindelse mellan Orsa—Svegbanan och tvärbanan genom

Jämtland.

Efter vissa förberedande undersökningar enligt särskilda beslut af

Kungl. Maj:t under åren 1900—1903 beslöt 1904 års Riksdag att för

verkställande af fullständiga undersökningar för en normalspårig järnväg

från hamnplats å bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms

vattudal till lämplig punkt å Gellivarebanan bevilja ett anslag af

280,000 kronor. I anledning häraf förordnade Kungl. Maj:t den 5

augusti 1904 om undersökning, bland annat, af sträckningen Sveg—

Ströms vattudal.

Efter förordnande af järnvägsstyrelsen verkställde kaptenen L.

Sparr under år 1904 nämnda undersökning och framlade därefter förslag

till järnvägens framdragande dels öster och dels väster om Storsjön.

Då emellertid Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års Riksdag angående

anläggning af statsbana från Östersund till Ulriksfors, efter

redogörelse för de trafikberäkningar, som verkställts för linjer öster

och väster om Storsjön, utmynnade däri, att en östlig sträckning

vore att föredraga, med hänsyn till att den västliga linjen skulle blifva

längre och dyrare samt kunna beräknas leda trafiken västerut i stället

för till svenska hamnar, samt förslaget om bana i sträckningen Östersund—-Ulriksfors,

hvilket af Riksdagen bifölls, torde hafva utgått från

förutsättningen af en östlig förbindelseled med Orsa—Sveg järnvägen,

torde sträckningen väster om Storsjön få anses definitivt öfvergifven.

Jag kan därför inskränka mig till en redogörelse för de ifrågasatta

östra linjerna.

Kaptenen Sparr hade till utgångspunkt för den undersökta sträckningen

tagit den föreslagna stationen Sveg å den koncessionerade Orsa—

Svegbanan. Från Sveg skulle linjen gå i nordlig riktning öfver Solnån

till foten af Lillberget, som utgjorde en del af den stora höjdsträckningen

mellan Ljusnans och Ljungans floddalar. Linjen skulle så fortsätta

upp efter denna höjdsträckning, vidare förbi Ivnätten öfver Digerbäcken,

Styggbäcken och Svantjärnåsbäcken samt utmed Tönningsån

till gränsen mellan Härjedalen och Jämtland vid Enskälatjärn. Därifrån

skulle linjen framdragas i de af de stora nivåskillnaderna betingade

skarpa krökarna förbi Söder- och Nederhög till Tvärlioan vid Böle,

hvarifrån den skulle löpa ned mot Röja älf, öfvergå densamma omkring

2 kilometer väster om Rätansjön, därefter passera Kvarnån och framgå

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

5

jämsides med allmänna landsvägen på västra sidan af Nästelsjön och

Hålsjön, under hvilken sträcka Ljungan skulle öfvergås omkring 4 kilometer

söder om Asarnes kapell. Vid norra ändan af Hålsjön skulle

linjen afvika från landsvägen inpå vattendelaren mellan Ljungan och

Storsjön. Sedan linjen öfvergått Bergviksån, skulle den fortsätta på

östra sidan af Rörösjön och sänka sig ned mot Storsjön, hvars strand

mellan Bergsviken och Hackås bildade en mängd uddar och vikar, hvilka,

då terrängen där stupade tämligen brant ned, linjen på denna sträcka måste

till väsentlig del följa.

Från Hackås skulle linjen dragas till Gärde, vidare i nordostlig

riktning till Fåker och därefter, passerande Bjärme och Stengärde,

till Tand.

Härifrån sänkte den sig ned mot landsvägen vid en vik af Locknesjön,

passerade öster om Lockne kyrka och stötte, efter att hafva i

bågform följt Locknesjöns norra del, till tvärbanan genom Jämtland

vid Lockne anhaltstation, hvarefter linjen skulle öfvergå Indalsälfven vid

Skärhällsforsen.

Såsom alternativ till linjen mellan Lockne och Skärhällsforsen vid

Indalsälfven hade undersökningsförrättaren ifrågasatt en sträckning

öfver Kyrkås, därvid linjen skulle, efter att hafva passerat öster om

Lockne kyrka, stöta till tvärbanan genom Jämtland vid Brunflo

station.

Under år 1906 utstakades en linje, som å en af järnvägsstyrelsen

upprättad öfversiktskarta, hvaraf en kopia torde få biläggas detta protokoll,

är utmärkt med ljusbrun färg.

I en styrelsens skrifvelse den 28 februari 1907 beskrefs denna

linje sålunda.

Från Sveg till Svenstavik intoge linjen hufvudsakligen nordlig

riktning. Efter att hafva utgått från den för Orsa—Härjedalens järnväg

då ifrågasatta slutpunkten i norr vid Sveg å Ljusne älfs norra

strand, korsade linjen Solnån, hvarpå den, följande Solnåns dalgång,

framginge under maximistigning 10 : 1000 i 400 meters kurva, hvilket

motsvarar en stigning af 11,9:1000 i rakspår, till Knätten. Därifrån

fortsatte linjen med bibehållen maximistigning och, begagnande sig af

höj dsluttningarna, som i öster begränsade Vemådalen, med skarpa

krökar upp mellan Fågelberget och Lilla Torrhälla samt utefter Stora

Torrhälla och Björnhammaren, genom hvilket senare berg linjen skulle

dragas i tunnel. Därefter följde linjen Stuguberget och Svantjärnsåsen,

där en krök gjordes åt öster, fortsatte upp till Enskälatjärn, hvarest

största höjden å linjen uppnåddes, och sänkte sig därpå med maximi
-

1906 &rs

undersökning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 145■

lutning mot Ljungans vattendrag, därunder den öfverginge Hoaälf och

Rönnbergsån. Efter att vid Näsbodarne hafva gjort en S-krök mot

öster, återtoge linjen, som i denna del är utmärkt å kartan med heldragen

blå linje, sin nordliga hufvudriktning, sänkte sig förbi de stora

byarna Söderhög och Nederlag mot Böle, korsade strax söder om

sistnämnda by Tvärhoan samt passerade vattendelaren mellan Ljusne

älf och Ljungan, hvarpå den öfverginge landsvägen från Rätan till

Klöfsjö och Vemdalen samt norr därom Röja älf. Efter korsning af

Kvarnån närmade sig linjen landsvägen mellan Rätans by och Asarne,

gånge utefter sjöarne Nästeln och Alden samt fortsatte därefter, korsande

Ljungan vid Furubo, längs västra stranden af Hålsjön förbi

Åsarne och vidare till Svenstavik.

Genom att å vissa sträckor använda maximistigning 14: 1000 i

400 meters kurva, hvilket motsvarar en stigning af 15,9 : 1000 i raklinje,

kunde, enligt hvad verkställd undersökning gifvit vid handen, linjen

förkortas med 5,4 kilometer, hvarförutom terrasseringsarbetena blefve

afsevärdt mindre.

Från Svenstavik vore linjen framdragen öfver Svenstaån, korsade

strax norr därom landsvägen till Hackås, följde Storsjöns östra strand

mellan sjön och landsvägen, därunder kringgående Skuckuviken och

passerande öfver Billstaån. Efter korsning af landsvägen därstädes fortsatte

linjen förbi Hackås i nordlig riktning och öfverginge landsvägen

till Brunflo äfvensom landsvägen västerut till Sunne samt vidare förbi

Näs kyrka och nordvästra hörnet af sjön Näckten. Därifrån ginge

linjen öfver landsvägen till Sunne förbi Fåkers by och Stengärde, där

samma landsväg åter korsades, och fortsatte i östlig riktning förbi

Öntjärn till Tands kalkbruk. Linjen gjorde sedan en S-formig krök

mot norr och öster, hvarefter den med nordlig riktning ginge förbi

Lockne kyrka och vidare in på Brunflo station, hvilken station måste

undergå viss omläggning.

Såsom förut angifvits, skulle Sveg och Brunflo blifva föreningsstationer

med respektive Orsa-Idärjedalens järnväg och tvärbanan genom

Jämtland. Förutom dessa stationer, där utvidgningar beräknats^ skola

äga rum, föresloges stationer vid Böle, 66 kilometer, Rätan 75, Asarne

92, Svenstavik 107, Hackås 130 och Näckten 134 kilometer från Sveg.

1907 års Uti skrifvelse den 20 augusti 1908 har järnvägsstyrelsen vidare

undersökning. meddelat, att, ehuru bemyndigande därtill icke lämnats, styrelsen — vid

det förhållande att den år 1906 definitivt undersökta linjen mellan Sveg

och Enskäla visat sig blifva mycket dyr och krokig samt det därför

ifrågasatts, huruvida icke inlandsbanan skulle kunna i dessa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 145. 7

trakter framdragas genom mindre kuperad terräng om ock med något

östligare sträckning än förut tänkts med hänsyn till banans liufvudriktning

— låtit under år 1907 definitivt undersöka en linje Sveg—

Ytterberg—Enskäla.

Denna linje, som ginge från Svegs station och å nyssberörda

öfversiktskarta utmärkts med röd färg, vore, enligt den beskrifning,

som återfunnes i nyssnämnda underdåniga skrifvelse af den 20 augusti

1908, utstakad i nordostlig riktning öfver Solnån, som öfverginges

strax nedanför en utvidgning af ån, kallad Hån. Därifrån svängde

linjen mot norr, passerade Jösjön och väster om Ytterberg, ginge i en

skarp krök kring Norrsjön samt följde därefter Kälibergets sluttning

till passet mellan nämnda berg och Gryssjöberget. Linjen, som nådde

detta senare berg vid Lillåstjärn, belägen på vattendelaren mellan

Ljusne älf och dess biflod Norrälfven, och som under hufvudsakligen

nordlig riktning löpte utefter östra sluttningen af samma berg, inkomme

därvid i Norrälfvens dalgång, i hvilken den fortsatte ända upp

till vattendelaren mellan denna älf och Hoa älf, därunder korsande eu

del smärre, men djupt nedskurna tillflöden till Norrälfven. Från sistnämnda

vattendelare närmade sig linjen Enskälabäcken, en biflod till

Hoa älf, och anknöte sig strax efter öfvergången af denna bäck till

den nyssberörda, under år 1906 definitivt undersökta linjen.

För inlandsbanans framdragande i nu angifna sträckning mötte de

mest afsevärda terrängsvårigheterna dels vid uppgången från Jösjön

till passet mellan Källberget och Gryssjöberget, å hvilken sträcka en

större bankfyllning måste utföras vid kröken omkring Norrsjön, dels i

den brant sluttande höjdsträckningen utefter Norrälfvens dalgång, hvarest

linjen fortlöpte med nästan oafbruten stigning upp till vattendelaren

mot Hoa älf och där en del större bankfyllningar nödvändiggjordes i

följd af de antydda djupa bäckdalar, som bildades af i Norrälfven utfallande

vattendrag. Å sträckan mellan Sveg och Jösjön åter vore

terrängen särdeles gynnsam, och linjen ginge där öfver jämna sandhedar

och myrmarker. Å sträckan mellan Enskälabäcken och vattendelaren

mellan Norrälfven och Hoa älf passerade linjen mestadels öfver

starkt lutande, lätt afdikningsbara myrmarker. På grund af de förefintliga

stora höjdskillnaderna å ifrågavarande linje hade den för inlandsbanan

å sträckan norr om Sveg förutsatta maximistigningen 10:1000

i 400 meters kurva och 11,9:1000 i rakt spår måst användas i stor utsträckning.

Minimikrökning8radien 400 meter hade för afsevärdt minskande

af terrasseringsarbetena förkortats i kurvan omkring Norrsjön,

där 350 meters radie ansetts böra komma till användning. Förutom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 145.

Svegs station ansågs icke någon fullständig station erfordras å nu

ifrågavarande linje.

Vid en jämförelse mellan nu omkandlade linje förbi Ytterberg och

vidare genom Norrälfvens dalgång samt den förut beskrifna sträckningen

förbi Knätten och genom Tönningsåns dalgång funne man, att den förra

i åtskilliga afseenden vore den senare öfverlägsen. Sålunda vunnes

genom banans framdragande i Norrälfvens dalgång en vägförkortning

af 0,7 kilometer samt en minskning i anläggningskostnaden af 311,000

kronor. Däremot öfverginge denna linje vattendelaren mellan Ljusne

älf och Ljungan på en plats, som vore 15 meter högre än den, där

sträckningen förbi Knätten skure samma vattendelare.

Med hänsyn dels till den afsevärdt minskade anläggningskostnaden

för linjen förbi Ytterberg genom Norrälfvens dalgång, dels ock därtill

att linjen skulle beröra den stora byn Ytterberg, syntes det styrelsen

med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke nu afhandlade linje vore att

föredraga framför sträckningen förbi Knätten.

Genom nådigt bref den 31 december 1907 hade styrelsen anbefallts

att låta verkställa okulär undersökning af följande sträckningar för inlandsbanan

inom Härjedalen, nämligen:

a) Röhammaren—Linsälls kapell—Vikarsjön—Vemdalen Fotingens

norra ända—Svenstavik,

b) Vemdalen—Klöfsjö—Svenstavik,

c) Sveg—Linsälls kapell.

I sammanhang med beskrifningen öfver nyssberörda linje Sveg—

Ytterberg—Enskäla tillkännagaf styrelsen, att af dessa sträckningar delen

Röhammaren—Linsälls kapell redan tidigare blifvit okulärt undersökt

och beskrifven, samt att beträffande öfriga delar af sträckningarna

styrelsen, på grund af förberedande rekognosceringar, ansett sig böra

låta okulärt undersöka följande linjer, nämligen Sveg—Linsälls kapell

-—Vikarsjön-—Vem dal eu—Kölvallen—Döfvelås—Klöfsjön Åsarne samt

Sveg—Hån—Vemdalen—Kölvallen—Döfvelås—Klöfsjön—Åsarne; och

anförde styrelsen i skrifvelsen den 20 augusti 1908 därom vidare.

Att Åsarne valts såsom slutpunkt i stället för den i nådiga brefvet

den 31 december 1907 angifna platsen Svenstavik, berodde dels därpå,

att genom linjens dragande förbi Klöfsjön till Åsarne vunnits, eu vägförkortning

af omkring 5 kilometer, jämfördt med en sträckning förbi

Fotingens norra ända till Svenstavik, dels ock därpå, att banan i sträckningen

förbi Klöfsjön bättre torde tillgodose de mera bebyggda trakternas

kommunikationsbehof än en sträckning norr om Fotingen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Den anbefallda okulera undersökningen af den direkta sträckningen

mellan Vemdalen och Klöfsjö samt vidare till Svenstavik, hvilken sträckning

man tänkt sig kunna använda för inlandsbanan, hade styrelsen

ansett sig icke böra låta genomföra, enär det vid verkställd rekognoscering

för en bibana öfver Klöfsjöfjället till inlandsbanan tramgått, att

så stor höjdskillnad förefunnes mellan Vemdalen och det pass i nämnda

fjäll, genom livilket den direkta linjen skulle framdragas, att stora

svårigheter skulle möta och afsevärda kostnader erfordras för en inlandsbanas

anläggande i sagda sträckning.

I afsikt att utröna, huruvida för inlandsbanans framdragande mellan

Enskäla och Åsarne kunde finnas en antaglig sträckning, som dels

ginge närmare gränsen mot Härjedalen, dels berörde Klöfsjö by och

Klöfsjön, dels slutligen medgåfve banans framdragande med gynnsammare

krökningsförhållanden än dem, som förefunnes å den år 1906

definitivt undersökta linjen, hade styrelsen låtit under år 1907 verkställa

okulär undersökning af en alternativ linje mellan förstnämnda båda

platser, för hvilken undersökning redogörelse finnes intagen i ofta

nämnda underdåniga skrifvelse den 20 augusti 1908.

De fördelar, som vunnes med inlandsbanans framdragande i den

sålunda okulärt undersökta linjen i stället för enligt 1906 års definitivt

undersökta sträckning, bestode dels däri, att banan genom den förra

sträckningen eller den så kallade Klöfsjölinjen komme närmare Härjedalen,

så att afstånd et till exempel till Vemdalen, Hede med flera byar

blefve omkring 15 kilometer kortare, efter nyanlagda landsvägen räknadt,

hvilket vore af icke ringa betydelse för nämnda, på kommunikationer

vanlottade landskap, dels däri, att Klöfsjölinjen framginge genom

för odling tjänligare mark, såsom ett utlåtande från docenten C. Wiman

gåfve vid handen, dels ock däri, att en bibana västerifrån mellan till

exempel Vikarsjön och inlandsbanan blefve afsevärdt kortare och torde

hafva större utsikter att förverkligas genom Klöfsjölinjen, som medgåfve

en lämplig anslutning vid Utanbergsvallen, än om linjen förbi Böle

skulle komma till utförande.

Då styrelsen, på grund af hvad vid den okulära undersökningen

framgått och ofvan omförmälts, funne det vara lämpligt, att Klöfsjölinjen

blefve definitivt undersökt, hemställde styrelsen om bemyndigande

att verkställa sådan undersökning:.

Genom nådigt bref den 18 september 1908 har styrelsen be- i908 &*■- myndigats att för ifrågasatt framdragande af inlandsbanan mellan nDdereSkningEnskäla

och Åsarne verkställa definitiv undersökning af den okulärt

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 107 käft. (Nr 145.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

undersökta Klöfsjölinjen i sträckningen Enskäla—Bölkölbodarne—Röja

älf—Utanbergsvailen—Stammabäocken—Klöfsjö by—Kvarnbäckens dalgång—myren

vid Nybohögen—Åsarne.

Med förmälan att den sålunda anbefallda undersökningen blifvit

under år 1908 verkställd, har styrelsen i skrifvelsen den 26 februari

1912 meddelat följande redogörelse för resultatet af samma undersökning.

Linjen, å oftanämnda öfversiktskarta utmärkt med heldraget rödt

streck, har med utgångspunkt från Rönnbergsån, omkring 12 kilometer

norr om Enskäla, framdragits i nordlig riktning förbi Bölkölbodarne

och öfver Röja älf vid Röjfallet, vidare förbi Utanbergsvailen, hvarest

landsvägen mellan Asarne och Vemdalen två gånger måste korsas för

att erhålla lämplig plan för en där föreslagen station, samt sedan öfver

Stammabäcken. Härifrån är linjen framdragen genom Klöfsjö by strax

väster om kyrkan, fortlöper med i det närmaste nordlig riktning genom

Kvarnbäckens dalgång, går vidare mellan Trättängsberget och Uggen

samt norr om Nybohögen fram till Alån och därefter norr om Skalberget

med en hästskoformig sväng in mot samma berg, som nödvändiggjorts

af den mot Alån brant fallande terrängen, korsar åter Alån

samt fortsätter till Gammelbodarne. Därjämte har å delen Klöfsjö by

—Gammelbodarne en västlig sträckning, å öfver siktskartan utmärkt

med mörkbrun färg, blifvit definitivt undersökt. Denna sträckning

framgår från Klöfsjö by utefter Klöfsjöns och Lännäsjöns östra stränder

samt vidare efter Ljungan och rundt om Middagsberget till lvlampenborg,

hvarifrån den går söder om Gammelbyberget till Gammelbodarne,

där den förenas med den nyss beskrifna linjen, som på grund af sin

kortare längd valts till hufvudlinje.

Från Gammelbodarne går linjen norrut, korsande Ljungan och två

gånger landsvägen mellan Åsarne och Vemdalen, samt följer Ljungan

till Furubo, kröker där inåt landsvägen mellan Åsarne och Svensta,

därvid passerande Gista, hvarefter den inkommer å den år 1906 definitivt

undersökta linjen vid Hålsjön i närheten åt Gällnäskrogen.

För banans framdragande i den förut angifna hufvudsträckningen

möta de största svårigheterna i de stora höjdskillnader, som förefinnas

dels mellan den högt belägna Enskälatrakten och Klöfsjö by, dels mellan

denna by och Hålsjön. Sammanlagda höjdskillnaden, räknad mellan

anknytningspunkten i trakten af Enskäla för den under år 1907 definitivt

undersökta linjen genom Norrälfvens dalgång och Stammabäcken

vid Klöfsjön, utgör omkring 160 meter samt mellan högsta punkten i

närheten af Nybohögen och anknytningspunkten vid Hålsjön omkring

167 meter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Fullständiga stationer hafva ansetts böra föreslås dels vid Utanbergsvallen,

61,4 kilometer, hvilken station skulle komma att upptaga

trafik från stora delar af Härjedalen och äfven utgöra föreningsstation

för en eventuell bibana öfver Vemdalen till Hedeviken, dels vid Klöfsjö,

66,8 kilometer, hufvudsakligast för Klöfsjö socken och för Ljungans

vattudal, och dels i närheten af Hålsjön vid Åsarne, 91,9 kilometer,

allt från Sveg räknadt.

Håll-, last- och mötesplats har ansetts böra anordnas vid Rönnbergsån,

51,1 kilometer, last- och mötesplats vid Nybohögen, 76,6 kilometer,

samt mötesplats för militärtåg vid Gammelbodarne, 86 kilometer,

likaledes från Sveg räknadt.

Vid en jämförelse med den under år 1906 definitivt undersökta

sträckningen af banan förbi Rätan finner man, att den nu senast undersökta

sträckningen ställer sig ofördelaktigare i kostnadshänseende, men

något, ehuru obetydligt, fördelaktigare i afseende på våglängden. Banan

förbi Klöfsjö bar beräknats kosta 11,700,000 kronor och blifva

161,05 kilometer lång, under det att motsvarande siffror för linjen förbi

Rätan äro respektive 11,250,000 kronor och 161,1 kilometer, hvadan

således anläggningskostnaden för den förra linjen skulle öfverstiga

kostnaden för den senare med 450,000 kronor.

Den i det föregående berörda alternativa sträckningen förbi Lännässjön

bar visserligen i'' afseende å våglängden ställt sig afsevärdt ofördelaktigare

med en vägförlängning af 6,149 kilometer i förhållande till linjen

öfver Nybohögen, men den har i stället i afseende å stignings- och krökningsförhållanden

visat sig betydligt öfverlägsen den sistnämnda linjen.

Såsom skäl för den ifrågasatta Klöfsjölinjen har i det föregående

anförts, bland annat, att banan genom denna linje skulle komma närmare

Härjedalen — detta på kommunikationer vanlottade landskap —

samt att en bibana västerifrån mellan till exempel Vikarsjön och nu

ifrågavarande bana skulle blifva afsevärdt kortare och hafva större utsikter

att förverkligas genom Klöfsjölinjen, som medgåfve en lämplig

anslutning vid Utanbergsvallen, än om linjen förbi Rätan Lomme till

utförande. Af orsaker, som skola härefter beröras och som framgått

af under senare åren gjorda undersökningar och utredningar, torde

emellertid en bibana i nu angifna sträckning icke böra komma till stånd.

Då härtill kommer, att genom byggande af en bibana från Sveg till

Hede kyrkoby de ifrågavarande västliga delarna af Härjedalen skulle

få sitt behof af järnvägskommunikationer i afsevärd mån tillgodosedt,

Kostnads
beräkning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

synes det järnvägsstyrelsen, att de ofvan först anförda skälen för statsbanans

Sveg—Brunflo framdragande öfver Klöfsjö icke böra tillmätas

afgörande betydelse.

i9ii års Vid sådant förhållande bär styrelsen, för utrönande af möjligheten

undersökning. framdraga banan mellan trakten af Enskäla och Åsarne i en mera

rak sträckning än enligt de definitivt undersökta Rätans- och Klöfsjölinjerna,

af Indika den senare ju skulle blifva afsevärdt dyrare än linjen

förbi Rätan, låtit under år 1911 verkställa okulär undersökning i berörda

hänseende. Vid denna undersökning, därvid man afsett att framdraga

banan med läge, som skulle i möjligaste mån tillgodose de intressen,

livilka äro förbundna med nyssnämnda två linjer, har banan

utstakats sålunda.

Med utgång från Rätanslinjen i närheten af Söderhögen framgår

linjen, å kartan utmärkt med streckad blå linje, i tämligen rak nordlig

riktning och passerar öfver Röja ält ofvanför Böle kvarn, hvarifrån

linjen, efter att hafva korsat landsvägen mellan Rätan och Utanbergsvallen,

fortsätter öfver de norr härom belägna stora myrarna

samt vidare väster om Kvarnsjö, korsar Alån i närheten af Alkrogen

och anknyter omkring 2 kilometer norr om sistnämnda plats till den

definitivt undersökta linjen förbi Rätan. Nu beskrifna alternativ å

hvilket tänkts förlagda dels en station strax norr om landsvägskorsningen

vid Böle kvarn, dels ock en mindre station vid Kvarnsjö,

till hvilken plats Klöfsjö socken skulle efter en kortare väganläggning

från Skalänget få sin närmaste utfartsväg till statsbanan Sveg

—Brunflo — skulle enligt mätning å tillgänglig karta få en längd af

161,6 kilometer, hvadan banan enligt detta alternativ skulle blifva omkring

0,5 kilometer längre än Rätanslinjen. Berörda alternativ synes i afseende

å lutnings- och kurvförhållanden blifva tämligen jämnställdt med linjen

förbi Rätan, hvaremot detsamma i fråga om terrängförhållanden och

däraf föranledda terrasseringsarbeten ställer sig fördelaktigare än nämnda

linje, då större terrasseringsarbeten förekomma endast vid öfvergången

af Röja älfs dalgång.

Émellertid torde vid ett omsorgsfullare utnyttjande af terrängen

såväl arbetena som ock väglängden för Rätanslinjen kunna nedbringas,

och gäller detta särskildt sträckan mellan öfvergången af Rönnbergsån

och Böle.

Valet mellan Vidkommande valet mellan de alternativa sträckningarna för inoiika

»träck- }andsbanan mellan trakten af Enskäla och Åsarne anför nu styrelsen,

mDSai'' att — särskildt vid det förhållande att icke några arbeten å berörda del

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7 45.

af bansträckan Sveg—Brunflo äro afsedda att bedritvas under de första

arbetsåren — frågan härom bör anstå, tills afgörande träffats därom,

huruvida en bibana i ifrågavarande trakter till statsbanan Sveg—Brunflo

skall byggas eller icke. Under förutsättning att statsmakterna bifalla

framställningen om byggande med statsmedel af bibanan Sveg—Hede

i samband med statsbanan Sveg—Brunflo, håller styrelsen före, att den

definitivt undersökta linjen förbi Rätan — eventuellt framdragen i sådan

ändrad sträckning väster om Böle kvarn, som nyss omförmälts — med

hänsyn till den lägre byggnadskostnaden och de fördelaktigare lutningsförliållandena

bör föredragas, och att i sådant fall linjen förbi Kvarnsjö,

hvilken linje bättre skulle tillgodose Klöfsjö sockens kommunikationsbehof

än linjen förbi Rätan och med hvilken inbyggarne i Rätan med

omnejd äfven torde kunna åtnöjas, göres till föremål för detaljerad

undersökning.

Skulle åter beslut om byggande af den ifrågasatta bibanan Sveg—

Hede icke fattas samtidigt med beslut om anläggning af statsbanan

Sveg—Brunflo, och skulle icke heller annan bibana från lämplig punkt

å samma statsbana mellan Sveg och Åsarne till någon plats i västra

Härjedalen vid samma tillfälle beslutas, finner styrelsen sig böra förorda

Klöfsjölinjen. Visserligen kommer statsbanan Sveg—Brunflo med

denna sträckning att draga en anläggningskostnad, som, enligt hvad

redan nämnts, med 450,000 kronor öfverstiger den för Rätanslinjen,

men denna uppoffring från statens sida anser styrelsen vara nödvändig

för att tillvarataga de utvecklingsmöjligheter, som finnas i de väster

om banan belägna trakterna af Härjedalen, och för att bispringa denna

landsändas befolkning i dess kamp för landets odling och utveckling

samt ej minst för att draga rörelsen i det öfre Härjedalen, som nu går

till Norge, inåt Sverige.

Såsom redan antydts, har, yttrar järnvägsstyrelsen vidare, fråga Bibana

uppstått om byggande i samband med statsbanan Sveg—Brunflo af

en bibana Sveg—Hede. Sedan nämligen på föranledande af Kungl. ningar af olika

Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län Svegs, Linsälls, Hede, Vem- 8tracknmgar''

dalens och Tännäs kommuner sammanskjutit ett belopp af 4,800 kronor

i syfte att åstadkomma undersökning och kostnadsberäkning af en

järnväg från Sveg till Hede kyrkoby samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande

uti skrifvelse den 27 juli 1911 anmodat styrelsen att låta med

användande af berörda till styrelsens förfogande ställda belopp verkställa

undersökning samt uppgöra planer och kostnadsförslag till en

tertiärbana Sveg—Hede af normal spårvidd, men i öfrigt af så billig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

beskaffenhet-, som ansåges förenlig med ändamålet för banan, har den

sålunda äskade undersökningen blifvit genom styrelsens försorg verkställd

under år 1911.

Den linje, som härvid utstakats och som å öfversiktskartan är utmärkt

med heldragen grön linje, utgår från norra ändan af Svegs bangård

i nordvästlig riktning emot Malmbäcken, hvarest linjen skär landsvägen

Sveg—Öfverberg, samt passerar härefter uppför och utför höjden

söder om Öfverbergs by. Härifrån fortsätter linjen alltjämt i nordvästlig

riktning emot Vemån, hvilken den öfvergår strax ofvanför färjstället

mellan Remmen och Glissjöberg, samt följer, efter en krök åt

norr, västra stranden af Vemån upp till Vemvallen. Från denna plats

går linjen i nord-nordvästlig riktning förbi Sandtjärnarna och Vanntjärnarna

samt öster om Håberget till Håns by, där linjen kröker mot

norr, och fortsätter sedan utmed Vemån, därvid passerande Gråberget,

upp emot landsvägen mellan Vemdalen och Hedeviken. Efter att

hafva korsat denna landsväg går linjen, följande Brunnbäckens dalgång,

upp emot och öfver härvarande vattendelare, sänker sig i snedterrängen

norr om Hedevikens by, fortsätter i västlig riktning ned emot Hvitån

samt följer landsvägen därstädes fram till Lunån, hvarest slutstationen

förlagts omkring 2 kilometer från Hede kyrkoby.

Håll- och lastplatser äro afsedda att anordnas vid Öfverberg, Glissjöberg,

Hån, Vemdalen och Hedeviken, hvarjemte en lastplats föreslagits

vid Vikarsjön å ett mellan denna sjö och Hedeviken ifrågasatt bispår.

Ifrågavarande bana Sveg—Hede skulle erhålla en längd af 73,3

l^ilometer och draga eu anläggningskostnad, inberäknadt 366,500 kronor

för rullande materiel och 49,500 kronor för bispåret till Vikarsjön, af

2,952,000 kronor.

Härförutom har styrelsen i ändamål att utröna, om ej en bibana

till Hede kunde på en kortare och därför billigare väg anknytas till

statsbanan Sveg—Brunflo, låtit under år 1911 verkställa definitiv undersökning

rörande en tertiärbana från trakten vid Gråberget å förslaget

Sveg—Hede med anslutning till statsbanan Sveg—Brunflo vid Utanbergsvallen

eller Böle, alltefter som sistnämnda bana kommer att framdragas

till Klöfsjö eller till Rätan. Den därvid utstakade linjen, som

å öfversiktskartan utmärkts med grön streckad linje, utgår, såsom ofvan

a-ntydts, från en punkt vid Gråberget i linjen Sveg—Hede. Efter att

hafva passerat öfver Vemån och vid nämnda plats bildat en skarp krök,

fortgår linjen i nord-nordvästlig riktning på västra sidan af Nippen till

gamla landsvägen mellan Vemdalen och Klöfsjö, korsar denna landsväg

samt fortsätter öster om Hofdestöt utefter fjällsluttningen förbi Nyhus

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

15

fjällvall och efter en svängning åt öster fram till det pass i fjället vid

Skålvallen, där landsvägen är framdragen och af hvilket pass man

måste begagna sig för att komma fram med linjen öfver det mäktiga

Klöfsjöfjället. Från Skålvallen är linjen dragen i östlig riktning, korsar

landsvägen och följer en mot Röja älf sig sträckande, sakta sluttande

bäckdal, öfvergår Röja älf och fortsätter utefter älfven till en punkt

omkring 2 kilometer norr om Röjfallet, vid hvilken punkt linjen svänger

åt norr, samt framgår därefter i samma riktning till Utanbergsvallen,

hvarest den ansluter till den definitivt undersökta linjen Sveg—Klöfsjö

—Brunflo. Från Utanbergsvallen går linjen fram mot landsvägen Utanbergsvallen—Bele,

efter hvars korsning linjen fortlöper i östlig riktning

och jämsides med landsvägen samt vidare öfver Krokbäcken och

Röja älf. Sedan denna älf passerats, gör linjen en svängning åt sydost

och framgår i denna riktning till Böle, där anslutning sker till

linjen Sveg—Rätan—Brunflo.

Såsom synes å kartan, förekomma vid Vemdalen och Utanbergsvallen

stora krökar, hvilka betingas af terrängförhållandena. Stigningsförhållandena

äro svåra mellan Vemdalen och Utanbergsvallen, och har

där i stor utsträckning måst användas maximistigningen 20,7 : 1,000 i

kurva med 200 meters radie, motsvarande 25 : 1,000 i rakspår. Enligt

uppgjorda beräkningar skulle linjen Hede—Gråberget—Utanbergsvallen

få en längd af omkring 59,7 kilometer och draga en kostnad af omkring

2,590,000 kronor, under det att motsvarande siffror för linjen

Hede—Gråberget—Utanbergsvallen—Böle skulle blifva 70 kilometer och

2,960,000 kronor, och äro i dessa kostnadsbelopp inberäknade kostnaden

för rullande materiel samt kostnaden för bispåret till Vikarsjön.

Till belysning af höjdförhållandena å nu beskrifna linje, som framgår

genom i det stora hela för odling mindre lämpliga och mycket

glest bebodda trakier, samt å öfriga omhandlade linjer i nu ifrågavarande

landsända anför järnvägsstyrelsen, att linjen Hede—Utanbergsvallen—Böle

utgår från en höjd af cirka 410 meter öfver hafvet,

stiger till cirka 443 meter, faller till cirka 400 meter, stiger till

cirka 710 meter samt faller till cirka 450 meter vid Utanbergsvallen

och till cirka 390 meter vid Böle; att linjen Hede—Sveg utgår från en

höjd af cirka 410 meter, stiger till cirka 443 meter och faller sedan

så småningom med kortare motlutningar till cirka 357 meter; att linjen

Enskäla—Klöfsjö—Åsarne utgår från en höjd af cirka 527 meter, faller

därpå till cirka 447 meter, stiger sedan till cirka 535 meter och faller

åter till cirka 357 meter; samt att linjen Enskäla—Rätan—Åsarne utgår

från en höjd af cirka 527 meter och faller sedan så småningom med

kortare motlutningar ned till cirka 357 meter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande.

Jag torde härefter få redogöra för en af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län i skrifvelse den 9 januari 1912 gjord framställning

om byggande på statens bekostnad af den ifrågasatta tertiärbanan

från inlandsbanan Sveg—Brunflo till Ilede, med hvilken skrifvelse

öfverlämnats särskilda underdåniga framställningar och protokollsutdrag

i ämnet från Svegs, Vemdalens, Hede, Tännäs, Klöfsjö och

Rätans socknar.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande anför uti sin berörda skrifvelse

hufvudsakligen följande.

Den del af Jämtlands län, som utgöres af provinsen Härjedalen,

har i större grad och under längre tid än någon annan af Sveriges

provinser varit i saknad af den mäktiga häfstång för utvecklingen, som

utgöres af järnvägskommunikationer. Den har därför icke heller kunnat

undgå att i viss mån blifva efter andra provinser i framåtskridande,

ehuru naturliga tillgångar ingalunda saknas, hvilkas upparbetande eller

bättre tillgodogörande kunde väsentligen höja produktionen inom provinsen

samt bereda dess bebyggare nya eller förbättrade existensmöjligheter.

Också hafva provinsens invånare känt sig i förevarande

afseende i viss mån tillbakasätta, hvilket förhållande framträdt, förutom

i därom vittnande uttalanden, i en ökad benägenhet att utflytta därifrån

till främmande land eller andra delar af riket. Resultatet häraf

framträder också däruti, att befolkningen i en del mera aflägset liggande

delar af provinsen visat stark benägenhet att minskas. Så t. ex.

har inom Lillhärdals socken folkmängden, som vid 1901 års slut utgjorde

1,751 personer, vid 1910 års slut minskats till 1,530. Liknande

förhållanden kunna, om än i mindre omfattning, påvisas beträffande

Hede socken och Alfros socken.

Under år 1909 erhöll först Härjedalen järnvägsförbindelse med det

öfriga riket, i det Orsa—Härjedalens järnväg då öppnades för allmän

trafik; denna banas norra ändpunkt Sveg är nämligen belägen i Härjedalen,

som af banan utan tvifvel dragit och drager stor fördel. Provinsen

har ock efter måttet af sina krafter bidragit till tillkomsten af

denna järnväg, som emellertid aldrig skulle kunnat åstadkommas utan

det synnerligen stora tillskott, som den i företaget intresserade Orsa

kommun i Dalarne varit i tillfälle att lämna, samt ej minst statsmakternas

kraftiga ingripande genom lämnande i två särskilda omgångar

af bidrag i form af lån å till sammanlagdt mer än 4 miljoner kronor.

Genom nyssnämnda järnväg har emellertid Härjedalens behof af

tidsenliga kommunikationer icke blifvit ens nödtorftligen tillgodosedt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Det är nämligen allenast till provinsens sydöstra hörn, som denna bana

sträcker sig. Från Sveg till Hede, som kan sägas utgöra provinsens

medelpunkt, är det 7,8 mil och därifrån till Funäsdalen, den största

platsen i västra Härjedalen, ytterligare 6,7 mil; från Sveg till Vemdalen

är det 7,5 mil. Med spänd väntan motses i Härjedalen visserligen förverkligandet

af förslaget om byggande af en statsbana från Sveg till

Brunflo, genom hvilken Orsa—Härjedalens järnväg sättes i förbindelse

med tvärbanan genom Jämtland, och Härjedalen samt de sydligare

delarne af Jämtland sättas i direkt förbindelse med länets öfriga delar

och dess hufvudort Östersund. Men äfven denna järnväg berör endast

i ringa män provinsen Härjedalen: den genomlöper af sagda provins

icke mer än Svegs socken. Och endast för den intill Jämtlandsgränsen

belägna Vemdalens socken torde förbindelsen med järnvägsstation å

banan Sveg—Brunflo blifva bekvämare än till Sveg.

Provinsen Härjedalens länge, men förgäfves närda förhoppningar

på en järnväg, som kunde med skäl sägas förhjälpa densamma ur dess

i detta stycke vanlottade ställning, hafva därför anknutit sig till utsikterna

att i anslutning till och i samband med järnvägen Sveg—Brunflo

få till stånd en bibana från nämnda järnväg åtminstone upp till provinsens

centrala del, det vill säga till Hede. Fn sådan bibana bär

också varit påtänkt i anknytning till inlandsbanan och ingick äfven i

de undersökningar och utredningar rörande inlandsbanan, som på järnvägsstyrelsens

uppdrag verkställts af doktor K. Key-Åberg.

Det är emellertid omöjligt — och detta uttalas jämväl af KeyÅberg

— i anseende till provinsens allmänna fattigdom, att en dylik

bibana kan komma till stånd, för så vidt den ej bygges af staten.

Efter en redogörelse för redan omförmälda, af järnvägsstyrelsen

verkställda undersökningar beträffande ifrågavarande bibana, yttrar Kungl.

Maj:ts befallningshafvande vidare:

På kommunalstämmor den 31 december 1911 hafva Svegs, Vemdalens,

Hede och Tännäs socknar beslutit, att hos Kungl. Majri göra

underdånig framställning att, då en bibana från inlandsbanan till Hede

vore af stor betydelse för Härjedalen, men denna ort icke mäktade

utan statens ingripande bringa den till stånd, densamma måtte byggas

af statsmedel. Och hafva tillika samtliga dessa kommuner förbundit

sig att enligt fördelning, som i brist af åsämjande verkställes af Kungl.

Maj ris befallningshafvande, tillhandahålla utan kostnad för statsverket

den för banan med tillhörande anstalter och inrättningar erforderliga

marken m. m. enligt de bestämmelser, som numera tillämpas med afBiliang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 107 käft. (''Nr 145.) 3

Framställningar

från

kommuner.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Knngl. Maj:ts

befallningshafvande.

seende på statsbanor i allmänhet. Hede och Tännäs kommuner hafva

därjämte förbundit sig att enligt grunder, som nyss antydts, ansvara

för tillhandahållande af för banbyggnaden erforderliga sliprar.

För den händelse att bibanan skulle komma att byggas enligt

alternativet öfver Klöfsjöfjället, hafva äfven Klöfsjö och Rätans socknar

enligt kommunalstämmobeslut den 1 januari 1912 och den 31 december

1911 gjort enahanda åtagande som Hede och Tännäs kommuner, Klöfsjö

socken dock endast under villkor att inlandsbanan komme att dragas genom

socknen och bibanan anknytas till hufvudbanan vid Utanbergsvallen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har vid öfverlämnande af berörda

framställningar om byggande med statsmedel af en tertiärbana

till Hede på det lifligaste tillstyrkt bifall till desamma.

Jag tillåter mig i detta sammanhang omnämna, att till Kungl.

Maj:t sedermera öfverlämnats utdrag af protokoll, hållet vid kommunalstämma

med Linsälls socken, utvisande att jämväl denna socken

anslutit sig till de af förenämnda socknar gjorda framställningar i ämnet,

under förklaring att kommunen ej kunde ikläda sig någon annan förbindelse

angående markupplåtelse än att med 2,000 kronor bidraga till

nämnda ändamål.

Under erinran att Härjedalen mer än något annat af Sveriges

landskap varit vanlottadt på tidsenliga kommunikationer, framhåller

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uti sin ifrågavarande skrifvelse vidare, att

den enda möjligheten för landskapet att inom öfverskådlig framtid

erhålla en förbindelse, som gör detsamma någorlunda likställdt med andra

provinser i riket, är, att staten påtager sig byggande af en bana, må vara

af enklaste beskaffenhet, åtminstone till landskapets centralpunkt, som

är Hede. Andra provinser, som dock varit rikare och bättre i stånd

att själfva tillgodose sina behof, hafva genom statens försorg fått järnvägar

till sina hufvudorter eller större platser, låt vara att dessa i allmänhet

utgjorts af städer. Äfven Härjedalen, som visserligen icke äger

någon stad, borde staten enligt samma grund tillgodose med en grenbana

från den stora pulsådern inlandsbanan till provinsens centralpunkt,

hälst densamma kan åstadkommas för jämförelsevis så pass ringa

kostnad som här är i fråga.

Det är sant, att provinsen Härjedalen är till folkmängden obetydlig

och att dess jordmån, utom i de öfverstå delarna, i allmänhet

är karg och mindre gifvande. Dess utveckling står därför efter andra

rikare lottade provinsers. Men till en stor del beror enligt Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes mening denna efterblifvenhet just på bristen

af kommunikationer; med bättre sådana skulle utvecklingen äfven

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

inom Härjedalen säkerligen snart gå betydligt framåt. Redan nu är

boskapsskötseln, tack vare de goda betena och de på många håll goda

lägenheterna till foderodling, ganska betydande. Enligt af Key-Åberg

i hans förberörda utredning anförda siffror kom för Härjedalen på

1,000 invånare ett antal hästar af 109 mot 89 för riket i öfrigt; motsvarande

siffror utgjorde för tjurar 14 och 9, för kor 509 och 336,

för ungnöt 168 och 109, för får 573 och 197 och för getter 201 och

12; svinafveln var däremot obetydlig. Sedan dessa uppgifter, som

afse år 1906, meddelades, har emellertid husdjursskötseln inom Härjedalen,

särskildt af nötboskap, gått betydligt framåt; visserligen finnes

ännu icke något mejeri — gårdarnas aflägsna belägenhet och de svåra

afsättningsförhållandena motverka uppkomsten af sådana. Men kontrollföreningar

hafva bildats i Funäsdalen och Storsjö och till och med

ett afvelscentrum för fjällboskap har godkänts i Funäsdalen, som haft

att framvisa mycket vackra djur. Vid de anordnade nötboskapspremieringarna

har den raskt fortgående utvecklingen af nötboskapsskötseln

kunnat konstateras.

Något, som i sin mån kan låta hoppas en stadigt fortgående utveckling

af boskapsskötseln inom provinsen, anser Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vara den jämförelsevis rika tillgången, här som i Jämtland,

på odlingsbara, till foderodling lämpade myrmarker. Ensamt i Vemåns

dalgång just utmed den stakade banan från Sveg till Hede finnas

t. ex. sådana till en areal af 5,000 å 6,000 hektar, som med fördel kunna

odlas. Men endast genom järnvägsförbindelser åstadkomna, förbättrade

afsättnings- och anskaffningsmöjligheter kunna borga för ett större

framåtgående på detta område.

Härjedalens rikedom är emellertid först och främst skogen. Mycket

stora värden hafva tagits ur provinsens skogar och ofantligt mycket

finnes där kvar att taga. Visserligen kan man ej tänka sig, att några

större sågverk skulle komma att anläggas inom provinsen; det till sågning

tjänliga virket lärer framdeles som hittills på de i allmänhet goda

flottlederna föras ned dill kusten. Men däremot kvarligga i skogarna,

utan att kunna tillgodogöras, ofantliga mängder af sämre virke, som

genom järnvägsförbindelser skulle kunna tillvaratagas. Äfven utmed

själfva landsvägarna ser den resande hopade i skogarna stock vid stock,

mången gång af betydande storlek, som nu få ligga där och ruttna,

men hvilka, om kommunikationsmöjlighet funnes, skulle kunna förädlas

till kol eller pappersmassa och därigenom ej blott bilda en värdefull

afsättningsartikel, särskildt af betydelse genom närheten till mellersta

Sveriges järnproducerande trakter, utan äfven lämna bättre rum och möjlighet

för skogsåterväxten, för hvilken de nu äro till ett afsevärdt hinder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Den allra största delen af provinsens skogsareal är i trävarubolagens

ägo. Men jämväl kronan har betydliga skogar, äfven i provinsens

öfre, af den ifrågasatta bibanan berörda delar. Så ligger intill

den ofvan omnämnda Vikarsjön Hede kronopark med en areal af öfver

24,000 hektar, däraf mer än 17,500 hektar produktiv skogsmark. I provinsens

öfverstå delar ligga renbetesfjällens skogar, omfattande en totalareal

af 241,000 hektar, hvaraf dock största delen räknas till impediment.

Kronan äger å dessa skogar, bland annat, Ljusnedals f. d. bruksegendom,

omfattande stora vidder äfven af odlad eller odlingsbar mark

och med en mantalsskrifven befolkning af för närvarande omkring 400

personer.

Uppenbart är alltså, säger Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att

eu bana, som öppnade eu lätt kommunikationsled till provinsens medelpunkt,

skulle bilda en kraftig häfstång för tillvaratagande af de utvecklingsmöjligheter,

som finnas. Men hufvudmotivet för byggande af en

dylik bana måste dock blifva att lämna ett handtag åt denna landsändas

befolkning i dess kamp för landets odling och utveckling. Denna idoga

befolkning, som brutit och fortfarande håller på att bryta bygd i dessa trakter,

behöfver, ej mindre än andra Sveriges inbyggare, stödjas af statsmakterna

i denna sin kamp. Först genom erhållande af tidsenliga

kommunikationer kan den hoppas att föra denna kamp med framgång;

utan sådana är det fara, att den förtröttas, att i stället för utveckling

det blir tillbakagång. Det är denna fara, i våra dagar med deras utvecklade

samfärdsel människor emellan större än någonsin förr, som måste

förekommas.

En annan synpunkt, som enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

mening ej heller torde sakna sin betydelse, är, att en bana sådan som

den nu ifrågasatta skulle draga rörelsen i det öfre Härjedalen, som nu

går till Norge, tillbaka till Sverige. Från riksgränsen till Röros är

endast 4 V* mil och från Funäsdalen, öfre Härjedalens största och centralaste

plats, 7,9 mil. Men afståndet från sistnämnda punkt till Hede

är som nämnts 6,7 mil; och det är därför sannolikt, att den sistnämnda

platsen skulle draga till sig rörelsen, om järnväg anlades dit.

Det är likväl omöjligt, framhåller Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

att tänka sig realiserandet af en järnväg till Hede, utan att den

bygges och trafikeras som statsbana. Såsom bevis på de små omständigheter,

i hvilka befolkningen lefver, anföres efter Key-Åberg, att år

1907 endast tre personer hade en uppskattad årsinkomst enligt inkomstskatteförordningen

af 6,000 kronor och däröfver, samt att allenast 26

hade en årsinkomst från 2,000 till 6,000 kronor. Kommunerna äro

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

äfven synnerligen hardt betungade af skatter. Inom samtliga kommuner

i Hede tingslag uppgick år 1908 utdebiteringen per fyrk för kommunala

ändamål till mer än 100 öre, växlande från 105 till 150. År

1909 rådde samma förhållande, utom i Hede, där utdebiteringen då var

89 öre; i Tännäs uppgick den detta år till 156 öre. Härtill komma

ett mycket drygt vägunderhåll och andra allmänna afgifter.

Det mesta, som kan fordras af befolkningen, är sålunda, att densamma,

såsom skett inom en del kommuner, åtager sig att tillhandahålla

hvad som till järnvägen kan lämnas in natura, såsom fri mark

och tilläfventyrs äfven sliprar. Det sistberörda åtagandet skulle dock utan

tvifvel blifva för betungande för menigheterna, om man ej kunde hysa

den af en del bland dem äfven uttryckta förhoppningen, att de trävarubolag,

hvilka hafva skogar intill banan eller hvilkas intresse såsom

skogsägare eljest af densamma beröres, öfvertaga detsamma helt och

hållet eller till den mer betydande delen. Då emellertid tiden vant

alltför knapp för att i dessa afseende!! kunna erhålla fullständiga och

tillfyllestgörande förbindelser, föreslår Kungl. Majrts befallningshafvande,

att, därest framställningen i öfrigt befinnes böra tillmötesgås, det må

vid ett bifall till banans byggande som statsbana fästas som villkor,

att kommuner eller enskilda åtaga sig de prestationer i dessa stycken,

som af dem skäligen anses böra fordras.

I fråga om hvilketdera af de båda förut nämnda alternativen bör,

om banan bygges som statsbana, företrädesvis komma till utförande,

anser Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att, då hufvudsaken för Härjedalen

är, att en sådan bana kommer till stånd, valet mellan de olika

alternativen må få bero på hvilketdera järnvägsstyrelsen anser vara ur

byggnads- och trafiksynpunkt att föredraga. Linjen till Sveg, ehuru den

visserligen är längre, genomgår mera utvecklingskraftiga trakter och

lämnar kortare väg till utförselplatser i det mellersta Sverige samt torde

därför vara ur dessa synpunkter att föredraga, hälst skillnaden i byggnadskostnad

mellan de båda alternativen är jämförelsevis obetydlig; för

linjen till Bele är kostnaden till och med något högre. Däremot

medför det norra alternativet fördelen af kortare väg till länets residensstad

Östersund.

Angående den ifrågasatta banans räntabilitet, påpekar Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, att man naturligen icke får göra sig några öfverdrifna

förhoppningar. Dess största betydelse i detta stycke ligger däri,

att den kommer att, genom ökade möjligheter för tillgodogörande af

skogs- och ladugårdsprodukter m. m. från Härjedalens mellersta och

öfre delar, tillföra inlandsbanans hufvudlinje ökad trafik, hvilken med

s. 22 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsens
yttrande.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

tiden bör kunna blifva af ganska stor omfattning. Men banans berättigande

såsom en statsbana hvilar dock icke på dessa omständigheter,

utan därpå att den sätter hufvuddelen af en utaf Sveriges hittills mest

försummade provinser i närmare förbindelse med landets järnvägsnät

och därigenom med riket i öfrigt.

I fråga om tiden för byggande af den nu ifrågasatta banan finner

Kungl. Maj:ts befallningshafvande det uppenbart, att detta förmånligast

kan och bör ske i samband med bj^ggandet af järnvägen Sveg—

Brunflo. Beslut härom synes därför också böra hälst fattas samtidigt.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställer, att i samband med

proposition om byggande af en statsbana från Svegs station vid Orsa—

Härjedalens järnväg till Brunflo station på tvärbanan genom Jämtland

måtte af Kungl. Maj:t jämväl tagas under öfvervägande och, där

så finnes lämpligt, förslag framläggas om byggande med statsmedel,

under de förbehåll om upplåtelse af fri mark m. m., som kunna

anses skäliga, af en tertiärbana i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag

från Sveg eller annan punkt å den ofvannämnda inlandsbanan till

Hede kyrkoby.

Järnvägsstyrelsen, som anbefallts att yttra sig öfver Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes berörda framställning, anför uti skrifvelsen den 26

februari 1912, att styrelsen lika med Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anser det vara nödvändigt, att staten af hänsyn till ifrågavarande

orters behof af förbättrade kommunikationer äfvensom till befolkningens

ringa antal och mindre goda ekonomiska ställning, hvilket torde göra

det för densamma omöjligt att själf bringa banbyggnaden till stånd,

ingriper för banans förverkligande, och ansluter sig järnvägsstyrelsen

i allo till de uttalanden och den hemställan, som i ärendet blifvit af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande gjorda.

Hvad banans sträckning beträffar anser styrelsen, med anledning

af de svåra terrängförhållandena å den utstakade linjen Hede—Gråberget—Utanbergsvallen—Böle,

och då trafikeringen af denna linje

skulle medföra betydligt större kostnader än för linjen Sveg—Hede, att

denna senare linje, som, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande ock

anfört, genomgår mera utvecklingskraftiga trakter och som lämnar

kortare väg till utförselplatser i det mellersta Sverige för banans viktigaste

transportföremål, träkol, obetingadt bör föredragas framför linjen

Hede—Gråberget—Utanbergsvallen—Böle.

Med anledning af det sålunda väckta förslaget om bibana till inlandsbanan

erinrar järnvägsstyrelsen om, bland annat, följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Sedan vid 1906 års Riksdag förslag framkommit om undersökning

af frågan, huruvida för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs

och Jämtlands län behofvet af kommunikationer kunde tillgodoses genom

anläggning af bibanor, samt Riksdagen tillstyrkt dylik undersökning,

både Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 5 oktober 1906 anbefallt

styrelsen att låta verkställa undersökning af berörda fråga.

Uti underdånig skrifvelse den 13 mars 1907 både styrelsen förslagsvis

angifvit de linjer, hvilka syntes styrelsen vara i första hand

erforderliga för att på ett för den lokala trafiken tillfredsställande sätt

afhjälpa den brist på kommunikationer, som förefuunes uti ifrågavarande

trakter, genom att sätta dessa trakter i järnvägsförbindelse med befintliga

banor, och både bland dessa upptagits, hvad Härjedalen angår,

en normal spång bibana Sveg— Lillhärdal, ehuru behofvet af denna

bana under närmaste framtiden syntes vara mindre framträdande.

Genom förut omnämnda nådiga bref den 31 december 1907 hade

styrelsen anbefallts att låta verkställa —- förutom okulär undersökning

af vissa järnvägssträckningar inom Härjedalen — okulära linjeundersökningar,

ekonomiska utredningar och utredning om elektrisk drift beträffande

bibanor inom, bland annat, Jämtlands län. Till åtlydnad häraf

hade styrelsen med underdånig skrifvelse den 13 februari 1909 öfverlämnat

på styrelsens uppdrag af doktor Key-Åberg i samråd med ett

stort antal förtroendemän i orterna verkställda ekonomiska utredningar

beträffande dessa bibanor, bland hvilka upptagits, hvad Härjedalen angår,

en bibana till inlandsbanan antingen från Sveg eller från Rätan,

eventuellt Utanbergsvallen, till Hede.

Uti nådig proposition hade Kungl. Maj:t föreslagit 1911 års

Riksdag att besluta om bildande af en fond för att underlätta åstadkommande

af bibanor inom vissa delar af riket. I anledning af den

nådiga propositionen och en inom Riksdagen i ämnet väckt motion

hade Riksdagen dels beslutat att för att underlätta åstadkommandet af

bibanor inom västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands

län samt delar åt Bohuslän och Dalsland skulle bildas en lånefond af

5.000. 000 kronor att afsättas under fem år från och med år 1912 med

1.000. 000 kronor årligen, dock så att belopp, som ej blifvit till utgående

under ett af dessa år anvisadt, finge för ett efterföljande år af

samma femårsperiod disponeras, med rätt för Kungl. Maj:t att från

denna fond anvisa statslån till understödjande af nya, ännu ej påbörjade

enskilda järnvägsanläggningar, om hvilka då var fråga, dels för afsättning

till berörda fond beviljat ett anslag för år 1912 af 1,000,000

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

kronor, dels ock föreskrifvit vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande

af lån från ifrågavarande fond.

Bland de föreskrifna villkoren hade sålunda upptagits, att statslånet

finge utgöra högst 3/4-delar af anläggningskostnaden, samt att

minst Wdel af kostnaden skulle utgöras af inbetaldt eller tecknadt

aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott

till järnvägsanläggningens utförande.

Järnvägsstyrelsen yttrar vidare: Enligt hvad af riksdagens i nyss
berörda

ämne aflåtna underdåniga skrifvelse inhämtas, har Riksdagen

uttalat den uppfattning, att det behof af förbättrade kommunikationer,

som förefunnes för vidkommande delar af riket, lämpligen kunde tillgodoses

genom ett antal bibanor till redan befintliga utförselvägar,

samt att byggandet af sådana bibanor visserligen borde öfverlåtas åt

den enskilda företagsamheten, men att, med hänsyn till befolkningens

ringa antal och i allmänhet mindre goda ekonomiska ställning, det

torde vara nödvändigt, att staten i detta fall för ändamålets snara vinnande

kraftigare än vanligt understödde den enskilda företagsamheten.

Då det, säger styrelsen, icke lär vara möjligt i anseende till Härjedalens

allmänna fattigdom, att ifrågavarande bibana Sveg—Hede kan

komma till stånd genom den enskilda företagsamheten eller att ens

den fjärdedel af banans anläggningskostnad, som enligt nyss angifna

villkor förutsättes för åtnjutande af lån från ofvanberörda fond, kan

af enskilda uppbringas genom aktieteckning eller på annat sätt,

finner styrelsen det vara en tvingande nödvändighet, att banan bygges

med statsmedel och jämväl trafikeras genom statens försorg.

Sveg— Vidkommande de tekniska bestämmelserna för statsbanan Sveg—

hananpmte Brunflo meddelar järnvägsstyrelsen, att vid uppgörandet af desamma

bibanan till hänsyn tagits därtill, att banans trafikförmåga redan från början skulle

Tekniska”be blifva minst lika stor som den enskilda järnvägens mellan Orsa och

Btämmelser. Sveg. Såsom i styrelsens underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907

framhållits, har denna järnväg fullbordats, utan att åt densamma gifvits

den förändrade tracé, som styrelsen förutsatt, för att järnvägen skulle

kunna ingå såsom en länk i inlandsbanan, och kunna de å afsevärda

sträckor af järnvägen befintliga maximistigningarna 14 : 1,000 i allmänhet

icke nedbringas utan fullständig omläggning af största delen af

dessa sträckor.

Styrelsen uttalar vidare, att det icke synes vara lämpligt, att statsbanan

Sveg—Brunflo i dess definitiva sträckningar omstakas med an
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

vändande af skarpare maximistigning på längre sträckor än den hittills

ifrågasatta 10:1,000 i kurva med 400 meters radie och 11,9:1,000 i

rakt spår, hvilket senare mått praktiskt taget är detsamma som 12 : 1,000,

enär genom en sådan åtgärd för all framtid skulle borttagas möjligheten

att utan total omläggning af vissa delar af linjen nedbringa

maximistigningarna till nyssnämnda tal. För den skull anser styrelsen

det planläge, som linjen gifvits vid de hittills gjorda undersökningarna,

böra bibehållas och skarpare lutningar användas endast, så att säga,

i detalj för att därigenom i möjligaste mån kunna minska terrasseringsarbetena.

Däremot bör, enligt styrelsens uppfattning, på kortare

sträckor samma maximistigning komma till användning, som finnes angifven

för typ T I i den tablå öfver ifrågasatta tekniska bestämmelser

för sekundär- och tertiärbanor, som är bilagd styrelsens åberopade

underdåniga skrifvelse den 14 maj 1910, dock så att vid nu ifrågavarande

bana största tillåtna stigning i rakspår icke öfverstiger

16 : 1,000. Med det sålunda angifna sättet för vissa maximistigningars

användande erhåller man en bana, som i stort sedt är byggd med

längre genomgående lutningar af i medeltal högst 12 : 1,000, men med

användande i detalj af kortare stigningar med lutningar högst 16 : 1,000,

allt i rakspår räknadt med vederbörlig reduktion i kurvor.

Till jämförelse meddelar järnvägsstyrelsen, att den skarpaste stigningen,

å en kilometer räknadt, utgör, inberäknadt kurvmotståndet, å

Orsa—Svegbanan 15,6 : 1,000 och å statsbanan Sveg—Brunflo 15,46 : 1,000,

samt att genomsnittslutningen, å fem kilometer räknadt, uppgår, inberäknadt

kurvmotståndet, till 14,6 : 1,000 å den förra och till 11,9 : 1,000

å den senare banan.

Beträffande bibanan Sveg—Hede hafva i förslaget för denna bana

följts de tekniska bestämmelser, som i nyssberörda underdåniga skrifvelse

den 14 maj 1910 uppställts för banor, betecknade med typ

T 2 a.

De tekniska bestämmelser, som styrelsen sålunda funnit böra ligga

till grund för de uppgjorda förslagen angående statsbanan Sveg—

Brunflo och bibanan Sveg—Hede, äro sammanförda i följande tablå:

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 107 käft. (Nr 145.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Trafik- och

inkomstberäkning.

Tekniska bestämmelser.

Statsbanan

Sveg—Rätan—

Brunflo.

Bibanan

Sveg—Hedc.

Spårvidd..............................................................................

1-435 m.

1435 m.

Skenvikt per meter ...............................................................

27-5 kg.

21-5 kg.

Antal sliprar på 10 meters spår .............................................

14 st.

14 st.

(eventuellt på 7,315 meters spår) .............................................

11 st.

11 st.

Sliperns längd .....................................................................

2''7 m.

2-4 m.

Sliperns toppdiameter minst ..................................................

200 mm.

200 mm.

Sliperns tjocklek mellan de skrädda ytorna .............................

150 »

150 »

Största stigning på rak bana ................................................

16 på 1,000

25 på 1,000

Största stigning i kurva med 400, resp. 200 meters radie............

14 i » 1,000

20-7 » 1,000

Minsta krökningsradie å fria banan..........................................

400 m.

200 m.

Minsta krökningsradie å station .............................................

240 »

200 »

Banvallens krönbredd å rak bana............................................

5o »

4-3 »

Jordskärnings bredd i balansplanet..............................

8''4 »

6-7 »

Skärningsdikens djup ..........................

0''4 »

0''3 »

» bottenbredd....................

0-5 >»

0''3 »

Jordskärnings- och bankfyllnads släntlutning.........

1:1-5 »

1:1-5 »

Bergskärnings bredd i balansplanet med ett dike.........

5 04 »

4-5 »

» » » » » två diken .....................

5''48 »

4-8 »

» släntlutning....................

10:1»

10:1 »

Ballastens krönbredd .........................................................

3-3 »

2*8 »

» tjocklek .................................

0''5 »

0''4 »

Minsta vattenöppning på afloppstrumma.......

0-6 x O s m.

0''6 X 0''6 m.

Broarna beräknade för ett lokomotivaxeltryck af ........................

18 ton.

14 ton.

Vidkommande därefter kostnaderna för trafikering af ofvan afhandlade

banor samt de inkomster, som kunna vara att af desamma förvänta,

anför järnvägsstyrelsen följande.

Statsbanan Sveg-Brunflo. Vid föredragning den 10 februari

1911 inför Kungl. Maj:t af frågan om äskande af anslag för anläggning

af statsbana från Ströms vattudal till Ångermanälfven anförde

föredragande departementschefen, att han låtit genom generaldirektören

Pegelow upprätta en öfverslagsberäkning öfver statens järnvägars inkomster,

utgifter, driftsöfverskott samt afkastning å nedlagdt kapital

under tiden 1911—1923, hvilken öfverslagsberäkning departementschefen

då framlade. Af densamma framginge, att för en statsbana från

Sveg till Brunflo de årliga inkomsterna beräknats till 810,000 kronor

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 145.

27

och utgifterna till 040,000 kronor, motsvarande i afrundadt tal respektive

5,000 kronor och 4,000 kronor per år och bankilometer.

Det är dock därvid att märka, säger järnvägsstyrelsen, att angifna

inkomst- och utgiftsbelopp beräknats under förutsättning, att den så

kallade inlandsbanan vore fullbordad och öppnad för trafik från Sveriges

västkust ända upp till Gällivare, hvadan de gjorda beräkningarna

icke angifva inkomster och utgifter för banan mellan Sveg och Brunflo

för det fall, att inlandsbanan icke är fullbordad längre mot norr, än

hvad som redan är beslutadt, eller till Ångermanälfven. Emellertid

hafva de tidigare genom doktor K. Key-Åberg verkställda ekonomiska

utredningarna för inlandsbanan gifvit vid handen, att å de norr om

Ångermanälfven belägna delarna af denna bana endast svag trafik vore

att förutse, hvadan styrelsen håller före, att den genomfartstrafik, som

banan mellan »Sveg och Brunflo går miste om därigenom, att inlandsbanan

icke är framdragen längre än till Ångermanälfven, icke är af

den betydelse, att de ofvan angifna beloppen för beräknade inkomster

och utgifter skulle kunna förändras därhän, att utgifterna skulle komma

att uppgå till eller öfverskjuta inkomsterna.

Beträffande den ekonomiska bärigheten för banan ifråga uttalar styrelsen

såsom sin åsikt, att inom få år efter banans öppnande för allmän

trafik trafikinkomsterna komma att betäcka driftkostnaderna och

eventuellt äfven lämna öfverskott.

Bibanan Sveg-Hede. För denna bana hafva några trafikberäkningar

icke blifvit verkställda. Emellertid anser styrelsen kunna förutses,

att trafikens storlek i regel blifver mycket ringa, samt att åtminstone

under de närmaste åren efter banans tillkomst trafikbehofvet kan

anses tillfredsställdt med tre å fyra tåglägenheter i veckan från Sveg

till Hede och åter samt härutöfver extra godståg i den mån så visar

sig erforderligt. Styrelsen, som tänkt sig, att de ordinarie tågen till

en början skulle bestå af lämplig motorvagn med en å två släpvagnar,

medförande såväl passagerare som post, il- och styckegods, har låtit

verkställa beräkning af de sannolika driftkostnaderna för banan och

funnit, att desamma kunna antagas uppgå till 1,500 kronor per år och

bankilometer, hvarvid förutsättes, att nyss omtalade extra godståg

komma att medföra gods till den myckenhet, att de för dessa godståg

uppkommande direkta driftkostnaderna komma att betäckas af fraktinkomsterna.

Hvad angår öfriga trafikinkomster, så kunna desamma

icke ens tillnärmelsevis uppgifvas, enär inga trafikberäkningar för denna

järnvägslinje blifvit utförda. Men äfven om sådana beräkningar före
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

tagits, skulle resultatet sannolikt blifvit ännu osäkrare än annars på

grund af de obetydliga trafikmängder, som här kunna ifrågakomma.

Styrelsen anser sig därför beträffande bibanans ekonomiska bärighet

endast kunna uttala, att, äfven om inkomsterna under jämförelsevis

lång tid efter banans tillkomst icke skulle uppgå till mera än omkring

750 kronor per år och bankilometer eller ungefär hälften af de beräknade

driftkostnaderna och banans trafikering sålunda skulle medföra,

förutom räntan å anläggningskostnaderna, en årlig förlust af omkring

55,000 kronor, styrelsen dock finner denna uppoffring från det allmännas

sida icke vara större, än att den väl motsvaras af den nytta, banans

trafikering kommer att medföra för de trakter, som däraf beröras.

Villkor om Slutligen framhåller styrelsen, att i samtliga förut angifna kost
uppisteise^af

nadssummor icke ingår någon ersättning för erforderlig mark för de

mark m. m. olika banorna och ej heller för intrång och olägenheter med mera i

följd af banornas utförande, enär styrelsen föreställt sig, att för desammas

byggande med statsmedel böra uppställas enahanda villkor om

kostnadsfri upplåtelse af mark m. m., som under de senare åren plägat

föreskrifvas rörande statens järnvägsbyggnader och senast beträffande

den år 1911, bland andra, beslutade statsbanan Ålfsby-Piteå.

Dock finner sig styrelsen böra ifrågasätta ändringar i två afseenden

beträffande dessa villkor. Då det nämligen visat sig vara förenadt med

olägenheter, att särskilda utfästelser i berörda hänseende gjorts af kommuner

och enskilda vid sidan af vederbörande landsting samt olika

uppfattningar yppats om ifrågavarande utfästelsers innebörd i förhållande

till hvarandra, anser styrelsen lämpligt, att allenast utfästelse i

förevarande fäll från landstings sida godtages. Vidare anser styrelsen

önskvärd!, att, till förekommande däraf att skog å den för järnvägen

erforderliga mark eller i hvarje fall skogens värde undandrages statens

järnvägsbyggnader, det tillägg göres, att till upplåtelsen skall hänföras

all skog, som å marken befinnes vid den utstakning, hvilken ligger till

grund för nådigt beslut om fastställelse af definitiv plan för banan.

Erinringar af

chefen för

generalstaben.

Järnvägsstyrelsen meddelar vidare, att styrelsen i skrifvelse den

31 januari 1912 anhållit om chefens för generalstaben utlåtande såväl

beträffande statsbanan mellan Sveg och Brunflo med dess ofvan omtalade

alternativa sträckningar öfver Rätan och Klöfsjö som ock vidkommande

bibanan mellan Sveg och Hede.

Med anledning häraf har chefen för generalstaben den 19 februari

1912 afgifvit yttrande, i hvilket han efter en längre motivering framhållit

såsom sin åsikt:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

»att inlandsbanans sträckning ej får göras beroende af frågan,

huruvida bibanan Sveg-Hede kominer till stånd eller ej, och

att hänsynen till Klöfsjö- eller Rätansbyarnas intressen ej får fälla

något utslag, utan

att den fortsatta undersökningen bör inriktas på kortaste rimliga

vägen mellan Brunflo och Sveg».

Med anledning af hvad chefen för generalstaben i nämnda hänseende

anfört, hänvisar järnvägsstyrelsen, i sin skrifvelse den 26 februari

1912, till den af styrelsen lämnade beskrifning öfver linjen SvegBrunflo

såväl i dess sträckning öfver Rätan som öfver Klöfsjö, hvilken

beskrifning enligt styrelsens förmenande visar, att de skäl, som förelegat

för linjernas framdragande med de betydande krökningar, som

framgå af kartan, äro att söka i terrängens svårartade beskaffenhet, i

det man icke kunnat framdraga banan i rakare sträckning utan att använda

skarpare stigningar än som kan anses förenligt med såväl banans

ändamål som med de militära krafven. Den ena eller andra ortens intressen

hafva vid linjernas utstakande icke föranledt desammas framdragande

på sådant sätt, att förlängning därigenom orsakats. De båda

linjerna, öfver Rätan och öfver Klöfsjö, äro, framhåller järnvägsstyrelsen,

praktiskt taget lika långa, i det att den förra endast är 50 meter

längre än den senare, och, då de samtidigt äro framdragna på kortaste

rimliga väg mellan Sveg och Brunflo, kan styrelsen icke finna annat,

än att de båda fylla de fordringar, chefen för generalstaben i detta

afseende uppställt, samt att bemälde chef således icke anfört något, som

tyder på, att han från militär synpunkt bör hafva något att erinra mot,

att man vid valet mellan dessa alternativa sträckningar tager hänsyn

äfven till den större eller mindre nytta, den ena eller den andra af

dem kan medföra för de orter, hvilkas kommunikationsintressen däraf

beröras.

Mot de tekniska bestämmelser, styrelsen tänkt sig blifva gällande

vid banans byggande, har chefen för generalstaben icke uttalat någon

erinran.

I sitt förenämnda utlåtande bär bemälde chef vidare anfört, att

med valet af Brunflo såsom anknytningspunkt med mellanriksbanan

Sundsvall—Storlien följde, att bansträckan Östersund—Brunflo blefve

gemensam för inlandsbanan och sagda mellanriksbana, och erinrar chefen

därjämte, att han redan i sitt yttrande angående sträckan Östersund—Ulriksfors

påpekade konsekvensen häraf, nämligen försvarets fordran,

att sådana åtgärder måtte vidtagas på sträckan Östersund—Brunflo,

att, äfven då inlandsbanan lades under starkast möjliga militärtrafik,

transporter skola kunna äga rum jämväl på mellanriksbanan. Denna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Järnvägsstyrelsens

hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

konsekvens, tillägger nu chefen för generalstaben, bör upptagas och

behandlas i förslaget Sveg—Brunflo, för att den styckevisa behandlingen

af inlandsbanan icke skall lämna några luckor efter sig.

Med anledning häraf meddelar järnvägsstyrelsen, att styrelsen icke

ansett sig böra för det närvarande ifrågasätta anordnande af dubbelspår

å den 14,7 kilometer långa bansträckan mellan Östersund och Brunflo,

utan att styrelsen håller löre, att en sådan anordning icke skall visa

sig erforderlig förrän efter en afsevärdt lång tid framåt, och att man

framdeles, om så befinnes erforderligt, bör kunna öka trafikförmågan

å nämnda sträcka i tillräcklig grad genom anläggande af en mötesplats

på lämpligt ställe ungefär midt på sträckan, eventuellt i samband

med anordnande af linjeblockering, hvilka åtgärder kunna vidtagas

jämförelsevis lätt och utan större kostnader.

Beträffande bibanan Sveg—Hede bar slutligen chefen för generalstaben

yttrat, att det är obestridligt, att denna bana, äfven om den

bygges af enklaste beskaffenhet, bör blifva af stor betydelse för Härjedalens

försvar, hvarvid dock chefen för generalstaben, äfvenledes efter

en längre motivering, såsom sin åsikt uttalat, att sådana banor icke

böra byggas och trafikeras af staten.

Vidkommande detta uttalande framhåller järnvägsstyrelsen, att chefen

för generalstaben icke anfört några skäl, som från militär synpunkt tala

emot, att ifrågavarande bibana anlägges och trafikeras på sätt, styrelsen

ofvan ifrågasatt.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer järnvägsstyrelsen,

att Kung!. Magt måtte föreslå 1912 års Riksdag att —under förbehåll

att nyssberörda för hvarje bana förutsatta villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark med mera iakttagas — dels besluta anläggning af

en statsbana mellan Svegs station å Orsa—Härjedalens järnväg och

Brunflo station å tvärbanan genom Jämtland för en beräknad kostnad

af 11,250,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna

om de orter, banan bör genomgå, samt för banans påbörjande

bevilja ett anslag för år 1913 af 500,000 kronor, dels ock med anledning

af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Jämtlands län framställning

besluta anläggning, i samband med byggandet af nämnda statsbana,

genom statens försorg och på dess bekostnad af en bibana af

tertiärbanetyp med normal spårvidd mellan Svegs station och Hede

kyrkoby i Härjedalen för en beräknad kostnad af 2,952,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att närmare bestämma de orter, hvilka banan,

hvars påbörjande är afsedt att äga rum tidigast år 1915, skall beröra.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Till statsrådsprotokollet den 10 februari 1911 anförde dåvarande Utfästelser att

departementschefen, att, ehuru ett års uppskof eller till 1912 års Riks- uppjita ,n

dag alsages skola aga rum med framläggande af nådig proposition om för statsbana

statsbana Sveg—Brunflo, uppskofvet med påbörjande af banbyggnads- Sves-Bruiifloarbetet

i själfva verket skulle kunna nedbringas till en obetydlighet,

därest Jämtlands läns landsting redan under år 1911 beslöte ikläda

sig de förpliktelser i afseende å kostnadsfri upplåtelse af mark med

mera, som torde komma att uppställas såsom villkor för anläggningen

af järnvägen såsom statsbana.

1 enlighet med denna anvisning har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län gått i författning om erhållande redan före 1912

års Riksdag af utfästelser i afseende å upplåtelse af fri mark med mera

för ifrågavarande bana i enlighet med de villkor, som blifvit af Kungl.

Maj:t och Riksdagen fästade vid beslutet om statsbanan Ströms vattudal—Angermanälfven.

Med underdånig skrifvelse den 10 januari 1912 har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande öfverlämnat

dels utdrag af protokoll, hållna vid kommunalstämmor i Svegs,

Linsälls, Vemdalens, Klöfsjö, Rätans, Åsarne, Bergs, Hackas, Näs,

Lockne och Brunflo socknar eller samtliga de socknar, genom hvilka

banan enligt någon af de alternativt planerade sträckningarna kan antagas

komma att framgå, innefattande utfästelser af nämnda kommuner

uti ifrågavarande hänseende,

dels ock utdrag af protokollet vid 1911 års lagtima landsting inom

Jämtlands län, utvisande landstingets i ämnet gjorda åtaganden.

En hvar af nämnda socknar har beslutat, att, därest under tid,

som vid berörda proposition till 1911 års Riksdag angående anläggning

af statsbana från Ströms vattudal till Angermanälfven ställts i utsikt,

beslut af statsmakterna fattas om byggande af eu statsbana från Svegs

station till Brunflo station, ikläda sig fullgörande till alla delar af ifrågavarande

villkor, sådana de blifvit bestämda för statsbanan från Ströms

vattudal till Angermanälfven, i hvad banan med därtill hörande anstalter

med mera komme att ligga inom vederbörande socken, med villkor

att länets landsting iklädde sig eu tredjedel af kostnaden därför.

Landstinget har utfäst sig att, därest under nyss angifna tid beslut

af statsmakterna fattas om byggande med statsmedel af en bana

från Svegs station till Brunflo station, ansvara för fullgörande, utöfver

hvad vederbörande kommuner eller enskilda sig åtagit eller åtaga af

de villkor i afseende på markupplåtelse med mera till sagda bana, som

af statsmakterna komma att uppställas, i öfverensstämmelse med hvad

som bestämts för statsbanan från Ströms vattudal till Angermanälfven.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 145.

Departements
chefen.

Likaledes har landstinget utfäst sig att ansvara för den andel af

kostnaderna för markupplåtelse med mera till den ifrågasatta banan,

som förenämnda kommuner vid sina åtaganden af ansvarigheten för

desamma förbehållit sig att landstinget skulle ikläda sig.

Samtliga ifrågavarande beslut hafva vunnit laga kraft.

Angående den nu till anläggning föreslagna statsbanan mellan

Sveg och Brunflo torde jag kunna fatta mig kort. Denna järnväg utgör

den naturliga sammanbindningslänken mellan den redan utförda

delen af norra inlandsbanan och Orsa—Svegbanan. De beräknade

kostnaderna därför hafva nedbringats från 13,842,000 kronor, enligt en

år 1907 afgifven redogörelse, till 11,250,000 kronor, om den sträckning,

jag här nedan kommer att förorda, godkännes.

Att frågan om banans byggande må föreläggas innevarande års

Riksdag, anser jag mig så mycket hellre böra tillstyrka, som statsmakterna,

enligt hvad jag redan antydt, vid beslutet om anläggning af statsbanan

Ströms vattudal—Ångermanälfven synas varit ense om, att Sveg—

Brunflobanans byggande skulle företagas till behandling under år 1912.

Vidkommande härefter frågan om byggande af en statsbana till Hede

kyrkoby i Härjedalen må till en början framhållas, att densamma i alldeles

öfvervägande del är afsedd att tillgodose lokala kommunikationsbehof

inom en aflägsen och på kommunikationer synnerligen vanlottad bygd.

Utöfver de uppgifter angående Härjedalens befolknings- och näringsförhållanden,

som jag redan återgifvit, torde jag få lämna ytterligare några

upplysningar, hufvudsakligen hämtade från de Key-Åbergska undersökningarna.

Härjedalen omfattar följande socknar med nedanstående areal och

folkmängd:

Areal i Invånare

kvkm. den 31 dec.

med vatten.

1900.

1910.

Lillhärdal ..............

....... 2,407,19

1,739

1,530

Sveg .......................

....... 1,526,84

2,060

2,471

Al i ros.......................

....... 435,15

857

795

Öfverhogdalx)........

...... 220,60

343

353

Linsäll ....................

....... 1,182,06

1,050

1,141

Vemdalen ..............

....... 1,098,43

989

1,055

Hede .......................

....... 1,869,80

1,453

1,415

Tännäs ....................

....... 2,139,75

1,669

1,780

Storsjö ....................

....... 1,978,21

541

553

Lappar ...........

....... —

146

177

Summa 12,858,03

10,847

11,270

*) Ytterhogdal, som tillsammans med de förtecknade socknarna bildar Svegs ocli Hede

tingslag af Härjedalens domsaga af Jämtlands län, utgör en del af provinsen Hälsingland.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 145.

Provinsen är något större än Ålfsborgs län, hvilket emellertid

äger 26 gånger större folkmängd. Landskapets största utsträckning

är från Skarfdörren, där Jämtland, Härjedalen och Norge sammanstöta,

till Lillhärdals sydligaste hörn, och mäter denna sträckning omkring

17 mil. I bredd eller från väster till öster räknar landskapet 12 å

13 mil. Folkmängdstätheten i provinsen är i de flesta socknarna mindre

än en person per kvadratkilometer. Tätast befolkade äro de båda småsocknarna

längst österut: Öfverhogdal och Ålfros, glesast de stora fjällsocknarna

vid norska gränsen: Tännäs och Storsjö, där folktätheten

endast utvisar 0,8 å 0,9 personer per kvadratkilometer land. Sistnämnda

socken är icke stort bättre befolkad än Arjeploug och Jokkmokk. I

Lillhärdal, Ålfros och Hede har folkmängden aftagit sedan år 1900,

men ökats i öfriga socknar.

Endast en försvinnande del af landarealen, hvilken inalles utom

vatten utgör 12,495.78 kvadratkilometer, är för närvarande uppodlad.

Den odlade jorden uppgår nämligen enligt 1907 års jordbruksstatistik

endast till följande ytvidder i de olika socknarna:

Lillhärdal .........................

Odlad jord i

hektar.

....................... 444

% af land- arealen.

0,19

Sveg ..................................

....................... 738

0,49

Ålfros ..............................

264

0,63

Öfverhogdal......................

.................... 152

1,03

Linsäll...........................

.................... 301

0,26

Vemdalen .........................

..................... 482

0,44

Hede..................................

................ 453

0,25

Tännäs...............................

...................... 500

0,25

Storsjö ...............................

...................... 212

0,11

Summa 3,546 hektar. 0,28

Hela provinsen tillhör med få och små undantag moränlidernas

och de stora myrarnas region och utgör för öfrigt ett ödsligt och vildt

bergland, som i väster öfvergår i fullständig fjällnatur, så att flera

bergtoppar där bära snöhättor större delen af sommaren. Jordmånen

är öfverhufvud mycket svag, vanligen bestående af sand- eller grusjord

utan kalk eller ock af myrjord på sandbotten. Den bästa växtjorden

förefinnes i dalgångarna mellan fjällen i Tännäs och Storsjö.

Klimatet är hårdt och frostländigheten ganska allmän. Åkerbruket står

äfven i tekniskt afseende på en eftergifven ståndpunkt, baseradt såsom det

vanligen till öfvervägande grad är på myrbärgning, ensädesbruk etc.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 107 höft. (Nr 145.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Boskapsskötseln står, tack vare tillgång på rikliga beten och naturliga

ängar, i det afseendet högt, att ett stort antal hästar, nötkreatur,

får och getter uppfödas, men torde dock äfven denna näring bedrifvas

på ett mindre rationellt sätt.

Icke mindre än 764,075 hektar (61,i % af hela landarealen) redovisas

i vederbörande hushållningssällskaps berättelse för år 1907 såsom skogbärande.

En stor del af den sålunda redovisade skogsmarken utmärker sig

emellertid för synnerligen klen börd. De bästa skogsbestånden äro att

finna i landskapets sydligare och östligare nejder, medan gränsbygderna

mot Norge till stor del fyllas af s. k. lappfjällar med ringa eller ingen

växtlighet.

Genom ett utbildadt flodsystem hafva skogarna i hela Härjedalen

kunnat afverkas, och afverkningen har äfven mångenstädes bedrifvits

hårdhändt. Till följd af den långa aflägsenheten från hafvet har emellertid

endast det gröfre friska timret kunnat tillgodogöras, medan toppar,

grenar, torrträd, vindfällen och dylikt måst lämnas kvar å marken.

Detta vrak, som nu ligger och småningom förruttnar, skulle naturligen

genom tillkomsten af järnvägskommunikationer kunna tillgodogöras

genom kolning.

Förutom sin magra jord och sin för närvarande illa medfarna skog

äger landskapet mycket få naturtillgångar. Kalklager förekomma sporadiskt

här och hvar såsom vid Glöte och vid Sandviken, 2 kilometer söder

om Vikarsjön; någon lera, passande för tegelslagning, uppgifves finnas

i Hede, hvartill kommer, att malmförekomster här och hvar inmutats,

utan att dock deras brytningsvärde ännu kunnat ådagaläggas. Viktigast

är emellertid, att ansenliga mossar och myrmarker uppgifvas vara tjänliga

dels till nyodling, dels till torfströberedning.

Den glesa befolkningen inom landskapet lefver hufvudsakligen på

boskapsskötsel, skogshandtering och åkerbruk. Lefvande hästar och

nötdjur samt andra ladugårdsprodukter (hudar och skinn m. m.) utgöra,

jämte skogsprodukter, landskapets enda nämnvärda utförselartiklar. Fläsk

och alla slag af spannmål måste däremot införas. Hvete odlas alldeles

icke, råg, hafre, blandsäd och potatis långt mindre än som motsvarar

befolkningens behof. Endast kornet räcker gemenligen någorlunda att

fylla behofvet, men äfven det slår ofta fel till följd af frost. Icke ens

hö produceras tillräckligt för att tillåta någon utförsel. Af industri finnes

knappast ett spår, såvidt man icke vill dit räkna några mindre tullkvarnar

och sm åsågar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 145.

35

Det är tydligt, att en sådan bygd är föga ägnad att göra en statsbana

räntebärande; och vissa nationalekonomiska betänkligheter måste

därför göra sig gällande mot företaget. Jag erinrar också om, att denna

bibana icke var upptagen i 1911 års plan för bedrifvande af statens

järnvägsbyggnader. Utöfver där föreslagna, i regel föga inbringande

banor skulle här alltså tillkomma ännu en statsbana, som med säkerhet

kan antagas under en längre tid lämna underskott.

Frågan om järnvägen till Hede torde emellertid ej få ses hufvudsakligast

ur räntabilitetssynpunkt. Det gäller här att försöka i en trakt,

där odlingen eu gång trängt fram, kvarhålla befolkningen och gifva den

nya hjälpmedel att föra framåt de näringar, som, om ock endast tack vare

sträfsam! arbete, kunna där trifvas. Genom en järnväg till centrum af

Härjedalen erhålla dess innevånare ökad möjlighet att afsätta sina ladugårdsprodukter,

billigare tillförsel af de nödvändighetsvaror, som allt

fortfarande måste hämtas från annat håll, och, kanske framför allt, en

eggelse att förbättra utkomstmöjligheterna på det egna området i stället

för att söka dem annorstädes. Dessutom måste uppenbarligen järnvägens

tillkomst blifva till betydande gagn för skogsbruket i dessa

trakter. De stora massor af virke, som nu ej kunna tillgodogöras af

brist på kommunikationer, skulle kunna användas till kolning och därigenom

icke blott nya värden skapas, utan också en bättre skogsvård

möjliggöras. Från dessa, för mig afgörande synpunkter och då kostnaden

för banan är relativt måttlig, anser jag mig böra förorda, att en

bana till Hede nu kommer till stånd och bygges med statsmedel.

Vidkommande sträckningen af Sveg—Brunf.obanan äfvensom af bibanan

till Hede föreligga, såsom nämndt, olika förslag.

Hvad då till en början beträffar den å Sveg—Brunflobanan undersökta

sträckningen mellan Sveg och Enskäla öfver Knätten, torde denna

såsom både dyr och krokig böra lämnas ur räkningen och sålunda endast

linjen öfver Ytterberg kunna ifrågakomma.

Mellan trakten af Enskäla och Åsarne har föreslagits dels eu östligare

linje förbi Rätan, hvilken linje eventuellt skulle kunna erhålla en

något ändrad sträckning väster om Böle kvarn förbi Kvarnsjö, och dels

en västligare linje öfver Klöfsjö och Nybohögen med alternativ sträckning

förbi Lännässjön. Af de bägge hufvudlinjerna, hvilka äro i det

närmaste lika långa, har linjen förbi Rätan beräknats kosta 11,250,000

kronor och linjen öfver Klöfsjö 11,700,000 kronor.

Valet mellan Rätans- och Klöfsjölinjerna anser järnvägsstyrelsen

böra göras beroende af, huruvida bibanan till Hede kommer till stånd

eller ej.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 145.

Bibanan har föreslagits skola utgå antingen från Sveg eller en

punkt i närheten af Bele å Rätanslinjen, eventuellt Utanbergsvallen å

Klöfsjölinjen. Kostnaden bär beräknats ställa sig sålunda: för linjen

Sveg—Mede 2,952,000 kronor, för linjen Böle—Hede 2,960,000 och för

linjen Utanbergsvallen—Ilede 2,590,000 kronor.

I fråga om bibanan har det synts mig, att linjen Sveg—Hede

utan tvekan bör gifvas företräde. Denna linje, ehuru längre än de

andra linjerna, skulle nämligen, såsom af Kungi. Maj:ts befallningshafvande

framhållits, genomgå mera utvecklingskraftiga trakter och lämna

kortare väg till utförselplatser i mellersta Sverige. Därtill kommer,

att å linierna öfver Utanbergsvallen skulle förekomma svåra terrängförhållanden,

hvarför ock trafikeringen af dessa linjer skulle ställa sig

afsevärdt dyrare än för linjen Sveg—Hede.

Därest anläggande af bibanan Sveg—Hede skulle beslutas, anser

jag, i likhet med järnvägsstyrelsen, att hufvudbanan bör dragas förbi

Rätan, eventuellt väster om Böle kvarn, hvilken linje ställer sig billigast

och äfven erbjuder de bästa terrängförhållandena.

För den händelse åter, att en bibana till det inre af Härjedalen

icke skulle komma till stånd, lärer Klöfsjölinjen, trots den högre kostnaden

för denna linje, vara att föredraga. '' Genom denna linje skulle

nämligen kommunikationsbehofvet för nordöstra delen af Härjedalen kunna

i någon mån tillgodoses. Jag tillåter mig i sådant hänseende erinra

därom, att Hede står i direkt landsvägsförbindelse med Klöfsjö by.

Om än frågan om bibanan till Hede synes böra afgöras i sammanhang

med beslut om anläggning af Sveg—Brunflobanan, erfordras likväl

icke något anslag till bibanan för år 1913, enär arbetena därå icke böra

taga sin början förrän tidigast år 1915.

I fråga om de af järnvägsstyrelsen föreslagna tekniska bestämmelserna

och uppgjorda kostnadsberäkningarna för såväl hufvudbanan

som bibanan har jag icke något att erinra.

För byggande med statsmedel af nu ifrågavarande banor har järnvägsstyrelsen

föreslagit skola uppställas villkor beträffande kostnadsfri

upplåtelse af mark m. in., motsvarande dem, som under de senaste

aren plägat föreskrifvas rörande statens järnvägsbyggnader, dock med

vissa af styrelsen föreslagna mindre ändringar. Såsom särskild förutsättning

för byggandet med statsmedel af bibanan till Hede har styrelsen

ansett böra bestämmas, att vederbörande utfästa sig att utan

kostnad för staten anskaffa och tillhandahålla alla för anläggningen

erforderliga sliprar.

Hvad banan Sveg—Brunflo beträffar, hafva, såsom redan är nämndt,

vederbörande landsting och kommuner redan gjort utfästelser i enlighet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

med de af Kung!. Maj:t och Riksdagen beträffande statsbanan Ströms

vattudal—Angermanälfven gifna bestämmelser.

Ehuru de af järnvägsstyrelsen föreslagna ändringarna i afseende å

de allmänna villkoren om markupplåtelse och dylikt synas böra beaktas,

torde likväl de redan gjorda utfästelserna beträffande Sveg—Brunflobanan

böra godtagas, enär eljest onödigt uppskof med anläggningens

påbörjande skulle kunna förorsakas.

Däremot anser jag, att för bibanan till Hede bör, i anslutning till

järnvägsstyrelsens förslag, föreskrifvas, att vederbörande landsting utfäster

sig:

att kostnadsfritt för banan upplåta:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill börande afdikningar, vattenaflopp

och parallell vägar;

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och

mötesplatser samt lokomotiv- och vattenstationer med tillhörande ledningar,

hvarvid iakttages i fråga om mark för bangårdar, håll-, lastoch

mötesjjlatser samt lokomotivstationer, att så stora områden därför

upplåtas, att tillräckligt utrymme erhålles för framtida möjligen erforderliga

utvidgningar samt för rymliga bostäder åt järnvägens personal;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan om

banans medellinje • äfvensom, där arbetets beskaffenhet betingar en

större bredd, hvad som i sådant hänseende erfordras, med all skog,

som å den erforderliga marken befinnes vid den utstakning, hvilken

ligger till grund för Kungl. Maj:ts beslut om fastställelse af definitiv

plan för banan;

all mark för till följd af banbyggnaden erforderlig anläggning af

nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar äfvensom

rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden

och för järnvägens trafikerande med mera erforderligt vatten, samt att,

där område icke anses böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och

för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig ledning;

skolande, i händelse af tvist angående storleken af markområde,

som lör något af ofvan angifna ändamål må vara erforderligt, frågan

därom underställas Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande;

dels under arbetets fortgång:

all mark, behöflig för dels sidoschaktningar, dels upplag af sten,

jord samt för anläggningen erforderliga materialier och andra effekter,

dels sten-, grus- och dyjordstäkter, dels vägar och sidospår, dels slutligen

de provisoriska anordningar, af hvad namn och slag de vara må,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 145.

som för byggnadsarbetenas utförande befinnas nödiga; allt att vid

arbetets slut aflämnas i då befintligt skick;

att öfverlämna den för all framtid upplåtna marken gravationsfri;

att upplåtelsen jämväl skall innebära förpliktelse att lämna ersättning

för husflyttningar och olägenheter till följd af försvårad brukning

och förlängda vägar eller andra olägenheter, af hvad namn och beskaffenhet

de vara må, som kunna anses härflyta af det genom anläggningens

utförande orsakade intrång;

1 att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen öfverlämna

alla för erhållande af lagfart å den för all framtid upplåtna

marken erforderliga handlingar och kartor med mera; samt

att kostnadsfritt anskaffa och vid banlinjen i lämpliga mängder vid

hvarje plats allt efter rälsläggningens fortskridande och utan hinder

för densamma tillhandahålla alla för anläggningen erforderliga sliprar;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyrs kan komma

att brista.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet

omförmälda, af Jämtlands läns landsting och vederbörande

socknar gjorda utfästelser i fråga om-kostnadsfri

upplåtelse åf mark m. m., besluta anläggning

af normalspårig statsbana mellan Svegs station å Orsa

—Härjedalens järnväg och Brunflo station å tvärbanan

genom Jämtland för en beräknad kostnad af 11,250,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna

om de orter järnvägen bör genomgå;

dels, under förbehåll att de beträffande nedan

omförmälda bibana i statsrådsprotokollet förutsatta

villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark och tillhandahållande

af sliprar m. in. iakttagas, besluta anläggning

i samband med byggandet af nämnda statsbana

genom statens försorg och på dess bekostnad

af normalspårig bibana mellan Svegs station och Hede

kyrkoby i Härjedalen för en beräknad kostnad af

2,952,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

bestämma banans sträckning;

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

dels ock för påbörjande af statsbanan Sveg—

Brunflo bevilja ett anslag för år 1913 af 500,000

kronor.

till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas

till Riksdagen.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■''jyUJPi

MBöstav

. ’. _ Me*!Mot SöfjbvnX [

Ij Törsta. o<h\

%$$\Tre^i»orm_X

-•jfc/tisirtffa

Tafm&S

jrtraii''>v

iiåjfnet ''•''''

)Srr^RSUNl|

^ QjlfiXbtfni/ / I

^^^Otbrnd/ä/t i; )

N"'' •-

• , t:.

mf/jST//

l*odet

«jM* \ >

<T*iist&'' /C öi

Väntan

uUijiird

SuiilH

"jhyds*p\

.-■-''Jml

Marieby''’

OnTnd\-

£ ''värde t

iK^Torpoi

''- baTlämHiA ''yMt+^S/''

.Norder9. y \ y "Fflé . ''»Witu

‘ v h

Sanne sfy I**—-1-------^\" "*

ii3i» Drom*n*n

it ;sm

%\UIXU1<

Väy''ev>

Mqnsåssn

''ShUte 5 ({/fTorn&jiböhit.

Fanfan garlj!

tV| a / /

JfärnUi

Dorsndalm.

\ ></_

\ CcUatid C''p*i1i0P^9^$-

\Ö lista.

Hanäshögen

"j...... -GSrasen ij

Svikefj äll

tvirMyV

otfiÄwigi

Glerns Täb

Grossjövålen

''B orädd*

tadif/r

ispjids,

Ovike

HUktifS

X^-ä;/A

tf*

Biljne

torf) adiet

SväivéJÅoy

0j$år<i

tJGåxdstJi

Finnejöfjl

Ä

Jiörott

C\ tf .''''under.

yfef1

Höstenstöt

ftjirUty

''VElfrerS

{/Stetberof.

n

f

''•as ens''

-■ i1

wVww / ^ ^

skaTton

''-Afradslt

Vester JLiMom:

oc.Hrfffttstglsbott1

Afrad* lanä

''yhriråffen

r tis
-

.l&fstiL;

<Mf%J

odifyauLsvias

*Fäb ’’

l/STbergsbo (Lamt#

U4*ttVjjMTV

;|4/ijrorV

OCK K OM
-

Ottarajt

yéftv %}lafnör

Borgens och B ukeftf

tim k S

Jjöf(Ullens Nvi

tji till

Afra-island>

SaUml

''Virrig

"Bödsjir

/By^sjö S&y

I HefvArBét

i S*7 Thte

ibbåsens fri.

''.j»alnäsets,- ti*

»?a». i

''Tätt Myssjö d,

S\ so ,.1\

tUlhöif dalberg

Myb. Galberg

Svar isens

Viken*

fdi '' ■

Rester skit ckä

JfoVfyi

.Afr Åds land •

>// -M

Uxierskuekxv

Sveaknätt

\ergsvikcn

lg g t $ och

wMtJ/kta och>

ÅsehjitiJfds SH

B Grinen

■ UUttal}#*

tö ro tit

SIot^

''Afrodsl

''SJcra/velm

Vandnäätt

Börnberget

Bergsbyns 9*

Brilcel6bi

Brännåsen

To$*åsen''

Ifunrdlen
-

Italien/

R«mb^r|ei

/öken..

Jfof^blaS^

Mäsjöru

Skalare

[CXvarnbarget

Ktäpptjernabt

''Östbergs

\j) c dar nes \

^fUrcnopark’

^■x Håsjövallen/

Vohatöten

Kah-ullen/

jF&X

mm

bodari

iTUirmelb utbtm*.

Myrruk

WlsterJkucfaL

)

iq/mjtasens/

-HaFveru

Hållfjäll

»kilben

Mf

ytoSSpGeräsjö

. MrrvuUtn -

HinrtUm

VrtmunvV ''JfryriU»*,

Oxsjövål

\ iot^

w:m

ma«é8b
-

Qvr/msjd

** Rönberi

f

^ Stortjöt^vullen

m Bränhäj

fe X

Kas vitten.

iW«aQi?

/EcjiÅsjöN? U 2

:RG SVALLEN

IWAN B''

Piéerbei

Staberna t

Vemdalsh.

tHätan

ANJ^riryi

Oiéurbi ,

Saterber^et

Äsen/

Wemdai^iv;

\Vcveri

Husberget

Wikberget

NölkälvaHm

HuUesftfgg

(julberget

S.Witren

■olbodarryi

Gråberget

>w*/

GiUberg

Glommen

Gråberg^

Rönbei

Bortasen

Gnällen

RSnjberysmttm\

Stafsjöb^

Labergef

,Qvisthån

mutor .BetxfvalUn/

! WOcorv tUé \

\Hede

Klacken

,Knätten\\pigerbt

^AoS-sy^.n

''QvistävaUen

Stafverb1

''KälvaUe/i

Tolsundabei get \d

Hotbergs

: S ~Walbäek\nileii

tfViderknätl

Håbi

Soiifjäl

''Owlmen

Stenbt

9 Isberg

Snpsärne

;örrb

Örtkammen

»f,ji“Nun

So ridt}äril*''

Wänntjemot

Morsb?

Löfasen

Björnvålen

Lerresasen

Tönningshälla

'' Bjérnhammaren

S* Torrhålla

Storbergi

Esbeber

Knyfvelb1

tfykäleii

Sch ol rh b*

,* Torrhälla

Häl åsen j

Fogetberget

Halfyärflovija

& "Täb

Ransjö

''SkarfdBtsäsen

Lofsise»-^

Ölåsen

Dör v|l a

isttvn

Nybuknätten"''\ /

DöråéW

L.SkurVålen

,,S.S1vurvålen

Grariashb}<

I Fälb Stentjembt

Stuguyåla

Sätte rvålen

ovan

Fab.y

ställets stig

Tallberget

Lill berget

Finnsvedåsen

Gryssjöb* j

,''Bgii&shammar ^Rufberq

NoIiSsen

BjörnaSen

6\Ste*5yjw^V

vedbi

Storberget

.Rplömmare:

Aspa*U&,

''Ytterbentr''

Ti II berg*

Tvärbt

Lsvalleny

TaJJbt"

WitärM

..svettaafr)

■aknäto

3 V "

Skåla

»Tata^ötv

Heberget

.Torrfiälta K|ii(t,n

aförrhälla

Torrskallen

Skörm ingåsen

Torrt#

Ramberget

Skärberget
-

Fränsbt

R ^XS A

Torrbergt

Nonsbt

m %Äné««jö Kap

7T,_ r».. p • .so 3

_ Rödb

Bvsiks/öri

■ersjokölit ^

Sol berget

MÅl«9gtb^

Si kaj Öberg1 \V

0rrti«4*n

-£-ono Öfver•■UB . j q:

rrrft Svärta Sen

I '' r''i j^ranåM» ;0b«r$

=.Vi RUb^, \L

Öjungsham
maren
fömbob^
-

Hållabt

tuHjsvnllm

Nuisen

Klubhnöl

VMBLi

2S2T

ÖfveTsiktskarta

för

STATSBANA SVEG-BRUNFLO

med

BI BANA till HEDE

Åsön/ . -

S&ttiA

\ •bOt.

iljeasen

HEDE

Knatten

BjPft

m''

Rostjei

ä <*>

%•

Döfbergsha;

idb.

Glöteåse

Skala

5 10

20 km.

-1

Trehenröphlriruuj:

e-e- Station

oddberget /C-—

x t^ämeqFhhsi\

sSr \

icF&b

b / %

om

Generalstabens Iitogr. Anst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1912:67 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående anläggning af statsbanor från Sveg till Brunflo och från Sveg till Mede samt i dithörande ämnen väc s. 1 i texten