Sök i Ratio Lex

Med förslag till visso ändringar i nådiga förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbankför riket

1912-03-29 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:157, Med förslag till visso ändringar i nådiga förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbankför riket

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Ma j d s Nåd. Proposition N:o 157.

I

N:o 157.

Kung}. Maj;ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till visso ändringar i nådiga förordningen den 22 juni

1883 angående en postsparbank- för riket; gifven Stockholms

slott den 29 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag åt statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kung!. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

besluta,

att §§ 2, 4, 5, 6, 9, 10 och 12 i nådiga förordningen den 22 juni

1883 angående en postsparbank för riket skola Rån dag, som af Kungl.

Magt bestämmes, erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Mom 1. En hvar äger att för egen eller annans räkning insätta

medel i postsparbanken.

Mom 2. Insättning kan äga ruin vid de postanstalter, postsparbankens

styrelse bestämmer, å alla de tider då postanstalten hålles

öppen för allmänheten. I den mån och på det sätt Kungl. Magt pröfvar

lämpligt, må insättning ock förmedlas af i postverkets tjänst anställda

personer eller af särskildt antagna ombud för postsparbanken.

Mom 3. Vid första insättning skall uppgifvas det fullständiga

namnet å den, till hvars förmån insättningen sker, äfvensom, där insättningen

verkställes för viss person, dennes hemvist och lefnadsyrke

samt, där så ske kan, födelseår, månad och dag. Göres insättningen

till förmån för minderårig, böra, om så ske kau, äfven föräldrarnas

namn uppgifvas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 117 käft. (Nr 157) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

Mom 4. Önskar den, som till förmån för annan insätter medel,

att dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas,

göre därom förbehåll, då insättning verkställes. Vill han vid

insättning göra annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning, ankomme

på pröfning af postsparbankens styrelse, huruvida medlen må

med det förbehåll mottagas.

§ 4.

För att underlätta besparing af äfven mindre belopp än en krona,

tillhandahållas genom postsparbankens försorg sparmärken, att användas

för insättning i banken, på sätt och i den ordning särskildt bestämmes.

§ 5.

Mom. 1. Vid första insättning i postsparbanken skall till insättaren

utan afgift utlämnas en med seriebokstaf och ordningsnummer

försedd motbok, utfärdad till förmån för den, för hvilken insättningen

äger rum. Vid hvarje insättning eller uttagning skall beloppet i motboken

införas.

Mom. 2. I motbok skall vid utlämnandet finnas infördt i afseende

å medlens utbetalning gjordt förbehåll, hvarjämte motboken skall

innehålla sammandrag af de författningar, hvilka röra allmänhetens förhållande

till postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å

mer än en motbok i allmänhet ej äga rum; dock må minderårig, för hvars

räkning medel blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till hvars

förmån motbok med vissa förbehåll utfärdats, kunna utbekomma särskild

motbok för insättning af egna medel.

§ 6.

Insättning skall, för att vara gällande, kvitteras på sätt särskildt

bestämmes.

§ «■

Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del däraf,

skall, med uppvisande af motboken, skriftligen uppsäga beloppet å

postanstalt eller hos postsparbankens särskildt antagna ombud och därvid

uppgifva, hvarest medlen böra utbetalas. Öfver uppsägningen meddelas

bevis.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung],. Mny.U Nåd. Proposition No 157.

Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:

för belopp af högst 100 kronor.......................................... minst en vecka,,

j) » öfverstigande 100 men ej 500 kronor » två veckor,

5) » öfverstigande 500 kronor.............................. ® en månad,

allt före den dag, medlen skola vara att lyfta.

Mom. 3. Postsparbankens styrelse skall dock äga att meddela

föreskrifter rörande de villkor, under hvilka utbetalning af insatta medel

må i särskilda fall kunna ske Titan afvaktan på uppsägningstidens

utgång. .,

Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid

någon postanstalt uppsägningstiden för belopp, ej öfverstigande 100

kronor, utsträckes till mer än en vecka, bör postsparbankens styrelse

meddela nödiga föreskrifter i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.

Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet,

må densamma ej lyda å annat än helt krontal.

Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyttade

inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas, anses

uppsägningen hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel, såsom

vore de i postsparbanken ånyo insatta.

§ io.

Mom. 1. Anmäler sig innehafvare åt motbok till lyftande af

model, som blifvit uppsagda, tillhör det honom att, därest han icke är

personligen känd, styrka sin behörighet genom meddelande af sådana

uppgifter, som i § 2 mom. 3 omförmälas.

Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med

dom, som vid första insättningen afgifvits, och förekommer ej anledning

betvifla, att personen är den, han uppgifver sig vara, verkställes utbetalningen.

I annat fall öfverlämnas ärendet till postsparbankens styrelse,

som äger att efter omständigheterna förordna om medlens utbetalande

eller om frågans hänvisande till laga domstol.

Mom. 3. Omfattar uppsägning motboksägares hela tillgodohatvande

på en och samma motbok, skall vid medlens lyftande motboken

tillställas den, som verkställt utbetalningen.

§ 12-

Fn och samma motbok må, för såväl insättning som uttagning af

medel, användas ej mindre vid hvarje postanstalt, där postsparbanksrörelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Is ad. Proposition iV. o 157.

finnes anordnad, än älven hos de af postsparbanken särskildt antagna

ombud.

En till ärendet hörande handling skall Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

. Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N.o 157.

5

Utdrag ur protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd,

anförde:

»I underdånig1 skrifvelse deri 28 januari 1911 har styrelsen för

postsparbanken gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar

i nådiga förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank

för riket.

Till en böj an hemställer sålunda styrelsen om ändring i § 2

mom. ''2 af sagda förordning i syfte att den däri åt postsparbanken medgifva

rätten att etter Kungl. Maj:ts bepröfvande såsom ombud för insättning

använda i postverkets tjänst anställda personer måtte utsträckas

äfven till andra af postsparbanken för detta ändamål särskildt antagna

personer, hvilka äfven borde berättigas att förmedla uttagningar från

banken. Jämlikt nämnda författningsrum får insättning af medel i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

postsparbanken äga ruin vid de postanstalter, postsparbankens styrelse

bestämmer, å alla de tider, då postanstalten hålles öppen för allmänheten,

samt jämväl i den mån och på det sätt Kungl. Maj:t pröfvar lämpligt,

genom i postverkets tjänst anställda personer.

Under erinran att styrelsen vid afgifvandet den 4 oktober 1910 al

underdånigt yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag till reglering

af löneförhållanden in. in. vid postsparbanken betonat angelägenheten

häraf, att ytterligare åtgärder vidtoges, hvarigenom ökadt anlitande

af banken kunde förväntas, anför nu styrelsen för postsparbanken vidare,

att möjligheten för allmänheten att utan tidsutdräkt och på nära håll kunna

insätta och vid behof åter utbekomma sina besparingar torde tvifvelsutan

vara en af de viktigaste faktorer för befrämjande af sparsamheten bland

befolkningen. Visserligen vore numera tillfälle beredt för sparmedels

öfverlämnande till förvaltning af postsparbanken ej blott vid postsparbankskontoren,

hvilkas antal vid 1910 års utgång utgjorde 3,245, utan

äfven hos de vid nämnda tidpunkt till ett antal af 356 uppgående landtbrefbärare,

hvilka förmedlade insättning i banken. Men giivet vore att,

i samma mån tilltällena lör sparmedels tillvaratagande ökades, i samma

mån syntes under lika förhållanden i Girigt kunna förväntas en förhöjd

utveckling af sparbanksverksamheten. Insikten därom att vid det tillfälle

arbetaren hade att utfå sin aflöning sparsamhetskänslan hos honom

vore Ulligast samt att, sedan penningarna en gång af honom mottagits,

han kände det svårare att afhända sig en del däraf för afsättning lör

framtida behof hade särskilt i industriidkande länder föranledt inrättande

af fabriks- eller verkstadssparkassor, afsedda att bereda arbetaren

tillfälle att i samma stund han mottoge sin aflöning utan tidsspillan

deponera så stor del dåra! han kunde undvara samt att, vid behof, utan

omgång åter utbekomma sina medel. Vidtagandet åt åtgärder, hvarigenom

här i landet vid större fabriker och verkstäder äfvensom vid

öfriga arbetsföretag af större omfattning anordnades i förbindelse med

postsparbanken stående dylika spar anstalter, hvilka på bankens ansvar

omhänderhades af den, som verkställde löneutbetalningarna till arbetarna,

eller af person, som af arbetarna själfva därtill utsåges, borde utan

tvifvel vara ett medel till sparsamhetens höjande och på samma gång

innebära en afsevärd fördel särskildt för arbetarna vid flyttning från en

arbetsplats till en annan. Emellertid lade nu gällande bestämmelser för

postsparbanken hinder i vägen för verkställande af insättning, uppsägning

och uttagning i banken på annat sätt än genom de postanstalter,

postsparbanksstyrclsen bestämde. Visserligen vore genom det tillägg

§ 2 mom. 2 af postsparbanksförordningen den 22 juni 1883 erhållit på

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Knuff/. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.

grund af nådiga kungörelsen den 17 maj 1907 numera medgifvet postsparbanken

att såsom ombud använda i postverkets tjänst anställda personer.

Men dylikt ombud äger allenast emottaga insättningar samt

saluhålla sparmärken. Då de personer vid fabriker, verkstäder med flera

ställen, hvilka det ur ofvan anförda synpunkt vore önskvärdt att få använda

såsom ombud för postsparbanken, i allmänhet ej torde vara anställda

i postverkets tjänst samt då i alla fall dessa ombud jämväl borde förmedla

uttagningar från banken, erfordrades ändring i förordningens bestämmelser

i angifvet syfte. Såsom en följd häraf betingades ändrad

lydelse jämväl af §§ G, 9 och 12, och har styrelsen äfvenledes gjort

framställning i sådant syfte.

Enligt bestämmelserna i § 9 i postsparbanksförordningen skall för

utbekommande af i postsparbanken innestående medel dessa inom viss

tid uppsägas. Jämlikt § 9 mom. 3 ankommer det emellertid på postsparbankens

styrelse att i särskildt fall, där sådant begäres, och utan

olägenhet för postsparbanken kan ske, medgifva utbetalning af insatta

medel äfven inom kortare tid än som i allmänhet är föreskrifvet. På

grund af dessa bestämmelser kan uttagning i Stockholm ske väsentligen

fortare än å öfriga orter i riket.

I sin omförmälda underdåniga skrifvelse den 28 januari 1911 framhåller

nu styrelsen för postsparbanken, att beredande af tillfälle jämväl

för allmänheten i landsorten att kunna, i händelse af behof, utan afvaktan

af den i postsparbanksförordningen stadgade uppsägningstid utbekomma

i postsparbanken innestående medel torde, enligt postsparbanksstyrelsens

mening, äfvenledes föranleda ökadt anlitande af postsparbanken. Såsom

af styrelsen, uti dess ofvan åberopade underdåniga yttrande af den 4

oktober 1910, erinrats, funnes sådant tillfälle beredt postsparbankens

delägare i Stockholm; och den lätthet att förfoga öfver i postsparbanken insatta

medel, som sålunda medgifvits dylika delägare, hade tvifvelsutan

varit en af anledningarna därtill att postsparbanksverksamheten i Stockholm,

hvarest det enskilda bankväsendet dock vore så högt utveckladt,

varit afsevärdt större än i landsorten. Under nuvarande tider, då eu

stark täflan rådde de enskilda bankanstalterna emellan att omhänderfå

allmänhetens besparingar samt dessa bankanstalter fördenskull erbjöde

bekväma former och lättnader vid insättning och uttagning af medel,

syntes den anordning, hvarigenom för postsparbankens delägare i landsorten

uttagning af medel försvårades, ej vara af beskaffenhet att främja

bankens utveckling. Om äfven den större lättheten att utbekomma

innestående medel skulle förleda en och annan att onödigtvis uttaga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

sina besparingar, så syntes å andra sidan mången tveka att åt en bankinrättning

anförtro medel, hvilka endast efter förloppet af en viss uppsägningstid

kunde återbekommas. Den omständigheten allenast att för

utbekommande från postsparbanken af äfven det minsta belopp kräfdee

tidsutdräkt hade säkerligen mången gång föranledt därtill, att besparingar,

hvilka eljest skulle hafva kommit postsparbanken till godo, öfverlämnats

till enskilda sparanstalter, hvarest funnits tillfälle att vid anfordran

utbekomma insatta medel. Enär genom det redovisningssystem,

som från november månad 1909 tillämpades vid postanstalterna, större

lättnad blifvit dessa beredd beträffande tillgång af medel för bestridande

af förekommande post- och postsparbanksutbetalningar, syntes i regel ej

förefinnas svårighet för postkontoren att utan afvaktan å utgången af

stadgad uppsägningstid verkställa utbetalning af postsparbanksmedel,

under förutsättning att dylik utbetalning ej afsåge något större belopp.

Enligt postsparbanksstyrelsens mening borde fördenskull sådana anordningar

vidtagas, som möjliggjorde utbetalande, utan att postsparbanksstyrelsens

medgifvande för hvarje särskildt fall erfordrades, vid postanstalt

eller hos särskildt anställdt ombud för postsparbanken af innestående

postsparbanksmedel jämväl före den i allmänhet stadgade uppsägningstidens

utgång, under villkor att utbetalningen ej öfverstege visst

angifvet belopp samt ägde rum å den postanstalt eller hos det ombud,

hos hvilket motboken utfärdats eller för hvilket motboksägaren vore känd.

1 anslutning till hvad sålunda anförts har styrelsen för postsparbanken förty

hemställt om ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i postsparbanksförordningen.

I fråga om § 4 i postsparbanksförordningen, som innehåller i detalj

gående bestämmelser angående de för tillvaratagande af mindre belopp

än en krona afsedda sparmärken och sparkort, har styrelsen för postsparbanken

erinrat, att, då det syntes styrelsen mindre lämpligt, att

dylika detaljföreskrifter, i afseende å hvilka ändring allt som oftast kunde

vara behöflig, intoges i en af Kungi. INIaj:t efter Riksdagens hörande

utfärdad författning, syntes i denna författning endast höra inrymmas

eu mera generell bestämmelse rörande sparmärken, hvaremot det borde

ankomma på Kungl. Maj:t eller postsparbanksstyrelsen att utfärda de

ytterligare föreskrifter i ämnet, som kunde erfordras.

Under erinran att enligt de i § 5 af postsparbanksförordningen

meddelade föreskrifter angående utfärdande af motbok med postsparbanken,

vederbörande insättare skulle förutom motbok erhålla blanketter

till kvittenser, afsedda att användas vid lyftande af innestående medel,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 157.

liar styrelsen för postsparbanken vidare framhållit, att dessa blanketter

i någon mån höjde kostnaderna för motböckernas anskaffande; och då

— fortfar styrelsen — en förändring af nuvarande blankett till utbetalningsorder,

i syfte att därå meddela kvitto å det utbetalade beloppet,

ej skulle medföra någon som helst olägenhet för motboksägarne men

väl åstadkomma lättnad i arbetet vid postanstalterna, vore det önskvärdt

om föreskriften angående utlämnande af nu omhandlade kvittensblanketter

utginge ur författningen samt bestämmelserna om motboks utfärdande

m. m. bragtes i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser

i § 24 af lagen angående sparbanker den 29 juli 1892, enligt

hvilket lagrum, skall vid första insättning till insättaren utlämnas en

med ordningsnummer försedd motbok, däri gjordt förbehåll skall vara

infördt och vid hvilken ett tryckt exemplar af bankens reglemente skall

vara fästadt, hvarjämte äfven föreskrifves, att vid insättning eller uttagning

beloppet skall i motboken införas.

Såsom en följd af förevarande ändringsförslag af § 5 skulle mom.

3 och 4 af § 10 i postsparbanksförordningen utgå samt nuvarande

mom. 5 i samma paragraf erhålla beteckningen 3.

Då de af styrelsen för postsparbanken framställda förslag synas

mig val grundade samt jag ej har något att i hufvudsak erinra mot de

af styrelsen formulerade förslagen till omförmälda paragrafer uti författningen

i fråga, finner jag mig böra, med några jämkningar i ordalagen

uti de föreslagna ändringarna, tillstyrka den af styrelsen gjorda hemställan.»

Sedan departementschefen därefter uppläst ett i anslutning till hvad

postsparbanksstyrelsen föreslagit uppgjord t förslag till vissa ändringar i

nådiga förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för

riket, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att antaga ifrågavarande förslag, att gälla från den dag, som

af Kungl. Maj:t bestämdes.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att, till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition

i ämnet af den lydelse, bilagan litt. vid

delta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 117 höft. (Nr 157.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.