Angående bidrag till aflöning åt den skandinaviske bibliotekarien vid nordiska af delningen afl S:te Genevievebiblioteket i Paris
1912-03-22 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1912:161, Angående bidrag till aflöning åt den skandinaviske bibliotekarien vid nordiska af delningen afl S:te Genevievebiblioteket i Paris
Dokumentets text
Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 161.
1
Nr 161.
Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen angående bidrag
till aflöning åt den skandinaviske bibliotekarien vid nordiska
af delningen afl S:te Genevievebiblioteket i Paris;
gifven Stockholms slott den 22 mars 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
för beredande af bidrag för hvartdera af åren 1912 och 1913 till
aflöning åt den skandinaviske bibliotekarien vid den nordiska afdelningen
af S:te Genevievebiblioteket i Paris med 800 kronor för år anvisa på extra
stat för år 1913 ett anslag af 1,600 kronor att utgå enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna godt meddela.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all kunglig
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 121 käft. (Nr 161.)
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 161.
Bidrag till
aflöning åt
den skandinaviske
bibliotekarien
vid
nordiska afdelningen
af
S:te Genevievebiblioteket
i Paris.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars
1912. •
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
I skrifvelse den 20 januari 1912 har den skandinaviske bibliotekarien
vid nordiska afdelningen eller såsom den benämnes »Le Fonds Scandinave»
vid S:te Genevievebiblioteket i Paris Fritiof Palmér anhållit, att proposition
måtte aflåtas till Riksdagen om anvisande af extra anslag å 1,600 kronor
såsom bidrag till nämnda bibliotekaries aflönande för åren 1911 och 1912.
Till frågans belysning torde jag först få redogöra för hvad tidigare
i detta ämne förekommit.
Genom nådiga beslut den 14 augusti 1903, den 24 mars 1904 och
den 3 mars 1905 tillerkändes den i Paris då bosatte norske litteratören
Erik Lie, som år 1896 af vederbörande franska myndighet antagits till
oaflönad tjänsteman vid »Le Fonds Scandinave», från allmänna besparingarna
å anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel ett understöd af
3
Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 161.
500 kronor för hvartdera af åren 1903, 1904 och 1905 för att blifva i
tillfälle att ägna arbete åt att ordna, katalogisera och göra tillgänglig
ifrågavarande litteraturafdelning. Lie åtnjöt icke statsanslag från något
af de öfriga skandinaviska länderna, men från Norge lärer enahanda understöd
blifvit honom beredt på enskild väg.
År 1906 inkom Palmer, som den 4 januari samma år af vederbörande
franska myndighet utnämnts till Lies efterträdare vid »Le Fonds Scandinave»,
med ansökan om understöd af 800 kronor för nämnda år eller
åtminstone samma belopp som Lie åtnjutit, 500 kronor.
Palmer anförde därvid, att ursprungliga tanken varit, att på denna mötesplats
för nordisk litteratur skulle finnas en skandinav dels för att biträda vid katalogiseringen
af det betydande och alltjämt växande bokförrådet, dels ock för att tillhandagå
den besökande publiken med råd och upplysningar. Franska staten tillkandahölle
lokal, lyse, uppvärmning och fransk bibliotekspersonal för ifrågavarande afdelning, men
den franska lagen lade hinder i vägen för aflönande af en utlänning. Då institutionen
hufvudsakligast tjänade skandinaviska intressen, vore det billigt, att de tre nordiska
länderna äfven gemensamt aflönade den skandinaviske bibliotekarien. Danmark och
Norge hade dock tills vidare ställt sig afvisande i frågan.
I ärendet afgaf öfverbibliotekarien vid kungl. biblioteket, numera riksbibliotekarien,
infordradt utlåtande den 26 februari 1906 och uttalade
därvid:
Det vore synnerligen angeläget, att föreståndarskapet för en åt skandinavisk litteratur
ägnad specialsamling i ett af Frankrikes största bibliotek, hvilken, såvidt öfverbibliotekarien
hade sig bekant, vore deu enda i sitt slag utom de skandinaviska ländernas
gränser, innehades af en person, förtrogen med skandinaviskt språk och skandinaviska
förhållanden. Detta vore af vikt för att välbehöflig ledning skulle kunna
gifvas åt dem, som anlitade nämnda samling, vare sig de vore i Paris bosatta eller
tillfälligt vistande skandinaver eller främlingar, som sökte upplysningar angående
nordiska förhållanden. Öfverbibliotekarien fann sig emellertid böra afstyrka bifall till
ansökningen. Såsom skäl härför anförde öfverbibliotekarien, att ehuru från svensk sida
icke kunde ifrågakomma någon inverkan vid tillsättandet af den skandinaviske föreståndaren,
det dock vore af vikt, att denne, därest han skulle aflönas med statsmedel,
innehade erforderlig kompetens för platsens skötande. Palmer hade emellertid icke
styrkt sig hafva förvärfvat någon erfarenhet i eller förtrogenhet med bibliotekskännedom
och biblioteksskötsel. Visserligen kunde i förevarande fall fordringarna i sådant
hänseende ej sättas allt för högt, men att de icke kunde lämnas helt och hållet å sido,
därom bure den ansökningshandlingarna bilagda tryckta katalogen ett ojäfaktigt vittnesbörd.
Denna katalog företedde i sina nu fullbordade delar så talrika fel och ofullkomligheter,
att dess revision och förbättrande, åtminstone i fortsättningen, syntes vara
ett synnerligen angeläget åliggande för utgifvaren däraf.
Vidare framhöll öfverbibliotekarien, att Palmer, som bekände sig till en avanceradt
socialdemokratisk ståndpunkt och hade publicistisk verksamhet, särskildt så
-
1
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
som medarbetare i tidskriften »1’Européen», knappast försummat något tillfälle att
på det mest ofördelaktiga sätt uttala sig om sitt fädernesland, från hvilket han dock
ifrågasatte understöd. Ofverbibliotekarien ansåge emellertid, att af den, som skulle
utöfva en på sätt och vis hela Skandinavien representerande befattning, fordrades en
hög grad af takt och stor återhållsamhet i offentliga yttranden. I annat fall vore det
högeligen att befara, att man stötte bort från den gemensamma institutionen den ena
eller andra nationens medlemmar, och att i detta fäll de svenska intressena blefve
lidande syntes icke kunna hetviflas; åtminstone torde det vara klart, af hvad slag de
upplysningar skulle blifva, som hädanefter komme att gifvas åt de fransmän, som ville
göra sig underrättade om Sveriges politiska och sociala förhållanden.
Vid ärendets föredragning den 9 mars 1906 fann Kungl. Maj:t ej
skäl bifalla Palmérs ansökning.
O
Senare under år 1906 förnyade Palmér sin förut gjorda ansökning
och anförde därvid bland annat:
Franska staten hade anslagit medel till tryckning af katalog öfver ifrågavarande
boksamling. För upprättande af denna katalog, utan hvilken bokskatterna ju skulle
vara värdelösa såsom otillgängliga för publiken, fordrades biträde af en skandinavisk
bibliotekarie, och det hade vid afskiljande af »Le Fonds Scandinave» från det öfriga
biblioteket varit en gifven förutsättning från den franska administrationens sida, att
då fransk lag hindrade aflönande af utlänning, denne oumbärlige tjänsteman skulle
ersättas för sitt arbete af de skandinaviska länderna, hvilkas intressen institutionen så
godt som uteslutande tjänade. Till styrkande af sin kompetens för befattningen åberopade
Palmér åtskilliga uppgifna förhållanden och bifogade handlingar.
I afgifvet yttrande den 18 december 1906 vidhöll öfverbibliotekarien
vid kungl. biblioteket i hufvudsak sitt förra utlåtande, och genom beslut
den 31 december 1906 blef jämväl denna ansökning af Kungl. Maj:t afslagen.
Vid 1908 års Riksdag väcktes af mig jämte tre andra medlemmar af
Andra Kammaren en motion (nr 122), däri hemställdes om ett extra anslag
af 1,600 kronor såsom bidrag till aflöning för åren 1908 och 1909
af ifrågavarande bibliotekarie. I motionen anfördes bland annat:
I Paris funnes sedan några år en i sitt slag enastående utpost för svensk och
allmän nordisk kultur, den skandinaviska afdelningen af S:te Geneviévebiblioteket (Le
Fonds Scandinave). I sin nuvarande form, såsom en till egen lokal förlagd, fristående
del af det nämnda biblioteket, hvilket vore ett af Frankrikes största, invigdes »Le Fonds
Scandinave» den 6 november 1903 i närvaro af de tre nordiska rikenas sändebud och
konsuler, Sveriges ärkebiskop m. fl. honoratiores. Redan därförut hade denna institution
fått bland annat mottaga den rikhaltiga skriftsamling, som Sverige vid världsutställningen
i Paris år 1900 där utställt, och i anslutning härtill andra värdefulla
bokgåfvor från akademier och liknande institutioner äfvensom från bokförläggare. Särskilt
både Sveriges vetenskapliga litteratur, tack vare regelbundna sändningar från
Uppsala universitet, blifvit väl företrädd. Biblioteket både redan för ett ar sedan
innehållit omkring 30,000 böcker och broschyrer, hvaraf större delen svenska.
Betydelsen för vårt land att vara på detta sätt andlig hufvuddelägare i ett i Paris
opaginerad Kontrollera mot PDF
■o
Kungl Maj Hs Nåd. Proposition Nr 161.
förlagdt omfattande bibliotek med vetenskaplig karaktär läge i öppen dag. Utländska
forskare, som önskade upplysningar om nordiska förhållanden, hade här en allt mera
anlitad möjlighet att erhålla sådana. Biblioteket vore ur denna synpunkt ett nästan
oundgängligt supplement till den nyligen inrättade professuren i Sorbonne i nordiska
språk. Men därtill gåfve detsamma de många skandinaver, som vore bosatta eller som
studerade i Paris, en värdefull möjlighet att behålla känning med hemlandets lif och
litteratur. Franska staten hade nämligen sörjt äfven för eu läsesal, där också tidskrifter
och tidningar tillhandahölles, samt gifvit tillstånd att bevilja hemlån af böcker
åt skandinaver.
Öfver hufvud hade de franska myndigheterna med särskild välvilja omhuldat denna
institution, som ju dock i första rummet måste anses tjäna nordiska intressen. En
rymlig lokal vid Panthéonplatsen vore upplåten åt afdeluingen. Vid densamma vore
anställda och aflönade två franska bibliotekarier och en vaktmästare. Vidare inköptes
hvad som utom Skandinavien publicerades om de nordiska länderna och folken. Ytterligare
betalades utgifter för bokinbiudning, lyse och bränsle m. m., i allt en årsbudget
på omkring 8.000 francs.
Äfven tryckningen af den katalog, utan hvilken ett sådant biblioteks värde blefve
ytterligt reduceradt, betalades med franska medel. Däremot vore det klart, att för
upprättandet och fullföljandet af denna katalog fordrades biträde af lämplig person
från något af de nordiska länderna. Endast en sådan kunde också till fullo gå besökande
landsmän och utländska forskare till hända. Det torde äfven hafva vant eu
förutsättning från den franska administrationens sida, då det skandinaviska biblioteket
skildes ut från S:te Geneviéve, att eu sådan oumbärlig tjänsteman skulle finnas samt
att han, då fransk lag hindrade aflöning af utlänning, skulle ersättas för sitt arbete
genom bidrag från de af biblioteket intresserade nordiska länderna.
I motionen framhölls vidare, att danska riksdagen år 1907 beviljat ett årligt bidrag
å 500 kronor till bibliotekariens aflönande.
Motionen blef emellertid af Riksdagen afslagen.
I skrifvelse den 27 september 1908 gjorde Falmér ånyo framställning
om statsbidrag till den skandinaviske bibliotekariens aflönande. Palrnér
anhöll denna gång, att ett extra anslag af 1,600 kronor måtte af Riksdagen
utverkas såsom bidrag till bibliotekariens aflönande för åren 1908
och 1909.
Till styrkande af sin kompetens bifogade Palmer betyg öfver den 8 december
1899 aflagd filosofie kandidatexamen, utlåtande af S:te Geneviévebibliotekets administratör,
ett korrekturark af den under» tryckning varande katalogen samt en promemoria rörande
katalogiseringsarbetet. Nämnda intyg utmynnade i det omdömet, att Palmer både
genom sin lämplighet som fackman och genom de verkliga tjänster, han gjorde icke
blott biblioteket utan äfven den svenska kolonien i Paris, vore fullt värd att erhålla
det begärda anslaget.
Palmer upplyste, att för det dåvarande Finland, Norge och Danmark bidroge till
hans aflönande, Norge med ett belopp af 400 kronor årligen. Han ansåge det olämpligt
att låta dessa länder ensamma upprätthålla en institution, hvaraf Sverige droge
största gagnet. Så vore exempelvis af de år 1908 nytillkomna låntagarna 36 % svenskar,
medan danskar och norrmän tillsammans ej koinme upp till 32 %. Likaledes vore af
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
den nytillkomna litteraturen öfver hälften svensk. Palmer bifogade en statistik rörande
»Le Fouds Scandinave» för första halfåret 1908, utvisande att under denna tid
antalet besökande varit 807, antalet hemlån 324 och de bemlånta volymerna 937. Den
nyförvärfvade litteraturen hade utgjorts af 1,250 volymer och häften, däraf 750 svenska.
Inskrifna låntagare hade varit 616, däraf under året nytillkomna 70, fördelade påföljande
nationer:
svenskar ..............................
.................... 25
finnar ..................................
..................... 7
norrmän ...............................
..................... 8
danskar ...............................
.................... 14
isländare...............................
.................... 2
fransmän...............................
.................... 10
andra nationer......................
..................... 4
Öfverbibliotekarien afgaf den 4 mars 1909 infordradt yttrande i
ärendet.
Han hänvisade därvid till sina förut i samma ämne afgifna utlåtanden och framhöll,
att han nu inskränkte sig dels till ett uttalande om Palmers kompetens till den
ifrågavarande befattningen, dels till en framställning af det gagn, som den skandinaviska
afdelningen af S:te Geneviévebiblioteket syntes bereda i Paris bosatta eller
vistande svenskar, samt af den betydelse, som kunde tillmätas afdelningen såsom representerande
svensk litteratur och svensk vetenskaplig forskning.
»Hvad först angår sökandens kompetens har han nu företett ett betyg angående
vid Göteborgs högskola aflagd filosofie kandidatexamen, som utvisar mycket
fördelaktiga vitsord i moderna språk och litteraturhistoria, ämnen hvilka såsom förkunskaper
för biblioteksverksamhet måste tillerkännas särskild betydelse. Vidare föreligger
ett intyg från chefen för S:te Geneviévebiblioteket den 25 september 1908,
i hvilket jag särskildt fast mig vid, att Palmer under sin treåriga anställning därstädes
icke inskränkt s g till den lagstadgade tjänstgöringen, utan för fullgörandet af
sina åligganden sett siig nödsakad att »nästan dagligen» vara närvarande i biblioteket.
Viktigast för frågans bedömande är det prof på den tryckta katalogen, som blifvit
bilagd ansökningen. Palmer har i en promemoria redogjort för denna katalogs tillkomst
och gifvit en tillfredsställande förklaring i fråga om anledningen till de brister, som
anförts beträffande förut tryckta delar af densamma, brister som jag för min del icke
tiibkrifvit honom; af mina föregående utlåtanden torde tydligt framgå, att den kritik,
jag underkastat katalogarbetet, gällt den del däraf, som verkställts af Palmers företrädare
och som ensamt varit för mig tillgänglig. Det nu framlagda tryckarket utmärker
sig fördelaktigt framför de föregående. Jag bär icke funnit något af vikt att
anmärka däremot, och de ofullkomligbeter, som Palmer själf i sin promemoria påpekat,
synas mig dels vara af ringa betydelse, dels ej kunna i arbeten af denna art helt och
hållet undvikas.
Hvad angår det gagn, som Sverige och svenskar kunna draga af S:te Geneviévebibliotekets
skandinaviska afdelning, vill jag ylterligare betona hvad jag vid flera
tillfällen uttalat, att det för värt land måste anses synnerligen viktigt, att dess litteratur
må vara rikhaltigt representerad i ett af världskulturens hufvudcentra, och detta
ej blott för de svenskar, som därigenom sättas i tillfälle att underhålla sina andliga
förbindelser med moderlandet, utan äfven för de utlänningar, som söka kunskap om
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
Sverige och svenska förhållanden. Jag vidhåller likaledes hvad jag förut yttrat, att
det oundgängliga villkoret för att en svensk boksamling i Paris skall göra åsyftadt
gagn är, att dess vårdare skall vara förtrogen med svenskt språk och äfven, så vidt
förhållandena medgifva, med svensk litteratur och historia.
Af de statistiska uppgifter, Rom förut varit för mig tillgängliga, synes emellertid
framgå, att svenskar mindre än danskar och norrmän begagnat sig af biblioteket i fråga.
Af låntagare inskrifva den 1 december 1905 utgjorde svenskar endast 18 procent mot
norrmän 26 procent och danskar 29 procent. Häri synes sedermera en förändring ha
inträda af de intill juni 1906 nytillkomna låntagare hafva svenskar utgjort38 procent;
statistiken för år 1907 öfver de biblioteket, besökande utvisar procenttalen: svenskar 37,
fransmän 23, danskar 18, norrmän 11, finnar 4 och öfriga nationer 7; under första
hälften af år 1908 uppgick antalet besök till 807 (uppgift om fördelning efter nationer
saknas) och antalet inskrifna låntagare till 616, hvaraf under året tillkommit 70, nämligen
25 svenskar, 16 danskar och isländare, 10 fransmän, 8 norrmän, 7 finnar och 4
af andra nationer. På grund af här meddelade siffror synes man ej kunna jäfva sökanden,
då han yttrar: ’att Sverige verkligen drager största gagn af institutionen,
därom kan icke mer än en mening råda’.
Angående den plats, som svensk litteratur intager i bibliotekets samlingar, kan
framhållas sökandens uppgift, att af under förra halfåret 1908 nytillkomna 1.250 volymer
och häften öfver hälften eller 750 nummer voro svenska. Att den svenska
litteraturen är den i samlingen öfvervägande framgår äfven af det bifogade katalogarket.
Däri upptagna arbeten fördelas efter språk sålunda:
svenska........................... 124
danska ................................................... 83
norska .................................................... 14
finska...................................................... 8
andra språk............................................. 64
Summa 293
Bland arbeten, som här räknats under rubriken ''andra språk’, förekommer ett ej
ringa antal böcker, som äro tryckta i Sverige eller som, tryckta utomlands, behandla
svenska ämnen.
På grund af hvad ofvan anförts får jag såsom min mening uttala, att från de
synpunkter, som af mig tagits i betraktande, anledning icke kan finnas att vägra bifall
till den gjorda ansökningen.»
Genom utrikesdepartementets försorg införskaffades yttrande i frågan
från Kungl. Maj:ts minister i Paris. Detta yttrande var dagtecknadt den
14 april 1909 och af följande innehåll:
Den ganska stora samling skandinavisk litteratur, som funnes vid S:te Geneviévebiblioteket
och som af vederbörande franska myndigheter omfattats med stor välvilja,
syntes ministern ägnad att i afsevärd grad gagna de skandinaviska lätiderna, först och
främst genom det tillfälle, som därigenom bereddes franska och andra utländska intellektuella
kretsar i ett kulturcentrum af Paris betydelse att inhämta kännedom om dessa
länder och deras kultur. Betydelsen häraf torde, i betraktande af den vaknande insikten
om vikten för de mindre länderna af att i de stora kulturländerna funnes eu
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
riktig och oförvillad uppfattning af de förras förhållanden, icke vara af nöden att närmare''
utveckla. I andra hand framstode denna samling såsom ett medel till underhållandet
hos i Paris boende svenskar af den andliga samhörigheten med hemlandet, och
den förtjänade i detta afseende en plats såsom ett led i sträfvaudena för bevarandet af
sambandet mellan de utflyttade och de hemmavarande elementen af ett och samma
folk. De af Palmer lämnade statistiska uppgifterna syntes ministern gifva bekräftelse
på den roll, samlingen i båda nu angifna hänseenden kunde spela. De kompletterade
en vid yttrandet fogad uppgift angående utlån och besökare, som ministern på begäran
lätt från biblioteket den 23 mars 1909. Da nu lyckliga omständigheter gjort, att en
sådan institution funnes, torde allt skäl föreligga, liksom det ock torde vara i eget
välförstådt intresse, att Sverige, i mån anledning därtill förefuunes och inom skäliga,
gränser, bidroge till att institutionen kunde i nyss angifna afseenden blifva till största
möjliga gagn. Denna uppfattning om den nationella uppgift, institutionen vore ägnad
att fylla, hade för öfrigt i Sverige först af de skandinaviska länderna vunnit erkännande.
Tvärtemot det förda talet om att det nu gällde för Sverige att ej visa sig
efterblifvet utan följa föredömet från de andra nordiska länderna, vore det Sverige
som härvidlag föregått med exempel.
Största möjliga gagn kunde tydligen institutionen göra endast under förutsättning,
att icke blott dess samlingar gjordes lätt tillgängliga genom deras rationella katalogisering,
utan äfven att tillgång till nödig handledning funnes för de med skandinaviska
språk och med skandinaviska förhållanden nödvändigtvis som regel mindre
förtrogna utländska forskarna. För båda dessa uppgifter vore biträde af eu person
af skaudinavisk nationalitet och med vissa intellektuella kvalifikationer högst ömkligt,
att icke säga nödvändigt. 1 detta afseende, såväl som beträffande de af Palmer åberopade
biblioteks- och lärdomsmeriterna, inskränkte ministern sig till att instämma
uti hvad öfverbibliotekarien vid kungl. biblioteket anfört.
Eu annan sida af saken vore, huruvida Palmer på grund af sin litterära verksamhet
i en del af den utländska pressen kunde och borde anses hafva förverkat det
anslag från Sverige för bibliotekarieverksamheten, som eljest tvifvelsutan gärna skulle
hafva lämnats. Den hållning i politiska frågor, han intagit år 1905, de åsikter, han
utvecklat i uppsatser till tidningar eller tidskrifter af internationell^ färg, särskilt den
nu upphörda »1’Européen^, och det sätt, hvarpå han framställt förhallandena i Sverige,
hade icke kunnat annat än väcka harm och anstöt hos hvarje fosterlandsvän, och då
han åberopade den enligt svensk lag och författning hvarje svensk medborgare tillkommande
rätt att i skrift gifva uttryck åt sina åsikter, syntes han förbise den skillnad,
som borde göras mellan att inom eget land kritisera där radande förhållanden och för
utländska läsare ställa Sverige och förhållandena där i en ensidig och skef dager. Att
emellertid uti ett beviljande af ett anslag till Palmer vilja se liksom en uppmuntran
eller belöning för en dylik verksamhet syntes vara att väl mycket skjuta öfver målet
och tillägga hans publicistiska inflytande allt för stor betydelse. Sveriges anseende
som ett land med fäderneärfd lagbunden frihet och gammal kultur, som samtidigt
visat sig icke vara efterblifvet eller oemottagligt för tidens växlande kraf och
uppfattningssätt, vore för starkt rotfästadt i utlandets omdöme för att af dylika
publicistiska uttalanden taga någon skada. Ministern ansåge därför, att man kunde
bortse från hvad Palmer i sådant afseende felat och bedöma saken _ objektivt ur
synpunkten af hans verksamhet som bibliotekarie vid *Le Fonds Scandinave».. Härvid
framställde sig den frågan, om Palmer vid utöfvandet af den handledning åt
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
utländska forskare, som inginge såsom det ena momentet i det skandinaviska biblioteksbiträdets
uppgift, läte sig ledas af samma starkt utpräglade socialistiska och kanske
äfven internationulistiska syn på tingen som de, hvilka kommit till synes i hans franska
skriftställeri. Skulle så blifva förhällandet, ville ministern instämma i hvad öfverbibliotekarien
i sitt utlåtande den 26 februari 1906 uttalat, eller att det blefve skäligen
vilseledande upplysningar om svenska förhållanden, som korame att spridas från
S:te Geneviévebiblioteket. Men såvidt ministern både sig bekant, hade emellertid
icke hittills något förekommit, som tydde på att icke Palmer skulle i denua sin verksamhet
iakttagit skyldig återhållsamhet, och han hade för ministern muntligen förklarat
sig inse, hvilka förpliktelser i denna del ställningen medförde för den, som från
sitt land ifrägasatte offentligt understöd. Eu dylik återhållsamhet i uttalaudet af
personliga, åsikter vore man enligt ministerns förmenande, rent objektivt sedt, berättigad
fordra från etthvart af de nordiska ländernas sida af innebafvaren af ifrågavarande
befattning. Bibliotekarien vid »Le Fonds Scandinave» kunde i detta afseende ingalunda
lik-tällas med en ämbetsman i hemlandet, utan snarare till en viss grad jämföras med
andra, som hade uppdrag att geut emot, utlandet bevaka nationella intressen, de diplomatiska
och konsulära ämbetsmännen. Hvar giänsen borde dragas blefve val mest en
personlig omdömes- och taktfråga, men så mycket torde kunna anses obestridligt, att
uppdragets på samma gäng gemensamt skandinaviska och för hvart och ett af dtTskandinaviska
länderna nationella karaktär åt denna förpliktelse gåfve en dubbel riktning:
å ena sidan finge dess innehafvare icke i en fråga, som rörde ett af de skandinaviska
länderna, vare sig hans eget eller ej, framstå såsom partigängare, å andra sidan finge
ban icke stöta för hufvudet nationella känslor och åskådningar i något af dessa länder.
Detta följde enligt ministerns förmenande af blotta mottagandet af eu uppgift af denna
art, oafsedt om ersättning af statsmedel utginge eller ej, men gifvetvis förlänade ett
statsanslag åt uppdraget, om ock icke. såsom Palmer uttryckte sig i en ministerns yttrande
bilagd skrifvelse den 11 april 1909, något slags officiellt representantskap, så dock
en särskild, i viss glad auktoriserad karaktär, som endast kunde ytterligare skärpa nu
omhandlade förpliktelse.
Då ministern ansåge, att Palmers skriftställeri icke borde utgöra hinder för beviljandet
af det begärda anslaget, därest detsamma af andra skäl ausåges böra utgå, då Palmer i
fråga om den del af det skandinaviska biblioteksbiträdets uppgift, som afsåge samlingarnas
katalogisering, utfört ett enligt sakkunnigt omdöme tillfredsställande arbete,
i hvars utförande Sverige utan tvifvel vore intresseradt, då det syntes, som om i alla
händelser i denna del skäl vore att, oaPedt att intet som helst uppdrag därtill lämnats
Palmer frän ansvarigt svenskt håll, sådan ersättning finge utgå, samt då slutligen föreståndaren
för den skandinaviska afdelningen vid besök hos ministern vitsordat Palmers
förtjänster samt förordat hans ansökan, ville ministern tillstyrka bifall till densamma.
I sin i ministerns yttrande omförmälda skrifvelse den 11 april 1909
lämnade Palmer åtskilliga uppgifter rörande den skandinaviska biblioteksafdelningens
anlitande och dess bokförvärf från Sverige samt anförde slutligen,
att han, så länge han allenast varit privatman eller i fransk tjänst stående
bibliotekarie, ansett sig hafva full frihet att tjäna Sveriges intressen så, som
syntes honom bäst, men att han, därest beviljandet af statsbidrag från
Sveriges sida ansåges medföra något slags officiellt representantskap, naturligtvis
måste taga de konsekvenser, en dylik ställning medförde.
Bihang till Riksdagens protokoll 1612. 1 samt. 121 käft. (Nr 161.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
Äfven denna gång blef emellertid Palmérs ansökning af Kungl. Maj:t
afslagen. Kungl. Maj:ts beslut i ärendet meddelades den 23 april 1909.
Genom en inom Andra Kammaren väckt motion (nr 148) blef frågan
föremål för pröfning af 1909 års Riksdag. I afseende å denna motion,
som afsåg ett anslag å 1,600 kronor som bidrag till bibliotekariens aflöning
för åren 1909 och 1910, stannade kamrarna uti olika beslut, i det
att Första Kammaren afslog, men Andra Kammaren biföll densamma.
Efter företagen gemensam votering blef motionen af Riksdagen afslagen.
Slutligen väcktes vid 1910 års Riksdag förslag om beviljande af anslag
till svenska afdelningen vid S:te Geneviévebiblioteket i Paris. Uti
en inom Andra Kammaren väckt motion (nr 147) föreslogs nämligen, att
Riksdagen måtte på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 1,600
kronor att ställas till svenske ministerns i Paris förfogande för att af
honom, på sätt han funne rättvist och skäligt, användas till ersättande af
det arbete, som under åren 1910 och 1911 kunde komma att nedläggas
för den svenska afdelningen af nämnda bibliotek. Jämväl denna motion
blef af Riksdagen afslagen.
I sin nu ifrågavarande ansökning har Palmér åberopat ofvannämnda
vid 1908 och 1909 års Riksdagar väckta motioner och vidare anfört:
S:te Geneviévebibliotekets nordiska afdelning vore stadd i jämn tillväxt, detta
såväl hvad beträffade boksamlingens omfattning som dess begagnande. Så till exempel
omfattade bibliotekets nyförvärf under år 1911 ej mindre än 1,366 volymer, hvaraf
ungefär två tredjedelar korame på den svenska litteraturens del. Bland besökarna,
h vil kas antal vore i stadigt stigande, vore ock flertalet svenskar.
Utlåningen, som för de sista fem åren uppvisade ett medeltal af 51 utlån, respektive
156 utlånta volymer per månad, hade under år 1911 pågått i den utsträckning,
som af nedanstående statistiska tabell utvisades:
1911 Antal hemlån Antal utlånta volymer
januari....................... 81 180
februari .................... 57 153
mars ........................... 91 259
april ........................... 33 104
maj............................. 70 217
juni .......................... 43 126
juli ............................ 30 113
15-30 september...... 15 43
oktober .................... 49 177
november ................. 54 210
december .................. 62 175
Summa 585 1,757
opaginerad Kontrollera mot PDF
It
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
hvilket i medeltal utgjorde 53 utlån, respektive 160 utlånta volymer per månad under
den tid, biblioteket hålles öppet.
Naturligtvis hade på grund af den begränsade tid, som Palmer hittills kunnat
ägna en otillräckligt aflöna»! syssla, en hel del arbete — delvis af ganska trängande
natur — dels aldrig kunnat påbörjas, dels så småningom hopats. Så t. ex. läge flera
större samlingar ofullständigt katalogiserade. Och stadigt läge hundratals nytillkomna
bokgåfvor i väntan på att blifva tillgängliga för bibliotekets kunder. Ett svenskt statsbidrag
skulle omsider sätta afdelningen i stånd att funktionera fullt normalt och med
hel effektivitet.
Riksbibliotekarien har i underdånigt utlåtande den 17 februari 1912
anfört:
Sedan riksbibliotekarien den 4 mars 1909 senast afgifvit utlåtande i ämnet, hade
honom veterligen inga upplysningar framkommit angående Palmers arbete eller den
skandinaviska biblioteksafdelningens verksamhet och betydelse, som skulle kunna föranleda
ett annat uttalande än det, riksbibliotekarien då ansåg sig böra aflåta. Riksbibliotekarien
hade numera haft tillfälle att taga del af den under tiden fullständigt
utkomna »Catalogue du Fonds Scandinave de la Bibliothéque Sainte-Geneviéve». Mot
de delar af denna katalog, som utarbetats af Palmer, hade riksbibliotekarien icke funnit
något väsentligt att anmärka. Riksbibliotekarien finge därför förnya sitt uttalande
af år 1909, att från de synpunkter, som han då ansett sig böra framhålla, d. v. s.
sökandens kompetens att uppehålla bibliotekariebefattningen, bibliotekets gagn för i
Paris vistande svenskar och dess betydelse såsom representerande svensk litteratur och
kultur i Frankrikes hufvudstad, anlednng icke kunde finnas att vägra bifall till den
gjorda ansökningen.
Af hvad i ärendet förekommit torde vara tydligt, att lämpligheten
och nyttan i och för sig af att vid S:te Geneviévebibliotekets nordiska
afdelning hafva anställd en med svenska språket och litteraturen förtrogen
person icke från något håll bestridts. Lika litet har man velat ifrågasätta,
att så länge fransk lag hindrar, att utlänning aflönas med franska
penningar, den svenska staten har berättigad anledning att lämna bidrag
till aflönande af en dylik tjänsteman vid det i öfrigt af franska staten
underhållna biblioteket. Slutligen torde i ärendet få anses utredt, att
Palmer såsom biblioteksman innehar de för befattningen erforderliga egenskaperna.
Att vid ärendets behandling år 1906 någon tvekan beträffande
hans kompetens kunnat göra sig gällande, berodde dels på ofullständigheten
i de uppgifter, hvilka då förelågo, dels och framför allt därpå, att
Palmer af misstag råkat få ansvaret för ett bristfälligt katalogarbete, som
tillkommit före hans tillträde till platsen.
I själfva verket torde man kunna säga, att det, oberäknadt sistnämnda
båda omständigheter, uteslutande varit Palmérs i den utländska pressen
framburna skarpt kritiska uttalanden angående Sveriges politiska och sociala
Departementschefen
.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
förhållanden, som hittills afhållit statsmakterna från att bevilja det ifrågasatta,
i sig blygsamt tillmätta anslaget.
För min egen del vill jag medgifva, att jag — bortsedt från åsiktsolikheter
i skilda punkter — funnit Palmérs berörda uttalanden såsom
framlagda inför utländskt forum icke i allo vara präglade af den måttfullhet,
som man skulle kunnat önska. Jag vill emellertid härtill foga,
att man, såsom ock svenska ministern i Paris framhållit, icke torde böra
fästa allt för stor vikt vid Palmérs ifrågavarande, hufvudsakligen uti en
numera nedlagd utländsk tidskrift framlagda yttranden. Deras räckvidd
har sannolikt varit jämförelsevis ringa, och säkerligen hafva de ekat långt
starkare här hemma än ute i världen.
Samtidigt vill jag betona, att Palmer gjort dessa uttalanden, hvilka
för visso varit uttryck för en liflig personlig öfvertygelse, såsom privatman.
Det missnöje, de för tillfället må hafva väckt, synes mig i alla händelser
icke rimligtvis böra föranleda ett slags bestraffning i form af uteblifvet
anslag till ett eljest för vårt land nödigt och nyttigt befunnet ändamål.
Jag kan visserligen väl förstå, att en och annan ställt sig tvekande
inför den frågan, huru det skulle uppfattas, om Palmer erhölle det begärda
understödet och, äfven efter det han sålunda fått, så att säga, en från
svensk sida officiellt erkänd ställning, fortsatte att inför en utländsk och
därför lätt vilseledd läsekrets yttra sig skarpt klandrande om svenska förhållanden
på det politiska och sociala området. Det framgår emellertid
af Palmérs eget förberörda skriftliga yttrande den 11 april 1909 äfvensom
af svenska ministerns i Paris förut omförmälda, den 14 april 1909 dagtecknade
utlåtande i ämnet, att Palmer själf hyser den uppfattningen, att
ett svenskt statsbidrag till hans aflönande innebär en viss förpliktelse till
varsamhet uti här ifrågavarande afseende.
Vid sådant förhållande finner jag mig utan tvekan böra förorda den
gjorda framställningen, dock så att det begärda beloppet, 800 kronor för
år, anvisas för åren 1912 och 1913. Jag gör detta så mycket hellre, som
det icke kan vara Sverige värdigt att hålla sig tillbaka, då de öfriga nordiska
länderna ansett sig böra officiellt understödja ifrågavarande verksamhet.
Enligt hvad jag inhämtat, bidrager för närvarande den danska
staten med 500 kronor och den norska med 400 kronor, hvarjämte ur
allmänna medel från Finland anvisas 250 francs, allt för år räknadt.
Anslaget, hvilket, ehuru icke beräknadt i det Riksdagen förelagda
förslaget till riksstat för år 1913, möjliggöres genom af Riksdagen å äskade
anslag gjorda besparingar, torde böra utbetalas genom svenska ministern
i Paris under bestämmelser, som Ivungl. Maj:t kan finna godt meddela.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af bidrag för hvardera af åren
1912 och 1913 till aflöning åt den skandinaviske bibliotekarien
vid den nordiska afdelningen af S:te Geniviévebiblioteket
i Paris med 800 kronor för år anvisa
på extra stat för år 1913 ett anslag af 1,600 kronor
att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna godt meddela.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Kungl. Maj:t att af
tillgängliga medel förskjuta hvad som af anslaget belöper på år 1912.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter i nåder gilla; och skulle
nådig proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Fredr. Lagerfelt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1912:48 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående bidrag till aflöning åt den skandinaviske bibliotekarien vid nordiska afdelningen af s. 7 i texten