Sök i Ratio Lex

Angående nybyggnad för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala

1912-03-15 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:162, Angående nybyggnad för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 162.

1''

Nr 162.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående nybyggnad

för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala;

gifven Stockholms slott den 15 mars 1912.

Med åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda,

af öfverintendentsämbetet gillade ritningar och förslag, af en ny byggnad

för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala bevilja ett anslag

af 532,463 kronor och däraf på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp

af 90,000 kronor,

dels ock medgifva, att ett å företedd karta alfattadt och beskrifvet

jordområde om 2 hektar 39 ar 50 kvadratmeter må till tomt för nämnda

institution afgiftsfritt frånskiljas akademiska åkerlotten nr 15 i Uppsala.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 122 höft. (Nr 162.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Nybyggnad

för zoologiska

institutionen

i

Uppsala.

Härefter yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Berg:

Under punkt 86 i det protokoll öfver ecklesiastikärenden för den 13

januari 1912, hvilket såsom bilaga åtföljer samma års statsverksproposition,

åttonde hufvudtiteln, anförde jag, att kanslern för rikets universitet på

begäran af det större akademiska konsistoriet i Uppsala påyrkat beredande

af anslag å 532,462 kronor 98 öre för uppförande af en ny byggnad för

zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala, men att jag, som fann

anslag för nämnda ändamål böra äskas hos Riksdagen, icke kunde i ärendets

dåvarande skick till slutlig pröfning framlägga detsamma för Kungl.

Maj:t. Tillika hemställde jag, med erinran att den behöfliga anslagssumman

syntes böra fördelas på flera år, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att, i afbidan på särskild nådig proposition i ämnet, för ny

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 162.

byggnad för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala på extra

stat för år 1913 beräkna ett belopp af 90,000 kr onor.

Sedan ärendet numera blifvit vederbörligen utredt, anhåller jag att få

ånyo inför Kungl. Maj:t anmäla detsamma. Jag vill då till én början

redogöra för den framställning i ämnet, som bildar ärendets utgångspunkt.

Denna framställning gjordes af professorn i zoologi A. Wirén i en till det

större akademiska konsistoriet ställd, af professorn i jämförande anatomi

A. Apellöf i hufvudsak biträdd skrifvelse, hvilken finnes intagen i matematisk-naturvetenskapliga

sektionens protokoll för den 29 maj 1911.

I berörda framställning lämnar Wirén först en redogörelse för den nuvarande

institutionslokalens tillkomst och erinrar därvid om att det var först då det nya universitetshuset

tagits i bruk, som behofvet af ökadt utrymme särskildt för det zoologiska

museet kunde tillgodoses, därigenom att hela den s. k. gustavianska byggnaden med

undantag endast af ett par källare uppläts till den zoologiska institutionen, för hvars

försättande i lämpligt skick 1886 års Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t beviljade

en summa af 35,000 kronor. Detta belopp vore, så vidt Wirén kunnat finna, det

enda, som hittills af statsmedel utgått för den zoologiska institutionens lokal. Det hade

användts dels till vissa anordningar för minskande af byggnadens eldfarlighet och

dels till en del inredningsarbeten, nödvändiga för byggnadens nya ändamål.

Redan år 1887 — fortsätter Wirén — kunde de nya lägenheterna tagas i bruk

af flen zoologiska institutionen, och den lokal, som då erhållits, vore med oväsentliga

förändringar densamma, som allt fortfarande af nämnda institution användes. Någon

utvidgning af densamma hade efter nämnda år ej gjorts, med undantag däraf att norra

vinden, som dock redan förut disponerades af institutionen, senare inredts med museiskåp

och försetts med något bättre belysning.

Genom den utvidgning af lokalen, som sålunda åren 1886 —1887 vanns, tillskyndades

naturligtvis den zoologiska institutionen stora fördelar. Och åtgärden att inreda hela

den gustavianska byggnaden för denna institutions räkning hade helt visst under dåtida

^.r^^al?^en Yar^f deri enda utväg, som kunnat ifrågasättas för att erhålla ett högst

nödvändigt ökadt utrymme för institutionen. Likväl måste det å andra sidan medgifvas,

att det naturligtvis vore omöjligt att genom apterande af en mer än 250 år

gammal, för helt annat ändamål uppförd byggnad till zoologisk institution tillgodose

alla önskemål, som redan då kunde uppställas för en sådan. Numera måste den år

1886 erhållna lokalen betecknas såsom otillräcklig och för sitt ändamål i höo- o-rad

olämplig. D °

Till stöd för sitt omdöme i sistberörda hänseende anför Wirén:

Den nuvarande lokalens olämplighet.

Redan byggnadens läge vore för en zoologisk institution föga lyckligt. Byggnaden

befunne sig vid en starkt trafikerad plats strax intill domkyrkan, mellan denna och parken

framför universitetshuset. Ringningen från domkyrkoklockorna såväl som gatutrafiken

verkade störande pa arbetena i institutionen. Särskildt störande vore spårvagnarna,

som passerade på så nära håll, att de förorsakade en för vissa undersökningar synnerligen

hindersam skakning. Fotografering äfven vid stark förstoring vore numera ett hjälp
-

Läget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

medel som den zoologiska forskningen i många fall ej kunde undvara. Ehuru den

fotografiska apparaten vore uppställd i ett källarrum i den del af huset, som minst

berördes af den af spårvagnarna framkallade skakningen, kunde likväl sadana föremål,

som fordrade lång expositionstid, icke fotograferas annat än vid gasbelysning under

natten, sedan spårvagnstrafiken upphört. En framställningen bifogad fotografi visade en

serie af 7 långsmala, ljusa fläckar. Det fotograferade föremålet hade endast ett sadant

organ, som där framträdde som en dylik fläck. Serien hade uppkommit dangenom,

att en spårvagn passerat 7 gånger under expositionstiden. För hvarje gång både föremålet

genom husets skakning rubbats ur sitt läge och en ny, otydlig bud åt det ifrågavarande

organet uppstått. Hvilka afsevärda olägenheter och svårigheter som ensamt

af detta förhållande förorsakades, vore lätt att inse. c .

En annan stor olägenhet vore, att institutionen helt och hållet saknade gård.

Förr både till densamma hört den genom höga murar och granplanteringar inhägnade

s. k. gustavianska trädgården, som lämnat välbehöfligt utrymme för aflastning och

uppackning af stora föremål, anordningar för rengöring af störa skelett samt äfven,

om än i mycket begränsad skala, för burar m. m. för lefvande djur. Tyvärr hade

denna trädgård borttagits, då parken vid universitetshuset ordnats, och härigenom hade

den zoologiska institutionen beröfvats hvarje möjlighet till några anläggningar utomhus,

hvilka dock för densamma ofta varit beböfiiga.

Den största olägenheten af institutionens nuvarande förläggning vore dock flen,

att möjlighet till tillräcklig utvidgning af dess lokaler på den nuvarande platsen näppeligen

funnes.

Byggnaden Af annat slag vore de olägenheter, som härrörde från den på 1620-talet upp
h&leovådlig.

förda byggnadens beskaffenhet. Denna saknade ordentlig grundmur, och tegelvagwarna

<we delvis ned i marken. Källarvåningens och förstugans stengolf syntes

hvila direkt på marken. Häraf följde, då byggnaden läge vid foten af en ratt hog

backe, att vatten från denna söges högt upp i murarna och att källarvåningen vore

mycket fuktig. För några år sedan hade man kunnat med en skopa ösa upp vatten, som

runnit fram ur södra källarens golf. Detta vattenflöde vore genom verkställda lsolenngsoch

afledningsarbeten väl numera minskadt men hade ej kunnat fullständigt bringas

att upphöra. Vatten framsipprade äfven högt uppe från väggarna i förstugan; och de

norra källarrummen, i hvilka förr det zootomiska laboratoriet vant mrymdt och hvilka

numera användes dels till magasin, dels till arbetsrum för konservatorn och museivaktmästaren,

dels också till arbetsrum för studerande, måste betecknas såsom hälsovådliga,

då stenväggarna, ehuru de flera gånger putsats, snart åter svartnat och moglat

af fukt. Äfven hade i flera fall samlingar och andra föremål, som där mast forvaras,

tagit skada af fukt.

Olämplig Efter framställning af universitetet begärde Kungl. Maj it af 1886 års Riksdag

eldstäder och utom det anslag af 35,000 kronor, som, såsom i det föregående omnämnts, åt ttiksdelyis

oeldade d i bevi]iades, ytterligare ett anslag för införande af värmeledning. Detta sistloka,

er'' nämnda belopp beviljades emellertid icke af Riksdagen, och följden dåra hade blifvit,

att en del af institutionens lokaler ej alls och vissa andra endast ofullständigt kunde

uppvärmas samt att de gamla, felaktigt placerade eldstäderna och skorstenspiporna fort
farande

måste användas. o tv

Byggnadens midtparti upptoges af en stor förstuga och trappuppgångar. Dessa

saknade fullständigt uppvärmning. Byggnaden vore härigenom delad i tva delar, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

icke både någon kommunikation med hvarandra annat ån genom den kalla, ined stengolf

försedda förstugan. Oeldade vore vidare lokalerna i vindsvåningen och kupolen,

hvilka delvis användes till förvaringsrum för bestämda, ej exponerade samlingar och

hvilka vid förberedelse till föreläsningar och för undersökningar ofta måste besökas.

De båda stora tnuseisalarna, där sådana föremal vore utställda, som vore afsedda till

åskådni n gsm åter i ell vid de studerandes förberedelser för examina, hade visserligen eldstäder

men kuude dock ej under den kallare delen af vintern uppvärmas tillräckligt

för att man där skulle kunna uppehålla sig längre tider. Studierna där måste därför

i allmänhet förläggas blott till de mindre kalla delarna af läsaret. o

Öfriga arbetslokaler kunde väl uppvärmas, om än svårigheter mötte att pa lämpligt

sätt moderera deras temperatur, emedan de gamla kakelugnarna ingalunda alltid

vore afpassade efter de nuvarande rummens storlek.

De flesta eldstäderna vore placerade intill yttermurarna, och längs dessa ginge

också skorstenspiporna. Wirén föreställde sig, att detta förhållande vore eu orsak till

att de flesta eldstäderna till en början vanligen sände röken in i rummet i stället för

ut genom skorstenen. Särskilt^ svart vore detta i byggnadens norra del, där föreläsningssalen

och de flesta arbetsrummen vore belägna. Tak och väggar både där otta

tvättats eller målats men blefve snart åter svarta af rök, och föreläsningarna maste

oftast hållas i starkt kaminos.

Med den utveckling, den zoologiska undersökningstekniken på senare decennier

tagit, måste det betecknas såsom en väsentlig olägenhet hos den gustavianska byggnaden,

att rummen delvis vore för mörka. Särskildt gällde detta om de rum i byggnadens

norra del, där fönstren skymdes af domkyrkan och det gamla länslasarettet.

Föreläsningssalen vore så mörk, att föreläsningarna kl. 10 pa förmiddagen under

vintern ofta måste hållas vid gasljus, och detta ehuru Wirén nyligen låtit måla taket

hvitt och väggarna mycket ljusa. Museisalarnas fönster vore för små och lämnade ej

tillräcklig belysning för de på gallerierna utställda föremålen. De kunde ej heller

göras större utan att förstöra den för den gamla byggnaden synnerligen karaktäristiska

taklisten, något som knappast torde tillåtas. .

Den zoologiska institutionen saknade elektrisk belysning. Hvarför sådan ej dar

införts, då de flesta af universitetets öfriga institutioner försetts därmed, vore Wiren

obekant. Elektrisk belysning borde emellertid användas i en sådan lokal som den

zoologiska institutionen, där stora och dyrbara samlingar förvarades och där ett arbete,

som fordrade god belysning, paginge hela dagarna. Nu hade Wirén dock ej ansett

si o- höra yrka på införande af elektrisk belysning i Gustavianum, då denna byggnad i

älta händelser ej mycket längre torde kunna begagnas för sitt nuvarande ändamål.

Slutligen ville Wirén påpeka, att byggnadens form vore mycket olämplig. Den

vore nämligen så smal, 10—10,5 meter inom ytterväggarna, att ingenstädes korridorer

kunnat anbringas. Följden däraf hade naturligtvis bill vit, att en del arbetsrum maste

vara genomgångsrum till andra. Härigenom stördes i ej ringa grad de, som maste

arbeta i de yttre rummen.

Ben nuvarande lokalens otillräcklighet. För den zoologiska institutionen behöfliga lokaler.

De lokaler, som en zoologisk universitetsinstitution behöfde, kunde lämpligen indelas

på följande sätt: 1) museum, 2) zootomiskt öfningslaboratorium med tillhörande

lärarrum m. in., 3) föreläsningssal med förberedelserum, 4) arbetsrum för förestån
-

Bristfällig

belysning.

Huset för

smalt.

Lokalens indelning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Museet.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

daren och för studerande, som sysselsätta sig med specialarbeten, 5) rum för akvarier

och terrarier, 6) konservatorns verkstad, förrådsrum m. m., 7) kapprum och toaletter, 8)

vaktmästarbostäder.

Det kunde icke vara lämpligt eller behöflig!, helst då för statens uaturaliesamlingar

ett naturhistoriskt riksmuseum funnes, att med universitetets zoologiska institution

förena samlingar åt stor eller obegränsad omfattning. Erfarenheten hade enligt

Wiréns mening visat, att allt för stora samlingars förläggande till de vetenskapliga

universitetsinstitutionerna för dessa snarare medfört eu börda än en fördel. Det vore

sålunda ingalunda Wiréns afsikt att arbeta för att i Uppsala upprätta ett stort zoologiskt

museum. Emellertid vore dock zoologiska samlingar, om än af begränsad omfattning,

alldeles oumbärliga för hvarje zoologisk institution, då undervisning i zoologi

icke kunde bedrifvas utan åskådningsmateriell och vetenskapliga arbeten icke utföras

utan material för undersökning och jämförelse. Hvad som behöfdes vore i hufvudsak

följande: en väl exponerad samling af sådana föremål, hela konserverade djur, skelett

och andra anatomiska preparat, modeller, planscher m. in., som de studerande för sina

examensstudier ständigt borde hafva tillfälle att se; en välordnad och bestämd, för specialister

och studerande lätt tillgänglig och så vidt möjligt fullständig samling af skandinaviska

och delvis äfven af arktiska djurformer; samt slutligen förråd af material för

vetenskapliga undersökningar.

Sådana samlingar funnes redan nu, om de än i åtskilliga afseenden beböfde kompletteras,

bland annat genom anskaffande af skelett af flera större däggdjur. Tillräckligt

utrymme för deras uppställande saknades emellertid i den nuvarande lokalen. Största

utrymmet och bästa belysningen kräfde naturligtvis den exponerade studiesamlingen.

För denna användes för närvarande de båda befintliga museisalarna, den norra för

ryggradsdjur, den södra för lägre djur och anatomiska preparat. Den förra salen vore

fullpackad med skap, som skymde hvarandra, och i skåpen stode föremålen så tätt hopade,

att eu del af dem knappast syntes, utan att framför .stående undanflyttades. I

södra salen rådde icke så stor trängsel, men detta berodde blott därpå, att vissa afdelningar,

som där bort hafva plats, alldeles uteslutits för att ändå något måtte kunna

tydligt visas. Sålunda hade man alls icke kunnat uppställa några muskelpreparat af högre

djur, icke några preparat, som illustrerade djurens lefnadsvanor, fortplantning, polymorfi,

variation in. m. eller resultaten af de senare årens i många afseenden framgångsrika

ärftlighetsforskning, ehuru dylika preparat vore i hög grad behöfliga och delvis befintliga.

Wirén både efter noggranna undersökningar kommit till det resultat, att tre

salar, något större än de nuvarande, skulle behöfvas för studiesamlingens lämpliga

exponerande. Då skulle också representanter för den inhemska faunan kunna på behöfligt

sätt utställas. För närvarande vore detta blott fallet med vissa afdelningar af

densamma, hvilket medförde synnerligen stora olägenheter, då inhemska djurformer

alltjämt efterfrågades för bestämningar och jämförelser. För de magasinerade samlingarna

saknades nu både lämpliga och tillräckliga lokaler. Dessa samlingar, som

för verksamheten på institutionen vore af största vikt, ehuru de icke behöfde utställas

på samma sätt som studiesamlingen, vore nu inhysta i öfre förstugan, på vinden, i

kupolen samt i några källarrum och på flera andra håll, således i spridda lokaler, hvilket

omöjliggjorde samlingarnas rationella ordnande. Dessa lokaler vore dessutom till

största delen kalla, delvis äfven fuktiga och illa belysta samt saknade fullständigt arbetsplatser,

hvilket i hög grad försvårade samlingarnas skötsel och användning. På

vissa håll toge samlingarna skada af fukt, på andra under den varma årstiden af för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

stark hetta. Kupolen, som begagnades till skelettmagasin, hade endast brädväggar och

vore så otät, att om vintern snön hopades i drifvor på golfvet och om sommaren otaliga

insekter samlades i densamma, nedsmutsande allt, som där förvarades.

Utom de tre stora museisalarna behöfdes särskilda lokaler för insektsamlingen och

för de historiskt och vetenskapligt värdefulla samlingar af Linnéanska typexemplar,

hvilka ännu funnes i behåll. En del af insektsamlingen, som hörde till institutionens

dyrbaraste och af fackmän oftast efterfrågade samlingar, förvarades på föga tillgänglig

och i flera afseenden mycket olämplig plats ofvanför skåpen i norra museisalen. Den

öfriga delen vore jämte de Linnéanska samlingarna inhyst i ett rum, som dessutom

användes till biblioteks- och tidskriftsrum, till öfningslaboratorium under vårterminerna

samt till arbetsrum för två specialister och tidvis äfven för ritning af föreläsningsplanscher.

Men ouekligt torde vara, att dessa många olikartade ändamål för att rätt

kunna tillgodoses fordrade skilda lokaler.

Det zootomiska öfningslaboratoriet vore nu inrymdt i en sal med en golfyta af 84

kvadratmeter eller, den yta frånräknad som upptoges af eldstad, spiraltrappa till museet,

skåp m. m., blott 67,8 kvadratmeter. Salen hade 4 fönster, af hvilka ett sutte nära

intill eldstaden och ett annat nära intill nyssnämnda trappa, hvarigenom arbetsplatserna

framför dessa fönster minskades. 1 denna sal påginge under nästan hela läsåret den

zootomiska öfningskursen för filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen. Kursdeltagarna

tillbringade där större delen af sin arbetsdag. Denna sal hade ända till

för få år sedan varit för sitt ändamål i allmänhet tillräcklig. En kurs motsvarande

den nuvarande anatomiska öfningskursen hade hållits sedan år 1888. Antalet deltagare

i densamma hade från denna tid till och med vårterminen 1907 i medeltal terminligen

varit i det närmaste 7, och det hade aldrig öfverstigit 11, hvilket tal endast

uppnåtts under läsåret 1897—1898. Från och med höstterminen 1907 hade emellertid

antalet deltagare stigit till mer än det dubbla. Medeltalet deltagare per termin hade

varit 18,5, och antalet hade två terminer uppgått till 21. För detta antal vore den

nuvarande öfningssalen för liten, och särskild! vore fönsterutrymmet alldeles för litet,

då framför hvart och ett af de 1,37 meter breda fönstren 5—6 kursdeltagare måste

trängas med sina mikroskop. Utrymmet blefve så mycket mera otillräckligt, som

särskildt kapprum saknades.

För öfningarna för licentiatexamen hade något särskildt rum aldrig funnits. Då

deltagarna i dessa öfningar i allmänhet varit få, i medeltal omkring 2 terminligen,

både det ända till år 1907, om än stundom med en viss svårighet, lyckats bereda dem

arbetsplats på institutionen. Man skulle väntat sig, att antalet af dem, som aflade

licentiatexamen i zoologi, bort sjunka till omkring halfva antalet efter 1907 års examensstadgas

ikraftträdande, då licentiatexamen numera aflades i blott ett ämne mot förut

i två. Något sådant hade emellertid ej inträffat, tvärt om hade äfven deltagarna i

dessa kurser ökats, och deras antal hade förra läsåret uppgått till 10, af hvilka dock

endast 8 fullföljt hela kursen. Dessa öfningar hade därför måst hållas i biblioteksoch

tidskriftsrummet, till afsevärd olägenhet för verksamheten i öfrigt på institutionen.

För nämnda öfningar behöfdes ett särskildt mindre rum, hvilket ej stode att erhålla i

nuvarande institutionsbyggnaden annat än genom tillbyggnad.

Sedan för några år sedan medicinsk filosofisk examen afskaffats och de zootomiska

öfningarna för densamma upphört, hade visserligen den till dessa öfningar

använda salen blifvit disponibel för andra ändamål. Den behöfdes emellertid mer än

väl för de studerande, som genomgått öfningarna och sysselsatte sig med repetitioner

för tentamina, därvid användande institutionens samlingar af mikroskopiska preparat och

Zootomiska

öfnings
laboratoriet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Föreläsnings
salen.

Arbetsrum.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

annan undervisningsmateriel].. Äfvenledes användes rummet som rit- och preparationsrum

för de tillfälliga biträden, som för laboratoriets räkning förfärdigade föreläsningstaflor

och preparat. Då det vore ett genomgångsrum för alla, som deltoge i dissektionsöfningarna,

lämpade det sig ej heller såsom lokal för öfningskurser för licentiatexamen.

Den stora tillströmningen de senare åren af elever till det zootomiska laboratoriet

stode väl i något samband med de förbättrade utsikter till befordran och de ökade

löneförmåner, som nyligen vunnits för lärare vid de allmänna läroverken. Vid dessa

vore emellertid bristen på lärare i biologi ännu stor. Då dessutom universitetsutbildade

lärare och i synnerhet lärarinnor i biologi i allt .större utsträckning funne anställning

vid enskilda läroanstalter, såsom flickskolor och folkhögskolor, vore det ej

sannolikt, att behofvet af lärare och lärarinnor, som geuomgått universitetskursen i

zoologi, skulle komma att så minskas, att någon afsevärd minskning i antalet lärjungar

vid Uppsala universitets zoologiska institution vore att vänta. Snarare borde eu fortsatt

ökning i framtiden förutses. 1 vårt land vore vid universitet och högskolor, vid

museer och andra vetenskapliga inrättningar för närvarande anställda öfver 20 vetenskapligt

utbildade zoologer, de allra flesta elever af Uppsala universitet. Men flera

sådana befattningar beliöfdes. Fiskeristaten behöfde utvidgas, och behofvet af nya befattningar

vid naturhistoriska riksmuseets zoologiska afdelningar hade länge ansetts vara

trängande. Allt detta gjorde, att Uppsala universitet helt visst behöfde vara rustadt

att äfven för framtiden lämna utbildning åt snarare flera än färre zoologie studerande än nu.

Af det sagda torde framgå, att äfven det zootomiska laboratoriet behöfde ökadt

utrymme för öfningssalar. Dessutom behöfdes utom professorns arbetsrum äfven ett

särskildt amanuensrum. Hittills hade vaktmästaren och amanuensen haft ett gemensamt

rum, afdeladt genom ep låg afplankning i två delar, af hvilka blott den ena

varit försedd med eldstad. Önskvärd! vore också, att vid professorns i jämförande

anatomi arbetsrum ett mindre laboratorierum funnes, som kunde användas af specialister,

hvilkas arbeten leddes eller öfvervakades af denne professor.

Den nuvarande föreläsningssalen vore så till vida alldeles för liten, som den ej

lämnade på långt när tillräckligt utrymme för föreläsningstaflor och annan åskådningsmateriell,

hvithet för närvarande vållade stora svårigheter för föreläsningarnas

rätta skötande. Äfven åhörar platserna hade stundom visat sig vara för få. Det vore

emellertid icke nog med att föreläsningssalen måste inrymma plats för uppställande

af den åskådniugsmateriell, som kräfdes för att illustrera föreläsningarna. Bredvid föreläsningssalen

borde också finnas ett rum för denna materiells iordningställande och delvis

också för förvaring och förfärdigande af densamma. Ett sådant s. k. förberedelserum

funnes i samband med föreläsningssalarna i alla af Wirén kända nyare zoologiska

institutioner. I den senast byggda tyska, den i Breslau, användes härtill eu sal af

69 kvadratmeters golfyta. I Berlin både man för samma ändamål flera stora rum, i hvilka

många tusen väggtaflor, stora samlingar af preparat, skioptikonbilder m. m. samt instrument

af många slag förvarades. I det förslag, Wirén stode i begrepp att framlägga,

hade han emellertid nöjt sig med ett förberedelserum af omkring 28 kvadratmeters

golfyta. I den nuvarande iustitutionen funnes ingen möjlighet att anordna ett

sådant rum, utan därtill användes föreståndarens arbetsrum.

Det största behofvet af ökadt utrymme och förbättrade lokaler hade emellertid

den del af institutionen, där vetenskapliga arbeten utfördes. Att föreståndaren för eu

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

institution sådan som den zoologiska finge till sitt förfogande ett eget rum för egna

vetenskapliga arbeten, för mottagningar, tentamina m. m., torde ej vara för mycket

begärdt, och det torde ej finnas många vetenskapliga universitetsinstitutioner, där han

ej det hade, utom den zoologiska i Uppsala. Föreståndaren hade där visserligen ett

rätt stort rum med tva fönster vid sidan af föreläsningssalen. Men han disponerade

det ingalunda ensam. Det måste användas såsom förberedelserum för alla föreläsare.

De docenter, som begagnade föreläsningssalen, hade ingen annan lokal än denna, där

de kunde ordna för sina föreläsningar. Dessutom hade vid flera tillfällen föreståndaren,

för att bereda plats åt dem, som behöfde utföra vetenskapliga specialarbeten

på institutionen, måst upplåta ena halfvan af rummet åt en sådan, till ringa ömsesidig

tillfredsställelse. Bland annat måste denna rumskamrat aflägsna sig under tentamina

och vissa besök, hvilket hvarken befordrade hans trefnad eller hans arbetes ostörda

fortgång.

I den nuvarande lokalen funnes, frånsedt nyssnämnda rum, 5 arbetsplatser för

specialister, nämligen i öfre våningen ett rum med en arbetsplats, professor Lilljeborgs

arbetsrum, efter hans afskedstagande disponeradt först af honom och numera af professor

Tullberg. Därutanför funnes ett rum med två arbetsplatser, som i öfrigt vore

goda, men svåra att använda under den kallare årstiden, emedan rummet ej kunde

uppvärmas på tillfredsställande sätt. Vidare funnes mellan museiamanuensens och föreståndarens

rum ett sådant med två göda arbetsplatser. Som detta rum dels vore ett

genomgångsrum mellan de båda sistnämnda, dels stode i förbindelse med det s. k. läsrummet,

den sal, som, såsom förut anförts, användes på eu gång såsom biblioteksrum

och tidskriftsrum, öfningslaboratorium för licentiatexamen, ritsal, lokal för eu del af

insektsamlingarna m. m., stördes de där arbetande i högsta grad af en ständig ström

af kommande och gående. För öfrigt hade de specialister, som icke kunnat erhålla

plats i de nu nämnda rummen men ej heller för sina arbeten kunnat undvara institutionens

hjälpmedel, fått slå sig ned dels i ofvannämnda till hvarjehanda ändamål

brukade sal, dels i konservatorns och i föreståndarens rum. Men många, som väl behöft

arbetsplatser, hade dock icke kunnat erhålla sådana af brist på utrymme.

I äldre tider behöfdes i Uppsala icke några specialistrum, då de zoologer, som

sysselsatte sig med vetenskapliga arbeten, vore få och arbetets teknik så enkel, att

detsamma ofta kunde utföras i vederbörandes boningsrum. I samma mån specialisterna

i antal ökats och deras behof att ständigt anlita institutionens instrumentala hjälpmedel

eller jämförelsematerial blifvit allt större, hade dock behofvet af särskilda specialistrum

blitvit allt starkare. Redan år 1886 hade det räknats som en af de största vinsterna

af den då föreslagna utvidgningen af institutionslokalen, att åtminstone några

arbetsplatser kunde beredas dem, som, såsom dåvarande institutionsprefekten uttryckte

saken, vore sysselsatta med bearbetning af museets samlingar.

Sedermera hade behofvet af specialistrum blifvit ännu större och mera trängande

för sadaua, som sysselsatte sig med andra arbeten än just bearbetande af samlingar.

Det nuvarande behofvet af arbetsplatser för specialisterna, hvilka under senare år varit

6 12 terminligen, kunde ej på ett något så när tillfredsställande sätt tillgodoses i

den nuvarande lokalen. Och ännu omöjligare blefve det att tillfredsställa det behof,

som komme att uppstå, då antalet specialister, som behöfde förlägga sina arbeten till

institutionen, snart komme att betydligt ökas, när en stor del af de många, som under

de senaste 3 åren börjat sina zoologiska studier, komme så långt som till utarbetande

af gradualdisputationer.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 122 höft. (Nr 162.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Akvarier

m. m.

Kapprum

m. m.

Konservators
verkstaden.

Vaktmästar
bostftder.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 162.

I ett nära samband med nu omnämnda lokalbehof stode behofvet af ett rum, där

akvarier och terrarier kunde anordnas. Detta behof kunde ej tillgodoses inom den nuvarande

lokalen. Det vore dock ett synnerligen viktigt, då experimentella undersökningar

inom biologien spelade en allt betydelsefullare roll. Sådana vore bland andra undersökningar

öfver ärftlighetsfrågor, hvilka hörde till den moderna zoologiens allra viktigaste

områden. Dylika undersökningar kräfde med nödvändighet resurser för att

under långa tider hålla lefvande djur vid den zoologiska institutionen.

I den nuvarande institutionslokalen saknades helt och hållet kapprum äfvensom

plats att anordna sådana och nödiga toalettrum. Alla ytterkläder, galoscher och paraplyer

måste sålunda af alla de stundom till mer än ett 40-tal uppgående personer,

som hade sitt dagliga arbete på institutionen, förvaras i arbetsrummen, och i föreläsningssalen

måste åhörarna likaledes hänga sina ytterplagg.

Konservators verkstaden vore tillräckligt rymlig men dock, då den helt och hållet

saknade alla på dylika verkstäder vanliga och nödiga anordningar för rengöring af

skelett äfvensom för ventilation, i sitt nuvarande skick allt annat än tillfredsställande,

likasom också dess läge några steg framför domkyrkans hufvudportal icke vore det

lämpligaste.

Slutligen borde framhållas, att de båda vaktmästarna vid den zoologiska institutionen

vore de enda institutionsvaktmästare i Uppsala, som saknade bostadsrum. Då

för sådana rum beräknades ett mycket ringa afdrag å penninglönen, följde häraf, att

dessa vaktmästare vore afsevärdt svagare aflönade än alla deras kolleger vid universitetet.

Då deras arbete ingalunda vore mindre än de öfrigas, innebure detta en stor

orättvisa, som ensam borde utgöra skäl nog att förse dem med boställsrum. Men härtill

komme, att det vore af vikt äfven för institutionen att hafva vaktmästare boende

där eller i omedelbar närhet, emedan de då lättare kunde sköta lokalerna, öfvervaka

deras stängning, eldens släckning in. m. samt vid behof ständigt vara till hands.

Det syntes Wirén därför vara af vikt, att vid en utvidgning af institutionen äfven

sörjdes för att boställslägenheter bereddes vaktmästarna.

Af det anförda ansåge Wirén tillräckligt framgå, att behofvet af vidgade och

förbättrade lokaler för den zoologiska institutionen vore synnerligen trängande. Wiréns

första åtgärd, sedan han blifvit denna institutions föreståndare, hade också varit

att igångsätta eu utredning om huru detta lokalbehof skulle fyllas. Sedan universitetets

kansler för ändamålet ställt 2,000 kronor till Wiréns förfogande, hade eu sådan

utredning redan våren 1909 varit färdig. Den dåliga penningställningen i landet

hade föranledt Wirén att uppskjuta framställande af förslag till behofvets afhjälpande

redan då. Nu syntes detta skäl till uppskof ej längre finnas, och det hade därför

för Wirén framträdt såsom en oafvislig plikt att förelägga vederbörande myndigheter

detta förslag.

Sedan Wirén således yttrat sig angående den nuvarande institutionslokalens

olämplighet och otillräcklighet samt rörande de lokaler, som syntes

honom behöfliga för institutionen, öfvergår han i sin berörda framställning

till att närmare redogöra för de olika sätt, hvarpå det åsyftade målet

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

skulle kunna vinnas. Den fråga, som kan då först uppställer, är den,

huruvida den zoologiska institutionens lokalbekof skulle kunna fyllas genom

ändring och tillbyggnad af den nuvarande lokalen. Sedan Wirén

omnämnt, att det vid den företagna utredningen naturligtvis i första hand

gällt att besvara denna fråga, anför lian härutinnan vidare:

Oäfvet vore att icke alla den nuvarande lokalens olägenheter och brister kunde

afhjälpas genom ändring eller tillbyggnad af den gustavianska byggnaden. Detta

kunde ej vara fallet med de olägenheter, som följde af byggnadens belägenhet, och ej

heller fullständigt med bristerna hos byggnaden själf. A andra sidan vore det dock

obestridligt, att stora fördelar skulle kunna vinnas genom införande af värmeledning

och elektrisk belysning i den nuvarande lokalen äfvensom genom sådana ändringar af

densamma, att nu så godt som obegagnade och i sitt nuvarande skick obrukbara utrymmen

på vindarna kunde tillvaratagas. Ytterligare behöfligt utrymme, särskildt för

en ny museisal och ett nytt laboratorium, måste vinnas genom tillbyggnad.

För att kunna säkert bedöma, huruvida utan allt för stora kostnader en något

så när tillfredsställande lösning af föreliggaude fråga kunde ernås genom användande

af den nuvarande lokalen, hade Wirén låtit arkitekten T. Stenberg uppgöra ritningar

och kostnadsförslag till ändring och tillbyggnad af den gustavianska byggnaden. Af

dessa ritningar och förslag framginge, att de båda nuvarande museisalarna trots sin

otillräckliga belysning naturligtvis fortfarande måste användas för sitt nuvarande

ändamål, och att genom tillbyggnad af ett mot det gamla huset vinkelrätt och från

detsammas midt utgående parti en ny museisal, något större än de gamla, skulle

kunna erhållas. Ett entomologiskt rum och ett par mindre rum för historiskt viktiga

samlingar skulle kunna anordnas, det förra dock långt aflägset från de öfriga museirummen.

Den exponerade studiesamlingen skulle genom dessa anordningar kunna erhålla

ett någorlunda tillräckligt utrymme. Magasin skulle kunna beredas dels på

norra vinden, dels i källaren, men utrymmet för dessa blefve dock ej tillräckligt; det

blefve till och med väl knappt, äfven om källarrummen härför toges i anspråk i sådan

utsträckning, att föga eller intet återstode för de viktiga akvarierna och terrarierna.

I följd åt markens höjning kunde fönsterförsedda källarrum ej anordnas under

bortre delen af tillbyggnaden, hvadan källarvåningen komrae att blott obetydligt förstoras

genom densamma.

Det zootomiska laboratoriet skulle erhålla en tillräckligt stor och äfven fullt lämplig

öfningssal i tillbyggnadens undre våning, hvilken äfven korame att innehålla ett

kapprum, ett amanuensrum samt ett arbetsrum för professorn i jämförande anatomi.

Däremot funnes ej plats för ett enskildt laboratorierum eller specialistruin i närheten

af denna professors arbetsrum, hvilket dock vore önskvärdt. För öfningarna för filosofie

licentiatexamen erhölles i den nuvarande norra delen af byggnaden ett rum, på

ritningen betecknadt såsom »prefektens laboratorium».

För föreläsningssalen hade ingen annan plats kunnat utfinnas än den del af den

nuvarande vinden, som läge under kupolen. Denna sal skulle erhålla sekundär belysning

från kupolen genom ett glastak. Huruvida denna anordning skulle, såsom arkitekten

försäkrade, komma att visa sig tillfredsställande, vågade Wirén ej bestämdt

uttala sig om. Vid sidan af föreläsningssalen skulle utom nödigt kapprum äfven ett

synnerligen väl behöfligt förberedelserum anordnas. Äfven detta skulle belysas genom

takljus.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

Det viktigaste af allt det som behöfdes, nämligen ett betydligt ökadt utrymme

för dem, som sysselsatte sig med vetenskapliga specialarbeten, skulle så godt sig göra

läte tillgodoses därigenom, att ett tillräckligt antal specialistrum anordnades på vinden,

som skulle förses med fönster i vindskupor. Den nuvarande bottenvåningen kunde ej

lämpligen anordnas till specialistrum, dels därför att rummen till stor del vore för

mörka och dels därför att korridorer saknades och alltså en del rum vore genomgångsrum.

I denna våning skulle på norra sidan institutionsföreståndarens rum, ett rum

för öfningskursen för filosofie licentiatexamen, amanuens- och biblioteksrum samt ett

rum för ritbiträden m. m. anordnas. Motsvarande rum i södra delen af huset, det

nuvarande laboratoriet, skulle användas dels, såsom redan nämnts, för de entomologiska

samlingarna, dels till ett s. k. läsrum, d. v. s. rum, där sådana studerande, som för repetitioner

använde institutionens preparatsamling, kunde få arbetsplatser, och slutligen

skulle där anordnas ett rum för det zootomiska laboratoriets vaktmästare och ett prepareringsrum

för större dissektioner m. m.

På detta sätt erkölles visserligen ett ganska tillräckligt antal för olika ändamål

användbara arbetsrum, men deras belägenhet skulle blifva föga tillfredsställande. Särskildt

måste det anses vara mycket olämpligt, att institutionsföreståndarens och hans

amanuens rum läge i en annan våning än samtliga specialistrummen samt att dessa

vore långt skilda från biblioteket.

Utrymme för akvarier och terrarier i källaren kunde ej beredas utan uppoffring

af oundgängliga utrymmen för magasinerade samlingar.

Konservatorsverkstaden och museivaktmästarens rum måste fortfarande förläggas

till den fuktiga och hälsovådliga norra källarvåningeu, hvilket ej vore tillrådligt.

Yaktmästarbostäder kunde ej erhållas.

I arkitekten Stenbergs förslag inginge ej anordningar för att aflägsna fukten ur

förstuga och källarrum, ej heller åtgärder för att möjliggöra kupolens uppvärmande

och icke heller, hvad kanske af detsamma på ett eller annat håll väntats, sådana ändringar,

hvarigenom utrymmet i den stora förstugan och i trappuppgången skulle kunna

till någon del utnyttjas af institutionen. Dessa anordningar skulle, om de vore utförbara,

dock enligt Stenbergs mening draga så betydande kostnader, att de icke gärna

kunde sättas i fråga, utan vore det då mera ekonomiskt att använda för desamma behöfliga

medel till nybyggnad.

Den nu omförmälda ändringen och tillbyggnaden af gustavianska byggnaden

skulle enligt Stenbergs kostnadsförslag komma att kräfva en utgift af 209,730 kronor

50 öre, en summa, som dock skulle kunna miuskas med några tusen kronor genom

användande af en billigare, af kolonner stödd takkonstruktion i den stora laboratorielokalen

i nybyggnaden.

A andra sidan vore i denna summa ej medräknade kostnaderna för en del nya

möbler i de gamla rummen och för de gamla skåpens ersättande med nya i de båda

nu befintliga museisalarna, något som vore väl behöfligt. Dessa kostnader skulle föga

understiga 60,000 kronor. Om- och tillbyggnadsförslagets förverkligande skulle således

draga en kostnad i sin helhet af omkring 260,000 kronor.

Hvad som för denna summa skulle vinnas, vore visserligen eu mycket stor utvidgning

och förbättring, jämfördt med hvad nu funnes, men dock icke en i allo tillfredsställande

lokal. Flera i det föregående påpekade olägenheter skulle ej afhjälpas,

och utrymmet blefve i vissa afseenden knappt nog. Härtill komme, hvad som ej minst

från ekonomisk synpunkt vore af största vikt, att någon ytterligare utvecklingsmöjlighet

för att tillgodose eventuellt i framtiden uppkommande behof syntes alldeles ute
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

sluten. Man utsatte sig då genom att tillsvidare nöja sig med utvidgning af den

gamla lokalen för den risken, att om ett eller annat decennium, om ej förr, yrkande

framkomma att då flytta institutionen till annan plats. De betydande kostnader, som

enligt det förslag, för hvilket Wirén redogjort, skulle komma att nedläggas på den

gustavianska byggnaden, skulle sålunda endast för en längre eller kortare tid föranleda

ett uppskof med den säkert en gång nödvändiga förflyttningen af den zoologiska

institutionen till en rymligare och lämpligare tomt.

Af dessa skäl ansåge Wirén sig icke kunna förorda frågans lösning genom ändring

och tillbyggnad af den nuvarande lokalen.

Härtill komme ytterligare två skäl, det ena att det större konsistoriet bestämdt

uttalat sig mot ett bebyggande af någon del af parken framför universitetshuset, det

andra att, enligt hvad anmäldt blifvit, den gustavianska byggnaden vore för universitetet

i hög grad behöflig för andra ändamål, såsom till seminarielokaler in. m. För

dessa ändamål vore läget förträffligt och tillbyggnad ej ifrågasatt. Och för att motsvara

desamma torde byggnaden icke behöfva undergå på långt när så stora och dyrbara

förändringar, som vore nödvändiga, om den skulle apteras till moderniserad zoologisk

institution, ehuru naturligtvis alltid en del förändringar, bland annat införande

af värmeledning, vore nödvändiga, till hvilket ändamål byggnaden än komme att begagnas.

På de af Wirén sålunda anförda skälen har lian ansett sig böra framlägga

förslag till nybyggnad för den zoologiska institutionen; och anför

han i fråga härom:

Byggnaden borde naturligtvis förläggas på universitetets mark. Till byggnadstomter

lämplig mark i eller invid Uppsala ägde universitetet på tre håll, nämligen vid

Vaksala torg, bakom det astronomiska observatoriet och sydväst om botaniska trädgården.

Området vid Vaksala torg torde på grund af sin aflägsenhet icke kunna komma

i fråga. T närheten af det astronomiska observatoriet borde ej förläggas byggnader af

den storlek, hvarom här vore fråga, dessutom vore byggnadsgrunden på universitetets

mark där åtminstone delvis mycket dålig och platsen tämligen aflägsen från de flesta

andra naturvetenskapliga institutionerna. Återstode då endast området sydväst om

botaniska trädgården, eller den s. k. åkerlotten nr 15. På denna skulle en byggnad

för den zoologiska institutionen, så belägen som framställningen bifogad situationsplan

utvisade, få en utmärkt plats. Den skulle komma att ligga fritt och rätt högt midt

emot en del af botaniska trädgården, där det icke torde komma i fråga att uppföra

stora skymmande byggnader. Den komme att befinna sig i omedelbar närhet till ett

flertal af universitetets naturvetenskapliga institutioner, nämligen den botaniska, den

kemiska, den fysiska, den geografiska samt det matematiska seminariets lokal, blott

några få minuters väg från universitetsbiblioteket och omkring 10 minuters väg från

universitetshuset. Om byggnadens läge, såsom afsedt vore, anpassades efter vid området

redan befintliga vägar, komme detta att blifva det med hänsyn till väderstrecken

mest gynnsamma, hvilket för en sådan institution som den zoologiska ingalunda vore

oviktigt. Byggnadsgrunden vore enligt verkställda undersökningar den allra bästa, hård

hvarfvig lera med inblandade flyttblock. Pålning komme icke i fråga. Och slutligen,

det viktigaste af allt, en äfven för alla tänkbara framtida behof fullt tillräcklig plats

kunde erhållas. Området innehölle nämligen ej mindre än 5 hektar 52 ar och omkring

Byggnads
tomt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Nybyggnaden,

dess

dimensioner

m. m.

Källar
våningen.

Botten
våningen.

14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

20 kvadratmeter. Af detta behöfde naturligtvis blott eu mindre del nu tagas i anspråk

af den zoologiska institutionen.

Området kunde emellertid för närvarande ej fritt disponeras af universitetsmyndigheterna,

enär det utgjorde eu af de s. k. åkerlotter, kvilkas afkastning i äldre tider

såsom ett lönetillskott tillfallit några af de äldre ordinarie pi-ofessorerna. Sedan lönerna

för dessa ° år 1903 böjts, hade emellertid alla s. k. naturaförmåner borttagits och beträffande

akerlottema bestämts, att afkastningen af dem skulle användas såsom bidrag

till kostnaderna för ålderstillägg åt professorer in. fl. Afkastningen af hela åkerlotten

nr 15, som användes dels till åker, dels till trädgård, utgjorde för närvarande 205

kronor, hvilken afkastning naturligtvis komme att minskas, om en del af området användes

till byggnadsplats för zoologiska institutionen. Wirén ville nu hemställa, att

tillstånd af Kungl. Maj:t eller, om så erfordrades, af Riksdagen måtte utverkas, att af

nämnda åkerlott en tillräckligt stor del måtte fritt upplåtas åt den zoologiska

institutionen.

__ I fråga om den tilltänkta nya byggnaden för den zoologiska institutionen föresloge

Wirén, att densamma uppfördes i öfverensstämmelse med hans framställning bifogade,

af arkitekten Stenberg upprättade ritningar och kostnadsförslag. Byggnaden skulle

bestå af en i norr till söder utsträckt hufvuddel, 66 meter lång, 16 meter bred

samt 17,5 meter hög, med ett något högre midtparti. Vinkelrätt mot denna utginge

midt från dess västra sida, gårdssidan, eu lägre, 26 meter lång utbyggnad

af samma bredd som hufvudbyggnaden. Den sistnämnda innehölle, utom källar- och

vindsvåning, två våningar, den ena med arbetsrum och den andra med två museisalar

jämte föreläsningssal. Utbyggnaden bestode blott af eu våning och upptoges hufvudsakligen

af den tredje museisalen. Byggnadens arkitektoniska karaktär måste i väsentlig

mån bestämmas af de tre största rummen, de tre museisalarna, som den enligt

hvad förut anförts borde innehålla. I densamma skulle inrymmas utom dessa salar också

både fullt tillräckliga och väl belägna rum för institutionens alla andra nu befintliga

behof, och rikligt utrymme till utvidgning för tillgodoseende af möjligen uppkommande

framtida behof funnes å den rymliga tomten.

Källarvåningen vore afsedd att innehålla ångpannerum, värmekammare m. m.,

konservatorsverkstad, bestående af två rum, det ena afsedt hufvudsakligen för förråd,

vidare urfettningsrum för större skelett, prepareringsrum för större dissektioner, spritdestilleringsrum,

äfven afsedt för glasförråd, stora rum för förråd samt för akvarier,

terrarier och andra anordningar för lefvande djur samt slutligen 2 vaktmästarbostäder,

hvardera med en golfyta af 10 X 5,5 meter samt innehållande 2 rum och kök jämte

nödvändiga bekvämligheter.

Vid öfvergångspartiet mellan källarvåningen och den i utbyggnaden befintliga

museisalen funnes ett fotografiskt rum med tillhörande mörkrum samt på andra

sidan ett reservrum, som bland annat kunde användas såsom specialistrum eller repetitiousrum.

Bottenvåningens norra del upptoges af det zootomiska laboratoriet med en stor

ljus sal för de praktiska öfningarna, belyst af nio fönster, af hvilka som sig borde

intet läge mot söder, samt med tillräcklig plats för 36 laboranter. Dessutom hörde till

laboratoriet fyra mindre rum, afsedda till arbetsrum för professorn i jämförande anatomi,

amanuensen och vaktmästaren. Det fjärde rummet vore afsedt för studerande, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 162.

repetitiousvis genomginge laboratoriets preparatsamling. Dessa kunde emellertid också

placeras i det förut omnämnda reservrummet i källaren eller i specialistrummen, om

något sådant vore ledigt. Det ifrågavarande rummet vore då disponibelt såsom laboratorium

för professorn i jämförande anatomi.

Bottenvåningens södra del upptoges af biblioteket, institutionsföreståndarens och

hans amanuens arbetsrum jämte 6 andra arbetsrum, afsedda för specialister och för

licentiatöfningarna. De specialister, som här skulle få sina arbetsplatser, vore sådana, som

i ett eller annat afseende beböfde vid sina arbeten anlita laboratoriets instrumentala

utrustning och öfriga hjälpmedel. Andra specialister, företrädesvis sådana, som sysselsatte

sig med bearbetande och bestämmande af samlingar, finge sina arbetsplatser i

vindsvåningen.

Alla arbetsrummen hade ingångar från en korridor, som genomlöpte byggnadens

midt. Från södra ändan af denna korridor ginge eu mindre trappa ned till källarvåningen,

till hvilken naturligtvis också liufvudtrappan i byggnadens midtparti ledde.

En spiraltrappa åstadkomme en bekväm förbindelse mellan arbetsrummens våning och

det fotografiska rummet.

Mellan bottenvåningen och den utbyggda museisalen funnes ett hallartadt parti,

som ej vore så starkt belyst. Detta utrymme vore afsedt för de Linnéanska samlingarna

äfvensom för andra föremål, äldre instrument m. m., hvilka blott hade ett

historiskt intresse och som ej behöfde eller såsom Linnésamlingarna ej ens borde utställas

i starkt belysta skåp.

Våningen en trappa upp innehölle en föreläsningssal för 80 åhörare, väl belyst våningen en

med plats för åskådningsmateriell och med plats för en projektionsapparat. Vid sidan trappa npp.

af föreläsningssalen funnes ett förberedelserum med en liten tambur för föreläsaren.

För öfrigt upptoges våningen af två stora museisalar, afsedda för den exponerade

studiesamlingen med undantag af den samling, som illustrerade Sveriges fauna. De

båda gamla museisalarna upptoge en golfyta af sammanlagdt 456,5 kvadratmeter. De

båda nya salarna i hufvudbyggningen hade en sammanlagd golfyta af omkring 690

kvadratmeter. I dessa salar skulle uppställas dels skåp mellan fönstren, dels midt i

salen en större skåpbyggnad, bestående af två stora i salens längdriktning gående

skåp, försedda med mellan fönstren utgående flygelskåp eller montrer, hvarigenom hvarje

sal genom skåpen indelades i flera smärre afdelningar. I hvarje sådan afdelning skulle

en sammanhörande serie af föremål uppställas, hvilka föremål kunde studeras utan att

den studerande stördes vare sig genom anblicken af andra föremål eller af hvad som i

de andra afdelningarna af museisalen försigginge. Denna anordning vore pröfvad i den

nuvarande södra museisalen och befunnen synnerligen praktisk för ett museum, som i

likhet med detta vore afsedt endast för verkliga studier och ej åsyftade att ge en besökande

allmänhet ett ståtligt intryck af stora gallerier med på en gång synliga massor

af föremål.

De nya museisalarna vore emellertid betydligt bredare än de nuvarande. Härigenom

blefve det möjligt att ställa de båda långa skåpen på ett afstånd från hvarandra

af 3—3,5 meter. Det ville säga, de skulle skiljas från hvarandra genom en midt

igenom rummet gående korridor. Denna korridor, som skulle belysas nödtorftigt genom

små fönster i de stora skåpens innerväggar, vore afsedd till magasin för dubletter och

andra föremål, som ej borde utställas men vara lätt tillgängliga för forskare. Då de

sålunda magasinerade föremålen naturligtvis ingalunda behöfde vara så spatiöst uppställda

som de exponerade samlingarna, behöfdes för de förra blott proportionsvis små

s. 16 Kontrollera mot PDF

Vinds
våningen.

Hiss, diverse

lokaler.

Inredning.

16 Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

skåputrymmen. Anordningen med magasinsskåp inom expositionsskåpen medförde

mycket stora fördelar, då härigenom äfven de magasinerade samlingarna kunde ordnas

i samband med de exponerade och blifva lätt tillgängliga och lätta att jämföra med

de utställda. Utrymmet blefve också härigenom på bästa möjliga sätt tillvarataget.

De nya museisalarnas höjd vore densamma som de nuvaraudes, detta för att likasom

nu kunna ofvan bottenskåpen anbringa gallerier. Gallerier användes numera ej

gärna i för allmänheten afsedda större museer. Här måste man, för att byggnaden ej

skulle blifva alltför stor, af sparsamhetshänsyn använda sådana, hvilket såsom erfarenheten

från den nuvarande zoologiska institutionen visade, mycket väl läte sig

göra och hvilket också gjorts i de nyaste zoologiska institutionerna i Tyskland. Då

den undre skåpbyggnaden vore mycket bred, de öfre skåpen däremot helt smala,

kunde man i de nya museisalarua anbringa gallerierna helt och hållet på de undre

skåpens och den mellan dem befintliga korridorens tak utan att såsom i den nuvarande

institutionen behöfva använda utanför skåpen utskjutande häugbryggor, hvilka

vore menliga för de undre skåpens belysning. Ofvan de mellan fönstren uppställda

skåpen kunde också på samma sätt som i det nuvarande museet anbringas gallerier

med skåp, men vore dessa gallerier ej afsedda att nu komma till utförande, utan erbjöde

de reservutrymmen för kommande behof.

Konturerna till undre delen af en sådan skåpbyggnad, som här omtalades, vore

inteeknad i en af museisalarna i ritningen (våningen 1 trappa upp) till det förut af

Wirén omtalade, af Stenberg upprättade förslaget till ändring och ombyggnad af den

nuvarande museisalen.

De båda på nu beskrifna sätt anordnade museisalarna i liufvudbyggnaden skulle

enligt af Wirén och konservator G. 1. Kolthoff utförda mätningar kunna utan trängsel

rymma den egentliga studiesamlingen utom den samling, som vore afsedd att illustrera

Sveriges fauna, för hvilken en motsvarande, för sitt ändamål tillräckligt stor sal skulle

erhållas i den lägre tillbyggnaden.

Vindsvåningens motparti inuehölle eu sal för de entomologiska samlingarna, som

fordrade ett helt annat uppställningssätt än de öfriga och lämpligen förvarades i ett

särskildt rum. Vid sidan af denna sal funnes ett arbetsrum för dem, som utförde

eutomologiska undersökningar. Vindarna öfver byggnadens sidodelar skulle inredas

till magasin, hvarjämte 5 specialistrum här skulle anordnas, hufvudsakligen afsedda för

bearbetare af samlingar. Erfarenheten hade visat, att ungefär detta antal behöfdes

för detta ändamål.

Genom samtliga våningar .skulle en materialhiss löpa, bland annat för att större

föremål, som behöfdes under föreläsningarna, på lämpligt sätt skulle kunna forslas till

föreläsningssaleu.

Kapp- och toalettrum skulle i tillräckligt antal och med lämplig förläggning kunna

anordnas.

Hvad slutligen byggnadens möblering och inredning beträffade måste den till

största delen göras ny. De gamla museiskåpen, som till största delen bekostats af

universitetets egna medel eller af privata gifvare, vore utförda med hänsyn nästan endast

till prisbilligheten, delvis förfärdigade på institutionen af de billigaste handtverkare,

som kunnat erhållas samt med biträde af vaktmästaren. De vore till stor del skefva

och mycket otäta, hvarför de icke lämnade tillräckligt skydd mot damm åt de föremål,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

som uppställts i dem. Dessutom vore de utförda med användande af så litet glas och

så mycket trä, att endast omkring 2/3 af skåpväggarna innehölle glas. Skåpen hade

därför i förhållande till sin rymd alldeles för små expositiousytor. En mindre del

nyare skåp vore dock bättre och kunde äfven användas på den nya institutionen.

Större delen af skåpen kunde däremot blott användas i magasins- och förrådsrum men

ej till exponerande af samlingar, för hvilka nya skåp således till allra största delen

måste anskaffas. Expositionsskåp gjordes numera i museer vanligen af järn och spegelglas.

Kostnaderna för sådana skåp vore dock så betydliga, att detta material här lika

litet som i det nya riksmuseet i Stockholm torde kunna komma i fråga. I stället

finge skåpen göras af trä med vanligt glas, men, i motsats till de gamla, med espagnolettstängning

och omsorgsfullt utfördt arbete för att de skulle blifva i möjligaste

mån dammfria. De skåpbygguader, som vore afsedda att uppföras i de tre stora

museisalarna, komme emellertid, trots det enklasteo och billigaste utförande, som kunde

vara tillrådligt, att draga stora kostnader. Från Åtvidabergs snickerifabrik hade Wirén

erhållit kostnadsförslag å alla dessa skåp slutande på en summa af ej mindre än 150.000

kronor. Genom användande så mycket som möjligt af de gamla skåpen samt genom

vissa andra reduktioner, som kunde göras i nämnda förslag, kunde dock kostnaden för

skåp i museisalarna nedbringas till 90,000 kronor, hvilken summa emellertid ej torde

tåla någon afprutning. Då Wirén talat om kostuaden för skåp, inbegrepes alltid däri

äfven kostnaderna för gallerier samt spiraltrappor till dessa.

Utom skåp i museisalarna behöfdes också en del nya insektskåp, utan hvilka det

påbörjade ordnandet af insektsamliugarna icke kunde fullbordas. Priset på dessa vore

2.000 kronor. De vore afsedda att jämte nu befintliga användbara iusektskåp uppställas

i det entomologiska rummet i vindsvåningen.

Af möbler för andra rum än museisalarna ägde den nuvarande institutionen ej

mycket, och hvad som där funnes vore till eu del privat egendom, i det på senare

tid många af de personer, som haft sitt arbete på institutionen, funnit sig föranlåtna

att förse sig med eu del egna möbler, synuerligast stolar. Eu del af de skåp, som

användes för förvaring af instrument och utensilier af olika slag, borde ersättas af nya,

då de gamla vore synnerligen otäta och dåliga. De vore dels inköpta till billigt pris

på auktioner, dels, enligt uppgift, ditförda från audra institutioner, där de kasserats,

dels skänkta, dels förfärdigade af vaktmästaren. Äfven institutionens få stolar borde

ersättas med nya, då de gamla till större delen vore utslitna. Förr fäste man mindre

vikt vid möbleringens beskaffenhet, och att sitta på söndriga s. k. pinnstolar hade fått

gå för sig; nu förnummes ständiga klagomål öfver den otillfredsställande möbleringen

i Gustavianum. Och för att försätta institutionen i tidsenligt skick borde nog nyanskaffning

af större delen af möblerna göras i samband med nybyggnaden, och de härför

i Stenbergs förslag upptagna summorna syntes ej vara för höga.

Beträffande detta kostnadsförslag hade Wirén intet aunat att erinra, än att posten

för oförutsedda utgifter borde höjas, då 15,000 kronor på denna post vore för litet för

ett så stort byggnads feltag som det ifrågavarande, och toresloge Wirén, att densamma

höjdes till omkring 12 % af byggnadens och inredningens beräknade kostnad eller till

51.280 kronor 85 öre, hvarigenom hela det erforderliga beloppet skulle uppgå till

480.000 kronor.

Det af Wirén åberopade kostnadsförslaget vore visserligen upprättadt år 1909,

nten Stenberg hade år 1911 ånyo genomgått detsamma och förklarat sig fortfarande

fasthålla vid de däri gjorda beräkningarna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 122 käft. (Nr 162.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

»De utgifter», yttrar Wirén vidare, »som ett förverkligande af här framlagda förslag

skulle medföra för det allmänna, äro betydande. Då hvarken undervisningen eller den

zoologiska institutionens vetenskapliga verksamhet kan på ett tillfredsställande sätt

skötas utan utvidgning af den nuvarande lokalen, torde det dock vara riktigast att nu

taga steget fullt ut och i stället för att nöja sig med en halfmesyr, som, äfven den,

skulle blifva ganska dyrbar, anskaffa en ny lokal, så beskaffad att densamma tillfredsställer

de behof, som i högre grad gjort sig gällande.

Orsaken till att de zoologiska institutionerna vid de svenska universiteten numera

ej kunna nöja sig med de lokaler, som för några årtionden sedan voro tillräckliga,

ligger dels i det ökade elevantalet men dels och framför allt också i undervisningens

och den vetenskapliga forskningens framsteg och utvecklingen af de härför

nödiga tekniska hjälpmedlen, som göra en modern zoologisk universitetsinstitution

till något helt annat än en sådan för en mansålder sedan. Därför hafva också de zoologiska

institutionerna så godt som öfverallt i de främsta kulturländerna under de

senare decennierna nybyggts eller undergått mycket genomgripande omgestaltningar.

Något sådant blir slutligen äfven hos oss nödvändigt.

Vid uppgörandet af planen för nu ifrågavarande nybyggnad har jag naturligtvis

i första rummet låtit mig ledas af de erfarenheter, jag själf gjort om institutionens

behof under den tid af 30 år, under hvilken jag haft mitt hufvudsakliga arbete förlagdt

till denna institution. Men jag har naturligtvis också på stället tagit närmare

kännedom om de flesta zoologiska universitetsinstitutioner i mellersta Europa och om

de erfarenheter, man vid hvar och en af dem gjort rörande sådana institutioners lämpliga

anordnande. Särskildt har jag hämtat åtskilliga lärdomar från den zoologiska

institutionen i Breslau, den nyaste i Tyskland och allmänt erkänd såsom den bästa

bland de mindre och medelstora universitetens zoologiska läroanstalter. Nämnda institution

känner jag dels genom ingående studier på platsen, dels därigenom, att ritningarna

till dess byggnad godhetsfullt ställts till mitt förfogande af dess föreståndare,

professor Klikentkal. Universiteten i Uppsala och Breslau äro ungefär lika stora, i

Breslau enligt senaste uppgifter i Minerva 2,312 studenter, af hvilka 1.036 tillhöra

den filosofiska fakulteten, i Uppsala enligt senaste studentkatalog 2,063 studenter,

hvaraf 1,256 inom den filosofiska fakulteten. Antalet studerande vid den zoologiska

institutionen i Breslau är betydligt större än i Uppsala, bvilket dock endast beror

därpå, att de medicine studerandena ännu i Preussen genomgå en liten kurs i zoologi,

motsvarande den hos oss numera afskaffade medicinsk-filosofiska examen, hvilken

kurs emellertid icke ställer stora fordringar på institutionen. De som ägna sig åt

mera ingående zoologiska studier äro i Uppsala något flera än i Breslau. Den nu af

mig föreslagna nva institutionsbyggnaden företer i det inre åtskilliga likheter med

den i Breslau. Museet är dock mindre och inredningen vida enklare i Uppsala än i

Breslau, men i fråga om anordningarna för undervisningen och de vetenskapliga arbetena

står den förra ej tillbaka för den senare. Kostnaderna ställa sig emellertid

olika. Institutionsbyggnaden i Breslau har enligt professor Kiikenthals meddelande

kostat 800.000 mark.

De af arkitekten Stenberg uppgjorda ritningarna synas mig vara mycket goda.

Om de följas, erhåller universitetet eu tillräcklig och enligt mitt förmenande väl ordnad

institutionsbyggnad, där alla utrymmen äro på bästa sätt tillvaratagna och intet offradt

åt öfverflödet. Det torde dock höra förbehållas drätselnämnden rätt att under arbetets

utförande vidtaga sådana smärre förändringar, som möjligen kunna finnas behöfliga.

Den nya lokalen medför naturligtvis behof af ett törhöjdt årsanslag för upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 162.

värmning, belysning och möjligen äfven för renhållning, men torde det ej vara nödigt

att redan nu framställa yrkande härom.

Institutionens materiell och instrumentala utrustning äro i behof af någon komplettering,

bland annat bör en projektionsapparat anskaffas. Och torde framställning

böra göras därom, att å bygguadsanslaget eventuellt uppstående besparingar måtte få

användas till kompletterande af undervisningsmateriellen och den instrumentala utrustningen.

»

På grund af det anförda anhöll Wirén uti sin ifrågavarande framställning,

att det större akademiska konsistoriet måtte:

1) utverka, att en tillräcklig byggnadstomt åt den zoologiska institutionen

fritt upplätes å den universitetet tillhöriga åkerlotten nr 15, så att

en nybyggnad för nämnda institution måtte kunna förläggas där så som

omförmälda situationsplan angåfve;

2) bland universitetets riksdagspetita för år 1911 upptaga ett anslag

af 480,000 kronor för uppförande af en nybyggnad för zoologiska institutionen

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med åberopade ritningar och kostnadsförslag;
3)

utverka, att möjligen uppkommande besparingar å byggnadsanslaget

måtte få användas till planering af tomten närmast nybyggnaden

samt komplettering af den zoologiska institutionens materiell och instrumentala

utrustning.

Vid Wiréns skrifvelse voro fogade följande till ärendet hörande handlingar

och ritningar:

a) kostnadsförslag till förändringsarbeten och tillbyggnad af Gustavianum;

b) 6 stycken ritningar till d:o;

c) kostnadsberäkning till nybyggnad för zoologiska institutionen i Uppsala;

d) 7 blad med ritningar och situationsplan till d:o;

e) fotografi.

Kostnadsförslaget till förändringsarbeten och tillbyggnad af den nuvarande institutionslokalen

i den gustavianska byggnaden slutade, såsom förut omförmälts, å 209,730

kronor 50 öre, däraf afsågos, bland annat, 131,751 kronor 50 öre för tillbyggnaden

och 55,779 kronor för förändring och reparation af gamla byggnaden.

Det af Wirén åberopade kostnadsförslaget till nybyggnad för den zoologiska

institutionen slutade å 443,719 kronor 15 öre, fördelade på följande större poster:

grundläggningsarbeten ...........................................

sockel och yttertrappor...........................................

murningsarbeten.......................................................

bjälklag, golf och trappor in. m..........................

taklag .....................................................................

fönster och dörrar med glas, beslag och målning

plåtslageri- och järnarbeten ..................................

................ kronor 16.542: —

» 6,433: 50

................ » 93.735: 50

................ » 81.319: 50

............ » 15.007: 65

................ » 19.297: —

................ » 18,274: —

Transport kronor 250,609: 15

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 162.

inredningar ......

målningsarbeten

diverse...............

Transport kronor 250.609: 15

................ » 108.180: —

................ » 11 930: —

................. » 73,000: —

Summa kronor 443,719: 15

De under »diverse» upptagna posterna utgjordes af: hiss och maskineri 5,000

kronor; värme och evakueringsledningar 25,000 kronor; gas-, vatten- och afloppsledningar

7.000 kronor; elektriska ledningar med armatur 5.000 kronor; oförutsedda utgifter

15,000 kronor; samt arkitekt- och kontrollantarfvode 16,000 kronor.

Såsom jag förut omnämnt, biträddes Wiréns förevarande framställning

af professorn i jämförande anatomi Apellöf, hvilken därom yttrat:

»Med afseende på hufvudsaken — behofvet af en ny och modernt inrättad zoologisk

institutionshyggnad — ansluter jag mig fullständigt till professor Wiréu. Då jag

emellertid efter mera än 20 års frånvaro från Uppsala först för några månader sedan

tillträdt min befattning härstädes, bar jag naturligtvis ej i samma mån som professor

Wirén kunnat få full erfarenhet af alla den föreliggande frågaus detaljer. Jag har

därför ansett det riktigast, att jag ej ställer mig som medundertecknare af förslaget i

sin helhet, så mycket mindre som utredningen var utförd redan före min hitkomst.

Jag har emellertid, så godt som det under en kortare tid låter sig göra, satt mig in

uti de af professor Wiién framhållna synpunkterna och anser därför i likhet med honom

en ny byggnad af behofvet särdeles påkallad samt ansluter mig till det af honom framlagda

förslaget till en sådan, ett förslag som jag med den kännedom, jag har om liknande

institutioner i utlandet, anser innebära eu mycket lycklig lösning af frågan.

Särskilt skulle jag för min personliga del vilja starkt framhålla nödvändigheten

af att det beredes de studerande möjlighet att också inom institutionen anställa observationer

och experiment med lefvande material. Den allt större roll, som den experimentella

biologien spelar i nutidens forskning, gör det efterhand till en oafvislig

nödvändighet att också inom de vanliga institutionerna bereda arbetsbetingelser för

denna forskningsgren. Häraf framgår också, att jag anser en utvidgning af den nuvarande

byggnaden, där ett sådant mål ej kan vinnas, bland annat också af denna

grund för absolut otillfredsställande.»

Sedan ifrågavarande framställning den 29 maj 1911 blifvit tillstyrkt

af mateinatisk-naturvetenskapliga sektionen, behandlades frågan af universitetets

drätselnämnd vid sammanträde den 21 september 1911.

Härvid beslöt drätselnämnden att på grund af den erfarenhet, som af nämnden

vunnits från föregående byggnadsföretag, och särskildt för att bringa den nu ifrågavarande

kostaadssumman till öfverensstämmelse med hvad som beräknats och af Riksdagen

godkänts för den fysiska institutionen, tillstyrka, att till det nu i kostnadsförslaget

angifna beloppet 443,719 kronor 15 öre, inrymmande för oförutsedda utgifter

endast ett belopp af 15,000 kronor, måtte läggas ett belopp motsvarande 20 procent å

kostnadsförslagets hela slutsumma, eller ett belopp af 88,743 kronor 83 öre, jämväl

afsedt för oförutsedda utgifter, så att totalkostnaden komme att uppgå till 532,462

kronor 98 öre.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

Vid granskning af de företedda ritningarna anmärktes af nämnden, att vaktmästarnas

bostadslägenheter vore, särskildt hvad anginge köken, väl knappt tillmätta, och

upplyste med anledning häraf professor Wirén, att enligt hvad vederbörande byggnadsai

kitekt förklarat en utvidgning af sagda lägenheter genom en enkel åtgärd kunde ske,

utan att sådant inverkade på den föreliggande byggnad skonstruktionen.

Beträffande frågan om byggnadstomt beslöt drätselnämnden tillstyrka utverkande,

att åkerlotten nr 15 måtte ställas till universitetets disposition med skyldighet för

universitetet att däraf upplåta så stor del, att en nybyggnad för zoologiska institutionen

där måtte kunna förläggas såsom uppgjord situationsplan angåfve, samt med

rätt att använda den återstående delen af samma åkerlott för andra universitetets

eventuella behof.

I öfrigt beslöt drätselnämnden enhälligt att förorda förevarande anslagsfråga.

Enligt det vid drätselnämndens berörda sammanträde hållna protokollet

anhöll professorn i anatomi J. A. H. Hammar att få sina under diskussionen

gjorda erinringar tagna till protokollet, och ingaf Hammar i anledning

häraf följande skriftliga yttrande:

»Då jag torde vara den ende af drätselnämndens ledamöter, som utom förslagsställaren

äger någon mer speciell kännedom om institutionsbyggnader af den art, hvarom

här är fråga, har jag ansett mig böra underkasta det föreliggande förslaget en något

mer ingående granskning. Denna granskning synes mig gifva grundad anledning till

några erinringar.

1 souterrängvåningen synas mig vissa lokaler, sådana de i ritningarna angifvas,

äga anmärkningsvärd! knappt tillmätt utrymme. Detta gäller i första hand om vaktmästarbostäderna,

hvilkas utvidgning på närliggande korridors bekostnad ju därför

också nu ifrågasatts. Spritdestilleringsrummet, äfven afsedt för glasförråd, samt konservatorns

ena arbetsrum, äfven afsedt för förråd, hafva hvardera en bredd af blott

cirka 2,6 meter. Det har vidare synts mig tvifvelaktigt, om ångpannerummet medger det

ytterligare uppställande af ångpannor, som vid en framtida tillbyggnad torde komma

att vara behöfligt. Därest emellertid detsamma, såsom professor VViréu vid sammanträdet

upplyst, verkligen skulle kunna inrymma, ytterligare två ångpannor, hvilket

man af ritningarna har svårt att se, bortfaller gifvetvis denna anmärkning. Hvad

slutligen det i souterrängen besparade utrymmet för akvarier och terrarier vidkommer

torde det i ej ringa grad representera en framtidsriktning inom zoologien och måste

från sådan synpunkt sägas åtminstone ej vara öfverdrifvet stort tilltaget.

I planen öfver bottenvåningen faller genast i ögonen, hvilket knappt utrymme

som afsetts för respektive professorer. För professo™ i jämförande anatomi är sålunda

blott upptaget ett enfönstrigt rum af ungefarliga storleken 5.7X4.7 meter, för prefektpn

upptages utöfver ett af samma mått ännu ett rum, hvilket likvisst genom särskild

anteckning anges därjämte vara afsedt för licentiatkursen. Då jag under en följd af

år haft mitt personliga institutionsarbete förlagdt till ett arbetsrum af ungefär samma

storlek (5,6X4,15 meter), ehuruväl med förmånen af två fönsterlufter samt dessutom

utökadt med ett något mindre af 3,4X5,7 meter, vågar jag, i anseende till den besläktade

beskaffenheten af här förekommande arbeten, såsom min mening bestämdt uttala, att

de för professorernas räkning afsedda rummel blifvit så knappt tillmätta, att det kan

befaras blifva till olägenhet för det vetenskapliga arbetet inom desamma. Denna anmärkning

synes förslagsställaren till en viss grad hafva förutsett, då han framhåller,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

att det såsom läsrum betecknade, på andra sidan korridoren belägna rummet i fall af

behof skulle kunna af professorn i jämförande anatomi öfvertagas, i hvilket fall det i

souterrängen belägna reservrummet — det enda ritningarna upptaga — skulle tagas i

användning såsom läsrum.

Behofvet af specialistrum synes vid första anblicken genom de å nedre botten

och å vinden belägna, för sådant ändamål afsedda rummen väl tillgodosedt, helst om

hvartdera af de förstnämnda och något af de sistnämnda, såsom upplyst blifvit, kan

inrymma två arbetsplatser. Betänker man emellertid, att för ej längesedan fyra docenter

voro anställda vid zoologiska institutionen och att en professor emeritus där hade

sitt arbete samt att hvar och en af sådana äldre vetenskapsidkare väl kan äga behof

af särskildt arbetsrum, är det beräknade utrymmet sannolikt på denna punkt alltför

väl behöflig! för att kunna vara för annat ändamål i regel påräkneligt.

Ofningslaboratoriet är beräknadt för 36 kursdeltagare. Det nuvarande antalet

har uppgifvits vara 28. och medeltalet per termin har utgjort 18,5. Huruvida behofvet

för den närmare framtiden på denna punkt kan anses betryggadt genom förslaget, är svårt

att bedöma för eu icke fackman. Att inrättandet af en ny institution kan medföra ett

oväntadt stort uppsving för ämnet äfven i afseende å lärjungefrekvensen, visa emellertid

förhållandena å fysiska institutionen, där öfningslaboranternas antal det läsår byggnadsförslaget

framlades var 24, respektive 33, men i fjol, 6 år efteråt, 58, respektive

68.

I fråga om museiafdelningen, där för öfrigt tvifvelsutan anordningarna i många

afseenden lofva att blifva tilltalande och praktiska, angifves galleriutrymmet ofvan

fönstren såsom reservutrymme. I öfrigt synes utrymmet hufvudsakligen tillmätt på

grund af beräkningar af nu föreliggande behof i museiväg. Äfven om man såsom

jag delar den af professor Wirén uttalade meningen, att ett museum af denna art kan

begränsas till det för undervisningen och forskningen oumbärliga, kan man ej alldeles

afvisa frågan om icke detta reservutrymme skäligen borde vara något rikligare tillmätt.

Uppfattningen om den för undervisningen i ett ämne behöfliga museimateriellen växlar

tvifvelsutan med olika lärare och olika tidsförhållanden. Åtskilligt synes mig varsla

om att denna uppfattning på grund af nya studieriktuingar just inom zoologien snart

nog kan hafva undergått en rätt väsentlig ändring.

Af hvad jag bär anfört framgår, att jag på åtskilliga väsentliga punkter anser

det framlagda förslaget mera närma sig minimi- än maximigränsen af hvad för en ny

zoologisk institution vid universitetet skäligen kan anses erforderligt. Det kan ju

visserligen vara vanskligt att förutsäga, hviska nya behof som till och med i eu närliggande

framtid kunna komma att framställa sig; mindre svårt är dock att förutse,

hurusom sådana nya behof i många fall torde ställa ökade kraf på institutionens

utrymme.

Jag är ingalunda blind för det från viss synpunkt erkännausvärda i en försynthet,

som ej anser sig kunna taga sådana faktorer med i räkningen, helst den beräknade

kostnaden redan nu stiger till en stor summa. Det vill dock synas mig, som

skulle det i föreliggande fall vara väl förenligt med en omtänksam ekonomi att något

mera taga hänsyn till institutionens framtida behof. I hvad mån detta skulle kunna

vara möjligt inom förevarande förslags ekonomiska ram är en byggnadsteknisk fråga,

i hvilken jag ej tilltror mig någon bestämd mening. Uteslutet synes mig dock icke

vara, att med eu något annan anordning af byggnaden, särskildt med undvikande af

den nu projekterade, för påbyggnad ej afsedda enväningsflygeln samt med användande

af en annan, utrymmet mer tillgodoseende takkonstruktion å hufvudbyggnaden, detta

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

kunde hafva blifvit fallet. Men äfven därest för sådant ändamål ett i någon män

ökadt anslag skulle befunnits erforderligt, tyckes mig detta moment ej bort hafva

varit afgörande. Erfarenheten visar, att en genom senare tillbyggnad utökad institutionsbyggnad

sällan blir i driften så ekonomisk och i användningen så praktisk som

eu af samma omfång, hvilken anordnats på en gång och efter enhetlig plan.»

Professor Davidson ville hafva till protokollet anteckna^, att såvidt

han kunde se, det hade varit önskligt, att de af professor Hammar gjorda

erinringarna hade kunnat mera beaktas.

Professor Wirén anhöll efter tagen del af professor Hammars berörda

skriftliga yttrande få till protokollet antecknadt:

»Den nu föreslagna institutionsbyggnaden afser att bereda plats för en årskoutingent

af 36 zoologie studerande, under det att medelkontingenten af dessa efter

densammas stora ökning frän och med hösten 1907 varit 20,4.

Föreläsningssalen är beräknad för 80 åhörare, under det att maximum hittills varit43.

I stället för i den nuvarande lokalen befintliga 3 rum med 5 arbetsplatser för

specialister samt deltagare i öfuingarna för filosofie licentiatexamen innehåller den

föreslagna byggnaden 12 sådana rum med 20 arbetsplatser. Hittills har behofvet af

dylika arbetsplatser varit högst 12. Härjämte kunna, om mot förmodan sådant i framtiden

skulle visa sig vara behöflig!, ytterligare 5 arbetsrum utan svårighet inredas i

vindsvåningens sydöstra del, hvarjämte goda arbetsplatser äfven kunna beredas i det

stora entomologiska rummet. Jag har vid denna beräkning icke tagit i betraktande

de två rum, som ligga vid professorernas arbetsrum och hvilka, såsom jag i min utredning

närmare angifvit, kunna användas för olika ändamål.

Hvilket utrymme professorerna kunna behöfva för att det vetenskapliga arbetet

på institutionen ej skall komma att lida på grund af deras trångboddhet — det torde

vara något, som de själfva bättre kunna bedöma än eu utomstående, som veterligen

aldrig haft något att skaffa med arbetet på en zoologisk institution.

I den nuvarande zoologiska institutionen hafva museisalarna en sammanlagd golfyta

af 456,5 kvadratmeter. 1 den föreslagna byggnaden är motsvarande golfyta

1,033 kvadratmeter. Det nya museet samt de i museisalarna och annorstädes anordnade

magasinen lämna plats för mera än dubbelt så stora samlingar som de nuvarande,

och häri ligger en borgen för att museets utveckling ej på mycket lång tid skall

behöfva hämmas af bristande utrymme, äfven om inga »reservsalar», som äro afsedda

att tills vidare stå alldeles tomma, äro upptagna i förslaget.

Professor Hammars anmärkningar mot lokalerna i källarvåningen torde knappast

behöfva något bemötande, då de endast bero på missförstånd eller obekantskap med

det ändamål, för hvilket dessa lokaler äro afsedda.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, att professor Hammars farhågor för att den

föreslagna byggnaden blott skulle representera ett minimum af hvad för ögonblicket

behöfdes, utan att det på något sätt vore sörjdt för möjligheten af en framtida utveckling,

sakna allt fog.

För möjligen i framtiden inträffande behof, hvilkas närmare art ej nu kunna

förutses, kan man icke sörja genom att på måfå bygga rum, om hvilka man ej rätt

vet, huru de skola användas. Det enda, som härvid rätteligen kan göras, är att tillse,

att institutionen erhaller en så rymlig tomt, att möjligen i framtiden behöfliga tillbyggnader

kunna utföras utan att hela institutionen behöfver flyttas till annan plats.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

Den föreslagna tomten erbjuder säkerligen fullt tillräcklig plats till alla utvidgningar,

som kunna kommu i fråga.

Slutligen vill jag endast tillägga, att visserligen antalet zoologi studerande

under de seuaste åren hastigt ökats, men orimligt är dock att föreställa sig, att denna

ökning i samma tempo skulle kunna synnerligen länge fortsättas. Vårt land kan icke

erbjuda obegränsade möjligheter för biologer att vinna sitt uppehälle. I detta afseende

intar zoologien ingalunda en ställning jämförlig med kemien eller fysiken. Det under

senare år ofantligt ökade antalet elever vid universitetets kemiska och fysiska institutioner

är otvifvelaktigt i väsentlig mån eu följd af industriens hastiga uppsving i vårt

land och dess i följd däraf ökade behof af vetenskapligt skolade fysiei och kemister.

En motsvarande anledning till stark ökning af de zoologie studerande finnes icke,

hvarför de af professor Hammar anförda erfarenheterna från den fysiska institutionen

icke kunna tillämpas på den zoologiska.»

Ärendet behandlades därefter af det större akademiska konsistoriet

vid sammanträde den 30 september 1911.

Härvid yttrade professor Wirén till protokollet:

»I min utredning rörande föreliggande byggnadsfråga har jag lämnat några uppgifter

om antalet deltagare i den anatomiska öfuiugskurs, som årligen hålles på zoologiska

institutionen, och därvid bland annat angifvit, att dessas medeltal sedan höstterminen

1907 varit 18,5 samt att det två terminer uppgått till 21.

Då jag i våras lämnade dessa uppgifter, kunde jag naturligtvis ej taga med i

räkningen antalet af de studerande, som under innevarande termin deltaga i ifrågavarande

kurs, emedan detta dä ej var kändt. Jag anser mig därför nu böra tillägga

till hvad jag förut meddelat, att antalet deltagare i den nu päbörjade årskursen är

28, sålunda större än under något föregående år. Om alla dessa, såsom meningen är,

under hela läsåret fortsätta sin kurs, blir medeltalet deltagare i denna sedan höstterminen

1907 och till innevarande läsårs slut 20,4 i stället för 18,5, hvilket visar, att den

sedan år 1907 starka tillströmningen af lärjungar till den zoologiska institutionen allt

jämt fortfar. Endast genom att fördela kursdeltagarna på två ram, af hvilka det ena

samtidigt också måste användas för flera andra ändamål, har det varit möjligt att på

den nuvarande institutionen om än med stora svårigheter för öfningarnas ledning mottaga

ett så stort antal kursdeltagare.

I anledning af professor Hammars förmodan, att den af mig föreslagna nya institutionsbyggnaden

skulle vara för knappt tilltagen, hänvisar jag i öfrigt till mitt

yttrande i drätselnämnden men vill beträffande souterrängvåniugen, som jag i detta

yttrande ej ansett mig behöfva närmare vidröra, tillägga följande:

Professor Hammar riktar sig här företrädesvis mot ångpannerummet, spritdestilleringsrummet,

äfven glasförråd, samt rummet för akvarier och terrarier, hvilka alla

förmenas vara för små.

I ångpannerummet kan dock enligt af arkitekten lämnad upplysning utan svårighet

ytterligare eu ångpanna insättas och med någon ändiing af eloison väggen till

kolförrådet ännu en. Här kunna således ångpannor insättas tillräckliga för värmeledningens

utsträckande till högst betydliga tillbyggnader, om sådana i en framtid skulle

komma att utföras.

Spritdestilleringsrummet har en golfyta af 14,5 kvadratmeter. Spritdestilleringsapparaten

upptar en golfyta af mindre än 1/3 kvadratmeter. Då emellertid det ifråga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

varande rummet på grund af byggnadens konstruktion ej kan förminskas, måste det

öfverflödiga utrymmet på något sätt tillgodogöras. Och bär jag tänkt mig, att detta

skulle ske genom att bit förlägga museets glasförråd, hvilket ju icke kan taga skada

af spritångor. Det nuvarande glasförrådet är inrymdt i ett källarhvalf med 6,563

kvadratmeters goltyta och en höjd varierande mellau 1,5—2,56 meter. Det i den nya

byggnaden föreslagna utrymmet för glasförråd rymmer med 3 meters höjd till taket

ungefär 3 gånger så mycket glas som det på den nuvarande institutionen befintliga.

Skulle mot all rimlighet ett äunu större glasförråd anskaffas, kan lätteligen det, som

ej får plats i spritdestilleringsrummet, uppläggas i magasinsrummet.

Beträffande slutligen akvarie- och terrarierummet, hvars trånghet professor Hammar

finner särskildt beklaglig, utan att grunden till att professor Hammar anser det

vara för litet på minsta sätt antydes, kan jag till belysande af frågan framhålla,

att ifrågavarande rum rymmer 19,5 längdmeter akvarier och terrarier, om dessa ställas

blott i en rad. I den nya zoologiska institutionen i Breslau rymmer motsvarande

lokal 12,4 längdmeter akvarier och terrarier. Jag har sålunda i fråga om denna, som

äfven jag medger, mycket viktiga lokal till och med gått rätt mycket utöfver hvad

som ansetts erforderligt i Tysklands nyaste och bästa zoologiska institution vid ett

medelstort universitet.»

Efter någon öfverläggning beslöt konsistoriet förorda ifrågavarande, af

matematisk-naturvetenskapliga sektionen gjorda hemställan om utverkande

af anslag å extra stat för en nybyggnad åt den zoologiska institutionen,

dock att detta anslag, på skäl som blifvit af universitetets drätselnämnd

anförda, skulle bestämmas till 532,462 kronor 98 öre i stället för af sektionen

beräknade 480,000 kronor, hvarjämte konsistoriet i fråga om byggnadstomt

beslöt att, i öfverensstämmelse med drätselnämndens hemställan,

tillstyrka utverkande, att åkerlotten nr 15 måtte ställas till universitetets

disposition, med skyldighet för universitetet att däraf upplåta så stor del,

att en nybyggnad för zoologiska institutionen där kunde i enlighet med

åberopad situationsplan förläggas, samt med rätt för universitetet att använda

den återstående delen af samma åkerlott för andra universitetets

eventuella behof.

Med hänvisning till protokollet vid förenämnda sammanträde den 30

september 1911 anhöll det större akademiska konsistoriet i skrifvelse

samma dag till kanslern för rikets universitet, att han måtte hos Kungl.

Maj:t göra underdånig framställning om äskande hos Riksdagen af ett anslag

på extra stat å 532,462 kronor 98 öre för uppförande af en nybyggnad

för universitetets zoologiska institution å åkerlotten nr 15, som för

ändamålet och på sätt i konsistoriets protokoll närmare omförmäldes skulle

ställas till universitetets förfogande.

Med öfverlämnande af samtliga till ärendet hörande handlingar, fullständiga

ritningar och situationsplan för den tillämnade nya zoologiska

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 122 höft. (Nr 162.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 162.

institutionsbyggnaden har universitetskanslern i underdånig skrifvelse den

16 oktober 1.911, med hänvisning till den utredning och motivering handlingarna

innehölle, hemställt om aflåtande af nådig proposition till 1912

års° Riksdag om beviljande af det utaf konsistoriet för ifrågavarande ändamål

begärda anslaget å 532,462 kronor 98 öre.

I sin berörda skrifvelse har kanslern i öfrigt anfört:

Att de för Uppsala universitets zoologiska institution nu använda lokalerna i det

s. k. Gustavianum icke kunde anses på ett tillfredsställande sätt motsvara tidens kraf,

ansåge kanslern vara klarligen uppvisadt genom den härom förebragta utredningen.

Då någon utvidgning eller tillbyggnad af den gamla gustavianska byggnaden naturligtvis

på grund af både dess beskaffenhet och dess läge icke kunde ifrågasättas, återstode

blott att medelst en fullständig nybyggnad tillgodose ifrågavarande behof. De

i sådant afseende uppgjorda och af konsistoriet godkända förslagen såväl beträffande

situationsplan som i fråga om de upprättade ritningarna och kostnadsberäkningarna

syntes och tillfredsställande.

Såsom ytterligare stöd för det begärda anslaget ville kanslern åberopa, att den

gustavianska byggnaden skulle, sedan zoologiska institutionen lämnat densamma, blifva

väl behöflig för andra akademiska institutioner. I detta hänseende hade kanslern inhämtat,

atlT bvggnaden lämpligen borde kunna finna användning dels för inrymmande

därstädes af de samlingar, som tillhörde museet för nordiska fornsaker, dels för teologiska,

juridiska och filosofiska fakulteternas seminarier och dels för de geologiska, speciellt

de paleontologiska, samlingarnas uppställande. Det nordiska fornsaksmuseet

hade för närvarande sin lokal i den gamla Linnéanska orangeribyggnaden vid Svartbäcksgatan,

hvilken byggnad syntes icke blott vara alldeles otillräcklig^ för ändamålet

_ i fiet att af de till museet hörande föremålen åtskilliga måst bibehållas magasiue
rade

och många erhållit en olämplig placering — utan äfven nästan fallfärdig och

vintertiden svår att uppvärma, hvartill komme, att byggnaden antagligen torde komma

att inom en icke allt för aflägsen framtid exproprieras af staden för framdragande af

en gata.

Lokaler för vissa af seminarierna vore inrättade i det förutvarande länslasarettet

vid S:t Larsgatan. Dessa lokaler vore delvis allt för små; delvis bestode de af ytterst

låga och mycket olämpliga rum, där luften lätt blefve förskämd. Juridiska seminaiiet

hade provisoriskt fatt sig anvisade två hörsalar i universitetshuset, hvilka emellertid

nu torde vara behöfliga såsom föreläsningssalar. Det historiska seminariet hade ej

någon särskild lokal; sammanträdena hölles i filosofiska fakultetens sessionssal, men

arbetslokaler saknades. För det statistiska seminariet hyrdes lokal i staden : det pedagogiska

seminariet, som saknade egen lokal, hade tills vidare inrymts i fysiologiska

institutionsbyggnaden tillsammans med det psykologiska laboratoriet, f ör den nied

seminariet förbuudna öfningsskolan hyrdes lokal i staden. För ämnet nordisk och jämförande

fornkunskap saknades semiuarielokal, likaså för ämnet klassisk fornkunskap

och antikens historia. Skulle alla föreuämnda behof af lokaler tillgodoses, torde därigenom

hela utrymmet i Gustavianum blifva disponeradt.

Beträffande konsistoriets hemställan rörande disposition al den för

zoologiska institutionens nybyggnad delvis afsedda åkerlotten nr 15 hade

kanslern icke något att erinra.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

Efter erhållen nådig remiss afgaf öfverintendentsämbetet den 12 december

1911 underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetet anförde därvid:

Hvad först amiinge de föreliggande ritningarna hade ärabetet, sedan ritningsförfattaren

på hemställan af ämbetet verkställt omarbetning af byggnadens i fråga

midtparti på sätt å ett påfästadt tilläggsblad närmare angåfves, icke funnit skäl till

erinran mot desamma. . _ ,

I detta sammanhang ansåge sig ämbetet böra med föranledande åt de invändningar,

som blifvit af professor Hammar under ärendets handläggning gjorda, mot förevarande

förslag framhålla, att en utvidgning af vissa utaf de för de vetenskapliga

ändamålen afsedda, såsom otillräckliga ansedda lokalerna — om hvars behöflighet ämbetet

icke torde hafva att yttra sig — gifvetvis orsakade förhöjning i arbetskostnaden;

att en förstoring af vaktmästarbostäderna torde, om så skulle anses ledigt, kunna vid

ritningarnas närmare utarbetande ske, utan att därför kostnaden behöfde ökas; samt

att ämbetet för sin del bulle före, att storleken af ångpanne- och kolförrådsrummen

vore tillräckliga för byggnaden, sådan den nu föresloges till utförande, och att först

vid en skeende utvidgning af densamma sagda rum syntes behöfva göras större.

Beträffande därefter den beräknade byggnadskostnaden hade öfverintendentsämbetet

vid ompröfning funnit denna böra förslå, om vid byggets utförande omtänksamhet

och sparsamhet iakttoges.

Sedermera inkom på gifven anledning universitetets drätselnämnd med

en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrifvelse af den 2 januari

1912.

Däri upplystes, att för den händelse det för universitetet skulle möta svårighet

att disponera hela åkerlotten nummer 15, som föreslagits till byggnadstomt för nybyggnad

åt den zoologiska institutionen, den för nämnda institution oundgängligen

behöfliga delen af denna åkerlott utgjorde i areal 2 hektar 39 ar 50 kvadratmeter, pa

sätt uppgjord karta utvisade, och att arrendatorn af berörda åkerlott vore skyldig att

afträda densamma den 14 mars 1912, då arrendatorn jämlikt kontrakt alage att utan

ersättning af universitetet borttaga på området befintliga hus och träd, hvarjemte förklarades,

att om af billighetsskäl någon ersättning skulle anses påkallad till vederbörande

arrendator, drätselnämnden ieke komme att ifrågasätta, att sådan ersättning

skulle utgå af statsmedel. Tillika meddelades, att enligt akademifogdens uppskattning

den del af åkerlotteu, som eventuellt icke skulle tagas i anspråk för den zoologiska

institutionen, torde i arrende kunna betinga 75 kronor om året (medan hela åkerlotten

hittills gifvit 205 kronor).

Vid skrifvelsen var fogad däri omförmälda, år 1911 af landtmäteriauskultanten

F. Bergman upprättade karta med tillhörande beskrifning.

Det erforderliga tomtområdet utmärktes å kartan med nummer 1 — 7.

Ärendet remitterades härefter till kammarkollegium, som afgaf underdånigt

utlåtande den 15 februari 1912.

I detta utlåtande omförmäler kammarkollegium, hurusom de akademiska akerlottema

i Uppsala — i de vid 1907 års stat för universitetet fogade särskilda föreskrifterna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Depaite
»entflchefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

anges deras antal till 44 — genom särskilda nådiga bref under 1600-talet upplåtits

till professorer in. fl. vid universitetet. Vidare åberopar kollegium, att genom nådigt

bref den 30 januari 1903 angående nya bestämmelser rörande aflöningsförmåner för

ordinarie professorer m. fl. vid universitetet i Uppsala fororduats. bland annat, att de

naturaförmåner, som dittills tillkommit ordinarie professorer, bibliotekarien och räntmästaren

vid universitetet, skulle, allt efter som genom tjänstinnehafvares öfvergång

på de nya lönebestämmelserna eller annars genom vederbörande innehafvares frånträdande

af förmånerna kunde ske, från och med år 1903 till universitetets förfogande

indragas; att de akademiska akerlotter, som pa grund häraf stode till universitetets

disposition, skulle genom dess drätselnämnds försorg utarrenderas å offentlig auktion

antingen för vissa år eller för ett år i sänder; att de inflytande arrendebeloppen skulle

särskildt bokföras^ och redovisas under namn af ålderstilläggsfönden; samt att hvad

därtill under ett ar influtit skulle under det följande användas till bestridande i första

hand af de ålderstillägg, som kunde tillkomma ordinarie professorer, bibliotekarien och

räutmästaren, hvarefter fyllnad i den för berörda ålderstillägg nödiga summan skulle

utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg.

Rörande den nu ifrågavarande åkerlotten nr 15 — fortsätter kammarkollegium —

utvisade en i landtmäteristyrelsen befintlig, af förste landtmätaren F. W. Mossberg år

1900 upprättad karta, att ägoutbyte sagda år ägt rum emellan Uppsala stad och universitetet,

därvid universitetet i utbyte mot åkerlotten B VIII samt delar af åkerlotterua

8 VI och B IX af staden bekommit, förutom 74,7 ar af Karolinaparken, törenämnda

akerlott om 5 hektar 52,2 ar; och hade nämnda ägobyte enligt å kartan tecknadt

bevis blifvit fastställdt den 12 september 1900 af magistraten i Uppsala.

Arrendeafkastningen af lotten iuginge för närvarande till åldoistilläggsfonden.

Vidkommande den begärda upplåtelsen af åkerlotten nr 15 både kollegium ej

något att erinra mot att sa stor del åt samma lott, som erfordrades för den zoologiska

institutionens nybyggnad, blefve kostnadsfritt upplåten för berörda ändamål. Beträffande

däremot lottens återstående del ansåge kollegium, att densamma borde tillsvidare,

så länge något särskildt behof af förändrad användning däraf icke förelåge, fortfarande

disponeras enligt bestämmelserna i nådiga bref vet den 30 januari 1903.

Att den zoologiska institutionens i Uppsala nuvarande lokal är olämplig

och otillräcklig för sitt ändamål, lärer få anses oförtydbart ådagalagdt genom

den i ärendet åstadkomna utförliga utredningen. Lika uppenbart synes

mig ock vara, att institutionen behöfver en snar förbättring af sina lokala

förhållanden.

Institutionens föreståndare har tagit i öfvervägande möjligheten att

lösa frågan härom genom ändring och tillbyggnad af Gustavianum.

Han har emellertid på skäl, som synas mig fullt bevisande, förkastat

denna utväg och i stället föreslagit uppförandet af en ny, för zoologiska

institutionen särskildt afsedd byggnad. Detta sätt att tillgodose institutionens

behof af bättre och rymligare lokaler blir visserligen dyrare, men

om det innebär en fullgod lösning, såväl för det närvarande som för den

framtid, som nu kan öfverblickas, måste det föredragas framför nyss af
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts Udd. Proposition Nr 162.

sedda billigare åtgärd, som endast delvis afhjålper de nuvarande bristerna

och ej tillräckligt kan taga framtidens behof i sikte.

Frågan blir då, om det af Wirén framlagda nybyggnadsförslaget verkligen

innebår en tillfredsställande lösning. Ett dylikt spörsmål uppställer

sig själfmant vid hvarje byggnadsföretag af den omfattning och kostnad,

som förslaget afser. Men det bör så mycket mer i detta ärende tagas i

öfvervägande, som inom universitetets drätselnämnd uttalanden framställts

åt innehåll, att nybyggnaden skulle vara allt för knappt tilltagen. För

dessa uttalanden har jag i det föregående utförligt redogjort, och jag har

likaledes återgifvit hvad däremot andragits.

Med all hänsyn för de framkomna, af lofvärd försiktighet förestafvade

anmärkningarna synes det mig dock antagligt, att den föreslagna nybyggnaden

skulle komma att uppfylla alla rimliga anspråk på en zoologisk

institutionsbyggnad. I min mening härutinnan befästes jag af ett till

departementet inkommet skriftligt uttalande af professor Apellöf, som däri

förklarar de lokaler i den påtänkta nybyggnaden, där professorn i jämförande

anatomi skulle hafva sin verksamhet, vara fullt ändamålsenliga

och tillräckliga för behofvet. — I motsats till tillbyggnadsförslaget lämnar

nybyggnadsförslaget godt tillfälle till utvidgning vid framtida behof; att

nu på en gång bygga så, att man reserverar lokaler för långt i framtiden

tänkbara behof, torde ej böra ifrågasättas.

I ett afseende hafva de framkastade anmärkningarna emellertid fäst

uppmärksamheten på behofvet af en ändring, hvilken ock synes utan svårighet

kunna komma till stånd; jag menar behofvet af större utrymme i

vaktmästarbostäderna. Jag hänvisar till hvad öfverintendentsämbetet i afseende

därå anfört.

Nämnda ämbete har i öfrigt gillat de uppgjorda ritningarna, med en

af ritningsförfattaren utförd ändring, och bär funnit det beräknade, till

532,462 kronor 98 öre ökade byggnadsanslaget böra med iakttagande af

omtänksamhet och sparsamhet förslå. Såväl ritningarna som kostnadsförslaget

böra således kunna läggas till grund för arbetets utförande.

Såsom den lämpligaste platsen för den eventuella nybyggnaden har

af de akademiska myndigheterna föreslagits den sydväst om botaniska trädgården

liggande akademiska åkerlotten nr 15. Beträffande den ifrågasatta

upplåtelsen af detta område är intet att erinra mot att så stor del af

åkerlotten, som erfordras för den zoologiska institutionens nybyggnad,

för ändamålet kostnadsfritt upplåtes. På sätt kammarkollegium anmärkt,

bör den återstående delen af åkerlotten tillsvidare, så länge något särskildt

behof af förändrad användning däraf icke föreligger, fortfarande disponeras

enligt bestämmelserna i det förut omnämnda nådiga brefvet den 30

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.

januari 1903. Jag vill erinra, att bestämmelserna i nämnda bref grunda

sig på Riksdagens beslut i ämnet år 1902, fattadt samtidigt med det

Riksdagen medgaf, att professorerna fingo rätt till ålderstillägg. Upplåtelse

af den ifrågasatta delen af åkerlotten medför någon minskning af

ålderstilläggsfondens inkomster samt ökad utgift å anslaget till ålderstillägg.

Klart är att Riksdagens bifall till upplåtelsen bör begäras.

På grund af hvad jag nu anfört och då det för den nya byggnaden

erforderliga beloppet, till undvikande af öretal i statsregler ingen förhöj dt

till 532,463 kronor, lämpligen torde kunna fördelas till utgående under

tre eller fyra år, med ett belopp af 90,000 kronor under första året, hemställer

jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att

dels för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med uppgjorda, af öfverintendentsämbetet gillade

ritningar och förslag, af en ny byggnad för zoologiska

institutionen vid universitetet i Uppsala bevilja ett anslag

af 532,463 kronor och däraf på extra stat för år

1913 anvisa ett belopp af 90,000 kronor,

dels ock medgifva, att ett å företedd karta affattadt

och beskrifvet jordområde om 2 hektar 39 ar 50

kvadratmeter må till tomt för nämnda institution afgiftsfritt

frånskiljas akademiska åkerlotten nr 15 i

Uppsala.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af

statsrådets öfriga ledamöter i nåder gilla och bifalla;

och skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, afl åtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Stockholm, tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.