Sök i Ratio Lex

Angående bestämmelser för användningen af Kronans område å viss del af Vaxön

1912-04-10 · 71 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:166, Angående bestämmelser för användningen af Kronans område å viss del af Vaxön

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

\

Nr 166.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

bestämmelser för användningen af Kronans område å

viss del af Vaxön; gifven Stockholms slott den 10 april

1912.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen.

att, under förutsättning att af stadsfullmäktige i Vaxholm godkänd

stadsplan framdeles blifver af Kungl. Maj:t fastställd, antaga följande

bestämmelser för användningen af Kronans område å Vaxön öster om

den blifvande nya stadsplanegränsen, nämligen

i fråga om upplåtelse af tomt:

att de öster om den föreslagna nya stadsplanegränsen belägna och å

blifvande stadskartan såsom byggnadstomter utmärkta områden må af

arméförvaltningens fortifikationsdepartement upplåtas med tomträtt på

högst 75 år, dock att från sådan upplåtelse undantagas följande för

Kronans framtida behof reserverade tomter, nämligen tomterna n:r 30

—39, 160—163, 169 och 170 samt 175—180;

att tiden för tomträtten bestämmes så, att samtliga upplåtelserna

utgå vid samma tidpunkt;

att, innan aftal om upplåtelse af tomt afslutas, särskild karta skall

upprättas öfver tomten, utvisande dess läge inom stadsplanen och

nummer samt dess ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, hvilken

karta bör affattas i två exemplar, hvaraf det ena skall förvaras hos

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 126 käft- (Nr 166.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

arméförvaltningens fortifikationsdepartement och. det andra åtfölja upplåtelsebrefvet;
att,

därest anbud om tomträtt enligt fastställda grunder icke erhålles

beträffande viss tomt, arméförvaltningens fortifikationsdepartement

må upplåta sådan tomt för ett år i sänder, mot afgift och öfriga

villkor, som departementet finner lämpliga;

att Kronan skall äga att utan ersättning framdraga telegraf-, telefon-

och andra elektriska ledningar öfver upplåten tomt äfvensom att

däri nedlägga elektriska kablar samt gas- och vattenledningar;

att, om med tomträtt upplåten tomt eller tomtdel under den bestämda

upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, densamma skall

återlämnas till Kronans fria disposition mot rätt för innehafvaren att

af Kronan bekomma ersättning dels för förskottsvis erlagda tomtafgifter,

kapitaliserade efter tre procent, dels för de å tomten befintliga

byggnaderna med en summa, som beräknas efter medeltalet af de belopp,

till bvilka byggnaderna varit brandförsäkrade under de tre första kalenderåren

i sist förflutna femårsperioden, innan uppsägning skett, dock

att, om armé förvaltningens fortifikationsdepartement finner det sålunda

beräknade värdet uppenbarligen för högt, lösesumman skall bestämmas

af en nämnd, bestående af tre personer, däraf arméförvaltningens fortifikationsdepartement

utser en, tomtinnehafvaren en och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län den tredje, dels ock för de under

tomträttstiden nedlagda kostnader för tomtens planering samt för vatten-,

aflopps- och belysningsledningar, tillhörande tomten, med belopp,

hvilket tillika med värdet å byggnader, som ej kunnat ingå i förenämnda

medeltalsberäkning, bestämmes af en på nyss angifna sätt utsedd

nämnd;

att vid tomträttstidens slut tomt med därtill börande byggnader

och ledningar skall återfalla till Kronan utan lösen, om för därefter

skeende ny upplåtelse af tomten fordras en afgäld, som icke med mer

än trettio procent öfverstiger den förutvarande, och villkoren i öfrigt

icke äro strängare än de, som det förra aftalet bestämmer, men tomträttsbafvaren

icke vill antaga dessa villkor; samt att, om för den nya

upplåtelsen af tomten fordras en afgäld, som med mer än trettio procent

öfverstiger den förutvarande, eller eljest fordras strängare villkor

än de förut gällande och tomträttshafvaren icke vill på dessa villkor

mottaga ny upplåtelse af tomten, eller om Kronan beslutar, att tomten

ej vidare skall upplåtas med tomträtt, tomträttshafvaren skall äga att

af Kronan erhålla ersättning för de å tomten befintliga byggnader samt

till planering och ledningar utgifna kostnader i likhet med hvad som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 3

gäller för den händelse, att tomt skall under upplåtelsetiden återlämnas

till Kronan;

i fråga om tillgodoseende af vissa personers berättigade intressen:

att nuvarande innehafvare af tomt inom stadens planlagda område

skall hafva företräde till erhållande af samma tomt med tomträtt;

att den, som för närvarande har mark åt sig upplåten inom det

område, som enligt blifvande stadsplan kommer att tilläggas nuvarande

stadsplaneområdet, skall i första hand vara berättigad att få åt sig upplåten

tomt, hvarå han har byggnad uppförd, därest det med hänsyn

till stadsplanen och tomtindelningen kan lämpligen ske;

att därnäst innehafvare af tomt, som, enligt hvad förut sagts, skall

reserveras för Kronans framtida behof, äfvensom den, som innehar

tomt, hvilken till följd af stadsplaneregleringen skall afstås till staden

eller enskilda, skola efter anmälan och i mån af tillgång hafva företräde

till tomter inom det nya stadsplaneområdet;

att tomt eller tomtdel, som skall reserveras för Kronans framtida

behof eller som nu innehafves af enskild person men i följd af stadsplanens

reglering skall öfvergå till staden eller till enskild person,

icke behöfver af nuvarande innehafvare afträdas förr än vid utgången

af tionde året näst efter det, under hvilket ny stadsplan blifvit

fastställd, dock att innehafvare!! skall vara skyldig att under tiden erlägga

å tomt eller tomtdel belöpande utgifter enligt nu gällande beräkning

och att efter utgången af nämnda tid utan rätt till ersättning

bortföra sina å tomten eller tomtdelen uppförda byggnader;

att likväl staden, därest så trängande behof af sådan för staden afsedd

tomt eller tomtdel föreligger, att den sålunda bestämda tidens utgång

ej kan afvaktas, skall efter pröfning af arméförvaltningens fortifikation

sdepartement vara berättigad att därförut tillträda tomten eller tomtdelen,

men skall staden i sådant fall vara skyldig att till afträdaren

utgifva ersättning för mistning af besittningsrätten under den återstående

tiden med belopp, som i brist på godvillig öfverenskommelse bestämmes

af arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock att ersättning

ej skall utgå för mark, som enligt redan nu gällande stadsplan är

afsedd till gata eller allmän plats;

att, därest tomt kommer att efter tomträttstidens slut ånyo upplåtas

med tomträtt, företrädesrätt till erhållande af tomten mot därför stadgade

villkor skall tillkomma tomtens senaste innehafvare;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

att, om vid sådan förnyad upplåtelse tomträttshafvaren icke vill

mottaga tomten ock om denna då, enligt hvad förut bestämts, skall

utan lösen återfalla till Kronan, innehafvare af inteckning i tomträtten,

beviljad senast två år före upplåtelsetidens slut, må äga rätt

att öfvertaga den erbjudna nya upplåtelsen med rätt till byggnad och

annat, som eljest skulle tillfalla Kronan, därest han sex månader före

upplåtelsetidens utgång därom gör anmälan hos arméförvaltningens fortifikationsdepartement;

börande i händelse af flera sådana inteckningar

innehafvare af inteckning med sämre rätt hafva företräde till upplåtelsens

öfvertagande under villkor, att han förnöjer inteckningshafvare

med bättre rätt;

i fråga om tomträttsafgifter rn. m.:

att den, som erhåller upplåtelse af mark med tomträtt, skall årligen

till Kronan erlägga en afgift, motsvarande tre procent af markens värde

enligt uppskattning af särskild värderingsnämnd, som Kungl, Maj:t tillsätter

;

att frihet från tomträttsafgift dock skall äga rum i fråga om de

tomter, som vare sig redan nu eller med Kungl. Maj:ts samtycke framdeles

komma att innehafvas af kommunen eller församlingen eller användas

af allmänna undervisningsverk, nykterhetsföreningar, frälsningsarmén

eller andra barmhärtighetsinrättningar och för hvilka enligt

gällande bevillningsförordning fastighetsbevillning icke skall erläggas;

att befrielse från tomträttsafgift likaledes skall tillkomma Vaxholms

missionsförening för den del af tomten n:r SO, som tillhör det därå uppförda

missionshuset, hvaremot afgift skall efter angifven grund erläggas

för den del af tomten, som tillhör därå uppfördt boningshus, äfvensom

för förstnämnda del af tomten, om densamma framdeles ej längre användes

för det nuvarande ändamålet;

att afgifterna för de tomter, som med tomträtt upplåtas till

deras nuvarande innehafvare, skola utgå under de fem första åren af

den för upplåtelse med tomträtt föreslagna sjuttiofemårsperioden med

allenast 40 procent, under de därpå följande fem åren med 60 procent

och under ytterligare fem år med 80 procent af de bestämda beloppen,

men efter femtonde årets utgång med fulla beloppet;

att afgifterna för tomter inom nya stadsplaneområdet, hvilka med

tomträtt upplåtas till sådana personer, som afstå nu innehafvande tomt

antingen därför, att den skall reserveras för Kronans framtida behof,

eller till följd af blifvande stadsplanereglering, skola utgå under de första

opaginerad Kontrollera mot PDF

f>

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

tjugu åren med 25 procent, under de därpå följande tjugu åren med

50 procent och under ytterligare tjugu år med 75 procent men efter

sextionde årets utgång med fulla beloppet;

att inflytande tomträttsafgifter liksom öfriga inkomster af Kronans

område å Vaxön öster om den blifvande nya stadsplanegränsen skola särskildt

bokföras och af fortifikationsdepartementet förvaltas samt användas

till tomtmätningar, anläggning af gator och andra allmänna platser,

anläggning och underhåll af tilläggsplatser och kajer, inlösen af

tomter och andra ändamål, som kunna bidraga till stadens utveckling

samt möjligen föranleda, att i framtiden nya områden kunna öppnas

för tomtupplåtelser;

i fråga om upplåtelse af område, som icke är tomt:

att mark, som enligt den blifvande stadsplanen erfordras för gator,

torg och andra allmänna platser, skall af Kronan med äganderätt utan

ersättning afstås till staden, hvarvid iakttages, att Strandgatans kaj och

östra delen af Hamngatans kaj skola afskiljas från vidliggande gator

medelst gränser, som arméförvaltningens fortifikationsdepartement äger

bestämma, samt åt staden upplåtas till användande på sätt och under

villkor, som Kungl. Maj:t framdeles stadgar;

att platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande

begrafningsplatsen skall med äganderätt utan ersättning afstås till kyrkoförsamlingen;
att

den söder om Blynäsgatan liggande delen af exercisfältet (Blynäsfältet),

hvilken icke bör intagas i stadsplanen, skall afgiftsfritt upplåtas

till staden med nyttjanderätt tillsvidare under 75 år under villkor, att fältet

endast får användas såsom öppen plats för promenader, idrottsöfningar

o. d., med rätt dock för staden att anlägga dels en gångbana öfver

fältet till skolhuset, dels väg på fältets västra sida utmed kvarteren

Terra Nova och Framnäs, dels ock väg i Hamngatans förlängning öfver

fältet till korsningen af Blynäs- och Tvärgatorna, allt under förutsättning

att dessa förbindelseleder hållas i ungefär samma plan som de

närliggande delarna af exercisfältet, att Kronan förbehålles rätt att för

truppöfningar samt militärpersonalens gymnastik- och idrottsöfningar

med företrädesrätt framför staden eller annan använda fältet, samt att

staden icke äger utan arméförvaltningens fortifikationsdepartements

och kommendantens medgifvande rätt att å exercisfältet uppföra byggnader

eller därå verkställa planteringar;

att det staden omgifvande, Kronan tillhörande vattenområdet, med

undantag af Österhamnen och områdena utanför de för Kronans fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

tida behof reserverade tomterna samtutanför Strandgatans kaj och östra delen

af Hamngatans kaj, skall upplåtas till staden med nyttjanderätt tillsvidare

under 75 år med rättighet att, efter medgifvande af arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, utföra de anläggningar och vidtaga de anordningar,

som för-sjöfartens och därmed sammanhängande angelägenheters

ordnande kunna finnas lämpliga, dock mot villkor, att staden skall väl

vårda och underhålla området med därå gjorda anläggningar, att förmånsrätt

till användande af tilläggsplatser vid kajer och i hamnar alltid

skall tillkomma Kronan för dess båtar och farkoster äfvensom för båtar

och farkoster, hvilka för Kronans räkning förhyrts eller uteslutande för

dess räkning befraktats, att hamnumgälder eller andra afgifter till staden

för begagnandet af tilläggsplats eller af andra till sjöfartens främjande

och bekvämlighet af staden gjorda anordningar ej skola af Kronan

erläggas, samt att vattenområdet i sin helhet skall vara öppet för allmän

trafik utan annan inskränkning än den, som kan följa af bestämmelser

i en blifvande hamnordning eller andra laga föreskrifter;

att den till upplåtet vattenområde hörande fiskerätten jämväl på

enahanda sätt upplåtes till staden, hvilken dock ej må upplåta fisket

till annan, utan skall detsamma vara tillgängligt för samtliga invånare

i staden samt för personalen vid i orten förlagda trupper och annan

därstädes bosatt militärpersonal;

att om Blynäsfältet eller till staden upplåtet vattenområde under den

bestämda upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, fältet eller området

skall återlämnas till Kronans fria disposition utan rätt till ersättning

för därå nedlagda kostnader, dock att i fråga om till sjöfartens

fromma gjorda anläggningar skall gälla hvad säskildt må varda aftaladt; samt

att Blynäsfältet samt till staden upplåtet vattenområde skola vid

upplåtelsetidens slut återfalla till Kronan utan ersättning för därå nedlagda

kostnader i vidare mån än nyss sagts.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

David Bergström.

GUSTAF ADOLF.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

7

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning inom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Bergström,

följande:

»Vaxholms område har alltsedan midten af 1500-talet ansetts vara

Kronans egendom, och besittningsförhållandena i staden hafva reglerats

af myndigheterna.

För närvarande gäller i detta afseende ett nådigt bref, utfärdadt

den 18 april 1879 samtidigt med att stadsplan för staden fastställdes.

Genom detta nådiga bref förordnades, att den till öppna platser

och gator erforderliga mark skulle af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

upplåtas utan ersättning men med rätt för

Kronan att återtaga densamma, då Kungl. Maj:t ansåg den behöflig

för militära ändamål. Vidare bemyndigades arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

att mot årlig afgift, som af departementet skulle

bestämmas, upplåta tomter och jordlotter inom Vaxholms område på 30

Nuvarande

förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

år, räknadt från början af november 1879, under bland andra följande

vilkor, nämligen:

att tomt icke finge utvidgas genom utfyllning i sjön eller intäkt

å allmän mark, ej heller styckas utan föregången anmälan hos kommendanten

å fästningen och af fortifikationsdepartementet erhållet tillstånd,

att, då besittningsrätten genom köp, byte, arf, gåfva eller testamente

öfverginge till annan person, ansökning om besittningsrättens

öfvertagande skulle med erforderliga åtkomsthandlingar pröfvas af departementet,

som efter dessas godkännande utfärdade nytt upplåtelsebref,

att upplåten tomt eller lägenhet ej finge med större stenhus bebyggas,

förrän anmälan därom skett hos departementet och Kungl. Maj:t

därtill lämnat bifall,

att den årliga afgiften skulle utgå med 2,5 öre för hvarje uppskattad

kvadratmeter af tomt och 50 öre för hvarje uppskattad ar af lägenhet

och före oktober månads slut erläggas vid äfventyr af besittningsrättens

förlust, samt

att, så snart upplåten tomt eller lägenhet för militära ändamål erfordrades,

densamma genast skulle till Kronans fria disposition utan

ersättning återlämnas, samt därå befintliga byggnader och hägnader på

innehafvarens bekostnad borttagas och platsen jämnas.

Bestämmelserna i kungl. brefvet den 18 april 1879 hafva sedermera

förnyats för tiden intill den 1 november 1912. Tomtörena hafva

de senaste åren uppgått till omkring 4,600 kronor årligen.

Under åberopande af det åt arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

gifna bemyndigande i fråga om upplåtelse af gator och öppna

platser anhöll staden om upplåtelse af stranden vid Hamngatan söder

om tomterna n:r 4 och 5 samt 9—13. Arméförvaltningen, som ansåg

det nådiga bemyndigandet ej omfatta strandrätten, underställde ansökningen

Kungl. Maj:ts pröfning, hvarefter Kungl. Maj:t den 29 mars

1899 fann godt att åt staden tillsvidare upplåta dispositionsrätten öfver

vattenområdet utanför Hamngatan söder om nämnda tomter, mot villkor,

bland andra, att fortifikationsdepartementet skulle äga att för tilläggningsplats

åt fästningens ångslupar och båtar undantaga erforderlig del

af det upplåtna området, att innehafvare af byggnad, brygga eller annan

anläggning inom det upplåtna området skulle, om han förmådde styrka

sin rätt till det af honom innehafda området, därvid bibehållas, men i

annat fall, och därest öfverenskommelse emellan honom och staden ej

kunde träffas, vara skyldig att efter departementets bepröfvande antingen

inom viss tid bortföra sin anläggning eller för densamma taga den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts Nåd, Proposition Nr 166.

lösen, som af fortifikationsdepartementet bestämdes, att lämplig tilläggningsplats

inom det upplåtna området skulle beredas alla ångfartyg,

med hvilka trafik mellan Stockholm och Vaxholm uppehälles, att, då

fråga uppstode om upprättandet af taxa å afgiften för begagnandet af

tilläggningsplats eller andra hamnumgälder inom det upplåtna området,

fortifikationsdepartementet skulle lämnas tillfälle att afgifva yttrande

och förslag i ämnet, samt att, då Kungl. Maj:t funne det upplåtna området

eller någon del däraf böra för Kronans ändamål användas, staden

skulle vara skyldig genast utan ersättning afträda det erforderliga området

och därifrån bortföra staden tillhöriga byggnader, bryggor och

andra anläggningar, i den mån Kronan ej ville lösa desamma.

Materialet i de å ifrågavarande område belägna bryggor, kallade

Stora ångbåtsbryggan och Garfvarebryggan, tillhör emellertid ostridigt

Vaxholms nya ångfartygsaktiebolag. Bolaget har vägrat att bortföra

bryggorna, och någon öfverenskommelse mellan staden och bolaget i

detta afseende bär ännu icke kunnat träffas.

Uti underdånig skrifvelse den 3 juni 1908 föreslogo stadsfullmäk- stadsfullmäktige

i Vaxholm å stadens och tomtinnehafvarnas i staden vägnar, att

en kommitté måtte tillsättas, hvari äfven stadens intressen blefve före- S& nng

trädda, med uppdrag att uppgöra förslag till nya nyttjanderättsaftal,

byggda på tomträttsinstitutets grund, emellan Kronan, å ena sidan, och

tomtinnehafvai-e, å andra sidan, hvarjämte kommittén skulle afgifva förslag,

dels, där så pröfvades nödigt, till upplåtelse till staden af därinom

belägna allmänna platser, hamnar, vatten och stränder eller delar däraf,

dels slutligen till de öfriga uppgörelser mellan Kronan och staden,

hvilka i samband med ofvannämnda åtgärder kunde påkallas.

I ett den 18 oktober 1909 häröfver afgifvet underdånigt utlåtande Arméförv-aitframhöllo

arméförvaltningens fortifikations- och civila departement, att °ine?D9 *ortirätfen

till hvarje land- och vattenområde inom Vaxholm måste vara civnL°departegrundad

på upplåtelse af Kronan, hvars äganderätt till Vaxholmslandet menta nN

måste anses ostridig. Till belysning häraf och såsom utredning i ären- I>9Aodi909.n

det angående den sökta tomträttsupplåtelsen erinrade nämnda departement

om innehållet i ett Kungl. Maj:ts bref till krigs- och kammarkollegierna

den 26 november 1772, hvari omförmäldes, hurusom Vaxön

eller det så kallade Vaxholmslandet redan år 1568 i anseende till där

anläggande fästningsverk blifvit Kronan tillbytt emot vederlag af fyra

gårdar i Ryds socken och vore en Kronans enskilda tillhörighet samt

fästningen helt och hållet anslagen, skogen till byggnadsvirke och

bränsle samt jorden till torfskörd och fyllning, med undantag af några

platser, som kunnat för fästningen umbäras och blifvit upplåtna åt inBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 126 höft, (Nr 166.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.

vånarna å Vaxholmen till nyttjande med förbehåll att dem utan ersättning

afträda, när de vore för Kronan nödiga. I enlighet med krigskollegiets

hemställan hade tillika genom sistberörda kungl. bref bestämts,

att krigskollegium ägde till vederbörande utfärda behöriga kontrakt

eller upplåtelsebref å vissa ägor och intagor att behålla, nyttja

och bruka, så länge de till enskildt bruk kunde aflåtas, mot afgift, som

vore betingad eller framdeles efter omständigheterna kunde betingas

eller skäligen utsättas, samt villkor i öfrigt, att de hvarken utvidgades

eller minskades, att ej några nya åbyggnader därå gjordes, att de icke

öfverlätes eller transporterades på någon annan, utan att anmälan därom

gjordes till kollegium vid äfventyr af förlust utaf all vidare rättighet,

samt att, då de en gång kunde pröfvas oundgängliga för Kronans och

fästningens behof, de då vid antydan genast skulle afträdas utan gensägelse

och utan all slags ersättning för uppodlingen vidare än att

innehafvarna själfva finge disponera öfver åbyggnaden. De årliga afgifterna

skulle beräknas och erläggas ifrån den tid år 1768, då krigskollegium

låtit genom deputerade geometrici afmäta och dela tomterna

och ägorna på Vaxholmslandet, och jorden blifvit Vaxholms invånare

till nyttjande upplåten.

Därefter hade vid förnyade upplåtelser andra villkor tillkommit,

och de nu gällande bestämmelser för upplåtelser af tomter och jordlägenheter

i Vaxholms stad och å Vaxön vore sammanfattade i nådiga

brefvet den 18 april 1879.

Det hade dock alltid i själfva verket varit en lös och osäker besittningsrätt,

som tillkommit tomtinnehafvarna i Vaxholm, och genom

dylika bestämmelser vid aftal med en mindre ömsint jordägare än Kronan

skulle otvifvelaktigt stadens bestånd hafva vedervågats. Om än

med nuvarande förhållanden sådant ej vore att befara, kunde dock ej

nekas, att de stränga villkor, som vore förenade med upplåtelserna,

verkade hindrande för stadens utveckling och omöjliggjorde för dess

invånare att därför arbeta på samma sätt, som vore möjligt för invånare

i andra städer, där besittningsrätten till grunden och den fria

dispositionen af därå uppförda byggnader ej vore ställda i beroende af

ensidigt bestämmande efter behof, som af eventuella händelser ansåges

kunna uppkomma och som egentligen under normala förhållanden vore

för ett stadssamhälle främmande.

Efter att hafva redogjort för de framställningar, som tid efter annan

från stadsinvånarnas sida gjorts för erhållande af mera betryggande

rättigheter till hus och jord i staden än dem, som genom nämnda

och äldre upplåtelsebref dem tillförsäkrats, yttrade departementen vi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1G6.

11

dåre, att den enträgenhet, hvarmed Vaxholms invånare, trots upprepade

strandade försök, fullföljt sin afsikt att erhålla en mer än hittills tryggad

rätt till tomterna och lägenheterna inom stadens områden, ej kunde

annorlunda anses än såsom ett bevis för ett verkligt föreliggande behof

i detta afseende för stadens bestånd och utveckling. Genom sitt läge

invid stora segelleden till hufvudstaden och i dennas närhet vore Vaxholm

otvifvelaktigt en stad med stora utvecklingsmöjligheter å handelns

och industriens områden, hvilka emellertid nu rådande förhållanden

i afseende å besittningsrätten till marken omedelbart och medelbart

hämmade eller rent af tillintetgjorde. Då nu stadsfullmäktige,

som väl ej utan skäl ansett det lönlöst att förnya en framställning om

friköpsrätt, som år 1906 afslagits, tillgripit det i vår lagstiftning nyinförda

tomträttsinstitutet, funne departementen detta välbetänkt och

såge i detta rättsinstitut ett medel att förena Vaxholms invånares och

fästningens stridiga intressen. Af krigskollegium år 1847 uttryckta

farhåga, att den kostnad, som då användes till fästningens ombyggnad

och förbättring, kunde, vid afståendet af äganderätten till Vaxholmstomterna,

blifva af föga gagn, hade varit nog så befogad vid utförandet

af då uppgjorda och fastställda befästningsplaner, som inneburo, att

enda inloppet till Stockholm skulle blifva genom Kodjupet vid Vaxholms

fästning, och att försvaret skulle koncentreras vid norra Vaxholmsfjärden;

men dessa (1838 års) befästnings- och försvarsplaner

hade i enlighet med 1867 års befästningskommittés utlåtande öfvergifvits,

i det att inloppet flyttats från Kodjupet, som gjorts för krigsfartyg

otillgängligt (med bibehållande af en 12 fot djup ränna för

fredsbruk) till Oxdjupet, som öppnats till genomfart för våra största

pansarfartyg, och att denna genomfart, som vore afsedd att i krigstid

utgöra enda inloppet till Stockholm, försvarades af fästningen

Oscar-Fredriksborg å Rindön och med anslutning därtill gjorda befästningsanläggningar.

Vaxholms fästning vore däremot numera icke afsedd

för strid mot fientliga fartyg, utan dess hufvudsakliga betydelse

i försvarets tjänst inskränkte sig därtill, att densammas byggnader användes

till logement, förrådshus och så vidare. Genom dessa ändrade

förhållanden kunde i Vaxholm befintliga hus och byggnader ej längre

utgöra hinder för försvaret och ej heller förhindra verkningen af elden

från de nu befintliga befästningarna. Något på försvarets eller fästningseldens

effektivitet grundaat behof af begränsning utaf byggnadsfrihet

och markdisposition för enskilda förelåge nu i själfva verket beträffande

Vaxholm mindre än å de längre öster ut belägna områden,

hvarest villasamhällen uppstått, ja, det kunde ifrågasättas, huruvida

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kommitté

tillsättes.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

icke försvarets intressen skulle bättre tillgodoses, om Vaxholm vore

en fri stad, med starka byggnader, särskildt om industri och handel så

utvecklades, att fästningstrupperna däraf kunde hafva nytta i afseende

å såväl tillgodoseendet af lifsbehofven som anskaffandet och underhållet

af försvarsmateriel. En sådan utveckling af staden torde ock

vara gynnsam för det allmänna samhällsintresset, hvarför det äfven från

denna synpunkt kunde förtjäna att tagas i öfvervägande, om icke det

för staten skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att genom medgifvande

af friköp undanröja alla hinder för Vaxholms utveckling till ett skattekraftigt

samhälle.

Då nu stadsfullmäktige med föreliggande ansökan afsåge allenast

förvärfvandet af tomträtt, syntes ej anledning förefinnas att härför göra

svårigheter, utan ansåges detta syfte fast mera böra befrämjas.

Sedan jämväl andra myndigheter yttrat sig i ärendet, tillsatte Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 25 februari 1910 eu kommitté, bestående

af numera generalkrigskommissarien F. E. Bergenholtz, krigsrådet M.

Morton, numera öfversten E. S. von Krusenstjerna, kaptenen F. O. Widmark

och handlanden J. A. Dahlström.

Kommittén erhöll i uppdrag att efter verkställd utredning till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag angående upplåtelse med nyttjanderätt till

Vaxholms stad och enskilda personer af Kronan tillhörig mark inom

nämnda stad, därvid skulle tagas under öfvervägande, huruvida sådan

upplåtelse kunde anses böra ske beträffande hela området eller någon

del däraf i form af tomträtt enligt fjärde kapitlet nya jordabalken.

Därjämte ålades kommittén att i ofvan omförmälda hänseende verkställa

utredning och afgifva förslag dels till aftal om upplåtelse med nyttjanderätt

af lägenheter och tomter i Vaxholms stad med den gräns mot den

öfriga delen af Vaxön, kommittén ägde föreslå, äfvensom af därinom

belägna allmänna platser samt af hamnar, vatten och stränder eller delar

däraf, dels ock till de öfriga uppgörelser mellan Kronan och staden,

livilka i sammanhang därmed kunde påkallas; och förordnade Kungl.

Maj:t vidare, bland annat,

att från upplåtelse skulle undantagas kvarteren Batteriet och Kronudden,

tomterna nr 160—170 och 175—180 samt den norr om Blynäsgatan

belägna delen af exercisfältet äfvensom den Kronan nu förbehållna,

i kvarteret Kronudden ingående Österhamnen samt Strandgatans

kaj och östra delen af Hamngatans kaj med tillhörande vattenområden,

att Kronan för sina fartyg och båtar skulle förbehållas rätt till tillläggningsplats

vid öfriga kajer och hamnar framför andra fartyg och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 166.

13

båtar äfvensom frihet från hamnumgälder eller andra afgifter för begagnandet

af dylik tilläggningsplats; samt1

att Kronan skulle förbehållas rätt att mot lösen efter grunder,

hvartill kommittén ägde afgifva förslag, återbekomma upplåten tomt,

lägenhet eller allmänna platser, stränder m. m. före upplåtelsetidens

utgång.

Kommittén lät först med biträde af arkitekten P. Hallman uppgöra

förslag och karta till ny stadsplan för Vaxholm, af hvilken karta en

kopia torde få bifogas statsrådsprotokollet för denna dag. Enligt detta

förslag skulle i enlighet med af stadsfullmäktige framställd önskan

gränsen för den nya stadsplanen flyttas betydligt västerut in på mark,

som hittills varit utarrenderad åt enskilda personer och gå från Södra

Vaxholmsfjärden på en gatubredds afstånd från och parallellt med kvarteret

Västra Ekuddens västra gränslinje fram till vägen söder om Rydbolund

och sedan i det närmaste följa denna väg till sydligaste hörnet af

det nybildade kvarteret XIII, hvarefter gränsen skulle gå vidare med

ungefär samma västliga riktning till en punkt midt för en nybildad

tomt med nr 670 samt sluta i en bruten linje, sträckande sig mot

nordväst till en punkt vid Norra Vaxholmsfjärden öster om Blynäs. Genom

den sålunda åt väster utvidgade stadsplanen och genom indelning

i tomter af vissa områden inom nuvarande stadsplanen skulle tillsamsammans

110 nya tomter uppkomma förutom två områden, afsedda till

industritomter.

Den föreslagna gränsen finnes å kartan utmärkt med en fulldragen

svart linje. Det schematiska förslaget till en framdeles blifvande stadsplan

äfven väster om denna linje afser att förbereda möjligheterna för

stadens utvidgning.

Det nya förslaget till stadsplan innefattar dessutom en del tomtregleringar

inom den äldre stadsdelen.

Uti sitt den 21 oktober 1911 afgifna utlåtande har kommittén till

en början verkställt utredning angående Vaxholms betydelse i försvarshänseende

samt kommit till den slutsats, att läget i försvarshänseende

för närvarande icke är och med största sannolikhet icke heller i närmaste

framtiden kan blifva sådant, att någon mark på Vaxön kommer

att erfordras för anläggandet af befästningar, eller att röjningar därstädes

behöfva verkställas.

I fråga om behof af mark för andra ändamål, t. ex. kaserner och

befälsbostäder, har kommittén ansett detta behof kunna för öfverskådlig

framtid fullt tillgodoses med de jordområden, som enligt nådiga

Hufvuddragen

af kommitténs

utredning och

förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Yttranden

öfver kommitténs

förslag.

brefvet den 25 februari 1910 skola undantagas från upplåtelse och i

fråga om hvilka kommittén blott företagit ett par mindre betydande

gränsändringar.

Kommittén bär därför funnit de nuvarande hårda villkoren för

jordupplåtelse kunna och böra mildras samt har i anslutning till det

uppgjorda förslaget till ny stadsplan hemställt, att de öster om den

föreslagna nya stadsgränsen å kartan angifna, till upplåtelse afsedda

tomterna skola upplåtas med tomträtt dels till staden för prästgård,

rådhus, folkskolor m. m. dels ock till enskilda. Den hittills gällande

inskränkningen i fråga om rätt att bebygga tomt med stenhus skulle

enligt kommitténs mening bortfalla. Mark till gator, torg, allmänna

platser o. d. har däremot kommittén ansett böra till staden upplåtas

med nyttjanderätt på viss tid.

öfver kommitténs förslag har yttrande infordrats från Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län efter magistratens och stadsfullmäktiges

i Vaxholm hörande, öfverintendentsämbetet, arméförvaltningens

fortifikations- och civila departement, chefen för kustartilleriet efter hörande

af kommendanten i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning,

chefen för generalstaben, chefen för marinstaben samt chefen för fjärde

arméfördelningen.

Dessa myndigheter hafva ock afgifvit yttranden öfver kommitténs

förslag utom i hvad angår förslaget till stadsplan, hvilken ännu icke af

stadsfullmäktige godkänts. Detta synes mig emellertid icke böra utgöra

hinder för att nu framlägga Vaxholmsfrågan till statsmakternas afgörande,

ty de grundläggande beslut, som nu fattas, kunna ju hänföra sig till

den stadsplan, som efter stadsfullmäktiges godkännande framdeles må

varda af Kungl. Maj:t fastställd.

För innehållet i de afgifna yttrandena anhåller jag att få redogöra

i det följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

15

Upplåtelse af tomter.

Kommittéen har föreslagit:

att samtliga de å kartan såsom byggnadstomter utmärkta och icke

från upplåtelse undantagna områden skola af arméförvaltningens fortifikationsdepartement

upplåtas med tomträtt under högst 75 år;

att tiden för tomträtten skall bestämmas så, att samtliga upplåtelserna

utgå vid samma tidpunkt, hvarigenom staten då åter får hela

frågan i sin hand och nya, efter förhållandena lämpade bestämmelser

lättare kunna meddelas;

att, innan aftal om upplåtelse af tomt afslutas, särskild karta skall

upprättas öfver tomten, utvisande dess läge inom stadsplanen och nr

samt dess ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, hvilken karta

bör affattas i två exemplar, hvaraf det ena skall förvaras hos arméförvaltningens

fortifikationsdepartement och det andra åtfölja upplåtelsebrefvet;
att,

därest anbud om tomträtt enligt fastställda grunder icke erhålles

beträffande viss tomt, arméförvaltningens fortifikationsdepartement

må upplåta sådan tomt under ett år i sänder mot afgift och öfriga

villkor, som departementet finner lämpliga;

att med tomträtt upplåten tomt eller tomtdel skall, närhelst Kronan

det begär och sålunda äfven under den bestämda upplåtelsetiden,

återlämnas till Kronans fria disposition mot rätt för innehafvaren att af

Kronan bekomma ersättning dels för förskottsvis erlagda tomtafgifter,

kapitaliserade efter tre procent, dels för de å tomten befintliga byggnader

med en summa, som beräknas efter medeltalet af de belopp, till

hvilka byggnaderna varit brandförsäkrade under de tre första kalenderåren

i sist förflutna femårsperioden, innan uppsägning skett, dock att,

om arméförvaltningens fortifikationsdepartement finner det sålunda beräknade

värdet uppenbarligen för högt, lösesumman skall bestämmas

af en nämnd, bestående af tre personer, däraf arméförvaltningens fortifikationsdepartement

utser en, tomtinnehafvaren en och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län den tredje, dels ock för de under

tomträttstiden nedlagda kostnader för tomtens planering samt för vat
-

Kommitténs

förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Ur kommitténs

motivering.

ten-, aflopps- och belysningsledningar tillhörande tomten, med belopp,

hvilket, tillika med värdet å byggnader, som ej kunnat ingå i förenämnda

medeltalsberäkning, bestämmes af en på nyss angifna sätt utsedd

nämnd, samt

att efter tomträttstidens slut tomterna skola, i den mån de icke

komma att ånyo upplåtas till enskilda, återställas till Kronan, med skyldighet

för ägare af byggnader eller andra å tomterna gjorda anläggningar

att bortföra dessa utan rätt till ersättning.

Beträffande förslaget att tomterna efter tomträttstidens slut skola

utan ersättning återställas till staten har kommittén icke anfört vidare

motivering än att annat förhållande ej blifvit ifrågasatt.

Såsom motivering till hvad kommittén föreslagit i fråga om Kronans

rätt att under upplåtelsetiden återtaga tomt bar kommittén anfört,

att, för den händelse Kronan mot förmodan skulle behöfva begagna

denna rätt, borde Kronan utgifva lösen, dock icke för obebyggd tomt,

såvida ej tomtafgifter af någon anledning erlagts förskottsvis. I sådant

fall torde lösen böra utgå för den del af de erlagda afgifterna, som

motsvarade den återstående tiden för upplåtelsen. Vid bestämmande

af den lösen, Kronan borde utgifva för återbekommande af bebyggd

tomt, vore att tillse, å ena sidan, att tomträttshafvare, som före upplåtelsetidens

utgång måste återlämna till honom upplåten tomt, därigenom

icke lede förlust, men, å andra sidan, att Kronan för tomtens

återbekommande icke nödgades erlägga oskälig lösen, hvarjemte vid

utbetalande af lösen borde öfvervakas, att eventuella inteckningshafvares

rätt skyddades.

Kommittén ansåge, att lösen för bebyggd tomt skäligen icke borde

afse ersättning för förlust af tomträtten i annat fall, än att tomtafgifterna,

därest Kungl. Maj:t undantagsvis så medgifvit, blifvit helt

eller delvis erlagda i förskott. I sådant fall borde godtgörelsen för

mistning af tomträtten beräknas och utgå enligt samma grund, som

förut angifvits i fråga om obebyggd tomt, för hvilken afgifter erlagts

i förskott. Däremot borde, enligt kommitténs mening, lösen utgå för

byggnader äfvensom för under tomträttstiden nedlagda kostnader för

tomtens planering samt för vatten-, aflopps- och belysningsledningar,

tillhörande tomten, men icke för annan anläggning å tomten, såsom

planteringar, vattenkonster eller dylikt och ej heller för den förbättring

af tomtmarken, som för annat ändamål än dess planering under

upplåtelsetiden eventuellt vidtagits. Eljest skulle Kronan kunna komma

att ersätta dyrbara anordningar, afsedda allenast för tomträttshafvarens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 166.

17

personliga trefnad och framkallade af hans egna önskningar och hans

egen smak i sådant afseende.

Under ärendets förberedande handläggning hade arméförvaltningens

fortifikationsdepartement med afseende å lösens bestämmande föreslagit,

att denna borde bedömas »för byggnaderna: i regel efter det brandförsäkringsvärde,

som varit gällande i två år, innan uppsägning skett,

med tillägg efter opartisk värdering för sådana byggnader, som möjligen

under mellantiden uppkommit».

Den af arméförvaltningens fortifikationsdepartement sålunda augifna

grunden för bedömande af beloppet utaf den lösesumma, som borde

utgå för byggnader å tomt, som skulle afstås till staten, torde i hufvudsak

böra följas. Visserligen skulle äfven annan grund kunna tänkas,

men knappast någon, som medförde önskvärd enkelhet, på samma

gång den medförde lika garanti för rättvisa. Så skulle ju kunna

ifrågasättas, att vederbörande tomträttshafvare skulle styrka byggnadernas

verkliga värde och lösen utgå därefter. Då man icke kunde

antaga, att en tomträttshafvare skulle vara i stånd att när som helst

tillförlitligen styrka detta värde, borde sådan åtgärd vidtagas, att detta

i sammanhang med tomträttsupplåtelsen eller omedelbart efter ny- eller

tillbyggnad skedde inför vederbörande myndighet och beloppet antecknades

för framtida kännedom i fall af behof. Detta blefve dock ett

allt för inveckladt tillvägagångssätt i fråga om ett så stort samhälle

som Vaxholm med dess stora antal redan nu befintliga byggnader af

mycket växlande värde och skulle medföra ett allt för omfattande arbete i

förhållande till de, för såvidt nu kunde bedömas, få fall, då tomter

kunde komma att på detta sätt återgå till Kronan. Dessutom skulle

tomträttshafvare i sådant fall icke kunna räkna sig till godo en allmän

prisstegring å byggnaderna, hvilket torde få anses obilligt, då han erlade

skäliga afgifter för marken.

Kommittén hade fördenskull ansett sig böra tillstyrka den af arméförvaltningens

fortifikationsdepartement föreslagna beräkningsgrunden,

dock med vissa jämkningar.

Enligt kommitténs mening borde hänsyn tagas icke, såsom arméförvaltningens

fortifikationsdepartement föreslagit, till brandförsäkriugsvärdet

för allenast de två sista åren, innan uppsägning skett, utan till

detta värde för vissa år dessförinnan. Det kunde nämligen antagas,

att tomträttshafvare redan ett å två år före uppsägningen af tomträtten

möjligen erhållit kännedom om, att det ifrågasatts, att hans tomt skulle

till Kronan afstås. Vid sådant förhållande skulle, om vid bestämmande

af byggnads lösesumma hänsyn toges endast till de två sista årens

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 126 käft. (Nr 166.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Yttranden

öfver kommitténs

förslag.

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

brandförsäkringsvärde, tomträttshafvare blifva i tillfälle att möjligen

uppdrifva detta värde och därigenom tilltvinga sig en för hög lösesumma.

För sin del ansåge kommittén, att lösen för byggnad, som af

anfördt skäl kunde komma att af Kronan lösas, lämpligen borde bestämmas

efter medeltalet af byggnadens brandförsäkringsvärde för de tre

första åren i sista femårsperioden, innan uppsägning skett. Men fall

kunde finnas, då äfven det sålunda erhållna värdet måste anses för

högt. Så kunde inträffa, om ägaren sökte få så hög brandförsäkring

som möjligt för att därigenom erhålla ett högt belåningsvärde på fastigheten.

Fördenskull borde Kronan vara berättigad att, om arméförvaltningens

fortifikationsdepartement funne nämnda medelvärde uppenbarligen

vara för högt, erlägga lösesumman efter värdering af en nämnd, bestående

af tre personer, däraf arméförvaltningens fortifikationsdepartement

utsåge en, tomträttshafvaren en och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län den tredje. På enahanda sätt torde ock

sådan ny- eller tillbyggnad in. m. böra värderas, som icke kunnat ingå

i beräkningen för ofvannämnda tre år.

Chefen för generalstaben har anfört, att den relativt långa upplåtelsetiden

i förening med borttagandet af det hittills gällande förbudet

att uppföra större stenhus i Vaxholm torde medföra, att tomtinnehafvare

nedlägger ganska stora kostnader i hus och anläggningar. Därest

Kronan före upplåtelsetidens slut skulle behöfva en dylik tomt, hvilket

vore svårt att nu med bestämdhet afgöra, och sålunda måste inlösa

byggnader in. in., kunde det befaras, att inlösningspriset komme att i

större eller mindre grad inverka på, huruvida ett återlämnande komme

till stånd under nämnda tid. Upplåtelse med tomträtt af Kronans område

å Vaxön syntes därför generalstabschefen icke böra ifrågakomma

utan tungt vägande skäl och icke heller ske för längre tid än högst

50 år, hvarförutom det nu gällande förbudet att uppföra större stenhus

alltjämt borde bibehållas.

Chefen för marinstaben har ansett, att Kronan i upplåtelsekontrakten

bör förbehållas rätt att utan ersättning framdraga telegraf-, telefon- eller

andra elektriska ledningar öfver upplåten tomt äfvensom att där nedlägga

elektriska kablar, gas- eller vattenledningar.

Stadsfullmäktige i Vaxholm, med livilka magistraten instämt, hafva

förklarat sig gilla kommitténs förslag i dessa delar utom hvad angår

dels Kronans rätt att återtaga tomt under upplåtelsetiden, dels ock

tomträttshafvares skyldighet att vid upplåtelsetidens slut återställa tomt

till Kronan utan ersättning. Stadsfullmäktige hafva nämligen ansett,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.

19

att Kronan icke, såsom kommittén föreslagit, för hvarje statens behof

utan endast för militärt behof skall äga återtaga tomt under upplåtelsetiden;

och skyldigheten att vid upplåtelsetidens slut till Kronan återställa

tomt utan ersättning hafva stadsfullmäktige ansett böra gälla endast

för den händelse, att tomten efter första upplåtelsetidens slut alltjämt

skall upplåtas med tomträtt och Kronan icke med mera än 30

procent höjer den förutvarande afgälden eller eljest fordrar strängare

upplåtelsevillkor, men tomträttshafvaren det oaktadt icke vill mottaga

ny upplåtelse af tomten. I annan händelse borde Kronan gifva lösen

för byggnaderna. Stadsfullmäktige hafva anfört, att kommittén visserligen

haft öppen blick för stadsmarkens obehöflighet ur försvarssynpunkt,

men att den ej dragit konsekvenserna häraf, i det den under

sin sträfvan att tillfredsställa ett helt och hållet uppkonstrueradt framtida

behof af marken förts fram till sådana villkor och inskränkningar

vid den ifrågasatta tomträtten, hvilka helt säkert skulle, därest de vunne

tillämpning, verka nära nog lika hämmande som de nu gällande drakonisk

bestämmelserna. Stadsfullmäktige syftade härmed i främsta

rummet på de af kommittén föreslagna bestämmelserna angående tomternas

återställande till Kronan vid tomträttstidens slut utan rätt till

ersättning för därå uppförda byggnader, men kommittén hade äfven

bibehållit den gamla bestämmelsen om rätt för Kronan att under upplåtelsetiden

återtaga tomt. Härvid måste framhållas, att de gamla af

forna militära förhållanden betingade bestämmelserna om markens återställande

för militärt behof nu, sedan de militära krafven bort lämnas

ur räkningen, uti kommitténs förslag ej allenast bibehållits, utan äfven

mot all rimlighet utsträckts att omfatta alla Kronans behof. På detta

sätt skulle stadens intresse, som förut haft att kämpa en tidvis hopplös

kamp emot de obevekligaste militära kraf, nu äfven komma att få vika

för hvilka som helst andra intressen. Kommittén hade under ganska

ensidig sträfvan att på alla tänkbara sätt häfda statens verkliga eller

förmenta intressen förbisett, att stadens obehindrade utveckling äfven

vore ett viktigt statsintresse. Stadsfullmäktige kände emellertid ett

behof af att framhålla, hurusom det Kronan förbehållna återtagandet

af mark komme att lika litet nu som tillförene vålla staden någon direkt

olägenhet, hvarför det kunde synas öfverflödigt att nu hysa farhågor

för bestämmelser af sådant slag. Anledningen till att stadsfullmäktige

önskade att få dessa bestämmelser ändrade eller åtminstone mildrade

vore grundad på deras erfarenhet om sådana bestämmelsers förmåga

att verka störande på den känsla åt trygghet och lugn, som är första

förutsättningen för borgerligt lif och blomstring. Stadsfullmäktige ville

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

erinra om Riksdagens skrifvelse angående egnahemssamhället Mörby,

hvari yttrats följande: »Förutom det allmänna intresse, som staten

alltid kan anses liga i åstadkommande af egna hem för ett så stort

antal medborgare som möjligt — ett intresse, hvilket som bekant tagit

sig uttryck i egnahemslånefonden — lärer det nämligen icke låta sig

förneka, att staten bär en särskild anledning att söka åt sina löntagare

bereda på samma gång den lättnad i de ofta ekonomiskt tyngande

bostadsförhållanden, som flerstädes inom landet och särskildt i hufvudstaden

för närvarande äro rådande, som ock den trefnad och det oberoende,

som äro med det egna hemmet förenade». Förhållandena i

Vaxholm vore i viss mån jämförbara med dem i Mörby, hvilket samhälle

ju kommit i åtnjutande af statsmakternas välvilligaste understöd.

I Vaxholm hade nämligen ett ej ringa antal statstjänare af befäls och

underbefäls grad sin bostad. Det vore att antaga, att staden nu liksom

under dess äldsta tider skulle kunna bereda bostäder för militärpersonalen,

hvarigenom Kronan skulle inbesparas kostnader för ännu

flera byggnader för inkvarteringsändamål. Något sådant kunde dock ej

vara att förvänta under annan förutsättning än att stadens utveckling

ej förhindrades.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har erinrat, att

enligt nu gällande tomtkontrakt skall, så snart upplåten tomt erfordras

för militära ändamål, densamma genast återlämnas till Kronans fria

disposition utan ersättning samt därå befintliga byggnader och hägnader

på innehafvarens bekostnad borttagas och platsen jämnas. Tillämpning

af denna kontraktsbestämmelse om tomts återlämnande ulan ersättning

hade dock, enligt hvad som framginge af en marinförvaltningens skrifvelse

den 29 juli 1909 till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,

icke i mannaminne ägt rum, utan hade tvärtom ersättning för byggnader

lämnats vid de tillfällen, då tomt måst återgå till Kronan. Denna

sålunda hittills i praxis följda regel hade kommittén upptagit i fråga

om tomt, som före upplåtelsetidens slut återfölle till Kronan. Det sjmtes

Kungl. Maj:ts befallningshafvande som om, utan någon afsevärd olägenhet

för Kronan, steget kunde tagas fullt ut, så att samma bestämmelse

om ersättning för byggnader och anläggningar å tomt, som före tomträttstidens

slut återfölle till Kronan, komme att blifva gällande äfven

för tomt, som efter tomträttstidens slut icke komme att ånyo upplåtas

till enskilda. Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge sig icke

behöfva räkna med den möjlighet, att anledningen till, att tomten icke

ånyo komme att upplåtas åt enskild, skulle vara att söka däri, att

Kronan skulle betinga sig så oskäliga villkor för ny tomtupplåtelse, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

enskild person icke skulle finna med sin fördel förenligt att mottaga

tomten på de bjudna villkoren, antoge, att skälet till tomtens återgång

till Kronan skulle vara, att tomten behöfdes för något Kronans ändamål.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde icke finna annat än att den

billighetssynpunkt som under liknande omständigheter hittills fått göra

sig gällande och som beträffande tomt, som återginge till Kronan före

tomrättstidens slut, jämväl beaktats i kommitténs förslag, äfven borde

få tillämpas, då tomten först vid tomträttstidens slut ansåges för Kronan

behöflig och af sådan anledning icke vidare komme att upplåtas åt

enskild person.

I öfrigt har Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke haft något att

erinra mot kommitténs förslag ifråga om villkoren för tomtupplåtelse.

Jag anser mig böra tillstyrka hvad kommittén föreslagit i fråga om

ny form för upplåtelse af tomter i Vaxholm, tiden för tomträtten och

tomtkartas upprättande, dock att, då den nya upplåtelseformen är afsedd

att utgöra en förmån för stadssamhället och tomtinnehafvarna, tomträttsupplåtelse

icke torde böra göras så strängt obligatorisk, som kommittén

tänkt sig. Vill icke nuvarande tomtinnehafvaren mottaga tomträttsupplåtelse

utan påyrkar att få behålla tomten på nu gällande villkor,

synes mig icke från Kronans sida hinder möta för bifall till ett sådant

yrkande. Jag återkommer framdeles till denna fråga (se sid. 51).

I likhet med chefen för marinstaben anser jag det vara lämpligt,

att i kontrakten angående tomträttsupplåtelse Kronan förbehålles rätt

att utan ersättning framdraga telegraf-, telefon- och andra elektriska

ledningar öfver upplåten tomt äfvensom att däri nedlägga elektriska

kablar, gas- och vattenledningar.

Likaledes delar jag den af stadsfullmäktige i Vaxholm uttalade

åsikten, att Kronans rätt att under upplåtelsetiden återtaga upplåten

tomt eller tomtdel icke bör afse annat fall än att tomten eller tomtdelen

behöfves för något militärt ändamål.

Hvad slutligen angår kommitténs förslag, att tomterna efter tomträttstidens

slut skola utan lösen återställas till Kronan, med rätt för

ägaren att bortföra byggnader och andra anläggningar å tomten, så

har jag inhämtat, att för statens tomträttsupplåtelser vid Trollhättan

gäller den bestämmelsen, att tomt med hvad därå finnes alltid skall

vid upplåtelsetidens slut återfalla till Kronan mot lösen, under det att

i fråga om Stockholms stads tomträttsupplåtelser vid Enskede stadgats,

att tomt med tillhörande byggnader skall vid upplåtelsetidens slut återfalla

till staden mot lösen för byggnaderna endast i vissa fall, nämligen

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May. Is Nåd. Proposition Nr 166.

när tomten icke vidare kommer att upplåtas mot tomträtt eller staden

skärper upplåtelsevillkoren utöfver en viss gräns och tomtinnehafvaren

icke vill mottaga tomten på de skärpta villkoren. De för Stockholms

stads tomträttsupplåtelser sålunda gällande stadganden förordades jämväl

i den vid 1911 års Riksdag framlagda propositionen (nr 122) angående

anordnande af ett egnahemssamhälle för statstjänstemän å kronoegendomen

Mörby och hafva nu åberopats såväl af stadsfullmäktige i Vaxholm

som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Detta yrkande synes mig förtjänt af bifall. I brist på utförlig

motivering till kommitténs förslag i denna del torde kunna antagas,

att kommittén velat taga hänsyn till den möjligheten, att Kronan efter

upplåtelsetidens slut kan komma att behöfva tomt för egen räkning.

Men skulle ett sådant, nu icke insedt behof uppstå, lär det vara rimligt,

att , det tillgodoses på Kronans och icke på den enskildes bekostnad.

Enligt hvad som blifvit upplyst har ju också hittills alltid så skett,

oaktadt hvarje bestämmelse därom saknats.

Enligt min mening bör således tomt vid upplåtelsetidens slut återställas

till Kronan med rätt för tomträttshafvaren att erhålla ersättning

för sina å tomten befintliga byggnader m. m., i den händelse för ny

upplåtelse betingas en årlig afgäld, som med mera än trettio procent öfverstiger

den förutvarande, eller eljest strängare villkor än de förut gällande

och tomträttshafvaren icke vill på dessa villkor mottaga ny upplåtelse

eller Kronan beslutar, att tomten ej vidare skall upplåtas med

tomträtt.

Ersättningsbeloppet torde böra bestämmas på samma sätt, som

kommittén föreslagit och myndigheterna tillstyrkt ifråga om tomt, som

under upplåtelsetiden återtages af Kronan, dock att naturligtvis icke

någon ersättning kan ifrågakomma för förskottsvis erlagda tomtafgifter.

Vid Trollhättan likasom vid Enskede förekommer visserligen ett system

med värdering på förhand, så snart byggnaden är uppförd, men detta

system är, såsom kommittén framhållit, icke fullt lämpligt i ett samhälle,

af Vaxholms storlek och där en stor del af byggnaderna redan

finnas uppförda.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

23

Tillgodoseende af de befintliga markinnehafvarnas

intressen och företrädesrätt till tomträtt.

För att vid tomtupplåtelserna tillgodose markinnehafvarnas berättigade

intressen har kommittén föreslagit:

att nuvarande innehafvare af tomt inom stadens planlagda område

skall hafva företräde till erhållande af samma tomt med tomträtt;

att den, som för närvarande har mark åt sig upplåten inom det

område, som enligt kommitténs förslag bör tilläggas nuvarande stadsplaneområdet,

skall i första hand vara berättigad att få åt sig upplåten

tomt, hvarå han har byggnader uppförda, därest det med hänsyn till

stadsplanen och tomtindelningen kan lämpligen ske;

att de, som nu innehafva tomter, hvilka enligt nådiga brefvet den

25 februari 1910 äro från vidare upplåtelse undantagna, äfvensom de,

hvilka innehafva tomter, som till följd af stadsplaneregleringen eller af

annan anledning skola afstås till staden eller enskilda, därnäst skola

efter anmälan och i mån af tillgång hafva företräde till tomter inom det

nya stadsplaneområdet;

att, i anledning af stadsfullmäktiges därom gjorda framställning, den

åt enskild person nu upplåtna tomten n:r 191 a vid Södra Vaxholmsfjärden

skall med tomträtt genast upplåtas till staden mot skyldighet

för staden att till nuvarande innehafvaren af tomten utgifva ersättning

för en tvättstugubyggnad och för de af honom verkställda utfyllningar

invid tomten, hvilken ersättning i brist på godvillig öfverenskommelse

bör bestämmas af arméförvaltningens fortifikationsdepartement;

att andra tomter än tomten n:r 191 a eller tomtdelar, som nu innehafvas

af enskilda personer men skola i följd af stadsplanens reglering

öfvergå till staden eller till andra enskilda personer, icke behöfva af

nuvarande innehafvare, därest ej annat aftal med ny tillträdare träffas,

afträdas förr än vid utgången af tionde året näst efter det, under hvilket

stadsplanen blifvit fastställd, dock att dessa skola vara skyldiga att under

tiden erlägga å tomt eller tomtdel belöpande afgifter enligt nu gällande

KoramittéDS

förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Kommitténs

yttrande om

ersättning

åt den, som

i följd af

stadsplaDeregleringen

måste afstå

tomt eller

tomtdel.

beräkning och att efter utgången af nämnda tid utan rätt till ersättning

bortföra sina å tomten eller tomtdelen uppförda byggnader;

att likväl staden, därest så stort behof af sådan för staden afsedd

tomt eller tomtdel föreligger, att den sålunda bestämda tidens utgång

ej kan afvaktas, skall efter pröfning af arméförvaltningens fortifikationsdepartement

vara berättigad att därförut tillträda tomten eller tomtdelen,

men skall staden i sådant fall vara skyldig att till afträdaren utgifva

ersättning för mistning af besittningsrätten under den återstående tiden

med belopp, som i brist på godvillig öfverenskommelse bestämmes af

arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock skall ersättning ej

utgå för mark, som enligt redan nu gällande stadsplan är afsedd till

gata eller allmän plats;

att, därest tomterna komma att efter tomträttstidens slut ånyo upplåtas,

företrädesrätt till erhållande af tomt mot därför stadgade villkor

skall tillkomma tomtens förutvarande innehafvare.

Kommittén har särskildt upptagit till behandling frågan, huruvida

den, som på grund af stadsplaneregleringen kommer att afträda tomt eller

tomtdel, bör vara berättigad till ersättning för den förlust, han kan anses

lida genom dess afträdande vid den föreslagna tidens utgång.

Kommittén har i detta afseendet anfört, att beträffande tomt eller tomtdel,

hvilken skulle öfvergå till enskild person, måste denne efter tillträdet

erlägga den därifrån utgående tomtafgiften till Kronan. Skulle

tillträdaren därjämte för marken erlägga särskild ersättning till afträdaren,

finge han lämna högre godtgörelse än andra innehafvare af dylik mark,

hvilket ur tillträdarens synpunkt måste anses obilligt. Skulle upplåtelsen

åter ske till staden, blefve förhållandet detsamma, om fråga vore om

sådan mark, för hvilken tomtören skulle utgå. Gälde det åter mark,

som skulle användas för sådant allmänt ändamål, att den enligt kommitténs

förslag borde afgiftsfritt upplåtas, kunde ju staden tillförbindas ersättningsskyldighet.

Härigenom skulle dock en olikhet uppstå beträffande afträdarna,

af hvilka en del skulle få ersättning och en del icke för den

förlust, de kunde lida af regleringens genomförande. Kommittén hade

sökt, såvidt ske kunnat, iakttaga afträdarnas intressen dels genom att,

såsom af det redan anförda framginge, föreslå så lång respittid för afträdandet,

som skäligen kunde ifrågakomma, och dels genom att söka

bereda dem förmånsrätt till tomt å det nya område, som nu skulle intagas

i stadsplanen. Genom det föreslagna uppskofvet med tomtens

afträdande blefve ock afträdaren i tillfälle att utnyttja sina byggnader,

så att den eventuella förlust, som kunde uppkomma för honom till följd

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166. 25

af skyldigheten att bortflytta dessa, i någon mån utjämnades. I allt

fall förefunnes ej anledning för Kronan''att ikläda sig någon ersättningsskyldighet,

utan borde sådan, som möjligen kunde ifrågakomma, regleras

genom öfverenskommelse mellan af- och tillträdarna.

Såsom förut nämnts, skall enligt nådiga brefvet den 25 februari

1910 från upplåtelse undantagas, bland annat, tomterna n:r 160—170

och 175—180 äfvensom kvarteren Batteriet och Kronudden, inom livilka

kvarter äro belägna tomterna n:r 30—39.

Uti underdånig skrifvelse den 24 mars 1911 hafva Carl J. Sundholm

och 19 andra innehafvare af tomter inom de sålunda från upplåtelse

med tomträtt eller annan nyttjanderätt undantagna områden framhållit

den synnerligen svåra och förlustbringande ställning, i hvilken de i jämförelse

med andra tomtinnekafvare i Vaxholm skulle blifva försatta därigenom,

att tryggad besittningsrätt till de af dem nu innehafvande tomter,

å livilka de hade byggnader af stort värde uppförda, ej vidare komme

att till dem upplåtas. Genom den sålunda uppkommande ovissheten i

besittningsrätten komme värdet af deras byggnader att väsentligt sjunka.

De hafva fördenskull anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes medgifva

att de i likhet med öfriga tomtinnehafvare i Vaxholm måtte få rätt

att på samma villkor som dessa komma i åtnjutande af tomträtt, men,

om detta icke skulle kunna beviljas,

att inlösen af deras tomter Ange ske samtidigt med tomträtts medgifvande

åt öfriga tomtinnehafvare, och slutligen, om icke någondera

af dessa framställningar skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall,

att tomtupplåtelse måtte beviljas dem för lika lång tid som tillförene

eller på trettio år i sänder, Kronan dock obetaget att, i händelse tomterna

dessförinnan blefve för staten erforderliga, dem tillika med därå

uppförda byggnader inlösa efter samma grunder, som komme att blifva

bestämda i fråga om de tomter, å hvilka tomträtt skulle medgifvas.

Sedan denna framställning öfverlämnats till kommitténs medlemmar

för yttrande, hafva dessa till en början framhållit, att då Kungl. Maj: t

genom nådiga brefvet den 25 februari 1910 föreskrifvit, att de områden,

inom hvilka sökandenas nu innehafvande tomter vore belägna,

skulle undantagas från ytterligare upplåtelse och den åt kommittén

anförtrodda utredning alltså icke sträckte sig till dessa områden,

torde kommittén icke utan särskildt bemyndigande ägt befogenhet

att ingå i någon undersökning, huruvida omförmälda nådiga föreskrift

kunde i större eller mindre mån af Kungl. Maj:t ändras såsom

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 126 käft. (Nr 166.) 4

Ansökning

från innehafvare

af

tomter, som

framdeles

skulle undantagas

från

upplåtelse.

Kommitterades

yttrande

öfver berörda

ansökning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

sökandenas hemställan afser. Kommitterade hafva vidare upplyst, att

för bestämmande af den lämpligaste upplåtelsetiden hade kommittén

verkställt undersökning, huruvida marken kunde inom närmaste framtiden

anses för Kronan behöflig för befästningsanläggningar eller för

annat ändamål såsom för uppförande af kaserner, belalsbostäder eller

dylikt, därvid kommittén, som ansett någon mark för befästningsanläggningar

nu icke behöfva undantagas från upplåtelse, uttalat den uppfattningen,

att den mark, Kronan, med de af Kungl. Maj:t bestämda

gränserna för upplåtelser till enskilda, komme att disponera inom och

utom stadsplanen, syntes vara fullt tillräcklig för öfriga angifna ändamål.

I undantagandet från upplåtelse af tomter inom ifrågavarande områden

hade alltså kommittén sett ett stöd för den uppfattningen, att

Kronan, såvidt nu kunde förutses, borde utan olägenhet kunna under

deri ifrågasatta upplåtelsetiden undvara den öfriga marken inom stadsplanen.

Härmed ville dock kommittén icke hafva sagt, att de undantagna

områdena vore i sin helhet behöfliga för Kronan under berörda

tid. Därom hade, såsom förut antydts, kommittén saknat befogenhet

att verkställa undersökning. Sökandenas framställda önskan om inlösen

af tomterna torde, då någon sådan inlösningsrätt icke ansetts böra

ifrågakomma beträffande någon del af Kronans mark å Yaxön, icke förtjäna

afseende. Beträffande sökandenas gjorda hemställan, att tomtupplåtelse

måtte beviljas dem för lika lång tid som förut eller på 30 år i

sänder, Kronan dock obetaget att, i händelse tomterna dessförinnan

blefve för staten erforderliga, inlösa dem tillika med därå uppförda

byggnader efter samma grunder, som komme att blifva bestämda i fråga

om de tomter, å hvilka tomträtt medgåfves, ville kommitterade, som för

sin de! ansåge sökandenas framställning synnerligen behjärtansvärd, i

den mån det kunde befinnas möjligt att tillmötesgå densamma, i öfverensstämmelse

härmed framhålla önskvärdheten af, att dessa tomter fortfarande

upplätes åt nuvarande innebafvarna under så lång tid som möjligt.

Då emellertid denna fråga vore beroende på, i hvad mån och vid

hvilka tider de särskilda tomterna inom ifrågavarande områden kunde

vara för Kronan behöfliga, torde utredning härom böra verkställas, en

utredning hvilken lämpligast syntes böra utföras af vederbörande militära

myndigheter, hvilka torde hafva största kännedomen om Kronans

behof af mark inom dessa områden. Hvad anginge den ifrågasatta

skyldigheten för Kronan att utgifva lösen för byggnader å tomter, som

före upplåtelsetidens utgång komme att återgå till Kronan, ville kommittén

framhålla, att, därest en bestämmelse i sådant syfte skulle anses

böra ifrågakomma, den måste betinga afsevärdt höjda tomtafgifter, därest

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.

förlust för Kronan i följd af upplåtelserna skulle undvikas. Kommittén,

som beaktat den ofördelaktiga ställning, i hvilken tomtinnehafvarna

inom ifrågavarande områden kommit i förhållande till andra tomt innehafvare

i Vaxholm, hade i den mån det varit kommittén möjligt, sökt

bereda dem någon lättnad därigenom, att kommittén, såsom af dess betänkande

framginge, föreslagit, att de skulle erhålla förmånsrätt framför

andra till tomter inom det område, som enligt kommitténs uppfattning

borde intagas i stadsplanen och upplåtas till bebyggande.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har erinrat, att anledningen

till ifrågavarande tomters särskiljande från andra områden i Vaxholm

torde hafva varit, att Kungl. Maj:t, efter uttryckta önskemål från

de i frågan hörda myndigheter, ansett vissa områden böra reserveras

för allmänt behof, hvaraf särskildt framhållits plats för uppförandet af

tjänstelokaler och bostadsbyggnader för kommendant m. fl. samt befäl

vid kustartilleriet. Samtliga nu ifrågavarande tomter med undantag af

tomterna n:r 30 och 31 i kvarteret Kronudden tillhörde dem, som undantagits

på grund af deras eventuella användande för marinens räkning.

Tomterna n:r 30 och 31 vore däremot belägna inom samma

kvarter, hvari fortifikationsbyggnaderna vore uppförda, och berörde sålunda

omedelbart fortifikationsdepartementets intressen. Beträffande

dessa tomter ansåge fortifikationsdepartementet, att desamma måste reserveras

för den utvidgning af fortifikationsbyggnaderna, som af en

eller annan anledning kunde förekomma och som ej lämpligen kunde

utföras å annan plats än inom kvarteret Kronudden. Fortifikationsdepartementet

kunde fördenskull ej tillstyrka, att dessa tomter upplätes

med tomträtt, än mindre att de finge af innehafvarna inlösas. Ej heller

funne fortifikationsdepartementet skäl att tillstyrka upplåtelse af nyttjanderätt

till tomterna under sådana af innehafvarna föreslagna villkor,

att Kronan vid tomternas återtagande skulle vara skyldig utgifva lösen

för desamma och därå uppförda byggnader. Däremot ville fortifikationsdepartementet,

som ansåge tomterna böra uthyras, så länge de ej

behöfde tagas i anspråk för något statens ändamål, i underdånighet

tillstyrka, att sistberörda tomter, n:r 30 och 31, i kvarteret Kronudden

måtte tills vidare af fortifikationsdepartementet med nyttjanderätt upplåtas

till enskilda personer med företrädesrätt för nuvarande innehafvare,

på samma villkor, som vore förenade med nu gällande upplåtelser,

dock att upplåtelsetiden ej bestämdes till så lång tid som trettio

år, utan allenast till högst fem år i sänder. Vidkomande öfriga ifrågavarande

tomter hade fortifikationsdepartementet för sin eller landtför
-

Arméförvaltningena

yttrande

öfver

ansökningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Chefens för

kustartilleriet

yttrande öfver

ansökningen.

svarets del ej behof af desamma, men kunde ej yttra sig därom, i hvad

mån de nu eller framdeles kunde behöfva tagas i anspråk för annat statens

ändamål, hvarom tilläfventyrs marinförvaltningens utlåtande komme

att infordras. Dock ansåge sig departementet böra äfven i fråga om dessa

tomter redan nu i underdånighet tillstyrka, att de, om de skulle reserveras

för dylikt ändamål, måtte, så länge de ej därför behöfde tagas i

anspråk, af departementet få upplåtas på enahanda villkor, som departementet

föreslagit i fråga om tomterna i kvarteret Kronudden.

Chefen för kustartilleriet har anfört, att erfarenheten gifvit vid

handen, att det, särskildt beträffande Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning, varit och vore förenadt med stora olägenheter, att Kronan

icke ägde alla de områden, som vore behöfliga för såväl freds- som

krigstjänsten inom fästningen. Under sådant förhållande syntes det vara

mycket välbetänkt, att Kungl. Maj:t från den föreslagna upplåtelsen med

nyttjanderätt eller med tomträtt af Kronan tillhörig mark inom Vaxholms

stad undantagit vissa områden, som vore eller kunde antagas

blifva behöfliga för fästningen, nämligen bland annat kvarteren Batteriet

och Kronudden samt tomterna n:r ICO—170 och 175—180. Härtill

ansåge chefen för kustartilleriet böra fogas jämväl tomterna n:r 171

—174.

Likväl kunde han för sin del icke annat än finna sökandenas hemställan

så behjärtansvärd, att han ansåge staten böra så långt möjligt

vore tillmötesgå densamma. Ehuru, såsom arméförvaltningens fortifikationsdepartement

framhållit, Kronan icke torde vara skyldig att vid

återtagande af tomter inom Vaxholms stad utgifva lösen för desamma

och därå uppförda byggnader, torde dock i själfva verket, på grund af

nyttjanderättens långvariga häfd, eu lösen för byggnaderna icke komma

att förvägras innehafvarna. Under förutsättning att så blefve förhållandet,

ansåge chefen för kustartilleriet sig kunna tillstyrka bifall till

sökandenas tredje alternativ beträffande tomterna n:r 34—39, 162—170

och 177 —179, dock med det villkor, att, äfven om under den trettioåriga

upplåtelsetiden nya byggnader på dessa tomter skulle uppföras,

lösesummau icke finge öfverstiga ett belopp, motsvarande nuvarande

värdet.

Såsom n}rss anförts, borde äfven tomterna n:r 171 —174 komma

under samma kategori som nyssnämnda tomter. Däremot skulle tomterna

n:r 164—168 kunna härifrån undantagas och således upplåtas med

tomträtt i likhet med öfriga tomter inom Vaxholms stad. Under hand

hade nämligen stadens myndigheter tillkännagifvit, att det skulle vara

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

29

för staden synnerligen fördelaktigt, om staden kunde komma i besittning

af tomterna n:r 167 och 168 för att där anlägga ett nytt badhus,

hvaraf staden vore i trängande behof. Grundförhållandena utanför dessa

tomter vore synnerligen lämpliga för en sådan anläggning, under det

att de vid andra platser, som för ändamålet möjligen kunde komma i

fråga, befunnits så otjänliga, att anläggningen skulle fördyras högst

betydligt — enligt approximativ uppskattning med mer än 50,000 kronor.

Dessutom skulle tomterna n:r 167 och 168 för staden erbjuda

andra afsevärda fördelar beträffande läge, kommunikationer m. m. Under

sådana förhållanden hade chefen för kustartilleriet icke ansett sig böra

motsätta sig sig stadens önskemål, ehuruväl tomterna n:r 167, 168 och

169 syntes vara de för kommendantsbostaden mest lämpliga. Om emellertid

tomterna n:r 167 och 168 skulle upplåtas åt Vaxholms stad, torde

Kronan icke hafva något intresse af att för sin räkning reservera de

små tomterna n:r 164, 165 och 166. Däremot blefve det alldeles nödvändigt,

att hela återstoden af kvarteret, således tomterna n:r 169—174

undantoges från upplåtelse med tomträtt.

Marinförvaltningen har däremot ansett, att tomterna n:r 34—39,

162, 163, 169, 170 och 177—179 icke böra upplåtas på längre tid än

fem år i sänder och tomterna n:r 164, 165, 167 och 168 på blott ett

år i sänder allt enligt nu gällande villkor och intill dess att frågan om

uppförande af byggnader för kommendantens expedition m. m. vunnit

sin lösning. Att såsom chefen för kustartillexuet föreslagit för uppförande

af byggnader för ifrågavarande ändamål i stället för sistnämnda

tomter reservera en del andra tomter i kvarteret Ostra Ekudden m. m.

har marin förvaltningen icke velat förorda, enär ett sådant reserverande

måste anses olämpligt och dessutom med all sannolikhet skulle alstra

nytt missnöje.

Stadsfullmäktige och magistraten i Vaxholm hafva ansett det onödigt

hårdt gent emot ifrågavarande tomtinnehafvare att för ett alldeles

ovisst eller åtminstone i ingen män påvisadt militärt behof undantaga

alla dessa tomter från den upplåtelse, som tillämnats staden i öfrigt,

allrahelst som kommittén i fråga om denna upplåtelse på alla tänkbara

sätt sökt tillgodose kronans eventuella behof. I hvarje hänseende syntes

dessa tomtinnehafvare hafva både på rättvisa och billighet grundade

anspråk att erhålla skäligt vederlag för sina å tomterna befintliga

hus, i den händelse Kronan mot förmodan behöfde marken. Ett annat

behandlingssätt af dessa tomtinnehafvare skulle ställa dem till och med

Marinförvalttingens

yttrande

öfver

ansökningen.

Stadsfullmäktiges

yttrande

öfver anaökningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

30

i vida sämre ställning än hvad förut varit fallet, då Kronan nämligen

utan undantag gifvit ersättning i sådana fall. Stadsfullmäktige vågade

sålunda påstå, att utan fara för Kronans intressen tomträtt kunde beviljas

jämväl dessa, i samband hvarmed stadsfullmäktige ville framhålla,

att enligt nu gällande skattelag ifrågavarande tomter, som dock utgjorde

en afsevärd del af stadsområdet, ej skulle utan trygg besittningsrätt

samt lösensskyldighet för jordägaren kunna blifva föremål för beskattning.

Kungi. Majt:ä Kungl. Majts befallningshafvande i Stockholms län har icke ansett

^hafvande!" sig kunna i vidare mån yttra sig öfver Carl Johan Sundholms m. flis

yttrande öfver förevarande ansökning än att, för den händelse dessa tomter vore eransökningen.

for(jer]jga för något Kronans behof och följaktligen icke komme att

vidare upplåtas åt enskilda, det syntes vara med billighet och hittills

följd praxis öfverensstämmande, att ersättning bereddes tomtinnehafvarna

för å tomterna nu befintliga byggnader och anläggningar.

Departements- Jag anhåller att till en början få erinra om, att Kungl. Maj it gechefen.

nom nådigt beslut den 12 februari 1912 medgifvit, att tomten n:r 167

skulle i sinom tid få till staden upplåtas på de villkor, som för stadens

öfriga tomter för allmännyttiga ändamål framdeles komme att bestämmas.

I händelse af bifall till hvad förut (se sid. 21) blifvit föreslaget

beträffande sådana tomter, skulle således äfven tomten n:r 167 komma

att till staden upplåtas med tomträtt på 75 år. Och om icke tomten

n:r 167 bör vidare undantagas från upplåtelse med tomträtt, torde, på sätt

chefen för kustartilleriet påvisat, så icke heller böra ske med de små

tomterna n:r 164, 165, 166 och 168. Att till gengäld, såsom nyss

nämnde chef jämväl föreslagit, från upplåtelse undantaga vissa andra

tomter, synes mig icke erforderligt. De inom kvarteren Batteriet och

Kronudden befintliga tomterna n:r 30—39 äfvensom tomterna n:r 160—163,

169 och 170 samt tomterna n:r 175—180 torde åter alltjämt böra reserveras

för Kronans framtida behof och icke upplåtas på samma sätt

som öfriga tomter i Vaxholm. Men därmed är icke sagdt, att de

tomter, som reserveras för kommande behof, måste redan nu undantagas

från all upplåtelse utan naturligtvis först i mån som behofven

yppa sig. Till dess må de nuvarande innehafvarna, om de så önska,

behålla tomterna; och om upplåtelsen sker på ungefär samma villkor

som hittills samt förhållandena skulle kunna så ordnas, att tiden för

afträdet af en tomt kommer att sammanfalla med den tidpunkt, då å tomten

befintliga hus kräfva ombyggnad, torde näppeligen kunna med fog

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 31

sägas, att tomtinnehafFaren lider intrång i sina välförvärfvade rättigheter.

Det är icke lätt att nu förutse den tidpunkt, då de reserverade

tomterna behöfva tagas i anspråk för det ändamål, hvarför de reserverats.

Fortifikationsdepartementet och marinförvaltningen hafva beträffande

flertalet af de ifrågavarande tomterna ansett en upplåtelse kunna ske

på fem år i sänder, under det att chefen för kustartilleriet i fråga om

dessa tomter förordat en upplåtelsetid af trettio år i sänder med rätt för

Kronan att återtaga tomt under upplåtelsetiden, därest Kronans behof af

tomten skulle blifva aktuellt innan upplåtelsetidens slut. För egen del

har jag kommit till den åsikt, att de reserverade tomterna skulle utan

kränkande af något statsintresse kunna upplåtas för en tid af tio år, och

att nuvarande innehafvare af sådan tomt äfven i öfrigt bör, så vidt möjligt,

jämnställas med enskild innehafvare af tomt, som i följd af den blifvande

stadsplanens reglering skall öfvergå till staden eller andra enskilda

personer. Skulle vid de tio årens slut Kronans behof af tomten

fortfarande icke vara aktuelt, bör innehafvaren tydligen medgifvas förlängd

nyttjanderätt för t. ex. fem år i sänder.

Kommittén bär föreslagit, att vid förnyad tomträttsupplåtelse dåvarande

tomträttsinnehafvaren skall hafva företrädesrätt till tomtens

erhållande mot därför stadgade villkor. Skulle tomtinnehafvaren icke

vilja begagna sig af denna rätt, synes det med hänsjm till den allmänna

krediten vara fördelaktigt, om samma rätt tillerkännes vissa inteckningshafvare,

åtminstone i de fall, då tomten eljest skulle utan lösen återfalla

till Kronan. Fn bestämmelse härom finnes i Stockholms stads

tomträttskontrakt af innehåll:

att om för den nya upplåtelsen fordras en årlig afgäld, som icke

med mera än trettio procent öfverstiger den förutvarande, och villkoren

i öfrigt icke äro strängare än de, som det förra aftalet bestämt, men

tomträttshafvaren icke vill antaga dessa villkor, å tomten befintlig

byggnad jämte stängsel skall vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren

utan lösen,

att om i sådant fall tomträtten är intecknad, innehafvare af inteckning,

beviljad senast två år före upplåtelsetidens slut, dock må öfvertaga

den erbjudna nya upplåtelsen å tomten med rätt till byggnad och

stängsel, som eljest skulle tillkomma jordägaren, därest han sex månader

före upplåtelsetidens utgång därom gör anmälan hos jordägaren, samt

att om det finnes flere inteckningshafvare, den, hvilkens inteckning

har sämre rätt, skall äga företräde till sådant öfvertagande fram
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

för den, som har bättre rätt, dock under villkor, att han förnöjer inteckningshafvare

med bättre rätt.

Motsvarande stadgande torde böra gälla vid upplåtelse af tomträtt

i Vaxholm.

Genom förut nämnda nådiga beslut den 12 februari 1912 angående

upplåtelse af tomten n:r 167 för anläggande därå af en ny badinrättning

har uppenbarligen förfallit hvad kommittén särskildt föreslagit

beträffande den för berörda ändamål förut afsedda tomten n:r 191 a;

men i öfrigt har jag intet att erinra mot hvad kommittén föreslagit

för tillgodoseende af markinnehafvarnas intressen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 166.

o3

Tomträttsafgifter samt förvaltningen af dessa och andra

inkomster af Kronans område å Vaxön.

Kommittén har föreslagit:

att den, som erhåller upplåtelse af mark med tomträtt, skall årligen

till Kronan erlägga en afgäld, motsvarande tre procent af det upplåtna

områdets uppskattade värde enligt en af kommittén verkställd, vid dess

betänkande fogad värdering, men om det upplåtna området vid verkställd

uppmätning befinnes vara större eller mindre än i värderingsinstrumentet

angitvits, skall den årliga afgiften därefter jämkas;

att befrielse från halfva afgälden skall tillkomma Vaxholms missionsförening

för den del af tomten n:r 80, som tillhör det därå uppförda

missionshuset, hvaremot afgift skall efter angifven grund erläggas för

den del af tomten, som tillhör därå uppfördt boningshus, äfvensom för

förstnämnda del af tomten, om densamma framdeles ej längre användes

för det nuvarande ändamålet;

att frälsningsarmén likaledes må mot endast half afgäld innehafva

tomten n:r 121, så länge den å tomten uppförda byggnad användes

för sitt nuvarande ändamål;

att för tomter, som upplåtas till staden för att användas till skolor,

likaledes erlägges endast half afgäld, så länge de därtill användas;

att de afgifter, hvilka skola erläggas för tomter, som upplåtas till

dessa tomters nuvarande innehafvare eller till personer, hvilka på grund

af regleringar inom staden icke erhålla upplåtelse å de tomter, de förut

innehaft, eller hvilka nu innehafva tomter å det område, som af Kronan

från upplåtelse undantagits, skola utgå under de fem första åren

af den för upplåtelse med tomträtt föreslagna sjuttiofemårsperioden med

allenast 40 procent, under de därpå följande fem åren med 60 procent

och under ytterligare fem år med 80 procent af de bestämda beloppen,

men efter femtonde årets utgång med fulla beloppet; samt

att inflytande tomträttsafgifter liksom andra inkomster af Kronans

å Vaxön öster om ''den föreslagna nya stadsplanegränsen belägna mark

skola särskildt bokföras och af fortifikationsdepartementet förvaltas samt

användas till tomtmätningar, anläggning af vägar och gator, inlösen af

tomter och andra ändamål, som kunna bidraga till stadens utveckling

samt möjligen i framtiden föranleda att n}^a områden kunna öppnas för

tomtupplåtelser.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 höft. (Nr 166.)

Kommitténs

förslag.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Ur kommitténs

motivering.

Kommittén har utgått från den uppfattningen, att staten bör erhålla

en skälig inkomst af det upplåtna området, beräknad efter det

verkliga värde, området kan anses äga.

Beträffande beloppet af de tomtafgifter, som skola utgå, har kommittén

till en början erinrat, att för den svaga rätt, hvarmed Vaxholmstomterna

hittills varit upplåtna — under 30 år med skyldighet för

innehafvarna att, så snart upplåten tomt eller lägenhet erfordrats för

militära ändamål, genast och utan ersättning afträda tomten eller lägenheten

till staten och borttaga byggnaderna — under senaste trettioårsperioden

erlagts tomtören, beräknade efter 2,5 öre för hvarje uppskattad

kvadratmeter.

Därest tomterna, såsom kommittén föreslagit, komma att upplåtas

med tomträtt på 75 år, har kommittén ansett det vara själffallet, att

de afgifter, tomtinnehafvarna böra erlägga för tomternas nyttjande under

denna tid, måste sättas betydligt högre än de nuvarande.

För bestämmande af den ersättning, som bör utgå till staten för

upplåtelse af tomter i Vaxholm på föreslaget sätt, har kommittén utgått

ifrån, att statens afkomst borde beräknas efter en viss procent af tomtvärdet.

Taxeringsvärdet har visat sig icke kunna tagas till utgångspunkt

härför. De i taxeringslängden för tomterna upptagna värden

äro nämligen enligt kommitténs mening alltför låga, hvilket torde hafva

sin förklaringsgrund dels i den osäkerhet, som varit rådande i fråga

om besittningen, dels ock måhända däri, att hufvudvikten vid taxeringen

lagts på erhållandet af ett skäligt värde på hela fastigheten, under det

att fördelningen däraf mellan tomt och åbyggnad ansetts af mindre betydelse,

då tomterna icke kunnat säljas med äganderätt eller fritt disponeras,

utan endast med arméförvaltningens fortifikationsdepartements

medgifvande till annan öfverlåtas.

Vid härpå anställd undersökning om möjligheten att utgå från de

köpeskillingsbelopp, som vid tomtöfverlåtelser erlagts, har kommittén

kommit till samma resultat som beträffande taxeringsvärdena. De belopp,

som erlagts vid försäljning af besittningsrätt till obebyggda tomter

eller tomtdelar, hafva i de få fall, kommittén haft tillfälle kontrollera,

varit så väsentligt olika, att någon allmängiltig slutsats angående

verkliga värdet icke kunnat dragas däraf. Vid försäljning af bebyggda

tomter har köpeskillingen afsett såväl tomten som de därå uppförda

byggnader. Att beräkna, huru mycket som kunnat af köpeskillingen

anses belöpa på tomten, har kommittén funnit icke låta sig göra.

Under åren 1901 och 1902 verkställdes af dåvarande förste landtmätaren

i Stockholms län, med biträde af två personer, värdering af

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

tomterna i Vaxholm, hvilken värdering var afsedd att läggas till grund

för framställning till Kungl. Maj:t om tillstånd att friköpa tomterna.

Kommittén har, i den män så kunnat ske, tagit hänsyn till denna värdering,

men dels har den befunnits för låg för att kunna följas i afseende

på värdebeloppen, dels är den baserad på en år 1880 verkställd

gradering af tomterna, hvilken på grund af ändrade förhållanden enligt

kommitténs mening i flera afseenden tarfvar jämkning.

Kommittén har därför sökt att åstadkomma en helt och hållet ny

värdering af tomterna i Vaxholm, därvid kommittén genom att taga

hänsyn till de omständigheter, som ansetts i afsevärd mån kunna öfva

inflytande på värdet, sökt komma till en såvidt möjligt rättvis uppskattning

af tomternas värde såväl i allmänhet som i förhållande till

hvarandra.

För att erhålla ledning vid tomternas värdering har kommittén inhämtat

upplysningar angående tomtpriset i närliggande samhällen, som

i detta afseende ansetts kunna i större eller mindre mån jämföras med

Vaxholm. Enligt de erhållna uppgifterna har tomtpriset under senare

åren utgjort, i Norrtälje från 22 öre till 5 kronor 50 öre per kvadratmeter,

i Strängnäs från 1 krona 13 öre till 9 kronor per kvadratmeter,

i Öre grund från ungefär IG lA öre till 1 krona 10 öre per kvadratmeter, i

Östhammar omkring 32 öre per kvadratmeter, i Djursholm från 3 kronor

30 öre till 8 kronor SO öre per kvadratmeter, i Stocksund 5 kronor 50

öre å 6 kronor 60 öre per kvadratmeter, i Hagalund från 11 kronor

till 19 kronor per kvadratmeter, i Råsunda mellan 2 kronor 75 öre och

5 kronor 50 öre för tomter till enfamiljshus samt mellan 22 kronor

och 33 kronor per kvadratmeter för tomter till andra byggnader, i

Hufvudsta mellan 11 kronor och 16 kronor per kvadratmeter samt i

Lidingö—Breviks villasamhälle 3 kronor 30 öre å 6 kronor 60 öre per

kvadratmeter.

Dessa pris äro af så växlande beskaffenhet, beroende på ej mindre

själfva platsernas utan äfven tomternas läge m. in., att någon giltig

jämförelsegrund däraf ej kan erhållas.

Kommittén har ansett närheten till Stockholm vara af stor betydelse

i förevarande afseende men att Vaxholm med sina föga tillfredsställande

vinterkommunikationer torde vara för aflägset från Stockholm,

för att personer med daglig sysselsättning i hufvudstaden skulle utan

olägenhet kunna vara bosatta i Vaxholm hela året. Däremot erbjuder

Vaxholm ett vackert och friskt läge för vistelse under sommaren, då

ock kommunikationerna äro lifliga.

Vidare bör enligt kommitténs mening vid en jämförelse med villa
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 106.

samhällena i Stockholms närhet beaktas, att genom vederbörande ägares

försorg vatten- och afloppsledningar, elektriskt ljus samt vägar i

regel anordnats, innan tomterna där säljas, samt att alltså anläggningskostnaderna

härför ingå i tomtpriset. Därjämte hafva de i regel goda

kommunikationer såväl sommar- som vintertid. Vaxholm däremot har

hvarken vattenledning eller elektricitetsverk, ej heller järnväg, utan

är uteslutande hänvisadt till sjötrafik. Gatorna åter äro i hufvudsak

ordnade.

Å andra sidan få tomterna i ett villasamhälle i regeln icke bebyggas

mera än till eu viss del af ytinnehållet. Resten skall vara öppen

och obebyggd för att gifva samhället prägel af att vara just »villastad».

Gifvet är, att möjligheten för ett ekonomiskt utnyttjande af en sådan

tomt är väsentligen reducerad. I Vaxholm skulle enligt kommitténs förslag

få inom de gamla stadsdelarna byggas efter byggnadsstadgan för

rikets städer, hvilken i regel medgifver tomternas bebyggande inom så

kallad ny stadsdel till omkring två tredjedelar af tomts hela areal och

inom så kallad gammal stadsdel till ännu större andel däraf.

Vidare har kommittén ansett det för tomternas värdering böra

tagas hänsyn till, att Vaxholm är ett stadssamhälle med ordnade förhållanden

i flera hänseenden. Därigenom att de områden, som erfordras

till gator och allmänna platser, upplåtas afgiftsfritt, erhålla tomterna ett

ökadt värde.

Slutligen har kommittén i förevarande hänseende framhållit, att

enligt kommitténs förslag Kronan skulle i aftalen om tomtupplåtelserna

förbinda sig att, därest Kronan ville komma i besittning af eu tomt

före aftalstidens utgång, utgifva ersättning för de å tomten uppförda

byggnader. Genom en sådan förbindelse erhölle tomtinnehafvarna full

trygghet i fråga om det kapital, de nedlägga i åbyggnader. Enligt

stadgandet i 8 § 4 kap. nya jordabalken medför omförmälda bestämmelse

i aftalen en säkerhet äfven för den, som innehar fordran mot

inteckning i tomträtten. Å andra sidan kunna härigenom afsevärda

kostnader uppkomma för statsverket, för hvilka skäligt vederlag bör

sökas i höjda tomtafgifter.

Vid öfvervägandet af nu framhållna och öfriga på frågan inverkande

omständigheter har kommittén kommit till den uppfattning, att

man vid värderingen af tomterna inom gamla staden kan åsätta dem ett

grundpris af 1 krona 50 öre för hvarje kvadratmeter. Kommittén har

därför utgått från detta pris, hvartill sedermera lagts värdet af de fördelar

i olika hänseenden, som ansetts tillhöra hvarje tomt för sig. I

detta afseende har kommittén tagit hänsyn till: läge i förhållande till

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

hamn, gata, öppen plats m. in., affärsläge, närhet till strand, utsikt, läge

på södersluttning, lämplighet i öfrigt till bostadstomt, markens beskaffenhet,

läge inom gammal eller ny stadsdel samt öfriga omständigheter.

Någon gradering af tomterna utanför nuvarande stadsplanegränsen

har kommittén däremot ansett nu icke lämpligen böra äga rum, då dessa

tomter ännu icke blifvit å marken utstakade samt gator och vägar å

det för dessa tomter afsedda område icke blifvit iordningsställda. På

dessa tomters värde kommer ock att inverka, huruvida de få bebyggas

i enlighet med byggnadsstadgan eller endast till viss mindre del.

Kommittén har hållit före, att en begränsning af byggnadsrätten

å dessa tomter bör göras till en tredjedel af hvarje tomts areal. Bestämmelse

härom kan antingen utfärdas såsom villkor för stadsplanens

tillämpning eller ock efter nådig föreskrift intagas i upplåtelsebrefven.

Stadsfullmäktige böra dock få yttra sig häröfver. Uppenbart är emellertid,

att en begränsning af rätten till tomts bebyggande minskar dess

värde, men å andra sidan kan upplåtelsen underlättas därigenom, att

hela området blifver mera tilltalande för bebyggande med villor eller

enfamiljshus. Hvilka bestämmelser om tomternas bebyggande å det nya

området än kunna komma att gälla, böra tomterna, innan de upplåtas,

å marken utstakas och kartläggas samt därefter, med iakttagande af de

gjorda bestämmelserna, värderas efter enahanda grunder i öfrigt, som

den genom kommittén gjorda värderingen af tomterna inom det nuvarande

stadsområdet.

Med de af kommittén uttalade åsikter om begränsning af byggnadsrätten

har kommittén ansett, att tomterna utanför den nuvarande

stadsgränsen må kunna upptagas till ett genomsnittsvärde af 2 kronor

kvadratmetern.

Kommittén har uppgjort eu förteckning med värdering af tomterna

i Vaxholm inom den af kommittén föreslagna stadsplanen, enligt hvilken

den sammanlagda, till upplåtelse afsedda tomtarealen, industriområdena

inberäknade, uppgår till omkring 520,000 kvadratmeter samt

arealen af gator, torg och allmänna platser till omkring 262,000 kvadratmeter.

Kommittén bär dock erinrat, att kommittén icke låtit uppmäta

tomterna på marken utan beträffande arealerna anlitat äldre handlingar

och kartor samt den nu upprättade kartan. Kommittén har nämligen

ansett, att detta arbete, som skulle dragit en betydande kostnad, bör

anstå, till dess det visar sig, huruvida stadsplanen antages eller ej.

Jämkningar däri kunna ju ock ifrågakomma. Därefter torde arbetet

böra utföras, i den mån tomterna upplåtas till enskilda, gator utläggas

m. m.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Den ersättning, som bör tillkomma Kronan för tomtupplåtelserna,

kan gifvetvis utgå antingen i en summa eller i årsafgifter eller ock

fördelas och utgå dels med belopp en gång för alla och dels med årsafgifter.

Hittills har godtgörelsen utgått i form af årsafgifter — tomtören

— och det torde i de flesta fall vara mest öfverensstämmande

med tomtinnehafvarnas ekonomiska förhållanden och egna önskningar,

att så får förblifva. För statsverket torde det vara af underordnad

betydelse, hvilketdera som sker. Om än ersättningen i något eller

några fall skulle komma att utgå i eu summa, hvilken i sådant fall bör

motsvara årsafgifterna kapitaliserade efter viss procent, torde dock för

likformighetens skull den regeln böra uppställas, att ersättningen skall

utgå genom årliga afgifter. Härigenom skulle äfven den fördelen vinnas,

att tomträtten i innehafvarnas band hölle sig i samma värde för

likartade tomter. Kommittén har därför ansett sig böra föreslå, att

ersättningen för ifrågavarande tomtupplåtelser må i allmänhet utgå i

årsafgifter.

Vid bestämmandet af denna afgäld har kommittén ansett det höra

beaktas, att det icke är fråga om äganderätt till tomterna utan endast

om nyttjanderätt, och att staten därför ej torde kunna påräkna att utfå

en afgäld, som motsvarar tomternas fulla värde, men å andra sidan äfven

att upplåtelsen afser en tryggad besittningsrätt under lång tid

framåt, och att tomterna under denna tid helt visst komma att stiga i

värde ganska väsentligt.

Sistnämnda omständighet har ock föranledt kommittén att taga

under öfvervägande, huruvida icke tomtafgifterna borde åtminstone en

gång regleras under upplåtelsetiden, exempelvis efter 30 eller 35 år,

för att kunna bestämmas för den återstående tiden efter då rådande

förhållanden. Härigenom skulle dock en viss osäkerhet om tomträttens

värde uppkomma. Tomtinnehafvarna skulle alltid hafva att motse en

stegring i afgifterna, oviss till sitt belopp, äfven om redan nu en gräns

för stegringen bestämdes, hvilken icke finge öfverskridas. Om man än är

förvissad om, att regleringen skulle komma att ske efter rättvisa och

humana grunder, kan dock ej förnekas, att en sådan reglering skulle

komma att verka som ett men på tomträtten. Ty om denna reglering

skulle blifva af betydelse för statsverket, torde gränsen uppåt böra sättas

förhållandevis högt. I annat fall blir en sådan föreskrift af så föga

värde, att den kan mera skada än gagna. Dessutom har kommittén

ansett det billigt, att uppgörelsen grundar sig på nuvarande förhållanden,

såsom sker vid dylika uppgörelser mellan enskilda, vare sig det

gäller äganderätt eller nyttjanderätt. Om alltså kommittén velat föreslå

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

fixa afgifter för hela upplåtelsetiden, behöfver därför ej den motsedda

värdestegringen lämnas obeaktad vid beloppets bestämmande.

Med hänsyn till nu angifna förhållanden har kommittén ansett sig

kunna uppskatta den ersättning, staten skäligen bör begära för tomtupplåtelserna

i Vaxholm, till en årlig afgäld af tre procent å det uppskattade

värdet, enligt kommitténs förenämnda förteckning. Härvid har

kommittén sökt att så rättvist och billigt som möjligt afväga, å ena

sidan, statens kraf på en skälig inkomst för marken och, å den andra

sidan, tomtinnehafvarnas intressen och förmåga att utan olägenhet

kunna erlägga afgälden. Hvad särskilt beträffar den föreslagna procenten

— tre procent — har därvid tagits hänsyn till, att tomterna

värderats till sitt fulla värde enligt kommitténs åsikt och att skillnaden

mellan värdet i tomtinnehafvarens hand af äganderätt och af tomträtt

skulle särskildt komma till synes genom en låg procentberäkning å

tomtvärdet.

Den justering af arealerna enligt kommitténs förteckning, hvilken

lärer uppkomma vid tomternas uppmätning på marken, bör gifvetvis,

ehuru den utan tvifvel torde i regel blifva oväsentlig, föranleda motsvarande

ändring i afgälden för vederbörande tomter.

Med de af kommittén sålunda föreslagna tomtafgifterna skulle Kronans

inkomster af Vaxholm, sedan all för upplåtelse afsedd mark blifva

upplåten, uppgå till omkring 35,000 kronor årligen, däraf för nu

upplåtna tomter omkring 20,700 kronor. Då de årliga inkomsterna af

nuvarande tomterna för de senaste fem åren uppgått till i medeltal endast

4,600 kronor, skulle ökningen blifva afsevärd.

I betraktande däraf, att de nuvarande tomtörena äro synnerligen

låga, samt att vissa tomtinnehafvare delvis i anledning häraf för besittningsrätten

till af dem innehafva tomter erlagt ganska stora belopp,

torde enligt kommitténs åsikt åtminstone till en början de föreslagna

tomtafgifterna komma att af torntinnehafvarna anses betungande. Kommittén

har därför ansett billigheten tala för, att de nya afgifterna icke

skulle tillämpas från början beträffande nuvarande innehafvare af tomter

inom staden eller deras blifvande rättsinnehafvare, utan att en öfvergångsperiod

skulle rörande dessa tomter bestämmas, under hvilken

tomtafgifterna i allmänhet blefve väl något högre än de nu gällande,

men lägre än de föreslagna. Kommittén har härvid beaktat, att de

nuvarande innehafvarna och deras företrädare sedan hundratals år fått

disponera tomterna mot ringa afgift, och att det därför skall kännas

tungt för dem att på en gång få de nuvarande afgifterna afsevärdt förhöjda,

äfven om de fördelar, som enligt kommitténs förslag erbjudas

dem, till fullo uppväga förhöjningen i tomtafgifterna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Kommittén har ansett, att denna öfvergångsperiod bör bestämmas

till femton år, och att tomtafgifterna böra utgå under de första fem

åren med 40 procent, under de därpå följande fem åren med 60 procent

och slutligen under de därpå följande sista fem åren af perioden med

80 procent af de nu föreslagna tomtörena samt först därefter eller efter

femtonde årets utgång med fulla beloppet.

Billigheten torde enligt kommitténs uppfattning ock kräfva, att

motsvarande lindring i tomtafgifter beredes de personer, bvilka på grund

af regleringar inom staden icke erhålla upplåtelse å de af dem nu

innebafda tomter eller tomtdelar, eller hvilka nu innehafva mark, som

förbehållits Kronan, för den händelse de i stället erhålla upplåtelse å

tomter inom det nya stadsplaneområdet. Därvid torde dock böra iakttagas,

att ingen af dessa personer får för något år njuta större procent

minskning i de för tomten fastställda tomtören, än tomtinnehafvare inom

nuvarande stadsgränsen erhåller för samma år.

De föreslagna tomtafgifterna böra, enligt kommitténs mening, utgå

för alla tomter, dock att för nedan omförmälda tomter eller tomtdelar

någon nedsättning i den föreslagna tomtafgiften bör äga rum.

Hos kommittén bar nämligen Vaxholms missionsförening, som enligt

arméförvaltningens fortifikationsdepartements skrifvelse den 5 april 1888

erhållit befrielse från tomtören för den af föreningen innebafda tomten

n:r 80, enär å denna tomt funnes uppfördt ett missionshus, där gudstjänst

flera gånger i veckan hölles, anhållit att fortfarande få njuta

dylik befrielse. Kommittén, som inhämtat, att å denna tomt tinnes

uppfördt jämväl ett boningsbus, som delvis är mot hyresafgift uthyrdt,

bar med anledning däraf föreslagit, att beträffande den de! af tomten,

som tillhör detta bus, någon befrielse för eller lindring i tomtören ej

må ifrågakomma. Hvad däremot angår öfriga delen af tomten, bär

kommittén, med hänsyn därtill att omförmälda missionshus användes

som gudstjänstlokal, ansett, att, under förutsättning att detta bus fortfarande

användes för sådant ändamål, innebafvaren af tomten bör för

sistnämnda del däraf betala endast hälften af den tomtafgift, som

kan komma att fastställas. På samma villkor torde enligt kommitténs

mening tomten n:r 121, som nu innehafves af Frälsningsarmén och

hvarå finnes uppförd eu byggnad, däri gudstjänst plägar hållas, böra

upplåtas till Frälsningsarmén. I detta såväl som i närmast föregående

fall bör dock i upplåtelsehandlingen intagas, att, om tomterna komma

att användas för annat behof än det nuvarande, samma tomtafgift bör

utgå som för andra tomter.

Slutligen bar kommittén ansett, att för de tomter, som upplåtas

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mny.ts K åd. Proposition Nr 166.

41

till skolor, minskning i tomtafgiften till hälften bör ske, dock med

iakttagande äfven i detta fall att, om dessa tomter icke längre användas

för nn nämndt ändamål, förmånen af nedsättning i tomtafgifterna bör

upphöra eller ånyo pröfvas. Med undantag af nu nämnda tomter, böra,

enligt kommitténs förmenande, tomtafgifterna utgå oafkortade för samtliga

öfriga tomter i Vaxholm.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hafva anfört,

att de icke funnit något att anmärka mot den utaf kommittén

gjorda värderingen af tomter i Vaxholm och det därpå grundade förslaget

till tomtafgifter. Väl hade departementen sig bekant, att åtskilliga

tomtinnehafvare i Vaxholm gifvit uttryck åt den åsikten, att

de föreslagna tomtafgifterna vore för höga och att afgifterna borde

bestämmas till ett belopp, ej mycket öfverstigande de ringa tomtören,

som nu utginge. Att de emellertid i själfva verket uppskattade

marken i Vaxholm till ett vida högre värde än som motsvarades af de

nuvarande tomtörena, framginge af de köpeskillingar, som vid handel

mellan enskilda betingades för öfverlåtelse af besittningsrätt till tomter.

Anmärkningsvärdt vore, att någon sänkning af marknadspriset i sistberörda

hänseende ej förekommit ens under den sista tiden, ehuru all

laglig besittningsrätt upphörde den 1 november 1912. Förklaringen

härtill torde vara att söka i det förhållande, att Kronan ytterst sällan

påkallat tillämpning af de för besittningshafvare ofördelaktiga villkor,

under hvilka besittningsrätten upplåtits, och att dessa därigenom invagga!

sig i en sådan trygghet för fortvaron af besittningsrätten, att

denna, huru vansklig den än varit från juridisk synpunkt, dock vid afhandlingar

mellan enskilda behandlats nästan såsom äganderätt. För

staten såväl som för Vaxholms tomtinnehafvare hade det varit lyckligt,

att icke sådana händelser inträffat, för hvilkas skull villkoren för besittningsrätten

ansetts böra göras så stränga, att värdet af denna rätt

befunnits icke höra uppskattas till mera än 2,5 öre årligen för hvarje

uppskattad kvadratmeter. Men uppenbart vore, att då nya aftal skulle

uppgöras under helt andra förutsättningar än dem, under hvilka de

äldre aftalen tillkommit, och med helt andra rättigheter för nyttjanderättshafvarna,

villkoren i dessa aftal måste blifva helt andra och tomtafgifterna

bestämmas med hänsyn till de rättigheter, i främsta rummet den

lagligen tryggade och orubbliga besittningsrätt, som genom aftalen

förvärfvades. Kommittén hade lagt värdet af själfva marken till grund

för årsafgifterna, som därefter bestämts till tre procent af samma värde.

Enligt departementens åsikt vore detta förfarande riktigt, värderingen

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 käft. (Nr 166.) 6

Arméforvalt
ningens
yttrande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Öfver
intendents
ämbetets
yttrande.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

skälig och årsafgiften såsom ränta betraktad billig. Det af kommittén

gjorda förslag, som äfven af departementen biträddes, att de föreslagna

tomtafgifterna skulle för de tre första femårsperioderna utgå med allenast

respektive 40, 60 och 80 procent samt först efter femtonde årets

slut med fulla beloppet, borde vara för staden och de nuvarande enskilda

besittningshafvarna synnerligen tillfresställande, liksom det förhållandet

att någon ändring i öfrigt af tomtafgifterna ej skulle äga

rum under hela den till 75 år föreslagna tomträttstiden.

Kommittén både yttrat sig om användningen och dispositionen af

de inflytande tomtafgifterna. Till fullo instämmande i hvad kommittén

härutinnan anfört ville departementen hemställa, att inflytande tomtafgifter

måtte få användas, utom för de af kommittén angifna ändamål,

jämväl för bestridande af underhåll .af Kronans kajer och tilläggsplatser,

i den man sådant underhåll icke komme att efter aftal åligga staden,

äfvensom af gator och öppna platser inom de Kronan förbehållna

områden.

1 fråga om förvaltningen af Ki-onans mark å Vaxön anslöte fortifikations-

och civila departementen sig till af kommittén gjordt förslag,

att förvaltningen skulle skiljas från chefen för fjärde arméfördelningen

och läggas omedelbart under förtifikationsdepartementet med biträde

af fortifikationsbefälhafvaren å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning,

samt att uppbörden af tomtafgifterna och andra angelägenheter

angående Vaxön såsom fast egendom betraktad skulle öfvergå till

nämnda departement. Förvaltningens ordnande på angifvet sätt förutsatte,

att fortifikationsbefälhafvaren skulle taga befattning med uppbörden

af tomtafgifterna och att i hans expedition anordnades kassaförvaltning

enligt därom gällande föreskrifter. Det mål, hvartill förslaget

i denna del syftade, torde kunna enklast vinnas därmed, att tomtafgifterna

insattes å bankinrättning i Vaxholm, och att de tekniska anordningarna

för öfver vakandet af tomtafgifternas inflytande öfverlämnades

åt fortifikations- och civila departementen efter öfverenskommelse med

bankinrättningen. Någon särskild kostnad torde ej häraf föranledas

statsverket, men möjligt vore, att banken, för att vara villig mottaga

uppbörden, fordrade att medlen skulle någon tid innestå hos banken.

Öfverintendentsämbetet har ansett, att de af kommittén infordrade

uppgifter angående värdet å mark i städer och orter, närbelägna Stockholm,

visat sig i allmänhet vara i så hög grad växlande, att de näppeligen

kunna lämna någon bestämdare ledning i afsedt hänseende, livartdl

kommer att, då ifrågavarande orter, undantagandes städerna Öregrund

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166. 43

och Östhammar, gemenligen hafva järnvägsförbindelse med hufvudstaden,

de icke äro jämförbara med Vaxholm, som, så länge denna stad allenast

sjöledes står i förbindelse med Stockholm, aldrig kan betraktas

såsom en förstad till hufvudstaden, utan blott såsom en stad för sig

med mycket litet fast invånareantal, men eftersökt såsom uppehållsort

för sommargäster. Åmbetet har af nämnda anledningar för sin del

funnit, att det ifrågasatta grundpriset måste anses väl högt och att de

tomtören, som på grund af detta pris beräknats böra utgå, äro väl

dryga, helst om härvid tages i betraktande att hvad som åtgjorts för

tomternas nuvarande värde icke utförts af Kronan, utan af staden och

tomtägarna själfva. Ökningen från nuvarande inkomstbelopp för upplåtna

tomter, 4,600 kronor, till beräknad inkomst för upplåtelser, eller

20,700 kronor, har ock synts ämbetet påfallande stor, i all synnerhet vid

tanke på att Kronan icke behöfver under de nya förhållandena ikläda

sig några som helst utgifter med undantag möjligen af bidrag till blifvande

vattenverk.

Det af kommittén föreslagna grundpris af 2 kronor per kvadratmeter

för tomter utanför den nuvarande stadsgränsen har öfverintendentsämbetet

funnit öfverensstämmande med rättvisan, men har tillika såsom

sin åsikt uttalat, att, när innehafvare af tomt i den gamla staden på

grund af mellankommande omständigheter blifver nödsakad att afstå

sin nuvarande tomt och söka sig ny sådan inom det nya stadsplaneområdet,

uppiåtelsepriset för honom rättvisligen bör beräknas efter

enahanda grundpris, som är gällande inom den gamla staden.

Stadsfullmäktige i Vaxholm hafva anfört, att det inom staden väckt

de allvarligaste bekymmer och den största bestörtning att erfara, hurusom

kommittén vid behandling af de ekonomiska frågorna på ett ensidigt

sätt tillgodosett Kronans intressen utan tillbörlig hänsyn till, huruvida

staden och då närmast tomtinnehafvarna kunde bära de föreslagna

bördorna.

Särskilt torde härvid böra framhållas kommitténs öfverdrifna uppskattning

af tomtvärdena och de däraf beroende höga tomtafgifterna.

Enligt kommitténs förslag skulle nämligen tomtafgifterna för de nuvarande

tomterna uppgå till 20,475 kronor, under det att de nu utgående

afgifterna, häri inbegripet de från föreslagen tomträttsupplåtelse undantagna

21 tomter, belöpte sig till omkring 4,600 kronor. Härvid vore dock

att märka, att af detta senare belopp endast 872 kronor 99 öre tillfallit

Kronan, under det att resten anslagits för stadens reglering, allt i

öfverensstämmelse med nådiga brefvet af den 18 april 1879, hvarför,

enär nuvarande stadsområdets reglering hädanefter enligt kommitténs

Stadsfullmäktiges

yttrande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160''.

förslag komme att åligga samhället själft, Kronans inkomst af detta

område skulle i det närmaste 24-dubblas.

I själfva verket vore en objektiv värdering af marken förenad med

vissa svårigheter, ity att Vaxholms tomtinnehafvare i förhållande till

Kronan vore ställda i ett läge, som tvingade dem att underkasta sig

nära nog hvilka villkor som helst, och det kunde nästan synas, som

om kommittén, som måhända ansett sig skyldig tillgodose i första hand

Kronans intressen, påverkats af dessa förhållanden.

Det vore dock stadsfullmäktiges lifliga förhoppning, att statsmakterna

ej på minsta vis ärnade begagna sig af den öfvermäktiga ställning, som

jordägaren i detta fall innehade gent emot besittningshafvaren, och ensidigt

fastställa tomtafgälderna.

Vid försök att komma till en rättvis uppskattning af markens värde

syntes man till en början kunna anställa en jämförelse med värdena å

närmast kringliggande mark. Härvid måste då först erinras om, att

marken i de Vaxholm närliggande så högt uppskattade villasamhällena

Stegesund, Skarpöborg m. fl. betingar ett pris af 0,55 å 1,32 kronor per

kvm., och att dessa orter torde erbjuda lämpligare jämförelsepunkter än de

af kommittén åberopade, mer eller mindre aflägset liggande samhällena.

Beklagas måste därjämte, att kommittén ej syntes hafva fäst tillbörligt

afseende vid att Kronans mark vid det så välbelägna Mörby nyligen

åsatts ett tomtvärde af endast 15 öre per kvm. Dessutom ville stadsfullmäktige

framhålla, att stadens nuvarande område, utgörande 50—60

tunnland, af kommittén uppskattats till omkring 700,000 kronors värde,

under det att det alldeles bredvidliggande Bogesundsgodset, utgörande

omkring 6,600 tunnland, vore upptaxeradt till 569,000 kronor.

Att på detta sätt bedöma jordvärdet i Vaxholm efter det rena markvärdet

kunde hafva visst fog sig, om man besinnade, att det värde,

marken därstädes finge anses äga utöfver det rena jordvärdet, hufvudsakligen

åvägabragts genom många generationers nedlagda arbete och

kostnader till förbättring af den oländiga och ifrån början till bebyggande

alldeles otjänliga mark, som af Kronan upplåtits. Att nu höja tomtafgiften

på grund af det ökade markvärde, som genom detta tomtinnehafvarnas

eget ax’bete sålunda uppstått, kunde ej vara förenadt med

rättvisa och billighet, livarjämte borde erinras därom, att de regleringar

i Vaxholm, som verkställts genom Kronans försorg, bekostats af särskildt

afsatt del af de utgående tomtörena och sålunda i sista hand fått

af tomtinnehafvarna själfva vidkännas.

Å andra sidan ville stadsfullmäktige ej förneka det ekonomiskt behöriga

i att en jordägare inom vissa gränser höjde tomtafgiften utöfver

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lfiG.

den af markvärdet betingade minimiafgälden, därest besittningstagare!!

genom goda konjunkturer eller andra omständigheter kunde hafva

synnerlig förmån af besittningsrätten. Men i hvarje fall måste det härvidlag

ytterst komma an på besittningstagarens förmåga att bära de

ökade krafven. Som det ville synas, hade kommittén, som ju på grund

af sin sammansättning saknat en på erfarenhet grundad uppfattning om

stadens ekonomiska bärkraft, bort söka åstadkomma någon utredning

därom. I saknad af en sådan hade stadsfullmäktige, för hvilka kommitténs

öfverskattning af tomternas afkastningsmöjlighet genast framstått,

försökt åvägabringa en statistisk utredning öfver Vaxholmstomternas

räntabilitet under förutsättning af de af kommittén föreslagna tomtafgifterna.

Nämnda statistiska utredning utvisade, att tomternas räntabilitet

under de i utredningen närmare omnämnda förutsättningar skulle blifva

ytterst svag. Af de i statistiken upptagna 192 tomter eller tomtkomplex

utvisade endast SO någon vinst, uppgående till sammanlagdt 5,507

kronor, under det öfriga 162 utvisa en förlust af 71,532 kronor, hvarför

en sammanlagd brist af 66,025 kronor uppstode.

Af sättet för statistikens uppställande framginge således, att det i

byggnaderna nedlagda kapitalet ej komme att lämna mera än omkring

två procent ränta. I detta sammanhang kunde omnämnas, att räntabiliteten

för närvarande vore omkring 2,8 procent. För den oinvigde

kunde detta förhållande synas öfverraskande, men hade sin förklaring

i stadens ekonomiska efterblifvenhet och stagnation.

För undvikande af missförstånd af de siffror, som statistiken gifvit

vid handen, ville stadsfullmäktige erinra om, att den förlust, som påvisats,

i många fall ej i verkligheten framträdde som sådan, enär dels tomtinnehafvarna

sjkifva ofta nog egenhändigt verkställde reparationer, renhållning

och flera andra underhållsarbeten och därför i sådana fall delvis

undginge direkta utgifter, dela ränta på byggnad skapitalet, då detsamma

ej upplånats, äfvensom afskrifning ej gjorde sig gällande som

kontanta utgifter.

Af det redan anförda torde f ramgå, att höjning af nuvarande tomtafgifter

ej kunde motiveras med åberopande af tomtinnehafvarnas förmåga

att kunna bära ökade bördor.

Som skäl för ökning af tomtafgifter skulle möjligen kunna åberopas,

att kommitténs förslag till n3r upplåtelseform i vissa fall erbjöde

större trygghet för besittningstagaren än den nu gällande. t Härvid

måste dock erinras, att den betänkligaste punkten i nuvarande upplåtelsebref,

afröjningsklausulen, i praktiken aldrig tillämpats, utan Kronan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung1. Maj.ts Nåd■ Proposition Nr 166.

hade vid de få tillfällen, då tomter återtagits för militära behof, städse

lämnat skäligt vederlag, hvarför de nu af kommittén föreslagna bestämmelser

om vederlagsskyldighet för Kronan, utan tvifvel ägnade att öka

trygghetskänslan hos tomtinnehafvarna, likväl endast innebure ett formelt

godkännande af nu gällande praxis, en omständighet, som kommittén

synes hafva förbisett.

Äfven måste villigt erkännas, att den föreslagna tomträtten gifvetvis

hade sina fördelar framför annan nyttjanderätt, särskildt på grund

af möjligheten att kunna erbjuda densamma som kreditunderlag. Dock

finge ej förbises, att någon för tomträtt afsedd allmän kreditanstalt ej

existerade i vårt land och efter allt att döma ej heller komme att uppstå,

hvarför denna förmån ej torde komma att få någon större betydelse.

Skulle Kronan träda emellan och grunda en sådan anstalt, hvilket vore

högeligen önskvärd!, blefve förhållandena annorlunda.

För att nu återgå till frågan om en lämplig grund för värdering

af marken ville stadsfullmäktige erinra om, hurusom vid frågan om

friköpande åren 1901 och 1902 en värderingsnänmd tillsattes, bestående

af eu representant för arméförvaltningen och en för Vaxholms stad

jämte en af Konungens befallningshafvande i länet utsedd opartisk

sakkunnig, nämligen förste landtmätaren i Stockholms län, för

att saluvärdera tomterna. Resultatet af denna värdering hade blifva,

att marken åsattes ett värde af 1,50 kronor per uppskattad kvm.

enligt hittills gällande gradering, uppgjord 1880, motsvarande ett medelvärde

af omkring 1 krona pr kvm. Kommittén hade emellertid utan

närmare angifvet skäl ansett denna värdering vara för låg, hvarjämte

anmärkning desslikes framställts mot graderingen.

Att märka vore dels att denna värdering verkställts under en tid,

då markpriset på grund af liflig byggnadsverksamhet och enastående

gynnsamma konjunkturer nått sin höjdpunkt, dels att den i ärendet

angående friköpande vitsordats och åberopats såväl af fortifikationsdepartementet

som Konungens befallningshafvande i Stockholms län.

En sammanställning af de olika värderingarna af tomtmarken i

Vaxholm ställde sig sålunda:

pr uppskattad

kvm.

kr.

medelpris

pr kvm.

kr.

Markvärde beräknadt efter nuvarande tomtafgift

Enligt värderingsnämnden............................................

Enligt kungl. kommitténs förslag.............................

0,83

1,50

0,55

1,00

2,50

s. 47 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

47

Hvad anmärkningen mot graderingen anginge, torde det vara statsmakterna

likgiltigt, hvilken gradering som följdes. För sin del ansåge

stadsfullmäktige den nu gällande äga företräden framför den af kommittén

verkställda. Otvifvelaktigt vore ock, att en ny gradering skulle

komma att väcka missnöje och oro, hvarför en rubbning af tomternas

inbördes värde ej borde annat än i tvingande fall äga rum.

Af förestående försök att belysa den ekonomiska ställningen i staden

framginge oförtydbart, att all höjning af nuvarande tomtafgifter

komme att hårdt drabba såväl tomtinnehafvarna som medelbart staden

i sin helhet samt yttermera försämra det redan nu tryckta ekonomiska

läget. Skulle emellertid statsmakterna i trots af hvad i denna sak anförts

finna skäligt att ålägga högre utgifter, ville stadsfullmäktige på

grund af svårigheten att framlägga fullt bindande skäl för en ny beräkningsgrund

anhålla, att tomtafgiften måtte grundas på en värdering

af marken, som under inga förhållanden finge öfverskrida den af ofvannämnda

värderingsnämnd åsätta.

Sannolikheten talade för, att denna värdering, uppkommen som

förut sagts under högkonjukturer, med hänsyn till den stadiga nedgång

i tomtpriser i allmänhet, som de senaste åren gjort sig så mäikbar,

under den föreslagna tomträttstiden ej komme att visa sig för låg.

Kommitténs optimistiska uppfattning om stigande tomtvärden under

upplåtelsetiden, hvilken uppfattning i viss mån syntes hafva inverkat

på de föreslagna höga tomtafgifterna, stode i uppenbar strid med utvecklingen

på detta område, som karaktäriserades af rik tillgång på

tomter och däraf följande låga priser.

Med afseende på de föreslagna afgifterna hade kommittén gjort

skillnad mellan församlingens och stadens allmänna tomter och de enskilda

föreningarnas. Hvad de förra beträffade, hade kommittén lagt

afgäld på tomt för prästgård, prästens och klockarens lönejordar, rådhus,

fattighus och skolhus, det sistnämnda dock med blott half afgäld.

Aldrig tillförne hade någon som helst afgäld tagits å dessa platser och

några skäl, hvarför sådan nu skulle påläggas, hade kommittén icke

andragit. Då de flesta af nu ifrågavarande tomter afgiftsfritt fått disponeras

af samhället i flera hundra år samt enskilda jordägare numera

så ofta lämnade fria tomter för allmänna ändamål, syntes det staten

värdigast att ej heller nu kräfva sådan afgift.

Hvad sedan anginge tomter för missionshus, frälsningsarmén och

föreningar för social verksamhet, exempelvis för nykterhetens befrämjande,

ville stadsfullmäktige föreslå, att de föreningar, som nu funnes

i staden, där hade tomter och där arbetade i kristligt och socialt hän
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Knngl. Maj.ts

befallningshafvandes

yttrande.

seende gagnande, måtte få dessa tomter upplåtna utan afgift så länge

de användes för sitt bestämda ändamål, detta så mycket hellre, som

sådana tomter och på dem uppförda byggnader enligt skattelagen vore

befriade från erläggande af utskylder. Mot förslaget att Vaxholms

missionsförening erlade afgift för å tomten uppfördt boningshus, funnes

intet att invända. Kyrkostämman hade uttalat sig i samma riktning.

Då stadsfullmäktige nu räknat med en eventuell höjning af nu-,

varande afgifter till nära nog dubbla beloppet, så vore en öfvergångsperiod

väl motiverad; och ville stadsfullmäktige föreslå, att afgifterna

skulle utgå under de 10 första åren af den för upplåtelse med tomträtt

föreslagna 75-årsperioden med 60 % och under de därpå följande 5

åren med 80 % af de bestämda beloppen, men efter 15:de årets utgång

med fulla beloppet.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har anfört

följande:

Kommittén, som icke ansett den åren 1901 och 1902 gjorda värderingen

kunna läggas till grund för beräkningen af de framtida tomtafgifternas

belopp, hade verkställt en ny värdering af tomterna i staden.

Kommittén hade därvid åsatt tomterna ett grundpris af en krona 50

öre för hvarje kvadratmeters areal och, utgående från detta grundpris,

därtill lagt värdet af de fördelar i olika afseenden, som ansetts tillhöra

hvarje särskild tomt. Med tillämpning af denna metod hade hvarje

tomt åsätta visst värde, beräknadt efter det värde, hvarje kvadratmeter

af tomten ansetts äga. Värdet å kvadratmetern företedde en betydande

olikhet de särskilda tomterna emellan och växlade mellan 1 krona 65

öre och 6 kronor.

Högsta värdet för kvadratmeter vore enligt 1902 års värdering 1

krona 50 öre, enligt kommitténs 6 kronor. En jämförelse mellan de

två värderingsinstrumenten gåfve vid handen, att genom kommitténs

värdering de särskilda tomterna åsatts värden, som högst betydligt

öfverstege de i 1902 års instrument upptagna värdena.

Kommittén hade föreslagit, att samtliga såsom byggnadstomter å

en förslaget bifogad karta utmärkta områden skulle upplåtas med tomträtt

under högst 75 år mot en afgäld af tre procent af det upplåtna

områdets uppskattade värde enligt kommitténs värdering.

Stadsfullmäktige, som icke haft något att anmärka mot områdenas

upplåtande med tomträtt under högst 75 år, hade ansett, att afgälden

icke borde. sättas högre än tre procent af det värde, hvartill tomterna

uppskattats vid 1902 års värdering.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Då Kung]. Maj:ts befallningshafvande, som icke hade något att

invända mot vare sig områdenas upplåtande med tomträtt under 75 år

eller afgäldens bestämmande till tre procent af tomtvärdet, nu ginge

att yttra sig ifråga om det värde, som borde läggas till grund för afgäldens

bestämmande, tilläte sig Kung]. Maj:t‘s befallningshafvande till

en början att erinra om sitt den 17 november 1904 afgifna underdåniga

utlåtande öfver då föreliggande förslag till friköpande från Kronan

af tomterna i Vaxholm. Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade då

yttrat, att vid bestämmande af inlösningspriset syntes hänsyn böra

tagas därtill, att innehafvarna åt jorden redan då finge anses äga en

ganska tryggad besittningsrätt till den jord, de och deras företrädare

under en så lång tidsföljd disponerat, i synnerhet som den i upplåtelsekontrakten

förekommande bestämmelsen, att, i fall tomterna för militära

ändamål erfordrades, därå befintliga hus och byggnader skulle borttagas

och marken jämnas, måste dåmera, sedan Vaxholms fästnings

betydelse såsom försvarsverk i så afsevärd grad förändrats, anses

hänföra sig till ett undantugsförhållande, med hvilket knappast vidare

vore att räkna, och att det därför syntes vara med billighet öfverensstämmande,

att lösningssumman sattes lågt och i intet fall bestämdes

högre än den af arméförvaltningen tillsatta värderingskommittén

föreslagit.

Den lösningssumma, som då var ifrågasatt och mot hvilkens storlek

arméförvaltningen icke syntes hafva haft något att erinra, hade varit

det af 1902 års värderingsmän tomterna åsätta värde, hvilket värde

stadsfullmäktige nu önskade skulle ligga till grund för afgäldernas bestämmande.

Så vidt Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade sig bekant,

framställdes vid nämnda tidpunkt icke någon anmärkning mot detta

värde. Man torde sålunda hafva rätt att antaga, att detta värde då

ansågs motsvara tomternas skäliga markvärde. Frågan blefve då den,

om efter år 1902 sådana omständigheter inträffat, som kunde motivera

en höjning af markvärdet. Om också på andra orter en höjning i

markvärdet visat sig, och denna höjning möjligen i sin mån kunde anses

hafva öfvat inflytande på markvärdet äfven inom Vaxholm, gåfve

dock de ekonomiska förhållandena inom själfva Vaxholm icke anledning

till ett sådant antagande.

Med afseende å den här ofvan redan framhållna betydande skillnaden

mellan 1902 års värdering och den af kommittén verkställda,

kunde Kung]. Maj:ts befallningshafvande icke för sin del biträda den

senare. Då emellertid Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke vore i

Bihang till Riksdagens protokoll 1911. 1 sand. 126 käft. (Nr 166.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

tillfälle att föranstalta om ny värdering, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande

böra i underdånighet hemställa att, därest 1902 års

värdering icke ansåges böra läggas till grund för afgäldens bestämmande,

Kung!. Maj:t täcktes låta verkställa ny värdering af tomterna.

Vid en sådan ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra tagas

i betraktande, å ena sidan, den långa tid, under hvilken tomterna varit

till enskilda upplåtna, och den kultur, till hvilken tomterna därunder

uppbragts, samt tomtinnehafvarnas på dessa förhållanden grundade anspråk

att anses äga en i viss mån tryggad besittningsrätt till tomterna

och, å andra sidan, den värdestegring, som under den blifvande 7 5- åriga upplåtelsetiden kunde komma tomterna till godo i följd af förmånligare

upplåtelsevillkor eller andra på markvärdet inverkande omständigheter.

Stadsfullmäktige hade ansett, att de af kommittén föreslagna nedsättningar

i afgälden för vissa tomter borde utsträckas till åtskilliga

andra tomter och omfatta befrielse från afgälds utgifvande för dessa

tomter. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att de skäl, som

enligt 5 § i gällande bevillningsförordning föranledt till befrielse från

erläggande af bevillning till staten för vissa slag af fastigheter, äfven

borde vara bestämmande ifråga om befrielse från skyldigheten att erlägga

till staten utgående tomtafgälder och att följaktligen tomter, som

användes för de i nyssnämnda paragraf omförmälda ändamål och för

hvilka af sådan anledning fastighetsbevillning icke erlades, äfven befriades

från tomtafgifter.

Beträffande de föreslagna öfvergångsbestämmelserna, innefattande

nedsättning under vissa år i de tomtafgifter, som komme att bestämmas,

torde frågan härom böra komma under bedömande i sammanhang

med dessa afgifters definitiva fastställande, och torde följaktligen, om

ny värdering af tomtmarken komme att äga rum, äfven denna fråga

böra underkastas förnyad pröfning. Skulle tomtafgifterna komma att

utgå i enlighet med stadsfullmäktiges hemställan, torde som en följd

däraf äfven öfvergångsbestämmelserna böra affattas enligt stadsfullmäktiges

förslag. Komme åter den af kommittén gjorda värdesättningen

att läggas till grund för tomtafgifternas bestämmande, ansåge sig Kungl.

Maj:ts befallningshafvande böra med hänsyn därtill, att i sådant fall

afgifternas belopp komme att i så hög grad öfverstiga nu utgående

afgifter, hemställa om förlängning i öfvergångsperiodcn från nu föreslagna

femton år till åtminstone tjugufem år.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166-

Det torde näppeligen kunna bestridas, att den i nådiga brefvet den Departement»

18 april 1879 bestämda årliga afgiften af 2,5 öre för hvarje uppskattad chefen‘

kvadratmeter af tomt numera är synnerligen låg och borde höjas,

äfven om tomterna skulle upplåtas med samma slags nyttjanderätt som

hittills. För den händelse tomträttsinstitutet införes, hafva stadsfullmäktige

icke bestridt befogenheten för Kronan att höjatomtafgifterna; men

stadsfullmäktige hafva såsom skäl för, att höjningen måtte hållas inom

vissa begränsade linjer, åberopat tomtinnehafvarnas ringa ekonomiska

bärkraft. Utan att kunna ingå i närmare pröfning af detta skäl finner

jag däri eu ytterligare anledning att icke göra tomträttsinstitutet obligatoriskt.

Den, som saknar tillfälle att i högre grad än nu är fallet ekonomiskt

utnyttja den tomt, han innehar, och den, som icke kan eller icke vill

begagna sig af det kreditunderlag, tomträtten erbjuder, synas mig böra

beredas möjlighet att få behålla tomten på ungefär samma villkor som

hittills, endast med eu af den sedan 1879 inträdda höjningen i jordvärdet

betingad mindre ökning af tomtafgiften.

I fråga om ersättningen för tomträttsupplåtelse delar jag kommitténs

åsikt, att denna bör bestämmas till en viss procent af markens

uppskattade värde och att tomtafgifterna icke böra regleras under upplåtelsetiden.

Kommittén har också verkställt en uppskattning af tomterna i

Vaxholm, hvilken uppskattning emellertid icke omfattar de för Kronans

framtida behof reserverade tomterna och icke heller tomterna inom det

nya stadsplaneområdet. Då likväl icke blott stadsfullmäktige utan äfven

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverintendentsämbetet ansett

denna uppskattning för hög, torde densamma böra underkastas en revision,

hvarvid uppskattningen jämväl i erforderliga delar kompletteras.

För sådant ändamål synes lämpligen böra tillsättas en särskild värderingsnämnd.

Då kommittén föreslagit tomträttsafgiften till tre procent af markens

värde, har kommittén uttryckligen angifvit, »att skillnaden mellan

värdet i tomtinnehafvarens hand af äganderätt och af tomträtt skulle

särskild! komma till synes genom en lag procentberäkning å tomtvärdet».

Denna skillnad föreligger emellertid äfven vid statens tomträttsupplåtelser

vid Trollhättan och Mörby, men vid dessa bär tomträttsafgiften

bestämts till fyra procent af markvärdet. Ett afsteg från

denna sålunda af statsmakterna redan fastslagna norm torde dock kunna

motiveras i fråga om tomträttsupplåtelserna i Vaxholm med hänsyn till

den långa tid, under hvilken tomterna varit upplåtna till enskilda, och

tomtinnehafvarnas härpå grundade anspråk att anses äga en i viss mån

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

tryggad besittningsrätt till tomterna, hvartill kommer den omständigheten,

att det verkliga markvärdet, sådant det kommer att framgå genom

den af mig föreslagna värderingen, delvis är ett resultat af föregående

och nuvarande tomtinnehafvares verksamhet.

Kommittén har föreslagit endast half afgäld i fråga om de tomter,

som användas af Vaxholms missionsförening och frälsningsarmen, samt

de till skolhus använda tomter. På sätt stadsfullmäktige redan anmärkt

skulle däremot enligt kommitténs förslag hel afgäld utgå för

prästgårdstomten, rådhustomten och fattighustomten. Dessa afgälder

torde för Kronan ej vara af den betydelse, att man icke lämpligen

bör afslå stadsfullmäktiges, af Kung!. Maj:ts befallningshafvande

understödda önskan, att frihet från tomträttsafgift må äga rum i fråga

om de tomter, som nu eller med Kungl. Maj:ts tillstånd framdeles

innehafvas af kommunen eller församlingen eller användas af allmänna

undervisningsverk, nykterhetsföreningar, frälsningsarmén eller andra

barmhärtighetsinrättningar och för Indika, enligt gällande bevillningsförordning,

fastighetsbevillning icke erlägges. Vaxholms missionsförening

bör på samma sätt i enlighet med stadsfullmäktiges önskan befrias

från tomtäfgäld utom för den del af tomten, som tillhör därå

uppfördt boningshus.

Beträffande öfvergångstiden förordar jag kommitténs förslag i

hvad det afser tomter, som med tomträtt upplåtas till deras nuvarande

innehafvare. Men vida sämre ställda än sådana tomtinnehafvare

äro, enligt hvad förut framhållits, innehafvare af de för Kronans framtida

behof reserverade tomterna. För att dessa må finna med sin fördel

förenligt att så snart som möjligt utflytta och för att så vidt möjligt

hålla dem skadeslösa för utflyttningen synes lämpligt att nedsätta afgifterna

för de tomter, som de med företrädesrätt välja inom det nya

stadsplaneområdet, dock så att afgifterna under sista delen af den 75- åriga tomträttstiden utgå med hela beloppet, på det att dessa tomter

därefter icke må vara underkastade andra villkor än öfriga tomter.

För sådant ändamål föreslår jag, att tomträttsafgifterna för nuvarande

innehafvarna af de för Kronans framtida''behof reserverade tomterna

skola utgå med 25 procent under de första 20 åren, med 50 procent

under därpå följande 20 åren, med 75 procent under därpå följande

20 åren och med fulla beloppet under de sista 15 åren af den 75-åriga

upplåtelsetiden.

Med innehafvarna af de för Kronans framtida behof reserverade

tomterna torde böra jämnställas innehafvare af tomter, som till följd

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.

af den blifvande stadsplaneregleringen eller af annan anledning skola

afstås till staden eller enskilda.

I fråga om användningen och förvaltningen af de från området

öster om den föreslagna nya stadsgränsen inflytande inkomster ansluter

jag mig till hvad arméförvaltningens fortifikations- och civila departement

anfört; dock att underhåll af gator och andra allmänna platser,

beträffande hvilka jag i fortsättningen kommer att föreslå att nödig

mark skall med äganderätt utan ersättning upplåtas till staden, bör

åligga staden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!. Mai ds Nåd. Proposition Nr 166.

Kommitténs

förslag.

Upplåtelse af område, som icke är tomt.

Kommittén bär föreslagit:

att enligt stadsplanen erforderlig mark för gator, torg, parker och

andra allmänna platser afgiftsfritt upplåtes till staden med nyttjanderätt

tillsvidare under 75 år, mot skyldighet för staden att väl underhålla

och vårda dessa platser för därmed afsedda ändamål;

att platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande

begrafningsplatscn på samma sätt och för samma tid upplåtas till staden;

att beträffande upplåtelsen till staden af det nuvarande exercisfältet

söder om Blynäsgatan skall särskildt gälla, att det endast får

användas såsom öppen plats för promenader, idrottsöfningar o. d., med

rätt dock för staden att anlägga vägar dels på dess västra sida utmed

kvarteren Terra Nova och Framnäs, dels ock i Hamngatans förlängning

öfver fältet till korsningen af Blynäs- och Tvärgatorna, allt under förutsättning

att dessa förbindelseleder hållas i ungefär samma plan som de

närliggande delarna af exercisfältet, att Kronan förbehålles rätt att för

truppöfningar med företrädesrätt framför staden eller annan använda

fältet, samt att staden icke äger utan arméförvaltningens fortifikationsdepartements

medgifvande rätt att å exercisfältet uppföra byggnader

eller därå verkställa planteringar;

att det staden omgifvande, Kronan tillhörande strand- och vattenområde,

med undantag af hvad enligt nådiga brefvet den 25 februari

1910 förbehållits Kronan, upplåtes till staden med nyttjanderätt tillsvidare

under 75 år med rättighet att, efter medgifvande af arméförvaltningens

fortitikationsdepartement, utföra de anläggningar och vid- *

taga de anordningar, som för sjöfartens och därmed sammanhängande

angelägenheters ordnande kunna finnas lämpliga, dock mot villkor att

staden skall väl vårda och underhålla området med därå gjorda anläggningar,

att förmånsrätt till användande af tilläggsplatser vid kajer och

i hamnar alltid skall tillkomma Kronan för dess båtar och farkoster,

att hamnumgälder eller andra utgifter till staden för begagnandet af

tilläggsplats eller af andra till sjöfartens främjande «ch bekvämlighet

af staden gjorda anordningar ej skola af Kronan erläggas, samt att

vattenområdet i sin helhet skall vara öppet för allmän trafik utan annan

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166. 55

inskränkning än den, som kan följa af bestämmelser i en blifvande

hamnordning eller andra laga föreskrifter;

att den till ifrågavarande vattenområde hörande fiskerätten jämväl

på enahanda sätt öfverlåtes till staden, hvilken dock ej må upplåta

fisket till annan, utan skall detsamma vara tillgängligt för samtliga

invånare i staden samt för personalen vid i orten förlagda trupper och

annan därstädes bosatt mititärpersonal;

att af den till gator, torg, hamnområden och andra allmänna platser

upplåtna mark äfvensom af det till staden upplåtna vattenområde skola,

närhelst Kronan det begär och sålunda äfven under den bestämda upplåtelsetiden,

det eller de områden, som kunna blifva för något Kronans

ändamål behöfliga, återlämnas till Kronans fria disposition utan ersättning

för därå nedlagda kostnader; samt

att efter upplåtelsetidens slut såväl den till gator, torg, hamnområden

och andra allmänna platser upplåtna mark som vattenområden

skola till staten återgå utan ersättning till staden för därå nedtaga

kostnader.

Med hänsyn till den jämförelsevis långa upplåtelsetiden af 75 år

har det synts kommittén lämpligt, att förbehållet om rätt för Kronan

att återtaga mark, hvarom här är fråga, då den pröfvas behöflig för

militära ändamål, blifver gällande, äfven då marken erfordras för annat

Kronans ändamål.

Såsom motivering för att återtagandet bör ske utan skyldighet för

Kronan att gälda lösen har kommittén anfört, att visserligen kunde det

inträffa, att staden i sådant fall måste återlämna mark, hvarå staden

nedlagt större eller mindre kostnader, men dels torde dessa fall blifva

få, dels torde sådana överenskommelser kunna i förekommande fall

träffas, att dylikt afstående kunde ske med minsta möjliga olägenhet för

staden, och dels torde staden skäligen böra underkasta sig en sådan

eventualitet, då dessa platser och lägenheter upplätes till staden utan

direkt vedertag därför.

Beträffande yttre gränsen af det vattenområde, som borde till staden

upplåtas, har kommittén ansett den grund böra följas, att det vatten,

som enligt allmän tag ansåges tillhöra stranden inom stadsgränsen,

borde med förut angifna undantag, till staden upplåtas. Detjkunde väl

vara sant, att staden för närvarande icke hade behof af heta detta

vattenområde, men då det gifvetvis borde upplåtas på det villkor, att

vattnet i sin helhet skulle vara öppet för allmänna trafiken, allenast

med den inskränkning, en blifvande hamnordning eller andrablaga föreskrifter

däri kunde bestämma, torde något giltigt skäl mot en sådan

Ur

kommitténs

motivering.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kmujl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 16G.

Kommitténs

förslag om

användningen

af de i nådiga

brefvet den

25 februari

1912 från

upplåtelse

undantagna

strand- och

vattenområden.

upplåtelse icke kunna anföras. Däremot sjmtes enkelhet och reda i

rättsförhållandena därigenom främjas och stadens befogenhet med hänsyn

till det omgifvande vattnet blifva på bästa sätt klargjord. Någon

olägenhet för Kronan eller det allmänna syntes däraf ej kunna uppkomma.

Tomtgränserna mot stranden vore i stadsplaneförslaget så

lagda, att kajer och trafikleder måtte kunna därutanför anordnas efter

behof. Den utanför tomterna belägna stranden skulle alltså åtfölja

vattnet och upplåtas åt staden.

Såsom nyss nämnts skulle af strand- och vattenområde undantagas

hvad som i nådiga brefvet den 25 februari 1910 förbehållit Kronan

d. v. s. Osterhamnen samt Strandgatans kaj och östra delen af Hamngatans

kaj med tillhörande vattenområden.

Kommittén har emellertid ansett, att staden borde få på ett eller

annat sätt disponera äfven dessa kajer, för att hamnförhållandena i staden

måtte blifva fullt tillfredsställande ordnade. Kommittén har erinrat, att

för närvarande icke erlägges några hamnafgifter för angöring af Kronans

kajer, samt vidare anfört, att skulle staden upptaga sådana afgifter för

att erhålla medel till bestridande af kostnaderna för sina hamnar och

kajer, torde det vara nödvändigt att ordna så, att för alla fartyg, förutom

Kronans, hamnafgifter upptoges efter gifven, af vederbörlig myndighet

fastställd norm. Det kunde nämligen icke anses lämpligt, att

staden upptoge afgifter vid sina kajer, under det att sådana afgifter

icke upptoges vid Kronans i närheten belägna kajer. Därigenom skulle

egendomliga förhållanden helt visst uppstå. I öfrig! vore det icke mer

än billigt, att afgifter upptoges äfven för tilläggning vid Kronans kajer

till bestridande af underhållskostnad såväl för kajbyggnaderna som för

stadens därintill liggande kajplaner, hvilka staden ordnat och grusade

på sin bekostnad. För ordnandet af denna fråga syntes lämpligast, att

staden finge öfvertaga hela bestyret med hamnens ordnande och underhåll

samt upptagande af hamnafgifter, och att kajerna till staden öfverlämnades

utan annan förpliktelse för staden än att väl underhålla dem

och reparera därå uppkomna brister. På sådant sätt finge staden, liksom

andra städer, hela hamnfrågan i sin hand. Att Kronan för sina

fartyg och båtar under alla förhållanden skulle förbehållas förmånsrätt

till tilläggningsplats vid stadens samtliga kajer och hamnar framför

andra fartyg och båtar äfvensom frihet från hamnumgälder eller andra

afgifter för begagnandet af dylik tilläggsplats eller af andra till sjöfartens

främjande och bekvämlighet utaf staden gjorda anordningar,

borde gifvetvis ingå såsom villkor i upplåtelsen till staden af vatten
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.

57

området i dess helhet och vore för öfrigt föreskrifvet i nådiga brefvet

den 25 februari 1910. Längden af den tid, för hvilken en eventuell

upplåtelse till staden af Kronans nuvarande eller möjligen blifvande

kajer vid staden skulle komma att äga rum, torde lämpligen böra sammanfalla

med den tid, för hvilken hamnafgifter af vederbörande myndighet

fastställdes. Sådan fastställelse torde vanligen, enligt hvad kommittén

inhämtat, omfatta en tidsperiod af fem år i sänder.

Kommendanten i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt

chefen för kustartilleriet hafva ansett, att i fråga om upplåtelse af exercisfältet

söder om Blynäsgatan borde gälla, att Kronan förbehölles

företrädesrätt till dess begagnande icke blott för truppöfningar utan

äfven för militärpersonalens gymnastik- ock idrottsöfningar.

Sistnämnde chef äfvensom chefen för marinstaben hafva ansett,

att ifråga om berörda upplåtelse dessutom borde gälla, att för byggnaders

uppförande och planteringars verkställande å angifna del af exercisfältet

borde fordras medgifvande af kommendanten.

Chefen för marinstaben har dessutom anfört, att förmånsrätt till

användande af tilläggsplatser vid kajer och i hamnar borde tillkomma

Kronan icke blott för dess egna båtar och farkoster utan äfven för

sådana, som för dess räkning förhyrts eller uteslutande för dess räkning

befraktats.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hafva

erinrat, att kommittén i sitt yttrande om strand- och vattenområden icke

särskilt omnämnt Österhamnen, antagligen af det skäl, att denna hamn

ansåges ingå i det genom Kungl. Maj:ts nådiga bref den 26 februari

1910 från upplåtelse undantagna kvarteret Kronudden. Till undvikande

af framtida missförstånd ansåge sig emellertid fortifikationsdepartementet

böra framhålla önskvärdheten af uttrycklig bestämmelse därom, att såväl

nämnda hamn som stränderna utmed de områden, som ej komme

att upplåtas till staden eller enskilda, äfveu vore undantagna från den

upplåtelse, hvarom nu vore fråga. I öfrigt biträdde fortifikationsdepartementet

hvad kommittén anfört i afseende å upplåtelse såväl af strandört

vattenområden som af exercisfältet samt allmänna platser m. m.,

hvarjämte departementet i anledning af den nuvarande upplagsplatsens

för sopor m. m. intagande i den till upplåtelse afsedda marken ville

meddela, att annan plats för dylikt ändamål, då behof däraf förelåge,

kunde anskaffas efter öfverenskommelse mellan departementet och

staden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 126 käft. (Nr 166.)

Militärmyndigheternas

yttrande öfver

kommitténs

förslag.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Öfverintenden

t siim betets

yttrande.

Stadsfullmäktiges

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

Öfverintendentsämbetet har ansett, att ett upplåtande af exercisfältet

söder om Blynäsgatan blott till den omfattning kommittén föreslagit

borde vara för staden fullt antagligt och att af stadsfullmäktige i

Vaxholm begärdt upplåtande af område för en ny begrafningsplats icke

för närvarande vore behöfligt.

Stadsfullmäktige hafva ansett det nödvändigt att skilja på upplåtelse

af mark för gator och öppna platser och upplåtelse af stränder och

vatten.

Hvad först beträffade kommitténs förslag om skyldighet för staden

att, där något Kronans ändamål så fordrade, äfven under upplåtelsetiden

afstå, helt eller delvis, till gator och öppna platser upplåten mark, syntes

detta förslag stå i uppenbar strid med de allra enklaste grundförutsättningarna

för en stads tillvaro. Härtill komme, att enligt stadsplanelagen

Kronan som markägare vore skyldig att upplåta erforderlig

mark till gator och öppna platser, en skyldighet som således ålåge

Kronan så länge staden som sådan ägde bestånd. Skulle genom ändring

i stadsplanen Kronan återtaga mark, som förut blifvit för ofvan

nämndt ändamål upplåten, syntes billigheten fordra, att Kronan godtgjorde

staden för alla de kostnader, staden nedlagt på sådan mark,

exempelvis vatten- och afloppsledningar, belysningskablar m. m.

Upplåtelsen af platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt

begrafningsplatsen borde ske till kyrkoförsamlingen, så länge denna

ägde bestånd.

Kommittén hade vidare föreslagit, att exercisfältet söder om Hamngatans

föreslagna förlängning endast finge användas som öppen plats.

Stadsfullmäktige ville emellertid föreslå, att en gångbana utan diken

och i fältets plan måtte få anläggas öfver fältet till skolhuset.

Magistraten i Vaxholm har inslämt med stadsfullmäktige.

Hvad beträffade upplåtelse af stränder och vatten, förordades kommitténs

förslag, dock att Kronan ej, såsom stadsfullmäktige redan förut

sökt påvisa, borde berättigas återtaga sådan upplåtelse annat än för

militärt ändamål och med ersättningsskyldighet enligt ofvan i fråga om

gator och öppna platser angifna grunder.

Med tillstyrkande af hvad kommittén förordat rörande Strandgatans

kaj ville stadsfullmäktige föreslå, att densamma måtte öfverlämnas

till staden mot underhållsskyldighet. Då en sådan upplåtelse vore

af stor betydelse för staden på grund af kajens nödvändiga och oskiljaktiga

samband med det öfriga hamnområdet, så syntes det vara ett

bland lifsvillkoren för staden att tillförsäkras oafbruten dispositionsrätt

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

af kajen för hela den tid, som stadsområdet i öfrigt upplåtits. Härtill

komme, att intresset för staden att underkasta sig de dryga kostnaderna

för de återkommande nödvändiga ombyggnaderna af kajen skulle

väsentligen minskas vid den osäkerhet, som skulle åtfölja en kortvarig

upplåtelse. En stadens rätt till kajen i fråga syntes för öfrigt ligga

däri, att den vore byggd af tomtöresmedel, som eljest skolat användas

för gatureglering, och att staden af uttaxerade medel bidragit till densammas

underhåll.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har anfört

följande:

Beträffande upplåtelse till staden af den enligt stadsplan erforderliga

mark för gator, torg och andra allmänna platser hade kommittén

föreslagit, att denna mark skulle af Kronan upplåtas till staden med

nyttjanderätt tillsvidare under 75 år mot skyldighet för staden att väl

underhålla och vårda dessa platser för därmed afsedda ändamål.

Då emellertid, enligt 8 § stadsplanelagen, mark, som erfordras för

de i fastställd stadsplan upptagna gator, torg och andra allmänna platser,

skulle, ehvad marken tillhörde Kronan, enskild man, menighet eller

inrättning, afstås till staden, och denna bestämmelse icke kunde afse

upplåtelse på viss tid med nyttjanderätt, vore Kronan på grund af

nämnda lagbud pliktig att till staden afstå all dylik mark utan några

inskränkningar i afseende å tiden. Enligt 14 § nämnda lag förutsattes

visserligen, att den, som af markens afträdande lede skada, skulle därför

njuta ersättning af staden, men då i detta fall Kronan vore ägare

af alla stadens tomter, torde någon skada öfver hufvud taget icke

kunna sägas tillskyndas Kronan såsom markägare i följd af dylik upplåtelse.

Med afseende härå och jämlikt grunderna för 31 § i samma

lag ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande Kronan icke kunna fordra

ersättning för upplåtelse till staden af sådan mark, som enligt stadsplan

skulle ingå i gata, torg eller annan allmän plats, därest ej särskilda

omständigheter, såsom t. ex. det upplåtna områdets storlek eller

dylikt, skulle kunna gifva anledning därtill.

Kommittén hade icke heller ifrågasatt, att staden skulle ersätta

Kronan för dylik upplåtelse, men då kommittén föreslagit, att vissa inskränkningar

och villkor skulle fästas vid upplåtelsen, hade Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra såsom sin mening uttala,

att, äfven om dessa inskränkningar och villkor måsfe bortfalla, Kronan

ändock, såsom varande ensam tomtägare i staden, icke i allmänhet

Kungl. Maj:ta

befallningsbafvandes

yttrande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

kunde af staden fordra ersättning för mark, som Kronan jämlikt 8 §

stadsplanelagen skulle afstå till gata, torg eller annan allmän plats.

Hvad nu sagts om mark gällde naturligtvis äfven sådana strandområden,

som enligt stadsplan inginge i allmän plats.

Med den uppfattning Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade ifråga

om Kronans skyldighet att till staden afstå mark, som enligt stadsplan

inginge i gata, torg eller annan allmän plats, ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande

det icke erforderligt, att några bestämmelser nu meddelades

för att reglera frågan, huruvida godtgörelse till staden skulle utgå

eller icke för å dylik mark nedlagda kostnader, för den händelse marken

skulle återfalla till Kronan. Detta senare kunde uppenbarligen

icke inträffa utan i sammanhang med ändring i stadsplanen. Skedde

ändringen i Kronans intresse, kunde stadsfullmäktige, som hade att

antaga stadsplan, helt visst betinga sig skälig ersättning för kostnad,

som nedlagts å en genom ändringen i stadsplanen därur utesluten gata,

eller för iordningsställande af genom ändringen nytillkommen gata.

Skulle åter ändringen vara tillkommen i ett stadens intresse, torde väl

staden själ!’ få pröfva, hvilka uppoffringar staden ville göra för att tillgodose

detta intresse. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sålunda,

att frågan om ersättning i dylika fall icke borde regleras genom

på förhand meddelade bestämmelser, utan att densamma lämpligen och

helt säkert utan någon större svårighet kunde lösas, då den blefve

aktuell. I detta sammanhang tilläte sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande

erinra om bestämmelsen i 24 § stadsplanelagen.

Enligt kommitténs förslag skulle platsen för kyrkan med tillhörande

kyrkogård samt nuvarande begrafningsplatsen öfverlåtas till staden med

nyttjanderätt tillsvidare under 75 år. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kunde icke finna annat än att i afseende å dessa områden, äfven om

de icke skulle ingå i stadsplanen, borde tillämpas samma bestämmelser

i fråga om upplåtelsen från Kronan, som, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

här ofvan uttalade mening, borde gälla för upplåtelse till

staden af allmänna platser. Den omständighet, att enligt kommitténs

förslag upplåtelse af vissa strand- och vattenområden och af byggnadstomter

skulle afse en tid af 75 år, ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke vara af någon betydelse för frågan om upplåtelse af

platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt begrafningsplatsen.

Hvad kommittén föreslagit i afseende å det nuvarande exercisfältet

söder om Blynäsgatan torde till sin hufvudsakliga innebörd vara att anse

såsom en stadsplanefråga. Kungl. Majrts befallningshafvande, som af

sådan anledning icke för närvarande torde böra yttra sig öfver de sär
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

skilda af kommittén och stadsfullmäktige föreslagna trafiklederna invid

och öfver exercisfältet, ansåge sig likväl redan i frågans nuvarande

läge böra påpeka, att, då meningen syntes -vara att fältet fortfarande

skulle komma att användas för militära öfningar, det syntes böra tagas

under öfvervägande, huruvida icke detsamma borde undantagas från

stadsplanen. Fältet blefve ändock öppen plats och kunde, i den män

sådant icke vore hinderligt för de militära öfningarna, vara tillgängligt

såsom promenadplats och för idrottsö fningar.

Det framginge icke tydligt af kommitténs förslag, hvad kommittén

afsåge med strandområde. För så vidt därmed afsåges område, som

enligt fastställd stadsplan in ginge i allmän plats, hade Kungl. Maj:ts

befallningshafvande redan yttrat sig däröfver. Öfriga strandområden

torde, då någon begränsning åt landsidan icke funnes angifven, sammanfalla

med vattenområdet. Staden omgifvande vattenområde skulle

enligt förslaget upplåtas till staden med nyttjanderätt tills vidare under

75 år med rättighet att, efter medgifvande af arméförvaltningens fortifikationsdepartement,

utföra de anläggningar och vidtaga de anordningar,

som för sjöfartens och därmed sammanhängande angelägenheters

ordnande kunde finnas lämpliga. Enligt kommitténs förslag skulle

dessa vattenområden vid upplåtelsetidens slut eller, närhelst Kronan det

begärde, återlämnas till Kronan utan ersättning för därå nedlagda kostnader.

Då för anläggningar i sjöfartens intresse skulle fordras medgifvande

af arméförvaltningens fortifikationsdepartement, maste det antagas,

att departementet komme att i sammanhang med medgifvandet

bestämma de villkor, hvarunder anläggningen finge göras; Vid sådant

förhållande torde för dessa anläggningar icke vara behöfligt att, såsom

kommittén föreslagit, meddela en generell föreskrift därom att ersättning

icke skulle utgå för anläggningarna vid vattenområdets återgång

till Kronan, och sådant syntes icke heller vara lämpligt. Det torde

nämligen icke vara med Kronans intresse förenligt, om de till sjöfartens

fromma uti vattenområdet gjorda anläggningar vid utgången af de 75

åren befunne sig i ett mer eller mindre oanvändbart eller förfallet skick,

och sådant vore att befara om en dylik generell bestämmelse fastställdes,

hvarigenom departementet blefve förhindradt att i hvarje särskildt

fall pröfva, huruvida med afseende å särskilda omständigheter,. såsom

tidpunkten för anläggningen, kostnaden därför o. s. v., ersättning för

anläggningen borde utgå till staden. Måhända torde i ännu högre

grad utsikten att före periodens utgång kunna blifva nödsakad att återlämna

vattenområdet utan ersättning för därå nedlagda kostnader verka

s. 62 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

62 Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

hämmande på stadens benägenhet att utföra nyttiga anläggningar i

vattenområdet.

Hvad anginge andra -i vattenområdet möjligen utförda anläggningar

än sådana, som afsåge sjöfarten, torde dessa icke vara af någon vidare

betydelse. För dylika anläggningar torde i allmänhet ersättning icke

böra utgå, då vattenområdet återginge till Kronan.

Enligt kommitténs förslag skulle till staden upplåtas nyttjanderätt

tillsvidare under 75 år af det staden omgifvande, Kronan tillhörande

strand- och vattenområde med undantag af hvad enligt nådiga brefvet

den 25 februari 1910 förbehållits Kronan. Uti det från upplåtelse sålunda

undantagna område inginge äfven Strandgatans kaj och östra

delen af Hamngatans kaj. Då, enligt hvad som syntes framgå af en

utaf dåvarande förste landtmätaren E. J. Schiitz år 1880 i enlighet

med den af Kungl. Maj:t fastställda stadsplanen upprättad karta öfver

Y7axholms stad jämte tillhörande beskrifning, hvilka handlingar tillhandahållits

Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom kommendantsexpeditionen

i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, dessa strandområden

torde ingå bland stadens allmänna platser, syntes, på sätt

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det föregående yttrat, staden jämlikt

8 § i stadsplanelagen äga anspråk på att få samma områden på

sig öfverlåtna utan tidsbegränsning. Då emellertid af stadsfullmäktiges

yttrande syntes framgå, att staden icke gjorde anspråk på östra delen

af Hamngatans kaj, torde för den händelse det vore af vikt, att denna

del åt Hamngatans kaj bibehålies i Kronans hand, antingen denna del

böra uteslutas ur stadsplanen eller ock rörande densamma träffas särskild

uppgörelse med staden.

Enligt 8 § stadplanelagen skall till staden med äganderätt afstås

den mark, som enligt stadsplan erfordras för gator, torg och andra

allmänna platser. Om staden för sådant ändamål begagnar sig af det

i 14 § stadsplanelagen angifna förfaringssätt, torde då äfven blifva i

vederbörlig ordning pröfvadt och afgjordt, om och i hvad mån lösen

för marken skall gifvas; men det synes mig icke uteslutet, att lösen

utdömes åtminstone i fråga om andra allmänna platser än gator. Vid

sådant förhållande skulle det ju kunna tänkas, att det vore fördelaktigare

för staden att icke begagna sig af expropriationsrätten utan nöja

sig med den åt" kommittén föreslagna upplåtelse af nyttj an der ätten på

75 år utan ersättning.

Det lärer emellertid icke kunna bestridas, att en sådan temporär

upplåtelse af gator, torg och andra allmänna platser föga öfverensstäm
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

63

mer med bruket i vårt land och grundförutsättningarna för ett stadssamhälle;

och jag anser mig därför böra tillstyrka stadsfullmäktiges,

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande understödda önskan, att staden

må, utan ersättning, med äganderätt af Kronan bekomma den mark, som

erfordras till gator, torg och andra allmänna platser. I sådan händelse

är, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, icke erforderligt

att nu reglera frågan om ersättning för det fall, att marken i framtiden

skulle återgå till Kronan.

Hvad nu sagts om mark till allmänna platser synes mig, på sätt

Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt, böla gälla äfven sådant

strandområde, som enligt blifvande stadsplan ingår i allmän plats, hvaremot

öfriga strandområden torde sammanfalla med vattenområdet.

Äfven platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande

begrafningsplatsen böra utan ersättning med äganderätt öfverlåtas till

församlingen.

Den norr om Blynäsgatan belägna delen af exercisfältet har genom

nådiga brefvet den 25 februari 1910 undantagits från upplåtelse och

är icke afsedd att upptagas i den blifvande stadsplanen. Den synpunkt,

som föranledt Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasätta, att ur

stadsplanen skulle uteslutas jämväl den söder om Blynäsgatan belägna

delen af exercisfältet finner jag värd allt beaktande, men synes mig

samma synpunkt kunna tillbörligen tillgodoses jämväl vid Blynäsfältets

upplåtande till staden efter dess intagande i stadsplanen. I sådant fall

torde dock området icke under några omständigheter böra till staden

upplåtas annorledes än med nyttjanderätt på 75 år; och synas mig de

af myndigheterna föreslagna jämkningarna i fråga om upplåtelsevillkoren

böra iakttagas.

Jag instämmer i kommitténs förslag, att det staden omgifvande,

Kronan tillhörande vattenområdet, med undantag af hvad enligt nådiga

brefvet den 25 februari 1910 förbehållits Kronan, skall på vissa villkor

upplåtas till staden med nyttjanderätt tills vidare under 75 år med

rättighet för staden att efter medgifvande af fortifikationsdepartementet

utföra de anläggningar och vidtaga de anordningar, som befinnas lämpliga

för sjöfartens och därmed sammanhängande angelägenheters ordnande.

Nyss nämnda villkor, som kommittén föreslagit, synas mig

böra kompletteras sålunda, att förmånsrätt till användande af tilläggsplatser

vid kajer och i hamnar skall tillkomma Kronan icke blott för

dess egna båtar och farkoster utan äfven för sådana, som för dess

räkning'' förhyrts eller uteslutande för dess räkning befraktats.

1 fråga om fiskerätten förordar jag kommitténs förslag; men hvad

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.is Nåd■ Proposition Nr 166.

angår Kronans rätt att under upplåtelsetiden återtaga upplåtet vattenområde

anser jag, i analogi med hvad jag förut anfört ifråga om tomträttsupplåtelse,

att Kronans berörda rätt bör inskränkas till det fall, att

området behöfves för något militärt ändamål. Hvarken vid sådant återtagande

eller när området vid upplåtelsetidens slut återfaller till Kronan

torde lösen böra utgå för andra anläggningar å området än dem, som

tillkommit i sjöfartens intresse. Men frågan'', huruvida lösen skall gifvas

för dessa senare eller icke, torde på af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anförda skäl böra tillsvidare lämnas öppen.

Enligt nådiga brefvet den 25 februari 1910 hafva från upplåtelse

undantagits Österhamnen samt Strandgatans kaj och östra delen af

Hamngatans kaj med tillhörande vattenområden äfvensom vattenområdet.

utanför de för Kronans framtida behof reserverade tomterna.

Hvad först kajerna beträffar, utgör uppenbarligen deras militära

betydelse grunden till det nådiga brefvets föreskrift rörande dem. Då

nu dessa kajers sammanhang med vidliggande, till gator afsedda områden

kunde — såsom ock Kungl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande

gifver vid handen — föranleda till tvekan, huruvida de icke vore att

anse såsom allmän plats i stadsplanelagens mening och förty jämlikt

samma lags 8 § skulle afstås med äganderätt, anser jag det böra uttryckligen

framhållas, att ifrågavarande kajer icke äro inbegripna i

de allmänna platser, som öfverlåtas till staden. Däremot har jag icke

funnit någon omständighet, som borde kunna hindra, att Vaxholms

stad till erkännes viss nyttjanderätt till kajerna. De närmare villkoren

för stadens rätt att använda dem torde emellertid liksom frågan om

omfattningen af denna rätt lämpligen böra hänvisas till framtida bestämmande

af Kungl. Maj:t, med hänsyn till förhandenvarande omständigheter,

eventuel förhandling med staden m. m. Bestämmandet

af den linje, hvilken skall markera gränsen mellan kajerna och angränsande

gator synes böra öfverlåtas åt fortifikationsdepartementet.

Beträffande slutligen vattenområdet utanför kajerna och de för

Kronans framtida behof reserverade tomterna äfvensom Österhamnen

torde de tillsvidare höra undantagas från all upplåtelse.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

65

Sammanfattning.

... , daS 3har 1 det< föregående sökt föreslå en så fördelaktig ordning- af

!?.. .‘andena.80m löjligt för staden Vaxholm och tomtinnehafvarna.

nrJVld Jag Jarl.t ledd af den öfvertygelsen, att om staden kan

blitva ett framåtgaende och blomstrande samhälle, detta för vårt land är

åt vida större betydelse än några tusen kronors tomtafgifter mera eller

mindre; men å andra sidan har jag icke ansett det skäligt, att de nuvarande

tomtinnehafvarna skola på Kronans bekostnad göra en vinst

hvaraf intet kommer andra till godo.

Såsom sammanfattning af hvad jag redan anfört får jag hemställa,

det Kungl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen

att, under förutsättning att af stadsfullmäktige i Vaxholm godkänd

stadsplan framdeles blifver af Kungl. Maj:t fastställd, antaga följande

bestämmelser for användningen af Kronans område å Vaxön öster om

den blifvande nya stadsplanegränsen, nämligen

i fråga om upplåtelse af tomt:

. , att de ost®r om den föreslagna nya stadsplanegränsen belägna och

a blifvande stadskartan såsom byggnadstomter utmärkta områden må af

arm ef orvaltmngens fortifikationsdepartement upplåtas med tomträtt på

högst 75 år, dock att från sådan upplåtelse undantagas följande för

fn 0non8 i bell0f reserverade tomter, nämligen tomterna n:r

30 39, 160—163, 169 och 170 samt 175—180;

„ at*tiden för tomträtten bestämmes så, att samtliga upplåtelserna

utgå vid samma tidpunkt;

att, innan aftal om upplåtelse af tomt afslutas, särskild karta skall

upprättas öfver tomten, utvisande dess läge inom stadsplanen och nummer

samt dess ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, hvilken

karta bör affattas i två exemplar, hvaraf det ena skall förvaras hos

arméforvaltmngens fortifikationsdepartement och det andra åtfölja uddlatelsebrefvet;
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 haft. (Nr 166.)

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

06 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

att, därest anbud om tomträtt enligt fastställda grunder icke erhålles

beträffande viss tomt, armé förvaltningens fortifikationsdepartement

må upplåta sådan tomt för ett år i sänder, mot afgift och otnga

villkor, som departementet finner lämpliga; .

att Kronan skall äga att utan ersättning framdraga telegraf-, telefon-

och andra elektriska ledningar öfver upplåten tomt. äfvensom att

däri nedläo-ga elektriska kablar samt gas- och vattenledningar;

att, om med tomträtt upplåten tomt eller tomtdel under den bestämda

upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, densamma skall

återlämnas till Kronans fria disposition mot rätt för innehafvare^ att

af Kronan bekomma ersättning dels för förskottsvis erlagda tomtatgitter,

kapitaliserade efter tre procent, dels för de å tomten befintliga

byggnaderna med en summa, som beräknas efter medeltalet åt de belopp,

till hvilka byggnaderna varit brandförsäkrade under de tre forsta kalenderåren

i sist förflutna femårsperioden, innan uppsägning skett, dock

att, om armé förvaltningens fortifikationsdepartement finner det sålunda

beräknade värdet uppenbarligen för högt, lösesumman skall bestammas

af en nämnd, bestående af tre personer, däraf arméforvaltningens tortifikationsdepartement

utser en, tomtmnehafvaren en och Kung!. l\iaj:ts

befallningshafvande i Stockholms län den tredje, dels ock for de under

tomträttstiden n-dlagda kostnader för tomtens planering samt för vatten-,

aflopps- och belysningsledningar, tillhörande tomten, med^ belopp,

h vil ket, tillika med värdet å byggnader, som ej kunnat ingå i jorenäumda

medeltalsberäkning, bestämmes af en på nyss angitna satt utsedd

nämnd; , , ->

att vid tomträttstidens slut tomt med därtill hörande byggnader

och ledningar skall återfalla till Kronan utan lösen, om för därefter

skeende ny upplåtelse af tomten fordras en afgäld, som icke med mer

än trettio procent öfverstiger den förutvarande, och villkoren i otrig

icke äro strängare än de, som det förra aftalet bestämmei, men om

rättshafvaren icke vill antaga dessa villkor; samt att om ör <&n nya

upplåtelsen af tomten fordras en afgäld, som med mer an trettio procent

öfverstiger den förutvarande, eller eljest fordras slängare vil ror

än de förut gällande och tomträttshafvaren icke vill pa dessa villkor

mottaga ny upplåtelse af tomten, eller om Kronan beslutar, att tomten

ej vidare skall upplåtas med tomträtt, tomträttshafvaren skall aga att

af Kronan erhålla ersättning för de å tomten befintliga byggnader samt

till planering och ledningar utgifna kostnader i likhet med ivac som

gäller för den händelse, att tomt skall under upplåtelsetiden aterlamnas

till Kronan;

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

67

* fra9a 0111 tillgodoseende af vissa personers berättigade intressen:

att nuvarande innehafvare af tomt inom stadens planlagda område

skall hafva företräde till erhållande af samma tomt med tomträtt;

att den, som för närvarande har mark åt sig upplåten inom det

område, som enligt blifvande stadsplan kommer att tilläggas nuvarande

stadsplaneområdet, skall i första hand vara berättigad att få åt sig upplåten

tomt, hvarå han har byggnad uppförd, därest det med hänsyn

till stadsplanen och,tomtindelningen kan lämpligen ske;

att därnäst innehafvare af tomt, som, enligt hvad förut sagts, skall

leserveras för Kronans framtida behof, äfvensom den, som innehar

tomt, hvilken till följd af stadsplaneregleringen skall afstås till staden

eller enskilda, skola efter anmälan och i mån af tillgång hafva företräde

till tomter inom det nya stadsplaneområdet;

att tomt eller tomtdel, som skall reserveras för Kronans framtida

behof eller som nu innehafves af enskild person men i följd af stadsplanens

reglering skall öfvergå till staden eller till enskild person,

icke behöfver af nuvarande innehafvare afträdas förr än vid utgången

af tionde året näst efter det, under hvilket ny stadsplan blifvit

fastställd, dock att innehafvaren skall vara skyldig att under tiden

erlägga å tomt eller tomtdel belöpande afgifter enligt nu gällande beräkning

och att efter utgången af nämnda tid utan rätt till ersättning

bortföra sina å tomten eller tomtdelen uppförda byggnader;

att likväl staden, därest så trängande behof af sådan för staden

afsedd tomt eller tomtdel föreligger, att den sålunda bestämda tidens utgång

ej kan afvaktas, skall efter pröfning af arméförvaltningens fortifikationsdepartement

vara berättigad att därförut tillträda tomten eller tomtdelen,

men skall staden i sådant fall vara skyldig att till afträdären

utgifva ersättning för mistning af besittningsrätten under den återstående

tiden med belopp, som i brist på godvillig öfverenskommelse

bestämmes af arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock att

ersättning ej skall utgå för mark, som enligt redan nu gällande stadsplan

är afsedd till gata eller allmän plats;

att, därest tomt kommer att efter tomträttstidens slut ånyo upplåtas

med tomträtt, företrädesrätt till erhållande af tomten mot därför stadgade

villkor skall tillkomma tomtens senaste innehafvare;

. y att, om vid sådan förnyad upplåtelse tomträttshafvaren icke

vill mottaga tomten och om denna då, enligt hvad förut be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

stämts, skall utan lösen återfalla till Kronan, innehafvare af inteckning

i tomträtten, beviljad senast två år före upplåtelsetidens slut, må äga

rätt att öfvertaga den erbjudna nya upplåtelsen med rätt till byggnad

och annat, som eljest skulle tillfalla Kronan, därest ban sex månader

före upplåtelsetideDS utgång därom gör anmälan hos arméförvaltningens

fortifikationsdepartement; börande i händelse af flera sådana inteckningar

innehafvare af inteckning med sämre rätt hafva företräde till upplåtelsens

öfvertagande under villkor, att han förnöjer inteckningshafvare

med bättre rätt;

i fråga om tomträttsafgifter in. nu:

att den, som erhåller upplåtelse af mark med tomträtt, skall årligen

till Kronan erlägga en afgift, motsvarande tre procent af markens värde

enligt uppskattning af särskild värderingsuämnd, som Kungl. Maj:t tillsätter

;

att frihet från tomträttsafgift dock skall äga rum ifråga om de

tomter, som vare sig redan nu eller med Kungl. Maj:ts samtycke framdeles

komma att innehafvas af kommunen eller församlingen eller användas

af allmänna undervisningsverk, nykterhetsföreningar, frälsningsarmén

eller andra barmhärtighetsinrättningar och för hvilka enligt gällande

bevillningsförordning fastighetsbevillning icke skall erläggas;

att befrielse från tomträttsafgift likaledes skall tillkomma Vaxholms

missionsförening för den del af tomten n:r 80, som tillhör det dära uppförda

missionshuset, hvaremot afgift skall efter angifven grund erläggas

för den del af tomten, som tillhör därå uppfördt boningshus, äfvensom

för förstnämnda del af tomten, om densamma framdeles ej längre användes

för det nuvarande ändamålet;

att afgifterna för de tomter, som med tomträtt upplåtas till deras

nuvarande innehafvare, skola utgå under de fem första åren af

den för upplåtelse med tomträtt föreslagna sjuttiofeinårsperioden med

allenast 40 procent, under de därpå följande fem aren med 60 procent

och under ytterligare fem år med 80 procent af de bestämda beloppen,

men efter femtonde årets utgång med fulla beloppet;

att afgifterna för tomter inom nya stadsplaneområdet, hvilka med

tomträtt upplåtas till sådana personer, som afstå nu innehafvande tomt

antingen därför, att den skall reserveras för Kronans framtida behof,

eller till följd af blifvande stadsplanereglering, skola utgå under de första

''tjugu åren med 25 procent, under de därpå följande tjugu åren med

50 procent och under ytterligare tjugu år med 7 5 procent men efter

sextionde årets utgång med fulla beloppet;

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

att inflytande tomträttsafgifter liksom öfriga inkomster af Kronans

område å Vaxön öster om den blifvande nya stadsplanegränsen skola särskild^

bokföras och af fortifikationsdepartementet förvaltas samt användas

till tomtmätningar, anläggning af gator och andra allmänna platser,

anläggning och underhåll åt tilläggsplatser och kajer, inlösen af

tomter och andra ändamål, som kunna bidraga till stadens utveckling

samt möjligen föranleda, att i framtiden nya områden kunna öppnas

för tomtupplåtelser;

i fråga om upplåtelse af område, som icke är tomt:

att mark, som enligt den blifvande stadsplanen erfordras för gator,

torg och andra allmänna platser, skall af Kronan med äganderätt utan

ersättning afstås till staden, hvarvid iakttages, att Strandgatans kaj och

östra delen af Hamngatans kaj skola afskiljas från vidliggande gator

medelst gränser, som arméförvaltningens fortifikationsdepartement äger

bestämma, samt åt staden upplåtas till användande på sätt och under

villkor, som Kungl. Maj:t framdeles stadgar;

att platsen för kyrkan med tillhörande kyrkogård samt nuvarande

begrafningsplatsen skall med äganderätt utan ersättning afstås till

kyrkoförsamlingen;

att den söder om Blymisgatan liggande delen af exercisfältet (Blynäsfältet),

hvilken icke bör intagas i stadsplanen, skall afgiftsfritt upplåtas till

staden med nyttjanderätt tillsvidare under 75 år under villkor, att fältet

endast får användas såsom öppen plats för promenader, idrottsöfningar

o. d., med rätt dock för staden att anlägga dels en gångbana öfver

fältet till skolhuset, dels väg på fältets västra sida utmed kvarteren

Terra Nova och Framnäs, dels ock väg i Hamngatans förlängning öfver

fältet till korsningen af Blynäs- och Tvärgatorna, allt under förutsättning

att dessa förbindelseleder hållas i ungefär samma plan som de

närliggande delarna af exercisfältet, att Kronan förbehålles rätt att för

truppöfningar samt militärpersonalens gymnastik- och idrottsöfningar

med företrädesrätt framför staden eller annan använda fältet, samt att

staden icke äger utan arméförvaltningens fortifikationsdepartements

och kommendantens medgifvande rätt att å exercisfältet uppföra byggnader

eller därå verkställa planteringar;

att det staden omgifvande, Kronan tillhörande vattenområdet, med

undantag af Österhamnen och områdena utanför de för Kronans

framtida behof reserverade tomterna samt utanför Strandgatans kaj

och östra delen af Hamngatans kaj, skall upplåtas till staden med

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 126 höft. (Nr 166.) 10

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.

nyttjanderätt tillsvidare under 75 år med rättighet att, efter medgifvande

af arméförvaltningens fortifikation sdepartement, utföra de

anläggningar och vidtaga de anordningar, som för sjöfartens och

därmed sammanhängande angelägenheters ordnande kunna finnas

lämpliga, dock mot villkor, att staden skall väl vårda och underhålla

området med därå gjorda anläggningar, att förmånsrätt till användande

af tilläggsplatser vid kajer och i hamnar alltid skall tillkomma

Kronan för dess båtar och farkoster äfvensom för båtar och farkoster,

hvilka för Kronans räkning förhyrts eller uteslutande för dess räkning

befraktats, att hamnumgälder eller andra afgitter till staden för begagnandet

af tilläggsplats eller af andra till sjöfartens främjande och bekvämlighet

af staden gjorda anordningar ej skola af Kronan erläggas,

samt att vattenområdet i sin helhet skall vara öppet för allmän trafik

utan annan inskränkning än den, som kan följa åt bestämmelser i en

blifvande hamnordning eller andra laga föreskrifter;

att den till upplåtet vattenområde hörande fiskerätten jämväl på

enahanda sätt upplåtes till staden, hvilken dock ej må upplåta fisket

till annan, utan skall detsamma vara tillgänligt för samtliga invånare i

staden samt för personalen vid i orten förlagda trupper och annan därstädes

bosatt militärpersonal;

att om Blynäsfältet. eller till staden upplåtet vattenområde under

den bestämda upplåtelsetiden erfordras för militärt ändamål, fältet eller

området skall återlämnas till Kronans fria disposition utan rätt till

ersättning för därå nedlagda kostnader, dock att i fråga om till sjöfartens

fromma gjorda anläggningar skall gälla hvad särskild! må

varda aftaladt; samt

att Blynäsfältet samt till staden upplåtet vattenområde skola vid

upplåtelsetidens slut återfalla till Kronan utan ersättning för därå nedlagda

kostnader i vidare mån än nyss sagts.»

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets öfriga ledamöter instämt, täcktes

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna

nådigt bifall, och skulle till Riksdagen aflåtas proposition

af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912-

opaginerad Kontrollera mot PDF

"N O T T

^ a x\vo 1

m s

de iv

BÅTHUS

Myrh o Im en

G04.

11 11 11 \

*• jäv t *.t \ \

XVt t t t t t t t M t t t t\

1 t t t t t t t t t t t t t\

-+ t¥t 4. t ttttt trut. t t t t

■ x+\ VA NYit*KYRK0G4RD \ \

tlttUtttttitttt t,1,1

t t ♦ ♦ ♦ ■?«».

Eiå_L1 1 tttttt 1

BLY NAS

b i y

IAOHUSET

NORA
-

Uftxö BATTERI

5KÖGUAKtARENj^|j

"io»"c

NORRBfrRGE

/ loft

MANNJNiÄ

LASER PLATS

fn. xa

■VALUTORS

‘Tv&ifgä

WARS //

L1L i

B/VtEN

»5.

^8J 83.

KftONUDOIN

"> 32. /s.

NOVA

22».

KUSR^Ep FOA

\/692.

EPIDEMISJUKHUS

PRO ME NADPL ATs5

2.41.

SB hfSKOLA''

.OST ERttMAH

EXERCIS,

m.

T0R6ET

m a.

il5 0.116 b

____t^Ttt t ^

t t t t t t t KYRKAN t

t 11111 att1

11 t 1111 Vt t

1 t t tt t t ttt

ttttt t t ttL^

i t

£ftONAK\

683. I

225 «x

zwml

6i3. B

/Cgss
-

ers.

. D HUSET.-''«»/''

fe>.7r m7

•677.31 i

130 a

L85 b.i^ 18S

Igröna lund**

Ö''j6667{J

sqmmarh vilan

«1 l 138,

JT 65/.

*4,-139.

OAN ^

BERGS

''15T e 158.

181 CL.

^YBYG€Ti

198 1

LUST

BER6EW

\PilqcttcLii

L/L LP- 64-,

ö\s.oi

BYÖOM ASTA Rb^|

TORP

™7TX

'' UNO \

strå.

alla]

’.Gr\6V9.

jä«;

TORS

l‘>8 IT!

^ 250

~Ka&tr

OSTRA

ekudden

2ot !

MELLERSTA

V'' »06. .L

• VÄSTRA

209 ’ 209 l). <&

EKUDpENJ

rut

PETERSBERG

m.

JOHANNES BERG

/kruthus

FREDRIKS.

[ 311.

Söd

På!

10 SO MO so 60 10 so so /oo

wm

jSSHBIBgi

Er

As

S~3 r- & a * a */

SÖDERHAMN

rigör

LSC

«K|

WASTERMAMN

Ny ~sta dsp/ancgrcios.

Gräns föräidrt stadsdel.

Nuvarande stadsgräns.

\ w

^ ^ ä t. (\_ e liv

FÖRSLAG TILL STADSPLAN FÖR

VAXHOLM

Upp gjordt 1911

af

P. Hallman.

Skala.

UooMchr.

=L

Generalstabens Litogr. Anst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:265 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmelser för användningen af Kronans område å viss del af Vaxön, jämte en i ämnet s. 1 i texten
  2. JoU 1912:107 Memorial med förslag till sammanjämkning af kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning af Kungl Maj:ts proposition angående bestämmelser för användningen af Krona s. 1 i texten
  3. JoU 1912:93 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9,3 s. 1 i texten