Sök i Ratio Lex

Angående öfverlåtelse till landtförsvaret af Kungsgården Rf or et i Kopparbergs län in. in

1912-04-12 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:188, Angående öfverlåtelse till landtförsvaret af Kungsgården Rf or et i Kopparbergs län in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

1

Nr 188.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

öfverlåtelse till landtförsvaret af Kungsgården Rf or et i

Kopparbergs län in. in.; gifven Stockholms slott den 12

april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgifva,

att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af tolftusen

kronor må tagas i anspråk för inlösande af Carl Edvard Carlströms

stärblmsdelägare tillkommande rätt i afseende å förra landshöfdingebostället

kungsgården Noret i Kopparbergs län m. m. samt

att det å bifogade karta inom grön begränsningslinje utmärkta område

af egendomen må af domänstyrelsen öfverlämnas till landtförsvaret

för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet med tillträdesrätt

räknad från den 14 mars 1912.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 117 käft. (Kr 188.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

d Stockholms slott den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvåkd,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde:

»På sätt framgår af upprättad karta, som torde få bifogas statsrådsprotokollet

för denna dag, utgöres den mark, som staden Falun

upplåtit till kaserntomt och öfningsfält för Dalregementet, af tre särskilda

områden belägna väster och öster om förra landshöfdingebostället

kungsgården Noret i Kopparbergs län. Då berörda områden ansetts

för ändamålet otillräckliga, har i planen för Dalregementets förläggning

till Falun ingått, att äfven mark af egendomen Noret skulle tagas i anspråk

för öfningsfältet.

Kungsgården Noret är emellertid genom kontrakt den 28 september

1900 och därå den 13 oktober 1905 tecknad transport utarrenderad till

Carl Edvard Carlströms stärbhusdelägare för tiden till den 14 mars

1921 mot ett årligt arrende af 370 kronor samt med skyldighet för

arrendatorerna att antingen genom nybyggnad under arrendetiden redovisa

eller ock vid egendomens afträdande till kronan kontant gälda ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 188.

belopp af 30 kronor för år. I detta arrende ingår dock egentligen endast

det område, som å kartan finnes omslutet af en grön begränsningslinje,

jämte därå varande byggnader. I fråga om öfriga delen af Noret,

hvilken del utgör utmark och å kartan utmärkts inom blå begränsningslinje,

hafva arrendatorerna blott rätt till viss årlig utsyning och afverkning

af virke samt rätt att använda betet å densamma för egendomens

vinterfödda kreatur, med de inskränkningar dock, som af vederbörande

jägmästare kunna föreskrifvas. Enligt § 15 i kontraktet åligger det

arrendatorerna att, där sådant för allmännyttigt ändamål å Kronans

vägnar fordras, afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande

lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande

den förlust, som därigenom tillskyndas dem.

Framställning till 1908 års Riksdag.

På förfrågan förklarade arrendatorerna i skrifvelse den 10 januari

1907 sig vilja afstå från arrendet mot en godtgörelse för den förlust,

som därigenom komme att tillskyndas dem, af 1,500 kronor för hvarje

återstående arrendeår samt 1,000 kronor för verkställda nybyggnader och

reparationer. Kunde denna godtgörelse icke beviljas dem, hemställde

de, att beloppet finge bestämmas af tre gode män, af hvilka af- och

tillträdaren valde hvardera sin och den tredje utsåges al de sålunda

valde eller, om dessa ej blefve om valet ense, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län.

Chefen för Dalregementet anförde härom, att det af arrendatorerna

framställda anspråk på ersättning för arrendets afträdande icke stode i

rimlig proportion till den årliga arrendesumman. Det utarrenderade

områdets läge i förhållande till den öfningsterräng, som redan upplåtits

till regementet, vore emellertid sådant, att afsevärda olägenheter däraf

måste uppkomma för såväl regementet som arrendatorerna. Regementet

behöfde för utförandet af öfningar äga rätt att när som helst passera

den utarrenderade marken, men man kunde befara, att, då olägenheter

af regementets närhet gjorde sig gällande, förbud skulle meddelas regementet

för områdets beträdande. Skulle en antaglig öfverenskommelse

med arrendatorerna ej kunna vinnas, hemställde regementschefen, att en

del af det utarrenderade området måtte mot afdrag å arrendeafgiften

afskiljas och tilläggas regementets öfriga mark, hvarigenom olägenheterna

för regementet delvis blefve undanröjda och ett antagligt öppet

öfningsfält erhölles, om än väl knappt för regementsöfningarna. Därjämte

borde tillstånd beredas för regementet att utan annan ersättnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 188.

skyldighet än för verklig skada beträda återstående arrendeområdet med

undantag af mark, hvarå växande gröda funnes, samt befogenhet lämnas

regementschefen att på lämpligt sätt utöfva inflytande vid bestämmandet

af skogsafverkning.

Den mark, som enligt regementschefens förslag skulle afskiljas

från det utarrenderade området, är å kartan belagd med streckad ljusröd

färg.

Chefen för femte arméfördelningen framhöll det vara en nödvändighet,

att ifrågavarande egendom öfverlämnades till landtförsvaret för

att bereda nödig öfningsterräng för Dalregementet. Ehuru regementet,

beträffande öfningsområdets utsträckning, skulle blifva nöjaktigt tillgodosedt,

äfven om det å kartan inom grön begränsningslinje utmärkta området

icke finge för regementets räkning disponeras förrän efter arrendetidens

utgång eller år 1921, skulle dock öfningsterrängen därigenom

blifva så till vida otillfredsställande, att tillgången på öppen mark blefve

alldeles för inskränkt. Nyss nämnda område innehölle omkring 10

hektar öppen mark och vore därför af särskild betydelse för regementet.

Äfven kunde åbyggnaderna, som vore i synnerligen godt skick, till

följd af den nära belägenheten till kasernetablissemanget, blifva till nytta

för regementet. Det syntes därför arméfördelningschefen vara mycket

önskvärdt, att äfven detta område redan från början ställdes till regementets

förfogande. I likhet med regementschefen ansåge arméfördelningschefen

frågan om ersättning åt arrendatorerna för mistning af

arrenderätten lämpligen kunna hänskjutas till tre gode män. Kunde

emellertid antaglig öfverenskommelse icke åvägabringas, instämde arméfördelningschefen

i hvad regementschefen för sådant fall föreslagit.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement förklarade sig hafva

från domänstyrelsen under hand inhämtat, att, enligt sistnämnda ämbetsverks

åsikt, den i arrendekontraktet intagna bestämmelsen om skyldighet

för arrendatorerna att för allmännyttigt ändamål afstå mark eller

lägenhet mot afdrag af arrendeafgiften icke skäligen kunde tolkas så

vidsträckt, att hela det arrenderade området skulle kunna fråntagas

arrendatorerna mot befrielse från arrendeafgiften, en åsikt, som äfven

arméförvaltningen för sin del ansåge riktig. Domänstyrelsen hade dock

icke haft något att erinra däremot, att arrendatorerna, med tillämpning

af ifrågavarande kontraktsbestämmelse, förpliktigades afstå den af regementschefen

föreslagna delen af berörda område mot däremot svarande

afdrag å arrendeafgiften.

Hvad anginge den af arrendatorerna begärda ersättningen för af
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188. 5

ståendet från arrenderätten, måste enligt fortifikationsdepartementets uppfattning-

denna ersättning- med hänsyn till den af arrendatorerna erlagda

årliga arrendeafgiftens belopp anses orimligt högt tilltagen och således

icke böra beviljas. Vid sådant förhållande och då regementschefen förklarat,

att regementet för sina öfningar skulle kunna tills vidare åtnöjas

med en mindre del af ifrågavarande område, ansåge arméförvaltningen,

att för närvarande endast denna del däraf borde tagas i anspråk.

Hörda öfver regementschefens förslag, förklarade arrendatorerna sig

emellertid icke kunna ingå på den föreslagna afsöndringen af viss mark

från det arrenderade området, hvarigenom arrendets värde enligt deras

åsikt skulle väsentligt nedbringas. Arrendatorerna hade nedlagt betydande

kostnader på landtbruket just på den grund, att kontraktet gällde

till den 14 mars 1921, och det arrenderade området vore ej större, än

hvad som oundgängligen kräfdes, för att de skulle hafva sin bärgning.

Den öppna jord, regementschefen önskade få afsöndrad, motsvarade ungefärligen

en tredjedel af den bästa åkerjorden. Förlorade arrendatorerna

denna del, måste allt hvad till gårdens ekonomi hörde omläggas,

och detta under den tid, då på grund af förbättrade konjunkturer arrendatorerna

skulle skörda frukterna af sitt arbete. Endast genom värdering

af tre gode män kunde antagligt förslag till öfverenskommelse

vinnas beträffande arrendets afträdande i dess helhet.

Dåvarande t. f. departementschefen anförde till statsrådsprotokollet

den 31 januari 1908, att, då arrendatorerna vägrat att ingå på en öfverenskommelse

om afträdande af en del utaf egendomen samt i allt fall,

på sätt regementschefen framhållit, åtskilliga olägenheter å ömse sidor

skulle komma att kvarstå och ytterligare ersättningsanspråk vara att

motse, syntes det t. f. departementschefen ändamålsenligast att söka få

hela frågan afgjord på en gång genom hela arrendets upphörande den

14 mars 1909, d. v. s. vid den tid, då regementets inflyttning i de nya

kasernerna vore nära förestående. Visserligen måste den af arrendatorerna

fordrade godtgörelsen anses allt för hög, men de hade därjämte

förklarat sig villiga att låta denna fråga afgöras af tre gode män, utsedda

en af dem, en af Kronan och den tredje af dessa, eller, om de

ej kunde enas om valet, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs

län. Mot ett sådant förfaringssätt hade t. f. departementschefen

intet att erinra. Därigenom borde ersättningsfrågan blifva opartiskt bedömd

och ett skäligt ersättningsbelopp bestämdt, hvilket icke torde

kunna sättas högre än det af arrendatorerna begärda eller 1,500 kronor

om året från den 14 mars 1909 till den 14 mars 1921, d. v. s. för 12 år

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 188.

N yutredning.

6

utgörande 18,000 kronor jämte ersättning för fullgjord byggnadsskyldighet

till värde öfverstigande, hvad dem enligt kontraktet ålåge, dock högst

1,000 kronor. Dessa belopp kunde utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar.

På dåvarande t. f. departementschefens hemställan föreslog Kungl.

Maj:t 1908 års Riksdag (proposition nr 59) medgifva, att förra landshöfdingebostället

Noret måtte den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret

för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet.

Riksdagen biföll denna proposition utom hvad angår det område,

som å kartan utmärkts inom en grön begränsningslinje.

Genom nådigt bref den 22 maj 1908 föreskref Kungl. Maj:t, att

den del af landshöfdingebostället, som sålunda finge öfverlämnas till

landtförsvaret, skulle den 14 mars 1909 öfverflyttas från Domänstyrelsens

till fortifikationsdepartementets vård och förvaltning; och togs området

i början af april 1909 i besittning af regementet.

Genom samma nådiga bref den 22 maj 1908 anbefalldes fortifikationsdepartementet

att, efter vederbörande militära myndigheters hörande,

verkställa utredning, huruvida arrendatorerna kunde helt eller delvis

bibehållas vid dem tillkommande betesrätt, samt att, därest denna rätt

ansåges icke kunna få af dem oförändrad bibehållas, efter samråd med

domänstyrelsen afgifva förslag till de åtgärder, som kunde af omständigheterna

påkallas.

Under skriftväxling härom meddelade chefen för Dalregementet, att

arrendatorerna, enligt hans åsikt, icke kunde »annorledes än nattetid

bibehållas vid dem enligt kontrakt tillkommande betesrätt å den del af

bostället, som skulle till landtförsvaret öfverlämnas, enär utmarken under

hela sommaren och hösten så godt som dagligen af regementet

måste tagas i anspråk för öfningar i fälttjänst».

Arrendatorerna förmälte sig vidhålla, att de ej ville afstå från betesrätten

annorledes än i sammanhang med hela egendomens afträdande.

Länsmannen, med hvilken kronofogden förenade sig, anförde, att

det genom indragning af betesrätten torde blifva omöjligt för arrendatorerna

att uppföda den kreatursbesättning, som egendomen kräfde, och

att från ladugården erhålla den afkastning, som erfordrades för täckande af

kostnaderna för egendomens skötsel och arrendeutgifterna, samt att, med

hänsyn till det af regementschefen framhållna behof af marken för öfningar,

ingen annan utväg funnes för arrendatorerna än att frånträda

hela arrendet mot godtgörelse, som lämpligen borde bestämmas af skiljemän,

därest ej uppgörelse på annat sätt kunde åstadkommas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

Sedan arrendatorerna i skrifvelse till Kungl. Majds befallningshafvande

meddelat, att de vore villiga afstå arrendet mot ersättning,

som bestämdes af gode män, tillstyrkte bemälde befallningshafvande

kronofogdens, af arrendatorerna gillade, förslag under anförande, att det

syntes uppenbart, att arrendatorerna efter upplåtelse af marken till

öfningsplats icke kunde bibehållas vid dem tillförsäkrad betesrätt och

efter betesrättens förlust svårligen kunde fullgöra dem åliggande skyldigheter

med afseende på egendomens bruk och skötsel.

Domänstyrelsen förklarade sig icke hafva något att erinra mot att

öfverenskommelse träffades med arrendatorerna om arrendets upphörande

före arrendetidens utgång.

Fortifkationsdepartementet ansåg sig emellertid böra fortsätta underhandlingarna

med arrendatorerna uti det i det nådiga brefvet angifna

syfte, men då arrendatorerna framställde anspråk på ersättning med

1,500 kronor för hvarje återstående arrendeår samt dessutom 1,000 kronor

för reparationer och nedlagda kostnader äfvensom särskild godtgörelse

för mistad optionsrätt, fann departementet dessa villkor oantagliga.

1909 års framställning''.

Regementets och arrendatorernas samrätt i fråga om Nore t visade

sig snart medföra åtskilliga olägenheter. Hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län anmälde arrendatorerna sålunda, dels i maj

1909 att Dalregementets manskap under öfningar i fälttjänst inträngt

på den af dem fortfarande innehafda jorden, dels ock i juli 1909 att

regementet uppfört skjutbana därstädes samt dagligen, utan arrendatorernas

hörande, företoge skjutöfningar med skarp ammunition, hvarjämte

regementsförvaltningen genom annons i ortens tidningar förbjudit arrendatorerna

tillträde till marken däromkring.

Sedan Carl Edvard Carlströms änka aflidit, erbjödo sig de öfriga

arrendatorerna hos chefen för Dalregementet att afstå arrendet i dess

helhet mot en ersättning af 12,000 kronor samt dessutom godtgörelse

för verkställda byggnadsarbeten och reparationer.

Regementschefen tillstyrkte, att arrenderätten i dess helhet måtte af

Kronan inlösas mot eu ersättning i ett för allt af 12,000 kronor jämte

godtgörelse för å byggnaderna nedlagda kostnader efter värdering. Såsom

skäl härför anförde regementschefen, dels att den af arrendatorerna

innehafda jordens läge vore sådant, att det visat sig vara förenadt med stor

olägenhet och kostnad för markskada, att den ej af regementet disponerades,

dels att det till regementet upplåtna öfningsfältet visat sig otillräckligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

under regementsöfningarna. Dessutom skulle där befintliga åbyggnader

blifva till stor nytta dels för inkvartering af underofficerare, för hvilket

ändamål, enligt verkställd undersökning, fyra lägenheter om 2 rum och

kök kunde för en ganska ringa kostnad beredas i befintliga byggnaderna

å Noret, och dels för inrymmande af ifrågasatt »vinterutrustning» af

fordon samt för uppställning af öfverflödiga manskapssängar, för hvilkas

förvaring nöjaktigt utrymme saknades. Efter af sakkunniga ifrågasatt

förändring af underoffieerslägenheterna i kasernerna uppstod i fråga

om sådana lägenheter brist, hvilken förr eller senare måste afhjälpas

genom nybyggnad, och om anskaffande af »vinterfordonsutrustning» beslötes,

måste en särskild vagnbod för dessa omedelbart uppföras, därest

ej byggnaderna å Noret finge disponeras, hvadan inlösandet af arrendet

syntes ekonomiskt fördelaktigt.

Regementschefen åberopade följande ekonomiska utredning angående

inlösandet af den till kungsgården Noret hörande, då utarrenderade

mark och lägenheter:

Inkvarteringsersättning för

4 sergeantslägenheter å

kr. 180.............................kr. 720

Sannolik inkomst af försåld

gröda ................................ » 300

kr. 1,020

Afgår ränta å lösen 12,000 » 600

Till amortering ..................kr. 420

Inlösen af arrendet .........kr. 12,000

5 % ränta därå.................. » 600

Afdrages härifrån kostnaden

för vagnbod...... » 3,500

O O 7

Återstår att förränta och

amortera ........................ » 8,500

Härtill minskad sannolik utgift för markskada kr. 100.

Chefen för femte arméfördelningen tillstyrkte regementschefens förslag.

Af skäl, som dels regementschefen anfört och dels framhållits i

statsrådsprotokollet för den 31 januari 1908, fann fortifikationsdepartementet

det synrör ligen önskvärd!, att jämväl den å kartan inom grön

begränsningslinje utmärkta delen af Noret öfverlämnades till landtförsvaret.

Väl ansåg departementet, att äfven den af arrendatorerna

senast fordrade ersättningen vore hög i förhållande till deras arrendeafgift,

men å andra sidan uppvägdes densamma af de fördelar som vore

förenade med hela egendomens öfverlämnande till landtförsvaret. Arrendetiden

utginge först den 14 mars 1921, och regementet skulle sålunda ända

till denna dag till stort men för utbildningen vara urståndsatt att obehiri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188. 9

dradt nyttja den redan öfverlämnade skogsmarken, hvarest arrendatorerna

hade betesrätt, och att i någon som hälst mån betjäna sig af den

ifrågavarande odlade marken. Fortifikationsdepartementet beaktade, att

äfven arrendatorerna skulle lida obehag genom en fortsatt samrätt med

regementet och att de, som förut fordrat ersättning med 1,500 kronor

för hvarje återstående arrendeår, förutom godtgörelse för reparationer

och förbättringar, nedsatt sina anspråk med 4,500 kronor. Departementet

ville därför till stöd för antagandet af arrendatorernas senast

gjorda anbud framhålla ej mindre den omedelbara nyttan för regementet

från öfningssynpunkt att fritt och obehindradt kunna förfoga

öfver hela egendomen utan att befara anspråk på ersättning för förnärmande

af annans rätt än äfven det jämväl af regementschefen påvisade

förhållande i fråga om tillgodogörandet af de å egendomen befintliga

byggnader, hvarigenom statsverket komme att göra besparingar

till högre belopp årligen än den bestämda arrendeafgiften. Arrendatorerna

hade förbehållit sig särskild ersättning för nybyggnader och

reparationer. Departementet ansåge, att ersättningsbeloppet i berörda

afseende icke kunde komma att öfverstiga det först af arrendatorerna

angifna beloppet, 1,000 kronor, hvadan sammanlagda beloppet af den

arrendatorerna tillkommande ersättning skulle komma att uppgå till

högst 13,000 kronor. Fortifikationsdepartementet hemställde därför, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, dels att den å kartan

inom grön begränsningslinje utmärkta delen af Noret finge den 14 mars

1910 öfverlämnas till landtförsvaret för att tilläggas öfningsfältet för

Dalregementet, dels ock att den arrendatorerna tillkommande ersättning

för mistad arrenderätt m. m. finge med högst 13,000 kronor utgå från

landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Domänstyrelsen biträdde denna fortifikationsdepartementets framställning.

I beslut den 15 april 1910 fann Kungl. Maj:t emellertid framställningen

icke kunna bifallas.

Förevarande framställning.

Sedan fortifikationsdepartementet i anledning häraf den 27 april

1910 anmodat regementschefen att inkomma med nytt förslag till ordnande

af Kronans mellanhafvande med arrendatorerna angående betesrätten,

öfverlämnades med skrifvelse från chefen för Femte arméfördelningen

den 12 augusti 1911

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 147 haft. (Nr 188.) 2

1911 års förhandlingsresultat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

dels ett af arrendatorerna till regementschefen den 9 januari 1911

afgifvet och af hononi tillstyrkt anbud att afstå arrendet mot 11,000

kronor jämte ersättning för nybyggnader och reparationer efter värdering,

dels en den 20 mars 1911 af kasernofficeren uppgjord tablå, eldigt

hvilken kronan skulle kunna påräkna inkomst af jord och hus till ett

belopp af 1,108 kronor årligen samt befrias från markskada, värderad

till 240 kronor, hvarjämte, efter förändring af manbyggnaden för en

kostnad af 2,700 kronor till tre lägenheter om kök och rum, årligen

skulle i inkvarteringsbidrag till sergeanter inbesparas 540 kronor,

dels en af regementschefen uppgjord tablå öfver behof och tillgångtill

underofficerslägenheter vid regementet,

dels ock slutligen ett af arrendatorerna den 4 augusti 1911 afgifvet

anbud att för 14,000 kronor i ett för allt afträda arrendet den 1

juli 1912.

I en till arméförvaltningen samtidigt ingifven skrifvelse förklarade

arrendatorerna, att de för afstående af allenast den dem tillförsäkrade

betesrätten fordrade en ersättning efter 3 kronor per tunnland och år

eller för hela området, utgörande 400 tunnland, 1,200 kronor för- hvarje

återstående arrendeår.

Sedan denna skrifvelse remitterats till regements- och arméfördelningscheferna,

förklarade dessa arrendatorernas fordringar öfverdrifna

eller orimliga, och till bestyrkande häraf åberopade regementschefen ett

af statens landtbruksingenjör Göran Schmidt den 9 augusti 1910 afgifvet

intyg, att värdet af betet å ifrågavarande skogsmark (ej å inägorna

eller beteshagarna) ej kunde öfverstiga 60 kronor per år.

Fortifikationsdepartementet anmodade nu regementschefen att inhämta

yttrande från arrendatorerna, huruvida de, såsom de förut förklarat,

vore villiga att låta ersättningsbeloppet för arrendets afträdande

bestämmas af skiljemän, samt tillika framställa ytterligare fråga till

arrendatorerna, om de vore villiga att afstå endast betesrätten och i

sådant fall uppgifva, hvad de därför fordrade, eller medgifva, att frågan

om detta ersättningsbelopp hänskötes till skiljemän. Samtidigt anhöll

departementet i skrifvelse till domänstyrelsen om dess uttryckliga yttrande,

huruvida, enligt styrelsens åsikt, betesrätten å skogsmarken kunde

på grund af ofvan anförda bestämmelse i § 15 af kontraktet undantagas

från arrendet.

Med skrifvelse till fortifikationsdepartementet den 21 november 1911

öfversände regementschefen arrendatorernas svar på de gjorda förfrågningarna

af innehåll, att de numera ej ville åt skiljemän öfverlämna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 188.

bestämmandet af ersättningsbeloppet för arrenderättens afstående, samt

att de ej heller ville afstå från betesrätten utan komme att fortsätta

arrendet till arrendetidens slut, hvarvid de icke komme att godkänna

eller tåla något som helst intrång i arrenderätten.

Domänst yreisen meddelade i svarsskrifvelse den 17 november 1911

att, enligt styrelsens åsikt, arrendatorerna icke kunde på grund af bestämmelserna

i § 15 af kontraktet åläggas att afstå från dem i gällande

arrendekontrakt tillförsäkrad rätt till bete å egendomens skogsmark.

Fortilikationsdepartementet lät härefter sin domäntjänsteman vidtaga

undersökningar å ort och ställe och i eu den 15 februari 1912 afgifven

promemoria framhöll denne, att antagande af det af C. E. Carlströms

arfvingar senast afgifna anbudet att för 14,000 kronor i ett för allt den

1 juli 1912 afträda arrendet syntes, ehuru priset visserligen vore högt,

likväl vara för statsverket ekonomiskt fördelaktigt, bland annat därför,

att regementet därigenom erhölle lämplig öfningsterräng utan att för

den skull, så som Kungl. Maj:t medgifvit, nedhugga skogen och denna,

om regementet hade för öfningar tillgång till den af arrendatorerna

innehafda marken, kunde gifva en väsentligt högre inkomst än nu vore

fallet, då öppen öfningsplats måste beredas å skogsmarken och skogen

därför nedhuggas utan hänsyn till en rationell skogsvård. Den inkomst,

som skulle erhållas genom nedhuggande af större delen af skogen, hade

af jägmästare beräknats till 17,000 kronor. Om däremot nu en uppgörelse

komme till stånd och skogen således finge kvarstå, borde den

med omsorgsfull skötsel, baserad på uthållighetshuggning genom ljusocb

renshuggningar, så att de vackra timmerämnena kunde få växa ut

till kvalitetsträd, kunna lämna en nettoinkomst af minst 2,000 kronor

årligen. Enligt domäntjänstemannens förmenande borde, utöfver hvad

som beräknats i kasernofficerens tablå den 20 mars 1911, jämväl en

mindre bostadsbyggnad kunna för en summa af 300 kronor inredas till

en lägenhet för underofficerare, hvarigenom mot en kostnad af 3,000

kronor fyra lägenheter om 2 rum och kök skulle blifva tillgängliga,

medförande inbesparade inkvarteringsbidrag af 720 kronor årligen i

stället för det af kasernofficeren i hans tablå beräknade belopp af 540

kronor. Att bostäderna behöfdes synnerligen väl för underofficerarnas

familjer framginge däraf att af regementets 25 sergeanter 23 vore gifta

men att regementet endast hade 20 bostäder för gifta sergeanter.

För belysande af den ekonomiska sidan af saken hade domäntjänstemannen

uppgjort följande tablå:

Domänfcjänste
mannens
undersökning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

Slutliga aftalet

med

arrendatorerna.

Utgift (en gång för alla).

Inlösen af arrendekontraktet i ett för allt ................................... 14,000 kr.

Reparation af bostäderna.................................................................... 3,000 »

Summa 17,000 kr.

Inkomst (årligen).

Inkomst af åkerjorden ...................................................

678

kr.

4 inkvarteringsbidrag å 180 kronor .......................

720

»

Inbesparad markskadeersättning.................................

150

»

Inbesparad ersättning, som hittills årligen till arrendatorerna

utgått för en från hagmarken gjord mindre

upplåtelse af

jord till kaserntomten ..........................................

SO

»

Årlig ersättning för betesrätt......................................

60

»

Summa

1,638

kr.,

hvartill dessutom jämväl kunde läggas inkomsten åt skogen.

Som emellertid något anbud från stärbhusdelägarna, kvilka genom

sin senaste skrifvelse måste anses hafva afbrutit underhandlingarna och

återkallat alla förut afgifna anbud, ej förelåge, och det på grund af

hvad förut förekommit syntes lönlöst att genom annan förhandla med

arrendatorerna, har fortifikationsdepartementet omedelbart hänvändt sig

till dessa. Efter de vid sammanträffande den 8 och 9 februari 1912

förda underhandlingar har slutligen öfverenskommelse träffats i enlighet

med en af arrendatorerna sistnämnda dag undertecknad, till fortifikationsdepartementet

ställd skrifvelse, innefattande erbjudande att mot

en ersättning i ett för allt af 12,000 kronor den 1 juli 1912 till Kronan

afstå arrenderätten till Noret samt alla öfriga dem såsom arrendator^- tillkommande rättigheter äfvensom öfverlåta dem tillhöriga byggnader,

under förutsättning att detta anbud blifver af statsmyndigheterna senast

den 1 juli 1912 godkändt, då beloppet genast skall kontant till stärbhusdelägarna

utbetalas. Dessutom hafva arrendatorerna erbjudit sig att

jämväl före den 1 juli 1912 låta regementet oberoende af betesrätten

få för sina öfningar utan ersättning begagna skogsmarken, men hafva

de förbehållit sig rätt att, därest de icke till nyssberörda dag hunnit

realisera eller bortflytta yttre inventarier, få för dessas förvarande begagna

byggnaderna till den 1 augusti 1912, äfvensom att till den 1

oktober 1912 få begagna bostadsbyggnaden med tillhörande trädgård.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

Dessutom hafva ärren datorerna förbehållit sig befrielse från den 14 mars

1912 från erläggande af arrendeafgift äfvensom frihet från erläggandet

af egendomen åliggande utskylder och besvär, som efter nämnda dag å

densamma och å den från arrendet undantagna utmarken belöpa, hvarjämte

de fritagit sig från den i kontraktet stadgade ny byggnadsskyldigheten

eller ersättning därför. Vidare hafva arrendatorerna, som åtagit

sig att, så länge byggnaderna af dem inneha fvas, ansvara för vården

och underhållet af desamma, förbundit sig afstå dels från all ersättning,

som skulle vid af- och tillträdessyn kunna tillerkännas dem mot befrielse

äfven för dem från ersättningsskyldighet i berörda hänseende,

dels från dem tillförene tillförsäkrad ersättning för minskning af det

ursprungligen arrenderade området, dels ock slutligen från alla anspråk

på godtgörelse af Kronan för skada och intrång eller förnärmande af

deras rätt, som de hittills lidit genom Dalregementets förläggning till

Falun och genom militäröfningar såväl å den af dem arrenderade marken

som ock å hägnader eller betet å skogsmarken, hvar jämte de förbundit

sig att återkalla af dem väckt talan om utbekommande af dylik godtgörelse.

Slutligen hafva arrendatorerna förbehållit sig att, därest underrättelse

om anbudets antagande icke före den 1 maj 1912 skulle hafva

lämnats dem och de på grund däraf för jordens skötande måst företaga

vårarbeten samt verkställa såning af vårsäd enligt förut tillämpad plan,

särskild ersättning härför må tillkomma dem med belopp, som, därest

godvillig öfverenskommelse ej kan träffas, skall bestämmas af skiljemän,

tillsatta på sätt lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän föreskrifver.

Detta af arrendatorerna nu gjorda erbjudande har af regementschefen

och chefen för Femte arméfördelningen tillstyrkts.

Fortifikationsdepartementet har anfört, att, då den åsikten gjort sig

gällande, att arrendatorerna icke på grund af förut omförmälda bestämmelse

i § 15 af arrendekontraktet vore skyldiga att mot minskning

i arrendeafgiften afstå från betesrätten å skogsmarken, departementet ej

kunnat finna annat, än att det nu af arrendatorerna gjorda erbjudandet

vore antagligt. Väl kunde ersättningsbeloppet, 12,000 kronor, synas

högt, men vid bedömandet häraf måste hänsyn tagas till de stora fördelar,

arrendatorerna nu innehade. De hade sin bärgning af arrendet,

nämligen fullständigt den, som skötte jordbruket, och två, som hade

bostad och kost å stället, men sin dagliga sysselsättning i Falun, samt

två, som hade en kontant årlig ersättning för sina andelar. Värdet af

dessa förmåner till arrendetidens slut den 14 mars 1921 måste öfverstiga

ersättningsbeloppet. För regementet vore det nödvändigt, att de

Fortifikationadeparfcementeta

förevarande

framställning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.

nu för dess öfningar olidliga förhållandena upphörde. Till följd af arrendatorernas

betesrätt å den snart sagdt enda mark, som för öfningar

stode regementet till buds, kunde sådana ej företagas utan fara för ersättningsanspråk

från arrendatorerna för förstördt bete m. m. Dylika

anspråk hade tidt och ofta förekommit till och med i stämning å regementschefen

personligen. Alla dylika anspråk skulle emellertid genom

antagandet af det nu gjorda erbjudandet förfalla liksom arrendatorernas

rätt till ersättning för mark, som förut afträdts till regementet eller

kasernområdet in. m. I det af arrendatorerna fordrade beloppet inginge

äfven ersättning för dem tillhöriga byggnader. I föregående anbud

hade dessa äfvensom af arrendatorerna utförda reparationer å Kronans

byggnader undantagits och gjorts till föremål för särskilda ersättningsanspråk.

Samtliga byggnader vore i godt stånd och väl underhållna,

hvarför det af arrendatorerna nu gjorda medgifvandet vore för Kronan

fördelaktigt. Som tillika jorden, enligt hvad departementet inhämtat,

vore väl häfdad samt diken och hägnader väl underhållna, kunde ej

heller det ömsesidiga afståendet från ersättning, som skulle kunna utdömas

vid eu af- och tillträdessyn, vara för Kronan annat än antagligt.

För de af arrendatorerna gjorda förbehåll i afseende å utsträckt tid för

begagnandet af uthusen till den 1 augusti 1912 för förvarandet af yttre

inventarier och af bostadsbyggnaden till den 1 oktober förelåge billighetsskäl,

hvilka departementet desto hellre ansett sig böra gilla, som regementet

ej därigenom lede nämnvärdt förfång. Fn tvångsrealisation af

kreatur skulle med nuvarande låga pris vara för arrendatorerna förlustbringande,

och det skulle kunna möta svårigheter för dem att förskaffa

sig annan bostad före den 1 oktober, som vore fardag i stad. Som

arrendatorerna ej efter den 14 mars 1912 skulle erhålla någon inkomst

af jordbruket, vore det rimligt, att de befriades från erläggandet af

arrendeafgift för den del af det då började arrendeåret, under hvilken

de kunde komma att innehafva någon del af den arrenderade fastigheten.

Af denna anledning syntes ock lämpligt, att, därest egendomen öfverflyttades

från domänstyrelsen till landtförsvaret och fortitikationsdepartementet,

tillträdesrätten för departementet beräknades från sistnämnda dag

eller den 14 mars 1912.

4 ortifikationsdepartementet har hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes

dels i nådig proposition föreslå riksdagen medgifva, att den å kartan

med grön begränsningslinje utmärkta delen af kungsgården Noret måtte

till landtförsvaret öfverlämnas för att tilläggas öfningsfältet för Dalregementet

med tillträd esrätt, räknadt från den 14 mars 1912, dels ock antaga

det utaf arrendatorerna af ifrågavarande fastighet nu gjorda erbjudande

i afseende å frånträdandet af arrenderätten samt föreskrifva,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S8.

att det af arrendatorerna därför betingade ersättningsbeloppet, 12,000

kronor, skall utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Af det anförda framgår, att redan 1908 års Riksdag erkänt beliofvet Departementsatt

utvidga den af Fakt stad till öfningsfält för Dalregementet upplåtna chefen''

mark med det å kartan inom blå begränsningslinje utmärkta området.

Då den Carl Edvard Carlströms stärbhusdelägare kontraktsenligt tillkommande

rätt i fråga om detta område hindrar det sammas utnyttjande

för regementets räkning, synes det mig blott vara en konsekvens af

Riksdagens redan fattade beslut, att berörda rätt af Kronan inlöses. I

så fäll måste emellertid, enligt hvad utredningen gifver vid handen,

äfven inlösas samma stärbhusdelägare tillkommande arrenderätt till det

område, som å kartan utmärkts med grön begränsningslinje.

Den af stärbhusdelägarna. i fråga om bägge områdena jämte dem

tillhöriga byggnader fordrade afträdessumman, 12,000 kronor, förefaller

ju ganska hög i förhållande_ till det arrendebelopp, som erlagts för

dessa områden. I sammanhang härmed torde dock böra erinras, att

Kungl. Maj:t, på sätt domän tjänstemannen i sin promemoria antydt,

genom beslut den 1 december 1911 funnit sig föranlåten att för beredande

af större öppen öfningsterräng för regementet medgifva, att å det för

detsamma upplåtna området finge under åren 1912, 1913 och 1914 afverkas

skog till ett sammanlagdt värde af 17,000 kronor. Om arrenderätten

nu inlöses, torde emellertid möjlighet vinnas att åt regementet

upplåta erforderlig öppen öfningsterräng utan att i vidare mån, än som

på grund af nyssnämnda medgifvande hittills må hafva skett, behöfva

därför afverka någon skog. Genom arrenderättens förvärfvande skulle

sålunda i detta afseende kunna beredas Kronan en direkt besparing,

som i sin mån komme att nedbringa kostnaderna för detta förvärf.

Med hänsyn härtill och i anseende till omständigheterna i öfrigt anser

jag mig kunna tillstyrka ett godkännande af den fordrade afträdessumman,

som lämpligen torde böra utgå af fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar.

Äfven i händelse af de nuvarande arrendatorernas utlösande skulle

ju kunna ifrågasättas, att det å kartan med grön begränsningslinje utmärkta

området alltjämt skulle kvarblifva under domänstyrelsens vård

och för statsverkets räkning å nyo utarrenderas om ock med regementet

förbehållen rätt att beträda marken. Då emellertid regementet har behof

af öppen öfningsterräng och sådan lämpligen kan här erhållas, torde

ifrågavarande område böra, liksom de öfriga delarne af förra landshöfdingebostället

kungsgården Noret, till landtförsvaret öfverflyttas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 188.

På sätt domäntjänstemannens beräkning gifver vid handen, skulle

statsverket det oaktadt alltjämt kunna erhålla inkomst af området —

af domäntjänstemannen beräknad till 678 kronor årligen eller således

betydligt mera än den nuvarande arrendeinkomsten — hvarjemte byggnaderna

å området efter vidtagna förändringsarbeten skulle finna användning

såsom bostäder för gifta underofficerare. Visserligen är regementet

i fråga om antalet sådana bostäder redan nu väl försedt i jämförelse

med åtskilliga andra regementen; men då upplyst är, att ytterligare

bostäder behöfvas, torde det vara praktiskt att tillgodose behofvet

på nu föreslagna sättet. Kostnaderna för berörda ändringsarbeten kunna

bestridas från ordinarie byggnadsanslaget.

Mot fortifikationsdepartementets förslag, att, om det å kartan inom

grön begränsningslinje utmärkta området öfverflyttas till landtförsvaret,

tillträdesrätten för departementet skall räknas från den 14 mars 1912,

har jag intet att erinra.

Den ersättning, arrendatorerna under vissa villkor förbehållit sig

för vår- och såningsarbete, torde i fall af behof kunna utgå från arrende-,

jordskylds- och tomtöresmedlen.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, det

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af tolf

tusen kronor må tagas i anspråk för inlösande af den Carl Edvard

Carlströms stärbhusdelägare tillkommande rätt i afseende å förra landshöfdingebostället

kungsgården Koret i Kopparbergs län m. m. samt

att det å bifogade karta inom grön begränsningslinje utmärkta område

af egendomen må af domänstyrelsen öfverlämnas till landtförsvaret

för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet, med tillträdesrätt

räknad från den 14 mars 1912.»

Till denna departementschefens af statsrådets öfriga

ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall, och skulle

proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jern

Dalregemeniet

afseddcL mark.

11 Ml I JJHI

d, s h of d

l l e t

tf o rota

JLctsajutlrt.

''Arbeta iivret ttn-mgei

Kaserntomt.

JCulZeiu1

(cffmfn i

‘Gv JamvägcsstcULon.

JPr&lartaa..

i gröna för af JTaZu. stötel u/t/ilöttl område

från Jcuiu/otpcLrcUn Jtfarot ularrendt»recett curtrdu

ActngogarcUn tfarets ofriga. ägor

meter

Rottneby

KARTA

öfver

den till kasemtomt och- öfimiasfält

för ~

X

Ifya. JSeyra/rUrtgo/oZctlaerv

Generalstabens Litogi

Anst

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:212 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse till landtförsvaret af kungsgården Noret i Kopparbergs län m. m. a1 i texten
  2. SU 1912:105 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse till landtförsvaret af Kungsgården Noret i Kopparbergs län in. m. s. 31 i texten