Sök i Ratio Lex

Angående pension till en förman och åtskilliga arbetare vid statens järnvägar

1912-04-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:189, Angående pension till en förman och åtskilliga arbetare vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

pension till en förman och åtskilliga arbetare vid statens

järnvägar; gifven Stockholms slott den 19 april 1912.

Under åberopande af härvid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att en hvar af arbetarna Johan August Samuelsson, Frans Olofsson

Hjellström och August Pettersson Juhlin, förmannen Johannes Ahlqvist,

arbetarna Anders Gustaf Svensson, Gustaf Israelsson, Sven Johan Isaksson

Palm, Karl Petter Samuelsson, Johan Alfred Fredriksson, Kils Petter Körd,

Anders Johan Antonsson Sandberg, Karl Viktor Karlsson och Bengt

Håkansson må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar —

dock icke i något fall för tiden före 1912 års början — under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension

till belopp af 300 kronor, under villkor emellertid att, därest pensionstagare

framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,

uppgående till det för eu hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af

respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare samt

900 kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen

skall, så länge anställningen varar, upphöra att utgå samt att, vid

sådan aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skall minskas, så att

densamma jämte afiöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda

medelinkomst.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 148 höft. (Nr 189.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 189.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensyård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelsvvård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde vidare:

Uti skrifvelse den 19 mars 1912 har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva pension

åt härefter omförmälda förman och arbetare vid statens järnvägar,

nämligen: arbetarna Johan August Samuelsson, Frans Olofsson Hjellström

och August Pettersson Juhlin, förmannen Johannes Ahlqvist,

arbetarna Anders Gustaf Svensson, Gustat Israelsson, Sven Johan

Isaksson Palm, Karl Petter Samuelsson, Johan Alfred Fredriksson,

Nils Petter Nord, Anders Johan Antonsson Sandberg, Karl Viktor Karlsson

och Bengt Håkansson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Liknande

pensionsfrågor

vid

1906, 1907,

1909, 1910

och 1911 års

Riksdagar.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 189.

Innan jag öfver går att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens

ifrågavarande skrifvelse, tillåter jag mig att beröra af Kungl.

Maj:t vid 1906, 1907, 1909, 1910 och 1911 års Riksdagar gjorda

framställningar i liknande syfte samt Riksdagens i anledning däraf

fattade beslut.

Vid 1906 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114)

Riksdagen medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge

under vissa villkor från och med månaden näst efter den, hvarunder

de af järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställningvid

statens järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400,

325, 300 och 250 kronor.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade

Riksdagen (skrifvelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något

därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare

i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom

arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa

personer af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af

deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och

arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,

utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem

lämpligen borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för

en gång till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas uppehälle

vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde

åtgå, innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna

skäligt, att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, hvilka

uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t

använda. 1 sådant hänseende erinrade Riksdagen, att, enligt lagen angående

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901, arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag

förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,

därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgifvare i

nu förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet

vid ifrågavarande arbetares afsked ande, än om dessa skulle genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189. 5

olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen

nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,

som beviljades åt en livar arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition

nr 140) Riksdagen medgifva, att åtskilliga förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter

den, hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid

statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund af Riksdagens

beslut år 1906 föreslog beloppet för dessa pensioner till 300

kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande föreslog Kungl.

Maj:t vidare, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning

mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar

beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skulle, så länge anställningen

varade, upphöra att utgå, samt att vid sådan aflöning^ uppbärande i

öfrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen icke

uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen (skrifvelse

nr 10).

Uti statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag föreslog Kungl.

Maj:t Riksdagen medgifva, att två förmän och tre arbetare vid statens

järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,

hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens

järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor. Därjämte föreslogos

enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907

års Riksdag.

Med anledning af berörda framställning yttrade Riksdagen (skrifvelse

nr 10), att i afseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen

icke gåfve vid handen annat, än att de skulle fortfarande vara,

åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen

ansåge, att deras lefnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58

år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen

dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den

i viss mån hade stöd uti förut af Riksdagen fattade beslut i likartade

fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på

deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen

intet att erinra mot meddelande af de för dem föreslagna pensionerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsens

framställning.

6 Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 189.

Riksdagen uttalade därjämte det antagandet, att de af ifrågavarande

förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra, blefve bibehållna i

statens järnvägars tjänst.

Slutligen hafva särskilda af Kungl. Maj:t till 1910 och 1911 års

Riksdagar gjorda framställningar (proposition nr 134 år 1910 och statsverkspropositionen,

tionde hufvudtiteln, punkten 20, år 1911) om pension

åt vissa förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, att utgå

med samma belopp och efter enahanda grunder som de af 1907 års

Riksdag tillämpade, blifvit af Riksdagen bifallna (skrivelser nr 10 åren

1910 och 1911).

Uti sin förberörda skrifvelse den 19 mars 1912 bar nu järnvägsstyrelsen

meddelat, att, i likhet med hvad förut ägt rum, till styrelsen

inkommit ansökningar om utverkande af statsunderstöd från

en förman och åtskilliga arbetare, hvilka samtliga under längre tid med

goda vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag och af hvilka

flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada

fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen

anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna

under den gångna tiden anställda arbetare saknas, hvartill kommer,

att en stor del af arbetsbefälet antingen aflidit eller lämnat tjänsten.

Det har för öfrigt befunnits omöjligt för befälet att lämna detaljerade

uppgifter rörande hvarje särskild, kanske för lång tid tillbaka anställd

arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd har således icke kunnat genom

officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen härvidlag, såsom vid

afgifvande af enahanda framställning rörande de arbetare, som år 1911

tilldelades understöd, ansett sig kunna utgå från af sökandena själfva

lämnade tjänsteförteckningar, hvilka utförligt angifva tiden och platsen

för anställningen, och detta så mjrnket hellre, som berörda uppgifter, i

den mån de kunnat kontrolleras, visat sig vara riktiga.

I afseende å vederbörandes lönevillkor har styrelsen i detta sammanhang

meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande förman och

arbetare kan beräknas hafva uppgått, för den förre till 1,200 kronor och

för de senare till 900 kronor för år.

Styrelsen har äfven utgått från det antagandet, att hufvudsakligen

enahanda villkor med afseende å lefnads- och tjänstålder med mera,

hvilka under de senaste åren varit för Kungl. Maj:t och Riksdagen be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 189.

stämmande vid beviljande af pensioner åt järn vägsbyggnadsarbetare,

jämväl nn skulle komma till tillämpning.

Emellertid bär styrelsen funnit det vara med billigheten öfverensstämmande,

att, då särskilda omständigheter föreligga, afvikelse i någon

mån borde kunna äga rom från nyssnämnda grunder. Afseende bör

sålunda, enligt styrelsens förmenande, icke uteslutande fästas vid de

förut angifna allmänna betingelserna för erhållande af pension, nämligen

att vederbörande skall innehafva minst 55 lefnads- och 24 tjänstår, då

i speciella fall förhållandena kunna vara sådana, att äfven andra synpunkter

böra tillmätas afgörande betydelse. En af de sökande, arbetaren

Anders Gustaf Svensson, hvilken uppnått 57 lefnads- och 23 tjänstår,

skulle enligt angifna grunder icke vara berättigad till erhållande af pension.

Emellertid har Svensson under årens lopp ådragit sig svår och

på hans arbetsförmåga menligt inverkande sjukdom; och finnas skäl för

det antagande, att densamma till icke ringa del kan tillskrifvas eller har

förvärrats genom de på hälsan menligt inverkande förhållanden, under

hvilka järnvägsbyggnadsarbeten ofta nog äga rum. Af det vid Svenssons

ansökning fogade läkarbetyg inhämtas nämligen, att han lider af

kronisk muskel- och ledgångsreumatism och på grund däraf är oförmögen

till hvarje allvarligare arbete. Svensson deltager icke vidare i

något arbete vid statens järnvägsbyggnader. Vid nu angifna förhållanden

och ehuru Svenssons tjänstår, om ock obetydligt, understiga ofvan

angifna såsom skäligt ansedda mått, har styrelsen ansett honom förtjänt

att komma i åtnjutande af pension.

Med tillämpning af förberörda grunder med den af styrelsen sålunda,

angifna modifikation i visst fall, skulle pension komma att utgå till i

följande tabell upptagna förman och arbetare. Uti tabellen har jämväl

angifvits det antal lefnads- och tjänstår, eu hvar af dem uppnått, äfvensom

huruvida de fortfarande äro i tjänst eller, i annat fall, tiden för

deras entledigande.

På grund af det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen medgifva, att en hvar af nämnda förman och

arbetare, måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han

entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension

till belopp af 300 kronor, under enahanda förbehåll som tidigare

gjorts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 189.

Namn ocli befattning.

Lefnadsår.

Tjänstår.

Anmärkningar.

''

i Johan August Samuelsson, arbetare...............

*

58

26

Fortfarande i tjänst.

Frans Olofsson Hjellström, arbetare...............

56

30

Fortfarande i tjänst.

August Pettersson Juhlin, arbetare...............

56

35

Entledigad under 1910.

| Jobannes Aklqvist, förman...........................

68

28

Entledigad under 1910.

Anders Gustaf Svensson, arbetare..................

57

23

Entledigad under 1911.

Gustaf Israelsson, arbetare...........................

56

33

Fortfarande i tjänst.

Sven Johan Isaksson Palm, arbetare ............

60

33

Fortfarande i tjänst.

Karl Petter Samuelsson, arbetare..................

74

24

Fortfarande i tjänst.

Johan Alfred Fredriksson, arbetare ...............

60

25

Fortfarande i tjänst.

Nils Petter Nord, arbetare...........................

55

29

Fortfarande i tjänst.

Anders Johan Antonsson Sandberg, arbetare...

60

29

Fortfarande i tjänst.

Karl Viktor Karlsson, arbetare .....................

67

26

Entledigad under 1910.

Bengt Håkansson, arbetare...........................

70

43

Entledigad under 1904.

statskontoret. Öfver järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning har statskontoret

den 29 mars 1912 afgifvit infordradt utlåtande, och har statskontoret

däruti förmält, att på grund af hvad järnvägsstyrelsen i sin

förevarande skrifvelse meddelat och anfört det synts statskontoret föreligga

skäl att söka bereda en hvar af ifrågavarande förman och arbetare

pension till föreslaget belopp af 300 kronor. Icke heller mot förslaget

i öfrigt har statskontoret haft annat att erinra än att med hänsyn

särskildt därtill, att en af dessa arbetare entledigats från sin anställningredan

under år 1904, det torde få anses olämpligt att i fråga om redan

före innevarande års början entledigad arbetare bestämma, att pensionen

skall utgå från och med månaden näst efter entledigandet. I dessa fall

synes statskontoret pensionen lämpligen böra beviljas att utgå från och

med 1912 års början.

^hefen^tt8 ^ likhet med järnvägsstyrelsen och statskontoret anser jag pension

°

nor för dem hvar.

Hvad statskontoret erinrat i fråga om den tidpunkt, hvarifrån pension

må anses böra utgå till redan under ett föregående år entledigad arbetare,

synes mig befogadt. Hittills har plägat bestämmas, att pension skulle

utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder arbetare entledigas

eller entledigats från anställning vid statens järnvägar. Då emellertid

i nu förevarande ärende framställning gjorts om beredande af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

pension åt en arbetare, som redan under år 1904 entledigats tran sm

anställning, är en dylik bestämmelse icke lämplig.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, ^ ^ hyar af arpetarna Johan August Samuels
son,

Frans Olofsson Hjellström och August Pettersson

• Juhlin, förmannen Johannes Ahlqvist, arbetarna Anders

Gustaf Svensson, Gustaf Israelsson, Sven Johan Isaksson

Palm, Karl Petter Samuelsson, Johan Alfred Fredriksson,

Nils Petter Nord, Anders Johan Antonsson

Sandberg, Karl Viktor Karlsson och Bengt Håkansson

må från och med månaden näst efter den, hvarunder

lian entledigas eller entledigats från anställning vid

statens järnvägar — dock icke i något fall för tiden

före 1912 års början — under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till

belopp af 300 kronor, under villkor emellertid att,

därest pensionstagare tramdeles skulle erhålla anställning

mot aflöning af statsmedel, uppgående till det

för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af

respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och

yrkesarbetare samt 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen

varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan

aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skall minskas,

så att densamma jämte aflöningen icke uppgår till

högre belopp än nämnda medelinkomst.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen

skulle aflåtas proposition i ärendet af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Niklas A. Lind-hult.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 148 höft. (Nr 189.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.