Sök i Ratio Lex

Angående understöd af telegrafmedel åt änkan Johanna Charlotta Larsson, född Löfgren

1912-04-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:192, Angående understöd af telegrafmedel åt änkan Johanna Charlotta Larsson, född Löfgren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:ts nadiga proposition till Riksdagen angående

understöd af telegrafmedel åt änkan Johanna Charlotta

Larsson, född Löfgren; gifven Stockholms slott den 19

april 1912.

. Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilarenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att änkan Johanna Charlotta Larsson, född Löfgren, må från och

med den 1 mars 1912, så länge hon lefver ogift, af telegrafverkets medel

uppbära ett årligt understöd till belopp af 640 kronor att utbetalas

i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

<«r

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 151 höft. (Nr 192.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:

1 skrifvelse af den 26 mars 1912 har telegrafstyrelsen gjort framställning,

bland annat, om beredande åt årligt understöd åt förre föreståndaien

för Vinga optiska telegrafstation Carl Georg Oscar Larssons änka Johanna

Charlotta Larsson, född Löfgren.

Till stöd för framställningen har telegrafstyrelsen anfört följande:

Carl Georg Oscar Larsson, född den 20 december 1846, anställdes

den 1 april 1857 vid optiska telegrafstationen å Nya varfyet, förflyttades

1858 till stationen å Otterhällan i Göteborg, där han tjänstgjorde till

1860, då han återflyttades till Nya varfvet som förste telegrafist. Efter

det Kungl. Maj:t, enligt nådigt bref den 30 december 1863, fastställt

årlig stat för optiska telegrafverket på rikets västra kust, befordrades

Larsson under år 1864 till ordinarie tjänsteman och förflyttades sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

tidigt till Brännö såsom föreståndare för stationen därstädes. Under år

1866 befordrades han till korpral och förflyttades 1867 som stationsföreståndare

till Nya varfvet, hvilken anställning lian innehade till år

1871. I juli månad 1871 transporterades Larsson till Vinga som föreståndare

för optiska stationen därstädes och öfvergick, då denna förändrades

till elektrisk, till tjänstgöring vid elektriska telegrafverket,

utan att dock erhålla ordinarie tjänst därstädes. Från och med den 1

oktober 1886 har Larsson till sin död den 25 februari 1912 tjänstgjort

vid Göteborgs station och där uppehållit eu vakant assistentbefattning.

Vid sitt frånfälle hade Larsson således varit anställd i det optiska

och det elektriska telegrafverkets tjänst under en tid af nära 55 år.

Genom nådigt bref den 21 oktober 1904 bär Kung!. Maj:t inedgifvit,

att arfvodet till Larsson finge, tills vidare och så länge han kvarstode

i tjänst, utgå med belopp, icke öfverstigande hvad som å staten

funnes anslaget för assistent utan ålderstillägg, och enligt nådigt bref

den 31 december 1907 förordnat, att arfvodet finge utgå med högst

2,700 kronor för år. Larssons arfvode har, med tillämpning af dessa

föreskrifter, under de senaste åren utgått på följande sätt för år räknadt:

intill den 1 november 1904 med 1,440 kronor, under tiden den

1 november 1904—den 31 december 1906 med 2,000 kronor, den 1 januari

1907—den 31 december 1909 med 2,200 kronor, den 1 januari

1910—den 31 december 1911 med 2,450 kronor samt från och med

den 1 januari 1912 med 2,700 kronor.

Larsson har af sina öfverordnade erhållit det vitsord, att han städse

på ett ytterst samvetsgrant och plikttroget sätt fullgjort sina tjänsteåligganden,

och under nästlidct år täcktes Kungl. Maj;t tilldela Larsson

medalj för nit och redlighet i rikets tjänst. Vid sitt frånfälle efterlämnade

Larsson änkan Johanna Charlotta Larsson, född den 17 februari 1848.

Enligt ett vid skrifvelsen fogadt intyg af den 9 mars 1912 af folkskolläraren

Karl Blomqvist m. fl. är änkan Larsson utblottad på alla

medel och på grund af sjukdom och hög ålder urståndsatt att försörja

sig.

Telegrafstyrelsen anför vidare, att, då änkan Larsson nu befinner

sig i mycket bekymmersamma omständigheter och icke äger rätt till

någon pension efter sin aflidne man, styrelsen känt det som en bjudande

plikt att söka åt henne utverka, ett årligt understöd under hennes återstående

lifstid. Storleken af detta understöd anser telegrafstyrelsen böra

bestämmas till 640 kronor, eller det belopp, som från telegrafverkets

änke- och pupillkassa utgår i pension till änka efter assistent. Föreståndaren

Larsson hade nämligen, såsom ofvan anförts, alltsedan hösten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 192.

1886 bestridt assistentbefattning å Göteborgs station, där lian tjänstgjort

som vaktföreståndare å afdelningen för ankommande telegram, och i

aflöningshänseende hade han, på sätt jämväl framgår af här ofvan åberopade

nådiga bref angående hans löneförmåner, närmast varit likställd

med assistent. Den omständigheten, att Larsson, såsom ej ordinarie

tjänsteman vid telegrafverket, icke varit i tillfälle att göra inbetalningar

till änke- och pupillkassan för beredande af pension åt sin änka, torde

med anledning af hans långa tjänstgöringstid icke böra medföra, att

pensionen för änkan nedsättes under beloppet af pensionen för änka

efter assistent.

I samma skrifvelse har styrelsen gjort framställning om understöd

åt linjearbetaren Frans Magnus Lindbergs änka och barn. Härom anför

styrelsen. Frans Magnus Lindberg, född den 4 oktober 1879, antogs

i telegrafverkets tjänst den 24 september 1906 och afled den 1

mars 1912 genom olyckshändelse. Vid denna tillgick så, att Lindberg,

som jämte tre andra arbetare var sysselsatt med resning af nio meters

telefonstolpar vid Ålfsjö och som därvid skötte stolpgaffeln, vid eu stolpes

resande råkade halka och blef kvarliggande framstupa på marken, hvarvid

den fallande stolpen föll öfver honom och träffade honom i veka

lifvet, så att döden nästan omedelbart följde.

Lindberg uppbar en dagaflöning af 4 kronor 75 öre eller, med

beräkning af 300 arbetsdagar om året, en årlig aflöning af 1,425

kronor.

Af linjedirektören i Stockholm har Lindberg erhållit det vitsord, att

han de senaste åren på egen hand utfört åtskilliga såväl nyanläggningssom

reparationsarbeten, att han varit en i sitt yrke fullt hemmastadd,

duglig och samvetsgrann arbetare samt att intet varit att anmärka mot

hans uppförande.

Vid sitt frånfälle efterlämnade Lindberg änkan Gerda Matilda Lindberg,

född den 24 maj 1879, samt två minderåriga barn, Frans Gustaf

Ture, född den 5 maj 1907, och Carl Fritiof Walter, född den 11 mars

1910. Af ett bifogadt intyg af den 13 mars 1912 från kyrkoherden i

Osmo, jämväl ordförande i ösino kommunalnämnd och kommunalstämma,

framgår, att änkan och barnen varit för sitt uppehälle helt och hållet

beroende af mannens och faderns arbete och nu, då enskild förmögenhet

icke finnes, äro alldeles medellösa.

Styrelsen anför nu, att då det olycksfall, som medfört Lindbergs

död, föranledts af hans arbete i telegrafverkets tjänst, anser styrelsen

det vara telegrafverkets plikt att bereda årligt understöd åt hans änka

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

5

och barn. Detta understöd bör, enligt styrelsens åsikt, till barnens

tryggande mot ekonomiskt bekymmer, utgå på enahanda sätt och villkor,

som i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för telegrafverkets änke- och

pupillkassa den 17 juni 1908 bestämts att gälla för pensioner från

nämnda kassa, eller sålunda att änkan, så länge hon lefver ogift, och

barnen, intill dess de fyllt 18 år, äga uppbära understödet, änkan den

ena hälften och barnen den andra hälften, och att, om änkan aflider

eller träder i nytt gifte, barnen, ett eller båda, äga under ofvannämnda

tid uppbära understödet i dess helhet. Beträffande understödets belopp

torde detta lämpligen böra bestämmas till 300 kronor.

Med åberopande af hvad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre

föreståndaren för Vinga optiska telegrafstation Carl Georg Oscar Larssons

änka Johanna Charlotta Larsson, född Löfgren, må, att räknas från

och med den 1 mars 1912, af telegrafverkets medel uppbära, så länge

hon lefver ogift, ett årligt understöd till belopp af 640 kronor,

samt att linjearbetaren Frans Magnus Lindbergs änka Gerda Matilda

Lindberg, född Hellström, och deras barn Frans Gustaf Ture och

Carl Fritiof Walter må, att räknas jämväl från den 1 mars 1912, af

telegrafverkets medel uppbära, på sätt och under tid, som här ofvan

angifvits, ett årligt understöd af 300 kronor.

I statsrådsprotokollet för den 22 mars 1912 angående ändring i aflöningsreglementet

för tjänstemän vid telegrafverket samt fastställande af

telegrafverkets stat för driftkostnader år 1913 erinrade jag, att hittills

pensioner åt änkor efter personer med extra ordinarie anställning i telegrafverkets

tjänst beviljats endast i särskilda undantagsfall. Ett sådant

undantagsfall synes mig nu föreligga beträffande änkan Larsson. Med

afseende såväl å mannens synnerligen långa tjänstetid i telegrafverkets

tjänst som änkans höga ålder och utblottade tillstånd törsta det vara

statsverkets plikt att bär träda emellan. Mot det af telegrafstyrelsen

föreslagna beloppet kan jag icke göra någon anmärkning. Oaktadt

Larsson icke gjort någon inbetalning till verkets änke- och pupillkassa,

lärer hans långa tjänstetid böra föranleda, att pensionen åt hans änka

icke nedsättes under det af styrelsen föreslagna beloppet.

Hvad däremot angår understöd åt arbetaren Lindbergs änka och

barn torde, att döma af styrelsens redogörelse för den olyckshändelse,

hvaraf Lindberg ljutit döden, vara otvifvelaktigt, att nämnda olycksfall

drabbat Lindberg under sådana omständigheter, att enligt 1901 års lag

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete statsverket

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 151 halt. (N:r 192.) 2

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

är skyldigt att utgifva årlig lifränta till hans änka och barn med tillhopa

240 kronor.

Då statens understödsplikt således i detta fall är i lag reglerad,

torde man väl böra stanna därvid. Några särskilda skäl för den af

styrelsen begärda ökningen af nyssnämnda belopp med 60 kronor till

300 kronor hafva icke af styrelsen förebragts. Ankan Lindberg, som

icke uppgifvits vara till arbete oförmögen och ännu icke fyllt 33 år,

torde få antagas kunna bidraga till sitt och barnens uppehälle. Då den

i lag bestämda lifräntan torde af styrelsen kunna utbetalas utan särskildt

bemyndigande, synes den nu föreliggande framställningen, i hvad den

afser änkan Lindberg, icke böra föranleda till någon Kungl. Majts åtgärd.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj: t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att änkan Johanna Charlotta Larsson, född Löfgren,

må från och med den 1 mars 1912, så länge

hon lefver ogift, af telegrafverkets medel uppbära ett

årligt understöd till belopp af 640 kronor att utbetalas

i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från

telegrafverket.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen

Regenten lämna sitt bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.