Sök i Ratio Lex

Angående pensionering af lärarpersonalen vid statsunderstödda undervisningsanstalter för vanföra

1912-04-12 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:194, Angående pensionering af lärarpersonalen vid statsunderstödda undervisningsanstalter för vanföra

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

1

Nr 194.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pensionering

af lärarpersonalen vid statsunderstödda undervisningsanstalter

för vanföra; gifven Stockholms slott den

12 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att de med statsmedel understödda undervisningsanstalterna

för vanföra i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af

föreskrifterna i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstaft, för härefter

omförmälda, vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet

i nämnda pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och''bestämmelser:
att

delaktigheten skall afse ordinarie kvinnliga föreståndare

samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare,

slöjd- och handarbetslärare däri inberäknade; °

att med ordinarie kvinnlig föreståndare och manlig

eller kvinnlig lärare förstås sådan, som af vederbörande

styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tillsvidare

med ömsesidig uppsägningstid

att i pensionsafseende kvinnlig föreståndare för

vanföranstalt betraktas lika med lärare vid döfstumskola

samt manlig eller kvinnlig lärare vid vanföranstalt

lika med lärarinna vid döfstumskola, dock att för denna

sistnämnda delägargrupp lägsta medgifna delaktighetsbeloppet

bestämmes till 1,000 kronor;

o att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att

; erhålla hel pension, hafva under de före afskedstagande!

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 153 höft. (Nr 194.) \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

senast förflutna tio tjänståren åtnjutit löneförmåner,,

värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri

icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket

delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo älven

den tid, han eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt,

innan nådig kungörelse om delaktighet för ifrågavarande

personal trädt i kraft; skolande med afseende

å rätt till pension tjänstår beräknas icke blott för

tjänstgöring i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt,

utan äfven för den tid utöfver fem år, under

hvilken den pensionssökande varit anställd såsom extra

lärare eller lärarinna vid sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas

pensionsanstalt börjat omfatta äfven lärare vid

vanföranstalter, sådan lärare ej må räkna sig ett tjänstår

till godo såsom ordinarie, med mindre han under detsamma

varit i sådan egenskap anställd å tjänst med

delaktighet i pensionsanstalten; samt

att om vanföranstalt samt sådan anstalts styrelse

skall gälla hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt

stadgas om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse;

dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för

samma lärarpersonal sålunda,

att en hvar manlig lärare, som, efter det nådig

kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt

tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,

skall vara skyldig till delaktighet jämväl

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma

kvinnliga tjänstinnehafvare samt i öfrigt en hvar

manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då kungörelsen

träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande

styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,

under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans

direktion inom utgången af det år, hvarunder styrelse

för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten,

äfvensom

att för denna nya grupp af delägare i folkskol
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

lärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp

skola utgå i förhållande till de belopp, efter

hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster

vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt

att i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa

skall äga motsvarande tillämpning, dock med

iakttagande däraf, att den i § 2 omförmälda anmälan

skall ske hos vederbörande styrelse, att nämnda anmälan

jämte den i samma paragraf anbefallda uppgiften skall

af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning, samt att det i § 24 sista stycket

omtalade intyget skall afgifvas af vederbörande styrelses

ordförande;

dels och, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens

tionde hufvudtitel uppförda anslaget med 245 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Pensionering

af lärarpersonalen

vid

statsunderstödda

undervisningsanstalter

för

vanföra.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Knngl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

Styrelserna för anstalterna för vård af vanföra i Stockholm, Göteborg

och Hälsingborg hafva i september 1911 till Kungl. Maj:t inkommit med

en underdånig framställning af följande innehåll:

Ifrågavarande anstalter, grundade och länge upprätthållna uteslutande genom

enskildas offervillighet, hafva under de senare åren vunnit intresse och understöd från

det allmännas sida. Detta intresse och understöd har vuxit i samma mån som

insikt vunnits om dels den stora omfattning, hvari vanförhet förekommer i vårt land,

och dels det gagn, anstalterna för vård och bistånd åt vantöra åstadkomma därigenom,

att de förhjälpa de vanföra till att kunna försörja sig själfva eller åtminstone väsentligen

bidraga till sin försörjning. Vi erinra sålunda därom, att åtskilliga landsting

lämna årliga anslag, hvarifrån utgå bidrag till kostnaden för underhåll, undervisning

och sjukvård af vanföra från landstingsområdena, samt att staten ända från år 1901

lämnat understöd, till en början till lägre belopp men från och med år 1911 enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

enahanda grunder, som gälla för statens anslag till sinnesslöanstalterna. Vidare må

i detta sammanhang omnämnas de anslag, som 1911 års Riksdag på förslag af enskild

motionär beviljat åt föreningarnas i Göteborg och Hälsingborg beslutade nybyggnader.

Anstalterna, som med tacksamhet och tillfredsställelse mottagit dessa bevis på erkännande

från det allmännas sida åt deras verksamhet, våga hysa den förhoppningen,

att det önskemål, som denna framställning afser att frambära, jämväl skall tillmötesgås

af staten.

Det är tydligt, att ett framgångsrikt resultat af anstalternas verksamhet i högsta

grad är beroende af att desamma lyckas att till föreståndare, lärare och husmödrar

anskaffa personer, som äga de för dessa kräfvande befattningar lämpliga egenskaperna.

Det är nämligen ej något lätt arbete, dessa befattningsbafvare utföra. Det kräfves

mycket tålamod, människokärlek och omtanke att uppfostra och vårda samt undervisa

de vanlottade. Behandlingssättet måste särskilt med afseende å undervisningen vara

mycket individuellt, allt efter anlagets och lytets beskaffenhet. Det fordras därför

icke ringa erfarenhet äfvensom speciell utbildning för att kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla befattningar såsom föreståndare och lärare vid en dylik anstalt.

Många af dem — måhända de flesta — som hittills ägnat sina krafter åt nu

ifrågavarande verksamhet, hafva nog gjort det af ideellt intresse och hängifvenhet för

de vanföras undervisning och hjälpande. Den pekuniära ersättning, de för sitt arbete

uppburit, har i hvarje fall i ringa mån motsvarat deras uppoffring af tid och krafter.

Detta gäller i all synnerhet de första åren af anstalternas verksamhet, då desamma

uppehöllos uteslutande af bidrag från enskilda och deras ekonomi icke medgaf att betala

skäliga löner; men äfven nu måste den ersättning, som gifves, betecknas såsom

ganska låg.

Uppenbart är, att i och med anstalternas utvidgning och däraf följande ökade

behof af ytterligare befattningsbafvare för verksamhetens upprätthållande det icke kan

påräknas, att tillräckligt antal lämpliga personer skall ägna sig åt verksamheten och

skaffa sig den därför nödiga utbildningen, därest anstalterna icke kunna tillförsäkra

sina befattningshafvare tryggare anställningsvillkor. För sådant ändamål skulle det

vara af största betydelse, därest anstalterna kunde förskaffa sina befattningshafvare

pension efter viss längre tids anställning. Därigenom skulle det för befattningshafvarna

beredas en möjlighet att med trygghet för sin framtida existens göra till sin

lifsuppgift att tjäna vanföresaken. Af hvilken stor betydelse detta skulle vara inser

hvar och en, som vet, huru lång tids erfarenhet det fordras för att kunna på ett fullt

tillfredsställande sätt fylla en sådan uppgift som den, hvaråt ifrågavarande befattningshafvare

ägna sig.

Riksdagen biföll år 1911 Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af lärarpersonalen

vid statsunderstödda sinnesslöanstalter.

Då staten på sätt här ofvan erinrats med afseende å grunderna för understöd numera

likställt anstalterna för vård af vanföra med de statsunderstödda sinnesslöanstalterna,

torde samma skäl, som talat för att staten medgifvit pensionsrätt för dessa senares

lärarpersonal, kunna med lika kraft göras gällande för ett dylikt medgifvande

åt den vid vanföranstalterna anställda personalen.

Af bifogade förteckning öfver den vid de tre anstalterna anställda personalen inhämtas,

att den utgöres af 3 föreståndarinnor, 2 husmödrar, 8 manliga lärare, 4 lärarinnor,

1 kvinnlig kontorist och 1 sjuksköterska.

Därest — såsom vi hoppas — statsmakterna finna sig böra lämna sin medverkan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr löi.

till pensionering af nu ifrågavarande personal, torde detta lämpligen — pa sätt ägde

rum med afseende å sinnesslöanstalternas lärarpersonal — kunna ske därigenom, att

vanföranstalterna vunne för sin personal delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt.

De bestämmelser, som äro fastställda att gälla för denna anstalt, skulle alltså i tillämpliga

delar blifva gällande jämväl för vanföranstalternas personal. Med afseende härå vilja

anstalterna dock framhålla såsom nödiga vissa modifikationer, som föranledas af de vid

anstalterna rådande särskilda förhållandena.

Af förutnämnda förteckning framgår, att de löneförmåner, en del af personalen

åtnjuter, icke uppgå — inberäknade naturaförmåner såsom vivre, tvätt, lyse, läkarvård,

medicin m. m. — till 1,200 kronor eller det uti reglementet för berörda pensionsanstalt

för delaktighet fastställda minimibeloppet. Yi få därför föreslå, att delaktighetsbeloppet

för husmoder, lärare, lärarinnor, kontorist och sjuksköterska vid vanföranstalt

fastställes, på sätt skedde för sinnesslöanstalterna, till lägst 1,000 kronor.

Vidare få vi med afseende på storleken af delaktighetsbeloppen föreslå, att föreståndarinna

för vanföranstalt betraktas lika med lärare vid döfstumskola samt att

husmoder, lärare, lärarinnna, kontorist och sjuksköterska vid vanföranstalt anses lika

med lärarinna vid döfstumskola.

Uti § 12 mom. 1 af reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt bestämmes

såsom villkor för beräkning af tjänstår att hafva aflagt godkänd examen. Denna bestämmelse

kan icke tillämpas å vanföranstalternas personal, hvilken, om delaktighet

vinnes, torde böra få räkna sig till godo äfven tid för tjänstgöring vid vederbörande

anstalter, innan sådan delaktighet vunnits.

Slutligen framhålles önskvärdheten af att anstalternas personal jämväl kunde vinna

delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa under enahanda villkor, som bestämts

för lärarpersonalen vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna.

Med åberopande af det nu anförda få vi i underdånighet hemställa, det täcktes

Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels att medgifva den vid de med statsmedel understödda föreningarna för vård

åt vanföra i vårt land anställda personalen inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt

enligt följande särskilda grunder och bestämmelser:

att delaktigheten skall afse ordinarie kvinnliga föreståndare, ordinarie husmödrar

samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och handarbetslärare, kontorist och

sjuksköterska däri inberäknade;

att med ordinarie föreståndare, husmoder eller lärare förstås sådan, som af vederbörande

styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tillsvidare med ömsesidig

uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende kvinnlig föreståndare för vanföranstalt betraktas lika med

lärare vid döfstumskola, samt husmoder, manlig eller kvinnlig lärare, kontorist och sjuksköterska

vid vanföranstalt lika med lärarinna vid döfstumskola, dock att för denna

sistnämnda delägargrupp lägsta medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes till 1,000

kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla liel pension, hafva

under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänståren åtnjutit löneförmåner,

värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande

det belopp, till hvilket delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid, han eller hon tjänstgjort

vid vederbörande anstalt, innan nådig kungörelse om delaktighet för ifrågavarande

personal trädt i kraft; skolande, med afseende å rätt till pension, tjänstar be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 194.

räknas icke blott för tjänstgöring å ordinarie befattning vid vederbörande anstalt, utan

äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit anställd

såsom extra husmoder, lärare, lärarinna, kontorist eller sjuksköterska vid sådan

anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstum lärarnas pensionsanstalt börjat omfatta

äfven lärare vid vanföranstalter, sådan lärare ej må räkna sig ett tjänstår till

godo såsom ordinarie, med mindre han under detsamma varit i sådan egenskap anställd

å tjänst med delaktighet i pensionsaustalten; samt

att om vanföranstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla hvad i reglementet

för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse;

dels ock att medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för

samma personal sålunda, att en hvar manlig lärare, som, efter det nådig kungörelse i

förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma kvinnliga

tjänstinnehafvare samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då

kungörelse träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande styrelse vinner delaktighet

i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans

direktion inom utgången af det år, hvarunder styrelsen för tjänsten vunnit delaktighet

i pensionsanstalten, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola utgå i förhållande till

de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet

i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änkeoch

pupillkassa äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande däraf att den i

§ 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse och att nämnda anmälan

jämte den i samma paragraf anbefallda uppgiften skall af styrelsen insändas till direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att det i § 24 sista stycket omtalade

intyget skall afgifvas af vederbörande styrelses ordförande.

Vid ansökningen fanns fogad den däri åberopade förteckningen.

På grund af nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas

O O

pensionsinrättning den 17 februari 1912 afgifvit underdånigt utlåtande i

ärendet samt därvid anfört:

Då ifrågavarande anstalter för vård af vanföra numera, såsom af sökandena

framhållits, åtnjuta statsunderstöd i likhet med de sinnesslöanstalter, för hvilkas personal

medgifvits delaktighet från och med år 1912 i döfstumslärarnas pensionsanstalt och

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, och då för öfrigt nämnda båda slag af anstalter

tjäna i viss mån jämförliga ändamål, anser sig direktionen ej böra göra någon invändning

mot det nu framställda önskemålet, att jämväl åt förevarande vanföranstalter må

beredas delaktighet i ofvannämnda båda pensionskassor.

I afseende å omfattningen af delaktigheten får direktionen erinra, att det hittills

ansetts, att inträde i pensionsanstalterna borde medgifvas endast lärarpersonal. Här

sökes emellertid ock delaktighet för två vid vanföranstalten i Göteborg anställda

befattningshafvare, som ej lära kunna hänföras till lärarpersonalen, nämligen en kvinnlig

kontorist och en sjuksköterska. Delaktighet för dessa skulle således innebära en nyhet,

hvilket direktionen, utan att vare sig af- eller tillstyrka, ansett sig böra påpeka. Af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

remisshandlingarna framgår ock, att vid en hvar af vanföranstalterna i Stockholm och

Göteborg finnes, jämte föreståndarinna, anställd en husmoder. Härutinnan må dock

framhållas, att med hänsyn till en husmoders förhållande till vårdanstalten i dess helhet,

och då hennes ställning för öfrigt torde kunna i mycket betraktas såsom en föreståndarinnas,

ett medgifvande i detta fall af den sökta delaktigheten, ehuru jämväl i viss

mån innebärande en nyhet, i alla händelser torde hafva synnerligen goda skäl för sig.

I fråga om de närmare bestämmelser, som böra meddelas rörande den ifrågasatta

pensioneringen, hafva sökandena därutinnan framställt förslag, öfverensstämmande med

de föreskrifter, som i samma afseende utfärdats rörande sinnesslöanstalterna. Häremot

är från direktionens sida intet att erinra.

Direktionen har låtit genom sakkunnig person, förste aktuarien i försäkringsinspektionen

Karl Englund, verkställa beräkning af den kostnad för statsverket, som

skulle erfordras för pensioneringens ordnande. Denna beräkning har gjorts alternativ

med hänsyn till föreslagna högsta och lägsta delaktighetsbelopp. I fråga om statsbidrag

till döfstumlärarnas pensionsanstalt har alternativ beräkning verkställts jämväl

från annan synpunkt, nämligen om ofvannämnda kontorist och sjuksköterska vid vårdanstalten

i Göteborg medgifvas delaktighet eller uteslutas därifrån. Den verkställda

utredningen gifver vid handen, att statens bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt

— hvilket skulle tagas i anspråk först sedan influtna pensionsafgifter förbrukats — skulle,

sedan pensioneringen efter några decennier inträdt i jämviktsläge, uppgå till högst 6,687

kronor och lägst 4,553 kronor årligen, detta under förutsättning att nyssnämnda två

tjänster vid anstalten i Göteborg upptagas till delaktighet. I annat fäll blifva motsvarande

siffror 5,982 kronor och 4,112 kronor. Berörda statsbidrag skulle ekvivaleras

af eu från och med år 1913 utgående konstant årsränta af högst 4,146 kronor och

lägst 2,871 kronor, alternativt högst 3,760 kronor och lägst 2,630 kronor. För delaktighet

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa erfordras, enligt utredningen, allt från

början ett statsbidrag af högst 245 kronor och lägst 153 kronor årligen.

För sin del anser direktionen det riktigast att räkna med de högsta delaktigbetsbeloppen,

i synnerhet som en ökning af antalet delaktiga tjänster utan tvifvel är

att motse.

Den af Englund verkställda beräkningen innefattas i en till direktionen

ställd skrift, som finnes bilagd direktionens utlåtande. I denna

skrift har Englund anfört:

Till grund för de beräkningar, som afsåge den egna pensioneringen, hade Englund

lagt allmänna dödlighetstabellerna för män och för kvinnor i Sverige åren 1891—1900

och en räntefot af 4 procent. Till följd af materialets ringa omfattning hade Englund

icke ansett sig kunna på grund af de föreliggande uppgifterna bestämma de för beräkningen

erforderliga medelåldrarna vid inträde i tjänst, vid befordran från lärarinna

till föreståndarinna och vid afgång med pension; utan hade han användt sig af de

motsvarande åldrar, som angåfves i den af Englund gjorda utredningen af den 14 april

1909 rörande kostnaden för pensionering af personalen vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna

i riket. Det vore ju att antaga, att hithörande förhållanden inom de

bägge kårerna skulle gestalta sig tämligen lika.

Äfven beräkningsmetoderna vore desamma som i utredningen rörande sinnesslölärarna,

och tilläte sig Englund i detta hänseende endast hänvisa till den nämnda

utredningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Beräkningen hade gifvit till resultat, att när jämvikt i afseende å pensionärernas

antal inträdt, pensioner löpte till ett sammanlagdt belopp af i genomsnitt

högst

lägst

för lärare .............................................

för föreståndarinnor och lärarinnor......

3,340 kronor

5,717 »

2,088 kronor

4,025 »

Summa 9,057 kronor

6,113 kronor

Pensionsafgifternas årliga belopp uppginge

till

högst

lägst

960 kronor

600 kronor

för föreståndarinnor och lärarinnor......

1,410 »

960 »

Summa 2,370 kronor 1,560 kronor

Det efter hand växande statsbidraget skulle alltså till slut, sedan jämvikt efter

några decennier inträdt, komma att uppgå till

vid de högsta delaktighetsbeloppen............ 6,687 kronor om året

» » lägsta » ............ 4,553 > » »

Den konstanta, från och med år 1913 utgående årsränta, som ekvivalerade statsbidraget,

hade beräknats till

vid de högsta delaktighetsbeloppen........................... 4,146 kronor

» » lägsta * .......................... 2,871 »

Enligt direktionens önskan skulle beräkning utföras äfven under den förutsättning,

att två af de kvinnliga tjänstinnehafvarna, nämligen en kontorist och en sjuksköterska,

uteslötes från den ifrågasatta pensioneringen. I dylikt fall visade det sig,

att staten hade att, då jämvikt inträdt, årligen tillskjuta vid de högsta delaktighetsbeloppen

705 kronor, vid de lägsta 441 kronor mindre, än som förut beräknats. Motsvarande

minskning i den konstanta årsränta, som ekvivalerade statsbidraget, utgjorde

respektive 386 kronor och 241 kronor.

Härefter har statskontoret den 7 mars 1912 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande i ämnet, och har statskontoret därvid anfört:

Sedan ett tiotal år tillbaka har understöd af statsmedel utgått till de i Göteborg,

Hälsingborg och Stockholm inrättade vårdanstalterna för vanföra. Genom 1910 års Riksdags

beslut blef, såsom i förevarande underdåniga ansökning erinrats, statsanslaget

betydligt höjdt; och från och med år 1911 utgår understödet till dessa anstalter efter

samma grunder, som gälla för statsbidraget till sinnesslöanstaltema. Vid sådant förhållande

och då lärarpersonalen vid sistnämnda anstalter numera fatt sina pensionsförhållanden

ordnade genom statens medverkan, vill det synas statskontoret, som om göda

skäl föreligga att söka bereda jämväl de statsunderstödda van föranstalterna dylik

förmån. Att detta lämpligast sker genom att äfven åt ifrågavarande personal inrymma

delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, synes uppenbart.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 153 käft. (Nr 194.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 19i.

Med erinran att bland döfstumlärarna särskilda lärare och lärarinnor i öfningsämnen

och slöjd uteslutits från delaktighet i anstalten, men att med hänsyn till den

betydelse, nämnda läroämnen ägde för undervisningen af sinnesslöa, åt lärare och lärarinnor

i nämnda ämnen vid sinnesslöanstalterna medgifvits delaktighet i anstalten, får

statskontoret, som föreställer sig, att ätven vid vanföranstalterna undervisningen i

öfningsämnen och slöjd spelår en mycket viktig roll, för sin del tillstyrka, att delaktighet

i pensionsanstalten ma medgifvas hela den ordinarie lärarpersonalen vid vanföranstalterna.

Hvad däremot beträffar befattningarna såsom husmoder, kontorist och

sjuksköterska kan visserligen i och för sig måhända icke vara något att erinra mot

att jämväl åt dessa befattningshafvare beredes någon pension med bidrag af statsmedel;

men då motsvarande befattningar vid döfstumskolorna och öfriga i pensionsanstalten

delaktiga^ institutioner hållits utanför pensioneringen, synas ifrågavarande befattningshafvare

åtminstone tillsvidare icke böra upptagas bland delägarna i anstalten. H\Tad

sjuksköterskan särskildt beträffar vill statskontoret fästa uppmärksamheten därå, att

befattningen synes vara af beskaffenhet, att dess innehafvare såsom delägare i någon

af de för sjuksköterskor upprättade pensionsanstalterna är berättigad till statsbidrag enligt

nådiga kungörelsen den 30 december 1901.

De föreslagna bestämmelserna i öfrigt öfverensstämma med de stadganden, som

meddelats rörande pensioneringen af lärarpersonalen vid sinnesslöanstalterna; och har

statskontoret beträffande förslaget i hvad det rörer personalens vid vanföranstalterna

egen pensionering icke någon erinran att framställa. Statskontoret vill endast påpeka,

att därest vid någon af dessa vanföranstalter skulle anställas eu manlig föreståndare,

bestämmelse skulle komma att saknas rörande delaktighet för honom i pensionsanstalten.

Detta förhållande saknar förmodligen praktisk betydelse och torde icke behöfva föranleda

ändring i förslaget.

Hvad beträffar änke- och pupillpensioneringen vill statskontoret erinra, att under

senare åren den princip allmänt gjort sig gällande, att statens egna tjänstemän böra

själfva draga den kostnad, som är förenad med pensionering af änkor och barn; att

något bidrag af. statsmedel till familjepensionering för civila tjänstinnehafvare i allmänhet

numera icke förekommer i annan form än såsom bidrag till förvaltningskostnader

för civilstatens änke- och pupillkassa; samt att vid upprättande på sista tiden

genom statens försorg af pensionskassor för vissa i statens tjänst icke anställda befattningshafvare,

exempelvis lasarettsläkare och extra provinsialläkare, familjepensionering

med statsbidrag icke ifrågakomma. Under sådana förhållanden skulle det

gifvetvis vara ur principiell synpunkt riktigast att afstyrka föreliggande förslag i hvad

det afser familjepensioneringen; men då de lärargrupper, för hvilka delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt medgifvits senast enligt 1911 års Riksdags beslut, i allmänhet

äfven erhållit delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa med därför

stadgadt bidrag af statsmedel, vill statskontoret icke motsätta sig, att det på liknande

sätt ordnas jämväl för nu ifrågavarande lärarpersonal, helst kostnaderna för statsverket

i detta fall äro obetydliga.

Enligt föreliggande utredning skulle nämligen kostnaden för familjepensioneringen

belöpa sig till högst 245 kronor för år. Med detta belopp torde, i händelse

att förslaget i denna del bifalles, statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa

höra ökas. Hvad beträffar statens del af kostnaderna för ifrågavarande personals

egen pensionering genom döfstumlärarnas pensionsanstalt är att märka, hurusom enligt

reglementet för nämnda anstalt pensioneriugskostnaden bestrides genom afgifter dels af

vederbörande skoldistrikt, som i detta fall motsvaras af vanföranstalt, och dels af tjänst
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 191.

innehafvare]! själf samt genom fyllnadsbidrag af staten; men stadgas tillika, att. alla

utgifter skola i första rummet bestridas af nämnda utgifter, att hvad som däraf ej åtgår

samlas till en fond samt att, först sedan fonden till fullo tagits i anspråk, fyllnadsbidrag

af staten skall tillskjutas. Enligt_ nu föreliggande kostnadsberäkning erfordras

under närmaste tiden icke något statsbidrag. Beloppet^ af det årliga fyllnadsbidrag

af statsmedel, som efter inträdt jämviktsläge skall utgå, kommer gifvetvis att

blifva3 i någon mån beroende på, huruvida husmoders m. fl. förenämnda befattningar

uteslutas från delaktighet eller icke.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att lärarpersonalen

vid undervisningsanstalterna för vanföra äger fullt fog för sin

anhållan om statens medverkan för erhållande af pension, och håller äfven

jag före, att denna rätt lämpligast bör beredas densamma genom beviljande

af delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt. Billighetsskäl synas

mig äfven tala för, att ifrågavarande lärarpersonal beredes delaktighet i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning har ifrågasatt,

huruvida delaktigheten äfven bör afse två vid vanföranstalten i Göteborg

anställda befattningshafvare, nämligen en kvinnlig kontorist och en

sjuksköterska, på den grund att dessa icke kunna anses tillhöra lärarpersonalen.

Statskontoret har upptagit detta spörsmål och gått något

längre, i det att statskontoret ansett, att såväl nämnda befattningshafvare

som de husmödrar, hvilka äro anställda vid anstalterna i Stockholm och

Göteborg, tills vidare icke böra upptagas bland delägarna. Skälet härtill

är, att motsvarande befattningshafvare vid döfstumskolorna och öfriga i

döfstumlärarnas pensionsanstalt delaktiga inrättningar hållits utanför pensioneringen.

Val vore det synnerligen behjärtansvärdt, om nyssnämnda befattningshafvare

i likhet med öfriga befattningshafvare vid anstalterna erhölle

den åstundade pensionsrätten, men då utredning saknas om de konsekvenser,

som kunna uppstå genom att bevilja dem delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt, nögdas jag biträda statskontorets mening.

Hvad angår en vid anstalten i Göteborg anställd kvinnlig bandagist

har jag inhämtat, att hon såsom meddelande undervisning är att räkna

till lärarpersonalen.

Den inskränkning af pensionstagarnas antal, som uppstår genom att

endast lärarpersonalen medtages, föranleder en minskning af statens beräknade

kostnader för pensioneringen, och skulle därför en ny utredning

härom kunnat erfordras. Men då den föreslagna delaktigheten i döfstumlärarnas

pensionsanstalt icke för närvarande föranleder ökning af

statens bidrag till samma anstalt och då någon afsevärd förändring i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

fråga om den erforderliga obetydliga ökningen af anslaget till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa icke kan föranledas af den nämnda inskränkningen

af de .kvinnliga delägarnas antal, torde frågan kunna lösas

i sitt förevarande skick.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels medgifva,

att de med statsmedel understödda undervisningsanstalterna för vanföra

i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i

reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, för härefter omförmälda,

vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet i nämnda

pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och bestämmelser:

att delaktigheten skall afse ordinarie kvinnliga föreståndare

samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare,

slöjd- och handarbetslärare däri inberäknade;

att med ordinarie kvinnlig föreståndare och manlig

eller kvinnlig lärare förstås sådan, som af vederbörande

styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tillsvidare

med ömsesidig uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende kvinnlig föreståndare för

vanföranstalt betraktas lika med lärare vid döfstumskola

samt manlig eller kvinnlig lärare vid vanföranstalt

lika med lärarinna vid döfstuinskola, dock att för

denna sistnämnda delägargrupp lägsta medgifna delaktighetsbeloppet

bestämmes till 1,000 kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för

att erhålla hel pension, hafva under de före afskedstagande!

senast förflutna tio tjänståren åtnjutit löneförmåner,

värdet af bostad och bränsle eller ersättning

därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp,

till hvilket delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten

bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den

tid, han eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt,

innan nådig kungörelse om delaktighet för ifrågavarande

personal trädt i kraft; skolande med afseende å rätt

till pension tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring

i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt,

utan äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

den pensionssökande varit anställd såsom extra lärare

eller lärarinna vid sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas

pensionsanstalt börjat omfatta äfven lärare vid

vanföranstalter, sådan lärare ej må räkna sig ett tjänstår

till godo såsom ordinarie, med mindre han under detsamma

varit i sådan egenskap anställd å tjänst med

delaktighet i pensionsanstalten; samt

att om vanföranstalt samt sådan anstalts styrelse

skall gälla hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt

stadgas om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse;
dels

medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för

samma lärarpersonal sålunda,

att en hvar manlig lärare, som, efter det nådig

kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt

tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma

kvinnliga tjänstinnehafvare samt i öfrigt en hvar

manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då kungörelsen

träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande

styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,

under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans

direktion inom utgången af det år, hvarunder

styrelse för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten,

äfvensom

att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp

skola utgå i förhållande till de belopp, efter

hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster

vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt

att i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa

skall äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande

däraf att den i § 2 omförmälda anmälan skall

ske hos vederbörande styrelse, att nämnda anmälan

jämte den i samma paragraf anbefallda uppgiften skall

af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning samt att det i § 24 sista stycket

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

omtalade intyget skall afgifvas af vederbörande styrelses

ordförande;

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens

tionde hufvudtitel uppförda anslaget med 245 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Kungl. HöghetKronprinsen-Regenten,

på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;

och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

A. R:son von Hedenberg.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1912:28 Bankoutskottets utlåtande Nr 28 s. 1 i texten