Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 195

1912-04-12 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:195, Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 195

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 195.

1

N:o 195.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Biksdagen med förslag till

ändrad lydelse af vissa delar af gällande förordning

med tulltaxa för inkommande varor; gifven Stockholms

slott den 12 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

linans ärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta,

dels att nedan nämnda delar af tulltaxeförordningen skola erhålla

följande förändrade lydelse:

§ 4.

Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, hvilka enligt tulltaxan äro fria

från tullafgift, jämväl för:

g) instrument, redskap, verktyg och dylikt, som på resa stadd

utöfvare af vetenskap, konst eller handtverk i och för sådan utöfning

medför eller hvilka till honom inkomma med särskild lägenhet, i sistnämnda

fall såvida han aflämnar på tro och heder afgifven skriftlig

försäkran, att de införas för att af honom brukas i dylik utöfning och

ej införas i handelsafsikt;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 151 höft. (Nr 195—196.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

§ 5.

Vid resa, annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige

öfver de delar af gränsen, som äro belägna norr om gränsstationen i

Mitandersfors i Värmland, vare det, med undantag för spelkort, hvilka

äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin och sprit

jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för hvilka senare varor

tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade

naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier,

nämligen:

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

spannmål, omalen, 150 kilogram,

» malen, 100 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

värde af 40 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 30 kronor;

dock att för det fall, att resan sker öfver någon af här nedan

angifna delar af riksgränsen, ofvan stadgade myckenheter i fråga om

nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet

att af dem tullfritt medföra följande partier, nämligen,

a) vid resa öfver gränsen mot Härjedalen eller mot Frostvikens

socken i Jämtland eller mot Västerbottens län:

socker och sirap, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans 600 kilogram, samt

b) vid resa öfver gränsen mot Arjepluogs eller Karesuando socknar

i Norrbottens län:

socker och sirap, alla slag, tillsammans 50 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans 600 kilogram,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i denna paragraf särskildt

stadgats, till ett sammanlagdt värde af 50 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Ma) ds Nåd. Proposition N:o 195.

Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af

varan införda kvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor,

som i handelsafsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas

eller för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller

för varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt

de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,

skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflämna en under

edlig förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför,

icke införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna

icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den,

för hvilkens räkning de införas. Underlåter vederbörande aflämna dylik

försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

Hurusom för socker, hvilket enligt denna paragraf införes tullfritt,

jämväl frihet från sockerskatt må åtnjutas, därom är särskildt stadgadt.

§ 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt

råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:

för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- eller kak- ......... 10 öre

hvarvid för öfrigt iakttages:

a) att af de här upptagna varor minst 25 kilogram af hvardera

skola till export angifvas och på en gång afsändas; kommande

dock denna bestämmelse icke att äga tillämpning, då den vara, för

hvilken tullrestitution sökes, utföres för proviantering af fartyg under

enahanda förhållanden med dem, då utländska varor skulle, enligt hvad

därom är eller varder stadgadt, vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet

6. Hvad i denna paragraf är föreskrifvet angående tullrestitution

eller befrielse från tullafgift vid utförsel gäller äfven, då gods, för hvilket

sådan restitution eller befrielse ifrågasättes, utföres till frihamn eller intages

å frilager; skolande land väga utförsel till frihamn äfvensom intagning

å frilager verificeras på sätt särskildt är eller varder stadgadt,

hvaremot i fråga om verificering af utförsel sjöledes till frihamn skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Pr aposition N:o 195.

i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad förut i denna paragraf

är föreskrifvet beträffande verificering af utförsel till utrikes ort.

dels att nedan omförmälda delar al tulltaxan skola erhålla följande

lydelse:

3. Kalkspat — — — — — — — —

Anm. Kalkspat och annan hvit kalksten, som pulveriserats till sådan finlek,

att varan i förefintligt skick är användbar som färg, tullbehandlas som krita,

malen, slammad eller fälld.

Frö:

90. andra slag, ej särskild! nämnda, äfven pulveriserade;

äfvensom fröstoft (sporer)................................................. fria.

Frukter (af träd) och bär:

torkade:

andra slag, ej särskild! nämnda; äfvensom saltade:

116. icke ätbara eller till prydnad användbara, äfven

pulveriserade................................................................ fria.

Växter, ej särskildt nämnda:

torkade eller annorledes preparerade:

132. andra slag, äfven pulveriserade ..................................... fria.

Kvistar och blad, naturliga:

andra slag, ej särskildt nämnda, äfven pulveriserade fria.

134.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195. 5

Socker:

158. raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- ock kak
samt

krossadt eller pulveriseradt ....................... 1 kg. 14 öre

oraffineradt:

159. till färgen icke mörkare än n:r 18 af den i

världshandeln gällande holländska standard,

hvarå genom generaltullstyrelsens försorg

normalprof hållas tullförvaltningarna tillhanda.

.................................................................... 1 kg. 14 öre

160. till färgen mörkare än nämnda standardnummer,

äfven om varan inkommer i upplöst eller flytande

tillstånd .................................................... 1 kg. 9 öre

215. Drif- och transportremmar, snören samt slangar af

läder eller tarmar, äfven i förening med annat

ämne; ryck-, slag- och syremmar; tekniska lädervaror,

såsom öfverdrag till valsar, samt råhudskolfvar

och packningar; äfvensom guldslagarhinna 1 kg. 60 öre

232. Bark, alla slag, ej särskildt nämnda, äfven pulveriserade;

äfvensom näfver, korkbark (äfven i tillskurna

bitar) samt korkbarksaffall ...................... fria.

D. Bomull.

Garn:

495. effekt- eller fantasigarn: tullbehandlas lika med

flertrådigt, mer än en gång tvinnadt garn.

Anm. Med effekt- eller fantasigarn förstås sådant i regel

två- eller flertrådigt garn, som utefter hela sin längd

eller på bestämda afstånd företer noppor, förtjockningar,

knutar, öglor, slingor, spiraler eller dylikt, äfvensom

garn, på galvanisk väg öfverdraget med metall.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

551. Polerduk, såsom smärgel-, karborundum-, pimstens-,

glas- och flintduk m. fl., jämväl i tillklippta, tillskurna

eller utstansade stycken, med eller utan

sömnadsarbete.............................................................. 1 kg. 25 öre

Rullgardiner:

569 a. andra — — — — — — — — — _ _ _

569 b. Dykardräkter samt delar därtill,'' såsom hjälmar,

skor med blytyngder, muddar m. fl..................... 100 kr. 10 kr.

663. Kranar, kylrör och andra för tekniskt bruk afsedda,

ej särskilt nämnda och ej till fajans- eller porslinsvaror

hänförliga artiklar, äfven armerade; samt

kapslar af porslin till kulkvarnar, äfvensom kulor

af porslin till kulkvarnar och andra maskiner ... 100 kg. 2 kr.

Floretter, sablar, värjor, bajonetter, huggare och

dylika vapen (med eller utan tillhörande baljor);

äfvensom delar därtill:

837. förgyllda, försilfrade, förnicklade eller etsade-----

Anm. Såsom förgyllda, försilfrade, förnicklade eller etsade

anses varorna, äfven om sådan bearbetning förekommer

allenast å delar, bestående af annan metall än järn.

1245. Dextrin, i fast eller flytande form — — — —

Anm. 1. Såsom dextrin tullbehandlas äfven stärkelseklister

samt dextrin- eller stärkelsehaltiga appreturmedel.

Anm. 2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, burkar,

flaskor och dylikt emballage.

1322 a. Konstnärsarbeten — — — — — — — — _

1322 b. Husgeråds- eller andra lösörepersedlar, gamla och

brukade och ej inkommande i den ordning, i

§ 4 tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på

tro och heder skriftligen intygar, att de införas

för eget bruk och ej i handelsafsikt.................. 100 kr. 15 kr.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

dels att nedan nämnda delar af underrättelserna om hvad vid

tulltaxans tillämpning iakttagas bör skola erhålla följande förändrade

lydelse:

§ I
Vara

förtullas i det skick, hvari den inkommer, med iakttagande,

där ej i fråga om vissa varuslag är annorlunda stadgadt:

a) att vara, som utgör en blandning af beståndsdelar, hänförliga

till taxerubriker med olika tullsatser, skall, om någon beståndsdel drager

värdetull och varan icke innehåller sprit eller eter, förtullas enligt hvad

taxan stadgar för ifrågavarande beståndsdel samt i annat fall tullbehandlas

lika med den beståndsdel, som är underkastad högsta tullafgiften;

skolande emellertid härvid beståndsdelar, som förekomma endast

i obetydlig mängd och icke väsentligen inverka på varans beskaffenhet,

lämnas utan afseende, för så vidt de icke utgöras af sprit eller eter

eller ock afsikt skäligen kan förutsättas att medelst deras inblandningundandraga

dem belöpande tullafgift;

9. Införas varor af olika slag, förpackade i ett och samma emballage,

och är med afseende å någon af dem stadgadt, att vid förtullningen

vikten af sådant emballage skall i varans vikt inberäknas, lägges

det gemensamma emballagets vikt till vikten af denna vara; dock skall

vikten af dylikt emballage icke inberäknas i vikten af vara, som utgör

allenast en oväsentlig del af innehållet.

Förekomma i samma förpackning olika varor, i fråga om hvilka

sådan bruttoförtullning är stadgad, lägges emballagets vikt till vikten

af den hufvudsakliga bland dessa varor.

dels och att förestående bestämmelser skola tillämpas från och med

den 1 januari 1913.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

9

Utdrag ar protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRD,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd

yttrade:

Jag anhåller att få framlägga förslag till åtskilliga detaljändringar

i tullagstiftningen äfvensom i sammanhang därmed ett förslag till

tryggande af sockerbeskattningens effektivitet vid den vid nästkommande

årsskifte inträdande förhöjningen af sockerskatten.

De tullförfattnings frågor, å h vilka jag nu ber att få påkalla uppmärksamhet,

äro föranledda dels af en Riksdagens skrifvelse med begäran

om utredning rörande lättnader för gränstrafiken mot Norge, dels af de

nyligen för Riksdagen framlagda förslagen till förordningar om provianteringsfrilager

och om frilager, dels af framställningar från generaltullBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 154 käft. (Nr 195—196.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

styrelsen med förslag till förenklingar i och förtydliganden af tulltax eförfattningarna,

dels af en framställning från enskildt håll om tullbehandlingen

af dykardräkter, dels ock slutligen af den vid 1908 års

Riksdag antagna planen för sockerbeskattningens ordnande.

Sränstrafiken Gränstraliken mellan Sverige och Norge regleras i tullafseende,

med Norge, bland annat, genom bestämmelserna i § 5 tulltaxeförordningen. Dessa

ftrcrdmX§ 5 bestämmelser hafva före gällande tulltaxeförordnings trädande i kraft den

1 december 1911 funnits inrymda i särskild, hvarje år förnyad förordning

angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och

Norge.

Enligt nyss berörda lagrum är medgifvet, att vid resa, annorledes

än med järnväg, från Norge till Sverige öfver den del af gränsen, som

ligger norr om gränstullstationen i Mitandersfors i Värmland, tullfritt

införa mindre partier af eljes tullpliktiga varor. I författningen äro fastställda

de maximikvantiteter af olika varuslag, som få tullfritt medföras,

därvid för somliga gränstrakter medgifvits något större kvantiteter än

för öfriga trakter. De mindre beloppen äro tipp tagna i mom. a) af lagrummet

i fråga och gälla vid införsel öfver de delar af riksgränsen, som

äro belägna mellan Mitandersfors och Dalarnas södra gräns samt mellan

Ljusnebäcken i Härjedalen och riksröset nr 167 i Jämtland äfvensom

mellan Kalls och Frostvikens socknar i sistnämnda landskap. I mom. b)

stadgas rörande de något större kvantiteterna, som få införas öfver

de nyss ej nämnda delarna af riksgränsen norr om Mitandersfors.

Riksdagens I sammanhang med antagande af förordning angående vissa be
*å?\fi909

»tämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, hvars 1 §

var, frånsedt ett par mindre betydande detaljer, likalydande med nu förevarande

lagbestämmelse, anförde Riksdagen i skrifvelse till Konungen

den 30 mars 1909, att vissa omständigheter tydde på att befolkningen

i en del trakter vid gränsen mot Norge möjligen kunde vara i behof

af tullfrihet för större varukvantiteter än de i den af Riksdagen härutinnan

antagna förordning fastställda samt att, då det otvifvelaktigt för

den del af gränsbefolkningen, som för inköp af lifsförnödenheter vore

företrädesvis hänvisad till norska orter, vore af stor betydelse att få

tullfritt på en gång införa tillräckliga mängder af sådana varor, det

syntes vara påkalladt, att en undersökning föranstaltades till utrönande,

huruvida och i hvilken omfattning en i sådant afseende utsträckt tullfrihet

lämpligen borde medgifvas, utan att anledning till missbruk

därigenom gåfves, och begärde Riksdagen därför hos Kungl. Maj:t en

utredning i sådant syfte.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

Genom nådig remiss den 16 april 1909 anbefalldes generaltullstyrelsen

att afgifva underdånigt utlåtande i frågan; och med skrifvelse

af den 16 december 1911 har nu generaltullstyrelsen inkommit med

utredning och förslag i ärendet.

I anledning af remissen har generaltullstyrelsen infordrat yttranden

i ärendet från tullkammaren i Strömstad, gränsbevakningschefen i Dalsland,

Värmland och Dalarne samt tullkamrarna i Karlstad, Falun, Östersund,

Umeå, Piteå och Luleå, den sistnämnda efter tullkammarens i

Riksgränsen hörande, äfvensom från gränsinspektionen i Funäsdalen,

hvarjemte, sedan generaltullstyrelsen i skrifvelse^ till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus, Åltsborgs, Värmlands,

Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, med bifogande

i afskrift af de utaf tullmyndigheterna i de respektive länen

afgifna yttrandena, anhållit om utlåtanden i ämnet, sadana utlåtanden

inkommit och därvid tillika ötverlämnats yttranden från lokala myndigheter

och menigheter i eu del af här ifrågavarande gränstrakter.

I de till generaltullstyrelsen inkomna yttrandena liar angående

förhållandena å de olika trakterna vid gränsen mot Norge i hufvudsak

anförts följande. .

Beträffande först Göteborgs och Bohus lån har Kungl. Mapts

befallningshafvande i sagda län förklarat sig hafva vid frågans Öfvervägande

kommit till den uppfattning, att — da Riksdagens ifrågavarande

framställning icke åsyftade utredning, huruvida den tullfrihet, som vid

trafik öfver riksgränsen mot Norge varit medgifven, men enligt nådiga

förordningen den 16 maj 1906 angående vissa bestämmelser rörande

gränstrafiken mellan Sverige och Norge upphört och sedermera icke

ånyo kommit till stånd, skulle åter införas i viss omfattning, utan

endast afsåge frågan, huruvida den tullfrihet, som alltjämt vore medgifven

vid nämnda gränstrafik för vissa sträckor af gränsen, borde få

gälla för större varukvantiteter än de i den af Riksdagen härutinnan

antagna förordning fastställda — föreliggande ämne icke kunde, vid

det förhållande att någon tullfrihet icke vidare funnes medgifven vid

gränstrafiken mellan länet och Norge, anses beröra några områden i

detta län, hvarför Kungl. Maj:ts befallningshafvande följaktligen funne

sig sakna anledning till vidare yttrande i ärendet.

Tullkammaren i Strömstad har däremot — under hänvisning till

tidigare utlåtande i anledning af en den 17 maj 1904 af nämnda års

riksdag begärd utredning rörande eventuell begränsning af giltighetsområdet

för då gällande förordning angående vissa bestämmelser be
-

Till generaltullstyrelsen

inkomna

yttranden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

träffande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, i hvilket utlåtande

tullkammaren tillstyrkt borttagandet utaf den ditintills medgifna tullfrihet

för gränsbefolkningen inom länet af, bland andra, det skäl, att

ifrågavarande frihet gåfve anledning till en mångfald missbruk, som

verkade demoraliserande på befolkningen och vore förlustbringande för

staten — uttryckligen betonat, att, sedan förberörda förordning af den

16 maj 1906 trädt i kraft, intet förekommit, som kunde gifva tullkammaren

anledning att tillstyrka ett återinförande af en så beskaffad

tullfrihet, hvad ifrågavarande län anginge.

Hvad vidare angår gränstrafiken inom Ålfsborgs län har Kungl.

Maj:ts härvarande befallningshafvande förklarat sig anse något verkligt

behof af utsträckt tullfrihet icke föreligga. Ty ehuru kommunikationerna

inom de delar af länet, som gränsa till Norge, nog lämnade mycket

öfrigt att önska, hade dock gränsbefolkningen dels genom Dalslands

järnväg och Uddevalla-Lelången banan samt de kanaliserade sjöarna

Störa Lee och Lelången, å hvilka under seglationstiden regelbunden

daglig ångbåtstrafik ägde rum, dels ock genom landsvägar, af hvilka för

närvarande en för orten viktig samfärdsled mellan Dals Eds och Nösseniarks

socknars kyrkor vore under anläggning, någorlunda bekväma förbindelser

med det öfriga Sverige. För öfrigt syntes någon svårighet

icke förefinnas för befolkningen att hos landthandlande, däraf ett jämförelsevis

stort antal funnes i orten, eller genom där befintliga landtmannaföreningar

till rimligt pris erhålla behöfliga förnödenheter.

Icke heller gränsbevakningschefen i Dalsland, Värmland och Dalarna

har i sitt utlåtande i ärendet funnit något större behof af tullfrihet föreligga

för berörda gränstrakter, hvilka nu sakna sådan tullfrihet.

Jämväl beträffande Värmlands läns södra gränstrakter, för hvilka

icke heller någon tullfrihet af nu ifrågavarande slag för närvarande är

inedgifven, har gränsbevakningschefen påpekat, att något större behof

af dylik frihet icke förelåge, enär på svenskt område funnes godt om

köpmän, som tillhandahölle handelsvaror till ortens priser. Däremot

syntes för trakterna vid riksgränsen mellan Mitandersfors i Värmland

och gränsen mot Dalarne vara af behofvet påkalladt, icke blott att den

enligt gällande gränstrafiksbestämmelser medgifna rätt att åtnjuta tullfrihet

bibehölles, utan äfven att tillstånd lämnades att vid resa från

Norge medföra större kvantiteter af de nödvändigaste lifsmedlen än

som vore enligt § 1 mom. a) i gränstrafikförordningen den 7 maj 1909

tillåtet. Stadgandet i sistberörda moment borde därför, enligt gränsbevakningschefens

åsikt, delad icke blott af tullkammaren i Karlstad,

utan äfven, med här vidare omförmälda afvikelse, af Kungl. Maj:ta

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 195.

befallningshafvande i Värmlands län, bortfalla och bestämmelserna under

sagda paragrafs mom. b) i stället blifva gällande jämväl vid resa

öfver riksgränsen mellan Mitandersfors och gränsen mot Dalarna. Gränsbevakningschefen

har insändt och åberopat utdrag ur kommunalstämmoprotokoll

från Bogens och Lekvattnets socknar äfvensom från Östmarks

samt Södra och Norra Finnskogens socknar, häruti uttalanden

gjorts om bohofvet af ökad tullfrihet. Till förekommande af missbruk

borde, enligt gränsbevakningschefens af tullkammaren i Karlstad biträdda

mening, särskildt stadgas, att för erhållande af tullfrihet för medförda

varor desamma skulle uppvisas för närmaste gränsridare eller vid närmaste

gränsstation, samt att denna tullfrihet finge åtnjutas uteslutande

af den gränsbefolkning, som hade sitt fasta hemvist inom 20 kilometer

från riksgränsen — ett förslag, hvilket emellertid icke i dess helhet

vunnit gillande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, som nämligen

funnit sistberörda begränsning komma att blifva rätt svår att i

praktiken uppehålla och i hvarje händelse vara något snäft affattad.

Såsom motiv för den ifrågasatta utsträckningen har af myndigheterna

i hufvudsak åberopats, att dessa aflägsna och fattiga bygder,

som på grund af en i allmänhet mycket mager jordmån och ett kargt

klimat ej på långt när förmådde frambringa tillräckligt med brödsäd,

hade dåliga kommunikationer med bättre lottade delar af vårt land,

under det att förbindelserna med norska orter vore betydligt lättare.

Vidare hade erfarenheten visat, att gränsbefolkningen sällan erlade tull

för någon större kvantitet spannmål utan föredroge att så ofta som

möjligt införa de små varukvantiteterna, och att färden vore lönande,

äfven om den måste företagas en å två gånger i veckan, ity att priset

per 100 kilogram mjöl ställde sig 6 å 8 kronor lägre i Norge än i

Sverige. Af någon betydelse för statskassan ansåges därför en utsträckt

tullfrihet i berörda hänseende icke vara, men gränsbefolkningen skulle

bespara sig både tid och arbete, om större varukvantiteter blefve tullfria

vid införseln.

I fråga om Kopparbergs län har af de hörda myndigheterna i

hufvudsak anförts följande. Tullkammaren i Falun, med hvilken myndighet

kronofogden i Västerdals fögderi äfvensom kronolänsmannen i

Transtrands distrikt af sagda fögderi samt Transtrands sockens kommunalstämma

och kommunalnämnd jämte Särna sockens kommunalstämma

instämt, anser, att den för befolkningen vid Dalagränsen mot

Norge nu gällande tullfrihet bör bibehållas vid de varukvantiteter, som

finnas angifna i förordningen rörande gränstrafiken, då den medgifna

tullfria införseln af vissa förnödenheter motsvarade gränsbefolkningens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 195.

behof och en större sådan frihet lätt kunde locka till missbruk. Ej

heller anser kronolänsmannen i Sårna distrikt af Ofvan-Siljans fögderi,

att förhållandena i distriktets gränstrakter mot Norge påkalla eller nödvändiggöra

någon förändring af bestämmelserna i § 1 mom. b) af gränstrafikförordningen;

en utstäckt tullfrihet skulle, anför denne, visserligen

hälsas med tillfredsställelse men säkerligen fresta till missbruk. Däremot

göra Lima sockens kommunalstämma och kommunalnämnd, hvilkas

åsikter i ärendet delas af kronolänsmannen i Lima distrikt af Västerdals

fögderi, framställning om utsträckt tullfrihet för den till omkring 170

personer uppgående befolkningen i de söder om Rörbäcksnäs vid gränsen

mot Norge belägna byarna Långviken, Södra Löten, Norra Löten,

Örsjön, Storhögen, Svartåsen, Risberget, Skepparberget och Kroksätra,

ett förslag som emellertid afstyrkes af kronofogden i Västerdals fögderi,

enär ifrågavarande byar vintertiden hade kortare väg till järnvägsstationen

i Lima än flertalet byar i Transtrands socken, där ett dylikt behof

icke ansåges föreligga. Ytterligare göres hemställan om höjning af till

tullfri införsel lofgifna spannmålskvantiteter dels för Idre kapellag af

kronofogden i Ofvan-Siljans fögderi, hvilken anser, att för hvarje hushåll

borde få på en gång införas högst 400 kilogram malen spannmål, dock

med den begränsning, att tullfrihet för nämnda kvantitet medgåfves

endast åt den fast boende gränsbefolkningen på ett afstånd af tre nymil

från riksgränsen, att sammanlagda myckenheten af den för hvarje hushåll

införda malda spannmålen icke finge öfverstiga 800 kilogram per

år, samt att gränsbefolkningen blefve i öfrigt underkastad den kontroll,

som kunde pröfvas erforderlig, dels för Särna socken af dess kommunalnämnd,

som förmenar, att tullfrihet för malen spannmål borde medgifvas

där för en till 300 kilogram höjd kvantitet. Sistnämnda hemställan

af Sårna sockens kommunalnämnd har emellertid icke biträdts

af socknens kommunalstämma, hvilken, såsom redan blifvit antydt, instämt

i tullkammarens i Falun förut omförmälda yttrande.

Kronofogden i Ofvan-Siljans fögderi har till stöd för sin berörda

hemställan beträffande Idre kapellag hvad angår sagda kapellag

anfört följande. Afståndet från Idre kapell, dit våglängden från närmaste

järnvägsstation, Alfdalen, utgjorde 11.3 nymil, till gränsen mot

Norge vore 4 nymil. Mellan Idre kapell och riksgränsen vore på ett

afstånd från riksgränsen af en nymil belägen en mindre by med ett

ringa antal invånare. För öfrigt läge i denna aflägsna fjälltrakt, vidt

skilda, endast en del nybyggen med högst tre gårdar. De varor, som

gränsbefolkningen i Idre kapellag för närvarande införde från Norge,

utgjordes hufvudsakligen af malen spannmål, hvarå priset i Norge ställde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 195.

sig 6 å 8 kronor billigare per 100 kilogram än i Sverige. Då emellertid

nu endast 100 kilogram malen spannmål finge af en hvar tullfritt

införas, måste gränsbefolkningen å denna karga ort, där ingen

odling af säd kunde äga rum, för att fylla sitt behof af mjöl företaga

en hel del kostsamma och tidsödande resor till Norge för mjölets inköpande.

Med afseende å de af kronofogden sålunda angifna förhållandena

ansåge han, att beträffande denna ort den ifrågasatta utsträckningen af

tullfriheten icke innebure någon fara för missbruk.

Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, under hänvisning

till de nu refererade yttrandena af kommunalstämmor och kommunalnämnder

samt kronofogdar och kronolänsmän, anfört, att beträffande

ifrågavarande län annan ändring i förordningen angående vissa bestämmelser

rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge den 7 maj

1909 icke syntes vara af förhållandena påkallad, än att för undvikande

af tidsödande och kostsamma resor den lofgifna tullfria varukvantiteten

spannmål, hvarje slag, skäligen borde höjas till 300 kilogram, dock att

den sammanlagda myckenheten af sådan malen spannmål för hvarje

hushåll af den bofasta gränsbefolkningen icke borde få öfverstiga 800

kilogram årligen.

Beträffande vidare Jämtlands län och då först Härjedalen har gränsinspektionen

i Funäsdalen föreslagit, att tullfrihet måtte, då resa sker

öfver den del af gränsen, som är belägen söder om Ljusnebäcken, medgifvas,

hvad angår socker och sirap samt spannmål, för 20 kilogram

socker och sirap tillsammans, för 300 kilogram spannmål, omalen, samt för

200 kilogram spannmål, malen, och motiverat sitt förslag därmed, att Härjedalens

gränsbefolkning vore synnerligen fattig och ej hade råd eller tillfälle

att mer än en gång om året för inköp af lifsförnödenheter företaga

en resa till Norge, dit afståndet ändock vore kortare än till svensk

handelsplats, samt att missbruk af en sålunda utsträckt tullfrihet icke

vore att befara. I fråga åter om Jämtland har tullkammaren i Östersund

gjort framställning dels därom, att befolkningen i Åre och Hotagens

socknar måtte vid införsel öfver gränsen mot Norge erhålla tullfrihet i

enlighet med stadgandena i § 1 b) af gränstrafikförordningen, dels därom

att befolkningen i Frostvikens socken måtte medgifvas tullfrihet i enlighet

med bestämmelserna i sagda författningsrum, dock att kvantiteten af socker

och sirap måtte höjas till 25 kilogram tillsammans, samt att malen spannmål

borde få införas på här ifrågavarande sätt efter hvars och ens styrkta

behof och under i öfrigt gällande bestämmelser. Hela befolkningen

utefter gränsen inom Jämtlands län vore nämligen, yttrar tullkammaren,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 195.

hänvisad att gorå sina uppköp af lifsförnödenheter från Norge, och, då

vissa byar vid gränsen äfven inom Are och Hotagens socknar, hvilka

för närvarande icke ägde den Frostvikens och Kalls socknar beredda

förmånen att få tullfritt införa de i gränstrafikförordningen för vissa

platser fastställda större kvantiteterna af åtskilliga varor, läge fullt så

obekvämt till som byarna i Kalls socken, borde äfven förenämnda gränsbyar

inom Åre och Hotagens socknar tilldelas samma rättigheter som

byarna i Kalls socken. Någon fara för missbruk därigenom förelåge

icke. För öfrigt vore gränsbefolkningen i dess helhet fattig och i alla

afseenden illa lottad. Frostvikens socken hade det sämst ställdt med

afseende på vägförbindelser inåt landet; den enda från Frostviken

ledande landsvägen ginge öfver gränsen till Norge ned mot kusten, där

sockenbefolkningen i regel inköpte mjöl och andra lifsförnödenheter.

Då tid och vägförhållanden lade hinder i vägen för dylika långa resors

företagande alltför ofta, inköptes vanligen på en gång en större kvantitet

varor, som delvis magasinerades vid gränsen och infördes successivt

i tillåtna kvantiteter. Detta blefve emellertid betungande, särskildt

som transportmöjligheten till stor del vore beroende på isföre. Bereddes

den för sagda socken afsedda lättnaden vid införseln af vissa erforderliga

varupartier, skulle kontrollen däröfver icke blifva mindre effektiv än

den för närvarande vore, isynnerhet som socknen vore så belägen, att

införsel från Norge däröfver till annan socken icke kunde med fördel

praktiseras.

1 förenämnda yttrande af tullkammaren i Östersund hafva såväl

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet som, i hvad vederbörande

länsdel däraf beröres, kronofogden i Jämtlands norra fögderi jämte

kronolänsmännen i Föllinge och Frostvikens distrikt samt kronofogden

i Jämtlands västra fögderi jämte kronolänsmännen i Undersåkers distrikt

instämt. Kronolänsmännen i Mörsils distrikt har förklarat sig anse

billigt och rättvist, att alla gränssocknarna inom Jämtland komme i

åtnjutande af samma och lika förmåner i fråga om tullfri varuinförsel

från Norge, och att dessa förmåner blefve fastställda i öfverensstämmelse

med det af Östersunds tullkammare afgifna förslaget beträffande Frostvikens

socken. 1 händelse af en sådan tullfrihets medgifvande vore

osannolikt, att missbruk därigenom skulle uppstå.

Hvad därefter angår Västerbottens län anför tullkammaren i Umeå,

hvars framställning i ärendet tillstyrkes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet, att utsträckt tullfrihet för länsbefolkningen i gränstrakterna

mot Norge vore, intill dess kommunikationerna i dessa trakter

blefve bättre, påkallad beträffande följande varor och till nedannämnda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 195.

kvantiteter, nämligen: fläsk, alla slag, 40 kilogram, socker och sirap,

alla slag, tillsammans 20 kilogram samt spannmål, malen, 600 kilogram.

För upptagandet af en så hög kvantitet malen spannmål talade särskild!

följande omständigheter. Afståndet från Vilhelmina, Stensele, Tärna och

Försele socknar till Norge, dit sagda socknars befolkning företrädesvis

vore hänvisad för inköp af lifsförnödenheter, samt åter utgjorde 30 å 40

nymil, och att färdas berörda väg droge en tid af 2 å 3 veckor. Fn

dylik provianteringsresa kunde därför i allmänhet företagas blott en

gång om året, därvid de fattigare fjällborna måste lita sig till hvad

hjälpsamma, något bättre lottade grannar kunde medföra åt dem. Att

något missbruk af förmånen af en sålunda utsträckt tullfrihet skulle äga

rum befarades icke.

Hvad slutligen beträffar Norrbottens län är det enligt Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes i nämnda län åsikt egentligen endast gränsbefolkningen

i Arjepluogs och Karesuando socknar, som är i nämnvärd mån

berörd af föreliggande fråga. Enligt sagda myndighets förmenande vore

denna befolknings behof af tullfrihet icke tillräckligt tillgodosedt genom

de bestämmelser, som härutinnan innefattades i förordningen angående

vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge den

7 maj 1909. Den fattiga befolkningen i nämnda socknar, som oundgängligen

vore på grund af förhållandena hänvisad till att gorå vissa inköp

i Norge, kunde icke efterlefva bestämmelser, genom hvilka dess rätt

till tullfri införsel af vissa varor därifrån vore begränsad i enlighet med

nämnda förordning, och gifvetvis kunde ej heller efterlefnaden af dylika

bestämmelser med rimlig kostnad för statsverket öfvervakas. Det syntes

därför Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara i hög grad önskvärdt,

att befolkningen i Arjepluogs och Karesuando socknar medgåfves sådan

rätt till tullfri införsel af vissa varor Irån Norge, att det verkliga behofvet

i sådant hänseende blefve tillgodosedt, och det ville synas Kungl.

Maj:ts befallningshafvande som skulle den kvantitet, för hvilken tullfrihet

skäligen borde medgifvas, icke böra begränsas till lägre än 600 kilogram

malen eller om alen spannmål, 50 kilogram socker och — förutom

öfriga i gränstrafikförordningen upptagna, för denna gränsbefolkning

till tullfri införsel nu tillåtna varor — andra varor till ett värde

af sam man lagd t 50 kronor. En tullfrihet så begränsad skulle otvifvelaktigt

icke föranleda missbruk, då det icke kunde blifva tal om inköp för

annat än några familjers gemensamma behof.

Af enahanda uppfattning är tullkammaren i Piteå, därvid åberopande

ett uttalande af gränsridaren i Jäckviks postering, samt kronolänsmannen

i Karesuando distrikt, som dock icke närmare angifver storBUtäng

till Riksdagens protokoll 1912■ 1 samt. 154 käft. (Nr 195 196.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Generaltull
styrelsen.

18 Kungl. Maj:ts A''åd. Proposition N;o 195.

leken af de varumängder, hvilka borde få på eu gång tullfritt införas.

Kyrkoherden i Karesuando anser, dels att nomadiserande lapp bör medgifvas

rätt att tullfritt införa alla de varor, af hvilka han må hafva

behof, dels att hvarje bofast bör tillåtas tullfritt på en gång införa

intill 600 kilogram mjöl och socker samt andra varor till ett sammanlagdt

värde af 30 kronor. Slutligen är tullkammaren i Luleå, under instämmande

i ett yttrande af tullkammaren i Riksgränsen, af den åsikt,

att utsträckt tullfrihet för Luleå tullkammardistrikts gränsbefolkning

icke är af nöden.

Generaltullstyrelsen har i sin förenämnda skrifvelse den 16 december

1911 för egen del anfört i hufvudsak följande.

Vid en sammanställning af de i de anförda yttrandena väckta förslagen

tunne man, att de i stort sedt innebure

dels inskränkning af området för tillämpningen af de i mom. al

åt lagstadgandet medgifna mindre varukvantiteterna till en obetydlig

del af gränstrakterna i norra Härjedalen och södra Jämtland,

dels och speciella föreskrifter beträffande vissa gränstrakter om

tullfrihet för större varukvantiteter än för närvarande vore medgifven,

hufvudsakligen för spannmål, malen och omalen, samt socker och sirap.

Visserligen kunde emot en höjning af de tullfria varukvantiteterna

anmärkas, dels att i nådiga förordningen den 30 maj 1890 angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden vidtogs

en mera allmän sänkning af de tullfria kvantiteterna af de i dess

4 § omförmälda varuslag, tydligen af den i Kungl. Maj:ts nådiga proposition

n:r 23 till 1890 års riksdag angifna anledning, att de förut

medgifna större tullfria kvantiteterna uppgifvits hafva föranledt missbruk,

dels också att i de gränstrafikförordningar, som utfärdats den 28

maj 1897 och den 16 maj 1906, nedsättning i de tullfria varukvantiteterna

blifvit gjord beträffande vissa gränstrakter, däribland äfven för

den norr om Medskogen belägna delen af Värmlands gräns mot Norge.

Den gjorda utredningen syntes emellertid ådagalägga, att gränsbefolkningen

å vissa orter tillskyndades olägenhet af att icke få på en

gång tullfritt införa större mängder af vissa varor än för närvarande

vore medgifvet. Å andra sidan torde af utredningen uppenbart framgå,

att någon rätt till tullfri varuinförsel icke borde ifrågakomma öfver den

del af gränsen mot Norge, som vore belägen söder om Mitandersfors i

Värmland, hvilken del — särskild! Strömstads tullkammardistrikt —

anmärkningarna om missbruk egentligen torde hafva afsett.

Såsom förut blifvit antvdt skulle ett bifall till respektive myndig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 195.

heters förslag om rätt till införsel af de i mom. b) af § 5 tulltaxeförordningen

medgifna större varukvantiteterna jämväl öfver ej mindre den

del af gränsen mellan Norge och Värmland, som vore belägen norr om

Mitandersfors, än äfven gränsen mot vissa uppgillra socknar i Jämtland

medföra, att den i mom. a) af nämnda paragraf beträffande vissa delar

af gränsen gjorda inskränkning af den tullfria varuinförseln till mindre

kvantiteter endast komme att gälla för ett sammanhängande mindre

gränsområde i norra Härjedalen och södra Jämtland, beläget mellan

Ljusnebäcken och Undersåkers sockens norra gräns. Under förutsättning

af ett bifall till nyssberörda förslag, hade emellertid styrelsen funnit sig

böra ifrågasätta, att föreskriften om inskränkning till de mindre kvantiteterna

måtte upphäfvas jämväl beträffande sistnämnda gränsområde,

hvars sammanlagda gränslängd, såvidt styrelsen kunnat beräkna, icke

uppginge till 60 kilometer. Hvad beträffade den större delen af detta

område, nämligen trakten utefter gränsen mot Undersåkers socken i

Jämtland, hade styrelsen från tullförvaltaren i Östersund under hand

inhämtat, att befolkningen därstädes borde i fråga om rätt till tullfri

varuinförsel från Norge likställas med befolkningen i Jämtlands öfriga

gränssocknar söder om Frostvikens socken. I fråga om de norr om

Ljusnebäcken belägna gränstrakterna i Härjedalen hade gränsinspektionen

i Funäsdalen i ett telegrafiskt meddelande förklarat, att för närvarande

inga särskilda skäl funnes, att icke dessa trakter borde beviljas samma

förmåner beträffande tullfri varuinförsel från Norge som trakterna söder

om Ljusnebäcken.

Vid ett eventuellt genomförande af dessa förändringar skulle sålunda

momentet a) helt och hållet bortfalla och de nuvarande bestämmelserna

under momentet b) komma att representera regeln. Såsom

undantag från denna skulle då inflyta de särskilda bestämmelser om ytterligare

ökade tullfria kvantiteter af en eller annan vara, som med anledning

af de olika förslagen i denna riktning kunde komma att beslutas

beträffande viss trakt.

Gränsbevakningschefen i Dalsland, Värmland och Dalarna hade i

sammanhang med sitt förberörda förslag om tillämpning beträffande

gränstrakterna i Norra Värmland af bestämmelserna under momentet b)

hemställt, att till förekommande af missbruk måtte stadgas, att rättigheten

till den ifrågavarande tullfria varuinförseln skulle få åtnjutas

uteslutande af den gränsbefolkning, som hade sitt fästa hemvist inom

20 kilometer från riksgränsen, samt att för erhållande af tullfrihet å

medförda varor desamma skulle uppvisas för närmaste gränsridare eller

gränsstation.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

Emot gränsbevakningschefens förslag att rätten till åtnjutande

af den utsträckta förmånen skulle inskränkas till den på 20 kilometers

afstånd från gränsen fast bosatta befolkningen hade, på sätt nämnts,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anfört, att en sådan

begränsning syntes blifva rätt svår att i praktiken uppehålla och i

hvarje händelse syntes något snäft affattad. Angående befogenheten

af sistnämnda anmärkning vore naturligen styrelsen icke i tillfälle att

afgifva något yttrande, men tydligt vore, att tillämpningen af den föreslagna

bestämmelsen kunde vålla åtskilliga svårigheter. Därest för det

nu afsedda fallet en dylik begränsning med hänsyn till bostadsort skulle

anses erforderlig, syntes, då detta skulle innebära en nyhet uti ifrågavarande

lagstiftning, en undersökning böra verkställas, huruvida icke

beträffande öfriga gränsorter en liknande inskränkning vore af omständigheterna

påkallad. För egen del ansåge emellertid styrelsen ett system

med dylik begränsning icke vara att förorda. Dels kunde däremot

anmärkas, att det för befolkningen i eu trakt, hvarest bostäder funnes

såväl inom som utom det fastställda afståndet från gränsen, komme att

verka orättvist och kunde anses innebära godtycke. Dels torde den

däraf betingade kontrollen vara svår att åstadkomma, särskildt med

hänsyn därtill att tullbevakningspersonalen i dessa trakter icke vore

synnerligen talrik. Ett effektivt öfvervakande af en sådan bestämmelses

efterlefnad skulle troligen nödvändiggöra ökande af antalet gränsridare.

I stället för att meddela dylika begränsande föreskrifter syntes

snarare böra tillses, att bestämmelserna om tullfria varukvantiteter så

afvägdes i förhållande till kommunikationsmöjligheterna såväl med Norge

som inåt Sverige, att dessa bestämmelser icke innebure någon lockelse

till missbruk. Då enligt styrelsens åsikt de föreslagna bestämmelserna

icke kunde anses hafva en sådan innebörd, torde, med hänsyn därjämte

till de redan nu i §§ 5 och 7 tulltaxeförordningen påbjudna kontrollerna

till förhindrande af missbruk af de gjorda medgifvandena genom

varors införande för försäljning och dylikt, någon begränsning med

afseende å boningsort icke böra, stadgas.

Icke heller ansåge generaltullstyrelsen sig kunna förorda det

af gränsbevakningschefen väckta förslaget om särskildt stadgande, att

de af resande medförda varorna skulle uppvisas för närmaste gränsridare

eller gränsstation. De ifrågavarande bestämmelserna rörande

gränstrafiken mellan Sverige och Norge innefattade nämligen icke undantag

från de allmänna föreskrifterna i § 44 tullstadgan angående

angifning af landvägen annorledes än å järnväg infördt gods, och enligt

dessa föreskrifter ålåge det resande utan sådant stadgande, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 195.

gränsbevakningschefen ifrågasatt, att angående varuinförsel göra anmälan

hos vederbörande tullmyndighet vid gränsen.

Hvad härefter beträffade de i de inkomna yttrandena gjorda framställningar

om rätt till tullfri införsel af större kvantiteter af vissa varor,

än i § 5 b) tulltaxeförordningen nu vore medgifven, afsåge dessa framställningar

följande platser, nämligen Dalarna, Härjedalen söder om

Ljusnebäcken, Frostvikens socken i Jämtland, Västerbottens län samt

Arjepluogs och Karesuando socknar i Norrbottens län. Såsom här redan

blifvit anförd t hade emellertid gränsinspektionen i Funäsdalen tiilkännagifvit,

att inga skäl funnes, på grund af hvilka gränstrakterna i

Härjedalen norr om Ljusnebäcken ej skulle beviljas samma förmåner

beträffande tullfri varuinförsel från Norge som trakterna söder om Ljusnebäcken,

och på denna grund hemställde generaltullstyrelsen, att en

eventuell ökning af de tullfria varukvantiteterna vid införsel till dessa

trakter måtte få gälla hela Härjedalen.

De varor, för hvilka ökning af de tullfria kvantiteterna blifvit

begärd, vore i samtliga fallen spannmål samt, utom hvad anginge

Dalarna, socker och sirap; vidare för Västerbottens län fläsk samt för

Arjepluogs och Karesuando socknar i Norrbottens län ej särskildt

nämnda varor till förhöj dt sammanlagdt värde af 50 kronor. Beträffande

de höjda kvantiteterna hade yrkandena formulerats olika: sålunda

hade i fråga om efternämnda orter tullfrihet begärts för följande varukvantiteter,

nämligen:

Dalarna:

spannmål, omalen........................................................ 300 kilogram,

» malen ....................................................... 300 »

Härjedalen:

socker och sirap, tillsammans ........................ 20 kilogram,

spannmål, omalen............................................... 300 » och

» malen .............................................. 200 »

Frostvikens socken i Jämtland:

socker och sirap, tillsammans .................................... 25 kilogram,

spannmål, malen, i kvantiteter efter hvars och ens styrkta behof;

Västerbottens län:

fläsk, alla slag, tillsammans....................................... 40 kilogram,

socker och sirap, tillsammans ................................ 20 »

spannmål, malen ......................................................... 600 »

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

Arjepluogs och Karesuando socknar i Norrbottens län:

socker.......................................................................... 50 kilogram,

spannmål, malen eller omalen, tillsammans........ 600 »

andra varor, rörande hvilka tullfrihet icke särskildt stadgats, till

ett sammanlagdt värde af 50 kronor.

1 allmänhet syntes goda skäl hafva anförts lör de särskilda

yrkandena. Ett undantag härifrån utgjorde dock enligt styrelsens uppfattning

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län hemställan

om höjande för hela länet af de tullfria kvantiteterna spannmål

till 300 kilogram för omalen och 300 kilogram för malen sådan.

Denna hemställan hade nämligen, såvidt styrelsen af de inkomna

handlingarna kunnat inhämta, högst obetydligt stöd af framställningar

från kommunala och andra myndigheter i de särskilda orterna. Den

enda trakt af Dalarna, för hvilken på grund af de inhämtade upplysningarna

en ökning af den tullfria kvantiteten spannmål kunde ifrågasättas,

skulle enligt styrelsens förmenande vara Idre kapellag,

för hvilket kronofogden i Öfvan-Siljans fögderi hemställt om rätt att

för hvarje hushåll på eu gång införa 400 kilogram malen spannmål

under vissa begränsande bestämmelser. För öfriga nu nämnda delar

af gränsen syntes däremot af utredningen framgå, att den tullfria

införseln af ornförmälda varor borde medgifvas i större kvantiteter

än de nu tillåtna, dock med undantag i fråga om fläsk, då den beträffande

denna varas tullfria införsel gjorda hemställan icke syntes representera

något mera allmänt önskemål.

I yttrandena hade i allmänhet anförts, att bifall till de särskilda

förslagen icke skulle medföra fara för missbruk. Såsom styrelsen

redan framhållit torde bästa garantierna emot missbruk ligga i bestämmelsernas

rätta afvägande efter kommunikationsmöjligheterna, och då

den gjorda utredningen icke gifvit styrelsen anledning befara, att förslagens

genomförande skulle innebära ökad fara för missbruk, hade

styrelsen, förutom hvad förut anförts, icke funnit något annat att

ytterligare erinra emot förslagen, än att desamma syntes böra i möjligaste

mån sammanjämkas till enahanda affattning beträffande de olika

trakterna. I detta afseende hade det förefallit styrelsen lämpligt, om,

efter den i flera af utlåtandena angifna grunden, att medgifvandena

borde bereda möjlighet till införande på en gång af fullt lass utaf från

Norge inköpta varor, bestämmelserna om de högsta tullfria kvantiteterna

spannmål gåfves den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län föreslagna formen, eller »spannmål, omalen och malen, tillsammans

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

600 kilogram». Af socker och sirap syntes böra få tullfritt införas till

Arjepluogs och Karesuando socknar 50 kilogram och till öfriga nu

ifrågavarande trakter 20 kilogram samt därjämte till nämnda två socknar

ej särskildt nämnda varor till ett sammanlagdt värde af 50 kronor.

I anslutning till hvad sålunda blifvit anfördt, har generaltullstyrelsen

utarbetat förslag till förändrad lydelse af § 5 tulltaxeförordningen,

hvarjämte generaltullstyrelsen, för den händelse hvad i den gjorda utredningen

blifvit upplyst beträffande förhållandena inom Idre kapellag

i Dalarna skulle anses böra föranleda liknande undantagsbestämmelser,

som blifvit föreslagna angående det närmast norr därom belägna Härjedalen,

äfven angifvit den modifikation af de föreslagna bestämmelserna,

som i sådant fall vore erforderlig.

Slutligen liar generaltullstyrelsen fäst uppmärksamheten därå, att,

ehuru numera hvarje i tullverkets tjänst anställd person benämndes

tjänsteman, styrelsen dock icke ur näst sista stycket af författningsförslaget

borttagit de i paragrafen enligt dess nuvarande lydelse förekommande

orden »eller tullbetjänt». Benämningen tullbetjänt förekomme

nämligen på flera andra ställen i tulltaxeförordningen, beträffande

hvilka i öfrigt någon anledning till ändringsförslag icke nu förelåge.

Den befolkning, som bor intill större delen af riksgränsen mot

Norge, har genom traktens aflägsna belägenhet från den egentliga

bygden på svensk sida och på grund af i allmänhet dåliga kommunikationer

med svenska orter med lifligare samfärdsel svårighet att utan

oskäligt dryga kostnader förse sig med sina lifsförnödenheter, om dessa

skola tagas inifrån Sverige. Däremot äro förbindelserna med Norge

ofta bättre och då på den norska sidan mera uppodlade och med

göda förbindelseleder försedda bygder vanligen sträcka sig rätt nära

intill gränsen, ställer det sig för den svenska gränsbefolkningen i regel

betydligt billigare att göra sina uppköp på norskt område. För att

icke denna möjlighet för gränsbefolkningen att till drägliga pris förskaffa

sig sina oundgängligaste förnödenheter skall helt eller delvis

tillintetgöras, har tullfrihet i viss utsträckning medgifvits vid införsel

till sådana gränstrakter, som äro vanlottade på kommunikationsmöjligheter

med det öfriga landet. Tullfri införsel får sålunda ske öfver

de mera nordliga delarna af gränsen eller, såsom redan är nämndt,

norr om Mitandersfors i Värmland, men endast om införseln sker annorledes

än på järnväg, d. v. s. i allmänhet antingen å landsväg eller

sjöledes på något af gränsvattendragen. Beträffande de kvantiteter,

som få tullfritt införas, ha de bestämts med hänsyn tagen till gräns
-

Departement*- chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts AM. Proposition N:o 195.

befolkningens behof, hvarvid man medgifvit större tullfria kvantiteter

å sådana platser, där transportsvårigheterna varit större. Man har

dock i hvarje fall sökt hålla beloppen inom sådana gränser, att fara

för missbruk af den medgifna tullfriheten ej skulle uppstå, d. v. s.

man har velat tillse, att beloppen icke fastställdes så höga, att det

kunde löna sig att föra varorna vidare till orter, för hvilka förmånen

af tullfri införsel icke vore afsedd och där de följaktligen kunde öfva

menlig inverkan på afsättningen af inhemska tullskyddade varor. För

att icke få alltför många olikartade föreskrifter, ha emellertid bestämmelserna

om maximikvantiteterna, såsom förut antydts, inskränkts till

två grupper.

På sätt Riksdagens förenämnda skrifvelse ger vid handen och den

med anledning af densamma företagna utredningen till fullo bekräftar,

har det emellertid visat sig, att stadgandena om de varukvantiteter, som

få tullfritt införas, icke varit fullt lämpligt afvägda. Beloppen ha i

ett flertal fall varit för snäft tillmätta.

Det af generaltullstyrelsen på grundval åt den gjorda utredningen

utarbetade förslaget till nya och för gränsbefolkningen å flera

orter väsentligen förmånligare bestämmelser anser jag vara lyckligt

funnet. Visserligen kunde möjligen ifrågasättas, att för en eller annan

trakt något större förmåner borde medgifvas än som i förslaget skett,

men i allmänhet synas icke några starkare skäl vara anförda för att gå

längre än hvad generaltullstyrelsen förordat. Hvad särskildt beträflar

Idre i Dalarna har det för denna landsdel af vederbörande kronofogde

framställda yrkandet om viss ökning af den till tullfri import medgifna

kvantiteten spannmål icke, såvidt åtminstone af utredningen framgår, att

stödja sig på någon allmännare uppfattning om lämpligheten af en

dylik ökad införsel. Hvad åter gäller en del andra trakter kunde kanske

därvarande gränsbelolknings behof i och för sig motivera, att införselkvantiteterna

för ett eller annat varuslag något ökades — jag syftar

härvid närmast på vissa gränssocknar i Jämtland — men mot en dylik

åtgärd talar den omständigheten, att faran för missbruk af förut antydd

art här ingalunda kan anses utesluten. Om nämligen varubeloppen

erhålla en mera betydande storlek, lärer en tullfri införsel till vissa delar

af den jämtländska tvärbanans och därmed sammanhängande kommunikationsleders

trafikområde lätt nog kunna blifva ekonomiskt lönande.

På grund af hvad i ärendet förekommit får jag tillstyrka, att det

af generaltullstyrelsen utarbetade förslaget till ändrad lydelse af § 5

tulltaxeförordningen förelägges Riksdagen till antagande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds Säd. Proposition N:o 195.

Enligt senare delen af stycket a) i § 13 inom. 1 tulltaxeforörd- fånnleSSnf

ningen medgifves det undantag från den i förra delen af samma förslaget om

stycke fastställda minimikvantiteten vid export af varor, för livilka tull- rjngsfHIager.

restitution enligt berörda moment utbetalas, att, då restitutionsberättigad TuUtaxefsrvara

utföres för proviantering af fartyg i Öresund under enahanda för- ordningen

hållanden med dem, då utländska, på frilager upplagda varor skulle ® 13 mom‘ u

vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet, fordran på visst minimibelopp

af på eu gång utfördt gods eftergifves. Den utvidgade rätt till tullrestitution,

som enligt nyssnämnda stadgande sålunda finnes medgifven,

lärer emellertid icke, åtminstone under de senare åren, hafva begagnats.

Det torde dock icke vara uteslutet, att, om en tullfri provianteringsrörelse

får inrättas å andra orter än i städerna vid Öresund, förhållandena å

dessa nya platser kunna vara sådana, att en dylik lättnad i rätten till

tullrestitution för varor, som i provianteringsändamål utföras annorledes

än från provianteringsfrilagren, kom me att få praktiskt värde. Under

sådana omständigheter och då, enligt hvad jag inhämtat, hinder från

tullverkets sida icke möter att i tullrestitutionshänseende likställa provianteringsrörelsen

å alla orter, där en tullfri sådan medgifves, har jagansett

nu ifrågavarande stadgande böra utvidgas att gälla vid utförsel

för proviantering af fartyg af restitutionsberättigade varor från alla orter,

å hvilka tullfri provianteringsrörelse, enligt hvad nu är eller framdeles

varder stadgadt, får äga rum; och har jag i sådant syfte låtit utarbeta

förslag till ändrad lydelse af stycket a) i förevarande moment.

På sätt jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 22 Ändring, för
-

märs 1912 vid förordande af förslag till förordning om frilager omför
-

mälde, bör detta

förslag

äfven föranleda en

ändring af restitutions
-

bestämmelserna i tulltaxeförordningen, så att intagning af varor å frilager

blir i restitutionsafseende likställdt med utförsel till frihamn.

Häraf påkalladt förslag till ändrad lydelse af § 13 mom. 6 i tulltaxeförordningen

får jag nu anmäla.

anledd af

förslaget om

frilager.

Tulltaxeförordningen

§

13 mom. 6.

I underdånig skrifvelse den 28 mars 1911 hade generaltullstyrelsen, Förenklingar

sedan Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen att utarbeta och i vederbörlig fattningarna.

ordning utfärda den i Riksdagens skrifvelse n:r 191 den 8 juni 1910

omförmälda varuförteckning till den af Riksdagen antagna tulltaxan,

anmält, att under fortgången af detta arbete framstått önskvärdheten

och i vissa fall nödvändigheten däraf, att i berörda taxa vidtoges åtskilliga

ändringar i syfte att undanröja vissa svårigheter vid tolkningen

af densamma; och hade styrelsen med sin berörda skrifvelse öfverlämnat

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 154 höft. (Nr 195 — 196.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

TuXltaxeförordningen

§ 4 mom. g).

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

förslag till de enligt styrelsens åsikt sålunda erforderliga ändringar.

Flertalet af dessa ändringsförslag blefvo på föranstaltande af min företrädare

i ämbetet iakttagna i det förslag till förordning med tulltaxa

för inkommande varor, som med anledning af den med Tyska riket

den 2 maj 1911 afslutade handels- och sjö fartstraktaten förelädes 1911

års riksdag och af densamma i allt väsentligt godkändes. Ofriga af

generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i tulltaxeförfattnin garna blefvo

af skilda anledningar icke vid samma tillfälle underställda Kungl. Maj:ts

pröfning. Jag ber nu att få upptaga dem af dessa förslag, jag finner

böra blifva föremål för åtgärd.

I sammanhang härmed torde böra behandlas generaltullstyrelsens

underdåniga skrifvelse den 12 mars 1912. I denna skrifvelse har styrelsen

gifvit tillkänna, att under tillämpningen af den tulltaxeförordning,

som trädt i kraft den 1 december 1911, det framstått såsom önskvärdt

och i vissa fall nödvändigt, att åtskilliga ändringar och kompletteringar

däri vidtoges; och hade styrelsen fördenskull ansett sig böra till Kungl.

Maj:t öfverlämna redogörelse för de enligt styrelsens förmenande sålunda

erforderliga eller önskvärda ändringarna till den åtgärd, Kungl. Maj:t

kunde finna desamma föranleda.

För de i dessa framställningar innefattade förslag, som jag nu

går att förorda, kommer jag att i hufvudsak använda den af generaltullstyrelsen

åberopade motiveringen, i den mån jag kan instämma i

densamma.

I tulltaxeförordningen § 4 mom. g) medgifves tullfrihet för instrument,

redskap, verktyg och dylikt, som utöfvare af vetenskap, konst

eller handtverk i och för sådan utöfning på resa medför. I de fall, då

nämnda artiklar med hänsyn till fraktförhållanden eller af andra skäl

sändas såsom il- eller fraktgods eller med annan särskild lägenhet,

anser generaltullstyrelsen dem däremot ej kunna tullfritt utlämnas.

Emellertid förmenar generaltullstyrelsen, att tullfrihet äfven under dylika

förhållanden borde medgifvas, och finner såsom villkor för sådan tullfrihet

vara tillfyllest en försäkran, motsvarande den som enligt mom. f)

skall afgifvas för tullfri införsel af begagnade velocipeder m. m.

Då det synes vara riktigt, att här ifrågavarande artiklar få åtnjuta

tullfrihet oafsedt den lägenhet, hvarmed de inkomma i landet, och då

uttryckligt stadgande härom saknas i tulltaxeförordningen, anser jag

mig böra biträda det af generaltullstyrelsen framställda förslaget till

ändrad lydelse af förevarande moment, i hvilket förslag jag allenast

vidtagit en obetydlig redaktionsförändring.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 195.

Liksom krita kunna äfven andra slag af hvit kolsyrad kalk, Ruby- n;r 3- exempelvis kalkspat eller marmor, som finfördelats, användas till färg.

No gällande taxa upptager under rubriken n:r 3 kalkspat och annan

kalksten, äfven malna, dit sålunda annan pulveriserad hvit kolsyrad

kalk än krita skall hänföras.

I ett till generaltullstyrelsen afgifvet. utlåtande no har styrelsens

tekniska biträde, doktor Å. G. Ekstrand, påpekat det olämpliga i, att ett

finfördeladt mineral, som till sina egenskaper och sin sammansättning

vore alldeles enahanda med malen krita och sålunda tulltekniskt ej

kunde skiljas från denna vara, blefve hänförlig till en rubrik, för hvilken

stadgats tullfrihet, under det att för finfördelad krita skulle utgå tull

med en krona per 100 kilogram, samt betonat nödvändigheten af, att

hvit, kolsyrad kalk, malen, slammad eller fälld, i tullbehandlingshänseende

jämnställdes med på nyssnämnda sätt finfördelad krita.

Af nu anförda skäl finner jag, i likhet med generaltullstyrelsen,

att till rubriken n:r 3 bör fogas en anmärkning af följande lydelse: Kalkspat

och annan hvit kalksten, som pulveriserats till sådan finlek, att varan

i förefintligt skick är användbar som färg, tullbehandlas som krita, malen,

slammad eller fälld.

Generaltullstyrelsen har rörande rubriken nr 90 m. fl. anfört följande: Rubr. «.r 90,

»Beträffande rötter, icke ätbara, ej s. n., har tulltaxekommittén i 116’c^''3l34

sitt betänkande (sid. 367) anfört, att de såsom pulveriserade hafva

användning för tekniskt ändamål, och för den skull förordat, att de

måtte åtnjuta tullfrihet. I gällande taxa upptages bestämmelse härom

i rubr. 127. Liknande bestämmelse har införts i rubr. 129 för blommor

och blomdelar etc., andra slag. Då emellertid hvad tulltaxekommittén

anfört beträffande rötter i lika mån torde gälla äfven frön, andra slag,

ej s. n. (rubr. 90), frukter och bär, torkade, andra slag, ej s. n., icke

ätbara eller till prydnad användbara (rubr. 116), växter, ej s. n.,

torkade eller annorledes preparerade, andra slag (rubr. 132), kvistar

och blad, naturliga, andra slag, ej s. n. (rubr. 134) samt bark, alla

slag, ej s. n. (rubr. 232), hvilka samtliga såsom pulveriserade — då

de icke kunna hänföras under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser

— torde komma att falla under rubr. 1325 med en tull af

15 procent af värdet, synas rubrikerna 90, 116, 132 och 134 böra

kompletteras på så sätt, att orden äfven pulveriserade insättas---

Tillika har generaltullstyrelsen förordat, att enahanda bestämmelse införes

äfven i rubriken n:r 232.

De af generaltullstyrelsen här föreslagna bestämmelserna finner

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

jag mig böra förorda. Visserligen kan jag icke dela generaltullstyrelsens

uppfattning, att samtliga ifrågavarande pulveriserade artiklar rätteligen

böra, så länge de ej äro i taxan specificerade, hänföras till taxans

sista, med en tullsats af 15 procent af värdet försedda slumprubrik,

som är afsedd för mer eller mindre arbetade varor, hvilka icke kunna

hänföras under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser. Äfven

om nämnda rubrik, som jämväl återfanns i de föregående alfabetiskt

uppställda och jämförelsevis föga specificerade tulltaxorna, i dessa taxor

måste ha kommit till en rätt vidsträckt användning, bör gifvetvis förhållandet

blifva ett helt annat i en systematiskt anordnad, särdeles

detaljerad taxa, där rubriken i fråga endast medtagits för att tjäna som

en nödfallsutväg, den där endast undantagsvis får tillgripas. Enligt

min mening bör rubriken numera tillämpas hufvudsakligen endast i

sådana fall, då antingen tulltaxans ordalydelse lägger bestämdt hinder

i vägen för varans hänförande under en annan rubrik eller taxan saknar

bestämda föreskrifter och ett rubricerande af varan efter en specialrubrik

skulle medföra ett i materiellt hänseende alldeles oriktigt resultat. I nu

förevarande fall föreligga icke, såvidt jag kan finna, sådana omständigheter.

För åtminstone flertalet af här berörda pulveriserade artiklar

torde icke något hinder möta att hänföra dem till samma rubrik som

den opulveriserade varan, de utgöra enahanda vara och hafva icke

underkastats någon afsevärdare bearbetning. Den af generaltullstyrelsen

till stöd för ett motsatt förfarande i viss mån åberopade omständigheten,

att tulltaxekommittén för några likartade varuslag upptagit specificerade

bestämmelser, lärer ej kunna med säkerhet tillmätas någon egentlig betydelse

för taxans tolkning i förevarande fall, tv införandet af berörda

bestämmelser behöfver ej betyda mer, än att för dessa af kommittén

kända varuslag kommittén velat insätta en uttrycklig föreskrift rörande

deras tullbehandling, och det torde icke vara befogadt att beträffande

andra varuslag utan vidare draga den slutsatsen, att utelämnandet af

bestämmelse om pulverisering varit af tulltaxekommittén ovillkorligen

afsedt att förhindra en pulveriserad varas hänförande till rubriken för

den obearbetade varan. Ej heller kan i detta fall uppstå någon tvekan

i tullbeskattningsafseende, då de pulveriserade varorna gifvetvis böra,

såsom ock generaltullstyrelsen anser, likställas med de opulveriserade och

sålunda komma i åtnjutande af tullfrihet. Jag anser sålunda, att äfven

med bibehållande af tulltaxan oföxnndrad man i det stora hela kan vinna

ett lämpligt tullbehandlingsresultat beträffande nu ifrågavarande artiklar.

Då jag emellertid icke desto mindre biträder generaltullstyrelsens ändringsförslag,

är det därför, att jag finner det för ernående af en likformig

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 195.

tullbehandling vara af vikt, att tulltaxan i möjligast vidsträckta mån

innehåller specificerade bestämmelser rörande tullbehandlingen af till

import förekommande varor.

Då i läderremmar kunna ingå äfven andra ämnen än textilvaror,

exempelvis metalltrådar, och då slangar af läder ofta äro försedda med

kopplingar, synes en ändring af rubriken n:r 215 vara lämplig. I öfverensstämmelse

med formuleringen af åtskilliga andra rubriker torde sålunda

i förevarande rubrik orden »äfven i förening med spånadsämnen»

böra utbytas mot »äfven i förening med annat ämne».

Till import lärer förekomma en vara, bestående af bomullsgarn

med på galvanisk väg åstadkommet öfverdrag af metall, för hvilken vara

icke finnes någon lämplig rubrik i tulltaxan. Då denna artikel närmast

synes hafva karaktären af effekt- eller fantasigarn, föreslås, att den tullbehandlas

som sådant garn och att till ernående af detta syfte anmärkningen

till n:r 495, hvilken innehåller beskrifning å effekt- och fantasigarn,

gifves följande tillägg »äfvensom garn, på galvanisk väg öfverdraget

med metall».

Polerduk lärer ofta inkomma i tillskurna stycken såväl med som

utan sömnadsarbete. Jämlikt bestämmelserna i rubriken n:r 552 skall

polerduk, som inkommer tillskuren i sådana stycken, att affall vid tillskärningen

uppstått, äfvensom polerduk, fållad eller kantad, men utan

sömnadsarbete, draga den i rubriken n:r 551 stadgade tullsatsen, 25 öre

per kilogram, med tillägg af 10 procent å tullbeloppet.

Förekommer emellertid sådant sömnadsarbete, som ej utgör fållning

eller kantning — såsom fallet är beträffande bimsar för slipskifvor,

använda inom skotillverkningen — blir varan att anse såsom

sömnadsarbete och på grund häraf hänförlig till rubriken n:r 604 med

en tullsats af kronor 3.5 0 per kilogram. Då en sådan tullsats måste

anses oskäligt hög, jämförd med tullsatsen å själfva polerduken, och

då veterligen intet skäl förefinnes för ett så högt tullskydd för det

å varan nedlagda sömnadsarbetet, torde — jämväl med hänsyn därtill,

att under afdelning VIII F icke införts någon rubrik upptagande »tekniska

artiklar», motsvarande rubriken n:r 416 under afdelning VIII B,

rubriken n:r 473 under afdelning VIII C och rubriken n:r 542 under

afdelning VIII 1) — nyssnämnda rubrik n:r 551 böra erhålla följande

förändrade lydelse: Polerduk, såsom smärg el-, karborundum-, pimstens-,

glas- och flintduk in. fl., jämväl i tillklippta, tillskurna eller utstansade stycken,

med eller utan sömnadsarbete.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Rubr. n:r

663.

Rubr. n:r

837.

Rubr. n:r

1245.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 195.

Af tulltaxekommitténs motivering till rubriken n:r 614 (sid. 580),

hvilken rubrik motsvaras af n:r 663 i gällande taxa, framgår, att rubriken

afsetts att omfatta, förutom kapslar och kulor af porslin till kulkvarnar,

ett antal till fajans- eller porslinsvaror ej hänförliga, för tekniskt

bruk afsedda artiklar af s. k. stengods. Rubriken upptager emellertid äfven

artikeln »sträckstenar» — plattor, som användas i glasbruken vid framställning

af spegelglas — hvilka bestå af eldfast massa och ej af stengods

och hvilka sålunda rätteligen böra hänföras till »arbeten, ej särskildt

nämnda, af eldfast massa, oglaserade eller glaserade» (rubriken n:r 661).

I rubriken n:r 663 synes därför den ändring böra vidtagas, att ordet

»sträckstenar» uttages ur densamma.

Med hänsyn vidare till den omständigheten, att porslinskulor,

afsedda till kulkvarnar, och kulor af porslin, hvilka användas exempelvis

för slipmaskiner, äro af enahanda utseende och beskaffenhet, lärer rubriken

böra gifvas sådan affattning, att den kommer att omfatta jämväl

sistnämnda slag af kulor.

Bestämmelsen i tulltaxeunderrättelserna § 1 mom. e), att till förgyllda,

försilfrade eller med annan metall öfverdragna arbeten äro att

hänföra sådana, som till någon, om ock ringa del, blifvit på sådant sätt

bearbetade, torde i regel ej kunna tillämpas så, att om dylik vtbetäckning

anbragts på någon sådan del af varan, som består af annat ämne

än det, som »ger varan dess karaktär», d. v. s. efter hvilket varan skall

tullbehandlas, ytbetäckningen i sådant fall får inverka på tullbehandlingen.

Rubrikens n:r 837 bestämmelser om förgyllning, försilfring och

förnickling afse emellertid tydligen ej endast klingor utan äfven fästen

och andra delar till där upptagna stick- och huggvapen. Då sistnämnda

delar merendels bestå af annat ämne än järn, torde ett förtydligande af

bestämmelserna i fråga böra införas. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad generaltullstyrelsen förordat, vill jag föreslå, att till rubriken

n:r 837 fogas en så lydande anmärkning: Som förgyllda, försilfrade, förnicklade

eller etsade anses varorna, äfven om sådan bearbetning förekommer

allenast å delar, bestående af annan metall än järn.

För de i rubrikerna n:r 1125—1127 upptagna artiklarna har i eu

anmärkning införts bestämmelsen, att afdrag i vikten ej medgifves för

askar, flaskor och dylikt emballage. Tulltaxekommittén har härmed —

enär intet annat skäl anförts — tydligen afsett att underlätta tullbehandlingen

af ifrågavarande artiklar, hvilka förekomma i detaljemballage

af mycket varierande beskaffenhet. Då skäl synes föreligga att införa

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

en liknande bestämmelse för dextrinfabrikat, stärkelseklister samt dextrineller

stärkelsehaltiga appreturmedel, som inkomma i flaskor, burkar eller

askar, synes efter rubriken n:r 1245 böra införas en anmärkning af

följande lydelse: Afdrag i vikten medgifves ej för askar, burkar, flaskor

och dylikt emballage.

Nu gällande taxa innehåller ej särskildt stadgande beträffande sådana

gamla och brakade husgeråds- eller andra lösörepersedlar, på hvilka

bestämmelserna i tulltaxeförordningen § 4 ej äga tillämpning. Hvad

beträffar gamla och begagnade föremål, hvilka äga antikvitets- eller konstvärde,

torde gifvetvis ej heller någon bestämmelse erfordras. Ej sällan

inkomma emellertid gamla och brukade gångkläder samt husgeråds- och

lösörepersedlar, hvilka utgöra arf efter i utlandet afliden person eller

gåfva från i utlandet bosatt anhörig och af beskaffenhet, att en tull,

beräknad utan hänsyn till varans värde, skulle visa sig oskäligt hög.

Beträffande dylika persedlar synes det stadgande, som inrymdes i rubriken

n:r 123 i 1906 års taxa och upptog en tull af 15 procent af värdet

för »öfriga inkommande gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,

alla slag, ej specificerade», ej utan olägenhet kunna undvaras;

och synes därför i afdelning XVI mellan rubrikerna 1322 och

1323 böra insättas en rubrik af följande lydelse: Husgeråds- eller andra

lösörepersedlar, gamla och brukade och ej inkommande i den ordning, i § 4

tulltaxeförordningen sägs, därest ägaren på tro och heder skriftligen intygar,

att de införas för eget bruk och ej i handelsafsikt — 100 kr. — 15 kr.

Beträffande § 1 mom. a) tulltaxeunderrättelserna har generaltullstyrelsen

anfört, att af berörda lagrum framginge ej med tydlighet,

huru förfaras borde beträffande blandningsprodukter af tullfria beståndsdelar

liksom ej heller beträffande sådana blandningar, där en beståndsdel

vore underkastad värdetull och eu annan vikttull. Då emellertid i fråga

om förstnämnda varors värde detta till största delen torde få anses ligga

i de tullfria ingredienserna, enär blandningsproceduren i allmänhet vore

en jämförelsevis enkel förarbetning, och beträffande de senare det i många

fall torde komma att visa sig praktiskt omöjligt att beräkna en ingående

beståndsdels värde särskildt för sig, föresloges af generaltullstyrelsen

ett tillägg till berörda moment af följande lydelse: »blandningar af uteslutande

tullfria beståndsdelar blifva tullfria, och blandningar, i hvilka

ingå beståndsdelar, underkastade dels värdetull och dels vikttull, hänföras

till rubrik 1325, såvida de icke innehålla sprit eller eter».

Hvad angår tullbehandlingen af varor, utgörande blandningar af

Husgerådsoch

andra lösörepersedlar,

gamla och

brukade.

Tulltaxeunderrättelserna

§ 1

mom. a).

s. 32 Kontrollera mot PDF

Tulltaxeunderrättelserna

§ 2

mom. 9).

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

tullfria beståndsdelar, vill jag erinra om hvad dåvarande chefen lör finansdepartementet

rörande denna sak anförde vid framläggande för 1910

års Riksdag af förslag till ny tulltaxa, hvilket förslag undergått granskning

af kommerskollegium och generaltullstyrelsen. Enligt det förslaget

åtföljande statsrådsprotokollet för den 25 februari 1910 yttrade

sig departementschefen sålunda:

»Vid behandlingen af § 1 a) i förslaget till tulltaxeunderrättelser

hafva ämbetsverken ifrågasatt, huruvida icke eu förtydligande bestämmelse

kräfdes rörande tullbehandlingen af varor, som utgöra blandningar

af tullfria beståndsdelar. Ett särskildt stadgande i detta afseende torde

dock icke vara erforderligt, då af kommitténs förslag oförtydbart lärer

framgå, att af tullfria beståndsdelar sammansatta varor, som i sitt sammansatta

skick icke undergått annan bearbetning än den, som består i

beståndsdelarnas blandning, ovillkorligen skola vara tullfria.»

Detta uttalande blef inom Riksdagen oemotsagdt; och då äfven

lag finner den däri gjorda tolkningen af tulltaxan riktig, ansei jag icke

behöfligt, att i tulltaxeförfattningen intages något uttryckligt stadgande

rörande tullbehandlingen af varor af nu ifrågavarande slag.

Beträffande åter frågan om tullbehandlingen af varor, i hvilka

ingår en värdefull underkastad beståndsdel, anser jag densamma med

fog påkalla en ändring i tulltaxeunderrättelserna. Med den uppfattning,

som jag, enligt hvad jag tidigare angifvit, äger ifråga om olämpligheten

att i nu gällande systematiska taxa hänföra varor till taxans sista

slumprubrik (n:r 1325), kan jag dock icke biträda generaltullstyrelsens

förslag till frågans lösning. Det åsyftade målet eller förenkling i tullbehandlingen

synes emellertid med fördel kunna nas, om föreskuft

lämnas, att i händelse i varan ingår beståndsdel, som drager värdefull,

varan i dess helhet skall tullbehandlas efter hvad som gäller för denna

del. I denna riktning och med bibehållande af det af generaltullstyrelsen

påyrkade undantaget för sprit- eller eterhaltiga varor anser jag

§ 1 mom. a) tulltaxeunderrättelserna böra ändras.

För de fall, då varor af olika, slag, i fråga om hvilka i taxan

stadgas, att vikten af visst emballage skall inberäknas i varornas vikt,

inkomma i gemensamt dylikt emballage, bestämmer senare delen af inom.

9 i § 2 tulltaxeunderrättelserna, att emballagets vikt skall läggas till

vikten af den hufvudsakliga bland dessa varor. Stadgandet i förra delen

af samma mom. 9 innebär åter, att om en vara, som enligt tulltaxans

bestämmelser skall vägas netto, inkommer förpackad tillsammans med eu

vara, för hvilken bruttoförtnllning stadgats, emballaget skall vägas med

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 195.

sistnämnda vara, huru oväsentlig del densamma än utgör af hela innehållet.

Då en dylik bestämmelse uppenbarligen i många fall kommer

att visa sig synnerligen obillig, och då det lärer vara billigt, att hänsyn

äfven här tages till det hufvudsaklig a innehållet, synes i förra delen af

mom. 9 böra införas ett stadgande i syfte att förhindra det gemensamma

emballagets inräknande i vikten af vara, som utgör endast en oväsentlig

del af innehållet. Generaltullstyrelsens förslag i denna del har jag, efter

vidtagande af en formell omredigering däraf, ansett mig alltså böra biträda.

I underdånig framställning den 10 april 1911 har kautschuksoch

guttaperkavaruaktiebolaget Kuntze & C:o anfört följande:

))Då i den nya tulltaxan, som skall tillämpas från 1 nästkommande

december dykeriapparater och delar därtill ej äro särskildt nämnda, få vi till

förebyggande af missförstånd vid tullbehandlingar i underdånighet anhålla,

att följande detaljer måtte blifva hänförda till nedanstående rubriker:

206. Dykériskor, bestående af läder med tjocka trä- & blysulor.

Dessa skor, som kosta vid engelsk fabrik jg 2.—10.—0 per par med

10 procent återförsäljarerabatt, väga cirka 17 kilo per par.

594. Dykeridräkter, såsom uteslutande användbara för industriella

ändamål.

För kompletta dykeriapparater och öfriga delar, förutom här ofvan

anförda, torde tulltaxan hafva passande rubriker.

Inom Sverige finnes ingen tillverkning af dykeridräkter och

dykeriskor.))

De i skrifvelsen anförda rubriknumren motsvaras i gällande taxa

af numren 209 och 636.

Öfver denna framställning hafva till följd af nådig remiss kommerskollegium

och generaltullstyrelsen den 21 april 1911 afgifvit underdånigt

utlåtande, däri ämbetsverken framhållit, att dykardräkter med

därtill hörande delar, för hvilka hvarken i 1906 års tulltaxa eller i den

af Kungl. Maj:t den 4 juli 1910 fastställda tulltaxa funnes någon särskild

rubrik upptagen, hade dittills tullbehandlats såsom redskap, ej

specificerade, med en tull af 10 procent af värdet. Då en enhetlig

tullsats för dykardräkter med därtill hörande hjälmar, skor med blytyngder,

muddar m. m. torde böra bibehållas och inga som helst olägenheter

försports med den berörda tullen af 10 procent af värdet, hemställde

ämbetsverken, att en ny rubrik, hvilken lämpligen borde få

sin plats efter rubriken n:r 531 i afdelning VIII G i tulltaxan af den 4

juli 1910, upptages så lydande:

Bihang till Riksdagens protokoll 1912■ 1 sand 154 käft. (Nr 195—196.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

Dykardräkter samt delar därtill såsom hjälmar, skor med blytyngder,

muddar m. m. — 100 kronor — 10 kronor.

Med iakttagande däraf att rubriken n:r 531 i 1910 års taxa

erhållit numret 569 i gällande taxa, synes mig den af ämbetsverken

iörordade bestämmelsen böra i tulltaxan införas.

i 1 enlighet med det program för sockerbeskattningens ordnande

for en tid framåt, som uppställdes vid 1908 års Riksdag, böra från och

med den 1 januari nästkommande år sockertullarna nedsättas med V*

öre per kilogram och däraf påkallad jämkning ske af det i § 13 mom. 1

tulltaxeförordningen angifna restitutionsbeloppet för visst slags exporteradt

socker. Då. motsvarande ändring af sockertullbestämmelserna nästlidet

år vidtogs i enlighet med en till Riksdagen aflåten nådig proposition

(n:r 92), hade dåvarande chefen för finansdepartementet, på sätt

inhämtas af det propositionen bilagda statsrådsprotokollet för denl7 februari

1911, till stöd för propositionen anfört, bland annat, följande:

»I anledning af särskilda nådiga propositioner den 13 januari 1908

hai samma års Riksdag dels antagit förordning angående ändrad lydelse

af 1 § i förordningen ^ den 11 oktober 1907 angående beskattning af

socker, enligt hvilken sålunda antagna nya förordning — bortsedt från

det socker, som tillverkas vid vissa råsockerfabriker i Östergötland och

Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart

från samma fabriker eller från visst raffinaderi, hvarom särskild

bestämmelse af Riksdagen antogs — för allt socker, som inom landet

tillverkades eller dit infördes, skulle vid sockrets utlämnande till fritt

bruk erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram, dock att skatten

skulle utgöra intill 1911 års utgång endast 15 öre och därefter intill

1912 års utgång 15.5 öre, allt för ett kilogram räknadt;

dels ock beslutat,

ej mindre att tullsatserna å nedannämnda slag af socker skulle

utgöra följande belopp, nämligen:

a socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krössaft eller pulveriseradt socker, 15 öre för kilogram,

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än n:r 18 af den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 15 öre för kilogram,

å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standardnummer,

äfven om varan inkomme i upplöst eller flytande tillstånd,

10 öre för kilogram,

an äfven att den i § 9 i underrättelser om hvad vid tulltaxans

tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna restitution af

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd, Proposition N:o 195.

tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,

topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne,

skulle utgå med 11 öre för kilogram sådant socker.

I öfverensstämmelse med detta Riksdagens beslut hafva i särskilda

författningar den 23 juli 1908 bestämmelser i ämnet blifvit utfärdade.

Den skrifvelse, genom hvilken Riksdagen meddelade sitt omförmälda

beslut, innehåller, bland annat, följande.

Beträffande tullsatserna hade Kungl. Maj:t föreslagit, att tullen för

raffineradt socker och därmed likställdt slag af råsocker måtte nedsättas

från nuvarande 17 öre till 14 öre för kilogram samt för annat

råsocker från 11.75 öre till 10 öre för kilogram. Inom Riksdagen hade

vidare af enskild motionär föreslagits, att tullen för sistnämnda slag af

råsocker måtte i stället bestämmas till 9 öre för kilogram.

Riksdagen funne det vara riktigt, att skatteförhöjningen förbundes

med en till hvarje tid motsvarande nedsättning af tullsatserna och att

alltså tullen å raffineradt socker från och med den 1 januari 1909 nedsattes

med 2 öre eller till 15 öre för kilogram. Då enligt Riksdagens

beslut skatten skulle ytterligare höjas den 1 januari 1912 med 0.5 öre,

och den 1 januari 1913 med likaledes 0.5 öre, borde äfven samtidigt

vidtagas en motsvarande sänkning af raffinadtullen till respektive 14.5

öre och 14 öre för kilogram.

I fråga om förhållandet mellan tullen å raffinad och tullen å råsocker

ansåge Riksdagen i likhet med nyssnämnda motionär, att någon

rubbning uti hvad som i detta afseende beslöts vid 1905 års Riksdag

icke borde ske. Då raffinadtullen komme att sänkas, på sätt ofvan

blifvit nämndt, skulle alltså råsockertullen den 1 januari 1909 nedsättas

till 10 öre för kilogram, hvarjämte en nedsättning med 0.5 öre hvarje

gång borde äga rum den 1 januari 1912 och den 1 januari 1913; och

både Riksdagen vidare förutsatt, att Riksdagen komme att i sinom tid

på Kungl. Maj:ts framställning därom fatta beslut.

I fråga om ändring af § 9 tulltaxeunderrättelserna, ansåge Riksdagen,

då råsockertullen jämväl af Riksdagen bestämts till 10 öre för

kilogram, att nedsättning af restitutionsbeloppet till 11 öre för kilogram

utfördt raffineradt socker likaledes borde tillämpas från ingången af år

1909. Emellertid borde naturligtvis i sammanhang med blifvande ytterligare

nedsättning af råsockertullen tagas under ompröfning, i hvad mån,

utöfver hvad nu bestämts, jämkning i restitutionsbeloppet borde vidtagas.

Uti infordradt gemensamt underdånigt utlåtande den 9 februari

1911 rörande den jämkning i berörda restitutionsbelopp, som kunde

s. 36 Kontrollera mot PDF

Socker
skatten.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

betingas af ytterligare nedsättning af råsockertullen, hafva generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen anfört, bland annat.

Ifrågavarande restitutionsbelopp, 11 öre för kilogram utfördt raffineradt

socker, hade fastställts enligt sådan beräkning, att råsockertullen,

10 öre, multiplicerats med talet g^--, på sätt framginge af ett departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet vid nådig proposition till

Riksdagen (n:r 10) år 1908.

Enligt Riksdagens skrifvelse n:r 49 år 1908 förutsattes, att råsockertullen

skulle sänkas med V2 öre från och med år 1912 och med

ytterligare V2 öre från och med år 1913. Under år 1912 borde således

restitutionen komma att utgå med ^ x 9.5 d. v. s. 10.451 öre och

100

från och med år 1913 med ^ x 9 d. v. s. 9.901 öre.

Utginge man åter från det af Brysselkonventionen antagna raffinadutbytet

91.5, blefve restitutionen under år 1912 10.382 öre och efter

ingången af år 1913 9.8 3 6 öre.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställde ämbetsverken,

att sådan jämkning af ifrågavarande restitutionsbelopp måtte vidtagas,

att detsamma, med ledning af den sänkning i råsockertullen, som torde

höra äga rum, bestämdes för år 1912 till i afrundadt tal 10.5 öre och

för tiden därefter till jämnt 10 öre.»

#

Under åberopande åt den redogörelse för frågan, som återfinnes i

detta anförande af min företrädare i ämbetet, är det min afsikt att föreslå,

att tullarna å socker måtte från och med den 1 januari 1913 nedsättas

med Va öre per kilogram samt att från och med samma dag det i § 13

mom. 1 tulltaxeförordningen angifna restitutionsbeloppet vid export af

visst slags socker måtte bestämmas till 10 öre per kilogram.

1 samband med nedsättning af sockertullarna inträder, såsom al''

det förut sagda framgår, en redan beslutad höjning af sockerskatten.

För att denna skatteförhöjning skall kunna med säkerhet påräknas blifva

redan från början fullt effektiv, torde särskilda åtgärder böra vidtagas.

I och för säkerställandet af den vid innevarande års början inträdda

höjningen af sockerskatten hade iakttagits vissa försiktighetsmått. Min

företrädare i ämbetet yttrade i afseende härå till nyssnämnda statsrådsprotokoll

för den 17 februari 1911, att han ansåge sig icke böra underlåta

att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därå, att, då det redan vore

kändt, att skatten å socker komme att höjas från och med den 1 januari

1912, man kunde befara, att anmälan af socker till beskattning dess
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

förinnan skulle komma att göras i större omfattning, än af det ordinarie

dagsbehofvet påkallades, och att alltså staten skulle komma att gå förlustig

beräknad inkomst af skatten. Det skulle under sådana förhållanden

kunna sättas i fråga att vidtaga särskilda åtgärder till förekommande

af ett sådant utnyttjande af situationen till statens skada. Då

departementschefen emellertid från svenska sockerfabriksaktiebolaget,

som för närvarande vore innehafvare af alla de sockerfabriker i riket,

som vore berörda af ifrågavarande skatteförhöjning, fått mottaga en af

bolagets styrelse beslutad förklaring, att bolaget hade för afsikt att icke

före 1911 års utgång till beskattning anmäla mera socker, än som motsvarade

ordinarie dagsbehofvet vid den tiden, funne departementschefen

anledning saknas att vidtaga några sådana åtgärder.

Vid sockerbeskattningsfrågans härefter följande behandling inom

Riksdagen nästlidet år väcktes rörande frågan om hvad som borde

åtgöras, för att staten vid förhöjningen af sockerskatten icke måtte gå

förlustig någon del af beräknad inkomst af skatten, en enskild motion,

däri till ernående af berörda syfte föreslogs, att socker, som från fabrik

blifvit uttaget till fritt bruk, icke finge förvaras i magasin eller nederlag

inom fabrikens område.

Beträffande den fråga, som sålunda berördes såväl i chefens för

finansdepartementet nyssnämnda anförande som i omförmälda motion,

yttrade bevillningsutskottet i sitt betänkande n:r 17, att äfven utskottet

funne det angeläget, att betryggande åtgärder vidtoges till förebyggande

af att vid höjningar af sockerskatten staten ginge miste om en del af

den med skattehöjningen afsedda ökade inkomsten, därigenom att under

den lägre skattesatsens giltighetstid större kvantiteter socker anmäldes

till beskattning, än som motsvarade det ordinarie dagsbehofvet. Detta

mål hade motionären velat vinna genom ett tillägg till de bestämmelser

i gällande sockerbeskattningsförordning, hvilka afsåge kontrollen.

Utskottet, som ansett sig böra inhämta sakkunnigt yttrande i

denna fråga, hade i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ämnet

från kontrollstyrelsen, som, jämte erinran om den åtgärd, hvilken enligt

hvad förut berörts blifvit af chefen för finansdepartementet vidtagen,

tillika, med afseende å motionärens förmodan att den af honom föreslagna

bestämmelsen icke skulle förorsaka sockerfabrikerna någon olägenhet,

såsom sin mening uttalat, att det understundom skulle vålla störa

svårigheter att bortföra sockret från fabriken omedelbart sedan det blifvit

uttaget till fritt bruk. I sådant hänseende hade styrelsen framhållit, att

såväl på grund af särskildt under hösten ej sällan rätt betydligt försenade

ångbåtslägenheter, som ock, vid sockrets försändande med järn
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

väg, till följd af att vagnar ej alltid genast kunde erhållas, sockret ofta

måste i förväg uppvägas för att ligga i beredskap i och för lastning.

Då vidare den ifrågasatta nya bestämmelsen endast vid de undantagstillfällen,

då skatteförhöjning ägde rum, skulle vara till någon nytta

för statsverket, men samma mål, på sätt chefen för finansdepartementet

angifvit, kunde nås på annat sätt, ansåge kontrollstyrelsen förslaget för

det dåvarande ej böra föranleda till någon åtgärd.

Äfven om, anförde utskottet vidare, ordnandet af ifrågavarande

angelägenhet genom ett tillägg i gällande sockerskattelagstiftning principiellt

syntes vara att föredraga, torde dock, i betraktande af hvad

sålunda anförts, frågan icke kunna anses så utredd, att någon åtgärd

från Riksdagens sida i motionens syfte då skulle kunna förordas. Utskottet,

som naturligen förutsatte, att äfven med hänsyn till den höjning af sockerskatten,

som skulle inträda den 1 januari 1913, åtgärder komme att vidtagas

för tryggande af statens härmed förbundna skatteintresse, föreställde

sig emellertid, att därvid från Kungl. Maj:ts sida komme att

ägnas närmare uppmärksamhet äfven åt de möjligheter, som kunde

erbjuda sig för att oberoende af sockerfabriksaktiebolagets medverkan

trygga statsverkets berättigade intresse i förevarande hänseende.

Bevillningsutskottets betänkande blef af båda kamrarna godkändt.

Det är sålunda på grund af såväl sakens egen innebörd som ett uttalande

från Riksdagens sida, som frågan om tryggande af statens rätt vid

sockerskattens höjning nu ånyo upptages till öfvervägande.

Den utväg, som i liknande fall vanligast tillgripes i andra länder,

torde vara att pålägga den artikel, som göres till föremål för skatteförhöjning,

en slags efterbeskattning, d. v. s. uttaga en särskild skatt

å sådana partier af varan, som af de fiskaliska myndigheterna redan utlämnats

till fritt bruk och vid tiden för skatteförhöjningen finnas hos

enskilda. Endast mycket obetydliga partier — vanligen sådana om högst

10 kilogram — lämnas fria från denna efterbeskattning. Beträffande

öfriga varupartier ålägges det innehafvarna af desamma att deklarera

partiernas storlek vid nyssnämnda tidpunkt, hvarefter med ledning af

de utaf vederbörlig taxeringsmyndighet granskade deklarationsuppgifterna

efterbeskattningen utkräfves. Storleken af den skattesats, som tillämpas

vid efterbeskattningen, bestämmes särskildt för hvarje gång och sättes

till belopp, som står i lämpligt förhållande till den skatteförhöjning,

efterbeskattningen afser att göra effektiv.

Ett förfarande af nu antydd art skulle emellertid icke vara att

tillråda i här föreliggande fall. Här gäller ju att tillgodose statens kraf

allenast gent emot en enda part, och det vore under sådana förhållanden

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 195.

39

gifveWis icke lämpligt att tillgripa en åtgärd, som skulle drabba icke

blott namnda part utan äfven och säkerligen i långt högre grad en stor

allmänhet, d. v. s. alla, som innehade sockerpartier af någon betydenhet.

Hvad som har krafves är en åtgärd, som icke sträcker sina verkningar

längre, an som erfordras för att afskära möjligheten för svenska

sockerfabriksaktiebolaget att till förfång för staten ''draga en icke afsedd

tordel af den till innevarande års slut gällande lägre sockerskatten.

Åtgärden far dock uppenbarligen icke vara af beskaffenhet att lägga

hinder i vagen för bolagets rörelse inom naturliga gränser.

I syfte att utfinna en för det afsedda ändamålet lämplig åtgärd

bär kontrollstyrelsen under hand anmodats att verkställa utredning i

saken; och i följd häraf har jag från nämnda styrelse fatt mottaga en

den 22 mars 1912 dagtecknad, så lydande promemoria:

»Enligt hos kungl. kontrollstyrelsen förda sammandrag af inkomna

rapporter utlämnades vid de fabriker, som nu tillhöra Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

under nedan angifna tider följande kvantiteter socker

till fritt bruk, nämligen

1907 ........

1908 ...............

1909 ..............

1910 ...............

1911 ..........

under december

månad,

kilogram

7.801.456.0

33,381,187.2

8.194.935.0

9.957.500.7

7.149.245.8

under oktober—december

månader,

kilogram

27.220.506.0

54,310,852.6

31.459.553.1

32,556,329.8

22,342,601.0

Den starka stegringen år 1908 berodde därpå, att sockerskatten

den 1 januari 1909 höjdes med två öre per kilogram. Sockerfabrikerna

anmalde darfor under december månad stora kvantiteter socker till uttagning,

men läto sockret tillsvidare kvarligga vid fabrikerna. Detta

kunde da ga för sig, emedan, såsom kontrollen då var ordnad, kontrollorerna

ofvervakade och förde anteckningar öfver inläggningen af

raffineradt socker på hvarje särskilt magasin; när tillverkaren anmälde

sig ämna frigöra allt på ett visst magasin inlagdt socker, kunde alltså

kontrollörerna genast, utan inventering, säga, huru mycket socker fanns

i magasinet.

Numera öfvervakas icke det raffinerade sockrets intagning å de

särskilda magasinen på samma sätt. Det föres visserligen bok öfver

inläggningen, men därvid begagna sig kontrollörerna af de uppgifter,

Kontrollstyrelsen_
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

som lämnas dem af tillverkaren. Häraf följer, att, om ett helt magasin

skulle anmälas till frigörande, måste det där förvarade sockerförrådet

inventeras, hvilken åtgärd skulle medföra såväl stort besvär som dryga

kostnader för tillverkaren. Det finnes därför ingen anledning antaga,

att tillverkarna vid den förestående skatteförhöjningen, som endast utgör

ett hälft öre per kilogram, skola tillvägagå på samma sätt som år 1908,

nämligen anmäla hela magasin till frigörande i afsikt att låta sockret

tillsvidare kvarligga å detsamma.

Ett annat sätt för tillverkarna att i någon mån tillgodogöra sig

skatteförhöjningen genom att i förtid uttaga socker vore att utanför

fabrikens område lagra det sålunda uttagna sockret. Någon sannolikhet

att detta skulle ske i större skala torde icke förefinnas, då flertalet

fabriker sakna därtill behöfligt magasinsutrymme och det knappast torde

löna sig att hyra dylikt; ofvananförda siffror visa ock, att uttagningen

af socker under december 1911 trots den då förestående skatteförhöjningen

var afsevärdt mindre än under föregående år.

Skulle det detta oaktadt anses nödvändigt, att åtgärder vidtagas

mot en forcerad sockeruttagning, så vore enklaste sättet att bestämma,

att under december månad endast ett visst belopp socker finge uttagas

mot nu gällande skatt af 157a öre per kilogram, men att för hvad

därutöfver uttages skulle erläggas skatt efter 16 öre. Kontrollen häröfver

kunde öfverlämnas åt kontrollstyrelsen sålunda, att därest styrelsen

af de till densamma inkommande rapporterna för december 1912 funne,

att från de svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhöriga fabriker under

sagda månad tillsammans till fritt bruk uttagits mera socker än det

bestämda beloppet, bolaget vore skyldigt att på styrelsens anmaning

till kungl. statskontoret inbetala, genom insättning å statsverkets giroräkning

i riksbanken, en tilläggsskatt af ett hälft öre för kilogram

socker, börande denna inbetalning vara verkställd inom den i förordningen

angående beskattningen af socker den 11 oktober 1907 5 §

föreskrifna tid.

Beträffande storleken af det belopp socker, som skulle under

december få uttagas mot nu gällande skatt, synes det vara lämpligt att

utgå från ett medeltal af uttagen under de fyra åren 1907, 190J "1911

— året 1908 kan gifvetvis icke medräknas, enär uttagningen då var

exceptionellt stor. Medeltalet för de fyra åren är 8,275,784.4 kilogram,

men enär uttagningen under ett år, 1910, uppgick till nära 10 miljoner

kilogram, torde medeltalet böra afrundas uppåt och det ifrågavarande

beloppet bestämmas till åtminstone 9 miljoner kilogram.

Skulle mot detta förslag den invändning göras, att intet hindrade

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 195.

tillverkarna att uttaga socker redan under november eller till och med

oktober, så är detta visserligen sant, men det är alls icke sannolikt,

att tillverkarna skulle så göra. Det framställda förslaget kan emellertid

modifieras därhän, att ett högsta belopp för uttågniugarna under de

tre månaderna oktober—december fastställes. Då medeltalet för uttagningarna

under dessa månader ofvan angifna år uppgår till 28,394,747.5

kilogram samt uttagningen ett år uppgått ända till 32Va miljon kilogram,

synes beloppet höra bestämmas till 31 om icke 32 miljoner

kilogram.

För sockerfabriken i Lidköping äro i år inga särskilda bestämmelser

behöfliga, emedan för denna fabrik ingen skatteförhöjning inträder.»

Den af kontrollstyrelsen antydda utvägen att för årets sista del

fastslå en viss maximi kvantitet, utöfver hvilken socker icke får till

svenska sockerfabriksaktiebolaget utlämnas till fritt bruk annorledes än

mot erläggande af en skatt lika hög som den, som gäller från och med

nästa års ingång, finner jag innebära eu god lösning af frågan. Om

denna maximikvantitet fastställes till lämpligt belopp, bör statens rätt

kunna blifva fullt säkerställd, och detta utan att den skattebetalande

sockertillverkarens rörelsefrihet behöfver på ett för honom menligt sätt

kringskäras.

I betraktande däraf att den höjning af sockerskatten, som nu förestår,

allenast skall utgå med 0.5 öre per kilogram och med hänsyn därjämte

till hvad kontrollstyrelsen älven i öfrigt anfört rörande det mindre

sannolika uti att skatteförhöjningen denna gång skall föranleda ökadt

uttagande af socker, synas restriktiva bestämmelser för sockeruttagningen

behöfva gälla endast för eh tid af en månad. Sålunda lärer vara tillfyllest

att beträffande allenast december månad fixera den kvantitet socker,

som af svenska sockerfabriksaktiebolaget finge uttagas till fritt bruk utan

erläggande af högre skatt än den nu gällande af 15.5 öre per kilogram.

Mot kontrollstyrelsens förslag att fastslå denna kontingent till 9 miljoner

kilogram har jag intet att erinra.

Hvad beträffar den högre beskattning, som skulle drabba socker,

uttaget utöfver den fastställda kontingenten, synes den lämpligen kunna

anordnas så, att svenska sockerfabriksaktiebolaget tillförbindes att för

allt inom riket tillverkadt, skattepliktigt socker, som utöfver berörda

kontingent under nästkommande december månad efter anmälan af bolaget

utlämnas till fritt bruk, erlägga jämte den å sockret eljest belöpande

sockerskatten af 15.5 öre per kilogram jämväl en särskild tillläggsskatt

af 0.5 öre per kilogram. Med hänsyn därtill att denna tilljBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 154 höft. (N:o 195—196.) 6

Departement

chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Tid för ikraftträdandet.

42 '' Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 195.

läggsskatt skall tillämpas allenast helt kort tid och i en jämförelsevis

begränsad omfattning, torde erforderliga närmare föreskrifter för skattens

uttagande kunna i administrativ väg fastställas.

I enlighet med de grunder, jag här angifvit, har jag låtit utarbeta

ett förslag till bestämmelser i ämnet, hvilket förslag jag anhåller måtte

få föreläggas Riksdagen.

De af mig här förordade ändringarna i tulltaxeförfattningarna

torde samtliga böra blifva gällande från och med den 1 januari 1913.

Hvad åter beträffar förslaget om särskilda bestämmelser rörande beskattningen

af socker under december månad innevarande år lärer det böra

träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst i enlighet

med de af honom uttalade åsikter affattade förslag ej mindre till ändrad

lydelse af vissa delar af gällande förordning med tulltaxa för inkommande

varor än äfven till förordning med särskilda bestämmelser angående

beskattning af socker, som under december månad år 1912 efter

anmälan af svenska sockerfabriksaktiebolaget utlämnas till fritt bruk,

hemställde departementschefen i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen,

dels att besluta, att vissa delar af förordningen med tulltaxa för

inkommande varor skulle erhålla den förändrade lydelse, det därutinnan

framlagda förslaget innehölle, äfvensom att de förändrade bestämmelserna

skulle tillämpas från och med den 1 januari 1913,

dels ock att antaga, att gälla från dagen för utfärdandet, nämnda

förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående beskattning

af socker, som under december månad år 1912 efter anmälan af svenska

sockerfabriksaktiebolaget utlämnas till fritt bruk.

Till dessa af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställanden och förslag behagade Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle

i följd häraf till Riksdagen aflåtas nådiga propositioner

af den lydelse, bilagorna litt. . . . till detta protokoll

utvisa.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:221 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af vissa delar af gällande förordning med tulltaxa för i s. 1 i texten
  2. Rskr. 1912:139 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående beskattning af socker, som un s. 11 i texten
  3. BevU 1912:42 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42 s. 1 i texten
  4. BevU 1912:35 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående beskattning af socker, som under december m s. 1 i texten