Sök i Ratio Lex

Angående rätt för Kungl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar ä kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera domänfondens kontanta tillgångar

1912-03-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:200, Angående rätt för Kungl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar ä kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera domänfondens kontanta tillgångar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 200.

1

N:o 200.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt

för Kungl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till

skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar

ä kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera

domänfondens kontanta tillgångar; gifven Stockholms

slott den 29 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att Kungl. Maj:t må från och med den 1 januari 1913 tills vidare,

intill dess annorlunda kan varda bestämdt, för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar å

kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång å

statens domäners fond redovisade kontanta medel.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 158 käft. (Nr 200.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 200.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.

På framställning af Kungl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1874, att

sådana kronan tillhöriga egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga

200 kronor, finge på vissa närmare angifna villkor af Kungl. Maj:t

försäljas. I underdånig skrifvelse den 11 maj 1874 delgaf Riksdagen

Kungl. Maj:t berörda beslut, däri Riksdagen tillika meddelade, att enär

de inflytande försäljningsmedlen icke borde användas till löpande utgifter

utan ställas till Riksdagens förfogande för att användas till inköp af

skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, Riksdagen beslutat, att

omförmälda medel skulle af statskontoret levereras till riksgäldskontoret

att där särskildt bokföras, intill dess Riksdagen om desammas användande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 200.

i ofvan antydda syftning fattat beslut. Med anledning af Riksdagens

berörda skrifvelse utfärdades nådigt bref i ämnet den 29 maj 1874. I

skrifvelse den 24 maj 1877 meddelade sedermera Riksdagen, att ifrågavarande

försäljningsmedel finge, i den mån tillfälle därtill yppade sig,

användas till sådana inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig

mark, hvilka af Kungl. Maj:t profvades vara fördelaktiga och till hvilka

medel icke kunde beredas från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag.

Enligt nådiga brefven den 6 juni 1879, angående försäljning af

egendomar af ofvannämnda slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit

under kammarkollegii (numera domänstyrelsens) förvaltning, samt den

27 juni 1887, angående försäljning af sådana i de norrländska länen

belägna kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor men

icke 500 kronor, äga förut omtalade bestämmelser tillämplighet äfven å

de försäljningar, som äga rum enligt sistnämnda två nådiga bref.

Enligt nådiga brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och

den 23 maj 1902 har därefter Riksdagen genom särskilda beslut sålunda

utsträckt den Kungl. Maj:t tillkommande rätten att utan Riksdagens

hörande försälja kronan tillhörande egendomar, att denna rätt numera

omfattar dels sådana kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga

600 kronor, dels kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning

utarrenderad, men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning

finnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas

högre arrende än 600 kronor, dels ock till inköpt skogsegendom hörande

område, som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras och

uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara sådant, att

för detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor. Riksdagen

föreskref därvid för hvarje gång tillika, att köpeskillingarna skulle

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark

samt inlevereras till riksgäldskontoret och där bokföras på sätt stadgadt

vore angående köpeskillingarna för de kronoegendomar, som såldes enligt

ofvanberörda nådiga brefvet den 29 maj 1874.

Beträffande dispositionen af de försäljningsmedel, som inflyta genom

försäljningar verkställda enligt sistnämnda tre riksdagsbeslut, är Kungl.

Maj:ts befogenhet i sådant afseende emellertid så till vida inskränkt, att

endast köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning

beslut fattats under tiden till och med utgången af år 1912,

få af Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras.

1 skrifvelse den 16 maj 1889 anförde nämligen Riksdagen i fråga

om dispositionen af köpeskillingar för egendomar, som försåldes enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

nådiga brefvet den 18 maj 1888, afseende sådana söder om Norrland

belägna kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor men

icke 400 kronor, att i anseende till ämnets jämförelsevis ej ringa vikt

och då det här gällde förvärfvandet af fastigheter, hvilkas skötsel måste

blifva förenad med kostnader, Riksdagen ansett sig böra sättas i tillfälle

att bilda sig ett omdöme om sättet för inköp af skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig mark, samt att, på det en sådan pröfning periodvis

måtte kunna äga rum, Riksdagen funnit sig höra lämna Kungl.

Maj:t dispositionsrätt öfver de ifrågavarande medlen för tre år i sänder.

Det till utgången af år 1891 gällande medgifvande, som af 1889 års

Riksdag på grund af det sålunda anförda lämnades, har sedermera vid

särskilda tillfällen af Riksdagen förlängts, hvar gång för tre år i sänder

och senast af 1909 års Riksdag för tiden till och med år 1912, i sammanhang

hvarmed Riksdagen för samma tid lämnat enahanda medgifvande

i fråga om dispositionsrätten öfver köpeskillingarna för försäljningar,

som ägt rum enligt nådiga brefven den 29 maj 1891 och den

23 maj 1902. Berörda två bref afse, det förra sådana söder om Norrland

belägna kronoegendomai'', hvilkas arrenden öfverstiga 400 kronor

men icke 500 kronor, och det senare dels sådana under domänstyrelsens

förvaltning ställda, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar,

hvilka i arrende lämna mer än 500 kronor men icke utöfver 600 kronor,

dels kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad,

men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara

af sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre arrende

än 600 kronor, dels ock till inköpt skogsegendom hörande område,

som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras och uppenbarligen

är eller vid arrendeuppskattning finnes vara sådant, att för

detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor.

Dylik inskränkning i tiden för Kungl. Maj:ts rätt att för visst

ändamål disponera köpeskillingarna är däremot icke stadgad i fråga om

försäljningar, som jämlikt nådiga brefven den 29 maj 1874, den 6 juni

1879 och den 27 juni 1887 af Kungl. Maj:t beslutats.

Ofvannämnda af Riksdagen år 1909 lämnade medgifvande innefattar

vidare — i olikhet mot de tidigare riksdagsbesluten — rätt för Kungl.

Maj:t att utan Riksdagens hörande i hvarje särskildt fall disponera icke

blott köpeskillingar, som inflyta genom af Kungl. Maj:t beslutade försäljningar,

utan jämväl köpeskillingarna för sådana områden och lägenheter,

till hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens förvaltning

ställda, staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade jordbruksegendomar

Riksdagen under åren 1910—1912 på därom särskildt gjorda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

framställning-ar lämnat tillstånd. Äfven det ändamål, hvartill Kungl.

Magt får använda de inflytande köpeskillingarna, blef vid 1909 års

Riksdag i så måtto utsträckt, att desamma skulle få disponeras jämväl

till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

Jag ber vidare få erinra därom, att de från och med 1912 års

ingång tillämpade förändringarna i riksstatens uppställning medfört,

bland annat, att statens skogsförvaltning och förvaltningen af statens

jordbruksdomäner numera sammanförts såsom ett statens affärsverk,

hvilket i budgethänseende behandlas såsom en »statens domäners fond».

I samband med frågan om den budgetära behandlingen af statens

domäner hade inom finansdepartementet tillkallade kommitterade för

uppgörande af förslag rörande riksstatens uppställning till behandling

upptagit jämväl vissa frågor rörande köpeskillingarna för försålda kronoegendomar,

därvid kommitterade till eu början erinrat, att försäljningsmedlen

inflöte hos länsstyrelserna, hvarifrån de genom statskontoret

inlevererades till riksgäldskontoret. Sådana köpeskillingar, som på grund

åt gällande köpeaftal ännu icke hunnit inbetalas, balanserades såsom

en statsverkets tillgång på statsregleringsfonden.

Kommitterade yttrade härom vidare.

Då denna försäljning af domäner i själfva verket endast vore en

omvandling från fast till rörligt af ett bestående kapital, som i form

af kontanta medel reserverades för att vid lägligt tillfälle återföras till

fast, syntes den hitillsvarande omständliga behandlingen af dessa tillgångar

efter inrättandet af en domänfond böra blifva en annan och

enklare-. I stället för att i sin kontanta del bevaras hos riksgäldskontoret,

intill dess nya inköp skulle äga rum, syntes de valutor, som uppstode

vid dylika försäljningar, böra alltjämt kvarblifva hos domänfonden,

dit de principenligt hörde. Dessa valutor, som komme att bestå dels af

kontanta medel innestående å domänstyrelsens giroräkning i riksbanken

och dels af oguldna köpeskillingsreverser, tillhörde alltjämt domänfonden,

och då inköp för sådana medel af skogbärande mark ägde rum, komme

denna marks värde att ingå i domänfonden, som genom denna omflyttning

från löst till fast kapital icke till sin storlek påverkades.

Någon erinran syntes kommitterade icke kunna göras däremot,

att de kontanta medlen efter denna omläggning komme att innestå i

riksbanken för domänfondens i stället för såsom nu för riksgäldskontorets

räkning, och ej heller däremot, att de icke kontanta, tillsvidare endast

i köpeskillingsreverser förefintliga valutorna komme att balanseras

såsom tillgångar på domänfonden i stället för såsom nu på statsregleringsfonden.

Genom det af de kommitterade föreslagna sättet för dessa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 200.

köpeskillingars bokförande vunnes, att ingen förändring ägde rum i

domänfondens bokförda kapitalbehållning, annat än i den mån vinst

uppstått vid försäljningen. Vid försäljning minskades jordbruksdomänernas

kapitalvärde med det saluvärde, som varit åsatt de försålda

domänerna och med hvilket dessa ingått i jordbruksdomänernas specialfond.

Däremot ökades de reserverade försäljningsmedlens specialfond med

försäljningssumman. Vid inköp af skog minskades åter denna fond, men

en motsvarande ökning inträdde i den specialfond, som representerade

statens skogar.

Kommitterade hemställde alltså, att då, efter inrättandet af en

statens domäners fond och dennas behandling i budgethänseende såsom

ett affärsdrifvande verk, försäljningsmedel för statens jordbruksdomäner

uppstode, dessa skulle å domänstyrelsens giroräkning i riksbanken insättas

och i styrelsens räkenskaper redovisas såsom en tillgång för

nämnda fond under titel »reserverade försälj ningsmedel», intill dess desamma,

enligt Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande, finge disponeras

till inköp för domänfondens räkning af lämpliga fastigheter.

I hufvudsaklig anslutning till hvad kommitterade sålunda hemställt,

föreslog Kungl. Maj:t 1911 års Riksdag (proposition n:r 214) att

dels medgifva, att de efter den 1 januari 1912 för försålda kronoegendomar

inflytande köpeskillingar af beskaffenhet att böra enligt dittills

gällande bestämmelser inlevereras till riksgäldskontoret och reserveras

till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom

till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna skulle

från och med 1912 års början inlevereras till domänstyrelsen, dels

föreskrifva, att de köpeskillingar af ifrågavarande beskaffenhet, som

vid nämnda tidpunkt funnes hos riksgäldskontoret innestående, skulle

till domänstyrelsen öfverlämnas, dels ock besluta, att ifrågavarande

försälj ningsmedel skulle enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t

meddelade, förvaltas och redovisas såsom tillgång å statens domäners

fond, intill dess desamma, enligt Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande,

finge disponeras till inköp af skogbärande eller till skogsbörd

tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar å kronoparkerna i

Norrland och Dalarna.

Kungl. Maj:ts berörda förslag bifölls af Riksdagen, hvilket beslut

uppenbarligen icke verkat rubbning i de utaf mig i det föregående omtalade

hittills meddelade föreskrifterna rörande Kungl. Maj:ts befogenhet

att använda försäljningsmedlen till inköp af fastigheter.

Kungl. Maj:ts befogenhet i berörda afseende, i hvad angår försälj

ningsmedel för dels kronoegendomar och till inköpta skogsegendomar

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

hörande områden, rörande hvilkas försäljning beslut fattats af Kungl.

Maj:t jämlikt nådiga brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och

den 23 maj 1902, och dels sådana områden och lägenheter, till hvilkas

försäljning från de under domänstyrelsens förvaltning ställda, staten tillhöriga

skogsegendomar eller utarrenderade jord bruksegendomar Riksdagen

lämnat tillstånd, innebär emellertid, på sätt jag redan meddelat,

icke andra köpeskillingar än sådana, som inflyta för försäljningar beslutade

intill utgången al år 1912. Ett förlängdt medgifvande i berörda afseende

torde därför nu böra af Riksdagen utverkas.

Med hänsyn till de grunder, som i budgethänseende gälla för

statens domäners fond, synes berörda, nu ifrågasatta medgifvande

emellertid böra utverkas under i viss mån andra former än hittills.

Jag vill därvid till en början erinra, att såsom tillgångar på

domänfonden skola redovisas — förutom samtliga fondens fastigheter —

jämväl samtliga ofvan omtalade försäljningsmedel, ehvad desamma bestå

af kontanta penningar eller köpeskillingsreverser. Med sådana försäljningsmedel

torde böra likställas vissa andra valutor, såsom t. ex. medel,

som inflyta genom expropriation af mark från domänfondens fastigheter.

Dylika valutor hafva hittills i allmänhet redovisats bland »extra uppbördsmedel»,

men äro till sin natur uppenbarligen af beskaffenhet att

böra för framtiden uppföras bland domänfondens tillgångar. Till fonden

höra slutligen sådana särskilda anslag, som tid efter annan af Riksdagen

anvisats till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.

De bestämmelser, för Indika jag i det föregående redogjort och

som för närvarande gälla i fråga om Kungl. Maj:ts rätt att disponera

inflytande försäljningsmedel, synas emellertid, med hänsyn särskildt till

ordalydelsen i Riksdagens förut omtalade beslut af år *1909, icke vara

så uttömmande, att de omfatta samtliga dylika försäljningsmedel, och

hvad angår expropriations- och andra dylika medel,'' saknas helt och

hållet föreskrifter rörande sådana medels användning.

Då enligt den princip, som ligger till grund för domänfondens

inrättande, dess samtliga kontanta tillgångar böra afses till inköp

för fondens räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark

eller till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och

Dalarna och då likformighet i afseende på medlens användande är önskvärd,

synes Riksdagens medgifvande nu böra utverkas för Kungl. Maj:t

att utan Riksdagens hörande i hvarje särskildt fall få till ofvan angifna

ändamål disponera domänfondens samtliga kontanta tillgångar.

Beträffande därefter den tid, medgifvandet bör omfatta, torde böra

framhållas, att, såsom af den föregående redogörelsen framgår, beeräns
O

O 0 7 O

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

ning i tiden för Kungl. Maj:ts dispositionsrätt öfver köpeskillingarna afser

allenast vissa dylika försäljningsmedel, under det att tidsbegränsning

helt och hållet saknas i fråga om andra sådana medel. Jämväl i detta

afseende synas mig likformiga bestämmelser vara i hög grad önskvärda.

Vid öfvervägande, huruvida sådan likformighet lämpligast borde

åvägabringas, antingen genom införande af en tidsbegränsning för samtliga

försäljningsmedlen eller genom ett stadgande, att alla dylika medel

skulle af Kungl. Maj:t få disponeras tillsvidare intill dess annorlunda

kunde varda bestämdt, har jag funnit mig böra förorda det senare alternativet.

Samma regler, som uppställas för försäljningsmedlens användande,

synas mig äfven böra komma i tillämpning beträffande domänfondens

samtliga kontanta tillgångar; uppenbarligen torde en tidsbegränsning i

fråga om användandet af de utaf Riksdagen för ändamålet beviljade

och bland nämnda tillgångar upptagna anslagen, icke gärna böra kunna

komma ifråga. För egen del finner jag visserligen beaktansvärda de

skäl, som af 1889 års Riksdag anförts till stöd för en begränsning i tiden

för Kungl. Maj:ts befogenhet att disponera köpeskillingarna för vissa försålda

kronoegendomar. Dessa skäl torde dock icke få tillskrifvas afgörande

betydelse, då den pröfning, som Riksdagen ansett sig böra äga tillfälle

utöfva i fråga om inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark,

torde kunna med tillräcklig noggrannhet verkställas genom granskningen

af de förteckningar, som numera årligen aflämnas till jordbruksutskottet

öfver de kronoegendomar, hvilka under näst föregående året blifvit försålda,

samt öfver de inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig

mark, hvilka under samma tid för kronans räkning ägt rum.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att

Eders Kungl. Magt måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,

att Kungl. Maj:t må från och med den 1 januari 1913 tills vidare,

intill dess annorlunda kan varda bestämdt, för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar å

kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång å

statens domäners fond redovisade kontanta medel.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar, skulle

aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Rothlieb.

STOCKHOLM, ISAAC MAP.CUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:264 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna för kapitalökning i hvad angår jordbruksärendena. s. 2 i texten
  2. JoU 1912:104 Utlåtande, angående regleringen af utgifterna för kapitalökning i hvad angår jordhruksärendena. s. 2 i texten