Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901

1912-01-19 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:21, Med förslag till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

1

N:r 21.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14

juni 1901; gifven Stockholms slott den 19 januari 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga en så lydande

Lag

om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 27 värnpliktslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse äfvensom att till samma lag skall fogas en ny § 53 af

nedanstående lydelse:

§ 27.

1. Vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig Värnplikatt

för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal dagar, som här ^ingltiiL

nedan angifves, nämligen:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästningsingenjörtrupperna,

och trängen i saminanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, hvilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar

under andra året, • samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart

och ett af andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraf trupperna

i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft. (Nr 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,

som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under hvart

och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i saminanlagdt trehundra dagar, hvilken tjänstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpliktiga äfvensom af andra å

sjömanshus inskrifna värnpliktiga till det antal Konungen bestämmer i en

följd under första och andra året eller, där Konungen till följd af särskilda

omständigheter pröfvar nödigt, under allenast andra året,

af dem, sorr^ utan att tillhöra sjömanshus jämlikt § 25 mom. 1 b)

tilldelats flottan och som därvid inskrifvits till sjötjänst, jämväl i en följd

under andra året eller, där Konungen till följd af särskilda omständigheter

pröfvar nödigt, med en första tjänstgöring om tvåhundra dagar

under första eller andra eller under första och andra året samt med en

repetitionsöfning om etthundra dagar under fjärde året,

af till fästningstjänst inskrifna värnpliktiga med en första tjänstgöring

om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början under första

eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under

fjärde året, samt

af flottans öfriga värnpliktiga med en första tjänstgöring om tvåhundra

dagar under första eller andra eller under första och andra året

samt med en repetitionsöfning om etthundra dagar under fjärde året.

För värnpliktig, som tilldelats fotfolket och uttagits till särskild

vinterutbildning (skidlöpartjänst), må, på sätt Konungen finner godt förordna,

första tjänstgöringen taga sin början redan under första året.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig

sjukvårdstjänst eller till station stjänst vid flottan, så ock värnpliktig, som

för utbildning vid Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes

inskrifningsområde, må, på sätt Konungen finner godt förordna,

fullgöra honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort därefter

följande föreskrifna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring

äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen, må, på sätt

Konungen förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar i en följd.

_ Repetitionsöfning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för

särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gäfieborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med

den 11 juli till och med den 31 augusti samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

3

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarna

afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september.

2. Icke vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig

att, på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra

under fredstid i sammanlagdt etthundraåttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring

skall fullgöras antingen i en följd med början under första eller andra

året eller med en första och en andra tjänstgöring under de tre första åren.

Värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes

icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagdt det antal dagar, som

ofvan i detta mom. sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring

tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom vapenför.

3. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindradt att återkomma

till station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden för den tjänstgöring,

till hvilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne

likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen ägt rum.

Ersättning för den Överskjutande tjänstgöringstiden erhåller den

värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.

4. Har värnpliktig under i mom. 1 eller 2 föreskrifven tjänstgöring

blifvit fälld till straff för rymning eller för olofligt undanhållande af minst

ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring afbrutits för verkställighet

af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall den tid, under

hvilken han var rymd eller olofligen undanhöll sig eller hans tjänstgöring

sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där

ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I hvad mån den

värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen, samt i

hvilken ordning häri skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer

Konungen.

§ 53.

1. Bestämmelsen i § 27 mom. 2 om tjänstgöringstidens längd för

icke vapenför värnpliktig skall tillämpas beträffande värnpliktig, som inskrifves

år 1912 eller senare, med det undantag, som nedan omförmäles

i mom. 2, så ock beträffande värnpliktig, som blifvit inskrifven tidigare än

år 1912, men till följd af laga förfall eller beviljadt uppskof påbörjar tjänstgöring

tidigast å tid, då den skolat påbörjas, om han inskrifvits år 1912.

2. Beträffande icke vapenför värnpliktig, som inskrifvits tidigare än

år 1912 och ej innefattas i det i mom. 1 gifna stadgande, så ock beträffande

icke vapenför värnpliktig, som, efter att utan laga förfall hafva uteblifvit

från inskrifningsförrättning före år 1912, inskrifves sagda år eller senare,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

äge Konungen efter utfärdandet af denna lag förordna, i hvad mån den i

hittills gällande lag stadgade tjänstgöringstid må nedsättas intill den ofvan

i § 27 mom. 2 bestämda.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

David Bergström.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

5

Utdrag af protokoll öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 19

januari 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén.

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning inom landt- och sjöförsvarsdepartementen

anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet Bergström,

följande:

»Den fråga, för hvilken jag nu påkallar Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,

eller frågan om nedsättning af icke vapenföra värnpliktigas

tjänstgöringstid under fred, ingår visserligen såsom ett led i den utredning

rörande försvarsväsendet i dess helhet, som jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut för närvarande pågår. Uppenbarligen sammanhänger densamma

också nära med åtskilliga mera omfattande spörsmål, som bero af berörda

utredning. Äfven om först i samband med resultaten i öfrigt af sagda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

utredning en beståndande lösning af denna fråga står att vinna, lärer det

dock få anses synnerligen önskvärd!, att en lättnad i tjänstgöringstiden

för de icke vapenföra värnpliktiga, afpassad efter för närvarande bestående

värnpliktsförhållanden, med däraF följande kostnadsminskning, så snart ske

kan, blir verklighet. Såväl ämnets behandling förlidet år från Kungl.

Maj:ts och Riksdagens sida som den, utredning, hvilken för öfrigt däri

förebragts, synes mig bära tydligt vittne om önskvärdhetan af en ändring

redan nu i berörda hänseenden.

Beträffande frågans förhistoria anhåller jag i hufvudsak få hänföra

mig till det yttrande af min närmaste företrädare i ämbetet, som fanns

fogadt vid Kungl. Maj:ts proposition (nr 2) i ämnet till 1911 års riksdag.

Före tillkomsten af 1901 års värnpliktslag och den därpå grundade

kungl. förordningen den 5 december 1901 angående inskrifning och redovisning

af värnpliktiga samt deras tjänstgöring m. m. inskrefvos till värnpliktstjänstgöring

endast sådana icke vapenföra värnpliktiga, hvilka befunnos

lämpliga för vissa yrken eller särskilda uppgifna befattningar vid hären

eller flottan, hvarför alltså det öfvervägande flertalet icke vapenföra frikallades

från värnpliktens fullgörande. Enligt nyssnämnda på 1901 års

värnpliktslag grundade förordning åter skulle samtliga icke vapenföra värnpliktiga

inskrifvas till värnpliktstjänst. Och i de särskilda föreskrifter angående

värnpliktigas fördelning mellan hären och flottan, hvilka utfärdades

i enlighet med sistnämnda förordning, upptogos bland sådana särskilda

befattningar, till hvilka icke vapenföra värnpliktiga skulle inskrifvas vid de

olika truppslagen och tjänstegrenarna af hären samt tjänsterna vid

flottan en ny kategori, militärarbetare. Enligt generalorder den 14

mars 1902 — angående utbildning af värnpliktiga till reservunderbefäl

och fackmän — skulle dessa såsom militärarbetare inskrifna, i den mån

de därtill voro användbara, deltaga i nytillverkning, reparationer, rengöring

och vård af persedlar och materiel af olika slag, samt i öfrigt användas

såsom handräckning i kasärn (barack), läger, förråd o. s. v., såsom

markörer under skjutöfningarna och vid artilleriet såsom målhandräckning,

till bevakning, där så vore lämpligt, äfvensom till öfriga ifrågakommande

göromål, allt på det att de vapenföra värnpliktiga ej mer än oundgängligen

kräfdes komme att tagas i anspråk för andra arbeten och handräckningsgöromål

än dem, som kunde anses ingå i soldatutbildningen.

De icke vapenföras tjänstgöringstid är enligt gällande värnpliktslag

vid hvarje truppslag densamma som de vapenföras. En icke vapenför, som

tilldelats fotfolket, är alltså skyldig tjänstgöra under 240 dagar, medan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

7

den som tilldelats rytteriet fullgör 365 dagars tjänst o. s. v. Denna

tjänstgöring fullgöres i allmänhet i en följd.

Antalet icke vapenföra värnpliktiga vid armén och flottan har under

utbildningsåret 1910—1911, inberäknadt dem, som öfverförts, uppgått till

i rundt tal 6,200, däraf inemot fyra femtedelar utgjorts af militärarbetare

och återstoden tjänstgjort såsom yrkesmän eller skrifbiträden.

I skrifvelse till Kungl. Maj: t den 19 maj 1904 anförde Riksdagen,

att uti en inom Riksdagen väckt motion framställning gjorts i syfte att förebygga,

att ett större antal icke vapenföra värnpliktiga, än som motsvarade

det verkliga behofvet, årligen uttoges till eller bibehölles i tjänstgöring. I

motionen hade hufvudsakligen framhållits, hurusom uttagning till tjänstgöring

af värnpliktiga inom ifrågavarande kategori i den utsträckning, som

numera efter införandet af 1901 års härordning ägde rum, innebure misshushållning

med arbetskraft, att svårighet redan å flera lägerplatser yppat

sig att, sedan bland de icke vapenföra nödigt antal yrkesmän och handräckningsmanskap

uttagits, på nyttigt sätt sysselsätta de återstående af

dessa värnpliktiga samt att ett stort antal arbetsdugliga armar säkerligen

på detta sätt rycktes bort från de produktiva yrkena utan motsvarande

nytta för försvaret, och att till denna förlust ur nationalekonomisk synpunkt

sällade sig den högst betydande statsutgiften för de icke vapenföras

underhåll under värnpliktsöfningarna.

Sedan därefter bestämmelserna för de icke vapenföra värnpliktigas

inskrifning och tjänstgöring omnämnts, framhöll Riksdagen:

att de flesta regementschefer i vapenöfningsrapporterna för åren

1902 och 1903 omförmält den stora nytta de haft af de icke vapenföra,

genom hvilkas befintlighet de vapenföra värnpliktiga endast i ringa utsträckning

behöft för utförande af handräckningssysslor dragas bort från

det rent militära utbildningsarbetet, samt

att äfven icke vapenföra värnpliktiga syntes böra inkallas till värnpliktsöfningarna,

emedan de yrkesskickliga bland dessa värnpliktiga utgjorde

en billig arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffningsoch

reparationsarbeten å utrustningspersedlar och materiel, som alltid

förekomine i depåer och å öfningsplatser, och emedan användningen af

de icke yrkesskickliga inom ifrågavarande kategori till skrif- och handräckningsgöromål

medförde stor vinst för de vapenföra värnpliktigas utbildning,

i det att dessa härigenom finge mera ostördt begagna den korta

öfningstiden till militära öfningar; men

att de af motionären påpekade förhållandena beträffande de icke

vapenföra värnpliktiga dock syntes erfordra vidtagandet af lämpliga åt
-

1904 års

Biksdagsskrifvelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

gärder till förebyggande af, att nyssnämnda fördelar med de icke vapenföras

uttagning till militär tjänst komrne att köpas alltför dyrt samt af

att ett stort antal unga män toges ifrån de närande yrkena och å lägerplatserna,

i brist på tillräcklig sysselsättning, vandes från ordentligt arbete.

Vidare redogjordes för antalet icke vapenföra inom armén samt för

kostnaden för dem åren 1903 och 1905, hvarefter Riksdagen anförde:

att denna statistik manade till en viss försiktighet vid inkallande till

värnpliktsöfningarna af andra än dem, Indika med afseende å deras kroppsbeskaffenhet

ansågos kunna fullt tillgodogöra sig den militära utbildningen;

att Riksdagen därför ansåg, att icke vapenföra värnpliktiga icke borde

tagas i anspråk för fullgörande af deras värnplikt i vidare man, än som

för utförande af handräckningsgöromålen vore oundgängligen nödvändigt;

att motionärens i detta afseende väckta förslag att inkalla de icke

vapenföra värnpliktiga i olika grupper med en kortare, lika tjänstgöringstid

för hvarje afdelning synts Riksdagen vara väl värdt beaktande, då därigenom

vunnes likställighet för alla värnpliktiga inom ifrågavarande kategori,

hvaremot förslaget icke torde kunna förverkligas utan ändring i värnpliktslagen;
att

vid ärendets behandling inom Riksdagen i enahanda syfte framställts

förslag, att utaf ifrågavarande kategori värnpliktiga årligen skulle

uttagas endast ett visst, efter det förefintliga behofvet för hvarje truppförband

bestämdt antal af de till hälsan kraftigaste individerna bland de

icke vapenföra, under det att de öfriga frikallades från krigstjänst;

att vidare framkastats den tanken att nedbringa de icke vapenföras

antal genom en skärpning af föreskrifterna för undersökning af värpliktigas

duglighet till krigstjänst; och slutligen

att såsom en utväg till ordnande af denna fråga föreslagits att befria

alla icke vapenföra från krigstjänst och i dess ställe pålägga dem

värnskatt samt att lega erforderligt handräckningsmanskap å mötesplatserna,

mot hvilket förslag dock med fog kunde anmärkas, att det för de

värnpliktiga skulle medföra en stor frestelse till så kallad simulans.

I saknad af utredning i fråga om behofvet af icke vapenföra värnpliktiga

inom de olika afdelningarna af försvarsorganisationen ansåg Riksdagen

sig icke kunna förorda något visst förslag till lösning af den förevarande

frågan, utan finge anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t att efter nödig

utredning rörande det antal af icke vapenföra värnpliktiga, som borde

tilldelas hvarje truppförband samt flottan och kustartilleriet, för Riksdagen

framlägga förslag till sådana bestämmelser, att endast det antal icke vapenföra,

som motsvarade det verkliga behofvet, komme att uttagas till eller

användas i tjänstgöring.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

Med anledning af Riksdagens omförmälda skrifvelse tillsatte Kungl. Kommittén

Maj:t den 3 februari 1905 en kommitté med uppgift att verkställa ickeva^enutredning

angående uttagning och användning af icke vapenföra värn- föra värnpliktiga,

hvilken kommitté den 25 juli samma år afgaf underdånigt be- tjänstgötänkande.

ring.

Beträffande den förevarande frågan, eller bestämmandet af tjänstgöringstiden

för de icke vapenföra värnpliktiga, framhåller kommittén till

eu början, hurusom årskontingenten värnpliktiga, som uttagas till ett

truppförband, fastställes enligt mobiliseringsbehofvet och tjänstgöringsförhållandena

i fred. För antalet vapenföra värnpliktiga borde, om möjligt,

mobiliseringsbehofvet vara bestämmande, emedan man i fred borde utbilda

just det antal värnpliktiga vid hvarje truppförband, som erfordrades vid

krigstil 1 fii lie för truppförbandets mobilisering. I fråga om de icke vapenföra

värnpliktiga gjorde sig delvis andra synpunkter gällande. Visserligen

toges äfven dessa värnpliktiga i anspråk vid mobilisering i ganska stor

utsträckning såsom handtverkare och handräckningspersonal vid depåerna

samt såsom arbetsmanskap inom fästningarna och vid större järnvägs-, brooch

telegraf byggnader, men de skulle dock kunna undvaras vid de egentliga

fältformationerna. Hufvudändamålet med de icke vapenföras fredstjänstgöring

vore ej heller, att de skulle utbilda och förbereda sig till sin

tjänst vid krigstillfälle, utan att de skulle utföra vissa arbeten och handräckningar.

Antalet icke vapenföra värnpliktiga vid hvarje truppförband

borde också i främsta rummet rättas efter detsammas behof af arbetskraft i

fred till dessa arbeten och handräckningar. De icke vapenföra värnpliktigas

användning vid mobilisering finge dock, såsom särskildt af chefen för fjärde

arméfördelningen framhållits, icke helt och hållet lämnas utom räkningen.

Då det gällde att undersöka, i hvilken utsträckning de icke vapenföra

värnpliktigas uttagning och användning kunde minskas, syntes man

böra utgå ifrån, att de icke vapenföra värnpliktiga fortfarande, om möjligt,

borde användas till militära handräckningar i sådan omfattning, att de

vapenföra värnpliktiga ej behöfde anlitas för handräckningsgöromål mera,

än som erfordrades för deras fältmässiga utbildning, under det att de civila

arbeten, hvilka för närvarande utfördes af de icke vapenföra, åtminstone

till största delen kunde öfverlämnas åt civila arbetskrafter. De jämförelsevis

fåtaliga egentliga yrkesmännen bland de icke vapenföra borde

dock allt framgent användas till civila arbeten, hvar och en i sitt fack,

dels emedan den arbetsprodukt, de härigenom lämnade, blefve vida värdefullare,

än om de fullgjorde vanliga handräckningsgöromål, dels emedan

det måste anses ligga en omedelbar krigsförberedelse af ganska stor

betydelse däri, att icke vapenföra skräddare, skomakare och sadelmakare

Bill. till Riksd. Prof. 1912. 1 Sarnl. 1 Afd. 13 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 21.

m. fl. yrkesmän utbildades i samma slags arbeten, som de skulle utföra vid

mobilisering.

Nästa fråga, som måste besvaras, vore, på hvilket eller hvilka sätt

den åsyftade inskränkningen i de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring

skulle åstadkommas.

Riksdagens skrifvelse angåfve fyra olika utvägar, nämligen:

1) att gifva de icke vapenföra värnpliktiga kortare tjänstgöringstid

än de vapenföra;

2) att minska antalet icke vapenföra värnpliktige genom att vid inskrifningsförrättningarna

eller vid den läkarbesiktning, som ägde rum

kort tid efter tjänstgöringens början, uttaga ett bestämdt antal icke vapenföra

och företrädesvis de till hälsan kraftigaste;

3) att minska antalet icke vapenföra värnpliktiga genom att skärpa

föreskrifterna för undersökning af värnpliktigas duglighet till krigstjänst;

samt

4) att befria alla icke vapenföra värnpliktiga från krigstjänst och i

stället pålägga dem värnskatt samt att å öfningsplatserna lega erforderligt

handräckningsmanskap.

Mot sistnämnda utväg kunde anföras:

att, såsom ock framhölles i riksdagsskrifvelsen och i flera af yttrandena

öfver densamma, den för de värnpliktiga skulle medföra eu stor

frestelse till så kallad simulans;

att det alltid måste förefalla mindre tilltalande att beröfva de åt

naturen mindre väl lottade icke vapenlöra den för deras utveckling fruktbärande

militära uppfostran samt att låta dem betala för ett arbete, hvilket

de själfva skulle kunna utföra;

att de penningmedel, hvilka skulle inflyta genom en dylik värnskatt,

säkerligen icke skulle förslå till att betacka kostnaderna för erforderligt

legt handräckningsmanskap;

att ett talrikt civilt handräckningsmanskap i hög grad skulle försvåra

ordningens upprätthållande inom etablissementen;

att det vid mobilisering säkerligen skulle möta vida större svårigheter

att genom legning anskaffa ytterligare erforderligt handräckningsmanskap

än att inkalla icke vapenföra värnpliktiga; och slutligen

att de nuvarande icke vapenföra värnpliktiga, om de i fred befriades

från tjänstgöring, sannolikt äfven vid krigstilIfälle skulle undandragas

tjänstgöringen icke blott vid truppförbanden och deras depåer samt vid

etappformationerna och inom fästningarna, utan äfven i landstormen.

Detta tillvägagångssätt kunde sålunda icke förordas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

Uttagningen af en bestämd kontingent värnpliktiga .årligen till hvarje

truppförband skulle otvifvelaktigt medföra vissa praktiska fördelar såväl

i fråga om de vapenföra som de icke vapenföra. Då det emellertid

icke ifrågasattes att utsträcka bestämmelsen äfven till de vapenföra värnpliktiga,

skulle ett dylikt uttagande bland de icke vapenföra lätt förefalla

såsom godtycke samt framkalla missnöje och obehag, vare sig man sökte

verkställa gallringen redan vid själfva inskrifningsförrättningarna eller uppsköte

densamma, tills noggrannare undersökning och observation hunnit

verkställas efter inträdet i tjänstgöring. Dessutom skulle de öfverflyttningar

från vapentjänst till särskild befattning, Indika enligt § 108 inskrift

ngsförordningen skola äga rum icke blott vid läkarbesiktningen

två eller tre veckor efter tjänstgöringens början utan äfven senare, när

helst omständigheterna sådant påkallade, vålla svårigheter, i det att, om

en jämförelsevis kraftig individ, sedan tjänstgöringen pågått en tid, öfverfördes

till särskild befattning, fråga skulle uppstå, huruvida han skulle

frikallas eller möjligen någon annan af de i tjänst varande icke vapenföra

värnpliktiga. Ej heller skulle likformighet kunna vinnas mellan olika inskrifningsområde»

och olika truppförband. Detta förfaringssätt, hvilket

säkerligen ofta skulle förorsaka vederbörande myndigheter och befälhafvare

afsevärda svårigheter samt ännu oftare framkalla missnöje bland de

värnpliktiga och deras anförvanter, syntes därför icke böra väljas för här

ifrågavarande ändamål.

De återstående tvänne utvägarna, nämligen att minska antalet icke

vapenföra värnpliktiga genom en ändring af föreskrifterna för undersökning

af värnpliktigas duglighet till krigstjänst samt att gifva de icke vapenföra

värnpliktiga kortare tjänstgöringstid än de vapenföra, lämpade sig

däremot för ändamålet.

Den första af dessa utvägar, nämligen att ändra föreskrifterna för

undersökning af värnpliktigas duglighet till krigstjänst, torde i någon mån

kunna gå i den vid frågans behandling inom Riksdagen angifna riktningen,

nämligen att skärpa desamma, så att en del nu såsom icke vapenföra

ansedda värnpliktiga blefve förklarade oförmögna till krigstjänst.

I större omfattning däremot torde de icke vapenföra värnpliktigas

antal kunna nedbringas genom en revision af föreskrifterna för undersökning

af värnpliktigas duglighet till krigstjänst i syfte bland annat, att de

bästa af dem, hvilka enligt nuvarande bestämmelser förklaras icke vapenföra,

i stället skulle inskrifvas såsom vapenföra. Hvarje ökning af de

vapenföra värnpliktigas antal måste betraktas såsom en stor fördel, emedan

härigenom en välbehöflig förstärkning vunnes i antalet utbildade soldater

vid krigstillfälle.

%

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition Nr 21.

Den andra af de båda sist angifna utvägarna, nämligen att bestämma

en kortare tjänstgöringstid för samtliga icke vapenföra värnpliktiga än för

de vapenföra, inedgåfve däremot att ganska noga afpassa antalet tjänstgöringsdagar

för de icke vapenföra efter behofvet.

Mot en dylik anordning skulle visserligen kunna anföras, att den

strede mot grundsatsen att såvidt möjligt ställa lika stora kraf på samtliga

värnpliktiga. Denna grundsats hade dock redan till följd af de särskilda

truppslagens olika behof af utbildningstid väsentligen modifierats i

fråga om de vapenföra värnpliktiga, i det tjänstgöringstiden för dessa enligt

1901 års värnpliktslag från och med år 1908 komme att växla mellan

240, 300 och 365 dagar. I fråga om de icke vapenföra värnpliktiga syntes

dessutom humanitära skäl tala för en minskning af deras tjänstgöringstid.

De måste nämligen i allmänhet anses såsom mindre väl lottade af naturen,

och det syntes därför ej blott billigt utan äfven berättigadt, att staten på

dem ställde något mindre kraf i fråga om rikets försvar än på de bättre

lottade vapenföra värnpliktiga. Dessutom komme en dylik åtgärd äfven

att synas rättvis, därigenom att alla icke vapenföra värnpliktiga kunde

erhålla lika lång tjänstgöring, oafsedt om de inkallades .till det ena eller

andra truppslaget vid hären eller flottan. För de icke vapenföra värnpliktiga

kunde nämligen olika lång tjänstgöringstid vid de särskilda truppslagen

icke motiveras ur utbildningssynpunkt, alldenstund, såsom ofvan

framhållits, den vana vid militärisk ordning och vid handräckningsgöromål,

som erfordrades af dem, för att de vid krigstillfälle omedelbart skulle

kunna ingå i handtverks-, handräcknings- och arbetsafdelningar, förvärfvades

på vida kortare tid än den minsta fastslagna utbildningstiden,

eller 240 dagar, och tillika vore oberoende af vid hvilket truppslag de

fullgjorde sin fredstjänstgöring.

Truppförbandens behof under fredstjänstgöringen af yrkesmän utöfver

de fast anställda handtverkarna kunde visserligen icke på långt när fyllas

med yrkesmännen bland de icke vapenföra. Användningen af yrkesmän

bland de icke vapenföra, i stället för särskildt anställda dylika, syntes

dock — att döma af anförda uppgifter från 1904 års vapenöfning vid

andra arméfördelningen — tillföra statsverket så ringa vinst, att häri ej

kunde sökas skäl att för framtiden använda icke vapenföra till dylika

arbeten gentemot de nationalekonomiska hänsyn, Indika talade mot en

dylik användning.

I enlighet med hvad kommittén sålunda uttalade föreslog den, att

antalet tjänstgöringsdagar för alla icke vapenföra skulle utan afseende å

yrke eller vapenslag minskas till 2h af nuvarande antalet. Minskningen

skulle enligt kommitténs förslag ernås sålunda, att tjänstgöringstiden ned
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

sattes till SU af tjänstgöringstiden vid det truppslag, där det ojämförligt

största antalet icke vapenföra togs i anspråk. Den därvid återstående

minskningen i antalet tjänstgöringsdagar borde vinnas genom ändring af

gällande föreskrifter angående värnpliktigas duglighet till krigstjänst.

Därigenom skulle nämligen antalet icke vapenföra kunna nedbringas

med 10 procent af det sammanlagda dåvarande antalet.

Att, såsom i riksdagsskrifvelsen förordats, inkalla de icke vapenföra

värnpliktiga i grupper blefve också lättast, om tjänstgöringstiden för dem

sattes till ett hälft år eller för jämnhetens skull till 180 dagar. Efter år

1908, om ej förr, komme nämligen samtliga truppförband att blifva åtminstone

i viss mening garnisonerade och därför att behöfva icke vapenföra

värnpliktiga under hela året.

Med anledning af hvad sålunda anförts föreslog kommittén, att samtliga

icke vapenföra skulle för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagdt 180

dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnade, skulle

fullgöras under första, andra eller tredje året i en följd eller med en första

och en andra tjänstgöring.

Cheferna för generalstaben och flottans stab erinra uti det af dem cheferna

den 18 oktober 1906 gemensamt afgifna förslaget till ändringar i värnpliktslagen,

att af den utredning, som i här förevarande fråga blifvit före- flottans stab.

bragt, framginge, att det icke vore möjligt att till fullo nå det åsyftade

målet, endast att närma sig detsamma. Först borde härvid behofvet af de

olika arbeten, som de icke vapenföras tjänstgöring representerade vid de

olika truppförbanden och militära etablissementen, fastslås. Detta läte sig

emellertid icke med någorlunda bestämdhet gorå, förrän regementena finge

sina förläggnings- och tjänstgöringsförhållanden slutligt ordnade.

Sedan behofvet sålunda vore fixeradt, gällde det att uttaga en såvidt

möjligt däremot svarande produkt af antal tjänstgöringsdagar och antal

man. Detta skulle kunna ske antingen genom att inkalla blott så många

man, som med en viss bestämd tjänstgöringstid gåfve nämnda produkt,

eller ock, om samtliga skulle inkallas, i stället låta tjänstgöringstiden bestämmas

efter kontingentens numerär.

Emellertid företedde årskontingenterna af icke vapenföra oberäkneliga

växlingar år från år, hvilket- blefve så mycket kännbarare, som bland de

ifrågavarande värnpliktiga funnes många olika kategorier med hänsyn till

yrke och användning. I allmänhet torde tillgången på militärarbetare

lämna öfverskott, medan däremot antalet yrkesmän — skräddare, skomakare,

sadelmakare m. fl. — icke motsvarade behofvet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Generals
kommissio
nen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

För att vinna så nöjaktigt resultat som möjligt syntes man böra

kombinera de båda ofvan angifna utvägarna. Man skulle inom den föreskrifna

längsta tjänstgöringstiden reglera de icke vapenföras af olika kategorier

tjänstgöring genom att, där tillgången öfverstege behofvet, i motsvarande

grad afkorta tjänstgöringen.

På grund af hvad sålunda anförts föreslogo cheferna för generalstaben

och flottans stab, att till värnpliktslagen § 27 måtte fogas ett nytt

moment af nedanstående lydelse:

»För värnpliktig, inskrifven till särskild befattning vid hären eller

flottan (icke vapenför), må tjänstgöringstiden af kortas under det i mom 1

föreskrifna antal dagar, och skall denna tjänstgöring''taga sin början under

första eller andra året och fortgå i en följd eller fördelas på två omgångar,

allt på sätt Konungen närmare bestämmer.

Äfven för värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare

befinnes duglig endast till särskild befattning (icke vapenför), må tjänstgöringstiden,

på sätt Konungen närmare bestämmer, afkortas under det i

mom. 1 föreskrifna antal dagar.»

1907 års generalskommission yttrar beträffande denna fråga, att

en begränsning af de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring till det

verkliga behofvet vore, såsom framhållits i Riksdagens skrifvelse den 19

maj 1904 angående uttagning af icke vapenföra värnpliktiga, påkallad med

hänsyn till de stora kostnader de åsamkade statsverket.

Att söka åstadkomma denna begränsning genom att inkalla samtliga

icke vapenföra värnpliktiga, men rätta tjänstgöringstidens längd efter deras

antal, så att hvarje truppförband finge ett visst angifvet antal tjänstgöringsdagar,

skulle sannolikt medföra afsevärda svårigheter, särskildt på grund

af öfverföringarna från vapenföra till icke vapenföra.

Bättre vore att tilldela hvarje truppförband en fix kontingent icke

vapenföra värnpliktiga med en bestämd något kortare tjänstgöringstid. Det

syntes dock icke lämpligt att fastslå kontingenternas storlek dels på grund

af svårigheten att finna en rättvis form för uttagningen, dels emedan behofvet

af handräckningsmanskap samt af militärarbetare under nuvarande

öfvergångsförhållanden i många fall icke kunde på förhand angifvas.

Tjänstgöringen borde därför i fråga om militärarbetarna ordnas i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag, som afgifvits af kommittén

angående icke vapenföra värnpliktigas uttagning och tjänstgöring. Denna

kommitté hade ansett, att tjänstgöringstiden borde inskränkas till etthundraåttio

dagar och att antalet icke vapenföra värnpliktiga borde minskas genom

ändrade bestämmelser för undersökning af de värnpliktigas krigstjänstdug
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

likhet. Någon fixering af årskontingenten hade kommittén visserligen icke

föreslagit, men den ville göra det möjligt att i någon man utjämna antalet

mellan °olika år genom bestämmelsen, att tjänstgöringen skulle fullgöras i

en följd eller i två omgångar under de tre första åren.

Yrkesmannen och skrifbiträdena bland de icke vapenföra värnpliktiga

borde däremot erhålla längre tjänstgöring än militärarbetarna. Under det

att man vanligen bestämde tjänstgöringstidens längd för de vapenföra

värnpliktiga på grund af den utbildning, som i fält erfordras för olika

truppslag och tjänstegrenar, torde i fråga om de icke vapenföra tjänstgöringstidens

längd hufvudsakligen böra rättas efter den nytta, armén och flottan

kunna draga af det arbete, de utförde under sin fredstjänstgöring, dock

med den inskränkningen att tjänstgöringstiden icke för någon personalkategori

icke vapenföra sattes högre än för de vapenföra.

Då de yrkesskickliga bland de icke vapenföra värnpliktiga hvar för

sig utgjorde en billig arbetskraft till utförande af den mängd nyanskafif.

nings- &och reparationsarbeten å utrustningspersedlar och materiel, som i

depåer och å öfningsplatser alltid förekomme, och da erfarenheten tillika

visat, att det antal dylika, som kunde tilldelas truppförbanden, i allmänhet

väsentligt understege behofvet, torde alla dylika icke vapenföra böra åläggas

trehundrasextiofem dagars tjänstgöring i fred. I gengäld syntes de höra

få fullgöra tjänstgöringen i en följd, hvarigenom äfven truppförbandens

intressen bäst blefve tillgodosedda.

Vidare uttalade sig generalskommissionen angående tjänstgöringsskyldighet

för värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare

befunnes icke vapenför, hvarom bestämmelse saknas uti nu gällande

värnpliktslag. Kommissionen föreslog, att sådan värnpliktig skulle tjänstgöra

i samma antal dagar som af kommissionen förordats för å ena sidan

militärarbetare, å den andra yrkesmän och skrifbiträden; dagantalet skulle

alltså blifva beroende af, till hvilken kategori af icke vapenföra öfverföringen

skett.

I öfverensstämmelse med det ofvan anförda skulle till värnpliktslagen

§ 27 fogas ett moment så lydande:

»Icke vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig

att, på sätt Konungen närmare förordnar, tjänstgöra under fredstid:

därest han inskrifvits såsom yrkesman eller skrifbiträde, i sammanlagdt

trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring skall fullgöras i en

följd med början under första eller andra året; samt

därest han inskrifvits såsom militärarbetare, i sammanlagdt etthundraåttio

dagar, hvilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd eller med en

första och en andra tjänstgöring under de tre första åren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Försvars
kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

Värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes

icke vapenför, skall tjänstgöra i sammanlagdt det antal dagar, som ofvan

i detta moment sägs.»

1907 års försvarskommitté uttalar uti sitt den 5 december 1910

afgifna betänkande, att den funne en begränsning af det stora antalet

tjänstgöringsdagar, som nu fullgjordes af de icke vapenföra, önskvärd.

Vidare ansåg kommittén nu gällande bestämmelse, enligt hvilken de icke

vapenföras tjänstgöringstid öfverensstämde med de vapenföras, hvilka tilldelades

samma truppslag, icke vara ändamålsenlig, då den nämligen ledde

till sådana oegentligheter, som att yrkesmän, hvilka utbildades för krigsbefattningar

vid fälthärens truppförband eller vid fästningsbesättningarna,

kunde komma att tjänstgöra under 4 månader kortare tid än militärarbetare,

hvilkas tjänstgöring hade sin egentliga betydelse allenast för ordningshållningen

och den inre tjänsten i fredstid inom truppförbandens etablissement.

Kommittén ansåg visserligen en bestämmelse sådan som den af chefen

för generalstaben föreslagna, nämligen att »tjänstgöringstiden för de

icke vapenföra må kunna afkortas under det antal dagar, som bestämts

för de vapenföra, taga sin början under första eller andra året samt fullgöras

i en följd eller fördelas på två omgångar», vara i hög grad ägnad

att anpassa det antal tjänstgöringsdagar för de icke vapenföra, som årligen

kan behöfva tagas i anspråk, efter vid hvarje truppförband under olika

tider sig företeende behof, men å andra sidan syntes en så allmänt affattad

formulering ställa de icke vapenföra värnpliktiga inför allt för ovissa

utsikter beträffande tjänstgöringstidens längd.

Hvad beträffar det öfvervägande antalet icke vapenföra eller miltärarbetarna

syntes en önskvärd begränsning af antalet tjänstgöringsdagar stå

att vinna genom afkortning af tjänstgöringstiden från nuvarande 365, resp.

300 och 240 dagar till omkring 180 dagar, såsom af kommittén angående icke

vapenföra värnpliktigas uttagning och tjänstgöring äfvensom af generalskommissionen

förordats. Antalet tjänstgöringsdagar för militärarbetare ansåg

dock kommittén böra hellre sättas till 182 än till 180 dagar, då nämhgen,

genom inkallelse i två omgångar, året uti förra fallet täcktes (så

när som på en dag). För att ytterligare bereda möjlighet att i någon

man utjämna antalet militärarbetare mellan olika år förordade kommittén,

att tjänstgöringen måtte kunna fullgöras antingen i en följd med början

under första eller andra året eller med en första och en andra tjänstgöring

under de tre första åren, hvarvid de värnpliktigas egna önskningar

borde så långt ske kan röna tillmötesgående.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

Kommittén ansåg, i likhet med generalskommissionen, att yrkesmän

och skrifbitäden borde undergå längre tjänstgöring än militärarbetarna på

grund af den stora nytta, armén kunde för jämförelsevis ringa kostnad draga

af det arbete dessa till antalet visserligen ganska fåtaliga värnpliktiga utförde

under sin fredstjänstgöring. Kommittén förordade därför, i likhet med

generalskommissionen, eu tjänstgöringstid för dessa värnpliktiga af 365

dagar. För att truppförbanden måtte kunna draga största möjliga nytta

af ifrågavarande värnpliktigas yrkesskicklighet, borde dessa fullgöra sin

tjänstgöring i en följd, lämpligen med början under första året, eu anordning,

som äfven för de värnpliktiga själfva torde vara mest förmånlig.

Beträffande frågan om tjänstgöringsskyldighet för värnpliktig, hvilken

inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes icke vapenför, biträdde

kommittén hvad af generalskommissionen härutinnan föreslagits,

hvarvid dock till den föreslagna bestämmelsen borde fogas ett tillägg af

innehål], att sådan värnpliktig ägde att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring

tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort såsom vapenför.

På grundvalen af sistnämnda förslag aflat Kungl. Maj:t nådig proposition

till 1911 års riksdag, däri föreslogs bland annat:

dels att i värnpliktslagen § 27 måtte såsom mom. 2 inflyta följande

bestämmelse:

»2. Icke vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifvcn, skyldig

att, på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra

under fredstid i det antal dagar, som här nedan angifves, nämligen:

militära! hetare i sammanlagdt etthundraåttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring

skall fullgöras antingen i en följd med början under första eller

andra året eller med en första och en andra tjänstgöring under de tre

första åren; samt

annan icke vapenför i det antal dagar, som uti mom. 1 ofvan är

bestämdt för vapenför värnpliktig vid vederbörligt truppslag af hären eller

vid flottan, hvilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd med början under

första eller andra året.

Värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes

icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagdt det antal dagar, som

ofvan i detta mom. sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring

tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom vapenför.»

dels ock att till samma lag måtte fogas en ny § 53, hvars 3 och 4

mom. skulle hafva följande lydelse:

»3. Bestämmelsen i § 27 mom. 2 om tjänstgöringstidens längd för

militärarbetare skall tillämpas beträffande värnpliktig, som inskrifves under

Kungl.

Maj:ts proposition

till

1911 års

riksdag.

Bill. till Piksd. Prof. 1912. 1 Samt. 1 Afd. 13 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagen

1911.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

år 1911 eller senare, dock ej beträffande värnpliktig, som utan laga förfall uteblifvit

från inskrifningsförrättning under år 1910 eller tidigare. Sådan

värnpliktig är skyldig att tjänstgöra under så lång tid, som hans tjänstgöring

skolat pågå, därest han inskrifvits tidigare än år 1911.

4. Militärarbetare, som blifvit inskrifven tidigare än år 1911 och

som på grund vare sig af erhållet uppskof med tjänstgöring eller af laga

förfall påbörjar densamma år 1911 eller senare, skall tjänstgöra underså

lång tid, som hans tjänstgöring skolat pågå, därest han inskrifvits år 1911

eller senare.»

Sagda förslag beräknades skola medföra en årlig minskning i anslaget

till de värnpliktigas aflöning och redovisning in. in. samt i vissa

andra ordinarie anslag, uppgående tillhopa till omkring 363,000 kronor.

Förslaget, förordades af lagutskottet, som emellertid på anförda skäl

tillika hemställde, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån

genom ändring i meddelade föreskrifter i afseende å icke vapenföra åliggande

tjänstgöringsskyldighet ytterligare besparing af kostnad kunde åvägabringas

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda.

Vid utskottets utlåtande var fogad en af herrar S. F. E. Söderbergh,

B. P. Ersson, C. P. Jansson, B. A. Petrén och H. Lindqvist afgifven reservation,

däri, närmast i anslutning till 1905 års kommittéförslag, yrkades,

att tjänstgöringstiden för alla icke vapenföra värnpliktiga måtte, utan

afseende å yrke och vapenslag, sättas till 182 dagar.

Första kammaren biföll, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition och

utskottets hemställan, berörda ändringar i värnpliktslagen, men afslog förslaget

till skrifvelse i ämnet till Kungl. Magt. Andra kammaren åter fattade

sitt beslut i enlighet med en af herr S. H. Kvarnzelius i ämnet väckt

motion, afseende att tjänstgöringstiden för alla icke vapenföra värnpliktiga

skulle bestämmas till hälften af den tjänstgöringstid, som gällde för vapenför

värnpliktig vid det truppslag, som den icke vapenföre blifvit tilldelad.

Lärjämte biföll kammaren lagutskottets nämnda skrifvelseförslag.

I afgifvet sammanjämkningsförslag hemställde lagutskottet om bifall

till berörda vid utskottets förut afgifna utlåtande af herr Söderbergh m.

fl. fogade reservation. Denna hemställan bifölls af andra kammaren, men

afslogs af den första, hvadan alltså hela frågan för 1911 års Riksdag förföll.

Försvars- Då det ansetts vara af vikt, att den föreliggande frågan vunne en

berednin- snar, om ock i försvarsfrågans nuvarande läge endast provisorisk lösning

(JO. i Till/• t O

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

har densamma blifvit hänskjuten till de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

den 1 december 1911 tillsatta försvarsberedningar för afgifvande af yttrande

utan afbidan på resultatet af beredningarnas arbete i öfrigt.

1 afgifvet underdånigt utlåtande af den 15 innevarande januari hafva

beredningarna, efter en lämnad historisk redogörelse i ämnet, framhållit,

att det i betraktande af omfattningen af den uppgift, som åligger beredningarna,

icke varit dem möjligt att nu afgifva ett förslag, som med hänsyn

till denna uppgift kan anses slutgiltigt; utan måste hvarje förslag för

närvarande från deras sida i denna del till sin framtida giltighet anses i

främsta rummet beroende af resultatet af deras arbete i öfrigt.

Men äfven med utgångspunkt från giltigheten af för öfrigt för närvarande

bestående värnpliktsförhållanden år det, anföra vidare beredningarna,

icke utan svårighet att af den utredning, som föreligger, bilda sig

ett fullt tillförlitligt omdöme i ämnet — ett förhållande, som beredningarna

ansett i viss mån bestyrkas af de olika förslag, hvilka i trots af nämnda

utredning vid förliden riksdag framkommo i frågan.

Utgående från den ståndpunkt, som i detta Sinne principiellt intagits

först af 1904 års riksdag i dess förutberörda skrifvelse till Kungl.

Maj:t och äfven sedermera under frågans fortsatta behandling ytterligare

utvecklats, finna visserligen äfven beredningarna, att antalet icke vapenföra

vid de särskilda truppförbanden samt flottan och kustartilleriet i

allmänhet bör rättas efter det oundgängliga behofvet af arbetskraft för

de flesta af de arbeten, som af dem böra verkställas och hvilkas utförande

synes böra i minsta möjliga mån inkräkta på de vapenföra värnpliktigas

fältmässiga utbildning.

Den af 1905 års kommitté verkställda utredning, som i nämnda hänseende

föreligger, grundar sig, framhålla beredningarna, på uppgifter från de

särskilda truppförbanden och flottan för tiden närmast före sistnämnda år.

Att dessa uppgifter icke utan vidare kunde äga giltighet för bedömande, i

den man förläggnings- och kaserneringsförhållandena förändras, af behofvet

icke vapenfört manskap, hade redan af kommittén uppmärksammats och äfven

för öfrigt under ärendets behandling blifvit framhållet. Vidare syntes det

beredningerna tvifvelaktigt huruvida, såsom för närvarande ägde rum och

äfven af sistnämnda kommitté förutsattes, de icke vapenföras tjänstgöringstid

verkligen behöfver tagas i anspråk för rekryt- och annan fältmässig

utbildning''i ämnen, hvari de vapenföra värnpliktiga hufvudsakligen utbildas.

Frågan om det ekonomiska utbyte för staten, som de yrkeskunniga

icke vapenföras användning kan lämna i förhållande till anlitande

af särskilt anställda handtverkare, syntes vara beroende, förutom af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 21.

angifva omständigheter, äfven af den närmare anordningen af dessa handtverksarbeten

vid armén oeh marinen m. m. I betraktande af dessa och

andra vid de olika truppförbanden inom armén samt vid marinen

bestående särskilda förhållanden skulle det enligt beredningarnas mening

alltså väl kunna antagas, att en närmare undersökning, än hittills kunnat

af beredningarna verkställas, skulle gifva ett i viss mån förändradt och i

förhållande till det sökta målet mera gynnsamt resultat. Innan en dylik

utredning föreligger, anse beredningarna af vikt, att nödig försiktighet

icke åsidosattes i det förevarande afseende!.

I sakens nuvarande läge förtjänar emellertid enligt beredningarnas

mening uppmärksammas, att den kommitté, som särskildt haft till uppgift

att efter undersökning afgifva förslag i det föreliggande ämnet, stannat

vid att med hänsyn till förhållandena sedan 1901 års härordning träde i

full tillämpning icke blott för alla icke vapenföra förorda en nedsättning

af tjänstgöringstiden till 180 dagar, utan äfven härutöfver föreslå ändring

af föreskrifterna angående icke vapenföras duglighet till krigstjänst, hvarigenom

antalet tjänstgöringsdagar för dem, de yrkeskunniga äfven inräknade,

skulle än vidare minskas med 10 %, motsvarande en nedsättning af

tjänstgöringstiden med ytterligare omkring 20 dagar.

Om man nu af anförda skäl ansåg sig oberoende af vapenslag kunna

fixera tjänstgöringstiden för det ojämförligt största antalet icke vapenföra, nämgen

de icke yrkeskunniga bland dem, till ett visst antal, exempelvis 182 dagar,

hade enligt beredningarnas mening tillräckliga skäl icke anförts för att en

dylik nedsätttning icke skulle få verka till förmån äfven för de yrkes- och

skrifkunniga. Såsom tidigare blifvit framhållet, kunde nämligen härvid icke

åberopas, hvad som varit bestämmande i fråga om de vapenföras utbildningstid,

nämligen hänsynen till behofvet af olika lång sådan tid vid olika vapenslag.

Den härutinnan uppdragna jämförelsen saknar därför enligt

beredningarnas mening giltig grund. Och då man vidare till stöd för en

längre värnpliktstid för vissa i det civila lifvet särskildt yrkes utbildade

än för andra mindre yrkeskunniga medborgare anfört härens och marinens

större behof af sådana yrkesmän, förmäla sig beredningarna ej

heller kunna biträda ett sådant resonemang. I jämförelse med det enligt

beredningarnas mening mindre rättvisa i en dylik princip, hvars praktiska

tillämpning enligt beredningarnas åsikt helt visst äfven skulle möta svårighet

och jämväl framkalla missförhållanden, hafva nämligen beredningarna

lika med 1U05 års kommitté icke kunnat tillmäta den ekonomiska vinst, som

häraf tilläfventyrs kan för statsverket följa, äfven om en sådan verkligen

skulle kunna i allmänhet påvisas, afgörande betydelse. Vidkommande den

åt sistnämnda kommitté, med stöd ensamt af uppgifter för ett års vapen
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

öfningar vid andra arméfördelningen, i detta afseende gjorda beräkningen,

att värdet af de civila arbeten, som af ifrågavarande värnpliktiga för

hvarje tjänstgöringsdag utfördes, skulle utgöra 1 krona 35 öre om dagen,

medan statsverkets utgift för dem under samma tid blott skulle uppgå till

1 krona 30 öre om dagen, hafva beredningarna endast ansett sig höra

erinra, att i sistnämnda belopp ej kunnat tagas i beräkning det särskilda

tillskott i penningar, som numera utgår till värnpliktig, hvars tjänstgöring

sammanlagdt öfverstiger 240 dagar.

Af anförda skäl och i den föreliggande frågans nuvarande läge

hafva beredningarna hemställt, att den tid, under hvilken icke vapenför

värnpliktig skall vara skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid,

för samtliga icke vapenföra måtte nedsättas till 182 dagar; och hafva

beredningarna ansett, att, såsom förutsattes saväl beträffande militärarbetarna

i Iffungl. Mnj:ts proposition till förliden riksdag som beträffande

samtliga icke vapenföra i lagutskottets förutberörda sammanjämkningsförslag,

tjänstgöringen i fråga bör fullgöras antingen i eu följd med början

under första eller andra året eller med en första och en andra tjänstgöring

under de tre första åren. Äfven beträffande värnpliktig, hvilken

inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes icke vapenför, torde enlio-t

beredningarnas mening sistnämnda förslag böra lända till efterrättelse.

Slutligen hafva beredningarna, med hänsyn ej minst till den afsevärda

kostnadsbesparing, som enligt hvad förut nämnts skulle följa af den

föreslagna nedsättningen i tjänstgöringstiden för de icke vapenföra, framhållit

önskvärdheten af att densamma, i den mån det befinnes möjligt,

vinner tillämpning redan å de värnpliktiga, som under år 1911 inskrifvits

för tjänstgöring, eller som inskrifvits tidigare, men på grund af erhållet

uppskof med tjänstgöringen eller af laga förfall i tjänstgöringsafseende

borde med dem likställas. I betraktande af de olikheter i fråga om tjänst- - göringstidens början och slut samt andra särskilda omständigheter, som i

fråga°om icke vapenföra äro rådande äfven vid samma vapenslag.och som,

med hänsyn exempelvis till fall, där dessa värnpliktiga redan vid ikraftträdandet

af den ifrågasatta lagändringen i större omfattning börjat fullgöra

sin tjänstgöring, gorå det svårt att gifva en dylik tillämpning generell,

i värnpliktslagen uttryckt giltighet, hafva beredningarna ifrågasatt,

att det öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att, med beaktande af förhållandena

vid de olika truppförbanden inom armén samt vid marinen, bestämma

i hvad mån och på hvad sätt den föreslagna nedsättningen lämpligen

bör komma äfven nu afsedda inskrifna till godo.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

Departe- För egen del biträder jag i allo den uppfattning, som vunnit ut
men

sc efen. tryCp j försvarsberedningarnas här återgifna enhälliga utlåtande.

I den föreliggande frågans nuvarande läge, hvilket, såsom jag förut

betonat och jämväl af beredningarna framhållits, endast inedgifver en

provisorisk lösning af densamma, anser sålunda äfven jag eu omedelbar

nedsättning i tiden för samtliga icke vapenföra värnpliktigas fredstjänstgöring

till 182 dagar vara att förorda.

Hvad angår militärarbetarna, hvilka utgöra den ojämförligt största

delen — såsom jag förut nämnt omkring fyra femtedelar — af hela antalet icke

vapenföra, lär härutinnan vara tillfyllest att. erinra, hurusom förlidet år

riksdagens bägge kamrar kunna anses hafva, om icke formellt, så dock

reellt, enats om en dylik nedsättning, hvilken för öfrigt, såsom förut erinrats,

under förutsättning jämväl af en i allmänhet förlänad öfningstid för

de vapenföra värnpliktiga till 365 dagar, förordats såväl af generalskommissionen

som af försvarskommittén.

Vidkommande därefter den återstående kategorien icke vapenföra, de

yrke okunnig a och skri/bil rådena, anser jag de skäl, som af försvarsberedningarna

anförts till stöd för deras likställande i ifrågakomna hänseende

med öfriga icke vapenföra fullt öfvertygande. Och får jag därvid ytterligare

erinra, att den kommitté, som mest ingående behandlat den förevarande

frågan, nämligen kommittén angående icke vapenföra värnpliktigas

tjänstgöring, äfvenledes förordat eu sådan likställighet. Äfven enligt min

mening måste dess genomförande anses påkalladt såväl af rättvisa och

billighet som af behörig hänsyn till de missförhållanden, hvilka lätt kunde

uppstå, därest de olika kategorierna skulle i förevarande afseende blifva

olika ställda.

Genom utjämning åt antalet icke vapenföra vid olika vapenslag och

'' truppförband lära tilläfventyrs befarade alltför vidtgående verkningar af

den nu förordade afkortningen i tjänstgöringstiden kunna på tillfredsställande

sätt förebyggas.

Rörande tiden för de icke vapenföra värnpliktigas inställelse till

tjänstgöring äfvensom i fråga om tjänstgöringstiden för värnpliktig, hvilken

inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes icke vapenför, ansluter jag

mig i tillämpliga delar till Kungl. Maj:ts förslag i nyssnämnda proposition

och hvad af föredragande departementschefen härutinnan anförts. Såsom

också försvarsberedningarna nu senast framhållit, bör ,nämligen tjänstgöringen

i fråga kunna fullgöras antingen i en följd med början under första

eller andra året eller ock med en första och en andra tjänstgöring under

de tre första åren. Därvid bör tvifvelsutan låta sig göra att, på sätt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Nåd. Proposition Nr 21.

kommittén angående icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring afsett, taga

skälig hänsyn till önskningarna och behofven hos olika kategorier af värnpliktiga

i afseende å öfningstidens förläggning och fördelning.

I fråga om tiden och sättet för de nya lagbestämmelsernas genomförande

har det synts mig lämpligast, att bestämmelsen om 182 dagars

tjänstgöringstid göres utan vidare tillämplig å de icke vapenföra värnpliktiga,

som inskrifvas år 1912 eller senare och som icke därförinnan

utan Taga förfall uteblifvit från inskrifningsförrättning, äfvensom å de icke

vapenföra värnpliktiga, som inskrifvits tidigare än år 1912, men till följd

af laga förfall eller beviljadt uppskof påbörja tjänstgöring tidigast å tid,

då den skolat påbörjas, om de inskrifvits år 1912. Beträffande öfnga icke

vapenföra värnpliktiga, framför allt den stora gruppen af värnpliktiga, som

inskrifvits år 1911 och fullgöra tjänstgöring år 1912,_ har jag återigen

ansett det böra läggas i Kungl. Maj:ts hand att afgöra, i hvad mån en afkortning

intill 182 dagar i tjänstgöringstiden ma kunna äga rum.

Under förutsättning att Kungl. Maj:t skulle erhålla rätt att i detta

afseende förordna, hafva cheferna för generalstaben och marinstaben anmodats

att snarast möjligt inkomma med yttranden, i hvad mån och på

hvad sätt sådan afkortning må kunna praktiskt genomföras med afseende

å icke vapenföra värnpliktiga, särskildt militärarbetare, hvilka inskrifvits

under år 1911 eller tidigare och under innevarande år fullgöra sin värnplikt

i fredstid.

Det säger sig själft att vid utöfning af den befogenhet i nu ifrågavarande

afseende, som kan blitva Kungl. Maj:t tillerkänd, bör noga tillses,

att ingen obehörig förmån må komma sådana värnpliktiga till del, som

utan laga förfall uteblifvit från inskrifning, eller tjänstgöring.

Såsom påyrkades af lagutskottet nästlidet år och nu blifvit af försvarsberedningarna

ytterligare framhållet, lär en vidare utredning angående

behofvet vid armén och marinen af icke vapenföra särskildt militärarbetare

— äfvensom andra denna kategori af värnpliktiga berörande förhållanden

vara erforderlig. Kungl. Maj:t har i sådant afseende genom särskilda

skriv elser redan den 19 och 30 juni 1911 anbefallt arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse att inkomma med utredning och förslag i fråga om revision

af bestämmelserna angående undersökning af de värnpliktigas duglighet

till krigstjänst samt att afgifva förslag till förnyadt nådigt reglemente

för dylik undersökning; och har sjukvårdsstyrelsen den 10 november

1911 afgifvit med biträde af tillkallade sakkunniga i berörda afseenden

upprättade förslag, öfver hvilka yttranden infordrats af vederbörande militär*

myndigheter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21.

Det bör till sist nämnas, att den nu föreslagna afkortningen i tjänstgöringstiden

för icke vapenföra värnpliktiga beräknats medföra en årlig

minskning i vissa ordinarie anslag, uppgående till omkring 660,000 kronor

under fjärde och omkring 136,000 kronor under femte hufvudtiteln.

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag och

hemställde, att detsamma måtte föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

120197

Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:40 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majits proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den l''i juni 1001. a1 i texten
  2. LU 1912:24 Memorial i anledning af äterremiss från Första kammaren af lagutskottets utlåtande nr 23 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrin s. 1 i texten