Sök i Ratio Lex

Angående reglering af aflöningsförhållanden in. in. beträffande amanuenser in. fl. befattning skafvare vid universitetens i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutets vetenskapliga institutioner

1912-04-26 · 115 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 112 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:225, Angående reglering af aflöningsförhållanden in. in. beträffande amanuenser in. fl. befattning skafvare vid universitetens i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutets vetenskapliga institutioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

1

Kr 225.

Kungl. Maj:ts nådig a proposition till Riksdagen angående reglering

af aflöningsförhållanden in. in. beträffande amanuenser

in. fl. befattning skafvare vid universitetens i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutets

vetenskapliga institutioner; gifven Stockholms slott

den 26 april 1.912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels

att med uteslutande ur karolinska mediko-kirurgiska institutets

stat af en amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset

samt med godkännande af de utaf departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade staterna för amanuenser med flera befattningshafvare

vid universiteten och karolinska institutet — för genomförande af de

sålunda, föreslagna förändringarna höja det ordinarie anslaget till universitetet

i Uppsala med 18,906 kronor, det ordinarie anslaget till universitetet

i Lund med 21,600 kronor och det ordinarie anslaget till karolinska

institutet med 20,850 kronor;

dels att, utöfver sistberörda anslagsförhöjning, för beredande af

arfvode å 1,500 kronor åt amanuensen vid karolinska institutets otiatriska

poliklinik, höja det å institutets ordinarie stat uppförda anslaget för uppehållande

af undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngoskopi från dess

nuvarande belopp, 3,900 kronor, till 4,500 kronor eller med 600 kronor,

samt förty ytterligare öka anslaget till institutet med sistnämnda belopp;

dels att på extra stat för år 1913 anvisa

a) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å akademiska sjukhusets

i Uppsala röntgenafdelning med den tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t

bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att för ifrågavarande

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 777 käft. (Nr 225.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

assistents aflöning ett lika stort belopp utgår från akademiska sjukhusets

stat,

b) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets

i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet med den tjänstgöring, som

af Kungl. Maj:t bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att

Malmöhus läns landsting med lika stort belopp bidrager till ifrågavarande

assistents aflöning,

c) till arfvode åt en amanuens vid universitetets i Lund konstsamlingar

500 kronor,

d) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets

gynekologiska klinik å Sabbatsbergs sjukhus 2,000 kronor,

e) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets

klinik för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus

2,000 kronor, samt

f) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets

syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran 2,000 kronor;

dels att, för beredande af arfvode å 1,500 kronor åt en amanuens

vid röntgeninstitutet å serafimerlasarettet, på extra stat för år 1913 anvisa

till aflöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren för nämnda institut

och till underhåll af röntgeninstrumentariet, utöfver redan äskadt

belopp af 2,000 kronor, ytterligare 500 kronor;

dels ock att, för beredande af arfvode å 2,000 kronor åt en klinisk

amanuens vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, på

extra stat för år 1913 anvisa till en pediatrisk klinik vid nämnda vårdanstalt,

utöfver redan äskadt belopp af 1,800 kronor, ytterligare 1,100

kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

o o

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

3

Ltdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

april 1912. ;

Närvarande:

%

Hans excellens herr statsministern Staaff, .

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

SOHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Berg, anförde: Löneregle
Såsom

framgår af det vid innevarande års statsverksproposition, ör

åttonde hufvudtiteln, fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden vTduntiier*

den 13 januari 1912, har jag då erinrat, att för några år sedan frågasiteten m fl''

väckts om lönereglering för amanuenser och vissa andra liknande befattningshafvare

vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet

samt att de vid olika tillfällen — senast under år 1911 — i detta ämne

gjorda framställningarna öfverlämnats till löneregleringskommittén, som

anbefallts att dåröfver afgifva utlåtande. Jag förklarade mig äfven hafva

anledning hoppas, att kommitténs yttrande skulle kunna afgifvas inom en

nära framtid. Därigenom skulle ärendet antagligen kunna af mig anmälas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

för Kungl. Maj:t så tidigt, att detsamma kunde, hinna behandlas af 1912

års Riksdag, men jag ansåg mig vid nu ifrågavarande tillfälle böra omnämna

saken, på det att erforderliga belopp måtte varda tagna i beräkning vid

framläggande af propositionen angående statsverkets tillstånd och behof

för år i 913.

Jag omnämnde äfven, att jag i sådant syfte låtit verkställa en förberedande

utredning, hvaraf framgick, att ett belopp å tillhopa 104,000

kronor skulle erfordras för ifrågavarande ändamål. Af denna summa skulle

på Uppsala universitets stat komma 29,000 kronor, på Lunds universitets

stat 32,000 kronor, och för karolinska institutet skulle kräfvas 43,1)00 kronor.

Jag betonade, att de belopp, som sålunda beräknats, voro mycket approximativa,

enär någon fullt slutgiltig undersökning, gående kommitténs förslag i

förväg, ej kunnat göras. Jag nämnde också, att med den ifrågavarande

löneregleringens genomförande vissa å extra stat utgående arfvodesbelopp

ej vidare erfordrades. Därjämte erinrade jag, att jag vid slutlig behandling

af detta ärende möjligen torde blifva nödsakad att föreslå ändringar

i vissa anslagsbelopp, som jag vid samma tillfälle begärde å extra stat för

nämnda högskolor.

I enlighet med af mig gjord hemställan täcktes Kungl. M*aj:t äfven

föreslå Riksdagen att, i afbidan på nådig proposition angående lönereglering

för amanuenser med flera liknande befattningshafvare vid universiteten

och karolinska mediko-kirurgiska institutet, för genomförande af

sagda lönereglering beräkna eu ökning af den ordinarie staten för universitetet

i Uppsala med 29,000 kronor, för universitetet i Lund med 32,000

kronor och för karolinska institutet med 43,000 kronor.

Sedan löneregleringskommittén numera den 11 april 1912 afgifvit

det infordrade utlåtandet, hvilket såsom bilaga torde få fogas vid detta

protokoll, anhåller jag att få ånyo anmäla detta ärende för Kungl. Maj:t.

Till en början torde då böra anmärkas, att förevarande ärende icke

berör aflöningsförhållandena för de amanuenser, som äro anställda vid

universitetsbiblioteken. Enligt de nya aflöningsstater för nämnda bibliotek,

som godkändes vid 1909 års Riksdag, benämnas de lägsta ordinarie

tjänstemännen vid dessa institutioner icke vidare amanuenser utan andre

bibliotekarier. Rörande aflöningen till de extra ordinarie tjänstemän vid

universitetsbiblioteken, som numera afses med benämningen amanuenser,

hafva allmänna föreskrifter meddelats genom särskilda nådiga bref den 17

och den 23 december 1909.

Hvad angår de befattningshafvare, om hvilka i nu förevarande ärende

är ''fråga — nämligen amanuenser och vissa med dem jämförliga funk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

tionärer vid universitetens och karolinska institutets vetenskapliga institutioner,

med undantag af universitetsbiblioteken — torde jag få i korthet

erinra, att redan i midten af 1800-talet fast aflönade amanuenser funnos

anställda vid åtskilliga af nämnda institutioner. Aflöningsförhållandena

för dessa befattningshafvare ställde sig emellertid ganska olika

vid de olika läroanstalterna, beroende bland annat därpå, att, medan

ersättningen till karolinska institutets amanuenser utgick uteslutande af

statsanslag, de båda universiteten och särskilt det i Uppsala voro i

tillfälle att för ändamålet förfoga äfven öfver andra medel.

Vid den tämligen genomgripande lönereglering, som vid 1876 års

riksdag genomfördes för universiteten och karolinska institutet, ordnades

äfven amanuensernas aflöningsförhållanden. De afiöningsbestämmelser, som

då meddelades för befattningshafvare af ifrågavarande slag, hafva sedan

dess, med vissa undantag särskild! inom de medicinska fakulteterna, kvarstått

orubbade, äfven under det att antalet befattningar efter hand ökats.

Vid 1907 års Riksdag antogos visserligen, efter förslag af Kungl. Maj:t,

nya utgiftsstater för universiteten i Uppsala och Lund, men dessa stater

inneburo icke någon allmännare reglering af universitetens aflöningsförhållanden.

När sedermera år 1908 en dylik lönereglering genomfördes såväl för

universiteten som för karolinska institutet, medtogs visserligen en och annan

amanuens — eller med amanuens jämförlig tjänsteman — vid kanslier

och drätselverk, men icke några sådana befattningshafvare vid de vetenskapliga

institutionerna.

Beträffande sistberörda befattningshafvare anförde dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den 6 mars 1908, att

häri ej ämnade i samband med aflöningsfrågan i öfrigt till behandling upptaga

spörsmålet om lönereglering för assistenter, ej heller för amanuenser

vid vederbörande institutioner. Gjorda framställningar till Kungl. Magt

angående lönereglering för’ amanuenser m. fl. vid universitetet i Uppsala

hade remitterats till yttrande af vederbörande och kunde således då ej

komma i betraktande. Vid sådant förhållande borde naturligen, fortsatte

departementschefen, ej heller trågan om lönereglering för motsvarande befattningshafvare

vid Lunds universitet och vid karolinska institutet då

komma under öfvervägande.

Innan jag redogör för innehållet i de talrika framställningar och yttranden,

som i detta ärende förekommit, torde det tillåtas mig att lämna

en öfversikt öfver ärendets gång från det nyssberörda, i statsrådsprotokollet

den 6 mars 1908 omförmälda framställningar inkommo till eckle
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

siastikdepartementet och till dess löneregleringskommittén nu afgifvit sitt

betänkande.

De af departementschefen åsyftade framställningarna från Uppsala

utgjordes af dels en den 11 juli 1907 till ecklesiastikdepartementet ingifven

underdånig skrift från amanuenser och f. d. amanuenser vid de teoretisktmedicinska

institutionerna, dels en den 1 augusti 1907 dagtecknad underdånig

skrift från underläkaren och underkirurgen samt amanuenser och

assistenter vid de praktiskt-medicinska disciplinerna och den patologisktanatomiska

institutionen, dels en den 14 september 1907 till ecklesiastikdepartementet

ingifven underdånig framställning från amanuenser vid de

under den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande institutioner.

Dessa tre framställningar remitterades hvar för sig för afgifvande af underdånigt

utlåtande till kanslern för rikets universitet och därefter från kanslern

till vederbörande myndigheter i Uppsala. Sedan yttranden afgifvits af medicinska

fakulteten den 30 september, af matematisk-naturvetenskapliga sektionen

den 25 september, af universitetets drätselnämnd den 8 oktober och

af det större akademiska konsistoriet den 2 november 1907, öfverlämnade

universitetskanslern med underdånig skrifvelse den 28 november 1907 de

inkomna yttrandena och anförde därvid för egen del, att en så pass omfattande

reglering, som här vore i fråga, af löneförhållandena för en viss

kategori af tjänstemän enligt kanslerns mening icke borde genomföras

vid en särskild högskola, utan att på samma gång toges under öfvervägande,

huruvida och i hvad mån likartade åtgärder borde vidtagas vid

öfriga jämförliga högskolor. Kanslern hemställde därför, huruvida icke

Kungl. Maj:t kunde finna skäl att, innan ärendet företoges till slutlig handläggning,

inhämta yttranden från vederbörande myndigheter vid universitetet

i Lund och vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i fråga

om behofvet af löneförbättring för motsvarande tjänstemän vid dessa högskolor.

Genom nådig remiss uppdrogs nu åt universitetskanslern att, efter

hörande af vederbörande vid universitetet i Lund och karolinska institutet,

afgifva underdånigt utlåtande i fråga om behofvet af förbättrade

aflöningsförmåner för vid dessa högskolor anställda befattningshafvare,

motsvarande de i förevarande ärende anodfna amanuenser m. fl. vid uni
O
versitetet

i Uppsala.

Sedan ärendet med anledning däraf blifvit från universitetskanslern

remitteradt till det större akademiska konsistoriet i Lund och

öfriga vederbörande vid Lunds universitet, upptogs frågan på nytt dels

af det större akademiska konsistoriet i Uppsala och dels af karolinska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225. 7

institutets lärarkollegium, i sammanhang med de s. k. riksda^spetita till

1909 års riksdag. ° F

I skrifvelse till universitetskanslern den 19 september 1908 hemställde

sålunda det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att kanslern

måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om aflåtande till 1909 års Riksdag

af proposition därom, att, bland annat, anslag måtte beviljas till beredande

af aflöning för ifrågavarande underläkare, assistenter och amanuenser

vid Uppsala universitet med belopp, som medicinska fakulteten och matematisk-naturvetenskapliga

sektionen i sina yttranden af september 1907

hvar för sig föreslagit, dock med indragning af viss till dessä befattningshafvare

utgående naturaförmån.

Karolinska institutets lärarkollegium anhöll i skrifvelse den 10 september

1908, att anslag måtte utverkas för höjande, till vissa angifna

belopp, af aflöningarna för de vid institutet anställda kliniska och polikliniska

amanuenser — hvilkas benämning kollegiet jämväl ansåg böra

ändras till »underläkare» — samt för amanuensen vid serafimerlasarettets

röntgeninstitut äfvensom för uppförande å karolinska institutets stat af

vissa nya underläkarbefattningar.

Den 17 oktober 1908 afgaf det större akademiska konsistoriet i

Lund yttrande i anledning af universitetskanslerns remiss och.öfverlämnade

därvid särskilda, den 20 maj och den 3 september 1908 dagtecknade.

yttranden från medicinska fakulteten och matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, hvari dessa myndigheter, hvar för sina institutioner,

afgifvit förslag angående lönereglering för befattningshafvare inom nu

ifrågavarande grupper. Dessa förslag förordades af det större akademiska

konsistoriet.

Därefter anmodade universitetskanslern genom remiss karolinska institutets

lärarkollegium att till kanslersämbetet inkomma med yttrande —

så vidt detta ej uti lärarkollegiets skrifvelse den 10 september 1908 redan

skett i fråga om behofvet af förbättrade aflöningsförinåner för vid institutet

anställda befattningshafvare, motsvarande de i detta ärende an°ifna

amanuenser in. fl. vid universitetet i Uppsala.

'' rarkolle^ict af^,af svar å remissen den 29 oktober 1908 och

åberopade därvid såsom eget yttrande en utredning, som i ärendet verkställts

af särskilda delegerade. I denna utredning erinrades, att kollegiets

mening, såvidt det gällde amanuenser vid kliniker och polikliniker,

redan blifvit uttalad i kollegiets skrifvelse den 10 september 1908. Delegerades

utredning hade således afseende endast å amanuenser vid karolinska

institutets teoretiska institutioner.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 225.

I november 1908 gjordes emellertid hos Kungl. Maj:t nya framställningar

i förevarande ärende, först af kliniska och polikliniska amanuenser

vid karolinska institutet och därefter af motsvarande befattningshafvare

vid universiteten i Uppsala och Lund. Dessa framställningar gingo därpå

ut, att afiöningen till kliniska och polikliniska amanuenser måtte, hvad

angick flertalet af ifrågavarande befattningar, bestämmas till afsevärdt

högre belopp, än som föreslagits af myndigheterna vid universiteten och

karolinska institutet, samt att dessa befattningshafvare måtte erhålla rätt

till viss årlig semester. Äfven öfver de nu nämnda framställningarna

inhämtades yttranden från vederbörande myndigheter.

Med underdånig skrifvelse den 6 mars 1909 öfverlämnade universitetskanslern

samtliga till ärendet hörande handlingar och hemställde därvid,

att Kungl. Maj:t måtte om möjligt till 1909 års Riksdag aflåta proposition

om beviljande af nödiga medel dels för beredande åt ifrågavarande

befattningshafvare af förbättrade aflöningsförmåner i enlighet med hvad

de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt karolinska institutets

lärarkollegium föreslagit, dels ock till inrättande af vissa, af de hörda

myndigheterna föreslagna nya amanuens- och underläkarbefattningar.

Enär åtskilliga af de vid kliniker och polikliniker anställda befattningshafvare

förutom de aflöningsförmåner, som utgingo till dem från

universiteten eller karolinska institutet, åtnjöto vissa andra förmåner, kontant

eller in natura, från de sjukvårdsanstalter, till hvilka tjänstgöringen

var förlagd, anmodade genom skrivelser den 18 maj 1909 dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet vederbörande sjukhusstyrelser och

andra myndigheter att före den 15 oktober 1909 inkomma till ecklesiastikdepartementet

med utredning och utlåtande, om och i hvilken mån förbättring

af de från sjukvårdsanstalterna lämnade förmåner kunde beredas

ifrågavarande befattningshafvare.

De infordrade utlåtandena afgåfvos inom den utsatta tiden åt samtliga

ifrågavarande myndigheter, nämligen direktionen för akademiska

sjukhuset i Uppsala, direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, Stockholms stadsfullmäktige, öfverståthållarämbetet, serafimerlasarettets

direktion, direktionen öfver allmänna barnhuset i Stockholm,

direktionen öfver allmänna barnbördshuset i Stockholm samt styrelsen för

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, likaledes i Stockholm.

Bland universitetens och karolinska institutets riksdagspetita för

1910 års Riksdag förekommo emellertid vissa nya framställningar i hithörande

frågor. Sålunda begärdes bland annat förhöjdt bidrag till aflönande

af en föreståndare för röntgenafdelningen vid akademiska sjukhuset i Upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

sala äfvensom anslag till aflönande af en föreståndare för röntgenlaboratoriet

i Lund. De gjorda framställningarna tillstyrktes af universitetskanslern

i särskilda underdåniga skrivelser den 11 ''oktober 1909.

Med nådigt bref den 22 oktober 1909 öfverlämnades till löneregleringskominittén

universitetskanslerns skrifvelse den 6 mars 1909 med därtill

hörande framställningar och utlåtanden äfvensom ofvanberörda, från

vissa sjukhusstyrelser in. fl. myndigheter inhämtade yttranden samt transumt

af hithörande delar af kanslerns skrivelser den 11 oktober 1909,

jämte vid dessa skrifvelser fogade framställningar från myndigheter vid

universiteten och karolinska institutet; och anbefalldes kommittén genom

nämnda bref att till Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande

öfver det i ärendet framlagda förslag till lönereglering för vissa befattningshafvare

vid ifrågavarande läroanstalter.

I statsverkspropositionen vid 1910 års Riksdag upptogos tvenne af

de i förevarande ärende innefattade särskilda spörsmål, nämligen angående

anslag till tjänstemän vid röntgeninstituten i Uppsala och Lund. ^De af

Kungl. Maj:t för dessa ändamål begärda anslagen blefvo ock, under vissa

villkor, af Riksdagen beviljade.

Vissa nya framställningar rörande befattningshafvare inom de grupper,

om hvilka nu är fråga, förekommo bland universitetens och karolinska

institutets riksdagspetita till 1911 års Riksdag och biträddes af universitetskanslern

i särskilda skrifvelser af oktober 1910.

Transumt af dessa kanslerns skrifvelser jämte tillhörande framställningar

öfverlämnades genom nådig remiss den 18 januari 1911 till löneregleringskommittén

för att af kommittén tagas i öfvervägande i samband

med det ärende, hvari kommittén genom nådigt bref den 22 oktober

1909 anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande.

I enlighet med den vid löneregleringskommitténs tillsättning afspäda

ordning hade kommittén, på grund af särskilda föreskrifter, under

tiden efter mottagandet af nyssnämnda nådiga bref af den 22 oktober

1909 haft att ägna sig åt behandlingen af en mängd andra, till kommittén

öfverlämnade frågor, hvarför kommittén nödgats tillsvidare lämna här förevarande

fråga å sido.

Den 10 november 1911 anmodades kommittén genom skrifvelse från

chefen för finansdepartementet att, så skyndsamt som förhållandena det

medgåfve, till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande öfver det till kommittén

remitterade förslag angående lönereglering för amanuenser in. fl.

vid rikets universitet och karolinska institutet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 177 hälft. (Nr 225.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 225.

Mot slutet af år 1911 inkommo emellertid till Kung!. Maj:t ytterligare

en del framställningar angående lönereglering för vissa bland ifrågavarande

befattningshafvare äfvensom angående inrättande af nya dylika

befattningar.

Från Lunds universitet framställdes sålunda, i sammanhang med

riksdagspetita för 1912 års Riksdag, vissa äskanden i nu nämndt hänseende,

och i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1911 hemställde

serafimerlasarettets direktion, huruvida ej åtgärd kunde vidtagas i syfte

att, oberoende af det definitiva afgörandet af frågan om lönereglering

för kliniska och polikliniska amanuenser, löneförbättring till åtminstone

de af karolinska institutets lärarkollegium föreslagna belopp

ofördröjligen måtte komma de vid lasarettet anställda amanuenserna till del.

Karolinska institutets lärarkollegium har vidare i skrivelser den

19 oktober och den 2 november 1911 anhållit, afl förbättrade löneförmåner

måtte för vissa delar af läsåret 1911—1912 beredas två särskilda,

vid institutet anställda amanuenser. Dessa skrivelser hafva af universitetskanslern,

med tillstyrkande utlåtanden, öfverlämnats till Kungl. Maj:t.

Sedermera hafva amanuenser vid Uppsala universitets naturvetenskapliga

institutioner i en den 20 november 1911 dagtecknad skrift anhållit

om min medverkan till att den förbättring i aflöningsförhållandena

för ifrågavarande amanuensbefattningar, som af universitetskanslern föreslagits

i skrifvelse den 6 mars 1909, snarast möjligt måtte vidtagas.

Slutligen har till ecklesiastikdepartementet den 25 november 1911

inkommit en af kliniska och polikliniska amanuenser vid universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska institutet undertecknad underdånig

skrift, innehållande en förnyad framställning angående förbättrade lönevillkor

för ifrågavarande befattningshafvare. I denna skrift hafva sökandena

i hufvudsak upprepat de yrkanden, som framställts i de förut omnämnda

petitionerna af november 1908. Sedan yttranden i ärendet ånyo

inhämtats från vederbörande myndigheter vid universiteten och karolinska

institutet, har universitetskanslern med underdånig skrifvelse den 30 december

1911 öfvcrlämnat dessa yttranden och därvid, med ändring af sitt

den 6 mars 1909 afgifna förslag, hemställt om bifall i viss man till de

åren 1908 och 1911 petitionsvis framställda yrkandena.

De här förut omförmälda, under senare delen af år 1911 gjorda

framställningarna i förevarande ärende jämte däröfver inhämtade yttranden

öfverlämnades genom nådig remiss den 15 januari 1912 till löneregleringskommittén

för att tagas i öfvervägande vid den på kommitténs behandling

beroende frågan om lönereglering för amanuenserna vid universiteten och

karolinska institutet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Ma.j:ts nåd. proposition Nr 225.

1 sitt den 11 april 1912 afgifna betänkande i detta ärende har

löneregleringskommittén, efter förutskickande af vissa allmänna erinringar,

lämnat en öfversikt rörande tillkomsten af de amanuens- rn. fl. befattningar

af ifrågavarande slag, som för närvarande äro uppförda å universitetens

och karolinska institutets stater (sid. 5—19), samt utförligt redogjort

för innehållet af de i ärendet inkomna framställningarna och däröfver

afgifna yttranden (sid. 20—137), hvarjämte kommittén (sid. 138

—147) lämnat en tabellarisk sammanställning af nu gällande aflöningsförmåner

för ifrågavarande befattningshafvare och de kontanta aflöningsförmåner,

som i de inkomna framställningarna och yttrandena för dem

föreslagits. Jag tillåter mig särskilt hänvisa till denna tabell.

Då jag nu går att lämna en redogörelse för hvad förberörda handlingar

i ärendet innehålla och i samband därmed angifva min egen ståndpunkt

till de föreliggande spörsmålen, kommer jag att följa samma gruppindelning

af ifrågavarande befattningshafvare, som tillämpats i löneregleringskommitténs

betänkande.

Såsom kommittén påpekat, utgöres bland dessa befattningshafvare

flertalet af dem, som tjänstgöra å medicinska institutioner. Denna grupp

af funktionärer låter sig i sin ordning vidare fördelas efter arten af de

institutioner, dit tjänstgöringen är förlagd, nämligen kliniker, polikliniker

och teoretiskt-medicinska institutioner. En i viss mån fristående underafdelning

bildas af de befattningshafvare, som äro anställda vid de olika

läroanstalternas röntgeninstitut.

Härtill komma ytterligare två grupper, nämligen dels assistenter

och amanuenser vid naturvetenskapliga institutioner, dels ock amanuenser

vid vissa till de humanistiska sektionerna vid universiteten hörande institutioner.

Jag kommer nu att yttra mig rörande de särskilda grupperna hvar

efter annan.

1. Kliniska amanuenser.

Hvad först angår de befattningshafvare, som tjänstgöra å kliniker

(kliniska amanuenser), äro sådana anställda till ett antal af 8 i Uppsala,

5 i Lund och 11 vid karolinska institutet. Det sammanlagda antalet kliniska

amanuenser, om hvilka här är fråga, utgör sålunda 24.

Af de åtta kliniska amanuenserna i Uppsala tjänstgöra två å medicinska

kliniken (en amanuens, tillika underläkare, och en amanuens, Strand
-

Uppsala.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bergianus), tre å kirurgiska kliniken (en amanuens, tillika underkirurg, en

amanuens, Nilsson-Aschanius, och ytterligare en amanuens), eu å obstetrisk-gynekologiska

kliniken (tillika amanuens vid gynekologiska polikliniken),

en å oftalmiatriska kliniken (tillika amanuens vid oftalmiatriska polikliniken)

och eu vid kliniken för bröstsjuka.

Aflöningen utgör för underläkaren och underkirurgen 1,500 kronor

till hvardera/ Däraf utgå 800 kronor från akademiska sjukhuset och 700

kronor af allmänna medel.

Den amanuens, Strandbergianus, som jämte underläkaren är anställd

vid medicinska kliniken, åtnjuter en aflöning af 1,200 kronor, däraf 700

kronor från akademiska sjukhuset, 58 kronor 33 öre ränta å Strandbergska

fonden och 441 kronor 67 öre af allmänna medel.

Af de två amanuenser, som jämte underkirurgen tjänstgöra å kirurgiska

kliniken, uppbär den ene, Nilsson-Aschanius, en aflöning af

1,200 kronor, däraf 700 kronor från akademiska sjukhuset, 150 kronor

ränta å Nilsson-Aschanska amanuensfonden och 350 kronor åt allmänna

medel, och den andre en'' aflöning af 900 kronor, utgående af allmänna

medel.

Amanuensen å obstetrisk-gynekologiska kliniken (tillika amanuens

vid gynekologiska polikliniken) och amanuensen å kliniken för bröstsjuka

åtnjuta hvardera en aflöning af 1,200 kronor, däraf 300 kronor från akademiska

sjukhuset och 900 kronor af allmänna medel. Till amanuensen

å oftalmiatriska kliniken, hvilken jämväl är amanuens å oftalmiatriska polikliniken,

utgår en aflöning af 900 kronor från allmänna medel.

Utöfver den kontanta aflöningen åtnjuta dessa befattningshafvare

förmånen af boställsrum, frukost och kvällsmat.

1 förberörda skrifvelse den 1 augusti 1907 begärde underläkaren

och underkirurgen in. fl. befattningshafvare vid Uppsala universitet, att de

kontanta löneförmånerna måtte få utgå med 2,500 kronor till en hvar af

underläkaren och underkirurgen samt med 2,000 kronor till en hvar af

öfriga kliniska amanuenser.

Medicinska fakulteten i Uppsala anställde i sitt yttrande den 30

september 1907 en jämförelse mellan de aflöningsförmåner, som utgingo

till underläkaren och underkirurgen samt de kliniska amanuenserna i

Uppsala, och dem, som enligt inhämtade uppgifter då åtnjötos af underläkare

vid icke-kliniska sjukhus i landet.

Enligt hvad denna jämförelse utvisade, hade — anförde fakulteten

samtliga sistberörda underläkare, beträffande hvilkas aflöning fakulteten

lyckats erhålla upplysning, afgjordt högre aflöning än äfven de högst aflö
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

13

nade bland de kliniska biträdande läkarna i Uppsala. Undantag därifrån

utgjorde endast amanuenserna vid vissa kommunala sjukhus i Stockholm.

I rundt tal kunde de löneförmåner, som tillkomme de icke-kliniska underläkarna,

sägas vara ungefär dubbelt större än de kliniska amanuensernas.

Om man å andra sidan sökte jämföra mängden af det arbete, som

dessa båda grupper af biträdande läkare hade att utföra, så läte det —

förmenade fakulteten — med afseende å de kliniska amanuenserna och

underläkarna i Uppsala i korthet säga sig, att de i allmänhet vore

upptagna af sin befattning hela dagen. En arbetstid understigande 7 ä 8

timmar torde knappast eller endast undantagsvis förekomma, men däremot

ofta en ännu längre sådan. Hvad åter arbetstiden för de icke-kliniska

underläkarna anginge, ville fakulteten som ett allmänt omdöme uttala, att

deras arbete ingalunda torde öfverstiga de kliniska amanuensernas och att,

om det också mångenstädes uppvägde de senares arbete, detta dock sannolikt

långt ifrån öfverallt vore fallet.

Beträffande, de kompetensfordringar, som kraf des för dessa bägge olika

grupper af biträdande läkare, vore desamma — framhöll fakulteten vidare

— ingalunda mindre för de kliniska amanuenserna. Om kompetensfordringarna

också formellt kunde betecknas som ungefär lika för bäggedera,

så måste det å andra sidan betecknas som ett verkligt lifsintresse

för fakulteten, att den till de ifrågavarande platserna kunde förvärfva de

dugligaste bland de unga läkarna.

O Ö c>

Fakulteten hemställde sålunda om bifall till den i petitionen begärda

förbättringen af de ifrågavarande befattningshafvarnas afl ö 11 in gs för m åner,

och denna hemställan biträddes af det större akademiska konsistoriet.

I den framställning, som i november 1908 inkom till ecklesiastikdepartementet

från kliniska och polikliniska amanuenser vid karolinska institutet,

hade dessa hemställt, bland annat, att aflöningen till klinisk amanuens

måtte bestämmas till 2,800 kronor, räknadt från 1909 års början,

samt att sådan befattningshafvare måtte erhålla rätt till en månads semester

årligen med bibehållen aflöning.

Till hvad af dessa sökande anförts och yrkats anslöto sig i allt väsentligt

underläkaren, underkirurgen och öfriga amanuenser vid kliniker

och polikliniker i Uppsala i en den 23 november 1908 daterad skrift.

I yttrande öfver sistberörda framställning, som af medicinska

fakulteten i Uppsala afgafs den 14 december 1908, förklarade sig fakulteten

lifligt tillstyrka den inkomna ansökningen, i hvad den afsåge rätt

för ifrågavarande tjänstinnehafvare till en månads årlig semester och beviljande

af anslag till semesterarfvoden. Fakulteten förordade därjämte,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

att — på sätt af karolinska institutets lärarekollegium föreslagits beträffande

motsvarande, vid institutet anställda funktionärer — benämningen »amanuenser»

måtte utbytas mot »underläkare».

I fråga om de begärda löneförhöjningarna fann fakulteten däremot

ej skäl att frångå sitt den 30 september 1907 afgifna yttrande och förslag.

Därest emellertid löneförhöjning komme att beviljas de vid karolinska institutet

anställda underläkare, kliniska och polikliniska amanuenser, tillstyrkte

fakulteten, att samma löneförhöjning äfven måtte tillkomma motsvarande

tjänstinnehafvare vid universiteten.

Uppsala universitets drätselnämnd och större akademiska konsistorium

instämde i det af medicinska fakulteten den 14 december 1908 afgifna

yttrandet.

Efter hvad jag förut anfört, anmodades genom skrivelser den 18 maj

1909 från dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vissa sjukhusstyrelser

och andra myndigheter att inkomma till departementet med

utredning och utlåtande, om och i hvilken mån förbättring af de från

sjukvårdsanstalterna lämnade förmåner kunde beredas de vid anstalterna

tjänstgörande befattningshafvare af ifrågavarande slag. Med afseende

därå anförde direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala i sitt den 14

september 1909 afgifna yttrande i detta ärende, att direktionen med

hänsyn till det förhållandet, att bristen i sjukhusets stat utöfver ett

belopp af 7,500 kronor gäldades af statsmedel, ej ansett det vara på

sin plats att utan statsmyndigheternas hörande fatta beslut om förhöjning

af den från sjukhusets stat utgående delen af lönerna för ifrågavarande

befattningshafvare, men att direktionen, med hänsyn till arten af

dessas arbete och den mycket stora betydelse detsamma hade för vården

af de å sjukhuset intagna patienterna, funne det i princip ej vara oriktigt,

att aflöningen till dessa befattningshafvare utginge med ungefär enahanda

belopp af statsmedel och från sjukhusets stat. Därest således Kungl.

Maj:t skulle aflåta proposition till Riksdagen om förhöjning af arfvodena

för de ifrågavarande befattningshafvarna och därvid förutsätta, att förhöjningen

skulle med lika belopp utgå från statsverket och från sjukhusets

stat, förklarade sig direktionen benägen att i det förslag till stat för sjukhuset,

som den hade att årligen upprätta och till pröfning af universitetets

drätselnämnd samt slutligt fastställande åt det mindre akademiska

konsistoriet inlämna, föreslå den afsedda förhöjningen af arfvodena.

I den förnyade framställning om förbättrade löneförmåner, som den

25 november 1911 ingafs till ecklesiastikdepartementet af kliniska och polikliniska

amanuenser vid universiteten och karolinska institutet, hafva sö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

15

kandera upprepat de yrkanden, som petitionsvis framställts i november

1908, och därjämte anhållit, att den begärda aflöningen måtte få utgå från

1912 års början.

Denna framställning har tillstyrkts af medicinska fakulteten i Uppsala

den 7 december 1911. Därvid tillkännagaf fakulteten, att den med

hvarje år som gått haft en allt rikare erfarenhet af svårigheterna att med

kompetenta personer besätta de platser, hvarom fråga vore. På samma

gång ville emellertid fakulteten på det lifligaste framhålla nödvändigheten

af att, därest den senast inkomna framställningen ej skulle i hela sin utsträckning

vinna statsmakternas bifall, aflöningsbeloppen i hvarje fall ej

sattes lägre, än hvad fakulteten i sin skrifvelse den 14 december 1908 i

liknande ärende föreslagit.

Detta medicinska fakultetens yttrande har biträdts såväl af direktionen

för akademiska sjukhuset i Uppsala, i hvad framställningen afsåg

underläkar- och amanuensbefattningarna vid nämnda sjukhus, som af

universitetets drätselnämnd och det större akademiska konsistoriet.

Såsom förut nämnts'', äro i Lund anställda fem kliniska amanuenser.

Af dessa tjänstgöra en å kirurgiska, en å medicinska, en å oftalmiatriska,

en å pediatriska och en å obstetrisk-gynekologiska kliniken.

En hvar af dessa amanuenser uppbär kontant aflöning af 900 kronor

af statsmedel samt åtnjuter därjämte, från Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, bostadsförmån och kost.

I sitt yttrande den 20 maj 1908 har medicinska fakulteten i Lund

anfört till eu början, att, i olikhet med hvad fallet vore i Uppsala, förevarande

fråga ej berörde de vid klinikerna i Lund anställda underläkarna,

enär de ej vore statens utan Malmöhus läns tjänstemän och erhölle sin

aåöning från länet.

Beträffande åter de kliniska amanuenserna, har fakulteten framhållit,

att dessa tjänstgöra året om, sålunda äfven under ferierna, äfvensom att,

de förpliktats att i tur och ordning vara jourhafvande läkare å lasarettet

i Lund. Det syntes fakulteten svårt att beräkna arbetstiden, särskild! för

dem, hvilka såsom amanuensen i obstetrik och gynekologi ofta vore upptagna

med nattjänstgöring. Arbetstiden var för det dåvarande längst för

amanuenserna å medicinska och kirurgiska klinikerna med en medeltid

af 6—10 timmar om dagen; för de öfriga belöpte den-sig ungefär till 5

å 6 timmar dagligen. I detta timantal vore för amanuensen i pediatrik

inbegripen den tid, som för honom åtginge för skötseln af medicinska

polikliniken. I och med införandet af tjänstgöring för medicine kandidater

vid obstetrisk-gynekologiska samt oftalmiatriska klinikerna komme

Lund.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ls nåd. proposition Nr 225.

arbetstiden för amanuenserna vid dessa kliniker med säkerhet att afsevärdt

förlängas.

Såsom lämplig kontant aflöning för denna kategori af amanuenser

hade från flera håll föreslagits 2,000 kronor. Det hade varit lönerna till

underläkare vid en del länslasarett, som gifvit anledning till fixerandet af

nämnda belopp. Man hade nämligen ansett, att dessa underläkare i fråga

om både utbildning och arbete nära motsvarade de kliniska amanuenserna.

Underläkarlönerna å de olika lasaretten växlade emellertid ej obetydligt,

hvarförutom den omständigheten, att underläkarna vid lasaretten

ej vore statens utan landstings eller kommuners tjänstemän, gjorde det

vanskligt att lägga deras löner till grund för löneförslag beträffande de af

staten lönade amanuenserna.

I amanuensbeställningarna vid statens hospital ansåg sig fakulteten

däremot hafva funnit platser, hvilka såväl i fråga om innehafvarnas utbildning

som i fråga om arbete vore nära öfverensstämmande med de

kliniska amanuensplatserna. Hospitalsamanuenserna åtnjöte från och med

år 1908 i kontant aflöning 2,000 kronor samt ruin, ljus, tvätt och kost.

Fakulteten ville emellertid framhålla, att, då den kontanta lönen för

hospitalsamanuenserna höjdes från 1,000 till 2,000 kronor, denna förhöjning

till stor del motiverades med svårigheten att få platserna besatta, hvarpå

som bevis anförts, att man upprepade gånger anslagit dem lediga, utan

att någon sökande anmält sig. Då man ingalunda kunde säga, att liknande

förhållande existerade beträffande de kliniska amanuensplatserna i

Lund, trodde fakulteten, att en mindre afsevärd förhöjning för dessa amanuenser

skulle vara tillräcklig, och föreslog därför, att den kontanta aflöningen

från staten till dem måtte sättas till 1,800 kronor, jämte fri bostad,

där sådan redan inginge i löneförmånerna.

n O _

Hvad fakulteten i detta hänseende föreslog biträddes af det större

akademiska konsistoriet i Lund.

1 framställning, som den 23 november 1908 inköra till ecklesiastikdepartementet,

anslöto sig de kliniska amanuenserna i Lund i hufvudsak

till de yrkanden, som från Stockholm och Uppsala framställts därom, att

aflöningen för ifrågavarande befattningshafvare måtte bestämmas till 2,800

kronor samt att dem måtte tillerkännas rätt till en månads årlig

semester.

I den från Lund inkomna petitionen åberopades, bland annat, hurusom

sökandenas göromål bestode icke blott i det för lasarettsunderläkare

vanliga, i och för sig mycket kräfvande och ansvarsfulla arbetet att biträda

öfverläkaren-professorn vid ronder, operationer etc., att undersöka

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

patienter och uppsätta sjukjournaler samt att sköta expedition in. m., utan

att i deras skyldigheter äfven inginge att gå professorn-ämnesläraren till

hända vid undervisningen samt därvid bland annat, i allmänhet dagligen,

handleda, öfvervaka och lämna upplysningar till klinikanterna.

_ Af en aspirant till en klinisk amanuensbefattning kräfdes medicine

licentiatexamen eller medicine kandidatexamen jämte fullständigt eller i

det närmaste afslutade kliniska tjänstgöringar. Huru detta i verkligheten

ställde sig, ansågo sökandena rätt väl belysas af det förhållandet, °att af

de 13 personer, som sedan den 1 januari 1907 varit anställda i Lund som

kliniska amanuenser, 8 varit legitimerade läkare och af dem 5 före tillträdandet

af sina befattningar redan haft från ett års ända till öfver fyra års

annan klinisk amanuens- eller underläkarutbildning samt de öfriga 3 haft

ungefär ett års motsvarande tjänstgöring å icke-klinisk sjukvårdsinrättning.

Slutligen framhöllo sökandena, att deras tjänstgöring räckte året om,

således också under ferierna, något som i sin mån bestyrkte den meningen,

att deras befattningar i själfva verket vore icke blott amanuensplatser vid

universitetsinstitutioner utan äfven underläkartjänster vid sjukhus.

Sedan yttranden öfver ifrågavarande framställning infordrats från

medicinska fakulteten och det större akademiska konsistoriet i Lund, förklarade

sig dessa myndigheter icke finna anledning frångå den mening, som

medicinska fakulteten framlagt i sitt yttrande den 20 maj 1908.

I anledning af förberörda skrifvelse från chefen för ecklesiastikdepartementet

den 18 maj 1909 anförde direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, i yttrande den 7 juli 1909, att direktionen icke funne de

rådande förhållandena motivera någon ändring i den genom reglementet

för nämnda sjukvårdsinrättningar fastslagna principen, att amanuensernas

kontanta aflöning skulle utgå af statsmedel på universitetets stat och naturaförmånerna

bekostas af sjukvårdsinrättningarna.

_ På grund af amanuensernas under senare tiden ökade skyldigheter

vid sjukvården hade direktionen genom särskilda beslut medgifvit, utöfver

i reglementet bestämda naturaförmåner, först fri frukostspisning och sedan,

efter den 1 november 1907, hel fri kost, det senare dock mot villkor, att

nyantagen amanuens formligen förbunde sig att tjänstgöra äfven under

ferier och att på sin afdelning ansvara för vanlig föreskrifven expedition

samt att med de af sjukvårdsinrättningarna aflönade underläkarna deltaga

i. skyldigheten att vara jourhafvande läkare, då så påfordrades. Direktionen

hade alltså, samtidigt med att amanuensernas skyldigheter och

ansvar ökats, för sin del också ökat deras förmåner in natura, i den mån

och så långt detta låtit sig göra.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. Isand. 177 käft. {Nr 225.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 225.

Då nu, utöfver denna löneförhöjning in natura, också en betydlig

förhöjning af den kontanta aflöningen i betraktande af ökade kompetensfordringar

samt ökadt ansvar och arbete syntes af behofvet påkallad, fann

direktionen denna förhöjning i öfverensstämmelse med dittills gällande principer

endast kunna åstadkommas genom en förhöjning af det för ändamålet

till universitetet utgående statsanslaget.

Sedan ofvanberörda, den 25 november 1911 till ecklesiastikdepaitementet

ingifna framställning rörande, de kliniska och polikliniska amanuensernas

aflöning remitterats till yttrande af de akademiska myndigheterna

i Lund, har medicinska fakulteten vid sammanträde den 9 december 1911

förklarat sig icke finna anledning att i någon punkt frångå sin i utlåtandet

af den 20 maj 1908 uttalade mening. . r

I särskild! yttrande tillstyrkte emellertid professor K. A. Petren,

beträffande de kliniska amanuensernas arfvoden, eu ytterligare förhöjning

utöfver hvad medicinska fakulteten i sitt sistnämnda utlåtande föreslagit.

Därvid erinrade professor Petrén, att lönen för de underläkare vid Lunds

lasarett, hvilka aflönades af landstinget, genom nyligen beviljad förhöjning

fastställts till 2,500 kronor. Man kunde enligt professor Petréns mening

vara tveksam, om det ej vore fullt berättigadt att fastställa de kliniska

amanuensernas arfvoden till ett belopp af 2,500 kronor; i hvarje fall

syntes mycket tungt vägande skäl tala för att arfvodesbeloppen ej sattes

lägre än till 2,000 kronor. .

Det större akademiska konsistoriet i Lund anslöt sig till hvad medi
cinska

fakulteten uttalat i ärendet.

Karolinska Antalet vid karolinska institutet anställda kliniska amanuenser utgör,

institutet, gågom förut är omnärandt, tillhopa elfva.

Af dessa befattningshafvare äro sju uppförda på ordinarie stat och anställda,

en amanuens vid medicinska kliniken, en vid kirurgiska kliniken, eu

vid nervkliniken, en vid oftalmiatriska kliniken, en vid gynekologiska kliniken

å serafimerlasarettet, en vid pediatriska kliniken å allmänna barnhuset

och en vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset.

Vidare äro å extra stat för år 1912 uppförda tre kliniska amanuenser

med tjänstgöring å vissa af Stockholms stads sjukhus, nämligen en

vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus, en vid otiatriska kliniken

å samma sjukhus och en vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset

Sfi Göran. Slutligen tjänstgör en amanuens vid pediatriska kliniken a

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

De sju amanuenserna på ordinarie stat och de tre vid Stockholms

städs sjukhus tjänstgörande amanuenserna uppbära en hvar från karolinska

institutet en aflöning af 900 kronor för år.

Därutöfver lämnas från serafimerlasarettet till två af de kliniska amanuenserna

ersättning för fullgörande åt jourskyldighet å klinikerna, nämligen

till amanuensen vid medicinska kliniken 200 kronor och till amanuensen

vid kirurgiska kliniken 300 kronor för år.

Den amanuens, som tjänstgör vid pediatriska kliniken å allmänna

barnhuset, uppbär från barnhuset en årlig ersättning af 750 kronor.

Hvad slutligen angår den vid pediatriska kliniken å Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn tjänstgörande amanuensen, uppbär denne

tran det a extra stat till nämnda klinik anvisade anslag a 1,800 kronor

en. årlig ersättning af 900 kronor och därutöfver från vårdanstalten ett

arfvode af 400 kronor för år.

Enligt föreliggande uppgifter äga därjämte ifrågavarande befattningshafvare

åtnjuta vissa naturaförmåner.

Sålunda lämnas från serafimerlasarettet till där tjänstgörande kliniska

amanuenser bostad samt frukost och aftonkost; amanuensen vid pediatriska

kliniken å allmänna barnhuset åtnjuter från barnhuset bostadsförmån samt

frukost och amanuensen vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset

från denna anstalt bostadsförmån; amanuenserna vid gynekologiska och otiatriska

klinikerna å Sabbatsbergs sjukhus och vid syfilidologiska kliniken å

sjukhuset S:t Göran äga vid respektive sjukhus förfoga öfver fri bostad, och

vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn åtnjuter den där

tjenstgörande amanuensen fri bostad samt frukost och aftonkost.

I förbigående torde här få anmärkas, att vid flertalet af nu nämnda

vårdanstalter tjänstgöra, förutom de kliniska amanuenserna, vissa särskild!

för sjukvården afsedda amanuenser eller underläkare, Indika icke tillhöra

karolinska institutet. Om dessa befattningshafvares aflöningsförmåner är i

detta sammanhang icke fråssa.

Karolinska institutets lärarkollegium upptog i sin skrifvelse den 10

september 1908 frågan om de kliniska och polikliniska amanuensernas

aflöning och åberopade därvid en af vederbörande klinikchefer verkställd

utredning i ämnet.

1 denna utredning erinrade klinikcheferna, att för kompetens till

ifrågavarande kliniska amanuensplatser erfordrades att vara medicine licentiat.

Endast i sällsynta undantagsfall, då tillgång till licentiat saknades,

kunde nämligen en medicine kandidat blifva förordnad, vanligen dock endast

för kortare tid, till klinisk amanuens.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

I fråga om det af amanuenserna utförda arbetet framhölls, att detsamma

vore i det närmaste lika med de vid länslasaretten eller hufvudstadens

sjukhus anställda underläkarnas, hvartill dock komrne skyldighet

att handleda de medicine kandidater, som gcnomginge klinikerna. Det

skilde sio- ej heller nämnvärdt från de vid serafimerlasarettet anställda, af

lasarettet’ aflönade underläkarnas arbete. De kliniska amanuenserna hade

ingalunda, såsom namnet kunde antyda, blott till åliggande att gå professorerna

tillhanda, utan de vore kliniska underläkare, som hade sig anförtrodt

att under professorns öfveruppsikt och ledning utföra en underläkares alla

åligganden och dessutom att dagligen handleda, öfvervälla och lämna upplysningar

till klinikanterna. De skötte hvar och en sin sjukafdelning af

ungefär samma patientantal, som anförtroddes åt en underläkare, gjoide

in- och utskrifningar samt behandlade sjuka och ordinerade för dem under

professorns öfverinseende.

I öfverensstämmelse därmed ansågs titeln »klinisk amanuens» böra

ändras till »klinisk underläkare».

De if rågavarande befattningshafvarnas dagliga arbetstid växlade efter afdelningarnas

storlek och kunde uppskattas till 6, 8 a 12 timmar, hvarjämte ofta,

isynnerhet å de kirurgiska afdelningarna, tjänstgöring undernätternapåkallades.

Det svntes fördenskull billigt, att dessa kliniska amanuenser (underläkare)

komme i åtnjutande af en aflöning, lika stor som den, som atnjötes

af underläkarna vid hufvudstadens sjukhusinrättningar, med Indika de närmast

vore likställda äfven i afseende å lefnadskostnader.

Kompetensfordran för en klinisk amanuens (underläkare) -sore i leo-el

högre än för de vanliga lasarettens underläkare och borde äfven så förblifva.

I regel växlade aflöningen för underläkare vid hufvudstadens och

rikets lasarett från 2,800 å 2,500 ned till ungefär 2,000 kronor, förutom en

del af lasaretten erbjudna naturaförmåner, såsom rum och kost, Indika

lasaretten lämnade i sitt eget lätt insedda intresse.

Klinikcheferna skulle visserligen ansett sig befogade att för de kliniska

amanuenserna (underläkarna) föreslå en aflöning af 2,500 kronor

för år, men ville såsom ett minimum stanna vid att föreslå en aflöning

af 2,000 kronor. De ifrågavarande platserna kunde nämligen betraktas

såsom studie- och öfvergångsplatser. Under rådande dyra tider skulle emellertid

en aflöning lägre än 2,000 kronor blifva alldeles otillräcklig för en

licentiat, äfven om han kunde af lasaretten beredas en eller annan naturaförmån.

Klinikcheferna — och i anslutning till dem institutets lärarkollegium

— föreslogo fördenskull eu aflöning af 2,000 kronor för år till de kliniska

amanuenserna (underläkarna) vid följande kliniker: den medicinska, den

kirurgiska, den oftalmiatriska, den gynekologiska vid serafimerlasarettet,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

den gynekologiska vid Sabbatsbergs sjukhus1, den obstetriska, den neurologiska,

den pediatriska vid allmänna barnhuset, den pediatriska vid Kronprinsessan

Lovisas barnsjukhus och den syfilidologiska å S:t Görans sjukhus.

Beträffande särskild! amanuensen (underläkaren) vid den kirurgiska

kliniken ansåg professor J. Berg önskvärd!, att gällande föreskrift därom, att

ifrågavarande befattning ej finge innehafvas längre tid än ett år, komme

att bortfalla och att befattningen måtte få tillsättas för två år i sänder.

I den förut omförmälda framställning, som i november 1908 inkom

till ecklesiastikdepartementet från kliniska och polikliniska amanuenser vid

karolinska institutet, hemställde sökandena, att arfvodena till de kliniska

amanuenserna måtte bestämmas till 2,800 kronor samt att dem måtte tillerkännas

rätt till en månads årlig semester.

Rörande denna framställning anförde karolinska institutets lärarkollegium

i yttrande den .19 november 1908, att, ehuru kollegiet i sin

skrifvelse den 10 september 1908 icke ansett sig böra påyrka så stor höjning

i aflöningsförmånerna för institutets kliniska och polikliniska amanuenser,

som af dem blifvit ifrågasatt, kollegiet likväl ansåge önskvärd!, att

den nu ifrågavarande framställningen vid frågans afgörande hos Kungl.

Maj:t och Riksdagen rönte välvilligt beaktande.

Vid ärendets behandling hos lärarkollegiet meddelade professor F.

J. E. Westermark, att såväl vid de obstetriska och gynekologiska som ock,

såvidt Westermark kände, vid de öfriga klinikerna och poliklinikerna ledighet

under högst en månads tid af året plägade beredas amanuenserna,

därest de sådant önskade och vikarie kunde erhållas. Vid dessa ledigheter

plägade aflöningen uppbäras af vikarien. Att tillerkänna amanuenserna

ovillkorlig rättighet att med bibehållen aflöning åtnjuta semester

under en månad årligen ansåg Westermark icke vara tillrådligt.

öfriga vid sammanträdet närvarande klinik- och poliklinikchefer vitsordade

riktigheten af det utaf Westermark lämnade meddelandet angående

praxis i förevarande afseende.

I anledning af den från ecklesiastikdepartementet infordrade utredningen

om och i hvilken män förbättring af de från vissa sjukvårdsanstalter

lämnade förmåner kunde beredas där tjänstgörande kliniska och

polikliniska amanuenser, anförde serafimerlasarettets direktion i skrifvelse

den 29 september 1909, att direktionen ansåge lasarettets’tillgångar icke

medgifva någon ytterligare förbättring i förmånerna vid de, med särskild

hänsyn till undervisningens kraf, vid lasarettet inrättade »underläkar»sysslorna,

1 Den otiatriska kliniken vid nämnda sjukhus tillkom först sedermera.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunijl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

huru ensidig eu löneförhöjning för deras innehafvare än vore vid jämförelse

med den aflöning, som åtnjötes af likställda läkare vid samma och

alla andra sjukhus i riket.

Stockholms stadsfullmäktige erinrade i skrifvelse den 20 september

1909, beträffande först amanuensen vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs

sjukhus och tillkomsten af denna klinik, att lärarkollegiet vid karolinska

institutet år 1879 hos stadsfullmäktige begärt, att en lämplig mindre

afdelning vid Sabbatsbergs sjukhus måtte upplåtas till klinik för kvinnosjukdomar

och att läkarvården därstädes måtte öfverlämnas åt lärarna i

ämnet vid karolinska institutet. Därvid angafs af institutet själft såsom

uttryckligt villkor för bifall till denna framställning, att staden ej skulle

hafva att vidkännas några särskilda utgifter, vare sig för läkarvården eller

för den kliniska verksamheten i allmänhet inom sjukhuset. Vid sitt bifall

den 3 juni 1879 till denna framställning hade också stadsfullmäktige fäst

det villkor, att kommunen därigenom icke skulle förorsakas några kostnader.

I det kontrakt, som i anledning af detta stadsfullmäktiges beslut den

22 augusti 1879 upprättats mellan karolinska institutet och stadens hälsovårdsnämnd,

hette det i § 1, att »karolinska institutet bestrider läkarvården

å denna afdelning samt äger rättighet att därstädes meddela klinisk

undervisning, allt på institutets bekostnad», samt vidare i § 4: »amanuensen

— •— — — aflönas af karolinska institutet; och vill hälsovårdsnämnden

söka åt amanuensen bereda möblerad bostad inom sjukhuset».

Att beinälde amanuens på grund af detta aftal allt dittills åtnjutit

fri bostad vid sjukhuset, hvithet ju finge anses vara en nödvändig förutsättning''

för sjukvårdens behöriga handhafvande, syntes stadsfullmäktige

icke utgöra skäl för ändring uti ofvan anförda villkor för stadens medgifvande

af klinisk undervisning vid Sabbatsbergs sjukhus.

Vid sjukhuset S:t Göran aflönade staden en underläkare och en amanuens,

hvilket syntes vara tillräckligt för sjukvården. Den kliniska amanuensen

vid detta sjukhus, hvilken sålunda icke vore anställd å stadens

stat, finge därför äfven anses hafva tillkommit för undervisningens räkning.

Det syntes fördenskull icke kunna med skäl ifrågasättas, att någon

aflöning till honom skulle utgå från staden. I gällande ordningsregler

för kliniken vid sjukhuset S:t Göran föreskrefves ock, att sjukhusets styrelse

skulle bestrida sjukvårdskostnaden vid den kliniska afdelningen, men icke

de utgifter, som därutöfver möjligen kunde blifva behöfliga för kliniken,

samt vidare att, om en särskild klinisk amanuens vid sjukhuset skulle

blifva behöflig, han icke erhölle någon lön från sjukhuset, men väl möblerad

bostad, i fall sådan kunde beredas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Till amanuenserna vid medicinska och kirurgiska klinikerna å serafimerlasarettet

utginge icke någon aflöning från staden på annat sätt, än

att lasarettsdirektionen åt det årliga bidrag, som från staden lämnades

till lasarettets poliklinik, tillerkänt bemälda amanuenser ett årligt arfvode å

tillsammans 500 kronor såsom ersättning för dem åliggande skyldighet att vara

jourhafvande. Då stadens bidrag till lasarettet dåraera utginge med fulla sjukvårdskostnaden,

syntes det icke billigtvis kunna ifrågasättas, att staden skulle

därutöfver bidraga till aflöning åt de läkare, som vid lasarettet erfordrades

för sjukvårdens eller undervisningens behof.

Af hvad sålunda blifvit anfördt ansågo stadsfullmäktige framgå, att

från Stockholms stad dittills till ifrågavarande amanuenser icke lämnats

några som helst aflöningsförmåner, så framt icke, något som dock näppeligen

läte sig göra, till sådana förmåner skulle räknas, att åt de kliniska

amanuenserna vid Sabbatsbergs sjukhus och sjukhuset S:t Göran bere.lts

möblerad bostad inom sjukhusen, då tillfälle därtill förefunnits.

I anledning af den mottagna remissen förklarade stadsfullmäktige,

att fullmäktige, som dittills icke lämnat bidrag till aflöningen af ifrågavarande

amanuenser, ej heller vore villiga att för framtiden utfästa sig''att

lämna något sådant bidrag.

Vid insändande af stadsfullmäktiges berörda yttrande anförde öfverståthållarämbetet,

att de ifrågavarande amanuensernas anställning icke syntes

ämbetet vara af sådan beskaffenhet, att skyldighet att bidraga till

deras aflöning kunde anses åligga staden.

I yttrande den 14 oktober 1909 förklarade direktionen öfver allmänna

barnhuset i Stockholm, att den ansåge skäl ej föreligga att förbättra de

från barnhuset till amanuensen vid den pediatriska kliniken därstädes

utgående löneförmåner, 750 kronor jämte bostadsförmån.

Direktionen öfver allmänna barnbördshuset i Stockholm meddelade

i skrifvelse den 5 juli 1909, att direktionen för det dåvarande icke vore

i tillfälle att i något afseende förbättra de till den vid barnbördshuset

anställda amanuensen från barnbördshuset utgående löneförmånerna, Indika

utgjordes åt bostad med möbler och sängkläder samt ved och lyse.

_ Styrelsen för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn anförde

i skrifvelse den 8 oktober 1909 följande.

Hos vårdanstalten vore en amanuens anställd på grund af ett mellan

styrelsen och karolinska institutet träffadt aftal angående anordnande vid

vårdanstalten af medicinsk-pediatrisk klinik. Enligt detta aftal skulle genom

institutets försorg en klinisk amanuens anställas, aflönas och förses med

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bostad, med åliggande för amanuensen, bland annat, att vara underläkare

vid anstaltens medicinska afdelning.

Ehuru anstalten således icke iklädt sig någon förpliktelse i afseende

å aflöningen åt denne amanuens, hade han dock efter hand kommit i

åtnjutande af vissa förmåner från anstaltens sida. Så hade, sedan genom

uppförande af nytt sjukhus anstalten vunnit ökadt utrymme, bostad kunnat

beredas honom inom sjukhuset, hvarjämte han kostnadsfritt erhölle frukost

och aftonmål. Samtidigt med höjandet af lönerna för andra hos anstalten

anställda läkare hade styrelsen beslutat, att bemälde amanuens skulle från

den 1 oktober 1905, så länge hans aflöning från karolinska institutet

utginge med endast 900 kronor, erhålla ett arfvode af 400 kronor för år.

Anledningen till sistnämnda beslut Ange anses hafva varit styrelsens önskan

att bereda denne läkare, af hvars arbete anstalten begagnade sig, sådana

löneförmåner, som med hänsyn till omfattningen af hans arbete ungefärligen

motsvarade hvad andra yngre läkare vid anstalten erhölle. Någon

afsikt att för framtiden befria karolinska institutet från dess åtagande att

aflöna amanuensen hade däremot helt visst icke förefunnits. Arfvodesförhöjningen

ordnades äfven på sådant sätt, att den skulle äga rum allenast

så länge läkaren i fråga icke genom institutets försorg erhölle det aflöningsbelopp,

hvaraf styrelsen ansåg honom vara förtjänt. Någon anledning

för styrelsen att frångå den sålunda intagna ståndpunkten förefunnes icke.

Amanuensen hade således ej att motse någon förbättring af de från anstalten

utgående förmånerna. Tvärtom vore det sannolikt att, i öfverensstämmelse

med styrelsens tidigare beslut, arfvodet komme att indragas i den

mån ökad aflöning af statsmedel komme honom till godo.

Hos direktionen öfver serafimerlasarettet hafva de vid lasarettet anställda

amanuenser och poliklinikamanuenser i en den 5 oktober 1911

dagtecknad skrift anhållit, att direktionen måtte taga i öfvervägande, huruvida

icke åt sökandena kunde på extra stat för år 1911 för arbetet i

sjukvården utanordnas lönetillskott af viss angifven storlek.

Med anledning af denna framställning har direktionen i underdånig

skrifvelse den 26 oktober 1911 hemställt, huruvida ej åtgärd kunde

vidtagas i syfte att, oberoende af det definitiva afgörandet af spörsmålet

om lönereglering för de ifrågavarande amanuenserna, löneförbättring till

åtminstone de af karolinska institutets lärarkollegium föreslagna belopp

ofördröjligen måtte komma dem till del.

Vid sammanträde med karolinska institutets lärarkollegium den 2

november 1911 förekom fråga om förbättrande af aflöningen för amanuensen

vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majxts nåd. proposition Nr 225.

Enligt hvad åt professor L. M. Möller meddelades, stode denna tjänst

vakant

allmänna tidningarna och svenska läkartidningen hade ännu ingen sökande

anmält sig. Enär det i längden icke läte sig göra att utan biträde af en

klinisk amanuens meddela en tillfredsställande undervisning och då det ej

utan en ökning af aflöningen till åtminstone 2,000 kronor för år räknadt

syntes möjligt att på ett stadigvarande sätt hålla tjänsten besatt, anhöll

Möller, att lärarkollegiet måtte bereda utväg att för tiden från den 1 december

1911 till läsårets slut öka amanuensaflöningen vid den syfilidologiska

kliniken till ett belopp, motsvarande 2,000 kronor för år.

Denna Möllers framställning har af lärarkollegiet tillstyrkts i skrifvelse

till universitetskanslern den 2 november 1911.

I yttrande öfver de kliniska och polikliniska amanuensernas förnyade

framställning i november 1911 har institutets lärarkollegium vidhållit sina

förut i ärendet afgifna yttranden och förslag samt framhållit angelägenheten

af att frågan om löneförbättring för omförmälda amanuenser måtte snarast

möjligt bringas till sin Jösning.

Professor J. H. Åkerman har, i särskild! yttrande till kollegiets protokoll,

förklarat sig finna göda skäl tala för att aflöningsförmånerna fastställdes

till i petitionen anförda belopp. I

I detta sammanhang torde få erinras, hurusom i de från karolinska institutet

inkomna framställningarna begärts inrättande af vissa nya befattningar

af ifrågavarande slag (kliniska, amanuens- eller underläkarbefattningar),

nämligen två vid kirurgiska kliniken, två vid medicinska kliniken och en

vid psykiatriska kliniken å Stockholms hospital.

Därjämte hade ifrågasatts, att vid den kirurgiska kliniken måtte

inrättas ytterligare en underläkarbefattning, hvars innehafvare skulle tjänstgöra

å en vid nämnda klinik anordnad s. k. infektionsafdelning. Såsom

af det följande framgår, har emellertid denna fråga numera förfallit, och i

stället har begärts, att en underläkartjänst måtte få inrättas vid den otiatriska.

kliniken å Sabbatsbergs sjukhus. Sistberörda framställning har redan så

till vida vunnit bifall, att vid den ifrågavarande kliniken anställts en amanuens,

till hvilken aflöning för år 1912 utgår från anslag å extra stat.

Fråga om förstärkning af den kirurgiska klinikens läkarpersonal

väcktes, af professor Berg, vid behandling af karolinska institutets riksdagspetita

för 1909 års Riksdag. Den kirurgiska kliniken var då, enligt

hvad Berg meddelade, fördelad på två o parallellkliniker jämte en för desamma

gemensam infektionsafdelning. A klinik I vore anställd eu under
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. (Nr 225.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

kirurg, med aflöning på serafimerlasarettets stat och särskild ersättning för

jourskyldighet, samt en extra underläkare, i regel medicine kandidat, hvilken

af lasarettet aflönades med o500 kronor, hvartill kom ett belopp af

120 kronor från stipendiemedel. A klinik II tjänstgjorde en klinisk amanuens,

aflönad på karolinska institutets stat och med rätt till särskild er

sättning för jour skyldighet (se sid. 19), samt en extra underläkare, i regel

medicine kandidat, likaledes med 500 kronors, aflöning på lasarettets stat

och 120 kronors inkomst af stipendiemedel. A infektionsafdelningen hade

under senaste tiden tre af docenterna i kirurgi frivilligt och utan ersättning

turvis bestridt öfverläkartjänst, hvarjämte de båda extra underläkarna turvis,

jämte annat arbete vid klinikerna, bestridt underläkartjänst.

De båda extra underläkarplatserna hade, enligt hvad Berg anförde,

visat sig såväl genom arten af med dem förbunden verksamhet som

genom sina obetydliga förmåner alltför litet eftersökta. De sökande

hade nämligen ofta ej utgjorts af de bäst kvalificerade, och platserna hade

lämnats redan efter 4 å 6 månader. Tjänstgöringens delning mellan kliniken

och infektionsafdelningen under olika öfverordnade hade visat sig

för betungande och af flera skäl olämplig. Af de ifrågavarande läkarplatserna

borde en knytas helt och hållet till hvardera kliniken. 1 a detta

sätt kunde arbetet * blifva både mera instruktivt för innehafvaren och

bättre ägnadt att lätta de ordinarie underläkarnas alltför tunga arbetsbörda.

Hvad aflöningen anginge, borde denna, äfven om innehafvarna fortfarande

i regel • vore medicine kandidater, sättas så pass hög, att den

meriterade ej af ekonomiska skäl hindrades att söka platsen. Att aflöningen

å ifrågavarande befattningar — i likhet med hvad fallet vore beträffande

öfriga underläkarplatser vid klinikerna, med undantag af befattningarna

såsom »underkirurg» och »underläkare» borde utgå a karolinska insti

tutets stat, syntes Berg påtagligt, då sjukhusets karaktär af undervisningsanstalt

betingade platsernas tillvaro och ändamål. Det belopp af 1,000

kronor på lasarettets stat, som därigenom skulle inbesparas, uppvägde ej

på långt när de ökade utgifter, hvilka lasarettet i utbyte borde påtaga sig

för skälig aflöning af läkartjänster, som, enligt afgifvet förslag, skulle tagas

i anspråk uteslutande för den polikliniska sjukvården.

Infektionsafdelningen, som nästan ständigt vore öfverbelagd, kråfde

enligt Bergs mening en fast anställd klinisk underläkare, som borde

vara legitimerad läkare och subordinera direkt under tjänstgörande klinik
O
chefen.

_ _ .

Berg hemställde i förevarande afseende, att vid infektionsafdelningen

måtte inrättas en klinisk underläkarplats med en aflöning af 1,500 kio
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

nor, samt att hvardera af de s. k. extra underläkarna — Indika syntes

böra erhålla benämningen »andre underläkare» — måtte tillerkännas en aflöning

af 1,000 kronor.

Beträffande därefter den medicinska kliniken erinrade vederbörande

klinikchefer, att densamma innehölle, under de två professorerna i medicin,

fem skilda sjukhusafdelningar, hvar och en omfattande tre allmänna salar

jämte några enskilda och halfenskilda rum. Hvarje dylik afdelning hade

i regel cirka 34 patienter utom dem, som lågo å enskilda rum. För ett

tidsenligt bedrifvande af undervisningen, för vetenskaplig undersökning af

de sjuka, för utförande af kemiska, fysikaliska, anatomiska och bakteriologiska

undersökningar samt för läkarvården behöfde därför dessa afdelningar

hvar sin läkare.

För det dåvarande funnes å den medicinska kliniken blott en underläkare

och en amanuens, hvartill de senaste åren kommit en biträdande

underläkare, som vanligen vore medicine kandidat och som aflönades af

lasarettet. Därest nu inrättades och af staten aflöna des två nya amanuensplatser,

skulle hvar sjukhusafdelning få sin lärare och behofvet af nödig läkarpersonal

för vard af de sjuka och för de vetenskapliga undersökningar,

som vore nödiga för undervisningen, vara afhjälpt. Dessa nya amanuensplatser

skulle, liksom den biträdande underläkarens, vara underordnade

de bägge underläkarna (sjukhusets och den kliniska) och kunna besättas

med medicine kandidater. En aflöning af 1,000 kronor för år syntes

fördenskull kunna vara tillräcklig för hvardera af dessa ^manuenser.

I särskild skrifvelse till institutets lärarkollegium anhöll öfverläkaren

vid Stockholms hospital å Konradsberg, professor B. Gadelius, att — då

möjligheten att för vetenskapligt ändamål och till fromma för undervisningen

använda materialet vid Stockholms hospital i alltför ringa grad

kunde utnyttjas af de få läkare, som enligt hospitalets stat vore anställda

därstädes — kollegiet måtte bland riksdagspetita för år 1909 äfven upptaga

anställandet af en klinisk underläkare vid Stockholms hospital med

lön från karolinska institutet af 2,000 kronor.

Karolinska institutets lärarkollegium biträdde de sålunda framställda

förslagen och hemställde i skrifvelse den 10 september 1908, att anslag

på ordinarie stat måtte utverkas till beredande af arfvoden dels å 2,000

kronor till en klinisk underläkare vid den psykiatriska kliniken, dels å

1,500 kronor till en klinisk underläkare vid kirurgiska klinikens infektionsafdelning

och dels å 1,000 kronor till en hvar af två andre underläkare

vid den medicinska kliniken och två andre underläkare vid den kirurgiska

kliniken.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. propositon Nr 225.

I samband med vissa ändrade anordningar vid den kirurgiska kliniken

å serafimerlasarettet har emellertid den särskilda »infektionsafdelningen»

därstädes indragits.

Karolinska institutets lärarkollegium anhöll fördenskull i skrifvelse

den 9 september 1909, att det till arfvode åt en klinisk underläkare vid infektionsafdelningen

afsedda beloppet af 1,500 kronor måtte i stället få disponeras

för en klinisk underläkare vid den otiatriska afdelningen af kirurgiska

kliniken. Sedan emellertid fråga väckts om inrättande vid Sabbatsbergs sjukhus

af en klinik för otiatri in. in., har lärarkollegiet i ett vid skrifvelse

från universitets"kanslern den 16 juni 1910 fogadt yttrande anfört, att vid

bifall till gjord framställning om beviljande af anslag till arfvode åt en

amanuens vid nämnda klinik — något behof tills vidare ej förefunnes

af det arfvode för en klinisk underläkare vid otiatriska afdelningen af

kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet, om hvars uppförande å ordinarie

stat kollegiet gjort framställning i sin skrifvelse den 9 september

1909.

Vid ärendets föredragning den 23 juni 1910 fann Kungl. Maj:t godt

anvisa dels till arfvode åt en amanuens vid den otiatriska kliniken å Sabbatsbergs

sjukhus under tiden den 1 september—31 december 1910 300

kronor, att utgå af det i 1-910 års riksstat uppförda anslaget till extra

utgifter, dels till arfvode åt bemälde amanuens under tiden den 1 januari

— 31 augusti 1911 600 kronor, att utgå af motsvarande anslag å 1911

års riksstat.

Redan den 1 september 1910 hemställde emellertid karolinska institutets

lärarkollegium i skrifvelse till universitetskanslern, att å extra stat

för år 1912 måtte äskas anslag till en klinisk underläkare vid den otiatriska

kliniken å Sabbatsberg. Med afseende å denna kliniks storlek och

för vinnande af likställighet med de af lärarkollegiet ifrågasatta underläkarbefattningarna

vid gynekologiska kliniken å Sabbatsberg, syfilidologiska

kliniken och pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för

sjuka barn ansåg kollegiet, att anslaget till aflöning åt underläkaren vid den

otiatriska kliniken borde bestämmas till 2,000 kronor.

I anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 16

januari 1911 uttalade vederbörande departementschef, att, så som undervisningen

i öron-, näs- och halssjukdomar dåmera utvecklat sig, arfvode

till ett biträde åt klinikföreståndaren fortfarande borde beredas. Till 1911

års slut syntes arfvodet kunna, efter enahanda grunder som dittills

900 kronor för år — utgå åt medel, som stode till Kungl. Maj:ts förfogande.

För år 1912 åter borde ett anslag å extra stat utverkas hos

Riksdagen. Anslaget borde utgå till en amanuens och sättas till 900 kro
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

nor; frågan om förändrad benämning å karolinska institutets kliniska

amanuenser i allmänhet och om höjd aflöning åt dem bidade ännu sin

lösning.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t

i statsverkspropositionen till 1911 års Riksdag, att till arfvode åt en amanuens

vid karolinska institutets klinik för öron-, näs- och halssjukdomar

å Sabbatsbergs sjukhus måtte på extra stat för år 1912 anvisas ett belopp

af 900 kronor, och detta förslag blef af Riksdagen bifallet.

Universitetskanslern har i underdånig skrifvelse den 6 mars 1909

framhållit, hurusom det för undervisningens jämna gång och för det

vetenskapliga forskningsarbetet vid vederbörande institutioner utan tvifvel

vore af stor vikt, att amanuens-, underläkar- och assistentbefattningarna

blefve väl besatta och ej underkastade alltför täta ombyten af innehafvare.

På grund däraf vore det nödvändigt, att aflöningsförhållandena vid dessa

befattningar gjordes så pass drägliga, att deras innehafvare, hvilka ändock

i hvarje fall måste betrakta dem såsom öfvergångsplatser, kunde blifva

skäligen tillfredsställda med ersättningen. Universitetskanslern, ville således

varmt förorda, att eu väsentlig förbättring i dessa aflöningsförhållanden

så snart ske kunde vidtoges, och anslöt sig i fråga om arfvodesbeloppen

till hvad de akademiska konsistorierna och karolinska institutets

lärarkollegium föreslagit. Då nämligen dessa förslag innebure en mycket

af sevärd förbättring i jämförelse med dittills rådande förhållanden och en

ytterligare löneförhöjning ej af samma myndigheter ansetts vara oundgängligen

nödvändig, fann sig universitetskanslern sakna anledning att till bifall

förorda de af underläkare och en del amanuenser i november 1908

gjorda särskilda framställningar om än högre aflöningsbelopp.

Hvad af karolinska institutets lärarkollegium föreslagits om inrättande

vid institutet af vissa nya underläkarbefattningar vann äfven universitetskanslerns

understöd.

Sedan därefter i november 1911 fråga blifvit väckt om vidtagande

af särskilda åtgärder, på det att förbättrade aflöningsförmåner måtte, räknadt

från den 1 december 1911, beredas amanuensen vid syfilidologiska

kliniken å sjukhuset S:t Göran, har universitetskanslern i skrifvelse den

15 november 1911 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för ifrågavarande

ändamål bevilja anslag å äskadt belopp.

Med anledning af de kliniska och polikliniska amanuensernas förnyade

framställning i november 1911 har universitetskanslern i underdånig

skrifvelse den SO december 1911 gifvit uttryck åt den meningen, att

de arfvodesbelopp, som för nämnda befattningshafvare föreslagits i kans
-

Universi
tetskanslern
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung}. Maj:tis nåd. proposition Nr 225.

lerns skrifvelse den 6 mars 1909, numera linge anses väl knappt tilltagna.

Under den sedan dess gångna tiden hade nämligen nya skäl till en kraftig

löneförbättring framkommit. Särskildt syntes det kanslern, att de ständigt

stegrade lönerna för underläkare vid länslasaretten nödvändiggjorde för de

vid de medicinska högskolornas kliniker och polikliniker tjänstgörande läkarna

högre aflöningsförmåner än dem, som föreslagits i skrifvelsen den 6

mars 1909. Då nämligen lasarettsunderläkartjänsterna börjat konkurrera

med ifrågavarande kliniska amanuensbefattningar, kunde man med rätta

befara en sänkning af amanuensernas kvalifikation. Hvilken sänkning detta

skulle medföra af hela den vetenskapliga medicinska undervisningen ansåg

kanslern ej behöfva påpekas. Svårighet att med kompetenta personer besätta

dessa platser hade ock redan visat sig. Kanslern ville därför på det

fiffigaste framhålla angelägenheten af att frågan om löneförbättring måtte

snarast möjligt bringas till sin lösning.

Beträffande de kliniska amanuensernas arfvoden yttrade kanslern,

att ej tillräckligt öfvertygande skäl blifvit framlagda för det äskade beloppet

2,800 kronor. Enligt kanslerns förmenande kunde dock ett belopp af

2,500 kronor anses vara fullt berättigadt; det motsvarade också det belopp,

hvartill fast docentstipendium vid universiteten och enahanda stipendium

vid karolinska institutet uppginge.

Med anledning af den i framställningen gjorda begäran om ^anordnande

af fyllnadsbelopp från och med år 1912 yttrade kanslern, att

en dylik anordning nog vore önsklig, men som den väl mycket afveke

från hvad som i allmänhet förut vid löneregleringar tillämpats, funne sig

kanslern ej kunna förorda framställningen i detta afseende.

Löneregle- I sitt den 11 april 1912 afgifna utlåtande har löneregler ing skom
rXmitUn.

mitten beträffande de kliniska amanuenserna anfört hufvudsakligen följande.

När kommittén haft att taga ståndpunkt till de föreliggande framställningarna

angående förbättring af de kliniska amanuensernas aflöningsförmåner,

hade kommittén redan från början fäst sin uppmärksamhet vid

den i viss mån egenartade ställning, som dessa befattningshafvare intoge i

sin dubbla egenskap af amanuenser vid den kliniska undervisningen och

biträdande läkare vid sjukvården.

Visserligen syntes det kommittén, att ifrågavarande befattningar, såsom

uppförda på universitetens och karolinska institutets stater, borde i första

hand anses vara betingade af undervisningens kraf och att sålunda de kliniska

amanuenserna — i likhet med de amanuenser som äro anställda vid de

teoretiskt-medicinska institutionerna — närmast vore att anse såsom biträden

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 225.

åt vederbörande lärare inom de medicinska disciplinerna. Men till följd af

det intima samband, som på grund af förhållandenas egen natur måste

förefinnas mellan å ena sidan den kliniska undervisningen och å andra

sidan sjukvården vid de anstalter, där klinikerna vore förlagda, hade det i

praktiken oftast ställt sig så, att de kliniska amanuenserna kommit att i

betydande utsträckning deltaga i det egentliga sjukvårdsarbetet.

I stor omfattning ägde detta förhållande rum vid akademiska sjukhuset

i Uppsala, där ingå andra biträdande läkare funnes anställda än de

å universitetets stat uppförda kliniska amanuenserna.

Hvad åter anginge Lunds universitet, vore dess kliniker förlagda till

länslasarettet eller, såsom dess officiella benämning lydde, Malmöhus läns

sjukvårdsinrättningar i Lund. Af landstinget aflönades vid lasarettet särskilda

underläkare, hvarjämte äfven de kliniska amanuenserna vore förbundna

att biträda vid sjukvården.

Vid serafimerlasarettet i Stockholm vore, enligt den för lasarettet den

14 december 1906 utfärdade stadga, såsom »biträdande vid sjukvården»

anställda, förutom de a karolinska institutets stat uppförda amanuenserna,

en underläkare och en underkirurg med aflöning från lasarettet. Såväl

underläkaren och underkirurgen som de kliniska amanuenserna hade

till åliggande, bland annat, »att under vederbörande klinikföreståndares

inseende och i den utsträckning denne bestämmer deltaga i sjukvården vid

lasarettet» samt »att med råd och upplysningar tillhandagå de vid kliniken

tjänstgörande studerande». Jämte den nu nämnda läkarpersonalen

vore vid serafimerlasarettet anställda tre extra underläkare med aflöning

å lasarettets stat.

Beträffande vidare de kliniker, som vore anordnade vid vissa af Stockholms

städs sjukhus, nämligen Sabbatsbergs sjukhus och sjukhuset S:t Göran,

erinrade kommittén till en början, att,'' enligt aftal mellan karolinska institutet

och stadens hälsovårdsnämnd, läkarvården vid såväl den gynekologiska

kliniken å Sabbatsbergs sjukhus som den otiatriska kliniken därstädes

bestredes af karolinska institutet. Vid de ifrågavarande afdelningarna af

Sabbatsbergs sjukhus funnes således icke någon af Stockholms stad aflönad

läkare.

Ett motsatt förhållande ägde rum i fråga om den syfilidologiska

kliniken å sjukhuset S:t Göran. Efter hvad Stockholms stadsfullmäktige

erinrat i sitt yttrande den 20 september 1909, aflönade staden vid nämnda

sjukhus en underläkare och en amanuens, och hade stadsfullmäktige anfört,

att detta syntes vara tillräckligt för sjukvården samt att den kliniska

amanuensen därför finge anses hafva tillkommit för undervisningens

räkning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Äfven vid allmänna barnhuset och Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn vore, jämte där tjänstgörande kliniska amanuenser, anställda

andra biträdande läkare.

Vid allmänna barnbördshuset, liksom vid klinikerna å Sabbatsbergs

sjukhus, besörjdes läkarvården af lärare vid karolinska institutet. Den

kliniska amanuensen, som borde vara boende vid barnbördshuset, hade till

ångande, bland annat, att biträda klinikföreståndaren äfven vid sjuk
no

7 7

vården.

Af det nu anförda ansåg kommittén framgå, att de kliniska amanuenserna,

eller i hvarje fall de flesta af dem, jämte det de vore statstjänare i

egentlig mening, äfven i viss mån vore att anse såsom funktionärer hos de

anstalter, där deras tjänstgöring vore förlagd. Med denna deras dubbelställning

sammanhängde också det förhållandet, att samtliga befattningshafvare,

om hvilka nu vore fråga, utöfver sin aflöning å universitetens respektive

karolinska institutets stater åtnjöte vissa förmåner äfven från vederbörande

sjukvårdsanstalter. Såsom redan nämnts, utginge dessa särskilda

förmåner oftast in natura, men stundom förekomme därjämte kontant ersättning.

1 vissa fall vore de förmåner, som lämnades från sjukvårdsanstalterna,

att anse såsom ersättning för särskilda prestationer från de kliniska amanuensernas

sida. Af det årliga bidrag, som från Stockholms stad lämnades till

serafimerlasarettets polikliniker, utginge sålunda belopp å respektive 200 och

300 kronor till två kliniska amanuenser såsom ersättning för deras tjänstgöring

såsom jourhafvande läkare. När vidare de kliniska amanuenserna i Lund

från den 1 november 1907 erhöllo hel fri kost från lasarettet, uppställdes

därvid det villkoret, att nyantagen amanuens skulle formligen förbinda

sig att tjänstgöra äfven under ferier och att på sin afdelning ansvara för

vanlig föreskrifven expedition samt att med de af lasarettet aflönade underläkarna

deltaga i skyldigheten att, då så påfordrades, vara jourhafvande

läkare.

Allt efter de olika förhållanden, som vore rådande vid särskilda

sjukvårdsanstalter — läkarpersonalens och patientantalets storlek in. in. —

måste gifvetvis det sjukvårdsarbete, som utfördes af de kliniska amanuenserna,

blifva till sitt omfång ganska växlande.

Här framträdde nu det spörsmålet, huruvida den ersättning, som från

sjukvårdsanstalterna lämnades de kliniska amanuenserna, kunde anses i hvarje

särskildt fall vara väl alpassad i förhållande till det sjukvårdsarbete, som

af dessa befattningshafvare utfördes för anstaltens räkning, eller, annorledes

uttryckt, huruvida staten och sjukvårdsanstalterna i lämplig proportion

bidroge till de kliniska amanuensernas aflönande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Med undantag för det akademiska sjukhuset i Uppsala, om hvilket

kommittén i det följande vidare yttrade sig, hade kommittén emellertid

ansett sig icke böra ingå på ett närmare bedömande af nyssberörda spörsmål.

Öfverhufvud taget syntes det kommittén vara tvifvelaktigt, huruvida en reglering

i förevarande afseende af det inbördes förhållandet mellan staten och

vederbörande sjukvårdsinrättningar, äfven om en sådan reglering kunde för

tillfället anses vara väl afvägd, skulle efter någon tids förlopp befinnas tillfredsställande

eller huruvida det icke med större fördel skulle kunna lämnas

i sjukhusstyrelsernas hand att, med hänsyn till växlande förhållanden, bestämma

sitt bidrag till de ifrågavarande befattningshafvarnas aflönande.

I alla händelser skulle, enligt kommitténs mening, en fullständig utredning

af nu omhandlade spörsmål kräfva så omfattande förarbeten, att därigenom

utan tvifvel . skulle vållas ett afsevärdt uppskof med den ytterligare behandlingen

af det ärende, hvarom i kommitténs förevarande betänkande

vore fråga.

Kommittén hade under dessa omständigheter — med beaktande emellertid

af de särskilda förhållanden, som vore rådande beträffande akademiska

sjukhuset i Uppsala — ansett sig böra begränsa sin uppgift till att allenast

undersöka, i hvilken mån en reglering kräfdes af de kliniska amanuensernas

aflöning, sådan denna vore uppförd i universitetens och karolinska

institutets stater, och hade kommittén därvid förutsatt, att hädanefter

liksom hittills särskilda bidrag, kontant eller in natura, kunde komma att

från vederbörande sjukvård sanstalter utgå till de kliniska amanuenserna,

i mån af befattningarnas större eller mindre betydelse för sjukvården å

de särskilda anstalterna.

När det gällt att för de kliniska amanuensernas lönereglering finna

utgångspunkter i redan bestående förhållanden, hade två skiljaktig^ meningar

gifvit sig tillkänna i de föreliggande framställningarna. Å ena

sidan hade medicinska fakulteten i Uppsala och karolinska institutets

lärarkollegium, liksom de kliniska amanuenserna själfva, velat närmast

jämställa ifrågavarande'' befattningar med underläkarplatser vid länslasarett

och andra icke-kliniska sjukhus. Medicinska fakulteten i Lund åter

hade gifvit uttryck åt den meningen, att de ifrågavarande lasarettsunderläkarnas

aflöning ej lämpligen borde läggas till grund för ett förslag till

lönereglering för de kliniska amanuenserna. Amanuensbeställningarna vid

statens hospital ansåge fakulteten däremot vara befattningar, hvilka beträffande

såväl innehafvarnas utbildning som det med befattningarna förenade

arbetet nära motsvarade de kliniska amanuensbefattningarna.

Kommittén hade för sin del icke anledning att betvifla, att det sjukvårdsarbete,

som ålåge kliniska amanuenser, i åtskilliga fall vore fullt jäm
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. (AV 225.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225,

förligt med det arbete af enahanda slag, som kräfdes af underläkare vid

länslasarett och andra icke-kliniska sjukhus. Men kommittén ville af detta

förhållande icke draga den slutsatsen, att aflöningen till de kliniska amanuenserna,

i den mån densamma här komme i betraktande, i allmänhet

borde bestämmas till ett belopp, som ungefär motsvarade aflöningen till

underläkarna vid icke-kliniska sjukhus.

I själfva verket syntes en rätt väsentlig olikhet föreligga mellan de

kliniska amanuensbefattningarna och underläkartjänsterna vid nyssnämnda

sjukhus. Därpå tydde redan det förhållandet, att enligt lasarettsstadgan

af den 18 oktober 1901, § 32 mom. 2, för behörighet till lasarettsunderlåkartjänst

fordrades att vara legitimerad läkare, under det att de kliniska

amanuensbefattningarna kunde, under vissa förutsättningar, besättas med

medicine kandidater. Det hade också ofta förekommit, särskildt i Uppsala

och Lund, att kliniska amanuensbefattningar innehafts af personer, som

icke varit legitimerade läkare.

Den principiella skiljaktigheten mellan de kliniska amanuensbefattningarna

och lasarettsunderiäkartjänsterna ansåg kommittén emellertid ligga

däri, att innenafvarna af de förra befattningarna hade till åliggande att biträda

vid både undervisningen och sjukvården, under det att lasarettsunderläkarnas

verksamhet uteslutande folie inom sjukvårdens område. Men med

detta förhållande sammanhängde, att de kliniska amanuensplatserna— hvilkas

innehafvare vore i tillfälle att på ett särdeles ingående sätt äfven för egen

räkning tillgodogöra sig de tillfällen till vidare utbildning, som den kliniska

undervisningen erbjöde — vore i väsentlig mån, och vida mera än underläkartjänster

vid icke-kliniska sjukhus, att anse såsom utbildningsplatser

och att ur denna synpunkt den kliniska amanuenstjänstgöringen måste för

tjänsternas innehafvare vara af stort värde. Denna de kliniska amanuensplatsernas

egenskap att vara studie- och öfvergångsplatser hade särskildt

betonats i den utredning, som vidfogats lärarkollegiets vid karolinska institutet

skrifvelse den 10 september 1908.

Den nu tillämpade regeln, att de kliniska amanuensbefattningarna

i allmänhet tillsattes för en tid af högst ett år — under det att tiden för

förordnande å lasarettsunderläkartjänst voro begränsad till tre år syntes

kommittén också vara ett uttryck för den åskådningen, att de kliniska amanuensplatserna

väsentligen vore att betrakta såsom utbildningsplatser och

att fördenskull ett såvidt möjligt stort antal tjänstgörande borde komma i

tillfälle att genomgå den specialskola, som utgjordes af den kliniska amanuenstjänstgöringen.

Med afseende å nu anförda förhållande och då vidare för det sjukvårdsarbete,

som utfördes af de kliniska amanuenserna, för närvarande ut
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

ginge och äfven framdeles torde komma att utgå särskilda förmåner, kontant

eller in natura, från vederbörande sjukvårdsinrättningar, hade kommittén,

som visserligen funnit en afsevärd förhöjning af de kliniska amanuensernas

aflöning vara af förhållandena påkallad, dock ansett sig icke kunna biträda

sökandenas i petitioner af åren 1908 och 1911 gjorda framställning därom,

att den kontanta aflöningen för ifrågavarande amanuenser måtte sättas så

högt som till 2,800 kronor, utan hade kommittén — med undantag för

vissa befattningshafvare, om hvilka kommittén senare ville yttra sig —

ansett denna aflöning böra bestämmas till 2,000 kronor för år.

Kommittén hade sålunda funnit sig här böra stanna vid det belopp,

som år 1907 begärdes för flertalet kliniska amanuenser i Uppsala och som

nästföljande år föreslogs äfven för de kliniska amanuenserna vid karolinska

institutet. Med detta belopp utginge också aflöningen till amanuenser vid

rikets hospital och till flertalet af Stockholms stad aflönade amanuenser

vid hufvudstadens olika sjukhus.

Då kommittén, såsom af det anförda framginge, ansett sig icke

kunna i aflöningshänseende jämnställa de kliniska amanuenserna med underläkare

vid icke-kliniska sjukhus, hade kommittén ock, med i det följande

angifna undantag, funnit sig sakna anledning att biträda förslaget därom, att

benämningen »klinisk amanuens» måtte utbytas mot »klinisk underläkare».

En något högre aflöning än det nyss angifna beloppet, 2,000 kronor,

hade kommittén funnit sig böra förorda för tre af ifrågavarande befattningshafvare,

nämligen för den amanuens vid medicinska kliniken i Uppsala, som

tillika är underläkare, för den amanuens vid kirurgiska kliniken i Uppsala,

som tillika är underkirurg, samt för den befattningshafvare, som, enligt

hvad kommittén i det följande föresloge, skulle komma att ersätta den nuvarande

amanuensen vid den obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset

i Stockholm.

För underläkaren och för underkirurgen i Uppsala hade i petition af

år 19o7, hvilken på sin tid tillstyrktes af vederbörande myndigheter vid

universitetet äfvensom af universitetskanslern, begärts en till 2,500 kronor

förhöjd aflöning, och äfven kommittén hade ansett sig böra understödja

denna framställning, så mycket hellre som ifrågavarande två befattningshafvare,

vid jämförelse med förhållandena vid lasarettet i Lund, närmast syntes

vara likställda med de underläkare, som där aflönades af länets landsting.

För en hvar af sistnämnda underläkare uppginge aflöningen, enligt föreliggande

uppgifter, till ett belopp af 2,500 kronor.

Beträffande därefter den kliniska amanuensen vid allmänna barnbördshuset

i Stockholm förmälde sig kommittén i ett annat ärende, däri kom
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

mitten den 14 mars 1912 afgifvit underdånigt utlåtande, hafva haft anledning

att något beröra frågan om läkarvården och undervisningen vid

nämnda anstalt.

I det af Kungl. Maj:t den 28 januari 1898 utfärdade reglementet för

styrelsen och förvaltningen af allmänna barnbördshuset heter det — erinrade

kommittén — att direktor och öfriga lärare i obstetrik och gynekologi

vid karolinska institutet hafva, i enlighet med gällande stadgar och

bestämmelser för nämnda institut, att i egenskap af klinikföreståndare

hvar i den ordning, som af universitetskanslern bestämmes, bestrida hälsooch

sjukvården äfvensom undervisningen vid allmänna barnbördshuset.

Sedan genom den år 1908 genomförda löneregleringen för karolinska institutet

förutvarande e. o. professuren i obstetrik och gynekologi förvandlats

till ordinarie professur, hade i stadgarna för institutet den 27 november

1908 (§ 83) bestämts, att Kungl. Maj:t efter förslag af institutets lärarkollegium

och på hemställan af kanslern för rikets universitet skulle förordna

en af professorerna i obstetrik att vara öfverläkare och direktor

vid allmänna barnbördshuset, dock att, jämlikt öfvergångsstadgande, den

professor, som vid 1908 års utgång innehade denna befattning, skulle

fortfarande innehafva densamma.

Direktionen öfver allmänna barnbördshuset hade i underdånig skrifvelse

den 10 oktober 1911 — med förmälan att de för barnbördshuset

afsedda nybyggnader, enligt hvad direktionen hade anledning förmoda,

skulle kunna tagas i bruk i slutet af år 1912 — gjort framställning om

förhöjning af statsanslaget till barnbördshuset och därvid framlagt ett

förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1913.

I detta förslag hade upptagits aflöning till en underläkare, enligt

hvad direktionen anförde, af det skäl att, då det icke medgifvits, att särskild

byggnad för barnbördshusets direktor finge uppföras inom det för

anstalten afsedda område, barnbördshuset i dess utvidgade skick icke kunde

undvara en examinerad läkare, som ständigt funnes på platsen. Direktionen

vore nämligen af den mening, att läkarvården icke kunde på ett tillfredsställande

sätt uppehållas af den amanuens, som, med kontant aflöning från

karolinska institutet, skulle jämlikt föreskrift i reglementet tjänstgöra å

barnbördshuset. Denna amanuenstjänst bestredes af personer, som icke

alltid vore utbildade läkare, hvarjämte tjänstens innehafvare ofta ombyttes.

För den ifrågasatta underläkaren hade i förslaget upptagits ett aflöningsbelopp

af 2,800 kronor, hvarjämte till kosthåll beräknats 600 kronor.

1 afgifvet underdånigt utlåtande deri 18 november 1911 hade statskontoret

förklarat sig anse nödvändigheten af dessa utgiftsposter tvifvelaktig,

då ej blott undervisningen utan äfven sjukvården vid anstalten

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung].. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

skulle bestridas af lärare i obstetrik och gynekologi vid karolinska institutet.

Direktionen öfver allmänna barnbördshuset hade emellertid i ett den

25 november 1911 afgifvet förnyadt yttrande vidhållit sin framställning

om anställande af en underläkare vid anstalten.

Karolinska institutets lärarkollegium hade den 14 december 1911

till universitetskanslern afgifvit yttrande i ärendet och därvid framhållit,

att den föreslagna underläkarbefattningen syntes vara af behofvet synnerligen

väl påkallad. Då det emellertid ålåge karolinska institutet att

genom sina vederbörande lärare bestrida sjukvården vid barnbördshuset,

syntes befattningen rätteligen böra uppföras på karolinska institutets och

icke på barnbördshusets stat. Dock borde underläkaren, på sätt blifvit

föreslaget, erhålla bostadsrum å barnbördshuset äfvensom kost, uppvärmning

och lyse. Hvad anginge de för underläkaren föreslagna aflöningsförmånerna,

hade lärarkollegiet anmärkt, att befattningen i fråga vore afsedd för en

läkare med mera omfattande erfarenhet och långvarigare anställning än

de för högst ett år antagna läkare, som under benämning amanuenser vore

fästade vid karolinska institutets kliniker i allmänhet.

I underdånigt utlåtande den 21 december 1911 hade universitetskanslern

anfört, att han icke hade något att tillägga till hvad karolinska

institutets lärarkollegium yttrat i detta ärende.

För egen del hade kommittén, i sitt underdåniga utlåtande den 14

mars 1912, beträffande den föreslagna underläkarbefattningen erinrat, att

sjukvården vid allmänna barnbördshuset för närvarande bestredes alternerande

af endera utaf de bägge professorerna i obstetrik och gynekologi

vid karolinska institutet och en docent i nämnda ämnen vid samma institut.

Därjämte funnes å karolinska institutets stat, för tjänstgöring å dess

obstetriska klinik vid allmänna barnbördshuset, en klinisk amanuens med

bostad vid anstalten. Utöfver dessa läkarbefattningar skulle enligt direktionens

förslag inrättas en underläkarbefattning med bostad inom anstalten.

Kommittén hade i nämnda utlåtande vidare anfört, att vid en jämförelse

med de läkarkrafter, som funnes vid Stockholms stads södra barnbördshus

med ett sängantal af omkring 100 sängar — de nya byggnaderna

för allmänna barnbördshuset skulle innehålla rum för 64 sängar — kommittén

icke funnit sig tillräckligt öfvertygad om behofvet af den föreslagna

underläkarbefattningen vid allmänna barnbördshuset, helst om i annat

föreliggande sammanhang väsentligt förbättrade aflöningsförmåner kunde

beredas den vid allmänna barnbördshuset anställda kliniska amanuensen å

karolinska institutets stat, hvarigenom större fordringar skulle kunna ställas

på denne. Därest emellertid ifrågavarande underläkarbefattning det oaktadt

skulle befinnas oundgängligen erforderlig, ansåg sig kommittén böra i så

opaginerad Kontrollera mot PDF

gE 38 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

måtto ansluta sig till den af karolinska institutets lärarkollegium uttalade

och af universitetskanslern biträdda uppfattningen, att tjänsten lämpligen

borde uppföras på karolinska institutets och icke på barnbördshusets

stat.

Då kommittén nu tagit denna fråga i förnyadt öfvervägande, hade

kommittén ansett sig böra hemställa, huruvida ej det ökade behof af

läkarkrafter, som efter barnbördshusets utvidgning måste gorå sig gällande

vid denna anstalt, skulle kunna på ett lämpligt sätt tillgodoses

därio-enom, att den nuvarande araanuensbefattningen vid den obstetriska

kliniken å allmänna barnbördshuset ombildades till en å karolinska institutets

stat uppförd underläkarbefattning vid nämnda klinik, med skyldig

het för innehafvaren att deltaga i såväl läkarvården som den kliniska

undervisningen vid allmänna barnbördshuset. För de» sålunda ifrågasatta

underläkaren ansåg kommittén den kontapta aflöningen lämpligen kunna

bestämmas till samma belopp, som af kommittén föresloges för underläkaren

och underkirurgen vid akademiska sjukhuset i Uppsala, nämligen

2,500 kronor för år. Därvid förutsatte kommittén att, på sått ock föreslagits,

underläkaren skulle å barnbördshuset erhålla bostadsrum äfvensom

kost, uppvärmning och lyse.

Den af kommittén föreslagna normalaflöningen för klinisk amanuens,

2,000 kronor för år, har kommittén ansett böra utgå till en hvar af följande

befattningshafvare å nu gällande ordinarie stat,, nämligen i Uppsala till

en amanuens, Stråndbergianus, vid medicinska kliniken, till två. amanuenser

(däraf den ene Nilsson-Aschanius) vid kirurgiska kliniken, till en amanuens

vid obstetrisk-gynekologiska kliniken, tillika amanuens vid gynek.olo^iska

polikliniken, till en amanuens vid oftalmiatriska kliniken, tillika

amanuens vid oftalmiatriska polikliniken, och till en amanuens vid kliniken

för bröstsjuka, i Lund till en amanuens vid en hvar af kirurgiska,

medicinska, oftalmiatriska, pediatriska och obstetrisk-gynekologiska klinikerna

samt vid karolinska institutet till en amanuens vid medicinska kliniken,

en amanuens vid kirurgiska kliniken, en amanuens vid nervkliniken,

eu amanuens vid oftalmiatriska kliniken, en amanuens vid gynekologiska

kliniken å serafimerlasarettet samt en amanuens vid pediatriska

kliniken å allmänna barnhuset.

Hvad af karolinska institutets lärarkollegium föreslagits därom, att

till arfvode åt en klinisk underläkare vid den psykiatriska kliniken måtte

å ordinarie stat beviljas ett anslag af 2,000 kronor, har icke föranledt

annan erinran från kommitténs sida, ån att äfven denne befattningshafvare,

liksom öfriga inom samma grupp, lämpligen borde benämnas amanuens.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Beträffande de kliniska amanuenser, som både'' sin^tjänstgöring

förlagd till Stockholms stads sjukhus, nämligen en vid gynekologiska

kliniken å Sabbatsbergs sjukhus, en vid otiatriska kliniken å samma sjukhus

och en vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran, hade hos

koinrnittén fråga förevarit, huruvida anslag till dessa befattningar borde

uppföras på ordinarie stat eller fortfarande utgå på extra stat. Därvid

både det visserligen synts kommittén antagligt, att ifrågavarande sjukhusafdelningar

fortfarande kom me att användas för klinisk undervisning

och att till följd däraf ofvannämnda tre amanuensbefattningar äfven

framdeles blefve erforderliga. Då emellertid något förslag om befattningarnas

uppförande såsom ordinarie icke framkommit från vederbörande

myndigheter, hade kommittén stannat vid det alternativet, att anslag till

dessa befattningar, liksom oek till amanuensbefattningen vid Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, fortfarande tills vidare borde beviljas

på extra stat.

I fråga om aflöningens belopp ansåg kommittén de nu nämnda fyra

amanuenserna böra hänföras till den grupp, där afiöningen skulle utgå med

normalbeloppet, 2,000 kronor.

Hvad särskildt anginge den amanuens, som tjänstgjorde vid den

pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn,

erfordrades för sådant ändamål, att det anslag å 1,800 kronor, som å

extra stat utginge till den nämnda kliniken, höjdes till 2,900 kronor.

Beträffande den af karolinska institutets lärarkollegium gjorda hemställan,

att anslag å institutets ordinarie stat måtte beviljas till arfvoden,

hvart och ett å 1,000 kronor, åt två andre underläkare vid den medicinska

kliniken å seraf merlasarettet och två andre underläkare vid den kirurgiska

kliniken å samma lasarett, hade kommittén ansett sig böra understödja

detta förslag, dock att benämningen »andre underläkare» borde utbytas

mot »amanuens».

Eldigt § 60 i stadgarna för karolinska institutet den 27 november

1908 skola, efter hvad kommittén vidare erinrat, i regel amanuenser vid

institutets kliniker förordnas af kanslern på framställning af kollegieUäinnden

efter vederbörande klinikföreståndares förslag, och må af kanslern

meddeladt amanuensförordnande ej afse längre tid än ett år; dock

att den amanuens, som antages till att verkställa och demonstrera liköppningarna

vid den pediatriska kliniken (den s, k. obducenten), må kunna

af kanslern förordnas för längre tid än ett år, där kanslern finner sådant

lämpligt. Ett liknande undantag hade ifrågasatts beträffande den nuvarande

amanuensbefattningen vid kirurgiska kliniken å serafimerlasarettet. Af

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 225.

professor Berg

sättas för två år i sänder. Mot detta förslag hade kommittén för sin

del icke funnit något att erinra, och ville kommittén i sammanhang därmed

uttala, att, i händelse af bifall till kommitténs förslag om inrättande

af en underläkartjänst vid den obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset,

äfven denna tjänst syntes böra tillsättas genom förordnande för

längre tid än ett år.

Med afseende å de ifrågavarande befattningarnas karaktär åt ötver»ån»splatser

ansåg kommittén, att aflöningen å desamma borde fortfarande

uto-å i form af arfvode. För befattningshafvare vid Lunds universitet och

karolinska institutet borde arfvodena med de af kommittén föreslagna belopp

uppföras å respektive läroanstalters stater.

1 betraktande af de särskilda förhållandena beträffande akademiska

sjukhuset i Uppsala hade kommittén, i anslutning till hvad sjukhusets

direktion i skrifvelse den 14 september 1909 i detta ärende anfört, funnit

det vara principiellt riktigt, att aflöningen till underläkaren, underkirurgen

och öfriga vid sjukhuset anställda amanuenser utginge med ungefär enahanda

belopp af statsmedel och från sjukhusets stat.

Eventuell brist i sjukhusets stat skall emellertid — anförde kommittén

vidare — i viss ordning betäckas af ett för ändamålet under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppfördt ordinarie förslagsanslag å 10,000 kronor.

Jämlikt Riksdagens år 1904, på framställning af Kungl. Maj:t, i

sistberörda hänseende fattade beslut skall ifrågavarande anslag användas

sålunda, att, därest brist uppstår i kostnaderna för vård vid sjukhuset åt

sjuka från Uppsala läns landstingsområde — hvilket är pliktigt att ersätta

universitetet med viss bestämd afgift för hvarje sjukdag, af dylika sjuka

— af anslaget får utgå dels hälften af samma brist intill ett belopp af

7.500 kronor° dels ock därutöfver det belopp, hvarmed bristen öfverstiger

15,000 kronor. Enligt hvad af chefen för ecklesiastikdepartementet erinrades

i anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari. 1910, i fråga om höjdt

statsbidrag till arfvode åt en assistent å akademiska sjukhusets röntgenafdelning,

° hade det nyssnämnda förslagsanslaget under de senaste åren

betydligt öfverskridits, och ansåg departementschefen, att detta förhållande

påkallade vissa åtgärder från det allmännas sida.

Kommittén hade för sin del äfven velat gifva uttryck åt den.menm

»en, att, därest förslagsanslaget skulle komma att jämväl hädanefter i någon

mera betydande mån öfverskridas, från det allmännas sida borde vidtagas

de åtgärder, som däraf kunna finnas påkallade. Enligt hvad kommittén

försport, hade ock denna fråga under år 1911 varit föremål för handläggning

inom ecklesiastikdepartementet. Kommittén hade emellertid i det nu

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

beiörda förhållandet icke funnit anledning att frångå den, enligt kommitténs

mening, principiellt riktiga åskådningen, att det akademiska sjukhuset borde

bidraga med hälften af aflöningen till de befattningshafvare, om hvilka

nu vore fråga. De af kommittén föreslagna aflöningarna för underläkaren,

underkirurgen och öfriga kliniska amanuenser vid akademiska sjukhuset i

Uppsala borde därför, enligt kommitténs åsikt, uppföras med hälften å

universitetets och hälften å akademiska sjukhusets stat.

Kommittén har vidare hemställt, att de i staten för Uppsala universitet

förekommande anteckningarna om boställsrum för de kliniska amanuenserna

må ur staten uteslutas, och till stöd därför anfört, hvad särskilt

dessa befattningshafvare angår, att ifrågavarande förmån enligt kommitténs

mening borde anses till dem utgå från akademiska sjukhuset.

Äfven beträffande vissa andra befattningshafvare vid universiteten,

som ägt förfoga öfver fri bostad och till hvilka denna förman otvifvelaktigt

utgått från universitetet, har emellertid kommittén i annat sammanhang

hemställt, att anteckningarna om ifrågavarande förmån måtte

uteslutas ur staterna. Kommittén har dock icke funnit något att erinra

mot att, därest det ur vederbörande institutions synpunkt befinnes

önskvärdt, att assistent eller amanuens har sin bostad förlagd i sammanhang

med institutionens lokaler, sådan bostad må åt honom kostnadsfritt

upplåtas. Om denna kommitténs åsikt vunne godkännande, borde, enligt

kommitténs mening, en allmän föreskrift af nyss angifvet innehåll utfärdas.

Kommittén bär vidare uttalat, att under nu angifna förhållanden

befattningshafvare, som erhaller bostad åt sig upplåten, gifvetvis bör själf

bebo lägenheten och icke äga att upplåta densamma till annan person. På

grund af föreliggande upplysningar om beskaffenheten af vissa bland nu

tillgängliga bostäder har kommittén äfven framhållit angelägenheten af att

de lågenheter, som åro afsedda att sålunda upplåtas till bostäder, anordnas

och underhallas sa att de åro för sitt ändamål fullt lämpliga.

I de fall, da ränta å donationsmedel för närvarande ingår bland

befattningshafvares aflöningsförmåner, har kommittén ansett, att det direkta

statsanslaget bör minskas med beloppet af dessa räntemedel, och

har kommittén förutsatt, att, därest genom räntefotens förändring eller

eljest bidraget från donationsmedel kommer att utgå med ändradt belopp,

beloppet af det direkta statsanslaget kommer att därefter jämkas.

Kommittén har vidare erinrat, att två kliniska amanuenser i Uppsala,

nämligen de vid obstetrisk-gynekologiska och oftalmiatriska klinikerna

hafva till åliggande jämväl att tjänstgöra vid respektive gynekologiska och

oftalmiatriska poliklinikerna samt att ungefär enahanda förhållande äger rum

beträffande vissa kliniska amanuenser i Lund och Stockholm. Med anledning

däraf har kommittén uttalat, att de af kommittén föreslagna aflönings
Bihang

till Riksdagens protokoll 1012. 1 saml. 111 höft. (AV 225.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 225.

förmånerna för de kliniska amanuenserna, enligt hvad kommittén afsett,

böra anses innefatta ersättning äfven för poliklinisk tjänstgöring, där sådan

förekommer för dylik amanuens, och att således tjänstgöring af sistnämnda

slag icke bör gifva anledning till anspråk på särskild godtgörelse från

statsverket till de befattningshafvare, om hvilka här är fråga.

Nu gällande aflöningar för kliniska amanuenser och andra befattningshafvare,

å hvilka löneregleringskommitténs föreliggande betänkande

har° afseende, utgå i flertalet fall med enahanda belopp, som fastställdes

vid 1876 års Riksdag. Under det att sedan dess ej blott andra befattningshafvare

vid universiteten och karolinska institutet utan snart sagdt

alla° öfriga statstjänare fatt sina aflöningsförmåner i väsentlig mån förbättrade,

hafva efter år 1876 endast i några få fall förhöjda aflöningar

medgifvits för nu ifrågavarande amanuenser m. fl. vid de nyssnämnda

högskolorna. Redan denna omständighet torde utgöra en tillräcklig förklaring,

hvarför krafvel på en tämligen vidtgående lönereglering för denna

grupp af befattningshafvare nu med kraft gör sig gällande.

Hvad särskild! angår de kliniska amanuenserna, torde därjämte

böra uppmärksammas, att, enligt hvad de inkomna framställningarna utvisa,

en viss konkurrens under de senare åren framträdt mellan de kliniska

amanuensbefattningarna och underläkarplatser vid icke-kliniska

sjukhus samt att till följd däraf och af andra anledningar det ofta varit

svårt och någon gång omöjligt att på ett tillfredsställande sått besätta de

nämnda amanuensbefattningarna.

Såsom af löneregleringskommittén framhållits, är de kliniska amanuensernas

tjänstgöring af tvåfaldig natur, i det att dessa befattningshafvare

äro att anse såsom biträden dels vid den kliniska undervisningen dels

ock vid den egentliga sjukvården. I någon mån ersättes emellertid de kliniska

amanuensernas deltagande i sjukvårdsarbetet genom särskilda förmåner,

vanligen in natura, från vederbörande sjukvårdsinrättningar.

I likhet med löneregleringskommittén bär jag ansett det lämpligast, att

— om jag för tillfället bortser från akademiska sjukhuset i Uppsala,, dår

särskilda förhållanden äro rådande — spörsmålet om det bidrag till de

kliniska amanuensernas aflönande, som rnå böra utgå från sjukvårdsinrättningarna,

i förevarande sammanhang lämnas å sido och att följaktligen

den lönereglering, som nu är å bane för dessa befattningshafvare, endast

kommer att afse deras aflöning, sådan denna år uppförd å vederbörande

läroanstalters stater.

Om än, såsom jag nyss nämnt, en viss konkurrens gifvit sig tillkänna

mellan de kliniska amanuensbefattningarna och vissa underläkar
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

tjänster, har jag dock, med afseende å amanuensbefattningarnas alldeles

särskilda karaktär af studie- och öfvergångsplatser, icke kunnat annat än biträda

kommitténs uppfattning, att nämnda befattningar icke böra i aflöningsväg

jämställas med underläkartjänster. Den af kommittén föreslagna

normalaflöningen för klinisk amanuens, 2,000 kronor för år, synes mig

kunna någorlunda motsvara billiga anspråk, helst som, på sätt ock af

kommittén förutsatts, särskilda bidrag, kontant eller in natura, äfven framdeles

torde komma att från sjukvårdsinrättningarna utgå till de kliniska

amanuenserna.

Jag har emellertid intet att erinra mot att, i enlighet med kommitténs

förslag, arfvodet till underläkaren och underkirurgen vid akademiska

sjukhuset i Uppsala beräknas till det af kommittén föreslagna högre

beloppet, 2,500 kronor för en hvar.

Hvad angår förhållandena vid allmänna barnbördshuset, synes det

mig vara ådagalagdt, att, med hänsyn till anstaltens förestående utvidgning,

någon åtgärd måste vidtagas till beredande af ökade läkarkrafter vid

anstalten. Jag tillåter mig erinra därom, att jag vid underdånig föredragning

den 29 mars 1912 af frågan om förhöjdt statsanslag till allmänna barnbördshuset

såsom min mening uttalade, att arfvodet till en af sagda anstalts

direktion föreslagen underläkare borde uppföras å karolinska institutets

stat.. Jag anser mig emellertid icke redan nu böra förorda, att, på sätt

af direktionen föreslagits, en ny under!äkarbefattning inrättas vid anstalten,

jämte det att den kliniska amanuensen där bibehålies. Tills vidare, innan

någon som helst erfarenhet vunnits angående anstaltens verksamhet i dess

nya lokaler, torde förevarande spörsmål kunna, i enlighet med löneregleringskommitténs

förslag, ordnas så, att den nuvarande kliniska amanuensbefattningen

ombildas till en å karolinska institutets stat uppförd

underläkarbefattning, med skyldighet för innehafvaren att deltaga i såväl

läkarvården som den kliniska undervisningen vid allmänna barnbördshuset.

Sannolikt synes visserligen vara, att denne underläkare kommer

att blifva allt för mycket belastad med arbete och att lättnad i en eller

annan form därför måste beredas honom. För närvarande anser jag mig

dock böra i denna punkt biträda kommitténs förslag.

Hvad i de inkomna framställningarna föreslagits om inrättande af

eu klinisk amanuensbefattning vid den psykiatriska kliniken och fyra nya

amanuensbefattningar vid serafiinerlasarettets kliniker, nämligen två vid

den medicinska och två vid den kirurgiska kliniken, synes mig vara

grundadt på goda skäl och föranleder icke någon erinran från min sida.

Jag ansluter mig äfven till kommitténs uppfattning därom, att de

kliniska amanuensbefattningar, hvilkas innehafvare hafva sin tjänstgöring

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 225.

förlagd till vissa af Stockholms stads sjukhus, icke för närvarande böra

uppföras å ordinarie stat. Till befattningarnas uppehållande torde anslag

böra nu äskas på extra stat för år 1913.

1 fråga om den amanuens, som tjänstgör vid den pediatriska kliniken

å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, torde jag få erinra

därom, att Kungl. Maj:t, vid behandling den 13 januari 1912 af ärenden

rörande anslag under riksstatens åttonde hufvudtitel, på min hemställan

beslutat föreslå Riksdagen att för år 1913 bevilja enahanda anslag å extra

stat till nämnda klinik, som anvisats för innevarande och vissa föregående

år, nämligen 1,800 kronor, hvaraf 900 kronor utgå till aflöning af sagda

amanuens. Jag uttalade emellertid vid samma tillfälle, att jag vid

slutlig behandling af det nu föreliggande ärendet om lönereglering för

amanuenser och vissa andra befattningshafvare vid universiteten och karolinska

institutet möjligen torde blifva nödsakad att föreslå ändringar i vissa

anslagsbelopp, som jag då begärde å extra stat för nämnda högskolor. För

genomförande af den ifrågasatta löneregleringen för amanuensen vid den

pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn

erfordras nu en dylik ändring, innebärande en höjning med 1,100 kronor

i det till ifrågavarande klinik redan äskade och, enligt hvad kändt är,

af Riksdagens båda kamrar beviljade anslagsbeloppet.

Beträffande längden af de förordnanden, genom hvilka amanuensoch

underläkarbefattningar vid klinikerna skola tillsättas, delar jag kommitténs

uppfattning, att den föreslagna underläkarbefattningen vid den

obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset bör tillsättas genom förordnande

på längre tid än ett år i sänder, och detsamma torde böra gälla

om en eller annan af öfriga befattningar. Till detta spörsmål torde jag,

i händelse af bifall till nu förevarande löneregleringsförslag, få anledning

att vid ett annat tillfälle återkomma.

Till flertalet af de vid akademiska sjukhuset i Uppsala tjänstgörande

kliniska amanuenserna, däribland underläkaren och underkirurgen, utgår

redan för närvarande den kontanta aflöningen delvis från universitetets

och delvis från sjukhusets stat. Det synes mig vara en gifven fördel att,

på sätt af löneregleringskommittén i anslutning till sjukhusdirektionens

vttrande i ärendet föreslagits, detta förhållande nu regleras, så att af den

kontanta aflöningen till underläkaren, underkirurgen och öfriga kliniska

amanuenser i Uppsala hälften uppföres på universitetets och hälften på

akademiska sjukhusets stat. Därvid bör gifvetvis tillses, att det statsbidrag,

som utgår till akademiska sjukhuset, begränsas till skäligt belopp.

I skrifvelse den 12 januari 1911 till det större konsistoriet vid universitetet

i Uppsala bär ock dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

45

fäst konsistoriets uppmärksamhet på angelägenheten däraf, att åtgärder

vidtagas i ändamål att för framtiden så vidt möjligt hindra uppkomsten

af sådan brist, som under de senare åren förekommit i det för akademiska

sjukhuset afsedda förslagsanslaget, och har i sammanhang därmed hänvisats

till inledande af underhandlingar i syfte att ikläda Uppsala läns landsting

en större delaktighet i sjukvårdskostnaderna beträffande å sjukhuset intagna

sjuka från Uppsala län, än hvad de nuvarande bestämmelserna medföra.

Förevarande spörsmål är allt fortfarande föremål för uppmärksamhet

från ecklesiastikdepartementets sida.

Hvad slutligen angår den förmån af boställsrum, som enligt universitetens

stater skall utgå dels till de kliniska amanuenserna i Uppsala,

dels till åtskilliga andra befattningshafvare såväl i Uppsala som i Lund,

har det synts mig vara förenadt med vissa olägenheter, att denna förmån

är i staterna fastslagen. I själfva verket saknas ej exempel på att åt befattningshafvare,

som enligt stat ägt rätt till boställsrum, sådan förmån dock

ej kunnat beredas, liksom det å andra sidan förekommit, att fri bostad

upplåtits åt »extra ordinarie amanuenser», d. v. s. sådana som ej varit

uppförda i gällande stater. Jag har dock känt mig något tveksam, huruvida

kommitténs förslag i denna del innebär den bästa lösningen eller om

densamma tilläfventyrs är att söka på andra vägar. Vid öfvervägande af

samtliga på frågan inverkande omständigheter har det emellertid synts mig

lämpligast, att någon frihet lämnas vederbörande myndigheter vid de olika

högskolorna att i fråga om upplåtande af bostäder för amanuenser in. fl.

vidtaga de anstalter, som ur undervisningens synpunkt och med hänsyn

till arbetet i öfrigt å de olika institutionerna kunna befinnas mest ändamålsenliga,

och har jag därför ansett mig kunna biträda kommitténs hemställan

i denna punkt.

1 likhet med löneregleringskomrnittén anser jag sålunda, att de i

universitetens stater förekommande anteckningarna om boställsrum för amanuenser

m. fl. befattningshafvare, om hvilka nu är fråga, böra ur staterna

uteslutas och att denna angelägenhet bör ordnas genom en föreskrift af

mera allmän innebörd. Äfven till detta spörsmål torde jag, i händelse af

bifall till förevarande förslag, få anledning att framdeles återkomma.

Jag lämnar här efteråt eu öfversikt, utvisande den årliga ökning

af statsanslag, som skulle föranledas af mitt förslag rörande de kliniska

amanuenserna. Denna öfversikt upptager för hvarje befattningshafvare den

nu gällande kontanta aflöningen, i den mån densamma utgår af allmänna

medel, och den föreslagna aflöningen, med samma begränsning, äfvensom

skillnaden mellan dessa båda belopp.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Nu-

Före-

Ök-

Nu-

Före-

Ök-

Befattningshafvare.

varande

slaget

Befattningshafvare.

varande

slaget

belopp.

belopp.

belopp.

belopp.

A) Uppsala universitet.

Er.

Er.

Er.

C) Karolinska institutet.

Er.

Er.

Er.

Medicinska kliniken.

1) AJlönade från anslag å

1 1 amanuens, tillika under-

ordinarie stat.

läkare ....

700

1,250

550

1 amanuens vid medicinska

1 d:o, Strandbergianns . .

l)441-G7

*)941''67

500

kliniken........

900

2,000

1,100

Kirurgiska kliniken.

1 amanuens vid d:o ...

—

1,000

1,000

1 amanuens, tillika under- kirurg ....

700

1,250

550

1 amanuens vid d:o . . .

1 amanuens vid kirurgiska

1,000

1,000

kliniken........

900

2,000

1,100

1 d:o, Nilsson-Aschanius

2) 350

®) 850

500

1 amanuens vid d:o ...

_

1,000

1,000

i 1 d.o..........

900

1,000

100

1 amanuens vid d:o ...

—

1,000

1,000

Obstetrisk-gynekologiska

kliniken.

1 amanuens vid nervkliniken

1 amanuens vid oftalmiatris-

900

2,000

1,100

| 1 amanuens, tillika amanu- ens vid gynekologiska po-

ka kliniken......

900

2,000

1,100

likliniken.......

900

1,000

100

1 amanuens vid gynekolo-

giska kliniken ä sera-

1 Oftalmiatriska kliniken.

iimerlasarettet.....

900

2,000

1,100

1 amanuens, tillika amanu- ens vid oftalmiatriska po-

1 amanuens vid pediatriska

kliniken å allmänna barn-

likliniken.......

900

1,000

100

huset.........

900

2,000

1,100

Kliniken för bröstsjuka.

1 amanuens.......

900

1,000

100

1 amanuens vid psykiatriska

kliniken ........

1 amanuens (underläkare) vid

obstetriska kliniken å. all-

—

2,000

2,000

Summa

5,791-67

8,291-67

2,500

manna barnbördshuset. .

900

2.500

1,600

B) Lunds universitet.

Tillhopa

6,300

20,500

14,200

Kirurgiska kliniken.

2) AJlönade från anslag å

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

extra stat.

1 amanuens vid gynekolo-

Medicinska kliniken.

giska kliniken å Sabbats-

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

bergs sjukhus.....

1 amanuens vid otiatriska

900

2,000

1,100

Oftalmiatriska kliniken.

kliniken å samma sjukhus

900

2,000

1,100

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

1 amanuens vid svfilidolo-

giska kliniken å sjukhuset

Pediatriska kliniken.

S:t Göran.......

900

2,000

1,100

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

1 amanuens vid pediatriska

kliniken å Kronprinsessan

Obstetrisk-gynekologiska

Lovisas vårdanstalt för

kliniken.

sjuka barn.......

900

2.000

1,100

1 amanuens.......

900

2,000

1.10C

Tillhopa

Summa för karolinska instit.

3,600

8,000

4,400

Summa

4,500

10,000

5,500

9,900

28,500

18,600

'') Därjämte ränta å Strandbergska fonden, kr. 58 33. — -) Därjämte ränta å Nilsson-Aschanska

amanuensfonden, kr. 150.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

47

Såsom af denna öfversikt framgår, skulle ökningen i statsanslag utgöra

tillhopa 26,600 kronor, nämligen

i ordinarie anslag: för Uppsala universitet........ 2,500 kronor,

» Lunds » 5,500 »

» karolinska institutet....... 14,200 »

tillhopa 22,200 kronor,

i extra anslag: för karolinska institutet......... 4,400 >

Summa 26,600 kronor.

Enär eventuell brist i staten för Uppsala akademiska sjukhus skall

i viss ordning gäldas af statsmedel, torde i detta sammanhang äfven böra

anmärkas, att den föreslagna löneregleringen för befattningshafvåre vid

sjukhuset, hvilkas aflöning skulle komma att uppföras med hälften på

universitetets och hälften på sjukhusets stat, jämväl skulle föranleda en

kostnadsökning för sjukhuset, uppgående till 4,900 kronor för år.

2. Polikliniska amanuenser.

Jag öfvergår härefter till att yttra mig rörande de befattningshafvare,

som äro anställda vid polikliniker, polikliniska amanuenser.

Därvid torde först få erinras, att, såsom förut är nämndt, vissa af

de kliniska amanuenserna äfven bestrida poliklinisk tjänstgöring. Under

rubriken »polikliniska amanuenser» upptagas här allenast sådana befattningshafvare,

som icke samtidigt tjänstgöra vid kliniker, nämligen 2 i

Uppsala och 4 vid karolinska institutet. På Lunds universitets stat finnas

däremot icke upptagna några motsvarande befattningshafvare.

De två polikliniska amanuenserna i Uppsala tjänstgöra, den ene vid

medicinska och pediatriska poliklinikerna och den andre vid kirurgiska

polikliniken, samt åtnjuta en aflöning af 750 kronor hvardera, men icke

några naturaförmåner.

För dessa befattningshafvare ifrågasattes, i ofvanberörda petition den

1 augusti 1907, en förhöjd aflöning af 2,000 kronor till en hvar.

I medicinska fakultetens yttrande den 30 september 1907 anfördes,

att de polikliniska amanuensernas arbete ej vore af samma omfattning

som de kliniska amanuensernas. Deras befattning upptoge dock en stor

del af dagen, och i genomsnitt kunde deras arbetstid ej skattas till mindre

ån 4 timmar dagligen. Därvid vore ock att märka, att deras arbete

Uppsala.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Karolinska

institutet.

blefve särskildt maktpåliggande därigenom, att de i stor utsträckning

hade att själfständigt fullgöra sitt sjukvårdsarbete. Då fordringarna på

deras kompetens ungefär sammanfölle med de kliniska amanuensernas,

ansåg fakulteten däraf tillräckligt tydligt framgå, att krafvet på en aflöning

af 2,000 kronor för de polikliniska amanuensbefattningarna vore väl

motiveradt.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala anslöt sig äfven i denna

punkt till hvad medicinska fakulteten föreslagit.

I petitionen af den 23 november 1908 begärdes för de polikliniska

amanuenserna -— förutom en förhöjd aflöning af 2,000 kronor till eu

hvar ■— rätt till en månads årlig semester. Medicinska fakulteten biträdde,

i sitt yttrande den 14 december 1908, denna framställning, jämväl i

hvad den afsåg rätt för de polikliniska amanuenserna till en månads

semester, hvarjämte benämningen »amanuenser» ansågs äfven för dessa

befattningshafvare böra utbytas mot »underläkare». Till medicinska fakultetens

yttrande anslöt sig det större akademiska konsistoriet.

Efter det de yrkanden, som framställts i petitionen af den 23 november

1908, upprepats i petition af november 1911 och därvid tillika

begärts, att de ifrågasatta löneförhöjningarna måtte få träda i kraft redan

från 1912 års början, hafva universitetsmyndigheterna i Uppsala funnit sig

böra tillstyrka denna senare framställning.

Af de fyra polikliniska amanuenserna vid karolinska institutet äro tre

särskildt uppförda på ordinarie stat, nämligen en vid medicinska, en vid kirurgiska

och en vid oftalmiatriska polikliniken. En hvar af dessa åtnjuter en

kontant aflöning af 750 kronor samt därutöfver från serafimerlasarettet bostad

äfvensom frukost och aftonkost. Den fjärde af ifrågavarande befattningshafvare

är anställd vid otiatriska polikliniken. Han uppbär årlig ersättning

af 900 kronor — utgående af det på ordinarie stat uppförda anslag,

3,900 kronor, för uppehållande af undervisningen i otiatri, rhinologi

och laryngoskopi — samt åtnjuter från serafimerlasarettet frukost och aftonkost.

Den högre aflöningen åt sistnämnde amanuens har föranledts däraf,

att honom åligger att vikariera för den otiatriska poliklinikföreståndaren

under dennes semester.

I den af vederbörande klinikchefer åvägabragta utredning, som af

karolinska institutets lärarkollegium åberopats i dess skrifvelse den 10

september 1908, har beträffande de polikliniska amanuenserna anförts,

att antalet hjälpsökande vid serafimerlasarettets polikliniker varit i jämnt stigande

alltifrån sjukhusets ny- och tillbyggnad. Arbetsbördan hade därigenom

efter hand blifvit för de fåtaliga läkarna så öfverväldigande, att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

49

sjukhusdirektionen sökt och af Stockholms stadsfullmäktige erhållit en ökning

af stadens anslag till lasarettets polikliniker från 6,000 till 12,000

kronor. Genom detta från år 1902 utgående större anslag blef det möjligt

för direktionen att efter hand vid hvar och en af de fem största poliklinikerna

anställa ytterligare en läkare. Dessa läkare, som alla vore

legitimerade, de flesta praktici i staden, sysselsatte sig emellertid icke med

undervisningen, utan så godt som uteslutande med sjukvården.

De från karolinska institutet aflönade poliklinikamanuenserna hade

alltså alltjämt ett högst kräfvande arbete, och särskildt hade detta å de medicinska

och kirurgiska poliklinikerna ökats genom den från 1908 års

början införda obligatoriska tjänstgöringen hvarannan dag vid poliklinikerna.

Klinikcheferna föreslogo, att aflöningen måtte höjas till 1,500 kronor

för en hvar af amanuenserna vid de kirurgiska, oftalmiatriska och

otiatriska poliklinikerna samt till 2,000 kronor för amanuensen vid den

medicinska polikliniken. Den sistnämnde amanuensens högre aflöning

motiverades därmed, att han för att väl fylla sin plats borde äga den

fullständigare utbildning och mognad, som i regel vunnes först genom

föregående anställning vid den medicinska kliniken, under det att befattningarna

vid de öfriga poliklinikerna tänkts såsom begynnelsestadier i den

speciella kliniska utbildningen.

Samtliga dessa vid poliklinikerna anställda befattningshafvare borde

för framtiden lämpligen benämnas »polikliriiska underläkare».

Hvad klinikcheferna i förevarande hänseende hemställt biträddes af

lärarkollegiet.

I den petition från amanuenser vid karolinska institutet, som inkom

till ecklesiastikdepartementet den 3 november 1908, anföi''de sökandena,

att ej blott för amanuensen å medicinska polikliniken, utan äfven å amanuensplatserna

vid de öfriga poliklinikerna kräfdes både insikt och mognad,

enär arbetet på poliklinikerna till en mycket större utsträckning än på

klinikerna vore ett fullt själfständigt, insikt och läkaransvar kräfvande arbete.

Sökandena anförde därjämte, att vid de kirurgiska, oftalmiatriska

och otiatriska poliklinikerna det gällde, i väl ett flertal fall, patienter med

kirurgiska och andra åkommor, som behöfde ofta upprepad, i många fall

daglig behandling och tillsyn. Det kunde då inses, att arbetsbördan å

just dessa polikliniker för där anställda amanuenser och af lasarettet aflönade

underläkare måste vara ganska stor och vikten af en omsorgsfull

behandling icke mindre, liksom ock att fordran på kompetens på dessa

platser måste ställas hög.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 111 käft. (Nr 225.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Knuffl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Att platserna å poliklinikerna ej alltid vore begynnelsestadier i den

speciella kliniska utbildningen, framginge däraf, att å en af dem, den oftalmiatriska,

ej mindre än tre af de fyra senaste af kanslern meddelade

förordnandena utfärdats för läkare, som redan ägt ett års klinisk utbildning

i ämnet, samt att å en annan poliklinik, den otiatriska, två af de

fyra senaste förordnandena utfärdats för läkare, som redan förut skaffat

sig specialutbildning i ämnet.

Sökandena hemställde, att alla de polikliniska amanuensbefattningarna

måtte afiönas med 2,000 kronor.

Vidare begärdes i denna petition, att rätt till en månads semester

för år måtte tillerkännas äfven de vid polikliniker tjänstgörande amanuenserna

(underläkarna).

I yttrande öfver petitionen har karolinska institutets lärarkollegium

den 19 november 1908 anfört, att, ehuru kollegiet i sin skrifvelse

den 10 september 1908 icke ansett sig böra påyrka så stor höjning i

aflöningsförmånerna för institutets kliniska och polikliniska amanuenser,

som af dem blifvit ifrågasatt, kollegiet likväl ansåge önskvärd!, att den

nu ifrågavarande framställningen vid frågans afgörande hos Kungl. Majrt

och Riksdagen rönte välvilligt beaktande.

Vid ärendets behandling hos lärarkollegiet erinrade emellertid professor

Berg, att kollegiet för innehafvare! af amanuensplatsen vid den

medicinska polikliniken ansett en högre kompetens önskvärd (nämligen

helst föregående tjänstgöring såsom klinisk amanuens) än för de tre andra

amanuensplatserna, som endast kräfde aflagd licentiatexamen. Att

förordnande ändock ofta utfärdats för innehafvare af dessa sistnämnda

tjänster, hvilka ägt specialutbildning i ämnet, bevisade endast, huru begärliga

dessa platser varit.

Berg kunde ej heller gilla uppfattningen, att poliklinikamanuensernas

arbete vore fullt själfständigt. Det vore i alla händelser hans

mening, att arbetet för dessa unga och oerfarna läkare skulle blifva mindre

själfständigt än det varit.

Serafimerlasarettets direktion har, med anledning af därom från ecklesiastikdepartementet

framställd förfrågan, i skrifvelse den 29 september

1909 anfört, att direktionen ansåge lasarettets tillgångar icke medgifva

någon ytterligare förbättring i de, med särskild hänsyn till undervisningens

kraf, vid lasarettet inrättade underläkarsysslors förmåner, huru

önsklig en löneförhöjning för deras innehafvare än vore vid jämförelse

med den aflöning, som åtnjötes af likställda underläkare vid samma och

alla andra sjukhus i riket.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 225.

På gifven anledning bar vidare serafimerlasarettets direktion i underdånig

skrifvelse den 26 oktober 1911 hemställt, huruvida ej åtgärd

kunde vidtagas i syfte att, oberoende af det definitiva afgörandet af frågan

om lönereglering för de kliniska och polikliniskä amanuenserna, löneförbättring

till åtminstone de af karolinska institutets lärarkollegium föreslagna

belopp ofördröjligen måtte komma omfönnälda amanuenser

till de!.

Af karolinska institutets lärarkollegium behandlades den 19 oktober

1911 en af professor J. A. Dalén väckt fråga om förbättrad aflöning

för amanuensen vid den oftalmiatriska polikliniken.

Enligt hvad Dalén meddelade, hade det sedan längre tid tillbaka

mött svårigheter att få den ifrågavarande befattningen besatt med

lämplig innehafvare. Under den gångna delen af år 1911 hade platsen

redan fyra gånger växlat innehafvare. För tillfället vore den anslagen

ledig, utan att någon sökande, vare sig medicine licentiat eller kandidat,

anmält sig. Man kunde, enligt Dalens mening, icke antaga, att

svårigheterna vid den ifrågavarande amanuensbefattningens tillsättande

vore af tillfällig och öfvergående art, utan det vore tvärtom att befara,

att de framdeles skulle ytterligare ökas, om ej åtgärder vid t oges för deras

afhjälpande.

Dalén hemställde, att lärarkollegiet ville ingå till Kungl. Maj:t med

en anhållan, att af tillgängliga medel måtte utanordnas visst belopp att,

järnte det nuvarande amanuensarfvodet, användas till uppehållande af

den polikliniskä amanuensbefattningen vid institutets oftalmiatriska klinik

från den 15 oktober 1911 till läsårets slut. Det ifrågasatta beloppet vore

beräknadt i öfverensstämmelse med det förslag till lönereglering för institutets

amanuenser, som kollegiet förut afgifvit och hvilket förslag vore

föremål för löneregleringskommitténs behandling''.

1 skrifvelse till universitetskanslern den 19 oktober 1911 tillstyrkte

lärarkollegiet den af Dalén gjorda framställningen.

Sedan de kliniska och polikliniskä amanuenserna vid universiteten

och karolinska institutet i november 1911 inkommit med en förnyad

framställning angående förbättrade löneförmåner, har, i afgifvet yttrande,

karolinska institutets lärarkollegium vidhållit hvad kpllegiet förut i ärendet

yttrat och föreslagit, hvarvid dock professor Åkerman förklarat sig

finna goda skäl tala för att aflöningsförmånerna fastställdes till i petitionen

anförda belopp.

Universitetskanslern har i sitt yttrande den 6 mars 1909 anslutit sig Vniversitet»- till hvad det större akademiska konsistoriet i Uppsala samt karolinska kansltrn
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

institutets lärarkollegium i sina då afgifna yttranden föreslagit beträffande

aflöningen till de polikliniska amanuenserna.

Den af Dalén gjorda framställning, för hvilken nyss redogjorts, har

af universitetskanslern den 26 oktober 1911 öfvcrlåmnats till Kungl. Maj:t

med hemställan om bifall.

I sitt den 30 december 1911 afgifna utlåtande, med anledning af

de kliniska och polikliniska amanuensernas förnyade framställning i november

samma år, har universitetskanslern, hvad angår de polikliniska

amanuensernas arfvoden, ställt sig tveksam »på grund af svårigheten att

här precisera förhöjningens storlek», men har kanslern funnit sig böra

stanna vid ett belopp af 1,800 kronor.

l.öneregle- Löneregleringskommittén har, af hvad sålunda förekommit och i öfrigt

’™nittén a* kommittén inhämtats, funnit det vara ådagalagdt, att de polikliniska

amanuensernas arbete, om än i och för sig kräfvande och ansvarsfullt, dock

i allmänhet icke kan i omfattning jämställas med de kliniska amanuensernas.

Detta hade, hvad anginge de polikliniska amanuenserna i Uppsala, uttryckligen

framhållits af därvarande medicinska fakultet i dess yttrande den 30

september 1907. Enahanda uppfattning syntes ock, i fråga om de polikliniska

amanuenserna vid karolinska institutet, hafva gjort sig gällande,

då institutets lärarkollegium i skrifvelse den 10 september 1908 för

flertalet polikliniska amanuenser föreslog lägre aflöningsförmåner än som

ifrågasattes för institutets kliniska amanuenser.

För eu af karolinska institutets polikliniska amanuenser, nämligen amanuensen

vid den medicinska polikliniken, hade emellertid — enligt hvad

kommittén erinrade — af lärarkollegiet begärts enahanda aflöning som

för de kliniska amanuenserna. Från petition är er nas sida hade däremot gjorts

gällande, att aflöningen borde bestämmas till samma belopp för alla de polikliniska

amanuenserna vid karolinska institutet.

Då vid institutets medicinska poliklinik, liksom vid de kirurgiska,

oftalmiatriska och otiatriska poliklinikerna, vore jämte den polikliniska amanuensen

anställd en underläkare såsom poliklinikföreståndare och då sålunda

amanuensen vid den medicinska polikliniken, oafsedt en tilläfventyrs något

högre kompetens, syntes i afseende å tjänstgöringens beskaffenhet vara att

någorlunda jämställa med öfriga nu nämnda polikliniska amanuenser,

hade löneregleringskommittén för sin del, i anslutning jämväl till hvad

universitetskanslern hemställt i sitt utlåtande den 30 december 1911, ansett

riktigast, att samma aflöning tilldelades alla dessa befattningshafvare.

Med afseende å det belopp, 2,000 kronor, som af kommittén föreslagits

såsom normalarfvode till de kliniska amanuenserna, hade kommittén

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

53

funnit sig böra förorda, att arfvodet till de polikliniska amanuenserna,

såväl i Uppsala som i Stockholm, fastställdes till 1,500 kronor.

Hvad särskildt anginge den amanuens, som tjänstgjorde vid den otiatriska

polikliniken å seraf! in erlasarettet, erfordrades för sådant ändamål, att

det ordinarie anslaget, 3,900 kronor, för uppehållande af undervisningen

i otiatri, rhinologi och laryngoskopi höjdes till 4,500 kronor.

Liksom i fråga om de kliniska amanuenserna har kommittén ansett,

att benämningen »amanuens» bör bibehållas äfven för nu ifrågavarande

befattningshafvare vid poliklinikerna.

Kommittén har vidare erinrat, att de två polikliniska amanuenserna

i Uppsala hittills icke uppburit någon ersättning från akademiska sjukhuset.

Enligt hvad kommittén inhämtat, vore verksamheten vid ifrågavarande

polikliniker — de medicinska och pediatriska samt den kirurgiska

— icke förlagd till akademiska sjukhusets lokaler, och hvad anginge dessa

inrättningars ekonomi, vore desamma att anse såsom universitetsinstitutioner.

Under sådana förhållanden ansåge kommittén, att allöningen till

dessa två befattningshafvare borde i sin helhet uppföras på universitetets

stat.

Angående de naturaförmåner, som från serafimerlasarettet utginge

till polikliniska amanuenser, har kommittén hänvisat till hvad kommittén

under rubriken »kliniska amanuenser» i sådant hänseende yttrat.

Kommittén har i detta sammanhang omnämnt, att enligt vunna

upplysningar en eller annan af de polikliniska amanuenserna i Stockholm

är i tillfälle att, genom utfärdande af vissa intyg på begäran af patienter,

bereda sig extra inkomster, Indika åtminstone å cn af befattningarna plägat

uppgå till ganska afsevärda belopp. Med hänsyn till arten af denna inkomst

har kommittén emellertid ansett nu omförmälda förhållande icke böra

föranleda någon reduktion i den af kommittén för dessa befattningshafvare

föreslagna allöningen.

Hvad kommittén föreslagit angående lönereglering för de polikliniska Departeamanuenserna

har jag ansett mig böra biträda. mentsehefen.

Enligt detta förslag skulle för de två polikliniska amanuenserna i

Uppsala, som för närvarande aflönas med 750 kronor hvardera, fastställas

en aflöning af 1,500 kronor till en hvar, hvilket motsvarar en sammanlagd

kostnadsökning af 1,500 kronor.

Likaledes skulle vid karolinska institutet en hvar af tre polikliniska

amanuenser, nämligen de vid medicinska, kirurgiska och oftaliniatriska

poliklinikerna, få sin aflöning förhöjd från 750 till 1,500 kronor, motsvarande

en kostnadsökning af tillhopa 2,250 kronor. Äfven åt den vid

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Uppsala.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

otiatriska polikliniken tjänstgörande amanuensen, som nu aflönas med 900

kronor, skulle beredas en till 1,500 kronor förhöjd aflöning, för hvilket

ändamål erfordras att det ordinarie anslaget för uppehållande af undervisningen

i otiatri, rhinologi och laryngoskopi, nu utgående med 3,900

kronor, höjes med 600 kronor eller till 4,500 kronor. Den totala kostnadsökningen

för karolinska institutet komme således att utgöra 2,850 kronor.

För de polikliniska amanuensernas lönereglering skulle alltså, sammanlagdt

för Uppsala universitet och karolinska institutet, kräfvas en anslagsökning

af 4,350 kronor.

3. Befattningshafvare vid röntgeninstitut.

Till uppehållande af verksamheten vid de särskilda röntgenafdelningar,

som äro inrättade i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet,

hafva på extra stat för år 1912 anvisats följande anslag:

såsom bidrag till arfvode åt en assistent å akademiska

sjukhusets i Uppsala röntgenafdelning, med den tjänstgöring,

som af Kungl. Maj:t bestämmes..............kr. 1,500

med villkor att för ifrågavarande assistents aflöning ett lika

stort belopp utgår från akademiska sjukhusets stat;

såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets

i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet, med den

tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t bestämmes........» 1,500

under villkor att Malmöhus läns landsting med lika stort belopp

bidrager till ifrågavarande assistents aflöning;

till arfvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å sera
fimerlasarettet.

.....................» 3,000

till aflöning åt erforderligt biträde åt nämnda föreståndare

och till underhåll af röntgeninstruinentariet.........» 2,000

Rörande uppkomsten och utvecklingen af de särskilda röntgenafdelningarna

torde här få erinras om följande.

För anskaffande till användning å det akademiska sjukhuset i Uppsala

af en röntgenapparat anvisades, enligt beslut vid 1904 års Riksdag,

på extra stat för år 1905 ett anslag af 3,000 kronor. Från akademiska

sjukhusets stat utgick vidare, från och med år 1906, ett belopp af 500

kronor såsom bidrag till aflönande af en assistent vid sjukhusets röntgenafdelning.

På gjord framställning anvisade därefter 1907 års Riksdag på

extra stat för år 1908 ett anslag å likaledes 500 kronor såsom bidrag

till arfvode åt den ifrågavarande assistenten. Enahanda anslag anvisades

på extra stat äfven för åren 1909 och 1910.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

I skrifvelse den 1 augusti 1907 hade emellertid begärts, bland annat,

att assistenten vid akademiska sjukhusets röntgenafdelning måtte tillerkännas

en kontant aflöning af 2,000 kronor, och denna framställning vann

understöd såväl af myndigheterna vid Uppsala universitet som af universitetskanslern,

i dennes yttrande af den 6 mars 1909.

I sammanhang med Uppsala universitets riksdagspetita för 1910''

års Riksdag gjorde medicinska fakulteten den 27 maj 1909 en förnyad

framställning i detta ämne.

Fakulteten lämnade däri till en början eu redogörelse för röntgenologiens

framsteg under de senaste åren och för det arbete, som ålåge

föreståndaren för akademiska sjukhusets röntgenafdelning. Af denna redogörelse

ansåg fakulteten klart framgå, huru alldeles otillfredsställande de

löneförmåner vore, hvilka föreståndaren för röntgenafdelningen för det

dåvarande åtnjöte, nämligen 1,000 kronor för år räknadt. Förhållandena

vore ock sådana, att, därest ej en afsevärd förhöjning af denna lön omedelbart

kunde erhållas, fakulteten med det största bekymmer motsåge den

nära liggande möjligheten, att ingen kompetent person skulle befinnas villig

att uppehålla platsen.

Det läge nära att vilja jämföra föreståndarens för röntgenafdelningen

aflöning med de kliniska amanuensernas och underläkarnas. Dessa

tjänstgjorde visserligen delvis för en likartad lön — ehuru de i motsats

till den förre dessutom hade fri bostad — och deras dagliga arbetstid

vore fullt lika stor som dennes. Detta visade visserligen till fullo, att

äfven deras ersättning i förhållande till deras arbete vore alldeles för liten,

men icke desto mindre utfölle en jämförelse med dem afgjordt ogynnsamt

för röntgeno]ogens löneförmåner.

Det vore nämligen att märka, att det af honom kräfdes en alldeles

speciell teknisk utbildning, liggande helt och hållet vid sidan om den vanliga

medicinska utbildningen och till hvilken det ej funnes full motsvarighet

vid de kliniska amanuensbefattningarna.

Vidare medförde hans arbete visserligen en ytterligare ingående

utbildning på hela detta område af medicinen, men detta vore ett speciellt

område; hans kunskaper därutinnan kunde vid en vanlig medicinsk praktisk

verksamhet ej komina till sin rätt, och han kunde i framtiden begagna sin

vunna färdighet och insikt endast under den förutsättningen, att ett röntgenlaboratorium

med hela dess dyrbara och stor plats kräfvande utrustning

stode till hans förfogande. Han blefve med ett ord utbildad till en medicinsk

specialist i detta ords allra strängaste mening och hade den fulla

behållningen af sin utbildning endast för den händelse, att han allt framgent

komme att fortsätta som dylik specialist.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Detsamma gällde alldeles ej om de kliniska amanuenserna. Äfven

om vissa af akademiska sjukhusets kliniker kunde i större eller mindre

grad betecknas som specialkliniker, gällde det dock, att de kunskaper

och den färdighet, som en klinisk amanuens å någon af dem inhämtat, i

rikt mått gagnade honom under en framtida, äfven allmänt medicinsk

praktisk verksamhet, under det att röntgenologen hade föga behållning af

sin utbildning, om han ej vore i tillfälle att fortsätta sitt arbete å ett

röntgenlaboratorium.

Det framginge däraf, att, huru trängande behofvet af eu betydlig

löneförhöjning för de kliniska amanuenserna och underläkarna än vore,

det vore ännu mera trängande för föreståndaren för röntgenafdelningen

och där utgjorde en oafvislig nödvändighet, därest trygghet eller ens

rimlig utsikt skulle finnas för att den kliniska undervisningen och den praktiska

sjukvården å akademiska sjukhuset äfven i framtiden skulle åtnjuta den

ovärderliga hjälp, som den moderna röntgenologien kunde skänka dein.

Med stöd af hvad som anförts och särskilt med hänsyn dels till

den betydliga tekniska utbildning, som fordrades för föreståndaren vid en

större röntgenafdelning, dels framför allt till det omfattande och tidsödande

arbete, som af honom kräfdes, ansåg fakulteten arfvodet för denna befattning

ej böra sättas lägre än till 4,000 kronor. Då 500 kronor utginge från

sjukhusets stat, skulle följaktligen från statsverket erfordras 3,500 kronor.

Fakulteten hemställde alltså om beviljande af ett anslag ‘å 3,500 kronor på

extra stat för år 1911 till arfvode åt amanuensen och föreståndaren för

sjukhusets röntgenafdelning.

Denna framställning från medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrktes

såväl af det större akademiska konsistoriet, enligt beslut den 11 september

1909, som ock af universitetskanslern, i skrifvelse den 11 oktober samma

år angående Uppsala universitets rikdagspetita.

Beträffande denna framställning anförde chefen för ecklesiastikdepartementet

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 bland annat, att

goda skäl hade bjudits för att åstadkomma någon förbättring i arfvodet

åt den tjänsteman, hvarom fråga vore och som syntes intaga en viss

särställning i förhållande till andra med honom annars jämförliga befatt
ningshafvare.

_

Man kunde enligt departementschefens mening tveka, om tidpunkten

då vore den rätta för vidtagande af eu dylik arfvodesförbättring. Den

stora frågan om en allmän lönereglering för amanuenser in. fl. vid rikets

universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet vore nämligen, enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 22 oktober 1909, öfverlämnad till utlåtande af

löneregleringskommittén, och i nämnda ärende inginge också frågan om

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 225.

57

nu afveckla befattningshafvares löneförmåner. Det hade emellertid synts

departementschefen framgå af hvad i förevarande ämne andragits, att spörsmålet

om en arfvodesförbättring för nu afsedda befattningshafvare ej tålde

uppskof, och departementschefen hade därför trott sig redan då böra framlägga

detsamma inför Kungl. Maj:t.

Det syntes departementschefen som om man dåmera ville tillerkänna

den ifrågavarande befattningshafvaren en annan och själfständigare ställning

än dittills — den föreslagna nya benämningen antydde detta — och att

orsaken till den afsevärda löneförhöjning, , som begärts, till en del vore

denna. Antagligt vore också, att befattningen mer och mer befunnits vara

af den natur, att densamma borde få en själfständigare och förmånligare

ställning än den, som tillkomme en klinisk amanuens.

Äfven om man utginge därifrån, syntes det departementschefen dock

ej lämpligt att, innan löneregleringskommittén yttrat sig, så afsevärdt som

fakulteten begärt höja ifrågavarande befattningshafvares arfvode. Stannade

man vid ett belopp af 3,000 kronor, ansåg departementschefen, att man å ena

sidan väsentligt förbättrat löneförmånerna för assistenten — denna benämning

syntes tills vidare kunna bibehållas — och å andra sidan svårligen

öfverskridit hvad som med hänsyn till de förhållanden, hvilka redan rådde

i afseende å denna befattning, i aflöningsväg kunde ifrågasättas vid en

definitiv lönereglering.

Om man ansåge, att assistentens arfvode borde utgöra 3,000 kronor,

syntes dock ej därför erfordras höjning af statsmedel med skillnaden mellan

detta belopp och de 500 kronor, som af nämnda medel redan utginge.

Man borde nämligen kunna med hänsyn till röntgenterapiens värde för

sjukvården påräkna ökadt bidrag från sjukhusets stat utöfver därifrån

utgående 500 kronor.

Departementschefen ansåg hvad i ärendet förekommit gifva honom

anledning till det förslag, att man för det dåvarande borde hos Riksdagen

å extra stat begära allenast 1,500 kronor till arfvode åt ifrågavarande

assistent, under förutsättning därvid, att ett lika belopp komme honom

till del från akademiska sjukhusets stat.

Med den förändrade ställning ifrågavarande assistent därefter skulle

komma att intaga, ansåg departementschefen, att bestämmelser rörande hans

tjänstgöring borde, efter förslag af vederbörande, fastställas af Kungl. Maj:t.

Sedan Kungl. Maj:t enligt departementschefens hemställan beslutat

i förevarande ärende framlägga förslag till 1910 års Riksdag, beslöt Riksdagen

att på extra stat för år 1911 anvisa såsom bidrag åt en assistent å

akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenafdelning, med den tjänstgöring

som af Kungl. Maj:t bestämdes, ett anslag af 1,500 kronor, med villkor

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. (Nr 225.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Lund.

58 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

att för ifrågavarande assistents aflöning ett lika stort belopp ntginge från

akademiska sjukhusets stat.

Enahanda anslag har, med samma villkor, anvisats på extra stat

äfven för år 1912.

Hvad beträffar det vid klinikerna i Lund inrättade röntgenlaboratoriet,

meddelade professor J. L. Borelius till medicinska fakultetens protokoll den

26 maj 1909, att, sedan vid 1900 års Riksdag anslag beviljats till inredning

och utrustning af ett kliniskt laboratorium vid sjukvårdsinrättningarna i

Lund, hade af denna summa'' en mindre del afsatts till anskaffande af en

röntgenapparat, som också vid den tiden uppsatts på kirurgiska kliniken.

Så småningom hade senare behöfliga apparater tillkommit, och särskildt

år 1909 hade — genom anslag ur universitetets reservfond för utrustningen

och ur lasarettets medel för driften — utrustningen och arbetsmöjligheterna

blifvit sådana, att man då kunde tala om ett verkligt litet röntgeninstitut,

disponerande två rum i kirurgiska klinikens byggnad.

Med den sakkunniga skötseln hade det däremot tills vidare varit klent

beställdt. Från början af år 1909 vore därmed så anordnad!, att lasarettet

i Lund och sjukhuset i Malmö gemensamt öfverenskommit med en i

Malmö bosatt privat röntgenspecialist att mot ett arfvode af 1,500 kronor

från hvartdera sjukhuset 2—3 gånger i veckan besöka sjukhusen och utöfva

ledningen öfver röntgenarbetet.

Det vore lätt att inse, att detta endast kunde vara ett provisorium

och att, å ena sidan, en röntgenspecialist endast för en köld tid kunde

finna med sin fördel förenligt att för ett sådant arfvode behålla ett dylikt

uppdrag, och å andra sidan ett kliniskt sjukhus icke kunde åtnöjas med

en sådan anordning, då tydligtvis uppdraget endast kunde omfatta undersökningar,

som vore för sjukvården behöfliga, men ej undersökningar

för den kliniska undervisningen och öfriga undersökningar i vetenskapligt

syfte.

Borelius anhöll, att fakulteten ville i vanlig ordning göra framställning

om ett anslag af 4,000 kronor som lön åt en föreståndare

för klinikernas röntgenlaboratorium, och detta äskande vann understöd af

såväl medicinska fakulteten och det större akademiska konsistoriet som

universitetskanslern, i dennes skrifvelse den 11 oktober 1909 angående

riksdagspetita för Lunds universitet.

T detta ärende anförde chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1910, bland annat, att redan för handen

varande förhållanden syntes, beträffande den ifrågavarande befattningshafvaren

vid röntgenlaboratoriet i Lund, inbjuda till en liknande anordning

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

som den, hvilken af departementschefen föreslagits med afseende å röntgenafdelningen

i Uppsala.

Enligt hvad ett från Borelius till ecklesiastikdepartementet ingånget

meddelande gåfve vid handen, borde emellertid kombinationen med sjukhuset

i Malmö, beläget såsom det vore å annan ort, för framtiden lämnas

ur räkningen.

Samma meddelande utvisade, att däremot det anslag å 1,500 kronor,

som enligt upplysning af Borelius genom särskildt landstingsbeslut för

det dåvarande utginge på sjukvårdsinrättningarnas stat, borde kunna

fortfarande påräknas. Detta anslag beviljades, enligt hvad Borelius

i nämnda meddelande sagt, af landstinget för ett år i sänder och kunde

beräknas komma att utgå äfven till en med statsmedel aflönad rönt<?enföreståndare.

Då komine emellertid obetingadt att vid detsamma fästas det

villkoret, att tjänstinnehafvaren äfven under de akademiska ferierna funnes

att tillgå för de för sjukvårdens tidsenliga skötande äfven under denna

tid nödiga röntgenundersökningar.

Utgående från den förutsättningen, att godtgörelse till belopp af

minst 1,500 kronor komme ifrågavarande befattningshafvare till godo å

staten för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, ville departementschefen

söka medverka till att å extra stat bereddes samma befattningshafvare

ett arfvode af statsmedel till belopp af 1,500 kronor. Likasom departementschefen

föreslagit i afseende å assistenten i Uppsala, syntes bestämmelser

rörande den nu ifrågavarande assistentens tjänstgöring böra, efter

förslag af vederbörande, fastställas af Kungl. Maj:t.

Efter det förslag i ärendet förelagts 1910 års Riksdag, beslöt Riksdagen

att såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets

i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet, med den tjänstgöring som

af Kungl. Maj:t bestämdes, på extra stat för år 1911 anvisa ett anslag

af 1,500 kronor, under villkor att Malmöhus läns landsting med lika stort

belopp bidroge till ifrågavarande assistents aflöning.

Äfven för år 1912 har enahanda anslag, med nu ansafvet villkor,

blifvit af Riksdagen på extra stat anvisadt. I

I fråga slutligen om röntgeninstitutet å serajimerlasarettet är först Serafimer*

att nämna, att Riksdagen år 1899 beviljade ett anslag af 3,000 kronor lasarettet•

på extra stat för år 1900 till anskaffande för klinikerna å serafimerlasarettet

af en fullständig s. k. röntgenapparat jämte apparater för fotografering.

Sedermera har på extra stat för åren 1908—1912 anvisats dels till

arfvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å serafimerlasarettet ett

belopp af 3,000 kronor, dels ock till aflöning åt erforderligt biträde åt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

föreståndaren och till underhåll af röntgeninstrumentariet 2,000 kronor,

eller sålunda tillhopa 5,000 kronor. Af nyssberörda anslag å 2,000 kronor

har, såsom framgår af den vid skrifvelse från karolinska institutets lärarkollegium

till universitetskanslern den 10 september 1908 fogade utredning,

ett belopp af 1,000 kronor afsetts till arfvode åt en amanuens vid

röntgeninstitutet.

Enär denne amanuens hade mindre tjänstgöring än de kliniska amanuenserna

äfvensom tillfälle till vissa biinkomster, ansåg lärarkollegiet

aflöningen för amanuensen vid röntgeninstitutet böra bestämmas till allenast

1,500 kronor i stället för det belopp af 2,000 kronor, som enligt kollegiets

förslag skulle tillkomma de kliniska amanuenserna (underläkarna). I sådant

hänseende hemställde lärarkollegiet i sin skrifvelse den 10 september

1908, att anslagen till serafimerlasarettets röntgeninstitut måtte å extra stat

upptagas med ett belopp af 5,500 kronor, däraf 3,000 kronor till föreståndaren

samt 2,500 kronor till biträdet och till instrumentariets underhåll.

Sedan denna framställning upprepats i lärarkollegiets skrifvelse den

9 september 1909, anförde chefen för ecklesiastikdepartementet i yttrande

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910, att spörsmålet om det ifrågavarande

biträdets aflöning vore innefattadt i ärendet om allmän lönereglering

för amanuenser m. fl. vid karolinska institutet och universiteten och

att framställningen om förhöjdt arfvode fördenskull syntes icke då höra

af Kungl. Maj:t upptagas. I enlighet med denna departementschefens

mening blef frågan om förhöjning af ofvanberörda anslag då icke underställd

Riksdagens pröfning.

I de kliniska och polikliniska amanuensernas petition af november

1911 har begärts, att anslaget till serafimerlasarettets röntgeninstitut måtte

höjas till 6,000 kronor, på det att ett arfvode af 2,000 kronor måtte kunna

utgå till en klinisk underläkare vid nämnda institut.

Löneregle- Lönereglering skommittén har i sitt betänkande meddelat, att det bi
ringskom-

drag till aflönande af röntgenassistenten i Uppsala, som skall utgå från

mit '' akademiska sjukhuset därstädes, fastställts till 2,000 kronor i stället för

det i Riksdagens beslut förutsatta beloppet af 1,500 kronor. Tillsammans

med statsbidraget, 1,500 kronor, utgjorde således denne befattningshafvares

kontanta aflöning 3,500 kronor.

Såsom frainginge af chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910, vore det afsedt, att den

lönereglering, som vid nämnda års Riksdag genomfördes för röntgenassistenterna

i Uppsala och Lund, skulle vara af mera provisorisk karaktär.

I fråga om aflöningens belopp yttrade sålunda departementschefen,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Ma jäs nåd. proposition iVr 225.

hvad särskild! angick röntgenassistenten i Uppsala, att. om man stannade

vid ett belopp af 3,000 kronor, man svårligen öfverskridit hvad som

med hänsyn till de förhållanden, hvilka redan rådde i afseende å denna

befattning, i aflöningsväg kunde ifrågasättas vid en definitiv lönereglering.

Kommittén hade för sin del icke kunnat finna, att redan nu, föga

mer än ett år efter det den vid 1910 års Riksdag beslutade löneregleringen

för dessa befattningshafvare trädt i kraft, tiden kunde vara inne att för dem

genomföra den definitiva lönereglering, som år 1910 antyddes af departementschefen.

Såvidt kommittén af de föreliggande framställningarna och

eljest kunnat inhämta, vore röntgentekniken, och särskild! dess användningför

sjukvårdsändamål, stadd i alltjämt fortgående utveckling, och det

måste, anförde kommittén, under sådana förhållanden vara vanskligt att

nu söka på ett mera definitivt sätt bedöma, hvilken ställning i aflöningshänseende

borde tillkomma de särskilda representanterna för ifrågavarande

speciella undersöknings- och behandlingsmetoder.

Under dessa förhållanden och med hänsyn jämväl därtill, att från

karolinska institutet någon framställning icke gjorts beträffande aflöningsreglering

för föreståndaren vid röntgeninstitutet i Stockholm, hade kommittén

ansett sig icke böra nu föreslå någon ändring i fråga om de statsanslag,

som för närvarande utgå till aflönande af de olika röntgeninstitutens

föreståndare.

Hvad däremot angår amanuensen vid röntgeninstitutet i Stockholm,

har kommittén biträdt vederbörande myndigheters förslag därom, att aflöningen

till denne befattningshafvare bestämmes till 1,500 kronor, motsvarande

det belopp, som nu föreslås såsom arfvode till de polikliniska

amanuenserna. I

I likhet med löneregleringskommittén anser jag, att med spörsmålet Departeom

eu mera definitiv lönereglering för röntgeninstitutens föreståndare bör mentschefen.

kunna tills vidare anstå, och detta så mycket hellre, som den nuvarande

aflöningen till dessa föreståndare afsevärdt öfverstiger hvad jag funnit mig

kunna föreslå såsom aflöning för öfriga befattningshafvare, om hvilka i

förevarande ärende är fråga.

Såsom bidrag till aflönande af röntgenassistenterna i Uppsala och Lund

torde fördenskull böra på extra stat för år 1913 äskas samma belopp, som

för innevarande år beviljats för enahanda ändamål. Likaledes lärer det

anslagsbelopp, som för närvarande är afsedt till arfvode åt föreståndaren

för röntgeninstitutet å serafimerlasarettet, böra bibehållas oförändradt.

Beträffande åter den hos föreståndaren för nyssnämnda institut tjänstgörande

amanuensen har det synts mig billigt att, på sätt ock lönereglerings
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 225.

Uppsåt a.

kommittén hemställt, hans nuvarande ersättning, som utgör 1,000 kronor

för år, höjes till 1,500 kronor. Därför kräfves en anslagsökning af 500

kronor.

Vid behandling den 13 januari 1912 af ärenden rörande anslag under

riksstatens åttonde hufvudtitel har emellertid Kungl. Magt, på min

hemställan, beslutat föreslå Riksdagen att för år 1913 bevilja enahanda

anslag till röntgenarbetena vid seratimerlasarettet, som anvisats för innevarande

och vissa föregående år, nämligen dels till arfvode åt en föreståndare

för lasarettets röntgeninstitut 3,000 kronor, dels ock till aflöning

åt erforderligt ‘biträde åt föreståndaren och till underhåll af röntgeninstrumentariet

2,000 kronor, tillhopa 5,000 kronor. Jag erinrade emellertid

vid samma tillfälle, att jag vid slutlig behandling af det nu föreliggande

ärendet om lönereglering för amanuenser och vissa andra befattningshafvare

vid universiteten och karolinska institutet möjligen torde blifva nödsakad

att föreslå ändringar i vissa anslagsbelopp, som jag då begärde å

extra stat för nämnda högskolor.

För genomförande af den ifrågasatta löneregleringen för amanuensen

vid serafimerlasarettets röntgeninstitut erfordras nu en höjning med 500

kronor i det för röntgenarbetena vid serafimerlasarettet redan äskade och,

enligt hvad kändt är, af Riksdagens båda kamrar beviljade anslagsbeloppet.

4. Assistenter och amanuenser vid teoretiskt-medicinska institutioner.

Vid teoretiskt-medicinska institutioner äro anställda tillhopa 23

befattningshafvare af nu ifrågavarande slag, nämligen i Uppsala 1 assistent

och 6 ''amanuenser, i Lund likaledes 1 assistent och 6 amanuenser samt

vid karolinska institutet 9 amanuenser.

Af de nämnda sju befattningshafvarna i Uppsala tjänstgöra vid

anatomiska institutionen två amanuenser, vid patologiska institutionen en

assistent och en amanuens, vid fysiologiska institutionen en amanuens,

vid institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi en amanuens samt

vid farmakologiska institutionen likaledes en amanuens.

Assistenten vid patologiska institutionen åtnjuter af allmänna medel

en kontant aflöning af 1,500 kronor samt därutöfver två famnar ved

och boställsrum. Till en amanuens vid anatomiska institutionen utgår af

allmänna medel aflöning af 950 kronor, hvartill kommer ved och boställsrum.

Amanuenserna vid patologiska och fysiologiska institutionerna

samt vid institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi uppbära af allmänna

medel aflöning med 500 kronor till en hvar jämte ved och

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

boställsrum. Eu amanuens vid anatomiska institutionen uppbär af

allmänna medel eu aflöning af 500 kronor, hvartill kommer boställsrum.

Till amanuensen vid farmakologiska institutionen utgår slutligen

en aflöning af 500 kronor, däraf 350 kronor ränta från Wahlenbergs

amanuensfond.

I den underdåniga framställning, som den 11 juli 1907 ingafs till

ecklesiastikdeparementet af åtskilliga amanuenser och f. d. amanuenser vid

de teoretiskt-medicinska institutionerna i Uppsala, hafva dessa anhållit, att

arfvodet för _ amanuenserna vid anatomiska, fysiologiska och medicinsktkemiska

institutionerna vid universitetet måtte höjas till 1,200 kronor.

Sökandena hafva i sådant hänseende anfört, bland annat, att enligt en

af sökandena företagen utredning »minimiomkostnaderna för en medicine

studerande» uppginge, oberäknad!; hyra och räntor å studieskulder, till

1,200 kronor om året, samt att med befattningarna vore förenadt så

mycket arbete, att de i regel toge sin innehafvare helt i anspråk och ej

lämnade någon tid öfrig till studier för examen.

Vidare har i petitionen den 1 augusti 1907 framställning gjorts

därom, att de kontanta löneförmånerna måtte få utgå med 2,500 kronor

för assistenten vid den patologiska institutionen i Uppsala och med 2,000

kronor för amanuensen vid samma institution.

Rörande dessa framställningar har medicinska fakulteten i Uppsala

i sitt utlåtande af den 30 september 1907 anfört bland annat, att inom

den medicinska fakulteten undervisningen allt mer utvecklat sig därhän,

att tyngdpunkten af studiet förlagts till institutionens lärosalar och laboratorier,

hvarigenom otvifvelaktigt i många fall amanuensens arbete ökats.

^ id fragans allmänna bedömande borde ej heller lämnas ur räkningen

den tendens till starkare koncentrering af studiearbetet, som under

senare år gjort sig gällande och som ledt till en väsentlig förkortning

i tiden för särskild! medicine kandidatexamens afläggande. Denna koncentrering

af studiearbetet till kortare tid påverkade emellertid amanuensens

. ställning i dubbelt afseende. A ena sidan ställde undervisningens

intensivare bedrifvande i många fall på honom ökade arbetskraf

i hans egenskap af amanuens; å andra sidan blefve den tidsförlust,

som amanuensuppdraget medförde, relativt större än förut, eller, om

man så ville uttrycka det, den tid ett amanuensförordnande toge i anspråk

representerade för amanuensen själf under sådana förhållanden ett

större värde, då han därunder af sina jämnåriga i examensstudierna distanserades

mer än under förr härskande studieanordning var fallet. Detta

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

hade i alldeles särskild grad sin betydelse för de teoretiskt-medicinska institutionerna,

där de under amanuensåret inhämtade kunskaperna i det .

speciella ämnet ej i samma grad som inom de praktiska disciplinerna

kunde förutsättas direkt komma till användning vid den framtida utöfningen

af läkarkallet.

Beträffande de ifrågavarande amanuensernas åligganden meddelade

fakulteten, att den högre aflönade amanuensen vid anatomiska institutionen

i stor utsträckning biträdde vid den muntliga undervisningen på anatomisalen

under hela den tid af året denna undervisning varade, eller från

den 1 september till den 31 maj, med undantag allenast för tiden 22 december—8

januari. Han hade vidare att biträda de två professorerna i

inakroskopisk anatomi vid dissektioner och andra förberedelser till deras

föreläsningar, och slutligen ålåge honom att ombesörja den vidlyftiga och

tidsödande bokföringen af dissektionspartier och dissektionsafgifter. Hela

hans dag vore strängt upptagen af detta arbete och hans dagliga tjänstgöring

torde i medeltal belöpa sig till bortåt 7 timmar.

I själfva verket öfverstege de sålunda anförda arbetsuppgifterna eu

enda persons krafter, och det vore endast genom att fakulteten i regel

lyckats vid institutionen fästa en lönlös extra ordinarie amanuens, hvilken

delade arbetet med den ifrågavarande ordinarie amanuensen, som ett nedbringande

af arbetstiden till det angifna måttet varit möjligt. Den högre

aflöning, som redan vore förenad med ifrågavarande amanuensplats, vore

ock väl motiverad med den därmed förenade arbetsbördan.

Den amanuens vid anatomiska institutionen, hvilken uppbure den

lägre aflöningeu, biträdde professorn i histologi regelbundet i den muntliga

undervisningen vid mikroskopet samt dels själf förfärdigade, dels

handledde de studerande vid förfärdigandet af de för undervisningen behöfliga

preparaten. Detta arbete lämnade under den tid af A1 Ii manad,

under hvilken undervisningen dagligen påginge, amanuensen ingen ledig

tid. Under återstoden af läsåret utgjordes arbetet hufvudsakligen af preparationer

samt katalogisering och ordnande af samlingarna, hvilket arbete

•knappt upptoge mer än ett par timmar dagligen. Beräknadt på läsårets

åtta månader kunde denne amanuens antagas i medeltal hafva en tjänstgöringstid

af omkring 6 timmar om dagen. Fakulteten hade också på

sin tid för denne amanuens begärt samma aflöning som för den först omnämnde

eller 950 kronor, ehuru Kungl. Maj:ts proposition i ämnet då ej

vann Riksdagens bifall.

Amanuensen i fysiologi hade att assistera vid professorns och laboratorns

föreläsningar samt vid förberedelserna till dessa. Han biträdde

likaledes vid de af laboratorn ledda laborationsöfningarna. Därtill komme

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

assistans vid de ordinarie lärarnas vetenskapliga arbeten, experiment o. d.,

en uppgift, som under olika omständigheter kunde taga ganska olika tid i

anspråk. I medeltal för hela läsåret kunde man anslå den dagliga tjänstgöringen

för denne amanuens till omkring 2 timmar. I och med den nya

examensstadgans ikraftträdande och förläggandet af undervisning i fysik

till fysiologiska institutionen komme dock denna arbetstid sannolikt att ökas.

Amanuensen vid med i dusk-kem iska institutionen intoge eu ställning

nära jämförlig med den sist angifna. Hans arbetsuppgift bestode

närmast i att assistera vid de båda professorernas föreläsningar och vid

förberedelserna till dessa samt vid laborationsöfningarna. Hans åligganden

å institutionen syntes kunna i medeltal per dag beräknas till mer än 2

timmar under läsårets 8 månader.

Af hvad som anförts ansåg fakulteten framgå, att en afsevärd

skillnad i de ifrågavarande amanuensernas göromål förefunnes. De båda

amanuenserna å anatomiska institutionen, hvilka i stor utsträckning toges

i anspråk äfven såsom biträdande lärare, hade en lång daglig tjänstgöringstid,

och något nämnvärdt examensarbete under deras amanuensår

kunde, redan på grund af amanuensarbetets mängd, i regel ej förekomma.

Amanuenserna i fysiologi och medicinsk kemi åter hade en kortare

daglig tjänstgöring. Att amanuenserna själfva angifvit, att ej heller vid

dessa förordnanden någon tid blefve öfrig för examensstudier, antog fakulteten

bero därpå, att de tagit med i räkningen det förhållandet, att

amanuenserna i regel gjorde själfständiga vetenskapliga undersökningar

och att dessa toge deras öfriga tid i anspråk.

Fakulteten hemställde, att de vid anatomiska institutionen anställda

amanuenserna måtte tillerkännas arfvode efter 1,200 kronor för år

hvardera jämte ved och bostad såsom dittills, samt att amanuensen vid

fysiologiska och amanuensen vid medicinsk-kemiska institutionen måtte

erhålla förhöjdt arfvode, hvilket fakulteten med afseende å såväl arbetets

art och lcfnadskostnadernas stegring som hvad matematisk-naturvetenskapliga

sektionen för vissa amanuenser förordade, ansåg icke böra sättas

lägre än till 800 kronor.

I anledning af petitionen hemställde fakulteten vidare, att den vid

farmakologiska institutionen anställde amanuensen, ehuru han icke deltagit

i petitionen, måtte tillerkännas löneförökning till motsvarande kontanta

belopp, som föreslagits för amanuenserna vid fysiologiska och medicinskkemiska

institutionerna. I fråga om arbetstid och arbetsuppgifter vore

amanuensen vid den farmakologiska institutionen nära jämställd med de

två nyssnämnda befattningshafvarna, men han vore i ekonomiskt hänseende

så till vida mindre gynnsamt situerad, som han icke ägde rätt till fri bo
Bihang

till Riksdagens protokoll 1212. 1 saml. 177 käft. (Nr 225.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

stad och ved. Det vore ock att förutse, att äfven denne amanuens med

den nya examensstadgans ikraftträdande måste blifva ytterligare tagen i

anspråk för undervisningens behof.

Assistenten vid patologiska institutionen hade, enligt hvad fakulteten

meddelade, följande uppgifter: att assistera vid obduktionerna och, om mer

än en sådan gjordes samtidigt — hvilket ej sällan skedde — sjelfständigt

leda samt författa protokoll öfver den ena obduktionen; att iordningställa

demonstrationsmaterialet till professorns föreläsningar; att förarbeta (härda,

skära och färga) det material, som tillvaratoges vid obduktionerna i och för

närmare mikroskopisk undersökning; att på samma sätt sköta allt det material,

som från akademiska sjukhusets olika afdelningar inlämnades till mikroskopisk

undersökning, samt ägna detsamma en förberedande undersökning

för diagnosens fastställande; att själ (''ständigt utföra de bakteriologiska

undersökningarna för klinikernas och poliklinikernas räkning; att utföra

större delen af obduktionerna å Uppsala hospital och asyl; samt att under

ferierna ensam verkställa obduktionerna och sköta de löpande undersökningarna.

Då obduktionernas årliga antal vore omkring 300 samt de diagnostiska

undersökningarnas omkring 600, syntes det fakulteten vara lätt att

inse, att a~sistentens arbete vore synnerligen betungande. Hans dagliga

arbetstid vore ock nästan undantagslöst från kl. V2 9 f. in. till kl. V2 9 e. m.

med afbrott endast för måltiderna.

Amanuensen vid patologiska institutionen hade att biträda vid den

bakteriologiska kursen under höstterminen samt vid den patologisk-histologiska

kursen under vårterminen. Han hade vid dessa kurser ej endast

att iordningställa material till demonstrationer och öfningar utan måste

ock på grund af det störa antalet deltagare i kurserna direkt deltaga i

undervisningen och med kursledaren dela arbetet med demonstralionerna

vid mikroskopet samt handleda vid preparationsöfningarna. Han loges sålunda

i anspråk äfven såsom lärare, hvilket gjorde hans ställning maktpåliggande

och medförde, att han utöfver sin arbetstid på institutionen

ock måste förbereda sig till lektionerna. Han måste vidare biträda vid

obduktionerna, när materialet så kräfde, samt deltaga i förarbetet med det

löpande materialet å de tider, då han ej vore fullt upptagen med de

nämnda kurserna. Han hade ock att underhålla samlingarna af undervisningstnateriell

samt att uppställa, etikettera och protokollera museipreparaten,

så långt tiden medgåfve.

Äfven amanuensen hade ett mycket betungande arbete och hans arbetstid

på institutionen vore i medeltal 7—8 timmar dagligen; dock hade

han, till skillnad från assistenten, kommit i åtnjutande af ferier vid julen

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

och om sommaren, hvilket senare ansetts skäligt på grund af den låga

aflöning han dittills åtnjutit (500 kronor).

för att kunna utföra det arbete, som sålunda ålåge assistent och

amanuens vid patologiska institutionen, erfordrades en viss erfarenhet äfven

i de praktiska disciplinerna. Befåttningshafvarna i fråga måste därför i

sina studier hafva hunnit minst så långt, att de afslutat alla eller åtminstone

hufvud parten af sina kliniska t jänstgöringar till medicine licentiatexamen.

Därigenom blefve kompetensfordringarna desamma som för underläkare

och amanuenser på de kliniska afdelningarna; och då de ifrågavarande

befattningshafvarnas tid vore upptagen med arbete å institutionen

under hela dagen, så att de ej finge tid öfrig att ägna sig åt annat, och

då vidare arbetet å den patologiska institutionen liksom å klinikerna fortlöpte

under hela året utan något afbrott för jul- och sommarferier, syntes

det fakulteten skäligt, att assistenten och amanuensen å den patologiska

institutionen beträffande löneförmåner jämnställdes med kamraterna på sjukhuset,

assistenten med underläkarna och amanuensen med amanuenserna.

Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrkte alltså, att, med bibehållande

af dittills varande naturaförmåner, den kontanta aflöningen måtte höjas

till följande belopp, nämligen för två amanuenser vid anatomiska institutionen

till 1,200 kronor för hvardera, för amanuensen vid fysiologiska institutionen

och amanuensen vid medirinsk-kemiska institutionen till 800

kronor för hvardera, för assistenten vid patologiska institutionen till 2,500

kronor samt för amanuensen vid patologiska institutionen till 2,000 kronor,

äfvensom att arfvodet till amanuensen vid farmakologiska institutionen

måtte höjas till 800 kronor.

Hvad sålunda föreslagits af medicinska fakulteten i Uppsala har

biträdts af det större akademiska konsistoriet i skrifvelse till universitetskanslern

den 2 november 1907, hvarvid dock konsistoriet, i anslutning

till ett af universitetets drätselnämnd afgifvet yttrande i ärendet, hemställt,

att vid löneförhöjning för ifrågavarande befattningar den till dem

utgående förmånen af ved in natura måtte indragas.

Beträffande motsvarande befattningshafvare vid universitetet i Lund

torde här få erinras, att vid anatomisk-histologiska institutionen äro anställda

två amanuenser, nämligen en på anatomiska och en på histologiska afdelningen,

vid fysiologiska institutionen en amanuens, vid medicinsk-kemiska

institutionen likaledes en amanuens samt vid patologisk-anatomiska institutionen

en assistent och två amanuenser, däraf en vid patologiska och en

vid bakteriologiska afdelninjjen.

o o

Lund.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Aflöningen utgör för assistenten vid den patologisk-anatomiska institutionen

1,500 kronor, för amanuensen vid samma institutions patologiska

afdelning 900 kronor, hvartill kommer fri bostad med bränsle, för

en hvar af amanuenserna vid anatomisk-histologiska, fysiologiska och

medicinsk kemiska institutionerna 500 kronor, jämte fri bostad med

bränsle, samt för amanuensen vid den bakteriologiska afdelningen å patologisk-anatomiska

institutionen 500 kronor, utan några naturaförmåner.

Af medicinska fakulteten i Lund anfördes i yttrande den 20 maj 1908,

att bland dessa befattningshafvare assistenten vid patologisk-anatomiska

institutionen intoge eu särställning därigenom, att han meddelade fullkomligt

själfständig undervisning åt medicine studerande och medicine

kandidater. För dessa hade han nämligen att under examensperioder och

julferier samt dessutom äfven allt emellanåt under terminerna demonstrera

förefallande obduktioner. Därförutom bearbetade han under professorns

ledning mikroskopiskt från patologiska institutionen och hospitalet stammande

obduktionsmaterial och från klinikerna inkommet svulst mat erial

o. d. samt undersökte och bearbetade material för de patologiskt-anatomiska

samlingarna.

För att vara kompetent därtill måste assistenten tydligen äga en

grundlig patologisk utbildning. De assistenter, som tjänstgjort i Lund,

hade i allmänhet haft åtminstone två års speciell patologisk utbildning.

För att erhålla platsen måste assistenten vara medicine licentiat eller medicine

kandidat och i sistnämnda fall hafva genomgått alla kliniska tjänstgöringar.

Den dåvarande assistenten hade en arbetstid af ungefär 8 timmar

dagligen. I betraktande af den för befattningen nödvändiga långa specialutbildningen

och de fordringar i öfrigt, som ställdes på befattningens

innehafvare, föreslog fakulteten, att aflöningen måtte höjas till 2,500

kronor.

Beträffande amanuensen vid den bakteriologiska afdelningen af patologisk-anatomiska

institutionen yttrade fakulteten, att redan i slutet af

1880-talet ämnet bakteriologi införts som undervisningsämne inom fakulteten.

Allt sedan dess hade kurser i detta ämne årligen förekommit;

och då detta från praktisk synpunkt så viktiga ämne oupphörligt varit

och fortfarande vore i hastig utveckling, hade följaktligen undervisningen

måst afsevärdt vidgas. Behofvet af en särskild amanuens i ämnet blef

allt större, helst de studerande under arbetet med sjukdomsalstrande bakterier

vore i ständigt behof af handledning och öfvervakande. Fn sådan

amanuensbefattning inrättades ock år 1896 med en aflöning af 500 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

För att emellertid den bakteriologiska afdelningen skulle kunna

funktionera på tillfyllestgörande sätt, erfordrades äfven ett afsevärdt arbete

under tiderna mellan undervisningskurserna, i det att befintliga kulturer

ständigt måste skötas, pröfvas på renhet, virulens m. m. samt en

del sera för diagnostiskt ändamål, såsom kolera- och tyfussera, måste beredas

och pröfvas, hvarjämte diagnostiska och andra bakteriologiska metoder

måste pröfvas, på det att framstegen inom vetenskapen måtte komma

undervisningen till godo. Tack vare sådant arbete hade institutet äfven

kunnat verksamt deltaga i bekämpandet af förekommande tyfoidepidemier,

och senast sommaren 1907 hade institutet haft tillfälle att i nämnda hänseende

vara den militära sjukvården behjälplig.

Arbetet å den bakteriologiska afdelningen vore därför kräfvande och

synnerligen ansvarsfullt.

Amanuensbefattningen där vore dock sämst lönad af alla amanuensbefattningarna.

Till ifrågavarande befattning måste emellertid medicine

kandidat användas, dels enär medicine studerande med bakteriologisk

underbyggnad ej funnes att tillgå, dels på grund däraf att bakteriologiskt

arbete fordrade en större mognad i medicinskt hänseende, än hvad

medicine studerande i allmänhet ägde, och äfven någon klinisk erfarenhet.

För att till amanuenser få medicine kandidater hade ämnesläraren

i bakteriologi måst förplikta sig att taga deras tid i anspråk så litet som

möjligt och sålunda måst använda en stor del af sin egen arbetstid till

amanuenssysslor. Detta oaktadt hade den dåvarande amanuensen varit

upptagen cirka fem timmar dagligen under läsåret; men det vore behöfligt

att framdeles mera än dittills taga amanuensens arbetskraft i anspråk,

och hans arbetstid koinme därigenom att afsevärdt förlängas.

Under sådana förhållanden ansåg fakulteten det billigt, att äfven

denne amanuens, som alltid vore medicine kandidat, i afiöningshänseende

likställdes med de öfriga amanuenser, som allagt samma examen.

Amanuensen vid patologiska afdelningen af patologisk-anatomiska

institutionen ålåge att biträda vid samtliga förekommande obduktioner samt

att, i händelse flera obduktioner samtidigt förekomme, själfständigt utföra

och protokollera dem, som professor eller assistent ej kunde medhinna.

Han hade vidare att iordningställa materiell för de patologiska

föreläsningarna och öfningarna, att därvid deltaga i undervisningen vid

mikroskopet äfvensom att deltaga i arbetet med tillvaratagandet af obduktionsinateriell

och med mikroskopiska undersökpingar. Detta allt gjorde,

att hans arbetstid, som fortginge äfven under julferierna, under de senare

åren uppgått till i medeltal 7 timmar om dagen. Sedan denne amanuens

blifvit i afiöningshänseende jämställd med de kliniska amanuenserna, hade

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

platsen till fördel för institutionen alltid varit beklädd af medicine kandidater,

hvilka antingen helt eller i det allra närmaste afslutat sina kliniska

tjänstgöringar.

För nyssnämnda två amanuenser vid patologiska och bakteriologiska

afdelningarna af den patologisk-anatomiska institutionen har fakulteten

föreslagit enahanda aflöning som för de kliniska amanuenserna, nämligen

1,800 kronor till en hvar.

Amanuenserna i anatomi, histologi, kemi och fysiologi vore alla

medicine studerande. Därutinnan ville fakulteten emellertid föreslå en

modifikation beträffande amanuensen i anatomi.

Vid Lunds universitet funnes nämligen icke, såsom fallet vore i

Uppsala och vid karolinska institutet, någon särskild prosektor, utan prosektorsbefattningen

sköttes af den bland fakultetens lärare, som därjämte

hade på sin lott all undervisning och examination i anatomi. Då dissekanternas

antal tidtals vore mycket stort, kunde professorn omöjligen

medhinna alla demonstrationerna och förhören på anatomisalen, utan

en del måste göras af amanuensen. Därvid vore det från undervisningssynpunkt

synnerligen önskvärd!, att amanuensen besutte större medicinsk

underbyggnad än en medicine studerande, eller med andra ord att

han aflagt medicine kandidatexamen och genomgått sina kliniska tjänstgöringar,

så att han vid förhören kunde vara i stånd att för de studerande

framhålla de synpunkter, som från kliniskt, medicinskt och kirurgisk! håll

anlades på anatomien. Detta vore för blifvande läkare af största vikt.

Att nå detta önskemål vore säkerligen ogörligt utan att aflöna nämnda

amanuens med det belopp, som föreslagits för kliniska m. fl. amanuenser,

d. v. s. 1,800 kronor.

Då fakulteten emellertid var öfvertygad att, äfven om detta medgåfves,

det ändock ej alltid skulle lyckas att förvärfva lämpliga medicine kandidater

med afslutade kliniska tjänstgöringar för denna amanuensplats, utan

att man ofta finge nöja sig med medicine studerande, ansåg fakulteten, att

i sist antydda fall innehafvaren af denna amanuensbefattning äfven borde

aflönas i likhet med andra af medicine studerande beklädda amanuensbeställningar.

Amanuensen i anatomi vore, efter hvad fakulteten meddelade, sysselsatt

i medeltal 6 ä 7 timmar dagligen, och hans arbetstid skulle blifva

än längre, om ej frivilliga extra ordinarie amanuenser n hopp om efterträdarskap»

aflyfte en de! af hans börda.

Amanuensens i histologi arbetstid belöpte sig för det dåvarande till

5 ä 6 timmar i medeltal.'' Äfven hans arbetsbörda skulle dock blifva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225. 71''

ök;id, om ej frivilliga extra ordinarie amanuenser delade arbetet med

honom.

Amanuenserna i medicinsk kemi och fysiologi hade dittills varit

upptagna af sina sysslor ungefär 3 timmar dagligen under arbetsåret. 1

betraktande af den relativt ringa arbetsbörda, som sålunda dittills fallit

på dessa amanuensers lott, kunde man — anförde fakulteten — kanske

tänka sig möjligheten, att deras aflöning blefve satt något lägre än aflöningen

för de med dem eljest likställda amanuenserna i anatomi ochhistologi,

och ett dylikt förslag hade af medicinska fakulteten i Uppsala

framställts rörande motsvarande amanuensbefattningar i Uppsala. För

sin del ville emellertid medicinska fakulteten i Lund på det bestämdaste

yrka på lika aflöning för samtliga dessa fyra amanuensbefattningar

frånsedt den skiljaktighet som läge däri, att fakulteten föreslagit

ökad aflöning åt amanuensen i anatomi, för den händelse han vore medicine

kandidat med afslutade tjänstgöringar.

Redan under dåvarande förhållanden, med full likställighet i aflöningshänseende

mellan amanuenserna i anatomi, histologi, kemi och fysiologi,

hade de bägge sistnämnda amanuensplatserna visat sig vanskliga att °få

besatta med dugligt folk. Detta berodde dels därpå, att de studerande

ej ansåge sig hafva samma fördelar för sin framtida läkarverksamhet af

dessa platser som af amanuensplatserna i anatomi och histologi, dels ock

på den omständigheten att de medicine studerandena, när de hunnit så

långt i sina studier, att de kunde komma i fråga till amanuensplatserna

i medicinsk kemi och fysiologi, vore så pass nära medicine kandidatexamen,

att de ej vore synnerligen benägna att åtaga sig amanuensbefattningar

i dessa ämnen, hvarigenom deras då närliggande examen koinme

att uppskjutas.

Skulle de båda amanuensbefattningarna i medicinsk kemi och fysiologi

aflönas lägre än amanuensbefattningarna i histologi och anatomi (den sist-*

nämnda befattningen innehafd af medicine studerande, ej af medicine kandidat),

blefve det .säkerligen ännu svarare att få amanuensbefattningarna i

medicinsk kemi och fysiologi på tillfredsställande sätt besatta. I sådant

fall komme det behof af ökad arbetshjälp vid institutionernas skötsel

och vid. de vetenskapliga arbetena å institutionerna, som förefunnes och

starkt gjort sig gällande, att allt jämt blifva otillfredsställdt. Den för amanuenserna

i medicinsk kemi och fysiologi dittills relativt korta arbetstiden

finge nämligen ej anses som ett tecken på att institutionerna icke hade

behof åt ökad arbetshjälp. Motsatsen vore, såsom nämnts, fallet, hvilket

bland annat framginge däraf, att å fysiologiska institutionen för tillfälligt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

beviljade särskilda medel en extra assistent några terminer varit anställd

som biträde vid professorns undersökningar.

Att amanuenserna i medicinsk kemi och fysiologi ej användts i

större utsträckning sammanhängde, enligt hvad respektive lärare i dessa

ämnen meddelat, därmed, att det ej synts dessa lärare lämpligt att med

dåvarande låga löneförmåner upptaga amanuensernas tid med annat än

de för undervisningen nödvändiga arbetena och att amanuenserna därför

endast undantagsvis tagits i anspråk vid de vetenskapliga undersökningarna

å institutionerna och ej alls vid öfriga förekommande institut ionsgöromål.

Det vore emellertid från vetenskaplig synpunkt och från institutionssynpunkt

öriskvärdt, att dessa amanuenser aflönades så, att institutionsföreståndarna

kunde med godt samvete fordra, att amanuenserna ägnade sitt

amanuensår åt sin tjänst.

Då fakulteten ej ville för amanuensen i anatomi och för amanuensen

i histologi föreslå högre aflöning, än att nämnda princip tillfredsställdes,

ansåg fakulteten, såsom redan nämnts, att alla ifrågavarande amanuenser

(i anatomi, histologi, medicinsk kemi och fysiologi), om de vore mi dicine

studerande, borde vara likställda i fråga om aflöning. Såsom lämpligt

aflöningsbelopp för dessa amanuenser hade fakulteten tänkt sig 1,(lOO kronor

jämte fri bostad, en aflöning, som satte dem i stånd att utan nämnvärda

egna utlägg uppehålla sig vid universitetet under amanuensåret.

Fakulteten föreslog sålunda, att amanuensen i anatomi, för den

händelse han vore medicine kandidat och afslutat sina kliniska tjänstgöringar,

skulle erhålla i aflöning 1,800 kronor och fri bostad samt, om han

vore medicine studerande, 1,000 kronor och fri bostad, äfvensom att

amanuenserna i histologi, medicinsk kemi och fysiologi hvar och en måtte

tillerkännas en aflöning af 1,000 kronor jämte fri bostad.

Det större akademiska konsistoriet i Lund har förordat de förslag,

som i förevarande afseenden framställts af medicinska fakulteten.

Karolinska Af de nio amanuenser, som äro anställda vid karolinska institutets

institutet, teoretiskt-inedicinska institutioner, tjänstgöra en vid anatomiska, en vid

histologiska, en vid kemiska, en vid fysiologiska, två vid patologiskt-anatomiska,

en vid rättsmedicinska och en vid hygieniska institutionen, hvartill

kommer en amanuens med skyldighet att å pediatriska kliniken verkställa

och demonstrera liköppningar.

Den kontanta aflöningen utgör för amanuensen vid anatomiska institutionen

och för den amanuens, som har till åliggande att å den pediatriska

kliniken verkställa och demonstrera liköppningar, 1 ,<>00 kronor till

en hvar, för amanuenserna vid histologiska, kemiska, fysiologiska och hy
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

gieniska institutionerna samt för en amanuens vid patologisk-anatomiska

institutionen 900 kronor till en hvar, för amanuensen vid rättsmedicinska

institutionen 600 kronor och för en amanuens vid patologisk-anatomiska

institutionen 500 kronor.

För alla dessa befattningshafvare tillkommer eventuellt fri bostad.

Genom kungl. bref till kanslersämbetet den 11 juni 1887 är i detta hänseende

förordnadt, att uti den på västra delen af institutets tomt befintliga

byggnad skola hållas tillgängliga »bostäder för amanuenserna vid

de institutioner, som fått sig lokaler anvisade å institutets tomt och å

hyilka ai betena pågå största delen af dagen, äfvensom för amanuensen

vid pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka

barn, allt i den utsträckning utrymmet medgifver och på sätt rektor efter

samråd • med vederbörande professor bestämmer». Enligt inhämtade upplysningar

äro i den ifrågavarande byggnaden bostäder anordnade för tillhopa

sex amanuenser.

Beträffande de vid teoretiskt-medicinska institutioner anställda amanuenserna,

har karolinska institutets lärarkollegium i skrifvelse den 29

oktober 19<)8 åberopat en af särskilda delegerade verkställd utredning,

hvari Ibland annat meddelades följande.

A den anatomiska och äfven å den histolaffiska afdelningen vore

amanuenserna mycket träget sysselsatta vid föreläsningarna, de praktiska

öfningarna och den vetenskapliga verksamheten på institutionerna.

Vid karolinska institutets kemiska laboratorium vore amanuensen

vida mer upptagen, än hvad fallet syntes vara vid det medicinsk-kemiska

laboratoriet i Uppsala. Hans arbetstid syntes böra uppskattas till mer än

tre gånger den från Uppsala uppgifna tiden af två timmar dagligen. Han

hade varit så upptagen af sina göromål vid de studerandes praktiska öfningar,

att det, särskildt vid den på sista tiden inträdda stegringen af de

studerandes antal, varit uteslutet att af honom erhålla den hjälp vid förberedelserna

till föreläsningarna, - hvilken man åtminstone i någon mån

skulle vara berättigad att af honom hoppas. Med afseende på den arbetsbörda,

som han hade att bära i och för de studerandes öfningar, syntes

karolinska institutets amanuens i kemi fullt kunna jämföras med amanuenserna

vid laboratoriet för allmän kemi i l ppsala. Det syntes således

fullt berättigadt att äfven för denne amanuens begära ett arfvode, motsvarande

det som begärdes för amanuenserna vid laboratoriet för allmän

kemi i Uppsala.

Amanuensen i fysiologi hade dittills haft föga att göra med de studerandes

praktiska öfningar på institutionen, men detta komme utan tvifDihamj

till Riksdagens protokoll 1212. 1 saml. 111 käft. (Nr 225.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

vel att ändras, då han sannolikt komme att få arbete med den undervisning

i fysik, hvilken på grund af den nya examensstadgan behöfde ingå

såsom ett moment i dessa öfningar. Dittills hade hans verksamhet till

stor del varit bunden vid de vetenskapliga arbetena å institutionen. Hans

verksamhet af denna art kunde växla betydligt vid olika tillfällen. Såsom

från Lund framhållits beträffande dåvarande amanuens å den fysiologiska

institutionen, borde icke heller den vid karolinska institutet anställde amanuensen

i fysiologi sättas efter andra amanuenser med afseende på

aflöningsvillkor, helst det visat sig vara svårt att med den då bestämda

svaga afföningen finna någon person, som verkligen vore vuxen de å ifrågavarande

befattning hvilande speciella uppgifterna.

På patolofiisk-anatoniiska institutionen funnes två amanuenser. Den

ene af dem vore i sin verksamhet närmast att jämföra med »assistenterna»

å motsvarande institutioner i Uppsala och Lund. För att fylla sin plats

behöfde han vara långt avancerad mot licentiatexamen. Det skulle därför

med fog kunna ifrågasättas, att han finge högre aflöning än öfriga, nyss

omnämnda amanuenser. Delegerade ansago emellertid, att man för det

dåvarande borde nöja sig med att för honom begära samma förhöjning,

som i allmänhet skulle komma de nu ifrågavarande amanuenserna till del.

Den andre amanuensen å denna institution hade lägre aflöning än

öfriga amanuenser. De skäl därför, som möjligen förut kunnat finnas,

ä»-de dåmera ej giltighet. lian vore icke att betrakta såsom andre man

inom den förstnämnda amanuensens verksamhetsområde, utan vore liksom

andra amanuenser ensam om sin uppgift. Han vore nämligen amanuens vid

bakteriologiska laboratoriet samt biträdde tillika den dåvarande extra ordinarie

professorn i patologisk anatomi. I betraktande dåraf, att bakteriologien

alltjämt ökades i omfattning och betydelse, samt att det ämne, som för det dåvarande

förestodes af extra ordinarie professorn i pjitologisk anatomi, genom

den nya examensstadgans benämning »patologi» afgrånsats, syntes det fullt

befogadt, att äfven sistnämnde amanuens i lönevillkor likställdes med öfiiga

amanuenser, såsom lärarkollegiet ock begärt vid platsens inrättande.

Den amanuens, som hade att förrätta obduktionerna vid den pediatriska

kliniken, hade visserligen en själfständig verksamhet, som kunde gifva

anledning att tänka på en betydligare förhöjning af hans arfvode. Sådant

komme kanske äfven snart att ifrågasättas i samband med organisatoriska

förändringar inom den patologisk-anatomiska undervisningen. Tills vidare

syntes det lämpligt, att han erhölle samma löneförmåner som öfriga nu

ifrågavarande amanuenser.

Amanuensbefattningen inom rätts- och statsmedicin vore en af de äldsta

vid institutet, hvilket förhållande nog icke hade varit utan inflytande på

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

att arfvodet för denne amanuens satts så lågt. Detta kunde nämligen icke

motiveras med betydelsen af hans tjänst, ty denna ställde stora kraf på

honom. Han måste nämligen hafva särskilda kunskaper och utbildning i

patologisk anatomi. Vanligen hade han förut varit amanuens i detta ämne.

Han måste därför åtminstone vara medicine kandidat och icke hafva långt

kvar till licentiatexamen. Helst borde han, såsom också ofta varit fallet,

vara licentiat. Med hänsyn till de rättsmedicinska obduktionerna hade han

ofta ett ansvarsfullt arbete. Oaktadt alla dessa anspråk på sagde amanuens

syntes man tills vidare böra nöja sig med att för honom begära samma

arfvode som för öfriga nu ifrågavarande amanuenser. Frågan om hans

verksamhet och aflöning komme nämligen snart ånyo att blifva aktuell i

samband med den utvidgning af verksamheten å den rättsmedicinska afdelningen,

hvilken syntes komma att föranledas af föreliggande förslag

angående de rättsmedicinska obduktionerna in. m.

Amanuensen vid institutionen för hygien borde helst vara licentiat

och hade alltid varit det; till och med docent i ämnet hade flera gånger

innehaft denna amanuensplats. Amanuensen hade därför kunnat betros

med att leda de exkursioner i staden, om hvilka professorn föranstaltade.

Den lägsta aflöning, som ansågs kunna föreslås för honom, vore densamma

som för öfriga ifrågavarande amanuenser.

Delegerade, som ansågo det från Uppsala framställda krafvet på 1,200

kronors arfvode för amanuenser af denna klass icke vara för högt tilltaget,

föreslogo för de ofvannämnda amanuenserna detta belopp, dock med

det tillägg, som kunde motiveras af de högre lefnadskostnaderna i hufvudstaden.

Dessa hade nämligen redan förut gifvit anledning till att amanuensaflöningarna

i Stockholm varit högre än aflöningarna för motsvarande

amanuenser af berörda klass i Uppsala.

Denna olikformighet mellan Uppsala och Stockholm skulle enligt

delegerades mening lämpligast utjämnas genom ett ortstillägg för amanuenserna

i Stockholm. Visserligen hade dessa i de flesta fall tillfälle att

bo i något af de rum, som funnes vid karolinska institutet, men detta

syntes icke böra utgöra hinder för att gifva dem ortstillägg. Dels vore

nämligen dessa rum och i synnerhet några af dem mycket torftiga, så att

de ofta blifvit försmådda, och dels vore bostadskostnaden ingalunda den

enda faktor, som fördyrade vistelsen i hufvudstaden. Då institutets betjänte

hade ett ortstillägg af 150 kronor, syntes amanuensernas böra bestämmas

till 2()0 kronor.

Delegerade — och i anslutning till dem karolinska institutets lärarkollegium

hafva sålunda föreslagit, att amanuenserna vid anatomiska,

histologiska, kemiska, fysiologiska, patologisk-anatomiska (två), rättsmedi
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

cinska och hygieniska afdelningarna samt den amanuens, som hade att för*

Tätta och demonstrera obduktionerna vid den pediatriska kliniken, måtte

erhålla ett arfvode af 1,’iOO kronor årligen och ett ortstillägg af 200 kronor.

Kollegiet har vidare i skrifvelse till universitetskanslern den 9 september

1909 hemställt, att en ny amanuensbefältning måtte få inrättas vid

farmakologiska institutionen. Därvid erinrades, att ett nytt farmakologiskt

laboratorium antogs blifva färdigt under loppet af läsåret 1909—1910,

så att undervisning och vetenskapligt arbete där kunde taga sin början.

Amanuensen å den farmakologiska institutionen skulle hafva till uppgift

att biträda professorn vid ordnande af undervisningsmuteriellen till

föreläsningarna och vid anställande af experiment under dessa, att vid

behof assistera vid vetenskapliga försök å laboratoriet samt att i mån af

tid själf utföra vetenskapligt arbete. Amanuenser, likställda med den nu

föreslagna, hade för det dåvarande en årlig aflöning af 900 kronor, men

af samma skäl, som föranledt lärarkollegiet att framställa förslag om höjning

till 1,400 kronor af dessa amanuensers arfvoden, ansågs arfvodet äfven

för amanuensen vid farmakologiska institutionen böra bestämmas till sistnämnda

belopp, däraf 200 kronor skulle anses motsvara ortstillägg.

Ifrågavarande framställning har af lärarkollegiet upprepats i skrifvelse

till universitetskanslern den 31 augusti 1911.

Universitets- I sitt utlåtande den 6 mars 1909 har universitetskanslern biträdt

kanslern. hvacl af vederbörande universitetsmyndigheter och karolinska institutets

lärarkollegium föreslagits angående lönereglering för amanuenserna vid de

teoretiskt-inedicinska institutionerna.

Beträffande lärarkollegiets begäran om anslag till en amanuens vid

karolinska institutets farmakologiska institution har universitetskanslern i

skrifvelse till Kungl. Magt den 16 oktober 1911 framhållit, att, sedan denna

institution dåinera erhåliit ett eget, rätt stort laboratorium, behofvet af en

amanuens framträdt allt starkare. Erfarenheten hade, enligt hvad kanslern

inhämtat, redan visat, att saknaden af en amanuens vid nämn''la institution

medfört, att läraren måste af sin tid offra rätt mycket på sådant arbete,

som lämpligare borde utföras af en amanuens, såsom framtagande af undervisuingsmateriell

till föreläsningarna, förberedelse till och assistans vid

experiment för undervisningen, beredande af lösningar in. in., som behöfdes

såväl vid dylika experiment som för det vetenskapliga arbetet vid

laboratoriet. En del af detta arbete, som amanuensen borde utföra, kunde

för en ung studerande vara ganska instruktivt, medan det för läraren

måste innebära uteslutande tidsförlust.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

För att öka den farmakologiska undervisningens effektivitet och intresse

vore det vidare ett önskemål, om, vid sidan af de offentliga föreläsningarna

och utan minskning af deras antal, för de studerande kunde

anordnas kostnadsfria demonstrationskurser, vid hvilka läraren utförde

instruktiva experiment. Dessa toge så mycken tid i anspråk, att de icke

lämpligen borde, såsom dittills i viss omfattning skett, förläggas till de

offentliga föreläsningstimmarna. Vid anordnandet af dessa experiment vore

det för läraren af särskildt behof påkalladt att kunna påräkna biträde af

en amanuens. Denne borde därjämte, så långt hans egna studier det medgåfve,

finnas till hands å laboratoriet under hela den dagliga arbetstiden

därstädes. Men under det han uppehölle sig å laboratoriet, skulle han dock,

i likhet med amanuenserna å de fysiologiska och histologiska institutionerna,

kunna å tider, då han ej vore upptagen af sin tjänstgöring, sysselsätta

sig med vetenskapligt arbete under lärarens ledning, till nytta äfven

för sina egna studier.

I likhet med nyssnämnda två amanuenser borde den nu ifrågavarande

amanuensen erhålla ett årsarfvode af 900 kronor, hvilket belopp dock gifvetvis

borde, för den händelse den begärda löneregleringen för underläkåre

och amanuenser in. fl. komme till stånd, höjas till samma belopp,

som begärts för öfriga amanuenser vid karolinska institutets teoretiska institutioner,

nämligen 1,400 kronor årligen. Den förmån af boningsrum

vid karolinska institutet, som tillkomme amanuenserna vid fysiologiska och

histologiska institutionerna, kunde däremot, enligt hvad universitetskanslern

inhämtat, i regel icke beredas en amanuens vid farmakologiska institutionen.

Beträffande dessa befattningshafvare vid de teoretiskt-medicinska Lönereginstitutionerna

har lönerep låring ^kommittén först yttrat sig angående dem,

som äro anställda vid universitetens patologiska (patologisk-anatomiska)

institutioner, nämligen i Uppsala en assistent och en amanuens samt i

Lund eu assistent och två amanuenser.

Genom hvad i de inkomna framställningarna meddelats angående

nämnda befattningshafvares åligganden hade kommittén blifvit öfvertygad

därom, att den med assistentbefattningarna förenade aflöningen

kräfde en afsevärd förhöjning samt att aflöningen å amanuensbefattningarna,

med hänsyn till arten och omfattningen af det med dem förenade

arbetet, borde fixeras till ett väsentligt högre belopp, än som eljest

i allmänhet skulle utgå till motsvarande befattningshafvare vid de teoretiskt-medicinska

institutionerna. Kommittén hade fördenskull, i nära

anslutning till hvad af universitetsmyndigheterna föreslagits, ansett sig

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kvngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

böra förorda, att aflöningen till hvardera af de två assistenterna vid den

patologiska institutionen i Uppsala och den patologisk-anatomiska institutionen

i Lund bestämdes till 2,500 kronor eller enahanda belopp, som

af kommittén föreslagits för vissa underläkare, samt att aflöningen till

en hvar af de tre amanuenserna vid samma institutioner bestämdes till

2,000 kronor, motsvarande det af kommittén för de kliniska amanuenserna

föreslagna normalbeloppet.

Med sistnämnda tre befattningshafvare ansåg kommittén böra i viss

mån jämställas amanuensen på anatomiska afdelningen af anatomiskhistologiska

institutionen i Lund. I fråga om denne funktionär framträdde

det principiella spörsmålet, huruvida, i enlighet med universitetsmyndigheternas

förslag, aflöningen å denna befattning borde utgå med

olika belopp, allt efter som innehafvaren vore medicine kandidat med afslutade

kliniska tjänstgöringar eller endast medicine studerande.

Äfven beträffande de kliniska och polikliniska amanuenserna hade

kommittén tagit under öfvervägande, huruvida anledning funnes att fastställa

olika aflöningsbelopp allt efter befattningshafvarnas olika kompetens.

I sådant hänseende skulle väl — yttrade kommittén — hvad angår de

kliniska och polikliniska amanuensbefattningarna närmast blifva afgörande,

huruvida innehafvaren vore legitimerad läkare eller icke. En dylik anordning,

som visserligen hade sin motsvarighet i fråga om aflöningen å en

del läkarplatser vid rikets hospital, hade kommittén emellertid icke funnit

sig böra tillstyrka beträffande de kliniska och polikliniska amanuenserna,

så mycket mindre som något förslag i detta syfte icke framkommit från

de i ärendet hörda myndigheterna.

Att nu ensamt för den ifrågavarande amanuensen vid anatomiskhistologiska

institutionen i Lund införa en dylik aflöningsbestämmelse ansåg

kommittén icke lämpligen kunna ifrågakomma. Då emellertid vid Lunds

universitet icke, såsom i Uppsala och vid karolinska institutet vore fallet, funnes

någon särskild prosektor i anatomi, hade det synts kommittén antagligt, att

fordringarna på den ifrågavarande amanuensen i Lund borde ställas jämförelsevis

högt, och hade fördenskull kommittén icke tvekat att tillstyrka,

att aflöningen för denne amanuens fastställdes till enahanda belopp, som

af kommittén föreslagits såsom arfvode till flertalet kliniska amanuenser,

eller 2,000 kronor för år.

Kommittén hade trott sig kunna antaga, att med denna aflöning

det i regel skulle visa sig möjligt att för den ifrågavarande amanuensbefattningen

förvärfva lämplig medicine kandidat, som afslutat sina kliniska

tjänstgöringar och som följaktligen motsvarade de af medicinska fakulteten

i Lund angifna högre kompetensfordringarna. Därest emellertid

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

79

i något fall detta ej skulle låta sig göra och till följd däraf befattningen

kornme att under längre eller kortare tid uppehållas af person, som icke

besutte den önskvärda kompetensen, borde det enligt kommitténs mening

bero på Kungl. Mai:ts pröfning, huru stor del af deri å staten uppförda

aflöningen skulle under ifrågavarande tid utgå till den, som bestrede befattningen.

Hvad därefter anginge öfriga amanuenser vid de teoretiskt-medicinska

institutionerna, mötte man ännu en fråga af principiell innebörd, nämligen

huruvida, på sätt af karolinska institutets lärarkollegium ifrågasatts, amanuenserna

vid institutets teoretiskt-medicinska institutioner borde, med afseende

å de högre lefnadskostnaderna i hufvudstaden, tillerkännas särskilda

ortstillägg. Af hvad kommittén i det föregående yttrat angående lönereglering

för de kliniska och polikliniska amanuenserna framginge, att

kommittén i fråga om dessa befattningshafvare icke ansett sig kunna

förorda ett aflöningssystem, hvari ortstillägg skulle ingå. Något förslag

därom hade heller icke framkommit från de myndigheter, som yttrat sig i

ärendet. Under dessa förhållanden hade kommittén funnit sig hindrad att

tillstyrka, att ensamt för amanuenserna vid de teoretiskt-medicinska institutionerna

i Stockholm skulle införas en aflöningstitel, som icke komme att

äga sin motsvarighet beträffande andra befattningar, om hvilka kommittén

hade att i sitt förevarande betänkande yttra sig.

I fråga om de förslag, som från de olika läroanstalterna framställts

beträffande aflöningen till amanuenser vid de teoretiskt-medicinska institutionerna

— med undantag af de fyra amanuenser, om hvilka kommittén

här förut särskildt yttrat sig — gåfve sig i öfrigt den olikheten tillkänna,

att såväl myndigheterna i Lund som karolinska institutets lärarkollegium,

hvar för sin läroanstalt, föreslagit samma belopp för alla befattningshafvare

inom gruppen, nämligen 1,000 kronor till dem i Lund och

1,200 kronor jämte ortstillägg till dem i Stockholm, under det att vederbörande

myndigheter i Uppsala här velat göra en åtskillnad, så att amanuenserna

vid den anatomiska institutionen skulle erhålla en hvar 1,200

kronor och amanuenserna vid de fysiologiska, medicinsk-kemiska och farmakologiska

institutionerna allenast 8<ff kronor för hvarje.

Äfven beträffande amanuenserna vid universitetens naturvetenskapliga

institutioner — om hvilka befattningshafvare kommittén ville yttra sig

i det följande — hade en liknande uppdelning som den nyssberörda ifrågasatts,

i det att för flertalet af dessa amanuenser i de inkomna framställningarna

föreslagits en aflöning af antingen 1,200 eller 8u0 kronor.

Enligt hvad medicinska fakulteten i Uppsala meddelat, hade amanuenserna

vid den fysiologiska och den medicinsk-kemiska institutionen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

därstädes väsentligt kortare tjänstgöring än den, som ålåge amanuenserna

vid den anatomiska institutionen. Af hvad medicinska fakulteten i

Lund yttrat i detta ärende framginge, att äfven vid den fysiologiska och

den medicinsk-kemiska institutionen i Lund amanuenstjänstgöringen vore

af vida mindre omfattning än vid universitetets anatomisk-histologiska

institution.

På grund däraf hade kommittén ansett det vara rättvist, att aflöningen

å de nu ifrågavarande befattningarna fastställdes till samma belopp

för motsvarande befattningshafvare vid de båda universiteten, nämligen

till 1.200 kronor för eu hvar af två amanuenser vid den anatomiska

institutionen i Uppsala och för en amanuens på histologiska afdelningen

af anatomisk-histologiska institutionen i Lund samt till 800 kronor för

en amanuens vid fysiologiska institutionen i Uppsala och en amanuens vid

motsvarande institution i Lund, för eu amanuens vid institutionen för

medicinsk och fysiologisk kemi i Uppsala och eu amanuens vid motsvarande

institution i Lund äfvensom för en amanuens vid farmakologiska

institutionen i Uppsala. I atlöningen till sistnämnde befattningshafvare

borde emellertid inräknas räntemedel, för närvarande utgående med 350

kronor, från Wahl enbergs amanuensfond.

Hvad därefter anginge amanuenserna vid karolinska institutets teoretiska

institutioner, hade kommittén, i enlighet med hvad redan antydts,

ansett, att arfvodet till dessa befattningshafvare för närvarande borde begränsas

till 1,200 kronor, d. v. s. det af lärarkollegiet föreslagna beloppet,

med frånräknande af det ifrågasatta ortstillägget.

Visserligen hade det synts kommittén antagligt, att den arbetsmängd,

som för närvarande ålåge vissa amanuenser vid nyssnämnda institutioner,

skulle kunna motivera en något högre aflöning, än hvad sålunda af

kommittén föresloges. Fråga hade emellertid, enligt hvad som meddelats af

karolinska institutets lärarkollegium, förevarit om mer eller mindre vidtgående

förändringar i verksamheten vid eu del af dessa institutioner.

Vid sådant förhållande och då det äfven, enligt kommitténs mening, borde

tagas under ompröfning, huruvida icke det behof af ökadt arbetsbiträde,

som tilläfventyrs kunde förefinnas vid vissa institutioner, skulle kunna

med större fördel tillgodoses genom inrättande af en eller annan ny amanuensbefattning

än genom ytterligare höjning af den å redan befintliga

befattningar utgående atlöningen, hade kommittén funnit sig böra stanna

vid att för de nu ifrågavarande befattningshafvarna föreslå en aflöning af

1,200 kronor Aill en hvar.

Enahanda aflöningsbclopp ansåg kommittén ock böra utgå å den af

vederbörande myndigheter föreslagna nya amanuensbefattningen vid karo
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

linska institutets farmakologiska institution, mot hvars inrättande kommittén

icke funnit sig böra göra någon erinran.

För kommitténs förslag beträffande den bostadsförmån, som för

närvarande tillkommer åtskilliga befattningshafvare, om hvilka i förevarande

ärende är tal, har förut redogjorts (sid. 41).

I anslutning till hvad af universitetsmyndigheterna i Uppsala föreslagits

beträffande där anställda befattningshafvare, har kommittén vidare

förordat, att den förmån af fritt bränsle, som tillkommer vissa befattningshafvare

i Uppsala såväl som i Lund, må i sammanhang med nu förevarande

lönereglering indragas.

Vid bifall till hvad kommittén sålunda tillstyrkt beträffande naturaförmåner

å sådana befattningar, som nu afses, böra, efter hvad af kommittén

framhållits, de anteckningar rörande dylika förmåner, som i detta

hänseende för närvarande förekomma i staterna för universiteten, utgå ur

dessa stater.

Med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen af det arbete, som Departeenligt

tillgängliga upplysningar åligger assistenter och amanuenser vid den mentschefen.

patologiska institutionen i Uppsala och den patologisk-anatomiska institutionen

i Lund, tvekar jag icke att tillstyrka löneregleringskornmitténs

förslag angående afiöningen åt dessa befattningshafvare. Därigenom skulle

assistenterna vid nämnda institutioner erhålla samma aflöning, som nu

föreslås för vissa underläkare, under det att amanuenserna vid samma

institutioner skulle i aflöningsväg likställas med de kliniska amanuenserna.

I den af kommittén berörda frågan, huruvida i något eller några

fall afiöningen å viss befattning lämpligen skulle kunna bestämmas till

olika. belopp i förhållande till innehafvarens kompetens för befattningen,

har jag velat uttala den meningen, att ett stadgande i nu angifven riktning

beträffande sådana befattningshafvare, om hvilka i detta ärende är

fråga, tilläfventyrs skulle komma att vid tillämpningen leda till vissa praktiska

svårigheter. I alla händelser kan jag i detta hänseende icke understödja

medicinska fakultetens i Lund förslag, enligt hvilket dylika växlande

aflöningssatser skulle fastställas allenast för en enda befattning. Jag ansluter

mig därför äfven i denna punkt till löneregleringskornmitténs uppfattning.

Mot de aflöningsbelopp, som af kommittén föreslagits för andra befattningshafvare

än de ofvan särskildt nämnda, har jag heller icke funnit

anledning till anmärkning. V isserligen skulle det, såsom ock af kommittén

antydts, kunna ifrågasättas, huruvida icke vid karolinska institutet, i likhet

med hvad som föreslagits beträffande universiteten, någon gradering af

aflöningarna för amanuenserna vid de teoretiskt-medicinska institutionerna

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. {Nr 225.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts nåd. •proposition Nr 225.

lämpligen borde ske. Då emellertid det af institutets lärarkollegium afgifna

''förslaget upptager samma aflöningsbelopp för alla nu ifrågavarande

befattningar och en jämförelse med universiteten här erbjuder vissa vanskligheter,

har jag, såsom nämnts, äfven i denna del ansett mig böra biträda

löneregleringskommitténs hemställan.

Ej heller är från min sida något att erinra mot inrättande af en

ny amanuensbefattning vid karolinska institutets farmakologiska institution.

Jao- är äfven ense med kommittén därom, att den förmån af fritt

bränsle, som för närvarande utgår till vissa, af förevarande löneregleringsförslag

berörda befattningshafvare, bör i sammanhang med löneregleringen

indragas.

Jag lämnar här efteråt en öfversikt, utvisande den årliga ökning

af statsanslaget, som skulle föranledas af mitt förslag rörande assistenter

och amanuenser vid teoretiskt-medicinska institutioner:

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

A) Uppsala universitet.

B) Lunds universitet.

Anatomiska institutionen.

Anatomislc-histologiska institu- tionen.

1 ara annons..........

950

1,200

250

1 amanuens på anatomiska afdel-

1 d.o ..........

500

1,200

700

ningen .....

500

2,000

1,500

1 d:o på histologiska afdel-

Patologiska institutionen.

ningen.....

500

1,200

700

1 assistent "... i......

1,500

2,500

1,000

Fysiologiska institutionen.

1 amanuens..........

500

2,000

1,500

1 amanuens..........

500

800

300

Fysiologiska institutionen.

Medicinsk-Jcemiska institu- tionen.

1 amanuens..........

500

800

300

1 amanuens..........

500

800

300

Patologisk-anatomiska institu-

Institutionen för medicinsk

tionen.

och fysiologisk kemi.

1 assistent..........

1,500

2,500

1,000

1 amannens..........

500

800

300

1 amanuens vid patologiska af-

delningen ....

900

2,000

1,100

Farmakologiska institutionen.

1 d:o vid bakteriologiska

1 amanuens..........

>) 150

*) 450

300

afdelningen . . .

500

2,00C

1,500

Summa

4,000

8,950

4,350

Summa

4,90ö| 11,300

6,400

Därjämte ränta från AValilenbergs amanuensfond, kr. 350.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

83

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Kr.

Kr.

Kr.

C) Karolinska institutet.

1

amanuens

vid anatomiska in- stitutionen . . .

1,000

1,200

200

1

d:o

vid histologiska d:o

900

1,200

300

1

d:o

vid kemiska d:o . .

900

1,200

300

1

d:o

vid fysiologiska d:o

900

1,200

300

1

d:o

vid patol.-anatom. d:o

900

1,200

300

| 1

d:o

vid d:o d:o

500

1,200

700

Transport

5,10o|

7,200 j

2,100

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Transport

Kr.

5,100

Kr.

7,200

Kr.

2,100

amanuens vid rättsmedicinska

institutionen. . .

600

1,200

600

d:o vid hygieniska d:o .

900

1,200

300

d:o vid farmakologiska

institutionen . .

__

1,200

1,200

d:o med skyldighet att

verkställa och demonstrera lik- öppningar (å pediatriska kli- niken) ........

1,000

1,200

200

Summa

7,C00|

12,000!

4,400

Såsom af öfversikten framgår, skulle den ifrågasatta löneregleringen

för nämnda befattningshafvare vid de teoretiskt-medicinska institutionerna

kräfva en höjning med 15,150 kronor i ordinarie statsanslag, nämligen

för Uppsala universitet........ 4,350 kronor

» Lunds » ........ 6,400 »

» karolinska institutet....... 4,400 »

Summa 15,150 kronor.

5. Assistenter och amanuenser vid naturvetenskapliga institutioner.

Jag öfvergår härefter till att yttra mig rörande de vid universitetens

naturvetenskapliga institutioner anställda befattningshafvare, om hvilka nu

är fråga. Deras nuvarande antal är tillhopa 26, nämligen i Uppsala 14

amanuenser samt i Lund 3 assistenter och 9 amanuenser.

Af de fjorton amanuenserna i Uppsala tjänstgöra fyra vid institu- Uppsala.

tionen för allmän och analytisk kemi, två vid mineralogisk-geologiska institutionen,

två vid fysiska institutionen, en vid astronomiska institutionen, en

vid meteorologiska, institutionen, en vid botaniska trädgården, en vid botaniska

laboratoriet, en vid zoologiska museet och en vid zootomiska laboratoriet.

En . hvar af dessa befattningshafvare, med undantag af amanuensen

vid botaniska trädgården, åtnjuter af allmänna medel en kontant aflöning

af 500 kronor. Till amanuensen vid botaniska trädgården utgår af alu

männa medel ett belopp af 380 kronor samt därutöfver af räntemedel från

Wahlenbergska fonden 120 kronor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 225.

Amanuensen vid astronomiska institutionen uppbär, jämte 500 kronor

af allmänna medel, 44 kronor från räntemedel å Melanderhjelmska, Malletska,

Prosperinska och Bredmanska amanuensfonden.

Utöfver den kontanta aflöningen utgå vissa naturaförmåner till flertalet

af nu ifrågavarande funktionärer, nämligen två famnar, ved och boställsrum

till en hvar af amanuenserna vid kemiska institutionen, till en

amanuens vid inineralogisk-geologiska institutionen, till en amanuens vid

fysiska institutionen och till amanuensen vid astronomiska institutionen;

två famnar ved till en amanuens vid mineralogisk-geologiska institutionen

och till amanuensen vid zoologiska museet; samt boställsrum till eu amanuens

vid fysiska institutionen och amanuensen vid meteorologiska institutionen.

Några naturaförmåner tillkomma däremot icke de två amanuenserna

vid botaniska institutionen eller amanuensen vid zootomiska laboratoriet.

I den underdåniga framställning, som den 14 september 1907 ingafs

till ecklesiastikdepartementet från amanuenser vid ifrågavarande institutioner,

anhöllo dessa, att arfvodena måtte höjas till 800 kronor för amanuenserna vid

o-eologiska institutionen och vid astronomiska observator^, till 1,200 kronor

för amanuenserna vid meteorologiska institutionen, botaniska trädgarden samt

zoologiska och fysiska institutionerna och till 1,500 kronor för amanuenserna

vid kemiska institutionen. Under åberopande af bifogade utredningar framhöllo

sökandena, att ensamt lefnadskostnadernas stegring betingade en artvodesförhöjning

af 300 kronor eller till 800 kronor,, och att därutöfver

ytterligare höjning för flertalet af ifrågavarande befattningshafvare påkallades

af arbetsmängdens ökning. Af de utaf sökandena åberopade utredningarna

framgick bland annat följande.

Vid den meteorologiska institutionen hade amanuensen icke något att

göra med den egentliga undervisningen, hvilket berodde på meteorologiens

särskilda ställning. Det arbete, som denne amanuens hade att fullgöra,

måste dock anses synnerligen kräfvande och betydelsefullt, då det bland

annat gällde att hålla de dagliga meteorologiska observationerna^ gång vid

den enda station i Sverige (förutom det enskilda företaget i \ assijaure),

där regelbundna och fullständiga timobservationer utfördes.

Tjänstgöringstiden för amanuensen vid den meteorologiska institutionen

uppginge till cirka 13 timmar i veckan, och detta året om. För

t. ex. amanuenserna vid den kemiska institutionen hade tjänstgöringstiden

angifvits till cirka 31 timmar i veckan under den tid kurser därstädes

påginge, d. v. s. 15 september—1 december och 1 februari—15 maj.

Sammanförd till motsvarande tidrymd, 6 månader, uppginge tjänstgöringstiden

för amanuensen vid den meteorologiska institutionen till cirka 26 timmar i

veckan. Den omständigheten, att arbetet vid meteorologiska institutionen på

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

ginge hela året om och icke kunde sammanföras till en kortare tid under

lästerminerna, finge anses vara särskilt betungande. Amanuensen vid

denna institution blefve på detta sätt bunden i Uppsala hela året och åtnjöte

icke någon annan ledighet än den han kunde skaffa sig därigenom,

att de andra tjänstemännen vid institutionen åtoge sig ökad tjänstgöring,

eller därigenom att han själf aflönade särskild vikarie.

Den vid universitetets botaniska trädgård anställde amanuensens hufvudsakliga

åliggande vore att tillse, att trädgårdens växter så långt som

möjligt vore riktigt etiketterade. För den utomstående kunde det tyckas,

som om detta arbete skulle kräfva föga tid, enär trädgården år efter år

hölle till största delen samma växter och dessa ej borde behöfva ånyo

granskas. Förhållandet vore emellertid ett annat, ty dels funnes det

många 1- å 2-åriga växter, som i Uppsala botaniska trädgård ej satte

moget frö och därför måste på nytt anskaffas från utländska trädgårdar,

dels vore trädgårdens årliga nyanskaffning äfven af fleråriga växter ganska

betydande. En hvar, som haft något att skaffa med vården af en botanisk

trädgård, visste af erfarenhet, i huru hög grad de utifrån rekvirerade växterna

vore i behof af granskning. I själfva verket vore detta arbete i eu trädgård

af det omfång, som Uppsala botaniska trädgård ägde, så tidsödande,

att en amanuens aldrig kunde helt utföra detsamma, utan hade man måst

åtnöja sig med att af amanuensen begära blott det allra nödvändigaste

arbetet. Dit hörde framför allt granskningen af de till vid pass 1,700 parceller

uppgående systematiska afdelningarna för örtartade växter, hvilket

arbete förutom kortare tider på våren och försommaren tagit amanuensens tid

i anspråk under minst en månad på eftersommaren med 9 timmars arbete

om dagen. För en ovan växtbestämmare skulle långt mera tid erfordras.

Under hela sommaren måste amanuensen för trängande arbeten på

frilandsafdelningarna lämna växthusen så godt som alldeles åt sitt öde.

Under den öfriga delen af året hade han att där utföra växtbestäinningar, allt

efter som växterna komme till blomning; dock hade då ej kunnat påläggas

honom mera än en liten del af det arbete, som rätteligen borde utföras. Likaså

måste försöksafdelningen med flera afdelningar behandlasmycketknapphändigt.

Ytterligare ålåg det amanuensen att tillsammans med akademiträdgårdsmästaren

upprätta katalog öfver trädgårdens fröbyte. Då nyanläggningar

gjordes, kunde äfven amanuensens hjälp påkallas för uppgörande

af lämpligt arturval.

Trots de nämnda, under förhandenvarande förhållanden nödtvungna

inskränkningarna i arbetsbördan vore en mycket stor del af amanuensens

tid upptagen. Allt som allt beräknades det minimiarbete, som af honom

fordrades, icke understiga 500 ä 600 timmar, för år räknadt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Som en särskild olägenhet tillkomme, att innehafvaren af ifrågavarande

amanuensbefattning på grund af arbetets natur ej endast vore bunden

att vistas i Uppsala under lästerminerna, utan nödgades kvarstanna också

största delen af ferierna. En och en half månads ledighet hade ansetts

kunna tillkomma honom under sommaren, likväl under förutsättning, att

tiden för ledigheten valdes med hänsyn till arbetet i trädgården, hinder

julferierna kunde en kortare ledighet beviljas; dock vore amanuensens närvaro

nödvändig strax efter juldagarna för frökatalogens upprättande.

Det arbete, som tillhörde den ifrågavarande amanuensbefattningen,

vore af den art, att det kräfde en afsevärd grad af botaniskt vetande och

vana vid växtbestämning. Vederbörande prefekt vore därför vid föreslående

af amanuens hänvisad till de mera försigkomna botanisterna, på samma

gång som det borde vara ett önskemål, att ombyte af amanuens ej skedde

alltför ofta.

Af de vid den zoologiska institutionen anställda två amanuenserna

hade den ene ursprungligen haft till åliggande hufvudsakligen att biträda

vid museets ordnande. Museets samlingar hade sedan 1870-talet högst

betydligt förstorats, och särskilt hade samlingarna af lägre djur, som förvarades

i sprit och fördenskull behöfde den mesta tillsynen, flerdubblats.

Därigenom hade göromålen betydligt ökats. Den omständigheten att museets

lokaler mer än fördubblats sedan år 1876, då arfvodet för den ifrågavarande

amanuensen bestämdes till sitt nuvarande belopp, medförde äfven

större besvär.

Nya uppdrag hade därjämte tillkommit. Tekniken vid zoologiska

institutioner hade under de senaste årtiondena nått ett stort uppsving,

och till följd däraf kräfdes ett mycket vidlyftigare och mera tidsödande

arbete af den ifrågavarande amanuensen, hvilken det tillhörde att vårda

och tillhandahålla de för specialister behöfliga instrumenten och utensilierna.

Förutom det hos zoologiska institutionen vid Uppsala universitet

deponerade Marklinska biblioteket, bestående af äldre, nu mindre ofta använd

lit eratur, hade institutionen sedan år 1890 ett eget bibliotek, som

hastigt ökades och redan omfattade flera tusen volymer. Ordnandet af

detta bibliotek, inrangerandet af nya böcker däri och särskildt utlåningen

ur biblioteket upptoge mycken tid för ifrågavarande amanuens. Äfven

hade inrättats en läsesal, där den till institutionens bibliotek nyinkomna

litteraturen och de till universitetsbiblioteket hörande zoologiska tidskrifterna

under en kortare tid hölles tillgängliga för dem, som arbetade på

institutionen. Tillsynen öfver och utläggandet af dessa tidskrifter ombesörjdes

af bemälde amanuens.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Deri andre af den zoologiska institutionens amanuenser, nämligen

den vid zootomiska laboratoriet, ålåge det mesta arbetet med skötseln af

den stora och rikhaltiga preparatsamlingen, förfärdigandet af nya preparat,

iordningställandet af den för undervisningen nödvändiga attiraljen och

tillsynen öfver materialsamlingarna. Vid det nämnda laboratoriet saknades

en konservator, hvarför amanuensen äfven finge sköta en sådan befattningshafvares

göromål. Dessa åligganden kräfde af amanuensen vid zootomiska

laboratoriet lika lång tjänstgöringstid som den, hvilken fordrades af amanuensen

vid zoologiska museet, och dessa båda amanuenser borde därför

åtnjuta samma aflöning.

Under de senaste åren hade tjänstgöringstiden uppgått till ungefär

4 timmar om dagen för en hvar af dessa amanuenser.

Hvad arbetet vid den fysiska institutionen beträffade, hade det på alla

händer högst väsentligt ökats genom den betydande utveckling institutionen

undergått. Därvid åsyftades i första rummet de redan på 1860-talet inrättade

öfningslaborationerna till de filosofiska fakultetsexamina. Antalet deltagare

i dessa öfningar hade varit i ständigt stigande och hade enligt universitetets

årsredogörelser under de senare läsåren varit minst 3 ä 4 gånger

större än för 25 å 30 år sedan.

• Det ålåge institutionens båda amanuenser att biträda vid handledningen

af de nämnda öfningslaborationerna, hvilka för det dåvarande under

läsårets 8 månader tortginge två dagar i veckan med 8 timmar hvarje gång.

Amanuenserna vore med andra ord skyldiga att 16 timmar i veckan biträda

vid undervisningen på laboratoriet. Därtill komme annat institutionsarbete,

uppgående till cirka 4 timmar i veckan, såsom tillsyn och vård af

institutionens ackumulatorbatterier. Utom detta för båda amanuenserna

lika arbete vore den ene af dem skyldig att stå till professorns förfogande

vid iordningställandet af experiment till de offentligt föreläsningarna, fyra

gånger i veckan; den andre amanuensen ålåge att vid behof biträda vid

speciallaborationerna, hvilka ägde rum dagligen. Amanuenserna kunde ej

fullt fritt förfoga öfver ferierna, enär de ej båda finge samtidigt vara borta

från institutionen.

Kompetensfordringarna på en amanuens vid den fysiska institutionen

vore fördenskull ingalunda så obetydliga, som det ringa arfvodet kunde

antyda. Han hade valts och valdes fortfarande bland duktigare filosofie

kandidater eller helst licentiater (eventuellt docenter), hvilka fullgjort sina

laborationsöfningar och helst någon tid sysslat med själfständigt arbete

samt på grund däraf vore nog skickliga att kunna biträda vid undervisningen

af yngre studerande. Amanuensen måste tydligen besitta icke

blott samma, utan snarare större akademisk utbildning, än hvad man i

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

allmänhet kräfde i fysik af en adjunkt eller extra ordinarie lärare vid

rikets allmänna läroverk.

Under den tid, som förflutit från det amanuensbefattningarna vid

institutionen för allmän och analytisk kemi inrättades, hade arbetet vid

institutionen ofantligt ökats. Arbetskrafterna hade visserligen också under

årens lopp i någon mån ökats, men denna ökning motsvarade ingalunda

den tillväxt i arbetet, som blifvit en naturlig följd af utvecklingen i institutionens

verksamhet.

Laborantantalet hade varit i ständigt stigande och nya kurser hade

måst inrättas dels för att tillfredsställa de kvantitativt ökade undervisningsfordringarna,

dels för att såvidt möjligt äfven kvalitativt hålla undervisningen*^

nivå med vetenskapens hastiga framsteg. Arbetsbördan hade därigenom

högst betydligt ökats för institutionens samtliga tjänstemän, speciellt

för amanuenserna. Deras åligganden hade också genom det ökade arbetet

vid institutionen i väsentlig mån blifvit af annan art, i det att amanuenserna,

från att ursprungligen endast hafva varit ämnade till mera tillfälligt

och omedelbart biträde åt professorerna, så småningom fått en icke oväsentlig

del af den direkta undervisningen på sin lott.

Kurserna vid den kemiska institutionen påginge under hela läsåret

med undantag af examensperioderna, d. v. s. under höstterminen från

den 15 september till den 1 december och under vårterminen från den 1

februari till den 15 maj. Under denna tid toges i allmänhet amanuenserna

i anspråk för daglig tjänstgöring, nämligen 5 å 6 timmar måndagar,

tisdagar, torsdagar och fredagar samt 4 å 5 timmar onsdagar och lördagar.

Detta vore dock approximativa medelsiffror, i det att arbetet vid

de olika kurserna och för de olika amanuenserna ställde sig något olika

hvad både intensitet och kvantitet beträffade. Sålunda kunde arbetet vid

vissa tillfällen för en och annan amanuens något sjunka, under det att

arbetet vid andra tider kunde stiga till 7 ä 8 timmar dagligen. När arbetstiden

vore kortare, vore emellertid arbetet i allmänhet så mycket mera

ansträngande och ansvarsfullt.

Utöfver den kontanta årsaflöningen och bostadsförmån åtnjöte dessa

amanuenser en extra inkomst af särskilda afgifter, som af gammalt erlades

af laboranterna på vissa kurser. Under läsåret 1906—1907 belöpte

si<r dessa afgifter till 996 kronor, hvilken summa fördelats mellan de fyra

Ö O

amanuenserna.

Då ifrågavarande framställning behandlades hos matematisk-naturvetenskapliga

sektionen i Uppsala den 25 september 1907, anförde professor

O. Widman, hvad den kemiska institutionens amanuenser beträffade,

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bland annat, att under årens lopp det visat sig allt svårare att finna lämpliga

personer, villiga att för det oproportionerligt låga arfvodet åtao-a sioden

högst betungande amanuenstjänstgöringen, och att det visat sm än

svarare ätt få behålla samma person någon längre tid. Då en nyblffven

amanuens först efter en termins eller ett års tjänstgöring i allmänhet kunde

beräknas hafva uppnått den erfarenhet och den mognad i kunskaper, som

behöfdes för ett fullt nöjaktigt deltagande i laboratorieundervisnimmn,

bletve ett tätt ombyte af amanuenser i hög grad menligt för undervisningens

normala gång och kvalitet. Men dertill komme, att tillo-åno-en

pa mera försigkomna kemie studerande ingalunda vore så stor, att ''det

ö ver hufvud taget vore möjligt att för hvarje år nyrekrytera en stab af

5 a 6 amanuenser. För institutionens tillbörliga skötande vore det därför

åt trängande behof påkalladt att få amanuensarfvodena rätt väsentlio-t

höjda. ö

Under en förberedande diskussion öfver detta ärende bland sektionens

medlemmar hade den uppfattningen uttalats, att man icke borde

»lägga en amanuens så ansträngande tjänstgöring, som dittills skett vid den

kemiska institutionen. Denna åsikt delade äfven Widman, ehuru förhållandena

vid institutionen dittills omöjliggjort dess praktiserande. Ett tillfälle

till förändring i denna riktning syntes nu erbjuda sig.

Kemiska institutionens amanuenser hade begärt, att det kontanta

arfvodet för fyra amanuenser för framtiden måtte få utgå med tillsamrnans

6,000 kronor. Om man emellertid uppdelade arbetet och arfvodet

pa fem i stället för fyra amanuenser, blefve utgiften för statsverket densamma.

I stället för 1,500 kronor finge då hvarje amanuens 1,200 kronor

men i ersättning kunde han disponera mera tid för egna studier, hvilket

för honom vore till bestämd fördel. På detta sätt kunde äfven institutionsarbetena

ordnas mera ändamålsenligt. Då t. ex. under förhandenvarande

förhållanden olika amanuenser vid olika tider af läsåret biträdde vid

undervisningen i kvantitativ analys, kunde, om antalet amanuenser höjdes

till tern en amanuens under hela läsåret fast anställas vid denna afdelning

Detta skulle uppenbart bidraga till större enhet och reda i kursens ledande. .

•u Arfvodet för den kemiska institutionens amanuenser komme, vid bifall

till Widmans förslag, att utgå med samma belopp, som föreslagits för de

flesta åt matematisk-naturvetenskapliga sektionens öfriga amanuenser.

ldman tillstyrkte, sålunda för sin del den ifrågavarande petitionen,

dock med den förändring beträffande amanuenserna vid den kemiska

institutionen, att deras kontanta arfvode borde bestämmas till 1,200

kronor i stället, för af dem begärda 1,500 kronor för år, hvaremellertid

en lättnad i deras tjänstgöring borde beviljas dem genom inrättande

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. IN käft. (Nr 225.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

på ordinarie stat af en ny amanuensbefattning med likaledes 1,200 kronors

kontant arfvode. Vid bifall till detta förslag borde de afgifter till amanuenserna,

som allt sedan 1860-talet upptagits af deltagarna i vissa elementära

laborationskurser, därefter upphöra.

I Widmans yttrande förklarade sig adjungerade ledamoten, dåvarande

docenten D. Strömholm till alla delar instämma.

Professorn i botanik H. O. Juel meddelade, att amanuensen vid botaniska

trädgården icke biträdde vid undervisningen, men att hans väsentliga

åliggande,'' hvilket bestode i att tillse, att växterna i trädgården blefve

försedda med riktiga namn, dock indirekt vore af stor vikt för den botaniska

undervisningen. Trädgårdsamanuensens arbete med växtbestämning

hade väl i allmänhet tagits i anspråk under omkring tre månader af den

varmare delen af året, d. v. s. den tid da hufvudmassan af trädgårdens

växter, de på fritt land odlade, befunne sig i ett för bestämning lämpligt

stadium. Däremot hade det i allmänhet ej fordrats af honom, att ban

under öfriga delar af lästerminerna skulle ägna sin tid åt växtbestämning.

Fråif botaniska institutionens synpunkt skulle det emellertid vara af

obestridlig fördel, om trädgårdsamanuensen äfven under öfriga delar af

året kunde tagas i anspråk för växtbestämning. De i växthusen odlade

växterna hade nämligen dittills måst blifva tämligen försummade med

hänsyn till kontrollering af namnens riktighet. Utförandet af uppgiften i

detta hänseende vore ofta svårare och mera tidsödande än bestämning af

frilandsväxter, men dess resultat vore också mera värdefullt, om man toge

i betraktande den möda och kostnad, som nedlagts på en i växthus

uppdragen växt. Om trädgårdsamanuensens arbetstid ökades, så att den

motsvarade ungefär fyra timmars daglig tjänstgöring under hela läsåret,

fastän med en lämplig fördelning efter det olika behofvet af arbete under

olika årstider, skulle växthusens behof af växtbestämning bättre kunna

tillgodoses och en viktig fördel därigenom vinnas.

Med en sådan tjänstgöringsskyldighet vore den i föreliggande petition

begärda aflöningen för amanuensen vid botaniska trädgården, eller

1,200 kronor, säkerligen icke för högt tilltagen.

Sektionen tillstyrkte den föreliggande framställningen, i hvad den

afsåg amanuenserna vid geologiska, astronomiska och meteorologiska institutionerna,

botaniska trädgården samt zoologiska och fysiska institutionerna.

Beträffande åter amanuenserna vid den kemiska institutionen föreslog

sektionen, i anslutning till hvad representanterna för kemien anfört,

att det kontanta arfvodet för de fyra å ordinarie stat uppförda amanuenserna

vid institutionen för allmän och analytisk kemi måtte förhöjas till

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

1,200 kronor årligen för dem hvar och att en ny amanuensbefattning vid

nämnda institution måtte uppföras på ordinarie stat med ett kontant arfvode

af likaledes 1,200 kronor.

Hvad af matematisk-naturvetenskapliga sektionen i nämnda hänseende

föreslagits har biträdts af större akademiska konsistoriet i Uppsala,

dock med det tillägg att — på sätt universitetets drätselnämnd hemställt

— vid löneförhöjning för ifrågavarande befattningar den dittills utgående

förmånen af ved in natura borde indragas.

Jämte det att sålunda, på sätt af det föregående framgår, från Uppsala

begärts anslag till aflönande af en ny amanuens vid institutionen

för allmän och analytisk kemi, har sedermera framställning gjorts därom,

att anslag måtte beredas till inrättande af en amanuensbefattning äfven

vid samma universitets geografiska institution.

Vid vederbörande sektions sammanträde den 6 september 1910 anförde

i detta ärende professor A. Hamberg, att behofvet af en amanuens vid

geografiska institutionen särskildt under de praktisk-geografiska öfningarna

visat sig vara mycket kännbart. I dessa öfningar deltoge ofta omkring

30 studerande, och det vore för professorn ej möjligt att ensam på ett

effektivt sätt handleda ett så stort antal samtidigt. Med hjälp af en amanuens,

som kunde bistå med öfvervakandet af de studerandes arbeten,

skulle detta däremot rimligen kunna göras.

För öfrigt förekomme vid geografiska institutionen en mängd praktiska

bestyr såsom böckers katalogisering, samlingars etikettering, uppsikt

öfver utlåning af böcker, kartor och instrument, skötsel af instrument,

mindre inköp in. in. Dessa göromål skulle till stor del kunna under professorns

uppsikt skötas af en amanuens och därigenom för professorn eu

afsevärd tid besparas, hvilken i stället kunde komma undervisningen och

andra rent vetenskapliga uppgifter till godo.

Till utförande af en del af dessa göromål under en kortare tid hade

understundom en eller annan student visat sig villig utan annan ersättning

än en ringa gratifikation samt titeln af extra ordinarie amanuens.

Det vore emellertid klart, att en sådan person ej kunnat åläggas några

större arbetsprestationer och ej heller kunnat anmodas att deltaga i undervisningen,

isynnerhet som vid universitetets andra institutioner amanuenserna

åtnjöte aflöning.

Med bifall till det förslag, som af Hamberg i förevarande afseende

framställdes, beslöt sektionen bland sina riksdagspetita upptaga ett anslag

till aflöning åt en amanuens vid den geografiska institutionen med samma

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lund.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

löneförmåner af allmänna medel, som komme amanuensen vid astronomiska

observatoriet till del.

Vid ärendets behandling den 1 oktober 1910 beslöt det större akademiska

konsistoriet att förorda utverkande af löneförmåner till en amanuens

vid den geografiska institutionen med kontant aflöning af 500 kronor

jämte boställsrum, som funnes tillgängligt, samt att, för den händelse

den på pröfning beroende framställningen om förhöjda löneförmåner för

amanuenserna m. fl. ledde till åsyftadt resultat, hemställa, att amanuensen

vid den geografiska institutionen måtte i löneförmåner likställas med

amanuensen vid det astronomiska observatoriet.

Universitetskanslern har i sitt utlåtande den 6 mars 1909 anslutit

sig till det större akademiska konsistoriets dittills afgifna förslag.

Likaledes har kanslern sedermera i skrifvelse den 17 oktober 1910

tillstyrkt, att anslag måtte beviljas för anställande vid geografiska institutionen

af en amanuens med enahanda aflöning som amanuensen vid den

astronomiska institutionen.

Slutligen hafva i förberörda skrifvelse till chefen för ecklesiastikdepartementet

den 20 november 1911 amanuenser vid Uppsala universitets

naturvetenskapliga institutioner anhållit om departementschefens

medverkan till att den förbättring i aflöningsförhåljandena för ifrågavarande

amanuensbefattningar, som af universitetskanslern föreslagits i

skrifvelsen den 6 mars 1909, snarast möjligt måtte vidtagas.

Af sökandena anfördes, att under den tid, som förflutit sedan innehafvarna

af ifrågavarande amanuensbefattningar i september 1907 hos

Kungl. Maj:t gjorde framställning i ärendet, förhållandena naturligen i

någon mån hade ändrats. Sökandena vågade dock påstå, att i intet fall

någon verklig minskning af arbetsbördan ernåtts. Däremot hade den med

vissa amanuensbefattningar förenade undervisningsskyldigheten ytterligare

ökats, beroende dels på att antalet studerande inom de naturvetenskapliga

ämnena oafbrutet tilltagit, dels ock därpå, att bestämmelserna i den nya

examensstadgan af den 1 november 1907 medfört, att de studerande i

långt större utsträckning än förr arbetade på högre betyg i de naturvetenskapliga

ämnena. En följd däraf vore, att laborantantalet, i all

synnerhet inom de för högre betyg afsedda kurserna, högst betydligt

tilltagit.

Af motsvarande befattningshafvare vid universitetet i Lund, tillhopa

tolf, tjänstgöra vid astronomiska observatoriet en amanuens, vid botaniska

institutionen en assistent (vid växtfysiologiska laboratoriet) och två ama
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

nuenser (den ena vid växtfysiologiska afdelningen och den andra i systematisk

botanik), vid fysiska institutionen en assistent och en amanuens,

vid geologisk-mineralogiska institutionen likaledes eu assistent och en

amanuens samt vid en hvar af kemiska och zoologiska institutionerna två

amanuenser.

Den kontanta aflöningen utgör för assistent 1,500 kronor och för

amanuens 500 kronor. Samtliga amanuenser, med undantag af dem vid

zoologiska institutionen, åtnjuta därjämte fri bostad med bränsle.

Frågan om aflöningsreglering för dessa befattningshafvare förekom

vid sammanträde med den rnatematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund

den 3 september 1908.

Därvid föreslog professor S. S. Murbeck, att arfvodet för amanuensen

vid den botaniska institutionens systematiska afdelning måtte — med hänsyn

till penningevärdets fall under de senaste decennierna och det ökade

arbetet för denne amanuens — höjas till ett belopp af 800 kronor.

Professor J. R. Rydberg anförde, att då den vid fysiska institutionen

ansjuda, aflönade personalen icke kunnat räcka till att sköta undervisningen

och alla vid institutionen nödvändiga göromål, den utvägen måst

tillgripas, att genom anställande af först en och sedermera två extra ordinarie

amanuenser anskaffa ytterligare biträde vid laborationsöfningarna.

Den äldre af dessa extra ordinarie amanuenser hade å institutionen åtnjutit

fri bostad; den andre hade däremot icke haft någon ersättning för

sitt arbete.

Om undervisningen i fysik skulle kunna fortgå såsom dittills, vore

det nödvändigt att öka löneförmånerna för assistenten och amanuensen

vid fysiska institutionen i Lund. Behofvet däraf framträdde just då i

dubbel måtto. På grund af den nya examensordningen och hvad därmed

stode i samband hade icke blott laborationsarbetena ökats genom införande

af öfningar äfven för betyget godkänd i filosofisk ämbetsexamen och filosofie

kandidatexamen samt något höjda fordringar för andra betyg, utan

äfven de propedeutiska kurserna, hvilka måste fortgå under hela läsåret,

utvidgats. För dessa kurser funnes icke någon annan lärare att anlita än

assistenten, enär professorn vore fullt upptagen af de offentliga föreläsningarna,

ledningen af laborationsöfningarna och examinationen samt Lunds

universitet icke, såsom universitetet i Uppsala, ägde någon laborator i

fysik.

Rydberg hemställde, att den kontanta aflöningen måtte höjas för

assistenten till 2,500 kronor och för den å stat uppförda amanuensen

till 1,000 kronor samt att de dåvarande extra ordinarie amanuenserna

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

måtte tillerkännas en aflöning af 500 kronor till hvardera. Därjämte

skulle de två amanuenser, som dittills haft fri bostad, fortfarande åtnjuta

denna förmån.

Beträffande assistenten vid universitetets geologisk-mineralogiska institution

anförde professor J. C. Moberg, att denne assistent i fråga om tjänsteåligganden

intoge en alldeles särskild ställning, i det att undervisningen i

mineralogi helt och hållet hvilade på honom. Han hade nämligen att

föreläsa i mineralogi och ensam leda alla öfningar i ämnet, hvarjämte han

biträdde vid de mineralogiska samlingarnas ordnande och vård. Det vore

sålunda en ganska ansträngande och synnerligen ansvarsfull post han beklädde,

och därtill kräfde denna post af sin innehafvare en betydande

skicklighet.

Äfven vore det tydligen af vikt för undervisningen, att assistentbefattningen

ej utsattes för alltför täta ombyten. Under dåvarande förhållanden

hade det emellertid visat sig förenadt med mycken svårighet att

hålla platsen besatt med kompetent person. Det syntes därför Moberg,

som om ett skäligt arfvode åt bemälde assistent ej kunde för det dåvarande

ställas lägre än till 2,500 kronor, detta såväl med hänsyn till

undervisningens verkliga bästa som med hänsyn till en väl kvalificerad

innehafvares billiga anspråk.

I fråga om amanuensaflöningen vid den geologisk-mineralogiska

institutionen anförde Moberg, att vid denna institution vore anställda

två amanuenser, af hvilka dock den ene vore allenast extra ordinarie,

således oaflönad. Med dessa amanuensers tillhjälp skulle alla samlingar,

såväl äldre som nytillkommande, prepareras, bestämmas, katalogiseras,

ordnas och monteras.

Då föreståndaren måste, för vetenskapens främjande, tid efter annan

ägna sig, utom åt sin egentliga lärarverksamhet, åt författarverksamhet,

vore det nödvändigt att periodvis öfverlåta allt museiarbete åt amanuenserna.

Åtminstone en af dessa måste vara så pass hemmastadd i ämnet

och så förtrogen med såväl samlingar som preparering och bestämning

af materialet, att ett dylikt arbete utan risk kunde anförtros åt

honom. Därtill kräfdes så pass stora förkunskaper, att det endast kunde

vara en äldre eller mera försigkommen studerande, som vore i stånd att

tillfredsställande utföra alla förekommande arbeten. Med hänsyn därtill

att samlingarnas försvarliga vård måste taga minst omkring fyra timmars

daglig arbetstid, ansåg Moberg, att arfvodet åt denne förste amanuens

ej kunde sättas lägre än till 1,200 kronor, helst som bostad och

därmed följande förmåner för det dåvarande ej kunde beredas honom.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

För att emellertid utnyttja denna dyrbarare arbetskraft på det för

institutionen gagneligaste sättet kräfdes, att alla löpande göromål, katalogisering,

bibliotekets vård och dylikt kunde öfverlåtas åt annan man, åt

en andre amanuens. Denne skulle därjämte biträda förste amanuensen

och uppläras till att blifva hans efterträdare. Enär å ena sidan den

ifrågavarande andre amanuensen visserligen finge göra verklig tjänst, men

å andra sidan mindre fackkunskap behöfde fordras af honom, ansågs en

aflöning af 800 kronor vara tillräcklig för honom.

I den mån samlingarna ökades, växte också krafven på nödig arbetskraft

för deras vårdande, och Moberg hade för länge sedan funnit, att

arbetet med dem började växa honom öfver hufvudet. I Uppsala, där den

geologisk-mineralogiska institutionens samlingar ingalunda kunde sägas

vara större utan, efter hvad Moberg trodde, snarare mindre än samlingarna

i Lund, hade man redan två amanuenser på ordinarie stat, förutom eu

särskild preparator.

Professor C. V. L. Charlier erinrade, att vid astronomiska observatoriet

funnes förutom den ordinarie amanuensen, som vore aflönad med 500

kronor, två amanuenser utan aflöning. Charlier anhöll, att sektionen måtte

tillstyrka, att arfvodet för den ordinarie amanuensen blefve höj dt till 800

kronor. Denna ökning i anslag för ifrågavarande ändamål kunde för det

dåvarande anses tillfredsställande, under förutsättning att gjord framställning

om anslag till räknebiträden vunne statsmakternas bifall. (Det begärda

anslaget för anställande af räknebiträden vid astronomiska observatoriet

blef sedermera beviljadt vid 1911 års Riksdag.)

Beträffande amanuenserna vid den kemiska institutionen anförde professor

J. M. Loven, att efter hand större anspråk måst ställas på ifrågavarande

tjänstemän, hvad beträffade såväl kompetens som arbetskraft och tid. Anledningarna

därtill vore dels den starka stegringen af laborantantalet, dels

de studerandes alltmera framträdande benägenhet att genom forceradt

arbete så snart som möjligt afsluta sina studier. Det hade emellertid på

senare tid visat sig svårt att finna yngre personer, som vore på samma

gång villiga och lämpliga att åtaga sig amanuensförordnanden vid institutionen.

Man kunde ej heller förtänka en amanuens, om han, så snart

tillfälle erbjöde sig, utbytte sin ansträngande men svagt aflönade tjänst

mot ett åtminstone ekonomiskt bättre uppdrag, t. ex. ett lärarvikariat.

Loven hemställde, att de vid kemiska institutionen anställda två amanuensernas

aflöning måtte höjas till 1,200 kronor för hvardera, förutom

fri bostad å institutionen.

Professor D. Bergendal yrkade, att vid zoologiska institutionen — där

eu amanuens då var anställd och, vid bifall till gjord framställning,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 225.

ytterligare en amanuens skulle komma att anställas — arfvodena måtte

bestämmas till 1,200 kronor för den ene och 800 kronor för den andre

amanuensen.

I fråga om assistentbefattningen i experimentell växtfysiologi vid botaniska

institutionen anförde professor B. Jönsson, att innehafvaren af denna

befattning hade varit docent vid universitetet och hade såsom uppgift haft

sig förelagdt att såväl teoretiskt som praktiskt handleda öfningar i ämnet.

Med de ökade kraf på ersättning för utfördt arbete vid universiteten, som

tiden och lefnadsomkostnaderna fört med sig, syntes det vara klart, att

den dåvarande aflöningen ingalunda motsvarade berättigade fordringar,

allra helst om man betänkte de vetenskapliga anspråk, som måste ställas

på innehafvaren af en dylik befattning. Dessa anspråk folie inom ramen

för professors kompetens och arbete, alldenstund assistenten ej blott såsom

dittills måste leda öfningar, utan dessutom efter införandet af ändrad

undervisning vid universiteten hade till uppgift att i sammanhang med

öfningarna hålla föreläsningar i växtfysiologi, motsvarande fordringarna

till betyget med beröm godkänd för filosofisk ämbetsexamen.

Nämnda omständigheter i förening med den omfattande undervisningstid,

som följde med befattningen och som kunde uppskattas närmast

till 200 timmar för läsår, kräfde med nödvändighet ökad aflöning, för så

vidt man ville tillförsäkra sig vetenskaplig kompetens och framstående

förmåga hos platsens innehafvare. Gjorde man en jämförelse med den

ersättning, som vid universitetet utginge å lärarbefattningar af liknande

art och omfattning inom andra läroämnen, kunde en tillökning i aflöning

till assistenten i fråga ej sättas lägre än till 1,000 kronor, hvarigenom

aflöningen i sin helhet skulle blifva 2,500 kronor för år.

Hvad anginge den ordinarie amanuensen vid botaniska institutionens

fysiologiska afdelning, hade erfarenheten visat, att aflöningen till denne

befattningshafvare vore för ringa för att institutionsföreståndaren skulle

med skäl kunna af honom fordra den tjänstgöring, som vore behöflig för

preparationer till föreläsningar och för biträde vid ordnandet och vården

af det med samma institution förenade biologiska museets samlingar.

Lades så därtill, att arbetet vid institutionen måste i följd af förändrade

undervisningsförhållanden väsentligen ökas och att behofvet af

hjälp från amanuensens sida i sammanhang därmed blefve större, blefve

aflöningens otillräcklighet ännu mera i ögonen fallande och förhöjning i

årsanslaget ännu mera behöflig. En ökning af den kontanta ersättningen

med 300 kronor finge därför anses såsom den minsta möjliga i detta

hänseende, för att arbete och ersättning skulle något så när motsvara

hvarandra.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen tillstyrkte för sin del,

att anslag måtte äskas till det belopp, som erfordrades dels för att höja de

årliga kontanta arfvodena för eu amanuens vid astronomiska observator^

till 800 kronor, en assistent vid fysiska institutionen till 2,500 kronor, en

amanuens vid samma institution till 1,000 kronor, en assistent i mineralogi

till 2,500 kronor, en amanuens vid geologiska institutionen till 1,200

kronor, två amanuenser vid kemiska institutionen till 1,200 kronor för

hvardera, en assistent i experimentell växtfysiologi till 2,500 kronor, en

amanuens vid botaniska institutionens fysiologiska afdelning till 800 kronor,

en amanuens vid samma institutions systematiska afdelning till 800

kronor, en amanuens i zoologi till 1,200 kronor och en amanuens i zoologi

till 800 kronor, dels för nyinrättande af två amanuensbefattningar

vid fysiska institutionen med 500 kronors aflöning till hvardera och eu amanuensbefattning

vid geologiska institutionen med en aflöning af 800 kronor.

Detta sektionens förslag vann äfven det större akademiska konsistoriets

förord.

I sammanhang med riksdagspetita för 1911 och 1912 årens Riksdagar

har af professor Moberg föreslagits, att assistentbefattningen vid den geologisk-mineralogiska

institutionen i Lund måtte ombildas till en laboratorsbefattning

med de för laboratorer gällande löneförmåner. I sådant hänseende

har af Moberg anförts bland annat följande.

Ämnet geologi och mineralogi med därtill hörande hjälp vetenskaper

paleontologi, kristallografi och petrografi representerade redan i och för

sig ett mycket stort ämnesområde. Då därtill korame, att geologen måste,

där grundligare undersökningar skulle göras, hålla sig ä jour med samtliga

öfriga naturvetenskapers landvinningar, läge det i öppen dag, att det

vore omöjligt för en enda person att förvärfva och vidmakthålla tillräckliga

kunskaper för att kunna meddela en någorlunda tidsenlig undervisning

inom ämnets samtliga hufvudgrenar.

Såväl i Uppsala som vid Stockholms högskola företräddes ämnet af

två professorer, af hvilka dock den ena professorn i Uppsala vore innehafvare

af en personlig professur. Vid Lunds universitet funnes däremot

för ämnesgruppen i fråga endast en professur, hvars innehafvare till

sitt biträde hade en assistent med 1,500 kronors årlig aflöning. Nämnde

assistent hade till åliggande att hvarje vecka hålla en föreläsning och meddela

fyra timmars öfningsundervisning, hvarjämte han hade att ägna tillsyn

åt och deltaga i ordnandet af den ej oloetydliga mineralsamlingen. Endast

en aflönad amanuens funnes och dennes arbetstid upptoges fullständigt af

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 111 höft. (AV 225.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

boksamlingens skötsel, framtagande och återinsättande af undervisningsmaterial

in. fl. löpande göromål, som ej af professorn medhunnes.

Att med sagda lön för assistentens angifna tjänstgöring få någon

mera erfaren person att åtaga sig befattningen vore — fortsatte Moberg

— naturligtvis ogörligt. Dittills hade Moberg också sökt hjälpa sig fram

på det sätt, att någon kandidat, som ännu ej afslutat sina geologiska

studier för högre examen, vidtalats att på egen bekostnad uppehålla sig

någon tid vid utländskt universitet, där mineralogien varit väl företrädd,

för att sedermera i sin ordning inträda som assistent vid institutionen i

Lund. Så snart en sådan person hunnit gradueras, ville han emellertid

söka sådan anställning, att han kunde existera på den, och det syntes

därmed gifvet, att, äfven om han skulle vara docentmässig, han måste

söka sig bort såsom lektor eller statsgeolog eller till någon annan i

löneförmåner därmed likställd befattning. Just då mognad och full kompetens

vunnits, hade assistenten dittills utan undantag lämnat befattningen

och sålunda ny lärare måst uppsökas, hvilket ofta varit förenadt med stora

svårigheter.

Enda möjligheten att kvarhålla kompetent person vid lärarbefattningen

i fråga vore sålunda, enligt Mobergs mening, att denna befattning

erhölle samma ställning som laborators- eller observatorsbefattningarna

vid universitetet. Den ämnesgrupp, som af befattningens innehafvare

skulle handhafvas, nämligen mineralogi, petrografi och kristallografi, vore

af så stor vikt såväl för geologien i allmänhet som ock delvis för kemien,

att en laboratorslön med fullt skäl kunde fordras.

Att Moberg ej ifrågasatte svårigheternas lösande genom upprättande

af en ny professur för ämnesgruppen, berodde dels därpå, att han ansåge,

att anställandet af en laborator redan med mindre kostnad lämnade en

fullt tillfredsställande lösning af lärarfrågan, dels därpå att man, enligt

Mobergs förmenande, på detta sätt bäst bevarade sambandet mellan geologien

i allmänhet och de nu speciellt ifrågavarande ämnena, något som

hade största betydelse för geologiens allsidigt fruktbärande bedrifvande.

Mobergs förslag om inrättande af en laboratorstjänst vid ifrågavarande

institution har icke vunnit det större akademiska konsistoriets

understöd. Konsistoriet har emellertid — med hänsyn till de svåra förhållanden

beträffande arbetskrafterna, under hvilka den geologisk-mineralogiska

institutionen fungerade, och med framhållande af vikten af att genom

förbättrade löneförhållanden erhålla fullt kompetenta och för arbetet lämpliga

personer — i skrifvelse den 7 oktober 1911 hemställt, att arfvodet till

assistenten vid nämnda institution måtte höjas från 1,500 till 3,500 kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

99

Beträffande den fysiska institutionen i Lund hade, såsom nyss är

nämndt, år 1908 af universitetsmyndigheterna begärts, bland annat,

att vid institutionen måtte inrättas två nya amanuensbefattningar, en hvar

med 500 kronors kontant aflöning.

Frågan om personalförstärkning vid den fysiska institutionen återupptogs

af professor Rydberg i skrifvelse till det större akademiska konsistoriet

den 6 maj 1911.

I denna skrifvelse meddelade Rydberg, att dåmera vore vid institutionen

anställda fyra extra ordinarie amanuenser samt att, för att i någon

mån ersätta detta extra arbete, under de senaste åren anslag, till belopp

af 1,250 kronor årligen, sökts och erhållits ur fonden af besparade docentstipendier.

Rydberg anhöll, att konsistoriet ville bland årets riksdagspetita

upptaga för fysiska institutionen: till en ny assistentbefattning med

särskild uppgift alt biträda vid ledningen af de fysikaliskt-tekniska laborationsöfningarna

1,500 kronor årligen och till en ny amanuensbefattning

500 kronor årligen, eller tillsammans ett nytt årligt anslag af 2,000 kronor.

Äfven om detta anslag beviljades, skulle, framhöll Rydberg, kostnaderna

för undervisningen i fysik vid Lunds universitet, med två assistenter och

två amanuenser, betydligt understiga kostnaderna för motsvarande undervisning

i Uppsala, med laborator och två amanuenser.

Rydbergs framställning, som tillstyrktes af matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, har biträdts äfven af det större akademiska konsistoriet.

Universitetskanslern har i sitt utlåtande den 6 mars 1909 och i senare

afgifna yttranden biträdt hvad af universitetsmyndigheterna föreslagits

angående lönereglering för assistenter och amanuenser vid de naturvetenskapliga

institutionerna i Lund samt angående inrättande af vissa nya

befattningar vid dessa institutioner.

Beträffande assistenter och amanuenser vid de naturvetenskapliga Löneregleinstitutionerna

har lönereqlerinqskommittén först yttrat sig om assistenten , rins.s'',

vid den geologisk-mineralogiska institutionen i Lund. Kommittén hade

funnit hvad i ärendet anförts icke utgöra tillräcklig anledning att, på sätt

ifrågasatts, för denne befattningshafvare bestämma en väsentligt högre

aflöning, än som skulle tillkomma öfriga assistenter vid universitetens

ifrågavarande institutioner. Kommittén hade därför ansett sig böra förorda,

att för såväl assistenten vid den geologisk-mineralogiska institutionen

i Lund som för en hvar af de båda assistenterna vid botaniska och fysiska

institutionerna därstädes aflöningen måtte fastställas till 2,500 kronor eller

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

enahanda belopp, som af kommittén föreslagits för assistenterna vid den

patologiska institutionen i Uppsala och den patologisk-anatomiska institutionen

i Lund.

Hvad af vederbörande myndigheter föreslagits därom, att aflöningen

till de vid universitetens kemiska institutioner anställda amanuenserna,

fyra i Uppsala och två i Lund, måtte höjas till 1,200 kronor för en hvar,

hade kommittén funnit sig kunna biträda, och likaledes vore från kommitténs

sida intet att erinra mot att ytterligare en amanuens med samma aflöning

anställdes vid den kemiska institutionen i Uppsala.

I fråga därefter om amanuenserna vid de geologisk-mineralogiska

institutionerna hade kommittén funnit sig böra tillstyrka, att aflöningen måtte

höjas för en hvar af de två amanuenserna i Uppsala till 800 kronor samt

för amanuensen i Lund till 1,200 kronor äfvensom att vid den geologiskmineralogiska

institutionen i Lund måtte anställas ytterligare en amanuens

med 800 kronors aflöning.

Likaledes biträdde kommittén den föreslagna höjningen till 1,200

kronor af arfvodet för en hvar af de två amanuenserna vid den fysiska

institutionen i Uppsala.

Däremot hade kommittén icke, hvad anginge den fysiska institutionen

i Lund, kunnat understödja det år 1911 framställda äskandet, att vid

nämnda institution måtte inrättas eu assistentbefattning utöfver den, som

redan funnes vid institutionen. Det hade synts kommittén antagligt, att

behofvet af ökade arbetskrafter vid denna institution för närvarande skulle

kunna på ett nöjaktigt sätt tillgodoses därigenom, att, med bifall i viss

mån till de inkomna framställningarna, ytterligare en aflönad amanuens

anställdes vid institutionen, jämte det att tillräcklig ersättning bereddes

den ifrågavarande personalen. Kommittén, som förut yttrat sig angående

den för närvarande å institutionen anställda assistenten, hade fördenskull

funnit sig böra tillstyrka, att för såväl den nuvarande ordinarie amanuensen

som för den befattningshafvare, hvilken vid bifall till kommitténs

förslag skulle komma att ytterligare anställas vid institutionen, aflöningen

måtte bestämmas till 1,200 kronor för år.

Hvad i öfrigt föreslagits rörande aflöningsreglering för amanuenser

vid de naturvetenskapliga institutionerna hade icke gifvit kommittén anledning

till någon erinran. Kommittén tillstyrkte sålunda, att aflöningen

måtte bestämmas för en amanuens vid astronomiska institutionen i Uppsala

och en amanuens vid astronomiska observatoriet i Lund till 800

kronor för hvardera, för en amanuens vid meteorologiska institutionen i

Uppsala till 1,200 kronor, för en amanuens vid botaniska trädgården i

Uppsala till 1,200 kronor, för två amanuenser vid botaniska institutionen

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

101

i Lund till 800 kronor för hvardera, för två amanuenser vid zoologiska

institutionen i Uppsala till 1,200 kronor för hvardera samt för två amanuenser

vid zoologiska institutionen i Lund till 1,200 kronor för den ene

och 800 kronor för den andre.

De till kommittén öfverlämnade handlingarna innehölle icke något

förslag till lönereglering för amanuensen vid botaniska laboratoriet i Uppsala.

Enligt hvad kommittén erinrat, tillkom ifrågavarande befattning

genom beslut vid 1909 års Riksdag och ansågs då vara närmast jämförlig

med amanuensbefattningen vid universitetets zootomiska laboratorium. Då

kommittén, i enlighet med myndigheternas förslag, funnit sig böra nu

hemställa, att för sistnämnda befattning måtte bestämmas en aflöning af

1,200 kronor, hade det synts kommittén billigt, att enahanda aflöning tillerkändes

äfven amanuensen vid botaniska laboratoriet.

Beträffande vidare den geografiska institutionen i Uppsala hade förslaget

om inrättande af en amanuensbefattning vid denna institution synts

kommittén vara väl grundadt, och har kommittén förordat, att aflöningen

för befattningens innehafvare måtte, på sätt föreslagits, bestämmas

till 800 kronor.

I fråga om sådana fall, då räntemedel eller naturaförmåner ingå

bland aflöningsförmånerna för befattningshafvare vid universitetens naturvetenskapliga

institutioner, har kommittén hänvisat till hvad kommittén i

det föregående anfört (se sid. 41 här ofvan).

I likhet med löneregleringskommittén har jag icke kunnat tillstyrka, Departeatt

för assistenten vid geologisk-inineralogiska institutionen i Lund skullementschefen.

fastställas högre aflöning än för andra assistenter vid jämförliga institutioner.

Jag biträder äfven kommitténs mening, att vid den fysiska institutionen

i Lund icke lämpligen bör, vid sidan af den nuvarande assistentbefattningen,

inrättas en ny befattning af samma slag.

Äfven i öfriga delar ansluter jag mig till löneregleringskommitténs

förslag, i hvad det afser befattningshafvare vid de naturvetenskapliga

institutionerna. Med undantag för de ofvannämnda två institutionerna i

Lund innebär detta kommitténs förslag i hufvudsak ett tillstyrkande af

de äskanden, som framkommit från vederbörande universitetsmyndigheter.

Af efterföljande tablå framgår, att löneregleringsförslaget, i hvad

det afser befattningshafvare vid de naturvetenskapliga institutionerna, betingar

en årlig ökning i ordinarie statsanslag med 20,256 kronor, däraf

10,556 kronor iför Uppsala och 9,700 kronor för Lunds universitet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 225.

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

*

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

A) Uppsala universitet.

Transport

6,880

16,636

9,756

Institutionen för allmän

Geografiska institutionen.

och analytisk kemi.

1 amanuens . .........

800

800

1 amanuens..........

500

1,200

700

Summa

o,&so

17,436

10,556

3 amanuenser.........

1,500

3,600

2,100

B) Lunds universitet.

1 amanuens..........

—

1,200

1,200

Astronomiska ohservatoriet.

Mineralogisk-geologiska

1 amanuens..........

500

800

300

institutionen.

1 amanuens..........

500

800

300

Botaniska institutionen.

1 d:o ..........

500

800

300

1 assistent vid växtfysiologiska

laboratoriet.........

1,500

2,500

1,000

Fysiska institutionen.

1 amanuens vid växtfysiologiska

1 amanuens..........

500

1,200

700

afdelningen . . .

500

800

300

1 d:o ..........

500

1,200

700

1 d:o i systematisk botanik

500

800

300

Astronomiska institutionen.

Fysiska institutionen.

1 amanuens..........

*) 500

‘) 756

256

1 assistent ..........

1,500

2,500

1,000

1 amanuens..........

500

1,200

700

Meteorologiska institutionen.

1 d:o ..........

1,200

1,200

1 amanuens..........

500

1,200

700

Botaniska institutionen.

Geologisk-mineralogiska

institutionen.

Botaniska trädgården.

1 assistent..........

1,500

2,500

1,000

1 amanuens..........

s) 380

2) 1,080

700

1 amanuens..........

500

1,200

700

_

800

800

Botaniska laboratoriet.

1 amanuens......• . . .

500

1,200

700

Kemiska institutionen.

Zoologiska institutionen.

1 amanuens..........

500

1,200

700

1 d:o ..........

50C

1,206

700

Zoologiska museet.

1 amanuens..........

500

1,200

700

Zoologiska institutionen.

Zootomiska laboratoriet.

1 amanuens..........

500

1,200

700

1 amanuens..........

500

1,200

700

1 d:o ..........

500

800

300

Transport

6,880

16,636

9,756

Summa

9,000 18,700

9,700

'') Därjämte ränta å Melanderhjetniska, Halletska, Prosperinska ock Bredmanska amanuensfonden,

kr. 44. — a) Därjämte ränta från Wablenbergska fonden, kr. 120.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

103

6. Amanuenser vid vissa till de humanistiska sektionerna hörande

institutioner.

Vid institutioner, hörande under universitetens humanistiska sektioner,

tjänstgöra tillhopa fem amanuenser, nämligen i Uppsala en amanuens vid

myntkabinettet, en amanuens vid museet för nordiska fornsaker och en

amanuens vid Viktoriamuseet för egyptiska fornsaker samt i Lund en

amanuens vid historiska museet (äfven tjänstgörande vid mynt- och medaljkabinettet)

och en amanuens vid konstsamlingarna.

De fyra förstnämnda amanuenserna äro uppförda på ordinarie

stat. Amanuensen vid museet i Uppsala för nordiska fornsaker uppbär

af allmänna medel ett belopp af 200 .kronor samt därutöfver ersättning

för boställsrum 120 kronor och två famnar ved; en hvar af öfriga tre

amanuenser åtnjuter en aflöning - af 500 kronor. Till amanuensen vid

konstsamlingarna i Lund utgår på extra stat ett arfvode af 500 kronor.

Beträffande de ifrågavarande befattningshafvarna i Uppsala har någon

framställning angående lönereglering icke nu förekommit.

Däremot har det större akademiska konsistoriet i Lund i skrifvelse

den 22 september 1909 anhållit, att, därest förut ifrågasatt höjning af arfvodena

till amanuenser vid medicinska fakultetens och matematisk-naturvetenskapliga

sektionens institutioner blefve beviljad, arfvodet för de två

amanuenserna vid historiska museet och konstsamlingarna måtte höjas från

500 till 800 kronor. Samma skäl, som kunde anföras för arfvodeshöjning

åt öfriga amanuenser, gällde nämligen äfven i fråga om amanuenserna vid

historiska museet och konstsamlingarna.

Universitetskanslern har ansett behofvet af förstärkt arfvode åt amanuensen

vid historiska museet vara ådagalagdt och tillstyrkt bifall till konsistoriets

förslag om detta arfvodes höjning till 800 kronor om året. I

fråga om förhöj dt arfvode åt en amanuens vid konstsamlingarna har universitetskanslern

erinrat om sitt i underdånigt utlåtande den 6 mars 1909

framställda löneregleringsförslag och anfört, att, därest denna framställning

vunne afseende, äfven arfvodet för nu ifrågavarande amanuens borde höjas,

i likhet med hvad som begärts till exempel för amanuensen vid astronomiska

observatoriet, eller från 500 till 800 kronor.

Beträffande de tre amanuensbefattningarna i Uppsala har löne- Löneregleregleringskommittén

anfört, hurusom af universitetets katalog för vårterminen

1912 framginge, att eu hvar af dessa befattningar för närvarande

s. 104 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

Fråga om

semester.

104 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bestredes af en docent vid universitetet. Befattningarna vore sålunda närmast

att anse såsom bisysslor.

Hvad därefter anginge amanuensen vid historiska museet samt myntoch

medalj kabinettet i Lund, har kommittén erinrat därom, att, sedan framställning

år 1909 gjordes om lönereglering för denne befattnings häfvare,

anslaget till aflönande af en föreståndare för nämnda institutioner blifvit

genom beslut vid 1911 års Riksdag väsentligen förhöjdt samt att, i sammanhang

därmed, bestämmelser blifvit af Kungl. Maj:t fastställda för

nämnde föreståndares tjänstgöringsskyldighet. Förhållandena vid dessa institutioner

vore sålunda numera i afsevärd mån förändrade.

I fråga slutligen om amanuensbefattningen vid konstsamlingarna i

Lund hade kommittén fäst sin uppmärksamhet därvid, att äfven vid Uppsala

universitets konstmuseum en amanuensbefattning vore inrättad, utan att dock

något särskild! statsanslag funnes anvisadt till aflönande af denne befattningshafvare.

Enligt Riksdagens år 1911 lämnade medgifvande Ange emellertid,

från och med höstterminen 1911 till 1914 års slut, af det med ritmästarbefattningen

vid Uppsala universitet förenade arfvode å 800 kronor ett

belopp af 300 kronor för år räknadt utgå till arfvode åt en amanuens

vid konstmuseet.

Då det kunde ifrågasättas, huruvida icke, beträffande nu omhandlade

institutioner, tjänstgörings- och aflöningsförhållandena borde kunna

ordnas efter någorlunda ensartade grunder vid de båda universiteten, men

det knappast kunde tillhöra kommittén att i ärendets föreliggande skick

därom afgifva förslag, hade kommittén ansett lämpligast, att nu gällande

aflöningsbestämmelser för ifrågavarande amanuensbefattningar tills vidare

bibehölles oförändrade. Kommittén hade under sålunda gifna omständigheter

icke kunnat biträda det forellagande förslaget om lönereglering: för de två

Do “ Ö O

ofvannämnda amanuenserna vid universitetet i Lund.

1 anslutning till denna af löneregleringskommittén uttalade mening

finner jag mig nu endast böra tillstyrka, att på extra stat för år 1913

ett anslag af 500 kronor äskas till aflönande af en amanuens vid konstsamlingarna

i Lund.

Kommittén har slutligen i sitt betänkande berört vissa särskilda

spörsmål, för Indika jag nu går att redogöra.

I petitioner från kliniska och polikliniska amanuenser har gjorts

framställning om rätt till en månads årlig semester.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Med afseende å denna framställning har kommittén erinrat därom,

att nämnda befattningshafvare för närvarande i regel förordnas för så

kort tid som ett år. Äfven om, beträffande vissa befattningar, en ändring

härutinnan skulle ske och sålunda, på sått föreslagits, förordnandena 1

vissa fall komma att afse en tid af två eller tre år, torde dock, yttrar

kommittén, jämväl i framtiden flertalet af ifrågavarande befattningar komma

att tillsättas genom förordnanden på ett år i sänder. Under dessa förhållanden

syntes det kommittén, som om anledning näppeligen kunde anses förelägga

att tillerkänna samtliga de befattningshafvare, om hvilka nu vore fråga

rätt till viss årlig semester, helst som, i mån af behof, kortare ledighet

från göromålen antagligen kunde i annan ordning beredas dem.

Enligt § 84,, mom. 2, i stadgarna för karolinska institutet skall,

etter hvad kommittén erinrat, den kliniska undervisningen vid medicinska

kirurgiska, pediatriska, obstetriska och gynekologiska klinikerna fortgå året

om dock att berörda undervisning må kunna, enligt närmare bestämmelser

af kanslern, inställas under tiden från och med den 22 december till och

med den 2 januari samt under tre dagar före och tre dagar efter påskoch

midsommardagarna. De psykiatriska, neurologiska, oftålmiatriska och

syfilidologiska klinikerna skola, enligt samma författningsrum, fortgå under

sex månader af året. Några motsvarande bestämmelser äro icke meddelade

i statuterna för rikets universitet.

Med hänsyn till den kliniska undervisningen kunde det emellertid

enligt kommitténs åsikt icke möta några svårigheter, lika litet vid universitetens

som vid karolinska institutets kliniker, att bereda de befattnin^shafvare,

som bär vore i fråga, någon kortare ledighet från göromålen,

utan att dåraf föranleddes några särskilda kostnader. Skulle det åter ur

sjukvårdens synpunkt befinnas nödvändigt att under sådan kortare ledighet

anlita aflönad vikarie för den ledige, ansåge kommittén det närmast

*fa., j °, l)å .vederljörande. sjukhusstyrelse att, där sådant eljest funnes

påkalladt, bestrida de af ledigheten föranledda särskilda kostnaderna.

På grund af hvad sålunda anförts hade kommittén funnit den föreliggande

framställningen om beredande af semester för de kliniska och

pohkliniska amanuenserna icke böra nu föranleda någon åtgärd.

Kommittén har vidare erinrat, att för andra "befattningshafvare än

de kliniska och pohkliniska amanuenserna tjänstgöringen är, med nåora

undantag, begränsad till vissa delar af kalenderåret. Frågan om årlig semester

både således för flertalet af dessa befattningshafvare icke någon betydelse.

Äfven i sådana fall, då tjänstgöringen hittills i regel pågått året

rundt, skulle det dock enligt kommitténs förmenande låta sig göra att, i

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 177 käft. (Nr 225.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Departe
ments
chefen.

Tjänst
görings
skyldighet.

Departe
ments
chefen.

Öfningsafgifter

vio

vissa institutioner.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 225.

mån af behof, bereda vederbörande befattningshafvare någon kostnadsfri

ledighet från göromålen.

I likhet med kommittén anser jag några särskilda åtgärder icke i förevarande

sammanhang vara påkallade för beredande af semester åt befattningshafvare,

om hvilka nu är fråga.

Kommittén har vidare framhållit, hurusom den tjänstgöring, som

ålegat de i kommitténs betänkande omhandlade befattningshafvarna, varit

till sin omfattning i hög grad växlande. Medan sålunda åtskilliga befattningshafvare

haft att året rundt uppehålla en tjänstgöring, som knappast

lämnat någon del af arbetsdagen öfrig, hade andra tjänstgjort endast några

få timmar om dagen under vissa af årets månader.

Det hade visserligen synts kommittén påtagligt, att den tjänstgöring,

om hvilken här vore fråga, i åtskilliga fall, och särskildt hvad anginge de

kliniska och polikliniska amanuenserna, icke kunde utmätas efter visst antal

timmar för arbetsdag. Kommittén hade dock icke velat underlåta att

uttala önskvärdheten af att, därest nu ifrågavarande lönereglering komme

till stånd, närmare bestämmelser blefve i vederbörlig ordning meddelade

angående de ifrågavarande befattningshafvarnas tjänstgöringsskyldighet.

Vid bifall till förevarande löneregleringsförslag torde jag få tillfälle

att framdeles för Kungl. Maj:t anmäla det af löneregleringskommittén

sålunda berörda spörsmålet.

Enligt hvad af handlingarna i detta ärende framgår yttrar kommittén

vidare — äger vid eu af de naturvetenskapliga institutionerna i

Uppsala det förhållande rum, att de å institutionen tjänstgörande amanuenserna

åtnjuta särskilda inkomster i form af afgifter, som uppbäras från

deltagarna i vissa till institutionen förlagda öfningskurser. Af institutionens

prefekt hade emellertid gjorts gällande, att, därest de ifrågavarande amanuenserna

komme i åtnjutande af förbättrad aflöning, några dylika afgifter

till dem icke vidare borde utgå.

I anslutning därtill hade kommittén velat såsom sin uppfattning framhålla,

att befattningshafvare, om hvilka i kommitténs betänkande vore tal,

icke borde äga att för fullgörande af åligganden, som tillhörde deras tjänst,

uppbära särskild godtgörelse af de studerande och att sålunda de laborationsoch

dylika afgifter, som erlades af deltagare i öfningskurser, icke borde få

användas till löneförbättring åt institutionernas tjänstemän. Rörande dispositionen

af dylika afgifter borde därför, i den mån sådant ej redan skett,

erforderliga föreskrifter meddelas.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Jag biträder till fullo den af kommittén uttalade meningen, att af- Departegifter

af nu åsyftadt slag icke böra få disponeras till aflönande af befattningshafvare

vid de olika institutionerna, utan torde dylika afgifter, på

sätt i allmänhet redan är fallet, uteslutande böra användas för inköp af

förbrukningsartiklar och till andra vederbörande institutions behof. Äfven

till denna fråga torde jag få anledning att i annat sammanhang återkomma.

I den petition från kliniska och polikliniska amanuenser, som inkom Tiden förlönetill

ecklesiastikdepartementet den 25 november 1911, har yrkats, att till re9^rr''anflens

en hvar af de vid de kliniska sjukhusen anställda amanuenserna fyllnads- trådande.

belopp redan från 1912 års början måtte utanordnas, så att aflöningen

från den 1 januari 1912 komme att utgå med de belopp, som af sökandena

föreslagits såsom aflöning till klinisk och poliklinisk amanuens.

Därjämte har i särskilda framställningar begärts, att ökad aflöning måtte

beredas dels amanuensen vid karolinska institutets oftalmiatriska poliklinik

för tiden från den 15 oktober 1911 till läsårets slut, dels ock

amanuensen vid institutets syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran för

tiden från den 1 december 1911 likaledes till läsårets slut.

I likhet med universitetskanslern har löneregleringskommittén funnit

sig ej kunna förorda bifall till framställningen om retroaktiv tillämpning

från 1912 års början af den nu ifrågavarande löneregleringen, utan har

kommittén ansett, att de föreslagna nya aflöningsförmånerna böra utgå

först från 1913 års början.

Hvad anginge de nyssnämnda särskilda framställningarna rörande två

amanuensbefattningar vid karolinska institutet, syntes det kommittén böra

bero på Kungl. Maj:ts pröfning af föreliggande omständigheter, huruvida

dessa framställningar kunde i större eller mindre mån vinna afseende.

Då frågan om lönereglering för de befattningshafvare, om hvilka Departejag

i det föregående yttrat mig, nu föreligger till afgörande först sedan mentschefen

fyra år förflutit efter det löneförbättring beviljades professorer och vissa

andra befattningshafvare vid universiteten och karolinska institutet, skulle

det visserligen kunna anses önskvärd!, att den nu ifrågavarande löneregleringen

kunde träda i tillämpning tidigare än vid 1913 års början. Jag

har dock icke känt mig öfvertygad om att i detta fall så tvingande omständigheter

äro för handen, att de skulle kunna motivera ett afsteg från hvad

eljest i förevarande hänseende nästan undantagslöst tillämpats. I denna

punkt ansluter jag mig därför till universitetskanslerns och löneregleringskoinmitténs

mening. Vid sådant förhållande kan jag icke heller understödja

de särskilda framställningar, som föreligga angående löneförhöjning

s. 108 Kontrollera mot PDF

Kostnads
beräkning.

108 Kungl. Majtts nåd. proposition Nr 225.

för vissa delar af låsåret 1911—1912 åt två af karolinska institutets

amanuenser.

Sammanfattar jag de förut lämnade uppgifterna angående den ökning

i ordinarie statsanslag, som skulle kräfvas för genomförande af den

föreslagna löneregleringen för de olika grupperna af nu ifrågavarande befattningshafvare,

erhåller jag följande slutsiffror.

Uppsala universitet:

kliniska amanuenser.........kronor 2,500

polikliniska amanuenser........ » 1,500

befattningshafvare vid teoretiskt-medi
cinska

institutioner........ » 4,350

befattningshafvare vid naturvetenskapliga

institutioner........... » 10,556

Summa kronor 18,906

Lunds universitet:

kliniska amanuenser.........kronor 5,500

befattningshafvare vid teoretiskt-medi
cinska

institutioner........ » 6,400

befattningshafvare vid naturvetenskapliga

institutioner........... » 9,700

Summa kronor 21,600

Karolinska institutet:

kliniska amanuenser.........kronor 14,200

polikliniska amanuenser (med undantag

af amanuensen vid den otiatriska

polikliniken) .......... » 2,250

befattningshafvare vid teoretiskt-medi
cinska

institutioner . ...... » 4,400

Summa kronor 20,850

Därtill kommer, för beredande af ökad ersättning åt amanuensen vid

karolinska institutets otiatriska poliklinik, en höjning med 600 kronor i

det ordinarie anslaget för uppehållande af undervisningen i otiatri, rhino
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

logi och laryngoskopi. Totalökningen i de ordinarie anslagen utgör sålunda

för de tre högskolorna sammanlagdt 61,956 kronor.

På det att äfven vissa befattningshafvare vid karolinska institutet,

hvilkas aflöning utgår från anslag på extra stat, må komma i åtnjutande

af förhöjd aflöning, skulle nu begäras höjning i hittills beviljade anslag.

Denna höjning utgör för en hvar af fyra kliniska amanuenser 1,100 kronor

eller tillhopa 4,400 kronor samt för amanuensen vid seraf! merlasarettets

röntgeninstitut 500 kronor, alltså sammanlagdt 4,900 kronor.

Om de nu anförda siffrorna jämföras med dem, som jag till statsrådsprotokollet

den 13 januari 1912 angaf såsom resultatet af en approximativ

uppskattning rörande kostnaden för ifrågavarande lönereglering, eller

tillhopa för de tre högskolorna 104,000 kronor, visar det sig,°att det förslag

jag nu framlägger kräfver en vida mindre anslagsökning, än som sålunda

förut beräknats. Skillnaden beror hufvudsakligen därpå, att den

föregående beräkningen i väsentlig mån var grundad på de äskanden, som

i petitioner framställts från vederbörande befattningshafvare och hvilka

äfven i viss utsträckning vunnit universitetskanslerns understöd, under det

att det nu framlagda förslaget i åtskilliga punkter innebär en större eller

mindre nedsättning i de petitionsvis begärda aflöningssatserna.

. I enlighet ined det sålunda anförda skulle — med uteslutande ur

karolinska mediko-kirurgiska institutets stat af en amanuens vid obstetriska

kliniken å allmänna barnbördshuset — i staterna för universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska institutet uppföras följande nya befattningshafvare,

nämligen en amanuens vid institutionen för allmän och analytisk kemi i

Uppsala, en amanuens vid geografiska institutionen i Uppsala, en amanuens

vid fysiska institutionen i Lund, en amanuens vid geologisk-mineralogiska

institutionen i Lund, en amanuens vid karolinska institutets psykiatriska

klinik, två amanuenser vid karolinska institutets medicinska klinik, två amanuenser

vid karolinska institutets kirurgiska klinik, en amanuens vid karolinska

institutets farmakologiska institution samt en underläkare vid karolinska

institutets obstetriska klinik a allmänna barnbördshuset.

Därigenom och på grund af hvad jag i öfrigt förordat skulle staterna

för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet beträffande

amanuenser med flera befattningshafvare vid sagda högskolor erhålla följande

utseende:

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj ds nåd. ''proposition Nr 225.

A) Uppsala universitet.

1

Naturaför- måner och

nedelafsedda

er särskilda

ändamål.

Allmänna

medel.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Medicinska kliniken.

En amannens, tillika underläkare, arfvode........

—

—

1,250

—

1,250

—

En amanuens, Strandbergianus, arfvode, däri inberäknadt

ränta å Strandbergska fonden, kr. 58''33........

58

33

041

67

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgå till

amanuenserna under villkor, hvad hvar och en af dem an- går, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akade- miska sjukhusets stat.

Kirurgiska kliniken.

En amanuens, tillika underkirnrg, arfvode........

—

—

1,250

—

1,250

—

En amanuens, Nilsson-Aschanius, arfvode, däri inberäknadt

ränta å Nilsson-Aschanska amanuensfonden, kr. 150 . . .

150

_

850

—

1,000

—

En amanuens, arfvode..................

—

—

1,000

—

1,000

-

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgå till

amanuenserna under villkor, hvad hvar och en af dem an- går, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akade- miska sjukhusets stat.

Obstetrisk-gynekologiska kliniken.

En amannens, tillika amanuens vid gynekologiska poliklini- ken, arfvode.....................

—

—

1,000

—

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp till- delas honom från akademiska sjukhusets stat.

Oftalmiatriska kliniken.

En amanuens, tillika amanuens vid oftalmiatriska poliklini- ken, arfvode.....................

—

—

1,000

—

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgår till

amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp till- delas honom från akademiska sjukhusets stat.

Kliniken för bröstsjuka.

1,000

En amanuens, arfvode ..................

—

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgår til]

amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp till- delas honom från akademiska sjukhusets stat.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. •proposition Nr 225.

111

Naturaför- måner och

medel afsedda

för särskilda

ändamål.

Allmänna

medel.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Medicinska poliklinikerna.

2 amanuenser, arfvoden å kr. 1,500 ............

—

—

3,000

—

3,000

—

En amanuens vid gynekologiska och eu vid oftalmiatriska

polikliniken, se ofvan under obstetrisk-gynekologiska och

oftalmiatriska klinikerna.

Anatomiska institutionen.

2 amanuenser, arfvoden å kr. 1,200 ...........

—

—

2,400

—

''2,400

—

Patologiska institutionen.

En assistent, arfvode..................

—

—

2,500

—

2,500

—

En amanuens, arfvode..................

—

—

2,000

—

2,000

—

Fysiologiska institutionen.

En amanuens, arfvode.........•........

—

—

800

—

800

Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi.

En amanuens, arfvode..................

—

—

800

—

800

—

Farmakologiska institutionen.

En amanuens, arfvode kr. 800, däri inberäknadt ränta från

"Wahlenbergs amanuensfond kr. 350 ...........

350

450

—

800

—

Institutionen för allmän och analytisk kemi.

5 amanuenser, för hvar och en arfvode kr. 1,200 .....

-

—

6,000

—

6,000

—

Minera logisk-geologiska institutionen.

2 amanuenser, för hvar och en arfvode kr. 800 ......

—

—

1,600

—

1,600

—

Fysiska institutionen.

2 amanuenser, - för hvar och eu arfvode kr. 1,200 .....

—

—

2,400

—

2,400

—

Astronomiska institutionen.

En amanuens, arfvode kr. 800, däri inberäknadt ränta å

Melanderbjelmska, Halletska, Prosperinska och Bredmanska

amanuensfonden, kr. 44......... ......

44

—

756

—

800

_

Meteorologiska institutionen.

En amanuens, arfvode ..................1

-1

—

1,200

—

1,200

—

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts nåd. proposition -Nr 225.

Naturaför- måner och

medel afsedda

för särskilda

ändamål.

Allmänna

medel.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Botaniska institutionen.

Botaniska trädgården.

En amanuens, arfvode kr. 1,200, däri inberäkna!! ränta från

Wahlenbergska fonden kr. 120.............

120

—

1,080

—

1,200

—

Botaniska laboratoriet.

En amanuens, arfvode..................

—

—

1,200

—

1,200

—

Zoologiska institutionen.

Zoologiska museum.

En amanuens, arfvode .............. ■ ■ •

—

—

1,200

—

1,200

Zootomiska laboratoriet.

En amanuens, arfvode..................

—

—

1,200

—

1,200

—

Geografiska institutionen.

En amanuens, arfvode................. •

—

—

800

—

| 800

—

B) Lunds universitet.

•

Anatomislct-histologiska institutionen:

Kronor.

En amanuens vid'' bakteriologiska afdel-

Kronor.

En amanuens på- anatomiska afdelningen,

arfvode ..............

En amanuens på histologiska afdelningen,

2,000

ningen, arfvode...........

Kirurgiska kliniken:

2,000

arfvode ..............

Fysiologiska institutionen:

1,200

En amanuens, arfvode.........

Medicinska kliniken:

2,000

En amanuens, arfvode.........

800

En amanuens, arfvode....... • • • •

2,000

Medicinsk■ kemiska institutionen:

En amanuens, arfvode.........

800

Oftalmiatriska kliniken:

En amanuens, arfvöde.........

Pediatriska kliniken:

2,000

Patologisk-anatomiska institutionen:

En assistent, arfvode.........

En amanuens vid patologiska afdelningen,

2,500

En amanuens, arfvode.........

Olstetrisk-gynekologiska kliniken:

2,000

arfvode ......... .....

2,000

En amanuens, arfvode.........

2,000

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

113

Kronor.

Kronor.

Astronomiska observator^:

Geologisk-tnineralogiska institutionen:

En amannens, arfvode.........

800

En assistent, arfvode.........

2,500

Botaniska institutionen:

En amanuens, arfvode.........

1,200

En assistent vid växtfysiologiska labora-

En amanuens, arfvode.........

800

toriet, arfvode...........

2,500

En amanuens vid växtfysiologiska afdel-

Kemiska institutionen:

ningen, arfvode...........

800

En amanuens i systematisk botanik, arf-

2 amanuenser, arfvoden ä kr. 1,200 . .

2,400

vode................

800

Fysiska institutionen:

Zoologiska institutionen:

En assistent, arfvode.........

2,500

En amanuens, arfvode.........

1,200

2 amanuenser, arfvoden å kr. 1,200 . .

2,400

En amanuens, arfvode.........

800

C) Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Kronor.

Kronor.

Eu amanuens vid medicinska kliniken,

En underläkare vid obstetriska kliniken

arfvode ..............

2,000

å allmänna barnbördshuset, arfvode .

2,500

2 amanuenser vid dito, arfvoden å kr. 1,000

2,000

En amanuens vid anatomiska institutionen,

En amanuens vid kirurgiska kliniken,

arfvode..............

1,200

arfvode ..............

2,000

En dito vid histologiska institutionen,

2 amanuenser vid dito, arfvoden å. kr. 1,000

arfvode.............. .

Eu dito vid kemiska institutionen, arfvode

1,200

2,000

1,200

En amanuens vid nervkliniken, arfvode

2,000

En dito vid fysiologiska institutionen,

1,200

En dito vid oftalmiatriskakliniken, arfvode

2,000

arfvode ..............

En dito vid gynekologiska kliniken å

2 amanuenser vid patologiskt-anatomiska

2,400

serafimerlasarettet, arfvode......

2,000

institutionen, arfvoden å kr. 1,200 . .

En dito vid pediatriska kliniken ä all-

En amanuens vid rättsmedicinska insti-

1,200

männa barnhuset, arfvode......

2,000

tutionen, arfvode..........

En dito vid psykiatriska kliniken, arfvode

2,000

En dito vid hygieniska institutionen,

1,200

arfvode..............

En dito vid medicinska polikliniken, arf- vode ................

1,500

En dito vid farmakologiska institutionen,

arfvode...............

1,200

En dito vid kirurgi ska polikliniken, arfvode

1,500

En dito med skyldighet att verkställa

En dito vid oftalmiatriska polikliniken,

och demonstrera liköppningar å pedi-

1,200

arfvode ..............

1,500

atriska kliniken, arfvode.......

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 111 käft. {Nr 225.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

dels att — med uteslutande ur karolinska mediko-kirurgiska institutets

stat af en amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset

samt med godkännande af de utaf mig förordade staterna för amanuenser

med flera befattningshafvare vid universiteten och karolinska

institutet — för genomförande af de sålunda föreslagna förändringarna

höja det ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala med 18,906 kronor,

det ordinarie anslaget till universitetet i Lund med 21,600 kronor och det

ordinarie anslaget till karolinska institutet med 20,850 kronor;

dels att, utöfver sistberörda anslagsförhöjning, för beredande af

arfvode å 1,500 kronor åt amanuensen vid karolinska institutets otiatriska

poliklinik, höja det å institutets ordinarie stat uppförda anslaget för uppehållande

af undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngoskopi från dess

nuvarande belopp, 3,900 kronor, till 4,500 kronor eller med 600 kronor,

samt förty ytterligare öka anslaget till institutet med sistnämnda

belopp;

dels att på extra stat för år 1913 anvisa

a) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å akademiska sjukhusets

i Uppsala röntgenafdelning med den tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t

bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att för ifrågavarande

assistents aflöning ett lika stort belopp utgår från akademiska sjukhusets

stat,

b) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets

i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet med den tjänstgöring, som

af Kungl. Maj:t bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att

Malmöhus läns landsting med lika stort .belopp bidrager till ifrågavarande

assistents aflöning,

c) till arfvode åt en amanuens vid universitetets i Lund konstsamlingar

500 kronor,

d) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets

gynekologiska klinik å Sabbatsbergs sjukhus 2,000 kronor,

e) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska

institutets klinik för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus

2,000 kronor, samt

f) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets

syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran 2,000 kronor;

dels att, för beredande af arfvode å 1,500 kronor åt en amanuens

vid röntgeninstitutet å serafimerlasarettet, på extra stat för år 1913 anvisa

till aflöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren för nämnda institut

och till underhåll af röntgeninstrumentariet, utöfver redan äskadt

belopp af 2,000 kronor, ytterligare 500 kronor;

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

dels och att, för beredande af arfvode å 2,000 kronor åt en klinisk

amanuens vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, på

extra stat för år 1913 anvisa till en pediatrisk klinik vid nämnda vårdanstalt,

utöfver redan äskadt belopp af 1,800 kronor, ytterligare 1,100

kronor.

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga

ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t

Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas

till Riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.