Angående provisorisk lönereglering för bergmästarna
1912-04-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1912:242, Angående provisorisk lönereglering för bergmästarna
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.
1
Ä:o 242.
Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen angående provisorisk
lönereglering för bergmästarna; gifven Stockholms slott
den 12 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för beredande af provisorisk lönereglering för bergmästarna i
enlighet med de i nämnda protokoll tillstyrkta grunder och på däri förordade
villkor å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913 bevilja
ett förslagsanslag af 11,150 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Theodor Adelswärd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 193 höft. (Nr 242.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.
Utdrag ur statsrådsprotokollet öfver finansärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet
å Stockholms slott den 12 april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvard,
Statsråden: Petersson,
Schötte,
Berg,
Bergström,
friherre ADELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde
härefter:
I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1909 väckte den s. k.
kommerskollegiikommittén eller den af Kungl. Magt den 13 november
1908 tillsatta kommittén med uppdrag att afgifva förslag till lönereglering
för kommerskollegium m. m. fråga om provisorisk lönereglering
för nämnda ämbetsverk.
I samband med underdånig föredragning den 14 januari 1910 af
kommitténs berörda framställning, därvid dåvarande chefen för finansdepartementet
tillstyrkte densamma utom i fråga om vissa af ämbets
-
3
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 242.
verkets extra befattningar, anmälde departementschefen väckta frågor
om provisorisk aflöningsförbättring jämväl för bergmästare och yrkesinspektörer.
Förslagen härom voro framställda i det förra afseendet af
kommerskollegiikommittén och i det senare af kommerskollegium. Departementschefen
anförde därvid, att, huru önskvärdt det otvifvelaktigt
än vore att äfven kunna tillmötesgå nämnda framställningar, han vore
likväl icke för det dåvarande beredd därtill.
I sådant afseende yttrade han hufvudsakligen följande.
Utom det att befattningarna såsom bergmästare och yrkesinspektörer
folie utom de centrala ämbetsverken och saknade i afseende å
ställning och löneförmåner motsvarighet inom nämnda ämbetsverk, vore
befattningarna ej heller jämförbara med andra redan nyreglerade tjänster.
Under sådana förhållanden förefunnes ej heller någon fullt giltig anledning
att vid en provisorisk lönereglering af de utom centrala myndigheter
fallande tjänster stanna vid omförmälda grupper. Äfven andra
kategorier tjänstemän, som ännu icke varit föremål för ny lönereglering,
kunde med skäl af ungefärligen samma styrka som bergmästare och
yrkesinspektörer påfordra att komma i åtnjutande af löneförbättring.
I enlighet med departementschefens af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda tillstyrkan hemställde Kungl. Maj:t därför hos 1910 års
Riksdag i anledning af förenämnda framställningar allenast om provisorisk
lönereglering för vissa befattningshafvare i kommers kollegium, hvilken
hemställan jämväl vann Riksdagens bifall.
I underdånig skrifvelse den 18 november 1911 har nu kommerskollegiikommittén
förnyat sin framställning om provisorisk lönereglering
för bergmästarna. Öfver framställningen har kommerskollegium den 8
december 1911 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid
tillstyrkt densamma.
Innan jag går att närmare redogöra för innehållet i kommitténs
. berörda underdåniga skrifvelse, tillåter jag mig erinra, hurusom enligt
den af 1885 års Riksdag fastställda aflöningsstaten för bergmästarna i
riket dessa till antalet utgöra sex med en aflöning af 4,000 kronor,
däraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar jämte
två ålderstillägg å lönen, hvardera å 500 kronor efter resp. fem och
tio år. Härförutom åtnjuta bergmästarna s. k. extra lönetillägg enligt
vanliga grunder, för närvarande växlande mellan 480 och 675 kronor.
Af berörda sex bergmästarebefattningar innehafvas fem på grund af fullmakt,
hvaremot den sjätte, i afvaktan på att frågan om förändrad organisation
af bergsstaten blifvit afgjord, uppehälles tillsvidare genom förordnande.
4
Kommertkollegiikommittén.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.
I sin underdåniga skrifvelse den 18 november 1911 framhåller
kommerskollegiikommittén till en början, att vissa omständigheter numera
förelåge, som enligt kommitténs uppfattning ställde frågan om
lönereglering för förutnämnda tjänstemannakårer i ett väsentligt förändradt
läge. Kommittén anför härom i nämnda skrifvelse, att den af
Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta s. k. yrkesfarekommittén den
9 december 1909 afgifvit betänkande och förslag, öfver hvilka kommerskollegium,
efter hörande af vederbörande myndigheter och korporationer,
den 22 juni 1911 till Kungl. Magt inkommit med underdånigt utlåtande.
Yrkesfarekommitténs förslag, hviiket kommerskollegium i hufvudsak förordat,
innebure bland annat en väsentlig utsträckning af skyddslagstiftningens
tillämpningsområde och förutsatte en långt mera effektiv och
ingående inspektionsverksamhet än hvad hittills varit fallet. Med hänsyn
till de ökade kraf, som sålunda skulle ställas på inspektionstjänsten,
hade kommittén bland annat föreslagit, att vrkesinspektörernas antal
väsentligt skulle ökas, att de skulle uppföras å ordinarie stat samt att
deras begynnelseaflöning skulle höjas från 5,000 till 6,000 kronor.
Med afseende å bergmästare (och grulingenjörer) föresloge yrkesfarekommittén,
att de framgent som hittills skulle öfva den i författningarna
afsedda tillsynen på de arbetsområden, där de ägde speciell
sakkunskap, nämligen å bearbetning af inmutningsbara fyndigheter och
stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbete, som helt eller delvis
bedrefves under jord. Vidare hade berörda kommitté ansett lämpligt
att, till utnyttjande af bergmästarnas inspektionsbesök, äfven låta dem
ägna uppsikt åt de utvunna produkternas upp- och framforsling, dessas
invid fyndorten försiggående skrädning, anrikning och brikettering samt
därstädes belägna, för driftens upprätthållande afsedda verk och inrättningar.
Till sådana verk och anläggningar vore, enligt yrkesfarekommitténs
åsikt, att räkna ej blott anläggningar för vattenuppfordring och
ventilation, utan äfven t. ex. reparationsverkstäder för maskiner och
redskap, som användes vid brytningen. Genom kommitténs lagförslag,
som äfven i denna del blifvit af kommerskollegium i hufvudsak tillstyrkt,
utsträcktes sålunda bergsstatens tillsyn på det sätt, att densamma,
från att gälla endast bearbetning af inmutningsbara fyndigheter och
stenkolslyndigheter, utvidgades till att omfatta allt slags bergverksarbete
under jord jämte vissa därmed nära sammanhängande arbeten
ofvan jord. Kommerskollegiikommittén vore icke i tillfälle att exakt
angifva den kvantitativa ökning, som genom det nu anförda förslagets
genomförande skulle tillföras bergmästarnas inspektionsverksamhet. Såsom
i viss mån belysande för denna fråga ville kommittén emellertid
5
KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 242.
erinra, att de arbetsställen — järngrufvor, järnanrikningsverk, masugnar
och andra järnverk, andra malmgrufvor och anrikningsverk, stenkolsgrufvor
samt fältspatsbrott och vissa andra bergverk — hvilka för närvarande
folie under bergmästarnas inspektionsverksamhet, enligt 1909
års officiella statistik uppginge till ett antal af 561 och sysselsatte tillsammans
29,157 arbetare, under det att de olika slagen af stenbrott
samma år uppginge till 324 med 12,880 arbetare. Genom denna ifrågasatta
utvidgning af bergmästarnas inspektionsområde till att omfatta
älven den under jord bedrift)a stenbrytningen skulle åtskilliga af de
nyssberörda stenbrotten samt en del arbetare läggas under bergmästarnas
inspektionsverksamhet och denna därigenom ökas till sin omfattning.
Otvifvelaktigt måste jämväl ett antagande af yrkesfarekommitténs
förslag till formulering åt bestämmelserna rörande bergmästarnas inspektionsområde
(yrkesfarelagens § 26) medföra, att äfven andra kategorier
af arbetsställen tillkomme och ökade bergmästarnas arbetsbörda.
Måhända ännu större betydelse i detta afseende torde emellertid
höra tillskrifvas det redan antydda förhållandet, att yrkesfarekommitténs
förslag i dess helhet innebure en väsentlig utsträckning af inspektionens
uppgifter och befogenhet samt att följaktligen med förslagets genomförande
också större kraf måste ställas på inspektörernas kompetens, intresse och
energi. Och dessa ökade anspråk ställdes i samma mån på de till
bergsstaten hörande yrkesinspektörerna, bergmästarna som på de öfriga.
8om redan antydts, hade yrkesfarekommittén ansett sig nödsakad
att föreslå en mycket betydande ökning af de för den vanliga yrkesinspektionen
disponibla arbetskrafterna samt en fastare och med högre
löneförmåner utrustad tjänsteställning. Då den däremot icke gjort några
motsvarande framställningar med afseende å bergsstatens här ifrågakommande
tjänstemän, så berodde detta uppenbarligen därpå, att dessa
hufvudsakligen vore afsedda för andra uppgifter, för hvilkas tillgodoseende
inom förvaltningen, jämlikt Kung], Maj:ts genom nådiga brefvet den 12
februari 1909 meddelade uppdrag, det tillkomme kommerskollegiikommittén
att bära omsorg. Denna kommitté hade därför känt sig förpliktad att
taga under öfvervägande, hvilka åtgärder från dess sida kunde påfordras
i samband med yrkesfarekommitténs här omförmälda framställningar
eller i anledning af öfriga på frågan inverkande omständigheter.
Kommittén ville med afseende härå i korthet erinra om, att bergsstatstjänstemännens
allmänna tjänsteuppgifter vore utaf den synnerligen
kräfvande och mångskiftande art, att deras personliga duglighet och
lämplighet för sitt uppdrag vore af stor betydelse för vår bergshandterings
trefnad och utveckling. I samma mån som vårt lands mineraliska
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 242.
tillgångar erhölle en ökad betydelse för dess ekonomiska lif, måste det
ock vara ett allmänt intresse att sörja för, att den hithörande lagstiftningens
lokala öfvervakande och tillämpning, hvilket som nämndt tillkomme
bergmästarna, handhades på ett såväl ur författningssynpunkt
korrekt som i tekniskt-praktiskt afseende ändamålsenligt sätt. Af icke
mindre vikt för det allmänna vore, att vid den centrala handläggningen
af bergsärendena kunna i bergmästarnas speciella sakkännedom äga en
ersättning för hvad därutinnan måste brista inom bergsöfverstyrelsen,
såsom densamma för närvarande vore organiserad. TTtötver dessa sina
centrala uppgifter till bergshandteringens befrämjande hade emellertid
bergmästarna därjämte att inom sitt område fullgöra alla de till yrkesinspektionen
hörande göromål, som föranleddes af en allt mer omfattande
och ingående skyddslagstiftning.
Därest därför nu en lokal tjänstemannakår sådan som yrkesinspektörerna,
hvilkas verksamhet vore i visst afseende direkt jämförlig
med bergmästarnas, skulle anses böra erhålla lönereglering, funne kommerskollegiikommittén
det icke vara rättvist, att bergmästarna ännu
någon tid bibehölles vid sin nuvarande låga aflöning. Vid den senaste
löneregleringen för bergmästarna, hvilken ägde rum 1885, torde också
lönesatserna hafva fastställts med tanke på att bergmästarna skulle väsentligt
kunna öka sina inkomster genom enskilda uppdrag. Möjligheterna
härtill torde emellertid under årens lopp hafva icke så litet
minskats dels till följd af de ökade kraf, som bergmästaretjänsterna
ställt på sina innehafvare, dels ock af den anledningen, att de nutida
större grufföretagen hade hos sig anställda gruftekniska specialister och
sålunda ej behöfde anlita bergmästarna såsom experter.
Med afseende å utvidgningen af bergmästarnas tjänsteuppgifter
tilläte Sig kommittén erinra dels om bergsstatistikens utveckling och dels
om de till yrkesinspektionen vid bergverken hörande göromål, som genom
lagarna om skydd mot yrkesfara, om minderårigas och kvinnors användande
till arbete i industriellt yrke samt om kvinnors nattarbete
numera ålåge bergmästarna utöfver de uppgifter, som tillhörde dem vid
tiden för den senaste löneregleringen. Och skulle därtill yrkesfarekommitténs
framställningar i hufvudsak vinna statsmakternas beaktande,
skulle bergmästarnas inspektionsgöromål så väsentligt ökas, att de otvifvelaktigt
blefve mer än tillräckligt upptagna af sina tjänsteplikters fullgörande.
Då kommerskollegiikommittén sålunda med hänsyn till bergmästarnas
berättigade anspråk på skälig lön för sitt arbete samt åt
skyldig omtanke om denna viktiga tjänstemannakårs behöriga rekry
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.
terande icke ansett sig kunna underlåta att hos Kungl. Maj:t hemställa
om löneförbättring för densamma, hade kommittén gifvetvis funnit
önskvärdt att redan nu kunna framlägga definitivt förslag till organisation
och lönereglering för bergsstaten. Kommitténs arbeten hade ock
med afseende å frågan om bergsärendenas handläggning inom administrationen
framskridit så långt att i allt väsentligt fullständiga förslag
förelåge utarbetade beträffande såväl bergsöfverstyrelsen som bergsstaten.
Kommittén hade emellertid också kommit till den bestämda uppfattningen,
att frågan om bergsöfverstyrelsens organiserande borde sammanhänga
å ena sidan med spörsmålen om den lokala bergsstaten och
å andra sidan med kommitténs öfriga uppgifter. Beträffande dessa sistnämnda
hade emellertid kommitténs utredningsarbete ännu ej nått så
långt, att fullständig öfversikt vunnits och någon slutlig ståndpunkt
kunnat fixeras, hvarför kommittén icke nu vore i tillfälle att framlägga
förslag till definitiv organisation och lönereglering för bergsstaten. Då
det vid sådant förhållande skulle kunna dröja ännu åtskilliga år, innan
bergsstatens tjänstemän erhölle förbättring i sin aflöning, hade kommittén
ansett sig böra upprepa sin hos Kungl. Maj:t tidigare gjorda
framställning om provisorisk lönereglering för bergmästarna. Därest
förslag om omorganisation af och lönereglering för yrkesinspektionen
framlades för 1912 års riksdag, ville det ock synas kommittén, som om
starka skäl skulle föreligga för att ej längre undanhålla bergmästarna
förmånen af provisoriskt lönetillägg.
Såsom kommittén redan framhållit, förelåge mellan bergmästarnas
och yrkesinspektörernas uppgifter jämförlighet i så måtto, att de förra,
vid sidan af sin hufvudsakliga verksamhet, fullgjorde en viss del af
yrkesinspektionen, nämligen vid bergverken. Med hänsyn härtill torde
de löneförmåner, hvilka kunde blifva bestämda vid den förestående löneregleringen
för yrkesinspektörerna, kunna tjäna till ledning vid det nu
ifrågasatta provisoriska ordnandet af bergsstatens lönefråga. I anslutning
till hvad yrkesfarekommittén i sådant afseende föreslagit samt kommerskollegium
för sin del anfört, hade kommerskollegiikommittén sålunda
för hvarje bergmästare beräknat ett lönetillägg af 2,000 kronor, hvartill
skulle komma särskilda ortstillägg af 400 kronor för bergmästaren i
Stockholm samt 200 kronor för bergmästaren i Luleå. *
* Kommittén fortsätter vidare, att jämlikt de grundsatser, som
vunnit tillämpning vid beviljandet af provisoriska lönetillägg, borde de
af kommittén föreslagna tilläggen för bergmästare reduceras med de belopp,
hvilka, därest de allmänna afgiftsbestämmelserna i lagen angående
Departe
mentschefen
-
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.
civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 vore å
dem tillämpliga, skulle af de särskilda befattningshafvarna såsom pensionsafgifter
årligen erläggas.
Slutligen bär kommittén beträffande den ifrågasatta löneförhöjningen
för de särskilda bergmästarna uppgjort efterföljande tablå,
därvid kommittén vid beräkningen af den i densamma angifna reduktionens
storlek utgått från de aflöningsförmåner, som tjänstemännen
enligt förslaget skulle äga att uppbära år 1913.
1
På ordinarie
i stat uppförda
befattnings -
häfvare
Nuvarande
begynnelse-
aflöning
Provisoriskt
aflönings till ägg
(oreduceradt)
H
p» ti:
5 2 v
g? i. §
Pensionsafgift
motsvarande
belopp
Effektiv
löne-
i
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Ortstillägg
Summa
sr sx g
2-w g
&
EL o
©
beräk- !
nadt
enligt
pensions-j
lagen*) |
a fru n-
dadt
fyllnad
och
dylikt
t Bergmästarna.
1 bergmästare ..
2,500
1,500
4,000
1,250
750
400
2,400
9225
J
250
2,150
| 1
2,500
1,500
4,000
1,250
750
200
2,200
—
t) 005
63
250
1,950
it
2,500
1,500
4,000
1,250
750
—
2,000
—
’)225
63
250
1,750
j 1
2,500
1,500
4,000
1,250
750
—
2,000
—
2) 201
88:
250
1,750
1
2,500
1,500
4,000
1,250
750
—
2,000
—
!)201
88!
250
1,750
1 t. f. »
2,500
1,500
4,000
1,250
750
_
2,000
—
178
18
200
1,800
j Summa
—
—
—
12,600
—
—
—
11,150
*) Beträffande ålderstillägg är kostnadsberäkningen grundad på de förhållanden, som i
sådant afseende komma att vara rådande år 1913, under förutsättning att bergmästarebefattningarna
då innehafvas af samma personer som för närvarande.
*) Beräknadt å den höjda begynnelselönen jämte 2 ålderstillägg.
2) » » » » » »1 »
Genom särskild proposition denna dag varder för Riksdagen framlagdt
förslag till förändrad organisation af den lokala yrkesinspektionen
och i sammanhang härmed till definitiv lönereglering för yrkesinspektörerna.
Bifalles detta förslag i hufvudsak, torde de skäl, som år 1909
anfördes mot genomförande af provisorisk lönereglering för bergmästarna,
i det väsentliga icke vidare kunna göras gällande. Fastmera böra yrkesinspektionens
uppförande på ordinarie stat och ny lönereglering för densamma
.utgöra eu direkt anledning att nu ånyo upptaga förevarande
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.
fråga om provisorisk lönereglering för bergmästarna. Såsom ett ytterligare
skäl härtill kommer, att i det förslag till lag om arbetarskydd,
som förelagts Riksdagen genom proposition den 29 mars 1912, bergmästarnas
uppgifter i fråga om yrkesinspektion förutsättas varda utvidgade
hufvudsakligen på sätt yrkesfarekommittén föreslagit. Utöfver
hvad kommerskollegiikommittén till stöd för sitt förslag anfört har jag
för öfrigt icke något att tillägga.
De af kommerskollegiikommittén föreslagna aflöningstilläggens storlek
skulle bereda bergmästarna begynnelselön lika med hvad som föreslås
beträffande yrkesinspektörerna. Detta måste i betraktande af de många
jämförelsepunkter, som ifrågavarande båda slag af tjänster erbjuda, anses i
sig själft rimligt. Jag vill emellertid ytterligare till belysning af denna
lönefråga framhålla, att kommerskollegiikommitténs förslag, såsom förut
är omförmäldt, är afgifvet först sedan kommittén i hufvudsak utarbetat
sitt förslag till förändrad organisation af bergsstaten och att det följaktligen
icke lärer föregripa den framställning om det definitiva ordnandet af
löneförhållandena vid nämnda stat, som af kommittén framdeles kommer
att göras.
Äfven hvad kommittén föreslagit i fråga om ortstillägg åt två af
bergmästarna kan jag biträda.
Hvad beträffar de villkor, som böra fästas vid denna lönereglering,
bör väsentligen, hvad i förevarande afseende är stadgadt beträffande
befattningshafvare i kommerskollegium, i tillämpliga delar blifva gällande.
Bestämmelse om viss daglig arbetstid på tjänsterummet torde
emellertid med hänsyn till förevarande tjänsters natur icke kunna fastställas
för bergmästarna.
Det för förevarande ändamål erforderliga beloppet, 11,150 kronor,
är i afbidan på särskild proposition i ämnet beräknadt i statsverkspropositionen
till innevarande års Riksdag.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet
hemställa, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
. att för beredande af provisorisk lönereglering för bergmästarna
i enlighet med af mig tillstyrkta grunder och på af mig förordade
villkor å extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1913 bevilja ett
förslagsanslag af 11,150 kronor.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 193 käft. (Nr 242.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 242.
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
STOCKHOLM, ISAAC MABCTTS ’ B OKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1912:118 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition angående provisorisk lönereglering för bergmästarna. s. 1 i texten