Angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser
1912-04-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1912:251, Angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser
Dokumentets text
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
1
Nr 251.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade
kurser; gifven Stockholms slott den 19 april 1912.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Mai:t härigenom föreslå
Riksdagen
att såsom bidrag till af svenska lifräddningssällskapet anordnade
instruktörskurser i simning och lifräddning, hufvudsakligen afsedda för
folkskollärare och elever vid folkskoleseminarierna, anvisa å extra stat för
år 1913 ett belopp af 1,200 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t
kan finna godt bestämma.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 199 höft. (Nr 251.)
1
2
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 251.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 19 april 1912.
Närvarande:
Hane excellens herr statsministern 8>taaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Anslag till
vissa af
svenska lifräddningssällskapet
anordnade
kurser.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
Svenska lifräddningssällskapet har i underdånig skrifvelse den 7 tebruari
1912 genom sin ordförande, tillförordnade landshöfdingen M. Sahlin,
hos Kungl. Makt giort framställning bland annat om anslag för al sällskapet
anordnade instruktörskurser i simning och lifräddning. Framställningen
synes mig behjärtansvärd och böra föranleda proposition till Riksdagen i
^Nämnda sällskap bildades år 1898 af ett antal för frågan intresserade
personer af skilda yrken under dåvarande Hans Kungl. Höghet Kronprinsens
presidium. Enligt sina stadgar har sällskapet till syfte att sprida kun
skap i sättet att rädda drunknande och till lifvet återkalla skenbart drunknade
samt att främja simkunnighet i allmänhet inom landet. Detta syne
vill sällskapet söka vinna dels genom att väcka och underhålla intresse tör
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
simundervisning och lifräddning i landets skolor, företrädesvis folkskolorna,
dels ock genom att anordna föreläsningar och undervisningskurser, utgifva
handböcker och broschyrer i ämnet samt genom att föranstalta uppvisningar
i simning och lifräddning in. in. Sällskapets angelägenheter handhafvas
af en styrelse af 15 personer. Ett ganska stort antal personer af olika
samhällsklasser i skilda delar af landet har ingått som betalande ledamöter
af sällskapet.
Den framställning, sällskapet nu gjort hos Kungl. Maj:t, går ut på
ett statsunderstöd af 2,000 kronor. Häraf skulle dock en del afse täckande
af ett mera tillfälligt behof, utgifvandet af en ny upplaga af sällskapets
handbok i simning och lifräddning, och är det min afsikt att i annat
sammanhang bringa denna senare fråga under Kungl. Maj:ts pröfning.
Huru sällskapet afsett att använda beloppet i öfrigt framgår af följande
af sällskapet till stöd för dess framställning gjorda uttalande:
För sitt ideella syfte hade sällskapet sökt att verka genom föreläsningar i samband
med af sällskapet bekostade kurser i simning och lifräddning, genom utgifvande
af cirkulär, väggplanscher, statistiska tabeller och andra skrifter samt framför allt
genom utgifvande af handboken i simning och lifräddning.’
Sedan sällskapet år 1907 på fem år öfvertagit arrendet af Stockholms stads badoch
siminrättning, hvilket arrende år 1911 förnyats på ytterligare fem år, hade skapats
en fastare grund för sällskapets verksamhet genom att sällskapet kunnat disponera
egna lokaler under sommartiden för kostnadsfria instruktörskurser i simning och lifräddning.
Ändamålet med dessa vore att utbilda instruktörer från olika delar af
landet för omhändertagande af simundervisningen å respektive platser.
Under de senare åren hade sällskapet inriktat sina sträfvanden på att införa
obligatorisk simundervisning i landets olika skolor, till en början genom att på egen bekostnad
anordna kurser vid gymnastiska centralinstitutet för såväl manliga som kvinnliga
elever. På detta sätt kunde sedermera simundervisning meddelas dels de värnpliktiga
och dels elever i eu del skolor.
Det största intresset i sällskapets verksamhet vore dock bundet vid landets folkskolor,
ty skulle simundervisningen blifva mera allmänt känd i vårt land, måste den
utgå från och meddelas vid folkskolorna. På samma gång som drunkningsfrekvensen,
som för närvarande uppginge till cirka 1,000 personer årligen af den mest förvärfskraftiga
kategorien af landets invånare, nämligen den i åldern 15—45 år, härigenom
torde minskas, komme landet en nationalekonomisk vinst till godo i motsvarande grad,
kvarjämte torde medfölja ett ökadt intresse för hygien och stärkande idrott. Särskild!;
ville styrelsen framhålla, att hufvuddelen af den sjöfartsidkande samt vid kusterna
boende befolkningen icke vore simkunnig.
Sällskapet hade genom anordnande af instruktörskurser i simning och lifräddning
velat taga ett första steg för simundervisningens utbredande.
Sålunda hafva under de sista 10 åren utbildats en mängd instruktörer af olika
yrken och åldrar från vidt skilda delar af vårt land. Ehuru elever från landsorten
vid dessa kurser på sällskapets bekostnad erhållit fri undervisning, fria resor och fri
inkvartering, hade det dock visat sig svårt att få folkskollärare och elever från folkskoleseminarier
att bekosta sig ett för deras förhållanden dyrbart uppehälle i hufvud
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
staden. Då utbredningen af simundervisningen bland de bredare lagren af vårt folk
lättast syntes kunna ske genom folkskollärare, hade planer varit framlagda att på sällskapets
bekostnad gifva dem ett stipendium å visst belopp för deras uppehälle i hufvudstaden
under 2—3 veckors uppehåll vid kurserna. Dessa planer hade dock strandat
på grund af ekonomiska svårigheter.
Det understöd af statsmedel, hvarom sällskapet nu anhölle, afsåge sällskapet att
använda hufvudsakligast till stipendier å visst belopp åt de folkskollärare och elever
vid folkskoleseminarier, hvilka under sommaren 1912 önskade genomgå en af sällskapet
anordnad instruktörskurs med afgiftsfri undervisning och med fria resor till och från
hufvudstaden, därvid hvarje elev dessutom erhölle kostnadsfritt sällskapets handbok i
simning och lifräddning.
Slutligen ville sällskapet framhålla önskvärdheten af att simundervisningen i vårt
land med sina tusentals sjöar, alfvar och andra vattendrag samt med sin långsträckta,
skärgårdsrika kust infördes i skolorna såsom obligatoriskt undervisningsämne, så mycket
mer som de förberedande simöfningarna på land, s. k. torröfningar, kunde komplettera
och omväxla med gymnastiköfningarna. Därjämte borde eleverna vid rikets folkskoleseminarier
bibringas undervisning i simning och lifräddning, hvilken undervisning sällskapet
beredvilligt ville lämna afgiftsfritt mot det ett mindre understöd lämnades åt
sällskapet för att till största delen utgå såsom stipendier åt eleverna för deras uppehälle
vid kurserna.
Öfver sällskapets ansökning hafva hörts direktionen öfver gymnastiska
centralinstitutet, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor, hvilka samtliga tillstyrkt ansökningen.
Läroverksöfverstyrelsen har därvid erinrat, att det enligt § 59 mom.
2 af gällande läroverksstadga tillkommer rektorerna vid de allmänna
läroverken att för lärjungar, som under sommaren kvarstanna i läroverksstaden,
bereda tillfälle att, där omständigheterna sådant medgifva, inhämta
färdighet i simning.
öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor har vid sitt utlåtande
fogat ett af styrelsen infordradt yttrande från gymnastikinspektören vid
dessa skolor B. E. Littorin och gymnastikinspektrisen därstädes Elin Falk.
Dessa finna sällskapets plan att anordna en instruktionskurs i Stockholm mindre
ändamålsenlig, då där förut hållits flera kurser och då simkonsten där, tack vare sällskapets
verksamhet, står relativt högt, och anse därför lämpligare att sadana kurser
anordnas i någon kuststad, helst med folkskoleseminarium, t. ex. i Göteborg eller
Kalmar.
Med anledning af berörda anmärkning har från sällskapets sida hos
mig uppgifvits följande:
Sällskapet har, såsom äfven af dess förevarande framställning synes, tidigare
gjort försök med anordnande af kurser i simning och lifräddning i olika städer i
5
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 251.
landet under ledning af från Stockholm utsända instruktörer. Detta system har sällskapet
emellertid nödgats öfvergifva, enär det blef, ekonomiskt sedt, för dyrt och lämnade
jämförelsevis klent resultat. Det visade sig nästan omöjligt att ordna kurserna
enligt en på förhand utstakad plan, och eleverna kunde ej alltid inställa sig vid kurserna
samtidigt. Gifvetvis kunde också hvart år i allt fall endast en ringa del af
landet komma i åtnjutande af undervisningen. Däremot hade det visat sig mycket
bättre resultat af de numera anordnade kurserna i Stockholm. Här funnes de lämpligaste
och bäst utbildade lärarna, hvilka för öfrigt mången gång hade svårt att under
sommaren lämna hufvudstaden. Kurserna kunde ordnas i förväg och meddelande om
dem utsändas i god tid. Eleverna, som åtnjöte fria resor m. fl. förmåner, använde
gärna en del af sommaren till ett besök i hufvudstaden. Intresset för kurserna hade
ökats, och man hade också kunnat ställa högre fordringar på eleverna.
I sammanhang med de upplysningar, jag sålunda erhållit, har för mig
uppgifvits, att sällskapet tänkt sig ett belopp af 1,200 kronor årligen
böra lämpligen användas för understödjande af ifrågavarande kurser i
form af stipendier till i kurserna deltagande elever.
Såsom jag redan framhållit, finner jag svenska lifräddningssällskapets
förevarande framställning synnerligen behjärtansvärd. Det mål, sällskapet
satt sig före och oegennyttigt under många år sträfvat att fylla, måste i
vårt af vatten omflutna samt af större och mindre vattendrag genomskurna
land anses vara af stor vikt. Den af sällskapet anförda omständigheten, att
en mängd människor — omkring 1,000 årligen — i Sverige omkomma genom
drunkning, synes mig kraftigt tala för vikten af ökade kunskaper och
ökad färdighet hos landets befolkning i de afseenden, hvarom här är fråga.
Det synes mig också, som om sällskapet slagit in på en för vinnande
af dess mål riktig väg genom att söka för frågan intressera folkskolans
målsmän. Därigenom tränger otvifvelaktigt saken lättast till de breda
lagren af befolkningen. Men gifvet är också, att ganska afsevärda utgifter
måste kräfvas, om man skall vinna det åsyftade målet.
Sällskapet har tydligen en ganska rik erfarenhet af förutsättningarna
för att göra kurser af ifrågavarande slag effektiva. Att, såsom sällskapet
framhållit, man icke i regel kan påräkna, att folkskollärare och seminarieelever
skola kunna helt eller delvis på egen bekostnad besöka dessa kurser,
synes mig uppenbart. Då sällskapet förklarar sig icke kunna ensamt bära
de erforderliga kostnaderna, men det å andra sidan gifvetvis vore till stor
skada, om dessa kurser, som äro af ett stort allmänt intresse, skulle
upphöra af brist på medel, synes mig staten så mycket hellre böra träda
hjälpande emellan, som det erforderliga tillskottet är jämförelsevis ringa.
Då för ändamålets vinnande statsanslag torde blifva erforderligt
för åtskilliga år framåt, finner jag Riksdagens medverkan böra påkallas.
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 251.
Det af sällskapet såsom bidrag till ifrågavarande kurser beräknade
beloppet, 1,200 kronor, torde få anses skäligt. Sällskapets ansökning afser
bidrag till anordnande af kurser under 1912 års sommar. Som emellertid
af Riksdagen eventuellt beviljadt anslag kommer att uppföras å 1913
års stat, synes detsamma böra anvisas såsom bidrag till kurser under
sistnämnda år. Någon större olägenhet af det sålunda förutsatta uppskofvet
torde icke vara att befara.
De särskilda villkor, som böra förknippas med åtnjutande af anslaget,
hvilket, ehuru icke beräknadt i det Riksdagen förelagda förslaget till Riksstat
för år 1913, möjliggöres genom af Riksdagen å äskade anslag gjorda
besparingar, lära böra meddelas af Kungl. Maj:t. Hvad platsen för kursernas
hållande angår, torde det få ankomma på sällskapet — som synes
mig hafva framlagt goda skäl för att kurserna åtminstone tillsvidare höra
anordnas i Stockholm — att därom närmare besluta.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till af svenska lifräddningssällskapet
anordnade instruktörskurser i simning och lifräddning,
hufvudsakligen afsedda för folkskollärare och
elever vid folkskoleseminarierna, anvisa å extra stat
för år 1913 ett belopp af 1,200 kronor att utgå på de
villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan
behagade Hans Kungl. Höghet Kronpriijsen-Regenten
i nåder bifalla; och skulle proposition i ämnet af
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas
till Riksdagen.
Ur protokollet:
J. F. Högberg.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B, 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1912:92 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser. a1 i texten