Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser

1912-04-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:251, Angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

1

Nr 251.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag

till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade

kurser; gifven Stockholms slott den 19 april 1912.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Mai:t härigenom föreslå

Riksdagen

att såsom bidrag till af svenska lifräddningssällskapet anordnade

instruktörskurser i simning och lifräddning, hufvudsakligen afsedda för

folkskollärare och elever vid folkskoleseminarierna, anvisa å extra stat för

år 1913 ett belopp af 1,200 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t

kan finna godt bestämma.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 199 höft. (Nr 251.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 251.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 19 april 1912.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern 8>taaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Anslag till

vissa af

svenska lifräddningssällskapet

anordnade

kurser.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

Svenska lifräddningssällskapet har i underdånig skrifvelse den 7 tebruari

1912 genom sin ordförande, tillförordnade landshöfdingen M. Sahlin,

hos Kungl. Makt giort framställning bland annat om anslag för al sällskapet

anordnade instruktörskurser i simning och lifräddning. Framställningen

synes mig behjärtansvärd och böra föranleda proposition till Riksdagen i

^Nämnda sällskap bildades år 1898 af ett antal för frågan intresserade

personer af skilda yrken under dåvarande Hans Kungl. Höghet Kronprinsens

presidium. Enligt sina stadgar har sällskapet till syfte att sprida kun

skap i sättet att rädda drunknande och till lifvet återkalla skenbart drunknade

samt att främja simkunnighet i allmänhet inom landet. Detta syne

vill sällskapet söka vinna dels genom att väcka och underhålla intresse tör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

simundervisning och lifräddning i landets skolor, företrädesvis folkskolorna,

dels ock genom att anordna föreläsningar och undervisningskurser, utgifva

handböcker och broschyrer i ämnet samt genom att föranstalta uppvisningar

i simning och lifräddning in. in. Sällskapets angelägenheter handhafvas

af en styrelse af 15 personer. Ett ganska stort antal personer af olika

samhällsklasser i skilda delar af landet har ingått som betalande ledamöter

af sällskapet.

Den framställning, sällskapet nu gjort hos Kungl. Maj:t, går ut på

ett statsunderstöd af 2,000 kronor. Häraf skulle dock en del afse täckande

af ett mera tillfälligt behof, utgifvandet af en ny upplaga af sällskapets

handbok i simning och lifräddning, och är det min afsikt att i annat

sammanhang bringa denna senare fråga under Kungl. Maj:ts pröfning.

Huru sällskapet afsett att använda beloppet i öfrigt framgår af följande

af sällskapet till stöd för dess framställning gjorda uttalande:

För sitt ideella syfte hade sällskapet sökt att verka genom föreläsningar i samband

med af sällskapet bekostade kurser i simning och lifräddning, genom utgifvande

af cirkulär, väggplanscher, statistiska tabeller och andra skrifter samt framför allt

genom utgifvande af handboken i simning och lifräddning.’

Sedan sällskapet år 1907 på fem år öfvertagit arrendet af Stockholms stads badoch

siminrättning, hvilket arrende år 1911 förnyats på ytterligare fem år, hade skapats

en fastare grund för sällskapets verksamhet genom att sällskapet kunnat disponera

egna lokaler under sommartiden för kostnadsfria instruktörskurser i simning och lifräddning.

Ändamålet med dessa vore att utbilda instruktörer från olika delar af

landet för omhändertagande af simundervisningen å respektive platser.

Under de senare åren hade sällskapet inriktat sina sträfvanden på att införa

obligatorisk simundervisning i landets olika skolor, till en början genom att på egen bekostnad

anordna kurser vid gymnastiska centralinstitutet för såväl manliga som kvinnliga

elever. På detta sätt kunde sedermera simundervisning meddelas dels de värnpliktiga

och dels elever i eu del skolor.

Det största intresset i sällskapets verksamhet vore dock bundet vid landets folkskolor,

ty skulle simundervisningen blifva mera allmänt känd i vårt land, måste den

utgå från och meddelas vid folkskolorna. På samma gång som drunkningsfrekvensen,

som för närvarande uppginge till cirka 1,000 personer årligen af den mest förvärfskraftiga

kategorien af landets invånare, nämligen den i åldern 15—45 år, härigenom

torde minskas, komme landet en nationalekonomisk vinst till godo i motsvarande grad,

kvarjämte torde medfölja ett ökadt intresse för hygien och stärkande idrott. Särskild!;

ville styrelsen framhålla, att hufvuddelen af den sjöfartsidkande samt vid kusterna

boende befolkningen icke vore simkunnig.

Sällskapet hade genom anordnande af instruktörskurser i simning och lifräddning

velat taga ett första steg för simundervisningens utbredande.

Sålunda hafva under de sista 10 åren utbildats en mängd instruktörer af olika

yrken och åldrar från vidt skilda delar af vårt land. Ehuru elever från landsorten

vid dessa kurser på sällskapets bekostnad erhållit fri undervisning, fria resor och fri

inkvartering, hade det dock visat sig svårt att få folkskollärare och elever från folkskoleseminarier

att bekosta sig ett för deras förhållanden dyrbart uppehälle i hufvud
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.

staden. Då utbredningen af simundervisningen bland de bredare lagren af vårt folk

lättast syntes kunna ske genom folkskollärare, hade planer varit framlagda att på sällskapets

bekostnad gifva dem ett stipendium å visst belopp för deras uppehälle i hufvudstaden

under 2—3 veckors uppehåll vid kurserna. Dessa planer hade dock strandat

på grund af ekonomiska svårigheter.

Det understöd af statsmedel, hvarom sällskapet nu anhölle, afsåge sällskapet att

använda hufvudsakligast till stipendier å visst belopp åt de folkskollärare och elever

vid folkskoleseminarier, hvilka under sommaren 1912 önskade genomgå en af sällskapet

anordnad instruktörskurs med afgiftsfri undervisning och med fria resor till och från

hufvudstaden, därvid hvarje elev dessutom erhölle kostnadsfritt sällskapets handbok i

simning och lifräddning.

Slutligen ville sällskapet framhålla önskvärdheten af att simundervisningen i vårt

land med sina tusentals sjöar, alfvar och andra vattendrag samt med sin långsträckta,

skärgårdsrika kust infördes i skolorna såsom obligatoriskt undervisningsämne, så mycket

mer som de förberedande simöfningarna på land, s. k. torröfningar, kunde komplettera

och omväxla med gymnastiköfningarna. Därjämte borde eleverna vid rikets folkskoleseminarier

bibringas undervisning i simning och lifräddning, hvilken undervisning sällskapet

beredvilligt ville lämna afgiftsfritt mot det ett mindre understöd lämnades åt

sällskapet för att till största delen utgå såsom stipendier åt eleverna för deras uppehälle

vid kurserna.

Öfver sällskapets ansökning hafva hörts direktionen öfver gymnastiska

centralinstitutet, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor, hvilka samtliga tillstyrkt ansökningen.

Läroverksöfverstyrelsen har därvid erinrat, att det enligt § 59 mom.

2 af gällande läroverksstadga tillkommer rektorerna vid de allmänna

läroverken att för lärjungar, som under sommaren kvarstanna i läroverksstaden,

bereda tillfälle att, där omständigheterna sådant medgifva, inhämta

färdighet i simning.

öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor har vid sitt utlåtande

fogat ett af styrelsen infordradt yttrande från gymnastikinspektören vid

dessa skolor B. E. Littorin och gymnastikinspektrisen därstädes Elin Falk.

Dessa finna sällskapets plan att anordna en instruktionskurs i Stockholm mindre

ändamålsenlig, då där förut hållits flera kurser och då simkonsten där, tack vare sällskapets

verksamhet, står relativt högt, och anse därför lämpligare att sadana kurser

anordnas i någon kuststad, helst med folkskoleseminarium, t. ex. i Göteborg eller

Kalmar.

Med anledning af berörda anmärkning har från sällskapets sida hos

mig uppgifvits följande:

Sällskapet har, såsom äfven af dess förevarande framställning synes, tidigare

gjort försök med anordnande af kurser i simning och lifräddning i olika städer i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 251.

landet under ledning af från Stockholm utsända instruktörer. Detta system har sällskapet

emellertid nödgats öfvergifva, enär det blef, ekonomiskt sedt, för dyrt och lämnade

jämförelsevis klent resultat. Det visade sig nästan omöjligt att ordna kurserna

enligt en på förhand utstakad plan, och eleverna kunde ej alltid inställa sig vid kurserna

samtidigt. Gifvetvis kunde också hvart år i allt fall endast en ringa del af

landet komma i åtnjutande af undervisningen. Däremot hade det visat sig mycket

bättre resultat af de numera anordnade kurserna i Stockholm. Här funnes de lämpligaste

och bäst utbildade lärarna, hvilka för öfrigt mången gång hade svårt att under

sommaren lämna hufvudstaden. Kurserna kunde ordnas i förväg och meddelande om

dem utsändas i god tid. Eleverna, som åtnjöte fria resor m. fl. förmåner, använde

gärna en del af sommaren till ett besök i hufvudstaden. Intresset för kurserna hade

ökats, och man hade också kunnat ställa högre fordringar på eleverna.

I sammanhang med de upplysningar, jag sålunda erhållit, har för mig

uppgifvits, att sällskapet tänkt sig ett belopp af 1,200 kronor årligen

böra lämpligen användas för understödjande af ifrågavarande kurser i

form af stipendier till i kurserna deltagande elever.

Såsom jag redan framhållit, finner jag svenska lifräddningssällskapets

förevarande framställning synnerligen behjärtansvärd. Det mål, sällskapet

satt sig före och oegennyttigt under många år sträfvat att fylla, måste i

vårt af vatten omflutna samt af större och mindre vattendrag genomskurna

land anses vara af stor vikt. Den af sällskapet anförda omständigheten, att

en mängd människor — omkring 1,000 årligen — i Sverige omkomma genom

drunkning, synes mig kraftigt tala för vikten af ökade kunskaper och

ökad färdighet hos landets befolkning i de afseenden, hvarom här är fråga.

Det synes mig också, som om sällskapet slagit in på en för vinnande

af dess mål riktig väg genom att söka för frågan intressera folkskolans

målsmän. Därigenom tränger otvifvelaktigt saken lättast till de breda

lagren af befolkningen. Men gifvet är också, att ganska afsevärda utgifter

måste kräfvas, om man skall vinna det åsyftade målet.

Sällskapet har tydligen en ganska rik erfarenhet af förutsättningarna

för att göra kurser af ifrågavarande slag effektiva. Att, såsom sällskapet

framhållit, man icke i regel kan påräkna, att folkskollärare och seminarieelever

skola kunna helt eller delvis på egen bekostnad besöka dessa kurser,

synes mig uppenbart. Då sällskapet förklarar sig icke kunna ensamt bära

de erforderliga kostnaderna, men det å andra sidan gifvetvis vore till stor

skada, om dessa kurser, som äro af ett stort allmänt intresse, skulle

upphöra af brist på medel, synes mig staten så mycket hellre böra träda

hjälpande emellan, som det erforderliga tillskottet är jämförelsevis ringa.

Då för ändamålets vinnande statsanslag torde blifva erforderligt

för åtskilliga år framåt, finner jag Riksdagens medverkan böra påkallas.

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 251.

Det af sällskapet såsom bidrag till ifrågavarande kurser beräknade

beloppet, 1,200 kronor, torde få anses skäligt. Sällskapets ansökning afser

bidrag till anordnande af kurser under 1912 års sommar. Som emellertid

af Riksdagen eventuellt beviljadt anslag kommer att uppföras å 1913

års stat, synes detsamma böra anvisas såsom bidrag till kurser under

sistnämnda år. Någon större olägenhet af det sålunda förutsatta uppskofvet

torde icke vara att befara.

De särskilda villkor, som böra förknippas med åtnjutande af anslaget,

hvilket, ehuru icke beräknadt i det Riksdagen förelagda förslaget till Riksstat

för år 1913, möjliggöres genom af Riksdagen å äskade anslag gjorda

besparingar, lära böra meddelas af Kungl. Maj:t. Hvad platsen för kursernas

hållande angår, torde det få ankomma på sällskapet — som synes

mig hafva framlagt goda skäl för att kurserna åtminstone tillsvidare höra

anordnas i Stockholm — att därom närmare besluta.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till af svenska lifräddningssällskapet

anordnade instruktörskurser i simning och lifräddning,

hufvudsakligen afsedda för folkskollärare och

elever vid folkskoleseminarierna, anvisa å extra stat

för år 1913 ett belopp af 1,200 kronor att utgå på de

villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan

behagade Hans Kungl. Höghet Kronpriijsen-Regenten

i nåder bifalla; och skulle proposition i ämnet af

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas

till Riksdagen.

Ur protokollet:

J. F. Högberg.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1912:92 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag till vissa af svenska lifräddningssällskapet anordnade kurser. a1 i texten