Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af lägenheten Petsarfverum på Gottland

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:4, Angående försäljning af lägenheten Petsarfverum på Gottland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4,

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

försäljning af lägenheten Petsarfverum på Gottland;

gifven Stockholms slott den 10 november 1911.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgifva,

att lägenheten Petsarfverum på Gottland må genom militärbefälhafvarens

på Gottland försorg försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande,

samt att köpeskillingen därför må, sedan kostnaderna för

försäljningen afdragits, tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

David Bergström.

Bihang till Eiksd. prat. 1912. 1 Samt. 1 Afd. 4 Käft. (Nr 4.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 november 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd.

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, yttrade:

»Den kronan tillhöriga förra exercisplatsen Petsarfverum är belägen

inom Sjonhems socken på Gottland och utgöres af en från kronoskattehemmanet

l/± mantal Petsarfve afsöndrad lägenhet Petsarfverum. Enligt

en öfver Sjonhems sockens skifteslag år 1898 upprättad laga skifteskarta

med tillhörande beskrifning innehåller denna lägenhet 15 hektar

25,4 ar, däraf 1 hektar 35,8 ar odlingsmark, 13 hektar 27,6 ar afrösningsjord

och 0,7 ar impedimenter. Lägenheten har af kommissionslandtmätaren

A. Ytterberg enligt värderingsinstrument af den 5 december

1898 uppskattats till 636 kronor 15 öre.

I nådig proposition till 1899 års Riksdag (Nr 72) föreslog Kungl.

Maj:t Riksdagen medgifva, att Petsarfverum finge försäljas till den

högstbjudande för en köpeskilling ej understigande nyssnämnda värde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

Beträffande kronans åtkomst till lägenheten, som dåmera vore fullkomligt

obehöflig för militära ändamål, uppgafs, att kronan genom salubref den

9 januari 1862 för en köpeskilling af 64 riksdaler riksmynt förvärfvat

densamma från Lars Larsson i Petsarfve och den 26 september 1865

därå undfått fastebref.

Uti skrifvelse den 13 maj 1899 (nr 133) anmälde emellertid Riksdagen,

att framställningen icke af Riksdagen bifallits, enär ifrågavarande

lägenhet enligt Riksdagens förmenande möjligen skulle framdeles kunna

behöfvas för uppförande därå af militära förrådshus eller för befrämjande

af annat allmänt ändamål och Riksdagen därför icke ansåge lämpligt,

att staten för det dåvarande afhände sig äganderätten till lägenheten.

Sedan särskilda sakkunniga tillkallats för verkställande af utredning

angående inlösen af officers- och underofficerskårernas byggnader

å mötesplatserna äfvensom angående den framtida användningen af

vissa utaf truppförbandens mötesplatser in. m., hafva dessa sakkunniga,

generallöjtnanten G. Björlin och ledamoten af Riksdagens Andra

kammare hemmansägaren C. Persson i Stallerhult, uti skrifvelse den

18 januari 1909 framhållit, att förra exercisplatsen Petsarfverum

icke på många år användts för militära ändamål och att, sedan

Kungl. Maj:t numera beslutat, att de militära hufvudförråden å Gottland

skola förflyttas till Tingstäde, ifrågavarande lägenhet icke vidare

syntes kunna komma att användas för något kronans ändamål. De

sakkunniga hafva därför hemställt, att då det icke torde vara med

kronans fördel öfverensstämmande, att lägenheten fortfarande läge obegagnad

och af kringboende lägenhetsinnehafvare brukades utan ersättning,

densamma måtte genom militärbefälhafvarens å Gottland försorg

försäljas till den högstbjudande, dock ej under 636 kronor 15 öre, samt

köpeskillingen, efter afdrag af kostnaderna för försäljningen, inlevereras

till statskontoret för att tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

Uti denna hemställan har militärbefälhafvaren på Gottland instämt.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har uti den 28 maj 1910

afgifvet underdånigt utlåtande anmält, att departementet numera lyckats

att i militärbefälhafvarens på Gottland expedition återfinna åtkomsthandlingar

i hufvudskrift till ifrågavarande exercisfält; och utvisade

dessa handlingar, att intill år 1854 icke hela den nuvarande lägenheten

Petsarfverum utan blott 16 tunnland 2 kappland af densamma användts

Sakkunnigas

framställning.

Militärbefälhafvarens

3Tttrande.

Utlåtande af

arméförvaltningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Vidare yttrande

af

sakkunniga.

Utlåtande a

justitiekanslersämbetet.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

till exercisplats, men att genom ett den 7 januari 1854 mellan kronan

och bemälde Larsson upprättadt kontrakt Larsson för evärdelig tid till

kronan, »att såsom samlings- och exercisplats begagnas tillika med den

nu såsom exercisplats för Halla kompani begagnade plan, i 1823 års

storskifteskarta under kitt A. nr 41 anmärkt innehålla 16 tunnland 2

kappland», öfverlåtit ytterligare 16 tunnland däromkring liggande mark,

å samma karta upptagen under Litt. A. nr 40, emot en betingad löseskilling

af i ett för allt, utan all vidare afgäld, 64 riksdaler riksgäldssedlar

och på villkor i öfrigt, bland andra, att Larsson och följande

ägare till Vt mantal Petsarfve skulle äga rätt att under de tider, då

platsen icke begagnades för afsedda ändamålet, för hemmanets behof

använda densamma till mulbete. Detta kontrakt hade den 15 maj 1860

ingifvits till vederbörande underdomstol och till framtida säkerhet intagits

i dess inteckningsprotokoll.

Då det särskildt med hänsyn till frågan, huruvida nämnda servitutsrätt

fortfarande besvärade lägenheten, syntes departementet vanskligt

att på förhand bestämma värdet af äganderätten till ifrågavarande

lägenhet, hemställde departementet, att försäljningen ej, såsom i förutnämnda

nådiga proposition föreslagits, måtte göras beroende af en förut

bestämd köpeskilling, utan att lägenheten i stället finge försäljas å offentlig

auktion till den högstbjudande.

Jämväl ofvannämnda sakkunniga hafva i ett den 15 oktober 1910

afgifvet förnyadt underdånigt yttrande i ärendet ansett det vara klokare

och med statens intresse mera förenligt att icke förhindra eller

försvåra försäljningen genom att göra den beroende af ett fastställdt

minimipris. Äfven om endast en långt mindre summa än den, hvartill

området uppskattats, skulle kunna erhållas vid eu försäljning, syntes

de sakkunniga detta vara att föredraga och framför allt vara med statens

värdighet mera öfverensstämmande än att som nu vore fallet låta

lägenheten år från år ligga obrukad, värdelös och oskyddad med möjlighet

för närboende att utan hinder efter godtfinnande tillgodogöra sig

större eller mindre delar af densamma.

Justitiekanslersämbetet, som erhållit befallning att afgifva underdånigt

utlåtande i ärendet, i hvad afsåge ofvanberörda inteckning till

säkerhet för beståndet af viss mulbetesrätt, har med anledning häraf

upplyst, att då kontraktet af den 7 januari 1854 intogs i inteckningsprotokollet,

hade rätten föreskrifvit, att handlingen borde för inteckningssäkerhetens

bevarande ånj^o ingifvas till rätten inom tio år från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4. 5

första företeendet; och har justitiekanslersämbetet vidare i hufvudsak

anfört följande.

De före ikraftträdandet af förordningen angående inteckning i fast

egendom den 16 juni 1875 gällande författningar rörande dylik inteckning

hade föreskrifvit, att beviljade inteckningar skulle, för att blifva

bestående, förnyas hvart tionde år. Enligt 1875 års kungl. förordning

åter gällde inteckningar — med undantag af inteckningar för fordran —

utan förnyelse, sedan de införts i inteckningsboken. Under förutsättning

att ifrågavarande inteckning icke någon gång förnyats eller att i

allt fall så ej skett efter den 1 januari 1876, det vill säga den dag, då

nyssnämnda kungl. förordning blef gällande, vore därför samma inteckning

förfallen.

För beståndet af en servitutsrätt, till hvilket slag af rättigheter

ifrågavarande mulbetesrätt vore att hänföra, hade emellertid före den 1

januari 1876 inteckning icke varit erforderlig. Nu gällande lag om servitut

af den 14 juni 1907 gjorde ock för, bland andra, de servitut, som tillkommit

före den 1 januari 1876, undantag från de bestämmelser, som

eljest gällde angående verkan af öfverlåtelse af den fastighet, därå

servitutet hvilade. En följd häraf vore, att ifrågavarande servitut, äfven

om inteckningen förfallit, gällde jämväl mot eventuell ny ägare till

området, och detta oafsedt om förbehåll vid öfverlåtelse gjorts eller ej.

Ehuru servitutsrätten sålunda formellt vore gällande, torde likväl

ej vara uteslutet, att densamma under vissa förhållanden kunde komma

att sakna betydelse.

Justitiekanslersämbetet, som låtit anskaffa en bestyrkt afskrift af

köpebref vet af den 9 januari 1862, tilläte sig ur nämda handling åberopa

säljarens förklaring, att han tillägnade Kungl. Maj:t och kronan

ifrågavarande lägenhet »att däröfver nu och för framtiden med full

äganderätt styra och råda på sätt godt synes».

Af berörda förklaring framginge, att ehuru i kontraktets första del

sades, att området upplätes till Kungl. Maj:t och kronan »att såsom

samlings- och exercisplats begagnas», användningen af området icke

vore inskränkt härtill. Brukades området, vare sig af Kungl. Maj:t

och kronan eller af ny ägare, för ändamål, som uteslöte möjligheten

till mulbete, måste enligt justitiekanslersämbetets uppfattning stamfastighetens

ägare finna sig häri. Justitiekanslersämbetet ville nämligen

tolka kontraktets bestämmelser sålunda, att upplåtaren för sig

och sina efterträdare å stamhemmanet förbehållit rätt till mulbete

endast så länge försålda området utgjorde exercisplats. Att mulbetesrätten

försvunne genom förändrad användning af området, vore ju ej

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 4.

Departe
mentschefen.

mera oegentligt, än om så skulle ske genom att området hela året

toges i bruk såsom öfningsfält.

På sätt de sakkunniga anfört och militärbefälhafvaren på Gottland

bekräftat, är Petsarfverum icke beböfligt för något militärt ändamål.

Då uti Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1899 emellertid ifrågasatts,

att lägenheten skulle kunna beböfvas för befrämjande af äfven annat

allmänt ändamål än militärt, har Kungl. Majt:s befallningshafvande i

Gottlands län fått i uppdrag att förebringa utredning i detta afseende;

och har denna myndighet, efter att hafva hört vederbörande kronofogde,

länsman, kyrko- och kommunalstämma, i skrifvelse den 6 april 1911

förklarat, att lägenheten icke är behöflig för annat allmänt ändamål.

Särskildt anser jag mig böra framhålla, att lägenheten med hänsyn till

sin ringa storlek och från annan kronans jord aflägsna belägenhet icke

kan lämpa sig till kronopark. Då dessutom lägenheten icke i kronans

ägo synes kunna afvinnas någon afkastning, torde vara lämpligast att

lägenheten försäljes.

Hvad härefter angår frågan huruvida försäljningen bör medgifvas

endast under förutsättning af visst minimipris eller icke, så har fortifikationsdepartementet

ansett, att visst minimipris icke nu bör bestämmas,

och har departementet såsom stöd för denna sin åsikt särskildt framhållit,

att en servitutsrätt blifvit i lägenheten intecknad. Justitiekanslersämbetet

har emellertid anfört, att servitutsrätten icke torde

gälla mot ny ägare af lägenheten. Alldeles bortsedt från den en gång

upplåtna servitutsrätten torde det dock enligt min mening icke vara

lämpligt att stadga något miuimipris för försäljningen, ty det torde

därigenom kunna uppkomma svårighet att erhålla köpare till ifrågavarande

lägenhet, som otvifvelaktigt är af mindre god beskaffenhet.

Lägenhetens areal enligt laga skiftet år 1898 synes vara något

olik den areal, som upptagits i äldre handlingar, men bör dock uppenbarligen

vara den, som vid lägenhetens försäljning angifves för densamma.

Då jag slutligen icke har något att erinra mot hvad de sakkunniga

och myndigheterna föreslagit i fråga om sättet för den inflytande köpeskillingens

användning, får jag alltså i underdånighet hemställa, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att lägenheten Petsarfverum på Gottland må genom militärbefälhafvarens

på Gottland försorg försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande,

samt att köpeskillingen därför må, sedan kostnaderna för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

försäljningen afdragits, tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.»

Till denna departementschefens, af statsrådets

öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans

Magt Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Ali Söderhjelm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:57 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl, Maf.ts proposition angående försäljning af lägenheten Petsarf verum på Gottland. a1 i texten