Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förhud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid

1912-02-23 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:60, Med förslag till lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förhud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 60.

1

N:o 60.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5

juni 1909 om förhud mot handels idkande å söckendag

utöfver viss tid; gifven Stockholms slott den 23 februari

1912.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om

förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 42 höft. (Nr 60.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Förslag

till

Lag,

innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förbud mot

handels idkande å söckendag utöfver viss tid.

Härigenom förordnas, att rubriken till lagen den 5 juni 1909 om

förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid äfvensom 1

och 2 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

Lag om förhud mot handels idkande under vissa tider af dygnet.

1 §•

Därest inom stad, köping eller municipalsamhälle yppas behof af

förbud mot att handelsbod å söckendag hålles till salu öppen utöfver

viss tid, må sådant förbud meddelas i enlighet med hvad nedan sägs.

Varder dylikt förbud för viss ort medel eladt, må ock förbud i enahanda

ordning meddelas mot att handelsbod å sön- och helgdagar hålles

till salu öppen under sådan tid, som enligt 7 kap. 3 § strafflagen ej är

att hänföra till sabbatstid.

2 §•

Förbud, hvarom i 1 § första stycket förmäles, skall angifva viss

tid, då bod må öppnas, ej före klockan sju förmiddagen, och viss tid,

då bod skall stängas, ej senare än klockan åtta eftermiddagen. Dock

må för bod, där handel idkas allenast med lifsförnödenheter, tiden för

öppnandet sättas till klockan sex förmiddagen samt för sådan bod eller

bod, där hufvudsakligen tobak eller hvad däraf är förfärdigadt eller tid
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.

ningar hållas till salu, stängningstiden sättas till klockan nio eftermiddagen.

Jämväl må stängningstiden å aftonen före sön- eller helgdag

och under två veckor närmast före julaftonen bestämmas till klockan

nio eftermiddagen och i fråga om bodar, som i nästföregående punkt

omförmälas, till klockan tio eftermiddagen.

Förbud, som i 1 § andra stycket sägs, skall afse hela tiden före

klockan sex förmiddagen och efter klockan nio eftermiddagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1912.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre ADELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström i underdånighet:
»I

skrifvelse den 29 mars 1910 anhöll Riksdagen, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa undersökning, i hvad mån inom vårt land

behöflig söndagshvila utan berättigad anledning åsidosattes, särskilt

inom industri, handel och andra närliggande arbetsområden, äfvensom,

därest utredningen skulle därtill gifva anledning, för Riksdagen framlägga

erforderligt lagförslag i ämnet. Den genom nämnda skrifvelse

väckta frågan är för närvarande föremål för utredning. Innan nämnda

utredning blifvit slutförd, torde emellertid hinder icke möta att redan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60. 5

nu vidtaga vissa lagstiftningsåtgärder i syfte att främja söndagshvilan

på ett särskildt område, där uppenbara missförhållanden synas vara för

handen, nämligen i fråga om butikshandeln. En särskild anledning till

att frågan om ändrad lagstiftning på detta område nu upptages till

behandling utan samband med frågan om söndagshvilans tillgodoseende

på öfriga områden finner jag nämligen ligga i den bristande öfverensstämmelse,

som enligt nu gällande bestämmelser förefinnes mellan det

sätt, hvarpå nämnda handel är ordnad på söekendagar, å ena, och på

sön- och helgdagar, å andra sidan. Butikshandeln å söekendagar regleras

af lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å

söckendag utöfver viss tid. I fråga om sön- och helgdagar finnas inga

motsvarande bestämmelser med undantag af det direkta förbud, som

7 kap. 3 § allmänna strafflagen innehåller mot att hålla kramlåda eller

annan dylik bod till salu öppen å sön- eller högtidsdag emellan klockan

sex om morgonen och klockan nio om aftonen. Någon befogenhet för

de kommunala myndigheterna att, såsom med afseende å söckendag kan

ske, inskränka butikshandeln till viss tid af dagen, finnes icke. Före

och efter den i ofvannämnda lagrum angifna sabbatstiden kan därför

butik obehindradt hållas öppen å sön- och högtidsdagar, äfven om förbud

utfärdats mot att under söckendag idka handel å motsvarande tid. Och

söndagshandeln i sådana bodar, som ej äro att hänföra till »kramlåda

eller annan dylik bod», är öfverhufvudtaget ej underkastad andra inskränkningar

i förevarande hänseende än den, som följer af strafflagens

allmänna förbud mot att å sabbatstid idka sådant arbete, som uppskof

tåla kan eller icke sker till egen eller annans nödtorft.

Detta har, enligt hvad jag inhämtat, på flera håll framkallat vissa

oegentligheter i fråga om handelsbutikers öppethållande. Sålunda förekommer

det i stor utsträckning, att butiker, som på grund af utfärdadt

förbud hållas stängda intill klockan tolf på natten emellan lördag och

söndag, vid nämnda tid åter öppnas för allmänheten och därpå hållas

öppna under flora timmar af natten. Vidare är det ganska vanligt, att

butiker, som på hvardagskvällarna måste stängas klockan åtta eller nio,

på söndagsaftnarne hållas öppna mellan klockan nio och klockan tolf.

En lagändring i syfte att af hjälpa dessa oegentligheter finner jag

så mycket mera af behofvet påkallad, som det är tydligt, att butikspersonalens

anspråk på hvila från arbetet nattetid äger sitt berättigande

likaväl för sön- och helgdagar som för söekendagar. Särskildt torde

härvid böra framhållas, att en stor del af de butiker, som, på sätt ofvan

är sagdt, hållas öppna under natten, utgöras af cigarraffärer med kvinnlig

betjäning. Af en utaf Stockholms matvaruhandlareförening till Eders

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kimgl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.

Kungl. Maj:t ingifven skrifvelse framgår, att de af-mig omnämnda missförhållandena

gjort sig gällande jämväl i fråga om matvaruhandeln.

En lagstiftning rörande batikstängning å sön- och helgdagar kan

emellertid tänkas genomförd på två olika sätt. Antingen kan ett för

hela riket gällande förbud mot att under viss tid af dagen hålla handelsbod

öppen fastställas i lag eller oek kan beslutanderätten i ifrågavarande

hänseende öfverlämnas åt kommunerna. I förra fallet skulle de nya

bestämmelserna anknyta sig till det stadgande, som i 7 kap. 3 § strafflagen

finnes meddeladt angående kramlåda och annan dylik handel, i det

senare fallet skulle åter lagen den 5 juni 1909 erhålla utsträckt tillämpning.

Vid framläggande af det lagförslag, som låg till grund för sistnämnda

lag, uttalade sig föredragande departementschefen mot att dess

tillämpning på sådant sätt utsträcktes. Han framhöll därvid, att bestämmelser

till inskränkning af handeln på sön- och helgdagar, på

grund af deras sammanhang med stadgandet i 7 kap. 3 § strafflagen,

icke kunde meddelas i den ordning eller byggas på de grunder, som

för lagstiftningen angående inskränkning af handeln å söckendagar ansågos

vara de rätta. Enligt min mening kunna dock näppeligen några

principiella betänkligheter anses möta mot ett öfverlämnande åt de

kommunala myndigheterna af beslutanderätten i förevarande afseende,

för såvidt detta endast sker i sådana fall, å hvilka ofvannämnda bestämmelser

i allmänna strafflagen sakna all tillämpning, d. v. s. i fråga om

handels idkande å sådan tid, som ej enligt nämnda lagrum är att hänföra

till sabbatstid. Såsom stöd för en sådan anordning kan i öfrigt anföras,

att syftet med den nu ifrågasatta lagstiftningen är väsentligen ett

annat än det med 7 kap. 3 § strafflagen afsedda. Under det nämligen

sistnämnda stadgande, enligt hvad lagens grunder utvisa, hufvudsakligen

har till uppgift att förhindra, att allmän förargelse väckes därigenom

att handelsrörelse idkas å sabbatstid, är anledningen därtill att inskränkningar

i söndagshandeln nu anses påkallade däremot mera att söka i

samma förhållande, som framkallade lagen den 5 juni 1909, eller butikspersonalens

behof af nödig arbetshvila. Det synes mig därför, åtminstone

såsom en provisorisk anordning, till dess frågan om söndagshvilan

i sin helhet vunnit en slutlig lösning, vara lämpligast, att nämnda lags

bestämmelser erhålla motsvarande tillämpning beträffande den tid å sönoch

helgdagar, som ej är att anse såsom sabbatstid.

Hvad åter angår den handel med lifsmedel och andra nödvändighetsvaror,

som med stöd af gällande lagstiftning bedrifves å sabbatstid,

torde bestämmelser i syfte att reglera denna handel rätteligen böra meddelas

i en annan ordning. I allt fall lära sådana bestämmelser icke kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 7

utfärdas utan eu mera ingående utredning angående de förhållanden,

hvarunder nämnda handel bedrifves, hvilken utredning torde böra ske i

samband med den nu pågående undersökningen om söndagshvilans befrämjande

på öfriga arbetsområden.

Om de kommunala myndigheterna erhålla den beslutanderätt i

fråga om söndagshandeln, som ofvan angifvits, torde man ej behöfva

befara, att de skola underlåta att begagna nämnda rätt å alla de platser,

där inskränkande bestämmelser äro af nöden. Af en undersökning, som

verkställts af kommerskollegii arbetsstatistiska afdelning rörande den

utsträckning, i hvilken lagen den 5 juni 1909 tillämpats, framgår nämligen,

att redan vid utgången af år 1910, som var lagens första verksamhetsår,

af samtliga svenska städer sammanlagdt 40 eller icke mindre

än 43 procent med ett invånareantal af i det närmaste åtta tiondelar

af Sveriges hela stadsbefolkning fattat beslut om lagens trädande i tillämpning.

Då missförhållandena åtminstone inom de två områden, där de

såsom ofvan berörts, mest gjort sig gällande, eller inom tobaks- och matvaruhandeln

äro minst lika framträdande a sön- och helgdagar som å andra

dagar, ger den skyndsamhet, med hvilken kommunerna begagnat sig af

lagen den 5 juni 1909, anledning att antaga, att de äfven skola bringa

den nu ifrågasatta lagstiftningen till tillämpning i alla de fall, då så

erfordras. . Och någon fara för att de kommunala myndigheterna skola

begagna sin beslutanderätt i strid mot konsumenternas berättigade anspråk

på att jämväl å sön- och helgdagar erhålla vissa nödvändighetsvaror

föreligger tydligen icke, om nämnda myndigheters befogenhet

inskränkes till de tider af dagen, som ofvan angifvits.

Enligt de af mig nu angifna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till ändring i vissa delar af lagen den 5 juni

1909. Då enligt rubrikens nuvarande lydelse lagen är inskränkt att gälla

allenast med afseende å söckendagar, har det därvid till en början varit

nödvändigt att gifva nämnda rubrik en i någon mån förändrad affattning.

På sätt ofvan angifvits, afse de nya bestämmelserna närmast att förekomma

den oegentlighet, som ligger däri, att förbud, som meddelats

för söckendagar, icke enligt gällande lag kan vinna tillämpning beträffande

sön- och helgdagar. Med hänsyn härtill har det stadgande,

som i 1 § införts rörande rätt att utfärda förbud jämväl för sön- och

helgdagar, fått sådan affattning, att denna rätt gjorts beroende däraf,

att förbud för den ort, hvarom fråga är, redan kommit till stånd eller

samtidigt meddelas äfven för söckendagar. Att behof skulle yppas att

utfärda förbud, gällande endast för sön- och helgdagar, torde också

knappast behöfva förutsättas. I lagens 2 § har den bestämmelsen in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

forts, att förbudet skall gälla hela den tid, som ej är att hänföra till

sabbatstid, eller tiden före klockan sex förmiddagen och efter klockan

nio eftermiddagen i dess helhet. Någon viss öppnings- och stängningstid

skulle således icke, såsom i fråga om söckendagar är stadgadt, angifvas

i förbud, som utfärdas för sön- och helgdagar. Detta är en

naturlig följd däraf, att förbudet endast skulle kunna afse den tid af

dagen, som måste innefattas under ett för söckendagar meddeladt förbud.

En mindre afvikelse från hvad som gäller om söckendagar innehåller

dock förslaget därutinnan, att någon rätt icke medgifvits att för

de två veckorna närmast före julaftonen göra det undantag från de

eljest gällande reglerna, som omtalas i tredje punkten af lagens 2 §,

så att bodar, där handel idkas allenast med lifsförnödenheter eller där

hufvudsakligen tobak eller hvad däraf är förfärdigadt eller tidningar

hållas till salu, skulle kunna jämväl å sön- och helgdagar hallas öppna

mellan klockan nio och tio på aftonen. Något behof att för sön- och

helgdagar medgifva ett dylikt undantag torde nämligen näppeligen

förcliggå
Då

emellertid lagen den 5 juni 1909 är af den beskaffenhet, att

den fortsatta handläggningen af den föreliggande frågan ankommer på

civildepartementet, hemställer jag, att ärendet måtte för vidare behandling

dit öfverlämnas.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Hjälmar Nyman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1912.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre AdelswäRD,

PetréN,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för civildepartementet statsrådet Schotte i underdånighet:

»På grund däraf att vissa inskränkningar i rätten att under sönoch

helgdagar hålla handelsbod till salu öppen ansetts vara af behofvet

påkallade har, såsom chefen för justitiedepartementet nu omförmält, inom

nämnda departement utarbetats ett förslag till ändring i vissa delar af

lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å söckendag

utöfver viss tid. Då nu ärendet öfverlämnats till civildepartementet

för fortsatt behandling, kan jag beträffande grunderna för förslaget inskränka

mig till att åberopa hvad chefen för justitiedepartementet anfört.»

Föredraganden uppläste härefter berörda förslag till lag om ändring

i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 42 höft. (Nr 60.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

å söckendag utöfver viss tid och. hemställde, att detsamma måtte genom

nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes med bifall till densamma Hans Maj:t

Konungen förordna, att nådig proposition i ämnet af

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall till

Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

STOCKHOLM, ISA A. C MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:255 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förbud mo s. 1 i texten
  2. 1SärU 1912:3 Utlåtande i anledning af Kungl. Ma:jts proposition med förslag till lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkan s. 3 i texten
  3. LU 1912:35 Lagutskottets memorial Nr 35 s. 1 i texten