Sök i Ratio Lex

Angående ersättning för kyrkofonden från Skaftö annexförsamling

1912-02-16 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:70, Angående ersättning för kyrkofonden från Skaftö annexförsamling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ersättning

för kyrkofonden från Skaftö annexförsamling; gifven

Stockholms slott den 16 februari 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

att — i ändamål att de hemmansägare i Skaftö till Morlanda patronella

pastorat hörande annexförsamling i Göteborgs stift, som nu hafva

skyldighet att utgifva kyrkotionde till patronus i Morlanda församling, må

vinna befrielse därifrån — medgifva, att från anslaget till »kyrkors underhåll»

årligen må från och med år 1913, så länge patronatsrätten i Morlanda

äger bestånd, till samma patronatsrätts innehafvare utgå ersättning

för berörda tionde med lösen i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris

för 14,9928 hektoliter korn.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 49 höft. (Nr 70.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl, Maj: t k Nåd. Proposition Nr 70.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

SciIOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg, anförde:

Ersättning för Den förnämsta af prästerskapets aflöningsförmåner har varit tionden,

från Skäfte 1 sln ursprungliga form en skatt pa bruttoai kastningen af viss näring,

anmixförsäm-Tiondeinstitutet blef inom de olika svenska landskapen utbildadt i månging''

skiftande former, men skiljaktigheterna hänföra sig i allmänhet endast till

detaljer. Man skilde mellan olika slag af tionde såsom sädestionde, kvicktionde,

jakttionde och dylikt. Den i de gamla svenska landskapslagarnas

kyrkobalkar föreskrifna tionden var en kyrklig skatt och i allmänhet, åtminstone

sädestionden, så fördelad, att en tredjedel tillföll sockenprästen och de

återstående två tredjedelarna sockenkyrkan, biskopen och de fattiga. Genom

"Västerås recess indrogs emellertid, med undantag endast för sockenprästens

andel eller den s. k. tertialtionden, hela tionden till kronan, hvars andel

därefter benämndes kronotionde. Under det att sålunda genom reformationen

kyrkotionden kom att upphöra i det gamla Sverige, blef förhållan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

3

det annorlunda i de forna danska och norska provinserna Skåne, Halland,

Blekinge och Bohuslän. Här var ursprungligen sädestionden delad lika

mellan prästen, kyrkan och biskopen, och vid reformationen i Danmark

tillerkändes den danske konungen endast den tredjedel, som biskoparna

förut uppburit (kronotionden), hvaremot ej blott prästen utan äfven kyrkan

fortfarande Ilek uppbära sina andelar af tionden, d. v. s. tertial- och

kyrkofonden.

1 en vid 1893 års Riksdag väckt motion framställdes ett förslag i syfte

att åstadkomma afskrifning af den inom Skåne, .Halland, Blekinge och

Bohuslän från viss jord utgående kyrkofonden, och anhöll Riksdagen i

underdånig skrifvelse den 2 maj 1893, att Kungl. Maj:t täcktes efter föregående

utredning till Riksdagen inkomma med förslag angående sättet och

■ villkoren för en dylik afskrifning. Efter att i detta ärende hafva hört

vederbörande myndigheter framlade Kungl. Maj:t för 1898 års Riksdag nådig

proposition (nr 52) angående afskrifning af den från viss jord inom

Skåne m. fl. provinser utgående kyrkofonden. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag beslöt Riksdagen, på sätt i skrifvelse den 13 maj 1898 anmäldes,

bland annat, att den i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af

vissa hemman i Alfsborgs län utgående kyrkotionden skulle från och med

år 1900 upphöra att erläggas af de tiondeskyldiga, att från samma tid

den afkortade kyrkotionden skulle aflöras ur räkenskaperna, samt att i

fråga om kyrkotionde, som åtföljde patronatsrättiyhet, de sålunda meddelade

bestämmelserna utom i vissa särskilda fall, hvarom i det följande

icke blifver fråga, ej skulle vara i vidare mån tillämpliga. I anslutning

härtill och sedan Kyrkomötet, på sätt jag strax vill omnämna, yttrat sig

i ärendet, utfärdade Kungl. Maj:t nådig förordning den 14 oktober 1898

angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser

utgående kyrkotionden.

I sin skrifvelse den 13 maj 1898 uttalade Riksdagen, att, om än förslag

om upphörande af kyrkotionden i de patronella pastoraten af brist på

fullständig utredning icke för det dåvarande kunnat framläggas, Riksdagen

likväl hyste den tillförsikten, att denna särskilda frågas lösning snart vore

att förvänta, på det likställighet i förevarande hänseende måtte beredas

berörda pastorat. Till 1898 års Kyrkomöte hemställde härefter Kungl.

Maj:t, att Kyrkomötet, därest det godkände de af Kungl. Maj:t och Riksdagen

fattade beslut om kyrkotionde^ afskrifning, såvidt prästerskapets privilegier

däraf berördes, måtte medgifva, att den med patronat sr ätt förenade

kyrkotionden finge vid den tid och under de villkor, Kungl. Maj:t funne för

godt bestämma, upphöra att erläggas af de tiondeskyldiga; och blef denna

hemställan af Kyrkomötet bifallen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 70.

Redan dessförinnan hade åtgärder i antydda syftet vidtagits, i det att

dåvarande kammarrådet Gabriel Thulin den 27 maj 1898 erhållit nådigt

uppdrag att enligt de närmare bestämmelser, som meddelades af chefen

för ecklesiastikdepartementet, verkställa erforderlig utredning rörande afskrifning

af kyrkotionden inom patronella pastorat i Skåne in. fl. provinser.

På grund af detta uppdrag utarbetade Thulin och aflämnade den 10 september

1901 till Kungl. Maj:t »Utredning rörande patronatsrättigheterna i

Skåne, Halland och Bohuslän» jämte därtill hörande »Samling af urkunder

rörande patronatsrättigheterna i Skåne, Halland och Bohuslän», hvilka båda

arbeten med Kungl. Maj:ts tillstånd blefvo befordrade till trycket. Genom

nådig remiss den 27 september 1901 anbefalldes kammarkollegium att efter

vederbörandes hörande afgifva underdånigt yttrande och förslag i fråga om

upphörande af den kyrkotionde, som ännu utginge i de patronella pastoraten

i Skåne, Halland och Bohuslän. Till åtlydnad häraf inkom kollegium, ■

med öfverlämnandc af de till kollegium i ärendet inkomna handlingar, den

2 maj 1902 med utlåtande i frågan. Vid underdånig föredragning af detta

ärende den 19 december 1902 hemställde dåvarande statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet, efter samråd med dåvarande statsrådet och

chefen för justitiedepartementet, bland annat, att, enär hufvudfrågan eller

frågan om upphörande af patronus kallelserätt ankomme på justitiedepartementets

föredragning och afskrifning af kyrkotionden i de patronella

pastoraten och därmed sammanhängande frågor vore beroende af denna

hufvudfrågas behandling, utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden

sistberörda dag måtte få öfverlämnas till justitiedepartementet för den vidare

behandling af frågan om kallelserättens upphörande, som på samma departement

ankomme.

Som bekant har detta sistnämnda spörsmål ännu icke blifvit slutligen

afgjordt. Upplysningar om frågans läge hafva emellertid lämnats i ett svar,

som förutvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet Albert

Petersson den 25 april 1908 afgaf i Riksdagens Andra Kammare med anledning

af en utaf riksdagsmannen C. J. ödman framställd interpellation

i ämnet. Det meddelades i detta svar, att frågan i början af sommaren

1907 upptagits till behandling inom justitiedepartementet. Då det emellertid

därvid visat sig, att man äfven beträffande gamla Sverige måste hafva

kännedom i detalj om de särskilda patronatsrätterna och de med dem förbundna

olika rättigheterna och skyldigheterna, hade i anledning häraf upplysningar

infordrats från vederbörande domkapitel. De sålunda infordrade

uppgifterna m. in. vore, yttrade dåvarande justitieministern, fullständigt

inkomna och föremål för bearbetning, och skulle ärendet behandlas med

den skyndsamhet, dess invecklade natur medgåfve.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Enligt hvad statsrådet och chefen för justitiedepartementet meddelat

mig, har ärendet den 113 juni 1911 öfverlämnats till särskild sakkunnig,

som för närvarande har frågan under utredning.

Fastän sålunda spörsmålet om afskrifning af kyrkotionden i de patronella

pastoraten för närvarande ligger under utredning och ännu icke kunnat

föreläggas Kungl. Maj:t, har jag likväl nu i ett särskild! fall, där säregna

förhållanden synas mig föreligga och påfordra ett statens ingripande, ansett

mig böra, redan innan själfva hufvudfrågan är i skick att kunna afgöras,

framlägga spörsmålet om statens öfvertagande af ansvaret för utgörandet af

kyrkotionden i en viss församling, nämligen den till Morlanda pastorat

hörande Skaftö annexförsamling. Förhållandena beträffande detta pastorat

äro följande.

Genom nådigt bref deri 21 december 1883 föreskrefs, bland annat,

att ön Skaftöland med Fiskebäckskils och Grundsunds kapell samt öarna

Jonsborg och Gåsö jämte öfriga väster om Skaftöland belägna öar, holmar

och skär skulle afsöndras från Morlanda församling och utgöra en särskild

annexförsamling till Morlanda pastorat under mpnn af Skaftö församling

med därstädes anställd komminister, äfvensom att, sedan Morlanda kyrka,

i den mån den ej befunnes skola af patronus underhållas, blifvit af de

byggnadsskyldiga inom pastoratet försatt i fullgod! skick, Skaftö församling

därefter skulle vara befriad från all byggnads- och underhållsskyldighet å

denna kyrka.

I sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande den 2 maj 1902 har kammarkollegium

ifråga om kyrkotionden från Skaftö annexförsamling uttalat

som sin mening, att, därest patronus till Morlanda i behörig ordning

förklarades berättigad uppbära sagda tionde, saken ej kunde ordnas

på annat sätt, än att staten öfvertoge ansvaret för densamma, så länge

patronatsrätten ägde bestånd; till denna uppfattning anslöt sig också dåvarande

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt förberörda

yttrande till statsrådsprotokollet den 19 december 1902.

Beträffande den rätt till tionde, som tillkommer patronus i Morlanda

församling, har Thulin i sin förut omnämnda utredning uttalat följande:

»I 1648 års mageskiftebref tillädes patronus uttryckligen kyrkans tionde. Sedan

Daniel Henrik Bildt år 1761 genom byte blifvit ägare till Morlanda säteri samt därtill

lydande jus patronatus, yrkade han hos Kungl. Majrts befallningshafvande att få uppbära

kyrkotionden in natura eller ock få betalning därför efter i orten gällande pris,

och ålade jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande på anförda skäl, enligt utslag den

22 oktober 1762, tiondegifvarna att utbetala kyrkotionden in natura eller ock öfverenskomma

med patronus om visst pris för densamma. Detta utslag öfverklagades af

tiondegifvarna hos kammarkollegium, som den 14 december 1763 meddelade det beslut,

att, alldenstund Daniel Henrik Bildt, såsom dåvarande ägare till Morlanda frälsesäteri,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

medelst 1648 års för hans farfader Daniel Bildt utfärdade mageskiftebref bevisat sig

äfven vara ägare af jus patronatus till Morlanda kyrka samt dess tionde, som han enligt

mageskiftebrefvets klara innehåll vore skyldig använda till kyrkans vidmakthållande

mot redovisning jämlikt 11 § i kungl. resolutionen den 3 augusti 1681, men

hvaröfver han dock verkligen hade dispositionen, fördenskull och ehuru klagandena

påstått att, som vanligt varit i deras företrädares tid, få betala denna kyrkotionde med

3 daler silfvermyut tunnan, dock som de icke företett något kontrakt om tioridens utgörande

efter sådant visst och ständigt pris och de ej heller eljest anfört några sådana

skäl och omständigheter, som kunde gifva anledning till någon ändring uti det öfverklagade

utslaget, blef detsamma, i betraktande af allt sådant med hvad 8 § i 1723 års

adliga privilegier innehölle, gilladt och fastställdt. Tionden för Morlanda pastorat i

dess helhet har därefter utgjorts till patronus enligt berörda resolution, och har han

tillika ansetts tillkomma landskyld af åtskilliga hemman, ehuru den ej omuämnts i

mageskiftebrefvet. Sedan Skaftö genom 1883 års nådiga bref afskilts till en särskild

annexförsamling, har dock tvekan uppstått, hvilken ställning densamma härutinnan

rätteligen skall intaga. Patronus har ansett sig, då genom sagda bref någon förändring

ej uttryckligen vidtagits beträffande de patronus tillkommande rättigheter, fortfarande

äga uppbära kyrkotionde och landskyld jämväl från Skaftö annexförsamling.

Då åtskilliga hemmansägare inom nämnda församling vägrade utgöra sagda utskylder

till patronus, verkställdes hos en del af dem utmätning, hvilken blef fastställd af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, under anförande bland annat att Skaftö annexförsamlings

förhållande till Morlanda kyrkas patronus desto mindre kunde hafva ändrats genom

åberopade nådiga bref, som detsamma enligt ordalydelsen både afseende endast å annan

underhållsskyldighet än den, som ålåge patronus, men har denna fråga, hvilken, jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 25 augusti 1899, ej ausetts vara af beskaffenhet att böra

behandlas i den för administrativa ärenden stadgade ordning, sedermera hänskjutits

till pröfning af vederbörlig domstol.»

T rättegång mellan patronus i Morlanda, kärande, och ägaren till 1/i

mantal Lilla Backa i Skaftö, svarande, angående åläggande för svaranden

att till käranden utgifva vederbörlig kyrkotionde för åren 1889—1899,

har vederbörande häradsrätt genom utslag den 9 april 1901 yttrat:

Svaranden hade såsom ägare af 1/4 mantal Lilla Backa i Skaftö församling ostridigt

varit skyldig att till käranden såsom innehafvare af jus patronatus och kyrkans

tionde inom Morlanda församling utgifva kyrkotionde, intill dess genom kungl. bref

den 21 december 1883 förordnats, att ön Skaftöland med Fiskebäckskils och Grundsunds

kapell samt öarna Jonsborg, Gåsö jämte öfriga väster om Skaftöland belägna öar, holmar

och skär skulle afsöndras från Morlanda församling och utgöra en särskild annexförsamling

till Morlanda pastorat under namn af Skaftö församling, samt tillika bestämts,

att, sedan Morlanda kyrka, i den mån den ej funnes skola af patronus underhållas,

blifvit af de bygguadsskyldiga inom pastoratet försatt i fullgodt skick, Skaftö

församling skulle vara befriad från all byggnads- och underhållsskyldighet å denna

kyrka. Då svaranden i sin ofvannämnda egenskap hvarken genom sistsagda kungl.

bref eller eljest, så vidt i saken vore visadt, frikallats från sin berörda tiondeskyldighet

till käranden, hvilkens förpliktelse till underhåll af Morlanda kyrka ej heller visats

hafva blifvit uppbäfd, förpliktades svaranden att utgifva på svarandens hemman belöpande

kyrkotionde jämte rättegångskostnader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Häradsrättens utslag, som öfverklagats, blef genom dom den 24 mai

1905 af Kungl. Maj:t fastställd. J

Af det anförda torde framgå, att någon ovisshet icke rådt om jordägarnas

skyldighet att utgifva tionde till patronus intill tiden för utgifvandet

af förberörda nadiga bref den 21 december 1883. Genom högsta

domstolens nyssberörda dom torde få anses fastslaget, att 1883 års bref

cj åstadkommit någon ändring i berörda skyldighet. Under sådana förhållanden

anser jag mig, som sagdt, med fullt fog böra, oberoende af frågan

om patronatsrättens reglering i öfrigt, till Kungl. Maj ris pröfning

framlägga här ifrågavarande ärende, så mycket mer som nu en särskild

framställning i ämnet föreligger till Kung]. Maj:ts pröfning.

I underdånig skrifvelse har nämligen ledamoten af Riksdagens Andra

Kammare C. J. Ödman enligt Skäfte församlings å kyrkostämma den 2

september 1908 fattade beslut å församlingens vägnar hemställt, att Kungl.

Maj:t i nåder täcktes snarast möjligt vidtaga sådana åtgärder, att staten

öfvertoge ansvaret för utgörandet till patronus i Morlanda af kyrkofonden

från Skäfte, så länge patronatsrätten ägde bestånd.

I skrifvelsen har anförts följande:

jo ^vetv’s vore afsikten med ofvannämnda nådiga bref den 21 december 1883, att

da Skäfte själf skulle bygga och underhålla sina kyrkor, Skaftö, sedan Morlanda kyrka

åt de byggnadssky bliga mom pastoratet blifvit försatt i fullgodt skick, ej vidare skulle

hafva att lämna bidrag för kyrkliga ändamål till Morlanda utan få uppbära sin kyrkotionde

för sina egna kyrkliga ändamål. Som det ville synas genom förbiseende blef

tragan härom ej vid utbrytningen reglerad.

förutvarande justitieministern Albert Peterssons ofvanberörda anförande i

xtiksdagens Andra Kammare den 25 april 1908 syntes framgå, att det ännu torde dröja

någon tid, innan kyrkotionde^ reglering i de patronella pastoraten kunde väntas blifva

genomförd. Härtill komme att Skaftö församling för kyrkobyggnader haft och i närmaste

tiden komme att fa mycket störa utgifter, enär den ena af församlingens kyrkor,

nämligen Grundsunds, redan ^ ombyggts och den andra, nämligen Fiskebäckskils,

under ar 1909 komme att undergå en liknande grundlig ombyggnad, hvilket allt för

denna lilla och i ekonomiskt hänseende föga bärkraftiga församling komme att

kännas mycket betungande.

»ii. meddelades att kyrkofonden från Skaftö, som enligt en vid regerings
rådet

ihulins ofvanberörda utredning fogad bilaga E utgjorde 14,06 76 hektoliter korn,

utginge in natura eller efter öfverenskommet pris.

Genom nådig remiss den 10 april 1909 anbefalldes kammarkollegium

och statskontoret att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt utlåtande

i ärendet; och har kammarkollegium till åtlydnad häraf låtit i

ärendet höra dels Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län dels ock domkapitlet i Göteborg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har anmodat kronofogden i Orusts

och Tjörns fögderi att, efter inhämtade upplysningar angående de tiondeskyldiga

hemmanen och den årliga tionde, som ålåge hvart och ett af dem,

infordra yttrande af de tiondeskyldiga hemmanens innehafvare, Morlande,

församlings å kyrkostämma röstberättigade medlemmar samt patronus i

församlingen.

Med anledning häraf har uppbördsmannen för prästerskapets löner i

Grundsund och Fiskebäckskil, folkskolläraren P. A. Pettersson, som innehaft

patronus uppdrag att verkställa uppbörden af ifrågavarande tionde

inom Skaftö, lämnat följande upplysning:

Sedan uppbördsmannen af prästerskapets löner inom Skaftö kommun, Anders

Johansson i Berg, med anledning af Petterssons begäran om uppgift enligt tiondesättningslängd

i original eller i bestyrkt afskrift pa beloppet af den från hvart och

ett hemman inom Skaftö församling till Morlanda kyrka utgående korntionden, upplyst,

att sådan längd saknades och det ej lyckats Pettersson i öfrigt anskaffa dylik

längd, hade patronus för nyssnämnda kyrka enligt Petterssons hemställan öfversandt

uppbördslängd, uppgjord för ifrågavarande tionde för åren 1895—1905; och ställde sig

enligt denna längd för hvart och ett af församlingens hemman berörda arliga tiondeskyldighet

sålunda:

—-1--— ......

Man-

tal

Tion

d e

Hemman

Sättingar

Kappar

1

Backa Stora ................................................................

1

6

—

Backa Lilla ..................................................................

7 4

2

Berg..............................................................................

1

4

Efvensås........................................................................

1U

2

Fiskebäck .....................................................................

1

4

—

Fossa..............................................................................

Va

4

—

1

6

—

Grönskhult Lilla............................................................

72

3

Gunnesbo ............................................................

1

5

2

(rå,so ... ... .................................

■/*

/ 4

7s

_

2

Islandsberg ................................................................

Jonsborg........................................................................

1

2 1

1

Löndal..........................................................................

i

6

Näreby...........................................................................

i

6

—

V2

1

3

—

5

—

Stufveröd Lilla ...........................................................

72

3

—

Skaftö ..........................................................................

1

8

—

Vägeröd......................................................................

7 a

3

—

Summa

71

7

eller 9 tunnor och 3 kappar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kling}. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 70.

- . enligt uppdrag hållet uppbördsmöte under hvart och ett af

tlZ i9l6~2908 ■ e?.0tiagand.? af Sining för årets korntionde inom församlingen

hade anmärkning ej förekommit mot något af ofvan angifna tiondebelopp, och hide

Ssprisamt ’Sa be °Ppen bllfvit Hlbetal(k med penningar efter tioårigt medelmarke
i

c Df itiionde8kyidiga hemmanens innehafvare hafva i skrifvelse anfört

hufvudsakligen:

De instämde till alla delar uti hvad församlingens ombud, riksdagsmannen Ödinan

i sin underdåniga hemställan anfört och vågade hoppas, att Kung!. Makt måtte

hinna de anförda skalen vara sa vägande, att det måtte föranleda Kungl. ''Mai-t att

gorå den rättelse, som nämnda underdåniga skrifvelse åsyftade.

, , Pe fiondeskyldiga inom Skäfte församling hade genom föreskrifterna i kungl

brefvet af den 21 december 1883 kommit i en högst egendomlig ställning emedan

de pa grund daraf fatt underhållsskyldighet till kyrkorna i två församlingar, nämligen

saval till bada kyrkorna inom bkaftö församling som till Morlanda kyrka, till

hvilken senare de allt fortfarande vore skyldiga att, liksom förut, utgifva tionde.

nr- |f°rhaande1 hade, betecknats som en orättvisa och kunde endast förklaras

som ett förbiseende vid Skäfte församlings utbrytning från Morlanda, ty fallet torde

vara enastående och kändes for dem såsom en tryckande och obillig dubbelbeskattning

S saregna och i deras tycke orättvisa förhållande hade heller icke kunnat

undgå att beaktas af vissa personer och myndigheter.

,n™„THva<1 d|.n j hfdhngaa-na uppgift fördelningen af tionden på de särskilda hemmanen

inom Skafto betraflade, hade hemmansmnehafvarna icke något att erinra däremot.

Morlanda församlings a kyrkostämma röstberättigade medlemmar hafva

enligt kyrkostämmoprotokoll den 1) september 1909 enhälligt beslutat att

i enlighet med kyrkorådets förslag afgifva följande yttrande:

Morlanda församling hade intet att erinra mot, att staten öfvertoge ansvaret

för utgörande till patronus i Morlanda af kyrkofonden från Skaftö, så länge patronatsratten

agde bestånd, dock under villkor att fullt vederlag lämnades för ifrågavarande

tionde, som utginge till Morlanda kyrkas underhåll. °

Patronus i Morlanda församling, grosshandlaren J. N. Sanne har anfört:

r åt riksdagsmannen Ödman å Skaftö församlings vägnar gjorda under
dåniga

framställningen både Sanne intet att erinra, under villkor att fullt vederlag åt

staten latnnades för berörda tionde. Angående beloppet af korntionden

Stambo ’ I11.1! Jllan™a till det handlingarna i ärendet åtföljande ofvannämnda

yttrandet af folkskolläraren P. A. Pettersson, uppbördsman af prästerskapets löner inom

Grundsund och Fiskebackskil. Pettersson, som under de tre sistförfluten åren på Sannes

uppdrag verkställt uppbörden af korntionden i Skaftö, hade för detta ändamål erhd

lit del af Sannes tiondelangd och atergåfve i sitt yttrande ett utdrag ur densamma

i hvad den berörde Skafto församling, slutande på eu summa af 71 sättingar 7

kappar — 9 tunnor o kappar. Puktigheten af detta Petterssons utdrag ville Sanne

vitsorda. Enligt hans ofvannämnda tiondelängd hade den patronus tillkommande kornPnhmig

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 49 höft. (Nr 70.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IQ Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

tiondeu i Morlanda uppburits, så långt man kunde minnas tillbaka. Till grund föi

denna tiondelängd torde ligga »1694 års tiondesättning för Goteborgs och Bobus lan*

hvilken funnes förvarad i kammarkollegium och hvaraf Sanne innehade bestyrkt utdrag.

Enligt detta utdrag utgjorde korntionden från Skafto församlings hemman 36 /g

skäppor = 9 tunnor 3 kappar, d. v. s. här ofvan uppgiga tal. Om detta tal reducerades

till nu gällande mått enligt normen 1 tunna = M4S7 hk, erholles siffran 14,902s

hl Enligt den af kammarrådet Thulin den 10 september 1901 till Kungl. j.

lämnade »Utredning rörande patronatsrättigheterna i Skane in. fl. provinser» Bil. E.

skulle samma tionde utgöra 14,06 7 6 hl. På liv il k a grunder Thulin kommit till denna

siffra, vore Sanne obekant. För sin del måste han halla pa den tiondesättning som

tillämpats så långt Morlandapatroniets böcker gmge tillbaka. I enlighet härmed

förklarade Sanne sig alltså såsom fullt vederlag godkänna en årlig penningsumma, uträknad

efter 14,9 9 28 hl. korn enligt det för året fastställda tioårig medelmarkegangspriset.

Slutligen ville Sanne tillägga, att den arliga uppbörden af tionden plagade

ske i november eller december manad.

Domkapitlet i Göteborg har i underdånig skrifvelse den 1 december

1909 förklarat, att domkapitlet funne skäl tillstyrka nådigt bifall till an
-

M>kmVPlare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län den 19 januari 1910 afgifvit eget underdånigt utlåtande i ärendet och

därvid yttrat:

Om redan de tiondeskyldiga i patronel^ pastorat miste anses befinna sig i eu

sämre ställning än de tiondeskyldiga i pastorat, livilka fatt tiondeskyldigheteu afskrifva,

gällde detta i ännu högre grad i fråga om de tiondeskyldiga hemmanen inom

Skaft!? församling. Det framginge, att de tiondeskyldiga hemmanen i Skäfte församling

uti förevarande afseende intoge en undantagsställning, och att det icke Lite si

göra att på annat sätt än genom statens mellankomst befria dem danfran. Kun 1.

Maj:ts befallningshafvande hemställde därför att, därest Kungl. .Magt icke skulle anse

hinder för frågans upptagande föranledas däraf, att framställningen gjorts af Skäfte

församling och icke af de ifrågavarande hemmanens ägare, Kung! Slajit tacktes vidta<ra

erforderliga åtgärder, hvarigenom, med helnande af de nu tiondeskyldina hen

manen i Skaftö församling från vidare utgörande af ifrågavarande tionde, af statsmedel

måtte anvisas ett mot densamma svarande belopp att årligen sa länge patronat^ tf eu

i Morlanda pastorat ägde bestånd, utgå till innebafvaren af densamma.

Till bedömande af storleken af ifrågavarande tionde har Kungl. Maj:tbefallningshafvande

i afskrift öfverlämnat utdrag af 1694 års tiondesättnin"slängd,

upptagande för dessa hemman en sammanlagd kyrkotionde åt

36 F/r skäppor korn, hvilket öfverensstämmer med den åt förbemalde uppbördsmannen

Pettersson lämnade uppgiften, enligt hvilken kyrkotionde»

för Skaftö skulle utgöra 71 sättingar 7 kappar eller 9 tunnor o kappar

Slutligen hafva kammarkollegium och statskontoret den 2H december

1911 afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande och därvid hemställt, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Kungl. Maj it täcktes — i ändamål att de hemmansägare i Skäfte församling,

som nu hade skyldighet att Utgifva kyrkotionde till patronus i Morlåildä1

församling, måtte vinna befrielse därifrån — i nådig proposition

föreslå Riksdagen medgifva, att från anslaget till »kyrkors underhåll»

årligen måtte, så länge patronatsrätten i Morlanda ägde bestånd, till

samma patronatsrätts innehafvare utgå ersättning för berörda tionde med

lösen i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för 14,9928 hektoliter

korn.

Såsom af det föregående torde framgå, har synbarligen ett förbiseende Departeägt

rum vid den år 1883 skedda omregleringen af förhållandena inom mentsclief''eu.

pastoratet, och detta förhållande har ju rédan tidigare påpekats af myndigheterna.

Som dessutom patronus i Morlanda icke har något att erinra

mot den underdåniga framställningen, och de skäl, som framhållits för

densamma, uppenbarligen äro af vägande beskaffenhet, anser jag mig böra

förorda ansökningen, detta så mycket hellre som något motsvarande förhållande

icke torde förefinnas annorstädes inom landet.

Statskontoret och kammarkollegium hafva hemställt, att ersättningen

för berörda tionde skulle utgå från det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslaget till kyrkors underhåll. Med anledning häraf vill

jag erinra, att af detta anslag, i riksstaten uppfördt till 170,428 kronor,

ett belopp af 169,400 kronor utgör förslagsanslag till gäldande af ersättningar

för indelning och därmed jämförlig anvisning och att, enligt 1910

års kapitalkonto till rikshufvudboken, å berörda förslagsanslag för nämnda

år uppkommit en besparing af 18,378 kronor 41 öre. Någon höjning af

anslaget till kyrkors underhåll torde följaktligen icke vara behöflig för

gäldande af här ifrågavarande ersättning.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att — i ändamål att de hemmansägare i Skaftö till

Morlanda patronella pastorat hörande annexförsamling

i Göteborgs stift, som nu hafva skyldighet att utgifva

. kyrkotionde till patronus i Morlanda församling, må

vinna befrielse därifrån — medgifva, att från anslaget

till »kyrkors underhåll» årligen må från och med år

1913, så länge patronatsrätten i Morlanda äger bestånd,

till samma patronatsrätts innehafvare utgå ersättning för

berörda tionde med lösen i penningar efter tioårigt

medelmarkegångspris för 14,9928 hektoliter korn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Till den af departementschefen i ärendet gjorda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder lämna bifall;

och skulle proposition af den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Fredr. Lagerfelt.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1912:24 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående ersättning för kyrkotionden från Skaftö annexför samling. s. 7 i texten