Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse af 54 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

1912-03-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:74, Med förslag till förordning om ändrad lydelse af 54 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse af 54 § 1 mom. i förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering; gifven Stockholms slott

den 1 mars 1912.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om ändrad tydelse af 54 § 1

mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande *

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 53 Käft. (Nr 74.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 74.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse af 54 § I mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

54 §.

1 mom. Till beredande af ersättning åt ordförandena och de af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,

arfvoden för protokolls- och längdföringen hos pröfningsnämnderna,

arfvode åt kronans ombud hos Stockholms stads pröfningsnämnd äfvensom

godtgörelse för det i samband med taxeringsförrätlningarna'' i öfrigt lämnade

biträde af städernas tjänstemän må enligt Kungl. Maj:ts förordnande

för hvarje år utgå högst ett belopp, motsvarande två procent af rikets hela

inkomst- och förmögenhetsskattesumma för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas

beslut beräknats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 14.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde i underdånighet:
Vid

föredragning af de frågor, som tillhöra regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1913, anmälde jag på sin tid,

att jag hade för afsikt att underställa Kungl. Maj:ts pröfning ett förslag

till viss ändring af 54 § 1 mom. i gällande förordning om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering. Den ifrågasatta ändringen åsyftade,

enligt hvad jag därvid framhöll, en förhöjning af den procent af rikets

hela inkomst- och förinögenhetsskattesumma, som får tagas i anspråk för

beredande af ersättning åt ordförandena och de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arfvoden för protokolls-

och längdföringen hos pröfningsnämnderna, arfvode åt kronans

ombud hos Stockholms stads pröfningsnämnd äfvensom godtgörelse för det

i samband med taxeringsförrättningarna i öfrigt lämnade biträde af stä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 74.

dernas tjänstemän. Anledningen att ifrågasätta en sådan förhöjning har

gifvits af de så godt som enstämmiga uttalanden, som gjorts af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande angående den afsevärda ökning i taxeringsarbetet, som

orsakats af de nya skattelagarna, en ökning som gifvetvis måste motsvaras

af ökad godtgörelse åt de funktionärer, hvilka hafva nämnda arbete åt

sig anförtrodt och af hvilkas intresse och duglighet taxeringens resultat

är i väsentlig mån beroende. För vinnande af det sålunda afsedda ändamålet

skulle det belopp, som för hvarje år må af Kungl. Maj:t disponeras

till beredande af ersättningar åt ordförandena och de af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna jämte

öfriga i 54 § 1 mom. taxeringsförordningen afsedda personer, behöfva

förhöjas från IV4 till 2 procent af* rikets hela inkomst- och förinögenhetsskattesumma

för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas beslut beräknats.

I enlighet med hvad jag sålunda antydt har inom finansdepartementet

utarbetats förslag till ändrad lydelse af nämnda författningsrum.

Såsom jag i förut nämnda sammanhang erinrade, hade Kungl, Maj:ts

befallningshafvande i de förslag angående ersättningar till ordförandena i

taxeringsnämnderna m. fl. i 54 § 1 mom. taxeringsförordningen afsedda

personer för deras bestyr med taxeringsarbetet under år 1911, som efter afstötande

af taxeringsnämndernas arbeten afgåfvos, beräknat nämnda ersättningar

till ett sammanlagdt belopp af i rundt tal 528,800 kronor. Vid förslagens

afgifvande framhölls på flera håll, att den till taxeringsnämndsordförandena

föreslagna ersättningen med hänsyn till det tillgängliga

anslagsbeloppcts knapphet begränsats till det minsta möjliga, så att densamma

näppeligen utgjorde skälig godtgörelse för det myckna arbete, som

genom de nya skattelagarna lagts på ordförandens skuldror. Ehuru uppdraget

att vara ordförande vore att betrakta såsom ett förtroendeuppdrag,

vid hvars fullgörande full godtgörelse för arbetet ej vore att påräkna, vore

dock, sedan taxeringsarbetet efter skattereformen blifvit i väsentlig grad

ökadt, fara för handen, att svårighet skulle yppa sig att finna för detta

uppdrag lämpliga personer, som vore villiga att åtaga sig detsamma, därest

ersättningen för arbetet ej blefve mera afpassad efter arbetets omfattning

och vikt än för närvarande kunde ske.

De af Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna ersättningsbeloppen

åt vederbörande funktionärer öfverstego emellertid det belopp, motsvarande

en och en fjärdedels procent af rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma

för året, som enligt taxeringsförordningen kunde af

Kungl. Maj:t anvisas till ersättningar åt samma funktionärer och hvilket belopp

enligt förslagsvis gjorda beräkningar utgjorde omkring 421,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 74.

De föreslagna ersättningarna måste vid sådant förhållande i betydande mån

reduceras, och den sammanlagda summa, som för ifrågavarande ändamål

ställdes till pröfningsnämndernas förfogande, fastställdes af Kungl. Maj:t

enligt nådigt beslut den 14 juli 1911 till 420,500 kronor.

Såsom jag äfvenledes vid förutnämnda tillfälle anförde, hade den sålunda

vidtagna nedsättningen af de föreslagna ersättningsbeloppen på sina

håll väckt missnöje och bekymmer, som äfven funnit uttryck i särskilda

framställningar till Kungl. Maj:t. Jag erinrar i afseende härå om de skrifvelse^

i hvilka Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala och Skaraborgs

län hänvändt sig till Kungl. Maj:t med underdånig hemställan om vidtagande

af åtgärder för att skälig godtgörelse måtte kunna beredas de personer,

som förordnas att taga hand om taxeringsarbetet.

För dessa framställningar har jag tidigare i sammanhang med frågan

om höjning af förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst

och förmögenhet inför Eders Kungl. Maj:t närmare redogjort, och

torde det tillåtas mig att hänvisa till hvad jag då anförde (sjunde hufvudtiteln

innevarande år sid. 18—24).

Det ligger gifvetvis i statens intresse, att särskildt de personer, hvilka

hafva att, i egenskap af ordförande eller af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ledamöter i taxeringsnämnderna, taga del i taxeringsarbetet

äro dugliga och för detta arbete särskildt skickade män, hvilka gå till sitt

maktpåliggande och grannlaga värf med god vilja och varmt intresse för

sin uppgift. Med den omfattning taxeringsarbetet numera fått och med de

stora kraf det ställer i främsta rummet på dem, som i den första taxeringsinstansen

intaga den ledande ställningen, kan det icke ifrågasättas, att dessa

förtroendemän skola fullgöra sitt åliggande utan godtgörelse eller mot åtnjutande

af en otillräcklig ersättning. Såsom af åtskilliga befallningshafvande

framhållits, föreligger otvifvelaktigt en stor fara för, att i många

taxeringsdistrikt dugliga och för uppdraget eljest lämpliga personer, som

äro villiga att åtaga sig detta arbete, icke skola vara att tillgå, därest den

ersättning, som kan beredas dem för det i många afseenden otacksamma

uppdraget, icke står i skäligt förhållande till arbetets omfattning och vikt.

Enligt taxeringsförordningen åligger det visserligen vissa tjänstemän och

dessutom en hvar annan, som är boende inom taxeringsdistriktet och icke

de fem nästföregående åren deltagit i taxeringsarbetet inom distriktet, att

mottaga uppdrag, hvarom här är fråga, därest de icke äro af laga förfall

hindrade, och det skulle ju i händelse af behof finnas möjlighet att med

stöd af detta stadgande tvinga personer att mot deras önskan fullgöra uppdraget.

Men det kan med skäl ifrågasättas, huruvida det skulle vara till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 7i.

gagn för staten och ägnadt att trygga ett godt taxeringsresultat, om taxeringsarbetet

i större utsträckning komme att ledas af personer, hvilka

tvungits att mottaga sitt uppdrag och vid dess fullgörande veta sig icke

hafva att motse en skälig ersättning för därå offrad tid och möda. Därjämte

kan det med fog antagas, att dessa personer skulle begagna sig af

första tillfälle, då laga skäl kunde af dem åberopas, för att vinna befrielse

från det dem påtvungna uppdraget, och taxeringsnämnderna skulle vid

sådant förhållande ofta beröfvas den kontinuitet och den på längre tids

erfarenhet grundade sakkunskap, som äro nödvändiga förutsättningar för

vinnande af ett godt taxeringsresultat. Det synes mig vara en viktig

angelägenhet att förebygga sådana olägenheter. Kan detta, såsom jag

för ’ min del är förvissad om, ske genom anvisande af erforderliga medel

till beredande af skälig godtgörelse åt ordförandena och de särskildt förordnade

ledamöterna i taxeringsnämnderna för deras arbete, bör den utvägen

icke lämnas oförsökt, och jag är öfvertygad om, att den ökade kostnad,

som härigenom för statsverket uppkommer, skall te sig tämligen

obetydlig vid jämförelse med de fördelar, som beredas såväl staten som

vederbörande kommuner därigenom, att taxeringen verkställes af personer,

som äga nödig sakkunskap, erfarenhet och omdömesförmåga samt därjämte

intresse för sin uppgift.

De medel, som på grund af bestämmelserna i 54 § 1 mom. taxeringsförordningen

nu stå till förfogande för här ifrågavarande ändamål,

hafva, såsom jag haft tillfälle att framhålla, visat sig otillräckliga. Sålunda

kunde till gäldande af de för år 1911 föreslagna ersättningarna till de i

nämnda moment omförmälda funktionärer disponeras i rundt tal endast

421,000 kronor, under det att de föreslagna ersättningsbeloppen uppgingo

till sammanlagdt omkring 528,800 kronor. Och det är att förvänta, att

ersättningsanspråken för framtiden snarare skola visa tendens till stegring

än till nedgång. Detta gäller särskildt under år, då allmän fastighetstaxering

äger rum och arbetet för taxeringsnämnderna af sådan anledning

blir än mera betungande än under öfriga år.

Det har visat sig möta svårigheter, hvilka åtminstone ännu ej kunnat

öfvervinnas, att i förordningen fastställa vissa objektiva beräkningsgrunder

efter hvilka ersättningarna till de personer, som hafva taxeringsarbetet om

hand, borde utgå. De försök i sådan riktning, som gjordes under det

förberedande arbetet för den år 1910 genomförda skattereformen och

för hvilka närmare redogörelse tinnes lämnad i det vid propositionen

nr 90 till 1910 års Riksdag fogade statsrådsprotokoll sid. 96, blefvo föremål

för tungt vägande erinringar, hvilka icke kunde lämnas obeaktade, och

det ansågs fördenskull vid författningens slutliga formulering lämpligt öfver
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 74.

lämna åt hvarje läns pröfningsnämnd att efter förslag af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande besluta om fördelning mellan de till ersättning berättigade

af de medel, som för ändamålet funnes tillgängliga. Genom denna

anordning lämnades möjlighet att vid ersättningarnas bestämmande i hvarje

fall taga hänsyn till såväl arbetets omfattning som den omsorg och skicklighet,

hvarmed det blifvit utfördt. Då samtidigt, till ledning för Kungl.

Maj:ts beslut om fördelning af tillgängliga medel mellan de särskilda pröfningsnämnderna,

föreskrefs, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle

hafva att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande angående den ersättning,

som för bestyret med taxeringsarbetet ansåges böra tillkomma en

hvar af de därtill inom länet berättigade personer, och att därvid tillika

angifva de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande,

hade i författningen meddelats de bestämmelser, som kunde finnas nödvändiga

för att bereda tillfälle till kontroll öfver de tillgängliga medlens

fördelning efter rättvisa och enhetliga grunder. Jag har icke heller någon

anledning antaga, att de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta

ersättningsbeloppen varit för höga eller mindre väl afvägda, utan är jag

öfvertygad om, att befallningshafvandena vid sina beräkningar bemödat sig

om den största möjliga sparsamhet och oväld. Då det oaktadt de föreslagna

ersättningsbeloppen gått vida utöfver de belopp, som enligt gällande

bestämmelser funnits till förfogande, torde jag hafva goda skäl för den

uppfattningen, att de i 54 § 1 mom. taxeringsförordningen gifna bestämmelserna

om ersättningsprocentens storlek icke äro tillfredsställande.

Då dessa bestämmelser antogos, kunde tydligen icke med någon

större grad af visshet beräknas, vare sig i hvilken omfattning taxeringsarbetet

skulle ökas med anledning af de nya former för beskattningen,

som genom skattereformen infördes, eller i hvad mån statsverkets kostnader

för samma arbete skulle stiga af andra anledningar, exempelvis för beredande

af ersättning åt den af Kung]. Maj:ts befallningshafvande förordnade

ledamoten i taxeringsnämnden. Dåvarande chefen för finansdepartementet

hade i sitt anförande till statsrådsprotokollet i afseende härå endast

det uttalandet, att, så vidt för det dåvarande kunde bedömas, man skulle

komma till ett något så när tillräckligt belopp, om ersättningsprocenten

bestämdes till IV4 procent af rikets hela inkomst- och förinögenhetsskattesumma.

Att denna beräkning visat sig icke hålla streck, beror uppenbarligen

till icke ringa del därpå, att det arbete, som taxeringsnämndsordförandena

direkt måst underkasta sig för att lämna biträde vid deklarationernas

affattande, i oväntadt hög grad försvårat taxeringsarbetet

och ökat ordförandenas arbetsbörda. Det är väl antagligt, att med växande

insikt om skattelagarnas innehåll och förbättrade bokföringsmetoder de nu
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ls nåd. proposition Nr 74.

varande olägenheterna vid taxeringsarbetet så småningom skola blifva

mindre kännbara och det arbete, som påhvilar särskildt ordförandena i

taxeringsnämnderna, därigenom i afsevärd mån minskas, men man måste

nog räkna med, att de olägenheter, som kommit till synes under år 1911,

äfven under de närmaste åren komma att göra sig gällande. Med hänsyn

härtill och då det synes mig vara statens ovillkorliga skyldighet att

bereda de funktionärer, som få underkasta sig en väsentlig ökning i en

förut tung arbetsbörda, en ersättning härför, som står i skäligt förhållande

till arbetets betydelse och omfattning, har jag icke tvekat att framlägga

ett förslag om ändring i gällande bestämmelse om ersättningsprocentens

storlek, som innebär möjlighet härtill.

Att jag därvid förslagit en förhöjning af ersättningsprocenten till högst

2 procent af rikets inkomst- och förmögenhetsskattesumma för året, innebär

icke, att jag anser, att hela detta belopp ovillkorligen skall tagas i anspråk.

De beräkningar, jag lagt till grund för min tidigare framställning om

höjning i riksstaten för år 1913 af förslagsanslaget till kostnader för

taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, sluta ifråga om det ersättningsbelopp,

som afses i 54 § 1 mom. taxeringsförordningen, å 581,680

kronor (för år 1911 begärdt anslag, 528,800 kronor, med tio procents förhöjning),

motsvarande ungefärligen 1,76 procent af den för år 1913 till

33 millioner kronor beräknade inkomst- och förmögenhetsskatten. Vid

framläggande af dessa beräkningar uttalade jag den förmodan, att med

tillgång till ett så stort belopp skyldig hänsyn kunde tagas till de berättigade

anspråk på ersättning, som kunde framkomma från vederbörande

funktionärers sida. Jag har icke anledning att nu hysa en annan uppfattning.

Men det synes mig icke lämpligt att till täckande af utgifter,

livilkas storlek icke kunna med någon större grad af tillförlitlighet beräknas

ens för den närmaste framtiden, fastställa ett anslagsbelopp, som nätt

och jämnt förslår, därest gjorda sannolikhetsberäkningar visa sig motsvara

det rätta utgiftsbeloppet. Med hänsyn jämväl därtill, att bestämmandet

af det belopp, som från det ifrågavarande anslaget skall ställas

till hvarje pröfningsnämnds förfogande för ersättningarnas utgående, tillkommer

Kungl. Maj:t och, såsom jag i förut omnämndt sammanhang erinrat,

Kungl. Maj:t härvid icke torde underlåta tillse, att ersättningarna till

de särskilda funktionärerna hållas inom lämpliga gränser, har jag funnit

mig böra stanna vid ett förslag om ersättningsprocentens bestämmande

till högst 2 procent af rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma

för året.

Det vore visserligen ensidigt, att den förhöjda ersättning, som vid bifall

till förslaget skulle kunna beredas vissa med taxeringsarbetet sysselsatta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 74.

personer, redan under innevarande år kunde komma dem till godo, men

då anslaget på 1912 års riksstat för ifrågavarande ändamål icke är afpassadt

efter den af mig föreslagna förändringen i taxeringsförordningen, har

jag icke ansett mig böra sätta ifråga, att den ändrade bestämmelsen skulle

träda i kraft redan under nämnda år.

Föredragande departementschefen uppläste härefter det upprättade

förslaget till ändrad lydelse af 54 § 1 mom. i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering samt hemställde, att Kungl.

Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga detsamma.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i denna hemställan.

Hans Maj:t Konungen biföll hvad statsrådet sålunda

hemställt; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 53 käft. (Ar 74.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:136 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 54 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 191 s. 6 i texten