Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

1912-02-23 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:95, Med förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 95.

1

N:o 95.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af

förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften;

gifven Stockholms slott den 23 februari 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om vissa ändringar i 8,

39 och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

äfvensom besluta, att de ändrade bestämmelserna skola träda i

kraft å den tid, Konungen bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 käft. (Nr 95.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen

den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.

IT Art. Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §. Följande handlingar skola, äfven där de äro utfärdade af

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

C) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Köp af fast egendom: afhandling därom skall, då den för lagfart företes,

förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

värde; dock att köpeafliandling, på grund hvaraf lagfart

sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör beläggas

med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor

af egendomens värde.

Där — —--fri.

Nyttjanderätt till fast egendom, afhandling därom:

då af handlingen afser skogsafverkning; se Skogsaf''verkning;

afhandling därom i annat fall skall, då den för vinnande af inteckning

företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100

kronor af afgälden för ett år eller, där aftalet afser kortare tid, för

legotiden. Erlägges för — — — — betalning sökes.

Se för öfrigt 11 och 13 §§.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

Skog saf verkning: afhandling därom skall vid upprättandet förses med

stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten

blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till

visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf

det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje

fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.

Öfverlåtelse af kronohemman — — — — — egendomens värde.

Med afhandling förstås i denna § hvarje skriftligen affattad handling,

ehvad den har formen af ett mellan två eller flera personer

slutet aftal eller icke, hvilken i det afseende, hvarom i hvarje fäll

är fråga, medför upplåtelse af rättighet eller åtagande af förpliktelse.

39 §. 1. Åmbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäk
lare,

till hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att

handlingen är behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är

makulerad på sätt i 31 § föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges

ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet

eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,

nämnda stämpelbelopp, må handlingen ej mottagas.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 35 § 2 mom. verkställer stämpelbeläggning

af handling, som ingifves till offentlig myndighet, åligger

honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fall

stämpel till ingifven handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbetseller

tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet

däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för hvarje stämpel;

dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta

antal, som för handlingen erfordras. *

2. Senast inom en månad efter upprättande af afhandling om

skogsafverkningsrätt skola säljare och köpare hos länsmannen’ i det

länsmansdistrikt eller stadsfiskalen i den stad, där det upplåtna skogsskiftet

eller större delen däraf är beläget, gemensamt göra skriftlig anmälan

om det träffade aftalet. Anmälan skall afgifvas i två exemplar

och åtföljas af det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen samt

innehålla uppgift om, hvilken af kontrahenterna detta tillhör.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att handlingen är försedd

med stämpel till behörigt belopp, och därest detta icke är förhållandet,

anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid

erinra om den i 52 § stadgade påföljd för .underlåtenhet.

Sedan afhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och

de åsätta stämplarna makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen

såväl å det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen som å ena exemplaret

af den ingifna anmälan utan afgift meddela bevis, att afhandlingen,

behörigen stämpelbelagd, blifvit hos honom företedd, och om

dagen, då detta skett, hvarefter den stämpelbelagda afhandlingen samt

det med länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret af

anmälningsskriften skola tillhandahållas, den förra den af kontrahenterna,

som i anmälan uppgifvits vara dess ägare, och det senare den

andra kontrahenten.

52 §. 1.-----------------

2.----------------------

3. -------------------

4. --------------------

5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller

bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse

dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande stämpelns

belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Där säljare och köpare af afverkningsrätt till skog underlåta

att inom tid och på sätt, som i 39 § 2 mom. stadgas, om det

upprättade aftalet göra anmälan, böte hvardera ett belopp, motsvarande

den stämpel, hvarmed afhandlingen skolat förses, dock vare minsta bot

för en hvar af dem femton kronor. År afhandling, som fogats vid gjord

anmälan, icke behörigen stämpelbelagd och varder densamma icke inom

af länsmannen eller stadsfiskalen förelagd tid efter utgången af den

i 39 § 2 mom. bestämda tiden försedd med felande stämpel, böte

säljare och köpare hvardera högst etthundra kronor.

Mottager någon, efter öfverlåtelse af säljare eller köpare eller af

någon, på hvilken säljares eller köpares på afhandlingen grundade rätt

öfvergått, handlingen såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverkningsrätt

eller för att densamma å annans vägnar försälja eller belåna,

utan att af handlingen eller därvid fogadt bevis af vederbörande länsman

eller stadsfiskal framgår, att afhandlingen blifvit behörigen stämpelbelagd,

och har anmälan om afhandlingens upprättande icke gjorts i

den ordning, som i 39 § 2 mom. sägs, böte två gånger den felande

stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

7. Säljare eller köpare af afverkningsrätt till skog, som genom

aftal om betalning för afverkningsrätten utöfver hvad den för stämpelbeläggning

för vederbörande länsman eller stadsfiskal företedda afhandling

rörande samma rätt innehåller eller genom erläggande eller mottagande

af sådan betalning föranledt, att säljare och köpare åliggande

stämpelafgift icke utgjorts för hela det belopp, som betingats för afverkningsrätten,

skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock

ej under tjugufem kronor.

8. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges

godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren. veterligen

hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning af _ bouppteckningen efter

testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid

domstol företedt, att, då tid för testamentsbevakning ute är och en

månad förflutit, sedan godkännande erhållits, förse testamentet med

föreskrifven stämpel, höte två gånger den felande stämpelns belopp,

dock vare minsta bot tjugufem kronor.

9. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i

1, 2, 3 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken

såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller densamma

för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller

betalning företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad

det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af handlingen

stadgade ansvar.

10. Köpare eller säljare af fast egendom, som genom aftal om

betalning utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeafhandling

innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan

betalning föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts för

hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad därtill

hörer, skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej

under tjugufem kronor.

11. Den, som uppgifver död mans bo, men därvid uppsåtligen

döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift af

sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit belagd

med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger den

felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor; och

må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på yrkande vid

underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite

tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa uppgiftens

riktighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

12. Har någon i skriftlig förklaring, hvarom i 8 § C. under

rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat

oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något

fång till fast egendom icke blifvit erlagd, böte från och med fyra till

och med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot

tjugufem kronor.

13. I de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att

ersätta kronans förlust.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

7

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

februari 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

PETRÉN,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde vidare:

Afhandling om skogsafverkning skall enligt gällande stämpelförordning

— förutom då på grund af sådan afhandling hos offentlig

myndighet sökes betalning, om hvilket fall här ej är fråga — vid upprättandet

eller, om sådant vid detta tillfälle icke låter sig göra, sist

inom två månader därefter förses med stämpel. Utgifvare af sådan afhandling

skall för underlåtenhet att inom sålunda föreskrifven tid förse

handlingen med stadgad stämpel höta två gånger den felande stämpelns

belopp, dock minst tjugufem kronor.

Före den 1 januari i909, då nu gällande stämpelförordning trädde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

i kraft, gällde, att skogsafverkningsafhandling skulle förses med stämpel,

då den företeddes för vinnande af inteckning.

Den förändring i denna bestämmelse, som genomfördes i och med

förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, var föranledd

af en skrifvelse af 1904 års Riksdag, däri framhållits, att till

följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående utgörandet

af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan icke

endast på stämpelbeskattningens område utan äfven på andra beskattningsområden

kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke komme att

utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att detta värde

genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas sida icke

blefve för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning

åtkomlig. Bland de åtgärder, som härvid af Riksdagen

åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskildt den, hvarigenom vid försäljning

af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde

funnes, den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen uppdelades

sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhandlingen

såsom likvid för sjkifva fastigheten och blefve föremål för stämpelbeskattning,

under det att den större delen af köpeskillingen betraktades

utgöra ersättning för afverkningsrätten till skogen och därigenom undandroges

från stämpelskattning. Såväl ur synpunkten af statens

skatteintresse som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka en ytterligare

utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann Riksdagen

förändring af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af behofvet

väl påkallad; och hemställde Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte

taga under ompröfning, genom hvilka åtgärder de anmärkta missförhållandena

kunde afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

Det förslag, som i anledning häraf af Kungl. Maj:t förelädes 1908

års Riksdag, blef af denna antaget i oförändradt skick och innefattar

i ämnet för närvarande gällande bestämmelser.

Riksdagens Nu har 1911 års Riksdag i anledning af särskilda motioner i

mars 1911. skrifvelse den 10 mars samma år anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta

utarbeta och för innevarande års Riksdag framlägga förslag till sådan

ändring i gällande stämpelförordning, att nödig kontroll måtte vinnas

däröfver, att afhandling angående skogsafverkning blefve försedd med

stämpel.

Till stöd för sin framställning bär Riksdagen åberopat hufvudsakligen

följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 95.

I ofvanberörda motioner hade gjorts gällande, att dessa bestämmelser

icke haft åsyftad verkan, enär fortfarande i icke få fall förekomma

afhandlingar angående skogsavverkning, hvilka icke blifvit behörigen

stämpelbelagda.

Genom upplysningar, som lämnats vid ärendets behandling inom

Riksdagen, hade denna uppfattning bekräftats. Från skilda trakter i

landet hade vitsordats, att skogsafverkningskontrakt ofta upprättades

utan att i laga ordning stämpelbeläggas.

Om än detta missförhållande i åtskilliga fall kunde finna sin förklaring

i bristande kännedom om den år 1908 införda utsträckningen

af ifrågavarande stämpelskyldighet, torde dock gällande ansvarsbestämmelser

icke vara tillräckliga att trygga behörig stämpelbeläggning af

skogsafverkningsafhandlingar. Förklaringen härtill torde man kunna

söka dels i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den

obetydliga risk, som vore därmed förenad, dels ock däri, att åklagaren

hade föga intresse af att åtala.

Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifrågavarande

afhandlingar framginge vid en jämförelse med förhållandet vid

eu annan form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke

vore satt i samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen

stämpelskyldigheten vid öfverlåtelse af fondpapper. Vid öfverlåtelse af

fondpapper kräfdes städse en öfverenskommelse mellan två eller flera

personer för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlades nämligen

i öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelse!- af mäklare, dels ålåge,

där så icke vore fallet, stämpelskjfldigheten i regeln säljaren, hvarigenom

vunnes, att det icke kunde undgå den andra parten, om stämpel icke

åsattes. Utgifvare af skogsafverkningsafhandling torde däremot ofta,

utan att någon annan person finge kännedom därom, kunna underlåta

att åsätta sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den

härmed förenade risken vore att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet

komme till vederbörande åklagares kännedom och åtal följde,

utgifvaren ofta kunde vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen,

innan han inställde sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed

vore också gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen

i stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skulle tillfalla

åklagaren, afsåge att bereda denne, väsentligen försvagades.

Hvad Riksdagen sålunda anfört — framliålles vidare i berörda riksdagsskrifvelse

— torde innefatta tillräckliga skäl att antaga, att ifrågavarande

missförhållande fortfarande förekomme i icke ringa omfattning,

och den af 1904 års Riksdag framhållna och af Kungl. Maj:t år 1908

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 höft. (Nr 95.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

justitie
ombudsman.

Justitie
kanslers
ämbetet.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

bekräftade nödvändigheten att råda bot för detsamma syntes sålunda

fortfarande göra sig gällande. Angelägenheten att vinna rättelse härutinnan

vore enligt Riksdagens mening så mycket mera beaktansvärd,

som det icke kunde befordra aktning för gällande lag, att vissa dess

bestämmelser strafflöst kunna kringgås trots statsmakternas försök att

genom särskilda straffbestämmelser förebygga en sådan möjlighet.

Med erinran om Riksdagens nu oinförmälda skrifvelse har Riksdagens

justitieombudsman i underdånig skrifvelse den 26 juni 1911

meddelat, att han under sina inspektionsresor förvärfvat visshet därom,

att det af 1911 års Riksdag anmärkta missförhållandet förekomme i

den utsträckning att ytterligare åtgärder till dess ståtande vore af

verkligt behof påkallade. Särskildt hade hans uppmärksamhet blifvit

af häradsliöfdingar i Norrland fäst därå, att bestämmelserna om stämpelafgift

för afhandling om skogsafverkning ej sällan kringginges på det

sätt, att då ett skogsskifte såldes för afverkning och därvid en del af

priset kontant erlades, endast återstoden däraf i afhandlingen upptoges

såsom köpesumma. Äfven om myndigheterna finge kännedom om eu

dylik manipulation, ansåge de sig på grund af bestämmelserna i § 8

och § 52 mom. 5 stämpelförordningen, jämförda med bestämmelserna i

§ 52 mom. 8 samma förordning, förhindrade att af vederbörande fordra

stämpelafgift i vidare mån än som svarade mot den i afhandlingen

omnämnda delen af köpesumman.

Äfven i andra afseenden, som i det följande torde få i viss omfattning

närmare beröras, hade häradshöfdingar för justitieombudsmannen

påpekat brister i stämpelförordningens nu ifrågavarande bestämmelser.

Jämte det att justitieombudsmannen förklarade sig vilja understryka

hvad Riksdagen yttrat angående behofvet af sådan ändring i

gällande förordning angående stämpelafgiften, att nödig kontroll måtte

vinnas däröfver att afhandling angående skogsafverkning försåges med

stämpel, ville justitieombudsmannen framhålla angelägenheten däraf, att

bestämmelserna om stämpelafgift för afhandling angående skogsafverkning

äfven i öfrigt blefve, till förhindrande af lagens kringgående på

det af honom särskildt angifna sätt och till vinnande af större klarhet,

underkastade erforderlig revision.

Förevarande genom Riksdagens berörda skrifvelse å bane bragta

fråga har föranledt jämväl justitiekanslersämbetet att fästa uppmärksamheteu

på ett därmed sammanhängande spörsmål, och har ämbetet i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majis Nid. Proposition N:o 95.

sådant hänseende i underdånig skrifvelse den 10 januari 1912 anfört

bland annat följande:

»I enlighet med de bestämmelser, som gälla för en del så kallade

besparingsskogar, tillhörande olika socknar eller skifteslag i Kopparbergs

län, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län vid

skilda tillfällen å offentlig auktion försålt rätt till afverkning å omförmälda

besparingsskogar. Öfver auktionsförrättningarna hafva protokoll

utfärdats, hvilka emellertid icke försetts med sådan stämpel, som

föreskrifves rörande afhandlingar om skogsafverkning.

Allmänna åklagaren i Falun har för den försummelse härutinnan,

som enligt hans förmenande läge en del ledamöter i vederbörande allmänningsstyrelser

eller representanter för jordägarne i vederbörande

socknar eller skifteslag till last, påstått ansvar vid rådstufvurätten i

Falun, som emellertid ogillat åklagarens talan.

Äfven Svea hofrätt, där åklagaren anfört besvär öfver rådstufvurättens

utslag, har i särskilda den 12 december 1911 meddelade utslag

frikänt de tilltalade, därvid hofrätten anfört att, äfven om, på sätt

åklagaren förmenat, stämpelbeläggning af omförmälda auktionsprotokoll

lagligen bort äga rum, de tilltalade icke på grund af den befattning,

de tagit med ifrågavarande försäljningar, kunde anses ansvariga för den

försummelse, som uti berörda hänseende sålunda skulle föreligga.

Åklagaren har hos justitiekanslersämbetet hemställt om förordnande

att öfverklaga hofrättens utslag, en framställning, som justitiekanslersämbetet

dock, enär hofrättens utslag synts lagligen grundade, icke funnit

skäl bifalla.

Af utslagens formulering synes emellertid framgå, att hofrätten

ansett ovisst, huruvida auktionsprotokoll af ifrågavarande art öfver

hufvud taget böra beläggas med den beträffande afhandlingar om skogsafverkning

föreskrifna stämpel.

Ordalydelsen i 8 § i nådiga förordningen om stämpelafgiften den

18 september 1908, att afhandling om skogsafverkning skall förses med

stämpel, synes onekligen icke väl passa in på sådana handlingar som

ifrågavarande auktionsprotokoll. A andra sidan torde skälig anledning

saknas, att dylika protokoll skulle vara fria från stämpelafgift i de fall,

då särskild upplåtelsehandling icke utfärdats, och protokollen alltså

ersätta ett mellan upplåtare och afverkare upprättadt kontrakt.

Det har, med hänsyn till hvad ofvan anförts, synts justitiekanslersämbetet

föreligga skäl att taga i öfvervägande, huruvida icke ändring,

eventuellt förtydligande, af stämpelförordningens bestämmelser borde

ske äfven uti bär ifrågakonma hänseende. Det förtjänar anmärkas, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

rätt afsevärda afverkningsrätter torde upplåtas i ofvanberörda ordning;

i de af allmänna åklagaren i Falun till justitiekanslersämbetets behandling

hänskjutna mål uppgår sammanlagda beloppet af hvad för rättigheterna

blifvit utfäst till något öfver 437,000 kronor.»

På grund af särskilda nådiga remisser har statskontoret afgifvit

underdånigt utlåtande dels den 19 oktober 1911 öfver Riksdagens och

justitieombudsmannens omförmälda skrifvelser och dels den 14 februari

1912 öfver justitiekanslerns berörda framställning.

I sitt förstnämnda utlåtande har statskontoret till vinnande af det

med Riksdagens och justitieombudsmannens skrifvelse afsedda syfte föreslagit

sådana ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften,

att densamma i nedan omförmälda delar komme att få följande förändrade

lydelse, nämligen:

8 § C.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling därom, då afhandlingen afser

skogsafverkning; se Skog saf verkning; afhandling därom i annat fall

skall, då den för — — — — — — — legotiden.

Erlägges för----— utfäst.

Sökes på — — — — — — sökes.

Se för öfrigt 11 och 13 §§.

Skogsafverkning: afhandling därom skall, i den ordning nedan

stadgas, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af

hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen

till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10

ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Inom två månader efter afhandlingens upprättande skall säljaren

eller upplåtaren inför länsmannen i det länsmansdistrikt, där det upplåtna

skogsskiftet eller större delen däraf är beläget, förete sitt exemplar

af afhandlingen, åtföljdt af skriftlig, af så väl säljare eller upplåtare

som köpare eller upplåtelsetagare på heder och samvete afgifven förklaring,

att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning

för afverkningsrätten än den, som finnes upptagen i afhandlingen; och

skall säljaren eller upplåtaren därvid tillika tillhandahålla de till afhandlingen

erforderliga stämplar. Länsmannen skall omedelbart verkställa

handlingens stämpelbeläggning, makulera stämplarne samt förse hand
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

lingen med anteckning om den dag, då den sålunda blifvit företedd

och stämpelbelagd, allt utan afgift.

Mottager någon af säljaren eller upplåtaren eller af den, på hvilken

denne eller en senare innehafvare af handlingen må hafva öfverlåtit

sin på densamma grundade fordran, handlingen såsom bevis om sålunda

förvärfvad fordringsrätt eller för att densamma å annans vägnar försälja

eller belåna, vare pliktig att, där handlingen icke blifvit i ofvan

föreskrifven ordning för behörig stämpelbeläggning företedd för vederbörande

länsman, inom två månader efter handlingens mottagande

sådant fullgöra. Kan ej dagen för mottagandet tillförlitligen styrkas,

räknas sistnämnda tid af två månader från dagen för handlingens upprättande.

Finner länsman anledning antaga, att någon upplåtit afverkningsrätt

till skogsskifte inom hans distrikt eller eljest under förut angifna förhållanden

mottagit afhandling om skogsafverkning å sådan tid, att

afhandlingen bort vara, på sätt här ofvan stadgas, för länsmannen företedd,

utan att sådant likväl skett, äge länsmannen med allmänna posten

i rekommenderadt bref anmana sådan person att inom viss förelagd tid,

minst åtta dagar efter delfåendet, för länsmannen förete handlingen.

Varder handlingen icke inom den sålunda förelagda tiden företedd och

uppgifves ej giltigt hinder härför, må länsmannen anlita biträde af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken myndighet äger förelägga

lämpligt vite.

Uppgifver säljaren eller upplåtaren, att han icke, vare sig i hufvudskrift

eller afskrift, mottagit något exemplar af handlingen eller kan

anskaffa sådant, äge länsmannen i nu stadgad ordning anmana köparen

eller upplåtelsetagaren eller den, å hvilken denne må hafva öfverlåtit

sin rätt, att inkomma med afskrift. Inkommer sådan afskrift, skall

länsmannen meddela säljaren eller upplåtaren underrättelse härom med

förständigande för denne tillika att inom viss tid inkomma med de för

handlingens stämpelbeläggning erforderliga stämplar.

År upplåtet skogsskifte beläget å stads område, skall handling,

hvarigenom afverkningsrätt till detsamma upplåtits, af säljaren eller

upplåtaren företes inför vederbörande stadsfiskal; och äger hvad här ofvan

stadgats om länsman motsvarande tillämpning ifråga om stadsfiskal.

Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalning,

skall afhandlingen förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100

kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

52 §.

5. Utgifvare af gåfvobref — —---fartyg, skall för underlåtenhet

att vid utgifvandet förse dylik handling — — —----

tjugufem kronor.

Nytt mom. Där säljaren eller upplåtaren af afverkningsrätt till

skog eller den, som under förhållanden, hvarom i 8 § sägs, mottagit

rörande skogsafverkning upprättad afhandling, underlåter att inom tid

och på sätt, som i nämnda § stadgas, för stämpelbeläggning inför

länsman eller stadsfiskal förete afhandlingen angående skogsafverkningen,

böte två gånger beloppet af den stämpel, hvarmed handlingen skolat

förses; dock vare minsta bot tjugufem kronor. Företer han inom sagda

tid afhandlingen, men tillhandahåller ej stämplar till erforderligt belopp,

böte två gånger den felande stämpelns belopp; dock att jämväl i detta

fall minsta bot vare tjugufem kronor.

8. Köpare eller säljare — — — :— — kronor.

Nytt mom. Köpare eller säljare af afverkningsrätt till skog, så

ock annan upplåtelsetagare till eller upplåtare af sådan rätt, som genom

aftal om betalning utöfver hvad den för stämpelbeläggning för vederbörande

länsman eller stadsfiskal företedda afhandling rörande afverkningen

innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan

betalning föranledt, att säljaren eller upplåtaren åliggande stämpelafgift

icke utgjorts för hela det belopp, som betingats för afverkningsrätten,

skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej under

tjugufem kronor.

Till motivering af hvad statskontoret sålunda föreslagit har statskontoret

anfört hufvudsakligen följande:

»På sätt i statskontorets underdåniga utlåtande den 31 december

1908 angående sättet för verkställande af stämpelbeläggning af stämpelpliktiga

handlingar och kontrollen därå (sid. 48 och 49 i det tryckta

utlåtandet) närmare framhållits, hafva förhållandena i fråga om stämpelafgiften

hos oss utvecklat sig så, att den i äldre tider mera omfattande

stämpelplikten för enskilda handlingar steg för steg så inskränkts, att

den ännu jämförelsevis nyligen nästan uteslutande omfattade handlingar,

som enligt lag skulle ingifvas till domstol, de s. k. småprotokollshandlingarna,

och endast träffade dem, då detta ingifvande skedde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

Först under de senast förflutna åren bär ett mera afsevärdt antal handlingar

underkastats stämpelafgift oberoende däraf, huruvida desamma

måste företes inför offentlig myndighet, och det synes kunna antagas,

att detta antal i bredd med statens ökade skattebehof i en närmare

eller fjärmare framtid kommer att betydligt ökas.

Så länge staten inskränkte sig till upptagande af stämpelafgift för

sådana handlingar, som i civilrättsligt syfte företeddes inför offentlig

myndighet, kunde kontrollen å skattens utgörande anordnas så, att denna

för hvarje stämpelpliktig handling med nära nog osviklig säkerhet inflöt.

Denna fordran på så att säga automatisk säkerhet i skatteuppbörden

måste uppgifvas, om stämpelskattens räckvidd utsträckes utöfver nyssnämnda

trånga gränser. Skatteformen medgifver icke åstadkommande

af en sådan säkerhet. Häruti ligger intet skäl för staten att afstå från

anlitande af denna skatteform, såsom framgår af exemplet från andra

länder, där, utan att sådana kontrollanordningar blifvit införda eller

kunnat införas, skatten erhållit en utomordentligt rik användning.

Statskontoret har ansett sig böra förutskicka dessa erinringar för

att framhålla, att allenast den omständigheten, att fäll kunnat inträffa,

då de i ämnet gällande bestämmelser icke kunnat förebygga kringgående

af skatten, icke i och för sig är tillräcklig att motivera ändring

i dessa bestämmelser. Af hvad såväl Riksdagen som justitieombudsmannen

anfört synes emellertid otvetydigt framgå, att ett kringgående

af bestämmelserna om stämpelafgift för afhandlingar om skogsafverkning

äger rum i sådan omfattning, att det bör komma under allvarligt öfvervägande,

huruvida icke i lagstiftningsväg må kunna rådas bot för detta

missförhållande.

I fråga om de olika möjligheter, som förefinnas att åvägabringa

kontroll å det riktiga erläggandet af stämpelafgiften i sådana fall, då

man icke kunnat knyta dess utgörande vid en med den stämpelpliktiga

handlingen i civilrättsligt afseende företagen åtgärd, tillåter sig statskontoret

hänvisa till sitt ofvan omförmälda underdåniga utlåtande, särskilt

sid. 48—55. På skäl, som därstädes (sid. 50—51) blifvit anförda,

anser statskontoret det icke böra ifrågasättas att för skogsafverkningskontrakt

återinföra den tillförene i fråga om dem, likasom i ännu äldre

tider i fråga om stämpelpliktiga handlingar i allmänhet, gällande, såsom

kontrollmedel utan tvifvel ganska verksamma bestämmelsen, att handlingen

förlorade sin laga verkan om den icke blifvit behörigen belagd

med stämpel. Såsom hufvudsakligt kontrollmedel kan ej heller lämpligen

tillitas en föreskrift om handlingens obligatoriska företeende inför någon

myndighet i och för dess förseende med stämpel, då den, som vill

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 95.

undandraga sig stämpelskattens utgörande, kan förmodas lika gärna

underlåta att infinna sig hos myndigheten som att själf åsätta stämpel.

Tyngdpunkten i kontrollen måste nog hädanefter som hittills läggas på

det i form af böter stadgade ansvaret för underlåtenhet att utgöra

skatten, men särskilda bestämmelser torde böra meddelas för att göra

detta ansvar mera effektivt, och bland bestämmelserna i sådant syfte

torde böra upptagas ej mindre skyldighet att i och för handlingens beläggande

med stämpel förete densamma inför vederbörande åklagare än

äfven rätt för denne att affordra parten den stämpelpliktiga handlingen.

För vinnandet af nu antydda syftemål är till en början nödvändigt

att med full bestämdhet fastslå, hvilketdera af de båda exemplar, i

hvilka väl i det öfvervägande antalet fall afhandlingeu upprättas, skall

förses med stämpel. Med anledning af en till statskontoret remitterad

underdånig framställning om förtydligande i nu berörda afseende af hithörande

stadgande i gällande stämpelförordning har statskontoret i sitt

den 31 januari 1911 afgifna underdåniga utlåtande angående förslag till

förordning angående stämpelafgiften föreslagit, att afhandling om skogsafverkning

skall af säljaren eller upplåtaren vid upprättandet förses med

stämpel efter föreskrifna grunder, samt att, där afhandlingen utfärdas i

två eller flera exemplar, stämpeln skall åsättas det exemplar, i hufvudskrift

eller afskrift, som tillställes köparen eller upplåtelsetagaren. Den

kontroll å afgiftens utgörande, som är afsedd att vinnas genom det

förslag, statskontoret nedan går att framställa, torde bäst vinnas genom

en föreskrift att stämpeln skall åsättas säljarens eller upplåtarens

exemplar. Af de båda kontrahenterna torde nämligen denne i regel

vara bofast i orten eller åtminstone där vara företrädd af ombud, medan

köparen eller upplåtelsetagaren ofta kan vara bosatt i en helt annan

landsända och stundom, efter afslutad utverkning, ej alls kan anträffas.

För det fall, som säkerligen ytterst sällan torde inträffa, att något

exemplar af afhandlingen icke innehafves af säljaren eller upplåtaren,

hafva särskilda bestämmelser nedan föreslagits.

I detta sammanhang anser sig statskontoret böra erinra därom,

att i de uti justitieombudsmannens skrifvelse återgifna skriftliga anmärkningar,

som af en häradshöfding ställts till justitieombudsmannens förfogande,

framhållits, hurusom af bestämmelserna i gällande stämpelförordning

icke med full tydlighet framginge, huruvida för det fall, att

inteckning söktes för ett skogsafverkningskontrakt, detta skulle, jämte

den för afhandling om skogsafverkning stadgade, äfven draga vanlig

inteckningsstämpel. Anmärkningsförfattaren tolkar bestämmelsen så, att

inteckning af afverkningskontrakt bör anses vara stämpelfri, men anser

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

denna stämpelfrihet sakna tillräcklig grund. Det till stöd för sistnämnda

mening anförda skäl, eller att stämpelskyldigheten vid inteckning

hade sin grund i det anlitande af offentlig myndighets medverkan,

som nämnda åtgärd innebure, kan statskontoret icke biträda, då inteckningsstämpeln

icke är en godtgörelse för offentlig myndighets åtgärd,

utan en omsättningsskatt, som uppbäres då handlingen företes för inteckning,

icke därför att detta sker. Då nu en särskild mera omfattande

stämpelskatt är stadgad för skogsafverkningskontrakt att utgå

oberoende däraf, huruvida inteckning för kontraktet sökes eller icke,

skulle skäl saknats att för dessa handlingar stadga ytterligare en stämpelafgift

med inskränktare omfattning, och lagstiftarens mening lärer ej

heller hafva varit sådan. För undanrödjande af all tvekan har statskontoret

emellertid ansett sig böra föreslå en förändrad uppställning af

stämpelrubriken: Nyttjanderätt för fast egendom.

I säljarens eller upplåtarens eller senare innehafvares hand är

skogsafverkningskontraktet ett fordringsbevis och bör, då betalning på

grund af detsamma hos offentlig myndighet sökes, draga stämpel lika

med andra i sådant syfte hos myndighet företedda fordringsbevis.

Då statskontoret nu öfvergår till frågan om sättet för beredande

af ökad effektivitet åt det i stämpelförordningen stadgade ansvaret för

underlåtenhet att utgöra den för skogsafverkningskontrakt stadgade

stämpelafgift, står det för statskontoret klart, att sådan effektivitet åt

ansvarsbestämmelsen i framstå rummet bör beredas därigenom, att åt

åklagaren gifves dels anledning att ingripa, dels medel därtill. Under

nuvarande förhållanden kan en länsman, inom hvars distrikt en skogsafverkning

pågår, i regeln icke veta, huruvida det om afverkningen upprättade,

tilläfventyrs på en aflägsen ort befintliga kontraktet är behörigen

försedt med stämpel. Skulle han af någon anledning draga

detta i tvifvelsmål, kan han ej från någondera kontrahenten infordra

hans kontrakt. Om hans misstankar blifva så starka, att han tilltror

sig att ingripa, kan det inträffa, att parten, ehuru han försummat att i

behörig tid stämpelbelägga handlingen, företer densamma vederbörligen

försedd med stämpel, hvarigenom dels parten undandrager sig det ansvar,

han förskyllat, dels åklagaren går i mistning af andel i de böter,

som bort, men icke kunnat ådömas, och sålunda likaledes går i mistning

af den sporre till nitisk åklagareverksamhet i nu förevarande afseende,

som genom stadgandet om sådan bötesandel varit åsyftad.

För vinnande af en bättre ordning i nu förevarande afseende anser

statskontoret det böra åläggas säljaren eller upplåtaren att inom två

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 käft. (Nr 95.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

månader efter upprättandet af en afhandling om skogsafverkning inför

länsmannen i det länsmansdistrikt, där det upplåtna skogsskiftet eller

större delen af detsamma är beläget, förete sitt exemplar af afhandlingen

och därvid tillhandahålla de till handlingen erforderliga stämplar. Länsmannen

skall omedelbart verkställa handlingens beläggning med de

ingifna stämplarna, makulera desamma samt förse handlingen med anteckning

om den dag, då den sålunda blifvit företedd och stämpelbelagd,

allt utan afgift. År skogsskiftet beläget å stads område, skall hvad

sålunda stadgats om länsman äga motsvarande tillämpning i fråga om

stadsfiskal.

Tydligt är, att ett sådant stadgande om skyldighet att inom viss

tid efter upprättandet för stämpelbeläggning förete ett afverkningsrättskontrakt

hos länsman eller stadsfiskal skulle medföra den afsevärda

fördel, att en åklagare, inom hvars distrikt en skogsafverkning påginge,

utan att kontrakt därom blifvit hos honom företedt, finge en gifven anledning

att närmare undersöka de förhållanden, under hvilka afverkningen

ägde rum. Synnerlig vikt ligger därpå, att stämpelbeläggningen verkställes

af länsmannen eller stadsfiskalen, enär genom ett stadgande

härom parten beröfvas möjligheten att föregifva, att en i verkligheten

för sent gjord stämpelbeläggning skulle skett inom laga tid.

Gifves sålunda åklagaren anledning ingripa, är, såsom ofvan framhållits,

ock nödigt att bereda honom medel därtill. Detta torde lämpligen

böra ske därigenom, att länsman eller stadsfiskal, som finner

anledning antaga, att någon upplåtit afverkningsrätt till skogsskifte inom

hans distrikt å sådan tid, att afhandlingen bort inom tid och på sätt,

som ofvan angifvits, för länsmannen eller stadsfiskalen företes, utan att

sådant likväl skett, berättigas med allmänna posten i rekommenderadt

bref anmoda säljaren eller upplåtaren att inom förelagd tid, minst åtta

dagar efter delfående!, för åklagaren förete handlingen. Om handlingen

icke inom den sålunda föreskrifna tiden företes och giltigt hinder härför

ej uppgifves, bör åklagaren äga att anlita biträde af Kungl. Majrts

befallningshafvande, hvilken myndighet skulle äga förelägga lämpligt vite.

Det kan inträffa, att säljaren eller upplåtaren på anmaningen att

inkomma med afverkningskontraktet i hufvudskrift eller afskrift svarar,

att han icke innehar något exemplar af kontraktet eller kan anskaffa

något sådant. Om ock ett sådant påstående kan antagas endast i mycket

sällsynta fall äga fog för sig, kan likväl ett eller annat sådant fall

tänkas förekomma. Det lämpligaste tillvägagångssättet synes då vara,

att åklagaren i enahanda ordning, som den ofvan angifna, anmanar

köparen eller upplåtelsetagaren att, inkomma med alskrift af kontraktet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kutig 1.

Inkommer sådan afskrift, bör därefter säljaren eller upplåtaren i och för

handlingens beläggande med stämpel lämnas underrättelse därom.

I ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse af den 26 juni innevarande

år (1911) har justitieombudsmannen bland annat anfört, hurusom

bestämmelsen om stämpelafgift för afhandling om skogsafverkning ej

sällan kringginges på det sätt, att då ett skogsskifte såldes för afverkning

och därvid en del af priset kontant erlades, endast återstoden

däraf i afhandlingen upptages såsom köpesumma. Till förebyggande

af ett sådant förfaringssätt synes, i öfverensstämmelse med hvad i

gällande stämpelförordning stadgas för det fall, att anspråk göres på

stämpelfrihet för afhandling om köp af fast egendom, där afhandlingen

öfverlåtes inom den för lagfart stadgade tid, böra föreskrifvas, att då

afhandling om skogsafverkning i och för stämpelbeläggning företes för

länsman eller stadsfiskal, densamma vid ansvarspåföljd skall vara åtföljd

af skriftlig, af så väl säljare eller upplåtare som köpare eller

upplåtelsetagare på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i

någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning för afverkningsrätten

än den, som finnes upptagen i afhandlingen.

Ur mom. 5 i § 52 af gällande stämpelförordning torde böra

utbrytas bestämmelserna om ansvar för underlåtenhet att förse afhandling

om skogsafverkning med stämpel, och nya bestämmelser i ämnet

upptagas i ett nytt moment. Likaledes bör efter nuvarande mom. 8 i

samma § intagas ett nytt moment, innefattande bestämmelse om ansvar

för oriktiga uppgifter om köpeskillingen för afverkningsrätten.

I nuvarande mom. 7 i § 52 meddelas bestämmelser om hvad som

kan benämnas det sekundära ansvaret för stämpelförbrytelse, d. v, s.

om ansvar för den, som under vissa förhållanden tager befattning med

handling, som förut bort blifva, men icke blifvit stämpelbelagd. Med

afseende på den särskilda ordning, hvaruti, enligt statskontorets förslag,

stämpelbeläggningen af skogsafverkningskontrakt skulle äga rum, skulle

dessa bestämmelser icke utan vidare blifva tillämpliga i fråga om dylika

kontrakt, men då bestämmelser i ämnet äfven i fråga om dylika kontrakt

alltfort varda behöfliga, torde dylika bestämmelser böra upptagas i ett

nytt moment. Då emellertid tillämpningen af det sekundära ansvaret

i detta fall torde förutsätta tillvaron af en positiv föreskrift om skyldighet

för den, som af säljaren eller upplåtaren eller af någon, å hvilken

denne må hafva öfverlåtit handlingen, under vissa förhållanden mottagit

denna, att förete densamma för vederbörande länsman eller stadsfiskal,

har sådan föreskrift ansetts böra införas under hithörande rubrik i

stämpelförordningens § 8.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departement*

chefen.

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

I sitt förenämnda underdåniga utlåtande öfver justitiekanslersämbetets

framställning har statskontoret — då erfarenheten visat, att

tvekan uppstått, huruvida auktionsprotokoll af den art, hvarom fråga

vore i ämbetets skrifvelse, skulle beläggas med den beträffande afhandlingar

om skogsafverkning föreskrifna stämpel samt äfven andra fall

möjligen kunde inträffa, då ovisshet kunde råda om hvad som i 8 § i

nådiga förordningen om stämpelafgiften den 18 september 1908 förstodes

med »afhandling)) — hemställt, att till omförmälda paragraf skulle göras

ett så lydande tillägg:

»Med afhandling förstås i denna paragraf hvarje skriftligen affattad

handling, ehvad den har formen af ett mellan två eller flere personer

slutet aftal eller icke, hvilken i det afseende, hvarom i hvarje fall är

fråga, medför upplåtelse af rättighet eller åtagande af förpliktelse».

I detta sammanhang fäster statskontoret uppmärksamheten därpå,

att ett förtydligande af omnämnda paragraf äfven i ett annat afseende

torde vara önskvärdt. Då nämligen de »enskilda» handlingar, hvarom

paragrafen handlar, äfven kunde vara, såsom till exempel vore fallet

just med auktionsprotokoll af ofvanberörda art, utfärdade åt offentlig

myndighet, men endast beträffande ett särskilt slag af de under paragrafen

upptagna handlingar, nämligen i fråga om köp af fast egendom,

sådant uttryckligen angifvits, ansåge statskontoret ett förtydligande i

antydd riktning lämpligen böra lämnas, afseende de under nämnda

paragraf inbegripna handlingar i allmänhet.

För vinnande af detta syfte hemställer statskontoret, att första

stycket i 8 § af nådiga förordningen angående stämpelafgiften den 18

september 1908 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Följande handlingar skola, äfven där de äro utfärdade af offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas».

Den sålunda föreslagna ändringen i paragrafen borde enligt statskontorets

mening medföra, att i den under mom. C förekommande

stämpelrubriken köp af fast egendom, orden: »eller af offentlig myndighet

utfärdad köpehandling» utgå.

Den af mig nu lämnade redogörelsen för hvad i detta ärende

förekommit ger vid handen, dels att 1911 års Riksdag med sin skrifvelse

i ämnet afsett allenast att vinna nödig kontroll däröfver, att afhandling

angående skogsafverkning förses med behörig stämpel, dels ock att i

öfverensstämmelse härmed de myndigheter, som utlåtit sig i frågan,

hufvudsakligen yttrat sig om erforderliga kontrollåtgärder. Liksom den

verkställda utredningen med hänsyn till riksdagsskrifvelsens innehåll

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 95.

från böljan inställts på nu angifna syfte, kunde jag ock vid detta tillfälle

inskränka mig till att beröra allenast den af Riksdagen sålunda

å bane bragta frågan.

Då emellertid vid sakens behandling af 1911 års Riksdag såväl

som i motion vid nu församlade Riksdag ifrågasatts, huruvida icke

denna stämpelskatt borde helt försvinna, har jag icke velat underlåta

att framhålla, att jag gifvetvis underkastat jämväl denna fråga nödig

pröfning, innan jag vidtagit åtgärder för utarbetande åt förslag för åstadkommande

af den begärda kontrollen. Jag har härvid utgått från, att det

hufvudsakligen är ur två synpunkter, som berönda stämpelskatts borttagande

ifrågasatts. Å ena sidan har framhållits, att inkomst af skogsbruk

är föremål för af sevärd beskattning i annan ordning än den nu

ifrågavarande och att följaktligen dubbelbeskattning här föreligger, å

andra sidan har blifvit sagdt, att kontrollen däröfver, att skogsafverkningskontrakt

varda försedda med stämpel, svårligen kan göras fullt

effektiv, utan att afsevärda olägenheter tillskyndas den allmänhet, som

är närmast berörd af denna angelägenhet.

Hvad den forsta anmärkningen beträffar vill jag icke bestrida, att

här föreligger ett fall af dubbelbeskattning. Jag behöfver icke erinra

därom, att detta icke är det enda fall, där vår skattelagstiftning verkar

på angifna sätt, utan att tvärtom åtskilliga exempel härpå kunna framvisas.

Eu sådan ordning torde icke heller helt kunna undvikas. Nu

förevarande beskattningsfrågas historia utgör i sig själf ett typiskt

exempel på de svårigheter, som härvid möta. Såsom den föregående

framställningen utvisar, var det till förebyggande af förluster å lagfartsstämpel

vid försäljning af fast egendom som särskild stämpelskatt på

skogsafverkningskontrakt vid dess utgifvande eller inom viss tid därefter

bestämdes. Man ville, såsom förut är framhållet, förhindra, att

vid försäljning af sådan egendom med skog skulle jämte köpebref utfärdas

skogsafverkningskontrakt för att såmedelst på papperet bringa

ned köpeskillingen för fastigheten under det belopp, hvartill den i

verkligheten uppgått, och därmed ock den stämpelafgift, som bort belasta

köpebrefvet.

Om nu den särskilda stämpelafgiften å skogsafverkningskontrakten

borttoges och man stannade därvid, skulle visserligen dubbelbeskattningen

försvinna, när skog gånge till försäljning genom ett dylikt kontrakt,

men däremot icke när den inginge i en försäljning af fast egendom,

då köpehandlingen måste åsättas lagfartsstämpeln samt inkomstskatt

tillika betalas för den del af köpesumman, som beräknas belöpa

på den å fastigheten varande skogen. Härigenom skulle uppstå en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.

ojämnhet i beskattningen, som gifvetvis måste undvikas. För att utplåna

denna ojämnhet skulle i fall då fastigheten är skogbärande en

reduktion af lagfartsstämpeln med belopp, motsvarande inkomstskatten

å den beräknade köpesumman för skogen, teoretiskt sedt kunna tänkas,

men en sådan anordning torde möta så stora svårigheter af skatteteknisk

natur, att man redan af sådan anledning lärer vara förhindrad

att genomföra densamma.

Men om, såsom jag alltså håller före, ifrågavarande ojämnhet i

beskattningen icke kan undvikas vid borttagandet af den särskilda

stämpelskatten å skogsafverkningskontrakt, skulle man ju dessutom

genom en sådan åtgärd återfalla i de missförhållanden, som man med

1908 års lagstiftning just velat undvika.

Med den uppfattning jag sålunda utvecklat kan jag i det anmärkta

förhållandet, att här föreligger ett fall af dubbelbeskattning, tydligtvis

icke se tillräcklig anledning till borttagandet af den särskilda stämpeln

å afhandling om skogsafverkning.

Det gäller alltså från min synpunkt att tillse, huruvida den skärpta

kontroll däröfver, att sådana afhandlingar förses med stämpel, som Riksdagen

med sin skrifvelse afsett, kan vinnas utan allt för stora olägenheter

för dem, som skola vara underkastade kontrollen. Jag har, på

sätt jag nedan skall närmare utveckla, kommit till den uppfattningen,

att så kan ske.

Det af statskontoret utarbetade förslaget till kontrollföreskrifter i

förevarande afseende förutsätter en anordning, hvarå motionärerna vid

19H års Riksdag mera antydningsvis pekat, i det att detsamma såsom

sin centrala punkt stadgar skyldighet att hos åklagare i orten uppvisa

afhandling om skogsafverkning. Själfva stämpelbeläggningens karaktär

och verkan blifva härigenom oförändrade. Uppvisandet för myndigheterna

tilllägger icke kontraktet någon civilrättslig verkan. Det har endast och

allenast till uppgift att tjäna såsom kontrollmedel.

Statskontoret har undvikit att gå den väg, som otvifvelaktigt säkrast

leder till eu effektiv kontroll, då ämbetsverket icke tänkt sig skogsafverkningskontrakten

hänförda till de enskilda handlingar, hvilkas stämpelbeläggning

står i direkt samband med en af offentlig myndighet i civilrättsligt

afseende med handlingen vidtagen åtgärd. Jag delar statskontorets

uppfattning därom, att kontrollsynpunkten allenast icke är tillräcklig att

hänföra skogsafverkningskontrakten till denna kategori af enskilda handlingar.

Då några andra mera vägande skäl härför ej synas kunna anföras,

finner jag lika litet som statskontoret anledning att föreslå någon förändring

i karaktären af ifrågavarande handlingars stämpelbeläggning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 95.

Uppgiften lärer under sådana förhållanden blifva att åvägabringa

bestämmelser, som med bibehållande af stämpelbeläggningens hittillsvarande

karaktär äro ägnade att i mesta möjliga mån förebygga stämpelskatteskyldighetens

eftersättande.

Den af statskontoret från motionerna vid 1911 års Riksdag upptagna

tanken, att skogsafverkningskontrakt skall uppvisas för länsman,

rönte redan under motionernas behandling i Riksdagen åtskillig gensaga.

Man framhöll sålunda bland annat, att det i vissa delar af landet skulle

med hänsyn till de stora distanserna vara förenadt med olägenhet eller

besvär att i och för kontraktets uppvisande uppsöka länsmannen, och

det sattes i fråga, huruvida icke uppvisandet hellre kunde ske inför

kommunalmyndighet.

En sådan anordning skulle naturligtvis i vissa fall ställa sig bekvämare

för de stämpelskatteskyldiga än det sätt för sakens ordnande,

som föreslagits af statskontoret, men den skulle å andra sidan medföra

icke så liten omgång med en omfattande skriftväxling mellan de kommunala

myndigheterna och åklagarna, och ändock torde anordningen näppeligen

erbjuda tillräcklig säkerhet.

Om jag alltså å ena sidan håller före, att statskontorets förslag

är bestämdt att föredraga framför den lösning af frågan, hvarå man,

enligt hvad jag nyss omförmält, under öfverläggningen i Riksdagen

gifvit anvisning, anser jag mig dock icke kunna förorda statskontorets

förslag i oförändrad form, i följd hvaraf jag låtit detsamma undergå

viss omarbetning inom finansdepartementet.

Statskontoret afser att åvägabringa kontrollen hufvudsakligen på

följande sätt. Säljaren eller upplåtaren samt den till hvilken kontraktet

under vissa omständigheter öfverlåtits är skyldig att inom viss tid förete

kontraktet för länsmannen i och för stämpelbeläggning samt därvid

medhafva erforderliga stämplar. Länsmannen äger att, därest han har

anledning antaga, att nämnda skyldighet blifvit eftersatt, infordra handlingen

och eventuellt påkalla Kungl. Maj:ts befallningshafvandes handräckning

för ändamålet. Eftersättande af säljarens eller upplåtarens

skyldighet medför slutligen enligt statskontorets förslag bötesansvar.

Otvifvelaktigt är, att bestämmelser af sådant innehåll möjliggöra

för åklagaren att i långt större utsträckning, än den nuvarande lagstiftningen

medger, öfvervaka stämpelbeskattningsbestämmelsernas efterlefnad

i förevarande hänseende. Det viktigaste är härvid, att hvarje afhandling

af här ifrågavarande slag skall företes för länsmannen och att uraktlåtenhet

härutinnan medför ansvar. Men den trygghet för stämpelskattens

utgörande, som ligger i en sådan anordning, synes mig komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

’; Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 95.

att väsentligen stärkas, därest ansvaret för stämpelbeläggningen lägges

i första hand både på säljare och köpare och ej endast på den förre.

Ordnar man saken på sådant sätt, synes det mig i fråga om tiden

för stämpelbeläggningen ligga närmast till hands att bestämma densamma

till afhandlingens upprättande.

Om ansvaret för stämpelbeläggningen kommer att hvila på såväl

säljare som köpare, böra de också båda vara skyldiga att sörja för att

den vidtagna åtgärden bringas till vederbörande åklagares kännedom.

Den stämpelbelagda handlingens företeende för åklagaren har jagtänkt

mig lämpligen kunna ske sålunda, att den öfverlämnades tillika

med en af båda kontrahenterna underskrifven anmälan om aftalets upprättande.

Denna bör inlämnas i två exemplar, af hvilka det ena med

åklagarens åtecknade intyg om handlingens behöriga stämpelbeläggning

skulle jämte den stämpelbelagda handlingen återställas till kontrahenterna.

Såsom bevis om fullgjord stämpelskatteskyldighet skulle den ena

af dessa behålla det stämpelbelagda kontraktet och den andra den med åklagarens

intyg försedda anmälan.

I anledning af justitieombudsmannens omförmälda framställning i

ämnet har statskontoret föreslagit, att det exemplar af afhandlingen,

som skulle företes för åklagaren, skulle vara åtföljdt af skriftlig, af båda

kontrahenterna på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i någon

form lämnats eller skall lämnas annan betalning för afverkningsrätten

än den, som finnes upptagen i afhandlingen. Härtill har i statskontorets

förslag också fogats en särskild straffbestämmelse.

Ehuru en deklaration på heder och samvete af sålunda ifrågasatt

innehåll, enligt min mening, har åtskilligt fog för sig, kommer en sådan

anordning emellertid i icke obetydlig mån att tynga på stämpelbeläggningsproceduren,

och jag har ansett det vara så angeläget att undvika

detta, att jag funnit mig icke böra upptaga statskontorets förslag i denna

punkt.

Den af statskontoret i förevarande afseende föreslagna straff bestämmelsen

har jag ansett det oaktadt böra inflyta i de nya stadgandena.

I det inom finansdepartementet utarbetade författningsförslaget är bestämmelsen

upptagen såsom 7 mom. i 52 §.

Efter den omläggning af statskontorets förslag i förut berörda delar,

som jag ifrågasatt, torde det blifva förenadt med vissa olägenheter att

bibehålla • de af statskontoret föreslagna bestämmelserna om befogenhet

för länsman och stadsfiskal att infordra skogsafverkningskontrakt, som

han har anledning antaga hafva blifvit upprättadt, utan att stadgade

föreskrifter rörande stämpelbeläggningen blifvit iakttagna. Det inom

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-ts Nåd. Proposition N:o 95.

finansdepartementet i enlighet med min nu uttalade uppfattning utarbetade

förslaget förutsätter nämligen icke såsom oeftergiflig!, att det är

säljarens exemplar, som skall stämpelbeläggas, utan lämnar åt kontrahenterna

att därom fritt bestämma. Detta försvårar gifvetvis för länsmannen

att få fram bevisning särskildt på den af statskontoret angifna

vägen. Svårighetena äro redan med statskontorets förslag stora nog. För

att med full effekt kunna infordra kontraktet fordras ju visshet om att

det blifvit upprättadt, men äger man sådan visshet, har ju länsman

eller stadsfiskal möjlighet att genom stämning till domstol förskaffa

staten dess rätt, och för sådana fall blir den föreslagna bestämmelsen

obehöflig. Oafsedt om åt åklagare inrjmmes den af statskontoret föreslagna

befogenhet, lärer åklagaren i öfrigt icke sakna medel att åvägabringa

bevisning, huruvida beträffande en skogsafverkning, som veterligen

äger eller ägt rum inom hans distrikt, skriftlig afhandling blifvit

upprättad.

Statskontoret har föreslagit en särskild bestämmelse om åliggande

för den, som i vissa fall mottager stämpelpliktigt skogsafverkningskontrakt,

.att fullgöra af ursprunglig säljare eller köpare försummad

anmälnings- och stämpelskyldighet. Härtill knyter sig i förslaget en

särskild straffbestämmelse.

Att sträcka skyldigheten att göra anmälan och verkställa stämpelbeläggning

längre än till de i första hand kontraherande personerna

synes mig icke välbetänkt. Kontrollen därå, att person, i hvars hand

skogsafverkningskontrakt kommit från någon af de första innehafvare,

verkligen fullgjort honom härutinnan åliggande prestationer, torde nämligen

erbjuda hart när oöfverstigliga svårigheter.

För att emellertid vinna ökad garanti för att den ursprungliga

säljarens och köparens skyldigheter med afseende å stämpelbeläggningen

skola varda iakttagna har det synts mig lämpligt, att straff stadgas för

den, som efter öfverlåtelse mottager skogsafverkningskontrakt, som ej

blifvit stämpelbelagdt. Vid öfverlåtelse af kontrakt af ifrågavarande

slag får vid sådant förhållande den, till hvilken öfverlåtelsen sker, intresse

af att förvissa sig om att vederbörlig stämpelafgift är erlagd

och att, där så ej skett, förmå den eller de därtill förpliktade att fullgöra

sin skyldighet härutinnan.

Beträffande de föreslagna bestämmelsernas inordnande i stämpelförordningen

synes det mig vara mera i anslutning till dennas uppställning

att införa desamma, i hvad de afse själfva kontrollen, under V art. i förordningen,

som handlar om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande, än på

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 höft. (Nr 95.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 95.

sätt statskontoret ifrågasatt under rubriken skogsavverkning i 8 §. I

det inom finansdepartementet utarbetade förslaget hafva ifrågavarande

bestämmelser upptagits såsom ett nytt mom. i 39 §.

Straffbestämmelserna hafva i sistnämnda förslag likasom i statskontorets

intagits i 52 §. I det väsentliga öfverensstämma de båda förslagen

i denna del. Förutom ett par smärre jämkningar företer det inom

departementet utarbetade förslaget den afvikelsen från statskontorets,

att, där det för åklagaren företedda kontraktsexemplaret befinnes icke

vara behörigen stämpelbelagdt samt rättelse härutinnan trots anmaning

af åklagaren icke ägt rum inom förelagd tid — gifvetvis icke fallande

inom den tid, inom hvilken anmälan om afhandlingens upprättande

enligt författningens stadgande skall vara ingifven till åklagaren —

särskild! straff härför blifvit stadgadt.

Beträffande den af statskontoret föreslagna förändringen under

rubriken Nyttjanderätt till fast egendom och hvad till stöd härför anförts

har jag icke någon erinran att göra.

De af statskontoret föreslagna ändringar af stämpelförordningen i

anledning af justitiekanslerns förut omförmälda framställning i ämnet

hafva icke heller gifvit mig anledning till erinran. 1 det förslag till

förordning om ändring i vissa delar af nämnda förordning, som jag

låtit utarbeta inom finansdepartementet, har också hvad statskontoret

sålunda föreslagit blifvit vederbörligen beaktadt.

I anledning af de föreslagna nya bestämmelserna i de tre ifrågavarande

paragraferna i stämpelförordningen hafva några smärre formella

jämkningar i nämnda paragrafer i öfrigt måst göras. Någon särskild

motivering härför lärer icke vara erforderlig.

De bestämmelser, som må varda antagna i förevarande ämne, böra

gifvetvis träda i kraft snarast möjligt, och torde Kungl. Maj:t böra

bemyndigas att bestämma tiden därför.

Sedan departementschefen härefter uppläst förenämnda, inom finansdepartementet

utarbetade förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39

och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i nådig

proposition föreslå Riksdagen att antaga samma förslag äfvensom besluta,

att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft å tid3 som al

Konungen bestämdes.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 95.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle nådig proposition af lydelse bilagan litt.

— vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:216 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Rungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändrin* gar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen den 18 sep s. 3 i texten
  2. Rskr. 1912:243 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1, 3 och 7 §§ af förordningen den 18 septemb s. 2 i texten
  3. BevU 1912:46 Betänkande, i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1, 3 och 7 §§ af förordningen den 18 september 1908 angåend s. 1 i texten
  4. BevU 1912:47 Memorial, i anledning af Riksdagens beslut rörande bevillningsutskottets memorial nr 39, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskotte a1 i texten
  5. BevU 1912:39 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 25, i anledning af dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag a1 i texten

Visa alla 6