Sök i Ratio Lex

Angående ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid telegrafverket samt fastställande af telegrafverkets stat för driftkostnader år 1913

1912-03-22 · 119 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 115 av 119 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:96, Angående ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid telegrafverket samt fastställande af telegrafverkets stat för driftkostnader år 1913

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid telegrafverket

samt fastställande af telegrafverkets stat för driftkostnader

år 1913; gifven Stockholms slott den 22 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

dels besluta sådan ändring af gällande aflöningsreglemente för tjänstemän

vid telegrafverket af den 11 oktober 1907, som framgår af bifogade

förslag till nådig kungörelse i ämnet,

dels medgifva att enhvar af arbetsledaren Anton Edvard Jönssons

änka Christina Jönsson, född Andersson, växelstationsföreståndarinnan

Ahli Hansson, lokaltelefonisten Sigrid Lovisa Virginia Jacobsson och

Kristina Månsson må från och med den 1 januari 1912 af telegrafverkets

medel uppbära under sin återstående lifstid, så länge hon lefver

ogift, årligt understöd till belopp af, änkan Jönsson 300 kronor, växelstationsföreståndarinnan

Hansson och lokaltelefonisten Jacobsson 500

kronor samt Månsson 400 kronor, att utbetalas i den ordning, som

gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket,

dels ock bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader under

år 1913, förslagsvis, till 11,532,000 kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 71 käft. (Nr 96.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 96.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrifvelse den 24 november 1911 afgaf telegrafstyrelsen förslag

dels till ändringar i det för tjänstemän vid telegrafverket nu gällande

aflöningsreglemente och dels till stat för telegrafverkets driftkostnader

under år 1913. De föreslagna ändringarna i aflöningsreglementet befunnos

vara af mycket ingående beskaffenhet. Jag begärde därför och

erhöll Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande att tillkalla sakkunniga till

ett antal af högst tre personer för att granska det af styrelsen uppgjorda

förslaget till ändringar i aflöningsreglementet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

På grund af detta bemyndigande tillkallade jag såsom sakkunniga

ledamoten af Riksdagens Första kammare friherre Johan Beck-Friis

samt ledamöterna af Riksdagens Andra kammare Nils Persson och

Axel Rune.

De sakkunniga, hvilka biträdts i arbetet af byråchefen i telegrafstyrelsen

grefve Adolf Hamilton, hafva den 4 mars 1912 afgifvit sitt

betänkande.

Såsom allmän motivering till styrelsens förslag om ändring i aflöningsreglementet

erinrade styrelsen till en början, hurusom i ett den

14 januari 1907 afgifvet betänkande särskildt tillkallade komitterade

framlade förslag till fullständig omorganisation af telegrafverket efter

helt nya och för dess speciella uppgift afpassade normer äfvensom till

nytt aflöningsreglemente för verkets tjänstemän. Förslaget biet i

hufvudsak, om ock med några betydande förändringar, godkändt af

Kungl. Maj:t och Riksdagen, och den 11 oktober 1907 fastställde Kungl.

Maj:t det nya aflöningsreglementet att tillämpas från och med år 1908.

Riksdagen yttrade angående omorganisationsförslaget, bland annat, att

detsamma i många hänseenden föi’etedde nya uppslag, hvilka syntes

vara väl värda att praktiskt pröfvas inom någon del af den svenska

statsförvaltningen, och Riksdagen hölle det icke för otroligt, att telegrafverket,

som vore ett jämförelsevis mindre verk och med teknisktindustriell

läggning, skulle väl lämpa sig för en sådan pröfning. Riksdagen

ansåge sig alltså icke böra motsätta sig organisationsförslagets

genomförande på försök.

Erfarenheten under de snart tilländalupna fyra år, hvarunder den

sålunda fastställda försöksorganisationen tillämpats, har, säger telegrafstyrelsen,

gifvit vid handen, att den i stort sedt väl uppfyllt alla förväntningar,

som varit fästade vid densamma. Det är emellertid helt

naturligt, att man vid en så genomgripande omdaning af ett helt statens

verk som den, hvilken med år 1908 genomfördes vid telegrafverket,

icke kunnat undgå att göra sig skyldig till ett eller annat förbiseende

eller missgrepp, som, först sedan det nya systemet under någon tid

pröfvats, blifvit uppenbart, samt att därför inom ganska kort tid en del

jämkningar måste visa sig nödiga. Äfvenledes inses lätt, att ett under

ständig och snabb tillväxt stående kommunikationsverk, inom hvars

verksamhetsområde dessutom tid efter annan ganska omhvälfvande uppfinningar

göras och förut oanade utvecklingsmöjligheter yppas, måste

äfven i organisatoriskt hänseende följa med sin tid och att därför dess

organisation måste med icke långa mellanrum i ett eller annat afseende

revideras. Då med utgången af år 1912, för livilket år senaste Riksdag

Telegraf
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

fastställt stat för telegrafverket, den nuvarande organisationen, sådan

den tinnes bestämd genom gällande aflöningsreglemente, käft sin tilllämpning

under en femårsperiod, har telegrafstyrelsen, med föranledande

jämväl af Riksdagens egen uppfattning af denna organisation

såsom en försöksorganisation, ansett tiden vara inne att, i sammanhang

med sitt förslag till utgiftsstater för år 1913, för Kungl. Maj:t framlägga

förslag till de jämkningar i aflöningsreglementet, som af ofvan

antydda orsaker visat sig behöfliga för att telegrafverkets rörelse allt

fortfarande skall kunna drifvas på det för staten och den trafikerande

allmänheten mest fördelaktiga sätt.

På det att den granskning af aflöningsreglementet, som borde ligga

till grund för ett sådant förslag, skulle blifva så allsidig som möjligt

och därigenom förekommas, att nya ändringar, hvilka redan nu bort

kunna förutses, skulle under den närmaste tiden blifva behöfliga, fann

styrelsen sig böra dels lämna lokalförvaltningarna vid verket tillfälle

att inkomma med sina erinringar mot aflöningsreglementet, dels ock

begära Kung!. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga inom verket

för att biträda styrelsen vid den tillämnade revisionen af aflöningsreglementet.

Telegrafstyrelsen erinrar härefter, att Kungl. Maj:t, genom

nådigt bref den 4 augusti 1911 lämnat styrelsen dylikt bemyndigande,

och hafva med stöd däraf generaldirektören Rydin, telegraffullmäktigen

Starbäck och byråchefen Hamilton, samt linjedirektören E. J. A.

Ahlbom och telegrafkontrollören A. W. F. Widstrand — med ledning

jämväl af de utaf styrelsen infordrade yttrandena från lokalförvaltningarna

samt från särskilda grupper och sammanslutningar af tjänstemän

inkomna framställningar — underkastat aflöningsreglementet en ingående

granskning. Härförutom hafva följande representanter för skilda, kategorier

af tjänstemän varit inkallade för öfverläggning med de sakkunniga,

nämligen linjemästaren vid IV linjedistriktet P. Petterson, linjeförmannen

vid V linjedistriktet A. J. Andersson, reparatören vid IV

linjedistriktet H. Lundin, kommissarien å Saltsjöbadens station Anna

Sofia Algren, vaktföreståndaren å Stockholms centraltelefonstation Gerda

Maria Wennerholm, interurbantelefonisten vid samma station Hervor

Marietta Warelius samt station sbiträdet å Stockholms telegrafstation J.

G. Öhlund.

Det enhälliga resultatet af de sakkunnigas arbete, granskadt och

i allo biträdt af styrelsen, föreligger i det af styrelsen öfverlämnade

förslag till nådig kungörelse angående ändring i aflöningsreglementet

för tjänstemän vid telegrafverket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

5

Det kan vid en flyktig blick förefalla, säger styrelsen vidare, som

om nämnda ändringsförslag vore af synnerligen genomgripande beskaffenhet.

I realiteten är emellertid så icke förhållandet, utan innebär

förslaget, förutom en del ändringar af mer eller mindre formell art utan

nämnvärd ekonomisk innebörd samt smärre jämkningar i den lägst aflönade

och särskildt den kvinnliga personalens aflöningar, hufvudsakligen

endast höjning af linjebefälets och verkstadspersonalens aflöningar

samt ett par mindre justeringar af vissa andra tjänstemannagruppers

aflöningsformåner.

Såsom allmän motivering till de föreslagna aflöningsförköjningarna

framhåller styrelsen följande. De aflöningar, som 1907 års kommitterade

föreslogo för telegrafverkets tjänstemän och hvilka sedermera

med vissa ändringar fastställdes af Kungl. Maj:t och Riksdagen,

tilltogos icke högre än att statsmakterna skulle utan tvekan kunna

godkänna desamma. Sedermera hafva emellertid Kungl. Maj:t och

Riksdagen beviljat betydligt högre aflöningar för tjänstemännen inom

de andra två kommunikationsverken, postverket och statens järnvägar,

samt därigenom, efter hvad det vill synas, fastslagit, att kommunikationsverken,

hvilka hafva att utstå en svår konkurrens med den enskilda

affärsverksamheten om dugande arbetskrafter, skola kunna erbjuda

sina tjänstemän med deras längre tjänstgöringstid och mera slitande

arbete högre aflöningsformåner än andra statens verk. Det är

då icke blott helt naturligt utan alldeles nödvändigt att telegrafstyrelsen

för tjänstemännen vid telegrafverket söker utverka samma aflöningsförmåner

som statsmakterna beviljat för motsvarande tjänstemän vid

statens järnvägar och postverket. Endast härigenom kan man undanrödja

det, efter hvad det kan synas, icke oberättigade missnöje, livilket

måste verka nedsättande på tjänstemännens arbetslust och slappa deras

intresse för tjänsten.

De sakkunniga framhålla att de uppfattat sitt uppdrag så, att det sakkunniga.

skulle åligga dem endast att granska telegrafstyrelsens förslag till ändring

i aflöningsreglementet samt att därvid särskildt tillse, att de föreslagna

aflöningarna icke vore högre än skäligt och icke utan synnerliga skäl

öfverstege hvad motsvarande befattuingshafvare inom de andra två kommunikationsverken

uppbära i aflöning. Däremot hafva sakkunniga ansett

sig icke äga befogenhet att ingå i pröfning af de ej ändrade delarna

af aflöningsreglementet eller att föreslå någon som helst förhöjning

af aflöningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96-

Telegraf
styrelsen.

Då jag nu går att underställa Kungl. Maj:t de ifrågasatta ändringarna

i aflöningsreglementet för telegrafverket och verkets stat för

driftkostnader för år 1913, ber jag att under de särskilda afdelningarna

få redogöra först för styrelsens framställning och sédan för det yttrande

de sakkunniga afgifvit.

1. Aflöning till styrelsens tjänstemän.

I sin förutnämnda skrifvelse den 24 november 1911 anförde styrelsen

beträffande aflöningarna till styrelsens tjänstemän följande:

Styrelsen föreslår endast, att det till vissa byråtjänstemän enligt § 9 i

aflöningsreglementet nu utgående arfvode tillägges dessa tjänstemäns

egentliga aflöning, så att de kunna inrangeras i den för verkets alla, icke

provisionsberättigade tjänstemän gällande aflöningsskala, att aktuarien å

administrativa byrån hänföres till denna grupp af byråtjänstemän, att

den nu på förordnande anställde föreståndaren för telegrafverkets profningsanstalt

uppföres å ordinarie stat under benämningen professor,

samt att de kvinnliga kontorsskrifvarna i likhet med flertalet af den

öfriga, ej provisionsberättigade kvinnliga personalen tillerkännas ett

ålderstillägg utöfver deras nuvarande högsta aflöning.

1907 års kommitterade hade föreslagit, att samtliga de biträdande

tjänstemän inom styrelsen, hvilka förrättade det arbete, som då utfördes

af tjänstemän af första eller andra lönegraden, skulle under benämning

byråtjänstemän sammanföras till en lönegrad, oberoende af tjänstemannens

dittillsvarande benämning af sekreterare, kamrerare etc. Inom

denna lönegrad borde löneskalan göras så expansiv, att styrelsen kunde

tilldela hvarje tjänsteman efter skicklighet och förtjänst en aflöning

från den lägsta, som för innehafvare af dylik tjänst blefve bestämd,

till den högsta, som kunde utgå till tjänsteman, hvilken icke vore ledamot

af styrelsen. Begynnelseaflöningen satte kommitterade till 3,400

kronor och högsta aflöningen, hvilken skulle kunna uppnås efter 21 år,

till 7,000 kronor.

Riksdagen ansåg emellertid, att denna anordning komrne att allt

för mycket bryta mot dittills gällande principer inom statsförvaltningen,

och yttrade härom bland annat följande.

»Riksdagen håller före, att då det obestridligt inom hvarje ämbetsverk

— hurudan dess organisation än är inrättad — finnas många

olika slag af arbete, som är olika kvalificerad!, och då det till följd

däraf inom telegrafverket lika litet som inom andra ämbetsverk kan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

7

undvikas, att de skilda befattningarna till följd af själfva sin natur och

det med dem förknippade särskilda ansvar olika graderas, kan enligt

Riksdagens förmenande anordningen med en enda klass af bvråtjänstemän

icke utan väsentliga undantag i verkligheten uppehållas. Den kommitté,

som på Eders Kungl. Maj:ts uppdrag afgifvit yttrande och förslag

beträffande förändrad organisation af telegrafstyrelsen m. m., har synbarligen

icke heller tänkt sig, att de särskilda befattningarna skulle

uppgå i den enhetliga beteckningen af byråtjänst, utan endast att aflöningarna

skulle för samtliga byråtjänstebefattningars innehafvare afväges

enhetligt, oafsedt om de utförde ett högre kvalificeradt arbete

eller icke.

Men just häri ligger, enligt Riksdagens tanke, förslagets svaghet,

då därigenom åt hela organisationen förlänas en jämnstrukenhet, som

icke kan väntas egga tjänstemännens sträfvan utöfver hvad som är

erforderligt för att icke förverka uppflyttningen i högre löneklass. Det

psykologiskt upplifvande moment, som ligger i möjligheten att nå en

högre tjänsteställning med af själfva tjänsteställningen betingad högre

lön, har i förslaget nästan alldeles förbisetts eller lämnats åsido. Härtill

kommer, att denna anordning utan tvifvel skall å ena sidan locka till

att för vissa hefattningshafvare med högre kvalifikation bestämma begynnelselönen

högre än hvad från början varit afsedt och å andra sidan

medföra, att andra hefattningshafvare med lägre kvalifikation i allt fall

komma att ernå en högre aflöning än som vid en jämförelse med motsvarande

hefattningshafvare inom andra ämbetsverk kan anses vara

skäligt.» — — —

»Riksdagen finner sig emellertid icke kunna underlåta att tillse,

att de aflöningsbelopp, som utmätas i enlighet med det här använda

systemet med iägre begynnelselön och högre slutlön, komma att i möjligaste

mån motsvara de aflöningar, som vid innevarande Riksdag bestämts

efter det äldre systemet under i öfrigt väsentligen lika förhållanden.

Vid de jämförelser Riksdagen i sådant syfte verkställt har Riksdagen

funnit, att för de tjänster inom telegrafsstyrelsen, som med afseende

å arbetets art kunna anses motsvara första gradens tjänster inom

statskontoret, bör det högsta aflöningsbeloppet — om man utgår från

en begynnelseaflöning af 3,400 kronor och följer den aflöningsskala i

öfrigt, som af Eders Kungl. Maj:t godkänts — begränsas till 6,000

kronor, hvilket skulle ernås efter femton års tjänst.» — — —

»Då emellertid, enligt hvad Riksdagen inhämtat, fyra af de befatt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ningar inom styrelsen, som enligt det föreliggande förslaget skulle aflönas

efter byråtjänstemännens löneslcala, nämligen sekreterare-, kamrerare-,

byråingenjörs- och förrådsintendentsbefattningarna, äro att hänföra

till nuvarande andra lönegraden, och förty måste anses böra högre

aflönas, har Riksdagen, som icke anser sig böra för ett så ringa antal

tjänstemän tillskapa en särskild löneskala och på det att styrelsen må

vara mera obunden vid placeringen, funnit sig böra anvisa ett belopp

af högst 4,000 kronor att ställas till styrelsens disposition för att i

form af tilläggsarfvoden med 1,000 kronor för hvarje tilldelas de byråtjänstemän,

som af styrelsen förordnas att uppehålla sekreterare-, kamrerare-,

byråingenjörs- och förrådsintendentsbefattningarna.

En byråtjänsteman, som exempelvis tillhörde elfte (tionde enligt

Riksdagens beslut) löneklassen och förty skulle'' uppbära en lön af

4,600 kronor, men af styrelsen förordnades att uppehålla sekreterarebefattningen,

skulle alltså så länge detta förordnande varade, utöfver

sagda 4,600 kronor uppbära ett tilläggsarfvode af 1,000 kronor eller

tillsammans 5,600 kronor. Därest han exempelvis efter fem år, då han

å löneskalan hunnit till 9:e (enligt Riksdagens beslut 8:e) klassen med

en aflöning af 5,500 kronor och ett tilläggsarfvode af 1,000 kronor,

befunnits bättre kunna tjäna verket såsom revisor och transporterades

till sådan befattning, skulle tilläggsarfvodet öfverflyttas på den

tjänsteman, som i hans ställe förordnades till sekreterare.

Riksdagen har åsyftat att genom denna anordning i någon mån

neutralisera de olägenheter, som obestridligen uppkomma däraf att olika

kvalifieeradt arbete icke kommer att enligt det nya systemet, sådant

det i det föreliggande förslaget blifvit tillämpad!, ersättas olika.»

»Det har emellertid icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, att

dessa fyra tjänstemän genom en sådan anordning icke komma i åtnjutande

af semesterledighet med fullständigt bibehållande af de med

tjänsten följande aflöningsförmånerna. Af det särskilda arfvodet å 1,000

kronor för år belöper nämligen per månad 83 kronor 33 öre. Under

semestermånaden måste styrelsen disponera detta belopp till den byråtjänsteman,

som uppehåller den högre kvalificerade tjänsten. På det

att emellertid icke tjänstens ordinarie innehafvare skall gå i mistning

af detta belopp, har Riksdagen funnit sig af billighetsskäl böra ställa

till styrelsens disposition ett motsvarande belopp, att utanordnas

till den ordinarie tjänsteinnehafvaren, därest han använder sig af

semester.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

9

Med anledning af hvad sålunda anförts tilläde Riksdagen nuvarande

andra stycket i § 9, hvari stadgas, att byråtjänsteman, som enligt förordnande

uppehåller sekreterare-, kamrerare-, byråingenjörs- eller förrådsintendentsbefattning,

skall utöfver honom tillkommande aflöning

åtnjuta arfvode med 1,000 kronor för år räknadt, och skulle styrelsen

jämväl äga att från det därför afsedda anslag bereda sådan tjänsteman

ersättning för mistadt arfvode under den tid han åtnjuter semester.

Enligt beslut vid 1910 års riksdag likställdes byråkontrollör med ofvannämnda

fyra befattningshafvare.

Praktiskt taget bär Riksdagen genom denna anordning tillskapat

en särskild tjänstemanuagrad, motsvarande förutvarande andra lönegraden.

Den form, hvari Riksdagens beslut härutinnan kläddes, nämligen

att tilldela de ifrågavarande befattningshafvarna ett visst arfvode utöfver

aflöningen, kan emellertid icke sägas motsvara det af Riksdagen

angifna syftet eller att styrelsen därigenom skulle blifva mera obunden

vid placeringar. Det är nämligen gifvet att en tjänsteman, som förordnats

att uppehålla eu af dessa särskilda befattningar, icke utan eget

förvållande i tjänsten kan förflyttas till vanlig byråtjänstemannabefattning,

emedan han därigenom skulle blifva beröfvad så stor del af sin

årinkomst som 1,000 kronor. Om arfvodet däremot hörde till aflöningen,

skulle han, därest så funnes vara för verket gagneligt, kunna förflyttas

utan minskning i sina inkomster och därigenom den af Riksdagen

uttalade afsikten vinnas.

Men äfven andra olägenheter föranledas däraf, att den ofvannämnda

byråtjänstemän tillerkända högre aflöningsförmån delvis utgår i form af

arfvode. Den för telegrafverkets tjänstemän i förhållande till tjänstemän

inom andra statens verk ofördelaktiga proportionen mellan lön och

tjänstgöringspenningar blir för de ifrågavarande byråtjänstemännen synnerligen

betungande, emedan det särskilda arfvodet icke får ens till

någon del räknas till lönen. Vid sjukdom måste en sådan tjänsteman

därför på de lägre aflöningsstadierna afstå öfver hälften och på högsta

stadiet nära hälften af sin inkomst från verket. Om denna till exempel

utgör 4,400 kronor för år, nödgas han enligt nuvarande bestämmelser

vid sjukdomsfall afstå 2,360 kronor; uppgår hans sammanlagda inkomst

till maximibeloppet 7,000 kronor, får han däraf under sjukdom

behålla endast 3,600 kronor. Af samma skäl kommer en byråtjänsteman

med särskildt arfvode ofta att göra en direkt förlust, om han förordnas

att vikariera å högre tjänst, emedan det arfvode af 1,000 kronor,

som han under vikariatsförordnandet måste afstå, öfverstiger den

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 smil. 71 höft. (Nr 96.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

tillökning han erhåller i tjänstgörings penningar från den högre befattningen.

Likaledes minskas hans inkomster vid befordran till högre

tjänst, för såvidt icke begynnelseaflöningen för denna är minst 1,000

kronor högre än den aflöning byråtjänstemannen vid befordringen

uppbär.

Det är därför en nödvändig konsekvens af Riksdagens beslut, att

det arfvode af 1,000 kronor, hvarom fråga är, tillägges dessa tjänstemäns

egentliga aflöning och att de sålunda inrangeras i den vid reglementet

fogade aflöningsskalan för icke provisionsberättigade tjänstemän.

För att detta, med de belopp nämnda aflöningsskala upptager,

skall kunna ske, måste emellertid några jämkningar göras i de ifrågavarande

tjänstemännens aflöningsförmåner dock utan att maximiaflöningen

höjes. Inklusive arfvodet, uppbära dessa tjänstemän nu lägst

4,400 kronor, efter 2 år 4,800 kronor, efter 4 år 5,200 kronor, efter

6 år 5,600 kronor, efter 9 år 6,000 kronor, efter 12 år 6,500 kronor

och efter 15 år 7,000 kronor. Endast de tre sist angifna beloppen

återfinnas å aflöningsskalan, som närmast under 6,000 kronor har beloppen

5,500, 5,000 och 4,600 kronor. Om, såsom styrelsen anser

riktigast, begynnelseaflöningen för nu ifrågavarande tjänstemän sättes

till 4,600 kronor, i stället för 3,400 kronor jämte 1,000 kronor i arfvode,

och slutaflöningen, 7,000 kronor, kan af dem uppnås efter 12 år

i stället för, såsom nu, efter 15 år, skulle detta icke medföra någon

ökad inkomst för dessa tjänstemän under annan förutsättning än att

befordran till dylik tjänst äger rum tidigare än två år efter det tjänstemannen

utnämnts till byråtjänsteman, en förutsättning, som, efter allt

att döma, väl aldrig hädanefter kommer att inträffa. Sker utnämningen

senare, uppkommer eu årlig besparing för telegrafverket af större eller

mindre belopp.

Såsom följd af nu föreslagna förändring skulle för framtiden jämväl

en annan besparing årligen kunna ske, nämligen af den del utaf

anslaget för vikariatsersättning, som Riksdagen, på sätt ofvan omförmälts,

anvisat för att bereda sekreteraren, kamreraren, byråingenjören,

förrådsintendenten och byråkontrollören ersättning för mistadt arfvode

under semester. Den princip är nämligen genom gällande aflöningsreglemente

fastslagen, att tjänsteman skall vara skyldig att, då det erfordras

för beredande af semester, bestrida högre befattning utan åtnjutande

af annat än sin egen aflöning, och från denna princip lärer,

under nu föreslagen förutsättning, undantag ej vidare böra göras för

ifrågavarande fall.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

För jämförelses skull torde här böra anmärkas, att sekreterare och

kamrer vid generalpoststyrelsen uppbära en begynnelseaflöning af 6,000

och en slutaflöniug efter sex år af 7,000 kronor; att kamreraren med flera

tjänstemän vid järnvägsstyrelsen hafva en begynnelseaflöning af 5,700

och en slutaflöning efter nio år af 6,600 kronor; att enhvar af telegrafstyrelsens

ifrågavarande tjänstemän under de första tolf åren skulle

komma att uppbära sammanlagdt 11,800 kronor mindre belopp än

sekreteraren eller kamreraren vid generalpoststyrelsen, med hvilka de

från och med trettonde året hafva lika aflöning, samt 6,100 kronor

mindre belopp än kamreraren med flera vid järnvägsstyrelsen, hvilka

dock från och med trettonde året hafva 400 kronor lägre aflöning än

sekreteraren, kamreraren med flera hos telegrafsstyrelsen; samt att dessa

senare först efter 27 års tjänst skulle hafva kommit upp till samma

aflöningssumma som de förra.

Styrelsen föreslår vidare, att från och med år 1913 nuvarande

aktuarien å administrativa byrån måtte, under benämning förste aktuarie,

i aflöningshänseende likställas med ofvan uppräknade byråtjänstemän.

Rörande denna år 1908 nyinrättade tjänst yttrade 1907 års kommitterade

följande.

»Däremot anse sig kommitterade böra föreslå uppförande å ordinarie

stat af en ny tjänsteman, nämligen aktuarien å utrikesafdelningen.

Till dennes arbetsområde skulle höra:

mottagande och fördelning af handlingar, som till styrelsen inkomma,

taxeväsen i förhållande till utlandet,

författningsväsen i dess sammanhang med utländska bestämmelser,

utrikeskorrespondens,

utrikesrevision,

statistik och årsberättelse, så vidt angår utlandet.

Hittills hafva å utrikesafdelningen varit anställda tre manliga extra

ordinarie tjänstemän och ett kvinnligt biträde. Å afdelningen hafva

handlagts taxeväsen och författningsväsen i ofvan angifvet omfång och,

i den mån sådant kunnat medhinnas, äfven utrikeskorrespondensen,

hvilken i öfrigt utförts af sekreteraren och notarierna. Af dessa ärenden

kräfver behandlingen af taxeväsen en omfattande insikt i och vana

vid behandling af de utländska telegraftaxorna och bestämmelserna

angående dessa taxors tillämpande vid korrespondens å olika router.

Nödvändigheten att chefen för administrativa byrån vid utarbetande af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

förslag till nya reglementariska och instruktionella föreskrifter har till

sitt biträde en i de internationella föreskrifterna väl förfaren tjänsteman

ligger i öppen dag. Att till samme tjänsteman öfverflyttas granskningen

af gränskontrolljournalerna och afräkningarna med främmande

förvaltningar, är synnerligen önskvärdt, då härvid just förutsättas de

specialinsikter, som böra förefinnas hos ifrågavarande aktuarie. Utrikeskorrespondensen

nödvändiggör en lätthet i behandling af främmande

språk, som knappast kan påräknas hos annan än den, som därmed

regelbundet sysselsätter sig, och bör därför i allmänhet utföras af denna

tjänsteman. Den utländska statistiken och behandlingen af årsberättelserna,

den svenska i hvad den berör utlandet och de utländska förvaltningarnas

i hvad de hafva intresse för Sverige, sammanhänger så

nära med denne tjänstemans öfriga åligganden, att de icke lämpligen

böra förläggas å annat håll.

I fråga om aktuariens åliggande att mottaga och fördela handlingar

hänvisas till hvad i början af betänkandet i fråga om registratorn

är anfördt.

De uppgifter, som sålunda komma att fyllas af nu ifrågavarande

tjänsteman, äro så mångfaldiga och kräfva, efter hvad erfarenheten visat,

en sådan tid, att deras ordentliga handhafvande väl motiverar inrättandet

af en ordinarie tjänst. Men det är ej blott vid mängden af

göromål, som kommitterade fäst sig. Som bekant, är den internationella

sammanslutningen mellan de olika ländernas telegrafförvaltningar mycket

fast och måste vara det, då det elektriska meddelandets flykt rundt

världsdelarna ej räknas i längre tidsmoment än minuter. Dess känslighet

medför å andra sidan en ständig växling i de intimare detaljerna,

hvarpå det oafbrutna och säkra utbytet ej minst beror. Vikten

af göromålen, som således fordra en oaflåtlig uppmärksamhet på de

växlande internationella förhållandena och en minutiös kännedom om

en mängd rätt svårbehandlade frågor, gör det dessutom till en nästan

oafvislig nödvändighet, att samme tjänsteman är genom ordinarie tjänst

fäst vid verket och således odeladt ägnar sitt arbete åt detta verksamhetsområde.

»

Såsom i 1908 års statsverksproposition meddelades fann telegrafstyrelsen

sig nödsakad att, för att till den i enlighet med kommitterades

förslag inrättade aktuariebefattningen å administrativa byrån förvärfva

en fullt kompetent person, utverka Kungl. Maj:ts tillstånd att

till den därtill designerade tjänstemannen få utbetala en till 5,500

kronor förhöjd begynnelseaflöning, för öfrigt det enda fall — utom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96. 13 •»

beträffande en vaktmästare — då för en tjänsteman inom styrelsen

undantagsbestämmelsen i aflöningsreglementets § 4 mom. 4:o, till
lämpats.

Det stod sålunda redan från början klart för styrelsen, att nämnda

aktuariebefattning var synnerligen kräfvande. Erfarenheten under den

gångna tiden har varit ägnad att bestyrka detta. Det allt intimare

samarbetet med utländska telegrafförvaltningar, de ej minst genom

gnisttelegrafiens utveckling allt mera komplicerade taxe- och afräkningsfrågorna

berörande utlandet, nödvändigheten att för tillvaratagande

af telegrafverkets ekonomiska intressen gent emot utlandet med vaksamhet

följa den internationella trafikens utveckling och gång samt

iakttaga hvarje tillfälle, då genom taxenedsättningar eller annorledes

fördel kan beredas den trafikerande svenska allmänheten, ha medfört,

att numera de flesta och i allt fall de mest svårlösta spörsmålen å

administrativa byrån falla inom aktuariens verksamhetsområde. Härtill

kommer att öfversättningen af den vidlyftiga korrespondensen med

utlandet äfven från styrelsens öfriga två byråer måst öfverflyttas till

denne tjänsteman, som därjämte har hela styrelsens arkiv under sin

vård samt öfvervakar mottagandet och fördelningen af de till styrelsen

inkommande handlingar. Aktuariens arbetsbörda har således till följd

af den hastiga utvecklingen tillvuxit långt mera och snabbare än man

vid tjänstens inrättande kunnat antaga. Befattningen måste därför

numera i vikt och betydelse anses fullt likvärdig med de fem tjänster,

hvilka Riksdagen ansett böra ställas framom öfriga byråtjänstemannabefattningar.

Det är således i full öfverensstämmelse med Riksdagens

ofvan anförda uppfattning, som styrelsen finner sig böra föreslå att

aktuarien i aflöningshänseende jämnställes med nämnda fem byråtjänstemän,

hvarvid hans tjänstetitel lämpligen torde böra utbytas mot

förste aktuarie.

Styrelsen föreslår vidare, att den nu på förordnande anställde föreståndaren

för telegrafverkets profnirigsanstalt uppföres å ordinarie stat

under benämningen professor.

I det underdåniga betänkande, som de för afgifvande af yttrande

och förslag i fråga om förändrad organisation af telegrafstyrelsen m. in.

tillkallade kommitterade den 14 januari 1907 afgåfvo, framhålles, hurusom

erfarenheten ådagalagt den alltjämt stegrade vikten af, att de å

telegrafverkets materialprofningsanstait utförda undersökningar utsträcktes

utöfver hvad förhållandena dittills medgifvit, samt att eu del af de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kuhgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

undersökningar, som vore behöfiiga, kräfde en ganska stor vetenskapliginsikt

hos ledaren af profningarna. Kommitterade, som föreslogo indragning

af den då till telegraftrafikbyrån hörande elektrikertjänsten,

hade äfven därför funnit önskvärd!, att föreståndaren för materialprofniugsanstalten

kunde, när så påkallades, tillhandagå styrelsen i frågor,

som berörde mera vetenskapliga sidor af tekniken. Då emellertid föreståndaren

tydligen blott i mindre grad behöfde lägga hand vid själfva

det mekaniska undersökningsarbetet, utan hufvudsakligen skulle reglera

metoderna och hjälpmedlen därför, ansågs en på området förfaren

vetenskapsman kunna påräknas vilja åtaga sig arbetet vid sidan af

annan vetenskaplig verksamhet. Kommitterade ansågo därför, att tills

vidare det bästa resultat skulle vinnas, om ett förslagsanslag, som torde

kunna sättas till 3,000 kronor årligen, ställdes till styrelsens förfogande

för honorerande af bemälde föreståndares arbete.

Genom nådigt bref den 31 december 1907 förordnade Kungl.

Maj:t, bland annat, att arfvodet för t. f. föreståndaren för materialprofningsanstalten

skulle utgöra högst 3,000 kronor, hvarefter Kung!.

Maj:t med anledning af telegrafstyrelsens i underdånig skrifvelse den

19 november 1909 gjorda hemställan, enligt nådigt bref den 17 december

samma år medgaf, att arfvodet till nuvarande föreståndaren för

telegrafverkets profningsanstalt, assistenten, docenten, filosofie doktorn

H. Pleijel finge tills vidare under ett år, räknadt från och med den 1

oktober 1909, utgå med ett till 4,000 kronor förhöjdt belopp.

I ofvannämnda underdåniga skrifvelse anförde telegrafstyrelsen

hufvudsakligen följande. Vid arfvodets bestämmande till 3,000 kronor

hade beräknats, att föreståndaren icke skulle komma att blifva af arbete

för anstaltens räkning upptagen mer än tre dagar i veckan. Emellertid

hade arbetet börjat i hög grad ökas dels genom anstaltens allmänna

utveckling, dels ock särskild! genom den ökning af tekniskt vetenskapliga

utredningar, som till stor del berodde därpå, att de modernaste

system och anordningar inom telefontekniken allt mer kommit till användning.

En följd däraf vore, att t. f. föreståndarens tid måste tagas

i anspråk i betydligt större utsträckning än från början beräknats.

Sedan slutet af september månad 1909 hade sålunda anstalten kräft

hans arbete hvarje dag i veckan. Då ökningen i det ursprungligen

beräknade arbetet alltså vore afsevärd och antagligen blefve ganska

varaktig, syntes telegrafstyrelsen denna omständighet redan i och för

sig påkalla någon förhöjning af det för t. f. föreståndaren bestämda

arfvodet, frånsedt att det för telegrafverkets arbeten vore synnerligen

menligt, därest dåvarande föreståndaren, hvilkens framstående veten
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr i)6.

15

skapliga insikter uti föreliggande frågor i förening med innehafvande

tjänstemannaställning inom verket gjorde honom särskildt lämplig för

ifrågavarande befattning, skulle af förhållandena nödgas lämna densamma

eller hans arbete uppdelas mellan honom och ett biträde.

I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1910 har telegrafstyrelsen

därefter, under åberopande af hvad telegrafstyrelsen anfört i sin underdåniga

skrifvelse den 19 november 1909 samt med förmälan att arbetet

å profningsanstalten, särskildt på grund af de alltjämt fortgående tekniskt-vetenskapliga

utredningarna, fortfarande toge föreståndarens tid i

anspråk hvarje dag, hemställt att arfvodet till föreståndaren för profningsanstalten,

Pleijel, finge tills vidare under ytterligare ett år, räknadt

från och med den 1 oktober 1910, utgå med ett till 4,000 kronor

förhöjdt belopp. Denna framställning fann Kungl. Maj:t godt bifalla

enligt nådigt bref den 11 november 1910.

I underdånig skrifvelse den 21 november 1911 har telegrafstyrelsen,

då de skål, som i dess ofvannämnda underdåniga skrivelser den

19 november 1909 och den 18 oktober 1910 anförts’ för förhöjning af

arfvodet till föreståndaren för telegrafverkets profningsanstalt, allt

fortfarande vore för handen, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

medgifva, att arvodet till nuvarande föreståndaren för telegrafverkets

profningsanstalt, Pleijel, finge tills vidare under ett år, räknadt från

och med den 1 oktober 1911, utgå med ett till 4,000 kronor förhöjdt

belopp.

Denna anordning, som således under endast några få år i betydlig

grad ändrat karaktär, visar på ett slående sätt, huru omöjligt det är

att inom telegrafverket för någon längre tid i förväg beräkna behofvet

och beskaffenheten af de arbetskrafter, som telefonteknikens oafbrutet

stegrade utveckling kräfver. På samma gång har den nuvarande

föreståndarens oförtrutna arbete och stora kapacitet på sitt område

visat sig för telegrafverket vara af det största värde, hvilket redan

kunnat omsättas i direkta ekonomiska fördelar af stor omfattning. Sålunda

har det därigenom blifvit möjligt att vid telegrafverkets verkstäder

tillverka så kallade pupinspolar, hvilka anbringas å långa telefonledningar

för att öka telefoneringsmöjligheten utan att därför behöfva

uppöka kopparmängden per kilometer. Den första luftledningen af

detta slag bär varit i bruk under nära ett års tid och fungerar fullkomligt

tillfredsställande. Den besparing i koppar, som endast genom

denna ledning ernåtts, bär uppgått till omkring 150,000 kronor. Också

äro nu en hel del sådana ledningar under utförande. Äfven i kablar

hafva dessa anordningar med framgång utförts. Under det att den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

firma, som köpt patentet å pupinledningar för Europa — utom för

Sverige, där patent tack vare just ofvanbemälde föreståndares vaksamhet

och sakkunskap vägrats — lärer ha betalat 1,000,000 mark för

detsamma och dessutom utgifvit 300,000 mark i experimentkostnader,

innan någon duglig ledning kunde anläggas, har, trots det att nämnda

firma noga hemlighåller sina konstruktioner, den första vid telegrafverkets

egna verkstäder enligt nyssnämnde föreståndares beräkningar

och anvisningar tillverkade pupinspolen kunnat användas, och telegrafverket

har sålunda fått denna anordning färdig utan att betala ett öre

i experimentkostnader.

Förutom med vissa andra uppdrag, som mer eller mindre nära

sammanhänga med profningsanstalten, är föreståndaren nu sysselsatt

med att enligt en af honom inventerad, synbarligen fullkomligt epokgörande

metod åstadkomma apparatanordningar för att på ett tillfredsställande

sätt möjliggöra, att tre samtal samtidigt kunna utväxlas på

två telefonledningar. På grund däraf har telegrafstyrelsen kunnat ur

sitt arbetsförslag för år 1913 frånskilja två eljest nödvändiga ledningar,

nämligen en mellan Stockholm och Göteborg, som skulle kostat omkring

100,000 kronor, och en mellan Stockholm och Malmö, som skulle

betingat en utgift af omkring 125,000 kronor.

Telegrafverket har sålunda allt mer och mer måst taga föreståndarens

hela tid i anspråk för tekniskt-vetenskapliga utredningar af olika

slag, och detta synes komma att i än högre grad blifva behöfligt för

framtiden på grund af de snabba framsteg, som vetenskapen om elektriciteten

och dess tillämpningar för närvarande uppvisar. Genom införandet

af elektrisk järnvägsdrift ställes telegrafverket inom få år

inför svårlösliga problem angående sättet att undvika de störningar,

som därigenom åstadkommas å telegraf- och telefonledningar. Vidare

torde telegrafverket inom närmaste framtid nödgas att i högre grad än

hittills rikta sin uppmärksamhet på telegrafering och telefonering

utan tråd.

Sverige har sedan länge intagit eu rangplats i telefonhänseende.

För att fortfarande kunna göra detta utan allt för stora ekonomiska

uppoffringar måste det svenska telegrafverkets tekniskt-vetenskapliga

kvalifikation vara god. Det land, som i afseende på framsteg inom

telefonteknikens område kommer efter, tvingas sedermera till stora utgifter

för att komma i åtnjutande af andra länders och enskilda firmors

framgångar. Att detta klart inses utomlands framgår däraf, att man

exempelvis i Tyskland, hvilket land inom den praktiskt-ekonomiska

utvecklingen af tekniken gått enormt framåt under de sista årtiondena,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

liar vid därvarande telegrafverk låtit fast anställa en kel stab af vetenskapligt

skolade personer, bland bvilka märkas så framstående vetenskapsmän

som professor doktor Strecker och professor doktor Breisig.

Om svenska telegrafverket skall kunna följa med utvecklingen, är

det därför icke möjligt att bibehålla den nuvarande anordningen med

en mot extra arfvode anställd vetenskapsman. Ingen kvalificerad vetenskapsman

torde kunna på sådana villkor ägna hela eller ens största

delen af sin tid åt telegrafverket. För en befordrad vetenskapsman

skulle detta medföra åsidosättande af hans öfriga arbeten, och för en

obefordrad skulle det stänga all utsikt till befordran vid universitet

och högskolor. Det må nämligen framhållas att, då arbetet i verkets

tjänst ej utgör någon direkt merit till befintlig professur vid universitet

eller högskola, måste den hos verket anställde vetenskapsmannen

samtidigt söka att meritera sig på annat område. Följden blir den att

telegrafverket icke kan fritt förfoga öfver föreståndarens kunskaper och

arbete och äfven riskerar att inom kortare tid gå miste om honom.

Täta personombyten å en dylik plats äro absolut förkastliga, emedan

det tager lång tid innan en ny innehafvare hinner att sätta sig in i

de till telegraf- och telefontekniken hörande speciella områden, hvilket

är nödvändigt för att hans arbete skall blifva rätt fruktbringande.

Den nuvarande föreståndaren har redan sökt professur i ämnen,

besläktade med svagströmsteknik. Skulle hans eminenta förmåga tagas

i anspråk för en sådan syssla, blefve följden, att han snart nog måste

allt mera specialisera sig på sitt nya område och att telegrafverket

sålunda gånge miste ej blott om hans tjänster för det dagliga arbetet,

utan äfven så småningom om hans intresse för de speciella vetenskapliga

frågor, som det är af synnerlig vikt för telegrafverket att få lösta.

Telegrafstyrelsen anser det därför vara nödvändigt att söka binda

den nuvarande föreståndaren fastare vid telegrafverket, detta så mycket

hellre som numera hela hans tid väl behöfver tagas i anspråk för

verket. Detta har telegrafstyrelson ansett lämpligast kunna ske genom

inrättande vid telegrafverket af en professur, hvilkens innehafvare skulle

vara vetenskapligt fullt kvalificerad och speciellt väl meriterad inom

vetenskapens tillämpning på frågor hörande till telefon- och telegraftekniken.

Innehafvare!! af denna professur skulle åligga att förestå

verkets profningsanstalt och att tillhandagå telegrafstyrelsen med hjälp

i alla vetenskapliga frågor på telefoniens och telegrafiens områden.

Det skall kanske mot detta förslag invändas, att då det här hufvudsakligen

gäller att vid telegrafverket bibehålla den nuvarande föreståndaren

för profningsanstalten, skulle det vara tillräckligt att för

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

honom inrätta en personlig professur. Äfven om emellertid därigenom

en tillräckligt tryggad ordinarie ställning med ordnade pensionsförhållanden

kunde vinnas — hvilket ej synes möjligt — vore det dock blott

för tillfället denna sak vore ordnad. Därigenom vore nämligen knappast

något gjordt för successionen. Om däremot en ordinarie professur

kommer till stånd vid telegrafverket, kan man förvänta att unga vetenskapsmän

skola ägna sig åt studiet af svagströmstekDik och genom

arbeten på telefoniens och telegrafiens områden göra sig kompetenta

att söka denna professur, hvarigenom telegrafstyrelsen torde kunna

påräkna, att alltid hafva vetenskapligt biträde af verkligt värde till sitt

förfogande.

För att kunna på en sådan plats erhålla och bibehålla lämplig

person, böra hans aflöningsförmåner blifva lika med professors i elektroteknik

vid tekniska högskolan, eller 7,500 kronor om året med ett

ålderstillägg. Ålderstillägget är vid tekniska högskolan 600 kronor

och erhålles efter 5 år. För att inpassa lönen i telegrafverkets löneskala

synes ålderstillägget böra utgöra endast 500 kronor och erhållas

efter 3 år. 1 pensionshänseende torde professorn vid telegrafverket

böra åtminstone tills vidare likställas med telegrafdirektör af l:a lönegraden.

Styrelsen föreslår vidare beviljandet af ytterligare ett ålderstillägg

å 300 kronor för de kvinnliga kontorsslcrif''varna hos styrelsen, att erhållas

efter 15 års tjänstgöring. Detta förslag, liksom styrelsens här

nedan gjorda framställningar om aflöningsförbättring i en eller annan

form jämväl för den öfriga ordinarie kvinnliga personalen, med undantag

af de i aflöningshänseende jämförelsevis väl tillgodosedda stationsföreståndarna

(kommissarierna) och föreståndaren för katalogexpeditionen,

grundar sig dels på en jämförelse med hvad motsvarande befattningshafvare

i de andra kommunikationsverken uppbära i aflöning och

dels på den stegring i ersättningen för kvinnligt arbete, hvilken på

senare tiden i allmänhet gjort sig gällande. I betraktande äfven däraf

att befordringsmöjligheterna för den ifrågavarande kvinnliga personalen

äro jämförelsevis begränsade, synes det styrelsen vara af behofvet påkalladt

att bereda dem något högre slutaflöning än för närvarande är

fallet.

Denna anmärkning gäller i särskild! hög grad kontorsskrifvarna

hos styrelsen, för hvilka ingen befordringsmöjlighet finnes utom till

den enda befattningen såsom föreståndare för katalogexpeditionen.

Kontorsskrifvarna äro enligt gällande stat 18 till antalet, af hvilka

dock en tjänst hålles vakant för en å öfvergångsstat kvarstående tjänste
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

19

man, och deras aflöning, som vid utnämning till ordinarie börjar med

1,260 kronor, uppgår efter 12 år till maximibeloppet 1,800 kronor.

Det torde böra framhållas, att alla styrelsens kontorsskrifvare hafva

hvad man kallar kvalificerad! arbete och att för flertalet af dem kräfvas

specialkunskaper. Sålunda sysselsättas tre med revisionsgöromål, en

biträder statistikern, en tjänstgör såsom amanuens hos generaldirektören,

en biträder aktuarien med den utländska korrespondensen, en

uppsätter skrifvelser åt ombudsmannen, en är expedient, en har registratorsgöromål,

sex hafva bokhållarsysslor dels å hufvudkassan dels å

linjebyrån och dels å hufvudförrådet, samt två biträda vid redaktionen

af rikstelefonkatalogen. Telegrafstyrelsens kontorsskrifvare äro således

ingalunda att likställa med renskrifverskor i andra ämbetsverk.

De med kontorsskrifvarna i afseende å arbetets art, den dagliga

tjänstgöringstidens längd och kompetensfordringar jämförliga befattningshafvarna

inom de andra två kommunikationsverken äro, inom generalpoststyrelsen

kvinnliga postexpeditörer, hvilkas aflöning utgör, inklusive dyrortstillägg,

lägst 1,725 kronor och högst, efter nio år, 2,325 kronor, samt

vid järnvägsstyrelsen kvinnliga kontorsskrifvare med aflöning af, inklusive

hyresbidrag, lägst 1,480 och högst, likaledes efter nio år, 2,200 kronor.

En jämförelse utvisar, att kontorsskrifvarna hos telegrafstyrelsen nu hafva

465 kronor lägre begynnelseaflöning och 525 kronor lägre slutaflöning

än motsvarande kvinnliga tjänstemän i generalpoststyrelsen samt 220 kronor

lägre begynnelseaflöning och 400 kronor lägre slutaflöning än deras

jämlikar hos järnvägsstyrelsen, hvartill kommer att telegrafstyrelsens

kontorsskrifvare uppnå sin högsta aflöning först efter tolf år, under

det att i generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen slutaflöningen uppnås

redan efter nio år. Skillnaden i summa aflöningar under de femton

första åren belöper sig till ej mindre än 8,505 respektive 5,370 kronor

till nackdel för telegrafstyrelsens kontorsskrifvare, och äfven med den

af st}rrelsen nu ifrågasatta högre slutaflöningen af 2,100 kronor skulle

kontorsskrifvarna hos telegrafstyrelsen efter det femtonde året erhålla

en årsaflöning, som med 225 respektive 100 kronor understiger de

motsvarande tjänstemännens inom generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen,

Mot styrelsens förslag att aflöningen för sekreterare, kamrerare, byråingenjör.

, förrådsintendent och byråkontrollör bestämmes till lägst 4,600

kronor och högst, efter 12 år, 7,000 kronor i stället för nu lägst 3,400

kronor och högst, efter 15 år, 6,000 kronor med tillägg af ett årligt

arfvode å 1,000 kronor hafva sakkunniga icke funnit anledning till er
-

Sakkunniga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

inran. Såsom styrelsen påvisar skulle denna förändring medföra vissa

fördelar såväl för verket som ock för de ifrågavarande tjänstemännen

själfva, samtidigt med det att en minskad statsutgift däraf skulle uppkomma.

Ej keller hafva de sakkunniga något att anmärka däremot, att, af

skäl som i styrelsens skrifvelse framhållas, med nämnda fem byråtjänstemän

i allo likställes den nuvarande, år 1908 på stat uppförda

aktuarien. Då styrelsen emellertid för denna tjänsteman föreslagit benämningen

förste aktuarie, anse sakkunniga sig böra påpeka, att förste

aktuarien hos generalpoststyrelsen uppbär en aflöning af lägst 5,000

och högst, efter nio år, 6,500 kronor samt förste aktuarien bos järnvägsstyrelsen

lägst 5,700 och högst, efter nio år, 6,600 kronor, hyresersättning

däri inberäknad. Ehuruväl den afsevärdt lägre begynnelseaflöningen

till den ifrågavarande tjänstemannen hos telegrafstyrelsen

väl motiverar den för honom föreslagna högre slutaflöningen, hvilken

för öfrigt skulle uppnås först efter tolf år, synes det dock vara mindre

lämpligt att för honom bestämma samma tjänstetitel som för inom de

andra kommunikationsverken befintliga tjänstemän med annan aflöning.

De sakkunniga föreslå därför, att tjänstemannen i fråga benämnes sekreterare

och aktuarie, ett förslag som af telegrafstyrelsen under hand godkänts,

så mycket hellre som denna tjänstetitel skulle mera exakt angifva

hans verkliga åligganden.

Förslaget om inrättande af eu professur för föreståndaren för telegrafverkets

materialprofningsanstalt synes de sakkunniga synnerligen väl

motiveradt, och den för denna tjänst föreslagna aflöningen, 7,500 kronor

med ett ålderstillägg å 500 kronor efter 3 år, förefaller att vara

väl afvägd, alldenstund denna professur skulle vara mest jämförlig med

professuren i elektroteknik vid Tekniska högskolan, för hvilken befattning

— liksom i allmänhet för öfriga professorsbefattningar vid nämnda

högskola samt vid universiteten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet

— aflöningen utgör 7,500 kronor med ett ålderstillägg å 600

kronor efter 5 år. Den af telegrafstyrelsen anförda motiveringen för

inrättandet af den nya professuren synes utesluta all jämförelse mellan

denna och de något lägre aflönade professorerna vid exempelvis Farmaceutiska

institutet och Chalmers tekniska läroanstalt.

Då sakkunniga alltså anse sig böra tillstyrka inrättandet af en med

universitetsprofessur i aflöningshänseende jämnställd professur vid telegrafverket,

hvilken torde komma att tilldelas nuvarande föreståndaren

för telegrafverkets materialprofningsanstalt, docenten och t. f. professorn

vid Uppsala universitet Pleijel, förvänta sakkunniga, att äfven

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sedermera denna professur skall besättas med en till akademisk ^professur

fullt kompetent person och icke blifva en befordringsplats för verkets

egna tjänstemän.

På det att telegrafverket må draga full nytta af den föreslagna

professurens innehafvare, torde i hans konstitutorial böra stadgas, att

telegrafverket skall äga att, utan hinder al patent, tillgodogöra sig alla

af honom gjorda uppfinningar inom telefon- och telegrafväsendet.

Beträffande de hos styrelsen anställda 18 kvinnliga kontorsskrifvarna

har styrelsen föreslagit, att till deras nuvarande aflöning

lägst 1,260 kronor och högst, efter 12 år, 1,800 kronor skulle läggas

ännu ett ålderstillägg å 300 kronor att erhållas efter 15 års tjänst.

I årets statsverksproposition föreslår emellertid finansministern införandet

vid de ämbetsverk, där tjänstgöringstiden är 6 timmar hvarje

söckendag, af två grupper (kvinnliga) biträden med aflöning, iuklusive

ortstillägg, af 1.200 — 1,600 kronor för den lägre och 1,600 — 2,000

kronor för den högre gruppen, därvid högsta aflöningen inom hvardera

gruppen skulle ernås efter tio år. För verk med sju timmars tjänstgöring

borde motsvarande aflöningar blifva 1,400 — 1,866 resp. 1,866 — 2,333 kronor.

I proposition till årets Riksdag rörande postverket föreslår också

Kung!. Maj it, att för 25 kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen,

hvilka skulle tillhöra den lägre gruppen af kvinnliga biträden, aflöningen

skall bestämmas till, inklusive ortstillägg, lägst 1,400

och högst, efter sex år, 1,800 kronor, till hvilket belopp nyssnämnda

summa af 1,866 kronor således afjämnats. Aflöningen till de

hos generalpoststyrelsen anställda 20 kvinnliga postexpeditörerna, utgörande,

ortstillägg inberäknadt, lägst 1,725 och högst, efter 9 år,

2,325 kronor, motsvarar tämligen väl normalaflöningen till den högre

gruppen af kvinnliga biträden vid ett 7-timmars ämbetsverk. Det har

då synts sakkunniga önskvärdt, att äfven de kvinnliga biträdena hos

telegrafstyrelsen indelades i två grupper med aflöningar, som något så

när motsvarade hvad de kvinnliga biträdena hos generalpoststyrelsen

skulle uppbära. Till den högre gruppen äro gifvetvis att hänföra de

nu befintliga fyra telegrafisterna hos telegrafstyrelsen, och för dem föreslå

sakkunniga — liksom för. öfriga telegrafister — här nedan en aflöning,

som med tillagg af det i Stockholm utgående dyrortstillägget

skulle utgöra lägst 1,449 kronor och efter aderton år kunna stiga till

2,325 kronor. Då telegrafstyrelsen gifvetvis behöfver flera kvinnliga

biträden af den högre graden än dessa fyra telegrafister, borde de nu

hos telegrafstyrelsen anställda 18 kontorsskrifvarna uppdelas i två grupper.

En sådan uppdelning har emellertid telegrafstyrelsen, på fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ställd förfrågan från de sakkunniga, under hand förklarat vara hvarken

lämplig eller ens, med anspråk på rättvisa, genomförbar. Då kompetensfordringarna

på kontorsskrifvarna i det hela äro likvärdiga och då

alla kontorsskrifvarna hittills ansetts sins emellan likställda samt åtnjutit

aflöning enligt samma skala, skulle det gifvetvis väcka berättigadt missnöje,

om de nu utan någon direkt anledning skulle uppdelas i grader

med olika aflöning, och grunden för en sådan uppdelning — ett olika

värdesättande af deras ganska likarfade arbete — måste blifva mycket

godtycklig. Men äfven om en sådan uppdelning verkställdes, skulle

följden säkerligen blifva den, att de äldsta kontorsskrifvarna skulle så

småningom hänföras till den högre gruppen. Man skulle nämligen icke

kunna förhindra, att en kontorsskrifvare af den lägre graden, sedan

hon nått sin maximiaflöniug, sökte sig till befattning inom den högre

graden, och sålunda skulle resultatet blifva detsamma, som om en enda

löneskala funnes för dem alla, men väsentlig olägenhet skulle uppkomma

för verket genom täta ombyten å de olika befattningarna.

Tillika har styrelsen meddelat, att det för styrelsens kontorsskrifvare

icke vore tillfyllest att — såsom statsutskottet föreslår rörande den

lägre gradens kvinnliga biträden — äga »kunnighet i renskrifning och

maskinskrifning samt förmåga att fullgöra därmed jämförliga enklare

göromål», utan måste på kontorsskrifvarna ställas högre fordringar,

exempelvis för vissa befattningar genomgången kurs i bokföring, för

andra kunskap i främmande språk o. s. v. Med anledning af hvad

från telegrafstyrelsens sida sålunda framhållits hafva sakkunniga funnit

sig böra frångå sin ursprungliga tanke (Joll förorda i stället bibehållandet

af en enda klass kontorsskrifvare hos styrelsen. I fråga om aflöningen

till dem synes det visserligen sakkunniga uppenbart, att slutaflöningen

bör med hänsyn till den lägre begynnelseaflöningen och den

större kompetensen sättas något högre än till ofvannämnda 25 kvinnliga

biträden hos generalpoststyrelsen. Dock kunna sakkunniga icke tillstyrka

telegrafstyrelsens förslag, enligt hvilket skillnaden i slutaflöning

skulle blifva 300 kronor, utan föreslå att kontorsskrifvarnas maximiaflöning

begränsas till 1,950 kronor att erhållas efter 12 års tjänst,

och att således i aflöningsskalan för ej provisionsberättigade tjänstemän

mellan klasserna 17 och 18 insättes en ny aflöningsklass å i,950 kronor.

^ed tillämpning af detta förslag skulle en kontorsskrifvare hos

telegrafstyrelsen under de tolf första åren intjäna sammanlagdt 18,630

kronor och ett af ofvannämnda kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen

sammanlagdt 19,800 kronor; från och med det trettonde året skulle

den förra uppbära 150 kronor högre aflöning per år, hvadan efter om
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kring 20 års ordinarie tjänstgöring det intjänade aflöningsbeloppet

skulle blifva lika för nu ifrågavarande två tjänster i telegraf- och generalpoststyrelsen.

I detta sammanhang anse sig sakkunniga böra föreslå att, om

nyssnämnda aflöningsbelopp å 1,950 kronor införes i aflöningsskalan,

ålderstilläggen till den hos styrelsen anställda föreståndaren för katalogexpeditionen

ändras sålunda, att hon efter 2 år erhåller 1,950, efter

ytterligare 2 år 2,100 och efter ytterligare 2 år slutaflöningen å 2,400

kronor i stället för, såsom nu, efter 3 år 2,100 och efter ytterligare 3

år 2,400 kronor. Detta förslag innebär ingen annan ändring mot nu,

än att hon under tredje året får 150 kronor högre och under fjärde

året 150 kronor lägre aflöning.

Hvad först beträffar den föreslagna förändringen i sekreterarens Departement*

och de med honom hittills likställda byråtjänstemännens aflöning, ber c een''

jag att få erinra, att det egentliga skälet för det aflöningssätt, som af

Riksdagen beslutades för dessa tjänstemän, synes hafva varit, att det

ansågs mindre lämpligt att skapa en särskild löneklass för ett så ringa

antal tjänstemän.

Då emellertid af styrelsens utredning synes framgå, att det hittills

tillämpade aflöningssättet i vissa afseenden ej verkat fullt tillfredsställande,

samt det tillika måste fasthållas, att de nämnda befattningarna

äro af mera kräfvande beskaffenhet och förty böra aflönas högre

än andra byråtjänster, synes den af styrelsen och de sakkunniga föreslagna

utvägen att skapa en särskild lönekategori ej kunna undgås. De

lönebelopp, som föreslagits, synas mig lämpligt afvägda och torde i

själfva verket snarare bereda statsverket besparing än vålla någon ökad

utgift.

Mot förslaget att med nyssnämnda tjänstemän likställa nuvarande

aktuarien å administrativa byrån under benämning sekreterare och aktuarie

har jag intet att anmärka.

Äfven förslaget om inrättande af eu professur inom telegrafstyrelsen

anser jag mig böra godkänna. Väl är det tydligt, att styrelsen

närmast afser att tillförsäkra sig den nuvarande föreståndarens för materialprofningsanstalten

arbetskraft och att detta mål skulle kunna

uppnås genom inrättandet af en personlig professur för denne; men

det synes mig dock ganska visst, att behof allt framgent kommer att

föreligga af att äga tillgång till en fullt vetenskapligt utbildad person,

som speciellt ägnat sig åt de för telegrafverket betydelsefulla delarna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Linjedirektörer

och

linjeingenjörer.

Telegraf
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

af elektrotekniken. För att för framtiden tillgodose detta behof torde

vara nödvändigt att uppföra professuren såsom ordinarie befattning

samt att utrusta den med löneförmåner i likhet med motsvarande befattningar

vid universiteten. Det af de sakkunniga föreslagna förbehållet

att telegrafverket skall äga att tillgodogöra sig alla af professurens

innehafvare gjorda uppfinningar inom telefon- och telegrafväsendet torde

böra iakttagas.

Hvad slutligen angår den föreslagna löneförbättringen för de kvinnliga

kontorsskrifvarna, har denna varit ägnad att uppväcka en viss

tvekan. De ifrågavarande befattningshafvarna synas mig närmast jämförliga

icke såsom styrelsen yttrar med de kvinnliga postexpeditörerna,

utan med kvinnliga biträden vid ämbetsverken. Det hade därför otvifvelaktigt

ur systematisk synpunkt varit lyckligast, om man kunnat följa

de aflöningsgrunder, som statsrådet och chefen för finansdepartementet

angifvit i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1912,

och således äfven här införa en uppdelning i befattningar med mer

och mindre kvalificeradt arbete. Då emellertid styrelsen ställer sig

afvisande mot ett sådant förslag och löner, beräknade efter de i nyssnämnda

yttrande föreslagna grunderna, ej rätt väl kunna inpassas i

telegrafverkets aflöningsklasser, har jag funnit mig böra stanna vid de

sakkunnigas förslag.

O O

Därmed följer ock den af de sakkunniga förordade ändringen i

fråga om ålderstillägg för föreståndaren för katalogexpeditionen.

2. Linjepersonalens aflöning.

Styrelsen öfvergår härefter till aflöningarna för linjepersonalen.

Hvad därvid först angår linjedirektörerna och linjeingenjörerna

anför styrelsen.

Det nya aflöningsreglementet hade knappast hunnit träda i kraft,

förrän styrelsen fann sig öfvertygad om, att de aflöningar, som genom

detta reglemente, i den form det slutligen fastställdes, bjudits ingenjörspersonalen,

voro allt för knappt tilltagna för att styrelsen i längden

skulle kunna konkurrera med den enskilda affärsverksamheten eller ens

med andra tekniska statsämbetsverk om dugliga ingenjörer. Redan i

april 1908 gjorde också samtliga vid telegrafverket anställda linjedirek
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

törer samt linje- och verkstadsingenjörer framställning hos telegrafstyrelsen

om förbättrade aflöningsförmåner, och i det förslag till utgiftsstater,

som var afsedt att föreläggas 1909 års Riksdag, hemställde

styrelsen om förhöjning af denna personals aflöningar, dock utan att,

så snart efter omregleringens genomförande, lyckas vinna Kungl. Maj:ts

medverkan till förslagets framläggande för Riksdagen.

Ofvannämnda personal har nu ånyo gjort framställning i ämnet

hos styrelsen, och styrelsen finner det, af skäl som nedan angifvas,

vara oundgängligen nödvändigt att vidtaga en ganska afsevärd höjning

af densammas aflöningar.

1907 års kommitterade hade upptagit linjedirektörernas aflöningar

till lägst 4,600 kronor, efter tre år 5,000, efter 6 år 5,500, efter 9 år

6,000, efter 12 år 6,500 och efter 15 år 7,000 kronor. För linje- och

verkstadsingenjörerna hade samma kommitterade föreslagit följande

aflöningsskala: begynnelseaflöning 3,000 kronor — hvilket för linjeingenjörerna

innebar eu minskning mot förut af 200 kronor — efter

3 år 3,400, efter 6 år 3,800, efter 9 år 4,200, efter 12 år 4,600, efter

15 år 5,000 och efter 18 år 5,500 kronor. Någon aflöningsförmån i

annan form skulle icke tillkomma dessa tjänstemän.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af kommitterades betänkande

anmälde dåvarande chefen för civildepartementet tillika en af svenska

telegraftjänstemännens förening gjord underdånig framställning om höjning

af de föreslagna begynnelseaflöningarna för linjedirektörer samt

linje- och verkstadsingenjörer, men Kungl. Maj:t biträdde likväl kommitterades

förslag, hvilket äfven, oaktadt motion i Andra kammaren

i öfverensstämmelse med nyssnämnda framställning, vann Riksdagens

bifall.

I ofvannämnda år 1908 hos telegrafstyrelsen gjorda framställning

om förbättrade aflöningsförmåner anförde ingenjörspersonalen bland

annat, att det numera vore ett erkändt faktum, att lefnadskostnaderna

under de senaste åren hastigt stegrats, och någon nedgång härutinnan

syntes icke vara att under den närmaste tiden förvänta. Aflöningarna

på den enskilda arbetsmarknaden hade alltjämt måst följa denna stegring,

och staten hade äfven genom företagna löneregleringar inom åtskilliga

ämbetsverk förbättrat inkomsterna för sina tjänstemän. Genom

den af Kungl. Maj:t och Riksdagen under år 1907 fastställda lönestaten

för telegrafverket hade sålunda löneförbättring beredts flertalet af verkets

tjänstemän, men det torde vara allmänt erkändt, att verkets ingenjörsBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 4

1908 års

framställning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96-

personal därvid icke erliållit skälig höjning i aflöning. Visserligen

hade slutaflöningarna afsevärdt höjts, men fördelarna däraf framträdde

först efter en jämförelsevis lång tjänstetid såsom ordinarie. Ingenjörspersonalens

knappa inkomster under de första ordinarie åren komme att

i hög grad minska möjligheten att vid någorlunda tidig ålder kunna

bilda eget hem. Den relativt låga begynnelseaflöningen för verkets

ingenjörer hade också vid den nya statens tillämpning haft till följd,

att ingenjörspersonalen icke alls eller endast obetydligt kommit i åtnjutande

af den välbehöfliga löneförhöjningen. Detta framträdde så

mycket tydligare genom det förhållandet, att två ingenjörer, som utnämnts

enligt gamla staten, måst tilldelas personligt lönetillägg för att

icke lida minskning i sina inkomster.

Det vore därför nödvändigt, att en afsevärd förbättring erhölles

för att ingenjörspersonalen skulle kunna erhålla tillfredsställande lefnadsvillkor

och blifva jämnställd med annan personal med lika hög teknisk

bildning inom andra statens ämbetsverk.

Vid afvägandet af passande löneförmåner åt ingenjörspersonalen

borde man icke glömma det, som äfven kommitterade påpekat, nämligen:

att en hvar inom sitt område vore ansvarig för dyrbara anläggningar

och särdeles omfattande underhållsarbeten och att således stora fordringar

måste ställas på deras duglighet, omdöme och verket hängifna intresse,

att på linjebefälet hvilade i första hand mycket stora ekonomiska uppgifter,

och att på detta befäl berodde till stor del verkets ekonomiska

välfärd.

Till belysande häraf anförde sökandena åtskilliga exempel på de

penningmedel och materialvärden, som under år 1907 handhafts af vissa

verkets ingenjörer.

På samma gång arbetenas omfattning och redovisningarnas storlek

ökats hade också arbetets art blifvit af långt mera kräfvande natur än

förut, och ansåge sökandena sig därför berättigade att erhålla ett fullgodt

ekonomiskt vederlag för fordrad energi och duglighet. En lämplig

form för genomförandet af dessa behöfliga förbättringar syntes vara,

att de låga begynnelseaflöningarna utginge ur respektive löneskalor,

så att linjedirektör erhölle en begynnelseaflöning af 5,500 kronor och

efter nio år en slutaflöning af 7,000 kronor samt linjeingenjör och

verkstadsingenjör en begynnelseaflöning af 4,200 kronor med en slutaflöning

af 5,500 kronor efter likaledes nio år. Därjämte borde till

dessa tjänstemän utgå hyresbidrag enligt hufvudsakligen samma grunder,

som gällde för öfriga manliga tjänstemän vid linjeafdelningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

För egen del hade telegrafstyrelsen då anfört, att styrelsen ansåge den

sålunda gjorda framställningen om höjning af begynnelseaflöningen för

linjedirektörer och linjeingenjörer samt verkstadsingenjörer synnerligen

behjärtansvärd, ehuru styrelsen icke kunde tillstyrka så stor höjning

som den af sökandena föreslagna. Visserligen hade telegrafstyrelsen

på sin tid förklarat sig icke hafva något att erinra mot den af kommitterade

föreslagna aflöningsskalan för linjebefälet och verkstadsingenjörerna,

men detta hade varit under den förutsättning, att telegrafstyrelsen

skulle, när telegrafverkets intressen så fordrade, kunna, på

sätt kommitterades förslag till aflöningsreglemente, § 3 mom. 4, innehållit,

tilldela dessa tjänstemän aflöning efter högre klass än den, som

i den föreslagna aflöningsskalan funnes såsom lägsta aflöning angifven,

äfvensom medgifva uppflyttning i högre klass före den tid, som i de

allmänna grunderna för sådan uppflyttning angåfves.

Dessa föreskrifter i aflöningsreglementet voro afsedda, anförde

styrelsen vidare, att bereda telegrafstyrelsen möjlighet att i vissa undantagsfall

kvarhålla vid verket särskildt dugande förmågor genom att tilldela

dem högre aflöning och sålunda hindra att, såsom nu flera gånger

inträffat, de bästa krafterna lämnade verket för att öfvergå i enskild

tjänst. Telegrafstyrelsen skulle äfven därigenom blifva satt i tillfälle

att vid särskildt ogynnsamma befordringsförhållanden afpassa begynnelseaflöningen

efter den befordrades tjänsteålder och duglighet samt

därigenom mildra den orättvisa, som uppstode, då en tjänsteman utan

eget förvållande, endast därför att tillräckligt många ordinarie befattningar

icke kunnat i staten upptagas, måste kvarstå såsom extra i flera

år efter det hans jämnåriga kamrater vunnit ordinarie anställning.

Ifrågavarande stadgande i omförmälda § 3 mom. 4 hade emellertid i

det fastställda aflöningsreglementet, § 4 mom. 4, erhållit sådan ändrad

lydelse, att Kungl. Maj:t ägde tilldela högre begynnelseaflöning, när

telegrafverkets intressen så fordrade, och att bestämmelsen om uppflyttning

i högre klass före den i aflöningsreglementet angifna tiden

uteslöts.

Telegrafstyrelsen erinrade vidare, att ofvan uttalade synpunkter

föranledt telegrafstyrelsen att i underdånig skrifvelse den 16 november

1907 hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes med tillämpning af bestämmelsen

i § 4 mom. 4 i det från och med år 1908 gällande nådiga

aflöningsreglemente. för tjänstemän vid telegrafverket förklara, bland

annat, att åtta i skrifvelsen angifna extra ordinarie linjeingenjörer skulle,

därest de under år 1907 befordrades till linjeingenjörer, äga från och

med ingången af år 1908 uppbära en begynnelseaflöning af 3,400 kro
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

nor hvardera, men att Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 21 november

1907 icke funnit skäl bifalla denna framställning.

Ehuru telegrafstyrelsen iusåge svårigheten uti att redan då, så kort

tid efter den nya aflöningsstatens fastställande, erhålla äfven eu mindre

ändring i densamma, ansåge sig dock styrelsen skyldig fästa Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet på nu angifna, för telegrafverket mycket betydelsefulla

missförhållanden. Telegrafverkets ingenjörspersonal kunde

icke underlåta att uppdraga vissa jämförelser mellan de för densamma

och för ingenjörspersonalen vid statens järnvägar under en och samma

Riksdag fastställda aflöningsförmåner. Under det att ban- och maskindirektörerna

vid statens järnvägar erhöllo en begynnelseaflöning af 6,000

kronor och efter nio år en slutaflöning af 6,900 kronor samt fri bostad

om 6 rum och kök jämte fritt bränsle, erhöllo telegrafverkets linjedirektörer

en begynnelseaflöning af 4,600 kronor samt efter femton år

en slutaflöning af 7,000 kronor, men åtnjöto icke den stora förmånen

att erhålla fri bostad med bränsle. Baningenjörer af 2:a klass och

telegrafingenjörer vid statens järnvägar erhöllo en begynnelseaflöning

af 4,200 kronor och efter nio år en slutaflöning af 5,100 kronor samt

fri bostad om 5 rum och kök jämte fritt bränsle, under det att telegrafverkets

ingenjörer erhöllo eu begynnelseaflöning af 3,000 kronor

och efter aderton år en slutaflöning af 5,500 kronor men icke fri bostad

och bränsle.

Äfven om, fortsatte telegrafstyrelsen, det skulle anses, att bandirektörerna

med hänsyn till deras i allmänhet ansvarsfullare arbete

borde hafva berättigade anspråk på, såsom chefen för civildepartementet

uttryckte sig, något högre aflöning än linjedirektörerna, syntes det dock

telegrafstyrelsen, att den ofvan angifna skillnaden vore alldeles för stor.

Så betydligt varierande aflöningsförmåner för tämligen likartade tjänster,

af hvilkas innehafvare man fordrade enahanda kompetensvillkor, hade,

såsom deras framställning utvisade, väckt förstämning och missmod hos

den tjänstemannagrupp, som funnit sig utan anledning tillbakasatt. För

telegrafverkets arbeten och verkets ekonomiska skötsel vore detta högst

betänkligt. Den ekonomiska tillsynen öfver telegrafverkets arbeten landet

rundt,'' för hvilka kostnaderna då vanligen uppginge till omkring sju

millioner kronor årligen, hvilade i högst väsentlig mån på verkets

ingenjörer. På deras intresse, nit och omdöme berodde det, om ett

arbete blefve utfördt på ett praktiskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt.

Då ett detaljerad! öfvervakande från styrelsens sida af alla de öfver

hela landet kringspridda arbetslagen vore outförbar!, måste man, enligt

styrelsens mening, tillse, att den personal, på hvilken man lägger ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96. 29

så stort ekonomiskt ansvar, icke kände sig tillbakasatt eller orättvist

behandlad.

Om jämförelsen mellan ban- och maskindirektörerna, å ena sidan,

samt telegrafverkets linjedirektörer, å den andra, ställde sig. ofördelaktig

för de senare, vore detta ännu mera fallet, om man jämförde

statens järnvägars telegrafingenjörer med linjeingenjörerna vid telegrafverket.

I Kungl. Maj:ts proposition, ur 164, till 1907 års Riksdag

(sid. 139) anfördes, att de föreslagna nya telegrafingenjörerna vid statens

järnvägar uteslutande borde ägna sig åt skötseln och underhållet

af järnvägens elektriska ledningar och därmed sammanhängande göromål.

Det torde ligga i öppen dag, att de fordringar, som måste ställas

på linjeingenjörerna vid telegrafverket, kvilka hade att besörja anläggning

och underhåll af telegrafverkets komplicerade telegraf- och telefonstationer

samt telegrafverkets vidsträckta ledningsnät, vore ojämförligt

mycket större än de, som kräfdes af de ingenjörer, som endast skulle

handhafva skötseln af statens järnvägars mindre omfattande telegrafnät.

Därtill komme, att telegrafverkets linjeingenjörer hade under sitt befäl

en ofta talrik arbetsstyrka och, såsom ofvan anförts, vore ansvarsskyldiga

för betydande belopp i kontanta medel och materiel. Af båda

dessa kategorier tjänstemän fordrades, att de skulle hafva aflagt afgångsexamen

vid högre tekniskt läroverk, hvartill för telegrafverkets linjeingenjörer

komme genomgåendet af verkets telegrafkurs. Dock uppbure

telegrafingenjörerna vid statens järnvägar en begynnelse afl ö n i n g

af 4,200 kronor jämte fri bostad och bränsle, under det att linjeingenjörerna

vid telegrafverket finge nöja sig med en begynnelseaflöning af

inalles 3,000 kronor.

Enligt hvad telegrafstyrelsen vidare meddelade voro de af styrelsen

sålunda framhållna synpunkter icke heller främmande vare sig för telegrafkommitterade

under utarbetande af deras förslag eller för telegrafstyrelsen

vid afgifvande af underdånigt yttrande öfver detsamma, och

ansåge sig telegrafstyrelsen böra meddela, att, därest icke. kommitterade

saknat anledning tänka sig att motsvarande tjänster inom järnvägsförvaltningen

skulle af järnvägslöneregleringskommittén och järnvägsstyrelsen

tillerkännas så betydligt högre aflöning, telegrafkommitterades

förslag i denna del med visshet skulle hafva upptagit motsvarande högre

aflöningar för telegrafverkets linjedirektörer, linjeingenjörer och verkstadsingenjörer.

Telegrafstyrelsen hemställde slutligen, att aflöningarna för linjedirektörer,

linjeingenjörer och verkstadsingenjörer måtte ändras sålunda,

att begynnelseaflöningen sattes för linjedirektörer till 5,000 kronor med

s. 30 Kontrollera mot PDF

Nu ifrågavarande

framställning.

30 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 96.

fyra tillägg å 500 kronor efter tre, sex, nio och tolf år samt för linjeingenjörer

och verkstadsingenjörer till 3,400 kronor med tillägg af

400 kronor, efter tre, sex, nio och tolf år samt af 500 kronor efter

femton år.

Föredragande departementschefen fann sig emellertid icke kunna

understödja styrelsens förslag samt anförde såsom skäl härför följande.

»Nu gällande bestämmelser fastställdes så sent som vid 1907 års Riksdag.

De från tjänstemännens sida framhållna synpunkterna voro därvid

föremål för bedömande, men underkändes såväl af telegrafstyrelsen som

af Kungl. Maj:t och Riksdagen. Den af telegrafstyrelsen åberopade

omständigheten, att det af särskilda sakkunniga uppgjorda och af telegrafstyrelsen

förordade aflöningsreglementet i vissa delar jämkades,

lärer icke heller kunna öfva den inverkan på sakens bedömande, som

telegrafstyrelsen tillagt densamma. Möjligheten att i undantagsfall tilldela

en tjänsteman högre begynnelseaflöning än den för vanliga fall

gällande kvarstår ju alltjämt, ehuru bestämmandet härutinnan lagts i

Kungl. Maj:ts och icke i telegrafstyrelsens hand. Däremot upptogs icke,

såsom telegrafstyrelsen erinrat, den föreslagna bestämmelsen om rätt

att undantagsvis medgifva uppflyttning i högre löneklsss före den i de

allmänna grunderna för sådan uppflyttning angifna. Men att detta för

undantagsfall föreslagna stadgande icke godkändes, lärer i och för sig

icke böra föranleda till en allmän löneförbättring för ifrågavarande

tjänstemän. Telegrafstyrelsen har vidare åberopat, att vissa tjänstemän

vid statens järnvägar, som, enligt styrelsens förmenande, skulle kunna

jämföras med linjebefälet vid telegrafverket, tillerkänts afsevärdt högre

löneförmåner. I detta hänseende tillåter jag mig åberopa, att aflöningsförmånerna

för tjänstemännen vid telegrafverket och vid statens järnvägar

samtidigt förelågo till bedömande. Därvid anställdes säkerligen

jämförelser mellan såväl de särskilda befattningarna vid de olika verken

som de för dem föreslagna aflöningsförmånerna. För öfrigt synes mig

ur många synpunkter angeläget, att, då en allmän lönereglering för ett

verk blifvit genomförd, därvid också må för ej alltför kort tid förblifva.»

Då styrelsen nu för andra gången vädjar till Kungl. Maj:t och

Riksdagen att åt verkets iugenjörsutbildade personal bevilja en, såsom

förut framhållits, ganska afsevärd aflöningsförbättring, sker det under

djup känsla af det ansvar styrelsen bär inför statsmakterna för vården

af telegrafverkets dyrbara egendom samt den ekonomiska skötseln af

de för samhälls- och affärslifvet så betydelsefulla kommunikationsmedel,

livilkas drift är styrelsen anförtrodd. Styrelsen måste med skärpa fram
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.

hålla, att man icke längre kan stå till svars med att för telegrafverkets

ingenjörspersonal hålla så, i förhållande till hvad inom andra tekniska

verk och privata företag erbjudes, låga aflöningar, att såväl arbetsintresset

hos den nuvarande personalen skulle kunna äfventyras som

ock all möjlighet försvinner att tillföra verket nya dugande krafter på

ingenjörsområdet. Härtill kommer, att krafvet på ingenjörernas kompetens

oafbrutet måste ökas, i den mån såväl telegraf- som särskilt

telefontekniken kompliceras, samt att, hvad linjedirektörer och linjeingenjörer

angår, dessa tjänstemän handhafva kontanta medel och

materiel till högst betydande värden.

Ofvan har påvisats, att de med linjedirektörerna jämnställda banoch

maskindirektörerna vid statens järnvägar hafva en begynnelseaflöning,

som med 1,400 kronor öfverstiger linjedirektörens, och därjämte

åtnjuta fri bostad om sex rum och kök jämte fritt bränsle eller

ock ersättning därför med 1,500 kronor (i Stockholm 1,800 kronor)

samt redan efter nio år uppnå slutaflöningen, 6,900 kronor förutom

nämnda afsevärda extra förmån, under det att linjedirektörens slutaflöning

i allt 7,000 kronor, erhålles först efter femton år. Likaledes

har framhållits, att baningenjör af andra klass och telegrafingenjör

vid statens järnvägar, trots fordringarna på dem väl icke torde vara

lika höga som på telegrafverkets linjeingenjörer, hafva 1,200 kronor

högre begynnelseaflöning än linjeingenjörerna samt därjämte erhålla

fri bostad om fem rum och kök jämte fritt bränsle eller ock ersättning

därför med 1,200 kronor (i Stockholm 1,500 kronor) samt uppnå sin

till 5,100 kronor förutom nämnda extra förmån uppgående slutaflöning

efter nio år, hvaremot linjeingenjörerna måste vänta 18 år, innan de

nå upp till maximiaflöningen, i allt 5,500 kronor.

Visserligen äro särskild! de äldre bland linjebefälet med mycket

starka band fästade vid det verk de tjäna, visserligen kan styrelsen

med glädje vitsorda att hela denna kår allt hittills med hängifvet intresse,

vakenhet och energi ägnat sig åt sin tjänst; men skulle de

alltjämt stå framför utsikten att icke kunna erhålla en aflöning, något

så när motsvarande den, som statsmakterna ansett likställda tjänstemän

inom andra verk böra åtnjuta, då må det icke förvåna, om intresset

skulle börja slappna, vakenheten och energien tröttas, men då är det

också fara värdt att telegrafverkets ekonomi skall högst kännbart beröras

däraf.

Ofvan angifna förhållanden ha också gjort det omöjligt för styrelsen

att kunna förmå yngre dugande ingenjörer att ägna sig åt

telegrafverkets tjänst, emedan de afskräckas af de dåliga befordrings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

utsikterna och de låga aflöningarna. Det är ock med växande oro

styrelsen nödgats konstatera, att derå ingenjörer vid linjeafdelningen

och vid verkstaden begärt sitt entledigande samt hurusom den ena

efter den andra af de ingen]örselever, som intagits i verket, inom kort,

ofta efter några månader, lämnat detsamma på grund af de hopplösa

utsikterna där och söka sig in på andra banor. Under åren 1907

och 1911 hafva från tekniska högskolans elevkårs praktikbyrå gjorts

förfrågningar hos telegrafstyrelsen, huruvida och till hvilket antal

ingenjörselever antoges vid telegrafverket. Till svar härå meddelade

styrelsen, att 12 respektive 10 elever behöfde anställas. På grund

häraf anmälde sig år 1907 två och år 1911 fyra elever. Sammanlagdt

hafva under åren 1907—1911 18 ingen] örselever varit anställda vid

telegrafverket. Af dessa hafva 3 — säger tre — kvarstannat och

efter afslutad elevtid befordrats till extra ordinarie linjeingenjörer.

De öfriga femton elevernas tjänstgöringstid framgår af följande tablå:

I linjedistriktet (Malmö) har ej haft någon elev;

II » (Göteborg) har ej haft någon elev;

III » (Norrköping) har haft en elev, som slutade efter 4 Va

månader;

IV » (Stockholm) har haft 11 elever, som slutade:

en efter 1 år 7 månader,

» » 1 år 1 månad,

3> d 1 år,

» )) 10 Va månader,

3) 3) 3 Vä 3)

två 3) 3 3>

en )) 2 33

3> 33 1 Va månad,

33 33 3 veckor,

33 33 2 33 ;

V linjedistri^tet (Gäfle) har haft en elev, som slutade efter 2 månader;

VI 3) (Sundsvall) har haft två elever, som slutade:

en efter 4 månader,

33 3) 2 33 J f

VII 33 (Luleå) har ej haft någon elev.

Under sådana förhållanden lära de motiv, som förmådde 1907 års

kommitterade att föreslå de nu gällande aflöningarna, samt de skäl,

som år 1909 anfördes mot en höjning af samma aflöningar, icke längre

äga giltighet. I själfva verket är all vidare argumentering för behofvet

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

af en aflöningsförhöjning öfverflödig, ty nu är det ej längre fråga om

en gärd af billighet eller rättvisa, det är den ofrånkomliga nödvändigheten,

som talar sitt bestämda språk.

Beträffande därefter formen för aflöningsförbättringens beviljande

och storleken af densamma, får styrelsen meddela, att personalen själf

tänkt sig dels en höjning af den egentliga aflöningen och dels tilldelandet

af hyresbidrag samt föreslagit aflöningen, inklusive hyresbidraget,

för linjedirektörer till lägst 6,600 kronor och högst, efter nio

år, 8,100 kronor samt för verkstads- och linjeingenjörer till lägst

5,040 kronor och högst, likaledes efter nio år, 6,340 kronor. Då emellertid

inom telegrafverket fri bostad eller hyresbidrag utgår endast till

den lägst aflönade personalen jämte de kvinnliga stationsföreståndarna,

har styrelsen ansett riktigast att ej heller nu frångå denna princip

utan allenast föreslå förhöjning af den fixa aflöningen. Efter sorgfälligt

öfvervägande har styrelsen funnit sig böra stanna vid följande aflöningsskalor:

för linjeflirektörer lägst 6,000 kronor, efter 3 år 6,500, efter

6 år 7,000, efter 9 år 7,500 och efter 12 år 8,000 kronor samt för

linje- och verkstadsingenjörer lägst 4,600 kronor, efter 3 år 5,000,

efter 6 år 5,500, efter 9 år 6,000 och efter 12 år 6,500 kronor.

En jämförelse mellan de sålunda föreslagna samt de för närmast

motsvarande befattningshafvare vid statens järnvägar år 1907 bestämda

och ännu gällande aflöningarna gifver vid handen, att, allt efter placeringsorten,

en linjedirektör i telegrafverket skulle erhålla 1,800 å 1,500

kronor lägre begynnelseaflöning än en ban- eller maskindirektör samt

efter tolf år uppnå en maximiaflöning, som är 700 å 400 kronor lägre

än den slutaflöning, ban- eller maskindirektörer uppnå redan efter nio

år; att en linjeingenjör i telegrafverket skulle erhålla 1,100 å 800

kronor lägre begynnelseaflöning än en telegrafingenjör vid statens

järnvägar samt efter tolf år uppnå en maximiaflöning, som är 100 kronor

läg ;re respektive 200 kronor högre än den slutaflöning, statens järnvägars

telegrafingenjör uppnår efter nio år. Ser man på resultatet

under en längre tidrymd, visar det sig, att en ban- eller maskindirektör

skulle under de första tolf åren uppbära sammanlagdt 18,000 å 14,400

kronor mera än eu linjedirektör och sedermera årligen 700 å 400 kronor

högre belopp, samt att en telegrafingenjör vid statens järnvägar under

de tolf första åren skulle uppbära tillhopa 10,500 å 6,900 kronor mera

än en linje- eller verkstadsingenjör, hvaremot de senare från och med

det trettonde året skulle erhålla 100 kronor lägre respektive 200 kronor

högre aflöning än den förre. Med hänsyn härtill och hvad ofvan anförts

torde det kunna med bestämdhet påstås, att de aflöningar styrelsen

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 71 höft. (Nr 86.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sakkunniga.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

nu föreslagit för telegrafverkets ingenjörspersonal icke äro för höga.

Det bör också betonas, att vid de förberedande öfverläggningarna såväl

styrelsens egna ledamöter och telegraffullmäktige som öfriga sakkunniga

ansett oeftergiflig^ att ofvan angifna aflöningar blifva fastställda, och

att desamma icke tilltagits högre än som vederbort i syfte att lämna

tillfälle till deras nedpressning. Visserligen föreslog telegrafstyrelsen

för tre år sedan endast höjning af ingen]örspersonalens begynnelseaflöning,

men detta förslag var ej afsedt att innebära någon slutgiltig

lösning af samma personals aflöningsfråga utan utgjorde blott en provisorisk

åtgärd i syfte att afhjälpa de allra bjärtaste missförhållandena.

Svårigheten att då, ett år efter det den nya staten trädt i kraft, vinna

något mera låg ju i öppen dag. En dylik, af billighetshänsyn förestafvad

åtgärd skulle nu icke längre båta något till. Här gäller det

att se saken sådan som den är: skall telegrafverket kunna fortfarande

motsvara de kraf, som i tekniskt hänseende måste ställas på detsamma

hvilket är en nödvändig förutsättning för att telegrafverket skall kunna

intaga samma goda ekonomiska ställning som hittills — då måste ock

telegrafstyrelsen hafva att tillgå en intresserad och skicklig stam af

ingenjörer, men detta är ej möjligt utan att aflöningarna höjas på föreslaget

sätt.

De sakkunniga anföra härom:

Den föreslagna aflöningen till linjedirektör synes lämpligt afvägd i

förhållande till aflöningarna för postdirektör samt för ban- och maskindirektör

vid statens järnvägar. Att aflöningsförbättringen är af behotvet

synnerligen påkallad, framgår af styrelsens utförliga och kraftiga

motivering. Detta gäller ock styrelsens förslag beträffande aflöningen

till linje- och verkstadsingenjör. Sakkunniga vilja emellertid framhålla,

att enligt styrelsens förslag slutaflöningen till linjeingenjör skulle

blifva 200 kronor högre än högsta aflöningen, inklusive hyresersättning,

till en utom Stockholm placerad telegrafingenjör eller ban- eller maskiningenjör

af 2:dra klass vid statens järnvägar. Då begynnelseaflöningen

till linjeingenjör är föreslagen 800 kronor lägre samt slutaflöningen af

denne uppnås tre år senare, bör häremot intet vara att erinra. Härtill

kommer, att såväl den tekniska kompetensen hos linjeingenjören torde

vara större som ock arten af hans ofta till aflägsna obygder förlagda

tjänstgöring svårare och kostsammare än de. nämnda ingenjörernas vid

statens järnvägar, livilkä alltid hålla sig utefter järnvägarna, där goda

bostäder och god kost lättare kan erhållas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Af den föreliggande utredningen synes mig framgå, att linjedirektörer

och linjeingenjörer äro i behof af förbättrad aflöning. Mot de

föreslagna beloppen kan jag ej göra någon anmärkning. Det har visserligen

synts mig kunna ifrågasättas, huruvida icke högsta aflöningen

för linjedirektörerna skulle med hänsyn till styrelsens år 1908 gjorda

framställning i ämnet, hvilken ej afsåg höjning af slutaflöningen, kunna

stanna vid något lägre belopp än nu af styrelsen och de sakkunniga

föreslagits. Styrelsens tidigare framställning innebar emellertid, såsom

förut framhållits, endast en provisorisk lösning af ingenjörspersonalens

aflöningsfråga, hvarigenom de svåraste missförhållandena i aflöningsförhåilanden

skulle undanröjas för tillfället. Den nu ifrågasatta slutaflöningen

för linjedirektörerna skulle icke komma att öfverstiga högsta

aflöningen till postdirektör samt håller sig under de totala aflöningsförmånerna

för ban- och maskindirektör vid statens järnvägar. Jag finner

mig således böra ansluta mig till de sakkunnigas förslag äfven i afseende

å linjedirektörernas maximiaflöning.

Rörande bolchållarbefattningarna vid linjedistrikten erinrar styrelsen,

att 1901 års post- och telegrafkommitté omtalar, att å hvarje distriktsbyrå

vore, förutom tillfälliga biträden, fäst anställda två biträdande

tjänstemän, manliga eller kvinnliga, med full tjänstgöring. Af dessa

ombesörjde den ena hufvudsakligen kassörsgöromål och den andra

bokhållargöromål. Mångfalden af dessa göromål syntes kommittén väl

motivera framställdt förslag att å den ordinarie staten bereda rum

jämväl för tjänstemän af ifrågavarande slag å distriktsbyråerna, men

kommittén trodde sig för det dåvarande icke böra föreslå inrättande

af mera än en dylik ordinarie tjänstemannabefattning å hvarje distriktsbyrå.

Den frågan hade därvid uppstått, huruvida innehafvaren af

denna befattning borde vara man eller kvinna, och ehuru det visserligen

icke torde kunna förnekas, att de göromål, som skulle åligga

nämnde tjänsteman, i allmänhet vore af beskaffenhet att kunna utföras

af en kvinna, hade dock behofvet af biträdande tjänsteman å distriktsbyrån

synts kommittén bättre tillgodoses genom anställande af en

ordinarie manlig sådan än af en kvinnlig. Kommittén föreslog därför

inrättande af sex manliga bokkållartjänster, en för hvarje distriktsbyrå.

1907 års telegrafkommitterade funno den erfarenhet, som under

de gångna åren vunnits med afseende på denna anordning, icke hafva

bestyrkt riktigheten af post- och telegrafkommitténs antagande. Till

bokhållartjänsterna hade befordrats dels personer, som icke förut till
-

Departements
chefen.

Förrådsbokhållare,

kassörer

och bokhållare.

Telegraf
styrelsen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

hörde telegrafverket, dels extra ordinarie assistenter, som ådagalagt

erforderlig kompetens i bokföring. Omsättningen hade emellertid, där

sistnämnda slags tjänstemän innehaft befattningen, varit starkare än

som för arbetets skötsel vore lämpligt. Och detta kunde lätt förklaras.

Bokhållarnas aflöning vore densamma som assistenternas, 2,200 kronor

med två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor. Ehuru begynnelseaflöningen

måste anses fullt tillräcklig för personer vid så ung ålder

som flertalet af de utnämnda innehaft, hade dock det förhållande, att

dessa tjänstemän stode alldeles ensamma utanför den öfriga organisationen

och sålunda saknade all möjlighet till befordran, åstadkommit,

att de till bokhållare utnämnda extra ordinarie assistenterna snarast

möjligt sökt få öfvergå till ordinarie assistentbefattning. Man kunde

dessutom med skäl befara, att äfven de öfriga skulle tröttna och börja

se sig om efter andra befattningar, där förhållandena för framtiden

kunde väntas blifva bättre. Omsättningen inom denna kår hade därför varit

allt för snabb och hotade med de nuvarande förhållandena att alltjämt

så förblifva. Detta verkade mycket ofördelaktigt på arbetets jämna

gång, enär den nya tjänstemannen behöfde icke så ringa tid att sätta

sig in i* ärendena och skaffa sig behöflig kännedom om det mycket

stora antalet linje- och stationsinventarier samt förbrukningsartiklar.

Någon annan anordning än den nuvarande borde därför komma till

tillämpning för att jämväl på detta område vinna ett tillfredsställande

resultat.

Enär kommitterade icke funno det arbete, som af dessa tjänstemän

utfördes, eller den kompetens, som kräfdes för tjänsten, betinga en

sådan höjning af aflöningen, att en duglig manlig tjänstinnehafvare

däraf kunde lockas att för hela sin framtid binda sig vid tjänsten, och

då med denna icke vore förenadt något arbete, som ej kunde likaväl

utföras af en kvinna, föreslogo kommitterade, att de manliga bokhållarna

utbyttes mot kvinnliga. Antalet bokhållare skulle bibehållas vid

sex, då arbetet å den föreslagna nya linjedistriktsbyrån i Luleå icke,

åtminstone under de närmaste åren, syntes blifva så omfattande, att

mera än eu ordinarie kvinnlig tjänsteman — den kvinnliga kassören —

torde å byrån behöfva anställas.

Det försök, som sålunda i enlighet med 1907 års kommitterades

förslag gjorts att utbyta de förutvarande manliga bokhållarna vid

linjedistrikten mot kvinnliga sådana, har, säger styrelsen, icke slagit

väl ut, detta dock främst till följd af att utvecklingen under senare åren

gått i en annan riktning än kommitterade haft anledning antaga.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Bokhållargöromålen å linjedistriktsbyråerna, förutom dem som åligga

kassören, sönderfalla numera i två bestämdt åtskilda slag: förrådsbokhållning

och kontraktsexpedition. Förrådsbokhållaren åligger i första hand:

att ansvara för linjedistriktets vidlyftiga materialredovisning,

att hafva uppsikt öfver distriktsförrådet och där anställd personal,

att noga vaka öfver att försändningar af effekter ske planmässigt

och med minsta fraktkostnad,

att svara för att alla i förråd befintliga inventarier på lämpligt sätt

förvaras och noga vårdas,

att tillse det kasserad materiel blir väl tillvaratagen,

att vid försäljningar tillse att högsta möjliga pris erhållas, samt

att ansvara för inköp af erforderliga effekter.

Kontraktsbokhållaren åter har att utöfva kontroll öfver att telefonabonnemangskontrakt

och arbetsorder äro upprättade enligt gällande

reglemente och föreskrifter samt att afgifter för nya eller förändrade

abonnemang äro af stationspersonalen upptagna till riktiga belopp m. m.

Denna kontroll utöfvades vid tiden för afgifvande af kommitterades

förslag i sista hand inom styrelsen, men har sedermera i syfte att

lätta styrelsens arbetsbörda och af praktiska skäl helt och hållet öfverflyttats

till linjedistriktsbyråerna. Därigenom har dock kontraktsbokhållarens

arbete ökats så väsentligt, att det kräfver en särskild tjänsteman,

och detta arbete lämpar sig väl för de nuvarande kvinnliga bokhållarna.

Detta kan däremot icke sägas om de göromål, som åligger

förrådsbokhållaren. Erfarenheten under den gångna pröfvotiden härtill

fullo ådagalagt, att de flesta af dennes göromål icke kunna på tillfredsställande

sätt utföras af en kvinna, emedan de nödvändigtvis för

utsätta ganska ingående kännedom om linjematerielen och dess användning.

Det har också visat sig, att å de linjedistriktsbyråer, där

på öfvergångsstat kvarstående manlig bokhållare ej finnes, linjedirektören

eller den å byrån placerade linjeingenjören måst, till stort men

för sina öfriga åligganden, kvilka städse kräfva hans närvaro och

personliga ingripande vid linjearbetena, utföra en mängd bokhållargöromål,

en utväg, som ingalunda kan i längden blifva ekonomisk.

Härtill kommer att efter den nya statens ikraftträdande till linjedistriktsbyråerna

förlagts en stor del af det arbete med stationernas

materialredovisning, som förut utförts vid telegrafverkets hufvudförråd

i Stockholm.

Arten af det omfattande och betydelsefulla arbete, som sålunda är

förenadt med förrådsbokhållningen, kräfver därför, enligt hvad jämväl

af samtliga linjedirektörer vitsordats, anställandet af en manlig förråds
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Sakkunniga.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bokhållare vid linjedistrikten, tills vidare dock endast vid sex af de sju

distriktens byråer. För vinnande af nödig kompetens till dylik befattning

skulle exempelvis kräfvas genomgående af lägre teknisk undervisningsanstalt

samt minst ett års deltagande i linjearbeten. Någon

svårighet att erhålla lämpliga personer till dessa befattningar torde ej

behöfva befaras, då, med hänsyn till de kraf, som måste ställas på

förrådsbokhållarna, deras aflöning i allt fall icke kan sättas lägre än

för assistent eller — med iakttagande af de jämkningar här nedan

ifrågasättas i assistenternas nuvarande aflöning — till lägst 1,800 kronor

och högst 3,800 kronor efter 18 år jämte dyrortstillägg.

Den aflöningsförbättring, styrelsen af förut angifna skäl ansett böra

tillkomma flertalet af den kvinnliga personalen, synes för kassörer och

bokhållare, såväl vid linjedistrikten som vid stationerna, lämpligen böra

utgå i form af dyrortstillägg enligt samma grunder som gälla för annan

personal. Härtill föreligger desto större skäl som nämnda befattningshafvare

numera förekomma såväl å de allra dyraste som ock å de mindre

dyra och de billiga orterna. Äfven en annan omständighet föranleder

behofvet af att tillerkänna särskild! bokhållarna dyrortstillägg. Det har

nämligen ofta visat sig önskligt och lämpligt att kunna bereda för bokhållargöromål

hågade interurbantelefonister befordran till dylika tjänster.

Nu medför dock sådan befordran ofta minskad inkomst, emedan dyrortstillägget

bortfaller, men detta kan icke vara rimligt. Beviljas dyrortstillägg

för bokhållare, måste ock kassörer tillerkännas sådant, för

att icke befordran från den förra till den senare tjänsten skall blifva

förenad med förlust för den befordrade. Aflöningen utgör nu för kassör

vid linjedistrikten 1,260—2,100 och för bokhållare 1,020—1,650 kronor.

Om dyrortstillägget beviljas, skulle å de dyraste orterna aflöningen

komma att utgöra, för kassörer lägst 1,449 och högst, efter femton år,

2,415 kronor samt för bokhållare lägst 1,173 och högst, efter tolf år,

1,897 kronor 50 öre. Någon annan jämförelse med tjänstemän inom

de andra kommunikationsverken torde här icke kunna påvisas än mellan

bokhållarna vid telegrafverket och kontorsskrifvarna vid statens järnvägars

distrikt, -hvilka senare åtnjuta en aflöning af, inklusive hyresbidrag,

. lägst 1,480 och högst, efter nio år, 2,200 kronor. Äfven här

hålla sig sålunda de af telegrafstyrelsen nu föreslagna aflöningarna

högst betydligt under hvad motsvarande befattningshafvare vid statens

järnvägar uppbära.

De sakkunniga yttra härom, att de mot anordningen att vid linjedistrikten

ånyo anställas manliga bokhållare — förrådsbokhållare — med

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition Nr 96.

bibehållande af de nuvarande kvinnliga bokhållarna icke hafva något att

erinra. Då styrelsen emellertid förslagsvis omnämnt, att såsom kompetensvillkor

för förrådsbokkållarna skulle uppställas, att de skulle halva

genomgått lägre teknisk undervisningsanstalt, anse de sakkunniga sig

böra framhålla önskvärdheten af att detta villkor icke göres obligatoriskt

utan att äfven på praktisk väg vunnen kompetens skall vara tillräcklig,

hvarigenom en befordringsmöjlighet uppstår för linjeunderbefälet. Aflöningen

har af styrelsen föreslagits — liksom förhållandet var före år

1908" — till samma belopp som för assistent eller, inklusive dyrortstillägg,

i Stockholm 2,070—4,250 kronor och å öfriga orter, där linjedistriktsbyrå

finnes, 1,980—4,100 kronor med slutaflöningens erhållande

efter 18 år. Dessa aflöningsbelopp äro, särskildt hvad angår begynnelseaflöningarna

men äfven beträffande slutaflöningarna, väsentligt

lägre än för bokhållare vid statens järnvägar och om, såsom sakkunniga

i annat sammanhang föreslå, ett aflöningsbelopp å 1,950 kronor

insättes i aflöningsskalan, kommer tiden, efter hvilken slutaflöningen

erhålles, att ökas till 21 år. I betraktande häraf anse sig de sakkunniga

icke böra föreslå slutaflöningens sänkande, ehuruväl densamma i och

för sig synes hög.

Telegrafstyrelsens förslag om beviljande af dyrortstillägg för kvinnliga

kassörer af första och andra lönegraderna samt bokhållare, såväl

vid linjedistrikten som vid stationerna och verkstaden, synes vara befogad!;

dock anse de sakkunniga lämpligt att, liksom inom postverket

är fallet beträffande kvinnliga tjänstemän, ortstilläggets maximibelopp

begränsas till 225 kronor å ort, där detsamma utgår med 15 procent

af aflöningen, till 150 kronor å ort, där det utgår med 10 procent o. s. v.

Förslag till allmän bestämmelse om sådan begränsning åt ortstillägget

hafva de sakkunniga framställt vid behandlingen af § 17 i aflöningsreglementet.

På det att, efter införandet i aflöningsskalan af en ny

klass å 1,950 kronor, tiden, efter hvilken högsta aflöningen uppnås,

ej måtte ökas utöfver hvad nu är fallet, torde kassörer af lista lönegraden

böra erhålla sina tre första ålderstillägg med två års mellanrum.

Detta bör konsekvent medföra, att äfven kassörer af andra lönegraden

erhålla sina tre första ålderstillägg med mellanrum af två år. Beträffande

bokhållare är detta redan i nu gällande aflöningsskala iakttaget.

Mot den föreslagna organisationsförändringen har jag så mycket mindre

något att erinra, som denna, enligt hvad jag inhämtat, är påkallad

af ett redan kännbart praktiskt behof. Däremot synes mig slutaflöningen

för förrådsbokhållarbefattningarna vara väl högt tilltagen, då den före
-

Departements
chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Linjemästare,

linjeförmäi

och repara

törer.

Telegraf
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

slagits till 3,800 kronor jämte ortstillägg om högst 450 kronor. Summan

häraf skulle alltså öfverstiga den föreslagna högsta aflöningen till

materialförvaltaren vid verkstaden, hvilkens post dock torde få anses

mera betydelsefull. Då det högsta belopp, linjemästare af l:a klass

enligt förslaget kunna uppnå, är 3,655 kronor, synes mig ej heller af

hänsyn till utsikten att befordra dessa till förrådsbokhållare nödigt att

sätta de sistnämndas aflöning så högt som föreslagits. Jag hemställer

därför, att slutaflöningen till förrådsbokhållarna måtte bestämmas till

3,400 kronor, att uppnås efter 18 år.

Mot den föreslagna aflöningsförbättringen till kassörer och bokhållare

har jag intet att anmärka.

Beträffande linjemästare, linjeförmän och reparatörer anför telegrafstyrelsen,

att år 1908 uppfördes dessa å ordinarie stat. De aflöningar, som

därvid bestämdes, hafva, särskild! hvad angår begynnelseaflöningarna,

men i vissa fall äfven i fråga om slutaflöningarna, visat sig allt för

lågt tilltagna i förhållande till de aflöningar, som numera betingas å

den allmänna arbetsmarknaden.

Enligt den till utgången af år 1912 gällande prislista å aflöningar

till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt, hvilken af telegrafstyrelsen

fastställts den 12 oktober 1909, uppbära linjearbetarna, med beräkning

af 300 arbetsdagar per år, följande årsaflöningar.

I Stockholm, Göteborg,

Malmö, Norrköping, Gäfle,

Sundsvall samt vissa orter

Ä öfriga orter.

inom I och IV linje-

distrikten.

Begynnelse

Slutinkomst

Begynnelse-

Slutinkomst

inkomst.

efter 9 år.

inkomst.

efter 9 år.

Vanlig stadslagsarbetare............................

975

1,350

900

1,275

» landtlagsarbetare............................

1,125

1,500

1,050

1,425

Yrkesarbetare (murare, smeder, fi stadslag

1,050

1,425

975

1,350

snickare, plåtslagare) ............ \i landtlig

1,200

1.575

1,125

1,500

T .. I för stadslag

Lagiorman......... {

1,050 å 1,200

1,425 ä 1,575

975 ä 1,125

1,350 å 1,500

(för landtlag

1,200 ä 1,350

1,575 ä 1,725

1,125 å 1,275

1,500 å 1,650

Till landtlagsarbetare och landtlagsförman inom Yl och YII linjedistrikten höjas de i första och andra

kolumnerna angifna belopp med 75 kronor per år samt för landtlagsarbetare eller landtlagsförman, som är

familjeförsörjare, med 150 kronor för Yl och YII och med 75 kronor inom öfriga distrikt. Stadslagsarbetare

uppbära i vissa fall såväl dagtraktamente med 75 öre å 1 krona som ock nattlogiersättning med samma belopp.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

Aflöningsförmånerna för det ordinarie linjeunderbefälet och reparatörerna

åter utgå enligt följande tablå:

Befattning.

Aflöning.

Hyresbidrag, då ej fri

bostad åtnjutes.

S u m m a.

Lägst.

Högst.

Lägst.

Högst.

Lägst.

Högst.

Linjemästare af l:a lönegraden

1.500

2,700

400 å 450 *)

550 å 600 *)

1,900 å 1,950

3,250 å 3,300

D:o af 2:a lönegraden

1,140

2,100

300

350

1,440

2,450

Linjeförman af l:a lönegraden

1,020

1,800

250 å 300 *)

350 å 500 *)

1,270 å 1,320

2,150 ä 2,300

D:o af 2:a lönegraden

900

1,500

250

300

1,150

1,800

Reparatör................

840

1,380

150 ä 250 *)

210 ä 300 *)

990 å 1,090

1,590 å 1,680

*) Beroende å ortens dyrhet.

Härtill kommer: för linjemästare af 2:a lönegraden och linjeförman af 2:a lönegraden — hvilka icke

hafva fast placeringsort utan åtfölja arbetslagen — dagtraktamente hela året om, med 3 kronor per dag för

linjemästare och 2 kronor per dag för linjeförman (inom VI och VII linjedistrikten 3 kronor 50 öre respektive

2 kronor 50 öre) samt för linjeförman af l:a lönegraden och reparatör, stationerad å dyrare ort, ortstillägg

med 10 ä 15 procent å aflöningen och, då fri bostad ej åtnjutes, å hyresbidraget.} :

Såsom vid eu jämförelse mellan ofvanstående tablåer framgår, kan

ej ens en vanlig linjearbetare, än mindre en yrkesarbetare eller lagförman,

om han blott några få år haft anställning hos telegrafverket,

söka ordinarie tjänst såsom reparatör eller linjeförman utan att se

sina inkomster mer eller mindre afsevärdt minskade, hvarvid äfven bör

beaktas, att han såsom ordinarie tjänsteman har att erlägga pensionsafgifter.

Då nu arbetarnas aflöningar äro bestämda efter priset på den

allmänna arbetsmarknaden måste styrelsen, för att erhålla kunnigt och

erfaret folk till reparatörer och linjeförmän, hvilka rekryteras från arbetarnas

led, hemställa om någon ökning af dessa tjänstemäns begynnelseaflöningar.

Härutöfver är det äfven till följd af de alltjämt stigande

lefnadskostnaderna nödigt att åtminstone för de lägst aflö-nade,

nämligen reparatörerna och linjeförmännen af 2:a lönegraden, bevilja

ännu ett ålderstillägg. Såsom en nödvändig följd af att aflöningarna

för nu nämnda grupper af tjänstemän ökas böra äfven linjemästarna

beredas någon aflöningsförbättring för bibehållande af erforderlig skillnad

mellan deras och den dem underlydande personalens aflöningsförmåner.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912- 1 samt. 71 höft. (Nr 96.)

Ö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06-

Efter samråd med representanter för den personal, hvarom nu är

fråga, har styrelsen funnit sig böra föreslå följande aflöningsskalor: för

reparatör, lägst 960 och högst 1,500 kronor, för linjeförman af 2:a

lönegraden lägst 1,020 och högst 1,650 kronor, för linjeförman af l:a

lönegraden lägst 1,140 och högst 1,800 kronor samt för linjemästare

af 2:a lönegraden lägst 1,380 och högst 2,400 kronor, och skulle slutaflöningen

af alla kunna uppnås efter 12 år. För linjemästare af l:a

lönegraden bör aflöningsförbättring tillkomma i form af dyrortstillägg

med högst 15 procent af aflöningen. I det år 1907 afgifna kommittébetänkandet

föreslogs icke dyrortstillägg till annan personal vid linjedistrikten

än reparatörer. Till Kung!. Maj:t ingafs emellertid en

framställning från i Stockholm bosatta linjeförmän att äfven de måtte

komma i åtnjutande af dyrortstillägg. Denna framställning fann föredragande

departementschefen väl motiverad beträffande linjeförmännen

af l:a lönegraden, hvilka, i motsats till linjeförmännen af 2:a lönegraden,

äro fast placerade i större städer med i allmänhet dyrare lefnadskostnader.

I enlighet med departementschefens hemställan och

Kungl. Maj:ts därå grundade förslag beviljade 1907 års Riksdag

dyrortstillägg, utom åt reparatörerna, jämväl för linjeförmännen af l:a

lönegraden. Alldeles samma skäl, som föranledde denna jämkning i

kommitterades förslag, tala för att äfven linjemästarna af l:a lönegraden

böra tillerkännas dyrortstillägg. Dessa tjänstemän, för närvarande

10 till antalet, äro nämligen liksom linjeförmännen af l:a lönegraden

fast placerade i de större och dyrare städerna, nämligen 4 i

Stockholm, 2 i Göteborg samt 1 i hvardera af städerna Malmö, Norrköping,

Gäfle och Sundsvall, under det att linjemästarna af 2:a lönegraden,

på samma sätt som linjeförmännen af 2:a lönegraden, följa de

dem underlydande arbetslagen från ort till ort inom linjedistriktet.

Å de allra största stationerna, där telefonsystemen numera äro

synnerligen komplicerade, har så småningom måst utbildas en särskild

grupp reparatörer, af hvilka kräfvas större yrkesskicklighet och mera

specialkunskaper än af de andra. För eu del af dessa reparatörer

liksom ock för de reparatörer, hvilka å en del medelstora stationer,

där linjeunderbefäl ej finnes, utöfva ett visst förmanskap öfver öfriga reparatörer,

bör aflöningen utgå med samma belopp, som ofvan föreslagits

för linjeförmän af 2:a lönegraden — dock gifvetvis utan dagtraktamente

— eller sålunda med lägst 1,020 och högst, efter 12 år, 1,650

kronor, hvartill liksom för öfriga reparatörer kommer hyresbidrag och

dyrortstillägg. För att äfven genom tjänstetiteln utmärka skillnaden

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 43

mellan nu ifrågavarande reparatörer och andra reparatörer, föreslår

styrelsen nuvarande reparatörsgradens uppdelning i två, l:a och 2:a

lönegraderna. Tills vidare skulle antalet reparatörer af l:a lönegraden

kunna begränsas till 10. Antalet reparatörer af 2:a lönegraden skulle

härigenom komma att minskas med samma siffra eller från 240 till 230.

Såsom styrelsen längre fram meddelar kräfver emellertid den ordinarie

utvecklingen af telefonnäten en ökning af antalet sådana reparatörer

med 8. Andra lönegradens reparatörer skulle sålunda i 1913 års stat

behöfva upptagas till ett antal af 238.

I till mig ingifna skrifter hafva åtskilliga linjeförmän i Sundsvall

och Göteborg anfört, att, dä styrelsen föreslagit, att ortstillägg ej vidare

skulle beräknas å kontant hyresbidrag, skulle linjeförmännen af l:a

graden få sina aflöningsvillkor försämrade. Jämväl dessa skrifter hafva

af mig öfverlämnats till de sakkunniga.

Dessa meddela nu till eu början, att, enligt, hvad de sakkunniga

inhämtat, telegrafstyrelsen haft för afsikt att, med ledning af införskaffade

uppgifter om hyresbeloppen för ett, två, resp. tre rum och kök å

olika orter, verkställa eu genomgående reglering af de nu utgående

hyresbidragen, hvarigenom afsevärda förhöjningar, utöfver hvad styrelsens

till Kungl. Maj:t ingifna förslag utvisar, skulle komma särskilt,

linjemästarna och linjeförmännen af andra lönegraden till del. Hyresbidragen,

hvilka enligt aflöningsreglementet skola utgöra femton å

trettio procent af aflöningen, hafva nämligen hittills utgått med lägre belopp

än de högsta, som aflöningsreglementet medgifver. På hemställan

af sakkunniga bär emellertid telegrafstyrelsen sedermera vidtagit vissa

reduceringar i de ifrågasatta hyresbidragens belopp. Vid sådant förhållande

och under åberopande af hvad styrelsen i sin underdåniga

skrifvelse den 24 november 1911 i ämnet anfört hafva sakkunniga intet

att erinra mot hvad styrelsen föreslagit beträffande aflöningarna till nu

ifrågavarande tjänstemän vid linjedistrikten. Dock medför sakkunnigas

förslag om införande i aflöningsskalan af ett aflöningsbelopp å 1,950

kronor, att linjemästare af l:a och 2dra lönegraderna skola ernå sina

högsta aflöningsbelopp efter 15 i stället för, såsom nu, efter 12 år,

en omständighet som, med hänsyn till de totala slutaflöningarnas belopp,

för dessa grupper af tjänstemän, synes vara väl befogad. Ehuru

de sakkunniga således biträda styrelsens förslag i afseende å aflöningarna

till linjeunderbefälet och reparatörerna, kunna sakkunniga ej

Skrifter från

linjeförmän.

Sakkunniga.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departements
chefen.

Kontroll örer

och

assistenter.

Telegrafstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

underlåta att framhålla, att aflöningarna till dessa grupper af tjänstemän

synas höga, om jämförelse skall sökas med aflöningarna p''å andra håll.

Det är emellertid otvifvelaktigt, att, på grund af nu rådande priser på

allmänna arbetsmarknaden, styrelsen, för att kunna till de lägsta ordinarie

befattningarna befordra dugliga och skickliga arbetare vid telegrafverket,

måste betala dessa befattningar med nu föreslagna aflöningarna,

och det förhållande, i hvilket aflöningarna till de högre graderna

af linjeunderbefälet sedan stiga, synes icke kunna gifva anledning till

anmärkning.

Beträffande skrifvelserna från linjeförmännen i Göteborg och

Sundsvall upplysa de sakkunniga, att sedan styrelsen vidtagit nyssnämnda

reglering af hyresbidragen, det visade sig, att ingen annan

försämring skulle uppkomma, än att de i Stockholm placerade linjeförmännen

af första lönegraden skulle få sin högsta aflöning minskad med

endast 35 kronor. Då likväl nuvarande enda innehafvare af högsta

aflöningsbeloppet skulle enligt de af styrelsen föreslagna »särskilda bestämmelserna»

erhålla personligt aflöningstillägg till täckande af förlusten

samt denna grupp af tjänstemän hädanefter skulle nå maximiaflöningen

efter 12 i stället för efter 15 år, synes det sakkunniga icke förefinnas

skäl att bifalla sökandenas anhållan om slutaflöningens höjande med af

dem föreslaget belopp å 150 å 300 kronor.

Jag ber först att beträffande linjeförmännens ofvanberörda framställning

få meddela, att, enligt hvad jag förnummit, dessa genom den

af de sakkunniga omförmälda reglering af hyresbidragen snarare komma

att erhålla någon förbättring än försämring af aflöningsförmånerna.

Hvad förslaget i öfrigt beträffar är det tydligt, att man, utgående

från de gängse lönerna för vanliga linjearbetare, måste bereda döm,

som befordras till ordinarie tjänstemän, en deras ställning motsvarande

högre aflöning. Därtill kommer, att särskilt linjemästarna

hafva om hand en betydande medelsförvaltning. Jag anser mig alltså

böra tillstyrka de sakkunnigas förslag.

3. Stationspersonalens aflöning.

Beträffande kontrollörerna anför styrelsen, att genom 1908 års omorganisation

af telegrafverket utbyttes förutvarande biträdande kommissarier

af 2:a och 3:e klass å telegrafstationerna samt kontrollörer och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9G.

45

kassörer å telefonstationerna mot 6 kontrollörer af l:a och 7 kontrollörer

af 2:a lönegraden utan att deras förutvarande tjänsteställning förändrades.

Begynnelseaflöningarna fastställdes för båda graderna till 3,000 kronor

samt slutaflöningarna till 5,500 kronor för första och 5,000 kronor för

andra lönegraden. Detta innebar, hvad begynnelseaflöningarna beträffar,

en minskning med 600 kronor för förutvarande kommissarier af 2:a klassen

samt med 200 kronor för kommissarierna af 3:e klassen och kontrollörerna.

Därför stadgades ock i 1907 års aflöningsreglemente rätt för dåvarande

innehafvarna af dessa befattningar att vid öfvergång till nya staten beräkna

en begynnelseaflöning af 3,800 respektive 3,400 kronor. Då kontrollörernas

till rikets främsta trafikcentra förlagda arbete är af största

betydelse för trafikens skötsel och utveckling, då intet skäl synes förefinnas,

hvarför kontrollörerna skola i aflöningshänseende vara väsentligt

sämre lottade än de såsom stationsföreståndare tjänstgörande kommissarier

af 2:a och 3:e lönegraderna, med hvilka de enligt föregående

stat varit till såväl tjänstetitel som aflöning likställda, samt då motsvarande

befattningshafvare inom postverket åtnjuta mycket högre aflöning,

finner styrelsen det vara högst angeläget, att kontrollörernas

vid telegrafverket aflöningsförmåner förbättras dels genom att för dem

liksom för öfrig ej provisionsberättigad trafikpersonal beviljas dyrortstillägg,

hvilket dock, på sätt inom postverket är fallet, bör begränsas

till högst 450 kronor, och dels genom att begynnelseaflöningarna höjas

till de enligt öfvergångsbestämmelsen medgifna beloppen af 3,800 kronor

för l:a och 3,400 kronor för andra lönegraden, hvilket skulle medföra

förkortning af den tid, efter hvilken slutaflöningen uppnås, med 6 respektive

3 år. För de såsom stationsföreståndare tjänstgörande kommissarierna

af 2:a och 3:e lönegraderna, hvilkas aflöningar utgöras af

lön och uppbörd sprovision, ställa sig begynnelseaflöningarna i medeltal,

beräknadt efter 1909 års uppbördsprovision, till 4,400 respektive 3,800

kronor eller sålunda 1,400 respektive 800 kronor högre belopp än de

med hvardera graden likställda kontrollörernas. Inom postverket åtnjuta

förste kontrollörer en begynnelseaflöning af 4,600 kronor och en slutaflöning,

efter nio år, af 6,000 kronor samt kontrollörer en begynnelseaflöning

af 3,800 kronor och en slutaflöning, likaledes efter nio år, af

5,000 kronor samt de senare därjämte dyrortstillägg med 10 å 15

procent af aflöningen. Äfven med tillämpning af de utaf styrelsen här

ofvan föreslagna aflöningar skulle en kontrollör af l:a lönegraden inom

telegrafverket under de första tolf åren uppbära sammanlagdt (allt efter

som han är placerad å ort med 10 eller 15 procents ortstillägg) 6,900

å 5,100 kronor lägre och sedermera årligen 200 å 50 kronor lägre

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

aflöning än- förste kontrollör vid postverket samt en kontrollör af 2:a

lönegraden vid telegrafverket likaledes under de tolf första åren erhålla

sammanlagt 4,800 kronor lägre aflöning än en kontrollör vid postverket,

men sedermera lika aflöning med denne.

Den ekonomiska betydelsen för statsverket af begynnelseaflöningens

höjning för kontrollörerna är icke stor. De nuvarande kontrollörerna

hafva nämligen alla på grund af öfvergångsbestämmelsen fått beräkna

de begynnelseaflöningar, styrelsen nu föreslagit, och komma sålunda

därigenom icke i åtnjutande af högre aflöning, och det torde med

visshet kunna antagas att för framtiden i regel enhvar, som utnämnes

till kontrollör af ena eller andra lönegraden, redan i sin förutvarande

befattning uppnått begynnelseaflöningen för den tjänst, till hvilken han

befordras.

Ehuru styrelsen hyser den liflig» förhoppning, att Kungl. Maj:t

och Riksdagen skola finna ofvan anförda skäl berättiga båda de former

af aflöningsförbättring för kontrollörerna, som af styrelsen föreslagits,

anser sig styrelsen dock böra särskildt framhålla, att beviljandet af

dyrortstillägget nödvändigtvis betingas häraf att sådant tillägg nu utgår

till assistenterna och följaktligen en å dyrort placerad assistent, så

snart hans aflöning såsom sådan stigit till kontrollörs begynnelseaflöning,

vid befordran till kontrollör erhåller minskad inkomst. Uppgår

assistentens aflöning till det nuvarande maximibeloppet, 3,400

kronor, kan denna minskning uppgå ända till 510 kronor för år räknadt

och med ökning i hans aflöning kan komma att anstå inemot sex

år efter befordringen.

Beträffande assistenterna erinrade 1907 års kommitterade, att villkoren

för inträde i verket inom den närmaste tiden komme att väsentligen

ändras därigenom, att tillträde till undervisningskurs vid telegrafverket

skulle beredas den, som aflagt examen från realskola med minst

godkända insikter i vissa bestämda ämnen. Under sådana förhållanden

syntes det kommitterade vara säkert, att i allmänhet inträde i telegrafverket

skulle vinnas vid tidigare ålder än dittills varit förhållandet.

Om än i sammanhang därmed blefve nödigt att icke oväsentligt utsträcka

såväl tiden för elevtjänstgöringen som tideu för undervisningskursen

vid verket, kunde dock antagas, att dessa elever redan vid en

ålder af 18 å 19 år skulle kunna antagas till extra ordinarie assistenter.

Efter ett par års proftjänstgöring samt fullgjord värnplikt borde de

därefter, i den mån de behöfde anlitas för oafbruten tjänstgöring, uppföras

å ordinarie stat. Vidare anförde kommitterade, att en reglering

borde vidtagas af assistenternas löneförmåner, hvilka enligt då gällande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.

47

stat utgjorde lägst 2,200 och högst 2,800 kronor. Då kommitterades

redan uttalade uppfattning vore den, att hvarje stadigvarande behof af

tjänstinnehafvare af denna art borde tillgodoses med en ordinarie

tjänsteman, samt då, såsom förut anförts, genom studentexamens utbytande

mot den nya realskoleexamen den ålder, då de unga aspiranterna

hunnit genomgå den för vinnande af inträde i telegrafverket

erforderliga praktiska och teoretiska kurs, komme att betydligt sjunka,

torde det kunna beräknas att de nya assistenterna blefve i tillfälle att

förvärfva sin ordinarie anställning vid en ganska tidig ålder. Dessutom

blefve kompetensfordringarna för vinnande af inträde i verket såsom

elev icke oansenligt mindre, hvaremot den utbildning de inom verket

skulle erhålla i stället måste ökas. Lämpligare ur alla synpunkter vore

då, enligt kommitterades åsikt, att deras begynnelselön sattes icke så

litet lägre än dittills varit förhållandet. Däraf betingades åter en jämförelsevis

rask följd af lönetilläggen, hvarjemte kommitterade ansett

sig kunna något höja deras slutaflöning. Detta sistnämnda hade sin

grund i tanken på de visserligen ytterst sällan förekommande fall, då

en assistent icke hunnit eller velat före tidpunkten för sin högsta

assistentaflöning erhålla .befordran till någon af verkets ekonomiskt förmånligare

befattningar. Begynnelseaflöningen borde utgöra 1,500 kronor

och slutaflöningen 3,400 kronor. Härtill skulle jämväl komma dyrortstillägg

för dem, som tjänstgjorde å de dyraste orterna. Kommitterades

förslag i afseende å assistenternas aflöningar blef af Kungl. Maj:t och

Riksdagen gillade.

De af kommitterade angifna skälen för sänkning af assistenternas

begynnelseaflöning från 2,200 kronor ända till 1,500 kronor samt för

slutaflöningens begränsning till 3,400 kronor hafva emellertid numera

visat sig mindre hållbara. För närvarande finnas obefordrade dels 8

extra ordinarie assistenter, hvilka aflagt studentexamen och, såsom antagna

i verket före år 1908, äga att, på grund af särskild i aflöningsreglementet

förekommande undantagsbestämmelse, vid befordran till

ordinarie assistent beräkna en begynnelseaflöning af 2,100 kronor, dels

och 12 efter år 1907 antagna extra ordinarie assistenter, som aflagt

examen från realskola och sålunda vid befordran få åtnöjas med en

begynnelseaflöning af 1,500 kronor. För dessa sistnämnda kommer

medelåldern vid befordran till ordinarie assistent — hvilket nu beräknas

komma att ske under åren 1916—1924 — att utgöra 30,4 år. Äfven

om emellertid gynnsammare befordringsförhållanden i verkligheten

skulle komma att yppa sig, måste det vara tydligt, att ett missgrepp,

grundad! på ett antagande, som erfarenheten sedermera visat vara

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 96.

oriktigt, begicks, då assistenternas begynnelseaflöning sänktes til] 1,500

kronor. Ån tydligare framstår detta, då man jämför assistenternas

aflöning med de dem motsvarande tjänstemännens inom postverket,

nämligen postexpeditörernas, hvilkas begynnelseaflöning är 1,800 kronor

med tillägg, liksom för assistenterna, af ortstillägg å de dyrare platserna.

Vidkommande assistenternas slutaflöning synes den af ofvannämnda

kommitterade anförda motiveringen gifva vid handen, att det statistiska

material, med stöd hvaraf de uppgjorde sitt förslag, föranledt den uppfattningen,

att i normala fall hvarje assistent skulle blifva i tillfälle

att vinna befordran före det sista ålderstilläggets intjänande. Dock

vill det synas, som om man vid den år 1907 beslutade omorganisationen

af telegrafverket icke tillfullo öfverskådat, hvilka för assistenterna

ödesdigra följder den samtidigt antagna höjningen af de manliga

stationsföreståndarnas pensionsålder skulle komma att medföra. Verkställd

utredning gifver nämligen vid handen, att af nuvarande yngre

assistenter de flesta icke komma att erhålla befordran till fördelaktigare

befattningar före sista ålderstilläggets uppnående utan fastmera komma

att under längre eller kortare tid därefter kvarstå i assistentgraden.

Hvad kommitterade antogo såsom »ytterst sällan förekommande fall»

blir sålunda i stället under en lång följd af år regel. Men då måste

man också tillse, att hela denna kår icke till den grad blir offer för

tillfälliga, ogynnsamma befordringsförhållanden, att dess medlemmar

råka i ekonomiskt betryck och till följd af aflöningens knapphet hindras

från att bilda familj. Det synes därför förefinnas fullt fog för slutaflöningens

höjande till samma belopp som för postexpeditörer eller

3,800 kronor. Beviljandet af ett sådant ytterligare ålderstillägg bör

icke i något hänseende medföra betänklighet, enär det endast vid

ogynnsamma befordringsförhållanden behöfver tagas i anspråk, men ett

till synes berättigadt missnöje, alstrande minskadt intresse för tjänsten,

skulle genom en sådan åtgärd undanröjas.

I anledning af sålunda anförda skäl och med framhållande af att

alla nuvarande assistenter samt de 8 närmast i tur till befordran stående

extra ordinarie assistenterna redan enligt nu gällande bestämmelser äga

att beräkna en begynnelseaflöning af 2,100 kronor, föreslår styrelsen,

att aflöningen till assistent måtte sättas till lägst 1,800 kronor med

fyra ålderstillägg å 300 kronor och två å 400 kronor, så att slutaflöningen,

hvilken skulle uppnås efter 18 år, blifvcr 3,800 kronor.

Härvid bör anmärkas, att den begränsning af dyrortstilläggs högsta

belopp, som styrelsen i annat sammanhang föreslår, skulle, därest nu

ifrågasatta höjning af assistents slutaflöning icke komme att beviljas,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

medföra försämring i assistentkårens nuvarande aflöningsförmåner samt

att, till följd af samma begränsning, den verkliga ökningen af assistents

slutaflöning endast å de billigaste orterna uppgår till fullt 400 kronor

men för de å dyrare orter placerade assistenterna d. v. s. för flertalet

af dem blir något mindre.

De sakkunniga yttra härom, att då aflöningarna enligt styrelsens Sakkunniga,

förslag till kontrollörer af lista och 2:dra lönegraden, inklusive lör

dem föreslaget dyrortstillägg, äro i afseende å begynnelseaflöningarna

mycket lägre än aflöningarna till förste kontrollörer resp. kontrollörer

vid postverket samt i afseende å slutaflöningarna icke öfverstiga dessa

sistnämndas resp. slutaflöningar, hvilka därjämte uppnås tre år tidigare

än inom telegrafverket skulle blifva fallet, hafva sakkunniga funnit sig

böra tillstyrka hvad styrelsen härutinnan föreslagit.

Aflöningen till assistent skulle enligt styrelsens förslag blifva alldeles

densamma som till manlig postexpeditör, med den skillnad dock

att de förra skulle uppnå sin högsta aflöning efter 18 års tjänst, under

det att de senare nå densamma först efter 20 år. Begynnelseaflöningens

höjande till 1,800 kronor synes visserligen fullt befogad,, men

med hänsyn till de något sämre befordringsmöjligheterna för postexpeditör

än för assistent, kan det ifrågasättas, om ej det högsta aflöningsbeloppet,

3,800 kronor, hvilket tillerkänts postexpeditörerna just med

anledning af att många af dem icke kunna erhålla befordran, bolde

utgå ur assistenternas aflöningsskala, och högsta aflöningen, liksom

hittills, förblifva 3,400 kronor, dyrortstillägg oberäknad!. Då emellertid

af styrelsens skrifvelse framgår, att en del assistenter verkligen blifva

kvarstående i assistentgraden under mycket lång tid och då, vid bifall

till sakkunnigas förslag om införandet i aflöningsskalan af ett aflöningsbelopp

å 1,950 kronor, assistenterna icke skulle komma upp till eu

aflöning af 3,800 kronor förr än efter 21 års tjänstgöring eller sålunda

ett år senare än postexpeditörerna nå samma aflöning, hatva sakkunniga

ej ansett sig böra afstyrka, att assistents slutaflöning må sättas till

3,800 kronor. Såsom styrelsen påpekat skulle, om slutaflöningen bibehölles

vid 3,400 kronor, assistenternas nuvarande aflöningsförmåner

blifva försämrade genom den af styrelsen i annat sammanhang föreslagna

begränsningen af ortstilläggets maximibelopp.

Mot förslaget i hvad det afser kontrollörerna finner jag mig ej Departementskunna

framställa någon anmärkning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 71 höft. (Nr 96.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Den

biträdande

kvinnliga

stations
personalen,

Telegraf
styrelsen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Äfven beträffande assistenterna har jag kommit till samma resultat.

Af förarbetena till 1907 års lönereglering framgår tydligt, att begynnelseaflöningen

för assistenterna satts så låg därför att man antagit

såsom säkert, att ordinarie anställning skulle vinnas vid ganska tidig

ålder, samt att man jämväl antagit, att det endast »i ytterst sällan förekommande

fall» skulle inträffa, att en assistent icke före uppnåendet af

den högsta assistentaflöningen erhölle befordran till någon förmånligare

befattning. Då erfarenheten nu jäfvat dessa antaganden, synes mig eu

förbättring af assistenternas lönevillkor till likhet med postexpeditörernas

påkallad af rättvisa.

I fråga om den biträdande kvinnliga stationspersonalen föreslår styrelsen,

i öfverensstämmelse med den af styrelsen förut uttalade åsikt om

behofvet af aflöningsförbättring för den kvinnliga personalen, beviljandet

af ytterligare ett ålderstillägg för telegrajist, vaktföreståndare och interurbantelefonist,

ökandet af interurbantelefonists begynnelseaflöning från

900 till 960 kronor samt i likhet med hvad som ifrågasatts för motsvarande

tjänstemän vid linjedistrikten, tillerkännandet af dyrortstillägg

jämväl åt de vid stationerna anställda kassörer och bokhållare. Hvad

särskilt angår telegrafister och interurbantelefonister torde det vara

allmänt käudt och erkändt, att deras arbete är synnerligen slitsamt,

hvilket ock fått ett uttryck däri att deras pensionsålder satts fem år

lägre än öfriga kvinnliga tjänstemäns eller till 55 år. Beträffande

vaktföreståndarna, hvilkas uppgift är att närmast öfvervaka trafikens

skötsel å lokal- eller interurbanafdelningarna vid de större telefonstationerna,

torde böra erinras om den vikt redan 1907 års kommitterade

tilläde deras arbete. Härutinnan anfördes, att vaktföreståndarna under

den senare tiden, då telefontrafiken visat sig förblifva i ständig tillväxt,

varit i tillfälle att lägga i dagen, hvilken stor betydelse ett detaljerad!;

och oaflåtlig! öfvervakande å telefonsalarna äger för en jämnlöpande

expedition. Man hade därför äfven vant sig såväl inom verket som

bland allmänheten att ställa ganska stora fordringar på dessa tjänstemäns

påpasslighet och tillmötesgående. Till dessa i många afseenden

profvande befattningar hade styrelsen därför måst välja de bästa krafter,

som förenade intresse och omdöme med eu vaken arbetsförmåga.

Då styrelsen nu afser, att telegrafists och vaktföreståndares slutaflöning

skall höjas från 1,800 till 2,100 kronor, torde för jämförelses

skull böra erinras, att dessa tjänstemäns aflöningar ändock städse skulle

förblifva lägre än kvinnliga postexpeditörers och kvinnliga kontorsskrifvares

vid statens järnvägar, dock med det undantag att telegrafist

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 51

och vaktföreståndare å dyrort efter 15 års tjänstgöring skulle erhålla

60 å 90 kronor högre slutaflöning än kvinnlig postexpeditör samt

högst 215 kronor högre aflöning än statens järnvägars kvinnliga kontorsskrifvare.

Vidkommande interurbantelefonisterna, hvilkas begynnelseaflöning,

såsom nämndt, skulle sättas till 960 kronor och hvilkas slutaflöning

skulle blifva, efter nio år, 1,380 kronor, torde jämförelse med

befattningshafvare inom annat verk icke kunna göras.

De sakkunniga anföra i detta hänseende.

Aflöningen till telegrafist utgör nu lägst 1,260 kronor och högst,

efter 12 år, 1,800 kronor. Härtill kommer å ort, där lefnadskostnaderna

äro särskildt höga, dyrortstillägg med tio eller femton procent å aflöningen.

För kvinnlig postexpeditör är lägsta aflöningen 1,500 kronor

och slutaflöningen, som utgör 2,100 kronor, uppnås efter nio år, hvartill

kommer å dyrare orter ortstillägg med tio eller femton procent,

dock högst 150 resp. 225 kronor. Postexpeditör, som ej åtnjuter ortstillägg,

erhåller efter 12 år ett ålderstillägg å 100 kronor.

Nu föreslår telegrafstyrelsen för telegrafisterna beviljande af ytterligare

ett ålderstillägg å 300 kronor att erhållas efter 15 års tjänst.

Härigenom skulle, då ortstillägget för kvinnliga tjänstemän är vid telegrafverket

i motsats till vid postverket obegränsadt, telegrafist å dyrort

kunna nå en slutaflöning, som med ända till 90 kronor öfverstiger en

postexpeditörs. Emedan anledningen till att de kvinnliga postexpeditörernas

aflöningar sattes något högre än telegrafisternas var den, att

de förra senare nå ordinarie befattning och hafva sämre befordringsmöjligheter,

kunna sakkunniga icke tillstyrka telegrafstyrelsens förslag

oförändradt. Efter att hafva sökt åtskilliga utvägar för att vinna en

riktig proportion mellan aflöningarna till telegrafister och postexpeditörer,

hafva sakkunniga slutligen stannat vid följande förslag: begynnelseaflöning,

liksom nu, 1,260 kronor, slutaflöning efter 18 år 2,100

kronor, begränsning af dyrortstilläggets maximibelopp på samma sätt,

som gäller för kvinnliga tjänstemän vid postverket.

Bibehållandet af den nuvarande lägre begynnelseaflöningen för telegrafisterna

motiveras af deras tidigare befordran till ordinarie tjänst.

Genom att sätta slutaflöningen till samma belopp som för postexpeditörerna

gör man full rättvisa åt de telegrafister, hvilka ej kunnat vinna

befordran till ekonomiskt fördelaktigare befattningar, men genom att

ordna aflöningsskalan så,, att denna slutaflöning uppnås af telegrafist

nio år senare än af postexpeditör, har man tagit tillbörlig hänsyn till

den bättre befordringsmöjligheten för telegrafisterna. Från statsverkets

Sakkunniga.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Stationsförmän

ocli

stationsbiträden.

Telegraf
styrelsen.

52 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

synpunkt torde betänklighet ej böra möta att biträda sakkunnigas förslag,

emedan enligt detta de högsta aflöningsklasserna icke skulle

komma att uppnås af andra än dem, som ej alls eller endast mycket

sent vinna befordran.

Då, såsom ofvan nämnts, kvinnlig postexpeditör, som ej åtnjuter

ortstillägg, efter 12 års tjänst erhåller ett ålderstillägg å 100 kronor,

skulle det onekligen varit lämpligt att bevilja samma förmån åt telegrafist,

som ej uppbär dyrortstillägg. Häremot möter dock det hinder

att, om — såsom telegrafstyrelsen satt i fråga — vid telegrafverket

införas ortstillägg, utgående med exempelvis 5 procent af aflöningen,

en telegrafist med o procents ortstillägg skulle erhålla lägre slutaflöning

än en telegrafist, som vore placerad å ort, där sådant tillägg ej

anses böra utgå.

För vakt föreståndare föreslå sakkunniga samma aflöningsförmåner

som för telegrafister, emedan dessa kategorier af tjänstemän hittills

varit och äfven framdeles synas böra vara likställda i aflöningshänseende.

Rörande aflöningen till kassörer och bokhållare vid stationerna hafva

sakkunniga i annat sammanhang yttrat sig.

Mot förslaget till aflöningsförbättring för interurbantelefonisterna

hafva sakkunniga intet att erinra. Deras begynnelse- och slutaflöning

skulle ändock komma att vara lägre än de i årets statsverksproposition

föreslagna aflöningarna till den lägre graden af kvinnliga biträden

hos ämbetsverken i allmänhet, med hvilka interurbantelefonisterna i

kompetenshänseende väl torde vara att närmast jämföra.

De sakkunnigas förslag i fråga om telegrafisterna torde innebära

en i förhållande till de kvinnliga postexpeditörerna väl afvägd aflöning.

Förhöjningen för vaktföreståndarna föranledes af löneförbättringen för

telegrafisterna, liksom aflöningsförhöjningen för kassörer och bokhållare

allenast är en konsekvens af samma åtgärd för motsvarande tjänstemän

vid linjedistrikten. Då slutligen äfven löneförbättringen för interurbantelefonisterna

torde vara skälig, anser jag mig helt kunna ansluta mig

till de sakkunnigas förslag i denna del.

ö o

Hvad slutligen angår stationsförmän och stationsbiträden, anför styrelsen,

att dessa äro lägst aflönade af den manliga trafikpersonalen och

att det är gifvet, att för befattningshafvare, hvilkas aflöningar stå så nära

existensminimum som dessas, äfven den minsta stegring i lefnadskostnaderna

skall göra sig svårt kännbar. Då det icke torde kunna förnekas,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl- Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

att dessa tjänstemäns aflöningar, för stationsförmän 900—1,500 kronor

och för stationsbiträden 840—1,260 kronor, frän början blifvit väl lågt

tilltagna, bär styrelsen funnit sig böra föreslå, att deras uttalade önskemål

om aflöningsförbättring såtillvida tillmötesgås, att de, i likhet med

hvad framdeles skulle gälla all biträdande trafikpersonal, tillerkännas

rätt till dyrortstillägg, hvilket synes vara så mycket mera befogad!

som de nästan undantagslöst äro placerade å de dyraste orterna i riket,

där lefnadskostnaderna äro stadda i ständigt stigande.

De sakkunniga hafva funnit sig böra tillstyrka styrelsens förslag

om beviljande af dyrortstillägg för stationsförmän och stationsbiträden

— alla, med undantag af ett stationsbiträde, placerade å ort med 10

eller 15 procent tilläggsarfvode — men slutaflöningen till dessa grupper

af tjänstemän bör enligt sakkunigas åsikt så nära som möjligt öfverensstämma

med aflöuingen till förste postvaktmästare resp. postvaktmästare.

Så skulle emellertid, med tillämpning af det inom styrelsen

utarbetade förslaget i afseende å hyresbidragen, ej blifva fallet

särskilt beträffande stationsförmännen. För att vinna ändring häri

finnes, enligt sakkunnigas mening, ingen annan lämplig utväg än att

slutaflöningen för stationsförmän sänkes från nuvarande beloppet 1,500

kronor till 1,380 samtidigt med att begynnelseaflöningen höjes trän

900 till 1,020 kronor och tiden, efter hvilken högsta aflöniugen kan

ernås, bestämmes till nio år. Stationsförmannens aflöning, inklusive

ortstillägg, skulle då blifva 1,428 å 1,479 — 1,932 å 2,001 kr., under

det att förste postvaktmästare uppbära lägst 1,540 å 1,590 och högst

1,940 å 1,990 kronor. Under de första 10 åren skulle då en stationsförman

i Stockholm uppbära sammanlagdt 16,877 och en förste postvaktmästare

därstädes 16,900 kronor, hvarefter den förre skulle erhålla

11 kronor högre aflöning per år, samt en stationsförmän i Göteborg

eller Malmö sammanlagdt 16,295 och eu förste postvaktmästare i dessa

städer 16,400 kronor, hvarefter skillnaden i aflöning skulle blifva 8

kronor per år till den förres nackdel. Anmärkas bör, att den sålunda

föreslagna nedsättningen i den egentliga aflöningen till stationsförmännen

icke skulle medföra någon försämring gent emot nu, beträffande

den del af aflöningen,. som får under sjukdom behållas.

Något lämpligt förslag till reducering af den för öfrig! ganska

ringa skillnaden mellan aflöningen till stationsbiträde och till postvaktmästare

hafva sakkunniga icke utfunnit, enär hyresbidraget icke kan

sättas lägre för stationsbiträde än för reparatör, hvilka båda skola

hafva ett rum och kök, samt en sänkning af slutaflöningen skulle

Sakkunniga.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Telegraf
styrelsen.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

blifva för oförmånlig och dyrortstillägget icke kan, utan ändring af aflöningsreglementet

enbart för detta ändamål, minskas. Den betydligt

sämre befbrdringsmöjligheten för station sbiträdena än för postvaktmästarna

synes ock göra en sådan reducering mindre nödig. Beaktas bör

äfven, att stationsbiträde skulle nå sin högsta aflöning först efter tolf

år eller två år senare än postvaktmästare kan komma upp till sitt högsta

aflöningsbelopp.

Mot hvad de sakkunniga föreslagit beträffande stationsförmän och

stationsbiträden har jag intet att erinra.

4. Yerkstiidspersonalens aflöning.

Styrelsen framhåller till en början, att 1907 års kommitterade rörande

telegrafverkets verkstad erinrade, att densamma, efter att till år 1903

hafva stått såsom en särskild underafdelning direkt under styrelsen, därefter

varit inordnad å telefontrafikbyrån under direkt tillsyn af denna byrås

chef. Af angifna orsaker hade denna anordning visat sig vara olämplig,

och då verkstaden från en mera blygsam början svällt ut till en årlig

tillverkning af öfver en miljon kronor, synes det också i och för sig vara

naturligare att åter ställa verkstaden såsom en själfständig afdelning

under styrelsen i dess helhet på samma sätt som telegrafverkets öfriga

verksamhetsgrenar. Vidare anförde kommitterade, att verkstaden på

senaste tid icke på långt när medhunnit en tillverkning, som motsvarade

behofvet. Utvecklingen hade nämligen särskildt på telefonområdet blifvit

vida snabbare än som beräknats, och telegrafverkets behof hade därför

till en betydlig del måst fyllas genom inköp från enskilda verkstäder.

Detta förhållande, som måste betraktas såsom icke minst ur ekonomisk

synpunkt ohållbart, hade efter hvad kommitterade inhämtat varit föremål

för telegrafstyrelsens allvarliga uppmärksamhet, och en ytterligare

utvidgning af verkstaden hade därför såsom en angelägen första åtgärd

tagits uuder öfvervägande inom styrelsen. Kommitterade ansågo en

sådan utvidgning vara af det mest trängande behof påbjuden. Då

inom den befintliga verkstadsbyggnaden nödigt utrymme icke kunde

beredas, syntes en del af tillverkningen böra öfverflyttas till förhyrda

lokaler, intilldess tillräckligt utrymme kunde vinnas genom hela verksamhetens

förläggande till lämplig plats i Stockholms närhet, därest

ekonomiska och andra förhållanden skulle, såsom antagligt vore, göra

eu fullständig flyttning utom stadens område önskvärd. Kommitterade,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

som ansågo underchefsbefattningen vid den nytillkommande verkstadsafdelningen

böra åtminstone tills vidare tillsättas endast på förordnande,

på det att man skulle hafva fria händer att senare omändra organisationen

efter då inträdande förhållanden, föreslogo i öfrigt att verkstadens

ordinäre personal skulle utgöras af en verkstadsdirektör med

begynnelseaflöning af 6,000 och slutaflöning af 9,800 kronor, tre med

linjeingenjörer likställda verkstadsingenjörer, hvilkas begynnelseaflöning

alltså skulle vara 3,000 och slutaflöning 5,500 kronor, en verkstadskassör

och bokhållare med lägst 2,400" och högst 3,400 kronor, en

materialförvaltare med en begynnelseaflöning af 1,500 och en slutaflöning

af 3,000 kronor samt fyra verkmästare med aflöning af lägst

1,800 och högst 3,000 kronor jämte fri bostad eller hyresbidrag å 15

eller 30 procent af aflöningen. Kommitterades förslag biträddes af

Kungl. Maj:t och Riksdagen, dock med ändring af verkstadsdirektörens

aflöning, rörande hvilken Riksdagen anförde, att det visserligen vore

obestridligt att så höga aflöningar som den för verkstadsdirektören

föreslagna kunde inom den privata verkstadsindustrien förekomma för

med verkstadsdirektören jämförliga befattningshafvare, men Riksdagen

hade icke funnit öfvertygande skäl förebragta för behöfligheten att efter

undantagsförhållanden inom den privata industrien bestämma de normala

lönerna inom statsförvaltningen. Vid en jämförelse med hvad

Kungl. Maj:t föreslagit för maskindirektören i Stockholm och då Riksdagen

ansåge dennes befattning vara icke obetydligt mera kräfvande

än direktörens vid telegrafverkets icke alltför betydande verkstad, hade

Riksdagen funnit sig böra besluta, att verkstadsdirektören skulle tillerkännas

en begynnelseaflöning af 7,000 kronor med tre ålderstillägg å

500 kronor hvartdera efter respektive 3, 6 och 9 år, så att kan kunde

uppnå en slutaflöning af 8,500 kronor.

Genom beslut af 1909 års Riksdag har verkstadskassören tillerkänts

felräkningspenningar med 400 kronor för år räknadt.

I en underdånig skrifvelse den 3 februari 1911, hvilken föranledde

nådig proposition till samma års Riksdag, redogjorde telegrafstyrelsen

utförligt för, hurusom den vid midten af sistförfluten decennium allt

mer och mer ökade svårigheten att med den till telegrafverkets egna

verkstadslokaler begränsade omfattningen af verkstadsdriften och med

dåvarande arbetsmetoder hålla tillverkningen å verkstaden i jämnhöjd

med den stigande efterfrågan på de för telefonnätets utveckling behöfliga

effekter nödgat styrelsen att på fem år från den 1 juli 1907 förhyra

vissa lokaler i Stockholms omedelbara närhet för att bereda nödigt

utrymme för vissa delar af verkstadsdriften. Vidare meddelade sty
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

relsen, att denna nödfallsutväg, såsom redan från början var att förutse,

snart visade sig ekonomiskt ofördelaktig till följd af verkstadens splittring

på två håll samt såväl de förutvarande som de förhyrda lokalernas

för° verkstadsdrift otillfredsställande beskaffenhet. Frågan om afskaffande

af nya lokaler för verkstaden samt densammas förflyttning från

Stockholm hade därför inom styrelsen upptagits till förnyadt öfvervägande,

och i sin förevarande underdåniga skrifvelse föreslog styrelsen,

att i köpingen Nynäshamn skulle uppföras fullt tidsenliga lokaler iöi

telegrafverkets verkstad. Förslaget gillades af Kungl. Maj:t och Riksdagen,

som anvisade för ändamalet nödiga medel, och arbetet med den

nya verkstadsbyggnaden har redan fortskridit så långt, att det kan förutses

att verkstaden omkring midten åt år 1912, då kontraktet rörande

de förhyrda lokalerna utgår, skall kunna i sin helhet vara förflyttad

till Nynäshamn.

Sedan flera år har frågan om eu tämligen genomgripande omläggning

af hela verkstadstillverkningen stått på dagordningen. Då i september

1909 verkstadsdirektörsbefattningen genom dåvarande innehafvare^

afgång blef ledig, syntes det därför styrelsen önskvärdt att till

verkstadschef kunna förvärfva en praktiskt utbildad och speciellt med

verkstadsindustriens teknik förtrogen person. Såsom styrelsen i underdånig

skrifvelse den 19 november 1909 anförde, hade dylika personer,

där de stått till buds, i allmänhet tagits i anspråk af den enskilda företagsamheten

och sedermera af densamma på mångahanda sätt så intresserats

för redan innehafvande tjänst, att det med den aflöning telegrafverket

kunde erbjuda knappast varit tänkbart att försöka från detta håll

erhålla någon, som skulle väl fylla alla de fordringar, livilka måste

ställas på telegrafverkets verkstadsdirektör. Emellertid hade styrelsen

genom flera sammanträffande gynnsamma omständigheter kunnat i angifvet

syfte inleda underhandlingar med en för den ifrågavarande befattningen

synnerligen lämplig person, som förklarade sig villig att

tills vidare mottaga verkstadsdirektörsbefattningen, därest han kunde

påräkna eu aflöning af minst 8,000 kronor årligen eller sålunda 1,000

kronor mera än begynnelseaflöningen för verkstadsdirektör. Pa framställning

af styrelsen, som i likhet med den till befattningen designerade

personen ansåg lämpligast att denna åtminstone tills vidare tillsattes

endast på förordnande, medgaf Kungl. Maj:t enligt nådigt bref

den 17 december 1909, att till den af styrelsen föreslagna personen

finge utbetalas en aflöning af S,000 kronor för ar för tiden från den

1 januari 1910 tills vidare, så länge han efter förordnande bestrede

verkstadsdirektörsbefattningen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

57

Den nye verkstadschefen grep sig genast an med verkstadens ordnande

efter rationellare grunder. Han fann emellertid snart, att omfattningen

af den omläggning, som kräfdes för verkstadens försättande

i ett bättre ekonomiskt och tekniskt driftmässigt stånd, mer och mer

vidgades, allt efter som han hann fördjupa sig i verksamhetens olika

delar. Flera afdelningar af verkstaden behöfde sålunda helt och hållet

ombildas såväl beträffande personal som arbetsmetoder, och denna systematisering

måste göras efter för hvarje afdelning särskild! afpassad

plan, kräfvande ingående studium och mycket noggranna beräkningar

på det att driften ej skulle störas. Vidare kvarstode från äldre tid

större eller mindre missförhållanden, Indika måste skyndsammast möjligt

undanröjas. För att råda bot härför behöfdes en i minsta detaljer

gående verkstadstekniskt sakkunnig granskning af arbetets alla deiar.

I vissa fall syntes äfven nya ackordspriser böra införas och nya system

för kostnadsberäkningen inarbetas. För verkstadsdirektören, som

ännu måste ägna sin omreglerande verksamhet hufvudsakligen åt verkstadens

systematisering i dess helhet, hade det visat sig vara omöjligt

att därjämte själ!’ omhändertaga det ytterst viktiga reformarbete,

som samtidigt måste pågå i de olika detaljerna. För att verkstadsdirektören

skulle med erforderlig snabbhet och tillförsikt kunna fullborda

den reformering af verkstaden, som sålunda visat sig vara

oundgängligen nödvändig, blef det nödigt att för de tre år, som

verkstadens omdaning ansågs skola kräfva, lämna honom biträde af eu

tekniskt förfaren verkstadsman, som med vakenhet och energi själfständigt

ingrepe i detaljarbetets fortgående omordnande och som samtidigt

kunde med riktig uppfattning af verkstadsdirektörens intentioner

vara honom behjälplig med systemets fullständiga genomförande. För

att härtill kunna erhålla en person med de kvalifikationer, som måste

fordras af en verkstadsdirektörens närmaste man under denna särskildt

kräfvande tid, måste gifvetvis kunna bjudas en aflöning, hvilken icke

allt för mycket understege hvad inom motsvarande arbetsområde den

enskilda verksamheten ansåge sig böra betala. Med anledning häraf

och då styrelsen ansett sig icke kunna ifrågasätta högre aflöning än

det högsta aflöningsbelopp, som en ordinarie verkstadsingenjör erhåller,

eller 5,500 kronor, hemställde styrelsen i underdånig skrifvelse den 14

maj 1910 om bemyndigande att för en tid af högst tre år endast på

förordnande tillsätta en vakant verkstadsingenjörsbefattning mot en aflöning

af 5,500 kronor, och anmälde styrelsen tillika, att styrelsen vore

i tillfälle att mot nämnda ersättning anskaffa en inom den modernaste

telefonfabrikationen fullt förfaren och i öfrigt lämplig person. Genom

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

nådigt bref den 21 maj 1910 behagade Kungl. Maj:t bifalla denna

framställning.

Under den fackmässiga ledning, som sålunda blifvit verkstaden

beredd, har reformeringsarbetet med kraft fortgått. Förbättringar i

driften hafva vidtagits, såsom systematisering af alla inom fabrikationen

förekommande smådelar, upprättandet af specificeradt maskininventarium

m. m. Bokföringen har omlagts så, att rörelsens resultat kan följas

månad efter månad. Genom noggrann och systematisk uppdelning af

alla olika utgiftsposter har verkstadsledningen satts i stånd att allt efter

behof granska och öfvervaka hvarje faktor, som har inverkan på driften.

Äfven i själfva fabrikationen hafva viktiga förändringar genomförts i

syfte att nedbringa tillverkningskostnaden. Sålunda hafva likartade

arbeten förlagts till en och samma afdelning, hvarigenom äfven större

öfverskådlighet vunnits. Såväl verktygstillverkningen som kontrollen

öfver verktygen har anordnats efter modernaste principer, och genom

inköp åt snabbt arbetande specialmaskiner har kostnaden för detalj delar

kunnat afsevärdt minskas. Ehuru hittills gjorda förändringar blott äro

att anse såsom ett led i det pågående organisationsarbetet, hafva de

dock redan visat resultat, i det att ganska betydliga reduceringar i

verkstadens försäljningspriser kunnat åvägabringas.

Det kan utan öfverdrift påstås, att verkstaden, sedan omdaningsarbetet

ännu något år fortgått samt verkstaden inrymts i de nya, fullt

tidsenliga lokalerna vid Nynäshamn, kommer att te sig i ett helt annat

skick än vid den tidpunkt, då 1907 års kommitterade framlade sitt

organisationsförslag, samt att verkstaden då skall kunna jämnställas

med de bäst och mest ekonomiskt skötta privata verkstadsföretag.

Men sedan gäller det också att icke låta verkstaden återgå i gamla

gängor utan genom kraftig, insiktsfull ledning allt jämt hålla den uppe

på samma höga nivå. Det mest verksamma för att ej säga enda medlet

härför är att bereda sådana aflöningar åt verkstadens tjänstemän, att

städse de mest dugande krafter kunna vinnas för och bibehållas vid

verkstaden, hvilket är desto nödvändigare som telefonteknikens oafbrutna

utveckling gör, att man alltjämt måste ställa ökade kraf på

tjänstemännens skicklighet. De få tusental kronor, som för sådant

ändamål måste offras, kunna betyda lika många hundratusental kronors

vinst för telegrafverket. Den totala produktionen vid verkstaden hade

under senast tilländalupna året nått en siffra af 1,486,000 kronor och

värdet af de under året från verkstaden levererade arbeten uppgick till

1,620,000 kronor. Den inom verkstadsrörelsen förfarne inser lätt, att

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

vid en så betydande produktion och omsättning de minsta felgrepp

kunna medföra betydande förluster i form af ökade fabrikationskostnader.

Inom den privata verkstadsindustrien, där redan de fixa aflöningarna

öfverstiga äfven de högsta aflöningarna vid telegrafverkets verkstad,

plägar man vanligen genom att tilldela ledningen tantiéme sporra intresset

och energien. Detta system kan af lätt förklarliga skäl icke tilllämpas

vid telegrafverkets verkstad, där försäljningsprisen bestämmas

af telegrafstyrelsen själf.

Hvad nu först angår verkstadens chef, synes det styrelsen, att den

ställning han intager såsom ledare af en numera mycket betydande

industriell anläggning bör föranleda att han, i likhet med generaldirektören

och chefen för telegrafverket, icke vidare erhåller ordinarie anställning

utan tillsättes endast på förordnande för viss tid, hvarigenom

möjlighet beredes att från ledningen af verkstaden aflägsna en person,

som icke vidare ådagalägger det intresse och den duglighet, som måste

fordras. Denna anordning förutsätter emellertid, äfven den, en afsevärd

höjning af aflöningen. Att styrelsen för en aflöning af endast 8,000

kronor kunnat förvärfva en sådan förmåga, som den nuvarande verkstadsdirektören

obestridligen visat sig vara, har berott på en gynnsam tillfällighet,

som icke kan beräknas återkomma, och har denne för öfrigt

meddelat, att han sedan han slutfört verkstadens omdaning och därmed

fullgjort det åtagande han af personligt intresse iklädt sig, icke

kan kvarstå på sin post, därest icke hans aflöning höjes till ett belopp,

mera jämförligt med aflöningarna till verkstadsdirektörer vid privata

företag. Då det, enligt hvad telegrafstyrelsen inhämtat, ej torde vara

möjligt att mot en lägre aflöning än 12,000 kronor kunna förvärfva en

person med de höga kvalifikationer, som böra ställas på telegrafverkets

verkstadsdirektör, föreslår styrelsen därför att arfvodet till verkstadsdirektören

fixeras till nämnda belopp. Den häraf föranledda obetydliga

ökningen i verkstadens driftkostnader betyder föga, då man betänker,

hvilka stora ekonomiska värden, som kunna vinnas eller förloras genom

det sätt, hvarpå verkstaden ledes. Någon farlig konsekvens lärer aflöningens

höjande till nämnda belopp icke kunna medföra, emedan aflöningen

gifvetvis måste sättas relativt hög för en tjänsteman med den

mindre fasta anställning, som verkstadsdirektören skulle erhålla. I

afseende på pension för honom har telegrafstyrelsen af skäl, som framdeles

under § 7 i aflöningsreglementet anföras, ansett sig icke böra här

afgifva något förslag.

Verkstadschefens närmaste män på den tekniska sidan äro verkstadsingenjörerna.

Dessa äro nu i aflöningshänseende jämnställda med

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

linjeingenjörerna och, då så äfven framdeles bör förblifva, har styrelsen

här ofvan för dem föreslagit samma aflöningförbättring som för linjeingenjörerna.

På den kamerala sidan sorterar verkstadskassören och bokhållaren

närmast under direktören. Denna befattning kan icke längre bibehållas

oförändrad utan måste uppdelas i två. De rena kassagöromålen, hvilka

äro tillräckligt omfattande för att kräfva en särskild tjänsteman, böra

öfverlämnas till en kvinnlig kassör, i aflöningshänseende likställd med

kassör å linjedistriktsbyrå. öfriga kassören och bokhållaren nu åliggande

och framdeles tillkommande göromål nödvändiggöra inrättandet af en

kontorschef sbefattning vid verkstaden. Kontorschefens åligganden skulle

hufvudsakligen blifva, att öfvervaka den stora kontorspersonalen och

tillse att kontorsarbetet bedrifves rationellt och med tillämpning af

moderna tids- och arbetsbesparande system; att gemensamt med verkstadsdirektören

vara inför styrelsen ansvarig för verkstadens penningmedel

samt handhafva verkstadens bankräkning och uppbära peningmedel

från styrelsens hufvudkassa, äfvensom sköta de större månatliga utbetalningarna

till leverantörer; att hafva ansvaret för bokföringen, själfkostnadskalkylerna

och varudebiteringarna samt för verkstadens redovisningar

och statistik; samt att handlägga alla administrativa ärenden,

som verkstadsdirektören ej själf medhinner, såsom angående sjukvård

och sjukhjälp, brandförsäkring m. m.

Bland nämnda åligganden torde särskild! böra framhållas själfkostnadskalkylerna

såsom synnerligen ansvarsfulla. Allt mer och mer har

man inom den privata industrien kommit till insikt om vikten af att

genom tillämpning af moderna kontorssystem kunna beräkna de verkliga

utgifterna på hvarje särskild afdelning af en verkstad samt de verkliga

produktionskostnaderna för hvarje detalj. Först därigenom sättes man

i tillfälle att upptäcka, hvar fel begås, och genom rättelse häraf komma

till en verkligt ekonomisk drift. Dessa beräkningar äro emellertid mycket

tidsödande och kräfva, för att de skola medföra åsyftadt resultat, ett

synnerligen stort intresse och skicklighet. Den nuvarande kassören och

bokhållaren, hvilken af styrelsen satts i tillfälle att utomlands studera

modernt kontorsarbete, lärer, enligt hvad verkstadsdirektören meddelat,

prestera just det hängifna intresse och den duglighet, hvarförutan verkstadsdirektören

icke skulle lyckas att uppnå ett godt resultat. Endast

den omständigheten att han erhållit hela sin utbildning vid telegrafverkets

verkstad, och lika med verkstadsdirektören, är besjälad af liflig

sträfvan att försätta telegrafverkets verkstad i ett förstklassigt ekonomiskt

skick torde hafva förmått honom att tills vidare afslå de lockande anbud,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

61

som från privat håll lämnats honom. En post af den vikt han bekläder

vid verkstaden aflönas inom privata företag med 5,000—12,000 kronor.

Det är därför icke blott rimligt utan nödvändigt att väsentligt öka hans

aflöning, som nu utgår efter en skala af lägst 2,400 och högst 3,400

kronor jämte 400 kronor i felräkningspenningar, och detta oafsedt huruvida

verkstaden får behålla den nuvarande befattningshafvaren eller man

måste se sig om efter en ersättare, därest han öfvergår till den privata

industrien. Styrelsen föreslår att aflöningen för den blifvande kontorschefen

bestämmes lika som för byråtjänsteman hos styrelsen eller en

begynnelseaflönine; af 3,400 kronor och en slutaflöning efter 15 år af

6,000 kronor.

Den nuvarande aflöningen till materialförvaltaren vid verkstaden,

1,500—3,000 kronor, står ej i rimligt förhållande till denna tjänsts nuvarande

vikt och betydelse. Materialförvaltaren står i ansvar för materiel

till värde af omkring 700,000 kronor, honom åligger att mottaga samt

till antal och pris granska alla till verkstaden levererade råvaror samt

alla vid verkstaden fabricerade effekter, att ansvara för effekternas utsändande

till lokalförvaltningarna och granska förpassningar å dit från

linjedistrikten för reparation insända effekter. Den materialförvaltaren

underlydande förmannen, hvilken icke är å ordinarie stat, har icke kunnat

erhållas för mindre aflöning än 1,800—2,600 kronor och förrådskarlar

icke under den aflöning, som utgör materialförvaltarens begynnelseaflöning.

Först efter 15 års tjänstgöring öfverstiger materialförvaltarens

aflöning den nämnde förmannens. Nuvarande tjänstinnehafvaren, hvilken

vid den nya statens ikraftträdande redan under fem år på förordnande

skött tjänsten och sålunda då skulle erhållit en aflöning af 1,650 kronor,

måste tillerkännas personligt lönetillägg till belopp af 750 kronor, på

det att hans årsinkomst icke skulle minskas under hvad han, innan

tjänsten uppfördes på ordinarie stat, uppburit, och först år 1918 kan

han därför komma i åtnjutande af någon aflöningsförhöjning. I anslutning

till hvad sålunda anförts och med hänsyn till den aflöning, som inom

privata företag i allmänhet lämnas till ifrågavarande befattningshafvare,

föreslår styrelsen materialförvaltarens begynnelseaflöning till 2,100 kronor

och slutaflöningen, hvilken skulle uppnås efter 15 år, till 4,200 kronor.

Då såsom ofvan anmärkts förmännens vid verkstaden aflöningar

numera uppgå till lägst 1,800 och högst 2,600 kronor, hvilka aflöningar

äro bestämda efter priserna på allmänna arbetsmarknaden, måste ock

verkmästarnas aflöningar i någon mån höjas. I betraktande af det ansvar,

som hvilar på dem, och de besparingar i driftkostnader, som ett vaket

intresse från deras sida kan medföra, anser styrelsen deras aflöning böra

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sättas till lägst 2,100 kronor och högst, efter 15 år, 3,800 kröner. Då

enligt hvad verkstadsdirektören anmält, antalet verkmästare, för närvarande

fyra, vid den nuvarande äldste verkmästarens afgång år 1914

kan utan men för verkstadens rationella drift minskas till tre, skulle

den föreslagna aflöningsförbättringen i realiteten icke komma att medföra

någon ökad utgift för telegrafverket, utan snarare någon minskning.

Sakkunniga. De sakkunniga anföra, att den föreslagna anordningen att verkstadsdirektören

icke vidare skall vara uppförd å ordinarie stat utan förordnas

på viss tid mot årligt arfvode af 12,000 kronor, synes, då det

gäller en dylik befattning, vara lämplig, och anse de sakkunniga, hvilka

icke skulle hafva kunnat tillstyrka så hög aflöning till verkstadsdirektören,

om han fortfarande skulle varit å ordinarie stat, några betänkligheter

icke böra möta mot att såsom arfvode bevilja det föreslagna

beloppet. Därvid förutsätta emellertid sakkunniga, att verkstadsdirektören

icke skall äga rätt till pension, om ock det torde få anses gifvet

att om verkstadsdirektören under mycket lång tid på förtjänstfullt sätt

förestått verkstaden och af åldershänsyn önskar afgå, pension kan blifva

honom af Kungl. Maj:t och Riksdagen särskild! tillerkänd.

Hvad styrelsen i öfrigt föreslagit rörande aflöningarna vid verkstaden

hafva sakkunniga funnit sig kunna utan tvekan tillstyrka.

Departements- I åtskilliga fall, då staten drifver verksamhet, jämförlig med

chefen. enskilda företag, hafva redan bestämts arfvoden, helt afvikande från de

vanliga aflöningarna, i syfte att staten må kunna konkurrera med de

enskilda om de bästa ledarkrafterna. Telegrafverkets verkstad har

nu nått en omfattning, som likställer densamma med rätt stora mekaniska

verkstäder. Det gäller då, för att verkstadens drift skall kunna

lämna det ekonomiskt bästa resultat, att tilldela verkstadens chef ett

arfvode, som till befattningen kan locka fullgoda krafter. Den af styrelsen

och de sakkunniga föreslagna förändringen i verkstadsdirektörens

ställning och aflöningsförmåner synes mig därför af behofvet påkallad;

och anser jag i likhet med de sakkunniga, att verkstadsdirektören icke

bör äga rätt till pension.

Inrättandet af den nya kontorschefsbefattningen synes mig äfven

vara nödigt. Därmed följer ock förändringen af kassörsbefattningen till

befattning för kvinnlig tjänstinnehafvare.

Jämväl lönerna för materialförvaltaren och verkmästarna torde med

hänsyn till priserna på den enskilda arbetsmarknaden fordra den föreslagna

höjningen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.

Löneförbättringen till verkstadsingenjörerna är en följd af motsvarande

förbättring för de jämnställda linjeingenjörerna.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka det föreliggande förslaget i

hvad det rör verkstaden.

Därest de af mig framställda förslagen bifallas, påkallas vissa ändringar

i det för telegrafverkets tjänstemän gällande aflöningsreglemente;

Äfven en del andra jämkningar har telegrafstyrelsen ansett böra i

sammanhang därmed genomföras.

Vissa af de föreslagna ändringarna torde emellertid kräfva närmare

förklaring utöfver den, som redan lämnats i det föregående. Jag

ber därför att, innan jag öfvergår till driftkostnadsstaten, få redogöra

för den speciella motiveringen till ändringsförslaget. Jag kan därvid

i allt väsentligt nöja mig med att återge den af telegrafstyrelsen lämnade

motiveringen, endast med tillägg på vissa enstaka punkter.

Styrelsen anför beträffande

§ 3.

Ehuru styrelsen, med hänsyn till att inom telegrafverket proportionen

mellan lön och tjänstgöringspenningar eller lön och uppbördsprovision

ställer sig synnerligen ofördelaktig för tjänstemännen i förhållande

till hvad inom andra verk blifvit fallet, skulle önskat tillmötesgå

en af personalen allmänt uttalad förhoppning om ernående af

en för densamma lyckligare fördelningsgrund, har styrelsen dock måst

afstå härifrån, emedan det visat sig att en ändring skulle komma att

medföra rubbning i hela aflöningssystemet. _

Nu påpekade missförhållande gör sig särskildt kännbart vid sjukdomsfall,

emedan enligt gällande fördelningsgrund personalen då får

afstå en förhållandevis stor del af sin aflöning. Desto angelägnare har

det därför synts styrelsen att söka på andra vägar bereda åtminstone

den lägre aflönade personalen någon kompensation härför, och får styrelsen

därför på det varmaste förorda sina nedan under § 6 mom. 5:o

och § ll framställda förslag dels om rätt för tjänsteman att under viss

kortare tids sjukdom behålla hela sin aflöning och dels därom att viss

del af dyrortstillägget skall hänföras till lönen.

Emellertid har styrelsen, utan att däraf föranledes någon olägenhet,

kunnat föreslå mindre jämkning af ett par synnerligen pregnanta

gränsfall i den under mom. 2:o införda aflöningsskalan, nämligen beträffande

klasserna 12 och 13.

Aflönings
1''eglemen*
tet.

Telegraf
styrelsen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I mom. 5:o bar det här ofvan föreslagna arfvodet till verkstadsdirektören

angifvits.

§ 4.

I mom. l:o, angifvande lägsta och högsta aflöningarna till icke provisionsberättigade

tjänstemän, hafva införts de ändringar, som betingas

af de ofvan föreslagna förändringarna i aflöningarna samt nya tjänsters

inrättande. Vidare har ur momentet uteslutits de två rader, hvari såsom

undantag föreskrifves, att de telegrafister och interurbantelefonister

af förutvarande l:a lönegraden, som vid 1907 års aflöningsreglementes

trädande i kraft voro anställda vid telegrafverket, skulle å den nya

staten äga beräkna viss högre begynnelseaflöning än 1907 års telegrafkommitterade

föreslagit för senare antagna telegrafister och interurbantelefonister.

Ehuruväl Kungl. Maj:t och Riksdagen för alla telegrafister

och interurbantelefonister höjde begynnelseaflöningarna utöfver de af

kommitterade föreslagna till de i undantagsbestämmelserna angifna beloppen,

kommo dessa bestämmelser, uppenbarligen af förbiseende, att

kvarstå i det fastställda aflöningsreglementet.

Enligt åttonde attsatsen i § 6 är det såsom ett undantag medgifvet

tjänsteman, som skadats under tjänstutöfning och därför blifvit

tills vidare oförmögen till tjänstgöring, att behålla hela sin aflöning

under begränsad tid, och, såsom förut omförmälts, föreslås här nedan

införandet i § 6 af enahanda rätt för den, som af sjukdom under viss

kortare tid hindras att sköta sin tjänst. Att under dylika förhållanden

beviljad ledighet icke skall räknas tjänsteman till last vid beräknandet

af den tjänstetid, som erfordras för uppflyttning i högre aflönings- eller

löneklass, synes styrelsen icke vara mera än billigt, och då denna princip

för öfrigt godkänts af Kungl. Maj:t och Riksdagen genom gällande

aflöningsreglementen för postverket och statens järnvägar, har styrelsen

genom ett tillägg till första attsatsen i § 4 mom. 3ro velat få densamma

tillämpad äfven för telegrafverkets tjänstemän.

Femte attsatsen är för närvarande så tillvida ofullständig, att därur

icke kan utletas, hvilken aflöning eller lön tjänsteman skall erhålla vid

förflyttning från befattning med uppbördsprovision till befattning utan

uppbördsprovision och omvändt. Denna lucka har styrelsen genom

sitt förslag fyllt på det enligt styrelsens förmenande mest rättvisa sätt,

som utan rubbning af de båda aflöningsskalorna kunnat ske. I sammanhang

härmed har af redaktionella skäl bestämmelsen i de fyra sista

raderna af femte attsatsen funnits böra utbrytas och utgöra en själfständig

sats.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

65

§ 6.

För större redas skull hafva nuvarande attsatserna numrerats såsom

moment.

Mom. l:o. I administrativt hänseende utgör hvarje telefoncentralstation

med underlydande växelstationer en enhet, som benämnes redovisningsområde

och som förestås åt centralstationens föreståndare, kommissarien.

Till följd af telefontrafikens ständiga tillväxt, uppstår emellertid

tid efter annan behof att af administrativa eller trafikskäl dela

ett redovisningsområde eller från det ena till det andra området öfverflytta

större eller mindre antal växelstationer. Emedan genom det år

1908 införda aflöningssystemet stationsföreståndarnas aflöning till stor

del utgår i form af provision å influtna telefonafgifter, är det tydligt

att en dylik förändring af ett redovisningsområdes omfattning måste

medföra mer eller mindre afsevärd minskning i stationsföreståndarens

inkomst. Då aflöningsreglementet, i den form det slutligen fastställdes,

icke uttryckligen tillagt styrelsen befogenhet att i nu afsedda fall hålla

stationsföreståndare skadeslös för minskning i hans inkomst, har styrelsen

— äfven om det är ställdt utom all tvekan att hvarje stationsföreståndare

är skyldig underkasta sig en förändring utaf sitt redovisningsområdes

omfattning — likväl ansett sig förhindrad att vidtaga

någon mera omfattande, ur trafik- eller uppbördshänseende eljest välbehöflig

reglering af redovisningsområden, så snart därigenom någon

nämnvärd minskning skulle kunna uppkomma i stationsföreståndarnas

aflöningsförmåner, utan har med dylika regleringar måst anstå, till dess

ombyte af stationsföreståndare ägt rum till följd af befordran eller afgång

från tjänst. På grund af det anförda föreslår styrelsen införandet

i mom. l:o af den bestämmelsen, att stationsföreståndare må kunna

tillerkännas ersättning för den minskning i uppbördsprovision, som kan

föranledas af hans redovisningsområdes förändring i omfattning. Det

personliga aflöningstillägg, som stationsföreståndaren undfår såsom ersättning

för minskad uppbördsprovision, kommer naturligen att år för

år nedsättas, i den mån ökning af telefoninkomsterna tillför honom

ökad provision, och upphör helt och hållet, då provisionen åter stigit

till samma belopp som före områdets delning.

Äfven ett annat tillägg erfordras till mom. l:o. Enligt dess nuBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 71 höft. (Nr 96.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Sakkunniga.

varande lydelse äger styrelsen visserligen befogenhet att, då en stationsföreståndare

förflyttas till annan mindre station, tilldela vederbörande

ersättning för häraf föranledd minskning i uppbördsprovision, men beloppet

af denna ersättning nedsättes icke blott i den mån uppbördsprovisionen

å den nya stationen tillväxer utan äfven för hvarje gång

lönen ökas genom intjänade ålder stillägg. Att ersättningsbeloppet

minskas i samma grad som uppbörd sprovisionen å den nya stationen

ökas är ju fullkomligt riktigt, men då ålderstilläggen skulle hafva kommit

tjänstemannen till godo, äfven om han fått kvarstå såsom föreståndare

för sin förra station, finner styrelsen det rättvist, att han får

behålla ersättningsbeloppet, oafsedt huruvida lönen ökas genom ålderstillägg.

I annat fall skulle en stationsföreståndare ofta till följd af

förflyttning, som ju i och för sig innebär ett obehag, helt och hållet

beröfvas förmånen af ålderstillägg. I postverkets aflöningsreglemente

finnes ett motsvarande stadgande, då där föreskrifves, att vid postkontors

nedflyttning i lägre klass vederbörande postmästare, intill dess

han afgår från tjänsten ifråga, äger uppbära aflöning i den klass, som

postkontoret före nedflyttningen tillhört.

Styrelsen föreslog därför följande lydelse af § 6 mom. l:o punkt 2.

»Stationsföreståndare, som utan egen ansökning förflyttas till annan

station eller hvars redovisningsområde förändras till sin omfattning, må,

om och så länge han därigenom lider minskning i den honom vid förflyttningen

eller redovisningsområdets förändring tillkommande uppbördsprovision,

kunna af telegrafstyrelsen tillerkännas ersättning härför.»

De sakkunniga ansågo den i § 4 mom. 3:o, femte attsatsen, införda

bestämmelsen, rörande aflöning till tjänsteman, som öfverflyttas

från den ena till den andra aflöningsskalan, vara alldeles riktig, allenast

med framhållande, att den icke hade sin motsvarighet i något annat

aflöningsreglemente, enär endast inom telegrafverket provisionssystemet

förekommer såsom aflöningsform.

Beträffande den i § 6 mom. l:o föreslagna bestämmelse anföra de sakkunniga

följande. Redan enligt nuvarande lydelse af förevarande moment

äger stationsföreståndare, som utan egen ansökning förflyttas från en

station, som lämnar högre uppbördsprovision, till en annan, som medför

mindre provision, rätt till ersättning för den uppkomna minskningen i

uppbördsprovision, och sakkunniga hafva icke något att erinra däremot,

att detta stadgande utsträckes till att afse äfven stationsföreståndare,

hvars redovisningsområde förändras till sin omfattning — antingen ge
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

nom dess delning eller genom större eller mindre antal växelstationers

öfverflyttning till annat område — så att minskning i uppbördsprovisionen

uppkommer. Dock bör det i sådant fall förutsättas, att minskningen

i provisionen uppgår till något afsevärdt belopp, och således

såsom styrelsen ock föreslår, bero på pröfning af styrelsen, huruvida

ersättning skall utgå eller ej. Däremot kunna sakkunniga icke tillstyrka,

att i någotdera fallet ersättningsbeloppet skall, såsom styrelsen

ifrågasatt, utgå oafkortadt, äfven sedan stationsföreståndaren genom intjänade

ålderstillägg fått sin aflöning ökad, och således bortfalla endast

i den mån uppbördsprovisionen å den nya stationen resp. från det minskade

redovisningsområdet växer. Sakkunniga anse därför, att ur det

af styrelsen föreslagna nya stycket i förevarande moment följande

delar böra utgå, nämligen: »som utan egen ansökning förflyttas till

annan station eller» samt: »och så länge» äfvensom: »förflyttningen

eller».

Denna de sakkunnigas uppfattning angående § 6 mom. l:o anser Departementsjag

mig kunna biträda.

Det må ock uppmärksammas, att inom telegrafverket uppbördsprovisionen

icke har samma karaktär som sportler till andra tjänstemän,

utan är en stationsföreståndarna tillförsäkrad aflöning, som åtminstone

till en ej oväsentlig del är afsedd att ersätta de andra befattningshafvare

tillkommande tjänstgöringspenningarna. Det kan då ej

heller anses riktigt, att en stationsföreståndare utan något sitt eget

förvållande skall genom eu administrativ åtgärd blifva beröfvad större

eller mindre del af sin uppbördsprovision utan att härför erhålla ersättning.

Däremot skulle man slå in på en ny väg om man, såsom telegrafstyrelsen

ifrågasatt, läte en stationsföreståndare, som förflyttats eller

hvars redovisningsområde delats, behålla det honom såsom ersättning för

minskad uppbördsprovision tillerkända beloppet oafkortadt, äfven sedan

han intjänat ålderstillägg. Ersättningsbeloppet bör därför enligt min

åsikt minskas också i den mån stationsföreståndaren erhåller ålderstilllägg

å lönen.

Styrelsen anför vidare beträffande § 6. Teiegraf
Mom.

3:o. Hvad af verkstadsdirektörens arfvode bör under honom styreUen

till äfventyrs beviljad ledighet afstås till vikarien synes lämpligen, så
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 96.

som i fråga om" generaldirektören nu är stadgadt, böra afgöras af

Kungi. Maj:t.

Mom. 4:o—6:0 motsvara nuvarande femte, sjätte och sjunde attsatserna,

för hvilka styrelsen ansett nödigt föreslå helt ny lydelse och

detta af följande skäl. För det första synes full öfverensstämmelse ej

förefinnas mellan sista delen af femte attsatsen — hvari stadgas att

tjänsteman, som är befriad från tjänstgöring af annan orsak än semester

och hvad därmed likställes, skall till vikarien afstå tjänstgöringspenningar,

uppbördsprovision och sportler — och nionde attsatsen, enligt

hvilken vikarie för sjuk tjänsteman i de flesta fall blott äger uppbära

en del af den sjuklediges tjänstgöringspenningar. Äfven synes det

vara lämpligt, att — i analogi med hvad som stadgas i postverkets

och statens järnvägars aflöningsreglementen — för telegrafverkets

tjänstemän införa den bestämmelsen, att oafkortad aflöning må uppbäras

under resa, som med styrelsens medgifvande företages i syfte att göra

för verket fruktbringande studier vare sig i språk eller inom telegrafeller

telefonväsendet. Denna bestämmelse är endast af formell betydelse,

emedan, om full aflöning ej skulle få uppbäras under dylik resa,

ersättning för mistade aflöningsförmåner måste utbetalas från anslaget

för studieresor eller, då detta icke lämnar tillgång därtill, med Kungl.

Maj:ts samtycke från annat anslag.

Då grunderna för sportiers utgående icke äro i aflöningsreglementet

angifna, synes ordet »sportler» böra utgå ur 5:e och 7:e attsatserna.

Enligt aflöningsreglementet för statens järnvägar äger tjänsteman

behålla sin aflöning oafkortad under ledighet för sjukdom och för svag

hälsas vårdande, dock med den begränsning att nämnda ledighet tillika

med semester icke må öfverstiga 45 dagar af samma kalenderår. Telegrafstyrelsen,

som finner denna princip riktig i hvad angår ledighet

för verklig sjukdom men icke kan tillstyrka att hela aflöningen får behållas

äfven under ledighet för hälsans vårdande, har i mom. 5:o föreslagit

erforderlig bestämmelse i ämnet. Genom ledighetens begränsning

till 45 dagar, inklusive semester, kommer den afsedda förmånen

icke att vara af betydelse för de högst aflönade tjänstemännen, hvilkas

semestertid omfattar 45 dagar. Såsom i motiven till § 3 här ofvan

omförmälts, har styrelsen med berörda stadgande äfven afsett att bereda

telegrafverkets tjänstemän någon kompensation för den för dem

oförmånliga proportion, hvari lönen står till hela aflöningen. För statsverket

kommer bestämmelsen i fråga icke att medföra någon afsevärd

utgift, emedan styrelsen, på sätt nedan omförmäles, funnit det vara rik
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

KungL May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

tigt, att den personalen sålunda beviljade förmån skall motsvaras af

skyldighet för densamma att utan särskild ersättning vikariera för den,

som åtnjuter dylik kostnadsfri sjukledighet.

Någon annan saklig ändring än de ofvan berörda är ej genom den

föreslagna lydelsen af mom. 4:o—6:o afsedd, men större klarhet i stadgandena

synes styrelsen därigenom vinnas.

Mom. 7:o är oförändradt.

Mom. 8:o motsvarar nuvarande nionde attsatsen. I första stycket

har tjänstemans skyldighet att vikariera å högre befattning under högst

tre månader af ett och samma kalenderår utsträckts till att afse alla

fall och icke blott, såsom nu, vikariat under annan tjänstemans sjukdom,

semester och fullgörande af uppdrag såsom fullmäktig eller revisor

vid telegrafverkets pensionsinrättning.

Styrelsen har, såsom nyss nämndes, funnit nuvarande föreskrifter

i femte och nionde attsatserna om hvad vikarien skall uppbära icke

vara fullt tydliga eller uttömmande. I andra stycket af förevarande

moment ha nu sammanförts de fall, då vikarien ansetts böra uppbära

allenast egen aflöning, nämligen dels liksom hittills under förordnande,

som erfordras för beredande af semester eller för att annan tjänsteman

måste fullgöra uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets

pensionsinrättning, dels ock under förordnande, som påkallats

däraf att annan tjänsteman företagit kortare tjänsteresa inom landet

eller åtnjuter sådan kostnadsfri sjukledighet, som afses i mom. 5:o.

Att'' i dessa fyra fall vikarien icke erhåller särskild ersättning synes

vara riktigt, emedan den tjänstledige behåller hela sin aflöning. Så är

visserligen på grund af medgifvande i mom. 4:o och 7:o äfven fallet

vid andra tjänsteresor och studieresor samt under ledighet till följd af

i tjänsten ådragen kroppsskada, men då vikariatsförordnandet i sådana

fall kan komma att omfatta lång tid, har styrelsen, i öfverensstämmelse

med hittills gällande praxis, ansett dessa fall böra likställas med. vikariat

under sådan ledighet, då den tjänstledige afstår större eller mindre del

af sin aflöning. Om sådana fall stadgas i tredje stycket af förevarande

moment. Här har styrelsen från postverkets aflöningsreglemente infört

den enligt styrelsens åsikt fullt riktiga principen att förordnandet,

hvilket ju alltid är förenadt med ökadt ansvar och ofta med ökade utgifter

för vikarien, i regel skall för honom medföra någon ökning i

inkomst. Den begränsning har styrelsen dock ansett böra tilläggas

att, om förordnandet är afsedt att vara längre tid och den vikarierande

sålunda kan genom att från början inrätta sig därefter besparas sär
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skilda utgifter till följd af förordnandet, hans sammanlagda aflöningsförmåner

under förordnandet icke få öfverstiga hvad han såsom ordinarie

å befattningen skulle äga uppbära. Sista delen af tredje stycket

är föranledt däraf att inom telegrafverket vissa tjänstemän uppbära

uppbördsprovision i stället för tjänstgöringspenningar.

Fjärde stycket är med någon redaktionell ändring lika med nuvarande

bestämmelse i slutet af nionde attsatsen samt återfinnes äfven i

postverkets aflöningsreglemente.

Mom. 9:o är till sitt innehåll oförändradt lika de två sista attsatserna.

§ 7.

Enligt gällande aflöningsreglemente är för hvarje befattning bestämdt

ett visst pensionsunderlag, beräknadt med hänsyn till tjänstens

vikt och betydelse och alltså stående i visst förhållande till den för

tjänsten utgående hela aflöningen. Häraf följer, att då, såsom bär ofvan

för åtskilliga befattningar ifrågasatts, slutaflöningen för en tjänst höjes,

också bör tagas i öfvervägande, huruvida pensionsunderlaget bör i motsvarande

mån ändras. Då de sakkunniga grepo sig an härmed, visade

det sig emellertid, att denna fråga med hänsyn till de vidlyftiga och

kostsamma matematiska och statistiska utredningarna icke kunde nu

medhinnas'' helst det äfven befanns önskvärdt att jämka de för vissa

andra grupper af tjänstemän bestämda pensionsunderlagen till större

likhet med pensionerna för jämnställda tjänstemän inom andra statens

verk. Denna frågas lösning är ju heller ingalunda af så trängande

behof påkallad som de föreslagna aflöningsförbättringarna, utan synes

fastmera böra anstå, till dess Kungl. Maj:t och Riksdagen fattat beslut

i anledning af hvad styrelsen föreslår rörande aflöningarna.

Vid öfvervägande af dessa synpunkter har styrelsen funnit lämpligast,

att för det närvarande icke föreslå andra ändringar i aflöningsreglementets

pensionsföreskrifter än att dels såsom ofvan anmärkts den

nyinrättade professorstjänsten i pensionshänseende likställes med telegrafdirektör

af l:a lönegraden, dels den nyinrättade förrådsbokliållartjänsten

i pensionshänseende likställes med assistentbefattning, för

hvilka båda tjänster aflöningarna äro föreslagna till lika belopp, och

dels i stället för »verkstadskassör» provisoriskt införes den nya befattningen

»kontorschef vid verkstaden», ehuruväl denna senare tjänst med

hänsyn till aflöningen framdeles bör tillhöra en annan pensionsgrupp

än den verkstadskassören nu tillhör.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96-

§ 8.

Före telegrafverkets omorganisation år 1908 åtnjöto dåvarande

andra lönegradens tjänstemän hos telegrafstyrelsen, liksom i andra ämbetsverk,

en ocli en half månads semester årligen, men i samband med

första och andra lönegradernas sammanslående till en enda tjänstemannagrad,

benämnd byråtjänstemän, minskades deras semestertid till

en månad. 1907 års Riksdag, som, på sätt ofvan omförmälts, fann sig

böra tilldela vissa till förutvarande andra lönegraden hänförliga byråtjänstemän,

nämligen sekreteraren, kamreraren, byråingenjören och förrådsintendenten,

ett särskildt arfvode utöfver deras aflöning, yttrade i

semester frågan, att det utan tvifvel kunde med skäl ifrågasättas, om

icke af den särställning framför öfriga byråtjänstemän, som Riksdagen

sålunda bestämdt för nämnda fyra tjänstemän, borde följa, att dem åter

tillädes den rätt till en och en half månads semester, hvaraf de gått

i mistning. Riksdagen hade emellertid funnit sig böra afstå från tanken

härpå af hänsyn till det system, som följts vid telegrafverkets omorganisation

och löneregleringen för verket. \ och med det att byråtjänstemännen

inordnats i en enda tjänstemannaklass med en gemensam

löneskala och med skyldighet för en hvar att efter förflyttning tjänstgöra

på hvilken plats som helst inom verket, följde ock, enligt Riksdagens

åsikt, principenligt skyldighet för byråtjänsteman att utan särskild

ersättning under semesterledighet uppehålla den tjänst, som kunde

honom af styrelsen åläggas. Och då Riksdagens förenämnda beslut

icke innebure någon ändring i nyss omförmälda förhållanden, utan

endast medgifvande för telegrafstyrelsen att tillägga vissa byråtjänstemän

ett särskildt arfvode, beräknadt efter 1,000 kronor för år, kunde

icke heller rätt till ökad semester betingas af ett dylikt arfvode.

Då såsom styrelsen förut framhållit konsekvensen af Riksdagens

sistberörda beslut måst blifva den, att för de ifrågavarande tjänstemännen

fastställes en särskild löneskala, högre än för öfriga. byråtjänstemän,

och då de sålunda i aflöningshänseende komma att i förhållande

till öfriga byråtjänstemän intaga samma ställning som inom öfriga verk

andra gradens tjänstemän intaga gent emot första gradens, torde det

skäl, som förmådde Riksdagen att afstå från sin afsigt att tillerkänna

nu afsedda tjänstemän förmånen af en och en half månads

semester, hafva bortfallit. Under erinran att enligt 1910 års Riksdags beslut

med sekreteraren, kamreraren, byråingenjören och förrådsintendenten

likställts byråkontrollör och att här ofvan hemställts, att till denna grupp

af tjänstemän äfven måtte hänföras en förste aktuarie, föreslår alltså

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

styrelsen att dessa sex tjänstemän jämte professorn måtte erhålla en

och en half månads semester.

Äfven för de fyra verkmästarna vid telegrafverkets verkstad har

styrelsen föreslagit förlängning af semestertiden, nämligen från en half

till en månad. Det måste erkännas, att dessa tjänstemän, hvilka tillbringa

hela sin tjänstgöringsdag i verkstadslokalerna, äro i behof af

längre tids hvila och rekreation än exempelvis de med dem närmast

jämförliga tjänstemännen vid linjedistrikten, hvilka merendels hafva

utomhusarbete eller åtminstone genom befälets föranstaltande kunna

beredas arbete utomhus under någon del af året.

I öfrigt ha inga andra ändringar föreslagits i § 8 än att den

nyinrättade förrådsbokhållartjänsten liksom den jämväl nya befattningen

såsom kontorschef vid verkstaden införts bland de tjänster, för

hvilka en månads semester är medgifven, hvarjämte verkstadskassören

uteslutits ur paragrafen.

§ 9.

I första stycket stadgas nu att den, som på förordnande förvaltar

ledig tjänst, under tiden åtnjuter de med densamma förenade aflöningsförmåner.

Till följd af det vid telegrafverket tillämpade aflöningssystem

medför denna föreskrift — hvilken torde böra tolkas så, att

vikarien skall uppbära begynnelseaQömngen för den lediga tjänsten —

att en tjänsteman ofta kommer att göra ekonomisk förlust, då han förordnas

att uppehålla en ledig tjänst. Då det tvärtom torde vara riktigt

att dylikt förordnande, såsom enligt postverkets aflöningsreglemente

är medgifvet, skall medföra någon ökad inkomst, har styrelsen

föreslaget, att vid förordnande å ledig tjänst skola gälla samma bestämmelser

som ofvan föreslagits beträffande förordnande under sjukdomsfall

och dylikt. Den föreslagna bestämmelsen rörande aflöning

till extra ordinarie tjänsteman under förordnande å ledig tjänst eller

i succession för den, som uppehåller ledig befattning, har sin motsvarighet

i postverkets aflöningsreglemente.

Nuvarande andra stycket i § 9 har, såsom följd af ofvan framlagda

förslag rörande däri omförmälda byråtjänstemäns aflöningsförhållanden,

uteslutits.

§ 14-

Då enligt styrelsens förslag kassörsbefattningen vid verkstaden

hädanefter skall bestridas af en med kassör å linjedistrikt sbyrå i allo

jämnställd tjänsteman, lära felräkningspenningarna till dessa tjänstemän

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

böra utgå med samma belopp och sålunda för verkstadens kassör minskas

från nu bestämda 400 till 200 kronor för år räknadt.

Såsom motiv till nu gällande föreskrift rörande felräkningspenningar

å telegramuppbörd anförde 1907 års kommitterade följande: »Äfven

är föreslaget, att felräkningspenningar skola utgå för den kontant inbetalda

telegramuppbörden vid alla de stationer, där portot under föregående

år stigit till 25,000 kronor. Nuvarande föreskrifter medgifva

dylik ersättning endast i de fall, då totaluppbörden under föregående

år uppgått till 75,000 kronor, och hafva därför endast kommit till tilllämpning

i fråga om Stockholm, Göteborg och Malmö, samt vissa år

Sundsvall, medan andra år uppbörden å sistnämnda station understigit

berörda summa och felräkningspenningarna sålunda hela följande år

bortfallit, äfven om uppbörden då varit öfver 75,000 kronor. Anledningarna

till feltaxering äro emellertid så många, särskildt sedan allt

strängare grundsatser börjat tillämpas i fråga om tillåtliga ordsammansättningar,

att rättvisan kräfver en utsträckning af förevarande ersättning

till alla stationer med en någorlunda betydande telegramuppbörd.

Genom fastställande af nedre gränsen till 25,000 kronor i stället för

75,000 kronor skulle också vinnas, att denna ersättning blefve betydligt

mera stabil, då den årliga skillnaden i uppbörd ytterst sällan skulle

kunna åstadkomma, att ersättningen utginge det ena året, men ej det

andra. Från stationer med en regelbunden telegramuppbörd af 25,000

kronor är nämligen steget till närmast underliggande stationer så stort,

att åtminstone under en följd af år dylika ojämnheter icke skulle förekomma.

»

Att kommitterade föreslogo sådan begränsning i afseende å felräkningspenningar

å telegramuppbörd, att de skulle utgå endast vid

stationer, där nämnda uppbörd under föregående år uppgått till 25,000

kronor, torde hafva berott på att nedan angifna synpunkter då icke

kommo i betraktande. Vid stationer med så stor uppbörd som 25,000

kronor enbart af telegramtrafiken är det alltid eu särskild tjänsteman

under hvarje vakt, som har till uteslutande eller hufvudsaklig uppgift

att mottaga och taxera telegram. Anledningarna till feltaxering äro

gifvetvis vid en sådan station, trots antalet telegram är högre, icke

större utan snarare mindre än vid de smärre stationerna, där den

tjänsteman, som mottager och taxerar inlämnade telegram, dessutom

har att samtidigt sköta telegrafapparaterna, mottaga och afsända telegram

medelst telefon, ombestyra ankomna telegrams utsändning med

bud med flera jäktande uppdrag. Det synes därför endast vara en

gärd af rättvisa att den taxerande tjänstemannen äfven å stationer

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

med mindre telegramuppbörd än 25,000 kronor tillerkännes felräkningspenningar

å kontant inbetalda telegramafgifter, helst den ökade utgift,

som häraf skulle för telegrafverket uppkomma, är skäligen ringa.

Verkställd uträkning utvisar, att ökningen för år 1910 skulle hafva

uppgått till 1,665 kronor fördelade på omkring 150 stationer. Beträffande

telegramfelräkningspenningar har styrelsen vidare föreslagit att

ordet »lika» framför »fördelning» skall såsom vilseledande utgå, emedan

gifvetvis afsikten med bestämmelsen är att felräkningspenningarna skola

fördelas i procentiskt förhållande till det belopp, en hvar tjänsteman

inkasserat.

Sedan numera inkasseringen af telefonafgifter vid alla stationer

— utom i Stockholm — omlagts så, att abonnenterna själfva hafva att

till stationens kassa inbetala sina afgifter, har vid de allra största stationerna

uppkommit behof af att tillfälligtvis och särskildt i första månaden

af hvarje kvartal, då icke blott interurbansamtalsafgifter utan

äfven abonnemangsafgifter skola inbetalas, anordna två kassor, på det

att allmänheten ej må behöfva vänta allt för länge vid afgifternas erläggande.

Då det emellertid ej kan begäras, att den ordinarie kassören

skall med sina till högst 400 kronor för år begränsade felräkningspenningar

ansvara äfven för den tillfällige kassörens missräkningar, är

det nödvändigt bereda möjlighet för styrelsen att tilldela sådan kassör

egna felräkningspenningar. Såsom nämndt skulle det vara endast vid

de allra största stationerna, som en dylik anordning med biträdande

kassör erfordras, och styrelsen anser sig tills vidare kunna begränsa

behofvet till stationer med minst 600,000 kronors telefonuppbörd d. v. s.

— då Stockholms station nu ej är i fråga — för närvarande endast

stationerna i Göteborg och Malmö. Felräkningspenningarnas storlek

torde lämpligen kunna af styrelsen allt efter förhållandena närmare

bestämmas inom ett högsta belopp af 200 kronor för år räknadt.

Från postverkets aflöningsreglemente har införts föreskrift om att

felräkningspenningar alltid skola utgå till den, som bestrider tjänsten,

och sålunda afstås under semester och annan tjänstledighet.

§ 15-

Ett par mindre ändringar hafva i denna § föreslagits för att bringa

§:ns innehåll i full öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i

aflöningsreglementet för postverkets tjänstemän och gällande praxis.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

§ 16-

Styrelsen föreslår ingen ändring i den kvinnliga stationsföreståndare

nu tillkommande förmån af fri bostad jämte fri uppvärmning och

belysning eller, i de undantagsfall då bostad icke kan beredas dem i

samma byggnad som vederbörande station, hyresbidrag med högst 300

kronor för år.

Beträffande åter verkmästare, linjemästare, linjeförmän, stationsförmän,

reparatörer och stationsbiträden, föreslår styrelsen, i anledning

af därom från personalens egen sida uttalad önskan, att den dem enligt

§ 16 tillerkända förmån alltid skall utgå i form af kontant hyresbidrag

och icke, såsom nu, alternativt såsom fri bostad in natura. Såsom

skäl för omförmälda önskan har personalen främst framhållit, att

den nuvarande bestämmelsen, enligt hvilken det är lagdt i styrelsens

hand att besluta, huruvida en tjänsteman skall åtnjuta fri bostad i

telegrafverkets hus eller hyresbidrag, utgör ett väsentligt hinder för

personalen att förskaffa sig egna hem. Den nuvarande anordningen

åstadkommer också lätt misshällighet bland personalen inbördes i flera

afseenden. Enär hyresbidraget utgår med viss procent af aflöningen,

blir följden den att, om af två samtidigt utnämnda tjänstemän den

ena beredes fri bostad in natura, men den andre tillerkännes hyresbidrag,

så erhåller ju den förre redan från början det fulla värdet af

ifrågavarande förmån, under det att den senare först i den mån hans

aflöning ökas genom intjänade ålderstillägg når upp till det för tjänsten

utgående högsta hyresbidraget. Vidare medföra lokala förhållanden

att alla tjänstemän i samma grad, Indika hafva bostadsförmån in natura,

icke kunna erhålla lika goda och välbelägna bostäder.

Talande skäl synas styrelsen alltså vara anförda för ett tillmötesgående

af personalens önskan i förevarande afseende, och för telegrafverket

lärer någon svårighet ej möta att få de redan iordningsställda,

till fria tjänstebostäder afsedda lägenheterna i telegrafverkerkets egna

hus uthyrda vare sig till tjänstemän vid verket eller, där så ej lämpar,

sig till andra.

§ 17-

På förut anförda skäl föreslår styrelsen, att bland de tjänstemannagrupper,

hvilka kunna tilldelas tilläggsarfvode, måtte upptagas äfven

följande grupper, nämligen kontrollörer, förrådsbokhållare, kvinnliga

kassörer och bokhållare, linjemästare af l:a lönegraden, stationsförmän

■och stationsbiträden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Genom utbytande af den i § 17 nu förekommande beteckningen

»tilläggsarfvode» mot »dyrortstillägg» kunna de för §:ns riktiga och

rättvisa tolkning hinderliga orden »stationerade å ort, där de allmänna

lefnadskostnaderna äro särskild! höga» utgå ur §:n.

Enligt nuvarande lydelsen af § 17 utgår dyrortstillägg med tio

eller femton procent af aflöningen. Då det synts styrelsen synnerligen

önskvärdt, att för vissa orter kunna bestämma ett lägre dyrortstillägg,

exempelvis å fem procent, har styrelsen föreslagit den nuvarande bestämmelsens

utbytande mot en föreskrift om att dyrortstillägg skall

kunna utgå med »högst femton procent af aflöningen». Vidare och

med anledning däraf att framdeles ortstillägg skulle komma att utgå å

högre aflöningar än hittills varit fallet, föreslår styrelsen, att dyrortstilläggets

belopp begränsas uppåt till högst 450 kronor för år, motsvarande

15 procent å 3,000 kronors aflöning. I ett fall kommer denna

begränsning att medföra aflöningsförsämring, nämligen för de assistenter,

som nått sin högsta aflöning af 3,400 kronor och sålunda nu uppbära

dyrortstillägg med ända till 510 kronor. Det är också endast

under förutsättning att assistentkåren beviljas den här ofvan föreslagna

förmånen af ytterligare ett ålderstillägg, som styrelsen trott sig kunna

ifrågasätta en begränsning af dyrortstilläggets högsta belopp.

Dyrortstillägg får nu beräknas med viss procent ej blott af aflöningen

utan äfven af kontant hyresbidrag. Förutom att detta synes

styrelsen orättvist gent emot dem, som i stället för hyresbidrag erhållit

fri bostad, lärer denna bestämmelse äfven vara oegentlig, emedan

hyresbidrag utgå med större belopp på de dyrare än på de billigare

orterna och således redan vid hyresbidragens fastställande behörig

hänsyn tagits till hvarje orts större eller mindre grad af dyrhet.

Styrelsen anser därför, att den nu medgifna förmånen att beräkna dyrorttillägg

å kontant hyresbidrag bör upphöra.

Enligt postverkets aflöningsreglemente anses ortstillägget för tjänstemän

af högre grad helt och hållet såsom lön men för tjänstemän af

lägre grad helt och hållet såsom tjänstgöringspenningar. I saknad af

uttrycklig bestämmelse härutinnan i telegrafverkets aflöningsreglemente,

har styrelsen, med anledning af orden »så länge de tjänstgöra å sådan

ort», ansett dyrortstillägget för telegrafverkets tjänstemän tillhöra

tjänstgöringspenningarna. Telegrafstyrelsen kan för sin del icke förorda,

att dyrortstillägget helt och hållet anses såsom lön, emedan därigenom

proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar skulle ställa

sig orättvist mycket fördelaktigare för de å dyrort placerade tjänstemännen

än för öfriga, men finner det rimligt att ortstillägget fördelas

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion som aflöningen

och att då äfven nyssnämnda citat utgår ur §:n. Då afsikten med

dyrortstillägget är att lämna en något större aflöning åt en tjänsteman,

som nödgas bo å en förhållandevis dyr ort, än åt en tjänsteman i

samma grad, som är placerad å en billigare ort, synes det vara riktigt

att äfven under sjukdom den förre får behålla något större del af sin

aflöning än den senare. Dyrortstilläggets begränsning uppåt till 450

kronor, innebär att detsamma utgår med samma belopp till den, som

har mera än 3,000 kronor i aflöning, som till den, hvars aflöning är

jämnt 3,000 kronor. Då nu lönen utgör 2A af en aflöning af 3,000

kronor men endast 3U af högre aflöningsbelopp, kommer nyssnämnda

stadgande om att dyrortstillägg skall fördelas i lön och tjänstgöringspenningar

i samma proportion som aflöningen att medföi''a att eu å

dyraste ort placerad tjänsteman, som åtnjuter en aflöning af 3,000

kronor, får under sjukdom behålla 300 kronor af dyrortstillägget, under

det att, om hans aflöning uppginge till 3,400 kronor, han vid sjukdomsfall

skulle få behålla endast 270 kronor af dyrortstillägget. För

att förebygga denna oformlighet har föreslagits, att minst 2U åt ortstillägget

skall anses såsom lön.

Särskilda bestämmelser.

Här stadgas först rörande tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande

samt angående skyldighet för nuvarande tjänstemän att, om

de ej vilja underkasta sig desamma, därom göra anmälan inom viss

tid. äfvensom att nämnda bestämmelser skola tillämpas på dem, som

efter ikraftträdandet erhålla tjänst vid telegrafverket. För de tjänstemän,

som kvarstå å öfvergångsstat, skola de nya bestämmelserna gifvetvis

ej gälla.

Vidare föreslås här en bestämmelse, som åsyftar att låta äfven den

nuvarande personalen omedelbart komma i åtnjutande af de föreslagna

aflöningsförbättringarna. Dylik bestämmelse förekom ock i 1907 års

aflöningsreglemente. På det att tvekan icke skall råda om hvad som

menas med uttrycket »mot hans förutvarande befattning svarande nyinrättad

tjänst», torde här böra anmärkas, att mot nuvarande manlig

bokhållarbefattning å öfvergångsstat svarar förrådsbokhållartjänst,

mot viss nuvarande befattning såsom reparatör svarar tjänst såsom

reparatör af l:a lönegraden och mot nuvarande kassörs- och bokhållarbefattningen

vid verkstaden svarar kontorschefstjänsten därstädes.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sakkunniga.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Såsom förut erinrats voro de i den till år 1908 gällande staten

upptagna manliga bokhållarna vid linjedistrikten i aflöningshänseende

likställda med assistenter d. v. s. deras begynnelseaflöning utgjorde

2,200 kronor med två ålderstillägg å 300 kronor efter 5 och 10 år.

I 1907 års aflöningsreglemente upptogos emellertid inga manliga bokhållare,

men fortfarande finnas å öfvergångsstat anställda tre sådana

tjänstemän. Här ofvan har styrelsen föreslagit, att manliga bokhållare

ånyo måtte under benämningen förrådsbokhållare anställas vid

linjedistrikten samt att de fortfarande skola i aflöningshänseende vara

jämställda med assistenter och sålunda åtnjuta en begynnelseaflöning

af 1,800 kronor. Då enligt 1907 års aflöningsreglemente de före år

1908 i verket antagna assistenter medgåfvos rätt att vid öfvergång

till nya staten beräkna en begynnelseaflöning af 2,100 kronor, torde

äfven nuvarande bokhållare, som vid 1913 års ingång tillträda befattning

såsom förrådsbokhållare, rättvisligen böra erhålla samma rätt.

Såsom enligt 1907 års aflöningsreglemente, § 4 mom. 3:o fjärde

attsatsen, medgafs, innehåller öfvergångsbestämmelsen äfven, att personligt

aflöningstillägg skall utgå till enhvar, hvars aflöningsförmåner

genom tillämpning af de nya bestämmelserna skulle blifva mindre än

han vid 1912 års utgång uppbär. Denna bestämmelse kommer såvidt

nu kan förutses, icke att få tillämpning på andra tjänstemän än dels

nuvarande kamreraren, hvilken under tre år skulle komma att få mindre

aflöning än hans nuvarande aflöning jämte det sådan tjänsteman nu

tillkommande arfvode, dels de å dyrort placerade assistenter, hvilka

vid 1912 års slut uppbära nuvarande högsta assistentaflöningen, men

som, enligt hvad förut framhållits, genom dyrortstilläggets begränsning

skulle få detta minskadt med högst 60 kronor, dels ock linjeförmän

af l:a lönegraden och reparatörer, hvilka skulle mista den del af

dyrortstillägget, som belöper å kontant hyresbidrag. Så snart någon

af nu afsedda tjänstemän uppflyttas i högre aflöningsklass, kommer det

personliga aflöningstillägget att bortfalla.

Under de särskilda bestämmelserna fanns icke i styrelsens förslag

satsen »dels att därest---- 3,800 kronor».

De sakkunniga yttrade emellertid, att de funnit det oriktigt, att

den nuvarande verkstadskassören och bokhållaren skall vid tillträdande

af befattningen såsom kontorschef äga beräkna tjänsteår från sin hittillsvarande

befattning. Enligt gällande praxis skall han blott erhålla

den för kontorscliefstjänsten stadgade begynnelseaflöning, 3,400 kronor,

men med hänsyn därtill att hans nuvarande aflöning utgör 3,000 kronor

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

jämte 400 kronor i felräkningspengar, livilka kan såsom kontorsckef

skulle förlora, torde begynnelseaflöningen för konom såsom ett undantag

köra fastställas till 3,800 kronor.

Då denna de sakkunnigas anmärkning synts mig befogad, kar jag

i enligket med deras kemställan gjort ett tillägg till de särskilda bestämmelserna.

Jag öfvergår härefter till

Staten för driftkostnader för år 1913.

A. Aflöningsstat.

1. Telegrafstyrelsen.

Det nu förekommande anslaget å 5,000 kronor för arfvoden till

sekreteraren, kamreraren, byråingenjören, förrådsintendenten ock byråkontrollören

har, såsom följd af ofvan framställdt förslag, uteslutits

och dessa tjänstemäns egentliga aflöningar i stället ökats i öfverensstämmelse

med samma förslag. Med nämnda tjänstemän kar, såsom

jämväl ofvan föreslagits, i aflöningshänseende likställts nuvarande aktuarien

å administrativa byrån, hvilkens tjänstetitel i sammanhang därmed

förändrats till sekreterare ock aktuarie. Likaledes har, i enligket med

livad tidigare anförts, i staten upptagits aflöning med 7,500 kronor till

en professor.

Anslaget för arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning

m. m. har ökats från 23,900 kronor, med hvilket belopp detsamma

under en följd af år varit i staten upptaget, till 40,000 kronor.

Ökningen, som betingas däraf att för arfvoden till extra ordinarie

tjänstemän ock vikariatsersättningar m. m. under år 1910 utbetalats

omkring 41,000 kronor ock under år 1911 torde komma att utbetalas

omkring 46,000 kronor, motsvaras delvis af den successivt uppkomna

minskningen i det under öfvergångsstaten upptagna anslaget för arfvoden

till extra ordinarie tjänstemän ock har således vidtagits för att

anslaget skall ungefärligen motsvara det verkliga utgiftsbehofvet under

denna titel.

Summan af anslagen för telegrafstyrelsen kar af styrelsen upptagits

till 240,100 kronor. I anledning af de sakkunniges förslag att

tilldela de kvinnliga kontorsskrifvarna ett sista ålderstillägg å 150

Departements

chefen.

Ökadt anslag

till extra ordinarie

tjänstemän

m. m.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Ökadt antal

vaktföreståndare.

Ökadt antal

interurbantelefonister.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96

kronor efter 12 år i stället för, såsom styrelsen föreslagit, 300 kronor

efter 15 år skulle anslaget till styrelsen behöfva höjas till 241,990 kronor

och således blifva 32,100 kronor högre än för''år 1912.

2. Linjedistrikten.

I enlighet med förut framställda förslag hafva upptagits aflöningar

för sex förråds bokhållare — hvilket föranleder uteslutandet af de under

öfvergångsstaten nu förekommande aflöningarna för tre manliga bokhållare

vid linjedistrikten — samt för 10 reparatörer af första lönegraden.

Då antalet reparatörsaflöningar enligt 1912 års stat uppgår

till 240, skulle såsom följd häraf i 1913 års stat behöfva upptagas

endast 230 reparatörer af andra lönegraden. Underhållet och tillsynen

af det ständigt tillväxande telefonnätet och de oaflåtligen utvidgade

telefonstationerna kräfva emellertid, att detta antal ökas med åtta och

att således för år 1913 uppföras aflöningar till 238 reparatörer af andra

lönegraden.

Med iakttagande af de af mig föreslagna ändringarna i aflöningsreglementet

skulle anslagen för linjedistrikten uppgå till 808,660 kronor

eller 144,470 kronor högre helopp än för år 1912.

3. Trafikdistrikten och stationerna.

Äfven för år 1913 erfordras inrättandet af några nya aflöningar

vid stationerna, nämligen för två vaktföreståndare, 35 interurbantelefonister,

en stationsförman och ett stationsbiträde.

För närvarande hafva 2 interurbantelefonister stadigvarande förordnande

såsom vaktföreståndare, nämligen en från och med den 16

december 1909 och en från och med den 1 april 1911. I enlighet

med den allt sedan telegrafverkets senaste omorganisation följda grundsats

att stadigvarande förordnanden för personalen efter någon tid böra

ombildas till ordinarie tjänster, föreslår styrelsen, att antalet vaktföreståndaraflöningar

från och med år 1913 ökas till 77.

Antalet interurbantelefonister utgör enligt 1912 års stat 775. Härutöfver

innehafva redan nu 47 extra ordinarie interurbantelefonister

permanenta förordnanden såsom interurbantelefonister. Tre af dessa

förordnanden hafva fortgått sedan år 1907, två sedan år 1908, två sedan

år 1909, nio sedan år 1910, fjorton sedan första hälften af år 1911

och de ötriga sjutton hafva tillkommit under senare delen af år 1911.

I öfverensstämmelse med nyss anförda grundsats böra åtminstone 35

af dessa extra ordinarie befattningar uppföras på ordinarie stat från

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: tv Nåd. Proposition Nr 96. 81

och med år 1913 samt antalet interarbantelefonisttjänster alltså ökas

till 810.

Å Stockholms telefonstation erfordras anställandet af en vaktmästare

med göromål motsvarande den å Stockholms telegrafstation anställda

vaktmästarens och hvilken dessutom skulle hafva till åliggande att

transportera de dagligen till betydliga belopp uppgående penningmedel,

som skola insättas å eller uttagas från telefonstationens giroräkning i

riksbanken. Aflöningen till denne funktionär bör, liksom till den nyssnämnde

vaktmästaren å telegrafstationen, utgå med samma belopp som

för stationsförman, och har alltså antalet stationsförmansaflöningar i

1913 års statförslag ökats till nio. Då vidare å Malmö telegrafstation

finnes ett stadigvarande förordnande för ett stationsbiträde, hvilket äfven

för framtiden är behöfligt, bör denna befattning ombildas till ordinarie

tjänst. Antalet stationsbiträdesaflöningar ■ har därför ökats till 45.

I anslaget för arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning

m. m. vid stationerna föreslår styrelsen en ökning från

2,300,000 kronor till 2,620,000 kronor eller med 320,000 kronor. Redan

under år 1911 synas utgifterna från detta anslag komma att uppgå

till något öfver 2,200,000 kronor eller omkring 100,000 kronor högre

belopp än under år 1910. Den föreslagna höjningen af anslaget betingas

hufvudsakligen dels af det alltjämt ökade behofvet af extra

ordinarie telefonister för betjänande af det ständigt tillväxande abonnentantalet,

och dels däraf att styrelsen, om ofvan framställda förslag om

höjning af begynnelseaflöningarna för*1 ordinarie assistenter och interurbantelefonister

vinna statsmakternas bifall, ärnar hos Kungl. Maj:t

söka utverka någon förhöjning äfven af de extra ordinarie assistenternas

samt extra ordinarie interurbantelefonisters, landslinjetelefonisters

och lokaltelefonisters arfvodeu, hvilka gifvetvis böra stå i viss

proportion till aflöningarna för nämnda ordinarie tjänstemän.

Med iakttagande af dessa ökningar af personalen och af de af mig

föreslagna aflöningsförhöjningarna hafva anslagen för trafikdistrikten

och stationerna beräknats till sammanlagdt 5,078,780 kronor eller

499,710 kronor mera än för år 1912.

4. Verkstaden.

Då enligt förut framställdt förslag verkstadsdirektören ej vidare

skulle vara ordinarie tjänsteman, har styrelsen i statförslaget utmärkt

detta genom att beteckna den till honom utgående aflöningen, hvilken

föreslagits till 12,000 kronor, såsom arfvode. I stället för en verkstadsBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 11

Ökadt antal

stationsförmän

och stationsbiträden.

Höjning af

anslaget för

arfvoden till

e. o. tjänstemän

m. m.

s. 82 Kontrollera mot PDF

Höjning af

anslaget till

nppbördsprovision.

Höjning af

anslaget till

hyresbidrag.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kassör och bokhållare hafva, i enlighet med hvad ofvan föreslagits,

upptagits aflöningar till en kontorschef och en kvinnlig kassör af första

lönegraden.

Summan af anslagen för verkstaden utgöra 51,860 kronor, innebärande

en ökning från år 1912 med 15,660 krouor.

5. Särskilda anslag''.

Utgifterna från anslaget för upp b ördsjj rov isi o n hafva utgjort:

under år 1908 ............................................................................ kronor 189,981

» » 1909 ...................................................................... » 195,476

» » 1910 ............................................................................ » 203,588

och torde, såvidt räkenskaperna för 1911 års tre första kvartal gifva

vid handen, under sistnämnda år komma att uppgå till omkring 215,000

kronor. För hvartdera af åren 1911 och 1912 är ifrågavarande anslag

upptaget till 220,000 kronor. Den fortgående ökningen af särskildt

telefoninkomsterna gör det sannolikt att det för år 1912 beräknade

beloppet kommer att öfverskridas med några tusen kronor, och har

styrelsen ansett sig böra för år 1913 beräkna uppbördsprovisionen till

235.000 kronor.

Anslaget för felräkning spenning ar anser styrelsen böra i 1913 års

stat uppföras med samma belopp, som för år 1912 beräknats, eller

18.000 kronor, och detta oafsedt att styrelsen här ofvan föreslagit sådan

förändring i grunderna för felräkningspenningars utgående, att en ökad

utgift af inemot 2,000 kronor kan beräknas för år 1913 uppkomma.

Såsom följd hufvudsakligen af det förut framlagda förslaget att

verkmästare, linjemästare, linjeförmän, stationsförmän, reparatörer och

stationsbiträden ej vidare skola beredas fria bostäder utan alltid tilldelas

kontant hyresbidrag, måste anslaget för hyresbidrag ökas högst afsevärdt

och i 1913 års stat upptagas till 147,000 kronor eller 55,200

kronor högre belopp än för år 1912 beräknats. I viss mån motsvaras

denna höjning dock dels af ökade hyresinkomster från telegrafverkets

egna hus, och dels af minskade hyresutgifter, enär telegrafverket icke

vidare torde komma att, åtminstone ej i den omfattning som hittills

skett, förhyra lägenheter för personalens räkning. Sedan styrelsen

föreslagit annan benämning för det i § 9 af aflöningsreglementet omförmälda

slag af hyresersättning, torde nu förevarande anslags benämning

kunna förkortas till »hyresbidrag».

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

83

Likaledes torde det nu förekommande anslaget för »tilläggsarfvode

enligt bestämmelsen i aflöningsreglementets § 17» böra, såsom ofvan

antydts, förkortas till »dyrortstillägg». I 1912 års stat är detta anslag

upptaget till 165,000 kronor. Under förutsättning bland annat af bifall

till det af mig förordade förslaget om tillerkännande af dyrortstillägg

åt vissa grupper af tjänstemän, som hittills ej åtnjutit sådant tillägg,

torde anslagsbehofvet under denna titel för år 1913 kunna beräknas till

29,000 kronor högre belopp eller sålunda till 194,000 kronor.

Det för år 1912 till 140,000 kronor beräknade anslaget för beklädnad

torde böra med oförändradt belopp uppföras i 1913 års stat.

Då utgifterna för sjukvård och begrafningshjälp, hvilka under år

1910 uppgingo till 29,880 kronor, under år 1911 torde komma att utgöra

omkring 36,000 kronor, synes anslaget böra för år 1913 upptagas

till 45,000 kronor eller 10,000 kronor högre belopp än för år 1912.

För belöningar, studieresor och gratifikationer åt tjänstemän torde för

år 1913 liksom för år 1912 böra anvisas 15,000 kronor.

På grund af det anförda hafva de särskilda anslagen i 1913 års

stat upptagits till sammanlagdt 794,000 kronor eller 109,200 kronor

högre belopp än för år 1912.

De ofvan under de särskilda afdelningarna af aflöningsstaten upptagna

förhöjningarna äro föranledda dels af de löneförbättringar, som

af mig förut föreslagits, dels af eu af verkets tillväxt framkallad personalökning

och dels af ålderstillägg, grundade på gällande aflöningsreglemente.

Jag har således intet mot de föreslagna beloppen att erinra.

Anslagen under aflöningsstaten utgöra för år 1912 kronor 6,174,150.

Om till detta belopp läggas de under aflöningsstatens

särskilda afdelningar af styrelsen föreslagna

förhöjningar, nämligen:

å anslagen för styrelsen..............

.......... kronor 32,100

» » » linjedistrikten

.......... » 144,470

» » » trafikdistrikten

och

stationerna .........

......... » 499,710

» » » verkstaden .........

......... » 15,660

» de särskilda anslagen...............

........ » 109,200

eller tillhopa

kronor 801,140,

så skulle 1913 års aflöningsstat komma att sluta å

ett belopp af..............................

» 6,975,290.

Höjning af

anslaget till

dyrortstillägg.

Höjning af

anslaget till

sjukvård och

begrafningshjälp.

Departements
chefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

B. öfvergångsstat.

1. Telegrafstyrelsen.

Styrelsen anser, att såvidt nu kan beräknas under år 1913 komma att

af styrelsens tjänstemän å öfvergångsstat kvarstå två tjänstemän af andra

och tre tjänstemän af första lönegraden samt sex extra ordinarie tjänstemän,

för hvilka aflöniugarna sammanlagdt beräknats till 32,800 kronor.

Detta belopp bör emellertid minskas med beloppet af de under den

ordinarie aflöningsstaten uppförda aflöningar för de tjänster, som komma

att tillsättas endast i den mån å öfvergångsstaten kvarstående tjänstemän

afgå eller öfverflyttas till ny stat. Det sålunda afgående beloppet

är beräknadt till 13,000 kronor, hvadan styrelsens öfvergångsstat skulle

komma att sluta å en summa af 19,800 kronor.

2. Linjedistrikten.

Därest det ofvan framställda förslaget om anställandet vid linjedistrikten

af förrådsbokhållare vinner bifall, antager styrelsen, att å

öfvergångsstaten för linjedistrikten komma att under år 1913 kvarstå

en linjeingenjör och en materialvakt med aflöningar af tillhopa 5,200

kronor. Då under den ordinarie aflöningsstaten upptagits aflöningar

till något högre belopp för de två befattningar, som hållas vakanta för

nämnda två tjänstemän, erfordras för år 1913 ej något anslag å öfvergångsstaten

för liniedistrikten.

3. Trafikdistrikten och stationerna.

Det under denna rubrik i 1912 års stat uppförda anslaget å 2,740

kronor torde böra med oförändradt belopp upptagas i 1913 års stat.

Departe
mentschefen.

Mot hvad telegrafstyrelsen sålunda föreslagit har jag intet att anmärka.

Slutsumman af anslagen under öfvergångsstaten utgör

för år 1912 ...................................................................................... kronor 38,340

Enligt ofvanstående beräkningar skulle anslagen

för år 1913 komma att utgöra:

för telegrafstyrelsen ....................................... kronor 19,800

» trafikdistrikten och stationerna............ » 2,740

eller tillhopa .................................................................................... kronor 22,540

innebärande en minskning med................................................ kronor 15,800

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

85

C. Indragningsstat.

Under denna afdelning beräknar styrelsen liksom för föregående åren

böra uppföras aflöning med 5,500 kronor åt förre föreståndaren vid telegrafverkets

verkstad Per Johan Berglund, hvilken af 1908 års Riksdag

förklarats berättigad att under vissa villkor från och med den 1 januari

1908, intill dess han såsom verkstadsföreståndare kunde blifva berättigad

till pension, af telegrafverkets medel å indragningsstat årligen

uppbära aflöning med nämnda belopp.

D. Pensions- och understödsstater.

Summan af lifräntor och understöd utgör enligt 1912 års stat Beviljade iif17,

295 kronor. Härifrån böra numera afgå dels det på grund af nå- ^derstad!

digt bref den 13 oktober 1905 beviljade understöd å 120 kronor till

änkan Hulda Maria Karlsson, född Andersson, hvilken ingått nytt

äktenskap och därmed förverkat rätten till understödsbeloppets erhållande,

dels ock de jämlikt nådiga bref den 22 juni 1906 och den 18

juni 1909 beviljade understöden å 300 kronor till förra lokaltelefonisten

Eva Vilheimina Dorothea Öhman och å 480 kronor till förre arbetsledaren

Frans Herman Nilsson, hvilka sistnämnda båda personer

numera aflidit. Med iakttagande häraf skulle alltså lifränte- och understödsbeloppen

för år 1913 utgöra sammanlagdt 16,395 kronor.

Emellertid föreslår styrelsen nu beviljandet af fem nya understöd,

nämligen till arbetsledaren Anton Edvard Jönssons änka Christina

Jönsson, född Andersson, ofvannämnde arbetsledaren Frans Herman

Nilssons änka Elin Sofia Nilsson, född Zetterlund, växelstationsföreståndarinnan

Ahli Hansson, lokaltelefonisten bigrid Lovisa Virginia

Jacobsson och Kristina Månsson.

Beträffande änkan Jönsson erinrar styrelsen, att styrelsen i under- Christina

dånig skrifvelse den 13 juni 1911 hemställt om bemyndigande att till

henne af telegrafverkets medel utbetala för år 1911 ett understöd af

440 kronor. Till stöd för denna underdåniga framställning anförde

telegrafstyrelsen följande. Arbetsledaren Jönsson, som föddes den 1 maj

1843, hade under år 1865 börjat att såsom arbetare deltaga i telegrafverkets

linjebyggnadsarbeten och redan påföljande år på grund af sin

stora duglighet blifvit anställd som arbetsledare. Såsom sådan hade

han kvarstått i telegrafverkets tjänst till sin död den 28 februari 1893.

Enligt ett af dåvarande byråchefen i telegrafstyrelsen, M. Wennman,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

den 14 april 1893 utfärdadt tjänstgöringsbetyg hade Jönsson på ett

samvetsgrant och plikttroget sätt samt med stor sakkännedom och

ordning till förmäns och öfverordnades fulla belåtenhet fullgjort sina

åligganden, hvarjemte han städse iakttagit en hedrande vandel. Vid

sitt frånfälle hade Jönsson efterlämnat änkan Christina Jönsson, född

Andersson, _ med hvilken han hade ingått äktenskap år 1875. Enligt

bouppteckningen både behållningen i dödsboet uppgått till 1,684 kronor.

Ankan Jönsson, som vore född den 29 juni 1826, hade efter

mannens död till en början försörjt sig genom att hyra ut rum till

resande, .men hade under de senaste åren underhållits af en son i ett

föregående gifte. Denne, som varit handelsresande och vore 52 år

gammal, både emellertid sedan någon tid varit utan anställning och

därför varit urstandsatt att vidare hjälpa sin moder. Under årens lopp

hade dessutom moderns tillgångar efter hand anlitats, och till sist

hade husgerådet måst pantsättas för anskaffande af medel till hennes

lifsuppehälle. Af ett den underdåniga skrifvelseu bifogadt läkarbetyg

styrktes, att änkan Jönsson — som ständigt vore sängliggande — till

följd af ålderdomssvaghet vore och under sin återstående lifstid förblefve

oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande

oudgängligen erfordrades. Då änkan Jönsson sålunda befunne

sig i mycket bekymmersamma omständigheter, hade telegrafstyrelsen

känt det såsom en bjudande plikt att söka åt henne utverka

ett årligt understöd under hennes återstående lifstid. Det vore därför

styrelsens afsikt att i sammanhang med det förslag till utgiftsstater

för telegrafverket, som skulle föreläggas 1912 års Riksdag, göra underdånig

framställning om beredande af dylikt understöd åt henne. I

afvaktan därpå hade emellertid styrelsen nödgats i underdånighet anhålla

om ett understöd åt änkan Jönsson allenast för år 1911. Storleken

af detta understöd hade styrelsen ansett böra bestämmas till 440

kronor eller samma belopp, som enligt nådigt bref den 17 juni 1908

af Riksdagen beviljats såsom årligt understöd åt änkan efter en med

arbetsledaren Jönsson fullt likställd person i telegrafverkets tjänst,

nämligen arbetsledaren Johan Thure Johansson. Bådas befattningar

såsom arbetsledare motsvarades, sedan linjeunderbefälet från och med

år 1908 uppförts på ordinarie stat, af linjemästare enligt den nu gällande

staten, och enligt gällande reglemente för telegrafverkets änkeoch

pupillkassa vore linjemästares efterlefvande berättigade till årlig

pension af 440 kronor. Johanssson hade vid sin död den 1 november

1907 varit, 42 år gammal och hade varit i telegrafverkets tjänst

under 16 /a år, däraf 2 månader såsom arbetare och återstoden såsom

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

arbetsledare, samt hade uppburit vid sin död en årsaflöning af 2,950

kronor. Jönsson åter hade aflidit vid 50 års ålder och hade varit i

telegrafverkets tjänst nära 28 år, däraf omkring 27 år såsom arbetsledare.

Hans aflöning hade visserligen vid hans död ej uppgått till

mera än omkring 1,830 kronor för år, men därvid vore att märka att

vid den tiden, öfver 18 år sedan, aflöningarna vaidt väsentligt lägre

än nu. Johansson hade efterlämnat änka, som vid understödets beviljande

varit 44 år, samt tre minderåriga barn, det äldsta 15 år. Ofverskottet

i boet hade uppgifvits till 2,300 kronor. Ån kan hade upplysts

vara sjuklig och föga arbetsför. Telegrafstyrelsen eriurade i sin berörda

underdåniga skrifvelse vidare om hvad som föregått beviljandet

af årligt understöd åt änkan Johansson. I sin underdåniga skrifvelse

den 6 december 1907 med förslag till utgiftsstater för telegrafverket

under år 1909, refererad i statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag,

hade telegrafstyrelsen hemställt om beviljande af årligt understöd

åt änkan Johansson till belopp af 440 kronor, därvid styrelsen åberopat,

utom hvad ofvan anförts om henne, att mannen aflidit till följd

af olyckshändelse, som drabbat honom under det han varit stadd i telegrafverkets

ärenden samt att, om han upplefvat ikraftträdandet af den

för telegrafverket från och med år 1908 gällande nya staten, han gifvetvis

blifvit utnämnd till linjemästare och hans änka då varit berättigad

till pension å 440 kronor. Föredragande departementschefen, som

ansett den Johansson öfvergångna olyckshändelsen icke hafva inträffat

under sådana omständigheter att hans efterlefvande kunde anses berättigade

till ersättning af telegrafverket enligt lagen den 5 juli 1901,

hade funnit det betänkligt att bevilja årliga understöd åt änkor efter

personer, livilka själfva icke haft sådan anställning i statens tjänst,

att de på grund däraf kunnat blifva berättigade till pension. 1 ett

fall, hvarom departementschefen erinrat, hade likväl pension beviljats

änkan efter en afliden bokhållare vid statens järnvägar, hvilken icke

haft pension, men denne hade under 40 år varit anställd i statstjänst

och änkan hade, då pensionen beviljats, uppnått en ålder af 69 år

samt varit medellös och på grund af sjukdom urståndsatt att genom

arbete försörja sig. Liknande omständigheter hade departementschefen

icke funnit kunna åberopas i det då föreliggande fallet, där betänkligheterna

mot telegrafstyrelsens förslag för öfrigt hade synts särskildt

stora med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, Johansson varit anställd

hos telegrafverket, och ett bifall till framställningen skulle med

största sannolikhet från andra håll framkalla likartade anspråk i en utsträckning,

som då icke kunde förutses. I anledning af enskild motion

s. 88 Kontrollera mot PDF

Elin Sofia

Nilsson.

88 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

— hvilken dock af statsutskottet afstyrkts af den anledning att frågan,

huruvida änkan Johansson varit ersättniugsberättigad enligt lagen

den 5 juli 1901, synts utskottet vara af tvistig beskaffenhet och det

ej torde tillkomma utskottet att afgöra, om en sådan rätt tillkommit

henne eller ej — hade Riksdagen beslutat bevilja det af telegrafstyrelsen

föreslagna årliga understödet, dock efter gemensam omröstning

med 218 röster mot 136. Telegrafstyrelsen hade slutligen i sin underdåniga

skrifvelse rörande understöd åt änkan Jönsson framhållit att

hennes man enligt samstämmiga uppgifter varit en af de bästa arbetsledare

telegrafverket någonsin ägt. Enligt nådigt bref den 22 juni

1911 bemyndigade Kungl. Maj:t telegrafstyrelsen att till änkan Jönsson

af telegrafverkets medel, under anslagstiteln diverse utgifter utbetala

ett understöd för en gång af 200 kronor.

Då änkan Jönsson enligt hvad här ofvan anförts är fullständigt medellös

och till följd af sin höga ålder — öfver 85 år — oförmögen att

under sin återstående lifstid genom arbete förvärfva hvad till lifvets

uppehälle oundgängligen erfordras, har telegrafstyrelsen, i enlighet jämväl

med sin här ofvan uttalade afsikt och under erinran om den synnerliga

duglighet hennes aflidne man under sin långa tjänstgöringstid

vid telegrafverket ådagalagt, på det lifligaste tillstyrkt, att pension beviljas

åt änkan Jönsson till belopp af 440 kronor om året, att räkna

från och med den 1 januari 1912.

Angående änkan Elin Sofia Nilsson meddelar telegrafstyrelsen, att

hennes man Frans Herman Nilsson antogs under år 1874 i telegrafverkets

tjänst och var intill år 1902 liufvudsakligast anställd såsom arbetsledare

— motsvarande linjemästare enligt nu gällande stat — vid

olika stolpimpregneringsanstalter, därvid han från och med år 1900

uppbar en dagaflöning af 4 kronor 50 öre samt dessutom ett månadsarfvode

af 40 kronor eller således, beräknadt efter 300 arbetsdagar,

en årlig aflöning af 1,830 kronor. Efter år 1902, då stolpimpregnering

inom VI distriktet icke pågått, hade Nilsson sysselsättning dels

såsom förman vid pågående linjearbeten med en årlig aflöning af f ,500

kronor, dels vid nyssnämnda linjedistrikts förråd med en dagaflöning

af 3 kronor 25 öre, hvilket sistnämnda arbete fortgått till slutet af

oktober månad år 1905, då Nilsson på grund af sjuklighet nödgats

taga afsked efter att hafva varit i telegrafverkets sjänst inemot 31 år,

däraf hufvudsakliga delen såsom arbetsledare. Enligt bemyndiganden

i nådiga bref den 22 mars 1907 och den 24 april 1908 utbetalades till

Nilsson under åren 1907 och 1908 ett årligt understöd af 480 kronor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Från och med den 1 januari 1909 beviljades Nilsson enligt nådigt bref

den 18 juni 1909 pension till ett årligt belopp af likaledes 480 kronor,

hvilken pension utbetalts för tiden till och med januari månad

1911. Nilsson, som var född den 20 januari 1856, afled nämligen vid

55 års ålder den 13 januari 1911 till följd af blodpropp i hjärnan och

efterlämnade änkan Élin Sofia Nilsson, född den 29 maj 1858, samt en

omkring 20-årig son. Med anledning hära£ och då änkan Nilsson befunne

sig i fattiga omständigheter, hemställde styrelsen i underdånig skrifvelse

den 13 juni 1911 att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen

att till henne utbetala, för tiden från den 1 februari 1911 till den 31

januari 1912, ett understöd af 440 kronor, därvid styrelsen dels åberopade

sin här ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse angående beredande

af understöd åt arbetsledaren Jönssons änka, dels ock meddelade,

att styrelsen ärnade framdeles inkomma till Kungl. Maj:t med

underdånig framställning om årligt understöd jämväl för änkan Nilsson.

Enligt nådigt bref den 22 juni 1911 fann Kungl. Maj:t emellertid

ej skäl att lämna bifall till den underdåniga framställningen.

Nu åberopar styrelsen ett den 10 juli 1911 af ordföranden i Hofverö

sockens kommunalnämnd utfärdadt intyg att änkan Nilsson befinner

sig i utfattiga omständigheter samt är sjuklig och oförmögen att

sig själf fullt försörja, och anför, att då dessa omständigheter icke

varit inför Kungl. Maj:t ådagalagda vid pröfningen af styrelsens förberörda

underdåniga framställning af den 13 juni 1911 —kan styrelsen

icke underlåta att hemställa om beviljande af pension åt änkan Nilsson

till belopp af 440 kronor om året, att räkna från och med den 1

januari 1912.

Telegrafstyrelsen upplyser angående Ahli Hansson, att hon är född Aw> Hanaaonden

16 september 1844 och sedan den 1 november 1886 varit anställd

i telegrafverkets tjänst, till en början såsom telefonist vid, men sedan

mer än 17 år såsom föreståndare för Svedala växelstation under Malmö

centraltelefonstation. Hansson har hos telegrafstyrelsen anmält, att hon

på grund af framskriden ålder och därmed aftagande krafter såge sig

nödsakad att inom närmaste tiden lämna sin nämnda befattning. Då

hon emellertid af sin ringa aflöning icke kunnat spara något för sin

ålderdom och därför med bekymmer motsåge framtiden, måste hon

anhålla om något understöd för sin återstående lifstid. Telegrafdirektören

i Malmö har meddelat, att Hansson, hvars verksamhet såsom

växelstationsföreständare han varit i tillfälle att följa sedan sommaren

1904, gjort sig förtjänt af de bästa vitsord, särskild! på grund af sin

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sigrid Jacobsson.

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

städse visade påpasslighet, ordentlighet och mot allmänheten tillmötesgående

sätt. Då Hanssons hälsa sedan någon tid varit vacklande, till

följd hvaraf hon ej varit i stånd att i samma omfattning som förr deltaga

i expeditionsarbetet, och då det vore antagligt att vid hennes ålder

krafterna alltjämt komme att minskas, torde hon, trots sin energi och

sitt intresse för tjänsten, inom en nära framtid blifva urståndsatt att

på ett. fullt tillfredsställande sätt omhänderhafva växelstationens skötsel.

Vid sådant förhållande vore det ur synpunkten af telegrafverkets eget

intresse angeläget, att Hansson bereddes möjlighet att redan med utgången

af år 1911 afgå ur tjänsten med bibehållande af viss del utaf

sin inkomst. Hansson uppbär dels ett arfvode af 600 kronor och dels

telegramprovision, som för år 1910 uppgick till 180 kronor, hvarjämte

hon åtnjuter förmånen af fri bostad med fri uppvärmning och belysning,

hvilken förmån anses kunna uppskattas till 120 kronor, eller

således inalles 900 kronor. Telegrafdirektören bifogar intyg från vederbörande

kommunalnämndsordförande att Hansson ej äger någon känd

förmögenhet och följaktligen får betraktas såsom medellös samt anmärker,

att hon alltså efter afskedstagandet blir för sitt uppehälle uteslutande

hänvisad till det understöd, hon kunde erhålla från telegrafverket.

Telegraf direktören anser därför sig böra tillstyrka, att henne

tilldelades ett årligt understöd af minst 500 kronor.

Telegrafstyrelsen yttrar nu, att styrelsen på de af telegrafdirektören

anförda skälen finner nödigt, att Hansson från och med den 1

januari 1912 beredes årligt understöd från telegrafverkets medel, samt anser

äfven det af telegrafdirektören föreslagna beloppet väl afvägdt. Enahanda

belopp har af Kungl. Maj:t och Riksdagen förut beviljats i understöd

exempelvis åt föreståndarinnorna Maria Kristina Carlbom och Ida

Amalia Maria Biengräber samt förra skri!biträdet å Göteborgs telefonstation

Johanna Lovisa Grulm, äfvensom åt lokaltelefonisterna Matilda

Maria Löfgren och Emma Vilhelmina Ströhm.

Beträffande Sigrid Lovisa Virginia Jacobsson, meddelar telegrafstyrelsen,

att hon är född den 23 juli 1865, blef den 1 augusti 1886

antagen till elev och den 1 oktober samma år till telefonist vid Linköpings

telefonförenings centralstation. Då telegrafverket den 1 januari

1891 öfvertog driften af denna telefonförenings nät, hvilket den 1

januari 1896 öfvergick i telegrafverkets ägo, fortfor Jacobsson att vara

lokaltelefonist därstädes och är allt fortfarande anställd såsom sådan.

På grund af fallandesot blef hon emellertid den 16 augusti 1911 nödsakad

upphöra med sin tjänstgöring. Af ett af styrelsen öfverlämnadt

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

läkarbetyg framgår, ait hon. af nämnda orsak numera är oförmögen att

utföra något arbete i telegrafverkets tjänst af hvad slag det vara må

samt att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehälle oundgängligen

erfordras. Af intyg från domkyrkoadjunkten Carl Hoppe och

domkyrkosvsslomannen Olof Nordsjö inhämtas därjämte, att Jacobsson

är medellös. Föreståndaren för Linköpings telegrafstation har i afgifvet

yttrande rörande Jacobssons begäran om afsked ur telegrafverkets

tjänst framhållit, att Jacobsson under sin tjugufemåriga tjänstgöringstid

ådagalagt sällspord plikttrohet och, så länge hennes hälsa räckte, varit

den snabbaste och mest påpassliga expedienten vid stationen. Endast

hennes sjukdom hade lagt hinder i vägen för hennes befordran till interurbantelefonist.

Hennes aflöning utgör för närvarande 780 kronor om året.

Telegrafstyrelsen säger sig nu hafva för afsikt att från och med den

1 januari 1912 bevilja Jacobsson det begärda afskedet och tillstyrker

på grund af hvad om Jacobsson blifvit upplyst, att hon från och med

sistnämnda dag tilldelas pension till enahanda belopp, som af 1911 aTs

riksdag beviljats två andra lokaltelefonister, eller 500 kronor.

Hvad slutligen angår Kristina Månsson hemställde telegrafstyrelsen

i skrifvelse den 24 november 1911 om bemyndigande att af telegrafverkets

medel utbetala dels till länslasarettet i Karlskrona för sjukvård

och underhåll åt henne för tiden från och med den 4 september 1910

till och med den 27 september 1911 ett belopp åt tvåhundratvå kronor,

dels ock till Månsson ersättning för ett konstgjordt träben med belopp,

som framdeles till telegrafstyrelsen ingifven räkning utvisade, dill

stöd för den underdåniga framställningen har telegrafstyrelsen anfört

följande. Den 3 september 1910 hade två af telegrafverkets telefonreparatörer

varit sysselsatta med lyftning af ett telefonstativ å taket

till landsstatshuset vid Drottninggatan i Karlskrona. Därvid hade inträffat,

att den ena reparatören vid ett brottag med ett omkring en

meter långt järnspett (kofot) råkat falla baklänges å taket och pa ryggen

glida utför ''detsamma ned till takgesimsen, där han klamrat sig fast.

För att rädda sig själf från att falla i gatan hade han släppt järnspettet,

som därvid träffat en förbigående äldre kvinna, ogifta Kristina

Månsson, med den påföljd att hennes vänstra lårben af brutits och två

krossår uppstått. Månsson, som vore född den 23 april 1846, hade

omedelbart intagits på länslasarettet i Karlskrona, hvarifrån telegrafstyrelsen

sedermera fått mottaga räkningar för sjukvård och underhåll

åt Månsson med 75 öre per dag för tiden från och med den 4 september

till och med den 3 oktober 1910, eller 22 kronor 50 öre, samt

Kristina

Månsson.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

med 50 öre per dag för tiden från och med den 4 oktober 1910 till

och med den 27 september 1911, eller 179 kronor 50 öre. Månsson

hade samtidigt gjort skriftlig framställning om ersättning med omkring

75 kronor för ett konstgjordt ben och därvid fogat ett af lasarettsläkaren

R. Lundmark den 24 augusti 1911 utfärdadt läkarbetyg, utvisande

att den skada Månsson ådragit sig till sist nödvändiggjort amputation,

af vänsta benet ofvanför knäet.

Genom nådigt bref den 22 december 1911 bemyndigade Kungl.

Maj:t telegrafstyrelsen att af telegrafverkets medel utbetala dels till

länslasarettet i Karlskrona såsom ersättning för sjukvård och underhåll

åt Kristina Månsson 202 kronor, dels ock till Kristina Månsson det belopp,

hvartill kostnaden för anskaffande af ett konstgjordt ben åt henne

enligt af telegrafstyrelsen godkänd räkning uppgått.

I omförmälda läkarbetyg af den 24 augusti 1911, förklaras Månsson

vara urståndsatt att genom arbete försörja sig. Med åberopande af

detta intyg gjorde Månsson, samtidigt med framställningen om ersättning

för ett konstgjordt ben, hemställan att för sin återstående lifstid tillerkännas

ett årligt understöd af 400 kronor, för hvilket belopp hon,

enligt intyg af den 20 september 1911 från sekreteraren vid Karlskrona

sjukhem, erhållit löfte att blifva intagen på sjukhemmet.

På. grund af det anförda och då, enligt hvad telegrafstyrelsen

säger sig hafva inhämtat, billigare underhåll och vård åt Månsson icke

torde stå att erhålla, hemställer styrelsen nu om bemyndigande att till

Månsson utbetala ett årligt understöd af 400 kronor, att räkna från

och med den 1 januari 1912.

Då sammanlagda beloppet af de sålunda föreslagna understöden

utgör 2,280 kronor, skulle enligt telegrafstyrelsens förslag anslaget för

lifräntor och understöd i 1913 års stat uppföras med ett belopp af

18,675 kronor.

Enligt det för telegrafverkets pensionsinrättning gällande nådiga

reglemente af den 17 juni 1908 skall telegrafverkets ständiga bidrag till

pensionsinrättning en för personalens pensionerande utgöra IV2 procent

af det Sverige tillkommande telegrafporto. Då denna inkomst af styrelsen

beräknats för år 1913 till 2,130,000 kronor, bör bidraget i 1913

års stat uppföras med 31,950 kronor eller 750 kronor högre belopn än

i 1912 års stat.

Det fasta årliga anslaget till p ensio ns in rätt n i ngen, hvilket måste höjas

1 den män nya ordinarie tjänster inrättas, är i 1912 års stat upptaget

till .187,037 kronor. Häraf utgöra emellertid 2,684 kronor den

höjning af anslaget, som med anledning af de i 1911 års stat nyuppförda-ordinarie

tjänster bort utgå från och med år 1911 men som, till

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

93

följd däraf att erforderlig uträkning icke kunnat vid uppgörandet af

1911 års statförslag medkinuas, upptogs med dubbla beloppet i 1912

års stat. För år 1913 borde anslaget alltså utgå med 2,684 kronor

lägre belopp än för år 1912. Därest styrelsens framställningar om

uppförandet å ordinarie stat från och med år 1913 af en del nya tjänster

vid linjedistrikten, stationerna och verkstaden bifallas, medför detta

enligt en, med ledning af de utaf fil. lic. Karl Englund tidigare verkställda

utredningar, gjord beräkning följande ökningar från och med

år 1913 i det årliga anslaget till pensionsinrättningen, nämligen:

för en professor ..................................................................... kronor 245: —

» 6 förrådsbokhållare (med afdrag för nuvarande tre

manliga bokhållare å öfvergångsstat)....................

»

449

—

8

reparatörer .................................................................

»

424

—

))

2

vaktföreståndare .........................................................

»

243

—

))

35

interurbantelefonister ...................................................

))

3,789

—

»

1

stationsförman ............................................................

x>

31

—

»

1

stationsbiträde ............................................................

»

25

—

))

1

kvinnlig kassör............................................................

98

—

eller tillhopa

kronor

5,304

—

Det i 1912 års stater uppförda beloppet af det fasta årliga anslaget

till pensionsinrättningen, 187,037 kronor, bör enligt det anförda

dels minskas med 2,684 kronor och dels ökas med 5,304 kronor eller

således i allt ökas med 2,620 kronor och alltså för år 1913 uppföras

med 189,657 kronor. Sammanlagdt skulle alltså telegrafverkets bidrag

till pensionsinrättningen komma att ökas med 3,370 kronor och utgöra

221,607 kronor.

Telegrafverkets bidrag till dess änke- och pupillkassa utgör enligt 1912

års stat 21,245 kronor, hvaraf dock 715 kronor motsvara den höjning

af anslaget, hvilken till följd af inrättandet af nya ordinarie tjänster

bort utgå redan från och med år 1911 men som, af samma anledning

som ofvan beträffande anslaget till pensionsinrättningen anförts, ej

kunde uppföras förr än i 1912 års stat och då upptogs till dubbla beloppet.

Detta belopp, 715 kronor, bör alltså nu fråndragas, men i stället

tilläggas för de i 1913 års stat föreslagna nya manliga tjänsterna ett

sammanlagdt belopp af 385 kronor. Anslaget i fråga bör alltså minskas

med 330 kronor och upptagas till 20,915 kronor.

Anslaget till fyllnadspensioner enligt nådiga brefvet den 22 juni

1883 torde i 1913 års stat böra upptagas med oförändradt belopp eller

80,000 kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Hvad beträffar telegrafstyrelsens framställning om pension åt arbetsledaren

Anton Edvard Jönssons änka Christina Jönsson och förre

arbetsledaren Frans Herman Nilssons änka Elin Sofia Nilsson ber jag

att få erinra, att hittills pensioner åt änkor efter arbetare med extra

ordinarie anställning i telegrafverkets tjänst beviljats endast i alldeles

särskilda undantagsfall.

Ett sådant förelåg otvifvelaktigt beträffande den af styrelsen omnämnde

arbetsledaren Johan Thure Johansson. Om denne ej drabbats

af en olyckshändelse, under det han utförde uppdrag för telegrafverkets

räkning, skulle han säkerligen efter några få månaders förlopp erhållit

ordinarie anställning, hvarmed äfven följt rätt till pension för hans

änka. Det kan således anses hafva varit synnerligen ömmande omständigheter,

som förmådde Riksdagen att i nämnda fall undanröja de

ekonomiskt svåraste följderna af olyckan.

Ett dylikt ömmande undantagsfall synes mig nu också föreligga

ifråga om änkan Jönsson. Mannen skall efter de föreliggande upplysningarna

hafva varit en synnerligt duglig arbetsledare; änkan, som

hittills kunnat själf och med närståendes tillhjälp försörja sig, har nu

uppnått den ålder, att hon ej själf kan bidraga till sitt uppehälle, och

Övriga hjälpkällor synas äfven vara uttömda. Det är då ej mer än

billigt att statsverket beviljar henne ett understöd för hennes återstående

lifstid.

Beloppet af detta understöd torde dock lämpligen böra bestämmas

till endast 300 kronor.

Hvad däremot änkan Nilsson angår, bär jag ej af den föreliggande

utredningen kunnat finna, att hon i samma grad är i behof af hjälp.

Då dessutom principiella skäl tala mot ett utsträckande af understöd

af ifrågavarande slag, anser jag mig ej kunna förorda styrelsens framställning

i denna del.

Beträffande de föreslagna pensionerna åt Alili Hansson och Sigrid

Lovisa Virginia Jacobsson torde, med hänsyn till de upplysningar styrelsen

lämnat om dessas föregående tjänstgöring och då styrelsen hållit

sig inom de belopp, som vid upprepade tillfällen under de senare

åren beviljats i liknande fall, intet vara att däremot invända.

Angående slutligen Kristina Månsson lärer väl, äfven om ingen

juridisk förpliktelse skulle åligga statsverket att utgifva ersättning för

den skada, som drabbat henne, likväl billigheten fordra, att det föreslagna

understödet blir henne bereda

Hvad styrelsen i öfrigt föreslagit beträffande pensions- och understödsstaterna

har jag funnit mig kunna biträda.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Summan af anslagen å 1912 års pensions- och understödsstater

utgör........................................................................................... kronor 336,777: —

Enligt hvad jag nu anfört, bör för år 1913 ökning

ske med följande belopp:

å anslaget för lifräntor och understöd

....................................... kronor 800: —

å anslagen till pensionsinrätt
ningen

.................................... » 3,370: -

summa kronor 4,170: —

men minskning göras

å anslaget till änke- och pupillkassan

med ........................ )> 330: —

återstod............................. » 3,840: —

Anslagen under förevarande rubrik böra därför

i 1913 års stat utföras med ............................................. kronor 340,617: —

E. Omkostuadsstat.

Bland anslagen under denna afdelning, hvilka alla äro förslagsanslag,

möter först anslaget för stationers och linjers underhäll. För detta

ändamål hafva utgifterna uppgått:

år 1907 till.......................................................................... kronor 2,387,462: —

» 1908 » .......................................................................... » 2,710,642: -

» 1909 » ......................................................................... ). 2,383,689: —

» 1910 »........................................................................ x> 2,571,416: —

Enligt räkenskaperna för de tre första kvartalen af år 1911 skulle

utgifterna för detta år komma att uppgå till omkring 2,500,000 kronor.

För år 1912 hade telegrafstyrelsen i sitt statförslag upptagit anslaget

till 2,800,000 kronor. Föredragande departementschefen anförde härom

föliande;

»Å anslaget för stationers och linjers underhåll har telegrafstyrelsen

föreslagit en ökning af icke mindre än 300,000 kronor, eller från

2,500,000 kronor till 2,800,000 kronor. Till största delen är krafvet

på ökning i anslaget föranledt af de under år 1912 förestående flyttningarna

af tre utaf telegrafverkets stationer i landsorten till för dem

uppförda egna lokaler, hvaraf naturligtvis förorsakas afsevärda extra

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kostnader. Äfven om hänsyn härtill tages, synes dock anslaget blifva

väl rundligt tillmätt. År 1909 uppgingo utgifterna under detta anslag

till 2,383,689 kronor, och under nämnda år blef likväl det nya stora

telegrafhuset i Hälsingborg färdigt till inflyttning. På förfrågan har

frän telegrafstyrelsen meddelats mig, att, ehuru styrelsen vid beräkningen

af detta anslag försökt, i den mån sådant så lång tid förut

varit möjligt, hålla förslagsbeloppet inom ramen för det verkliga behofvet,

styrelsen dock, så vidt nu kan förutses, icke anser det omöjligt

att, om så påfordras, genom dels begränsning dels framskjutande till

året därpå af några större underhållsarbeten, ifrågavarande anslag skall

kunna i staten för år 1912 upptagas till ett belopp af 2,600,000 kronor.

Jag hemställer därför om en ökning i anslaget af allenast 100,000

kronor, därvid jag emellertid förutsätter, att besparingar ske mindre

genom framskjutande af behöfliga större underhållsarbeten än genom

lämpliga åtgärder i syfte att nedbringa underhållskostnaderna utan att

därigenom anläggningarnas bestånd äfventyras.»

1 enlighet med Kungl. Maj:ts på departementschefens sålunda

gjorda hemställan grundade förslag till Riksdagen upptogs anslaget

till stationers och linjers underhåll för år 1912 till endast 2,600,000

kronor. För år 1913 säger sig styrelsen icke kunna föreslå lägre belopp

än styrelsen ursprungligen hade för år 1912 beräknat eller

2,800,000 kronor.

Underhållet af byggnader och tjänsteloJcaler hafva medfört en kostnad:

för år 1907 af.......................................................................... kronor 23,518: —

» » 1908 »......................................................................... » 55,211: —

» » 1909 ».......................................................................... » 88,318: —

» » 1910 »....................................................................... » 70,963:-

För år 1911 beräknar styrelsen, att utgifterna under denna titel

komma att uppgå till omkring 110,000 kronor. Rörande hufvudsakliga

orsaken till denna afsevärda ökning af utgifterna meddelar styrelsen,

att uti denna summa inbegripas de kostnader, som förorsakats af det

af telegrafstyrelsen i dess underdåniga berättelse för år 1910 omförrnälda

raset å telegrafbyggnaden i Gäfle. Detta ras skedde natten till

den 18 december 1910 och omfattade den ena af husets båda flyglar.

På telegrafstyrelsens anmodan verkställde öfverstelöjtnanten m. m. P.

Ax. Lindahl utredning angående orsakerna till raset. Denna utredning

hänvisade till flera möjliga orsaker, af hvilka hufvudvikten lades på

gårdsmuren i den rasade flygeln. Då anledningen till gårdsmurens

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

svaghet syntes tvistig, enär det ej klart framgick af handlingarna,

huruvida ritningarna varit otydliga eller entreprenören frångått dem,

vägrade entreprenören att utan ersättning återuppbygga det nedrasade

och vädjade till skiljedom. Skiljenämnd blef i följd häraf tillsatt och

afkunnade den 20 juni 1911 sitt utslag, hvarigenom bestämdes, att

telegrafstyrelsen skulle gälda 80 % af kostnaderna för raset och alltså

till entreprenören utgifva för rifning och återuppbyggande ett belopp

af 44,575: 07 kronor samt tillsläppa ny fasadbeklädnadssten till ett

värde af cirka 4,000 kronor. Detta belopp har telegrafstyrelsen ej

ansett böra belasta kapitalökningen, då ju byggnaden ej därigenom

erhållit något ökadt värde, utan böra afskrifvas, hvarför de gjorda utbetalningarna

afförts under titel: underhåll af byggnader och tjänstelokaler.

För år 1912 har styrelsen beräknat kostnaderna för underhåll af

telegrafverkets byggnader och tjänstelokaler till 100,000 kronor. Såsom

följd af telegrafstyrelsens alltjämt fortgående byggnadsverksamhet samt

emedan under förevarande titel framdeles komma att afföras äfven utgifter

för centraluppvärmning i telegrafverkets egna hus jämte onera

för desamma — hvilka utgifter hittills plägat utgå från anslagen för

eldning och diverse utgifter — anser sig telegrafstyrelsen böra för år

1913 upptaga detta anslag till 110,000 kronor.

Det till hyror för år 1913 erforderliga anslaget torde, enligt hvad

styrelsen meddelar, kunna begränsas till 200,000 kronor eller 10,000

kronor lägre belopp än för år 1912 beräknats.

Anslaget för eldning, belysning och städning af tjänstelokaler har styrelsen

ansett för år 191.3 böra upptagas till samma belopp som för år

1912 eller 250,000 kronor.

På sätt jag under afdelningen utgifter för kapitalökning för telegrafverket

i årets statsverksproposition anmält, har telegrafstyrelsen

föreslagit att i 1913 års stat för telegrafverkets driftkostnader uppföres

under omkostnadsstaten ett anslag å 120,000 kronor för inköp och underhåll

af stationsinventarier samt att under titeln: utgifter för kapitalökning

icke vidare uppföres något anslag för inköp af stationsinventarier.

Af skäl, som af mig då närmare utvecklades, föreslog emellertid

Kungl. Maj:t Riksdagen att under utgifter för kapitalökning för inköp

af stationsinventarier anvisa ett anslag af 100,000 kronor.

I följd häraf får jag nu hemställa att för underhåll af stationsinventarier

upptages ett anslag å 20,000 kronor i staten för telegrafverkets

driftkostnader.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 höft. (År 96.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I anslaget för inköp och underhåll af verktygsinventarier, enligt 1912

års stat utgörande 80,000 kronor, föreslår styrelsen ingen förhöjning.

Då utgifterna för blanketter, skrifmaterialier, tryckningskostnad ro. ro.

redan under år 1911 synas komma att uppgå till det för år 1912 beräknade

beloppet härför eller 275,000 kronor samt särskildt omkostnaderna

för rikstelefonkatalogens tryckning år för år stegras i den mån

abonnentantalet tillväxer, har styrelsen föreslagit eu förhöjning af anslaget

härför till 295,000 kronor.

Anslaget för frakt- och transportkostnader har för hvartdera af åren

1907—1912 varit uppfördt med 75,000 kronor. Sedan Kung!. Maj:t

genom nådigt bref den 26 maj 1911 upphäft den för statens civila

verk dittills gällande särskilda taxa för transporter å statens järnvägar,

komma telegrafverkets utgifter för j ärnvägsfrakter att betydligt ökas.

Enligt en inom järnvägsstyrelsen gjord beräkning skulle derina ökning

för år 1910 hafva uppgått till omkring 80,000 kronor. Då emellertid

största delen af denna utgiftsökning kommer att drabba det under titeln:

utgifter för kapitalökning uppförda anslag för nyanläggningar m. in.,

torde det under omkostnadsstaten förekommande anslaget för frakt- och

transportkostnader ej behöfva för år 1913 höjas med mera än 25,000

kronor och alltså upptagas till 100,000 kronor.

Anslaget för postafgifter anser styrelsen äfven för år 1913 kunna beräknas

till 55,000 kronor.

I anslaget för resekostnads- och traktamentsersättning föreslår styrelsen

en förhöjning med 5,000 kronor till 60,000 kronor. Utgifterna under

denna titel uppgå nämligen under åren 1910 och 1911 till 58,000 å

59,000 kronor.

Anslagen för telegrafverkets undervisningsanstalt och för Sveriges bidrag

till underhåll af telegrafunionens internationella byrå i Bern anser

styrelsen böra för år 1913 bibehållas vid samma belopp som under åren

1909 —1912 eller respektive 20,000 och 2,500 kronor.

Såvidt styrelsen nu kan beräkna, erfordras under titeln: ränta till

enskilda — hvilken anslagstitel, enär telegrafstyrelsen från och med

år 1912 icke har att erlägga någon ränta till riksgäldskontor^, torde

böra förkortas till ))räntor» — ett belopp för år 1913 af 33,500 kronor,

eller 10,500 kronor högre belopp än för år 1912 hade beräknats.

Anslaget för diverse utgifter, i 1912 års stat upptaget till 154,533

kronor, anser styrelsen för år 1913 böra i någon mån ökas samt för

afrundande af slutsumman af anslagen för telegrafverkets driftkostnader

jämkas till 162,543 kronor, utgörande 8,010 kronor högre belopp

än för år 1912 i staten upptagits.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Förhöjningen af anslaget till stationers och linjers underhåll är, Departement,- enligt hvad jag inhämtat, påkalladt för att bringa upp anslagsbeloppet

till den siffra, som i verkligheten erfordras. Hvarken mot denna ökning

eller mot hvad styrelsen i öfrigt under denna utgiftstitel föreslagit, ansei

jag mig kunna göra någon annan erinran, än att anslaget till diverse

utgifter för utjämnande af driftkostnadsstatens slutsumma jämkas till

162,053 kronor.

Summan af anslagen a 1912 ars omkostnadsstat

utgör .............................................................................................

Häri har nu föreslagits ökning:

dels af anslaget för stationers och linjers underhåll

med

dels af anslaget för underhåll af byggnader

och tjänstelokaler med

dels af anslaget för blanketter m. in.

med ....................................................

dels af anslaget för frakt- och transportkostnader

med

dels af anslaget för resekostnads- och

traktamentsersättning med

dels af anslaget för räntor med

dels ock af anslaget för diverse utgifter

med

kr. 3,920,033: —

kr. 200,000:

10,000: —,

20,000: —,

25,000: —,

5,000: —,

10,500: —,

7,520: —,

Summa kr. 278,020: —,

hvaremot minskning föreslagits å anslaget

för hyror med » 10,000:

återstod

» 268,020: -

1913 års omkostnadsstat skulle alltså komma att sluta å kr. 4,188,053:

Om hvad jag sålunda föreslagit vinner godkännande, komma telegrafverkets

driftkostnader för år 1912 att utgöra de belopp, som utvisas

af följande tablå, hvilken äfven innehåller jämförelse med den

för år 1912 fastställda stat för telegrafverkets driftkostnader.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Utgifter för verkets drift.

Belopp för

år 1912

Belopp för

år 1913.

Ökning

Minskning

för år 1913.

A. Aflöningsstat..................

B. Öfvergångsstat....................

C. Indragningsstat........................

D. Pensions- och understödsstater .....

E. Omkostnadsstat.......................

Summa

6,174,150

38,340

5,500

336,777

3,920,033

6,975,290

22,540

5,500

340,617

4,188,053

801,140

3,840

268,020

15,800

10,474,800

11,532,000

1,073,000

— 15,800

1,057,200

15,800

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört — samt under hänvisning

till hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet anfört

till statsrådsprotokollet dels öfver utrikesärenden den 15 mars 1912

vid föredragning af frågan om inköp af beskickningshus i Berlin, dels ock

öfver finansärenden innevarande dag vid föredragning af frågan om

förbättring af pensioneringen inom de tre första klasserna af handelsflottans

pensionsanstalt — får jag hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

dels besluta sådan ändring af gällande aflöningsreglemente

för tjänstemän vid telegrafverket af den 11

oktober 1907, som framgår af bifogade förslag till

nådig kungörelse i ämnet,

dels medgifva, att enhvar af arbetsledaren Anton

Edvard Jönssons änka Christina Jönsson, född Andersson,

växelstationsföreståndarinnan Ahli Hansson,

lokaltelefonisten Sigrid Lovisa Virginia Jacobsson

och Kristina Månsson må från och med den 1

januari 1912 af telegrafverkets medel uppbära under

sin återstående lifstid, så länge hon lefver ogift, årligt

understöd till belopp af, änkan Jönsson 300 kronor,

växelstationsföreståndarinnan Hansson och lokaltelefonisten

Jacobsson 500 kronor samt Månsson 400

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

101

kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för

fyllnadspensioner från telegrafverket,

dels ock bestämma telegrafverkets anslag för

driftkostnader under år 1913, förslagsvis, till 11,532,000

kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas

till Riksdagen.

Ur protokollet:

Solve Berger.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 96-

Förslag
till
nådig

kungörelse angående vissa ändringar i aflöningsregleiuentet för

tjänstemän vid telegrafverket af den 11 oktober 1907.

§ 1.

Generaldirektören och chefen för telegrafverket samt verkstadsdirektören

tillsättas genom förordnande på viss tid, öfriga tjänstemän

vid telegrafverket genom konstitutorial, hvilket skall anses innebära,

att tjänsteman kan i administrativ väg på grund af fel eller försummelse

i tjänsten afsättas från sin befattning.

§ 3.

l:o. Till — — — — — — — — — — — — — — kronor.

2: o. Till icke provisionsberättigad tjänsteman utgår aflöning enligt

följande aflöning sskala med däri angifna årliga belopp:

Klass.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa

aflöning.

Klass.

Lön.

Tjänst- j

görings- pennin- gar.

Summa

aflöning.

1 .....................

5,400

3,600

9,000

15 .....................

1,800

900

2,700

2 .....................

5,100

3,400

8,500

16 .....................

1,600

800

2,400

3 .....................

4,800

3,200

8,000

17 .....................

1,500

600

2,100

4 .....................

4,500

3,000

7,500

18 .....................

1,440

510

1,950

5 .....................

4,200

2,800

7,000

19 ...................

1,350

450

1,800

6 .....................

3,900

2,600

6,500

20 .....................

1,240

410

1,650

7 .....................

3,600

2,400

6,000

21 .....................

1,130

370

1,500

8 .....................

3,300

2,200

5,500

22 ....................

1,040

340

1,380

9 .....................

3,000

2,000

5,000

23 .....................

950

310

1,260

10 .....................

2,760

1,840

4,600

24 .....................

920

220

1,140

11 .....................

2,520

1,680

4,200

25 .....................

820

200

1,020

12 .....................

2,400

1,400

3,800

26 .....................

770

190

960

13 .....................

2,200

1,200

3,400

27 .....................

720

180

900

14 .....................

2,000

1,000

3,000

28 .....................

680

160

840

s. 103 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

103

3:o. Till--------------- 1,050.

4:o. Såsom---------tjänstgöringspemiingar.

5:o. Till verkstadsdirektör utgår arfvode med 12,000 kronor för år.

§ 4.

l:o. Aflöning åtnjutes af icke provisionsberättigad tjänsteman enligt

följande reglering:

Lägsta aflöning.

Högsta aflöning.

Klass.

Kronor.

Klass.

Kronor.

A) inom styrelsen:

Byråchef ..............................................................................

3

8,000

i

9,000

4

7,500

3

8,000

Byråtjänsteman: sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie,

byråingenjör, förrådsintendent, byråkontrollör......

10

4,600

5

7,000

öfriga............................................................

13

3,400

7

6,000

Föreståndare för katalog expeditionen .......................................

19

1,800

16

2,400

Kontorsskrifvare.....................................................................

23

1,260

18

1,950

Vaktmästare..........................................................................

24

1,140

20

1,650

B) vid linjedistrikten:

Linjedirektör ........................................................................

7

6,000

3

8,000

Linjeingenjör ........................................................................

10

4,600

6

6,500

Förrådsbokhållare ..................................................................

19

1,800

12

3,800

Kassör af l:a lönegraden.........................................................

23

1,260

17

2,100

Bokhållare ...........................................................................

25

1,020

20

1,650

Linjemästare af l:a lönegraden...................................................

21

1,500

15

2,700

» » 2:a » ..................................................

22

1,380

16

2,400

Linjeförman » l:a » ...................................................

24

1,140

19

1,800

» » 2:a » ...................................................

25

1,020

20

1,650

Reparatör » l:a » .................................................-

25

1,020

20

1,650

» » 2: a » ...................................................

26

960

21

1,500

C) vid stationerna:

•

Kontrollör af l:a lönegraden .................................................

12

3,800

8

5,500

» » 2:a » .................................................

13

3,400

9

5,000

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 96.

Lägsta aflöning.

Högsta aflöning.

Klass.

Kronor.

Klass.

Kronor.

Assistent .............................................................................

19

1,800

12

3,800

Telegrafist..............................................................................

23

1,260

17

2,100

Vaktföreståndare ................................................................

23

1,260

17

2,100

Kassör af l:a lönegraden ......................................................

23

1,260

17

2,100

» » 2:a » ......................................................

24

1,140

19

1,800

Bokhållare ..........................................................................

25

1,020

20

1,650

Interurbantelefonist ..............................................................

26

960

22

1,380

Stationsförman........................................................................

27

1,020

22

1,380

Stationsbiträde .............................................................

28

840

23

1,260

D) yid verkstaden:

Verkstadsingenjör ..................................................................

10

4,600

6

6,500

Kontorschef...........................................................................

13

3,400

7

6,000

Materialförvaltare ..................................................................

17

2,100

11

4,200

Verkmästare...........................................................................

17

2,100

12

3,800

Kassör af l:a lönegraden ......................................................

23

1,260

17

2,100

Do vid denna aflöningsstats trädande i kraft vid telegrafverket anställda

ordinarie ock extra ordinarie tjänstemän i nedan angifna befattningar

äga vid tillträdandet af motsvarande ordinarie befattningar i

denna aflöningsstat beräkna nedanstående begynnelseaflöning:

Kontrollör af l:a lönegraden, förut- varande biträdande kommissarie eller

kontrollör ................................................

Kontrollör af 2:a lönegraden, förut- varande biträdande kommissarie, kon-

enligt

klass

12

3,800

kronor

trollör eller kassör ..............................

»

»

13

3,400

»

Assistent ........................................................

»

»

17

2,100

B

Bokhållare ......................................................

Stationsförman, förutvarande vaktbe-

tjänte af l:a lönegraden......................

samt

»

»

22

1,260

»

»

»

24

1,020

5>

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

105

Stationsbiträde, förutvarande vaktbetjänte

af 2:a lönegraden ...................................... enligt klass 20 900 kronor;

Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsedda

att i regel innehafvas af kvinnliga tjänstemän.

2:o. Lön — — — — — — — — — — — — — tjänstemän.

3:o. Uppflyttning i aflönings- eller löneklass sker enligt de allmänna

grunder, hvilka finnas sammanförda i de vid detta aflöningsreglemente

såsom bilagor fogade tabeller under iakttagande:

att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må

föras honom till last den tid han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet

utan afkortning å aflöningen;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd;

börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före denna

aflöningstats trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,

vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller beträffande de i

staten nyuppförda befattningarna, på grund af förordnande;

att nu gällande bestämmelser om rätt för tjänsteman att för erhållande

af ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som förflutit från hans

tillträde till befattningen på grund af förordnande i följd af frågan om

verkets omorganisation med anledning af telefonväsendets tillkomst samt

om rätt för vissa vaktbetjänte att beräkna ålderstillägg från den tidpunkt,

de tillträdde de befattningar, som de vid 1902 års utgång innehade,

fortfarande skola gälla vid beräknande af ifrågavarande personals

tjänstålder;

att tjänsteman, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten

skulle erhålla lägre aflöning än den aflöning eller det arfvode han förut

uppbär, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära skillnaden, intill

dess hans aflöning stigit till samma belopp;

att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från

en befattning till annan, hvars begynnelseaflöning eller begynnelselön

är lika med eller lägre än den aflöning eller lön, som han vid tiden

för förflyttningen uppbär, skall,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 höft. (Nr 96.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

då ingendera eller båda befattningarna äro förenade med uppbördsprovision,

kvarstå i innehafvande aflönings- eller löneklass och för uppflyttning

i närmast högre klass tillgodoräkna sig den tid han innehaft

aflöning eller lön efter närmast lägre klass, oafsedt hvilken befattning

han därunder innehaft, samt

då endast endera af de båda befattningarna är förenad med uppbördsprovision,

åtnjuta aflöning eller lön enligt den klass, för hvilken lönen

är lika med eller, om sådan klass ej finnes, är närmast högre än den

lön han vid förflyttningen uppbär samt därvid — utom i det fall att

skillnaden mellan den lön han sålunda får uppbära och den till honom

vid förflyttningen utgående lön är större än skillnaden mellan sistnämnda

lönebelopp och lönen för den klass, som är närmast lägre än

den, i hvilken han vid förflyttningen insättes — tillgodoräkna sig den

tid han åtnjutit den till honom vid förflyttningen utgående lön;

att emellertid den, som efter egen ansökning förflyttas till annan

befattning, i intet fall må bekomma högre aflöning eller lön än den för

nämnda befattning bestämda slutaflöning eller slutlön; samt

att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning

i högre klass, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken han

enligt bestämmelserna i § 7 punkt 6:o a) här nedan är skyldig att från

tjänsten afgå, icke må uppflyttas i högre klass.

4:o. Undantagsvis — — — — — — — — — — statförslag.

§ 6-

För åtnjutande af arfvode eller i stat uppförd aflöning och därtill

hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning

gälla, med undantag beträffande telegraffullmäktige, följande bestämmelser:
l:o.

Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande

instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan

befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan

minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande

aflöning.

Stations föreståndare, hvars redovisningsområde förändras till sin

omfattning, må, om han därigenom lider minskning i den honom vid

redovisningsområdets förändring tillkommande uppbördsprovision, kunna

af telegrafstyrelsen tillerkännas ersättning härför.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

2:o. Med ordinarie befattning vid telegrafverket må icke förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med ordinarie befattning i nämnda verk förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt

ej, hvad angår verkets chef eller byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, telegrafstyrelsen, uppå därom, gjord

framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i telegrafverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas

och bibehållas.

3:o. Har generaldirektören eller verkstadsdirektören beviljats ledighet

och vikarie förordnats, beror på pröfning af Kungl. Maj:t, huru

stor del af arfvodet må till vikarien afstås.

4:o. Tjänsteman äger uppbära oafkortad aflöning icke blott för

den tid han verkligen tjänstgjort utan äfven under den tid, han åtnjutit

semester, eller för beredande af semester bestridt högre befattning,

eller med telegrafstyrelsens medgifvande användt för att utom sin tjänstgöringsort

göra iakttagelser eller studier inom telefon- eller telegrafväsendet

eller idka språkstudier, eller som åtgått för fullgörande af de

skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets

pensionsinrättning.

5:o. Den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes

uppbära oafkortad aflöning under högst så lång tid åt ett och

samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke

öfverstiger fyrtiofem dagar, men skall eljest afstå tjänstgöringspenningar

eller uppbördsprovision.

6:o. Tjänsteman, som af annan anledning än i mom. 4:o och 5:o

omförmäles, åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning,

kan af telegrafstyrelsen förpliktas att afstå, förutom tjänstgöringspenningar

eller uppbördsprovision, så mycket af lönen, som, utöfver

hvad vikarien i öfrigt äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest pröfvas skäligt.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

7:o. Därest tjänsteman i följd äf kroppsskada, ådragen under

tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom

undantag från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen å stat kunna,

efter telegrafstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under

högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af Kungl. Magt,

till huru stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda

tid af sex månader.

8:o. Tjänsteman, skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att

under sammanlagdt högst tre månader af ett och samma kalenderår

såsom vikarie bestrida högre befattning.

Erfordras vikarie för tjänsteman, som företagit kortare tids tjänsteresa

inom landet, eller åtnjuter semester, eller fullgör uppdrag såsom

fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning, eller undfått

sådan kostnadsfri sjukledighet, som afses i mom. 5:o, äger den

vikarierande liksom ock annan i succession efter honom åtnjuta allenast

den honom eljest tillkommande aflöning.

Erfordras vikarie för tjänsteman af annan anledning, äger den

vikarierande, utöfver egen aflöning, uppbära ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta aflöningsklassen för,

å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan,

den vikarierandes egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet

är afsedt att fortgå under längre tid än tre månader, att

den vikarierandes sammanlagda aflöningsförmåner ej må öfverstiga, hvad

han såsom ordinarie å befattningen skulle äga uppbära. År endera

eller båda befattningarna förenade med uppbördsprovision, skall, i afseende

å hvad nu stadgats, med tjänstgöringspenningar i lägsta aflöningsklassen

förstås uppbördsprovision, beräknad efter närmast föregående

års uppbörd.

På telegrafstyrelsens pröfning ankommer huruvida vid förordnande

å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente,

motsvarande högst en femtedel af det vid resor enligt gällande

resereglemente tjänstmannen tillkommande dagtraktamente.

•ko. Eu hvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträdt befattning

såsom tjänsteman vid telegrafverket, skall vara pliktig att

underkasta sig de genom aflöningsreglementet af den 11 oktober 1907

gifna villkor och bestämmelser.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Till de dåvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka före

den 1 mars 1908 förklarat, att de icke vilja underkasta sig nämnda

års aflöningsstat samt de i nyssnämnda aflöningsreglemente angifna

villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunnat därtill förbindas,

utgå aflöningsförmåner enligt för dem förut gällande grunder.

§ 7-

l:o. Rätt---------—---bestämmelser.

2:o. Generaldirektör — — — — — — — — — — inrättning.

3:o. För öfriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till

följande belopp:

5.500 kr. för byråchef;

4,600 » » professor, telefondirektör och telegrafdirektör af l:a

lönegraden;

4.200 » )) telegrafdirektör af 2:a lönegraden och linjedirektör

3.800 » )) kommissarie af l:a lönegraden;

3,700 » » byråtjänsteman;

3.400 » » kommissarie af 2:a lönegraden;

3.300 » t kontrollör af l:a lönegraden;

3.000 » » kommissarie af 3:e lönegraden, kontrollör af 2:a löne
graden,

linjeingenjör och verkstadsingenjör;

2.800 )) y> kommissarie af 4:e lönegraden;

2.200 » )) assistent och förrådsbokhållare;

2.000 » y> kontorschef och materialförvaltare vid verkstaden;

1.800 » )) verkmästare;

1.500 » » kommissarie af 5:e lönegraden;

1.400 » » » )> 6:e »

1.300 » » » )) 7:e » och föreståndare för

katalog expeditionen;

1.200 » » telegrafist, kontorsskrifv are, kassör, bokhållare, vaktföre
ståndare

och linjemästare;

1.000 )) » linjeförman och stationsförman;

900 » )) interurbantelefonist och reparatör; samt

800 » )) stations*biträde och vaktmästare.

4:o. Pension — — — — — — — — — — medel.

öro. Rätt —------------inträder:

för tjänstemän i telegrafstyrelsen —--— — tjänstår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 96.

för linjeingenjör, verkstadsingenjör — — — — tjänstår.

för samtliga kvinnliga —--—---tjänstår; samt

för telegrafister------— — —--tjänstår.

6:o. Skyldighet — — — — — — — — — — — — — afgå.

7:o. Vid — — — — — — — — — — — — — — inträde.

8:o. Rätt — — — — — — — — — — — — — förverkad.

§ 8.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för gör omålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna,

professorn, sekreteraren, kamreraren, sekreteraren och aktuarien, byråingenjören.

förrådsintendenten och byråkontrollören, en hvar under en

och en half månad, telefon-, telegraf-, linje- och verkstadsdirektör, byråtjänsteman,

kommissarie, kontrollör, linje- och verkstadsingenjör, kontorschef

vid verkstaden, assistent, förrådsbokhållare, materialförvaltare, verkmästare,

telegrafist, föreståndare för katalogexpeditionen, kontorsskrifvare,

kassör, bokhållare, vaktföreståndare och interurbantelefonist, en

hvar under en månad, samt linjemästare, linje- och Btationsförman, vaktmästare,

reparatör och stationsbiträde en hvar under en half månad.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade

myndighet bestämmes, begagna sig af semester.

§ 9.

Hvad i § 6 mom. 8:o tredje och fjärde styckena stadgas, skall gälla

jämväl beträffande tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst,

liksom ock vikarie i succession efter honom. Extra ordinarie tjänsteman

äger att under uppdrag, hvarom i denna § är fråga, uppbära den

med den tjänst, som han uppehåller, förenade begynnelseaflöning eller

begynnelselön jämte uppbördsprovision.

§ 14.

Felräkningspenningar tillkomma:

den hos telegrafstyrelsen anställda hufvudkassören med 500 kronor,

för år räknadt;

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 200 kronor, likaledes

för år räknadt;

tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördelning tjänstgör i kassan

vid telegraminlämning, med en half procent af därstädes kontant inbetalda

telegramafgifter, efter fördelning mellan samtliga nu nämnda tjänstemän

vid stationen;

å station särskildt anställd kassör, eller om sådan tjänsteman ej

finnes, stationsföreståndare med en tiondedels procent af influtna telefonabonnemangs-,

inträdes- och samtalsafgifter, dock högst 400 kronor för

år räknadt; ägande telegrafstyrelsen att till tjänsteman, som enligt styrelsens

uppdrag tjänstgör såsom biträdande kassör å station med minst

600,000 kronors telefonuppbörd, utbetala felräkningspennmgar med högst

200 kronor för år räknadt.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ 15.

Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos telegrafstyrelsen

anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,

med’ högst femton procent af hvarje belopp, som på grund

af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget

till redovisning eller såsom obehörigen krediteradt, till telegrafverket

inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit

verket till godo, eller, såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt,

till vederbörande återgäldas.

§ 16.

l:o. Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda

lägenheter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag

med högst 300 kronor må tillkomma kommissarie af 5:e, 6:e och

7:e lönegraderna.

Det ankommer på telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt fall bestämma,

huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, äfvensom

beloppet af berörda bidrag.

2:o. Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, stationsförman,

reparatör och stationsbiträde utgår hyresbidrag, enligt af telegrafstyrelsen

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

fastställda grunder, med minst femton, högst trettio procent af aflöning

en.

3:o. Förmånen af fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

§ 17.

Kontrollör, assistent, förrådsbokhållare, telegrafist, vaktföreståndare,

kassör, bokhållare, interurbantelefonist, linjemästare af l:a lönegraden,

linjeförman af l:a lönegraden, stationsförman, reparatör och stationsbiträde

äga, enligt af telegrafstyrelsen fastställda grunder, uppbära

dyrortstillägg med högst femton procent af aflöningen, dock med iakttagande

af att för manlig tjänsteman, hvars aflöning öfverstiger 3,000

kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor,

samt för kvinnlig tjänsteman, hvars aflöning öfverstiger 1,500 kronor,

ej å högre belopp än 1,500 kronor.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma

proportion som aflöningen; dock skola minst två tredjedelar däraf anses

såsom lön.

Särskilda bestämmelser.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1913, och skola

de genom densamma vidtagna ändringar i aflöningsreglementet därefter

gälla för samtliga tjänstemän vid telegrafverket — utom för de å öfvergångsstat

kvarstående — hvilka icke före utgången af år 1912 förklarat,

att de icke vilja underkasta sig nämnda ändringar, äfvensom för en

hvar, som efter 1912 års slut tillträder befattning vid telegrafverket.

Innehafvare af befattning, för hvilken aflöningen genom denna kungörelse

ändrats, liksom ock tjänsteman, som vid 1913 års ingång tillträder

någon mot hans förutvarande befattning svarande nyinrättad

tjänst, äger att, i fråga om den aflöning han vid 1913 års ingång skall

erhålla och därefter skeende uppflyttning i högre aflöningsklass, tillgodoräkna

sig den tid som dessförinnan förflutit från hans tillträde till

den befattning han vid 1912 års slut innehar; skolande därvid iakttagas

dels att nuvarande manlig bokhållare, som tillträder befattning

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kimgl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 96.

såsom förrådsbokhållare, skall räkna en begynnelseaflöning af 2,100

kronor, dels att därest nuvarande kassören och bokhållaren vid verkstaden

med 1913 års ingång tillträder befattning såsom kontorschef

därstädes, han skall erhålla en begynnelseaflöning af 3,800 kronor, dels

ock att den, hvars sammanlagda aflöningsförmåner skulle understiga

hvad han förut uppbär, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära

skillnaden, intill dess hans aflöningsförmåner stigit till samma belopp

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 höft. (Nr 96.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96,

Allmänna grunder till aflöningsförliöjning

Uppflyttning i högre klass kan äga ram,

Klass

28

27

26

25

24

23

22

21

20

19

18

Aflöning, Kronor

Begynnelse-

aflöning

840

900

960

1,020

1,140

1,260

1,380

1,500

1,650

1,800

1,950

A. Inom styrelsen:

Byråchef............................

8,000

Professor ...........................

7,500

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Byråtj änstemän: sekreterare,

kamrerare, sekreterare och

aktuarie, byråingenjör, för-

rådsintendent, byråkontrollör

4,600

öfriga ...........................

3,400

Föreståndare för katdlogexp.

1,800

2

Kontorsskrifvare..................

1,260

—

—

—

—

—

—

2

2

2

3

3

Vaktmästare........................

1,140

—

—

—

—

O

O

3

3

3

—

—

B. Vid linjedistrikten:

Linjedirektör .....................

6,000

Linjeingenjör ....................

4,600

—

Förrådsbokhållare ...............

1,800

3

Kassör af l:a lönegraden ....

1,260

—

—

—

—

—

—

2

2

2

3

3

Bokhållare.........................

1,020

—

—

—

—

2

2

2

3

3

—

Linjemästare af l:a lönegraden

1,500

2

2

2

» » 2:a >>

1,380

—

—

—

—

—

—

—

2

2

2

3

Linjeförman » l:a »

1,140

—

—

—

—

—

2

2

2

3

3

—

» » 2:a »

1,020

—

—

—

—

2

2

2

O

ö

3

—

—

Keparatör » l:a »

1,020

—

—

—

—

2

2

2

3

3

—

—

» » 2:a »

960

—

| —

—

2

2

2

3

3

—

—

—

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96-

115

för icke provisionsberättigad tjänsteman.

när aflöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Klass

Aflöning, Kronor

Uppflyttning i högre klass kan äga rum,

28

27

26

25

24

23

22

21

20

1!)

18

Begynnelse-

aflöning

840

900

960

1,020

1,140

1,260

1,380

1,500

1,650

1,800

1,950

C. Yid stationerna;

Kontrollör af l:a lönegraden...

3,800

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

» » 2:a »

3,400

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

Assistent ...........................

1,800

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

3

Telegrafist .........................

1,260

—

—

—

—

—

—

3

3

3

3

3

Vaktföreståndare.................

1,260

—

—

—

—

—

—

3

3

3

3

3

Kassör af l:a lönegraden ....

1,260

—

—

—

—

—

—

2

2

2

3

3

» » 2:a »

1,140

—

—

—

—

—

2

2

2

3

3

_

Bokhållare ........................

1,020

—

—

—

—

2

2

2

3

3

_

_

Interurbantelefonist ...........

960

—

—

—

2

2

2

3

_

_

_

_

Stationsförman........

1,020

—

—

—

—

3

3

3

_

_

_

Stationsbiträde.....................

840

—

2

2

2

3

3

—

—

—

—

• —

D. Yid verkstaden:

Verkstadsingenjör ...............

4,600

—

—

—

_

_

_

_

_

_

_

Kontorschef.........

3,400

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

_

Materialförvaltare . ..

2,100

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

_

Verkmästare.......

2,100

—

—

—

—

—

—

_ ''

_

_

_

_

Kassör af l:a lönegraden......

1,260

—

—

—

—

—

—

2

2

2

3

3

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

117

när aflöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

»

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kung!. Maj:ts proposition .................................................................................. 1.

Utdrag af statsrådsprotokollet .......................................................................... 2.

I. Ändringar i aflöningsreglementet ........................... 6.

Allmän motivering ................................................................................... »

1. Aflöning till styrelsens tjänstemän ................................................ »

Byråtjänstemän ......................................................................... »

Sekreterare och aktuarie............................................................... 11.

Professor ....................................................................................... 13.

Kvinnliga kontorsskrifvare.............. 18.

Föreståndare för katalogexpeditionen ......................................... 23.

2. Linjepersonalens aflöning................... 24.

Linjedirektörer och linjeingenjörer ............................................. »

Förrådsbokhållare, kassörer och bokhållare................................. 35.

Linjemästare, linjeförmän och reparatörer ................................. 40.

3. Stationspersonalens aflöning........................................................... 44.

Kontrollörer och assistenter ........................................................ »

Den biträdande kvinnliga stationspersonalen .............................. 50.

Stationsförmän och stationsbiträden ......................................... 52.

4. Verkstadspersonalens aflöning ......................................................... 54.

II. Ändringar i aflöningsreglenientet ............................................... 63.

Speciell motivering................................................................................. »

III. Staten för driftkostnader ......................................................................... 79.

A. Aflöningsstat.................................................................................... »

1. Telegrafstyrelsen ....................................................................... »

2. Linjedistrikten ........................................................................... 80.

3. Trafikdistrikten och stationerna................................................ »

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Sid.

4. Verkstaden ................................................................................. 81.

5. Särskilda anslag ........................................................................ 82.

B. Öfvergångsstat ............................................. 84.

1. Telegrafstyrelsen.............................................;........................ »

2. Linjedistrikten ........................................................................... »

3. Trafikdistrikten och stationerna................................................ »

C. Indragningsstat............................... 85.

D. Pensions- och understödsstater ......................................................... »

E. Omkostnadsstat............................................................. 95.

Förslag till nådig kungörelse angående vissa ändringar i aflöningsreglementet

för tjänstemän vid telegrafverket af den 11 oktober 1907 102.

Allmänna grunder till aflöningsiörhöjning för icke provisionsberättigad

tjänsteman ...................................................................................................... 114-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:205 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majits ''proposition angående ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid telegrafverket samt fastställan s. 2 i texten
  2. SU 1912:80 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner dels angående ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid telegrafverket samt fastställande af s. 1 i texten