Sök i Ratio Lex

Angående extra anslag för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. daglönare vid marinen

1913-02-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:107, Angående extra anslag för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. daglönare vid marinen

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition Nr 107.

Nr 107.

Kurigl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

extra anslag för utdelande av tillfälligt understöd åt

f. d. daglönare vid marinen; given Stockholms slott den

25 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen

att å extra stat för år 1914 under tionde huvudtiteln uppföra ett

förslagsanslag av 24,230 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt

f.d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid marinen,

vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, som meddelats

genom kungl. kungörelsen den 25 november 1910, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,

i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200

kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och

pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan

pension eller i djdik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa

från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor

samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500

kronor årligen, till 50 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jacob Larsson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!'' Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

7

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 25 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: Schotte,

Bergström,

friherre Adelswård,

Larsson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anförde härefter:

I underdånig ansökning, som under december 1911 inkommit till

sjöförsvarsdepartementet, har förre daglönaren vid flottans stations i

Stockholm ingenjördepartement nr 76 Per August Hansson erinrat, att

Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1910 gemensamt godkänt bestämmelser

om förändrade grunder för pensionering av flottans daglönare, vilka

bestämmelser utfärdats genom kungl. kungörelse den 25 november 1910

att gälla från och med år 1911, och har Hansson anhållit att få sig

tillerkänd en tilläggspension å 285 kronor årligen på det att han måtte

bliva likställd med sina kamrater i samma lönegrad. Enligt vad Hansson

vidare i ansökningen meddelade, hade han dittills kunnat arbeta å privata

verkstäder, men, som han dåmera fyllt 76 år, vore hans krafter

i avtagande och finge han svårt att förtjäna uppehälle åt sig och sin

hustru.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

I häröver infordrat utlåtande, som avgivits den 12 februari 1912,

anförde direktionen över flottans pensionskassa huvudsakligen följande.

Sedan Hansson den 31 augusti 1905 erhållit avsked vid eu levnadsålder

av 69 ll/''i2 år och efter en tjänstetid av 316/ia år från 20 års

ålder samt i vederbörlig ordning anmälts till erhållande av pension,

hade direktionen den 18 september samma år, med tillämpning av då

gällande kungl. kungörelse den 2 december 1904 angående pensionering

av de vid flottans militärdepåer och varvsstater anställda förmän bland

daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, tilldelat honom för ålder

och tjänstetid pension såsom daglönare i 2:a klassen med 250 kronor

årligen.

Därefter hade den 13 februari 1911 inkommit framställning från

Hansson, huruvida han icke på grund av de anställningar, han under

tjänstetiden innehaft såsom maskinist och maskinuppsättare, skulle kunna

erhålla högre pension. Sedan med anledning härav varvschefen i

Stockholm på begäran inkommit med upplysningar angående Hanssons

förutvarande anställning, hade direktionen den 23 maj 1911 meddelat

Hansson det svar, att enär han vid sitt avsked från flottans tjänst icke

varit förman eller innehaft anställning, som kunde anses jämnställd

med förmansanställning, direktionen icke kunde tillägga honom högre

pension än den, som redan blivit honom tillerkänd.

Enär således Hansson avskedats före den 1 januari 1911, då de

av honom åberopade nya pensioneringsgrunderna började tillämpas och

vid avskedet innehaft anställning såsom daglönare samt beskaffenheten

av hans arbete under tjänstetiden såsom maskinist, maskinuppsättare

eller dylikt icke särskilt berättigade honom till någon pension genom

flottans pensionskassa, kunde direktionen reglementsenligt icke tilldela

Hansson högre pension, ehuru en pensionsförhöjning till honom, i anseende

till hans berömliga tjänstgöring, syntes synnerligen önskvärd

och rättvis.

Marinförvaltningen, som efter remiss i ärendet den 5 mars 1912

avgivit utlåtande, har däri anfört följande.

Skälet därtill att de genom förenämnda kungörelse den 2 december

1904 bestämda pensionerna för daglönare blivit efter Riksdagens medgivande

höjda redan genom kungörelsen den 25 november 1910 hade

varit, att de enligt den förra kungörelsen utgående pensionsbeloppen visat

sig vara så knappt tillmätta, att de icke försloge att bereda ens nödtorftig

bärgning åt pensionstagarna, vilka därför i flera fall blivit nödsakade

att för sitt uppehälle anlita allmänna fattigvården. Att sökanden

kunde komma att försättas i samma nödvändighet, läge ingalunda utom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

sannolikhetens gräns. Men att sådant skulle för en daglönare, som i

mera än 30 år efter 20 års ålder med synnerligen vackra vitsord tjänat

staten, bliva hans ålderdoms slutliga lott, måste verka i hög grad

sårande på rätts- och billighetskänslan. På grund härav funne sig

marinförvaltningen icke kunna för sin del ställa sig avvisande mot ansökningen.

Visserligen kunde antagas, att bifall därtill skulle skapa ett prejudikat,

som komme att inbjuda till ytterligare ansökningar i enahanda

syfte. Men enligt ämbetsverkets tanke syntes det ej vara att från det

allmännas sida beklaga, om även i andra fall, vilkas antal i varje

händelse endast kunde bliva ringa, anledning skulle förekomma att åt

förutvarande daglönare, som uppnått mer än 76 år och oförvitligen tjänat

staten i mer än 30 år efter 20 års ålder, bevilja förhöjning i deras pension

från det enligt 1904 års kungörelse medgivna, obestridligen alltför

låga beloppet till vad som genom 1910 års pension sreglering bestämts.

Förhöjningen av den sökanden tillagda pensionen i 2:a klassen för

daglönare eller 250 kronor syntes emellertid icke kunna sträcka sig till

det av sökanden ifrågasatta beloppet 285 kronor, vilket belopp torde

hava uppkommit på det sätt att sökanden betraktat sig såsom förman och

beräknat sin tjänstetid till 34 år. Endast till det belopp, vartill vid

sökandens avgång hans pension med beräkning av 31 års tjänstetid och

med tillämpning av kungörelsen den 25 november 1910 skulle hava

uppgått, eller 360 kronor, syntes förhöjning kunna ifrågakomma.

Med stöd av det anförda hemställde marinförvaltningen därför, att

Kungl. Maj:t ville antingen förordna om höjning av sökandens pension

med&110 kronor till 360 kronor eder, därest förhöjningen icke skulle

kunna på nu föreslaget sätt beredas, hos Riksdagen äska medgivande

av sådan pensionsförhöjning.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 4 april 1912 framhållit,

hurusom det icke kunde förnekas, att det Hansson reglementsenligt tillkommande

pensionsbeloppet å 250 kronor vore under nuvarande förhållanden

för litet för att tillförsäkra pensionären en någorlunda bekymmerfri

ålderdom. Såsom marinförvaltningen framhållit, vore det

ingalunda uteslutet, att, då arbetsförmågan vore uttömd, fattigvårdens

hjälp måste anlitas. Såväl då 1904 års pensioneringsgrunder beträffande

marinens daglönare ändrades genom beslut vid 1910 års riksdag som

ock vid Riksdagens under de senare åren fattade beslut i särskilda

pensionsfrågor rörande arbetare hade också erkänts, att 300 kronor

måste anses såsom det lägsta pensionsbelopp, som borde ifrågakomma.

Emellertid kunde statskontoret icke undgå att hysa någon betänklighet

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 74 höft. (N:r 107.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

mot vidtagande av höjning av i behörig ordning fastställt pensionsbelopp,

hälst möjlighet saknades att överskåda följderna av en sådan

åtgärd. Statskontoret ansåge sig därför icke kunna tillstyrka bifall

varken till Hanssons ansökning eller till marinförvaltningens förslag.

Däremot skulle statskontoret för sin del vilja förorda, att för de f. d.

daglönare, som i likhet med Hansson pensionerats efter andra grunder

än dem, som fastställts genom kungörelsen den 25 november 1910,

bereddes tillfälliga understöd att vid styrkt behov utdelas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som enligt Riksdagens beslut gällde dels

från och med år 1908 för vissa avskedade underofficerare och vederlikar

vid armén, dels ock från och med år 1911 för vissa pensionerade

kronojägare samt vad Kungl. Maj:t i framställning till 1912 års riksdag

föreslagit beträffande f. d. förrådsvaktmästare. Efter prövning i varje

särskilt fall, huruvida behov av understöd kunde anses föreligga, skulle

f. d. daglönare, som pensionerats före ingången av år 1911, kunna beviljas

dylikt understöd efter sådana grunder att sammanlagda beloppet

av pension och understöd skulle uppgå till lägst 300 kronor och högst

550 kronor. För ändamålet borde å tionde huvudtiteln äskas ett extra

anslag till det belopp, vartill vidare utredning i ärendet kunde giva

anledning; och kunde anslaget lämpligen ställas till disposition av direktionen

över flottans pensionskassa, som skulle äga pröva och avgöra

inkomna ansökningar om understöd samt utbetala beviljade understöd

i sammanhang med pensionerna.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört, anbefalldes

direktionen över flottans pensionskassa att inkomma med ytterligare utlåtande

i ärendet och därvid särskilt avgiva utredning beträffande storleken

av det anslag, som vid bifall till statskontorets förslag kunde

anses erforderligt.

Till fullgörande härav har direktionen inkommit med skrivelse den

14 augusti 1912 och däri till en början meddelat följande.

De f. d. daglönare vid flottans militärdepåer och varv, vilka för

närvarande åtnjöte pension genom flottans pensionskassa enligt de före

kungörelsen den 25 november 1910 gällande grunder, tillhörde tre särskilda

grupper:

1) Sådana f. d. daglönare vid stationernas ordinarie timmermansoch

hantverksstater, som förflyttats på invalidstat med invalidunderhåll

av 210 kronor årligen för var och en samt pensionerats enligt de före

reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den

31 oktober 1879 gällande stadganden. Pensionen till dessa underhållstagare

utgjorde högst 72 kronor och lägst 24 kronor, vartill korhme

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

förhöjning med 25 kronor jämlikt kungörelsen den 13 augusti 1909.

Antalet av sådana pensionärer vore för närvarande 6.

2) Sådana f. d. daglönare, som pensionerats enligt bestämmelserna

i nyssnämnda reglementet av år 1879, innan kungörelsen av den 2 december

1904 vunnit tillämpning. Pensionerna utgjorde för förman eller

sjukvaktare högst 360 kronor för kroppsskada och 240 kronor för ålder

och tjänstetid samt för vanlig daglönare högst 150 kronor för kroppsskada

och 100 kronor för ålder och tjänstetid, vartill för dem, som

uppnått 50 års ålder och vilkas pensioner icke överstege 180 kronor,

komme förhöjning med 25 kronor enligt förenämnda kungörelse av år

1909. Antalet pensionärer av denna kategori vore för närvarande 59.

3) Sådana f. d. daglönare, som pensionerats enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 2 december 1904. Pensionerna uppginge till högst

500 kronor och lägst 300 kronor för förmän och sjukvaktare samt till

högst 300 kronor och lägst 200 kronor för vanliga daglönare. För

närvarande funnes 131 pensionärer av denna grupp.

Av daglönarepensionärer, vilka sammanlagt åtnjöte underhåll och

pension av över 300 kronor men under 400 kronor, funnes för närvarande

blott en, nämligen till den första av ovannämnda grupper hörande

invaliden J. A. Almström, född år 1827, vilken i underhåll åtnjöte sammanlagdt

307 kronor.

Direktionen har vidare anfört, att vid beräknandet av det belopp,

som skulle vara erforderligt för att åt f. d. daglönare, pensionerade

efter andra grunder än dem, som fastställts genom kungörelsen den 25

november 1910, bereda tillfälliga understöd att i enlighet med statskontorets

förslag vid styrkt behov utdelas, direktionen ansett hela antalet

ifrågavarande pensionärer böra medräknas, då säkerligen för dem

alla, om än i större eller mindre grad, förefunnes behov av understöd.

Om understöd skulle utgå med 100 kronor för de f. d. daglönare,

som åtnjöte i pension och avlöning å invalidstat högst 307 kronor, och

med 50 kronor för dem, som uppbure pension med högre belopp än

307 kronor och högst 500 kronor, skulle kostnaden utgöra:

för

grupp I

högst........................

.......................... kr.

600: —

» II

» ...........................

........................ »

5,900: -

»

* in

» ..........................

........................ .»

11,900: —

eller tillsammans högst............................................. kr. 18,400: —

Om åter understöden därutöver ökades så att sammanlagda beloppet

av pension och understöd skulle, såsom statskontoret framhållit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 107.

vara lämpligt, bliva i hvarje fall lägst 300 kronor, skulle kostnaden

bliva:

för grupp I högst...............................

...................... kr.

600: —

» » il j> ................................

...................... »

11,675:

" » III :» ...............................

..................... )>

11,950: —

eller tillsammans högst ......................

...................... kr.

24,225:

De angivna beloppen, som avsåge samtliga ifrågavarande pensionärer,

komme ej att överskridas, och lomme beloppen, därest de ifrågasatta

understöden skulle utgå en följd av år, på grund av den höga

åldern hos flertalet av de blivande understödstagarna att för följande

år hastigt sjunka.

I enlighet med de åsikter, som av Riksdagen uttalats vid flera under

de senare åren fattade beslut i särskilda pensionsfrågor rörande arbetare,

samt i likhet med statskontoret och marinförvaltningen hyste direktionen

den uppfattning, att 300 kronor borde vara det lägsta pensionsbelopp,

som borde ifrågakomma, samt att alla f. d. daglönare, vilka pensionerats

efter andra grunder än dem, som fastställts genom kungörelsen

den 25 november 1910, borde beräknas komma i åtnjutande av understöd.

Direktionen viile därför föreslå

att för ifrågavarande pensionärer måtte beredas tillfälligt understöd

sålunda:

för den, som i pension från flottans pensionskassa jämte invalidunderstöd

åtnjöte tillsammans 307 kronor eller därunder, 100 kronor

eller det större belopp, som funnes erforderligt för att understödet och

nyssnämnda förmåner tillsammans skulle uppgå till lägst 300 kronor,

och för den, som i pension från flottans pensionskassa uppbure

400 eller 500 kronor, 50 kronor;

att Kungl. Maj:t ville för detta ändamål föreslå Riksdagen att å

extra stat för år 1913 under riksstatens tionde huvudtitel bevilja ett

förslagsanslag av 24,225 kronor att av direktionen förvaltas, samt

att Kungl. Maj:t ville förordna:

att direktionen skulle för ett år i sänder pröva och avgöra inkommande

ansökningar om understöd, vilka borde vara åtföljda av erforderliga

handlingar till styrkande av att understödstagarna vore i livet och

i behov av det sökta understödet, och

att understödet skulle till underhållstagarna utbetalas i sammanhang

med utbetalande av pensionen från flottans pensionskassa.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 107.

Direktionen liar slutligen i sin skrivelse avgivit förslag till bestämmelser

om lämnande av vissa uppgifter, erforderliga för beräknande

under kommande år av det behövliga anslagets storlek.

Statskontoret, som ånyo liörts med anledning av direktionens sålunda

lämnade utredning och framställningar, har i utlåtande den 11

februari 1913 icke funnit något annat att erinra mot de av direktionen

föreslagna gTunderna för understödens beräknande än att da av förteckningar

å ifrågavarande f. d. daglönare, vilka lörteckningar fogats

vid direktionens yttrande den 14 augusti 1912, framginge, att några

bland dem allenast uppnått en jämförelsevis låg levnadsålder, vikt läge

därpå att vid prövning av behovet av understöd noggrann hänsyn toges

till möjligen befintlig egen arbetsförtjänst. Med framhållande att, då

direktionens utredning mast företagas utan hänsyn till de särskilda

pensionärernas ekonomiska förhallanden, möjligt vore, att det av direktionen

uppgivna anslagsbehovet vore något, om än sannolikt helt obetydligt,

för högt, hemställde statskontoret om äskande hos Riksdagen att å

extra stat under tionde huvudtiteln för år 1914 uppföra ett förslagsanslag

å i avjämnat tal 24,230 kronor att ställas till förfogande av direktionen

över flottans pensionskassa för utdelande i den ordning, Kungl. Magt

kunde finna skäl föreskriva, av tillfälliga understöd åt ifrågavarande f. d.

daglönare, under villkor att understöd ej finge tilldelas annan än den,

som styrkt sig vara i behövande omständigheter samt att i avseende å

understödets belopp iakttoges, att för den, som i pension från flottans

pensionskassa jämte invalidunderhall åtnjöte tillsammans 307 kronor

eller därunder, understödet icke finge överstiga 100 kronor eller det

större belopp, som funnes erforderligt för att understödet och nyssnämnda

förmåner tillsammans skulle uppgå till lägst 300 kronor, och

för den, som i pension från flottans pensionskassa uppbure 400 eller

500 kronor, 50 kronor.

Att höja en enligt gällande regler bestämd pension, varom sökanden

Hansson hemställt, synes mig icke böra ifrågakomma. Däremot anser

jag synnerligen behjärtansvärt att i enlighet med det av statskontoret

väckta förslaget medel kunde erhållas för beredande av understöd vid

verkligt behov åt alla kategorier av ifrågavarande pensionärer, vilka

genom nu åtnjutna pensioner icke kunna anses tryggade mot att komma

i nödställd belägenhet. Den princip,, som ligger till grund för beviljande

av dylika understöd, har av Riksdagen redan tillämpats i flera

fall, såsom vid beslut angående understöd år 1907 åt avskedade underofficerare

och vederlikar vid armén, år 1910 åt pensionerade krono
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 74 käft. (Nr 10/.) 3

Departements
chefens
yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

jagare och år 1912 åt f. d. förrådsvaktmästare. De i föreliggande fall

föreslagna beloppen av understöd synas mig lämpligt avpassade; och

anhaller jag få framhålla, att genom ett godtagande därav pensionsbeloppen

enligt pensionsgrunderna i förenämnda kungörelse den 25 november

1910 icke skulle i motsvarande fall komma att överskridas,

oasom av myndigheterna påpekats, utgör det beräknade anslagsbeloppet,

24,2,30 kronor, det högsta behövliga, och kommer detta belopp

att successivt och relativt hastigt minskas. I fråga om villkoren för

och prövningen av understödens utdelande ansluter jag mig till direktionens

över flottans pensionskassa förslag med statskontorets tillägg

därtill och vill jag endast föreslå en redaktionell jämkning i uttryckssattet

beträffande anpassning av understödets belopp till förutvarande

pension och invalidunderstöd.

Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

Riksdagen

att å extra stat för år 1914 under tionde huvudtiteln uppföra ett

förslagsanslag av 24,230 kronor för utdelande av tillfälliga understöd

åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid

marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, som meddelats

genom kungl. kungörelsen den 25 november 1910, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som stvrker sig vara i

behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,

i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200

kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och

pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan

pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa

från och med 200 till och med _ 307 kronor årligen, till 100 kronor

samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500

kronor årligen, till 50 kronor.

Till vad departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition

till Riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid

detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

Gunnar Åkerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.