Angående extra anslag för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. daglönare vid marinen
1913-02-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:107, Angående extra anslag för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. daglönare vid marinen
Dokumentets text
6
Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition Nr 107.
Nr 107.
Kurigl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
extra anslag för utdelande av tillfälligt understöd åt
f. d. daglönare vid marinen; given Stockholms slott den
25 februari 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen
att å extra stat för år 1914 under tionde huvudtiteln uppföra ett
förslagsanslag av 24,230 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
f.d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid marinen,
vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, som meddelats
genom kungl. kungörelsen den 25 november 1910, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200
kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan
pension eller i djdik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa
från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor
samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500
kronor årligen, till 50 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Jacob Larsson.
Kung!'' Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
7
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 25 februari 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Schotte,
Bergström,
friherre Adelswård,
Larsson.
Departementschefen, statsrådet Larsson anförde härefter:
I underdånig ansökning, som under december 1911 inkommit till
sjöförsvarsdepartementet, har förre daglönaren vid flottans stations i
Stockholm ingenjördepartement nr 76 Per August Hansson erinrat, att
Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1910 gemensamt godkänt bestämmelser
om förändrade grunder för pensionering av flottans daglönare, vilka
bestämmelser utfärdats genom kungl. kungörelse den 25 november 1910
att gälla från och med år 1911, och har Hansson anhållit att få sig
tillerkänd en tilläggspension å 285 kronor årligen på det att han måtte
bliva likställd med sina kamrater i samma lönegrad. Enligt vad Hansson
vidare i ansökningen meddelade, hade han dittills kunnat arbeta å privata
verkstäder, men, som han dåmera fyllt 76 år, vore hans krafter
i avtagande och finge han svårt att förtjäna uppehälle åt sig och sin
hustru.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
I häröver infordrat utlåtande, som avgivits den 12 februari 1912,
anförde direktionen över flottans pensionskassa huvudsakligen följande.
Sedan Hansson den 31 augusti 1905 erhållit avsked vid eu levnadsålder
av 69 ll/''i2 år och efter en tjänstetid av 316/ia år från 20 års
ålder samt i vederbörlig ordning anmälts till erhållande av pension,
hade direktionen den 18 september samma år, med tillämpning av då
gällande kungl. kungörelse den 2 december 1904 angående pensionering
av de vid flottans militärdepåer och varvsstater anställda förmän bland
daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, tilldelat honom för ålder
och tjänstetid pension såsom daglönare i 2:a klassen med 250 kronor
årligen.
Därefter hade den 13 februari 1911 inkommit framställning från
Hansson, huruvida han icke på grund av de anställningar, han under
tjänstetiden innehaft såsom maskinist och maskinuppsättare, skulle kunna
erhålla högre pension. Sedan med anledning härav varvschefen i
Stockholm på begäran inkommit med upplysningar angående Hanssons
förutvarande anställning, hade direktionen den 23 maj 1911 meddelat
Hansson det svar, att enär han vid sitt avsked från flottans tjänst icke
varit förman eller innehaft anställning, som kunde anses jämnställd
med förmansanställning, direktionen icke kunde tillägga honom högre
pension än den, som redan blivit honom tillerkänd.
Enär således Hansson avskedats före den 1 januari 1911, då de
av honom åberopade nya pensioneringsgrunderna började tillämpas och
vid avskedet innehaft anställning såsom daglönare samt beskaffenheten
av hans arbete under tjänstetiden såsom maskinist, maskinuppsättare
eller dylikt icke särskilt berättigade honom till någon pension genom
flottans pensionskassa, kunde direktionen reglementsenligt icke tilldela
Hansson högre pension, ehuru en pensionsförhöjning till honom, i anseende
till hans berömliga tjänstgöring, syntes synnerligen önskvärd
och rättvis.
Marinförvaltningen, som efter remiss i ärendet den 5 mars 1912
avgivit utlåtande, har däri anfört följande.
Skälet därtill att de genom förenämnda kungörelse den 2 december
1904 bestämda pensionerna för daglönare blivit efter Riksdagens medgivande
höjda redan genom kungörelsen den 25 november 1910 hade
varit, att de enligt den förra kungörelsen utgående pensionsbeloppen visat
sig vara så knappt tillmätta, att de icke försloge att bereda ens nödtorftig
bärgning åt pensionstagarna, vilka därför i flera fall blivit nödsakade
att för sitt uppehälle anlita allmänna fattigvården. Att sökanden
kunde komma att försättas i samma nödvändighet, läge ingalunda utom
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
sannolikhetens gräns. Men att sådant skulle för en daglönare, som i
mera än 30 år efter 20 års ålder med synnerligen vackra vitsord tjänat
staten, bliva hans ålderdoms slutliga lott, måste verka i hög grad
sårande på rätts- och billighetskänslan. På grund härav funne sig
marinförvaltningen icke kunna för sin del ställa sig avvisande mot ansökningen.
Visserligen kunde antagas, att bifall därtill skulle skapa ett prejudikat,
som komme att inbjuda till ytterligare ansökningar i enahanda
syfte. Men enligt ämbetsverkets tanke syntes det ej vara att från det
allmännas sida beklaga, om även i andra fall, vilkas antal i varje
händelse endast kunde bliva ringa, anledning skulle förekomma att åt
förutvarande daglönare, som uppnått mer än 76 år och oförvitligen tjänat
staten i mer än 30 år efter 20 års ålder, bevilja förhöjning i deras pension
från det enligt 1904 års kungörelse medgivna, obestridligen alltför
låga beloppet till vad som genom 1910 års pension sreglering bestämts.
Förhöjningen av den sökanden tillagda pensionen i 2:a klassen för
daglönare eller 250 kronor syntes emellertid icke kunna sträcka sig till
det av sökanden ifrågasatta beloppet 285 kronor, vilket belopp torde
hava uppkommit på det sätt att sökanden betraktat sig såsom förman och
beräknat sin tjänstetid till 34 år. Endast till det belopp, vartill vid
sökandens avgång hans pension med beräkning av 31 års tjänstetid och
med tillämpning av kungörelsen den 25 november 1910 skulle hava
uppgått, eller 360 kronor, syntes förhöjning kunna ifrågakomma.
Med stöd av det anförda hemställde marinförvaltningen därför, att
Kungl. Maj:t ville antingen förordna om höjning av sökandens pension
med&110 kronor till 360 kronor eder, därest förhöjningen icke skulle
kunna på nu föreslaget sätt beredas, hos Riksdagen äska medgivande
av sådan pensionsförhöjning.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 4 april 1912 framhållit,
hurusom det icke kunde förnekas, att det Hansson reglementsenligt tillkommande
pensionsbeloppet å 250 kronor vore under nuvarande förhållanden
för litet för att tillförsäkra pensionären en någorlunda bekymmerfri
ålderdom. Såsom marinförvaltningen framhållit, vore det
ingalunda uteslutet, att, då arbetsförmågan vore uttömd, fattigvårdens
hjälp måste anlitas. Såväl då 1904 års pensioneringsgrunder beträffande
marinens daglönare ändrades genom beslut vid 1910 års riksdag som
ock vid Riksdagens under de senare åren fattade beslut i särskilda
pensionsfrågor rörande arbetare hade också erkänts, att 300 kronor
måste anses såsom det lägsta pensionsbelopp, som borde ifrågakomma.
Emellertid kunde statskontoret icke undgå att hysa någon betänklighet
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 74 höft. (N:r 107.) 2
10
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
mot vidtagande av höjning av i behörig ordning fastställt pensionsbelopp,
hälst möjlighet saknades att överskåda följderna av en sådan
åtgärd. Statskontoret ansåge sig därför icke kunna tillstyrka bifall
varken till Hanssons ansökning eller till marinförvaltningens förslag.
Däremot skulle statskontoret för sin del vilja förorda, att för de f. d.
daglönare, som i likhet med Hansson pensionerats efter andra grunder
än dem, som fastställts genom kungörelsen den 25 november 1910,
bereddes tillfälliga understöd att vid styrkt behov utdelas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som enligt Riksdagens beslut gällde dels
från och med år 1908 för vissa avskedade underofficerare och vederlikar
vid armén, dels ock från och med år 1911 för vissa pensionerade
kronojägare samt vad Kungl. Maj:t i framställning till 1912 års riksdag
föreslagit beträffande f. d. förrådsvaktmästare. Efter prövning i varje
särskilt fall, huruvida behov av understöd kunde anses föreligga, skulle
f. d. daglönare, som pensionerats före ingången av år 1911, kunna beviljas
dylikt understöd efter sådana grunder att sammanlagda beloppet
av pension och understöd skulle uppgå till lägst 300 kronor och högst
550 kronor. För ändamålet borde å tionde huvudtiteln äskas ett extra
anslag till det belopp, vartill vidare utredning i ärendet kunde giva
anledning; och kunde anslaget lämpligen ställas till disposition av direktionen
över flottans pensionskassa, som skulle äga pröva och avgöra
inkomna ansökningar om understöd samt utbetala beviljade understöd
i sammanhang med pensionerna.
Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört, anbefalldes
direktionen över flottans pensionskassa att inkomma med ytterligare utlåtande
i ärendet och därvid särskilt avgiva utredning beträffande storleken
av det anslag, som vid bifall till statskontorets förslag kunde
anses erforderligt.
Till fullgörande härav har direktionen inkommit med skrivelse den
14 augusti 1912 och däri till en början meddelat följande.
De f. d. daglönare vid flottans militärdepåer och varv, vilka för
närvarande åtnjöte pension genom flottans pensionskassa enligt de före
kungörelsen den 25 november 1910 gällande grunder, tillhörde tre särskilda
grupper:
1) Sådana f. d. daglönare vid stationernas ordinarie timmermansoch
hantverksstater, som förflyttats på invalidstat med invalidunderhåll
av 210 kronor årligen för var och en samt pensionerats enligt de före
reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den
31 oktober 1879 gällande stadganden. Pensionen till dessa underhållstagare
utgjorde högst 72 kronor och lägst 24 kronor, vartill korhme
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
förhöjning med 25 kronor jämlikt kungörelsen den 13 augusti 1909.
Antalet av sådana pensionärer vore för närvarande 6.
2) Sådana f. d. daglönare, som pensionerats enligt bestämmelserna
i nyssnämnda reglementet av år 1879, innan kungörelsen av den 2 december
1904 vunnit tillämpning. Pensionerna utgjorde för förman eller
sjukvaktare högst 360 kronor för kroppsskada och 240 kronor för ålder
och tjänstetid samt för vanlig daglönare högst 150 kronor för kroppsskada
och 100 kronor för ålder och tjänstetid, vartill för dem, som
uppnått 50 års ålder och vilkas pensioner icke överstege 180 kronor,
komme förhöjning med 25 kronor enligt förenämnda kungörelse av år
1909. Antalet pensionärer av denna kategori vore för närvarande 59.
3) Sådana f. d. daglönare, som pensionerats enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 2 december 1904. Pensionerna uppginge till högst
500 kronor och lägst 300 kronor för förmän och sjukvaktare samt till
högst 300 kronor och lägst 200 kronor för vanliga daglönare. För
närvarande funnes 131 pensionärer av denna grupp.
Av daglönarepensionärer, vilka sammanlagt åtnjöte underhåll och
pension av över 300 kronor men under 400 kronor, funnes för närvarande
blott en, nämligen till den första av ovannämnda grupper hörande
invaliden J. A. Almström, född år 1827, vilken i underhåll åtnjöte sammanlagdt
307 kronor.
Direktionen har vidare anfört, att vid beräknandet av det belopp,
som skulle vara erforderligt för att åt f. d. daglönare, pensionerade
efter andra grunder än dem, som fastställts genom kungörelsen den 25
november 1910, bereda tillfälliga understöd att i enlighet med statskontorets
förslag vid styrkt behov utdelas, direktionen ansett hela antalet
ifrågavarande pensionärer böra medräknas, då säkerligen för dem
alla, om än i större eller mindre grad, förefunnes behov av understöd.
Om understöd skulle utgå med 100 kronor för de f. d. daglönare,
som åtnjöte i pension och avlöning å invalidstat högst 307 kronor, och
med 50 kronor för dem, som uppbure pension med högre belopp än
307 kronor och högst 500 kronor, skulle kostnaden utgöra:
för
grupp I
högst........................
.......................... kr.
600: —
» II
» ...........................
........................ »
5,900: -
»
* in
» ..........................
........................ .»
11,900: —
eller tillsammans högst............................................. kr. 18,400: —
Om åter understöden därutöver ökades så att sammanlagda beloppet
av pension och understöd skulle, såsom statskontoret framhållit
12 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 107.
vara lämpligt, bliva i hvarje fall lägst 300 kronor, skulle kostnaden
bliva:
för grupp I högst...............................
...................... kr.
600: —
» » il j> ................................
...................... »
11,675:
" » III :» ...............................
..................... )>
11,950: —
eller tillsammans högst ......................
...................... kr.
24,225:
De angivna beloppen, som avsåge samtliga ifrågavarande pensionärer,
komme ej att överskridas, och lomme beloppen, därest de ifrågasatta
understöden skulle utgå en följd av år, på grund av den höga
åldern hos flertalet av de blivande understödstagarna att för följande
år hastigt sjunka.
I enlighet med de åsikter, som av Riksdagen uttalats vid flera under
de senare åren fattade beslut i särskilda pensionsfrågor rörande arbetare,
samt i likhet med statskontoret och marinförvaltningen hyste direktionen
den uppfattning, att 300 kronor borde vara det lägsta pensionsbelopp,
som borde ifrågakomma, samt att alla f. d. daglönare, vilka pensionerats
efter andra grunder än dem, som fastställts genom kungörelsen
den 25 november 1910, borde beräknas komma i åtnjutande av understöd.
Direktionen viile därför föreslå
att för ifrågavarande pensionärer måtte beredas tillfälligt understöd
sålunda:
för den, som i pension från flottans pensionskassa jämte invalidunderstöd
åtnjöte tillsammans 307 kronor eller därunder, 100 kronor
eller det större belopp, som funnes erforderligt för att understödet och
nyssnämnda förmåner tillsammans skulle uppgå till lägst 300 kronor,
och för den, som i pension från flottans pensionskassa uppbure
400 eller 500 kronor, 50 kronor;
att Kungl. Maj:t ville för detta ändamål föreslå Riksdagen att å
extra stat för år 1913 under riksstatens tionde huvudtitel bevilja ett
förslagsanslag av 24,225 kronor att av direktionen förvaltas, samt
att Kungl. Maj:t ville förordna:
att direktionen skulle för ett år i sänder pröva och avgöra inkommande
ansökningar om understöd, vilka borde vara åtföljda av erforderliga
handlingar till styrkande av att understödstagarna vore i livet och
i behov av det sökta understödet, och
att understödet skulle till underhållstagarna utbetalas i sammanhang
med utbetalande av pensionen från flottans pensionskassa.
13
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 107.
Direktionen liar slutligen i sin skrivelse avgivit förslag till bestämmelser
om lämnande av vissa uppgifter, erforderliga för beräknande
under kommande år av det behövliga anslagets storlek.
Statskontoret, som ånyo liörts med anledning av direktionens sålunda
lämnade utredning och framställningar, har i utlåtande den 11
februari 1913 icke funnit något annat att erinra mot de av direktionen
föreslagna gTunderna för understödens beräknande än att da av förteckningar
å ifrågavarande f. d. daglönare, vilka lörteckningar fogats
vid direktionens yttrande den 14 augusti 1912, framginge, att några
bland dem allenast uppnått en jämförelsevis låg levnadsålder, vikt läge
därpå att vid prövning av behovet av understöd noggrann hänsyn toges
till möjligen befintlig egen arbetsförtjänst. Med framhållande att, då
direktionens utredning mast företagas utan hänsyn till de särskilda
pensionärernas ekonomiska förhallanden, möjligt vore, att det av direktionen
uppgivna anslagsbehovet vore något, om än sannolikt helt obetydligt,
för högt, hemställde statskontoret om äskande hos Riksdagen att å
extra stat under tionde huvudtiteln för år 1914 uppföra ett förslagsanslag
å i avjämnat tal 24,230 kronor att ställas till förfogande av direktionen
över flottans pensionskassa för utdelande i den ordning, Kungl. Magt
kunde finna skäl föreskriva, av tillfälliga understöd åt ifrågavarande f. d.
daglönare, under villkor att understöd ej finge tilldelas annan än den,
som styrkt sig vara i behövande omständigheter samt att i avseende å
understödets belopp iakttoges, att för den, som i pension från flottans
pensionskassa jämte invalidunderhall åtnjöte tillsammans 307 kronor
eller därunder, understödet icke finge överstiga 100 kronor eller det
större belopp, som funnes erforderligt för att understödet och nyssnämnda
förmåner tillsammans skulle uppgå till lägst 300 kronor, och
för den, som i pension från flottans pensionskassa uppbure 400 eller
500 kronor, 50 kronor.
Att höja en enligt gällande regler bestämd pension, varom sökanden
Hansson hemställt, synes mig icke böra ifrågakomma. Däremot anser
jag synnerligen behjärtansvärt att i enlighet med det av statskontoret
väckta förslaget medel kunde erhållas för beredande av understöd vid
verkligt behov åt alla kategorier av ifrågavarande pensionärer, vilka
genom nu åtnjutna pensioner icke kunna anses tryggade mot att komma
i nödställd belägenhet. Den princip,, som ligger till grund för beviljande
av dylika understöd, har av Riksdagen redan tillämpats i flera
fall, såsom vid beslut angående understöd år 1907 åt avskedade underofficerare
och vederlikar vid armén, år 1910 åt pensionerade krono
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 74 käft. (Nr 10/.) 3
Departements
chefens
yttrande.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
jagare och år 1912 åt f. d. förrådsvaktmästare. De i föreliggande fall
föreslagna beloppen av understöd synas mig lämpligt avpassade; och
anhaller jag få framhålla, att genom ett godtagande därav pensionsbeloppen
enligt pensionsgrunderna i förenämnda kungörelse den 25 november
1910 icke skulle i motsvarande fall komma att överskridas,
oasom av myndigheterna påpekats, utgör det beräknade anslagsbeloppet,
24,2,30 kronor, det högsta behövliga, och kommer detta belopp
att successivt och relativt hastigt minskas. I fråga om villkoren för
och prövningen av understödens utdelande ansluter jag mig till direktionens
över flottans pensionskassa förslag med statskontorets tillägg
därtill och vill jag endast föreslå en redaktionell jämkning i uttryckssattet
beträffande anpassning av understödets belopp till förutvarande
pension och invalidunderstöd.
Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen
att å extra stat för år 1914 under tionde huvudtiteln uppföra ett
förslagsanslag av 24,230 kronor för utdelande av tillfälliga understöd
åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid
marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, som meddelats
genom kungl. kungörelsen den 25 november 1910, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som stvrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200
kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan
pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa
från och med 200 till och med _ 307 kronor årligen, till 100 kronor
samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500
kronor årligen, till 50 kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till Riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.
Ex protocollo:
Gunnar Åkerman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.