Sök i Ratio Lex

Angående avsättande såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs socken av Norrbottens län

1913-02-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:120, Angående avsättande såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs socken av Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående avsättande

såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs

socken av Norrbottens län; given Stockholms slott den

21 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas ett område av omkring 146 kvadratkilometer,

bestående huvudsakligen av fjällvidder med däri insprängda

områden av lövängsnatur samt beläget å kronomark sydväst om fjället

Peljekaise och nordost om sjöarna Tjalasjaure och Luotajaure i Arjeplogs

socken av Norrbottens län, med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma de

närmare gränserna för nationalparken.

De till ärendet hörande handlingar jämte karta skola Riksdagens

vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 -samt. 85 höft. (Nr 120.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde härefter.

Uti en till 1909 års Riksdag avlåten proposition (nr 125) föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagen besluta att från gällande förvaltningsregler

skulle undantagas och såsom nationalpark avsättas, bland annat, ett

omkring 200 hektar stort område med lövängsnatur å statens mark

söder om fjället Peljekaise i Arjeplogs revir med rätt för Kungl. Magt

att bestämma de närmare gränserna för nationalparken. Såsom särskilt

skäl att avsätta detta område till nationalpark anfördes, att det borde

vara av intresse att, såsom ett motstycke till ett till nationalpark föreslaget

urskogsområde med barrträdsvegetation inom Suorsa och Rissa

kronoparker i Norrbottens län, såsom nationalpark bevara jämväl ett i

nordligaste Sverige beläget område med orörd lövängsnatur.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Denna proposition blev av Riksdagen bifallen.

Sedan intendenten vid naturhistoriska riksmuseum professorn A.

•J. E. Lönnberg i juni 1909 av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

anmodats att uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till gränser för ifrågavarande nationalpark, har Lönnberg i augusti

1912 till Kungl. Maj:t avgivit sådant förslag och därvid anfört:

Efter det överjägmästaren G. Borg av domänstyrelsen anmodats

att uppgöra förslag till bestämmelser angående förvaltningen av samma

nationalpark, hade Borg i skrivelse till domänstyrelsen anfört, bland

annat, att den för nationalparken bestämda areal vore så obetydlig, att

nationalparkens natur icke skulle kunna för framtiden bevaras i huvudsakligen

orubbat skick. Omkringliggande marker inverkade nämligen

genom dräneriugsförhållandena så, att den ursprungliga naturen så

småningom förändrades. Förslag, som bättre skulle kunna motsvara

syftet med nationalparkens avsättande, vore emellertid under utarbetande.

I en senare skrivelse till domänstyrelsen hade Borg framlagt två

alternativa förslag till areal för nationalparken. Enligt det ena av dessa

förslag skulle nationalparken utvidgas till att omfatta omkring 2 kvadratmil,

som till omkring 3A upptoges av fjällbjörkskog, samt utgöras

huvudsakligen av den dalgång, i vilken Tjalasjaure- och Peljejaurekedjorna

med deras av- och tillflöden vore belägna, och begränsas av

vattendelarna norr och söder om dessa. Enligt det andra förslaget

skulle nationalparken få ännu större utsträckning och omfatta även

övre Laisälvens dalgångar. Den skulle i sådant fall få en omfattning

av omkring 11 kvadratmil, varav dock ungefär 4 kvadratmil utgjordes

av kalfjäll och resten av så gott som uteslutande björkskog. Detta

område förefölle visserligen rätt stort, men då detsamma vore för kronan

av praktiskt taget intet ekonomiskt värde och flyttlapparna fortfarande

skulle, såsom hittills skett, få ostört beta sina renar på området ifråga,

syntes staten kunna utan kännbar förlust offra sistnämnda ytvidd för

naturskyddets idé.

I skrivelse den 8 oktober 1911 till vetenskapsakademien hade

domänstyrelsen förmält sig ej hava något att erinra mot att till nationalpark

avsattes det område, som avsåges med det i Borgs sistnämnda

skrivelse upptagna mindre förslaget, därest berörda område efter ytterligare

vidtagen undersökning befunnes för ändamålet lämpligt.

Lönnberg hade nu genom besök på platsen och undersökning av

där rådande förhållanden erhållit närmare kännedom om naturen å ifrågavarande

trakt och även haft tillfälle att rådgöra med Borg. Ehuru det

otvivelaktigt från naturskyddssynpunkt skulle varit värdefullt, att i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 120.

nationalparken inbegrepes även övre Laisälvens dalgångar, syntes det

dock Lönnberg vara lämpligast att för närvarande avstå därifrån, emedan

hemmanet Adolfsström ägde åtskilliga ströängar utefter Laisälven och

i dennas deltaland. Däremot förefölle det Lönnberg mycket önskvärt

och lämpligt, att nationalparken erhölle ökad areal i huvudsaklig överensstämmelse

med Borgs mindre alternativ. De gränser, som enligt

sistnämnda alternativ föreslagits för nationalparken, vore i och för sig

goda, då de i stort sett inneslöte ett par parallella vattensystem inom

dessas vattendelare. Emellertid vore dessa gränser ej alltid lätta att

se i terrängen, utan erfordrades härför vidlyftig och kostsam utmärkning

och upphuggning. Dessutom funnes inom gränserna några ströängar,

som tilldelats hemmanet Hällbacken, och vidare torde hästar

och nötkreatur, tillhöriga såväl hemmanen Hällbacken och Adolfsström

som nybyggare i Gautojaure, under sommaren sträcka sin betning in

över gränserna, något som ej heller för framtiden kunde hindras utan

kostsam hägnad eller vallning. På grund av vad sålunda anförts,

föresloge Lönnberg, att åt nationalparken måtte givas den sträckning,

som på ett vid detta protokoll fogat kartblad finnes utmärkt. Om sistberörda

förslag bleve godkänt, torde gränserna så gott som överallt

bliva lätta att iakttaga i naturen, i det att större delen av sydvästra

långsidan Lomme att begränsas av vatten liksom även den norra kortsidan.

Den nordöstra långsidan Lomme att infalla längs eu kal fjällsträckning

och den sydöstra kortsidan bildas av en förut upphuggen

baslinje, som utgjorde gräns mellan oavvittrad mark och överloppsmark.

Arealen av det å kartan utmärkta området uppginge till omkring 146

kvadratkilometer.

Borg har i avgivet yttrande förmält sig på det livligaste tillstyrka,

att det av Lönnberg föreslagna området måtte avsättas till nationalpark.

1 utlåtande av den 24 september 1912 har jämväl domänstyrelsen

hemställt om bifall till Lönnbergs förslag, dock med iakttagande

av vissa smärre ändringar beträffande gränserna för det med samma

förslag avsedda området. Berörda område vore icke behövligt för

statens skogsväsen och syntes ej heller representera nämnvärt ekonomiskt

värde.

Jämväl vetenskapsakademien har i utlåtande den 9 oktober 1912

hemställt, att ifrågavarande nationalpark måtte erhålla det väsentligt ökade

omfång och de i huvudsak fullt naturliga gränser, som av Lönnberg

föreslagits.

Av vad i ärendet förekommit framgår, att det område, som enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Riksdagens beslut skulle bilda Peljekaise nationalpark, utgör endast en

obetydlig bråkdel av det såsom nationalpark nu ifrågasatta — det senare

området är nämligen omkring 73 gånger större än det förra. Då emellertid,

såsom domänstyrelsen framhållit, det nu avsedda området är

för staten av ytterst ringa värde, anser jag mig icke böra avstyrka

ifrågavarande förslag. I detta sammanhang vill jag anmärka, att två av de

redan avsatta nationalparkerna i Lappland, nämligen Stora Sjöfallet

och Sarjek, var för sig ha betydligt större areal än som nu ifrågasatts

för Peljekaise nationalpark. Stora Sjöfallets nationalpark omfattar

nämligen omkring 15 kvadratmil och Sarjeks nationalpark omkring 19

kvadratmil.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå Riksdagen medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas ett område av omkring 146 kvadratkilometer,

bestående huvudsakligen av fjällvidder med däri insprängda

områden av lövängsnatur samt beläget å kronomark sydväst om fjället

Peljekaise och nordost om sjöarna Tjalasjaure och Luotajaure i Arjeplogs

socken av Norrbottens län, med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma de

närmare gränserna för nationalparken.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla, samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bil. . ..

till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gösta Alstermark.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 85 käft. (Nr 120.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung t. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

?p4s4|g|p

iJjöJiK

isÉÉ

»i

M

P^f!

mm

wm

i---, icfy

•Bil

-

m-mm

W> <r w|

mtssi.

■

mm

rv-^<- »

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:287 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättande såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs socken av Norrbottens län. s. 1 i texten
  2. JoU 1913:84 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättande såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs socken av Norrbottens län. ■ s. 7 i texten