Sök i Ratio Lex

Angående pension till åtskilliga arbetare vid statens järnvägar

1913-03-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:141, Angående pension till åtskilliga arbetare vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

11

Nr 141.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

pension till åtskilliga arbetare vid statens järnvägar;

given Stockholms slott den 19 mars 1913.

Under åberopande av härvid fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att en var av arbetarna Johannes Johansson, Johan Jansson, Gustaf

Möhrling och Erik Evald Bergström må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigas eller entledigats från anställning vid

statens järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor

emellertid att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat

årligt medelinkomstbelopp av 900 kronor eller därutöver, pensionen skall,

så'' länge anställningen varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings

uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma

jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj: t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 141.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 19 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

friherre Adelswårp,

Petrén,

Stenström,

Larsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde vidare:

I skrivelse den 24 februari 1913 har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgiva pension åt arbetarna

vid statens järnvägar Johannes Johansson, Johan Jansson, Gustaf Möhrling

och Erik Evald Bergström.

Liknande

''pensionsfrågor

vid

1906, 1907,

1909, 1910,

1911 och

1912 års

Riksdagar.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens

ifrågavarande skrivelse, må omförmälas de av Kungl. Magt

vid 1906, 1907, 1909, 1910, 1911 och 1912 års riksdagar gjorda

framställningar i liknande syfte samt Riksdagens i anledning därav fattade

beslut.

Vid 1906 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114)

Riksdagen medgiva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge

under vissa villkor från och med månaden näst efter den, varunder

de av järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning

vid statens järnvägsbyggnader, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp av respektive 400,

325, 300 och 250 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

13

Med anledning av denna Kungl. Maj ds framställning förklarade

Riksdagen (skrivelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något

därom, att de till erhållande av pensioner föreslagna förmän och arbetare

i följd av ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom

arbete förvärva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa

personer av statsmedel tillerkändes något understöd med anledning av

deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och

arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående livstid,

utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem

lämpligen borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation

för en gång till hjälp vid bestridande av deras eget och familjernas

uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde

åtgå, innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna

skäligt, att livstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, vilka

uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den av Kungl. Maj:t

använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att, enligt lagen angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli

1901, arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, varmed i nämnda lag

förstodes jämväl arbetsförman, utgiva eu årlig livränta av 300 kronor,

därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i

nu förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet

vid ifrågavarande arbetares avskedande, än om dessa skulle genom

olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen

nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra'' bestämmas för de pensioner,

som beviljades åt en var arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition

nr 140) Riksdagen medgiva, att åtskilliga förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter

den, varunder de entledigades eller entledigats från anställning vid

statens järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund av Riksdagens

beslut år 1906 föreslog beloppet för dessa pensioner till 300

kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande föreslog Kungl.

Maj:t vidare, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till det för en var

beräknade årliga medelinkomstbelopp av respektive 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gnippen van
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsens
framställning.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

liga arbetare eller därutöver, pensionen skulle, så länge anställningen

varade, upphöra att utgå, samt att vid sådan avlönings uppbärande i

övrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen icke

uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av Riksdagen bifallen (skrivelse

nr 10).

I statsverkspropositionen till 1909 års riksdag föreslog Kungl.

Maj:t Riksdagen medgiva, att två förmän och tre arbetare vid statens

järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,

varunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens

järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor. Därjämte föreslogos

enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907

års Riksdag.

Med anledning av berörda framställning yttrade Riksdagen (skrivelse

nr 10), att i avseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen

icke gåve vid handen annat, än att de skulle fortfarande vara,

åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen

ansåge, att deras levnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58

år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen

dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den

i viss mån hade stöd uti förut av Riksdagen fattade beslut i likartade

fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på

deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen

intet att erinra mot meddelande av de för dem föreslagna pensionerna.

Riksdagen uttalade därjämte det antagandet, att de av ifrågavarande

förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra, bleve bibehållna i statens

järnvägars tjänst.

Slutligen hava särskilda av Kungl. Magt till 1910, 1911 och 1912

års Riksdagar gjorda framställningar (proposition nr 134 år 1910, statsverkspropositionen,

tionde huvudtiteln, punkten 20, år 1911 och proposition

nr 189 år 1912) om pension åt vissa förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader, att utgå med samma belopp och efter enahanda

grunder som de av 1907 års Riksdag tillämpade, blivit av Riksdagen

bifallna (skrivelser nr 10 åren 1910, 1911 och 1912).

I sin förberörda skrivelse den 24 februari 1913 har järnvägsstyrelsen

meddelat, att, i likhet med vad förut ägt rum, till styrelsen

inkommit ansökningar om utverkande av statsunderstöd från åtskilliga

arbetare, vilka samtliga under längre tid med goda vitsord arbetat vid

statens järnvägsbyggnadsföretag, och av vilka flertalet enligt företedda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 141.

intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada fått sin arbetsförmåga

i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen

anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna

under den gångna tiden anställda arbetare saknas, vartill kommer,

att en stor del av arbetsbefälet antingen avlidit eller lämnat tjänsten.

Det har för övrigt befunnits omöjligt för befälet att lämna detaljerade

uppgifter rörande varje särskild, kanske för lång tid tillbaka anställd

arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd har således icke kunnat genom

officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen härvidlag, såsom vid

avgivande av enahanda framställning rörande de arbetare, som år 1912

tilldelades understöd, ansett sig kunna utgå från av sökandena själva

lämnade tjänsteförteckningar, vilka utförligt angiva tiden och platsen

för anställningen, och detta så mycket hellre som berörda uppgifter, i

den mån de kunnat kontrolleras, visat sig vara riktiga.

I avseende å vederbörandes lönevillkor har styrelsen i detta sammanhang

meddelat, att medelavlöningen för ifrågavarande arbetare kan

beräknas hava uppgått till 900 kronor för år.

Styrelsen har även utgått från det antagandet, att huvudsakligen

enahanda villkor med avseende å levnads- och tjänstålder med mera,

vilka under de senaste åren varit för Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämmande

vid beviljande av . pensioner åt järn vägsbyggnadsarbetare,

jämväl nu skulle komma till tillämpning.

I överensstämmelse med förberörda grunder skulle pension komma

att utgå till i nedanintagna tabell upptagna arbetare. I tabellen bär

jämväl angivits det antal levnads- och tjänstår, en var uppnått; och

framgår av densamma tillika, att de fortfarande äro i tjänst.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen medgiva, att en var av nämnda arbetare måtte

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas eller

entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av

300 kronor under enahanda förbehåll, som tidigare gjorts.

Namn och ''befattning.

Levnadsår.

Tjänstår.

Anmärkningar.

Johannes Johansson, arbetare...

59

33

Fortfarande i tjänst.

Johan Jansson, arbetare

61

36

d:o.

Gustaf Möhrling, stenarbetare.........

55

33

d:o.

Erik Evald Bergström, stenarbetare ...................

56

29

d:o.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!.

över järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande framställning liar statskontoret

den 3 mars 1913 avgivit infordrat utlåtande och däri förklarat

sig, på grund av vad järnvägsstyrelsen i ärendet meddelat och anfört,

icke hava något att erinra mot avlåtande av proposition till Riksdagen i

överensstämmelse med styrelsens förslag.

Departementschefen

3

yttrande.

Då jag i likhet med järnvägsstyrelsen och statskontoret anser pension

böra beredas ifrågavande arbetare med föreslaget belopp, hemställer

jag, att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgiva,

att en var av arbetarna Johannes Johansson, Johan

Jansson, Gustaf Möhrling och Erik Evald Bergström

må från och med månaden näst efter den, varunder

lian entledigas eller entledigats från anställning

vid statens järnvägar, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till

belopp av 300 kronor, under villkor emellertid att,

därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till ett

för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp av

900 kronor eller därutöver, pensionen skall, så länge

anställningen varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan

avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall

minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår

till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Till denna avstatsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kung]. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen

skulle aflåtas proposition i ärendet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.