Angående beredande av ytterligare medel för utlåning från fonden för rederinäringens understödjande
1913-03-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:181, Angående beredande av ytterligare medel för utlåning från fonden för rederinäringens understödjande
Dokumentets text
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
1
Nr 181.
Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående beredande
av ytterligare medel för utlåning från fonden för rederinäringens
understödjande; given Stockholms slott den 28
mars 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva, att de kapitalavbetalningar, som å de från lånefonden för
rederinäringens understödjande utgående lånen verkställas, må även för
tiden efter är 1913 tillsvidare tilläggas fonden.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Theodor Adelswärd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 132 höft. (Nr 181.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 mars 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
friherre AdelswäRD,
Petrén,
Stenström,
Sandström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd
anförde härefter:
På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar anvisade Riksdagen
vart och ett av åren 1903, 1905 och 1907 ett belopp av 5,000,000
kronor till en lånefond för rederinäringens understödjande, att förvaltas
och användas i överensstämmelse med vissa angivna grunder, vilka
belopp riksgäldskontoret bemyndigades att i mån av behov tillhandahålla
statskontoret, som skulle hava att till riksgäldskontoret inleverera don
å de från fonden utlämnade lån inflytande räntan. Därjämte medgav
Riksdagen vid beloppens anvisande varje gång, att de kapitalavbetalningar,
som verkställdes å de från fonden utgående lånen, finge intill
utgången av år 1909 tilläggas fonden.
3
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 181.
Vidare medgav 1909 års Riksdag för beredande av ytterligare
medel för utlåning från ifrågavarande fond med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning, att de kapitalavbetalningar, som verkställdes å de från
fonden utgående lånen, Unge även för tiden efter år 1909 intill utgången
av år 1911 tilläggas fonden.
I fråga om användningen av de av 1903 års Riksdag anvisade
medlen utfärdade Kungl. Magt den 18 december 1903 kungörelse,
varigenom fastställdes vissa allmänna villkor och bestämmelser för erhållande
och åtnjutande av lån från fonden, och genom särskilda
kungörelser av den 2 juni 1905, den 3 maj 1907 och den 5 juni 1909
förordnades, att samma villkor och bestämmelser skulle lända till efterrättelse
i fråga om lån från de av Riksdagen åren 1905, 1907 och 1909
anvisade medlen.
Slutligen har 1911 års Riksdag, på därom av Kungl. Maj:t gjorda
framställningar, dels till ökning av det lånefonden för rederinäringens
understödjande tillhörande kapital för år 1912 anvisat ett anslag av
2,000,000 kronor, utgörande statens fordran vid 1911 års utgång hos
aktiebolaget Svenska Ostasiatiska kompaniet jämte vad av bolagets
lån från staten under år 1911 influtit såsom kapitalavbetalning, dels
ock medgivit, att de kapitalavbetalningar, som å de från nämnda fond
utgående lånen verkställas, Unge även för tiden efter år 1911 intill
utgången av år 1913 tilläggas fonden. Härvid har Riksdagen anfört,
att Riksdagen, som trott sig finna, att för det dåvarande icke förefunnes
någon nöjaktig kontroll över användningen av de såsom rederilån utlämnade
medlen, velat uttala önskvärdheten därav, att sådana bestämmelser
bleve utfärdade, att genom dem åstadkommes en effektiv kontroll
därå, att de från ifrågavarande fond utlämnade lånebeloppen verkligen
bleve använda för det ändamål, fonden vore avsedd att främja.
Sedan i anledning av nådig remiss kommerskollegium deu 20
december 1911 avgivit utlåtande över denna Riksdagens framställning
jämte förslag till ändrade författningsbestämmelser i ämnet, har Kungl.
Maj:t den 26 april 1912 utfärdat kungörelse angående villkoren för lån
från fonden för rederinäringens understödjande, innefattande dels förändrad
lydelse av punkterna 1), 2), 9) och 10) i nådiga kungörelsen
av den 18 december 1903 att tillämpas, punkten 1) beträffande lån från
fonden, om vilka ansökning göres efter den nya kungörelsens utfärdande,
och övriga punkter beträffande lån, vilka efter nämnda tidpunkt beviljas,
dels ock föreskrift att för tiden intill 1914 års ingång ansökningar om
lån från fonden skola ingivas till finansdepartementet före den 1 juli
vartdera av åren 1912 och 1913.
4
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 181.
Kommers
kollegium.
I underdånig skrivelse den 28 februari 1913 har nu kommerskollegium
angående berörda lånefond anfört, bland annat, följande.
»Enär i fråga om de medel, som genom återbetalningar inflyta efter utgången
av år 1913, Riksdagens nu gällande beslut i ämnet måste anses innebära,
att medlen skola återgäldas till riksgäldskontoret, kunna efter år 1913 icke utan
nytt beslut av Riksdagen några ytterligare medel tillfalla rederilånefonden.
Kollegium bar i anledning härav funnit sig böra taga under övervägande,
huruvida icke omständigheterna äro sådana, att den svenska rederinäringen även
efter år 1913 bör för åtminstone två år framåt tillförsäkras det betydelsefulla ekonomiska
stöd, som ett fortsatt utdelande av rederilån skulle innebära.
Enligt uppgift från statskontoret kunna kapitalavbetalningarna å rederilån
beräknas uppgå sammanlagt för år 1913 till 2,705,000 kronor, för år 1914 till
2,950,000 kronor och för år 1915 till 2,472,000 kronor.
Med hänsyn till lån från fonden under de senaste åren har samma förhållande
framträtt som det i kollegiets underdåniga skrivelse av den 24 december 1910
angående beredande av ytterligare medel till fonden omförmälda, eller att efterfrågan
varit så stor, att de för utlåning tillgängliga beloppen visat sig otillräckliga
för fyllande av de krav, som ställts på fonden. — — —
Under de senare åren har kollegiets strävan med hänsyn till lånens fördelning
allt mera inriktats på att fondens syfte måtte förverkligas. Särskilt har,
sedan kollegium för sina förslag om villkor för erhållande av lån erhållit stöd i
Eders Kungl. Maj:ts godkännande därav samt i bestämmelserna uti — ---kungörelse
av den 26 april 1912, kollegium i sitt underdåniga utlåtande av den 4 december 1912
(med förslag till lån från ifrågavarande fond) sökt att med användande i betydande
omfattning av samma föreskrift i flertalet fall förbinda lyftande av lån med en
fullgjord eller åtagen nyanskaffning av fartyg, företrädesvis genom nybyggnad vid
svensk verkstad.
En särskild anledning härtill har förelegat däri, att sjöfarten sedan någon
tid befunnit sig i eu högkonjunktur med alltjämt stigande frakter, vilken självfallet
tagit sig uttryck i en omfattande tonnageökning från ett flertal rederiföretags sida.
Härav hava stora lånebehov uppkommit för de många svenska redare, som sträva
att på angivna sätt utvidga sin verksamhet.
Emellertid kunde det ifrågasättas, om icke just i denna högkonjunktur skulle
ligga ett skäl att för framtiden indraga det understöd, som sjöfartsnäringen sedan
en följd av år åtnjutit genom de på billiga villkor utdelade rederilånen. En sådan
åtgärd skulle dock enligt kollega förmenande kunna medföra rätt betänkliga konsekvenser.
Därest en försämring av ställningen åter skulle inträda — något som
ingalunda ligger utom området för det tänkbara — kunde de rederiföretag, som
just till följd av den starka tonnageutvidgningen under den senaste tiden måst i
stor utsträckning taga krediten i anspråk, råka i en synnerligen brydsam ställning.
Skulle då möjligheten att erhålla ytterligare lån av statsmedel berövas företagen,
samtidigt som de betungande återbetalningarna av tidigare bekomna rederilån måste
fullgöras, kunde följderna lätteligen bliva ödesdigra, och resultaten av fleråriga ansträngningar
för den svenska rederirörelsens höjande äventyras.
Såsom kollegium förut olika gånger haft tillfälle för Eders Kungl. Maj:t uttala,
bär ifrågavarande av staten utövade låneverksamhet utan tvivel mäktigt med
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181. 5
verkat till den svenska sjöfartens utveckling och bidragit till att stärka dess ställning
i konkurrensen med utlandet. Med stöd av statskrediten hava de svenska
redarne lättare kunnat bevaka sina intressen på olika farvatten och i åtskilliga fall
föra en kraftig och målmedveten utvidgningspolitik, som utan tvivel är till stort
gagn jämväl för Sveriges och de svenska näringarnas intressen i allmänhet. Ett
särskilt karaktäristiskt drag i den senaste tidens utveckling bör härvid framhållas,
nämligen strävandet att tillskapa regelbundna linjer, där handelsförbindelsernas
intensitet påkallar sådant. Det är då icke allenast fråga om de långväga transatlantiska
fartygslinjer, vilkas tillkomst och fortvaro ansetts vara av den allmänna.
betydelse, att direkta understöd från statens sida ifrågakomma, utan jämväl den
svenska linjefarten på närmare farvatten har tagit ett kraftigt uppsving. Denna
strävan är ett gemensamt drag för hela den internationella sjöfarten i våra dagar
och härleder sig därav, att de olika marknadsfältens ekonomiska växelverkan och
ömsesidiga beroende av varandra kräva allt tätare, säkrare och mera regelbundna
trafikförbindelser. Då anordnandet av reguljära linjer emellertid av naturliga skäl
ofta nog fordra avsevärda kapitaluppoffringar, har i detta avseende statens låneverksamhet
varit i särskild grad välgörande. Emedan det här gäller en utveckling,
som, även vad den svenska rederiverksamheten angår, ännu ingalunda kan anses
hava nått sin avslutning, synas starka skäl tala för att underlätta dess fortgång
genom att ännu någon tid fortsätta med utlåningen ur rederilånefonden.
En annan omständighet, som förtjänar att beaktas, är de svenska skeppsvarvens
ställning. Då det förslag i fråga om beredande av direkt understöd åt den
svenska skeppsbyggerinäringen, som kollegium och generaltullstyrelsen framlagt i
gemensamt underdånigt utlåtande av den 28 november 1911, icke lett till någon
påföljd, synes det kollegium högst önskvärt, om man på indirekt väg genom att
understödja den svenska sjöfarten med lån och därvid, i den män sådant kan vara
lämpligt, foga villkor om anlitande av svenskt varv, kunde fortfarande tillgodose
den för landet högligen betydelsefulla varvsindustriens intressen.
Vid jämförelse med förhållandena i åtskilliga utländska stater vill det synas,
som om Sverige i sin rederilånefond funnit ett sällsynt billigt och praktiskt men
icke desto mindre effektivt medel för vinnande av ett mål, som man i de flesta sjöfartsidkande
länder stundom med stora uppoffringar från det allmännas sida eftersträvar
nämligen sjöfartens höjande. Då den svenska rederilånerörelsen i stället för att
ådraga statsverket förlust, tvärtom bör avkasta en, om ock obetydlig, räntevinst,
synes det, med hänsyn till andra på frågan inverkande omständigheter, vara fullt
berättigat, att den svenska sjöfarten ännu någon tid kommer i åtnjutande av ifrågavarande
förmåner, vilkas betydelse dess representanter ock vid flera tillfällen framhållit.
I anslutning till ovanstående finner sig kollegium böra hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att de kapitalavbetalningar, som å de
från lånefonden för rederinäringens understödjande utgående lånen verkställas, få
även för tiden efter år 1913 intill utgången av år 1915 tilläggas fonden.»
Såsom av den föregående framställningen framgår, skulle, därest Departements
ej av Kungl. Maj:t och Riksdagen annorlunda beslutas, med ingången chefcnav
år 1914 avbetalningar å lån från rederilånefonden återgå till riksgäldskontoret.
Fonden skulle i samma mån minskas.
Vad kommerskollegium i förevarande skrivelse anfört synes mig
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 132 höft. (Nr 181.) 2
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
innefatta fullgiltiga skäl för att nn vidtaga åtgärder till förhindrande av
fondens minskning. Fonden har med all säkerhet fortfarande en viktig
uppgift att fylla, och det är min övertygelse, att den skall visa sig behövlig
i hela sin omfattning under åtskillig tid framåt och i varje fall
under längre tid än två år.
Då jag nu går att förorda kommerskollegii framställning, gör jag
det därför med den jämkningen, att jag ifrågasätter, att Riksdagens
medgivande av kapitalavbetalningarnas läggande till fonden även efter
år 1913 äskas tillsvidare och ej endast till utgången av år 1915. Genom
denna anordning skulle ifrågavarande fond i avseende å kapitalavbeta - ningarnas förhållande till fonden varda tillsvidare likställd med flertalet
övriga statens lånefonder.
I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,
att de kapitalavbetalningar, som å de från lånefonden för rederinäringens
understödjande utgående lånen verkställas, må även för tiden
efter år 1913 tillsvidare tilläggas fonden.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle proposition till Riksdagen avlåtas
av den lydelse, bil. litt.. . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1913:154 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående beredande av ytterligare medel för utlåning från fonden för rederinäringens understödj a1 i texten
- SU 1913:145 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående beredande av ytterligare medel för utlåning från fonden för rederinäringens unders a1 i texten