Angående anslag till rullande materiel för malmtransport, reglering av Stora Lule-älvs vattensystem ovanför Porjus och förstärkning av kraftledningen Porjus—Gellivare—Kiruna
1913-04-04 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:184, Angående anslag till rullande materiel för malmtransport, reglering av Stora Lule-älvs vattensystem ovanför Porjus och förstärkning av kraftledningen Porjus—Gellivare—Kiruna
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till rullande materiel för malmtransport, reglering av
Stora Lule-älvs vattensystem ovanför Porjus och förstärkning
av kraftledningen Porjus—Gellivare—Kiruna; given
Stockholms slott den 4 april 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att den av Kungl. Maj:t till Riksdagen avlåtna
proposition med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten,
å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara m. fl. aktiebolag, å andra sidan, angående
ökad malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält av Riksdagen
bifallcs,
dels till anskaffande av ny rullande materiel för malmtransport vid statens
trafikerade järnvägar för år 1914 bevilja ett anslag av 500,000 kronor;
dels besluta reglering av Stora Lule-älvs vattensystem ovanför Porjus
för en kostnad ej överstigande 1,000,000 kronor samt därav för år 1914
anvisa ett belopp av 500,000 kronor;
dels ock till förstärkning av kraftledningen Porjus—Gellivare—Kiruna
för år 1914 bevilja ett anslag av 160,000 kronor;
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av tillgängliga
medel utanordna beloppen.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 135 käft. (Nr 184).
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 184.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
På framställning av chefen för finansdepartementet har Kungl. Maj:t
förut denna dag beslutat avlåta proposition till Riksdagen med förslag till
överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående ökad malmbrytning
inom Kirunavara och Gellivare malmfält.
Vid bestämmandet av den malm kvantitet, som uppgörelsen skulle
avse, utgår förslaget, såsom av chefen för finansdepartementet framhållits
i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet, från dels den kvantitet,
bolagets styrelse ansett möjligt att före 1932 års utgång bryta och
utan att nedpressa malmprisen avsätta, och dels den ökade malmkvantitet,
3
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 184.
järnvägarna utan anläggande av dubbelspår kunde utfrakta; och har denna
kvantitet blivit satt till högst 81 millioner ton.
För att berörda ökning av utfraktningen skall kunna komma till stånd,
fordras emellertid vissa anläggningar och utvidgningar vid järnvägslinjerna
Kiruna—Svartön och Kiruna—Riksgränsen samt vid kraftverket i Porjus.
För dessa arbeten redogöres utförligt i de utlåtanden av järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen, vilka äro såsom bilagor E och F fogade vid nämnda
proposition och till vilka jag ber att få hänvisa. Här torde jag allenast
behöva behandla de anslagskrav för statens järnvägar och vattenfallsverk,
som i anledning av den ifrågasatta ökningen böra upptagas i riksstaten
för år 1914.
Vad då först angår det för statens järnvägar erforderliga anslaget AnslayJiU
har järnvägsstyrelsen i sitt nyssnämnda utlåtande — efter en redogörelse materiel
för de malmkvantiteter, som på grund av de för närvarande rådande förhållandena
kunna beräknas bli framforslade dels i Kiruna- och Gellivaremalm,
dels i malm från Tuolluvaara, Bergverksaktiebolaget Freja tillhörig
malm och varpmalm .— framhållit, att, om transporterna under perioden
1913—1932 ökas med 31,000,000 ton, varav 21,600,000 brytas i Kiruna
samt 9,400,000 vid Gellivare (Malmberget), och utfraktningen av dessa
kvantiteter skall fördelas på olika år enligt den plan, som är intagen i
kontraktsförslagets § 2, eller således med högst 300,000 ton under år
1913 och högst 400,000 ton under år 1914, mycket stora krav komma
att ställas på de olika linjernas trafikförmåga under de båda åren 1913
och 1914, innan linjen Kiruna—Riksgränsens elektrifiering blivit fullbordad.
Denna beräknas bliva genomförd till utgången av år 1914.
Vad beträffar ökningen under de båda nämnda åren har järnvägsstyrelsen
anfört, att styrelsen redan utfäst sig att år 1913 för Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolags räkning å linjen Kiruna Riksgränsen utfrakta
2.925.000 ton och å linjen Kiruna—Svartön 300,000 ton. Jämväl för år
1914 äro maxima av malmtransporterna för bolagets räkning redan bestämda,
nämligen högst 2,930,000 ton till Riksgränsen från Kiruna och
570.000 ton å linjen Kiruna—Svartön. Därjämte bör för båda dessa år
räknas med ovanberörda transporter av varpmalm och annan malm, uppgående
till 75,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 45,000 ton från
Kiruna till Svartön och 370,000 ton från Gellivare till Svartön.
Järnvägsstyrelsen upplyser vidare, att en verkställd utredning angående
linjernas transportförmåga under nuvarande förhållanden ger vid
handen, att transportförmågan för linjen Kiruna—Riksgränsen ej kan
bringas upp till mer än 3,000,000 ton per år med bibehållande av ångdrift.
Om järnvägsstyrelsen nu, säger styrelsen, icke desto mindre för år 1913
4
Kungl. May.U nåd. proposition Nr 184.
anser sig kunna åtaga sig transport på ifrågavarande linje av ytterligare
100.000 ton och under år 1914 av 200,000 ton, varigenom den totala transportmängden
å denna linje, inklusive transporterna för Tuolluvaara aktiebolag,
kommer att uppgå till 3,100,000 ton för år 1913 och 3,200,000 ton för år
1914, så sker detta under den förutsättningen, dels att ifrågavarande förslag
till nytt avtal med snaraste fastställes, dels att vagnarnas omloppstid i möjligaste
mån minskas, dels slutligen att transporterna jämt fördelas på
årets olika månader. Vidkommande linjen Gellivare—Svartön skulle, inberäknat
de föreslagna ökade transportkvantiteterna, under år 1913 inalles
1.615.000 ton och under år 1914 1,885,000 ton å densamma utfraktas.
Då den högsta hittills till Svartön utfraktade malmkvantiteten uppgått till
cirka 1,500,000 ton malm, är det med den tillgång på rullande materiel,
som för närvarande linnes, icke möjligt att med bestämdhet kunna
påräkna en större transportkvantitet över Svartön än den sistnämnda.
För att därför kunna godtaga den i förslagskontraktet upptagna kvantiteten
300.000 ton för år 1913, av vilka 100,000 skulle transporteras till Riksgränsen
från Kiruna och 200,000 från Gellivare till Svartön, måste järnvägsstyrelsen
räkna med, att transporterna för bolagets räkning af järnmalm
från Gellivare till Svartön enligt nu gällande kontrakt och det
föreslagna nya avtalet erhålla förmånsrätt och att följaktligen, om så
skulle påfordras, transporterna av varpmalm från Gellivare i erforderlig
grad inskränkas. Såsom ett bestämt villkor för möjligheten av ökning år
1913 av transporterna utöver 1,500,000 ton å linjen Gellivare—Svartön
måste jämväl för denna linje stipuleras, att alla transporter för bolagets
räkning skola ske med den allra största jämnhet under årets alla månader.
Dessutom erfordras, att malmvagnarnas uppehåll å Svartön i möjligaste
mån minskas. För år 1914 komma transporterna på linjen Gellivare—
Svartön enligt styrelsens redan gjorda åtaganden att betydligt ökas, nämligen
till ungefär 1,685,000 ton, men då styrelsen beräknar att därutöver
kunna transportera nu ifrågasatta 200,000 ton under ovan gjorda förbehåll
rörande transporternas jämna fördelning, bliver slutligen redan under
år 1914 ökning av den rullande materielen nödvändig. Kostnaden för
denna ökning av rullande materiel beräknas till 500,000 kronor, och hemställer
styrelsen, att anslag å nämnda belopp måtte för ändamålet begäras
av innevarande års Riksdag.
Järnvägsstyrelsen förklarar också i detta sammanhang, att, sedan
elektrisk drift blivit införd å linjen Kiruna—Riksgränsen, trafikförmågan
å denna linje kan avsevärt ökas. Verkställda utredningar hava givit
till resultat, att omkring 5,000,000 ton malm kunna transporteras per år
å denna linje med elektrisk drift, och har styrelsen vid uppgörandet av
Kung!. Majrts nåd. proposition Nr 184.
5
transportplanerna utgått från, att transportmängden för bolagets räkning
får uppgå till högst denna kvantitet. Därvid har styrelsen förutsatt,
att transporterna bliva så fördelade under årets olika månader, att
de kunna fullgöras med 12 tåg per dag under cirka 300 transportdagar.
För den enligt de tidigare avtalen beräknade största transportmängden av
3,850,000 ton per år har antagits ett tågantal, varierande mellan 9 och 12
per dag under olika årstider.
Beträffande det anslag till statens vatten fallsverk, som erfordras till Ar>s^nf11
följd av den föreslagna uppgörelsen, anför vattenfallsstyrelsen i sitt förut- vattenfallsnämnda
utlåtande, att den ifrågasatta ökningen i transportmängden enligt verknyss
omförmälda, av järnvägsstyrelsen lämnade utredning kan genomföras
utan ökning av maximiantalet tåg per dygn och till följd däi''av också utan
ökning i den maximieffekt, som utvecklas i Porjus kraftverk av de för ändamålet
avsedda tvenne enfasmaskinerna därstädes. Någon tillökning av
själva kraftverket är sålunda ej heller erforderlig för ifrågavarande ökning
i malmtransporten.
Däremot kräves anskaffande av större vattenmängd till kraftverket
under lågvattenperioderna, vilka i regel inträffa vintertiden, så att även
då den nödiga maximieffekten kan alstras. Före regleringen är nämligen
vattenmängden vid Porjus beräknad till
under exceptionella torrår lägst......24 sm3
x normala år » ......40 » .
Vattenåfgången för transport av 5,100,000 ton eller den maxirnikvantitet,
som, inberäknad Tuolluvaaramalmen, skulle transporteras
på linjen Kiruna—Riksgränsen, skulle utgöra . . 22‘5 sm3.
Om genom läckning i dammar och luckor bortgår......Ds »
Summa 24 sm3,
skulle järnvägens behov sålunda redan utan reglering kunna tillgodoses*
Däremot finnes vatten under exceptionella torrperioder icke disponibelt för
att till malmfälten leverera någon elektrisk energi. Enligt det den 16 september
1911 mellan vattenfallsstyrelsen och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
i anslutning till 1910 års riksdagsbeslut upprättade kontraktet om
elektrisk energileverans till Kiruna och Gellivare äger vattenfallsstyrelsen
visserligen rätt att vid vattenbrist inskränka eller avstänga leveransen, men
skall då medgiva ett avdrag på betalningen för energien, vilket vid fullständig
avstängning uppgår till 6,730 kronor för hel vecka. Med hänsyn
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 184.
härtill och till osäkerheten, om läckning o. d. kan begränsas till 1''5 sm3,
är det tydligen påkallat att anskaffa större vattenmängd. Detta måste ske
genom reglering av någon av sjöarna i Lule älvs vattensystem ovanför
Porjus. Tillräckligt noggranna undersökningar hava ännu ej utförts för
att kostnaden för den erforderliga regleringen för närvarande skall kunna
bestämt angivas. Styrelsen erinrar emellertid, att Kungl. Maj:t på hemställan
av vattenfallsstyrelsen i årets statsverksproposition föreslagit Riksdagen
bevilja för dessa undersökningar behövliga medel. Men de preliminära
uppskattningar, säger styrelsen, som med stöd av hittills föreliggande
material blivit gjorda, giva med mycket stor sannolikhet vid handen, att
kostnaden för eu tillräckligt genomgående reglering under inga förhållanden
bör överstiga 1,000,000 kronor.
En dylik reglering kommer att öka vattentillgången vid lågvatten
med betydligt större kvantitet, än som kräves enbart för den ifrågasatta
ökningen i malmtransporten. Den erforderliga ökningen i vattentillgången
utgör nämligen endast omkring 5.5 sm3, om malmfältens andel i minimivattentillgången
skall behållas vid status quo, under det att en rationell
reglering lämpligast genomföres så, att minst 20—25 sm3 ökning av lågvattenmängden
erhålles; detta beroende på ifrågakommande sjöars storlek
och beskaffenhet. Styrelsen har för övrigt i detta sammanhang påpekat,
att den återstående vattenkvantiteten kan tillgodogöras genom insättning
av ett ytterligare maskinaggregat i Porjus kraftverk, och att detta är
anlagt med hänsyn härtill, liksom att en reglering av vattenmängden vid
Porjus givetvis ökar värdet av vattenkraften i hela Lule älv, vars flesta
och största fall tillhöra kronan.
Styrelsen anför vidare, att kraftverkets inkomster för närvarande bestå
dels av den avgift för enfasström till järnvägsdriften, som kan krediteras
verket, dels av inkomsterna för leverans av trefasenergi till malmfälten.
Inkomsten av leveransen till malmfälten enligt kontrakt av den 16 september
1911 är minst lika med den i kontraktet garanterade minimiavgiften,
350,000 kronor årligen, men kan bliva icke obetydligt större, i
den mån malmfältens förbrukning av energi ökas utöver den storlek,
vilken efter det kontraherade priset, 35 kronor per kilowatt och år -j- V2
öre per kilowatt, motsvarar den garanterade minimiavgiften 350,000 kronor.
Dessutom kunna ökade inkomster erhållas från det sista maskinaggregatet,
för vilket vattenbyggnader nu utföras, men för vars maskinella utrustning
medel ännu ej anslagits.
Styrelsen framhåller emellertid, att genom en preliminär överenskommelse,
som träffats mellan vattenfallsstyrelsen och Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag under förutsättning, att överenskommelsen om ökad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 184.
1
malmbrytning avslutades, en ökad minimiinkomst är att påräkna. Enligt
denna preliminära överenskommelse, som innebär förändring i det den
16 september 1911 avslutade kontraktet mellan vattenfallsstyrelsen och
bolaget om leverans av elektrisk energi från Porjusverket, åtager sig nämligen
bolaget att öka årliga minimiavgiften från nuvarande 350,000 kronor
till 410,000 kronor fr. o. in. 1ji 1916 och till 445,000 kronor fr. o. in.
Vi 1920. Av dessa belopp äro emellertid 10,000 kronor vederlag för förstärkning
av kraftlinjen Porjus—Gellivare—Kiruna, vilken förstärkning
beräknas kosta omkring 160,000 kronor i anläggning och c:a 10,000 kronor
per år i ränta, amortering, underhåll och skötsel, men vilken ej blott
blir till nytta för bolaget utan jämväl i avsevärd grad gynnar avsättningen
av ytterligare kraft från Porjus till ifrågavarande platser eller
närliggande. Återstoden, resp. 400,000 och 435,000 kronor, representerar
en ren ökning med 50,000, resp. 85,000 kronor av den med säkerhet inflytande
minimiinkomsten av trefasenergiens försäljning, vilken försäljning
dock, som nyss påpekats, genom insättning av ett nytt aggregat kan och
även med säkerhet kommer att sedermera giva ytterligare inkomster.
Nyssnämnda förstärkning avser, att de från Porjus till Gellivare och
Kiruna erforderliga stolplinjerna skola kunna belastas med två trefaslinjer,
vardera av 3 stycken 40 kvmm kopparlinor.
Styrelsen anför slutligen, att för år 1914 bör av Riksdagen begäras
dels 160,000 kronor för denna förstärkning och dels 500,000 kronor för
påbörjande av arbetena å avrinningens reglering i Lule älv.
De anslag, som för år 1914 skulle påkallas i anledning av den Departeökade
malmbrytningen, uppgå således till sammanlagt 1,160,000 kronor, mentschefen.
Beträffande anskaffande av medel till denna utgift tillåter jag mig
hänvisa till den till 1,200,000 kronor beräknade vinstandel, som genom den
ökade malmbrytningen skulle tillföras statsverket under år 1914 och som,
enligt vad i den på framställning av chefen för finansdepartementet tidigare
denna dag beslutade, ovan omförmälda proposition omnämnts, är avsedd
att användas till minskning i statens skuldsättning.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att den av Kungl. Maj:t till Riksdagen avlåtna
proposition med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten,
å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara in. fl. aktiebolag, å andra sidan,
8 Kungt. Maj:ts nåd. proposition Nr 184.
angående ökad malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält av
Riksdagen bifalles,
dels till anskaffande av ny rullande materiel för malmtransport vid
statens trafikerade järnvägar för år 1914 bevilja ett anslag av 500,000 kronor;
dels besluta reglering av Stora Lule-älvs vattensystem ovanför
Porjus för en kostnad ej överstigande 1,000,000 kronor samt därav för
år 1914 anvisa ett belopp av 500,000 kronor;
dels och till förstärkning av kraftledningen Porjus—Gellivare—Kiruna
för år 1914 bevilja ett anslag av 160,000 kronor;
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av tillgängliga
medel utanordna beloppen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.
Ur protokollet
Nils Adelgren.
Stockholm 1913. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.
13107»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1913:80 Statsutskottets utlåtande Nr 80 s. 2 i texten