Sök i Ratio Lex

Angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in

1913-04-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:187, Angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande

av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in.;

given Stockholms slott den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgiva,

att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk

för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana för

Ålvsborgs regemente, av de å den statsrådsprotokollet bifogade kartan

med rött streckade jordområden och för flyttning av en å vissa av dessa

jordområden befintlig kraftledning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 138 höft. (Nr 187.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Utdrag av protokollet över lånt/Ör sv ar särenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde härefter:

»När fråga nppkom om Alvsborgs regementes förläggande till Borås,

erbjöd sig denna stad att till kaserntomt och övningsfält för regementet

utan ersättning upplåta två områden, som å karta, vilken torde få bifogas

statsrådsprotokollet för denna dag, utmärkts med fulldragna röda begränsningslinjer.

Detta anbud antogs av Kungl. Maj:t i nådigt brev den

25 januari 1907. Enligt särskilda beslut samma dag och den 27 mars

1907 inköptes dessutom åtskillig mark, belägen mellan berörda två områden,

nämligen de å kartan utmärkta ägofigurerna 1—19.

Vid tiden för stadens anbud om markupplåtelse angavs såsom plats

för blivande skjutbana ett område, vilket å kartan utmärkts med streckade

gröna linjer.

Småningom utröntes dock, att denna plats var för ändamålet olämplig,

och i dess ställe föreslogs då det område, som å kartan utmärkts

med fulldragna gröna linjer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Skjutbanans förläggande därstädes påkallade emellertid inköp av en

del mark bakom kulfånget och flyttning av en över samma mark framdragen

elektrisk kraftledning.

I fråga om markinköpet uppgjordes två alternativ: det ena avseende

endast de å kartan med rött streckade (röda och gula) områdena och det

andra upptagande jämväl det ostreckade röda området.

I fråga om den med röd färg å kartan utmärkta marken, som tillhör

staden Borås, erbjöd sig staden den 10 februari 1910 att på vissa

villkor försälja: all marken för 35,000 och allenast den streckade delen

därav för 25,000 kronor.

I underdånig skrivelse den 21 februari 1910 upptog arméförvaltningens

fortifikationsdepartement ett av regementschefen framställt förslag,

att kronan skulle förvärva icke blott de med rött streckade (röda

och gula) områdena å kartan utan även det ostreckade röda området,

enär därigenom vunnes större trygghet mot förhäpna kulor och dessutom

erhölles ett välbehövligt tillskott av lämplig övningsterräng.

Fortifikationsdepartementet anförde vidare, att då intet eller jämförelsevis

litet kultång behövde uppföras samt högst obetydliga schaktnings-

och jordfyllningsarbeten å den senast föreslagna skjutbanan behövde

verkställas, torde kostnaden för själva skjutbaneanläggningen kunna

begränsas till omkring 25,000 kronor. Under förutsättning att det sålunda

förordade förslag till markinköp från staden antoges samt att till

den härför erforderliga summan, 35,000 kronor, lades 1,895 kronor för

den nödvändiga flyttningen av kraftledningen, som genomkorsade banans

farliga område, utgjorde sålunda sammanlagda beloppet av ovanstående

poster 61,895 kronor. Härtill komme slutligen kostnaden för förvärvandet

av det å kartan med gul färg utmärkta området, utgörande enskilda personer

tillhöriga fyra hemmansdelar Vi6, Vc4, Vsa och 3 32 Bråt nr 1 och

lägenheten Kranshult, vilket förvärv torde bliva nödvändigt, då de förra

delvis läge inom skottlinjerna från skjutbanan och den senare inom dess

farliga område. Till följd av ägarnas till dessa gårdar allt för högt uppdrivna

försäljningsvillkor torde expropriation här bliva nödvändig. Beräknades

hemmansdelarna i fråga på detta sätt kunna förvärvas för omkring

tredubbla taxeringsvärdet eller 30,000 kronor, så skulle slutsumman

för denna skjutbana belöpa sig till omkring 92,000 kronor, eller,

efter avdrag av den för skjutbanan redan disponibla summan 36,000

kronor — ingående i det av 1906 års Riksdag anvisade anslaget till

femton infanterikaserner, däri nämnda belopp vore upptaget för varje

skjutbana — till omkring 56,000 kronor utöver därför anslagna medel.

Ehuru denna siffra kunde synas mycket hög, torde det dock ej vara

Fortifikations

departementets

framställ

ning år 1910

s. 4 Kontrollera mot PDF

Sakkunnigas

yttrande.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

möjligt att för mindre kostnad på tillfredsställande sätt lösa regementets

skjutbanefråga.

Sedan inom ^^försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga lör biträdande

med utredning rörande vissa byggnadsfrågor m. m. för armén

lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, anförde dessa uti den 5 april

1911 avgivet utlåtande, att på grund av de stora olägenheter, som, enligt

vad utredningen tydligen givit vid handen, skulle vara förenade med

skjutbanans förläggande å det med streckade gröna linjer utmärkta området,

ansåge jämväl de sakkunniga, att man måste bereda annan plats

för skjutbanan; och då det enligt de verkställda undersökningarna icke

funnes någon annan därtill lämplig plats å eller i närheten av regementets

övningsfält invid Borås än den, som å kartan utmärkts med fulldragna

gröna linjer, måste det anses bliva nödvändigt att förlägga skjutbanan

därstädes. I fråga om storleken av det markområde, som därför

skulle behöva förvärvas, kunde de sakkunniga emellertid icke helt ansluta

sig till fortifikationsdepartementets därutinnan avgivna förslag.

Visserligen vore de sakkunniga med fortifikationsdepartementet ense om

nödvändigheten av att för ändamålet förvärva de områden, som tillhörde

de enskilda jordägarna, men då för skjutbanans förläggande å denna

plats icke torde vara oavvisligen nödvändigt att därjämte av staden förvärva

mera mark, än som innefattades i det mindre av de båda av staden

till inköp alternativt erbjudna områdena, ansåge de sakkunniga till

räckligt, om för ändamålet från staden förvärvades allenast detta mindre

område. Vad anginge sättet för de erforderliga områdenas förvärvande

funne de sakkunniga, i likhet med fortifikationsdepartementet, sig böra

förorda expropriation i fråga om de områden, som tillhörde de enskilda

jordägarna, men ansåge däremot förmånligast och med hänsyn till kostnadernas

nedbringande synnerligen önskvärt, om det staden tillhöriga

området skulle kunna av staten förvärvas genom byte. Då regementet

genom skjutbanans förläggande å nu ifrågavarande område och förvärvandet

av den därför erforderliga marken obestridligen erhölle ett större

övningsfält än förut, ansåge nämligen de sakkunniga, att regementet

mot erhållande av det staden tillhöriga området skulle kunna avstå en

motsvarande del av Bockaryd eller sydligaste delen av regementets övningsfält

väster om Viskan, så mycket mer som denna del icke kunde

anses vara till övningsfält särskilt lämpad. Skulle staden emellertid icke

kunna förmås att ingå på ett dylikt byte, syntes ingen annan utväg

återstå, än att från staden inköpa området. 1 fråga om de av fortifikationsdepartementet

gjorda beräkningar rörande kostnaderna för själva

skjutbanans anordnande och kraftledningens förflyttande hade de sak
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kunniga icke funnit något att erinra, men ansåge, att, innan ärendet

slutligen avgjordes, Riksdagens samtycke borde inhämtas.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört beträffande markbyte

med staden anbefalldes fortifikationsdepartementet att underhandla med

Borås stad samt därefter inkomma med det yttrande, vartill omständigheterna

kunde giva anledning. Sedan underhandlingar härom förts

mellan chefen för Ålvsborgs regemente och vederbörande myndigheter

i staden, anmälde emellertid fortifikationsdepartementet, att stadsfullmäktige

vid sammanträde den 8 juli 1911 beslutat att icke ingå på det

ifrågasatta markbytet, och att fortifikationsdepartementet vid sådant förhållande

vidhölle sin framställning, att av staden måtte inköpas det föreslagna

större markområdet.

Ärendet föredrog-s inför Kungl. Makt den 10 april 1912 och anförde Departementsjag

därvid följande:. _ _ _ rande deri io

»Den år 1909 verkställda utredningen ger vid handen, att det icke april 1912.

vare sig å övningsfältet eller å angränsande mark finnes annan till

skjutbanas anläggande lämplig plats än de två, som utmärkts å bifogade

karta, samt att, om ock ingendera av dessa platser är fullt fri från

olägenheter, den med fulldragna gröna linjer utmärkta likväl avgjort är

att för ed råga. Naturligtvis är det att beklaga, att berörda utredning

icke ombesörjts mycket tidigare och redan innan Borås bestämdes till

förläggningsort för Älvsborgs regemente, i vilket fall måhända då ingånget

avtal med staden kunnat få ett annat innehåll, men så som

ärendet nu ligger, måste jag förorda militärmyndigheternas, av de sakkunniga

understödda förslag om skjutbanans förläggande till den med

fulldragna gröna linjer utmärkta platsen ävensom härav betingade flyttning

av kraftledningen och förvärvande av ytterligare mark för kronans

räkning.

Denna mark utgöres av fyra enskilda ägare tillhörande hemmansdelar

av Bråt nr 1 jämte lägenheten Kranshult samt väster och öster

därom belägen, staden Borås tillhörig mark. Hemmansdelarna i Bråt

och lägenheten Kranshult torde lämpligen böra förvärvas genom expropriation.

Beträffande stadens mark föreligger däremot försäljningsanbud

med två alternativ, bägge sammanfallande i fråga om det väster om

nyss nämnda hemmansdelar befintliga området men olika i fråga om

det östra området så till vida, att det ena alternativet avser blott den

å kartan rödstreckade delen av Hufvagården men det andra alternativet

ytterligare en del av Hufvagården jämte Hässlegårdens skog. Då det

mindre omfattande alternativet, som de sakkunniga förordat, synes omfatta

all den mark, som är oundgängligen nödvändig för skjutbanans

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Katigt Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

förläggande på den nu föreslagna platsen, torde detta alternativ böra

föredragas framför det mera omfattande.

De i ärendet förebragta kostnadsberäkningarna synas mig icke vara

av den beskaffenhet, att det nu kan med tillförlitlighet anges, vilka

utgifter ett beslut om ändrad plats för skjutbanan kommer att medföra.

Åven om själva byggandet av skjutbanan skulle, på sätt fortifikationsdepartementet

anfört, kunna utföras för 25,000 kronor mot 36,000 kronor,

som beräknats och ingår i det av 1906 års Riksdag beviljade anslaget

till kasernetablissemang för 15 infanteriregementen, så föreligger ingen

överenskommelse med staden om, hur kraftledningen skall framdragas,

och det av fortifikationsdepartementet godtagna beloppet 1,895 kronor

har tillkommit under antagandet, att stadens elektricitetsverk skulle vilja

övertaga eu del av den gamla materielen. Köpeskillingen för den staden

tillhöriga mark, som bör förvärvas, är visserligen bestämd till 25,000

kronor, men däremot är jag icke övertygad om, att de fyra enskilda

ägare tillhörande hemmansdelar av nr 1 Bråt och lägenheten Kranshult

kunna exproprieras för det av fortifikationsdepartementet beräknade beloppet

30,000 kronor, utgörande hemmansdelarnas tredubbla taxeringsvärde.

Ägarna hava år 1909 för försäljning av dessa egendomar till kronan

fordrat tillhopa 68,500 kronor.

Då det dessutom nu icke är fråga om att begära visst anslag av

Riksdagen, utan fjärde huvudtitelns allmänna besparingar torde böra

anlitas för de utgifter, som betingas av kraftledningens förflyttning och

markinköpet, synes det vara lämpligast att, såsom de sista åren skett

beträffande extra rekryteringsbidrag, utan angivande av något belopp

äska Riksdagens medgivande att taga nämnda besparingar i anspråk för

förvärvandet av det å bifogade karta rödstreckade området och för flyttning

av den däröver framdragna kraftledningen.

Enligt vad jag inhämtat utgör Ålvsborgs regementes övningsfält

vid Borås för närvarande 485 hektar, varjämte regementet har dispositionsrätt

till ytterligare 100 hektar. Regementet förfogar över större

areal än de flesta andra regementen, och tillåter jag mig erinra, att då

det år 1906 var fråga om äskande av medel till kasernetablissemang

för Livregementets grenadjärer och 14 andra infanteriregementen, hade

chefen för fortifikationen utgått från, att det till övningsfält borde finnas

ett område av omkring 200 hektar. Det är visserligen sannt, att övningsfältet

vid Borås i sin längdriktning genomskäres av en järnväg och en

landsväg samt att detta säkerligen i någon mån minskar möjligheten av

dess fulla utnyttjande, men då fältet nu, enligt vad jag tillstyrkt, skulle

betydligt utvidgas, torde det vara skäl att återupptaga den av de sak
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

kunniga framkastade tanken på att avhända kronan södra delen utav

fältet väster om Viskan. Någon utredning i detta avseende föreligger

visserligen icke, men det synes dock lämpligt att redan i detta sammanhang

utverka Riksdagens- tillstånd till försäljning av nämnda del av

fältet, i den mån den icke beköves för regementets räkning. Försäljningssumman

torde böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader

ock andra försvarsändamål.»

I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Maj:t ock (i propo- Kungi. Maj-.ts

sition nr 156 till 1912 års Riksdag), att Riksdagen mätte medgiva, proposition &r

dels att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar måtte tagas i

anspråk för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana

för Älvsborgs regemente, av de å kartan med rött streckade jordområdena

och för flyttning av en å vissa av dessa jordområden befintlig

kraftledning,

dels ock att södra delen av nämnda regementes övningsfält väster

om Viskan måtte, i den mån den efter verkställd utredning befunnes

obehövlig för regementets övningar, försäljas och försäljningssumman

tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Uti skrivelse den 28 maj 1912 (nr 206) förklarade emellertid Riks- Riksdagens

dagen, att det emellan arméförvaltningen å Kungl. Maj:ts och kronans bei9i2är

vägnar och staden Borås den 10 april 1907 upprättade kontrakt angående

upplåte se av mark till övningsfält m. m. för Ålvsborgs regemente syntes,

på sättl uti en inom Riksdagen väckt motion även anförts, lägga hinder

i vägen för att utan särskild uppgörelse med Borås stad vidtaga den

ifrågasatta försäljningeu av en del av regementets övningsfält väster om

Viskan. Med hänsyn härtill och då även av annan anledning ytterligare

utredning av ärendet torde vara önskvärd samt enligt från chefen för lantförsvarsdepartementet

lämnat meddelande det av Borås stad avgivna försäljningsanbudet

å den mark, som avsåges till inköp, den 3 maj 1912 blivit

ytterligare förlängt att på oförändrade villkor gälla till den 1 juli 1913,

hade Riksdagen ansett sig icke för närvarande böra bifalla nämnda proposition.

Med anledning härav erhöll arméförvaltningens fortifikationsdepar-Åtgärder i antement

anmodan att inkomma med nytt förslag till anläggning av ifrå- Riksdagen»

gavarande skjutbana och nämnda departement lämnade regementschefen beslut,

tillfälle att än en gång yttra sig i ämnet.

Regementschefen har härvid ånyo framhållit, att skjutbanan bör för- Regemente
o

«/ > u cli6f6n8 fornv
läggas

till det med fulldragna gröna linjer utmärkta området och att ade yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Fortifikationsdepartementets

förevarande

förslag.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

hela det av staden Borås till inköp föreslagna större området bör åt

kronan förvärvas. Såsom skäl för detta inköp har regementschefen anfört,

att det större området blott är 10,000 kronor dyrare än det av

staden erbjudna mindre området, men att värdet av den ökade mark,

kronan skulle erhålla, uppgår till 15,627 kronor och sålunda med mer

än 50 procent överstiger nämnda prisskillnad, att vare sig från staden

inköpes det större området, omfattande all stadens mark öster om Viskan,

eller det mindre området, omfattande allenast */# av samma mark, köpeskillingen,

som härvid avtalas, kommer att vara normerande för den lösesumma,

som expropriationsnämnden bestämmer för Bråthemmanen och

Kranshult, vilka äro likvärdiga med det mindre området, att nämnda lösesumma

blir i förra fallet (2 X 7,000 =) 14,000 kronor och i senare fallet

(2 x 12,500 =) 25,000 kronor, vadan totalkostnaden för förvärvandet av

nämnda hemmansdelar och lägenhet samt mark från staden blir mindre

(14,000 + 35,000 kronor), om det större området inköpes, än om endast

det mindre förvärvas (25,000 + 25,000 kronor), samt att det större området

är välbehövligt för att öka regementets i övrigt ganska knappt

tilltagna övningsfält, vilket väl har en avsevärd längd, men däremot en

ringa bredd och dessutom i hela sin längd genomskäres av Viskan och

järnvägen Borås—Varberg, vilket förhållande gör övningsterrängen otillfredsställande.

Regementschefen har även angivit, att förvärvandet åt kronan av

det å kartan med grön färg utmärkta området, skulle vara önskvärt,

även om det icke kan anses vara alldeles nödvändigt. Regementschefen

har upplyst, att detta område utgöres av lägenheten Gröneberg, omkring

3,5 tunnland, samt av omkring 35 tunnland utmark, hörande med lika

stor del till Vs mantal Hässlegården, ägare J. F. Andersson, och Vs mantal

Hässlegården, ägare Nils Nilsson. För lägenheten Gröneberg med

hus och jord har ägaren, A. Elfstrand, begärt 3,700 kronor, och denna

summa har regementschefen ej funnit obillig. Andersson och Nilsson

hava för sin mark begärt 10 kronor kapplandet, varvid Nilsson dessutom

fordrat att förut få borttaga å sitt område växande skog; men regementschefen,

som efter ögonmått trott nämnda skog kunna betinga ett

värde av mellan 2,000 och 3,000 kronor, har betecknat både Anderssons

och Nilssons, synnerligast den sistnämndes, anspråk såsom oskäligt

höga.

Fortifikationsdepartementet har i skrivelse den 5 februari 1913 tillkännagivit,

att departementet icke har någon annan plats att föreslå för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:r 187.

9

ifrågavarande skjutbana än den, som å kartan utmärkts med fulldragna

gröna linjer, att förnyade underhandlingar om inköp av hemmansdelarna

i Bråt och lägenheten Kranshult icke lett till något resultat, samt att departementet,

med hänsyn till av staden gjorda uppoffringar och andra

förhållanden, ej ansett det lämpligt att hos staden göra framställning om

medgivande att, oaktat det i kontraktet med staden intagna förbudet, få

till annan försälja någon del av övningsfältet väster om Viskan. Med

upplysning, att det från kronans sida erforderliga bidraget till kostnaden

för kraftledningens flyttande, enligt vad drätselkammaren meddelat,

icke kommer att överstiga men möjligen understiga 1,895 kronor, har

fortifikationsdepartementet vidhållit, att all den mark, staden erbjudit

kronan köpa, bör förvärvas åt kronan, och har tillika meddelat, att staden

på förfrågan förklarat sig icke vilja avstå någon de! av denna mark

genom byte mot annan kronan tillhörig mark. Departementet har således

vidhållit sin den 21 februari 1910 gjorda hemställan. Därutöver har

departementet emellertid nu föreslagit, att jämväl det å kartan med

grön färg utmärkta området exproprieras för kronans räkning.

Såsom motivering till de sålunda föreslagna markförvärven har fortifikationsdepartementet

anfört, att visserligen utgjorde Ålvsborgs regementes

nuvarande övningsfält 485 hektar och vore sålunda större än

flera andra övningsplatser, men genom sin långsträckta form och det

förhållande, att platsen i sin längdriktning genomskures av Viskan samt

av en järnväg och en landsväg, bleve densamma såsom övningsplats,

oaktat sin omfattning, mindre användbar än andra övningsplatser av

ringare storlek. Övningsfältets utvidgning på bredden vore därför, såsom

regementschefen anfört, synnerligen önskvärd och även behövlig. En

mindre utvidgning komme väl till stånd jämväl vid platsens tillökning

med det mindre av de till inköp föreslagna områdena, men fördelarna

från övningssynpunkt genom tillägg av det större området vore, såsom

regementschefen gjort gällande, så avsevärda, att de i och för sig väl

motsvarade den ökade kostnaden. Härtill komme eu annan omständighet,

som särskilt i detta sammanhang borde framhållas, nämligen att

det större områdets förvärvande medförde ökad trygghet vid skjutbanans

användande, i det att fara för förlupna kulors nedslag å främmande

mark undanröjdes. Ej heller att förbise utan fast mera att synnerligen

beakta vore det av regementschefen anförda skäl, att skillnaden i värdet

av det större området så avsevärt eller med mer än 50 procent överstege

skillnaden mellan de av staden för de särskilda områdena erbjudna

försäljningsprisen. Kunde därtill, såsom regementschefen förmenat, inköpet

av det större området med det för delarna i förhållande till det

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 138 käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 187.

hela billigare priset verka till nedsättning av lösesumman för de enskilda

hemmansdelarna i Bråt och lägenheten Kranshult, bleve detta inköp än

mera fördelaktigt. Ehuru, såsom regementschefen anfört, förvärvandet

av lägenheten Gröneberg samt utmarken till de båda hemmansdelarna,

vardera 1 s mantal Hässlegården, icke vore ovillkorligen nödvändigt för

skjutbanans anläggande å den föreslagna platsen, syntes dock fortifikationsdepartementet

sådant förvärvande bliva eu följd av antagandet utav

stadens mera omfattande försäljningsanbud. Det skulle nämligen bliva

synnerligen olämpligt och olägligt för regementet och dess övningar

att, såsom för sådant fall komme att ske, hava enskilda ägor mitt bland

sina egna områden och på alla sidor omgivna av dessa. Kronans uraktlåtenhet

att förvärva detta område skulle otvivelaktigt medföra, att åtminstone

den öster därom belägna marken ej skulle på ändamålsenligt

sätt kunna utnyttjas, och att ovan angivna trygghet vid skjutövningars

bedrivande ej till fullo skulle ernås. På anförda skäl och då regementets

hela övningsfält genom sist omhandlade markförvärv skulle erhålla en

synnerligen lämplig form med väl avrundade gränser, finge fortifikationsdepartementet,

med vidhållande av sin förut framhållna åsikt om

antagandet av det utav staden gjorda, mera omfattande försäljningsanbud,

tillstyrka förvärvandet jämväl av det å kartan med grönt betecknade

området, omfattande lägenheten Gröneberg och utmarken till vardera

J. F. Andersson och Nils Nilsson tillhöriga Vs mantal Hässlegården,

varvid departementet, då regementschefen ansett de av de båda sistnämnda

gjorda försäljnings anbuden vara för höga — en åsikt, som delades

av arméförvaltningens domäntjänsteman — och även det fordrade

priset för lägenheten Gröneberg syntes väl högt, ville föreslå, att ifrågavarande

utmark och lägenhet finge, därest ej antagliga försäljningsanbud

kunde erhållas, förvärvas genom expropriation i sammanhang med expropriation

av merberörda hemmansdelar i Bråt och lägenheten Kranshult.

Vad slutligen kostnaderna angår, har fortifikationsdepartementet ansett

dem ej kunna exakt angivas, men beräknat dem sålunda:

kostnaden för skjutbanans byggande ............................. kronor

kostnaden » kraftledningens flyttande ........................ ))

köpeskillingen för stadens mark..................................... )>

expropriationssumman för hemmanen i Bråt och

lägenheten Kranshult.................................................. »

begärda priset för lägenheten Gröneberg..................... »

begärda priset för återstoden av det å kartan med

grön färg utmärkta området .................................... »

25,000: —

1,900: —

35,000: —

30,000: —

3,700: —

11,200: —

Summa kronor 106,800: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

Efter avdrag av 36,000 kronor, som redan finnas tillgängliga å det

av 1906 års Riksdag beviljade anslaget till kasernetablissemang för

femton infanteriregementen, skulle således erfordras 70,800 kronor.

Fortifikationsdepartementet, som ansett detta belopp vara högt beräknat,

har föreslagit, att detsamma må utgå från fjärde huvudtitelns allmänna

besparingar.

Det har emellertid ansetts önskligt att erhålla ytterligare utredning

i ärendet. Fortifikationsdepartementet har därför anmodats att låta sin

domän tjänsteman besiktiga och värdera ifrågavarande maik samt inkomma

med utredning, huruvida, under förutsättning att kronan förvärvade

det å kartan ostreckade röda området och det å kartan med

grön färg utmärkta området, någon del av dessa områden skulle kunna

o-enom byte med grannarna eller annorledes kronan åter avhändas eller

ock kronan eventuel! tillvinnas någon inkomst genom avverkning av å

områdena varande skog.

Till svar härå har fortifikationsdepartementet överlämnat och åberopat

en promemoria av arméförvaltningens domäntjänsteman, däri denne

anfört följande: .

Åkerjorden å de till inköp föreslagna områdena vore i allmänhet

av god beskaffenhet och torde på grund av sin närhet till staden betinga

ett värde av omkring 550 kronor för tunnland, vilket pris också

nyligen betalats för jorden vid torpet Gröneberg. Skogsmarken vore

också i allmänhet av god beskaffenhet, så att återväxten komme utan

svårighet, och ungskogarna såge växtliga och friska ut; impedimenter,

såsom mossa och kala berg, upptoge ganska liten procent av arealen.

Skogsbeståndet utgjordes mest av ungskog, men skog och plantor funnes

nästan överallt, så att kalmarkén upptoge endast några få tunnland.

Byggnaderna vore i allmänhet medelgoda, men deras värde vore naturligtvis

ganska ringa, om de måste rivas, såsom för skjutbanans skull troligen

bleve nödvändigt med åtminstone alla gårdarna i Bråk

Så vitt av tillgängliga handlingar och kartor framginge, skulle det

å kartan rödstreckade röda området utgöras av omkring 3 tunnland

åker — torpet Rua — 31 tunnland äng utefter ån samt 98 tunnland

skogsmark. Satte man ett värde av 550 kronor för vaije tunnland

åker, gjorde detta 1,650 kronor, och om ängen värderades till 100 kronor

för tunnland, gjorde detta 3,100 kronor, vartill komme 800 kronor för i

backarna där växande skog. Om vidare skogsmarken — såsom kalmark

— på grund av sin närhet till staden värderades till 100 kronor

för tunnland, gjorde detta 9,800 kronor, och så återstode ett värde av

Ytterligare

utredniag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

!>,650 kronor, som komme på den växande skogen. Visserligen funnes

det skog överallt, men då den icke vore av någon vidare grovlek, torde

den knappast vara värd detta plus. Då det emellertid syntes för skjutbanan

absolut nödvändigt att förvärva denna mark, måste man nog antaga

stadens anbud. En expropriation skulle säkerligen icke komma

till lägre pris.

Vad anginge det å kartan rödstreckade gula området vore det tydligt,

att då hemmansdelarna i Bråt taxeringsvärderats till 9,000 kronor,

det av ägarna begärda priset vid ett eventuel köp, 69,000 kronor, vore

alldeles oskäligt, varför liemmansdelarna borde exproprieras. Om man

då sökte beräkna det högsta pris, de skulle gå till, och därvid använde

de siffror, som köpet av stadens jord betingade — och de torde säkerligen

vara tillräckliga och sannolikt även komma att av expropriationsnämnden

tagas såsom ledning och jämförelse — finge man: för åkern,

24 tunnland å 550 kronor, 13,200 kronor, för skogsmarken, 100 tunnland

a 100 kronor, 10,000 kronor samt för växande skog, 100 tunnland

å 96 kronor, 9,600^ kronor eller tillsammans 32,800 kronor. Härtill

komme Ivranshult, för vilket begärdes 6,500 kronor och som omfattade

4 tunnland åker och 2 tunnland skog. Då mindre ställen betingade

jämförelsevis högre pris, torde man vid expropriation knappast

komma under denna summa.

Det å kartan ostreckade röda området utgjordes av omkring 9 tunnhud

åker och 194 tunnland skog. Om åkern beräknades till 550 kronor

för tunnland, gjorde det 4,950 kronor. Då skogsmarken i detta fall

vore längre bort belägen, så att den aldrig kunde tänkas få något annat

värde än såsom skogsmark, torde man ej få sätta så högt värde på

denna utan godtaga av jägmästare uppgjord beräkning, som slutade på

en summa för mark och skog av omkring 11,000 kronor eller tillsammans

15,950 kronor för den jord, staden ville sälja, vilket, då det ej

gjorde mer än 56 kronor för tunnland mark och skoy, måste anses

mycket billigt.

Torpet Gröneberg, som nyligen köpts för 2,050 kronor, därav

1,600 kronor för åkern och 450 kronor för huset, vore nu hembjudet

för 3,700 kronor samt torde kunna fås för 3,000 kronor. För den övTiga

delen av det å kartan med grönt betecknade området, vore begärt

ett oskäligt pris, 320 kronor för tunnland kalmark, varför denna del,

om den skulle förvärvas, borde exproprieras, då den ej borde gå över

allra högst 100 kronor för tunnland kalmark. Enär det naturligtvis

bleve reelast ur alla synpunkter, om kronan även komme i besittning

härav, torde denna mark även nu lämpligen böra förvärvas. En stolpe

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Xungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

till kraftledningen komme att stå å torpet Grönebergs mark, och ersättningen

härför, om marken ej förvärvades, komme säkerligen ej att

överstiga 10 kronor en gång för alla.

Något markbyte ville staden ej göra och ingen av grannarna heller;

och att byta mark vore i allmänhet en alltför osäker sak. Då vore det

bättre att sälja marken i stället, och det torde ej vara omöjligt att sälja

antingen en del av jorden öster om kraftledningen eller också skogen

därå. Att sätta något värde på denna vore vid så hastig besiktning

knappast möjligt, men skulle den, om alltsammans nedhögges, kunna betinga

omkring 5,000 kronor. Arméförvaltningens domän tjänsteman ansåge

emellertid, att det vore ett mycket olämpligt förfarande, ty kronan

borde själv hava så mycket skog som möjligt, och fast det nu vore

lantförsvarsdepartementet i stället för jordbruksdepartementet, som köpte

den, borde den behållas och komme sannolikt att om några år giva en

ganska god avkastning. Skulle stadens erbjudande av det större området

antagas, ansåge domäntjänstemannen, att även expropriationen av

Bråt borde bil billigare än 196 kronor för tunnland för mark och skog.

Under antagande att priset på åkern bleve detsamma, torde priset på

skogen och skogsmarken högst kunna gå till det för stadens 292 tunnland

skog givna priset (35,000—1,650—3,100—800—4,950 =) 24,500

kronor, ökat med hälften; d. v. s. (24,500 : 292 =) 84 + 42 eller 126

kronor för tunnland, vilket för omkring 100 tunnland gjorde 12,600

kronor. Då värdet av Bråthemmanens åker, såsom förut nämnts, utgjorde

13,200 kronor, skulle priset för hela Bråt bliva 25,800 kronor.

Skulle man åter antaga, att priset vid expropriationen av Bråthemmanen

kunde gå till dubbla priset för stadens jord, bleve det (84 + 84 =)

168 kronor för varje tunnland skog och för 100 tunnland skog 16,800

kronor, så att priset för hela Bråt då bleve (16,800 + 13,200 =) 30,000

kronor.

Det mindre alternativet kunde kanske vara tillräckligt för skjutningarnas

säkerställande och kraftledningens framdragande, men det större

medförde fullständig säkerhet samt därjämte fördelen av ett större övningsfält,

på vilket fältskjutning kunde övas, så att kostnaden för hyra

av mark härför inbesparades. Om endast det mindre området köptes,

måste laga skifte å skogen ske, vilket medförde en kostnad, som av

regementschefen beräknats till 2,000 kronor, och varav nog större delen

folie på kronan. Med det större undvekes denna utgift. Då domäntjänstemannen

huvudsakligen sago frågan ur ekonomisk synpunkt, tvekade

han ej att på ovan anförda grunder förorda det större alternativet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj''ds Nåd. Proposition Nr 187.

Departements
chefen.

På skäl, som utförligt angivits i det vid propositionen nr 156 till

1912 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet, anser jag alltjämt, att Älvsborgs

regementes skjutbana bör förläggas till den å kartan med fulldragna

gröna linjer utmärkta platsen, samt att i följd därav kraftledningen

bör flyttas och de å kartan med rött streckade (röda och gula) områdena

böra förvärvas åt lantförsvaret. I detta avseende är jag ense

med myndigheterna.

Fortifikationsdepartementet har emellertid föreslagit förvärvande

av även de områden, som å kartan utmärkts med ostreckad röd och

grön färg.

Skälen till inköp av det förra området hava av fortifikationsdepartementet

likasom av regementschefen angivits vara, att därigenom skulle

vinnas en välbehövlig utvidgning av regementets övningsfält, ökad trygghet

för skjutbanans användning och eventuellt minskade utgifter vid

expropriation av det å kartan med gul färg utmärkta området, vartill

komme, att det pris, staden fordrat för nu ifrågavarande område, måste

anses synnerligen billigt. Arméförvaltningens öomäntjänsteman har såsom

ytterligare skäl anfört, att regementet därigenom skulle erhålla

mark för fältskjutning, och att kronan därigenom skulle undgå kostnaderna

för laga skifte, vilket bleve nödvändigt, om kronan köpte endast en

del av stadens mai’k.

Såsom jag förut haft tillfälle för Kungl. Magt framhålla, förfogar

emellertid regementet redan nu över jämförelsevis stor areal. För att

ifrågasätta en utvidgning utöver det mått, varom jag i fjol hemställde,

måste sålunda avgörande skäl härför förebringas. Visserligen skulle

genom en sådan ytterligare utvidgning erhållas ökad trygghet för skjutbanans

användning, men det har dock icke från något håll bestritts,

att skjutningarna även därförutan kunna bliva säkerställda. Särskilt

förtjänar framhållas, att den sakkunniga officer, som fortifikationsdepartementet

använt för anställande av undersökningar å platsen, uti en den

4 november 1909 dagtecknad promemoria uppgivit, att endast de å kartan

med rött streckade områdena skulle behöva förvärvas med hänsyn,

bland annat, till »det farliga området».

Vad angår påståendet, att förvärvet av det ostreckade röda området

å kartan skulle bidraga till avsevärt nedbringande av expropriationskostnaderna

för det med gul färg utmärkta området, torde riktigheten

av detta påstående vara tvivel underkastat.

Däremot vill jag icke förneka, att priset för det å kartan ostreckade

röda området måste anses billigt; men om området icke är ur militär

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.

synpunkt oundgängligt, torde kronan trots prisbilligheten icke böra åsamka

sig utgifter för områdets förvärvande.

Beträffande slutligen skifteskostnaderna, synes mig som om endast

för den händelse, att de å kartan med röd färg belagda (streckade och

ostreckade) områdena redan genom skiftesförrättning utbrutits såsom en

enhet för sig, särskilda skifteskostnader skulle uppstå genom kronans

förvärv av endast det ena av samma områden; men att dessa redan nu

utgöra en sådan utbruten enhet framgår dock icke av handlingarna,

och för den händelse så dock skulle vara fallet, torde kostnaderna för

det streckade röda områdets utbrytning genom ägostyckning icke kunna

på långt när uppgå till 2,000 kronor.

Förvärvet av det med grön färg å kartan utmärkta området har

fortitikationsdepartementet angivit vara en följd av antagandet av stadens

mera omfattande försäljningsanbud; och därest detta anbud icke antages,

skulle således förvärvet icke vara oundgängligen påkallat. Detta förvärv

har för övrigt av regementschefen ifrågasatts redan tidigare, men

det finnes icke omnämnt i propositionen nr 156 till 1912 års Riksdag,

enär fortifikationsdepartementet den gången icke hemställde därom utan

tvärtom i skrivelsen den 21 december 1910 avböjde detsamma med följande

ord: »då banans förläggande till nu föreslagna plats ingalunda synes

nödvändiggöra detta förvärv, då tillräckligt naturligt kulfång med förutnämnda

markförvärv synes erhållas, för att området i fråga skall vara

tillbörligt skyddat för förhäpna kulor, synes det departementet, att frågan

om detta markförvärv bör få bero, tills det visat sig, om och i vad

mån hinder ställes i vägen för flyttningen av förutnämnda kraftledning,

som å en sträcka av omkring 400 meter måste dragas genom sagda

område». Såsom arméförvaltningens domän tjänsteman numera upplyst,

skulle endast en stolpe till kraftledningen komma att stå på torpet Grönebergs

mark, och härför skulle kronan icke behöva erlägga högre ersättning

än omkring 10 kronor en gång för alla. Hänsyn till kraftledningen

kan således icke heller motivera ett förvärvande av det å kartan

med grön färg utmärkta området.

Förvärvandet av detta område liksom av det å kartan ostreckade

röda området anser jag mig så mycket mindre böra tillstyrka, som det

icke befunnits möjligt att genom byte erhålla någon del av desamma

eller ens ställts i säker utsikt att genom försäljning av annan del av

övningsfältet eller skogsavverkning å detsamma erhålla gottgörelse för

en avsevärd del av kostnaderna för förvärvet.

Vid övervägande av alla på saken inverkande omständigheter

måste jag därför vidhålla min den 10 april 1912 uttalade mening, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 187.

endast de å kartan med rött streckade områdena böra av kronan förvärvas.

Kostnadsfrågan bar sedan berörda dag så till vida vunnit fastare

form, att kronans utgifter för kraftledningens flyttande med säkerhet

kunna beräknas icke komma att överstiga 1,895 kronor. Då det emellertid

lika litet nu som då synes möjligt att med någon större grad

av tillförlitlighet kunna beräkna kostnaderna för expropriation av det

å kartan med gul färg betecknade området, anser jag alltjämt vara

lämpligast att icke angiva något visst belopp, att av Riksdagen äskas.

Kostnaderna bliva emellertid med säkerhet icke större, än att de — i

den mån de icke täckas av vad som kan därtill disponeras av de 36,000

kronor, som finnas tillgängliga å det av 1906 års Riksdag beviljade anslaget

till kasernetablissemang för femton infanteriregementen — kunna

bestridas av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. §5§jj£-

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgiva,

att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk

för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana för

Ålvsborgs regemente, av de å den statsrådsprotokollet bifogade kartan

med rött streckade jordområden och för flyttning av en å vissa av dessa

jordområden befintlig kraftledning.»

Till denna departementschefens, av statsrådets

övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och

skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Ivan Eckerström.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande grans för hronans inarle.

ing förvärfvas.

r "■ "3 /Staden. -anhörig/

alt för* Tero //o}?

ning förvdr/vas enligt

det -min-cb^e alternativet.

för va 7-foa. s enligt otet

större alternativet.

E3 rSlocden eg tillhörig mark

inom det sio?''re alternativet''

OSDAL

BOCKARYD/r *

\_ _ J

Gen. Stab. Lit: Anst.Stockh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Klingl. Maj:ts proposition angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Älfsbo a1 i texten
  2. SU 1913:83 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Alvsborgs regemente m a1 i texten