Angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in
1913-04-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:187, Angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in
Dokumentets text
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 187.
1
Nr 187.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande
av en skjutbana för Alvsborgs regemente in. in.;
given Stockholms slott den 4 april 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,
att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana för
Ålvsborgs regemente, av de å den statsrådsprotokollet bifogade kartan
med rött streckade jordområden och för flyttning av en å vissa av dessa
jordområden befintlig kraftledning.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
David Bergström.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 138 höft. (Nr 187.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
Utdrag av protokollet över lånt/Ör sv ar särenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 4 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde härefter:
»När fråga nppkom om Alvsborgs regementes förläggande till Borås,
erbjöd sig denna stad att till kaserntomt och övningsfält för regementet
utan ersättning upplåta två områden, som å karta, vilken torde få bifogas
statsrådsprotokollet för denna dag, utmärkts med fulldragna röda begränsningslinjer.
Detta anbud antogs av Kungl. Maj:t i nådigt brev den
25 januari 1907. Enligt särskilda beslut samma dag och den 27 mars
1907 inköptes dessutom åtskillig mark, belägen mellan berörda två områden,
nämligen de å kartan utmärkta ägofigurerna 1—19.
Vid tiden för stadens anbud om markupplåtelse angavs såsom plats
för blivande skjutbana ett område, vilket å kartan utmärkts med streckade
gröna linjer.
Småningom utröntes dock, att denna plats var för ändamålet olämplig,
och i dess ställe föreslogs då det område, som å kartan utmärkts
med fulldragna gröna linjer.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
Skjutbanans förläggande därstädes påkallade emellertid inköp av en
del mark bakom kulfånget och flyttning av en över samma mark framdragen
elektrisk kraftledning.
I fråga om markinköpet uppgjordes två alternativ: det ena avseende
endast de å kartan med rött streckade (röda och gula) områdena och det
andra upptagande jämväl det ostreckade röda området.
I fråga om den med röd färg å kartan utmärkta marken, som tillhör
staden Borås, erbjöd sig staden den 10 februari 1910 att på vissa
villkor försälja: all marken för 35,000 och allenast den streckade delen
därav för 25,000 kronor.
I underdånig skrivelse den 21 februari 1910 upptog arméförvaltningens
fortifikationsdepartement ett av regementschefen framställt förslag,
att kronan skulle förvärva icke blott de med rött streckade (röda
och gula) områdena å kartan utan även det ostreckade röda området,
enär därigenom vunnes större trygghet mot förhäpna kulor och dessutom
erhölles ett välbehövligt tillskott av lämplig övningsterräng.
Fortifikationsdepartementet anförde vidare, att då intet eller jämförelsevis
litet kultång behövde uppföras samt högst obetydliga schaktnings-
och jordfyllningsarbeten å den senast föreslagna skjutbanan behövde
verkställas, torde kostnaden för själva skjutbaneanläggningen kunna
begränsas till omkring 25,000 kronor. Under förutsättning att det sålunda
förordade förslag till markinköp från staden antoges samt att till
den härför erforderliga summan, 35,000 kronor, lades 1,895 kronor för
den nödvändiga flyttningen av kraftledningen, som genomkorsade banans
farliga område, utgjorde sålunda sammanlagda beloppet av ovanstående
poster 61,895 kronor. Härtill komme slutligen kostnaden för förvärvandet
av det å kartan med gul färg utmärkta området, utgörande enskilda personer
tillhöriga fyra hemmansdelar Vi6, Vc4, Vsa och 3 32 Bråt nr 1 och
lägenheten Kranshult, vilket förvärv torde bliva nödvändigt, då de förra
delvis läge inom skottlinjerna från skjutbanan och den senare inom dess
farliga område. Till följd av ägarnas till dessa gårdar allt för högt uppdrivna
försäljningsvillkor torde expropriation här bliva nödvändig. Beräknades
hemmansdelarna i fråga på detta sätt kunna förvärvas för omkring
tredubbla taxeringsvärdet eller 30,000 kronor, så skulle slutsumman
för denna skjutbana belöpa sig till omkring 92,000 kronor, eller,
efter avdrag av den för skjutbanan redan disponibla summan 36,000
kronor — ingående i det av 1906 års Riksdag anvisade anslaget till
femton infanterikaserner, däri nämnda belopp vore upptaget för varje
skjutbana — till omkring 56,000 kronor utöver därför anslagna medel.
Ehuru denna siffra kunde synas mycket hög, torde det dock ej vara
Fortifikations
departementets
framställ
ning år 1910
Sakkunnigas
yttrande.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
möjligt att för mindre kostnad på tillfredsställande sätt lösa regementets
skjutbanefråga.
Sedan inom ^^försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga lör biträdande
med utredning rörande vissa byggnadsfrågor m. m. för armén
lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, anförde dessa uti den 5 april
1911 avgivet utlåtande, att på grund av de stora olägenheter, som, enligt
vad utredningen tydligen givit vid handen, skulle vara förenade med
skjutbanans förläggande å det med streckade gröna linjer utmärkta området,
ansåge jämväl de sakkunniga, att man måste bereda annan plats
för skjutbanan; och då det enligt de verkställda undersökningarna icke
funnes någon annan därtill lämplig plats å eller i närheten av regementets
övningsfält invid Borås än den, som å kartan utmärkts med fulldragna
gröna linjer, måste det anses bliva nödvändigt att förlägga skjutbanan
därstädes. I fråga om storleken av det markområde, som därför
skulle behöva förvärvas, kunde de sakkunniga emellertid icke helt ansluta
sig till fortifikationsdepartementets därutinnan avgivna förslag.
Visserligen vore de sakkunniga med fortifikationsdepartementet ense om
nödvändigheten av att för ändamålet förvärva de områden, som tillhörde
de enskilda jordägarna, men då för skjutbanans förläggande å denna
plats icke torde vara oavvisligen nödvändigt att därjämte av staden förvärva
mera mark, än som innefattades i det mindre av de båda av staden
till inköp alternativt erbjudna områdena, ansåge de sakkunniga till
räckligt, om för ändamålet från staden förvärvades allenast detta mindre
område. Vad anginge sättet för de erforderliga områdenas förvärvande
funne de sakkunniga, i likhet med fortifikationsdepartementet, sig böra
förorda expropriation i fråga om de områden, som tillhörde de enskilda
jordägarna, men ansåge däremot förmånligast och med hänsyn till kostnadernas
nedbringande synnerligen önskvärt, om det staden tillhöriga
området skulle kunna av staten förvärvas genom byte. Då regementet
genom skjutbanans förläggande å nu ifrågavarande område och förvärvandet
av den därför erforderliga marken obestridligen erhölle ett större
övningsfält än förut, ansåge nämligen de sakkunniga, att regementet
mot erhållande av det staden tillhöriga området skulle kunna avstå en
motsvarande del av Bockaryd eller sydligaste delen av regementets övningsfält
väster om Viskan, så mycket mer som denna del icke kunde
anses vara till övningsfält särskilt lämpad. Skulle staden emellertid icke
kunna förmås att ingå på ett dylikt byte, syntes ingen annan utväg
återstå, än att från staden inköpa området. 1 fråga om de av fortifikationsdepartementet
gjorda beräkningar rörande kostnaderna för själva
skjutbanans anordnande och kraftledningens förflyttande hade de sak
-
5
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
kunniga icke funnit något att erinra, men ansåge, att, innan ärendet
slutligen avgjordes, Riksdagens samtycke borde inhämtas.
Med anledning av vad de sakkunniga anfört beträffande markbyte
med staden anbefalldes fortifikationsdepartementet att underhandla med
Borås stad samt därefter inkomma med det yttrande, vartill omständigheterna
kunde giva anledning. Sedan underhandlingar härom förts
mellan chefen för Ålvsborgs regemente och vederbörande myndigheter
i staden, anmälde emellertid fortifikationsdepartementet, att stadsfullmäktige
vid sammanträde den 8 juli 1911 beslutat att icke ingå på det
ifrågasatta markbytet, och att fortifikationsdepartementet vid sådant förhållande
vidhölle sin framställning, att av staden måtte inköpas det föreslagna
större markområdet.
Ärendet föredrog-s inför Kungl. Makt den 10 april 1912 och anförde Departementsjag
därvid följande:. _ _ _ rande deri io
»Den år 1909 verkställda utredningen ger vid handen, att det icke april 1912.
vare sig å övningsfältet eller å angränsande mark finnes annan till
skjutbanas anläggande lämplig plats än de två, som utmärkts å bifogade
karta, samt att, om ock ingendera av dessa platser är fullt fri från
olägenheter, den med fulldragna gröna linjer utmärkta likväl avgjort är
att för ed råga. Naturligtvis är det att beklaga, att berörda utredning
icke ombesörjts mycket tidigare och redan innan Borås bestämdes till
förläggningsort för Älvsborgs regemente, i vilket fall måhända då ingånget
avtal med staden kunnat få ett annat innehåll, men så som
ärendet nu ligger, måste jag förorda militärmyndigheternas, av de sakkunniga
understödda förslag om skjutbanans förläggande till den med
fulldragna gröna linjer utmärkta platsen ävensom härav betingade flyttning
av kraftledningen och förvärvande av ytterligare mark för kronans
räkning.
Denna mark utgöres av fyra enskilda ägare tillhörande hemmansdelar
av Bråt nr 1 jämte lägenheten Kranshult samt väster och öster
därom belägen, staden Borås tillhörig mark. Hemmansdelarna i Bråt
och lägenheten Kranshult torde lämpligen böra förvärvas genom expropriation.
Beträffande stadens mark föreligger däremot försäljningsanbud
med två alternativ, bägge sammanfallande i fråga om det väster om
nyss nämnda hemmansdelar befintliga området men olika i fråga om
det östra området så till vida, att det ena alternativet avser blott den
å kartan rödstreckade delen av Hufvagården men det andra alternativet
ytterligare en del av Hufvagården jämte Hässlegårdens skog. Då det
mindre omfattande alternativet, som de sakkunniga förordat, synes omfatta
all den mark, som är oundgängligen nödvändig för skjutbanans
6
Katigt Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
förläggande på den nu föreslagna platsen, torde detta alternativ böra
föredragas framför det mera omfattande.
De i ärendet förebragta kostnadsberäkningarna synas mig icke vara
av den beskaffenhet, att det nu kan med tillförlitlighet anges, vilka
utgifter ett beslut om ändrad plats för skjutbanan kommer att medföra.
Åven om själva byggandet av skjutbanan skulle, på sätt fortifikationsdepartementet
anfört, kunna utföras för 25,000 kronor mot 36,000 kronor,
som beräknats och ingår i det av 1906 års Riksdag beviljade anslaget
till kasernetablissemang för 15 infanteriregementen, så föreligger ingen
överenskommelse med staden om, hur kraftledningen skall framdragas,
och det av fortifikationsdepartementet godtagna beloppet 1,895 kronor
har tillkommit under antagandet, att stadens elektricitetsverk skulle vilja
övertaga eu del av den gamla materielen. Köpeskillingen för den staden
tillhöriga mark, som bör förvärvas, är visserligen bestämd till 25,000
kronor, men däremot är jag icke övertygad om, att de fyra enskilda
ägare tillhörande hemmansdelar av nr 1 Bråt och lägenheten Kranshult
kunna exproprieras för det av fortifikationsdepartementet beräknade beloppet
30,000 kronor, utgörande hemmansdelarnas tredubbla taxeringsvärde.
Ägarna hava år 1909 för försäljning av dessa egendomar till kronan
fordrat tillhopa 68,500 kronor.
Då det dessutom nu icke är fråga om att begära visst anslag av
Riksdagen, utan fjärde huvudtitelns allmänna besparingar torde böra
anlitas för de utgifter, som betingas av kraftledningens förflyttning och
markinköpet, synes det vara lämpligast att, såsom de sista åren skett
beträffande extra rekryteringsbidrag, utan angivande av något belopp
äska Riksdagens medgivande att taga nämnda besparingar i anspråk för
förvärvandet av det å bifogade karta rödstreckade området och för flyttning
av den däröver framdragna kraftledningen.
Enligt vad jag inhämtat utgör Ålvsborgs regementes övningsfält
vid Borås för närvarande 485 hektar, varjämte regementet har dispositionsrätt
till ytterligare 100 hektar. Regementet förfogar över större
areal än de flesta andra regementen, och tillåter jag mig erinra, att då
det år 1906 var fråga om äskande av medel till kasernetablissemang
för Livregementets grenadjärer och 14 andra infanteriregementen, hade
chefen för fortifikationen utgått från, att det till övningsfält borde finnas
ett område av omkring 200 hektar. Det är visserligen sannt, att övningsfältet
vid Borås i sin längdriktning genomskäres av en järnväg och en
landsväg samt att detta säkerligen i någon mån minskar möjligheten av
dess fulla utnyttjande, men då fältet nu, enligt vad jag tillstyrkt, skulle
betydligt utvidgas, torde det vara skäl att återupptaga den av de sak
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
kunniga framkastade tanken på att avhända kronan södra delen utav
fältet väster om Viskan. Någon utredning i detta avseende föreligger
visserligen icke, men det synes dock lämpligt att redan i detta sammanhang
utverka Riksdagens- tillstånd till försäljning av nämnda del av
fältet, i den mån den icke beköves för regementets räkning. Försäljningssumman
torde böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader
ock andra försvarsändamål.»
I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Maj:t ock (i propo- Kungi. Maj-.ts
sition nr 156 till 1912 års Riksdag), att Riksdagen mätte medgiva, proposition &r
dels att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar måtte tagas i
anspråk för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana
för Älvsborgs regemente, av de å kartan med rött streckade jordområdena
och för flyttning av en å vissa av dessa jordområden befintlig
kraftledning,
dels ock att södra delen av nämnda regementes övningsfält väster
om Viskan måtte, i den mån den efter verkställd utredning befunnes
obehövlig för regementets övningar, försäljas och försäljningssumman
tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Uti skrivelse den 28 maj 1912 (nr 206) förklarade emellertid Riks- Riksdagens
dagen, att det emellan arméförvaltningen å Kungl. Maj:ts och kronans bei9i2är
vägnar och staden Borås den 10 april 1907 upprättade kontrakt angående
upplåte se av mark till övningsfält m. m. för Ålvsborgs regemente syntes,
på sättl uti en inom Riksdagen väckt motion även anförts, lägga hinder
i vägen för att utan särskild uppgörelse med Borås stad vidtaga den
ifrågasatta försäljningeu av en del av regementets övningsfält väster om
Viskan. Med hänsyn härtill och då även av annan anledning ytterligare
utredning av ärendet torde vara önskvärd samt enligt från chefen för lantförsvarsdepartementet
lämnat meddelande det av Borås stad avgivna försäljningsanbudet
å den mark, som avsåges till inköp, den 3 maj 1912 blivit
ytterligare förlängt att på oförändrade villkor gälla till den 1 juli 1913,
hade Riksdagen ansett sig icke för närvarande böra bifalla nämnda proposition.
Med anledning härav erhöll arméförvaltningens fortifikationsdepar-Åtgärder i antement
anmodan att inkomma med nytt förslag till anläggning av ifrå- Riksdagen»
gavarande skjutbana och nämnda departement lämnade regementschefen beslut,
tillfälle att än en gång yttra sig i ämnet.
Regementschefen har härvid ånyo framhållit, att skjutbanan bör för- Regemente
o
«/ > u cli6f6n8 fornv
läggas
till det med fulldragna gröna linjer utmärkta området och att ade yttrande.
Fortifikationsdepartementets
förevarande
förslag.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
hela det av staden Borås till inköp föreslagna större området bör åt
kronan förvärvas. Såsom skäl för detta inköp har regementschefen anfört,
att det större området blott är 10,000 kronor dyrare än det av
staden erbjudna mindre området, men att värdet av den ökade mark,
kronan skulle erhålla, uppgår till 15,627 kronor och sålunda med mer
än 50 procent överstiger nämnda prisskillnad, att vare sig från staden
inköpes det större området, omfattande all stadens mark öster om Viskan,
eller det mindre området, omfattande allenast */# av samma mark, köpeskillingen,
som härvid avtalas, kommer att vara normerande för den lösesumma,
som expropriationsnämnden bestämmer för Bråthemmanen och
Kranshult, vilka äro likvärdiga med det mindre området, att nämnda lösesumma
blir i förra fallet (2 X 7,000 =) 14,000 kronor och i senare fallet
(2 x 12,500 =) 25,000 kronor, vadan totalkostnaden för förvärvandet av
nämnda hemmansdelar och lägenhet samt mark från staden blir mindre
(14,000 + 35,000 kronor), om det större området inköpes, än om endast
det mindre förvärvas (25,000 + 25,000 kronor), samt att det större området
är välbehövligt för att öka regementets i övrigt ganska knappt
tilltagna övningsfält, vilket väl har en avsevärd längd, men däremot en
ringa bredd och dessutom i hela sin längd genomskäres av Viskan och
järnvägen Borås—Varberg, vilket förhållande gör övningsterrängen otillfredsställande.
Regementschefen har även angivit, att förvärvandet åt kronan av
det å kartan med grön färg utmärkta området, skulle vara önskvärt,
även om det icke kan anses vara alldeles nödvändigt. Regementschefen
har upplyst, att detta område utgöres av lägenheten Gröneberg, omkring
3,5 tunnland, samt av omkring 35 tunnland utmark, hörande med lika
stor del till Vs mantal Hässlegården, ägare J. F. Andersson, och Vs mantal
Hässlegården, ägare Nils Nilsson. För lägenheten Gröneberg med
hus och jord har ägaren, A. Elfstrand, begärt 3,700 kronor, och denna
summa har regementschefen ej funnit obillig. Andersson och Nilsson
hava för sin mark begärt 10 kronor kapplandet, varvid Nilsson dessutom
fordrat att förut få borttaga å sitt område växande skog; men regementschefen,
som efter ögonmått trott nämnda skog kunna betinga ett
värde av mellan 2,000 och 3,000 kronor, har betecknat både Anderssons
och Nilssons, synnerligast den sistnämndes, anspråk såsom oskäligt
höga.
Fortifikationsdepartementet har i skrivelse den 5 februari 1913 tillkännagivit,
att departementet icke har någon annan plats att föreslå för
Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:r 187.
9
ifrågavarande skjutbana än den, som å kartan utmärkts med fulldragna
gröna linjer, att förnyade underhandlingar om inköp av hemmansdelarna
i Bråt och lägenheten Kranshult icke lett till något resultat, samt att departementet,
med hänsyn till av staden gjorda uppoffringar och andra
förhållanden, ej ansett det lämpligt att hos staden göra framställning om
medgivande att, oaktat det i kontraktet med staden intagna förbudet, få
till annan försälja någon del av övningsfältet väster om Viskan. Med
upplysning, att det från kronans sida erforderliga bidraget till kostnaden
för kraftledningens flyttande, enligt vad drätselkammaren meddelat,
icke kommer att överstiga men möjligen understiga 1,895 kronor, har
fortifikationsdepartementet vidhållit, att all den mark, staden erbjudit
kronan köpa, bör förvärvas åt kronan, och har tillika meddelat, att staden
på förfrågan förklarat sig icke vilja avstå någon de! av denna mark
genom byte mot annan kronan tillhörig mark. Departementet har således
vidhållit sin den 21 februari 1910 gjorda hemställan. Därutöver har
departementet emellertid nu föreslagit, att jämväl det å kartan med
grön färg utmärkta området exproprieras för kronans räkning.
Såsom motivering till de sålunda föreslagna markförvärven har fortifikationsdepartementet
anfört, att visserligen utgjorde Ålvsborgs regementes
nuvarande övningsfält 485 hektar och vore sålunda större än
flera andra övningsplatser, men genom sin långsträckta form och det
förhållande, att platsen i sin längdriktning genomskures av Viskan samt
av en järnväg och en landsväg, bleve densamma såsom övningsplats,
oaktat sin omfattning, mindre användbar än andra övningsplatser av
ringare storlek. Övningsfältets utvidgning på bredden vore därför, såsom
regementschefen anfört, synnerligen önskvärd och även behövlig. En
mindre utvidgning komme väl till stånd jämväl vid platsens tillökning
med det mindre av de till inköp föreslagna områdena, men fördelarna
från övningssynpunkt genom tillägg av det större området vore, såsom
regementschefen gjort gällande, så avsevärda, att de i och för sig väl
motsvarade den ökade kostnaden. Härtill komme eu annan omständighet,
som särskilt i detta sammanhang borde framhållas, nämligen att
det större områdets förvärvande medförde ökad trygghet vid skjutbanans
användande, i det att fara för förlupna kulors nedslag å främmande
mark undanröjdes. Ej heller att förbise utan fast mera att synnerligen
beakta vore det av regementschefen anförda skäl, att skillnaden i värdet
av det större området så avsevärt eller med mer än 50 procent överstege
skillnaden mellan de av staden för de särskilda områdena erbjudna
försäljningsprisen. Kunde därtill, såsom regementschefen förmenat, inköpet
av det större området med det för delarna i förhållande till det
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 138 käft. 2
10
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 187.
hela billigare priset verka till nedsättning av lösesumman för de enskilda
hemmansdelarna i Bråt och lägenheten Kranshult, bleve detta inköp än
mera fördelaktigt. Ehuru, såsom regementschefen anfört, förvärvandet
av lägenheten Gröneberg samt utmarken till de båda hemmansdelarna,
vardera 1 s mantal Hässlegården, icke vore ovillkorligen nödvändigt för
skjutbanans anläggande å den föreslagna platsen, syntes dock fortifikationsdepartementet
sådant förvärvande bliva eu följd av antagandet utav
stadens mera omfattande försäljningsanbud. Det skulle nämligen bliva
synnerligen olämpligt och olägligt för regementet och dess övningar
att, såsom för sådant fall komme att ske, hava enskilda ägor mitt bland
sina egna områden och på alla sidor omgivna av dessa. Kronans uraktlåtenhet
att förvärva detta område skulle otvivelaktigt medföra, att åtminstone
den öster därom belägna marken ej skulle på ändamålsenligt
sätt kunna utnyttjas, och att ovan angivna trygghet vid skjutövningars
bedrivande ej till fullo skulle ernås. På anförda skäl och då regementets
hela övningsfält genom sist omhandlade markförvärv skulle erhålla en
synnerligen lämplig form med väl avrundade gränser, finge fortifikationsdepartementet,
med vidhållande av sin förut framhållna åsikt om
antagandet av det utav staden gjorda, mera omfattande försäljningsanbud,
tillstyrka förvärvandet jämväl av det å kartan med grönt betecknade
området, omfattande lägenheten Gröneberg och utmarken till vardera
J. F. Andersson och Nils Nilsson tillhöriga Vs mantal Hässlegården,
varvid departementet, då regementschefen ansett de av de båda sistnämnda
gjorda försäljnings anbuden vara för höga — en åsikt, som delades
av arméförvaltningens domäntjänsteman — och även det fordrade
priset för lägenheten Gröneberg syntes väl högt, ville föreslå, att ifrågavarande
utmark och lägenhet finge, därest ej antagliga försäljningsanbud
kunde erhållas, förvärvas genom expropriation i sammanhang med expropriation
av merberörda hemmansdelar i Bråt och lägenheten Kranshult.
Vad slutligen kostnaderna angår, har fortifikationsdepartementet ansett
dem ej kunna exakt angivas, men beräknat dem sålunda:
kostnaden för skjutbanans byggande ............................. kronor
kostnaden » kraftledningens flyttande ........................ ))
köpeskillingen för stadens mark..................................... )>
expropriationssumman för hemmanen i Bråt och
lägenheten Kranshult.................................................. »
begärda priset för lägenheten Gröneberg..................... »
begärda priset för återstoden av det å kartan med
grön färg utmärkta området .................................... »
25,000: —
1,900: —
35,000: —
30,000: —
3,700: —
11,200: —
Summa kronor 106,800: —
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
Efter avdrag av 36,000 kronor, som redan finnas tillgängliga å det
av 1906 års Riksdag beviljade anslaget till kasernetablissemang för
femton infanteriregementen, skulle således erfordras 70,800 kronor.
Fortifikationsdepartementet, som ansett detta belopp vara högt beräknat,
har föreslagit, att detsamma må utgå från fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar.
Det har emellertid ansetts önskligt att erhålla ytterligare utredning
i ärendet. Fortifikationsdepartementet har därför anmodats att låta sin
domän tjänsteman besiktiga och värdera ifrågavarande maik samt inkomma
med utredning, huruvida, under förutsättning att kronan förvärvade
det å kartan ostreckade röda området och det å kartan med
grön färg utmärkta området, någon del av dessa områden skulle kunna
o-enom byte med grannarna eller annorledes kronan åter avhändas eller
ock kronan eventuel! tillvinnas någon inkomst genom avverkning av å
områdena varande skog.
Till svar härå har fortifikationsdepartementet överlämnat och åberopat
en promemoria av arméförvaltningens domäntjänsteman, däri denne
anfört följande: .
Åkerjorden å de till inköp föreslagna områdena vore i allmänhet
av god beskaffenhet och torde på grund av sin närhet till staden betinga
ett värde av omkring 550 kronor för tunnland, vilket pris också
nyligen betalats för jorden vid torpet Gröneberg. Skogsmarken vore
också i allmänhet av god beskaffenhet, så att återväxten komme utan
svårighet, och ungskogarna såge växtliga och friska ut; impedimenter,
såsom mossa och kala berg, upptoge ganska liten procent av arealen.
Skogsbeståndet utgjordes mest av ungskog, men skog och plantor funnes
nästan överallt, så att kalmarkén upptoge endast några få tunnland.
Byggnaderna vore i allmänhet medelgoda, men deras värde vore naturligtvis
ganska ringa, om de måste rivas, såsom för skjutbanans skull troligen
bleve nödvändigt med åtminstone alla gårdarna i Bråk
Så vitt av tillgängliga handlingar och kartor framginge, skulle det
å kartan rödstreckade röda området utgöras av omkring 3 tunnland
åker — torpet Rua — 31 tunnland äng utefter ån samt 98 tunnland
skogsmark. Satte man ett värde av 550 kronor för vaije tunnland
åker, gjorde detta 1,650 kronor, och om ängen värderades till 100 kronor
för tunnland, gjorde detta 3,100 kronor, vartill komme 800 kronor för i
backarna där växande skog. Om vidare skogsmarken — såsom kalmark
— på grund av sin närhet till staden värderades till 100 kronor
för tunnland, gjorde detta 9,800 kronor, och så återstode ett värde av
Ytterligare
utredniag.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
!>,650 kronor, som komme på den växande skogen. Visserligen funnes
det skog överallt, men då den icke vore av någon vidare grovlek, torde
den knappast vara värd detta plus. Då det emellertid syntes för skjutbanan
absolut nödvändigt att förvärva denna mark, måste man nog antaga
stadens anbud. En expropriation skulle säkerligen icke komma
till lägre pris.
Vad anginge det å kartan rödstreckade gula området vore det tydligt,
att då hemmansdelarna i Bråt taxeringsvärderats till 9,000 kronor,
det av ägarna begärda priset vid ett eventuel köp, 69,000 kronor, vore
alldeles oskäligt, varför liemmansdelarna borde exproprieras. Om man
då sökte beräkna det högsta pris, de skulle gå till, och därvid använde
de siffror, som köpet av stadens jord betingade — och de torde säkerligen
vara tillräckliga och sannolikt även komma att av expropriationsnämnden
tagas såsom ledning och jämförelse — finge man: för åkern,
24 tunnland å 550 kronor, 13,200 kronor, för skogsmarken, 100 tunnland
a 100 kronor, 10,000 kronor samt för växande skog, 100 tunnland
å 96 kronor, 9,600^ kronor eller tillsammans 32,800 kronor. Härtill
komme Ivranshult, för vilket begärdes 6,500 kronor och som omfattade
4 tunnland åker och 2 tunnland skog. Då mindre ställen betingade
jämförelsevis högre pris, torde man vid expropriation knappast
komma under denna summa.
Det å kartan ostreckade röda området utgjordes av omkring 9 tunnhud
åker och 194 tunnland skog. Om åkern beräknades till 550 kronor
för tunnland, gjorde det 4,950 kronor. Då skogsmarken i detta fall
vore längre bort belägen, så att den aldrig kunde tänkas få något annat
värde än såsom skogsmark, torde man ej få sätta så högt värde på
denna utan godtaga av jägmästare uppgjord beräkning, som slutade på
en summa för mark och skog av omkring 11,000 kronor eller tillsammans
15,950 kronor för den jord, staden ville sälja, vilket, då det ej
gjorde mer än 56 kronor för tunnland mark och skoy, måste anses
mycket billigt.
Torpet Gröneberg, som nyligen köpts för 2,050 kronor, därav
1,600 kronor för åkern och 450 kronor för huset, vore nu hembjudet
för 3,700 kronor samt torde kunna fås för 3,000 kronor. För den övTiga
delen av det å kartan med grönt betecknade området, vore begärt
ett oskäligt pris, 320 kronor för tunnland kalmark, varför denna del,
om den skulle förvärvas, borde exproprieras, då den ej borde gå över
allra högst 100 kronor för tunnland kalmark. Enär det naturligtvis
bleve reelast ur alla synpunkter, om kronan även komme i besittning
härav, torde denna mark även nu lämpligen böra förvärvas. En stolpe
13
Xungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
till kraftledningen komme att stå å torpet Grönebergs mark, och ersättningen
härför, om marken ej förvärvades, komme säkerligen ej att
överstiga 10 kronor en gång för alla.
Något markbyte ville staden ej göra och ingen av grannarna heller;
och att byta mark vore i allmänhet en alltför osäker sak. Då vore det
bättre att sälja marken i stället, och det torde ej vara omöjligt att sälja
antingen en del av jorden öster om kraftledningen eller också skogen
därå. Att sätta något värde på denna vore vid så hastig besiktning
knappast möjligt, men skulle den, om alltsammans nedhögges, kunna betinga
omkring 5,000 kronor. Arméförvaltningens domän tjänsteman ansåge
emellertid, att det vore ett mycket olämpligt förfarande, ty kronan
borde själv hava så mycket skog som möjligt, och fast det nu vore
lantförsvarsdepartementet i stället för jordbruksdepartementet, som köpte
den, borde den behållas och komme sannolikt att om några år giva en
ganska god avkastning. Skulle stadens erbjudande av det större området
antagas, ansåge domäntjänstemannen, att även expropriationen av
Bråt borde bil billigare än 196 kronor för tunnland för mark och skog.
Under antagande att priset på åkern bleve detsamma, torde priset på
skogen och skogsmarken högst kunna gå till det för stadens 292 tunnland
skog givna priset (35,000—1,650—3,100—800—4,950 =) 24,500
kronor, ökat med hälften; d. v. s. (24,500 : 292 =) 84 + 42 eller 126
kronor för tunnland, vilket för omkring 100 tunnland gjorde 12,600
kronor. Då värdet av Bråthemmanens åker, såsom förut nämnts, utgjorde
13,200 kronor, skulle priset för hela Bråt bliva 25,800 kronor.
Skulle man åter antaga, att priset vid expropriationen av Bråthemmanen
kunde gå till dubbla priset för stadens jord, bleve det (84 + 84 =)
168 kronor för varje tunnland skog och för 100 tunnland skog 16,800
kronor, så att priset för hela Bråt då bleve (16,800 + 13,200 =) 30,000
kronor.
Det mindre alternativet kunde kanske vara tillräckligt för skjutningarnas
säkerställande och kraftledningens framdragande, men det större
medförde fullständig säkerhet samt därjämte fördelen av ett större övningsfält,
på vilket fältskjutning kunde övas, så att kostnaden för hyra
av mark härför inbesparades. Om endast det mindre området köptes,
måste laga skifte å skogen ske, vilket medförde en kostnad, som av
regementschefen beräknats till 2,000 kronor, och varav nog större delen
folie på kronan. Med det större undvekes denna utgift. Då domäntjänstemannen
huvudsakligen sago frågan ur ekonomisk synpunkt, tvekade
han ej att på ovan anförda grunder förorda det större alternativet.
14
Kungl. Maj''ds Nåd. Proposition Nr 187.
Departements
chefen.
På skäl, som utförligt angivits i det vid propositionen nr 156 till
1912 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet, anser jag alltjämt, att Älvsborgs
regementes skjutbana bör förläggas till den å kartan med fulldragna
gröna linjer utmärkta platsen, samt att i följd därav kraftledningen
bör flyttas och de å kartan med rött streckade (röda och gula) områdena
böra förvärvas åt lantförsvaret. I detta avseende är jag ense
med myndigheterna.
Fortifikationsdepartementet har emellertid föreslagit förvärvande
av även de områden, som å kartan utmärkts med ostreckad röd och
grön färg.
Skälen till inköp av det förra området hava av fortifikationsdepartementet
likasom av regementschefen angivits vara, att därigenom skulle
vinnas en välbehövlig utvidgning av regementets övningsfält, ökad trygghet
för skjutbanans användning och eventuellt minskade utgifter vid
expropriation av det å kartan med gul färg utmärkta området, vartill
komme, att det pris, staden fordrat för nu ifrågavarande område, måste
anses synnerligen billigt. Arméförvaltningens öomäntjänsteman har såsom
ytterligare skäl anfört, att regementet därigenom skulle erhålla
mark för fältskjutning, och att kronan därigenom skulle undgå kostnaderna
för laga skifte, vilket bleve nödvändigt, om kronan köpte endast en
del av stadens mai’k.
Såsom jag förut haft tillfälle för Kungl. Magt framhålla, förfogar
emellertid regementet redan nu över jämförelsevis stor areal. För att
ifrågasätta en utvidgning utöver det mått, varom jag i fjol hemställde,
måste sålunda avgörande skäl härför förebringas. Visserligen skulle
genom en sådan ytterligare utvidgning erhållas ökad trygghet för skjutbanans
användning, men det har dock icke från något håll bestritts,
att skjutningarna även därförutan kunna bliva säkerställda. Särskilt
förtjänar framhållas, att den sakkunniga officer, som fortifikationsdepartementet
använt för anställande av undersökningar å platsen, uti en den
4 november 1909 dagtecknad promemoria uppgivit, att endast de å kartan
med rött streckade områdena skulle behöva förvärvas med hänsyn,
bland annat, till »det farliga området».
Vad angår påståendet, att förvärvet av det ostreckade röda området
å kartan skulle bidraga till avsevärt nedbringande av expropriationskostnaderna
för det med gul färg utmärkta området, torde riktigheten
av detta påstående vara tvivel underkastat.
Däremot vill jag icke förneka, att priset för det å kartan ostreckade
röda området måste anses billigt; men om området icke är ur militär
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 187.
synpunkt oundgängligt, torde kronan trots prisbilligheten icke böra åsamka
sig utgifter för områdets förvärvande.
Beträffande slutligen skifteskostnaderna, synes mig som om endast
för den händelse, att de å kartan med röd färg belagda (streckade och
ostreckade) områdena redan genom skiftesförrättning utbrutits såsom en
enhet för sig, särskilda skifteskostnader skulle uppstå genom kronans
förvärv av endast det ena av samma områden; men att dessa redan nu
utgöra en sådan utbruten enhet framgår dock icke av handlingarna,
och för den händelse så dock skulle vara fallet, torde kostnaderna för
det streckade röda områdets utbrytning genom ägostyckning icke kunna
på långt när uppgå till 2,000 kronor.
Förvärvet av det med grön färg å kartan utmärkta området har
fortitikationsdepartementet angivit vara en följd av antagandet av stadens
mera omfattande försäljningsanbud; och därest detta anbud icke antages,
skulle således förvärvet icke vara oundgängligen påkallat. Detta förvärv
har för övrigt av regementschefen ifrågasatts redan tidigare, men
det finnes icke omnämnt i propositionen nr 156 till 1912 års Riksdag,
enär fortifikationsdepartementet den gången icke hemställde därom utan
tvärtom i skrivelsen den 21 december 1910 avböjde detsamma med följande
ord: »då banans förläggande till nu föreslagna plats ingalunda synes
nödvändiggöra detta förvärv, då tillräckligt naturligt kulfång med förutnämnda
markförvärv synes erhållas, för att området i fråga skall vara
tillbörligt skyddat för förhäpna kulor, synes det departementet, att frågan
om detta markförvärv bör få bero, tills det visat sig, om och i vad
mån hinder ställes i vägen för flyttningen av förutnämnda kraftledning,
som å en sträcka av omkring 400 meter måste dragas genom sagda
område». Såsom arméförvaltningens domän tjänsteman numera upplyst,
skulle endast en stolpe till kraftledningen komma att stå på torpet Grönebergs
mark, och härför skulle kronan icke behöva erlägga högre ersättning
än omkring 10 kronor en gång för alla. Hänsyn till kraftledningen
kan således icke heller motivera ett förvärvande av det å kartan
med grön färg utmärkta området.
Förvärvandet av detta område liksom av det å kartan ostreckade
röda området anser jag mig så mycket mindre böra tillstyrka, som det
icke befunnits möjligt att genom byte erhålla någon del av desamma
eller ens ställts i säker utsikt att genom försäljning av annan del av
övningsfältet eller skogsavverkning å detsamma erhålla gottgörelse för
en avsevärd del av kostnaderna för förvärvet.
Vid övervägande av alla på saken inverkande omständigheter
måste jag därför vidhålla min den 10 april 1912 uttalade mening, att
16 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 187.
endast de å kartan med rött streckade områdena böra av kronan förvärvas.
Kostnadsfrågan bar sedan berörda dag så till vida vunnit fastare
form, att kronans utgifter för kraftledningens flyttande med säkerhet
kunna beräknas icke komma att överstiga 1,895 kronor. Då det emellertid
lika litet nu som då synes möjligt att med någon större grad
av tillförlitlighet kunna beräkna kostnaderna för expropriation av det
å kartan med gul färg betecknade området, anser jag alltjämt vara
lämpligast att icke angiva något visst belopp, att av Riksdagen äskas.
Kostnaderna bliva emellertid med säkerhet icke större, än att de — i
den mån de icke täckas av vad som kan därtill disponeras av de 36,000
kronor, som finnas tillgängliga å det av 1906 års Riksdag beviljade anslaget
till kasernetablissemang för femton infanteriregementen — kunna
bestridas av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. §5§jj£-
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva,
att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
för förvärvande åt kronan, i och för anläggning av en skjutbana för
Ålvsborgs regemente, av de å den statsrådsprotokollet bifogade kartan
med rött streckade jordområden och för flyttning av en å vissa av dessa
jordområden befintlig kraftledning.»
Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och
skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Ivan Eckerström.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande grans för hronans inarle.
ing förvärfvas.
r "■ "3 /Staden. -anhörig/
alt för* Tero //o}?
ning förvdr/vas enligt
det -min-cb^e alternativet.
för va 7-foa. s enligt otet
större alternativet.
E3 rSlocden eg tillhörig mark
inom det sio?''re alternativet''
OSDAL
BOCKARYD/r *
\_ _ J
Gen. Stab. Lit: Anst.Stockh.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1913:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Klingl. Maj:ts proposition angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Älfsbo a1 i texten
- SU 1913:83 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärvande åt kronan av vissa jordområden för anläggande av en skjutbana för Alvsborgs regemente m a1 i texten