Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt och 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

1913-03-07 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:192, Med förslag till ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt och 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Ma.j:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt och 8 § i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst: given Stockholms slott

den 7 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till:

a) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, och

b) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28

oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 143 höft. (Nr 192.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts 1.Varf. Proposition Nr 192.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den

28 oktober IblO om inkomst- oeh förmögenhetsskatt.

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i

hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller ock genom gåva;

dock taxeras såsom inkomst periodiskt understöd, därför givaren enligt

bestämmelserna här nedan i detta kapitel är berättigad till avdrag;

vinst. å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom

förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast

egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år och därutöver;

vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för

ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad

som eljes på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den

försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna

tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat

;

resekostnadsersättning;

å stat uppförd häst- och båtlega;

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning;

anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i

förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,

arvode eller traktamente för kommendering utom station;

fältavlöning under krigstid;

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,

kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren

varit bosatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av

fast egendom samt av inkomst.

8 §•

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag

och efter avdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras

skattskyldigs årsintäkter i penningar eller penningars värde av kapital

och arbete.

Förmån av bostad ävensom vad skattskyldig för sin och sin familjs

räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljes av förnödenheter

och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen

även räknas såsom inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i

hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva eller

ock erhållits i form av sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom

bidrag till undervisning eller uppfostran eller eljes utgivits på grund

av lagligen åliggande försörjningsplikt eller till''understöd åt hemmavarande

familjemedlemmar;

å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom

förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast

egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år eller därutöver;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad

som eljes på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den

försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna

tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat,

resekostnadsersättning,

å stat uppförd häst- och båtlega,

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning,

anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser,

traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i

förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,

arvode eller traktamente för kommendering utom station,

fältavlöning under krigstid,

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,

kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren

varit bosatt.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning

avser den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret

éller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår,

som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning

inbegripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft

inkomst, som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen,

hustrun skall taxeras därför.

3 mom. För inkomst av kapital eller arbete skall, med iakttagande

av bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels

procent av inkomstbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd.. Proposition Nr 192.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

mars 1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde

vidare:

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari innevarande

år, angående reglering av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel,

har ministern för utrikes ärendena framhållit, att genom den av honom

föreslagna nya indelning av diplomatiska och konsulära tjänstemäns

löneförmåner nödvändiggjordes en ändring i nu gällande bestämmelser

rörande grunderna för dessa tjänstemäns beskattning.

Med anledning härav anhåller jag att få för Kungl. Maj:t anmäla

denna fråga och erinrar då därom, att i nu gällande lönestat

ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner äro indelade i lön, ortstillägg och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

hyresbidrag. Den nuvarande lönen har icke ansetts inbegripa annat än

lön i egentlig mening, varemot ortstillägget måste anses hava i sig

innefattat såväl tjänstgöringspenningar som ock ersättning för de högre

levnadskostnader, som föranleddes av prisförhållandena i anställningsorten

ävensom av tjänstemannens representativa ställning. Hyresbidraget

har varit avsett till bestridande av kostnader för passande bostad åt

tjänstemannen med familj ävensom för kanslilokal, där sådan måste av

tjänstemannen hållas.

Av dessa löneförmåner har allenast den del av hyresbidraget, som

ansetts belöpa å kanslilokal gått fri från taxering till bevillning och

till inkomstskatt. Något uttryckligt stadgande härom har väl icke

funnits upptaget i skatteförordningarna, men, då dessa förordningar

medgiva avdrag vid taxering för kostnader för kontorshyra, har min

företrädare i ämbetet i statsrådsprotokollet den 15 februari 1907 vid

framläggande av förslag till ändringar i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna

uttalat, att utav hyresbidraget borde för ministrar en

sjättedel och för chargés d’affaires, generalkonsuler och konsuler en tredjedel

anses utgöra anslag till kanslilokal. I enlighet härmed hava taxeringsmyndigheterna

förfarit jämväl efter tillämpningen av de nya skatteförordningarna

den 28 oktober 1910, vilka icke heller upptagit några

uttryckliga stadganden i berörda hänseende.

I det nu till Riksdagens prövning framlagda förslaget till ny lönestat

för ifrågavarande ämbets- och tjänstemän har en ny uppdelning av

löneförmånerna föreslagits, nämligen i lön i egentlig mening, tjänstgöringspenningar

samt ortstillägg. Därvid har från det nuvarande ortstillägget

utbrutits och under särskild avlöningstitel upptagits den del, som ansetts

motsvara tjänstgöringspenningar, och i stället har i ortstillägget ingått

det nuvarande hyresbidraget. Härav påkallas nu ett bestämmande, huru

löneförmånerna hädanefter, om det nya förslaget till lönestat vinner

Riksdagens bifall, böra i taxeringsavseende behandlas.

I förslaget till den nya lönestaten hava lön- och tjänstgöringspenningar

för diplomatiska och konsulära tjänstemän avvägts med hänsyn

tagen till nu utgående avlöningsförmåner åt hemmavarande tjänstemän

av ungefärligen motsvarande tjänstegrad men därvid i allmänhet tilltagits

rikligare, så att de förras lön och tjänstgöringspenningar sammanlagda

icke oväsentligt överstiga de senares sammanlagda avlöningsförmåner,

även om i dessa senare inberäknas ortstillägg åt tjänstemän

i huvudstaden. För de utom riket anställda tjänstemännen utgöra

således de båda avlöningstitlarna lön och tjänstgöringspenningar redan

de, utan inberäkning av ortstillägget, ett sammanlagt beskattnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 192.

underlag, som kommer att för dem medföra en i regel icke obetydligt

drygare skattebörda än jämnställda tjänstemän i hemlandet hava att

draga. Med hänsyn härtill har utrikesministern uttalat den mening,

att ortstillägget för de utom riket boende tjänstemännen borde i sin

helhet vara skattefritt.

Denna mening är jag böjd att dela. Ifrågavarande ortstillägg till

utom riket bosatta statstjänstemän är uppenbarligen av väsentligen annan

natur än de mindre ortstillägg, som tillerkännas statstjänstemän, vilka

äro bosatta å dyrare ort inom riket, för att göra dessa senares löneförmåner

ekvivalenta med motsvarande tjänstemäns å annan ort inom

riket. I den mån ett ortstillägg av enahanda art, som det till hemmavarande

tjänstemän utgående, tinnes inrymt i de utrikes boende tjänstemännens

löneförmåner, måste detta anses ingå i lön- och tjänstgöringspenningar,

som för de utrikes vistande tilltagits högre än för de hemmavarande.

Det särskilda ortstillägg åter, som föreslagits till chefer och

personal vid rikets beskickningar och konsulat hos utländska makter, är

endast till benämningen likartat med ortstillägget åt hemmavarande tjänstemän.

Benämningen ortstillägg å ifrågavarande avlöningsanslag till utrikes

vistande tjänstemän skulle nämligen i själva verket kunna mera betecknande

utbytas mot en benämning sådan som exempelvis »anslag till

bestridande av särskilda med vistelsen utomlands och med tjänsteställningen

förenade kostnader». Det är nämligen just för sådana

ändamål dessa ortstillägg äro avsedda, och det är med hänsyn härtill

som de äro föreslagna att utgå med så synnerligen växlande belopp som

exempelvis för beskickningscheferna i London 45,000 kronor och i Madrid

allenast 5,400 kronor. Dylika växlingar hava ingalunda till huvudsakligt

syfte att göra dessa tjänstemäns löneförmåner ekvivalenta sins emellan

och än mindre att göra dem ekvivalenta med hemmavistande tjänstemäns

av motsvarande tjänstegrad, utan deras egentliga syfte är att

avväga och giva ersättning för de kostnader, som å olika orter äro

förenade med uppehållande av tjänsteställningen på tillfredsställande sätt.

Uppbärandet av ortstillägget är således icke eller åtminstone i mycket

ringa grad att anse som en tjänstemannens personliga förmån utan är

fastmera att betrakta såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt

förenade med en statstjänst, som nödgar tjänstemannen att vara bosatt

utomlands å orter med dyra levnadsvillkor och att jämväl i övrigt inrätta

sin levnadsordniug på ett dyrare sätt än han behövde göra, om han

vistades hemma.

Ser man frågan ur billighetssynpunkt, kan man, synes det mig,

knappast undgå att finna det vara i hög grad obilligt att såsom vanlig

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Muj:ts Säd Pi oposition Nr 192.

avlöningsförmån beskatta ifrågavarande orts tillägg, synnerligen om man

tager i betraktande den kraftiga progression, som föranledes av ortstillläggets

betydande storlek å orter, där tjänsteställningen beräknats medföra

särskilt dryga utgifter. En sådan beskattning kan åtminstone icke

anses väl avvägd efter skatteförmågan, ty jämför man exempelvis en i

Stockholm bosatt person, som har 60,000 kronors inkomst av arbete,

med ministern i London, vars avlöningsförmåner med inberäknande av

ortstillägget föreslagits till 60,000 kronor, så lärer väl ingen kunna

påstå, att dessa två personer, om deras ekonomiska förhållanden i övrigt

äro jämförliga, kunna anses lika skattekraftiga. Om dessa två personers

ekonomiska förhållanden i övrigt äro likställda och om deras personliga

anspråk på livet för dem och deras familjer äro likartade, sa måste

redan efter några år den i Stockholm bosatte personens ekonomi hava

förbättrats i väsentligt högre grad än ministerns, ty den förre har icke

behövt göra ens tillnärmelsevis lika stora utgifter, som den senare på

grund av sin tjänsteställning med nödvändighet förorsakats. Detta missförhållande

upphjälpes allenast i mycket ringa grad genom fritagande

från beskatlning av den lilla del av ortstillägget, som kan anses belöpa

å kostnaderna för kanslilokal.

Det obilliga i en beskattning av ortstillägget i sin helhet med

undantag allenast för den del därav, som belöper å kostnader för kanslilokal,

framträder än mera, om man tager i betraktande, att vid framläggande

av förslag till avlöningsbeloppen vederbörande departementschef

utgått från skattefrihet för eu betydande del av avlöningsförmånerna.

Jag tillåter mig härom uppläsa, vad utrikesministern i en till mig avlåten

skrivelse i ärendet uttalat:

»I den kung!, propositionen angående tredje huvudtiteln till 1906

års Riksdag framhöll dåvarande utrikesministern, alt bristande tid hindrat

framläggandet inför sagda Riksdag av förslag om skattefrihet för viss

del av diplomaters och konsulers löneförmåner, och i sitt anförande till

statsrådsprotokollet den 15 februari 1907 rörande förslag till ny förordning

angående bevillning av fast egendom samt inkomst anmärkte han

vidare, att,^ då han ansett sig i huvudsak kunna förorda 1906 års diplomat-

och konsulatkommittés förslag till lönestat för våra utrikes anställda

tjänstemän, oaktat för åtskilliga av dem lönerna synts honom,

så vitt tillgängligt material för frågans bedömande utvisat, synnerligen

knappt tillmätta, detta skett under förutsättning, att skattefrihet för viss

del av hyresbidraget och ortstillägget skulle komma tjänstemännen till

godo. Med anledning härav föreslog han, att diplomatiska och konsulära

tjänstemän med skvldighct att hålla kanslilokal skulle åtnjuta skatte
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 143 höft. (Nr 192.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 192.

frihet för en tredjedel av hyresbidraget, ävensom att samtliga utomlands

anställda tjänsteman skulle befrias från skattskyldighet för två tredjedelar

av ortstillägget, vilket finge anses såsom representationspenningar

och dyrhetstillägg, medan den skattepliktiga tredjedelen motsvarade tjänstgöringspenningar.

Dåvarande finansministern gjorde emellertid gällande, att, då åtskilliga

ämbetsmän i hemlandet finge vidkännas representationskostnader,

utan att det ifrågasatts, att de därför skulle åtnjuta skattefrihet för

någon del av sin avlöning, han icke funne något skal, varför diplomaterna

och konsulerna skulle i beskattningsavseende behandlas på annat

sätt. hör sin del ville han därför icke tillstyrka skattefrihet i vidare

mån än för vad ministrar angår en sjättedel av hyresbidraget samt beträffande

chargés d’affaires samt generalkonsuler och konsuler med skyldighet

att själva bestrida kanslilokal en tredjedel av hyresbidraget, en

beskattningsnorm, vilken såsom ovan nämnts även blivit gällande.

Det bör således fasthållas, att redan vid antagandet av nu gällande

löneorganisation förslagets framställare utgått frän tanken på en

mera omfattande skattefrihet än den, som sedermera blivit gällande.

Olägenheterna av att denna tanke icke blivit förverkligad, hava med

åren på grund av levnadskostnadernas stegring vuxit. Att undanröja

dem genom en lönereform, varigenom samtliga tjänstemännen finge eu

löneförhöjning motsvarande den icke förutsedda stegringen i deras skatter,

är tydligen en onödig omväg och förutsätter framläggandet av ett löneförslag,

åsyftande samtliga befattningar, medan genom det föreliggande

en så vittgående omreglering undvikes. Det synes därför lämpligare

att förverkliga den ursprungliga, med löneorganisationen av år 1906

förenade tanken på utsträckt skattefrihet för ifrågavarande tjänstemän.»

I samma skrivelse har utrikesministern vidare framhållit, att,

då för flertalet utrikes anställda tjänstemän lönebeloppen kvarstode oförändrade

från en tid, när progressiv beskattning icke varit i riket gällande,

det lätt insåges, hurusom tjänstemännens behållna löneförmåner i

själva verket icke obetydligt nedsatts, och detta samtidigt med att levnadskostnaderna

allmänt stegrats. Om här vore fråga om blott ringare

skattebelopp, kunde därvid få bero, men för åtskilliga uppginge detsamma

till tusentals kronor. Det riktiga vore därföre att för varje

tjänstemannagrad tastställa ett lika skattebelopp oberoende därav, att

levnadsförhållandena å den ort, där tjänstemannen vistades, föranlett

staten att rikligare tillmäta hans löneförmåner. Så hade skett i Norge,

där varje utom riket anställd tjänsteman hade att erlägga kronoskatt

för ett för varje tjänstegrad fixerat lönebelopp, nämligen för ministrar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 192.

8,000 kronor, ministerresidenter 7,000 kronor, chargés d’affaires och

generalkonsuler 6,000 kronor, konsuler 5,000 kronor, legationsråd och

legationssekreterare 4,000 kronor och vice konsuler 3,500 kronor. Alltså

erlades av dessa tjänstemän kronoskatt för betydligt lägre belopp än

våra utrikes anställda tjänstemäns lön och tjänstgöringspenningar tillhopa

komme att utgöra. I Danmark hade skattefriheten utsträckts till

de utrikes anställda tjänstemännens samtliga löneförmåner.

Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att i utlandet bosatta

diplomatiska och konsulära tjänstemän finge tillgodonjuta skattefrihet

för viss del, t. ex. två tredjedelar av ortstillägget. Men då enligt det

föreliggande förslaget i ortstillägget icke, såsom fallet är enligt nu gällande

.lönestat, ingå tjänstgöringspenningar, föreligga icke nu samma

skäl till en dylik begränsning av skattefriheten, som år 1907 väl få anses

hava varit bestämmande för dåvarande utrikesministerns förslag i ämnet.

Med avseende såväl härå som ock å vad jag förut i övrigt anfört

anser jag billigheten fordra, att ortstillägget i sin helhet varder fritt

från skatt.

Den sålunda ifrågasatta ändringen av grunderna för beskattningen

av utom riket anställda statstjänstemäns avlöningsförmåner torde lämpligast

ske genom att i 8 § av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

såväl som ock i 8 § av förordningen angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst, båda av den 28 oktober 1910, intaga

uttryckliga stadganden därom, att såsom inkomst icke skall taxeras

ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat.

Skattefriheten för denna avlöningsförmån i bevillningsavseende är väl

icke av någon större betydelse, eftersom i allt fall ingen kommunalskatt

för diplomaternas och konsulernas löneförmåner utgår, men båda skatteförordningarna

böra i berörda hänseenden överensstämma.

Sedan departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet

uppgjorda förslag dels till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910 dels

ock till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen angående

bevillning av fast egendom samt av inkomst den 28 oktober 1910,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå Riksdagen antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 192.

skulle nådig proposition av den lydelse, bilagan litt.

, . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:141 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmög s. 13 i texten
  2. BevU 1913:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt o s. 1 i texten