Sök i Ratio Lex

Angående nytt avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket samt fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1914

242 sidor, varav 238 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 238 av 242 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:2, Angående nytt avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket samt fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

1

Nr 2.

Kungl. Maj:t nådiga proposition till Riksdagen angående nytt

avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket samt

fastställande av postverkets stat för driftkostnader år

1914; given Stockholms slott den 14 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket,

dels medgiva, att för tillförordnade förste postvaktmästaren Ernst Vilhelm

Nyberg må å postverkets övergångsstat uppföras eu personlig verkmästarbefattning

med avlöning av 4,200 kronor, vartill kan komma ett

ålderstillägg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring, med den fördelning i

lön och tjänstgöringspenningar, som för motsvarande avlöningsbelopp är

stadgad i ovannämnda förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid

postverket, samt med skyldighet för Nyberg att ej mindre underkasta sig

de för posttjänstemän gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av

avlöning och förhöjning därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads-

och trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober

1907 stadgade grunder, avgå från befattningen än även att låta postverket,

utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda

uppfinningar inom postväsendet,

dels medgiva, att biträdande postexpeditören Emma Oscara Katarina

Boström må från och med månaden näst efter den, då hon entledigas

efter uppnådd levnadsålder av sextio år, och sedan styrkt blivit, att hon

är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta postgöromålen, äga

att under sin återstående livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett

årligt understöd av 900 kronor,

dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till

stat för postverkets driftkostnader för år 1914 samt bestämma

postverkets anslag till driftkostnader för år 1914, förslagsvis, till

24,308,000 kronor att utgå direkt av postmedlen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. (Nr 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

*

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1913.

N ärvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte, anförde:

Innan jag övergår till att behandla postverkets stat för driftkostnader

för år 1914, har jag att anmäla ett av generalpoststyrelsen

överlämnat

Förslag till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

I skrivelse den 24 oktober 1912 med förslag i fråga om postverkets

stat för driftkostnader meddelar styrelsen till en början, att till

styrelsen inkommit följande framställningar, nämligen:

dels från Svenska postmannaförbundet om lönereglering för tjänstemän

av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

samt om förbättringar i vissa av dessa tjänstemäns med avlöningen

sammanhängande förmåner, vilken framställning torde såsom bilaga få

fogas vid detta protokoll, (Bil. E).

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

dels från Posttjänstemännens förening om åtskilliga ändringar i

posttjänstemännens av högre grad avlönings- med flera förhållanden,

dels ock slutligen från vaktmästarna i generalpoststyrelsen att få

åtnjuta avlöning enligt den lönestat, som kan varda fastställd för

tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar.

Styrelsen erinrar vidare, att enligt nådiga remisser den 27 april

och 20 juni 1912 styrelsen anbefallts att inkomma med utredning,

huruvida och i vad mån övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet

den 27 augusti 1909 lett till ojämnheter i tillämpningen

samt, därest utredningon därtill gåve anledning, avgiva förslag till

de åtgärder, som förhållandena kunde anses påkalla, ävensom att styrelsen,

då de sålunda föreliggande ärendenas utredning synts styrelsen

vara av sådan omfattning och beskaffenhet, att det för styrelsen vore

av stor vikt att för densammas behandling rådföra sig med i allmänna

värv förfarna, postverket utomstående personer, hemställt hos Kung!.

Maj:t om bemyndigande att få inkalla dylika sakkunniga. Enligt

nådigt brev den 23 augusti 1912 medgav ock Kungl. Maj:t styrelsen

att för ändamålet få anlita högst tre i allmänna värv förfarna

personer.

Styrelsen meddelar nu, att styrelsen för detta ändamål vänt sig

till ledamoten av Riksdagens Första kammare friherre J. G. Beck-Friis

samt ledamöterna av Riksdagens Andra kammare lantbrukaren Daniel

Persson i Tällberg och folkskolläraren Yärner Rydén. Därjämte hava,

efter förhandlingar med förenämnda föreningar, 4 representanter för

posttjänstemännen av högre grad och 4 representanter för posttjänstemännen

av lägre grad varit inkallade för överläggning. Slutligen hava

ärendena varit föremål för behandling vid ett för ändamålet med samtliga

postdirektörer anordnat möte.

De sakkunniga, som sammanträdde första gången med styrelsen

den 2 september 1912, hava deltagit i behandlingen av samtliga frågor

beträffande avlöningsreglementet och varit ense med styrelsen i alla

punkter.

Efter samråd med de sakkunniga har generalpoststyrelsen ansett

lämpligast att uppgöra förslag till nytt avlöningsreglemente i dess helhet,

och har generalpoststyrelsen nu överlämnat det sålunda utarbetade

förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

Med avseende å den ifrågasatta löneregleringen hava de sakkunniga

enhälligt gjort följande principuttalande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Principuttalande

av de

sakkunniga.

Ifungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Pä grund av den avsevärda stegring i levnadsomkostnader, som inträflat

särskilt under de två senaste årtiondena, liava löneregleringsfrågorna

kommit att taga en allt större del av Riksdagens arbete i anspråk, på

samma gång som de ställt allt mer ökade krav på statskassan. Från

början sökte Riksdagen tillgodose behoven av löneförhöjningar genom

mera tillfälliga anordningar i form av dyrtidstillägg,. partiella små löneregleringar

för vissa av de hårdast tryckta tjänstemannagrupperna o. s. v.

Men då det snart blev klart, att de fortgående prisstegringarna ej kunde

effektivt mötas genom åtgärder av mera tillfällig eller sporadisk natur,

inledde Riksdagen en ny allmän löneregleringsperiod, jämförlig med

den, som utmärkte 1870-talet. Denna löneregleringsperiod tog sin början

vid 1907 års Riksdag, då löneregleringarna begynte för de centrala

ämbetsverken samt genomfördes för statens järnvägar och försöksvis för

telegrafverket. Under densamma hava mera modärna löneregleringsprinciper

i många avseenden vunnit tillämpning. Därjämte har denna

löneregleringsperiod utmärkts därav, att de nyreglerade lönerna i allmänhet

tilltagits så avsevärt högre än de förutvarande, att Riksdagen

därmed uppenbarligen avsett att vinna, att de nya lönestaterna skulle

kunna bestå för en avsevärd tid framåt.

Löneregleringarna efter de nya principerna hava nu så fortskridit, att

av de centrala ämbetsverken endast ett fåtal återstår oreglerade, medan

av kommunikations- och uppbördsverken statens järnvägar, telegrafverket,

tullverket samt inom postverket tjänstemännen av högre grad

erhållit lönestater av den nya typen.

Inom kommunikationsverken kvarstå endast posttjänstemännen av

lägre grad på det gamla systemets grund. Väl erhöllo även de år

1907 en lönereglering, men denna, som tillkom i överensstämmelse med

en enskild riksdagsmotion, blev icke vare sig med avseende å avlöningsbelopp

eller principer i övrigt av den nya typen.

En bland de grundsatser, som under den nya löneregleringsperioden

vunnit eller bort vinna tillämpning var den, att likformighet och

likställighet i fråga om löner och löneförmåner mellan jämförliga tjänstemannagrupper

skulle åstadkommas. För de centrala ämbetsverkens vidkommande

har sådan i stort sett uppnåtts under den nya löneregleringsperioden.

För kommunikations- och tullverken har enhetlighet dess

värre icke i nödig grad vunnits, utan här föreligger en växling av lönetyper

och löneförmåner, som — åtminstone vid ett första påseende —

synes onödigt systemlös. Detta förklaras visserligen dels därav, att de

skilda verkens äldre lönesystem varit mycket olika samt ofta förenade

med sportler, provisioner och även andra extra förmåner, vilka vid löne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.

regleringen inverkat synnerligen menligt för strävandena efter likformighet

mellan de olika verkens lönestater, dels ock därav att förslagen

till löneregleringar utarbetats av olika kommittéer. Givetvis skulle det

emellertid varit önskvärt att här från början strävats efter större enhetlighet,

och det måste säkerligen en gång i framtiden bliva föremål

för Riksdagens omsorg att införa rättelse i berörda avseende. Men å

andra sidan befinnas ojämnheterna vid en närmare granskning icke så

stora, att de skulle rättfärdiga ett upprivande inom en närliggande tid

av de lönestater, som Riksdagen efter vidlyftiga utredningar och ingående

prövning fastställt. För Riksdagen måste det, med hänsyn till de

stora arbetsuppgifter på det sociala reformarbetets område, som inom

flen närmaste tiden föreligga, framstå såsom ett livligt önskemål, att

den nya löneregleringsperioden snart bringas till ett slut, så att tillbörligt

utrymme och nödiga medel lämnas för livligt efterlängtade sociala

reformer.

Med hänsyn till dessa omständigheter har det för de sakkunniga

framstått som en synnerligen viktig angelägenhet, att från deras sida

inga förslag i avseende å löner eller lönevillkor förordas, som kunna

vara ägnade att uppriva grunderna för nyligen fastställda lönestater

eller medverka till inledande av en ny löneregleringsperiod.

Utgående från dessa allmänna synpunkter hava de sakkunniga väl

ansett sig böra dels medverka till en lönereglering för den lägre posttjänstemannagruppen,

varigenom denna erhåller en lönestat, som till :xvlöningsbelopp

och allmänna principer är av den nya, efter 1907 tilllämpade

typen, dels ock förorda sådana ändringar i postverkets avlöningsreglemente,

som, utan att rubba grunderna för 1910 års lönestat, visat

sig behövliga för undanröjande av en del vid övergången till. den nya

staten uppkomna ojämnheter. Men i övrigt hava de sakkunniga ansett

sig böra med bestämdhet avstyrka varje ändring i en så sent som år

1909 antagen lönestat.

Jag övergår härefter till styrelsens förslag.

Styrelsen erinrar därvid till en början, att det nuvarande avlöningsreglementet

trädde i kraft den 1 januari 1910. Under den tid av snart

tre år, reglementet sålunda tillämpats, bär det visat sig, att avlöningsreglementet

och i synnerhet dess övergångsbestämmelser varit ofullständiga

och i övrigt behäftade med vissa brister. Det ligger i sakens

natur, att det vid en så genomgripande omorganisation av generalpoststyrelsen

samt postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, som

genomfördes med 1910 års ingång, varit förenat med betydande svårig
-

Allmänt uttalande

av

generalpoststyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

heter att långt i förväg överblicka verkningarna av omorganisationen.

Aven andra, av berörda omorganisation oberoende ojämnheter hava

emellertid visat sig uppstå vid tillämpningen av avlöningsreglementet.

I. åtskilliga fall hava också under den tid, reglementet ägt tillämpning,

dragits under Kungl. Maj:ts prövning frågor rörande tolkningen

av avlöningsreglementets föreskrifter, varjämte enskilda befattningshavare,

som på grund av reglementets bestämmelser kommit i en ofördelaktig

ställning i avlöningshänseende, vädjat till Kung], Maj:t att av

billighetsskäl bliva tillerkända förbättrade avlöningsvillkor.

Generalpoststyrelsen bar jämväl funnit en del förtydliganden i

reglementet önskvärda.

Vidare hava i avlöningsreglementet ansetts böra inrymmas vissa

stadganden, som förut ej halt plats i reglementet, där de dock, praktiskt

sett, böra ingå.

Slutligen hava vid omredigeringen av postverkets avlöningsreglemente

beaktats de ändringar, som av 1912 års Riksdag beslutats

i telegrafverkets avlöningsreglemente från 1913 års början, varjämte

för vinnande, i den mån så är möjligt, av enhetlighet mellan post- och

telegrafverken från telegrafverkets avlöningsreglemente upptagits sådana

bestämmelser, som äro tillämpliga på förhållandena i postverket.

Vid ett första påseende torde det, säger styrelsen, måhända kunna

synas, som om de ifrågasatta ändringarna i postverkets avlöningsreglemente

vore av mycket genomgripande beskaffenhet. Så är dock icke

förhållandet. Med bortseende från de ändringar, vilka påkallas av den

reglering av avlöningsförhållandena beträffande tjänstemän av lägre

grad, som generalpoststyrelsen, med instämmande av de sakkunniga,

föreslår, är en stor del av ändringarna antingen endast av redaktionell

natur eller ock av ringa ekonomisk innebörd.

Innan generalpoststyrelsen paragrafvis redogör för de ifrågasatta

ändringarna och motiven för desamma, har styrelsen fäst uppmärksamheten

därå, att styrelsen, med instämmande av de sakkunniga, i det

avlämnade förslaget till nytt avlöningsreglemente borttagit den hittills

varande uppdelningen av tjänstemännen i »tjänstemän av högre grad»

samt »tjänstemän av lägre grad» och sammanfört samtliga befattningshavare

under den gemensamma benämningen »tjänstemän».

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

§ I
Ifrågasatt

löneförbättring för vissa postmästare samt postexpeditörer och

kvinnliga förste postexpeditörer.

Under denna § ber jag att först få redogöra för vissa av styrelsen Framställning

för Posttjänstemännens förening hos generalpoststyrelsen gjorda framställningar

rörande avlöningarna för postmästare av klass 1 A och B, nens förening,

manliga postexpeditörer och kvinnliga tjänstemän. Föreningen anför

därvid följande.

Beträffande postmästarnas avlöning framhålles, att postmästarna _Post
av

klass 1 A och 1 B genom 1910 års avlöningsreglering fingo vid- “klass* 1 A

kännas en allmän reducering av sina avlöningsförmåner, ehuru dessa och I?.

ingalunda kunde påstås stå i för hög proportion till tjänsternas vikt

och beskaffenhet, och att denna sänkning i förhållande till de förutvarande

inkomsternas storlek blev ansenlig. Medeltalet av samtliga

postmästares av klass 1 totalinkomst av tjänsten för åren 1909 och

1910 utgjorde nämligen, för det förra året 7,766 kronor och för det

senare 6,737 kronor, vadan skillnaden, 1,029 kronor, betecknar den

genomsnittliga reduceringen för varje tjänst.

Denna betydande nedsättning kan icke anses berättigad med avseende

å de fordringar, som i tjänsten ställas på innehavarna av ifrågavarande

postförvaltartjänster. Poströrelsens ständigt fortgående utveckling,

tillkomsten av nya verksamhetsgrenar inom postväsendet och den

år för år ökade omfattningen av postverkets oerhörda penningomsättning

framkalla allt större krav på intresse, kunnighet och arbetsförmåga

hos dem, som äro satta som ledare av rikets största postanstalter.

På det att beloppen av avlöningarna för postmästare av klass 1

må bringas något närmare de inkomster, som dessa tjänstemän före

1910 kunde påräkna av tjänsten, är det synnerligen önskvärt, att en

förbättring av deras avlöningsförmåner kommer till stånd.

I sådant hänseende anhöll föreningen hos generalpoststyrelsen om

medverkan därtill, att avlöningarna jämte det antal år, som bör förflyta

från det tjänsteman tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han

kan komma i åtnjutande av det närmast högre, för postmästare av

klass 1 A och klass 1 B måtte bestämmas sålunda:

klass 1 A

kr. år kr. år kr.

6,500 3 7,000 3 7,500

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

klass 1 B

kr. år kr. år kr.

6,000 3 6,500 3 7,000.

Manliga I fråga om de manliga postexpeditörerna erinrar föreningen, att

1,0törel-.6 avlöningsreglementet av år 1909 efter viss övergångstid medför en

sänkning av begynnelseavlöningen för manlig postexpeditör från förutvarande

2,200 kronor till 1,800 kronor eller med 18 procent. En så betydande

försämring under en tid, då snart sagt alla levnadsomkostnader

äro i stigande och lönerna på alla arbetsområden höjas för att motsvara

de ökade behoven, måste givetvis innebära en fara både för postverket

med avseende å personalens rekrytering och för den enskilde tjänstemannens

ekonomi. Det skulle därför vara synnerligen vägande omständigheter,

som kunde göra eu dylik lönereform berättigad.

Ju mer tidpunkten nalkas, då bestämmelsen om lägsta avlöning

av 1,800 kronor skall vinna tillämpning, stadgar sig hos posttjänstemännen

genom erfarenhet den övertygelse, att det vore en olycka för

verket och kåren om ändring av densamma icke komme till stånd, innan

den tratt i kraft, och att första medlet för ett tillfredsställande ordnande

av de manliga postexpeditörernas avlöningsförhållanden är eu återgång

till förut gällande begynnelseavlöning av 2,200 kronor.

Motiven för att en lägsta avlöning av 1,800 kronor för manlig postexpeditör

ansågs skälig voro förnämligast, att genom realskolexamens

godkännande som kompetensvillkor för inträde å den högre tjänstemannabanan

i postverket fordringarna för anställning i verket sänktes,

samt att ordinarie anställning av dem, som avlagt realskolexamen, till

följd av den kortare förutbildningstiden skulle vinnas vid en tidigare

levnadsålder än den, vid vilken befordran till ordinarie tjänst förut kunnat

i allmänhet påräknas.

Vad angår det första av dessa båda skäl mister det mycket av

sin styrka vid en noggrannare jämförelse mellan förutvarande och efter

realskolexamens tillkomst gällande kompetensfordringar. Sökande till

postelevkurs, vilken icke avlagt studentexamen, skulle tidigare förete

liyttningsbetyg till övre sjätte klassen samt dessutom intyg därom, att

sökanden vid avlagda prov visat sig i vissa ämnen äga godkända kunskaper,

motsvarande vad som fordras i studentexamen. Skillnaden i

kunskapsmått mellan sjätte nedre klassens (I ringens) kurs och realskolexamen

lärer vara försvinnande. Det är sålunda ensamt i avståendet

från fordran på »studentbetyg» i vissa ämnen, som sänkningen

av kompetensen skulle ligga. Det är emellertid allmänt känt och oomtvistligt,

att dessa av enskilda lärare, efter prov som voro helt och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

hållet undandragna sedvanlig examenskontroll, utfärdade intyg ofta förvärvades

på ett synnerligen lättvindigt sätt, vartill kom, att proven av

mången avlades successivt under olika år. Dessa prov voro därför ingalunda

av det värde, som man tillmätte dem. Bland de fem ämnen, som

ingingo i proven, lästes tre, nämligen geografi, aritmetik och tyska,

icke längre upp i gymnasium än till och med sjätte övre klassen, således

icke mer än under ett år längre än i realskolan. Det kan därför

med fog påstås, att kunskapsnivån bland realskolabiturienterna och

bland de forna inträdessökande med förenämnda kvalifikationer i stort

sett är sammanfallande.

Det andra huvudskälet — att ynglingar, som genomgått realskolan,

kunna ernå ordinarie tjänst vid yngre år än som förr var möjligt

- befinnes även vid närmare granskning föga hållbart. Åtminstone

torde skillnaden i befordringsålder visa sig betydligt mindre än man

tänkt sig. Medelåldern vid inträde i postelevkurs för dem, som antagits

till elever omedelbart efter avlagd realskolexamen, torde hittills

hava utgjort och kan väl väntas framgent förbliva omkring 17 år. De

bliva således, sedan elevkursen numera är i det''närmaste tvåårig, anställda

såsom extra postexpeditörer vid omkring 19 års ålder. Med

nuvarande väntetid för vinnande av ordinarie befordran kunna de således

påräkna dylik förmån i bästa fall först vid en levnadsålder av inemot

25 år. Denna åldersgräns betecknar, såsom redan antytts, ingen nämnvärd

sänkning under förut gängse medelålder för befordran. Och vad

värre är: alla omständigheter tala för att den inom en nära framtid

kommer att icke oväsentligt höjas till följd av sannolika svårigheter att

bereda ordinarie anställning åt den extra personalen inom nu gällande

extratid av 5 å 6 år.

Vid bestämmandet av nuvarande begynnelseavlöning för postexpeditör

synes man dessutom helt och hållet hava bortsett från behovet

för postverket att i sin tjänst anställa personer med större allmänbildning

och kompetens än som förvärvas genom realskolexamen. För

dem, som avlagt mogenhetsexamen, torde inträde i postverket med utsikt

att efter 7 å 8 år erhålla ordinarie tjänst med 1,800 kronors avlöning

icke innebära någon synnerlig lockelse. Medelåldern vid avläggandet

av mogenhetsexamen torde utgöra omkring 19 år. Beträffande

sålunda kvalificerade tjänstemän torde sänkningen av den förutvarande

lägsta avlöningen, 2,200 kronor, sakna allt fog.

Utgår man från, att befordran till ordinarie postexpeditörstjänst

hädanefter i allmänhet vinnes vid en levnadsålder av 25 å 26 år av

dem, som avlagt realskolexamen, och vid en ålder av 27 å 28 år av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.

personer med mogenhetsexamen, så kan beräknas, att de förra vid 30

år nått upp till en avlöning av 2,200 kronor och de senare till 2,000

kronor. Att nu för tiden bilda familj med så begränsad avlöning

torde i de flesta fall vara omöjligt.

Enligt löneskalan för manlig postexpeditör uppnår sådan tjänsteman

för närvarande slutavlöningen 3,800 kronor först efter 20 års ordinarie

tjänstgöring. Kommer den begärda böjningen av begynnelseavlö-.

ningen till stånd, skulle denna tid förkortas till 16 år, en väntetid, som

i betraktande av att förut gällande maximiavlöning för postexpeditör,

3,300 kronor, nåddes efter 10 år, synes mer än tillräckligt lång.

Föreningen hemställer därför, att generalpoststyrelsen måtte på allt

sätt söka tillgodose det oavvisliga behovet av att begynnelseavlöningen

för manlig postexpeditör åter höjes till förutvarande belopp, 2,200 kronor.

Sedermera har föreningen jämväl hemställt om sådan ändring av den

tid, som bör förflyta mellan avlöningsförhöjningarna, att avlöningsbeloppen

2,400, 2,600, 2,900 och 3,200 kronor måtte åtnjutas efter respektive

2 år samt beloppen 3,500 och 3,800 kronor efter respektive 3 år.

Kvinnliga Beträffande de kvinnliga tjänstemännen i allmänhet anför förenintjansteman.

g_en följande_

En genomgående princip för avlöningsförhöjning åt manlig posttjänsteman

intill belopp av 3,800 kronor är, att förhöjning tillgodoräknas honom

med 100 kronor för varje kalenderår. År antaiet år, som bör förflyta från

det tjänsteman tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han kan komma

i åtnjutande av det närmast högre, bestämt till två år, höjes avlöningen

sålunda efter dessa två år med 200 kronor; är väntetiden tre år, blir

förhöjningen 300 kronor.

För samtliga kvinnliga tjänstemän åter är denna löneperiod över

hela linjen fastställd till tre år, trots att avlöningsförhöjning — med

undantag endast av den sista förhöjningen för postmästare av klass 3

— utgår med allenast 200 kronor.

Det är svårt att förstå, varför de kvinnliga tjänstemännen i detta

hänseende skola vara sämre ställda än sina manliga kamrater. Deras

avlöningar äro så mycket lägre än de manligas, att de åtminstone böra

hava förmånen att ernå slutlönen förhållandevis lika snabbt som manlig

tjänsteman.

Föreningen hemställer därför, att den tid, efter vilken kvinnlig

tjänsteman är berättigad till avlöningsförhöjning, förkortas till två år i

alla de fall, då förhöjningen uppgår till allenast 200 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Å den lönestat, som tillämpades före 1910, kunde kvinnlig post- Kvinnliga

expeditör, som åtnjöt avlöning i andra lönegraden, komma upp till en f°expedi-St"

högsta årsinkomst av 2,800 kronor. Trots detta bestämdes slutavlöningen törel-,

å 1910 års stat för de nyinrättade kvinnliga förste postexpeditörstjänsterna

till blott 2,500 kronor eller 300 kronor mindre än åtskilliga obefordrade

kvinnliga tjänstemän förut varit i åtnjutande av. En så

betydande sänkning måste med fullt berättigande anses icke billig, då

tilläggandet genom de överordnade tjänsternas inrättande av ökat

ansvar åt de kvinnliga innehavarna av desamma enligt allmän uppfattning

väl bort fordra någon om än ringa förbättring av deras löneförmåner.

Posttjänstemännens förening hemställde därför på sin tid, att kvinnlig

förste postexpeditör måtte erhålla ännu en avlöningsförhöjning utöver dem,

som äro henne tillerkända i gällande avlöningsreglemente — en begäran,

som föreningsmötet 1912 enhälligt beslöt vidhålla. Genom ett

ytterligare avlöningstillägg å 300 kronor skulle slutavlöningen för kvinnlig

förste postexpeditör bliva densamma som den högsta för kvinnlig

postexpeditör enligt 1909 års stat.

Föreningen hemställer därför, att en ytterligare avlöningsförhöjning

med 300 kronor må tillerkännas kvinnlig förste postexpeditör, att tillträdas

tre år efter erhållandet av nuvarande slutavlöning, 2,500 kronor.

Det är ett även av 1907 års postkommission erkänt faktum, att Kvinnliga

den senaste löneregleringen i vida mindre mån tillgodosåg postverkets

kvinnliga tjänstemän än de manliga. Vad postexpeditörerna angår är

skillnaden i begynnelseavlöningen för manlig postexpeditör och för

kvinnlig postexpeditör 300 kronor och skillnaden i slutavlöning ej

mindre än 1,700 kronor.

Denna högst betydande olikhet kan icke anses rättfärdigad vare

sig av skillnaden i levnadsbehov eller av kvinnans i vissa avseenden

(nattjänst, tjänstgöring vid järnvägsposten) inskränkta användbarhet i

posttjänsten. Också har postkommissionen som skäl för denna behandling

av de kvinnliga postexpeditörerna i lönehänseende endast kunnat

hänvisa till avlöningsförhållandena för kvinnliga befattningshavare vid

de andra kommunikations verken.

Denna jämförelse är dock haltande. Den ansvarsfulla kassatjänstgöring,

förenad med handhavandet av stora penningsummor, vilken

åligger flertalet kvinnliga postexpeditörer, borde, liksom annars i regel

är fallet beträffande uppbördstjänster, berättiga dem till något bättre

avlöningsförmåner än som annars äro beviljade med dem jämställda

befattningshavare. En sådan åtskillnad har också förut av ålder förefunnits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

De sakkunniga.

Generalpost
styrelsen.

Departementschefen.

Generalpost
styrelsen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

Med hänsyn härtill och till den synnerligen ogynnsamma ställning-,

i vilken de kvinnliga postexpeditörerna kommit i förhållande till de

manliga, anser föreningen oavvisligen behövligt, att slutlönen för kvinnlig

postexpeditör efter 3 år höjes med 300 kronor eller från 2,100

kronor till 2,400 kronor.

Vid en dylik förhöjning skalle nuvarande i vissa fall till kvinnlig

postexpeditör utgående särskilda arvode av 100 kronor bortfalla.

Generalpoststyrelsen meddelar först, angående de av styrelsen för Posttjänstemännens

förening sålunda framlagda önskemål, att, då avlöningsstaten

för tjänstemän av högre grad blivit fastställd så sent som från 1910

års början i samband med den då genomförda fullständiga omorganisationen

av postverket, de sakkunniga varit av den mening, att några ändringar

i själva lönestaten i denna del ej redan nu borde ifrågakomma.

Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen, som i huvudsak

delar denna de sakkunnigas åsikt, icke heller funnit skäl att för sin

del med anledning av Posttjänstemännens förenings förevarande framställningar

ifrågasätta någon ändring i de egentliga avlöningsskalorna,

ehuruväl styrelsen funnit synnerligen kraftiga skäl tala för förhöjning

av de manliga postexpeditörernas begynnelseavlöning från 1,800 till

2,000 kronor. Emellertid är denna fråga enligt generalpoststyrelsens

bestämda förmenande av den vikt och betydelse för postverket, att

styrelsen finner sig nödsakad att vid behandlingen av ifrågasatta ändringar

i § 4 av övergångsbestämmelserna föreslå införande av ett

stadgande, som åtminstone förebygger ikraftträdande under de närmaste

åren av den 1909 beslutade nedsättningen till 1,800 kronor av

ifrågavarande begynnelselön.

Föreningens framställning innebär bestämda och väsentliga avvikelser

från grunderna för 1909 års avlöningsreglemente, såväl i fråga

om lönesatser som perioderna för avlöningsförliöjningar. Då jag ej

blivit övertygad om, att tillräcklig anledning för närvarande föreligger

till en så genomgripande revision, som dessutom icke skulle bliva utan

konsekvenser för andra verk, varom emellertid varje utredning nu

saknas, har jag ej ansett mig kunna tillstyrka bifall till föreningens

hemställan om ändring i de egentliga avlöningsskalorna.

Nyinriittande av en verkmästartjänst.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit inrättandet av en verkmästartjänst

vid postverket. Därom anför styrelsen följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!,. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.

För närvarande finnes vid postverket icke anställd någon tekniskt

bildad person eller mekaniker, som kan, i vad angår inventarier och

effekter, tillhandagå vid reparationer, nyanskaffningar eller undersöknings-

och försöksarbeten. Behovet att äga tillgång till en dylik, vid

verket fast anställd tjänsteman gör sig emellertid allt mera kännbart.

Ett ganska rikt verksamhetsfält finnes ock för honom. Att här uttömmande

angiva samtliga de uppdrag, som skulle kunna anförtros en

dylik tjänsteman, torde dock bliva allt för vidlyftigt. Generalpoststyrelsen

har därför här endast omnämnt de mera viktiga av de uppdrag,

som för närvarande synas böra lämnas verkmästaren.

Anslag för anordnandet i huvudstaden av posttrafik medelst

automobiler är redan beviljat. Automobilerna torde komma att inom

den närmaste framtiden anskaffas. För deras skötsel och reparation

måste särskilda anstalter vidtagas, och anser generalpoststyrelsen det

vara ekonomiskt mest fördelaktigt att härför anordna en mindre reparationsverkstad

i posthuset vid Vasagatan. Inseendet över denna

verkstad skulle då med stor fördel kunna anförtros åt tjänstemannen

i fråga. Å denna verkstad skulle han jämväl, med biträde av erforderligt

antal arbetare, kunna utföra eu hel del av de reparations- och

underhållsarbeten, som för närvarande äro utlämnade till personer utom

verket och för vilka utgå avsevärda ersättningsbelopp.

Bland de reparationsarbeten, som ständigt och jämt återkomma

och årligen förorsaka postverket stora utgifter, märkes, bland annat,

underhållet av brevlådorna. Kostnaden för detta underhåll stiger årligen

till betydande belopp, inemot 10,000 kronor för år. Därest emellertid

brevlådsreparationerna kunde anförtros åt en hos postverket anstäld

mekaniker, skulle givetvis avsevärda besparingar kunna göras..

Utom brevlådor finnas i posttjänsten ett flertal effekter och inventarier

av mer eller mindre invecklad maskinell konstruktion, vilkas

reparationer jämväl skulle kunna utföras av mekanikern, såsom frimärksautomater,

elektriska stämpelmaskiner, elektriska brevtransportörer,

vagnar och velocipeder, säckpiskningsmaskiner, brevväskor, postväskor,

brevlådsställ, frimärkslådor, vågar o. s. v.

För närvarande är i posthuset vid Vasagatan härstädes anställd

en maskinist mot ett årsarvode av 2,000 kronor, vilken med biträde

av några eldare har att sköta värmeledningen och ventilationsanordningarna

i posthuset samt öva tillsyn över de för belysning och drift

i samma hus befintliga elektriska ledningar. Överinseendet över jämväl

dessa göromål skulle lämpligen kunna överlämnas till den förenämnde

mekanikern.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr S.

Utom reparationer av åtskilliga ovan angivna effekter skulle jämväl,

då tillfälle därtill kunde givas, nytillverkning av sådana effekter kunna

äga rum genom mekanikerns försorg, varigenom med all säkerhet anskaffningskostnaden

komme att nedbringas.

Vad nu anförts avser i första rummet underhåll och komplettering

av till sin beskaffenhet fastställda effekter. Emellertid uppstå städse

frågor om förändringar och förbättringar av de i posttjänsten använda

effekterna liksom ärenden angående anskaffandet av nya anordningar,

avsedda att vara allmänheten till tjänst i postalt hänseende, att påskynda

post-behandlingen eller att underlätta och förenkla posttjänstemännens

arbete. Exempelvis må anföras, att, då de nuvarande s. k. mekaniska

brevlådorna visat sig vara olämpliga och allt för dyra, generalpoststyrelsen

har under behandling frågan om anskaffande av ny typ för

brevlådor. Då i fråga om brevlådans konstruktion en hel del förbättringar

och förenklingar kunna vidtagas, som böra minska såväl anskaffnings-

som underhållskostnaderna, erfordras åtskilliga undersökningar

och försöksarbeten, varvid är nödvändigt kunna anlita en mekaniker.

Har da generalpoststyrelsen tillgång till en vid postverket

anställd och med postarbetet förtrogen tekniskt kunnig person, torde

man kunna taga för givet, att resultatet av dessa arbeten bör bliva

för postverket ur såväl konstruktiv som ekonomisk synpunkt vida fördelaktigare,

än om styrelsen i ett fall av nu omnämnd beskaffenhet

nödgas vända sig till någon mekanisk verkstad.

Därest generalpoststyrelsen vid utförandet av arbeten av ifrågavarande

slag kunde påräkna biträde av en person, som utom tekniska

kunskaper även besitter förmågan att själv uttänka konstruktionsförbättringar

eller åstadkomma helt nya för posttjänsten viktiga hjälpmedel.

till betjänande av såväl allmänheten som tjänstemännen, bleve

naturligen arbetsresultatet ännu mera fruktbärande. En dylik person

har generalpoststyrelsen funnit i tillförordnade förste postvaktmästaren

Ernst Vilhelm Nyberg, vilken visat prov på framstående mekanisk och

teknisk färdighet samt uppfinnarebegåvning. Nyberg har jämväl det

viktiga företrädet framför andra mekaniker, att han är väl hemmastadd

i posttjänsten. Han har redan gjort postverket avsevärda tjänster

genom konstruerandet och utförandet av åtskilliga för verket nyttiga

apparater. Bland dessa märkas elektriska brevtransportörer, som äro

i verksamhet i posthuset vid Vasagatan härstädes och i Malmö posthus.

Dessa sinnrika transportörer befordra automatiskt brev och korsbandsförsändelser

från för allmänheten avsedda luckor å posthusens

ytterväggar till vederbörande postkontors avdelning för avgående post.

Fördelarna härav kunna angivas sålunda. Apparaten bereder ökad trygg
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

15

het å de försändelser, som där nedläggas, i det att försändelserna under

tiden från deras nedläggande till deras omhändertagande inom avgående

avdelningen ej kunna åtkommas; de nedlagda försändelserna

komma utan tidsspillan till avgående avdelningen, varest de omedelbart

sorteras, en avsevärd besparing vinnes: så t. ex. voro vid posthuset

vid Vasagatan härstädes före brevtransportörens anordnande två tjänstemän

av lägre grad huvudsakligen sysselsatta med den brevlådstömning,

som nu utföres av brevtransportören.

Nyberg har vidare uppgjort ritningar till elektriska brevhissar för

postkontoren i Hälsingborg och Härnösand samt förfärdigat modell till

brevlådor för ankommande post, avsedda att uppsättas i villa- och förstadssamhällen.

Eu synnerligen viktig uppfinning har Nyberg gjort

i och med konstruerandet av en frimärksautomat, varå han erhållit

patent. Denna automat, som är avsedd till försäljning av 5- och 10- öres frimärken till allmänheten, har vid skedda avprovningar befunnits

tillfredsställande, och om anslag varder beviljat för inköp av frimärksautomat

er, varom generalpoststyrelsen i särskild skrivelse gjort framställning,

är Nybergs automat en bland dem, som i främsta rummet

komma i fråga att förvärvas för postverket. Bland övriga av Nyberg

konstruerade mekaniska, arbetsbesparande anordningar kunna bär

nämnas en apparat för sammansättning och upprullning av frimärken

i de för frimärksautomaterna erforderliga remsor, en apparat, som

mottager, registrerar och lämnar kvitto å rekommenderade brevförsändelser,

samt en frimärksfuktare.

Genom de av Nyberg sålunda anordnade mekaniska postala hjälpmedel

hava avsevärda besparingar i arbetskraft kunnat göras, och, därest

Nyberg gives tillfälle till utvidgad verksamhet i postverkets tjänst, torde

med säkerhet kunna antagas, att besparingarna bliva än mer betydande

samt komma att många gånger om täcka de löneförmåner för den ifrågasatta

nya tjänstebefattningen, varom generalpoststyrelsen här nedan gör

framställning, samt postverkets direkta utgifter för anskaffande av materialier

och dylikt betydligt minskas.

För nu ifrågavarande befattningshavare föreslås benämningen verkmästare,

och har generalpoststyrelsen tänkt sig hans avlöning böra bestämmas

i överensstämmelse med verkmästares vid telegrafverket (2,100

—3,800 jämte hyresbidrag av 550 kronor för år; ortstillägg utgår icke

till verkmästare), endast med den jämkning, som är erforderlig för att

på lämpligt sätt inpassa hans avlöning i den för postverket gällande

lönestat, däri icke finnes avlöningsformen hyresbidrag. I följd härav

och då verkmästaren vid postverket skulle komma i åtnjutande av ortstillägg,

dock med begränsning enligt nuvarande bestämmelser till högst

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Departements
chefen.

450 kronor, synes begynnelseavlöningen för postverkets verkmästare

böra bestämmas till något högre belopp än för telegrafverkets, eller

till 2,300 kronor för år, med avlöningsförhöjning 5 gånger vart tredje år

med 300 kronor. Med tillämpning av en dylik löneskala skulle postverkets

verkmästare komma att under de första 3 åren åtnjuta 5 kronors lägre

avlöning än telegrafverkets verkmästare, under 4—12 åren högre avlöning,

nämligen 4—6 åren 40 kronor, 7—9 åren 85 kronor och 10—12

åren 100 kronor, under 13—15 åren samma avlöning, varemot från och

med 16 tjänsteåret telegrafverkets verkmästare erhåller 100 kronors högre

avlöning än postverkets. I stort sett äro sålunda avlöningarna desamma.

Med stöd av det ovan anförda har generalpoststyrelsen hemställt,

att å postverkets stat för år 1914 måtte under rubriken »Avlöningar,

Generalpoststyrelsen» uppföras en verkmästare (2,300—3,800 kr.) förslagsvis

3,200 kronor.

På det att postverket må draga full nytta av den föreslagna verkmästarbefattningens

innehavare, anser styrelsen i hans konstitutorial böra

stadgas, att svenska postverket skall äga att, utan hinder av patent,

tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom postväsendet.

De sakkunniga hava i allo instämt i generalpoststyrelsens yttrande och

förslag i fråga om nyinrättande av en verkmästarbefattning vid postverket.

Den lön, generalpoststyrelsen föreslagit för den ifrågasatta verkmästarbefattningen,

är avpassad i närmaste överensstämmelse med

avlöningen till tjänstinnehavarna med samma beteckning vid telegrafverket.

Det är emellertid utan vidare klart, att någon full likhet i

arbetsuppgifterna ej föreligger. Telegrafverkets verkmästare utöva till

ett antal av tre den närmaste ledningen av eu verkstad med en arbetarstam

av omkring 400 och ett tillverkningsvärde mellan 1,5 och 2 miljoner

kronor, under det att de reparationer och arbeten i övrigt, som

kunna komma att utföras under den nu föreslagne verkmästarens ledning,

representera ett förhållandevis mera blygsamt belopp. Hela det till inköp

föreslagna antalet postautomobiler i Stockholm uppgår allenast till tio

stycken och de reparationsarbeten i övrigt och nytillverkningar, som kunna

ifrågakomma, bliva säkerligen ej av sådana dimensioner att de i och för sig

motivera inrättandet av en befattning med den föreslagna avlöningen.

1 själva verket torde styrelsens förslag om inrättandet av ifrågavarande

befattning föranletts av en önskan att tillförsäkra postverket

förste postvaktmästaren Nybergs arbetsduglighet och mekaniska begåvning.

Då Nyberg, enligt vad styrelsen meddelar, redan gjort postverket

betydande tjänster, synes det också ligga i verkets intresse att bereda

honom tillfälle att uteslutande sysselsätta sig med arbete på det område,

dit hans fallenhet pekar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Emellertid torde den rätta vägen att vinna detta mål knappast

vara den av styrelsen föreslagna. Två andra möjligheter synas mig

kunna ifrågasättas, antingen att bevilja Nyberg ett personligt lönetilllägg,

på sätt förut skett i vissa fall, eller att för honom inrätta

en särskild personlig befattning.

Den förra utvägen, som väl lämpar sig för en person, som

just i sin innehavande tjänst anses kunna göra särskilt stor nytta, passar

mindre väl i förevarande fall, där naturligtvis postverket är bäst betjänt

med att Nyberg upphör att tjänstgöra såsom förste postvaktmästare

för att i stället helt ägna sig åt verksamhet inom mekanikens och

dithörande område.

Det lämpligaste synes alltså vara att på postverkets stat uppföra en

personlig verkmästarbefattning för Nyberg.

Med avseende å frågan om avlöning åt Nyberg må först anmälas,

att jag icke finner mig kunna tillstyrka upptagandet i postverkets avlöningsreglemente

av en av styrelsen och de sakkunniga under § 2

föreslagen bestämmelse om rätt för Kungl. Maj:t att undantagsvis kunna

tilldela tjänsteman avlöning i högre åldersklass än han enligt vanliga

regler skulle erhålla. Denna bestämmelse synes mig allenast vara motiverad

vid de tekniska verken, som hava en svår konkurrens att uthärda

med den enskilda verksamheten. Anledningen till att en sådan

bestämmelse nu av styrelsen föreslagits, är också, enligt vad styrelsen

antyder, huvudsakligen den att styrelsen må kunna vid verkmästarbefattningen

binda Nyberg.

I stället för att upptaga nämnda bestämmelse torde man böra

tilldela Nyberg en personlig avlöning. Styrelsen har för den föreslagna

verkmästarbefattningen tänkt sig eu begynnelselön å 2,300

kronor samt slutlön efter 15 år å 3,800 kronor med ortstillägg å

450 kronor. Högsta avlöningen skulle således uppgå till 4,250 kronor,

under det att enligt styrelsens avsikt med nyssnämnda bestämmelse

i § 2 Nyberg aldrig skulle behöva börja med begynnelselönen.

Vid bestämmandet av löneskalan har styrelsen naturligen, då

enligt dess förslag befattningen skulle uppföras å ordinarie stat, måst

taga hänsyn till avlöningen för motsvarande befattningar vid telegrafverket.

Om mitt förslag däremot bifalles, har man full frihet i detta

avseende, och den viktigaste synpunkten torde då vara, att beloppet

bestämmes så, att Nyberg kan beräknas stanna i postverkets tjänst. För

min del har jag stannat vid en lämpligt avvägd begynnelselön å 4,200

kronor med ett ålderstillägg å 400 kronor efter 3 år. Båda avlöningsbeloppen

synas böra fördelas i lön och tjänstgöringspenningar på sätt, som

stadgas för motsvarande avlöning i postverkets avlöningsreglemente, och

befattningen uppföras på styrelsens övergångsstat,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Historik.

1874 års

stat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Därjämte torde böra föreskrivas skyldighet för Nyberg att underkasta

sig, förutom ovannämnda förbehåll om rätt för postverket att, utan

hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom

postväsendet, de allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning

och förhöjning därav efter viss tid, som äro intagna i nämnda avlöningsreglemente,

ävensom att vid den ålder, då annan posttjänsteman är skyldig

att avgå från tjänsten, mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i

pensionslagen stadgade grunder, frånträda sin befattning. Sistnämnda

lag är emellertid ej utan vidare tillämplig på Nyberg såsom innehavare

av den ifrågasatta personliga verkmästarbefattningen.

Lönereglering för tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och

lokalförvaltningar.

Beträffande tjänstemännen av lägre grad har Svenska postmannaförbundets

styrelse hos generalpoststyrelsen gjort förutnämnda framställning,

som torde såsom bilaga D. få åtfölja detta protokoll. Denna

framställning går ut på en fullständig omreglering av den nuvarande

lönestaten. Framställningen utmynnar, i vad den avser den ordinarie

personalen, i ett förslag till ny lönestat från 1914 års början, byggd

på mera moderna principer än den för tjänstemän av ''lägre grad nu

gällande. I framställningen yrkas

bestämmande av begynnelseavlöningen för postvaktmästare och

postiljoner till 1,450 kronor samt av avlöningsförhöjning med 150 kronor,

efter resp. 3, 6 och 9 år, så att slutavlöningen bleve 1,900 kronor;

bestämmande av begynuelseavlöningen för förste postvaktmästare

och förste postiljoner till 1,750 kronor, med avlöningsförhöjning, likaledes

med 150 kronor, efter 3, 6 och 9 år, så att slutavlöningen komrne

att uppgå till 2,200 kronor;

omläggning av ortstillägget, så att detta komrne att utgå med

respektive 15, 10 och 5 procent av den fasta avlöningen;

hänförande av ortstillägget till lönen utan höjning av pensionsunderlaget;

samt

uppdelning av den fasta avlöningen på sådant sätt, att tre fjärdedelar

hänföras till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.

Därjämte påyrkas vissa andra förmåner, som ej äro direkt hänförliga

till den fasta avlöningen.

Enligt den normalstat för postverket, som trädde i tillämpning

med ingången av år 1874, utgjordes postanstalternas vaktbetjäning av

vaktmästare, postiljoner och brevbärare. Med inräknande av ålderstillägg,

som av vissa vaktmästare intjänades efter respektive 10 och 15

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

års tjänstgöring, åtnjöto vaktmästarna en maximiavlöning av 800 kronor.

Postiljonerna åtnjöto 300 eller 225 kronor, allteftersom de tillerkänts

avlöning i den ena eller den andra av två olika lönegrader, men ägde

ej uppbära avlöningsförhöjning i form av ålderstillägg. Brevbärarna

frago en begynnelseavlöning av 300 kronor och, efter 10 år, en slut''

avlöning av 500 kronor. För övrigt utgick avlöningen i form av traktamenten

till postiljonerna — vid Stockholms och Göteborgs postkontor

anställda postiljoner, beräknade till högst 20, åtnjöto, jämlikt nådiga

brevet den 15 mars 1861, särskild hyreshjälp av 75 riksdaler — samt

brevbärarskilling till brevbärarna, varjämte betjänte i samtliga klasser ägde

tillgodonjuta uniformsbeklädnad. Brevbärarna i Stockholm och Göteborg

intogo en viss undantagsställning, i det de voro garanterade en

minimiinkomst av brevbärarskillingen med 1 krona 50 öre för varje

tjbotgöringsdag. Genom nådiga brevet den 31 mars 1876 indrogs

dock denna garanti, i sammanhang varmed bestämdes, att ifrågavarande

brevbärare skulle för tiden från 1876 års början erhålla traktamente

av 2 kronor för varje tjbotgöringsdag, under villkor att, så länge för

ankomna brevpostförsändelsers hembärande särskild avgift upptoges, de

avgifter av detta slag, som inflöte i nämnda städer, bleve såsom annan

postuppbörd redovisade till postkassan.

Brevbäraravgiften upphävdes genom beslut vid 1882 års Riksdag,

och genom nådigt brev den 2 juni 1882 bemyndigades generalpoststyrelsen

att såsom gottgörelse till brevbärare för den inkomstminskning,

brevbärarskillingens upphörande komme att för dem medföra, fastställa

dagtraktamente att utgå med högst 2 kronor om dagen.

Nämnda traktamente utgick med växlande belopp från 2 kronor till

belopp understigande en krona, allt efter omfattningen av de göromål,

som ålågo brevbärare, varjämte hänsyn även togs till levnadskostnaden

å den ort, där brevbärare tjänstgjorde.

För att i avlöningshänseende vinna större enhetlighet ävensom för att

bereda postbetjänte bättre pensionsvillkor och åt vissa av betjäningen

åstadkomma någon tillökning i löneförmånerna föreslog generalpoststyrelsen

i skrivelse den 29 november 1883 angående postverkets stater

för är 1885 en genomgripande omorganisation av vaktbetjäntpersonalen.

Förslaget vann godkännande av 1884 års Riksdag, och jämlikt nådiga

brevet den 30 maj 1884 uppfördes i 1885 års stat postanstalternas

betjäning under den gemensamma benämningen vaktbetjänte, med skyldighet

för en var av personalen att i motsats till vad dittills varit fallet

tjänstgöra vare sig som brevbärare eller postiljon eller biträda vid

göromålens handläggning å postanstalterna. Vissa vaktmästare åtnjöto

dock såsom övergångsanordning avlöning enligt äldre bestämmelser.

1885 års stat

Lönereglering.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

1900 års stat.

Lönereglering.

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Lönen fastställdes för en var vaktbetjänt till 500 kronor med ett ålderstillägg*

å 100 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring, dock tidigast

från 1890 års början. Härtill kom dagtraktamente med högst 2 kronor.

Utöver förenämnda avlöningsbelopp kunde de vaktbetjänte, som

gjorde tjänst å bantåg och därvid på eget ansvar expedierade post, likasom

ock de vaktbetjänte, som tjänstgjorde å linjen Malmö—Köpenhamn

och^ sedermera även Hälsingborg—Helsingör och Trälleborg— Sassnitz,

erhålla resetraktamente.

Genom nadiga brevet den 31 maj 1889 indrogs det hyresbidrag,

som dittills utgått till vissa postiljoner i Stockholm och Göteborg.

Sedan 1896 års Riksdag beviljat av generalpoststyrelsen begärd

höjning. av anslaget till dagtraktamenten för vaktbetjänte, fastställdes

ett minimitraktamente för dag av en krona för vaktbetjänte söder om

Dalälven och 1 krona 15 öre för vaktbetjänte norr om Dalälven. För

vaktbetjänte vid Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor voro

åter traktamentena uppdelade i vissa klasser med ett ungefärligt lika

antal i varje klass. En högre tjänstålder torde sålunda i allmänhet

hava medfört ökad traktamentsersättning för dessa vaktbetjänte.

I sitt med skrivelse den 22 november 1898 avgivna förslag

till lönereglering för vaktbetjäntpersonalen vid verkets distrikts- och

lokalförvaltningar föreslog generalpoststyrelsen, för ordnande af postbetjäntkårens

avlöningsförhållanden till mera likhet med tjänstemännens,

att sådant traktamente, som ej utgjorde resetraktamente, måtte

omsättas till det slags avlöning, det närmast liknade, nämligen tjänstgöiingspenningar,

samt att vaktbetjänte skulle indelas i tre lönegrader

med. en för alla lika, pensionsrätten bestämmande lön av 600 kronor.

Härtill skulle komma tjänstgöringspenningar och till tjänstgöringspenningärna

hörande fyra ålderstillägg efter respektive 5, 10, 15 och 20 år.

Förslaget vann i huvudsak godkännande av 1899 års Riksdag, varefter jämlikt

nådiga brevet den 13 oktober 1899 i 1900 års stat uppfördes, förutom

3 vaktmästare från äldre stat, »andra vaktbetjänte», med följande avlöning:

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa

begyn-

nelse-

avlöning.

''

Med till tjänstgöringspenningama

hänförliga ålderstillägg

pennin-

gar.

efter 5 år.

efter 10 år.

efter 15 år.

efter 20 år

(— slut- avlöning).

l:a lönegraden ...

600

400

1,000

1,100

1,200

1,300

1,400

2:a »

600

350

950

1,025

1,100

1,175

1,250

3:e »

600

800

000

975

1,050

1,125

1,200

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Till l:a lönegraden hörde huvudsakligen de vid postkontoren i

Stockholm, Göteborg och Malmö anställda betjänte ävensom de vid

järnvägsposten tjänstgörande betjänte, som voro stationerade å någon

av dessa orter.

I 2:a lönegraden placerades de vaktbetjänte, vilka voro stationerade

norr om Dalälven eller på grund af särskilda omständigheter borde

med dessa i avlöningsvillkor likställas.

Till 3:e lönegraden hänfördes övriga vaktbetjänte.

f hv Förutom avlöningen å stat ägde dessutom betjänte vid ambulant postanstalt

att fortfarande åtnjuta resetraktamente enligt särskilda grunder.

Åren 1901 och 1902 utgick till ordinarie postbetjänte, likasom till

den övriga postpersonalen i allmänhet, dyrtidstillägg med 10 procent

å lönen, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg. Under åren 1901

och 1902 åtnjöt alltså ordinarie postbetjänt genom dyrtidstillägg förhöjning

av den avlöning, som bestämdes vid 1899 års Riksdag att utgå

från början av år 1900, till nedanstående respektive belopp:

Utan ålders- tillägg

(= lägsta

avlöning).

M

ed å 1 d

e

s t i 1 1

ägg

efter 5 års

tjänst.

efter 10 års

tjänst.

efter Jo års

tjänst.

efter 20 års

tjänst

(= högsta

aylöningÅ

l:a lönegraden .....................

1,100

1,210

1,320

1,430

1,540

__

2:a » .....................

1,045

—

1,127

50

1,210

—

1,292

50

1,375

—

8:e » .....................

990

—

1,072

50

1,155

■—

1,237

50

1,320

—

Med 1903 års ingång inträdde den förändring, att ålderstilläggen

sammanslogos till två, vart och ett om 200 kronor för l:a lönegraden och

150 kronor för 2:a och 3:e lönegraderna, att åtnjutas efter 5, respektive

10 års tjänstgöring. Dessutom bestämdes, att ordinarie betjänte, som

voro anställda såsom förmän för vaktbetjäntpersonal vid Stockholms,

Göteborgs, Malmö eller andra postkontor eller vilka tjänstgjorde ensamma

eller såsom förste män i s. k. postiljonskupéer eller som vid

postanstalterna användes till andra jämförliga sysslor eller till bestridande

av göromål, vilka dittills i regel utförts av tjänstemän, kunde,

utöver den fasta avlöningen, av generalpoststyrelsen tilldelas arvode

till belopp av högst 20 kronor, för månad räknat.

Samtliga betjänte erhöllo ävenledes såsom en ny förmån kostnadsfri

läkarvård jämte medicin.

Dyrtids
tillägg.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Följande tabell visar den avlöning, som vaktbetjänte fingo uppbära

från 1903 års början:

1

Lönegrad.

Lön.

Tjänst-

Summa

Med ålderstillägg

görings-

penningar.

begynnelse-

avlöning.

efter 5 år.

efter 10 år

(= slut- avlöning).

1 l:a lönegraden .....................

600

400

1,000

1,200

1,400

2: a » .....................

600

350

950

1,100

1,250

! 3:e

600

300

900

1,050

1,200

Dessa avlöningsbelopp utvisa vid jämförelse med avlöningsförmånerna

för åren 1901—1902 eu faktisk minskning i avlöningsförmånerna

för åtskilliga postbetjänte.

Redan från början var det vid tillämpningen av 1903 års stat

uppenbart, att regleringen krävde ändring i en eller annan form. I

sammanhang med statförslaget för år 1905 hemställde därför generalpoststyrelsen

om personliga avlöningstillägg från och med år 1903 och

tills vidare åt, bland andra, de postbetjänte, som genom löneregleringen

och dyrtidstilläggens upphörande fått vidkännas minskning i de avlöningsförmåner,

som de eu gång åtnjutit. Framställningen framlades

av Kungl. Maj:t för 1904 års Riksdag, som emellertid avslog densamma.

Icke heller Kungl. Maj:ts till 1906 års Riksdag på framställning

av generalpoststyrelsen gjorda proposition om dyrtidstillägg för en del

ordinarie postfunktionärer, däribland postbetjänte, vann Riksdagens godkännande.

Då således generalpoststyrelsens förslag om tillfällig förbättring i

postbetjäntes ekonomiska förhållanden icke bifölls, men avlöningarnas

otillräcklighet i följd av levnadskostnadernas oavbrutna stegring med

varje år gjorde en avlöningsförhöjning allt mera nödvändig, framlade

generalpoststyrelsen i skrivelse den 29 november 1906 förslag till en

genomgripande lönereglering för de ordinarie postbetjänte.

1908 års stat. I enlighet med 1907 års Riksdags därom fattade beslut fastställdes

genom nådigt brev den 28 juni 1907 ny avlöningsstat för postbetjänte,

att tillämpas från och med år 1908. Enligt denna stat dels ökades

antalet lönegrader från tre till fyra, dels bestämdes utefter hela linjen

väsentligt förhöjda avlöningsbelopp.

Avlöningsförbättringen för de postbetjänte, som förefunnos vid 1907

års utgång, medförde en ökad utgift för postverket av tillhopa omkring

487,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Avlöningsförmånerna enligt 1908 års stat framgå av nedanstående tablå:

Lönegrad.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa

begynnelse-

avlöning.

Med ålderstillägg till

tj änstgöringspenningarna

å 200 kr. i 1 :a och 2:a löne- graderna och 150 kr. i 3:e

och 4:e lönegraderna

efter 5 år.

efter 10 år

(= slut- avlöning).

l:a lönegraden ....................

800

550

1,850

1,550

1,750

2:a » .....................

800

500

1,300

1,500

1,700

3:e » .....................

800

450

1,250

1,400

1,550

4:0 » .....................

800

SOO

1,100

1,250

1,400

Till l:a lönegraden skalle huvudsakligen höra postbetjänte, vilka

voro stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen eller vid

malmbergssamhällena i Norrbottens län.

I 2:a lönegraden placerades de postbetjänte, vilka voro stationerade

i Göteborg och Malmö eller på grund av särskilda omständigheter

ansågos böra med dessa i avlöningsvillkor likställas.

Till 3:e och 4:e lönegraderna skulle åter hänföras övriga postbetjänte,

alltefter levnadskostnaderna å stationsorten.

1908 års avlöningsstat, är i huvudsak ännu gällande.

På förslag av 1907 års postkommission har lönestaten dock, utan att

rubbning avsetts i de för postbetjänte fastställda avlöningsbeloppen,

undergått en formell ändring, i det att, jämlikt beslut vid 1909 års Riksdag,

indelningen i lönegrader upphävts från 1910 års ingång samt de belopp,

med vilka avlöningarna i de tre högre lönegraderna överstego avlöning

inom den lägsta lönegraden, utbrutits och förvandlats till ortstillägg.

Samtidigt utbyttes titeln »postbetjänt» för tjänsteman av lägre

grad mot benämningen postvaktmästare och postiljon, varjämte ett antal

postvaktmästare och postiljoner, som dittills haft uppdrag enligt § 8

avlöningsreglementet mot särskilt arvode, blevo befordrade till förste

postvaktmästare och förste postiljoner, en tjänstegrad, som sålunda infördes

i postverket från 1910 års början.

Avlöningen utgår från sagda tidpunkt sålunda:

för förste postvaktmästare och förste postiljoner med 1,340 kronor,

med förhöjning efter 5 år till 1,490 kronor och efter ytterligare 5 år

till 1,640 kronor samt

1910 års stat

Förste postvaktmästare

och förste

postiljoner

uppföras å

stat.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Po9tkommissionen

1907-

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

för postvaktmästare och postiljoner med 1,100 kronor, med förhöjning

efter 5 år till 1,250 kronor och efter ytterligare 5 år till 1,400 kronor.

De tjänstemän, som äro stationerade å orter, där de allmänna levnadskostnaderna

äro särskilt höga, äga därjämte åtnjuta ortstillägg,

antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300

kronor och efter tio år till 350 kronor (grupport I),

eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor

och efter tio år till 300 kronor (grupport II),

eller med 150 kronor (grupport III A och III B).

Beträffande förhöjningen av ortstillägget åt tjänstemän av lägre

grad gälla enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjningen av den

fasta avlöningen.

Ortstillägget hänföres till tjänstgöringspenningar.

De obefordrade tjänstemän, som fullgöra sådana viktigare uppdrag,

som i förenämnda § 8 av avlöning*sreglementet åsyftas, äga fortfarande att

uppbära tillägg tilltjänstgöringspenningarna av högst 20 kronor i månaden.

Vidare äga ifrågavarande tjänstemän åtnjuta uniformsbeklädnad in

natura samt läkarvård och medikamenter.

Tjänstemän, som tjänstgöra vid järnvägsposten eller å vissa landsvägslinjer,

uppbära dessutom traktaments- och härbärgesersättning enligt

särskilda grunder.

För översikts skull lämnas följande uppgift å de avlöningsbelopp,

som tillkomma tjänstemän av lägre grad enligt 1910 års stat, samt å

det antal dylika tjänstemän, som finnas i stat uppförda för ett vart av

åren 1910, 1911, 1912 och 1913.

Antal tjänstemän

Befattning.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

är 1910.

är 1911.

år 1912.

år 1913.

j Förste postvaktmästare.......j

l Förste postiljoner...............f

i

450

450

525

560

1,340 | 5

1,490

5

1.640

f Postvaktmästare ................j

1,400

1,550

1,625

1,740

1,100 ! 5

1,250

5

1,400

l Postiljoner........................J

därav 292

därav 312

därav 275

t. f. l:e

t. f. l:o

t. f. l:e

pvm. resp.

pvm. resp.

pvm. resp.

t.f. l:epj.

t. f. 1:0 pj.

tf. l:e pj.

1907 års postkommission framhöll i sitt betänkande en del synpunkter,

som redan då talade för en mera vittgående omändring av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

1908 års lönestat för tjänstemän av lägre grad än den, som kommissionen

ansåg sig böra påyrka och vilken, såsom förut framhållits, blev

verklighet från 1910 års ingång. Kommissionen anförde i sådant hänseende,

bland annat:

»Kommissionen har icke kunnat undgå att uppmärksamma, huru

föga den lönereglering, som vid innevarande års Riksdag genomfördes beträffande

postbetjänte, överensstämmer med de moderna principer, som

lagts till grund för de senast verkställda löneregleringarna vid statens

övriga kommunikations verk och vilka kommissionen även sökt följa i

sitt avgivna förslag beträffande generalpoststyrelsen samt distrikts- och

lokalförvaltningarnas tjänstemän, och det synes kommissionen vara av

vikt, att den motsättning, som här föreligger, må såvitt möjligt undanröjas.

Kommissionens nyssnämnda förslag, är, bland annat, grundat på

den åskådningen, att den enskilda befattningshavarens begynnelseavlöning

bör sättas jämförelsevis låg, men att denna begynnelseavlöning

bör, med hänsyn till den betydande ökning i levnadskostnaderna, som

under normala förhållanden komma att vid en mera framskriden levnadsålder

göra sig gällande, efter hand ökas med ett flertal, efter relativt

korta tidsperioder återkommande ålderstillägg. Om denna åskådning,

såsom kommissionen anser, äger sin tillämpning beträffande avlöningar

i allmänhet, så är det tydligen av så mycket större vikt, att ett

dylikt avlöningssystem kommer att gälla i fråga om den lägre personalen,

vars avlöningar ligga mer eller mindre nära existensminimum.

Normalavlöningen borde, enligt vad kommissionen tänkt sig, sålunda

regleras, att ålderstilläggen komme att utgöra fyra, efter respektive

3, 6, 9 och 12 år, och vad ortstillägget angår, har det synts kommissionen,

att detta borde utgå med 10 eller 15 procent enligt samma regler,

som föreslagits beträffande tjänstemännen.

Kommissionen har emellertid funnit vissa betänkligheter vid att nu

ifrågasätta någon genomgripande förändring i den vid innevarande års

Riksdag för postbetjänte fastställda avlöningsstaten, så mycket hellre

som denna avlöningsstat ännu icke hunnit träda i kraft, och kommissionen

har fördenskull — med hänsyn jämväl därtill att föreliggande

spörsmål knappast torde ligga inom området för kommissionens uppdrag

— icke velat framlägga något förslag i ovan antydd riktning.»

Generalpoststyrelsen anför i sin nu förevarande framställning, att Det nu f°redet

torde vara obestridligt, att, om redan under år 1907 posttjänste- f^aget.

männens av lägre grad avlöningsförhållanden ansågos tarva en mera Allmän

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 4 motivering.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 2.

genomgripande omdaning, behovet av en sådan nu måste framträda ännu

starkare, särskilt sedan tjänstemännen av högre grad vid postverket och

andra statstjänare efter hand erhållit sina avlöningsförhållanden reglerade

efter mera modärna principer. Den mest framträdande olikheten ligger

däri, att postverkets tjänstemän av lägre grad uppbära allenast två,

vartdera med 5 års mellanrum utgående ålderstillägg, under det att vid

de senaste regleringarna, sålunda även för postverkets tjänstemän av

högre grad, genomförts den principen, att ålderstilläggen böra vara

flera och återkomma med kortare tids mellanrum.

Men även i annat hänseende torde tjänstemännens av lägre grad

avlöningsförhållanden ej vara lämpligt reglerade. Styrelsen åsyftar

härmed ortstillägget. De belopp, med vilka ortstillägg utgå till tjänstemän

av lägre grad, synas nämligen ej hava kommit att stå i något

bestämt förhållande vare sig till avlöningsbeloppen, eller, vad beträffar

vissa avlöningsgrader, till levnadskostnadernas höjd å vederbörande orter.

Därtill förefinnes mellan ortstillägget för tjänstemännen av lägre grad

och motsvarande förmån för tjänstemännen av högre grad en viss skillnad,

som näppeligen kan anses vara motiverad, nämligen den att ortstillägget

till tjänstemännen av högre grad hänföres till lön, under det

att ortstillägget till tjänstemän av lägre grad utgår såsom tjänstgöringspenningar.

Då tjänstgöringspenningarna avstås vid sjukdomsfall, komma

sålunda de svagast avlönade att gå miste om en avlöningsförmån, som

de bättre avlönade under samma förhållande få uppbära.

Styrelsen och de sakkunniga äro därför ense om, att de bestämmelser,

efter vilka avlöningsförmånerna utgå till tjänstemän av lägre

grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, numera i sådan

mån avvika från de principer, som vid senaste löneregleringar gjort

sig gällande, att en genomgripande ändring av desamma är oavvislig.

Vid den lönereglering, som nu ansetts böra äga rum, hade det

givetvis varit särdeles önskvärt, om jämväl frågan om ortstillägg för

ifrågavarande lägre posttjänstemän kunnat revideras, och detta desto

hellre, som ju dels ortstilläggen ingå såsom en integrerande del i avlöningen

och dels framför allt gällande bestämmelser i detta fall torde

lida av mycket väsentliga brister, i vilket avseende särskilt skarpt framträder

den för närvarande förefintliga skillnaden beträffande tjänstemännen

av högre och lägre grad i avseende å ortstilläggens hänförande

till lön eller tjänstgöringspenningar.

Då emellertid inom civildepartementet igångsatts utredning rörande

ortstilläggen till tjänstemän vid samtliga kommunikationsverk, i syfte

att såvitt möjligt åvägabringa enhetliga bestämmelser, har ortstilläggs
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

frågan ansetts böra, med ett mindre undantag, tills vidare lämnas å

sido, enär eventuellt framkommande ändringsförslag, huru de än avfattas,

icke kunna undgå att i viss mån verka förryckande och föregripande

beträffande den sålunda igångsatta utredningen. Ett närmare ingående

på ortstilläggsfrågan skulle därför kunna tänkas komma att äventyra

hela avlöningsfrågans framförande till nästa Riksdag.

Visserligen torde det möta ej oväsentliga svårigheter att, med bortseende

från beloppen av ortstillägget, kunna åstadkomma en fullt riktigt

avvägd lönereglering för ifrågavarande tjänstemän, men styrelsen

och de sakkunniga, som efter ingående utredningar blivit övertygade

om, att dessa svårigheter låta sig övervinnas, hava icke ansett enbart

ortstilläggsfrågan böra, i vad på dem ankommer, föranleda uppskjutandet

av avlöningsregleringen i övrigt för posttjänstemännen av lägre

grad. Därvid hava emellertid styrelsen och de sakkunniga utgått därifrån,

att genom den omläggning av ortstillägget för tjänstemännen av

lägre grad, som må komma att genomföras, dessa tjänstemän icke erhålla

någon löneminskning.

Den reglering, som nu ansetts kunna och böra vidtagas, skulle

sålunda i verklighet bliva att betrakta såsom fastställandet av en normalavlöning

för posttjänstemän av lägre grad, anpassad dels efter de

vid senare löneregleringar tillämpade modärna principer, dels ock etter

de stegrade levnadskostnaderna.

Svenska postmannaförbundet har för konstaterande av behövligheten

av en löneförbättring på grund av levnadskostnaderna förebragt

en omsorgsfullt utarbetad utredning, avseende åren 1904—1910, vilken

utredning, såvitt generalpoststyrelsen, efter samråd med sakkunniga på

området, kunnat finna, i det stora hela torde visa ett fullt riktigt resultat.

En avsevärd stegring av levnadskostnaderna har ägt rum sedan

år 1904. Förhöjningen av levnadskostnaderna år 1910 mot år 1904

kan uppskattas i medeltal över hela riket till 9,5 procent för familj

med ett rum och kök samt till 9,9 procent för familj med två rum och

kök. Den ojämförligt största ökningen har givetvis ägt rum inom de

större städerna, där särskilt hyrespriserna avsevärt stegrats, ökningen

från år 1904 till 1910 har uppgivits i visst fall hava uppgått ända till

17,4 procent för familj med ett rum och kök och 16,5 procent för familj

med två rum och kök.

Beträffande de närmare detaljerna av denna utredning hänvisas

till bilagan.

För att påvisa nödvändigheten av avlöningsförbättring har Svenska

postmannaförbundet vidare gjort en del jämförelser med andra befattningshavare,

däribland sådana vid tullverket och vid statens järnvägar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

28

Jämförelse mellan å nedannämnda orter placerade tjänstemäns

Stockholm (grupport 1).

Norrköping, Malmö, Göteborg, Gävle,

Sundsvall (grupport II).

Tj anstår.

Tullverket.

Uppsyningsman kl. 1.

Postverket.

Förste postvaktmästare.

Tullverket.

Uppsynings- man kl. 1.

Postverket.

Förste postvaktmästare.

Avlöning.

Ortstillägg.

Avlöning.

Ortstillägg.

Avlöning.

Avlöning.

Ortstillägg.

l:a.........

2,050

205

1,340

250

2,050

1,340

200

2:a.........

2.050

205

1,340

250

2,050

1,340

200

3:e .........

2,050

205

1,340

250

2,050

1,340

200

4:e.........

2,200

205

1,340

250

2,200

1,340

200

5:e.........

2,200

205

1,340

250

2,200

1,340

200

6:e.........

2,200

205

1,490

300

2,200

1,490

250

7:e.........

2,850

205

1,490

300

2,350

1,490

250

8:e.........

2,350

205

1,490

300

2,350

1,490

250

9:e.........

2,350

205

1,490

300

2,350

1,490

250

I0:e........

2,500

205

1,490

300

2,500

1,490

250

ll:e.........

2,500

205

1,540

350

2,500

1,640

300

12:e—30:e .

47.500

3,895

31,160

6,650

47.500

31,160

5,700

Summa

72,300

6,150

46,950

9,750

72,300

46,950

8,250

78,450

56,700

55,200

Vaktmästare kl. 1.

Postvaktmästare.

Vaktmästare

kl. 1.

Postvaktmästare.

l:a.........

1,750

175

1,100

250

1,750

1,100

200

2:a.........

1,750

175

1,100

250

1,750

1,100

200

3:o.........

1,750

175

1,100

250

1,750

1,100

200

4:e.........

1,850

175

1,100

250

1,850

1,100

200

5:e........

1,850

175

1,100

250

1,850

1,100

200

6-.e.........

1,850

175

1,250

300

1,850

1,250

250

7:e.........

1,950

175

1,250

300

1,950

1,250

250

8:e.........

1,950

175

1,250

300

1,950

1,250

250

9:e.........

1,950

175

1,250

300

1,950

1,250

250

10:e .........

2,050

175

1,250

300

2,050

1,250

250

11:0 .........

2,050

175

1,400

350

2,050

1,400

300

12:e—30:o .

38,950

3,325

26,600

6,650

38,950

26,600

5,700

Summa

59,700

5,250

39,750

9,750

59,700

39,750

8,250

64,950

49,500

48,000

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

29

av lägre grad avlöningsförmåner vid post- och tullverken.

Hälsingborg (grupport III A).

Trälleborg (grupport III B).

Sölvesborg (grupport IV).

Tullverket.

Uppsynings- man kl. 1.

Postverket.

Förste postvaktmästare.

Tullverket.

Uppsynings- man kl. 1.

Postverket.

Förste postvaktmästare.

Tullverket.

Uppsynings- man kl. 2.

Postverket.

Förste post- vaktmästare.

Avlöning.

Avlöning.

Ortstillägg.

Avlöning.

Avlöning.

Ortstillägg

Avlöning.

Avlöning.

2,050

1,340

ISO

2,050

1,340

150

1,900

1,340

2,050

1,340

150

2,050

1,340

150

1,900

1,340

2,050

1,340

150

2,050

1,340

150

1,900

1,340

2,200

1,340

150

2,200

1,340

150

2,050

1,340

2,200

1,340

150

2,200

1,340

150

2,050

1,340

2,200

1,490

150

2,200

1,490

150

2,050

1,490

2,350

1,490

150

2,350

1,490

150

2,200

1,490

2,350

1,490

150

2,350

1,490

150

2,200

1,490

2,350

1,490

150

2,850

1,490

150

2,200

1,490

2,500

1,490

150

2,500

1,490

150

2,350

1,490

2,500

1,640

150

2,500

1,640

150

2,350

1,640

47,500

31,160

2,850

47,500

31,160

2,850

44,650

31,160

72,800

46,950

4,500

72,300

46,950

4,500

67,800

46,950

51,450

51,450

V aktmästare

kl. 1.

Postvaktmästare.

Vaktmästare

kl. 1.

Postvaktmästare.

Vaktmästare

kl. 2.

Postvakt-

mästare.

1,750

1,100

150

1,750

1,100

150

1,500

1,100

1,750

1,100

150

1,750

1,100

150

1,500

1,100

1,750

1,100

150

1,750

1,100

150

1,500

1,100

1,850

1,100

150

1,850

1,100

150

1,600

1,100

1,850

1,100

150

1,850

1,100

150

1,600

1,100

1,850

1,250

150

1,850

1,250

150

1,600

1,250

1,950

1,250

150

1,950

1,250

150

1,700

1,250

1,950

1,250

150

1,950

1,250

150

1,700

1,250

1,950

1,250

150

1,950

1,250

150

1,700

1,250

2,050

1,250

150

2,050

1,250

150

1,800

1.250

2,050

1,400

150

2,050

1,400

150

1,800

1,400

38,950

26,600

2,850

38,950

26.600

| 2,850

34,200

26,600

59,700

39,750

4,500

59,700

39,750

4,500

52,200

39,750

44,250

44,250

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Däremot tiar förbundet icke uppställt någon jämförelse med stationsförmännen

och stationsbiträdena vid telegrafverket.

Då bär bredvid upptages jämförelse mellan tull- och posttjänstemän

av lägre grad, hade det varit önskligt, om denna jämförelse

kunnat hållas vid normalavlöningarna inom de olika verken.

Då emellertid den avlöningsförmån, som är införd i postverket i

form av ortstillägg, ej tillämpas i tullverket i annan mån än beträffande

tullkamrarna i Stockholm, Riksgränsen och Haparanda, lärer en

jämförelse böra omfatta all vederbörande avlöning vid de båda verken.

Jämförelsen har därför ansetts böra omfatta de fall, där personalen i

postverket på grund av ortstilläggsbestämmelserna uppbär olika avlöning,

och avse en period av 30 år, till vilken tidsperiod man med

hänsyn till extra-ordinarietidens längd ansett lämpligt begränsa jämförelsen.

Någon direkt jämförelse med befattningshavare vid statens järnvägar

har Svenska postmannaförbundet ej förebragt. Förbundet har endast

mera i förbigående omnämnt vissa funktionärers avlöningsförmåner utan

att göra någon jämförelse med befattningshavare i postverket. Eu sådan

jämförelse är också förknippad med synnerligen stora vanskligheter

med hänsyn till befattningshavarnas olika göromål och ansvar ävensom

andra på frågan inverkande omständigheter.

Då generalpoststyrelsen den 29 november 1906 avgav förslag till

lönereglering för postbetjänte, yttrade styrelsen i denna fråga, bland

annat, följande:

»Järnvägen och posten hava så olika funktioner; göromålen för en

var särskild grupp av befattningar inom det ena och det andra verket

och de därav beroende fordringarna att ställa på befattningshavarna äro

så olika och sammaledes befordringsutsikterna, att man icke kan uppställa

en jämförelse, som blir adekvat. Likställas postbetjänte med järnvägsbetjänte

av lägsta lönegraden, stationskarlar, är jämförelsen i många

fall orättvis på sådant sätt, att postbetjänten ställes på ett lägre plan,

än beskaffenheten av hans tjänst med skäl berättigar honom.»

Åven beträffande förste postvaktmästare och förste postiljoner torde

svårligen kunna göras någon i alla avseenden exakt jämförelse med

befattningshavare vid statens järnvägar.

Emellertid hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga för fullständighetens

skull ansett sig höra meddela efterföljande jämförelsetabell:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

31

Jämförelse mel lim tjänstemäns av lägre grad vid statens järnvägar och

postverket avlöningsförmåner.

i r.

Statens järnvägar.

Postverket.

Stations- mästare å

5:c kl.

station,

tåg- mästare

m. fl.

Statione- ra ästa re

å 6:e kl.

station

m. fl.

Konduk- törer,

manliga

kontors- bi träden

m. fl.

Stations- mästare

å 7:e kl.

station,

förråds- förmän

ra. fl.

Stations- karlar

m. fl.

Förste

postvakt- mästare

och förste

postil jo- ner.

Postvakt-

mästare

och

postiljo-

ner.

Avlöning

+ 20%

inkvar- tering.

Avlöning

+ 20%

inkvar- tering.

Avlöning

+ 20%

inkvar- tering.

Avlöning

+ 20%

inkvar- tering.

Avlöning

+ 20%

inkvar- tering.

Fast

avlönin g.

Fast

avlöning.

l:a..........................................

1440

1,224

1,080

1,080

1,008

1,340

1,100

2:a..........................................

1,440

1,224

1,080

1,080

1,008

1,340

1,100

3:e..........................................

1,440

1,224

1,080

1,080

1,008

1,340

1,100

4:e..........................................

1,800

1,368

1,224

1,224

1,080

1,340

1,100

5:e..........................................

1,800

1,368

1,224

1,224

1,080

1,340

1,100

6:e..........................................

1,800

1,368

1,224

1,224

1,080

1,490

1,250

7:e..........................................

2,160

1,512

1,368

1,368

1,152

1,490

1,250

8:e..........................................

2,160

1,512

1,368

1,368

1,152

1,490

1,250

9:e..........................................

2,160

1,512

1,368

1,368

1,152

1,490

1,250

10:e..........................................

2,160

1,656

1,512

1,512

1,224

1,490

1,250

i 1:0..........................................

2,160

1,656

1,512

1,512

1,224

1,640

1,400

12:0..........................................

2.160

1,656

1,512

1,512

1,224

1,640

1,400

13:0..........................................

2,160

1,800

1,800

1,656

1,368

1,640

1,400

14:e—30:e.................................

36,720

30,600

30,600

28,152

23,256

27,880

23,800

| Summa

61,560

49,680

47,952

45,360

38,016

46,950

39,750

Vad däremot beträffar stationsförmän och stationsbiträden vid

telegrafverket torde en jämförelse med posttjänstemän av lägre grad

vara lättare att göra samt har också gjorts vid 1912 års Riksdag,

då ifrågavarande telegraftjänstemäns avlöningsförmåner voro föremål

för behandling. Emellertid yppa sig vid en ingående granskningav

tjänstgöringens växlande beskaffenhet inom olika grenar av posttjänsten

även svårigheter att i detta fall komma till någon generell

likställighet. I följande tabell har intagits en sammanställning av de

avlöningsförmåner, som under en 30-årsperiod tillkomma stationsförmän

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

och stationsbiträden enligt 1913 års stat i'' förhållande till de lägre

tjänstemännen vid postverket enligt nuvarande stat.

Vid tabellens uppgörande har styrelsen beräknat, att vederbörande

tjänstinnehavare äro placerade å ort, där ortstillägg icke utgår, och

att, vad befattningshavare i telegrafverket beträffar, det dem tillkommande

hyresbidraget i enlighet med telegrafstyrelsens beslut utgår

med 30 % av avlöningen, dock med viss begränsning.

Jämförelse mellan tjänstemäns av lägre grad avlöningsförmåner

vid pest- och telegrafverken.

Tjäna tår.

Förste post- vaktmästare

och förste

postiljon.

Stationsförman.

Postvakt-

mästare

och

postiljon.

Stationsbiträde.

Avlöning.

Avlöning.

Hyres-

bidrag.

Summa

avlöning.

Avlöning.

Avlöning

Hyres-

bidrag.

Summa

avlöning.

l:a.........

1,340

1,020

306

1,326

1,100

900

225

1,125

2:a.........

1,340

1,020

306

1,326

1,100

900

225

1,125

3:e.........

1,340

1,020

306

1,326

1,100

960

225

1,185

4:e.........

1,340

1,140

342

1,482

1,100

960

225

1,185

5:o ..........

1,340

1,140

342

1,482

1,100

1,020

225

1,245

6;e.........

1,490

1,140

842

1,482

1,250

1,020

225

1,245

7:o.........

1,490

1,260

375

1,635

1,250

1,140

225

1,365

8:e.........

1,490

1,260

375

1,635

1,250

1,140

225

1,365

9;e.........

1,490

1,260

375

1,635

1,250

1,140

225

1,365

10:e.........

1,490

1,380

375

1,755

1,250

1,260

225

1,485

ll:e.........

1,640

1,380

375

1,755

1,400

1,260

225

1,485

12:e.........

1,640

1,380

375

1,755

1,400

1,260

225

1,485

13:0.........

1,640

1,500

375

1,875

1,400

1,380

225

1,605

14:e—30:e.

27.880

25,500

6,375

31,875

23,800

23,460

3,825

27,2 5

Summa

46,950

41,400

10,944

52,344

39,750

37,800

6,750

44,550

Svenska postmannaförbundet har vidare i sin framställning berört

den lägre personalens anställningsvillkor och utbildning.

Då postmannaförbundet, såsom förut framhållits, ansett sig böra

uppdraga jämförelser förnämligast med vissa tjänstemän i tullverket,

hava styrelsen och de sakkunniga velat lämna vissa uppgifter i avseende

å b ef or drings förhållandena till första ordinarie anställning samt levnads
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 33

åldern därvid i post- och tullverken. Härvid hava jämförelser gjorts

med personalen vid lokaltullförvaltningen, enär inom postverket för

lägre tjänstemän saknas sådan tjänstgöring, som kan jämställas med

tjänstgöring inom tullverket vid kust- eller gränsbevakning.

Av den gjorda jämförelsen har framgått, att under åren 1905—

1911 tullvaktmästarna vunnit ordinarie anställning vid en levnadsålder

av i medeltal 32 år 6 månader efter en extratid av i medeltal 10 år

5 månader, medan under samma period postvaktmästarna respektive

postiljonerna befordrats till ordinarie redan vid en medelålder av 28 år

2 månader efter en reserv- och extratid av 7 år 6 månader. Första

ordinarie anställning vinnes sålunda avsevärt tidigare av ifrågavarande

posttjänstemän än av tullvaktmästarna.

Stvrelsen återger slutligen följande anförande, varmed postmanna- Svenska post
✓.

-it P • n ...ii • manna
förbundet

sammaniattat sm framställning. förbundet.

»I det föregående har blivit belyst, hurusom det för posttjänstemännen

av lägre grad nu gällande lönesystemet tillförsäkrar befattningshavarna

en allt för ringa fast lön och följaktligen lämnar en pension,

som icke ger försörjningsmöjlighet åt löntagaren efter uppnådd

pensionsålder, samt eu änkepension så låg, att den ej sätter hans änka

och barn i stånd att efter hans död livnära sig. Likaså är, som också

här ovan betonats, lönen alltför liten vid sjukdomsfall och redan nu,

trots avlöningen som helhet är relativt låg, visar det sig, att tjänstemännen

av högre grad vid sjukdomsfall tillgodonjuta vida högre ersättning,

procentvis beräknat, än vad fallet är med tjänstemännen av lägre grad.

Härvidlag kan måhända invändas, att de förra icke åtnjuta förmånen

av fri läkarvård och medicin, som de senare. Denna förmån är

visst icke föraktlig och motiverar måhända någon skillnad i procenten

av lön och tjänstgöringspenningar, men det må härvid icke bortses

från, att den ''kår, som åtnjuter denna förmån, står betydligt lägre i

avlöningshänseende och icke har i ekonomiskt avseende den motståndskraft,

som bättre avlönade personer äga. Kostnaden för familjens

uppehälle är dock lika stor, även om familjefadern åtnjuter fri läkarvård.

Men det har icke kunnat framställas begäran om höjd lön utan

att detta sker i sammanhang med en verklig avlöningsförhöjning, ty

med högre lön följer rätt dryga avgifter för konstitutoriallösen, högre

avgifter för egen pensionering och änkepension samt retroaktivavgifter

för dessa senare. En dylik åderlåtning har med de nu utgående avlöningarna

icke låtit sig göra. Huru önskvärd en sådan förbättring än

varit, har den därför icke kunnat framföras förr än tiden var inne för

en lönereglering.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Att i sammanhang därmed åsyftas avlöningens utgående enligt de

principer beträffande avlöningstillägg, ortstillägg in. m., som på senare

åren införts i statsförvaltningen, torde väl av myndigheterna godkännas.

De officiella siffror, varpå livsmedelsuppgifterna (se bil. D.) äro

baserade och som oförtydbart visa behovet av en lönereglering, hava

av myndigheterna, vid indelande av postpersonalen i gruppering efter

dyrorterna, tillmätts den allra största betydelse och varit fullkomligt

avgörande, vadan de även nu torde äga den största beviskraft.

Jämväl jämförelserna med andra kårer, särskilt tullpersonalen,

ådagalägga, att de lönebelopp, som här nedan begäras, äro rimliga och

avpassade efter verkligt behov samt i enlighet med kraven på att billighet

och rättvisa skola gorå sig gällande. Genom att statsmakterna

beviljat dessa högre avlöningar är till fullo konstaterat, att de belopp,

postmannaförbundet här nedan sätter i fråga, äro beuövliga för en nödtorftig

existens.

Den långa extratiden ställer förhållandena i verkligheten så, att vid

en jämförelse bör minimiavlöningen för en ordinarie inom andra kårer

jämföras med avlöningen för extra inom postverket.

Det har i det föregående pointerats, hurusom fordringarna för aftvinna

fortkomst på postmannabanan äro höga gent emot vad gäller

andra statstjänare, och det torde vara att emotse, att även själva inträdesfordringarna

komma att höjas. Det kan väl vara överflödigt att

ytterligare nämna, att det fordras plikttrohet, noggrannhet, ärlighet och

intresse av varje man, om det hela skall kunna fungera tillfredsställande.

Att inom den komplicerade posttjänsten undvika fel och misstag är

visserligen omöjligt, men helt säkert skulle anmärkningsakterna växa

till volymer, om icke postpersonalen över huvud vore så postalt skolad

och så plikttrogen som den är.

Bekant är nog också, hurusom många frestelser till oärlighet finnas

för postpersonalen och beklagligtvis gives ofta exempel på att

mången svag person faller för frestelsen och ertappas, sedan han i

flesta fall eu längre tid gjort sig skyldig till tillgrepp, därmed åstadkommande

obotlig skada. Givetvis kan oärlighet icke försvaras, men

säkert är, att en av otillräcklig avlöning alstrad svag ekonomi ofta varit

en bidragande anledning till oärlighet.

Vikten och omfattningen av posttjänstemännens av lägre grad verksamhet

torde i det föregående vara antydd och är för övrigt allmänt bekant.

Det har förr varit vanligt, åtminstone i de större städerna, att

statstjänarna måst utfylla sin ringa avlöning med s. k. bisysslor. Vad

posttjänstemännen angår existera för dem sådana numera i ringa utsträckning,

men måste dock en hel del tjänstemän även med fara för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

hälsan söka på annat håll anskaffa den utfyllnad av inkomsterna, som

är erforderlig för att de skola kunna nödtorftigt försörja familjen.

Tjänstgöringen har emellertid dels blivit mera ansträngande, dels blivit

indelad på sådana tider att det icke rätt väl går för sig att med posttjänsten

förena andra sysslor. Principiellt sett lärer heller ingen anmärkning

kunna göras mot att staten — arbetsgivaren — ser till, att

den erhåller full arbetsvaluta och reagerar mot att personalens krafter

och intressen splittras på flera håll, men härför erfordras, att avlöningen

från verket blir sådan att den svarar mot levnadsbekovet.

Med vad här ovan anförts tror postmannaförbund.et sig hava visat,

att en lönereglering är av behovet påkallad. Vid avgivande av förslag

härtill har det varit en allmän uppfattning inom kåren att det nya avlöningssystemet

bör så nära som möjligt sluta sig till det för tjänstemän

av högre grad gällande. Beträffande ortstxlläggen har dock gjorts

det tillägget att personal, stationerad å orter, till hörande _ grupp 3 B,

bör tilldelas ett ortstillägg av 5 %. Detta torde vara rättvist och ägnat

att utjämna förhållandet mellan orterna, då skillnaden mellan avlöning

utan ortstillägg och ett dylikt av 10 % är rätt avsevärd.

A ombudsmötet diskuterades ett förslag om att begära en uppdelning

av de nuvarande s. k. förste i två grupper, varav eu högre för

en del mera viktiga tjänster, då utvecklingen gått i den riktningen att

dessa funktionärer bestrida olika slags sysslor. Mötet beslöt emellertid

att icke nu skjuta denna fråga i förgrunden, men uttalade sig för att

eu dylik tredje grupp bland tjänstemän av lägre grad är berättigad

såväl ur tjänstens som personalens synpunkt.»

Ifråga om själva lönestaterna anför generalpoststyrelsen härefter

följande.

Ett rent bifall till det, av Svenska postmannaförbundet framlagda

förslag till lönereglering för den ordinarie personalen av lägre, grad vid

postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, i vad rör allenast själva

lönestaten, skulle, i förhållande till den nuvarande lönestaten, för ar

1914 medföra eu kostnadsökning av 1,029,062 kronor 50 öre, motsvarande

33,7 %. Styrelsen och de sakkunniga hava icke ansett sig kunna

tillstyrka förslaget i oförändrad form.

Postmannaförbundet har vid tillmätandet av de föreslagna avlöningsbeloppen

stött sin framställning på eu jämförelse med lönerna, för tulltjänstemän

av lägre grad. Då den förut omiörmälda utredningen angående

tiden för dessa båda tjänstemannagruppers ordinarieblivande

emellertid giver vid handen, att tullvaktmästare i regel ernår ordinarie

anställning vid en avsevärt högre levnadsålder — 32 år 6 månader i

Löneförhöjning

för

förste postyaktmästare

och förste

postiljoner,

posto aktinästare

ocli

postiljoner.

Generalpost
styrelsen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

tullverket mot 28 år 2 månader inom postverket — och då slutligen

härtill kommer, att befordringsutsikterna för postvaktmästare och postiljoner

ställa sig betydligt gynnsammare än för tullvaktmästare, hava

generalpoststyrelsen och de sakkunniga ansett, att avlöningarna inom tullverkets

lokalförvaltningar icke utan vidare kunna läggas till grund för

en lönereglering för postverkets lägre tjänstemannagrader, utan hava

generalpoststyrelsen och de sakkunniga, efter långvarigt och ingående

dryftande av alla på frågan inverkande omständigheter, kommit till den

enhälliga ståndpunkten, att det vid nu ifrågavarande lönereglering bör

gälla att söka tillse, att posttjänstemännen av lägre grad iupassas i de

av statsmakterna för de båda andra s. k. kommunikationsverken fastställda

moderna lönesystem å plats, där posttjänstemännen, med hänsyn

till arten och beskaffenheten av sitt arbete samt det därmed förenade

ansvaret, rätteligen böra ställas i avlöningshänseende.

På grund av vad sålunda blivit anfört och med särskilt avseende

fäst saväl därvid, att tjänstemännen av lägre grad vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar i allt vidsträcktare mån fått sig anförtrodda

mera ansvarsfulla göromål, vilka kräva icke blott en praktisk

postal erfarenhet, parad med noggrannhet och plikttrohet, utan även

ganska avsevärda insikter i postförfattningar, postal geografi in. m.

samt expeditionsvana och förmåga att självständigt handlägga och såsom

förmän i vissa fall leda arbetet, som även därvid, att med de större

fordringar, som sålunda ställts på tjänstemännen av lägre grad, efter

hand pa dem kunnat överflyttas en icke oväsentlig- del av göromål, som

förut utförts av tjänstemän av högre grad, hava generalpoststyrelsen

och de sakkunniga trott sig- för tjänstemän av lägre grad vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar finna en lämpligt avvägd löneskala

med följande belopp:

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

O

År.

Kronor.

År.

Kronor.

Förste postvaktmästare.....

J- 1,500

Förste postiljon........................

3

1,600

3

1,700

3

1,800

3

1,950

Postvaktmästare............

| 1,200

Postiljon.........

3

1,300

O

o)

1,400

3

1,500

O

1,650

Enligt detta förslag skulle med det i staten för år 1913 uppförda

antal befattningshavare och med bortseende från sådana tillägg till

tjänstgöringspenningarna, som omhandlas i § 8 avlöningsreglementet,

avlöningarna för år 1914 uppgå till följande belopp:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.

37

Förste postvakt- mästare och

Postvaktmästare |

Summa.

förste postil-

och postiljoner.

joner.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

560 förste postvaktmästare och förste postiljoner

1,081,050

1,081,050

1 1,740 postvaktmästare och postiljoner...............

—

2,424.700

2,424,700

Summa

1,081,050

2,424,700

3,505,750

Motsvarande befattningsinnehavare skulle enligt

nu gällande stat för år 1914 uppbära föl- jande avlöning:

560 förste postvaktmästare och förste postiljoner

910,300

910,300

1,740 postvaktmästare och postiljoner...............

—

2,143,050

2,143,050

Summa

910,300

2,143,050

3,053,350

j Ökning

170,750

281,650

452,400

Ökning i %

—

—

14, s

Det nu framlagda förslaget innebär vid jämförelse med den nuvarande

avlöningsstaten följande olikheter:

l:o. Höjning har skett, för förste postvaktmästare och förste postiljoner

från 1,340 till 1,500 kronor i begynnelseavlöningen och från 1,640

till 1,950 kronor i slutavlöningen samt för postvaktmästare och postiljoner

från 1,100 till 1,200 kronor i begynnelseavlöningen och från 1,400

till 1,650 kronor i slutavlöningen;

2:o. Nu utgå två ålderstillägg å 150 kronor, vartdera efter 5 år.

Förslaget avser fyra ålderstillägg, vartdera efter 3 år och utgörande

de 3 första 100 kronor och det sista 150 kronor.

3:o. Postvaktmästare eller postiljon, som åtnjuter tillägg till tjänstgöringspenningarna

enligt § 8 i avlöningsreglementet, skulle vid befordran

till förste postvaktmästare eller förste postiljon uppbära en avlöningsförhöjning,

inberäknat nämnda tillägg, av 300 kronor; nu uppbär han vid sådan

befordran en dylik förhöjning av 240 kronor. (Jämför nedan sid. 56).

Generalpoststyrelsens vaktmästare hava anhållit att i avlöningshänseende

bliva likställda med tjänstemän av lägre grad vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar och i sådant avseende anfört

följande:

De ordinarie vaktmästarna hos generalpoststyrelsen äro de enda

tjänstemän hos styrelsen, som åtnjuta avlöning enligt andra grunder än

motsvarande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ifrågasatt

löneförhöjning

för

vaktmästarna

i generalpoststyrelsen.

Framställning

från personalen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SB

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tjänstemännen av högre grad hos styrelsen kommo nämligen från

och med 1910, med vilket år den nya lönestaten för postverket trädde

i tillämpning, på samma stat som tjänstemän av högre grad å postverkets

lokalstat.

Några extra vaktmästare hos styrelsen skola numera enligt generalpoststyrelsens

beslut ej vidare särskilt antagas, utan skall vaktmästarkåren

hos styrelsen rekryteras av reservpersonal från distrikten eller

postkontoren, och samma avlöningsförmåner åtnjutas av de extra vaktmästarna

hos styrelsen som av extra postiljoner.

Därest nu de ordinarie vaktmästarna i styrelsen komme i åtnjutande

av samma avlöningsförmåner som motsvarande tjänstemän å

lokalstaten — postvaktmästare och postiljoner — skulle sålunda full

likformighet i avlöningshänseende mellan styrelsens och distrikts- och

lokalstatens tjänstemän bliva genomförd.

Och då de avlöningsförmåner, inklusive ortstillägget, som nu åtnjutas

av postvaktmästarna, äro förmånligare än vaktmästarnas hos styrelsen,

vilka icke komma i åtnjutande av ortstillägg, hava ifrågavarande tjänstemän

anhållit att få komma på samma stat, som gäller för tjänstemän

av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar.

8tyreUen°"oh ^ an^edning av denna framställning yttrade styrelsen och de sak''

ae8sTk-0C kunniga:

kunmga. Arten av det vaktmästarna åliggande arbete är onekligen annor
lunda

än posttjänstemännens av lägre grad arbete i allmänhet. Det

torde också i regel få anses mindre ansträngande. I avseende å tjänstgöringstiden

intaga vaktmästarna jämväl en mera gynnsam ställning än

ifrågavarande lägre tjänstemän. Härtill kommer, att vaktmästarna redan

nu i avlöningshänseende äro jämnställda med vaktmästarna i de

båda andra kommunikationsverken, vilka vaktmästare, vad beträffar

telegrafstyrelsen, fått sina löner reglerade så sent som vid 1912 års

Riksdag.

Väl är det sant, såsom vaktmästarna anfört i sin skrivelse, att vid

vikariat för vaktmästare i styrelsen anlitas personal från distrikts- eller

lokalförvaltningarna. Och denna anordning erbjuder också givetvis

åtskilliga fördelar. Men å andra sidan torde man också utan några

mera avsevärda nackdelar kunna återgå till det förut använda systemet

att rekrytera styrelsens vaktmästarkår utanför distrikts- och

lokalstaten.

Pa grund härav och med särskild hänsyn till lämpligheten att bibehålla

likställighet i fråga om avlöningen till vaktmästarna inom kommunikationsverken

hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga icke

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 2.

ansett sig böra föreslå någon ändring i själva lönebeloppen för vaktmästarna.

Med anledning av detta styrelsens och de sakkunnigas uttalande

hava styrelsens vaktmästare till Kungl. Maj:t ingivit eu skrift, däri de

anfört, att deras tjänstgöringstid är fastställd till minst 7 timmar såväl

hos styrelsen som inom distrikts- och lokalförvaltningarna, vilken tjänstgöringstid

emellertid ej sällan överskrides. Därjämte framhålles, att

direkt under styrelsen sortera blankett-, frimärks- och persedelförråden

samt arkivet, där vaktmästarna hava ett tungt och ansvarsfullt arbete,

som icke blott kan jämställas med postvaktmästares utan även i många

fall med det arbete, en förste postvaktmästare kan få sig ålagt såsom

viktigare uppdrag. För övrigt åberopas arbetsordningen för generalpoststyrelsens

personal § 18, tredje stycket, där det, bland annat, är

föreskrivet, att vaktmästarna skola komplettera taxor, tidtabeller och

andra publikationer m. m., vilka arbeten förr utförts av amanuenser

och extra biträden.

På grund av vad sålunda anförts och då enligt deras förmenande

det arbete, som av dem utföres inom generalpoststyrelsen, väl torde

kunna, i fråga om ansvar och värde, jämställas med postvaktmästares

å distrikts- och lokalförvaltningarna, hava vaktmästarna anhållit, att generalpoststyrelsens

vaktmästare måtte bliva överflyttade å den lönestat,

som gäller för tjänstemän av lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna,

eller, om denna hemställan icke skulle kunna bifallas, att

generalpoststyrelsens vaktmästare måtte tilldelas dyrortstillägg till belopp,

varigenom deras löneförmåner bleve motsvarande dem, som tillkomma

tjänstemän av lägre grad vid nämnda förvaltningar.

Vid ‘denna skrift funnos fogade intyg angående ifrågavarande personals

tjänstgöring, däri, bland annat, framhållits av förvaltaren vid postverkets

persedelförråd, att göromålen för nämnda förråds vaktmästare

vore synnerligen krävande samt att vaktmästarna följaktligen måste

besitta stora arbetskrafter, samvetsgrannhet och god omdömesförmåga,

samt uttalats av en f. d. aktuarie vid blankettförrådet, att det arbete,

vaktmästarna å blankettförrådet utföra, enligt hans mening vore mera

krävande än mången postvaktmästares vid postkontor.

I anledning av denna nya framställning har styrelsen avgivit utlåtande,

däri styrelsen beträffande ifrågavarande vaktmästares tjänstgöringstid

meddelar, att de hava sin dagliga tjänstgöringstid förlagd till

samma tid på dagen, nämligen till förmiddagen. Tjänstemännen av

lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna däremot äro underkastade

växlande tjänstgöringstider och få ej sällan tjänstgöra natte
-

Ytterligare

skrift från

vaktmästarna.

Nytt

utlåtande av

generalpoststyrelsen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Beräkning’

av avlöningsförliöjning

in, in.

Personligt

avlönings
tillägg.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

tid. Härtill kommer, att styrelsens vaktmästare äro från arbete fria under

samtliga sön- och helgdagar, vilket icke är fallet med de andra tjänstemännen

av lägre grad.

Beträffande därefter det arbete, som åligger vaktmästarna vid persedel-,

blankett- och frimärksförråden samt arkivet, anmärker styrelsen,

att av de åberopade intygen tyckes framgå, att exempelvis vaktmästare

å förråden skulle liava att på eget ansvar utföra vissa maktpåliggande

arbeten. Enligt den för generalpoststyrelsens tjänstemän utfärdade

arbetsordning åligger dock det vederbörande förrådsföreståndare att med

biträde av postexpeditörer ansvara för tjänstgöromålens behöriga utförande.

Ej heller de å generalpoststyrelsens arkiv tjänstgörande vaktmästarna

torde kunna anses hava sig ålagda tyngre eller ansvarsfullare

göromål än vaktmästare i allmänhet.

De göromål, som av intendenten vid postverkets huvudkassa anförtros

åt en å II byrån tjänstgörande vaktmästare, torde vara överensstämmande

med de åligganden, som utföras av motsvarande vaktmästare

hos telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

Beträffande sökandenas erinran därom, att styrelsens vaktmästare

enligt § 18 i arbetsordningen skola komplettera taxor, postanstaltförteckningar,

tidtabeller och andra publikationer, framhåller styrelsen, att

detta rent mekaniska arbete av styrelsen ansetts vara en lämplig sysselsättning

för vaktmästarna, då de under vakttjänstgöringen vid styrelsens

byråer icke hava något annat arbete för händer.

Vad sökandena i sin nu förevarande skrivelse anfört anser styrelsen

således icke utgöra något skäl att frångå det föregående uttalandet

i ämnet.

Sedan Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1909 medgivit, att sådan

tjänsteman, som för samma år uppbar lägre inkomst än den avlöning

honom skulle hava tillkommit, därest avlöningsreglementet och övergångsbestämmelserna

av den 27 augusti 1909 varit gällande under år

1909, skulle äga åtnjuta personligt avlöningstillägg, motsvarande skillnaden,

samt i följd därav vederbörande tjänstemän, i förekommande

fall, tillerkänts avlöningsförhöjning från 191.2 års början, har för fullständighetens

skull, omedelbart efter själva lönegrupperna, införts en

punkt, däri angivits, att tjänsteman, som på grund av Riksdagens ifrågavarande

beslut uppbar avlöning enligt nu gällande lönestat för hela

år 1909, skulle vid beräknande av avlöningsförhöjning anses hava tillträtt

staten redan från 1909 års ingång.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Det har ansetts lämpligt att fullständiga föreskriften i not. 2 ro- Förste

rande förste vaktmästarens i generalpoststyrelsen arvode, så att noten T‘iky''r"^jgrens

erhölle följande avfattning »förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode

av 200 kronor om året, vilket arvode hänföres till tjänstgöringspenningar.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning

och uppvärmning samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 300 kronor årligen.

Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.))

Avlöningens uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar.

Posttjänstemännens förening har anhållit om ändrad uppdelning i Förhållandet

lön och tjänstgöringspenningar av de kvinnliga tjänstemännens avlö- “^''“änåtning,

så att tre fjärdedelar alltid hänföras till lön och en fjärdedel till göringspen
•

* ningar för

tjanstgonngspenmngar. _ kvinnlig

Härom anför föreningen följande. tjänstemän.

Eu närmare granskning av den i avlöningsreglementets § 1 in- Framställning

förda tabell, som visar avlöningsbeloppens fördelning i lön och tjänst- ^"te^ängöringspenningar,

ger vid handen, att proportionen mellan dessa båda nens förening,

delar av avlöningen icke är densamma för manliga och för kvinnliga

tjänstemän. Genomgående är denna proportion oförmånligare för kvinnorna

än för männen, i det att lönen utgör eu mindre del av avlöningsbeloppen

för kvinnliga tjänstemän än fallet är beträffande avlöningen

för manliga tjänstemän. Sålunda får en manlig tjänsteman, som åtnjuter

2,400 kronors avlöning, härav räkna 1,800 kronor såsom lön,

under det att en kvinnlig tjänsteman med endast 100 kronor lägre

avlöning eller 2,300 kronor får nöja sig med 150 kronor lägre lön eller

1,650 kronor. Av avlöningsbeloppet 3,200 kronor för manlig tjänsteman

utgör 2,400 kronor lön, men av avlöningsbeloppet 3,400 kronor för

kvinnlig tjänsteman kommer allenast 1,900 kronor på lönen.

Vid sjukdom får kvinnlig tjänsteman således behålla mindre del af

sin avlöning än manlig sådan. Då den förra är så väsentligt svagare

avlönad än den senare, måste förhållandet innebära eu orättvisa, vilket

även kan sägas beträffande den b ristande likställighetenipensionshänseende.

Vid tillämpning även beträffande avlöningarna för kvinnliga tjänstemän

av de beräkningsgrunder, som följts i fråga om männens, skulle

de befordrade kvinnliga tjänstemännen vara berättigade till sådan fördelning

i lön och tjänstgöringspenningar av för dem avsedda avlöningsbelopp,

som efterföljande tabell utvisar.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Generalpostatyrelsen

ocli

de sakkunnige.

Förhållandet

mellan lön

och tjänstgörinspenningar

för

den lägre

personalen.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Fast

avlöning.

Nuvarande

fördelning

Föreslagen fördelning

Tjänstegrad.

Lön.

Tjänstg.-

penningar.

Lön.

Tjänstg.-

penningar.

Postmästare av klass S, kvinnl.

2.900

1,775

1.125

2,175

725

3,100

1,800

1.300

2,325

775

3,400

1,900

1,500

2,475

925

Postmästare av klass 4, kvinnl.

2,700

1,750

950

2,025

675

2,900

1,775

1.125

2,175

725

3.100

1,800

1,300

2,325

775

l:e postexpeditör, kvinnl..........

1,900

1,425

475

1,425

475

2.100

1,575

525

1,575

525

2,300

1,650

650

1,725

575

2,500

1,700

800

1.875

625

Då styrelsen och de sakkunniga icke i övrigt, på sätt förut omförmälts,

ansett sig kunna nu ifrågasätta någon ändring i själva avlöningsstaten

för tjänstemännen av högre grad, hava styrelsen och de sakkunniga

icke heller funnit sig kunna tillstyrka nu ifrågavarande framställning.

Härtill kommer, att de kvinnliga tjänstemännen i postverket i nu

ifrågavarande hänseende redan äro bättre ställda än exempelvis de

kvinnliga telegraftjänstemännen.

Vad vidkommer uppdelningen av de lönebelopp, som föreslagits för

tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,

har styrelsen anfört följande.

I 1908 års stat blev för samtliga tjänstemän av lägre grad vid

distrikts- och lokalförvaltningarna den del av avlöningen, som är att

hänföra till lön, fastställd till 800 kronor. Den postvaktmästare och

postiljon tillkommande lön utgör fortfarande detta belopp. Beträffande

förste postvaktmästarna och förste postiljonerna beslöts vid 1909 års Riksdag

en mindre jämkning i uppdelandet av deras avlöning med anledning

därav, att ett antal av dessa funktionärer överflyttades på ordinarie stat,

varvid till dem förut utgående tilläggsarvode utbyttes mot fast avlöning.

Sedan 1910 års början är tjänstemännens av lägre grad vid distriktsoch

lokalförvaltningarna fasta avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspenningar

på följande sätt:

Lön.

Kronor.

Tjänst-

göringspen-

ningar.

Kronor.

Summa avlö- ning.

Kronor.

Lönen i pro- cent av avlö- ningen.

Förste postvaktmästare ...

| 960

680

1,640

58,5

[ 900

590

1,490

60,4

Förste postiljon ..

1 840

500

1.340

62,7

Postvaktmästare ...

| 800

600

1,400

57,1

800

450

1,250

64.0

Postiljon ................................................

I 800

300

1,100

72,7

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 2.

Svenska postmannaförbundet har i sin framställning om lönereglering,

bland annat, framhållit den förefintliga stora skiljaktigheten i

proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar för posttjänstemän

av högre och lägre grad, vilken särskilt vid sjukdomsförfall, då tjänsteman

enligt avlöningsreglementet är berättigad att uppbära hela lönen,

föranleder, att posttjänsteman av lägre grad kommer i en förhållandevis

mera ogynnsam ställning än posttjänsteman av högre grad. Till belysande

såväl härav som av dithörande förhållanden i de båda andra

kommunikations verken lämnas här efteråt en tabellarisk sammanställning,

angivande, med bortseende från i förekommande fall utgående dyrortstillägg,

avlöningsbeloppen för de olika befattningshavarna samt avlöningens

uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar.

P o s t v e i- k e t.

Telegraf ver

i e t.

Statens

ii. r n v

äga r.

I

Lönen 1

Lön +

Lönen

+ hy- resbi- drag i

% av

slutav- lönin-

+ 20

Befattning.

Lön.

Tjänst-

gö-

rings-

pennin-

gar.

Summa

slut-

avlö-

ning.

Lönen

i %

av slut- avlö- ningen.

Befattning.

hyres- bidrag- i före- kom- mande

Tjänst-

gö-

rings-

pennin-

gar.

Summa

slut-

avlö-

nipg.

Befattning.

Lön -f- 20 o6

inkvar- tering.

Tjänst-

gö-

rings-

pennin-

gar.

Summa

slut-

arvode.

%

kvar- tering i

procent,

av slut-

1

fall.

arvo-

gen.

det. |

i

Förstepost-

Förste sta-

expeditör.

tionsskri-

2,475

4 660

manlig,..

2,900

1,300

4,200

69,o

vare.......

| 825

3,960

79,a

Postexpedi-

Stations-

tör, man-

2,025

+ 540

} 675

Mg, .......

2,700

1,100

3,800

71,i

Assistent.

2,400

1,400

3,800

63,2

skrivare .

3,240

79,2

Tågmästa-

Förstepost-

j

re m. fl..

1,400

}• 360

2,160

83,3

vaktmä-

Stations-

+ 360

stare......

( 960

680

1,640

58,5

förman...

1,130

} 370

1,875

80,3

Konduktör

Förste po-

+ 375

in. fl......

1,200

| 300

1,800

83,3

stiljon ....

Lokomo-

+ 300

Postjakt-

1

Stations-

biträde...

tiveldare

mästare..

i 800

600

1,400

57,i

1.040

+ 225

| 340

1,605

78,s

m. fl......

1,104

+ 276

| 276

1,656

83,3

Postiljon...

j

Stations-

912

+ 228

} 228

karl m. fl

1,368

83,3

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

Då såväl i telegrafverket som vid statens järnvägar tjänstemännen

vid sjukdom uppbära den del av avlöningen, som liänföres till lön,

framgår av jämförelsen otvetydigt, att, därest tjänsteman av lägre grad

i postverket av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, han i avlöningshänseende

intager en mindre gynnsam ställning.

Hittills har den omständigheten, att lönen varit grundläggande för

pensionen, utgjort ett väsentligt hinder för genomförande av en för

posttjänstemännen av lägre grad mera förmånlig proportion mellan lön

och tjänstgöringspenningar.

Längre fram under § 16 i avlöningsreglementet föreslås emellertid

fastställande av särskilda pensionsunderlag för tjänstemännen av lägre

grad vid distrikts- och lokalstaten. Vid bifall härtill och om sålunda

det nu rådande direkta sambandet mellan löneus och pensionens belopp

upphäves, synes icke något skäl föreligga att icke biträda tjänstemännens av

lägre grad begäran om en för dem mera gynnsam uppdelning av avlöningen.

I enlighet med postmannaförbundets förslag har alltså generalpoststyrelsen,

med vilken ock de sakkunniga instämt, hemställt, att den förste

postvaktmästare och förste postiljon samt postvaktmästare och postiljon

tillkommande fasta avlöning enligt den lönestat, som kan varda fastställd

från 1914 års ingång, må uppdelas på så sätt, att tre fjärdedelar utgöra

lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar med lämplig avjämning.

Vad slutligen beträffar styrelsens vaktmästare hava, för att i avlöningshänseende

vid sjukdomsfall jämställa dessa tjänstemän med vaktmästarna

inom de båda andra kommunikationsverken, styrelsen och de

sakkunniga ansett det skäligt, att, i likhet med vad förut föreslagits

beträffande tjänstemännen av lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna,

sådan ändring vidtages i uppdelningen av vaktmästarnas fasta

avlöning, att tre fjärdedelar hänföras till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar

samt att i samband därmed fastställes särskilt pensionsunderlag.

I slutet av förevarande paragraf har föreslagits en så lydande punkt:

»Med fast avlöning förstås i detta reglemente lön och tjänstgöringspenningar

enligt förestående lönestat samt med avlöning såväl fast avlöning

som ortstillägg, arvode och sådant tillägg till tjänstgöringspenningarna,

som kan utgå enligt § 8 här nedan».

Detta tillägg, som närmast är ett förtydligande, har visat sig behövligt

för att undanröja den tvekan, som, enligt vad erfarenheten

givit vid handen, i åtskilliga fall yppat sig vid avgörande, vilken

avlöning skall vid ledigheter eller under varjehanda andra förhållanden

uppbäras av den ledige och av hans vikarie.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Beträffande de hittills så kallade tjänstemännen av högre grad liar Departementsjag

här allenast att yttra mig om förslaget att ändra förhållandet chefenmellan

lön och tjänstgöringspenningar för de kvinnliga tjänstemännen. Kvinnliga

Vad denna fråga angår erinrar jag. att 1907 års postkommission särskilt ^teman.

motiverat proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar för den

kvinnliga personalen därmed, att pensionsbeloppen, för vilka lönen

i regel är grundläggande, måst avvägas efter vad i förhållande till

andra verk kunde anses skäligt. Då en ändring i detta avseende således

synes innebära en ej oväsentlig avvikelse från grunderna för 1909

års avlöningsreglemente, har jag ej för närvarande ansett mig kunna

förorda framställningen, oaktat proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar

för de kvinnliga tjänstemännen i flera fall synes mig

mindre väl avvägd.

För den lägre postpersonalen kommo av anledningar, som ovan an- Den lägre

givits, de moderna avlöningsprinciperna ej till användning vid löneför- perpa°0njlen.

bättringen i övrigt vid 1909 års Riksdag. Till följd av dessa omständigheter

har det länge varit erkänt, att lönebestämmelserna för tjänstemän

av lägre grad i 1909 års avlöningsreglemente för postverket icke

varit tillfredsställande i avseende å systemet för ålderstillägg samt uppdelning

i lön och tjänstgöringspenningar. De förändringar i detta avseende,

som av styrelsen och do sakkunniga föreslagits, kunna således

sägas endast innebära ett fortgående på den väg, som av Kungl. Maj it

och Riksdagen vid flera föregående löneregleringar godkänts.

Emellertid har av vederbörande funktionärer med styrka gjorts

gällande, att en sådan förändring av löneprinciperna, som nyss nämnts,

icke vore i och för sig tillräcklig, utan att även en verklig löneförhöjning

vore av behovet påkallad. Åven i denna del av framställningen

hava styrelsen och de sakkunniga i det föreliggande förslaget gått

önskningarna till mötes på så sätt, att för förste postvaktmästare och

förste postiljoner begynnelseavlöningen blivit höjd med 160 kronor och

slutavlöningen med 310 kronor samt för postvaktmästare och postiljoner

begynnelseavlöningen höjts med 100 kronor och slutavlöningen

med 250 kronor.

Vad sålunda föreslagits anser jag mig böra tillstyrka. Med dessa

löneförmåner torde man ock kunna säga, att förste postvaktmästarna

och postvaktmästarna erhålla en avlöning, som är skäligen utmätt i

förhållande till jämförliga befattningshavare i andra verk. Den av

postmannaförbundet gjorda jämförelsen med lönerna för tullvaktmästare

torde icke vara hållbar, i det att, på sätt styrelsen och de sakkunniga

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kung!,. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.

anmärkt, befattningshavarna i postverket erhålla ordinarie beställning

vid tidigare år än personalen i tullverket. Genom inrättande av nja

ordinarie befattningar söker man också för varje år, i den mån det

varit förenligt med verkets behov av arbetskrafter, hålla utnämningsåldern

nere vid nämnda lör postverket gynnsamma proportion,

och även i år kommer jag, vid behandling av driftkostnadsstaten, att

gorå framställning om ökat antal förste postvaktmästare och förste

postiljoner. Den nu förordade löneförhöjningen för de förutvarande

befattningshavarna av lägre grad medför en ökad kostnad av icke långt

ifrån en halv miljon kronor, vilket ju innebär ett avsevärt tillägg i

driftkostnaden för verket.

Beträffande vaktmästarna hos styrelsen har jag av den föreliggande

y utredningen fått den uppfattning, att de i avseende på sin tjänstgöring

snarare äro att jämföra med vaktmästare i en del andra verk

än med den egentliga postpersonalen. Vid sådant förhållande anser

jag, i likhet med styrelsen och de sakkunniga, att tillräcklig anledning

ej föreligger att föreslå ändring i deras avlöning,

pyrorts- Det både tydligen varit önskvärt, om man samtidigt med höjningen

tillaggen. av n0rmallönerna kunnat reglera dyrortstilläggen till närmare överensstämmelse

med vad därom gäller i andra verk. Den av mig igångsatta

utredningen av den invecldade dyrortsfrågan har emellertid ännu

ej fortskridit så långt, att jag med säkerhet kan angiva riktlinjerna för

ett framtida förslag. Då nu styrelsen och de sakkunniga ansett de av

dem föreslagna grundlönerna kunna fastställas utan sammanhang med

en reglering av dyrortstilläggen samt det är angeläget, att löneförbättringen

för den lägre personalen ej utan mycket tvingande skäl blir

uppskjuten, har jag funnit mig böra ansluta mig till förslaget, sådant

det föreligger.

§ 2.

Generaipoat- Rörande denna § anför generalpoststyrelsen huvudsakligen:

^de^akkun-*1 En allmän omredigering av denna paragraf har ansetts önskvärd,

nigas motive- särskilt för att så mycket som möjligt sammanföra bestämmelser, som

stå i direkt samband med varandra. Till paragrafen har av sådan anledning

överflyttats en del av bestämmelserna i § 3, under det att till

den senare paragrafen överförts en del stadganden från § 2.

Jämväl åtskilliga sakliga ändringar hava emellertid ifrågasatts beträffande

§ 2.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Mom. 1. Häri har tillförts, att posttjänsteman skall vara underkastad

förflyttning jämväl till befattning vid postsparbanken. Eu motsvarande

bestämmelse tinnes införd i postsparbankens avlöningsreglemente.

Redan i sitt utlåtande den 1 november 1910 över förslag

till lönereglering för postsparbanken hemställde generalpoststyrelsen,

att föreskrift måtte införas i vederbörande avlöningsreglementen, att

tjänsteman i postverket eller i postsparbanken skulle vara underkastad

förflyttning till befattning i det andra verket.

Mom. 3. De i detta moment sammanförda bestämmelserna utgöra

eu omredigering samt delvis ändring och utvidgning av de i nu gällande

avlöningsreglemente under § 2, mom. 3 och mom. 4, sista stycket,

intagna motsvarande stadgandena, vilka lyda:

§ 2, mom. 3. »Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar

endast för den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller

för beredande av semester bestritt högre befattning, eller under den

tid, som han på uppdrag av generalpoststyrelsen använt för att utom

sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier

eller som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat

honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,

äger uppbära hela lönen».

§ 2, mom. 4, sista stycket. »Därest emellertid tjänsteman blivit oförmögen

till tjänstgöring i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,

må den fasta avlöningen till honom utgå under högst sex månader

oavkortad samt efter denna tid med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t».

Orden »eller för beredande av semester bestritt högre befattning))

hava strukits och ersatts med orden »å egen eller annan befattning»

efter orden »verkligen tjänstgjort». Styrelsen har nämligen ansett de

förstnämnda orden överflödiga, då i momentet stadgas, att oavkortad

avlöning skall äga uppbäras för den tid, tjänsteman verkligen tjänstgjort.

Ändringarna i övrigt i den ursprungliga texten i momentets första

del hava sin motsvarighet i telegrafverkets avlöningsreglemente.

Vad beträffar andra delen i momentet har denna i viss mån utvidgats.

Den föreslås erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen samt sådant ortstillägg och arvode, som hänföras till lön.

Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada,

ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra

till förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom, äger att,

efter generalpoststyrelsens beprövande, uppbära avlöningen oavkortad

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

under högst sex månader. Efter denna tid utgår avlöningen med belopp,

som bestämmes av Kungl. Maj:t.»

Utvidgningen omfattar de fall, då tjänsteman på grund av kroppsskada,

ådragen under tjänstutövning, blivit oförmögen till tjänstgöring

eller då han för förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom

förbjudits tjänstgöra.

Enligt nuvarande bestämmelser äger tjänsteman, som blivit oförmögen

tjänstgöra på grund av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,

uppbära oavkortad fast avlöning. Han kan nämligen på grund

av bestämmelsens ordalydelse ej få uppbära ortstillägg och arvode. Till

följd därav kommer eu tjänsteman, stationerad å dyrort, vid sådan

otjänstbarhet, varom nu är fråga, i sämre ställning än en tjänsteman,

stationerad å annan ort. Styrelsen och de sakkunniga anse, att tjänsteman

i dylikt fall bör hållas fullt skadeslös, och hava av denna anledning

föreslagit ordens »fast avlöning» utbytande mot »avlöning»,

varjämte det ansetts skäligt att intaga bestämmelse därom, att avlönings

utbetalande i fall, varom här är fråga, skall hänskjutas till generälpoststyrelsens

beprövande. Ävenledes har det ansetts billigt att

tillförsäkra tjänsteman, som för hämmande av smittosam sjukdom, utan

att själv vara angripen av densamma, hindras tjänstgöra, rätt att få

uppbära sina avlöningsförmåner. Stadganden i sistnämnda hänseende

saknas i nuvarande avlöningsreglemente.

Generalpoststyrelsen har i detta sammanhang berört en av Posttjänstemännens

förening gjord framställning om bibehållande av oavkortad avlöning

vid sjukdom intill 45 dagar, inberäknat semester, i likhet med

vad från 1913 års början tillerkänts telegraftjänstemännen.

Såsom särskilt skål för den utvidgning av sjukavlöningsförmånen,

som således medgivits sistnämnda tjänstemän, har åberopats telegraftjänstgöringens

synnerligen enerverande beskaffenhet. För postverkets

vidkommande hava emellertid icke anförts några särskilda omständigheter,

som böra berättiga till införande av en allmän bestämmelse

i ämnet av ifrågasatt innehåll. Med postverkets stora personal

skulle tvivelsutan ett dylikt stadgande medföra ej oväsentliga kostnader.

Helt visst skulle också ett stadgande sådant som det föreslagna komma

att i tillämpningen visa sig i fråga om ordnandet av ledigheter för

personalen medföra avsevärda svårigheter för postdirektörerna, vilka

också för sin del avstyrkt förslaget. Enligt de sakkunnigas åsikt bör

en utsträckning av den kostnadsfria ledigheten icke komma i fråga utan

att verkligt tvingande skäl härför förebäras. Då så ej skett, hava generalpoststyrelsen

och de sakkunniga funnit sig icke kunna tillstyrka

bifall till Posttjänstemännens förenings förevarande framställning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.

Mom. 4. I momentet liar gjorts ett förtydligande tillägg om de

avlöningsförmåner, som tjänsteman är pliktig att avstå vid ledighet för

enskilda angelägenheter m. m. Tillägget, som. endast är av formell

natur lyder: »---förutom tjänstgöringspenningar samt sådant orts
tillägg

och arvode, som hänföras till tjänstgöringspenningar, ävensom

tillägg till tjänstgöringspenningarna enligt § 8 här nedan —--».

Mom. 5. Detta inrymmer delvis de stadganden, som överflyttats

från § 3. I dess andra del hava orden ).>utan avstående av tjänstgöringspenningar»

utbytts mot »med oavkortad avlöning».

Omedelbart härefter hava inskjutits orden »eller fullgjort värnplikt».

Fjärde stycket har föreslagits skola erhålla följande lydelse:

»X vlönings förhöj ning tillträdes vid början av kalenderåret näst efter

det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, därest ej annorlunda

föranledes av vunnen befordran enligt efterföljande bestämmelser».

Tillägget är endast av formell natur.

Momentets sista del avhandlar den viktiga frågan om

avlöning vid befordran.

Nuvarande bestämmelser i detta ämne lyda:

»Vid befordran äger tjänsteman av högre grad att genast tillträda

den nya befattningens begynnelse avlöning, därest denna är högre än

den avlöning, han senast uppburit. Eljest äger han att i. fråga om

avlöningsförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid

intill 3 kalenderår, varunder han i ena eller andra befattningen innehaft

den avlöning, som utgått vid befordringstillfället.

Postvaktmästare eller postiljon, som befordrats till förste postvaktmästare

eller förste postiljon, erhåller därvid avlöningsförhöjning .med

240 kronor samt äger i fråga om ytterligare avlöningsförhöjning i den

nya befattningen tillgodoräkna sig den tid, han åtnjutit den avlöning,

som utgått vid befordringstillfället.»

Redan i skrivelse till Kungl. Magt den 26 november 1908 med

yttrande över postkommissionens förslag till ändrad omorganisation

för generalpoststyrelsen samt postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

utvecklade styrelsen en del synpunkter, som syntes styrelsen

tala för bifall till ett från personalens sida redan då framställt förslag

om sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser, att befordran alltid

skulle medföra omedelbar avlöningsförhöjning. Förslag i sådan riktning

hade jämväl framburits i särskild motion vid 1908 års Riksdag av herr

M. Mattsson med liera.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Generalpost
styrelsen
1908.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Generalpoststyrelsen anförde i sitt berörda yttrande, bland annat:

»På grund av anförda bestämmelse komrne avlöningsförhöjning att

genast vid befordringstillfället vinnas endast av den, som antingen

ännu kvarstode i avlöningsklass med lägre avlöningsbelopp än begynnelseavlöning

i nya befattningen eller ock uppnått och i 3 kalenderårinnehaft

slutavlöning i sin förutvarande befattning. Uti de inkomna

framställningarna och i omförmälda motion har anförts, hurusom tjänstemannen

i övriga fall icke skulle ernå någon avlöningsförhöjning på

grund av sin befordran, förrän han till slutet passerat den avlöningsskala,

som hörde till den befattning, han genom befordringen lämnat.

Först därefter erhölle han en slutlig avlöningsförbättring, vilken alltså

komme att verka närmast som ett ålderstillägg.

Vidare har framhållits, att befogade invändningar kunde göras

redan däremot, att handhavandet av en mera ansvarsfull och maktpåliggande

befattning under en lång tid skulle ske utan en mot de ökade

fordringarna svarande förbättring i lönehänseende. Därtill komme direkt

utgiftsökning i följd av befordringen, nämligen dels i en mängd

fall betydande kostnader för flyttning till annan ort, dels i varje fall

höjda avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa. Dessa kostnader

ginge sammanlagt upp till belopp, som vore att räkna med för eu

person med till det nödvändiga begränsade inkomster.

I synnerhet för en familjeförsörjare bleve dylika utgifter, varigenom

den behållna årsinkomsten minskades, rätt betungande, och kunde därför

ovan anförda bestämmelse i avlöningsreglementet hava den verkan,

att en dugande tjänsteman helt och hållet eller under kortare eller

längre tid avhölle sig från att söka befordran till en befattning, för

vilken han kanske vore synnerligen lämplig, endast av den anledning

att hans ekonomiska förhållanden icke medgåve de med en befordran

följande omkostnaderna, för vilka han icke kunde påräkna någon slags

ersättning genom förbättrade löneförmåner förr än något eller några

år efter eventuell befordran.

Ett dylikt förhållande vore oförenligt med postverkets verkliga

fördel och stode i skarp motsats till vad som på andra områden i

allmänhet ägde rum och ansåges stå nära i samband med en befordran.

Åven för generalpoststyrelsen har det framstått såsom tydligt,,

hurusom tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse kan komma att

verka tillbakahållande på tjänstemännen av högre grad, då tillfällen till

befordran stå öppna, samt föranleda därtill att ansökan om befordran

uppskjutes, ända till dess den sökande hunnit en sådan ålder å sin

inneliavande tjänst, att befordriugen kommer att genast medföra avlöningsförhöjning.

Därigenom komme dock den sökande att i en mängd fall

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

tillika Lava uppnått en sådan levnadsålder, att han icke längre vore så

lämplig för den sökta befattningen, som han hade varit på ett tidigare

levnadsstadium. Ett sådant förhållande måste anses vara mindre förmånligt

för postverkets intressen.»

Generalpoststyrelsen ansåg sig emellertid, vid övervägande av vad

anfört blivit, då ej kunna, om än mycket starka skäl talade för den

ifrågaställda jämkningen i paragrafens lydelse, tillstyrka ändringen.

För denna styrelsens ståndpunkt var då bestämmande, att styrelsen,

helst föreskriften ej trätt i tillämpning, ville erfara, huruledes densamma

komme att verka.

Postverkets samtliga distriktschefer uttalade sig i denna fråga uti

skrivelsen den 18 oktober 1908 och yttrade därvid, bland annat, att

bestämmelsen vore oförenlig med postverkets verkliga fördel och stode

i skarp kontrast med vad i sådant hänseende iakttoges å enskilda och

allmänna verksamhetsområden samt att förhållandena enligt distrikts - chefernas mening gjorde paragrafens ändring till en tvingande nödvändighet.

Nu hava framställningar ånyo gjorts såväl av Posttjänstemännens

förening som av Svenska postmannaförbundet därom, att tjänstemän

vid befordran måtte beredas omedelbart förhöjd löneförmån.

Posttjänstemännens förening anför härom:

Allt sedan förslaget till nuvarande avlöningsreglemente först framkom,

har Posttjänstemännens förening eftersträvat sådan ändring av §

3, femte stycket, att tjänsteman vid befordran till högre befattning må

äga rätt att omedelbart tillträda avlöning närmast högre än den innehållande,

med rätt att i fråga om närmast därpå följande avlöningsförliöjning få

tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft den avlöning, som utgått

vid befordringstillfället.

Ätt en dylik ändring kommer till stånd är för närvarande det för

tjänstemannakåren av högre grad viktigaste gemensamma önskemålet i

lönehänseende. Nuvarande bestämmelse i nyss angivna stycke, jämlikt

vilken den, som vinner befordran, i regel kan påräkna därav uppstående

löneförbättring tidigast tre år efter sedan han uppnått den för den

lägre tjänsten bestämda slutavlöningen, verkar i hög. grad oförmånligt.

Exempel: En postexpeditör med 3,200 kronors avlöning erhåller genom

befordran till förste postexpeditör bättre löneinkomst icke förrän 6—9

år efter befordringstillfället; en kontrollör, som uppbär avlöning med

4,600 kronor och blir befordrad till postmästare av klass 2 B, vinner på

grund av denna befordran avlöningsförhöjning först efter 3 — 6 ar. Men

icke nog härmed: är denne kontrollör stationerad exempelvis i Stock
-

Posttjänste
männens
förening.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Generalpoststyrelsen

och de sakkunniga.

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

liolm och tillträder postmästartjänsten där, mister han till följd av befordringen

450 kronor årligen i ortstillägg.

En annan konsekvens av nu gällande bestämmelser är, att en

tjänsteman, som under vakans uppehåller högre befattning och därunder

jämlikt § 4 i avlöningsreglementet åtnjuter särskild ersättning, ofta

får mindre inkomst, därest han utnämnes till och tillträder tjänsten, än

han har under förordnandet å densamma.

Under det att merinkomsten till följd av befordran sålunda vinnes

sent och i vissa fall — såsom det nyss beträffande en å dyrort stationerad

tjänsteman anförda — blir högst obetydlig, får tjänsteman däremot

omedelbart efter befordringen vidkännas ökade utgifter för egen

samt änke- och pupillpensionering, av vilka särskilt avgifter för sistnämnda

pensionsändamål äro synnerligen betungande, om tjänstemannen

kommit till högre ålder. Det är visserligen sant, att för dessa

ökade avgifter bekommes valuta i höjda pensioner, men icke dessmindre

utgöra dessa utgifter, i förening med till följd av placering å annan

ort uppkommande dryga flyttningskostnader, ett hinder för mången

tjänsteman med familj att under nuvarande avlöningsförhållanden söka

befordran. Det kan därför utan överdrift påstås, att förevarande stadgande

i avlöningsreglementet verkar förryckande på befordringsförhållandena

inom postverket.

Slutligen anmärker föreningen, att, åtminstone vad telegrafverket

angår, förhållandena äro andra än i postverket, i det att telegraftjänsteman

vid befordran till högre tjänst i de flesta fall erhåller högre inkomst

genom ökad uppbördsprovision samt att järnvägstjänsteman icke har

någon fraktkostnad vid flyttning.

Generalpoststyrelsen erinrar, att stjmelsen vid avgivandet av yttrandet

den 26 november 1908 ej kunde bygga sin ståndpunkt på någon

erfarenhet, enär bestämmelsen då ej hade trätt i kraft, samt meddelar

nu redogörelse för, huru den åberopade bestämmelsen verkat under

den tid av snart tre år, densamma ägt tillämpning.

Såsom generalpoststyrelsen redan i sitt berörda yttrande påvisat,

kunna endast sådana tjänstemän, som antingen kvarstå i avlöningsklass

med lägre avlöningsbelopp än begynnelseavlöning i den nya befattningen

eller ock uppnått och i 3 kalenderår innehaft slutavlöning i sin

förutvarande befattning, omedelbart njuta avlöningsförhöjning vid befordran.

Bland de tjänstemän, som befordrats efter 1910 års ingång, hava

endast få kunnat beredas omedelbar avlöningsförhöjning. Det stora

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

flertalet liar i den nya befattningen fått mindre behållen inkomst än

de före befordringen uppburit.

Av 14 postexpeditörer, som under åren 1910—1912 befordrats till

förste postexpeditörer, kunna sålunda tre först 1917, fyra först 1919

och återstoden först 1920 njuta annan förhöjd avlöning än sådan, som

de skolat åtnjuta såsom postexpeditörer, sålunda utan att hava befordrats.

De hava dock fått vidkännas avsevärda omkostnader för befordringen

i form av pensions- och flyttningsavgifter.

Verkställd utredning beträffande 61 personer, som under samma

år befordrats till högre tjänster än förste postexpeditörstjänster, har

givit det resultat, att dessa tjänstemän å de tjänster, till vilka de befordrats,

på grund av befordringsavgifterna till civilstatens änke- och

pupillkassa komma att under åren 1910—1916 uppbära tillsammans

1,169 kronor 58 öre lägre behållen avlöning, än om de ej vunnit befordran.

Denna inkomstminskning innefattar emellertid ej hela deras

förlust, i det att befordringen medfört omedelbara förhöjningar även

av årsavgifterna för egen och efterlevandes pensionering samt i de

flesta fall dryga flyttningskostnader.

Vid vad styrelsen nu framhållit har styrelsen emellertid endast

tagit i betraktande den fasta avlöningen.

Avsevärt ogynnsammare kunna emellertid befordringarna i verkligheten

hava gestaltat sig.

Enligt gällande bestämmelser utgår nämligen ortstillägg endast till

vissa befattningshavare, nämligen till tjänstemän med en maximiavlöning

ej överstigande 5,000 kronor. Om därför en tjänsteman, som uppburit

ortstillägg, befordras till tjänst, med vilken ortstillägg ej är förenat, å

ort, där ortstillägg utgår, får samma tjänsteman, även om befordringen

för honom ej medfört högre fast avlöning, helt och hållet avstå en avlöningsform,

som han förut uppburit i eu lägre tjänsteställning. Det

belopp, som han sålunda utan vidare går förlustig, kan uppgå ända

till 450 kronor för år.

Styrelsen har andragit följande exempel:

Eu kontrollör, tjänstgörande vid postkontor i Stockholm, uppbar

såsom sådan fast avlöning av 5,000 kronor och ortstillägg av 450

kronor, alltså tillsammans 5,450 kronor. Han befordrades från och

med den 1 oktober 1911 till förste kontrollör vid den avdelning av

Stockholms postkontor, vid vilken han tjänstgjort såsom kontrollör. Då

ortstillägg ej utgår å förste kontrollörstjänst och då befordran för honom

ej medförde omedelbar förhöjning av den fasta avlöningen, fick den

befordrade i den nya tjänsten uppbära allenast samma fasta avlöning,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

lian förut åtnjutit, eller 5,000 kronor. Först från 1913 års början är

lian berättigad till aviöningsförhöjning till 5,500 kronor. Under mellantiden

har han förlorat i löneförmåner 562 kronor 50 öre. Befordringen

har dessutom för honom medfört, förutom förhöjda årsavgifter

för egen och efterlevandes pensionering, en befordringsavgift till civilstatens

änke- och pupillkassa av 337 kronor 20 öre.

En förste postexpeditör hos styrelsen uppbar fast avlöning av

4,200 kronor järnte 450 kronor i ortstillägg, sålunda i allt 4,650 kronor.

Från och med den 1 augusti 1912 befordrades han till aktuarie

hos styrelsen. Då ortstillägg ej tillkommer sådan befattningshavare,

får tjänstemannen, som uppbar sin fasta avlöning från 1910 års

början räknat, såsom aktuarie allenast uppbära derma fasta avlöning.

Jämlikt nu gällande bestämmelser är han från 1913 års början, då han

uppburit en fast avlöning av 4,200 kronor under 3 år, berättigad erhålla

förhöjning däri till 4,600 kronor. Men icke ens genom denna

förhöjning av den fasta avlöningen kommer tjänstemannens avlöning

att uppgå till det belopp, vartill avlöningen före befordringen belöpt

sig. borst från 1916 års början, då aktuarien hunnit intjäna en fast

avlöning av 5,000 kronor, har avlöningen stigit till sådant belopp, att

det ej understiger den före befordringen uppburna avlöning. Under

åren 1912—1915 skulle han förlora i löneförmåner sammanlagt 337

kronor 50 öre. Befordringsavgiften till civilstatens änke- och pupillkassa

har för honom utgjort 428 kronor 80 öre, vilket belopp ej ingår

i den beräknade löneminskningen.

Vad nu anförts anse styrelsen och de sakkunniga till fullo visa,

att det i allmänhet ur ekonomisk synpunkt ej är vidare lockande för

en posttjänsteman att söka en befordran samt att eu ändring av nuvarande

bestämmelser är av nöden. Redan den omständigheten, att tjänstemannen

ofta måste påtaga sig ett större ansvar utan någon ekonomisk vedergällning,

torde vara mindre förenlig med tidens krav. Men även från en

annan än den befordrades synpunkt medför systemet en viss vansklighet,

som icke får underskattas. Skall nämligen påtagandet av det ökade ansvaret

ske i förening med ekonomiska uppoffringar, som eventuellt föranleda skuldsättning

från den befordrades sida, låter det sig lätt tänkas, att postverket

icke alltid erhåller den lämpligaste tjänstemannen för en ledigbefattning.

Och att ett på sådant sätt ordnat avlöningssystem — genom

vilket lätteligen kan, till men för postverket, främjas befordringar av

personer, som äro ekonomiskt oberoende eller, såsom ej bundna av

familjeplikter, mindre beroende av inkomsten, framför mindre välsituerade,

men för tjänsten lämpligare tjänstemän — skall verka förryckande på

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

hela befordringsväsendet är uppenbart. Styrelsen har ej kunnat undgå

att finna, att de nu omhandlade bestämmelserna verkat hämmande på

den tävlan om lediga befattningar, som, icke minst för postverket

självt, varit önsklig. Postverkets ständiga utveckling fordrar, att de

personer, som skola leda arbetet, äro väl förfarna. Då tjänsterna, med

undantag för byråchefs- och postdirektörstjänster, tillsättas efter ledigförklarande

i vanlig ordning, förutsattes, att tjänsterna skola vara eftersträvansvärda

jämväl i ekonomiskt avseende, för att till desamma skola

väntas anmäla sig sådana sökande, att ett för verket lämpligt urval

skall kunna ske. Styrelsen och de sakkunniga anse det därför för

en bjudande nödvändighet, att i hithörande hänseende ordnas så, att

befordran alltid må medföra någon förhöjning av avlöningen. Enligt

beräkning kan ett bifall härtill medföra en utgift för postverket av

högst 20,000 kronor om året. På ett väl ordnat befordringssystem

beror enligt såväl styrelsens som de sakkunnigas åsikt, huruvida postverket

för framtiden skall, såsom hittills, kunna fylla sin stora och

krävande uppgift mot allmänheten.

1909 års statsutskott yttrade, att detsamma ej ansåge sig kunna

då förorda bifall till förslaget av de skäl, att bestämmelsen ansåges

komma att förrycka den jämnhet och kontinuitet i avlöningsskalan, som

utgjorde en av de ledande principerna för det då föreliggande löneregleringsförslaget,

samt att någon bestämmelse, likartad med den föreslagna,

icke vore meddelad i de för personalen vid statens järnvägar

och telegrafverket gällande avlöningsreglementen.

Det äger visserligen sin riktighet, säger styrelsen vidare, att en avlöningsförhöjning,

som inträder vid befordran, kommer att verka olika,

beroende på när befordringen äger rum, samt att den, som befordras

omedelbart efter det han tillerkänts en viss avlöning på grund av tjänstålder,

kommer i gynnsammare ställning än eu person, som vunnit motsvarande

befordran, då han innehaft sin avlöning någon tid. Men denna ojämnhet i

avlöningen vid befordran kan dock redan nu uppstå vid tillämpningen av

postverkets avlöningsreglemente. Utan den nu ifrågasatta ändrade bestämmelsen

kan nämligen en sådan ojämnhet i visst fall inträffa, nämligen

därest befordran äger rum, efter det tjänstemannen innehaft viss

slutavlöning under 3 år. Om exempelvis två postmästare av klass 3

eller kontrollörer från 1912 års början beräknas hava intjänat slutavlöningen,

5,000 kronor, å sin vederbörande tjänst och befordras till postmästare

av klass 2 B, slutavlöning 5,500 kronor, den ene från 1915

års början och den andre först från 1917 års ingång, erhålla de, en

var, omedelbart förhöjd avlöning, dock med den skillnad att den,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition r 2.

som vunnit den tidigare bofordringen, för var och ett av åren 1915

och 1916 kommer i åtnjutande av en årlig förhöjning av avlöningen

med 500 kronor, som den senare befordrade up bär först 1917.

Yad beträffar befattningshavare vid tele rafverket och i statens

järnvägar framhålles, att förevarande fråga, me hänsyn till provisions-,

pensions-, inkvarterings med flera förhållanden, ör nämnda befattningshavare

icke är på långt när av den vikt och etydelse som för posttjänstemännen.

I anledning av vad sålunda anförts har styrelsen, med instämmande

av de sakkunniga, hemställt, att bestäm elserna angående avlöning

i anledning av befordran måtte erhålla följ nde förändrade lydelse:

»Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den

grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet

av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning

i den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie

tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1

närmast överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens

tillträdande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt

rum, uppbära i fast avlöning jämte, i förekommande fall, tillägg till

tjänstgöringspenningarna jämlikt § 8, vilket tillägg därvid beräknas till

240 kronor för år.

Därjämte ägor tjänstemannen, såvida han icke redan samtidigt med

tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom

ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning

i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill 3

kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp, som enligt

§ 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen för

honom medfört, med iakttagande likväl att tjänsteman med sådant tilllägg

till tjänstgöringspenningarna, som ovan nämnts, i förenämnda avseende

skall äga tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår, under vilken

han innehaft den fasta avlöniug, som utgått vid befordringstillfället.»

Till närmare utveckling av den föreslagna bestämmelsens avfattning,

särskilt i vad angår tillägget till tjänstgöringspenningarna, som,

beräknat till 240 kronor, utgått jämlikt § 8, har styrelsen fästat uppmärksamheten

därå, att det omhandlade tillägget utgår till postvaktmästare

och postiljoner för bestridande av sådana viktigare göromål, som

i allmänhet handläggas av förste postvaktmästare eller förste postiljoner.

Då de under det särskilda uppdraget uppbära ett till 240 kronor beräknat

tillägg till tjänstgöringspenningarna utöver den dem såsom obe
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

57

fordrade tjänstemän tillkommande avlöning, böra de, då de befordras,

ej erhålla mindre avlöning, än de förut uppburit. Med bestämmelsen

avses därför, att tjänstemännen böra vid befordran till förste postvaktmästare

eller förste postiljoner få uppbära den fasta avlöning, som till

beloppet närmast överstiger den avlöning, de jämte tillägget till tjänstgöringspenningarna,

beräknat till 240 kronor, förut uppburit. Om

alltså en tjänsteman uppbär såsom postvaktmästare

fast avlöning............................................. kr. 1,400

tillägg till tjänstgöringspenningarna » 240 ] q^q

bör han få, därest han befordras till förste postvaktmästare eller förste

postiljon, uppbära det belopp, som närmast överstiger 1,640 kronor,

alltså 1,700 kronor.

Vidare har föreslagits en bestämmelse därom, att tjänsteman, som

icke redan samtidigt med tillträdandet av ny tjänst intjänat avlöningsförhöjning

genom ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, skall

i fråga om avlöningsförhöjning i den nya tjänsten äga räkna sig till

godo den tid intill 3 kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp,

som enligt § 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp,

befordringen för honom medfört. Denna bestämmelse är oundgängligen

erforderlig för vinnande av en rättvis tillämpning av bestämmelsen

rörande avlöningsförhöjning vid befordran. Funnes ej det stadgande,

som här åsyftas, skulle det förhållandet kunna inträffa, att av

två i tjänsten lika gamla tjänstemän, som befordras till samma tjänst,

den ene exempelvis en månad innan honom tillkommit avlöningsförhöjning

på grund av tjänstålder och den andre en måuad efter erhållen

avlöningsförhöjning, den tjänsteman, som vunnit den senare befordringen,

skulle komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning nära tre år

tidigare än den tjänsteman, vilken vunnit den tidigare befordran. Ett

sådant förhållande kan icke anses överensstämmande med rättvisa och

billighet.

Därest den av styrelsen föreslagna formulering av bestämmelsen

angående avlöningsförhöjning vid befordran bifalles, bör enligt styrelsens

förmenande den nuvarande motsvarande föreskriften beträffande

befordran till förste postvaktmästare eller förste postiljon slopas.

Mom. 6. I momentets första stycke har på åtskilliga ställen framför

orden »slutavlöning» respektive »avlöning» tillförts ordet »fasta».

Detta har skett för att förebygga feltolkning i fråga om de avlönings
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

förmåner, som tjänsteman, vilken efter egen ansökning förflyttas från

en befattning till en annan, äger att bekomma.

Momentets sista stycke utgöres av en tilläggsbestämmelse om rätt

till tjänstårsberäkning i vissa fall för ordinarie tjänsteman, som förflyttas

från befattning vid postsparbanken till befattning i postverket.

Tillägget är en följd av bestämmelser i postsparbankens avlöningsreglemente

av den 22 juli 1911.

Mom. 7. I detta moment har föreslagits en ny bestämmelse om

rätt för ordinarie tjänsteman av lägre grad att vid eventuell befordran

till postexpeditör få i avseende å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning

tillgodoräkna sig hälften av tjänstetiden såsom ordinarie tjänsteman

av lägre grad. Det har nämligen på senare tid givits flera exempel

därpå, att ordinarie tjänstemän av lägre grad, ofta med mycken försakelse

och ekonomiska uppoffringar, jämte det att de skött sina sysslor

i postverket, efter självstudium avlagt erforderliga examina för kompetens

till tjänstemannabefattning av högre grad och därpå ansetts böra

beredas tillträde till postelevkurs. Mången gång hava sådana personer,

då de blivit extra tjänstemän av högre grad, uppnått jämförelsevis hög

levnadsålder och haft att räkna flera år som ordinarie tjänstemän av

lägre grad. Såsom sådana skulle de ock för framtiden, därest generalpoststyrelsens

nu avgivna förslag om lönereglering för tjänstemän av

lägre grad bifalles, kunna tänkas hava uppnått högre avlöning än vad

de, då de befordras till ordinarie postexpeditörer, kunna påräkna såsom

begynnelseavlöning. Det kan emellertid ej anses rättvist, att dessa

tjänstemän i den nya befattningen erhålla lägre avlöning, än om de

kvarstått såsom tjänstemän av lägre grad, samt för framtida avlöningsförhöjning

ej hava någon nytta av sin forna ordinarie anställning. Väl

är det sant, att generalpoststyrelsen, redan då dessa tjänstemän befordras

till ordinarie postexpeditörer, i allmänhet frångår den principen

att de skola räkna en tjänstetid såsom extra postexpeditörer av 5 år,

men då ifrågavarande tjänstemän — likaväl som de, vilka börja sin

postala verksamhet såsom tjänstemannaaspiranter av högre grad —•

innan de vunnit ordinarie tjänst, tjänstgjort flera år såsom extra i verket,

förutom att de, i motsats till de andra, därjämte i allmänhet kunna

räkna en lång aspirant- och reservtid, anser generalpoststyrelsen, att

de ifrågavarande tjänstemännen redan före sin ordinarie anställning

presterat arbete i postverket i den omfattning att detsamma kan fullt

motsvara den tjänstetid, som för vinnande av anställning såsom ordinarie

postexpeditör fordras av dem, vilka börjat sin postala bana såsom

högre tjänstemannaaspiranter.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Den ifrågasatta bestämmelsen skulle verka såsom en uppmuntran

för dem, som kunde och ville sträva sig fram till en högre anställning

i verket än såsom tjänstemän av lägre grad.

Generalpoststyrelsen har funnit, att den del av tjänstetiden såsom

ordinarie tjänstemän av lägre grad, de i detta fall böra få tillgodoräkna

sig, lämpligen kan bestämmas till hälften av densamma.

De sakkunniga hava i allo givit sin fulla tillslutning till detta förslag

såsom en ur flera synpunkter synnerligen tilltalande och lämplig

anordning.

Vad momenten 1—4 beträffar kan jag utan vidare ansluta mig till Departementavad

styrelsen och de sakkunniga föreslagit.

Moment 5 innefattar flera ändringar. Stadgandet om rätt att

inräkna värnpliktstiden i tjänstetiden vid fråga om avlöningsförhöjning

synes mig böra godtagas.

Den viktigaste föreslagna ändringen i moment 5 är den, som avser

att vid befordran tillförsäkra vederbörande en omedelbar förbättring

i avlönings villkoren. Innebörden av det föreslagna stadgandet torde

lättast kunna klargöras genom ett par exempel. Enligt de nuvarande

bestämmelserna i § 3 av gällande reglemente kommer en postexpeditör

med 3,200 kronor i lön, som icke ännu intjänat ytterligare ett ålderstillägg,

att vid befordran till förste postexpeditör fortfarande få uppbära

samma lönebelopp, 3,200 kronor. Har han t. ex. i två år före befordringen

uppburit nämnda belopp, är han efter ytterligare ett ar berättigad

till avlöning efter 3,500 kronor eller samma belopp, som han vid

samma tid ägt uppbära, om han icke vunnit befordran. Först efter det

ytterligare sex år förflutit och personen i fråga således hunnit upp till

slutavlöningen i förste postexpeditörsgraden, kommer han i åtnjutande

av löneförbättring till följd av befordringen.

Enligt det föreliggande förslaget däremot skulle en postexpeditör

med 3,200 kronor i lön vid befordringen genast erhålla 3,500 kronor.

Har han därjämte såsom i nyss antagna fall under två år uppburit

3,200 kronor, blir han efter ytterligare ett år berättigad till en avlöning

av 3,800 kronor.

En postvaktmästare, som enligt nu gällande avlöningsreglemente

uppburit en lön å 1,100 kronor jämte tillägg enligt § 8 å 240 kronor,

erhåller enligt nuvarande avlöningsreglemente vid befordran till förste

postvaktmästare fortfarande 1,340 kronor. Har han innehaft sin avlöning

i två år, får han efter ytterligare 3 år 1,490 kronor eller samma

belopp, som om han kvarstått såsom postvaktmästare, under det,

enligt det framlagda förslaget i motsvarande fall, en postvaktmästare,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

som vid befordringen åtnjutit 1,300 kronor jämte tillägg enligt § 8,

blir omedelbart berättigad till en avlöning av 1,600 kronor samt efter

ytterligare ett år kommer upp i 1,700 kronors avlöning.

Dessa exempel torde visa, att enligt nu gällande avlöningsreglemente

befordran endast undantagsvis medför förböjning vare sig i den

omedelbart erhållna avlöningen eller därpå följande ålderstillägg. 1

själva verket är förhållandet ännu ogynnsammare, i det att, såsom styrelse^

och de sakkunniga framhålla, befordringen rent av kan medföra

löneminskning, då ortstillägg ej är förenat med den högre befattningen,

samt i allmänhet befordringen föranleder ökade utgifter, ofta

för flyttning och. alltid för egen pensionering jämte bidrag till änkeoch

pupillkassa, i följd varav den behållna inkomsten efter befordran

blir mindre i stället för större. Jag har mig också bekant, att det

icke sällan inträffar, att personer, som väl skulle lämpa sig till befordran,

underlåtit att söka sådan av fruktan för de reducerade nettoinkomsterna,

ett förhållande, som tydligen kan verka skadligt på rekryteringen

av de mera överordnade befattningarna. Den ifrågavarande

förändringen i avlöningsreglementet, vid vilken jag vet, att posttjänstemännen

själva fästa stor vikt, är därför enligt min uppfattning icke

mindre betydelsefull för postverket.

Den enda betänklighet, man här kan hysa, är hämtad från jämförelsen

med andra verk. Därvid torde man dock från början kunna

mönstra ut de centrala verken i allmänhet, emedan med deras löneskalor

med större skillnad mellan avlöningsbeloppen och i regel allenast

två, högst tre ålderstillägg, det knappast inträffar, att icke eu högre befattning

även i avseende å begynnelseavlöningen medför större löneförmåner

än närmast lägre befattning.

Däremot torde icke kunna förnekas, att den föreslagna bestämmelsen

kommer att medföra avvikelse från vad som gäller om telegrafverket

och statens järnvägar, ehuru väl vissa olikheter i avlöningsgrunderna

i övrigt göra en jämförelse mindre tillförlitlig. För tjänstemän

vid telegrafverket torde dock befordringen ofta medföra inkomstökning

genom den stegrade provisionen, och för järnvägstjänstemännen måste

de fria flyttningarna och andra förmåner tagas i betraktande. Därtill

kommer, att enligt de för telegrafverkets och statens järnvägars pensionsinrättningar

samt änke- och pupillkassor gällande bestämmelser

ökningen i pensionsavgifter vid befordran icke är så stark som för

postpersonalen, som tillhör civilstatens pensionsinrättning. Den ojämnhet

mellan verken, som kan synas komma att föreligga, om det föreslagna

stadgandet bifalles, torde således vara av mera formell än reell natur.

Då kraftiga skäl i övrigt tala för ändring samt hela den utgift för post
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

61

verket, som skulle följa av ändringen, av styrelsen beräknats till allenast

20,000 kronor årligen, bär jag ansett mig böra tillstyrka förslaget.

De i övrigt föreslagna ändringarna i paragrafen torde icke erfordra

något yttrande från min sida. Jag vill allenast uttala min tillfredsställelse

med stadgandet i mom. 7, som i sin mån är ägnat att understödja befordringsmöjligheten

för framstående lägre tjänstemän och därigenom

bidraga till utjämnandet av klasskillnaden inom tjänstemannagraden.

I § 2 bava styrelsen och de sakkunniga föreslagit en bestämmelse

av följande lydelse:

Undantagsvis må, när postverkets intressen så fordra, Kungl. Maj:t

kunna tilldela tjänsteman fast avlöning i högre klass än den, som för

hans tjänst angivits här ovan. Varje sådant fall ävensom skälen för

detsamma skola angivas i näst därefter avgivna statförslag.

I motiveringen för denna bestämmelse erinras först, att motsvarande

stadgande finnes i telegrafverkets avlöningsreglemente samt att

en liknande bestämmelse föreslogs av generalpoststyrelsen redan i skrivelse

den 26 november 1908, men att dåvarande chefen för civildepartementet

ansåg sig böra avstyrka bestämmelsen av den anledning, att beträffande

postverket ej syntes föreligga samma skäl, som föranlett införandet

av bestämmelsen i, bland annat, telegrafverkets avlöningsreglemente.

Då styrelsen nu, med instämmande av de sakkunniga, förnyat sin

framställning, har detta skett med huvudsaklig tanke på, att, därest

styrelsens förslag om anställande av en verkmästare vid postverket

bifalles, styrelsen må kunna vid denna befattning binda lämplig person,

enär det eljest kan befaras, att med den låga begynnelseavlöningen

(2,300 kronor + ortstillägg, 345 kronor) någon för befattningen särskilt

skickad person ej skulle kunna erhållas. I något särskilt undantagsfall

skulle det måhända ock kunna inträffa, att eu dylik bestämmelse

vore förmånlig vid tillsättande av annan befattning, som fordrar

speciell utbildning.

Om, på sätt jag föreslagit, en personlig befattning inrättas för

Nybergs räkning, bör därvid avlöningen naturligtvis utmätas så, att ej

behov föreligger att använda en sådan bestämmelse som den nu föreslagna.

Då ett dylikt stadgande i övrigt har sina betänkligheter och

ej torde erfordras i ett verk med administrativt, icke tekniskt verksamhetsområde,

har jag, på sätt tidigare i annat sammanhang anförts,

funnit mig icke böra tillstyrka dess upptagande i avlöningsreglementet.

Jag fortsätter härefter med styrelsens och de sakkunnigas motivering

för §§ 3—18.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

§ 3.

Generalpost- Denna paragrafs stadganden hava förut haft plats i § 2. De tre

ot^deTak- första momenten i paragrafen innehålla, ehuru i förändrad och delvis

kunnigas utvidgad form, de stadganden, som återfinnas i nu gällande avlöningsm°§§e3~i8.

reglementes § 2, mom. 5, som lyder: »Erfordras för tjänsteman vikarie

i följd av sjukdomsfall, tjänsteresa, semester eller uppdrag att vara fullmäktig

eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa, är annan

tjänsteman skyldig att, om han förordnas å högre befattning, bestrida

densamma, dock ej längre tid än sammanlagt tre månader under samma

kalenderår.

Om förordnandet erfordras till följd av sjukdomsfall, äger den vikarierande

att, utöver egen avlöning, av den tjänstledigas tjänstgör in gspenningar

uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta

lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,

å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Erfordras åter förordnandet av annan anledning, som i detta mom.

säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande

avlöning.»

Mom. 1. I likhet med vad ägt rum i telegrafverkets avlöningsreglemente

synes i avlöningsreglementet för postverket böra bestämmas,

att tjänstemans skyldighet att bestrida högre befattning skall utsträckas

att omfatta alla förordnanden.

Mom. 2. Med den formulering, som givits detta moment och som

är hämtad ur telegrafverkets avlöningsreglemente, har avsetts att närmare

angiva, i vilka fall tjänsteman är skyldig att vikariera mot åtnjutande

av allenast den honom eljest tillkommande/ avlöning.

Mom. 3. De något förändrade bestämmelser, som tillkommit i

detta moments första del, likasom den inskränkning, som däri föreslagits

beträffande tiden för vikariatsersättningens åtnjutande, äro likaledes

hämtade ur telegrafverkets avlöningsreglemente. Generalpoststyrelsen

har dock ansett den avvikelse böra göras, att inskränkningen bör avse

den tid, för vilken vikariatsförordnandet kommer att fortgå utöver tre

månader. Eljest skulle den ojämnhet kunna inträffa, att, därest en

ledighet, som komme att omfatta 6 månader, begäres i två omgångar,

vardera om 3 månader, högre vikariatsersättning komme att utgå under

den första delen av ledigheten, men ej under den andra, under det att,

därest ledighet på en gång begäres för hela tiden, den högre vikariatsersättningen

ej ens under någon del utginge. Därest vikariat äger rum

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

utom placeringsorten, torde vikariens omkostnader — åtminstone om

lian har familj — för den första vikariatstiden nog ställa sig ungefär

lika höga, om vikarien, då han tillträder förordnandet, vet, att förordnandet

är avsett att räcka 6 månader, som om han är beredd på, att

detsamma endast skall omfatta 3 månader.

Mom. 4 = nuvarande § 2, mom. 6.

§ 4.

1 denna paragraf — innehållande bestämmelser om avlöningen till

tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, och till vikarie

i succsssion efter honom — hava orden »fast avlöning» utbytts mot

ordet »avlöning», enär samma ersättning synes böra tillkomma vikarie

vid bestridande av vakant tjänst som under vikariat på grund av sjukdom

m. in., varom stadgas i § 3, mom. 3, av föreliggande förslag till avlöningsreglemente.

Det till första stycket i § 4 gjorda tillägget, så lydande: »dock

må för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre månader,

den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga, vad han såsom

ordinarie å den högre befattningen skulle äga uppbära», är en konsekvens

av i nyss berörda § 3, mom. 3, gjord likartad inskränkning beträffande

tiden för vikariatsersättnings åtnjutande. Bestämmelsen, som är

hämtad ur telegrafverkets avlöningsreglemente, har erhållit en däremot

något avvikande avfattning på de skäl, som anförts beträffande nämnda

§ 3, mom. 3.

Det sista stycket i § 4 lyder: »Extra tjänsteman äger att under

uppdrag, varom i denna § är fråga, uppbära avlöning i lägsta graden

å den tjänst, som han uppehåller». Sådan punkten nu är avfattad,

skulle exempelvis en extra postexpeditör, som förordnas bestrida en

vakant förste postexpeditörstjänst, åtnjuta 3,200 kronor eller minimiavlöningen

för sådan tjänst. Förordnas eu postexpeditör med 2,200 kronors

fast avlöning, erhölle han jämlikt bestämmelserna i denna paragraf,

förutom egen avlöning, skillnaden i tjänstgöringspenningar mellan, å ena

sidan, postexpeditörstjänst och, å andra sidan, förste postexpeditörstjänst,

350 kronor, eller sålunda inalles allenast 2,550 kronor. Då emellertid det

icke torde komma att inträffa, att extra postexpeditör meddelas sådant

uppdrag, som här åsyftas, har ändring av puukten ej ansetts erforderlig.

Det har ävenledes satts i fråga, att i punkten borde intagas bestämmelse,

att ersättningen till extra tjänsteman skall utgå med avlöning

i lägsta graden av manlig, respektive kvinnlig, tjänst, allt eftersom

vikarien är man eller kvinna. Då detta emellertid ansetts ligga i sakens

natur, har styrelsen funnit det föreslagna tillägget obehövligt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

§ 5.

I paragrafens första stycke hava inflickats orden »samt sådant ortstillägg

och arvode, som hänföras till lön» och i sista stycket »respektive

arvode». De sålunda gjorda tilläggen, som endast äro av redaktionell

beskaffenhet, utgöra ett förtydligande av vilka avlöningsförmåner utgå

vid avskedstagande, entledigande eller dödsfall.

§ 6.

Ingen ändring.

§ 7.

För denna paragraf, första stycket, föreslås i huvudsak den formulering,

som av innevarande års Riksdag beslutits beträffande motsvarande

bestämmelse rörande ortstillägg i telegrafverkets avlöningsreglemente.

De i paragrafen förekommande orden »stationerade å ort, där

de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga» samt »så länge de

tjänstgöra å sådan ort» hava nämligen lagt hinder i vägen för paragrafens

riktiga och rättvisa tolkning samt därför föreslagits skola utgå

ur paragrafen.

Därjämte har, för att tjänstemännen av lägre grad vid postverket

icke, under tiden till dess ortstilläggsfrågan blivit slutgiltigt löst, skola

vid sjukdomsfall komma i eu alltför ogynnsam ställning i förhållande

till såväl sina kamrater vid telegrafverket som tjänstemännen av högre

grad vid postverket, ansetts böra såsom en övergångsbestämmelse, att

gälla tills vidare och intill dess annorlunda må varda stadgat, beträffande

ortstillägg för tjänstemännen av lägre grad vid postverket införas

en motsvarande föreskrift som den i telegrafverkets avlöniagsreglemente

förefintliga, eller att ifrågavarande ortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar

i samma proportion som den fasta avlöningen, så att

tie fjärdedelar skola hänföras till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.

Ehuruväl, det varit önskligt, att ortstilläggen till tjänstemän av

högre grad gjorts något mera rörliga inom en viss maximiprocent, har

styrelsen, i anslutning till vad förut anförts i detta ämne, dock ansett

sig ej böra göra förslag härutinnan.

Av. samma anledning har styrelsen, såsom redan förut berörts,

ansett sig jämväl böra avstå från förslag, i vidare mån än som skett,

rörande förändring av ortstillägg till tjänstemän av lägre grad, ehuru en

ändring i åtskilliga avseenden torde få anses vara synnerligen önskvärd.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

65

Visserligen kan det synas anmärkningsvärt, att ortstillägget till

tjänstemän av lägre grad skulle, såsom nu, förhöjas efter femårsperioder,

under det att den fasta avlöningen, därest generalpoststyrelsens förslag

vinner bifall, skulle förhöjas efter treårsperioder, men detta förhållande

bör ej hava någon avgörande betydelse, särskilt som det ju endast

skulle tjäna som en övergångsanordning. Det tillägg, som gjorts i

slutet av denna paragraf, är endast av formell natur och avsett att

förebygga misstolkning. Tillägget lyder: »Därest i denna paragraf

omnämnd tjänsteman uppbär avlöning å övergångsstat för högre tjänst

än såsom postmästare av klass 3, manlig, eller såsom kontrollör, äger han

ej tillgodonjuta ortstillägg».

§ 8.

Ingen ändring.

§ »■

I denna paragraf har föreslagits bestämmelse om, att felräkningspenningar

med 180 kronor för år skulle, efter generalpoststyrelsens bestämmande,

kunna i undantagsfall tillkomma jämväl kontrollör eller förste

postexpeditör, som tjänstgör såsom avdelningskassör vid något av postkontoren

Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1. Bestämmelsen, om

vars införande postverkets distriktschefer gjort gemensam framställning,

har synts generalpoststyrelsen erforderlig med hänsyn till de avsevärda

penningbelopp, som gå genom vissa av de nämnda avdelningskassörernas

händer. Så till exempel omsattes hos avdelningskassören vid ankommande

avdelningen av postkontoret Stockholm 1 under år 1911 ett

kontant belopp av omkring 20 miljoner kronor.

Beträffande beloppet av felräkningspenningar åt tjänstemän, som

vid postkontor, där postanvisningsmedel genom postverkets försorg

utsändas till adressaterna, utlämna penningar till brevbärarna, har föreslagits

en inskränkning, i det dylika tjänstemän, som hittills åtnjutit

120 kronor för år i felräkningspenningar, ansetts böra i avseende å

beloppet likställas med tjänstemän, som betjäna allmänheten, och sålunda

vara berättigade till felräkningspenningar med 120 kronor vid

postkontor av l:a eller 2:a klass och med CO kronor vid postkontor

av 3:e eller 4:e klass, allt för år räknat. Med nu gällande bestämmelser

kunna felräkningspenningar till olika belopp utgå vid ett och

samma postkontor.

Slutligen har paragrafens sjätte stycke ansetts böra något fullständigas

i fråga om vederbörandes rätt att uppbära felräkningspenningar.

Stundom, särskilt vid jul och nyår, måste postpersonalen till
Bihang

till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

fälligt förstärkas med personer, som icke tillköra postverket. Såsom

bestämmelsen nu lyder framgår ej tydligt av densamma, att även dessa

personer kunna komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån. Då dessa

personer emellertid hava samma risk för felväxling som tjänstemännen,

böra de likställas med sistnämnda i fråga om rätt till felräkningspenningar.

§ 10.

Oförändrad.

§§ H-12.

Ändrade endast i formellt hänseende.

§ 13-

Oförändrad.

§ 14-

Från 1910 års ingång begränsades för samtliga tjänstemän, med

undantag av dem, som berättigats till 45 dagars semester, rätten att

komma i åtnjutande av semester under de första tre kalenderåren efter

anställningen i ordinarie tjänst till hälften mot vad förut varit fallet,

eller för tjänstemän av högre grad till 15 dagar och för tjänstemän av

lägre grad till 8 dagar. Bestämmelsen tillkom på förslag av 1907 års

postkommission, som härom yttrade, bland annat: »En dylik begränsning

betingas av den allt mera framträdande svårigheten att anskaffa

lämpliga personer till vikarier för den stora mängd tjänstemän, som

äger rätt till semester; och med hänsyn därtill att befordran till ordinarie

befattning hädanefter kan äga rum vid jämförelsevis unga år,

lärer ur billighetens synpunkt intet vara att erinra mot den sålunda

föreslagna begränsningen.»

Mot den ståndpunkt, kommissionen sålunda intagit, ansåg generalpoststyrelsen

sig visserligen ej vid den tidpunkt, då styrelsen hade att

yttra sig över kommissionens förslag, böra göra någon invändning.

Sedan dess har emellertid postverkets rörelse företett en oavbruten,

avsevärd ökning, och arbetet för dess tjänstemän har givetvis i samma

mån tilltagit såväl i omfång som intensitet. Genom omläggning av

tjänstgöring inom postkupéerna och å postkontoren har arbetet uppdelats

så, att arbetstiden blivit verkligt effektiv. Därigenom hava ock,

såsom framgår av den under »anslag till extra tjänstemän, vikariatsersättning

m. m.» överlämnade tabell, avsevärda besparingar av arbetskrafter

kunnat göras.

Att emellertid arbetet, på samma gång det blivit mera effektivt,

kommit att ställa större anspråk på tjänstemännens rent fysiska mot
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

ståndskraft är uppenbart. Givet är därför, att en återgång till förutvarande

bestämmelser om semesterförmån, sådana de gällt före 1910

års ingång, sålunda utan denna begränsning, vore ägnad att lämna

personalen den vederkvickelse och vila, som det alltmera intensiva arbetet

kräver. Från personalen av lägre grad har ock framställning

gjorts om, att samtliga tjäustemän av lägre grad må tilldelas semester

länder 15 dagar årligen.

Då den inskränkning av semester, som nu tillämpas i postverket,

saknar sin motsvarighet såväl vid statens järnvägar som i telegrafverket,

anse generalpoststyrelsen och de sakkunniga skäl ej förefinnas

för bibehållande av en undantagsbestämmelse beträffande postverkets

tjänstemän.

Med hänsyn härtill och då enligt avlöningsreglementets bestämmelser

semester må erhållas allenast när sådant kan ske utan hinder

för göromålens behöriga gång samt härtill kommer, att semestern enligt

numera tillämpade bestämmelser fördelas på hela året, och sålunda

något otillbörligt ökande av extra personalen ej torde behöva ifrågakomma

för att bereda vederbörande den utsträckta semestern, hemställer

styrelsen, med vilken de sakkunniga instämt, att alla tjänstemän

av högre grad, som ej äro berättigade erhålla semester under 45 dagar,

måtte få åtnjuta 30 dagars semester samt att tjänstemän av lägre grad

måtte få erhålla 15 dagars semester, sålunda utan inskränkning för de

första år, under vilka de innehava ordinarie anställning.

§ 15.

Oförändrad.

§ 16-

I överensstämmelse med Svenska postmannaförbundets framställning

har generalpoststyrelsen, efter samråd med de sakkunniga, i det

föregående föreslagit avlöningens till tjänstemän av lägre grad uppdelning

i lön och tjänstgöringspenningar på sådant sätt, att tre fjärdedelar

hänförts till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar, med

lämplig avjämning.

Denna förändrade uppdelning medför en avsevärd förhöjning av

den del av avlöningen, som utgör lön.

Enligt nuvarande bestämmelser är lönen grundläggande för pension

till tjänstemännen av lägre grad.

Med den föreslagna förändrade uppdelningen av avlöningen skulle

pensionsbeloppen komma att, därest lönen fortfarande bleve pensions
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

(58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

underlag, stiga till högre belopp, än vad närmast jämförliga befattningshavare

i de andra kommunikationsverken åtnjuta.

Enligt nuvarande lönestat utgör pensionsunderlaget för förste postvaktmästare

och förste postiljon högst 960 kronor, för postvaktmästare

och postiljon 800 kronor samt för vaktmästare hos generalpoststvrelsen

högst 1,000 kronor.

Vid bifall till vad förut hemställts rörande avlöningsförhöjning och

förändrad uppdelning av avlöningen, skulle, med bibehållande av lönen

såsom pensionsunderlag, detta kunna uppgå för förste postvaktmästare

och förste postiljon ända till 1,460 kronor och för övriga tjänstemän

av lägre grad till 1,240 kronor, motsvarande eu ökning i pensionen i

de flesta fall av mer än 50 procent.

För jämförelses skull lämnas härnedan en översikt av de belopp,.

med vilka hel pension utgår till nedannämnda tjänstemän av lägre grad

i telegrafverket och vid statens järnvägar.

Telegrafverk

Befattningshavare. hensions

belopp.

Stationsförman .........

Stationsbiträde .........

Vaktmästare hos telegrafstyrelsen

..............

1,000

800

800

t.

Statens järnvä

g a r.

Hel pension

erhålles

vid uppnådda

Befattningshavare.

Pensions-

belopp.

Hel pension |

erhålles

vid uppnådda

tjänst-

år.

levnads-

år.

tjänst-

år.

levnads-1

år. |

35

65

Konduktör .. .

1,260

30

|

63 j

35

65

Stationsförman.......

1,260

30

63 1

Manligt kontorsbiträde....

1,260

30

65 i

35

07

Lokomotiveldare ...

1,160

30

63 j

Banvakt .............

958

30

63 j

Stationskarl.............

958

30

63 1

1

Vaktmästare..................

1,008

30

67 |

Tjänstemännen av lägre grad vid postverket äro berättigade att

komma i åtnjutande av pension vid 65 års ålder (vaktmästarna hos generalpostst}Telsen

vid 67 års ålder) och 35 tjänstår.

Vad beträffar tjänstemän av högre grad — de manliga tjänstinnehavarna

bliva pensionsmässiga vid uppnådda 67 levnadsår och 35

tjänstår — utgör likaledes lönen pensionsunderlag.

Då, såsom förut framhållits, den föreslagna löneregleringen för

tjänstemännen av lägre grad vid postverket skulle medföra, att de i

s. 59 Kontrollera mot PDF

(59

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 2.

pension komme att uppbära avsevärt mera än befattninghavare, med

vilka posttjänstemännen av lägre grad ansetts böra i avlöningshänseende

närmast likställas, torde det bliva nödvändigt att vidtaga en föländrad

anordning i avseende å pensionens bestämmande.

För pensionsunderlags bestämmande till annat belopp än själva

lönen måste i enlighet med lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension tastställas särskilda bestämda pensionsunderlag.

1 nämnda lags § 3 stadgas nämligen:

»Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej

särskilt pensionsunderlag blivit i lönestaten fastställt, tjäna:

a) för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst två tredjedelar av lönen.»

Ehuruväl åtskilliga skäl torde tala för tillämpande av samma grundprinciper

vid ordnande av pensionsfrågan för postverkets tjänstemän av

högre och lägre grad, hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga

likväl, då pensionsfrågan för tjänstemännen av högre grad, varom någon

framställning nu icke föreligger, ej torde böra i detta sammanhang

göras till föremål för särskild behandling, funnit sig böra allenast avgiva

förslag till pensionsbelopp för tjänstemän av lägre grad, och hava

styrelsen och de sakkunniga efter grundligt övervägande av, till vilka

belopp de särskilda pension sunderlagen skäligen borde lastställas, stannat

vid att i sådant hänseende föreslå följande belopp:

1,200 kronor för förste postvaktmästare och förste postiljon,

1,000 » » postvaktmästare och postiljon samt

1,000 » » vaktmästare hos generalpoststyrelsen eller samma

belopp, varmed hel pension enligt nu gällande bestämmelser utgår till

dylik befattningshavare.

Till bedömande av den kostnadsökning, som de sålunda förhöjda

pensionerna skulle medföra för statsverket, har generalpoststyrelsen

låtit uppgöra en tabell, vilken torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll

(se Bil. C).

§ 17.

Oförändrad.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

§ 18-

I denna paragraf har dels intagits bestämmelse i fråga om tidpunkten

för reglementets ikraftträdande, dels ock — för vinnande av motsvarighet

till en liknande bestämmelse i postsparbankens avlöningsreglemente —

tillagts föreskrift därom, att tjänsteman vid postverket, i händelse han

varder förflyttad till befattning inom postsparbanken, skall vara pliktig

att underkasta sig de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna

i aviöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken.

Statskontoret. _ Statskontoret, vars yttrande infordrats rörande förslaget, i vad det

innefattar ändring i gällande pensionsbestämmelser, har i avgivet utlåtande

förklarat sig icke hava något att erinra däremot.

Depchefemnents'' • •• Mot stPrels?ns förslag, i vad det rör §§ 3 — 18, har jag intet att

invända. Jag vill allenast anmärka, att beträffande § 7 Posttjänstemännens

förening hos generalpoststyrelsen hemställt, att kvinnlig posttjänsteman

ma åtnjuta ortstilläg''g till samma högsta belopp som manligtjänsteman.

Av anledning, varför jag ovan redogjort, anser jag mig

icke för närvarande kunna föreslå några ändringar i avseende å örtstilläggen,

och har jag därför, i likhet med styrelsen och de sakkunniga,

icke funnit skäl tillstyrka bifall till föreningens hemställan. På framtida

prövning må sedan bero, om och i vad mån densamma kan bliva

tillgodosedd.

Jag övergår härefter till styrelsens och de sakkunnigas motivering

för de paragrafer, som sammanfattats under rubriken

Särskilda bestämmelser.

Generalpost- De stadganden till förevarande avlöningsreglemente, som skulle

StochSdeS ,notsvara övergångsbestämmelserna till det nuvarande avlöningsreglesakkunnigas

mentet, hava ansetts böra sammanfattas under benämningen: särskilda

motivering, bestämmelser.

Benämningen övergångsbestämmelser har nämligen synts mindre lämplig,

särskilt med hänsyn därtill att vissa bestämmelser vid bifall till

vad som blivit ifrågasatt skulle komma att avse tiden från 1910 års

ingång eller ock komma att äga tillämpning flera år framåt.

Benämningen särskilda bestämmelser har ock givits vissa liknande

bestämmelser i telegrafverkets avlöningsreglemente från 1913 års början.

De sakkunniga hava ansett den sålunda föreslagna benämningen

lämpligare än den förutvarande.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.

71

Då i de särskilda bestämmelserna, på sätt bär nedan närmare utvecklas,

föreslås vissa utvidgningar, medförande avlöningsförhöjningar,

hava generalpoststyrelsen och de sakkunniga ansett sig böra uttryckligen

framhålla, att förutsättningen för de föreslagna ändringarna varit,

att retroaktiv utbetalning av avlöningsförhöjningar icke under några förhållanden

må ifrågakomma.

§ i

Mom. 1. Enligt ordalydelsen skulle bestämmelserna i denna paragraf

beträffande den,- som tillträdde befattning från 1910 års ingång, tilllämpas

endast i avseende å begynnelseavlöningen, så vitt ej i särskilt fall

annorlunda stadgats, men icke i fråga om avlöningsförhöjning på grund

av tjänstålder. Att bestämmelsen tillämpas endast i avsende å begynnelseavlöningen

verkar synnerligen ojämnt och icke heller rättvist. Det

inträffar, att av två i ålder likställda, till samma tjänst samtidigt befordrade

personer den ene, endast av den anledning att den ene någon

månad efter den andre vunnit viss ordinarie anställning, får förhöjd

avlöning tre år senare än den andre. I mom. 2 stadgas nämligen, att

tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit, sedan han tillträtt

innehavande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller högre eller

närmast lägre grupp. Då bestämmelserna enligt paragrafens ingress

avse begynnelseavlöningen, har det sålunda kunnat hända, att, om två

personer vid 1910 års ingång kunde räkna en tid av 9 år respektive 8 år

11 månader i närmast lägre grupp, den ena kunde i den nya tjänsten

fä tillgodoräkna sig 9 och den andre allenast 6 år. Sålunda hade den

senare ingen som helst nytta av tjänstetiden utöver 6 år. Något bärande

skäl för bibehållande av eu bestämmelse, som i tillämpningen

visar sig medföra sådan olikhet, anser generalpoststyrelsen icke kunna

förebringas.

Redan i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 november 1909 med

förslag till utgiftsstaten för år 1911 hemställde ock generalpoststyrelsen

om sådan ändring av bestämmelsen i § 1, att densamma skulle

kunna avse jämväl avlöningsförhöjning med ingången av år 1911 eller

år 1912. Styrelsen, som funnit föreskrifterna ej vara med billighet överensstämmande,

trodde sig då böra förutsätta, att det berott på ett förbiseende,

att det föreslagna stadgandet ej influtit i övergångsbestämmelserna

till postverkets avlöningsreglemente.

Dåvarande chefen för civildepartementet ansåg sig emellertid

icke böra biträda generalpoststyrelsens framställning, som sålunda

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2.

ej heller kom att intagas i statsverkspropositionen till 1910 års

Riksdag.

Generalpoststyrelsen liar nu ånyo ansett sig böra göra förslag om

ändring i paragrafens ingress och föreslår för densamma följande lydelse:

»För de i denna paragraf omförmälda tjänstemän, som innehaft tjänst

vid 1909 års slut och vilka med 1910 års ingång tillträtt befattning å

sistnämnda års stat, skola i avsende å beloppet av begynnelseavlöningen

vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning tillämpas följande i paragrafen

intagna särskilda bestämmelser.»

På grund av numera vunnen ytterligare erfarenhet rörande olägenheterna

av de nuvarande stadgandena har styrelsen ansett sig böra bestämt

framhålla angelägenheten av, att en utjämning, på sätt ifrågasatts,

äger rum, och detta så mycket hellre som den ekonomiska innebörden

blir mycket obetydlig, för år 1914 högst 6,000 kronor och för år 1915

omkring 8,000 kronor.

För övrigt anser sig generalpoststyrelsen böra erinra därom, att

den sålunda påkallade ändringen, såvitt styrelsen kan finna, står i nära

samband ej mindre med den tolkning, som av regeringsrätten den 7

februari 1911 givits åt § 3 övergångsbestämmelserna på besvär av

postexpeditören B. C. G. Flåning, än även med de särskilda bestämmelser,

som tillförts telegrafverkets avlöningsreglemente för tillämpning

från 1913 års ingång, enligt vilka bestämmelser tjänsteman i fråga om

den avlöning, han vid 1913 års ingång skall erhålla, och därefter

skeende uppflyttning i högre avlöuingsklass må äga tillgodoräkna sig

den tid, som dessförinnan förflutit från hans tillträde till den befattning,

han vid 1912 års slut innehar.

Mom. 2. Enligt samma övergångsbestämmelser har, vid befordran

till tjänst i grupp över den närmast högre, tjänsteman ej ägt räkna

sig till godo någon del av sin närmast föregående ordinarie anställning.

På grund härav har sådan tjänsteman fått tillträda begynnelseavlöningen

för den högre tjänsten och undfått lägre avlöning, än om han befordrats

till tjänst i lägre grupp. Eu sådan ordning vill synas vara

mindre riktig och leda i konsekvensen till betänkliga ojämnheter. Styrelsen

anser sig böra andraga ett exempel. Från 1910 års ingång befordrades

till notarie hos styrelsen en postexpeditör. Enligt § 1 tillhör

postexpeditörstjänst femte gruppen och notarietjänst tredje gruppen.

Den befordrade räknade sju tjänstår såsom postexpeditör. Då emellertid

notarietjänsten hänfördes till grupp över den närmast högre, fick

tjänstemannen ej tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom postexpeditör

och tillerkändes sålunda en begynnelseavlöning av 4,200 kronor. Hade

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2. 73

han befordrats till kontrollörtjänst, hänförlig till fjärde gruppen, hade

han ägt räkna sig till godo sin anställning såsom postexpeditör och

sålunda, trots att han tillträtt en lägre tjänst, erhållit 4,600 kronor i begynnelseavlöning.

Åven ett annat fall, i vilket avlöningsreglementets övergångsbestämmelser

synbarligen icke verkat riktigt, har styrelsen ansett sig böra

beröra. Vissa postmästare hade före 1909 års utgång tillträtt postmästar

tjäll ster, som i 1910 års stat hänförts till klass 2 B, tredje gruppen.

De hade förut innehaft postmästartjänster, hänförliga till femte

gruppen. Då de enligt övergångsbestämmelserna ej ägt tillgodoräkna

sig den. tid, de sålunda innehaft tjänster i grupp under den närmast

lägre, hava de fått börja räkna tjänstår å nu innehavande tjänster

först från den tid, dessa tillträtts. Följden härav har blivit, att dessa

postmästare antingen icke alls eller ock allenast med något ringa belopp

erhållit högre avlöning, än om de kvarstått som postmästare i

femte gruppen. Hade de haft tjänst i fjärde gruppen såsom postmästare

av klass 3 eller kontrollör, hade de redan från 1910 års ingång

tillträtt slutavlöningen för sådan tjänst. Följande exempel torde få avföras.

Fn postmästare tillträdde en postmästartjänst, som i 1910 års

stat hänförts till tredje gruppen, från och med den 1 augusti 1905.

Dessförinnan hade han innehaft postmästartjänst, hänförlig till femte

gruppen, sedan den 1 oktober 1892. Såsom postmästare av klass 2 B

erhöll lian, som vid 1910 års ingång för avlöningsförhöjning allenast

räknade 4 tjänstår, en avlöning av 4,600 kronor. Hade postkontoret

i stället hänförts till klass 3, i vilket fall han ägt räkna sig till godo

åren 1893—1909, hade slutavlöningen, 5,000 kronor, fått uppbäras från

1910 års ingång. Vid postkontoret finnes anställd kontrollör. Med tillgodoräknande

av sin tjänsttid, 1900—1909, såsom postexpeditör, uppnådde

denne tjänsteman redan vid befordringen från 1910 års ingång

tjänstens slutavlöning. Postmästaren, antagen i postverket 1873, erhöll

sålunda 400 kronor mindre fast avlöning än hans närmast underlydande,

kontrollören, som inkom i postverket först 1885.

Övergångsbestämmelsernas tillämpning på de här ovan särskilt belysta

fallen anse såväl generalpoststyrelsen som de sakkunniga ådagalägga

behovet av en ändring av bestämmelserna, så att tjänsteman vid

befordran ej erhåller lägre fast avlöning, än vad han skulle hava åtnjutit,

därest befordran skett till lägre tjänst. Ett sådant stadgande är

så mycket mera behövligt, som, därest den av styrelsen föreslagna formuleringen

av § 2, mom. 5, avlöningsreglementet bifalles, tjänstemannen,

om han befordrats efter 1910 års ingång, skulle hava erhållit bättre

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

avlöning-, än vad han erhållit genom befordran från samma års ingång.

Mom. 5. Slutligen har föreslagits, att de överkontrollörer, som

förut tjänstgjort såsom kontrollörer vid postverkets distrikts förvaltningar,

skola fä tillgodoräkna sig denna tjänstgöring. Det har nämligen

ansetts billigt, att dessa personer, vilka såsom kontrollörer fullgjort i

det närmaste samma arbete, som åligga dem såsom överkontrollörer,

fastän med något mindre befogenhet, måtte — liksom fallet varit med

de filialpostkontorsföreståndare, vilkas postkontor gjordes självständiga

från 1910 års början — få räkna sig till godo sin föregående tjänstgöring

för avlöningsförhöjning. Ett bifall härtill föranleder eu utgiftsökning

för år 1914 av 3,500 kronor.

§ 2.

Mom. 1. Sista punkten i § 1 har ansetts böra överflyttas till

denna §, som skulle inrymma bestämmelser, avseende befordringar efter

1910 års ingång.

Mom. 2. I anledning av postsparbankens omorganisation kunde

vissa tjänstemän i postverket tillträda respektive befattningar först från

och med år 1912. Då de emellertid ej synas böra komma i sämre ställning,

än om denna omorganisation genomförts i sammanhang med

postverkets, anser styrelsen och de sakkunniga billigt, att de få tillgodoräkna

sig förordnandena jämväl för den tid dessa omfattat tiden

efter 1910 års ingång.

Mom. 3. I sammanhang med omorganisationen av generalpoststyrelsen

från 1910 års ingång blevo vissa tjänster i l:a lönegraden hos

styrelsen övertaliga. De överfördes å övergångsstat; och skulle i deras

ställe innehållas avlöningar till motsvarande antal förste postexpeditörer

hos styrelsen. Generalpoststyrelsen har sedan 1910 befordrat en sådan

tjänsteman till förrådsförvaltare hos styrelsen. Då övergångsbestämmelserna

ej stadga, vad sådan tjänsteman, som befordrats från senare

tidpunkt än 1910 års ingång, skulle äga uppbära, har den ifrågavarande

befattningsinnehavaren fått tillträda tjänstens begynnelseavlöning, 4,200

kronor. Hade han befordrats från 1910 års början, hade han ägt att

redan vid befordringstillfället tillträda en avlöning av 5,000 kronor.

Då det synes styrelsen och de sakkunniga billigt, att sådan tjänsteman

i l:a lönegraden hos styrelsen, som av den anledning, att tjänst

för honom ej funnits disponibel från 1910 års ingång, tillträder den

nya lönestaten först efter sagda tidpunkt, ej må komma i sämre ställ
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

75

ning i lönehänseende, än om han tillträtt tjänsten redan vid omorganisationens

genomförande, har i denna paragraf stadgats, att sådan

tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom tjänsteman

i första lönegraden.

Mom. 4. Därest av styrelsen föreslagen ändring av § 2 mom. 5

avlöningsreglementet vinner beaktande, fordras, att denna ändring tilllämpas

på alla dem, som befordrats efter 1910 års ingång intill dess

avlöningsreglementet träder i kraft. Eljest skulle dessa kunna komma

i en ogynnsammare ställning, än om de vunnit eu senare befordran.

Exempel: En postexpeditör, som såsom sådan uppbnrit 3,200 kronor i

avlöning från 1912 års början, befordras från 1913 års ingång till

förste postexpeditör. Därvid erhåller tjänstemannen ej någon avlöningsförhöjning.

Från 1915 års ingång förhöjes avlöningen till 3,500

kronor; detta belopp uppbäres åren 1915—1917 och förhöjes år 1918

till 3,800 kronor.

En annan postexpeditör uppbär likaledes 3,200 kronor från 1912

års ingång. Från 1914 års början befordras han till förste postexpeditör.

Med tillämpning av § 2 mom. 5 avlöningsreglementet undfår

denne tjänsteman, från befordringen räknat, 3,500 kronors avlöning;

denna förhöjes redan från 1915 års ingång till 3,800 kronor.

§ 3.

Den förutvarande § 2 har genom utvidgning av de särskilda

bestämmelserna och tillkomsten av en ny § 2 ansetts böra betecknas

§ 3.

Den sålunda omredigerade § 3 innehåller till en början såsom moment

1 ett förtydligande av första punkten i nuvarande § 2. Detta

har nämligen ansetts nödvändigt för att vinna det syftemål, som avses

med bestämmelserna i sagda punkt, vilken tillförts av 1909 års Riksdag

efter motion (n:r 82) av herr J. Tynell med flera. I denna motion anfördes

i fråga om de förste postvaktmästare och förste postiljoner, som

komme att befordras från 1910 års utgång, bland annat:

»Om nu hänsyn tages till, att bland dessa förste postbetjänte finnas

en stor mängd, som uppnått hög ålder, att lönen grundlägger pension

samt att många av dessa innehaft sina uppdrag som befordrade i många

år — exempelvis de brevbärarförmän i Stockholm, som haft dessa

uppdrag ända till 10 och 20 år, och de postiljoner, som länge förestått

postiljonskupé och härför tillgodonjutit särskilt arvode — torde det

tydligt framgå, huru orättvist detta successiva fördelande av arvodet

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

på lön och tjänstgöringspenningar verkar. Trots det dessa funktionärer

innehaft sina viktigare uppdrag tiotal år och därutöver, få de vid avgång

ur tjänsten, därest denna, som för ett flertal kommer ,att ske,

inträffar före uppnåendet av tio år i fast befordrad ställning, icke uppbära

den pension av 960 kronor, som blir deras yngre kolleger beskärd.

).)

Sådan formuleringen nu lyder, torde bestämmelsen emellertid ej

uppfylla det avsedda ändamålet. De postvaktmästare och postiljoner,

som vid 1910 års ingång befordrades till förste postvaktmästare eller

förste postiljoner, uppnådde nästan samtliga vid sin befordran högsta

avlöningen, 1,640 kronor, och fingo således utan vidare från 1910 års

början beräkna 960 kronor såsom lön. För att de vid avgång från

tjänsten skola få uppbära pension av 960 kronor fordras emellertid,

enligt § 4, andra stycket, av pensionslagen, att de då under minst fem

år innehaft förste postvaktmästar- eller förste postiljonsbefattning.

Flera av de befordrade voro emellertid över 60 år gamla. Då enligt

pensionslagen tjänsteman av lägre grad vid postverkets distrikts- och

lokalförvaltningar är skyldig avgå vid 65 års ålder, därest ej styrelsen

medgiver anstånd med avskedet, kunde de alltså ej få innehava sina

tjänster .så lång tid, som erfordrades, för att de skulle kunna erhålla

pension af 960 kronor, såvida ej styrelsen medgav dem kvarstå. Sådant

medgivande kan emellertid enligt lagen givas endast »därest och så

länge tjänstinnehavare prövas kunna i tjänsten på tillfredsställande

sätt gagna det allmänna.» Styrelsen har i ett flertal fall låtit sådana

gamla förste postvaktmästare och förste postiljoner kvarstå längre eller

kortare tid vid sina befattningar. Till följd av åberopade bestämmelse

i § 4, andra stycket, av pensionslagen har det emellertid, det oaktat,

hittills ej varit möjligt att bereda dem högre pension än 900 kronor.

Under antagande att motionärerna avsett, att de äldre tjänstemän

av lägre grad, vilka befordrats till förste postvaktmästare eller förste

postiljonsbefattningar från 1910 års ingång, men vilka på grund av

ålder komme att frånträda samma tjänster, innan de åtnjutit den högre

avlöningen i fem år, borde få, i den mån de dessförinnan haft uppdrag

såsom t. f. förste postvaktmästare eller t. f. förste postiljoner, beräknas

hava uppburit en lön av 960 kronor, därå pensionsunderlag kunde

grundas, har styrelsen, med iakttagande härav, så tillvida föreslagit

utvidgning av bestämmelsen, att den skulle komma att avse personer,

som jämväl efter 1910 års början befordrats till förste postvaktmästare

eller förste postiljoner, under förutsättning likväl att de vid 1909 års

utgång innehade omförmält uppdrag såsom t. f. förste postvaktmästare

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 77

■eller t. f. förste postiljoner. Momentet skulle erhålla följande ändrade

lydelse:

»Tjänsteman, som vid ingången av år 1910 eller sedermera tillträtt

någon av de på stat uppförda förste postvaktmästar- eller förste

postiljonsbefattningarna och som vid utgången av år 1909 innehaft

uppdrag att tills vidare vara förste postbetjänt, äger att, om han vid

befordringstillfället uppnått 60 levnadsår, såsom pensionsunderlag enligt

§ 4 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension beräkna

ett belopp av 960 kronor för den tid, under vilken han före sin befordran

innehaft sådant uppdrag.»

Styrelsen har ej lämnat obeaktat, att de tjänstemän, som efter 1910

års ingång redan beviljats eller, intill dess Riksdagens beslut kan komma

att träda i tillämpning, beviljas avsked, komma att erhålla lägre pension

än de motsvarande tjänstemän, som sedan erhålla avsked ur postverkets

tjänst. Men även om ett sådant förhållande inträffar, synes

detta ej böra utgöra något hinder därför, att på de tjänstemän, som

de närmaste åren erhålla pension, tillämpas de ifrågasatta, något mera

gynnsamma bestämmelserna.

Mom. 2 och 3. De särskilda bestämmelser beträffande vissa tjänstemän

av lägre grad, som tillförts paragrafen, äro erforderliga, därest förslaget

till ny lönestat för tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts-

och lokalförvaltningar skulle vinna Kungl. Maj:ts och Riksdagens

bifall. Eljest skulle ej tjänstemännen vid själva övergången till den

nya staten få den avlöning, som rätteligen bör dem. tillkomma. Motsvarande

bestämmelser förefinnas redan, ehuru i någon annan form, i

gällande avlöningsreglemente.

Exempel: En postvaktmästare uppbär vid 1913 års utgång 1,400

kronor i fast avlöning samt 240 kronor såsom tillägg till tjänstgöringspenningarna

på grund av bestämmelserna i paragraf 8 av avlöningsreglementet,

eller i allt 1,640 kronor. Den fasta avlöningen har han intjänat

från och med år 1912. Enligt den nya löneskalan finnes, bland annat,

avlöningsbeloppet 1,700 kronor för eu förste postvaktmästare. Befordras

han från 1914 års ingång och därvid erhåller allenast det

avlöningsbelopp, som enligt löneskalan närmast överstiger sammanlagda

beloppet av den avlöning, han uppbar vid befordringstillfället,

finge han alltså tillträda ett avlöningsbelopp av 1,700 kronor. Både

han kvarstått såsom post,vaktmästare och såsom sådan från 1914 års

ingång erhållit den avlöningsökning, som den nya staten är avsedd att

medföra, eller 1,650 kronor, skulle han, med inräknande av berörda

tillägg, 240 kronor, hava, därest han befordrats under 1914 års lopp,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Begynnelseavlöning

å

2,200 kronor

för e. o. postexpeditörer

före år 1909.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

ägt åtnjuta det avlöningsbelopp såsom förste postvaktmästare, som närmast

överstiger 1,650 kronor + 240 kronor (= 1,890 kronor), eller

sålunda 1,950 kronor.

§ 4 (förutvarande § 3).

Paragrafen bär ansetts böra uppdelas i fyra moment.

Mom. 1 — första stycket i nuvarande § 3.

I mom. 2 behandlas frågan om

Postexpeditörs begynnelseavlöning.

I nuvarande § 3 mom. 2 stadgas, bland annat, att den, som före

1908 ars utgång antagits till e. o. tjänsteman i generalpoststyrelsen

eller till e. o. postexpeditör, må, i den mån styrelsen finner honom böra

komma i åtnjutande av eu sådan förmån, i fråga om begynnelseavlöning

såsom postexpeditör beräkna ett belopp av 2,200 kronor.

Av Posttjänstemännens förening har ifrågasatts, att stadgandet

borde utsträckas att omfatta även dem, som antagits till e. o. postexpeditörer

under år 1909.

Som bekant blev det vid 1908 års Riksdag föreliggande förslaget

om postverkets avlöningsstat samt omorganisation uppskjutet på ett år.

Det torde hava legat närmast till hands att förmoda, att jämväl den här

omhandlade bestämmelsen skulle tillämpas först från ett senare år, samt

sålunda de e. o. postexpeditörer, som antogos under år 1909, efter att

hava erhållit tillträde till och genomgått utbildningskurs under samma

fordringar, som gällt under föregående kurs, skulle vid befordran till

ordinarie komma i åtnjutande av samma begynnelseavlöning som de

under år 1908 antagna e. o. postexpeditörerna.

Generalpoststyrelsen, med vilken de sakkunniga instämt, finner

detta vara billigt och har därför föreslagit, att orden »före 1908 års

utgång» må ersättas av orden »före 1909 års utgång».

I anslutning härtill torde jämväl böra bestämmas, att sådana till

postexpeditörer befordrade personer, som under en längre tid tjänstgjort

såsom extra biträden i postverket, innan de antagits till extra postexpeditörer,

eller haft anställning såsom amanuens eller annat biträde

hos styrelsen, måtte, därest de i förenämnda egenskap anställts före

1909 års utgång, vid befordran till postexpeditörer få tillgodoräkna sig

sin föregående tjänstgöring såsom extra biträde, amanuens eller annat

biträde i viss mån. Då de under denna föregående tjänstgöring fullgjort

enahanda arbete, som de nu utföra såsom postexpeditörer, synes

det nämligen billigt, att de få i avseende å avlöningsförhöjning draga

någon nytta av denna tjänstgöring. Med anledning härav föreslås, att

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

79

de få tillgodoräkna sig meranämnda tjänstgöring i vad den överstiger

0 år. De kvinnliga kontorsskrivare, som anställts vid postsparbanken,

ägde från 1912 års ingång tillgodoräkna sig sex år av den tid, den

befordrade varit före 1912 års ingång fast anställd vid postsparbanken;

och beträffande de kvinnliga biträden, som från 1913 års ingång skola

anställas i styrelsen samt vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,

har stadgats, att dessa biträden må äga för åtnjutande av ålders
1

i 11 ägg räkna sig tillgodo den tid, biträdet innehaft stadig anställningvid

postverket.

Vidare har generalpoststyrelsen i momentets sista punkt föreslagit

en bestämmelse, att manliga extra postexpeditörer, som i sådan egenskap

anställts under något av åren 1910, 1911 eller 1912, skola såsom

postexpeditörer äga beräkna en begynnelseavlöning av 2,000 kronor.

Enligt den närmast före år 1910 gällande stat (1903 års lönestat)

voro postexpeditörerna fördelade på fyra lönegrader, av vilka den första

och den andra voro huvudsakligen avsedda för manliga innehavare samt

den tredje och fjärde huvudsakligen för kvinnliga innehavare. Avlöningen

inom de för manliga postexpeditörer avsedda lönegraderna utgjorde:

inom l:a lönegraden 2,500 kronor med två ålderstillägg, efter

5 och 10 år, å 400 kronor vartdera, eller tillhopa 3,300 kronor, och

inom 2:a lönegraden 2,200 kronor med två ålderstillägg å 300 kronor

vartdera, eller tillhopa 2,800 kronor.

Vid genomförandet av den nya lönestaten (1910 års lönestat) blevo,

i enlighet med 1907 års postkommissions förslag, postexpeditörstjänsterna

i l:a och 2:a lönegraden sammanslagna till en enda grupp »postexpeditörer,

manliga». Begynnelseavlöningen för dessa är i enlighet

med postkommissionens förslag av Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämd

till 1,800 kronor, vartill komma åtta ålderstillägg, de fyra första å

200 kronor och de fyra senare å 300 kronor, att utgå efter 2, 4,

6, 8, 11, 14, 17 och 20 år. Slutavlöningen uppgår sålunda till

3,800 kronor. Postexpeditörer, som före 1908 års utgång antagits till

e. o. tjänstemän i generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditörer, må

emellertid enligt övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet

vid anställning i postexpeditörsgraden och beräkning av avlöningsklass

därstädes utgå från 2,200 kronor såsom lägsta avlöning.

Såsom skäl för sänkning av de manliga postexpeditörernas begynnelseavlöning

till 1,800 kronor eller 400 kronor mindre än den förut

i regel utgående begynnelseavlöningen för manliga postexpeditörer anförde

postkommissionen i sitt den 28 november 1907 avgivna betän
-

Begynnelseavlöning

å 2,000

kronor för

e. o. postexpeditöier

åren

1910—1912.

1903 års lönestat.

1907 års postkommission.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 2.

Framställning

från Posttjänstemännens

förening

år 1908.

Generalpoststyrelsens

uttalanden

år

1908.

kände, att postexpeditörsgraden framdeles kunde beräknas komma att

uppnås vid 23 å 24 års ålder eller i varje fall vid en väsentligt tidigare

ålder än dittills varit fallet, enär dels befordran till ordinarie postexpeditör

enligt kommissionens förslag i regel borde vinnas efter en extra

tjänstetid av vid pass 5 år, dels ock realskolexamen enligt de förändrade

bestämmelser, som då nyligen i ämnet utfärdats, skulle komma

att medföra kompetens för antagande såsom postelev.

Kommissionens förslag härutinnan föranledde Posttjänstemännens förening

att i skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet den 8- februari 1908, på i skrivelsen närmare angivna skäl, hemställa, att begynnelseavlöningen

för manlig postexpeditör, vilken efter 1908 års utgång

antogs till extra postexpeditör, bestämdes till 2,000 kronor. Såsom

skäl härför åberopade föreningen i korthet, att postexpeditörerna skulle

bliva sämre ställda i lönehänseende än exempelvis stationsskrivarna,

som dessutom åtnjöte vissa extra förmåner, som de förra ej ägde,

nämligen fria resor, läkarvård, medicin och hushållsbiljetter, samt att

järnvägstjänstemännen erhöile första ordinarie befordran ej obetydligt

tidigare än kommissionen föreslagit för postverkets tjänstemän.

I fråga om denna av Posttjänstemännens förening gjorda hemställan

uttalade generalpoststyrelsen i avgivet yttrande den 9 mars 1908, att styrelsen

funnit, att skäl för denna hemställan icke torde saknas, men då

särskilda övergångsbestämmelser skulle komma att gälla beträffande de

postexpeditörer, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänstemän

i generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditörer, och sålunda den

löneförhöjning, som med nyssberörda hemställan avsåges, skulle träda

i kraft först när de personer, som från och med 1909 års ingång antagits

såsom e. o. postexpeditörer, hunne fram till ordinarie postexpeditörsbefattning,

ansåge generalpoststjorelsen sig då ej böra frångå

kommissionens förslag.

I den till 1908 års Riksdag avlåtna propositionen angående postverkets

utgiftsstater för år 1909 m. in., innefattande förslag till postverkets

omorganisation samt till lönereglering för postverkets tjänstemän, förklarade

sig föredragande departementschefen i likhet med generalpoststyrelsen

icke finna anledning föreligga att då ifrågasätta någon rubbning

i kommissionens förslag rörande avlöningen till manliga postexpeditörer.

Efter det Posttjänstemännens förening i framställning till generalpoststyrelsen

den 23 september 1908 förnyat sin berörda hemställan

om förhöjning av begynnelselönen för manlig postexpeditör till 2,000

kronor, har generalpoststyrelsen ånyo uttalat sig i frågan uti sin

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 81

skrivelse av den 26 november 1908 angående postverkets stater för

år 1910.

Postverkets distriktschefer, vilkas yttrande i ärendet inhämtats,

hade anfört, att denna fråga, som icke berörde de dåvarande posttjänstemännen,

emellertid vore av särskilt stor betydelse med hänsyn till

den framtida rekryteringen. Givet vore, att, då en ung man sökte sig

en levnadsbana genom anställning i något av statens verk, han helst

skulle vända sig åt det håll, där en god ekonomisk ställning snarast

kunde uppnås. Jämfördes då med varandra, å ena sidan, statens järnvägar

och telegrafverket, samt, å andra sidan, postverket, ställde sig

eu sannolikhetsberäkning av den motsedda inkomsten enligt en vid

skrivelsen fogad tabell så, att de ekonomiska förmånerna blevo icke

obetydligt mindre gynnsamma vid anställning i postverket. Med eu

inträdesålder av 18 år hunne han under tiden från och med det 21:a

till och med det 40:de levnadsåret såsom järnvägstjänsteman intjäna,

oavsett naturaförmåner, 56,520 kronor och såsom telegraftjänsteman

49,300 kronor, motsvarande respektive 9,270 och 2,050 kronor mera än

som posttjänsteman, vars sammanlagda inkomst under samma tid utgjorde

47,250 kronor. Resultatet måste sålunda bliva, att postverket vid den

framtida rekryteringen ginge miste om de bäst kvalificerade aspiranterna.

Detta vore så mycket mera bekymmersamt, som vissa grenarav

postverkets rörelse allt mera utvecklade sig till formlig bankrörelse.

Att för en sådan rörelse lämpligt kvalificerad personal icke kunde förvärvas

utan en väl tillmätt avlöning, hade av Riksdagen beaktats vid

bestämmande av riksbankens lönestat, där avlöningen i lägsta tjänstemannagraden

vore 2,800, respektive 2,600 kronor. Med hänsyn till angelägenheten

att postverket på ett, fullt tillfredsställande sätt fullgjorde

sin för alla samhällsmedlemmar viktiga och i den enskilde medborgarens

förhållanden ofta ingripande funktion samt den därav följande nödvändigheten

av en god rekrytering, hade distriktscheferna funnit sig

böra biträda föreningens framställning.

För egen del anmärkte generalpoststyrelsen, hurusom det genom

ett särskilt stadgande i övergångsbestämmelserna blivit sörjt därför,

att den, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänsteman hos

styrelsen eller till e. o. postexpeditör, finge beräkna begynnelseavlöning

av 2,200 kronor, och att alltså tiden för tillämpning av den i avlöningsreglementet

föreslagna begynnelseavlöningen, 1,800 kronor, vore tämligen

avlägsen. Densamma skulle i allmänhet icke inträda tidigare än

år 1914. Detta förhållande gjorde på sin tid, att styrelsen, såsom

fram gin ge av dess yttrande den 7 mars 1908, icke ville ifrågasätta

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 2 käft. It

s. 82 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

1909 års

Riksdag.

82

ändring av kommissionens förslag, om än styrelsen funnit, att skäl för

ifrågavarande hemställan icke torde saknas.

Då emellertid, såsom av Posttjänstemännens förening framhållits,

utsikterna att ernå den önskvärda ändringen i reglementet syntes vara

större vid den då förestående omregleringen av lönestaten än, såsom

styrelsen ansett, framdeles, närmare tiden för ifrågavarande avlöningsbelopps

tillämpning, anslöt sig styrelsen till den mening, som sålunda

från skilda håll gjorts gällande.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1909 förklarade

emellertid föredragande statsrådet, att han icke ansåge, att vad

i ärendet sålunda förekommit innebure tillräckliga skäl för honom att

frångå vad han tidigare därutinnan föreslagit.

I anledning av vad Kungl. Maj:t i nådig proposition till 1909

års Riksdag sålunda föreslagit beträffande begynnelseavlöning för

manlig postexpeditör väcktes vid samma riksdag i Första kammaren av

herr Hildebrand och i Andra kammaren av herr Thylander motioner

om sagda avlönings sättande till 2,000 kronor. Till stöd för sin framställning

om högre begynnelseavlöning hade motionärerna åberopat särskilda

vid motionerna fogade tabellariska översikter, innefattande jämförelser,

under olika förutsättningar, mellan den behållna årsinkomsten

under viss levnadsperiod för manlig tjänsteman vid postverket av lägst

postexpeditörsgrad, vid statens järnvägar av lägst stationsskrivare- och

vid telegrafverket av assistentgrad, i varje fall med frånräknande

av obligatoriska pensionsavgifter. Enligt dessa jämförelser skulle

Kungl. Maj ds förslag rörande avlöningen till manlig posttjänsteman ej

blott försätta denne i en ogynnsammare ekonomisk ställning än motsvarande

tjänsteman vid de båda övriga kommunikationsverken utan

även för den äldre personalen medföra minskning i den behållna totalinkomsten,

vid jämförelse med förhållandena före år 1908. Statsutskottet,

som icke fann dessa tabeller övertygande, tillstyrkte emellertid

Kungl. Maj ds förslag om begynnelselönens nedsättande för manlig

postexpeditör till 1,800 kronor, därvid stödjande sig på förut omnämnda,

av kommissionen anförda skal, nämligen att extra ordinarietiden

skulle framdeles komma att hållas nere vid omkring 5 år samt

att kompetensfordringarna för antagande till postelever då nyligen

blivit avsevärt minskade, så att realskola medförde dylik kompetens.

I anledning härav och då vidare de elever, som godkänts i elevexamen,

skulle antagas till e. o. postexpeditörer i den mån de uppnått 18 års

ålder, torde det nämligen, enligt vad utskottet anförde, vara att förvänta,

att postexpeditörsgraden framdeles kunde uppnås vid 23 å 24 års ålder.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Vid motionernas behandling inom Riksdagen, där flera ledamöter i

såväl Första som Andra kammaren uppträdde till förmån för motionerna,

erkände vederbörande departementschef, att åtskilligt talade för

bifall till motionen, men såg denne sig dock fortfarande icke kunna

gå med på förslaget, därvid han såsom stöd för sina betänkligheter

särskilt åberopade den tidiga levnadsålder, vid vilken anställning som

ordinarie postexpeditör skulle vinnas. Riksdagen beslöt också att, med

avslag å motionerna, bifalla vad Kungl. Magt i statsverkspropositionen

härutinnan hemställt.

Posttjänstemännens förening begär nu ånyo höjning av begynnelseavlöningen,

denna gång från 1,800 till 2,200 kronor. Föreningen anför,

bland annat, att redan den omständigheten, att en sänkning i avlöningen

göres under en tid, då snart sagt alla levnadskostnader äro i stigande

och lönerna på alla arbetsområden höjas för att motsvara de

ökade behoven, måste anses innebära en fara för postverket med avseende

å personalens rekrytering och för den enskilde tjänstemannens

ekonomi, varjämte föreningen påpekar, att skillnaden mellan den ålder,

vid vilken de extra postexpeditörer, som genomgått realskolan, komma

att vinna befordran till ordinarie tjänst, och den, vid vilken sådan befordran

förut vunnits, torde visa sig betydligt mindre än man tänkt sig.

Såsom förut framhållits, beräknade postkommissionen, att, sedan

realskolexamen införts såsom lägsta kompetensvillkor för antagande till

postelev, anställning som ordinarie postexpeditör skulle kunna vinnas

vid eu så pass tidig levnadsålder som 23—24 år.

I anledning härav har styrelsen ansett sig böra lämna uppgift å

vederbörandes ålder i medeltal vid antagande till e. o. postexpeditörer

under de senare åren:

1900 ...............................

.............................. 20

år

3

mån.

1901.................................

.............................. 21

»

—

))

1902................................

............................. 21

1

»

1903.................................

.............................. 21

»

))

1904.............................

......................... 21

))

5

))

1905 ..............................

........................... 21

''))

1

»

1906 ...........................

.............................. 21

))

1

»

1907 ..............................

..................... 21

''.)

1

)>

1908 ..............................

...................... 21

).)

3

»

1909..........................

................ 20

''))

9

)>

1910...............................

............................ 20

))

7

))

1911................................

............................. 21

)>

O

O

))

1912................................

.............................. 21

!)

7

)>

Förnyad

framställning

från Posttjänstemännens

förening.

Generalpoststyrelsens

nu föreliggande

uttalande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Under år 1909, då även postelever med endast realskolexamen

första gången antogos till e. o. postexpeditörer, tiar således medelåldern

för vinnande av dylik anställning utgjort 20 år 9 månader. Under

åren 1911 och 1912 har denna medelålder ytterligare stigit, så att den

för ^ närvarande utgör 21 år 7 månader. Med en beräknad extra ordinär!

etid av vid pass. 5 år kunna dessa extra ordinarie postexpeditörer

icke antagas vinna ordinarie anställning förr än vid omkring 261 /2 års ålder.

Därest styrelsens förut gjorda hemställan om ändring av nuvarande

§ .3, andra stycket — föreslagen att betecknas § 4, mom. 2 — i särskilda.

bestämmelser bifalles, skulle de manliga extra postexpeditörer,

som i sådan egenskap vunnit anställning efter 1909 års utgång —

förut 1908 års utgång — vid befordran till ordinarie erhålla en begynnelseavlöning

av 1,800 kronor. Denna avlöning har, som nämnts,

beräknats kunna av dem uppnås vid 23—24 års ålder. Enligt avlönings

reglementet är manlig postexpeditör berättigad att efter 2 år

erhålla, ålderstillägg av 200 kronor och efter ännu 2 år ett ytterligare

ålder still ägg av 200 kronor. En postexpeditör med förenämnda begynnelseavlöning

av 1,800 kronor har således ansetts kunna vid 25, högst

26 års ålder uppnå eu avlöning av 2,000 kronor och vid 27, högst 28

års ålder 2,200 kronor.

Då emellertid, enligt vad erfarenheten nu visat, eu manlig postexpeditör

i medeltal icke vinner ordinarie anställning förr än vid 26 å

2 7 års ålder, synes billigheten kräva, att han då kommer i åtnjutande

av åtminstone den ordinarie avlöning, som han under förut angiven

förutsättning skulle uppnått redan vid 25 å 26 års ålder eller 2,000

kronor. . De till postexpeditörer först vid 26 å 27 års ålder befordrade

komme i alla fall att med en begynnelseavlöning av 2,000 kronor under

minst ett levnadsår fa en lägre inkomst, än om de med eu begynnelseavlöning

av 1,800 kronor befordrats till ordinarie såsom beräknats vid

en ålder av 23 å 24 år.

1912 års Riksdag bar, med bifall till därom av Kungl. Maj:t

i nådig proposition (nr 96) gjord hemställan, förhöjt begynnelseavlöningen.

för telegra(assistenterna med 300 kronor från 1,500 till

1,800 kronor, vartill komma 2 ålderstillägg å 150 kronor, 3 ålderstilllägg

å 300 kronor och 2 å 400 kronor, vartdera att utgå efter 3 år,

så att slutavlöningen, vilken uppnås efter 21 år, uppgår till 3,800 i

stället för förut 3,400 kronor efter 18 år. Orsaken till denna förhöjning

av assistenternas begynnelseavlöning var, att erfarenheten visat,

att befordran till ordinarie assistent vunnes senare än vad som vid

1907 års lönereglering för telegrafverket antagits. Därest postexpeditö
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

KungI. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 2.

85

rernas begynnelseavlöning höjdes till 2,000 kronor, skulle postexpeditörerna

visserligen komma att nå slutavlöning, likaledes 3,800 kronor,

efter 18 år i stället för nu efter 20 år samt erhålla en 200 kronor

högre begynnelseavlöning än telegrafassistenterna, men detta motväges

därav, att de förra nå ordinarie befattning senare och hava sämre befordringsutsikter.

Befordran till assistent kan nämligen, enligt vad

generalpoststyrelsen inhämtat, beräknas erhållas vid eu medelålder av

25 år, under det postexpeditör, som sagt, i medeltal först vid 26 å 27

års ålder vinner första ordinarie anställning. Befordringsmöjligheterna

ställa sig sålunda, att, enligt de för post- och telegrafverken för år

1913 fastställda stater, inom postverket finnas 842 manliga postexpeditörer

och 513 tjänstemän av högre befattning och inom telegrafverket

135 assistenter och 110 tjänstemän av sådan högre grad, till vilken

assistenter i allmänhet kunna vinna befordran. Linje direktörer, linjeingenjörer

och verkstadspersonalen, för vilka teknisk utbildning erfordras,

äro sålunda ej medräknade. Befordringsmöjligheterna i % utgöra

således:

för de manliga postexpeditörerna................ 60,9 och

för assistenterna ............................................... 81,5.

Härav framgår, att för en stor del av postexpeditörerna någon

utsikt till befordran till högre befattning icke förefinnes.

Då tjänstemännen vid statens järnvägar från 1908 års ingång

erhöllo sina avlöningsförmåner reglerade, beviljades stationsskrivarna —

vilka äro närmast jämförliga med postexpeditörerna — en förhöjning

i avlöningen, inberäknat dåvarande dyrtidstillägg och tillägg av 20 %

inkvartering, från 1,425 kronor 60 öre — 2,772 kronor till 1,800 —

3,240 kronor. Därvid beräknades, att anställning såsom stationsskrivare

vunnes vid en medelålder av 23,8 år efter 4,3 tjänstår. Någon inskränkning

i avlöningen har ej bestämts för tjänstemän, som endast

äga realskolekompetens. Dessa sistnämnda tjänstemän komma sålunda

i betraktande av den tidigare befordringsåldern i åtnjutande av bättre

begynnelseavlöning än postexpeditörerna, varförutom stationsskrivarna

även uppnå slutavlöningen tidigare, efter 12 år. Motsvarande avlöningsbelopp,

3,200 kronor, få postexpeditörerna tillträda först efter 14 år.

Från början av år 1913 höjes, såsom förut nämnts, telegrafassistenternas

begynnelseavlöning till 1,800 kronor, efter att förut hava varit

1,500 kronor. Enligt vad styrelsen tror sig veta, har ännu ej någon

befordran till assistent, som medfört den lägre avlöningen, ägt rum.

Denna skulle tillämpas från 1908 års ingång, alltså två år tidigare, än

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

De sakkunniga.

bestämmelsen om den från 2,200 till 1,800 kronor nedsatta avlöningför

postexpeditörerna började tillämpas.

Därest styrelsens förut gjorda förslag om höjning av avlöningen

till tjänstemän av lägre grad bifalles, måste, jämväl för bibehållande

av lämplig proportion i avlöningen mellan tjänstemän av högre och

lägre grad, någon åtgärd vidtagas i syfte att bereda bättre begynnelseavlöning

för postexpeditörerna, så vitt ej må kunna så ordnas, att befordran

för framtiden, såsom kommissionen antagit, sker tidigare än

vad som nu kan beräknas. Den ifrågasatta förbättringen är också av

så mycket större vikt, som, därest generalpoststyrelsens strävan att å

tjänstemän av lägre grad överflytta arbete, som tjänstemän av högre

grad förut förrättat, skall kunna fullföljas i önsklig mån, postverket

måste tillse, att detsamma till tjänstemän av högre grad erhåller fullt

kvalificerade personer, vilka kunna övertaga arbetsledningen.

Såsom styrelsen förut framhållit, har styrelsen funnit sig icke nu

böra biträda Posttjänstemännens förenings framställning om generell

höjning av begynnelseavlöningen till manliga postexpeditörer.

Då styrelsen ansett sig böra intaga denna ståndpunkt, har detta

skett på grund därav, att det för närvarande ansetts lämpligast att se

tiden an för bedömande, huruvida levnadsåldern vid första befordran

till ordinarie tjänst må kunna nedbringas under vad som beträffande de

tjänstemän, som anställts såsom extra postexpeditörer under senaste tre

åren, måste beräknas blivm fallet, och postverket likväl må kunna åt

sig förvärva fullt kvalificerade tjänstemän av högre grad.

För att emellertid de manliga extra postexpeditörer, som antagits

under åren 1910, 1911 och 1912 och vilka beräknas vid vinnande av

ordinarie anställning hava en medelålder av 2672 år, därvid må erhålla

en begynnelseavlöning, som ungefär motsvarar den gottgörelse, postkommissionen

ansett böra tillkomma en postexpeditör vid berörda levnadsålder,

har styrelsen ansett sig böra hemställa,

att såsom övergångsbestämmelse måtte stadgas, att ifrågavarande

manliga extra postexpeditörer skola äga att vid befordran till postexpeditörer

tillgodonjuta eu begynnelseavlöning av 2,000 kronor.

De sakkunniga hava härutinnan anfört följande:

I ett hänseende hava de sakkunniga ansett sig kunna tillstyrka ett

uppskjutande på något år av den nya lönestatens ikraftträdande i en

enda detalj. Det gäller de manliga postexpeditörernas begynnelselön.

Generalpoststyrelsen har föreslagit sådan ändring i nu gällande övergångsbestämmelser,

att de under åren 1910, 1911 och 1912 antagna

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

e. o. postexpeditörerna vid ordinarieblivande må erhålla eu begynnelselön

av 2,000 kronor i stället för 1,800 kronor. Till förslaget hava de

sakkunniga ställt sig tveksamma av flera skäl. Dels måste det alltid

väcka betänkligheter att jämka på tidpunkten för ett riksdagsbesluts

ikraftträdande, dels komma under den utökade övergångsperioden ojämnheter

i avseende å avlöningsskalornas inbördes sammanhang, såsom

t. ex. alltför stort avstånd mellan manlig och kvinnlig postexpeditörs

begynnelseavlöning, att kvarstå. Men då de sakkunniga till slut efter

ingående utredningar funnit sig böra låta dessa betänkligheter vika, har

det varit framförallt av följande skäl:

l:o) Genom generalpoststyrelsens välbetänkta åtgärd att, i överensstämmelse

med en inom Riksdagen allmän önskan, i allt större utsträckning

överflytta postexpeditörernas enklare arbete på postiljoner

och postvaktmästare har ökningen i antalet ordinarie postexpeditörstjänster

icke kunnat fortgå i deri utsträckning, postkommissionen, statsutskottet

och Riksdagen vid lönestatens fastställande beräknade.

2:d) Av verkställd utredning framgår, att först med år 1913 den

nya ordningen för utbildning av postexpeditörer blir helt genomförd,

varigenom generalpoststyrelsen får i sin hand att fullständigt reglera

verkets rekrytering.

3:o) Realskolexamen har ej ännu verkat tillräckligt länge för att

bestämd erfarenhet kunnat vinnas om postexpeditörernas ålder vid

första befordran.

Då de sakkunniga av dessa skäl anse sig kunna tillstyrka generalpoststyrelsens

här omförmälda framställning, sker det dock under den

bestämda förutsättningen, att generalpoststyrelsen under övergångsåren

strävar efter att få befordringsåldern för postexpeditörer — manliga

såväl som kvinnliga — nedbringad därhän, som Riksdagen vid den

nya lönestatens antagande förutsatte.

Den av de sakkunniga under punkt 2 omnämnda utredning innehåller

följande:

Samtliga extra manliga postexpeditörer, som avlagt realskolexamen samt antagits

till extra postexpeditörer åren 1910 och 1911, hava på sin tid, enligt förut gällande

ordning, antagits till postelevaspiranter av postdirektör. I sådan egenskap hava de

före sitt inträde i postelevkurs fullgjort »försökstjänstgöring». Till följd av att

antalet aspiranter vida överskridit behovet, har längden av denna försökstjänstgöring

utsträckts väsentligt över vad som varit erforderligt för att utröna aspiranternas

lämplighet för posttjänst.

Denna tjänstgöring för de 1910 antagna extra postexpeditörerna har uppgått

till i medeltal 25,5 månader. För extra postexpeditörer från 1911 har tjänstgöringen

varit något kortare eller 17,4 månader. Emellertid har väntetiden för antagandet till

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Generalpost
styrelsen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.

extra tjänstemän i själva verket varit längre för do å.r 1911 ur postelevkursen

utgångna. Generalpoststju-elsen medgav nämligen för deltagarna i den elevkurs, som

avslutades 1910, befrielse såväl från »provtjänstgöring» som praktisk elevkurs enligt

nyare bestämmelser för postelevutbildningen, under det att 1911 års extra postexpeclitörer

måst genomgå den utvidgade, 21 månader långa elevkursen till fullo. Hela

utbildningstiden har således i medeltal omfattat för de utexaminerade:

män

försöksty.gör.

elevkurs

tillhopa

mån.

män.

män.

1910...........

............. 25,5

-1-

29,5

1911...........

............. 17,4

21

38,4

Av de 1912 antagna extra postexpeditörerna med realskolexamen hava bland

23 manliga endast 12 fullgjort sådan av postdirektör medgiven försökstjänstgöring,

som ovan avses under i medeltal.......................................................................... 17 g

kurs........................................................................... 21

S:a 38,3.

Ått märka är, att postelevaspiranterna under dylik försökstjänstgöring, efter

vunnen nödig färdighet, i avsevärd utsträckning anlitades för förordnanden å tjänstemannabefattning

och således gjorde samma tjänst som extra postexpeditörer.

Vad åter angår de extra postexpeditörer, som avlagt mogenhetsexamen och

antagits under åren 1910—1912 (1910: 1 kvinnl., 1911: 15 mani.; 1912: 10 mani.),

så hava de av generalpoststyrelsen antagits till postelevaspiranter i samband med

anordnandet av elevkurserna och icke dessförinnan tjänstgjort i postverket.

Samma är förhållandet med samtliga nuvarande deltagare i postelevkurs, vilka

skola antagas till extra postexpeditörer under åren 1913 och 1914.

Styrelsen fortsätter härefter beträffande

Mom. 3. Den här intagna bestämmelsen är erforderlig, därest det

föreslagna mom. 7 till § 2 i avlöningsreglementet — angående rätt för

postexpeditör, som varit ordinarie tjänsteman av lägre grad, att för

avlöningsförhöjning såsom postexpeditör i viss mån tillgodoräkna sig de

tjänstår, under vilka han innehaft anställning såsom ordinarie tjänsteman

av lägre grad — tillkommer, för att icke de personer, som före

samma reglementes ikraftträdande befordrats till postexpeditörer under

i momentet angivna förhållanden, skola komma i sämre ställning'', än

om de vunnit en senare befordran.

Mom. 4. Slutligen har i denna paragraf rörande rätt för de kvinnliga

biträden, som skola anställas vid postverket, att för åtnjutande av

avlöningsförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet

före 1913 års ingång innehaft stadig anställning vid postverket, hänvisats

till vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29 juni 1912.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

89

Då den förändrade avfattning, som givits denna bestämmelse i förhållande

till motsvarande stadgande i postverkets nu gällande avlöningsreglementes

övergångsbestämmelse, § 1, synts styrelsen innebära, att

biträdet, även om detsamma blir antaget från annan tidpunkt än från

1913 års ingång, skall äga tillgodoräkna sig sin förutvarande anställning

vid postverket, bar styrelsen ansett denna fråga icke påkalla

vidare åtgärd.

§ 5 (förutvarande § 4).

Mom. 1. Intill 1909 års utgång funnos fyra avlöningsklasser för postbetjänte,

minimiavlöning respektive 1,350, 1,300 1,250 och 1,100 kronor.

.Från 1910 års ingång omlades, på förslag av 1907 års postkommissiou,

dessa avlömngsbelopp så, att en normalavlöning av 1,100 kronor infördes,

under det att den ytterligare avlöning, som prövades skälig

med hänsyn till de olika orternas dyrhet, bestämdes skola utgå i form

av ortstillägg. För åtnjutande av avlöning å 1909 års stat funnos följande

bestämmelser i gällande avlöningsreglemente, nämligen,

»att till vaktbetjänte i l:a lönegraden huvudsakligen skola höra

vaktbetjänte, vilka äro stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen

eller vid Malmbergssamhällena i Norrbottens län;

att till vaktbetjänte i 2:a lönegraden skola höra de vaktbetjänte,

vilka äro stationerade i Göteborg och Malmö eller på grund av särskilda

omständigheter anses böra med dessa i avlöningsvillkor likställas samt

att till endera av 3:e och 4:e lönegraderna, alltefter levnadskostnaderna

å stationsorten, skola hänföras övriga vaktbetjänte».

I övrigt ankom det på generalpoststyrelsen att bestämma, till vilken

av dåvarande fyra lönegrader postbetjänt skulle hänföras.

Ortstilläggen utgå nu efter av kommerskollegium utarbetade allmänna

grunder.

1907 års postkommission yttrade i sitt betänkande, att dess »förslag

om ändrad uppdelning av postbetjäntes löneförmåner ej innebar

någon rubbning i de avlöningsförmåner, som tillkomma postbetjänte

enligt 1908 års stat».

Då det före 1910 års ingång ej förefanns någon egentlig dyrortsindelning,

har det förhållandet inträffat, att tjänstemän av lägre grad

i vissa fall genom ortstilläggens införande fått lägre inkomst än de

dessförinnan uppburit.

Tjänstemän av lägre grad, stationerade i Hälsingborg och Karlskrona,

hava i särskilda underdåniga skrivelser anhållit om avlöningsfyllnad

för den förlust, de av ovan angivna anledning lidit i och med

tillträdandet av 1910 års avlöningsstat.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 höft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Då antalet postbetjänte i de olika lönegraderna enligt 1909 års

stat var på förhand begränsat, kunde det förhållandet inträffa, att på eu

och samma plats stationerade postbetjänte vid 1909 års slut uppburo avlöningar

i olika lönegrader. I allmänhet placerades nämligen betjänte vid

utnämning, därest ej avlöning i den lönegrad, som var närmast avsedd för

vederbörande tjänstgöringsort, redan då fanns disponibel, i en lägre lönegrad

och uppflyttades sedan till en högre lönegrad i mån av tillgång.

Åven om avlöning i grad över den fjärde enligt 1909 års stat

torde hava varit avsedd att i viss mån utgöra gottgörelse för den

merutgift, som placeringen å vederbörande ort, i jämförelse med utgifterna

å normalort, förorsakade, så lärer dock den del av avlöningen,

som överskjuter den normala, icke kunna karaktäriseras såsom ortstillägg

i egentlig mening, då ju ofta icke alla postbetjänte å en och samma

ort kunde samtidigt tilldelas en av ortens dyrhet påkallad högre avlöning.

Därest icke någon särskild övergångsbestämmelse medgives, skulle

det förhållande kunna inträffa, att av tvenne på samma ort stationerade

tjänstemän, den ena, som vid utgången av år 1909 uppbar avlöning i

dåvarande andra lönegraden, kommit att förlora på tillträdandet av den

lönestat, som gäller från 1910 års början, under det att den andra,

som vid 1909 års utgång endast uppbar avlöning i fjärde lönegraden,

skördat en avsevärd vinst av den nya staten.

Nedanstående exempel angiver, huru avlöning till två tjänstemän,

stationerade å ort, som från 1910 års ingång hänförts till grupp 3 a,

vid övergången 1909 — 1910 kunnat gestalta sig:

Lönegrad vid

1909 års ut- gång.

Avlöning å

1909 års

stat.

Avlöning med

ortstillägg å

1910 års stat.

Skillnad.

•2:;.

1,300

1,250

50

4:e

1,100

1,250

+ iso j

Ännu skarpare framträda verkningarna för åtskilliga, exempelvis i

Hälsingborg stationerade tjänstemän av lägre grad, vilka vid 1909 års

ingång intjänat två ålderstillägg och vilka således enligt förutvarande

bestämmelser åtnjöto eu sammanlagd avlöning av 1,700 kronor, men

från 1910 års början erhållit allenast 1,400 kronor i avlöning jämte

150 kronor i ortstillägg. De förlora alltså 150 kronor för år. Eu sådan

verkan av det nya avlöningsreglementet torde näppeligen kunna

anses riktig, och detta särskilt i betraktande därav att de tjänstemän,

som förlorat på tillträdet av 1910 års lönestat, i allmänhet varit de

äldsta och mest meriterade, under det att de yngsta eller de, som av

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.

91

en eller annan anledning ej enligt äldre bestämmelser uppflyttats i

lönegrad i tur och ordning, genom den nya staten fått en avlöningsförhöjning,

som de måhända eljest fått vänta på.

Redan förut har fråga förelegat att giva sådan tolkning åt § 4 i

övergångsbestämmelserna, att de tjänstemän av lägre grad, som förlorat

på tillträdet av 1910 års lönestat, skulle kunna erhålla personliga

avlöningstillägg. Svenska postmannaförbundet gjorde nämligen i underdånig

skrivelse den 23 februari 1910 framställning i ämnet. Över denna

framställning avgav generalpoststyrelsen den 1 april samma år utlåtande,

därvid styrelsen, med hänsyn särskilt till den motivering för

ifrågavarande bestämmelser, som återfunnes i statsrådsprotokollet (sjätte

huvudtiteln vid 1909 års Riksdag), ansåg sig icke kunna giva sin anslutning

till nämnda framställning, utan hemställde, att framställningen

ej måtte föranleda till vidare åtgärd. Vid föredragning den 10 juni

1910 av berörda framställning fann Kungl. Maj:t, enär frågan, som

gällde tolkning av bestämmelser, icke borde prövas i den ordning, densamma

blivit väckt, framställningen icke föranleda åtgärd. Frågan har

emellertid icke blivit dragen under regeringsrättens prövning och är

sålunda ännu oavgjord.

I samband med arbetena för den allmänna revidering av avlöningsreglementets

bestämmelser, som nu är föremål för behandling, har

styrelsen låtit verkställa fullständig utredning rörande antalet tjänstemän

av lägre grad, som tillskyndats förlust genom tillträde till 1910

års stat. Det har då visat sig, att detta antal var betydligt större än

man förväntat samt att tjänstemännen för åren 1910—1913 av förenämnda

anledning förlorat sammanlagt omkring 27,000 kronor.

Efter samråd med de sakkunniga har generalpoststyrelsen nu ansett

sig för undanröjande av all tvekan böra ifrågasätta, huruvida icke

sådan ändring av § 4 (föreslagen att betecknas § 5) i de särskilda bestämmelserna

borde vidtagas att ordet »tjänsteman)) utbytas mot »En var

tjänsteman)) samt att ett kompletterande tillägg därom, att bestämmelsen

skall gälla från 1910 års början räknat, intages i momentet.

Mom. 2. (Oförändrat innehåll, nu § 4, sista stycket.)

Mom 3. I detta moment, som innehåller bestämmelse om rätt för

kvinnligt biträde att tillgodonjuta avlöningsfyllnad i visst fall, har hänvisats

till vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29 juni 1912.

Nuvarande § 5 skulle vid bifall till vad styrelsen föreslagit i fråga

om utsträckning av semestern kunna bortfalla.

§ 6.

Denna § har givits den ändring, som påkallas av fastställande

av det nya avlöningsreglementet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Departements
chefen.

§ 7.

Det gjorda tillägget om rätt för ordinarie tjänstinnehavare att åtnjuta

de med en befattning förenade sportler och övriga extra inkomster

jämväl vid tjänstgöringshinder på grund av kroppsskada, ådragen under

tjänstutövning, eller till förekommande av smittofara vid annans sjukdom

föranledes av i § 2 mom. 3 avlöningsreglementet intagna stadgande!! om.

oavkortad avlöning till tjänsteman vid tjänstgöringshinder av nämnda slag.

Till en början må såsom en allmän synpunkt på de vid 1909''

års avlöningsreglemente fogade övergångsbestämmelserna samt däremot

svarande särskilda bestämmelser i nu förevarande förslag framhållas,

att syftet med dylika stadganden är, att för de tjänstemän,

som redan åtnjuta lön på äldre stat, skapa en jämn, rättvis och

konsekvent övergång till den nya staten. Dylika bestämmelser

förutsätta en ingående personlig undersökning av så gott som hela

tjänstemannakårens ålders- och avlöningsförhållanden och bliva likväl

synnerligen svåra att överskåda, i synnerhet om det nya avlöningsreglementet

är byggt på väsentligen andra grunder än det föregående.

Efter den erfarenhet, som nu föreligger, torde man kunna medgiva,

att de år 1909 antagna övergångsbestämmelserna i vissa avseenden

icke varit tillfredsställande. Det synes mig då vara en ren billig-het såtgärd,

att man nu, när postverkets löneförhållanden i allt fall äro under

statsmakternas prövning, söker avhjälpa de föreliggande ojämnheterna.

Beträffande motiveringen för de särskilda bestämmelserna kan jag

nöja mig med att åberopa vad styrelsen och de sakkunniga anfört,

allenast med följande tillägg.

§ I
De

i ingressen till denna paragraf samt mom. 2 föreslagna ändringarna

avse dels att tjänstgöring före 1910 års ingång skall, tagas

i beräkning icke endast vid bestämmandet av begynnelseavlöning å

1910 års stat utan även vid därefter inträffande avlöningsförhöjning

och dels att förebygga vissa olägenheter till följd av den i mom. 2

stadgade gruppindelningen. De av styrelsen anförda exemplen synas

mig tydligt nog visa, att dessa ändringar äro befogade. Då därtill kommer,

att den utgift, som genom ändringarna skulle förorsakas statsverket,

torde hålla sig- inom mycket måttliga dimensioner, anser jag

mig böra tillstyrka förslaget i denna del.

s. 93 Kontrollera mot PDF

KungI. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 2.

93

§ 4-

Beträffande bestämmelserna i § 4 mom. 2 är den viktigaste av

där föreslagna ändringar den, att manlig extra postexpeditör, som anställts

i sådan egenskap under något av åren 1910—1912, skall äga att vid

befordran till postexpeditör åtnjuta en begynnelseavlöning av 2,000

kronor i stället för den i avlöningsreglementets § 1 föreskrivna å

1,800 kronor.

Man torde härvid böra erinra sig, att vid 1909 års Riksdag, då

sistnämnda belopp fastställdes såsom begynnelseavlöning i stället för

förutvarande 2,200 kronor, anledning att sänka begynnelseavlöningen

ansågs föreligga dels däri, att ordinarie anställning skulle vinnas vid

väsentligt tidigare ålder än förut — såsom det antogs vid omkring 23—24

år — sedan realskolexamen dåmera blivit enda kompetensvillkor för postelev,

och dels i den omständigheten, att snabbare befordran skulle ernås

genom ökat inrättande av ordinarie befattningar i mån av postverkets

utveckling. Med den befordringsålder, man sålunda beräknade

såsom sannolik, ansåg man, att en begynnelseavlöning å 1,800 kronor

skulle vara lämpligt avpassad efter ifrågavarande tjänstemäns arbetsuppgifter

och utbildning. Den utredning, som år 1909 genom två

motionärer förelädes Riksdagen i syfte att visa, att befordringsåldern i

själva verket skulle komma att ställa sig åtskilligt högre, ansågs icke

vara fullt bevisande.

Numera har emellertid verkligheten under de gångna åren på ett

påtagligt sätt jävat antagandet om nämnda låga befordringsålder. För

att kunna genomföra den avlöningsplan, som Riksdagen tillämnade år

1909, finnas två vägar, antingen att så starkt öka antalet ordinarie

postexpeditörstjänster, att befordringsåldern sjunker, eller att, så länge

den beräknade ålderssänkningen icke inträffat, höja begynnelselönen.

Den första av dessa utvägar synes mig föga tilltalande. Antalet ordinarie

tjänster bör naturligtvis rätta sig endast efter det stadigvarande

behovet av arbetskrafter, och det vore så mycket mindre lämpligt att

inrätta ett mycket stort antal nya ordinarie postexpeditörsbefattningar,

som generalpoststyrelsen för närvarande strävar att minska behovet av

dessa tjänstemän och i stället använda tjänstemän av lägre grad. Eu

dylik ökning skulle dessutom relativt försämra utsikten till befordran

från postexpeditörstjänst till högre grad.

Mot den andra utvägen synas mig knappast med skäl kunna göras

några invändningar. De under åren 1910—1912 antagna extra postexpeditörerna

hava redan vid antagandet til! extra tjänstemän uppnått

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 2.

sådan ålder, att de med säkerhet icke komma att utnämnas till ordinarie

postexpeditörer vid den år 1909 beräknade levnadsåldern. Det

är då icke mer än skäligt att, på sätt som av liknande anledning skedde

ifråga om telegrafassistenternas avlöning, höja begynnelseavlöningen

till det belopp, som postexpeditörerna vid tidigare befordran skulle hava

uppnått genom ålderstillägg. För statsverket blir detta alltid billigare

än om 1909 års beräkningar slagit in, i det personerna i fråga nu få

under några år uppbära lägre avlöning såsom extra än de då skulle

hava gjort såsom ordinarie tjänstemän. Skulle det sedan visa sig, att

befordringsåldern sjunker, är man icke för framtiden bunden vid de

högre begynnelseavlöningarna.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit, att rätten att beräkna

den del av extra ordinarietiden, som överskjuter 5 år, må utsträckas

till dem, som före 1,90.9 års utgång antagits till extra ordinarie postexpeditörer

eller haft viss annan extra ordinarie anställning, med rätt

därvid för manlig postexpeditör att utgå från 2,200 kronor såsom

begynnelseavlöning. Denna utsträckning torde i själva verket allenast

vara en konsekvens av det år 1909 fattade beslutet, och har jag däremot

intet att erinra.

I detta sammanhang må omnämnas, att Posttjänstemännens förening

i sin ovannämnda skrivelse till generalpoststyrelsen hemställt,

att sistnämnda belopp måtte höjas till 2,400 kronor. Detta förslag

måste sättas i samband med den ovan under § 1 i avlöningsreglementet

omförmälta framställningen om höjning av begynnelseavlöningen

till 2,200 kronor. Lika litet som jag ansett mig höra tillstyrka den

sistnämnda, kan jag tillmötesgå föreningens nu ifrågavarande hemställan.

§ 5.

Vad slutligen mom. 1 i denna § angår har jag intet att erinra mot.

den föreslagna lydelsen. Då denna innehåller, att det ifrågasatta personliga

lönetillägget skulle räknas från 1910 års början, ber jag att få

framhålla, att detta enligt min uppfattning ej kan anses oförenligt med

paragrafens innebörd, sådan samma paragraf förut varit avfattad. Jag

anser således det, gjorda tillägget icke behöva innebära någon förändring,

utan endast ett förtydligande av paragrafen. Då vid sådant förhållande

det ej är fråga om retroaktiv verkan av en ny löneförmån, anser jag mig

icke kunna göra någon invändning mot, att den i paragrafen bestämda

avlöningen får utgå från början av år 1910.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Sedan jag sålunda redogjort för de ifrågasatta ändringarna i avlöningsreglementet,

övergår jag till

Driffckostnadsstaten för år 1914.

Den för år 1913 av Kungl. Maj:t

upptager följande slutsummor:

Avlöningsstaten ................................

Övergångsstaten ...........................

Pensioner ...........................................

Postbefordran .................................

Omkostnader .....................................

Oförutsedda utgifter.........................

Avkortningar och restitutioner .....

Avsättning till förnyelsefond ........

fastställda stat för driftkostnader

kr. 13,140,200

» 30,050

j> 312,755

» 6,973,000

)> 2,521,000

» 15,000

10,295

215,000

Er. 23,217,300

Vad angår förhållandena under 1914 har jag att först behandla

Å, Avlöningsstat.

1. Generalpoststyrclsen.

I staten för år 1913 äro vederbörande anslag upptagna till följande

belopp:

ordinarie löner och tjänstgöringspenningar ............ kr. 418,150

ortstillägg .............................................................. >’ 23,750

arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning

in. m.................’................................................ » 46,400

eller tillhopa kronor 488,300

Generalpoststyrelsen anför beträffande

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.

Därest de föreslagna förändringarna i avlöningsreglementet för

tjänstemän vid postverket i fråga om avlöningsförbättring vid befordran

och tillgodoräknande i visst hänseende av de år, som vid tillträdande

av 1910 års stat blevo övertaliga, samt anställande av en verkmästare

bifallas, skulle detta föranleda för år 1914 beträffande de ordinarie lönerna

och tjänstgöringspenningarna åt generalpoststyrelsens personal

en ökning av tillhopa 6,500 kronor.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Då emellertid i de särskilda för år 1913 fastställda avlöniugsbeloppen,

för så vitt nu kan bedömas, komma att inträda vissa förändringar

till följd av intjäntå ålderstillägg, befordran, omplacering eller avgång

för nuvarande befattningsinnehavare, skulle den faktiska ökningen i ordinarie

löner och tjänstgöringspenningar för geueraipoststyrelsens personal

allenast uppgå till 5,700 kronor.

Hos generalpoststyrelsen äro placerade ett visst antal l:ste postexpeditöror

och postexpeditörer. Styrelsen skulle måhända på grund

därav kunna anses ej hava befogenhet att utöver detta antal till tjänstgöring

hos generalpoststyrelsen beordra ordinarie dylika tjänstemän.

Då emellertid erfarenheten visat, att det understundom är behövligt att

för tillfälligt arbete inkalla dylik tjänsteman, som för visst ifrågakommande

arbete besitter särskilda kvalifikationer, har generalpoststyrelsen,

med vilken de sakkunniga instämt, ansett sig böra framhålla angelägenheten

därav, ätt den omständigheten, att i staten för styrelsen linnes upptaget

ett bestämt antal luste postexpeditörer och postexpeditörer, ej

får utgöra hinder för styrelsen att vid behov till tillfällig tjänstgöring

hos styrelsen inkalla ett ytterligare antal ordinarie tjänstemän från

distrikts- eller lo kalstat ernå i stället för extra tjänstemän eller personal

utom verket. Ur kostnadssynpunkt spelar saken ingen roll. Extra

tjänstemän eller personal utom verket kommer ju i båda fallen att anlitas

antingen för arbetet hos styrelsen eller såsom ersättare för inkallad

ordinarie tjänsteman från distrikts- eller lokalförvaltning. Men för att

rationellt kunna ordna arbetet är det givetvis av vikt för generalpoststyrelsen

att kunna för utförande av visst arbete använda den mest

lämpl iga arbe t skraften.

Vad beträffar uppställningen av avlöningsstaten för generalpoststyrelsen

har allt sedan år 1911 iakttagits, att på de särskilda byråerna

fördelats de olika befattningshavarna med slutavlöning av lägst 5,500

kronor, varvid för dessa angivits de till dem utgående avlönings belopp.

Då emellertid generalpoststyrelsen, på grund av numera vunnen

erfarenhet efter den nya omorganisationens ikraftträdande är 1910,

har anledning antaga, att det för ett mera ändamålsenligt ordnande

av ärendena mellan de olika byråerna och åstadkommande av en jämnare

arbetsfördelning — vilken fördelning jämlikt gällande nådiga instruktion

för generalpoststyrelsen bestämmes av generalpostdirektören —

kommer att visa sig önskvärt att även vidtaga viss omplacering av befattningshavare

med slutavlöning av lägst 5,500 kronor, har styrelsen,

med vilken de sakkunniga jämväl i detta avseende förenat sig, funnit

lämpligast, att i avlöningsstaten för styrelsen, i likhet med vad äger

rum beträffande såväl staten för postverkets distrikts- och lokalför
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.

97

yaltningar som staten för järnvägsstyrelsen med underlydande förvaltningar,

allenast upptagas antalet olika befattningshavare med angivna

lönebelopp.

Här efteråt intagna tabell utvisar lönestaten för generalpoststyrelsen

åren 1913 och 1914.

År

1913.

År 1914.

ökning

år 1914

i förhål- lande till

år 1913.

Minsk- ning år

19i4 i

förhål- lande till

år 1913.

Kronor.

Kronor

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Generalpostdirektören..............................

13,000

_

13,000

_

_

_

4 byråchefer..........................................

34,500

47,500

34,500

47,500

—

—

1 kamrerare..........................................

—

7,000

—

7,000

—

—

5 sekreterare .......................................

—

33,500

—

33,000

—

500

1 ombudsman........................................

—

5,500

—

5,500

—

—

3 förste aktuarier ................................

—

18,500

—

19,000

500

—

2 intendenter .......................................

—

13,000

—

13,000

—

—

1 aktuarie............................................

—

5,500

—

5,000

—

500

1 förrådsförvaltare ................................

—

4,200

—

5,500

1,300

—

7 notarier............................................

—

33,500

—

34,700

1,200

—

1 registrator ........................................

—

4,600

—

4,600

—

—

5 revisorer ...........................................

—

27,000

—

27,500

500

—

2 » och bokhållare........................

—

10,500

—

10,500

—

—

17 förste postexpeditörer, manliga .............

—

65,000

—

65,000

—

—

1 verkmästare.......................................

—

—

—

3,200

3,200

—

12 postexpeditörer, manliga .....................

—

38,400

—

38,400

—

—

20 » , kvinnliga.....................

—

36,000

—

36,000

—

—

25 kvinnliga biträden .............................

—

41,250

—

41,250

—

—

19 vaktmästare......................................

—

27,000

—

27,000

—

—

Förste vaktmästaren, arvode ...................

—

200

—

200

—

—

Summa

—

418,150

423,850

6,700

1,000

Ökning 5,700 kronor.

Slutbeloppet för ordinarie löner och tjänstgöringspenningar för

generalpoststyrelsens tjänstemän torde alltså för år 1914 böra höjas med

5,700 kronor och sålunda förslagsvis sättas till 423,850 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Ortstillägg.

Då det för år 1913 anvisade förslagsanslaget för detta ändamål,

23,750 kronor, synes bliva tillräckligt jämväl för år 1914, bär generalpoststyrelsen

ej ansett sig hava anledning ifrågasätta ändring i samma

belopp.

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariats ersättning in. m.

Anslaget är i 1912 års stat upptaget till 50,000 kronor, men komma

utgifterna på detta anslag att, så vitt nu kan bedömas, för detta år

uppgå till 72,000 kronor eller 22,000 kronor mera än det i staten fastställda

beloppet.

I generalpoststyrelsens skrivelse den 7 november 1911 med

förslag till stater för postverkets driftkostnader år 1913 föreslogs

anslaget till ett till 80,000 kronor förhöjt belopp, men blev på grund

därav att i postverkets stater för sistnämnda år uppfördes 25 ordinarie

kvinnliga biträden sänkt med 3,600 kronor, motsvarande nu utgående

avlöningar till dessa biträden, eller sålunda till 46,400 kronor.

På grund av den alltjämt fortgående stegringen i postanvisningsrörelsen

— antalet postanvisningar, som år 1910 utgjorde 8,070,182,

ökades nämligen under år 1911 till 9,028,614 eller med icke mindre

än 11.88 % — måste generalpoststyrelsen öka den kvinnliga extra personal,

som å postanvisnings revisionen användes för erforderlig omsortering

av utbetalade postanvisningar. Därtill kommer, att generalpoststyrelsen

för tjänstgöring hos styrelsen i anledning av vikariat in. m.

måste på grund av det ringa antalet amanuenser, som ännu kvarstå i

styrelsen, anlita extra tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,

vilkas arvode i sådana fall utbetalas i styrelsens kassa och

sålunda belasta detta anslag, under det att de i allmänhet lägre avlöningarna

till deras vikarier utgå vid nyssnämnda förvaltningar.

Styrelsen anser sålunda försiktigheten bjuda, att anslaget, för att

icke behöva överskridas, fastställes till 55,000 kronor, vilket innebär

en förhöjning i 1913 års anslag av 8,600 kronor.

Generalpoststyrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att, därest,

såsom framdeles föreslås, det å övergångsstaten upptagna anslaget till

arvoden åt extra tjänstemän nedsättes från 14,000 kronor till 9,100

kronor eller med 4,900 kronor, den verkliga ökningen för år 1914 i

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

kostnaderna för de extra tjänstemännen i styrelsen endast skulle

komma att uppgå till 3,700 kronor.

Mot vad styrelsen sålunda föreslagit har jag intet annat att erinra Dep”‘*“eDtB''

än att i enlighet med mitt ovan framställda förslag avlöningen till verkmästarbefattningen,

av styrelsen upptagen till 3,200 kronor, skall utgå

ur styrelsens stat.

Beloppen av nu ifrågavarande anslag under generalpoststyrelsen

skulle således bliva följande:

ordinarie löner och tjänstgöringspenningar .............................. kr. 420,650

ortstillägg ............................................................................................. * 23,750

arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m....... )> 55,000

Slutsumman av anslaget till avlöningar till generalpoststyrelsen

för år 1914 skulle alltså uppgå till ................... kr. 499,400,

vilket innebär en förhöjning i anslagen av tillhopa 11,100 kronor i

förhållande till samma anslag för år 1913, sammanlagt 488,300 kronor.

2, Distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.

För år 1913 är anslaget till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar,

däruti även innefattad ersättning jämlikt § 8 i avlöningsreglementet

i form av tillägg till tjänstgöringspenningarna till vissa postvaktmästare

och postiljoner för bestridande av viktigare göromål, åt de

vid distrikts- och lokalförvaltningarna anställda tjänstemän beräknat till

sammanlagt ..................................................................................... kr. 8,313,400

Så vitt nu kan beräknas, torde detta belopp bliva

tillräckligt.

För år 1914 erfordras av nedan angivna anledningar

ökning med omkring följande belopp, nämligen:

för avlöningsförhöjning åt tjänstemän .................................... » 125,500

samt för den föreslagna löneregleringen för tjänstemän av

lägre grad ............................................................................. » 452,400

distrikts- och lokalförvaltningarna skulle sålunda för år

1914 komma att i löner och tjänstgöringspenningar

utgå............................................................................................. kr. 8,891,300

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

Generalpoststyrelsen anser sig emellertid på här nedan närmare angivna

skäl böra för är 1914 föreslå ökning i antalet förste postexpeditörer,

manliga postexpeditörer samt förste postvaktmästare och förste

postiljon er.

ökning av Generalpoststyrelsen har till en början upptanit till behandling:

postexpedi- frågan om rätt för styrelsen att placera förste postexpeditörer jämväl

törer, manlig». vid postkontor av klasserna 3 och 4. I sådant hänseende har styrelsen

framhållit följande.

De i postverkets stater från och med år 1910 å distrikts- och lokalförvaltningarna

upptagna 142 manliga förste postexpeditörer äro placerade,

förutom vid distriktsförvaltningarna, endast vid postkontor av första

och andra klass.

1907 års postkommission hemställde, att manliga förste postexpeditörer

måtte placeras till tjänstgöring, förutom vid postkontor av nämnda

klasser, även vid sex ej särskilt angivna postkontor inom 3:e klassen.

Föredragande departementschefen ansåg emellertid, såsom framgår

av hans yttrande till vederbörande statsrådsprotokoll av den 29 januari

1909, att några dylika tjänstemän icke torde böra avses för postkontor

av 3:e klass, samt att följaktligen de 6 manliga förste postexpeditörer,

som av kommissionen upptagits för tjänstgöring vid dylika postkontor,

syntes böra utgå.

I enlighet med detta departementschefens uttalande blev också vid

fastställandet i staten av antalet förste postexpeditörer beträffande lokalförvaltningen

taget i beräkning endast det antal förste postexpeditörstjänster,

som enligt verkställd utredning erfordrades vid postkontor av

klasserna 1 och 2.

Av sådan anledning har generalpoststyrelsen — ehuru förste postexpedi

törerna i avlöningsstaten för distrikts- och lokalförvaltningarna

endast äro upptagna till antalet utan angivande av de olika distrikteller

postkontor, vid vilka de skola finnas anställda — ansett sig förhindrad

att placera någon dylik tjänsteman till tjänstgöring vid postkontor

av klasserna 3 och 4.

Erfarenheten har emellertid visat, att vid ett eller annat postkontor

av klasserna 1 och 2 A åtminstone tills vidare kunde utan större

olägenhet undvaras en av de förste postexpeditörer, som därstädes äro

placerade, under det att i stället vid några postkontor av klass 3 och

även vid enstaka postkontor av klass 4 framstått ett trängande behov

av anställande utav eu dylik tjänsteman. För ett rationellt ordnande

av postkontorens skötsel är det enligt generalpoststyrelsens och de sak
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

101

kunnigas åsikt därför nödvändigt, att generalpoststyrelsen äger rätt att,

utan hänsyn till postkontorets klass, placera förste postexpeditör vid

vilket postkontor som helst, där behov av sådan mellangradstjänst förefinnes,

eller med andra ord att departementschefens förenämnda uttalande

icke må anses innebära hinder för generalpoststyrelsen att, med iakttagande

givetvis att det i staten fastställda antalet förste postexpeditörer

ej överskrides, placera dylik tjänsteman jämväl vid postkontor av klasserna

3 och 4.

Under sådant förhållande tror sig generalpoststyrelsen kunna tillgodose

det för de olika postkontoren för närvarande föreliggande behovet

av förste postexpeditörer med det nuvarande antalet dylika

tjänstemän.

Vad åter beträffar de ambulanta postanstalterna har på grund av

den utveckling, som våra största och förnämsta sjöpostexpeditioner, nämligen

de å ångfärjeleden Trälleborg—Sassnitz, numera tagit, behov framträtt

av att tilldela de vid dessa expeditioner anställda förste expeditörer,

d. v. s. de tjänstemän, som utöva förmanskap inom expeditionerna,

tjänsteställning och avlöning såsom förste postexpeditörer.

Den post, som sjöpostexpeditionerna å sagda linje hava att behandla,

är av synnerligen stor omfattning och betydenhet. Det ligger därför

särskilt stor vikt uppå, att arbetet inom dessa expeditioner bedrives och

ledes med planmässighet, så att postens expedition i rätt tid icke vid

något tillfälle äventyras.

För närvarande tjänstgöra fem postexpeditörer såsom förmän inom

sjöpostexpeditionerna Trälleborg-—Sassnitz. .

Förutom det förmanskap, som åligger förste expeditören att utöva,

har han att handlägga all förekommande värdepost jämte därtill hörande

expeditionsgöromål ävensom att vid postens in- och urlastning övervaka,

att posterna behörigen ingå och avlämnas. För den värdepost, förste

expeditören omliänderhar, är han personligen ansvarig.

På förste expeditörens duglighet och noggranna fullgörande av sina

åligganden beror i väsentlig mån den säkra befordringen av de betydande

värden, som överlämnas i postverkets vård.

I förste expeditörens tjänståligganden ingår även att föra tjänsteskriftväxlingen

i allmänhet samt att i tillämpliga delar fullgöra åligganden,

som motsvara vad som tillhör förvaltningen av en fast postanstalt. Han

har sålunda att tillse, att personal, utrymme och anordningar äro lämpade

för trafikens omfattning samt att till överordnad myndighet avgiva

de yttranden och förslag, vartill tjänsten kan föranleda eller som

bliva honom avfordrade.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Såsom förman för en personal, som uppgår till 6 å 8 man och. såsom

ansvarig’ för göromålens behöriga gång, intager förste expeditören

en ställning, som, även om den med hänsyn till göromålens art, är

mindre mångsidig, dock kan fullt jämställas med förste postexpeditörsbefattning

å postkontor.

Postutväxlingen med utlandet kräver en ingående kännedom om

gällande internationella postförfattningar, och det är särskilt beträffande

sjöpostexpeditionerna Trälleborg—Sassnitz synnerligen viktigt att kunna

besätta förmansplatserna med i alla avseenden fullt kvalificerade tjänstemän,

som, bland annat, äro väl förfarna i främmande språk. Exempelvis

må nämnas, att, för att post till och från Ryssland skall kunna

expedieras utan dröjsmål, vederbörande postdirektör sett sig nödsakad

föreskriva, att personalen inom sjöpostexpeditionerna i fråga skola lära

sig tyda även ryska språket i skrift.

Med hänsyn till de alldeles speciella fordringar, som måste ställas

på förmännen inom sjöpostexpeditionerna å linjen Trälleborg—Sassnitz

för att de skola kunna''fullt tillfredsställande utföra det dem åliggande ansvarsfulla

och krävande arbete, samt med avseende jämväl fäst å angelägenheten

att undvika alltför ofta förekommande ombyten å förmansplatserna,

vilket lätteligen kan medföra skadlig rubbning i kontinuiteten

av arbetet inom expeditionerna i fråga, har generalpoststyrelsen ansett

sig böra hemställa, att i staten för år 1914 måtte uppföras anslag till

ytterligare 5 manliga förste postexpeditörer vid, postverkets distrikts- och

lokalförvaltningar med ett belopp av 18,300 kronor.

Hela antalet manliga förste postexpeditörer vid ifrågavarande förvaltningar

skulle alltså i 1914 års stat bliva 147.

Den verkliga kostnadsökningen för de nya tjänsterna skulle emellertid,

då de personer, som kunde ifrågakomma till befordran, beräknas

såsom postexpeditörer åtnjuta en avlöning av 16,000 kronor, utgöra

2,300 kronor, vartill dock bör läggas skillnaden i avlöning till 5 extra

postexpeditörer, som i succession befordras till ordinarie, med 3,500

kronor. Hela kostnaden för tjänsterna utgör sålunda 5,800 kronor.

Skillnadsbeloppet, 12,500 kronor, mellan den avlöning, som förste

postexpeditörerna skulle uppbära, och den verkliga kostnaden förtjänsterna

utgöres av

inbesparade arvoden till 5 extra tjänstemän ......... kr. 7,500 och

minskade avlöningar till 5 postexpeditörer, varom i det

följande närmare talas, .............................................» 5,000

Kr. 12,500

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

I postverkets stat för år 1912 äro

expeditörstjänster, nämligen:

upptagna sammanlagt 1,072

Manliga. Kvinnliga.

post
-

i generalpoststyrelsen........................... 12 20

vid distrikts- och lokalförvaltningarna 800_240

Summa 812 260

eller tillsammans 1,072.

Jämlikt vid 1912 års Riksdag fattat beslut kommer detta antal att

från 1913 års ingång ökas med 50 nyinrättade postexpeditörstjänster

— 30 manliga och 20 kvinnliga — vilka samtliga tillförts distrikts- och

lokalförvaltningarna. Sammanlagda antalet postexpeditörstjänster kommer

sålunda att från år 1913 uppgå till 1,122, därav 842 manliga och

280 kvinnliga.

De nya tjänsterna i 1913 års stat hava tillkommit icke blott för att

tillgodose behovet av ordinarie arbetskrafter för mötandet av den alltjämt

fortgående tillväxten i posttrafiken, utan även för att, i enlighet

med av Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänd grundsats, kunna hålla

extra ordinarietiden för postexpeditörer nere vid omkring 5 år.

I början av september 1912 utgjorde antalet extra postexpeditörer

500, av vilka, såvitt nu kan bedömas, endast omkring 400 torde böra

medtagas vid beräkningen av dem, som komma att göra anspråk på

befordran.

Förenämnda 400 extra postexpeditörer hava anställts i verket i

följande ordning:

190 6 38A.................................... 8 st.

1907 23/b.................................... 77 »

1908 19/5.................................... 57 »

1909 28 r,................................... 102 »

1910 22/i................................. 1 »

1910 21 /r>.................................... 58 »

1911 80/b ................................... 56 »

1912 31 b.................................... 41 »

400 st.

Ökning av

antalet

ordinarie postexpeditörer.

Av dessa extra postexpeditörer beräknas omkring 15 bliva befordrade

före 1912 års utgång i succession efter avgångna postexpeditörer.

Med 1913 års ingång komma ytterligare 50 att vinna ordinarie

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

anställning å de från nämnda tidpunkt inrättade nya postexpeditörstjänsterna.

Vid tillsättande av dessa tjänster skulle således huvudsakligen

komma i fråga de extra postexpeditörer, som antagits den 23

maj 1907 och vilkas extra ordinarietid alltså kommer att vid befordringen

uppgå till ungefär 5 år 7 månader. Under år 1913 kan den

vanliga årsavgången bland postexpeditörerna beräknas till omkring 34.

Intill utgången av samma år kunna således antagas hava befordrats

alla de extra postexpeditörer, som antagits under åren 1906 och 1907

samt 14 av dem, som vunnit inträde under året 1908.

Vid 1913 års utgång skulle alltså såsom obefordrade kvarstå 43 av

de extra postexpeditörer, som antagits år 1908 och vilkas tjänstålder

då skulle uppgå till 5 år 7 månader. Om dessa tjänstemän skulle

avvakta befordran endast på grund av vanlig avgång, skulle extratiden

för dem komma att utsträckas till 6 å 67a år och för en del

ända till 7 år.

Vid sådant förhållande anser generalpoststyrelsen lämpligt, att även

för år 1914 bestämmes en ökning av antalet ordinarie postexpeditörstjänster.

Denna ökning synes med hänsyn till verkets behov av arbetskrafter

böra bestämmas till 30. Då emellertid, vid bifall till generalpoststyrelsens

förslag om uppförande å stat av ytterligare 5 manliga

förste postexpeditörstjänster, motsvarande antal extra postexpeditörer

skulle kunna befordras till postexpeditörer, torde ökningen av antalet

nya postexpeditörstjänster i staten böra begränsas till 25, eller det

antal, som ifrågasatts av styrelsen för Posttjänstemännens förening.

Den alltjämt fortgående överflyttningen av göromål från tjänstemän

av högre grad till tjänstemän av lägre grad, samtidigt med att

arbetstiden utsträckts och gjorts mera effektiv, har nämligen föranlett,

att antalet tjänstemän av högre grad alltsedan 1908 varit i ständigt

sjunkande, såsom framgår av nedanstående tabell.

År.

Tjänstemän av högre grad.

Årlig

minskning.

Ordinarie.

Extra

med fast

placering.

Summa.

1908 ..................................................................

1,304

437

1.741

1909 ..................................................................

1,411

310

1.721

20

1910..................................................................

1,475

192

1,637

54

1911..................................................................

1,475

169

1,644

23

1912...............................................................

1,526

97

1,623

21

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

105

Antalet extra tjänstemän av högre grad med fast placering utgör

alltså för närvarande 97. Från 1913 års ingång kommer detta antal

genom tillsättande av beviljade 50 nya postexpeditörstjänster att minskas

till 47. Väl kan i följd av posttrafikens tillväxt beräknas, att en ökning

i den fast placerade extra personalen blir nödvändig under år 1913. Men

då generalpoststyrelsen fortfarande har sin strävan inriktad på att, i

den mån så kan ske utan olägenhet, använda personal av lägre grad

i stället för högre grad, torde antalet extra tjänstemän av högre grad

med fast placering icke komma att under året förete någon väsentlig

ökning. Generalpoststyrelsen beräknar, att antalet dylika tjänstemän

skulle vid 1913 års utgång utgöra omkring 50.

Generalpoststyrelsen hemställer, att i 1914 ars stat uppföras 25 nya

postexpeditörstjänster, vilka med hänsyn till de extra postexpeditörer, som

dä stel närmast i tur att befordras till ordinarie, samtliga böra vara manliga,

att tillföras distrikts- och lokalförvaltningarna.

Överflyttningen på ordinarie stat av detta antal extra postexpeditörer

komme, då en var av dem, som beräknas vinna befordran, antagits

till extra postexpeditör före 1908 års utgång och sålunda, jämlikt

§ 3 i övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet, är berättigad

att erhålla en årsavlöning av 2,200 kronor, att öka anslaget

till manliga postexpeditörer med 55,000 kronor. Då emellertid de

extra postexpeditörer, som vinna befordran till ordinarie i succession

efter de av generalpoststyrelsen föreslagna 5 nya förste postexpeditörerna

i fast avlöning komme att åtnjuta tillhopa 5,000 kronor mindre

än de befordrade, kan förenämnda ökning i anslaget till postexpeditörer,

55,000 kronor, nedsättas till 50,000 kronor.

Den verkliga kostnaden för överförande å ordinarie stat av de

25 nya postexpeditörerna med en avlöning av 55,000 kronor kan —

då dessa tjänstemän såsom extra kunna antagas uppbära 37,500 kronor,

vilket sistnämnda belopp skulle inbesparas under anslag till arvoden

åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m. — uppskattas till 17,500

kronor.

Sedan med 1910 års ingång av de tjänstemän av lägre grad, som

då innehade uppdrag att tills vidare bestrida vissa viktigare göromål,

450 uppförts på ordinarie stat med benämning förste postvaktmästare

och förste postiljoner, har, på hemställan av generalpoststyrelsen, detta

antal än ytterligare ökats, så att i 1912 års stat uppförts 75 och i

1913 års stat ytterligare 35 förste postvaktmästare, respektive förste postil
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 14

Ökning av

antalet förste

postvaktmästare

och

förste postiljoner.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

jonsbefattningar. Sammanlagda antalet dylika befattningar kommer

därför med 1913 års ingång att utgöra 560.

Det oaktat torde emellertid vid nämnda tidpunkt förefinnas omkring

240 postvaktmästare och postiljoner, som, mot åtnjutande enligt

§ 8 i avlöningsreglementet av särskilt tillägg till tjänstgöringspenningarna,

i egenskap av t. f. förste postvaktmästare och t. f. förste

postiljoner bestrida sådana viktigare göromål, som i regel handläggas

av förste postvaktmästare eller förste postiljoner.

Förenämnda 240 tillförordnade hava erhållit sina uppdrag:

2 ......................

...................... år

1904

2

...................... »

1905

5 ....................

....................... »

1906

42 .....................

....................... »

1907

46 ....................

..................... »

1908

21 ......................

..................... »

1909

49 .....................

..................... )>

1910

43 ...................

..................... »

1911

30 ......................

....................... ))

1912

Då avgången under år 1913 bland de ordinarie förste postvaktmästarna

och förste postiljonerna endast kan beräknas till omkring 12,

kommer tjänståldern för åtskilliga av dem, som vid nämnda års utgång

skulle kvarstå såsom tillförordnade, att bliva avsevärt högre, än vad

som kan anses skäligt för prövandet av funktionärs av ifrågavarande

slag lämplighet för högre tjänsteställning eller eljest med hänsyn till

poströrelsen kan befinnas erforderligt.

Generalpoststyrelsen har alltsedan 1910 sökt bibehålla den proportionen

mellan ordinarie och t. f. förste postvaktmästare, respektive t. f.

förste postiljoner, att omkring 73 av samtliga tjänstemän av lägre grad,

med uppdrag att bestrida viktigare göromål, varit uppförda å ordinarie

stat, under det att Va åtnjutit tillägg till tjänstgöringspenningarna på

sätt ovan nämnts.

Då generalpoststyrelsen i allt vidsträcktare mån anförtrott tjänstemän

av lägre grad mera maktpåliggande göromål och generalpoststyrelsen

är betänkt på att än vidare utvidga deras verksamhetsområde,

lärer lämpligheten bjuda, att ifrågavarande personer i allt större omfattning

efter hand försättas på ordinarie stat. Redan i skrivelse den 7

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2.

november 1911 med statförslag för år 1913 uttalade styrelsen den uppfattning,

att varje år borde, om än till mindre antal, överföras å

ordinarie stat sådana postvaktmästare och postiljoner, som innebade

uppdrag1 enligt § 8 avlöningsreglementet.

På grund av vad sålunda anförts ocli då åtskilliga av de vid

1913 års utgång kvarstående t. f. förste postvaktmästare, respektive t. f.

förste postiljoner, kava jämförelsevis hög tjänstålder i sagda egenskap,

har generalpoststyrelsen hemställt, att i 1914 års stat antalet förste

postvaktmästare och förste postiljoner ökas med 30 och sålunda höjes från

560 till 590.

Ett bifall till denna hemställan skulle med nu gällande lönestat

öka avlöningarna till förste postvaktmästare och förste postiljoner med

46,800 kronor. Vinner den av generalpoststyrelsen föreslagna nya

lönestaten Kungl. Majt,:s och Riksdagens godkännande, kommer utgiftsökningen

i nämnda anslag att uppgå till 54,250 kronor.

Dessa respektive kostnadssummor visa emellertid ej den verkliga

ökningen för förste postvaktmästaré och förste postiljoner, enär genom

ifrågavarande tjänstemäns sättande på ordinarie stat inbesparas de tilllägg

till tjänstgöringspenningarna, som, beräknade i vartdera fallet till

5,900 kronor, utgå jämlikt § 8 avlöningsreglementet.

Anslaget till postvaktmästare och postiljoner skulle emellertid —

under förutsättning att antalet dylika funktionärer, i enlighet med

generalpoststyrelsens förslag därom, bibehålies under 1914 vid samma

antal som under 1913 och att sålunda extra tjänstemän av lägre grad

komma att vinna ordinarie anställning i succession efter de till förste

postvaktmästare och förste postiljoner befordrade postvaktmästare och

postiljoner — komma att minskas, i anledning därav att de, som träda

i de befordrades ställe, endast finge åtnjuta minimiavlöning, förslagsvis

med 6,600 kronor å nuvarande och 9,250 kronor enligt ifrågasatt ny

lönestat.

Härförutom bör dock vid beräknande av den kostnad, som uppförandet

å stat av 30 förste postvaktmästare och förste postiljoner med

bibehållande av oförändrat antal postvaktmästare och postiljoner föranleder,

fråndragas ett belopp av 28,800 kronor, som kommer att inbesparas

å anslaget till extra tjänstemän.

De nya 30 förste postvaktmästarna och förste postiljonerna skulle

sålunda i verkligheten föranleda följande kostnad:

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

i ~ ~~ ■■■■“ ■

Enligt nuvarande stat:

Enligt ifrågasatt stat:

Kr.

Er.

Er.

Er.

| Kostnaden beräknad till...

46,800

Kostnaden beräknad till...

54,250

Inbesparingar:

In hasp ar in gar:

Arvoden enligt § 8 avlö- ningsreglementet .........

5,900

Arvoden enligt § 8 avlö- ningsreglementet .........

5,900

Skillnad: avlöning till 30

postvaktmästare och

postiljoner ..................

0,600

Skillnad: avlöning till 30

postvaktmästare och

postiljoner ..................

9,250

Arvoden till SO extra tjän- stemän af lägre grad ...

28,800

41,300

Arvoden till 30 extra tjän- stemän av lägre grad ...

28,800

43,950

Ökning

5,500

Ökning

10,300

Anslaget till förste postvaktmästare och förste postiljoner, utan

ändring i antalet, beräknat för år 1914 till

å nuvarande avlöningsstat......kr. 910,300: —

å ifrågasatt ny stat .................. —: — kr. 1,081,050: —

skulle vid bifall till förestående

förslag om uppförande

å stat av ytterligare

30 dylika tjänstemän, så att

sammanlagda antalet bleve

590, förhöjas med

å nuvarande stat....................... » 46,800: —

å ifrågasatt ny stat ................. —: — » 54,250: —

och sålunda tillsammans utgöra kr.-957,100: — respektive kr. 1,135,300: —

Antalet postvaktmästare

och postiljoner

bibehålles.

Då det måste anses önskvärt, att de tjänstemän, som äro fast placerade,

i all den mån lämpligen ske kan, försättas å ordinarie stat, anser

generalpoststyrelsen, att, om styrelsens gjorda hemställan om ökning

av förste postvaktmästarnas antal bifalles, minskning ej bör göras i

postvaktmästares och postiljoners antal. Någon ökning av antalet synes

icke heller gen eral poststyrelsen, med hänsyn till nedan meddelade uppgift

angående extra tidens längd för de tjänstemän, som stå i tur till

befordran, böra äga rum.

Generalpoststyrelsen föreslår fördenskull, att antalet ordinarie postvaktmästare

och postiljoner för år 1914 bibehålles vid samma antal som

under 1913, eller 1740. Vid bifall härtill skulle i succession efter de

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

till högre tjänst befordrade postvaktmästarna och postiljonerna 30 extra

tjänstemän av lägre grad kunna vinna ordinarie anställning.

I september 1912 förefunnos — förutom 269 extra postiljoner utan

fast placering *— sammanlagt ........................................................... 476

biträdande postiljoner och extra postiljoner med fast placering.

Detta sistnämnda antal kan beräknas komma att ökas under

återstoden av år 1912 med..................................................................... 15

och under år 1913 med .............................................................................. 39

• ■■■

vadan detsamma vid utgången av år 1913 kan beräknas utgöra ... 530

Då emellertid enligt Riksdagens beslut från 1913 års ingång komma

att nytillsättas ordinarie tjänstemannabefattningar av lägre

grad till ett antal av ............................................................................. 150

skulle vid utgången av år 1913 komma att förefinnas........................ 380

fast placerade extra tjänstemän av lägre grad.

Dessa vid 1913 års utgång fast placerade tjänstemän kunna beräknas

liava en tjänstetid såsom extra tjänstemän

13 av högst 4 år

35 )) » 3 Va »

57 » » 3 » och

275 » mindre än 3 »

De 30 tjänstemän, som skulle komma närmast i tur till befordran

vid 1913 års utgång, hava en tjänstetid mellan 4 år och 3 år 3 månader.

Vid bifall till vad sålunda ifrågasatts skulle enligt nuvarande lönestat

genom överförandet till förste postvaktmästare respektive förste postiljoner

av 30 äldre tjänstemän av lägre grad och nytillsättning i dessas

ställe av 30 postvaktmästar- och postiljonsbefattningar anslaget till

sistnämnda tjänstemän minskas med 6,600 kronor.

Därest emellertid styrelsens förslag till ny lönestat för tjänstemän

av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar vinner

Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande, skulle minskningen i anslaget

till postvaktmästare och postiljoner under motsvarande förhållande

utgöra 9,250 kronor.

Anslaget i sin helhet till postvaktmästare och postiljoner torde med

nuvarande befattningshavare kunna för år 1914 beräknas till:

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

enligt nuvarande lönestat ........ kr. 2,218,200: —

enligt ifrågasatt ny stat ............ —: — kr. 2,499,850: —

Anställas på sätt nu föreslagits

30 postvaktmästare ock posti 1- joner i stället för dylika tjänstemän,

som befordras till förstepostvaktmästare,

respektive

förste postiljoner, böra summorna

minskas, på sätt förut

nämnts med respektive........... )> 6,600: — » 9,250: —

och sålunda utgöra........................ kr. 2,211,600: — resp. kr. 2,490,600: —

Ett bifall till generalpoststyrelsens hemställan om ökat antal förste

postexpeditörer, manliga, postexpeditörer samt förste postvaktmästare

och förste postiljoner skulle, enligt vad förut närmare utvecklats, föranleda

en ökning i det förut för år 1914 beräknade erforderliga anslaget

till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar kr. 8,891,300: —

med:

för 5 förste postexpeditörstjänster...... kr. 18,300: —

» 25 postexpeditörstjänster.................. » 50,000: —

» 30 förste postvaktmästar- och förste

postiljonstjänster........................... » 54,250: — » 122,550:_

Kronor 9,013,850: —

Från sistnämnda summa bör dock dragas ett belopp av » 9,250: —

motsvarande skillnaden i avlöningen till 30 postvaktmästare

och postiljoner, som anställas såsom

ordinarie efter de till förste postvaktmästare och

förste postiljoner befordrade.

Slutbeloppet av de löner och tjänstgöringspenningar,

som för år 1914 beräknas komma att utgå till

de vid distrikts- och lokalförvaltningarna placerade

tjänstemännen, skulle sålunda utgöra ............ kr. 9,004,600: —

vilket innebär en förhöjning med 691,200 kronor i förhållande till motsvarande

belopp för år 1913, 8,313,400 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Fördelningen av denna förhöjning på de olika befattningsinnehavarna

framgår av efterföljande tabell:

Antal befatt- ningsinne- havare.

Befattningsinnehavare.

År 1913.

Kronor.

År 1914.

Kronor.

Ökning år

1914 i för- hållande

till år 1913.

Kronor.

Minskning

år 1914 i

förhållande

till år 1913.

Kronor.

År

1913

År

1914

6

6

Postdirektörer.................................

47,500

46,500

1,000

9

9

Postmästare av klass 1 A ................

63,700

63,700

—

—

21

21

» » » 1 B ................

135,500

137,000

1,500

—

6

6

Överkontrollörer ..............................

33,000

36,500

3,500

—

18

18

Postmästare av klass 2 A ................

106,500

108,500

2,000

—

7

7

Förste kontrollörer........................

39,000

40,500

1,500

—

26

26

Postmästare av klass 2 B ................

140,600

142,600

2,000

—

76

76

» » » 3..................

380,000

380,000

—

—

52

52

Kontrollörer....................................

257,200

260,400

3,200

—

100

100

Postmästare av klass 4.....................

445,000

448,200

3,200

—

142

147

Förste postexpeditörer, manliga .........

584,000

609,000

25,000

—

27

27

» » , kvinnliga .......

67,500

67,900

400

—

830

855

Postexpeditörer, manliga .................

2,396,000

2,515,500

119,500

—

260

260

» , kvinnliga..................

484,600

496,000

11,400

—

16

16

Biträden, kvinnliga .........................

26,400

26,400

—

—

f Förste postvaktmästare..................„.

1

560

590

[Förste postiljoner ...........................

\ 917,400

1,135,300

217,900

—

r Postvaktmästare..............................

1

1,740

1,740

\ Postiljoner ....................................

12,189,500

2,490,600

301,100

—

Summa

8,313,400

9,004,600

692,200

1,000

Ökning

—

—

691,200

—

Från summan, 691,200 kronor, bör dock för fastslående av det

belopp, som utgör den verkliga utgiftsökningen, dragas de respektive

besparingar i arvoden till extra tjänstemän, som skulle göras vid bifall

till förestående förslag om nya förste postexpeditörer, postexpeditörer

samt förste postvaktmästare och förste postiljoner, nämligen

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

för förste postexpeditörerna ..................................................... kr. 7,500: —

» postexpeditörerna .................................................................. » 37,500: —

» förste postvaktmästare och förste postiljoner.............. » 28,800: —

tillhopa kronor 73,800: —

Totalökningen utgör sålunda allenast 617,400 kronor.

Ortstillägg.

Anslaget till ortstillägg för distrikts- och lokalförvaltningarna har

förslagsvis fastställts

år 1912 till.................................................................................. kr. 624,600: —-

» 1913 » ................................................................................. » 750,000: —

Utgifterna å anslaget komma att, enligt vad nu kan beräknas, uppgå

är 1912

för den ordinarie personalen till ............................... kr. 700,000: —

och för den extra » » » 93,000: —

tillhopa kr. 793,000: —

och av 1913

för den ordinarie personalen till ....................................... kr. 730,000: —

» » extra » » » 100,000: —

tillhopa kr. 830,000: —

Att utgifterna åren 1912 och 1913 torde komma att med så betydande

belopp överskrida anslagen, beror till väsentlig del därpå, att

Kungl. Maj:t genom särskilda beslut bestämt, att en del stationsorter

för postpersonalen, däribland Norrköping, Uppsala, Hälsingborg, Karlskrona

och Kalmar, skulle placeras i högre dyrortsgrupp, varigenom

personalen å dessa orter kommit i åtnjutande av ortstillägg eller förhöjt

sådant tillägg.

För år 1914 torde utgifterna böra beräknas

för den ordinarie personalen till

)> d extra » »

................... kr. 755,000: —

................... » 100,000: —

tillhopa kr. 855,000: —

Transport kr. 855,000: —

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

113

Transport kr. 855,000: —

Till sagda belopp bör med anledning av den ökning i

utgifterna, som föranledes av föreslagna ändringar

i avlöningsreglementet, läggas ett belopp av............ d 25,000: —

summa kr. 880,000: —

innebärande en förhöjning av kronor 130,000 i förhållande till anslaget

för år 1913.

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m.

Under denna titel ingå följande utgifter:

a) arvoden till extra tjänstemän med fast placering och till sådana

extra tjänstemän utan fast placering, som, ehuru de stå till verkets förfogande,

ej innehava tjänstgöringsuppdrag;

b) dispositionsanslag för tillgodoseende av vare sig mera stadigvarande

eller tillfälligare behov av personalförstärkning;

c) anslag för beredande av semesterledighet och sabbatsledighet åt tjänstemän

av högre och lägre grad;

d) vikariatsersättning i anledning av sjukdomsfall för tjänstemän av

högre eller lägre grad, ordinarie eller extra; av detta anslag utgår

också ersättning åt vikarie för tjänsteman av lägre grad, som inkallats

till undervisningskurs.

O

Arvoden åt extra tjänstemän.

Beträffande postverkets extra personal gälla från 1912 års början

i viss mån ändrade bestämmelser. Förutvarande biträdande postexpeditörer

och reservpostexpeditörer hava sammanförts till en grupp

under benämningen extra postexpeditörer. Likaledes hava förutvarande

biträdande postvaktmästare och biträdande postiljoner samt reservvaktmästare

och reservpostiljoner sammanförts till eu grupp under benämningen

extra postiljoner. Av dessa extra tjänstemän innehava somliga,

vilka motsvara förutvarande biträdande tjänstemän, fast placering vid

viss postanstalt. De äro således att anse såsom innehavare av fasta

befattningar. De övriga åter, vilka motsvara förutvarande reservtjänstemän,

sakna sådan fast placering. De anlitas vid semester, sjukdomsfall

och dylikt bland den ordinarie eller fast placerade extra personalen

ävensom vid behov av dennas förstärkning till tjänstgöring vid post
Bihang

till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 käft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.

verket. Det är emellertid avsett, att även åt de extra tjänstemän utan

fast placering, som ställa sig till verkets fulla förfogande, skall beredas,

så vitt möjligt, ständig tjänstgöring. I sådant sjette hava, bland annat,

vidtagits vissa åtgärder, avseende att möjliggöra en begränsning av de

extra tjänstemännens utan fast placering antal till det oundgängligen

nödiga.

Enligt nådigt brev den 30 december 1911 utgå olika avlöningar

till extra tjänsteman dels vid tjänstgöring, dels vid sjukdom och dels

. då han, ehuru han står till verkets förfogande, ej erhållit tjänstgöringsuppdrag.

Vid tjänstgöring utgår till extra postexpeditör arvode, begynnande

med 1,350 kronor för manlig och 1,080 kronor för kvinnlig tjänsteman

och stigande efter två år från antagandet till extra postexpeditör till

1,500 kronor för manlig och 1,200 kronor för kvinnlig tjänsteman,

vartill i förekommande fall kommer ortstillägg, utgående, enligt förut

gällande regler, med 10 respektive 15 procent av arvodet. I enstaka undantagsfall

kan extra postexpeditör tillerkännas högre arvode, dock högst

1,800 kronor för manlig och 1,500 kronor för kvinnlig sådan tjänsteman.

Extra postiljon åter äger vid tjänstgöring åtnjuta arvode, begynnande

med 900 kronor och stigande efter två år till 960 kronor,

ävensom, i förekommande fall, ortstillägg, utgående enligt förut gällande

regler med 180, 120 eller 60 kronor.

Vid sjukdom äger extra tjänsteman med fast placering under högst

sex månader uppbära två tredjedelar av arvodet och, om han är extra

postexpeditör, därjämte, i förekommande fall, hela ortstillägget; under

längre tids sjukdom ankommer det på Kungl. Maj:t att i varje särskilt

fall bestämma, om och till huru stor del arvode må utgå.

Då extra tjänsteman slutligen, ehuru han står till verkets förfogande,

ej erhåliit tjänstgöringsuppdrag, utgår till honom, om han är

extra postexpeditör, en krona om dagen och, om han är extra postiljon,

50 öre om dagen.

Dessa bestämmelser skilja sig från de förut gällande så till vida,

att för extra tjänsteman av högre grad med fast placering den

period, efter vilken rätt till arvodesförhöjning vinnes, räknas, i stället

för från erhållandet av fast placering, från antagandet till extra

tjänsteman,

att extra tjänsteman av högre grad utan fast placering, som förut

vid tjänstgöring erhållit minimiarvodet, numera vid tjänstgöring erhåller

arvode i likhet med sådan tjänsteman med fast placering,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

115

att även extra tjänsteman av lägre grad med fast placering erhållit

rätt till arvodesförhöjning,

att extra tjänsteman av lägre grad utan fast placering, vilken förut

vid tjänstgöring erhållit viss lägre ersättning, numera vid tjänstgöring

uppbär arvode i likhet med dylik tjänsteman med fast placering,

att extra tjänsteman av högre grad med fast placering, vilken

förut fått vid sjukdom behålla d s av arvodet under tre månader, numera

berättigats att vid sjukdom uppbära samma arvodesdel jämte eventuellt

ortstillägg under sex månader,

att även extra tjänsteman av lägre grad med fast placering berättigats

att under samma tid uppbära sjukavlöning samt

att ett mindre s. k. »expektansarvode» tillerkänts extra tjänsteman

utan fast placering, vilken, ehuru han står till verkets förfogande, ej

erhållit tjänstgöringsuppdrag.

Av bifogade tabell (bil. D), utvisande antalet ordinarie och fast

placerade extra tjänstemän samt dispositionsbiträden åren 1902—1912,

framgår, att antalet extra tjänstemän av högre grad med fast placering

under de senare åren stadigt nedgått. Detta förhållande beror till

väsentlig del på det strävande, som under samma tid gjort sig gällande,

att, så vitt möjligt, ersätta tjänstemän av högre grad med tjänstemän

av lägre grad. Antalet extra tjänstemän av högre grad med fast placering

utgör för närvarande 97. Detta antal torde under återstående

delen av år 1912 icke komma att undergå någon väsentlig ändring.

Från 1913 års ingång kommer antalet extra postexpeditörer med

fast placering att ytterligare minskas med 50 till följd därav, att å

nämnda års stat uppförts ytterligare 50 nya ordinarie postexpeditörstjänster.

Antalet extra postexpeditörer med fast placering kan således

vid ingången av år 1913 beräknas utgöra 47.

Någon väsentlig ökning eller minskning av detta antal torde under

åren 1913 och 1914 knappast vara att motse. Visserligen torde posttrafikens

allmänna utveckling komma att kräva anställandet på åtskilliga

håll av flera extra postexpeditörer med fast placering. Särskilt torde

tilläventyrs ett utbyte av en del dispositionsbiträden mot dylika tjänstemän

visa sig erforderligt. Men å andra sidan torde ännu en del tjänsteni

ann abefattningar av högre grad befinnas kunna ersättas med dylika

befattningar av lägre grad. Hela antalet extra postexpeditörer med

fast placering under år 1914 kan således beräknas till omkring 50.

Därest extra tjänstemän av högre grad med fast placering komma

att till detta antal vara anställda under år 1914, komme dessa tjänste
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

man.

i vitt nu kan förutses, att utgöras till eu mindre del av redan

antagna dylika, vilka innehava arvoden, vardera av i medeltal omkring

1,500 kronor, och återstående delen av redan antagna manliga extra

postexpeditörer utan fast placering, vilka komme att bliva berättigade

till arvoden, vardera av 1,500 kronor. Till avlönande av extra tjänstemän

av högre grad med fast placering skulle alltså under år 1914

erfordras ett belopp av ............................................................ kr. 75,000: —

Därest emellertid generalpoststyrelsens förslag om

uppförande å stat av ytterligare 5 förste postexpeditörsoch

25 postexpeditörstjänster från 1914 års ingång bifalles,

skulle förenämnda belopp, 75,000 kronor, minskas

med................................................................................................. x> 45,000: —

och alltså utgöra allenast

kr. 30,000:

Det belopp, som under den första hälften av år

1912 utbetalats såsom s. k. expektansarvoden till extra

postexpeditörer, uppgår till omkring 850 kronor. För

år 1914 torde alltså böra beräknas såsom dylika arvoden

utgå ett belopp av ............................................................

Antalet extra tjänstemän af lägre grad med fast

placering utgör för närvarande 476, vilket antal under

återstående delen av år 1912 torde komma att ökas med

omkring 15.

Av dessa tjänstemän komma på grund av ökning

från år 1913 i antalet ordinarie postvaktmästare och

postiljoner med 115 ett lika stort antal att befordras,

varjämte i succession efter de i samma års stat upptagna

nya förste postvaktmästare och förste postiljoner

komma att till ordinarie antagas ytterligare 35, vadan

således vid 1913 års ingång kvarstå omkring 340 extra

tjänstemän af lägre grad med fast placering.

På grund av trafikens tillväxt och den fortgående

överflyttningen av göromål från tjänstemän av högre

till tjänstemän av lägre grad torde en ökning av antalet

ifrågavarande tjänstemän för vart och ett av åren 1913

och 1914 med omkring 40 böra antagas bliva erforderlig.

1,700:

Transport kr. 31,700:

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

117

Transport kr.

Hela antalet dylika tjänstemän skulle alltså under

år 1914 komma att utgöra 420.

Till dessas avlönande skulle, då en var komme att

bliva berättigad till arvode av 960 kronor, erfordras

ett belopp av 403,200 kronor. Därest emellertid generalpoststyrelsens

förslag om inrättande av 30 nya

förste postvaktmästar- och förste postiljonsbefattningar

bifalles, varigenom 30 extra postiljoner med fast placering

komme att överföras på ordinarie stat, böra från

detta avlöningsbelopp dragas 28,800 kronor, vadan till

återstående 390 extra postiljoner med fast placering

avlöningarna för år 1914 torde kunna beräknas till ett

sammanlagt belopp av ............................................................... »

Expektansarvodena till extra tjänstemän av lägre

grad hava under första halvåret 1912 uppgått till sammanlagt

omkring 5,000 kronor. Det torde kunna antagas,

att dylika arvoden framdeles komma att utgå i

mindre utsträckning än för närvarande. Styrelsen föreslår

därför, att anslaget till expektansarvoden åt nu

ifrågavarande tjänstemän för år 1914 beräknas till ...... »

Dispositionsanslaget, vilket för år 1913 beräknats

till 333,200 kronor, anser generalpoststyrelsen, med

hänsyn till vad ovan anförts, kunna för år 1914 minskas

till ....................................................................................... »

Anslaget för semesterledighet, vilket för år 1913

beräknats till 230,000 kronor, torde, med hänsyn till

den föreslagna utsträckningen av semestern för tjänstemän

av såväl högre som lägre grad samt tillkomsten

av nya befattningar, böra förhöjas, och har generalpoststyrelsen,

efter verkställda uträkningar, föreslagit,

att anslaget sättes till ............................................................... »

Anslaget till sabbatsledighet

Såsom ovan omnämnts, har styrelsen funnit nödigt

vidtaga åtskilliga åtgärder, för att antalet extra tjänste
Transport

kr.

31,700: —

374,400: —

6,000: —

150,000: —

250,000: —

812,100: —

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 2.

Transport kr. 812,100

män utan fast placering må kunna nedbringas. Ett

nedbringande av antalet dylika tjänstemän har nämligen

visat sig vara oundgängligen nödvändigt, ej endast för

att, så vitt möjligt, stadigvarande sysselsättning skulle

kunna beredas samtliga ifrågavarande tjänstemän utan

framför allt för att de skulle kunna inom skälig tid

varda befordrade. Den förnämsta orsaken därtill, att

antalet sådana tjänstemän av lägre grad kommit, att

växa till sådan storlek att dessa önskemål ej kunnat

uppnås, har varit den att till vikarier under sabbatsledighet

för tjänstemän av lägre grad till största delen

anlitats extra tjänstemän av sådan grad utan fast placering.

Sabbatsledighet åtnjutes i regel av tjänsteman

vid postkontor varannan och av tjänsteman vid järnvägspost,

vilken ej åtnjuter regelbundet återkommande

ledighet å stationsorten 24 timmar i följd, var fjärde

sabbatsdag. Trots det styrelsen föreskrivit, att denna

ledighet i all den mån ske kunde skulle beredas vederbörande

genom ändrad tjänstindelning eller annorledes

utan särskild kostnad för postverket, hade antalet vikarier

för sabbatslediga tjänstemän av lägre grad varje

söndag kommit att uppgå till ej mindre än omkring

550 personer, av vilka flertalet utgjordes av extra

tjänstemän av lägre grad utan fast placering. För att

sådana tjänstemän i minsta möjliga mån skulle behöva

anlitas till vikarier för sabbatslediga tjänstemän av lägre

grad, har styrelsen föreskrivit, att järn vägspostpersonalens

av lägre grad sabbatstjänstgöring i allmänhet bör

bestridas av fast anställda tjänstemän vid postkontoren

och dessa i sin ordning ersättas med personer utom

postverket.

Då dessa personer icke på grund af sin sabbatstjänstgöring

vid postverket skulle kunna göra anspråk

att vinna fast anställning vid verket, kunde det förutses,

att de ofta icke skulle åtnöja sig med den ersättning,

som dittills utbetalats för sådan tjänstgöring. Kung!

Maj:t har ock i ovan åberopade nådiga brev medgivit,

att till person utom postverket, vilken för be
Transport

kr. 812,100:

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

119

Transport kr. 812,100:

redande av sabbatsledighet åt posttjänsteman av lägre

grad anlitas till tjänstgöring, må utgå ersättning med

högst fyra kronor för dag. Ehuru styrelsen söker tillse,

att ersättningen icke i annan mån än som finnes nödvändigt

förhöjes utöver den förut utgående, anser styrelsen

likväl anslaget för sabbatsledighet, vilket i 1913

års stat upptagits med ett belopp av 110,000 kronor,

böra i 1914 års stat uppföras med ett belopp av .........

Vikariatsersättningen, som i staten för år 1913 beräknats

till ett belopp av 200,000 kronor, torde, med

hänsyn, bland annat, till de ökade arvoden, som, till

följd av ovan meddelade nya avlöningsbestämmelser för

den extra personalen, numera vid vikariat tillkomma

extra tjänsteman utan fast placering, ävensom de sjukavlöningar,

som enligt samma nådiga brev kunna tillfalla

sådana tjänstemän med fast placering, böra för år

1914 upptagas till..................................................................... » 215,000:

125,000:

Summa kr. 1,152,100: —

vilket belopp synes böra utjämnas till 1,150,000,

innebärande en minskning i förhållande till anslaget för år 1913,

1,423,500, av 273,500 kronor.

Summan av samtliga under avlöningar till distrikts- och lokalförvaltningarna

förekommande anslag utgör för år 1913 kr. 10,486,900: —

Läggas härtill ovan av styrelsen föreslagna förhöjningar,

nämligen:

å anslaget till löner och tjänstgöringspenningar

och å anslaget till ortstillägg ..................................

men från summan härav ...................................

dragés föreslagen nedsättning i anslaget till arvoden

åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m....... » 273,500: —

komma samtliga under avlöningar till distrikts- och

lokalförvaltningarna förekommande anslag att för

..... ))

691,200: —

....... ))

130,000: —

...... kr.

11,308,100: —

år 1914 utgöra

vilket innebär

kronor.

eu

ning

..................................... kr. 11,034,600: —,

förhållande till år 1913 av 547,700

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Departements
chefen.

Vad beträffar förste postexpeditörerna ber jag få erinra, att 1907 års

postkommission, efter en utredning angående uppbörd och avgående

och ankommande postförsändelser, föreslog en indelning av postkontoren

i sex klasser samt uppgjorde ett förslag till klassificering av

postkontoren, vilket väsentligen ligger till grund för den nu gällande

klassindelningen. Ifråga om den biträdande personalen vid respektive

postkontor uttalade kommissionen, som föreslog, att förste postexpeditörer

måtte uppföras på ordinarie stat, att dylika förmansbefattningar borde

finnas å samtliga postkontor av första och andra klass, samt hemställde

tillika, att sådana befattningshavare finge placeras även vid några postkontor

inom den föreslagna tredje klassen. Kommissionen gjorde också

upp ett förslag till fördelning av förste postexpeditörer på postkontor

av klasserna 1 och 2, men upptog för klass 3 endast sex postkontor,

icke särskilt angivna.

Dåvarande departementschefen ansåg anordningen att anställa förste

postexpeditörer på postkontor av första och andra klass, vilken ägt

rum sedan 1903 års ingång, redan vara tillräckligt prövad, men att

däremot icke några dylika tjänstemän behövde avses för postkontor

av tredje klassen, samt föreslog i anledning härav en minskning i antalet

ifrågasatta förste postexpeditörer med sex stycken.

Generalpoststyrelsen upplyser nu, att det visat sig önskvärt att på

vissa postkontor av tredje och fjärde klasserna anställa förste postexpeditörer,

under det sådana tjänstemän kunna undvaras å några postkontor

av andra klass. Någon ökning av antalet förste postexpeditörer

skulle icke härigenom erfordras. Då nu klassindelningen av postkontoren

fastställes för en period av 5 år och sålunda icke kan ändras i

samma mån, som rörelsen på de olika postkontoren varierar, samt

grunden för postkontorens klassindelning ej heller fullt sammanfaller

med förmansbehovet, synes det mig icke böra möta något hinder, särskilt

då det ej är fråga om inrättande av några nya tjänster, att tilllåta

placering av förste postexpeditörer även å postkontor av andra

klasser än de två första.

Beträffande anställande av förste postexpeditörer å postrouten

Trälleborg—Sassnitz meddelas följande tablå över antalet under åren

1907—1911 avgående och ankommande värdeförsändelser, som befordrats

över sjöpostexpeditionerna Trälleborg—Sassnitz:

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kung1. Majis Nåd. Proposition Nr 2.

121

Å r.

Till utlandet avgångna.

Från utlandet ankomna.

Rek.-

brev.

Assure-

rade

brev.

Assu-

rerade

paket.

Postför-

skott-

brev.

Summa.

Rek.-

brev.

Assu-

rerade

brev.

Assu-

rerade

paket.

Postför-

skott-

brev.

Samma.

1907 ..................

344,214

7,406

3,060

1,558

356,238

79,196

6,589

17,317

31,840

184,942

1908 .................

358,150

6,795

2,290

2,152

369,387

116,532

6,591

16,576

28,512

168,211

1909 .................

373.022

7,155

3,244

2,128

385,549

116,571

6,390

19,558

21,400

168,919

1910.................

382,772

7,592

3.550

2,211

396,125

108,737

6,306

20.254

21,434

156,731

1911..................

414,999

8,079

4,378

3,768

431,224

146,588

6,232

21,713

25,022

199,555

Förutom ovannämnda försändelser Lava förekommit till behandling,

dels större delen av den till utlandet avgående och från utlandet ankommande

paketpost, som emellertid befordras över sjöposten i s. k.

slutna poster, dels ock större delen av transiterande försändelser till

och från Norge och Finland, av vilka försändelser dock de flesta befordras

i s. 1c. sluten transit, (d. v. s. inneslutna i påsar, som ej öppnas

inom Sverige).

Alla värdeförsändelser handläggas av förste expeditörerna. Då det

är viktigt, att denna vår ojämförligt största internationella postförbindelse

blir mönstergillt skött, är det önskvärt, att den person, som

närmast har överinseendet och ansvaret för skötseln, icke av befordringshänsyn

behöver ombytas alltför ofta, utan kan kvarstanna och förvärva

nödig rutin. Av denna anledning torde det vara nödvändigt att

förvandla de nu såsom ledande funktionärer anställda postexpeditörernas

platser till förste postexpeditörsbefattningar. Att ett antal av 5 stycken

erfordras beror, enligt vad styrelsen meddelat, därpå, att tjänstgöringen

inom dessa sjöpostexpeditioner är fördelad på fem lag, med en förste

expeditör i varje lag.

Ifrågavarande förste expeditörer hava för övrigt sin tjänstgöring kombinerad

med tjänstgöring inom postkupéexpeditioner å linjen Trälleborg

—Malmö—Ålmhult.

Beträffande de nya 25 postexpeditör stjänsterna och 30 förste postvaktmästartjänsterna

samt bibehållande av postvaktmästarbefattningarna

vid det nuvarande antalet är uppenbart, att grundsatsen om befordring

till ordinarie tjänst inom viss tid kan tillämpas allenast i den mån

densamma låter sig förenas med postverkets behov av arbetskrafter.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 käft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

Generalpost
styrelsen.

122 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

De av styrelsen nn framlagda förslagen synas mig ur denna synpunkt

vara riktigt avvägda, och har jag alltså intet att erinra mot desamma.

Yad slutligen angår anslaget till arvoden åt extra tjänstemän,

vihariatsersättning ar m. m. har jag heller ingen erinran att framställa.

Kungl. Maj:ts åberopade beslut den 30 december 1911, varigenom den

extra personalens ställning i löneavseende icke oväsentligen förbättrades,

grundade sig på generalpoststyrelsens uppfattning, att det vore för postverket

fördelaktigare att — i stället för att anställa ett antal extra

tjänstemän, som icke av postverket kunna erhålla full sysselsättning,

men vilkas tid verket i alla fall upptager så mycket, att de anse sig

erhålla anspråk att vinna befordran — använda ett färre antal personer

på ett mera stadigvarande sätt, låt vara mot högre arvode.

3. Övriga anslag.

Generalpoststyrelsen anför härutinnan rörande

Arvoden vid poststationer.

Anslaget har för år 1912 fastställts till 2,000,000 kronor, och

komma utgifterna å anslaget, så vitt nu kan beräknas, att uppgå till

minst 1,900,000 kronor.

För år 1913 är anslaget höjt med 50,000 kronor eller således

till 2,050,000 kronor.

Ersättningen för skötandet av med järnvägsstation förenad poststation,

vilken efter godvilligt åtagande av vederbörande järnvägsförvaltning

handhaves av järnvägsstationens föreståndare, utgår efter någondera av

de i nådigt brev den 3 december 1909 fastställda 15 olika avlöningsklasser

med ett för varje avlöningsklass bestämt årligt arvodesbelopp,

lägst 180 och högst 900 kronor. Härtill kommer för de 10 högsta

avlöningsklasserna ett likaledes till beloppet fixerat s. k. fast biträdesanslag,

lägst 240 och högst 600 kronor. Därjämte har generalpoststyrelsen

bemyndigats att, då särskild anledning därtill föranleder,

beträffande poststation i vilken som helst av avlöningsklasserna 1—15,

förutom ovannämnda fasta biträdesanslag, anvisa särskilt biträdesanslag,

ej överstigande 600 kronor för år.

Såsom sådan särskild anledning må nämnas poststations belägenhet

vid anknytningspunkt för olika järnvägar, poststations egenskap av

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

utgångspunkt för landsvägspostföring eller vid poststationen förekommande

nattjänstgöring.

Angående poststation, vid vilken uppbörden för år överstiger

7,000 kronor, bär generalpoststyrelsen bemyndigats att med vederbörande

järn vägsförvaltning, oberoende av ovan angivna grunder, träffa

avtal såväl i fråga om arvodesbelopp som biträdesanslag.

Jämte det Kungl. Maj:t i nådiga brevet den 3 december 1909 förklarat,

att på generalpoststyrelsens bestämmande skall ankomma, till vilken av

förenämnda 15 avlöningsklasser, varje särskild station skall bånföras,

har Kungl. Maj:t tillika förklarat hinder icke möta för generalpoststyrelsen

att träffa överenskommelse med dels järnvägsstyrelsen,

dels ock enskilda järn vägsförvaltningar, som så önska, angående handhavande

av postgöromål vid järnvägsstation i huvudsaklig överensstämmelse

med fastställt formulär till överenskommelse, innebärande

att ersättningen för handhavandet av poststationerna vid en järnvägsförvaltning

utbetalas i samlad summa till förvaltningen kvartalsvis i

stället för månadsvis till varje station.

Avlöningsreglering för järnvägspoststationerna, omfattande numera

5-års period, verkställdes under år 1909 för tillämpning under 1910—

1914. I denna reglering ingingo samtliga dylika poststationer, sona

trätt i verksamhet före 1908 års ingång och rörande vilka erforderlig

statistik för bedömande av poströrelsens omfattning förelåg.

Med anledning av framställning från poststationsföreståndarnas sida

och i syfte att vinna en i möjligaste mån rättvis reglering av ersättningen

vid sistnämnda stationer togs vid nämnda reglering hänsyn till

alla på bedömandet av poströrelsens omfattning inverkande, faktorer,

sålunda ej blott till postuppbördens storlek, utan även till. antalet

behandlade försändelser, beloppet av in- och utbetalade postanvisningsmedel,

det angivna värdet å behandlade försändelser samt antalet vid

poststationen verkställda tidningsabonnemang; varjämte, som förut

nämnts, särskilda biträdesanslag beviljades med hänsyn till vissa, arbetet

vid respektive poststationer förtyngande omständigheter.

I de reglerade arvodena och fasta biträdesanslagen, som sålunda

i varje fall, oavsett om särskild överenskommelse av ovan angivna

beskaffenhet träffats med vederbörande järnvägsförvaltning eller icke,

fastställas efter det faktiska postarbetets storlek, vidtages icke .ändring

under ovannämnda femårsperiod. Någon ökning av anslaget till arvoden

vid poststationer av sådan anledning erfordras alltså icke .för år 1914.

Däremot plägar beträffande poststationer, som icke ingått i den

allmänna regleringen, verkställas efterreglering enligt de allmänna

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

grunderna, sedan poststationerna varit i verksamhet under minst ett

kalenderår.

Då en med järnvägsstation förenad poststation nyöppnas och man

naturligen icke alltid kan med någon större grad av sannolikhet

bedöma det blivande postarbetets omfattning, måste ersättningsbeloppen

bestämmas mera försöksvis. Om erfarenheten inom kortare eller längre

tid emellertid visar, att rörelsen blivit av avsevärt större omfattning

än vid poststationens öppnande kunde förutses, verkställes också omreglering

av ersättningen.

Slutligen har understundom, med hänsyn till nya sig företeende

omständigheter, ansetts rättvist och billigt att förhöja det vid reglerad

poststation anvisade särskilda biträdesanslaget.

Allt detta föranleder givetvis ökning av utgifterna å anslaget.

Ersättningen för handhavandet av med järnvägsstation ej förenad

poststation, s. k. lantpoststation, regleras däremot icke enligt några på

förhand bestämda normer. Denna fråga — som 1907 års postkommission

jämväl upptog till behandling, därvid den dock icke ansåg sig

böra ifrågasätta någon dylik allmän reglering, enär densamma skulle

dels onödigt kostsam för postverket, dels ock i vissa fall tämligen

bliva vansklig, då nämligen bestämmandet av ersättningen till dessa

poststationsföreståndare givetvis måste röna en viss inverkan av lagen

om. tillgång och efterfrågan — har sedermera, jämlikt ovannämnda

nådiga brev den 3 december 1909, varit föremål för Kungl. Majrts

beslut.

Föreståndare för lantpoststation anställes medelst kontrakt (gällande

instruktion för generalpoststyrelsen, § 43). Såsom ligger i sakens

natur, antages därvid icke utan vidare, ifall flera sökande till befattningen

anmält sig, den minstbjudande, utan det tillses noggrant, att,

även om ersättningsbeloppet blir högre, till poststationsföreståndare

städse antages den för befattningen i alla avseenden lämpligaste och

som är i tillfälle att erbjuda väl belägen och i övrigt tjänlig lokal för

poststationen.

Med anledning därav att på senare åren framkommit åtskilligt

klander för att postverket skulle vid tillsättande av poststationsföreståndarbefattning

hava obehörigen använt det s. k. entreprenadsystemet,

har generalpoststyrelsen i detta sammanhang meddelat, att i

allmänhet anbud å poststationsföreståndarbefattning under hand införskaffas

genom personliga hänvändelser eller genom förmedling av

kommunala myndigheter eller andra för saken intresserade personer.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

125

Offentligt utbjudande av befattningen kommer mycket sällan till användning'',

i regel icke under andra förhållanden, än då lämpligt eller skäligt

anbud ej på ovannämnda sätt kunnat införskaffas och för att av

sådan anledning icke behöva indraga poststationen.

För övrigt lärer fall nog kunna tänkas, då ett offentligt kungörande

av befattningen kan var önskvärt för att bereda vederbörande tillfälle att.

anmäla sig, så att postverket må kunna erhålla den ur alla synpunkter

lämpligaste poststationsföreståndaren, vilken annars måhända icke ägt

kännedom om att poststationsföreståndarbefattningen var ledig.

I hur ringa mån offentligt utbjudande numera anlitas torde framgå

därav, att av 168 under år 1911 tillsatta poststationsföreståndarbefattningar

endast 32 (19 %) varit föremål för offentligt utbjudande,

under det att 136 (81 %) blivit tillsatta efter under hand införskaffade

anbud.

Särskilt på senare tiden har generaipoststyrelsen haft sin uppmärksamhet

inriktad på att tillse, att, allt eftersom arbetet å en lantpoststation

ökas, poststationsföreståndarna må erhålla en efter måttet av

deras arbete och ansvar avpassad ersättning, med hänsyn jämväl tagen

till beskaffenheten av den tillhandahållna poststationslokalen. Sålunda

har generalpoststyrelsen under gällande kontraktstid tilldelat poststationsföreståndare,

såväl efter som utan föregående ansökan, ganska

avsevärda förhöjningar i ersättningsbeloppen.

Exempelvis har generalpoststyrelsen under år 1911 medgivit

ersättningsförhöjning i 149 olika fall (motsvarande 9,7 % av antalet

vid nämnda års början förefintliga lantpoststationer, 1,529) med sammanlagt

22,680 kronor för år räknat.

Redan sedan lång tid tillbaka har generalpoststyrelsen därjämte

tillämpat den principen att tilldela sådana poststationsföreståndare, som

en avsevärd lång tid oförvitligt tjänstgjort i sådan befattning,. ett personligt

tilläggsarvode, att årligen utgå med belopp, varierande mellan

50 och 100 kronor för år. Förut har i allmänhet fordrats en tjänsteålder

av 30 år för att tilldelas dylikt personligt tilläggsarvode. Numera

har generalpoststyrelsen dock nedsatt denna ålder till 25 år. Under

år 1911 beviljades personliga tilläggsarvoden åt 46 poststation sföreståndare

med tillhopa 3,525 kronor för år. Sammanlagt utgår i dylika

arvoden till över 100 poststationsföreståndare ett belopp av omkring

10,000 kronor för år

Yäl är det sannt, att avlöningen till lantpoststationsföreståndare i

allmänhet understiger avlöningen vid jämförliga, med järnvägsstation

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

•förenade poststationer, och anledningen till detta förhållande torde få

sökas i följande omständigheter: dels de vid järnvägspoststation i allmänhet

förekommande långt flera postförbindelserna, dels järnvägsstationsföreståndarnas

i allmänhet jämförelsevis högre kvalifikationer för

poststationsföreståndarbefattnings skötande, dels ock de å landsbygden

vanligen rådande lägre levnadskostnaderna och därav betingade mindre

höga anspråk å ersättning för arbetsprestationer i allmänhet. Men i

icke mindre än inemot 200 fall överstiger dock avlöningen till lantpoststationsföreståndare

det belopp, som skulle utgå efter samma regleringsprinciper

som till järnvägspoststationsföreståndare, och detta med ej

oväsentliga belopp. I betraktande härav torde den skillnad i ersättningen

vid med järnvägsstation förenade poststationer och vid lantpoststationer,

som för närvarande existerar, icke i och för sig få anses

anmärkningsvärt stor.

Eu reglering på en gång av ersättningen vid lantpoststationer

skulle, på sätt framgår av vad ovan antytts, åsamka postverket högst

betydande utgifter och måhända i ej så få fall leda till att postverket

icke allt fortfarande skulle kunna i samma utsträckning som hittills

tillgodose allmänheten med poststationer utan kanske till och med

tvinga postverket till indragning av redan befintliga sådana.

Likaså skulle från poststationsföreståndarnas sida framställt krav

på särskild hyresersättning, vilken fråga jämväl behandlats av Kungl.

Maj:t, senast jämlikt nådiga brevet den 3 december 1909, och lämnats

utan bifall, till sina konsekvenser genom den särdeles stora kostnadsökning,

som postverket därigenom skulle komma att få vidkännas,

ytterligare bidraga till att försvåra landsbygdens förseende med poststationer.

Under förutsättning av bibehållande av de hittills tillämpade principerna

för ersättningens bestämmande vid poststationer samt för att

postverket må kunna framgent i all skälig och möjlig grad bereda

ersättningsförliöjning- vid poststation — såväl lånt- som järnvägspoststation

— samt med avseende fäst därpå att i samband med öppnande

för trafik av nya järnvägslinjer (vilket torde komma att försiggå i

ganska stor utsträckning under de båda åren 1913 och 1914) poststationer

böra inrättas i förening med nyöppnade järnvägstrafikstationer

samt slutligen för att kunna tillmötesgå jämväl övriga berättigade

anspråk på inrättande av nya poststationer, har generalpoststyrelsen

ansett sig böra föreslå, att anslaget till arvoden vid poststationer må

för år 1914 förhöjas med 100,000 kronor och sålunda sättas till 2,150,000

kronor.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

127

Arvoden åt frimärks för sälj are.

För år 1912 torde utgifterna å anslaget, som i sfaten för detta år

upptagits till 55,000 kronor, komma att uppgå till 65,000 kronor; således

10,000 kronor utöver anslaget.

I staten för år 1913 höjdes anslaget till 75,000 kronor. Detta

belopp lärer vara tillräckligt för bestridande av de å anslaget förekommande

utgifter.

_ I avlåten särskild skrivelse den 23 oktober 1912 med förslag till

utgifter för kapitalökning beträffande postverket för år 1914, som av

mig . denna dag anmälts, har generalpoststyrelsen i fråga om anslaget

till inköp av inventarier, bland annat, hemställt om nödiga medel för

anskaffande av frimärksautomater. Såsom generalpoststyrelsen därvid

omförmälde, skulle den utgift, som drabbar postverket för inköp av

frimärksautomater, komma att åtminstone så småningom i väsentlig del

återvinnas därigenom, att ett flertal frimärksförsäljningsställen skulle

kunna indragas och en däremot svarande minskning i postverkets

kostnad för frimärksförsäljningen vinnas. Arvodet till en del frimärksförsäljare

— 2 % å inköpta frankotecken — skulle nämligen, i den

mån automater komme att tagas till användning, kunna besparas postverket.

Då emellertid frågan ännu ej är slutligt behandlad och den

antydda besparingen i allt fall allenast är att förvänta så småningom

framdeles, anser generalpoststyrelsen sig icke nu böra föreslå någon

nedsättning i det för år 1913 fastställda anslaget till arvoden åt frimärksförsäljare,

utan hemställer, att anslaget måtte sättas för år 1914 till

samma belopp som för år 1913 eller 75,000 kronor.

Gratifikationer m. m. åt tjänstemän.

Anslaget har förgår 1913 fastställts till 20,000 kronor. Generalpoststyrelsen

finner ej anledning att för år 1914 ifrågasätta någon

ändring i anslagsbeloppet.

Understöd åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket eller

anlitats i dess ärenden.

Uti postkommissionens betänkande har kommissionen erinrat därom,

att föreståndare för sadana poststationer, som ej äro förenade med

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

järnvägsstationer, eller s. k. lantstationer, vore bundna vid postverket

allenast genom personliga kontrakt och dittills icke tillerkänts något

understöd av postmedlen vid avgång från föreståndarbefattningen. Ur

flera synpunkter, ej minst ur postverkets, syntes det emellertid kommissionen

vara angeläget, att föreståndare för sådan poststation kunde

efter längre tids tjänstgöring avgå från sin befattning med understöd

av postmedel. Ett dylikt understöd vore så mycket mera berättigat,

som dessa poststationsföreståndare fyllde en fullkomligt ordinarie uppgift

inom postverket; för en del av dem, om också ej för flertalet, utgjorde

till och med poststationens handhavande den huvudsakliga sysselsättningen.

Kommissionen hade i förevarande hänseende tänkt sig, dels

att ålderdomsunderstöd skulle tilldelas lantstationsföreståndare, som,

efter att hava innehaft sin befattning under minst 25 år, från befattningen

avginge och visade sig vara i behövande omständigheter, dels

ock att detta understöd lämpligen skulle beräknas till 50 procent av

det en var senast tillerkända arvode.

I sammanhang härmed föreslog kommissionen jämväl, att understöd

till liknande belopp skulle utgå till lantbrevbärare, som efter SO års

tjänst avginge och befunne sig i behövande omständigheter, ävensom

att understöd skulle utgå till tjänsteman vid postverket eller annan

person, som under sysselsättning för postverkets räkning träffades av

olycksfall eller eljest lede skada.

I anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 1

till 1909 års Riksdag, att ett anslag å 20,000 kronor måtte i postverkets

stat för år 1910 uppföras under rubrik: »understöd åt personer,

som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden».

Riksdagen biföll detta förslag, och har därefter samma anslag

även uppförts i postverkets stater för åren 1911, 1912 och 1913. Utbetalningarna

av anslaget hava emellertid icke uppgått till de av kommissionen

beräknade belopp, varefter anslagets storlek bestämdes. Under

de första två åren hava dessa utbetalningar uppgått till följande belopp:

år 1910.

å

r 1911.

till poststationsföreståndare.....

........... kr.

240: —

kr.

4,005:

—

» lantbrevbärare.....................

............ »

150: —

»

657:

50

tillfälliga understöd ...................

........... »

115: —

»

153:

—

Kronor

505: —

kr.

4,815:

50

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

129

För närvarande skola jämlikt Kungl. Maj:ts beslut ifrån anslaget

utgå årliga understöd till nedannämnda belopp:

till poststationsföreståndare .................................... kr. 3,786: 25

» lantbrevbärare ........................................................ » 775: —

Kronor 4,561: 25

Anledningen till att de till poststationsföreståndare utbetalta beloppen

under år 1911 uppgå till högre belopp än under år 1912 är

den, att viss del av 1911 års belopp avser året 1910, fast den ej hunnit

utbetalas förr än under det följande året.

De sålunda hittills vidtagna åtgärderna för anordnande av ålderdomsunderstöd

till poststationsföreståndare anser generalpoststyrelsen

ingalunda böra betraktas såsom slutgiltiga utan mera såsom ett första

försök. I denna riktning bar generalpoststyrelsen käft tillfälle uttala

sig redan i skrivelse den 3 december 1910 angående ålderdomsunderstöd

åt åtskilliga poststationsföreståndare, vari styrelsen, bland annat, anfört,

att de nuvarande bestämmelserna angående ålderdomsunderstöd till

poststationsföreståndare väl endast finge anses såsom ett första steg i

riktning däremot, att postverket bleve i tillfälle att, sedan verket i sin

tjänst använt poststationsföreståndarna under deras krafts dagar, i

utsträckt mån tillgodose dem med ekonomiskt understöd på deras ålderdom,

vilket enligt styrelsens övertygelse, utom det att det vore en gärd

av rättvisa och billighet, även skulle vara till verkets fromma och i

dess sanna intresse. Sedan understödsbestämmelserna nu under loppet

av några år varit i tillämpning, anser generalpoststyrelsen tiden vara

inne att hos Kungl. Maj:t föreslå den i nyssnämnda skrivelse såsom

önsklig antydda utvidgning beträffande grunderna för understödens utgående.

Att beloppen av dessa understöd i många fall äro otillräckliga

torde vara uppenbart; så t. ex. hava, med anledning av bestämmelsen

att understöd ej får utgå till högre belopp än 50 % av senaste arvode,

två f. d. poststationsföreståndare ej kunnat få större årligt understöd än

150 kronor vardera, och båda befunno sig i synnerligen fattiga omständigheter.

Då understöden fortfarande synas böra beräknas i förhållande

till det arvode, vederbörande åtnjutit, anser generalpoststyrelsen

en höjning av procenttalet vara av behovet påkallad, och torde understöden

lämpligen böra utgå med högst två tredjedelar av det vederbörande

senast tillkommande arvode, vilket jämlikt nådigt brev den 3

december 1909 ej må överstiga 900 kronor för år.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

Då, såsom nyss nämndes, flera poststationsföreståndare enligt nu

gällande beräkningsgrunder erhållit understöd till synnerligt låga belopp,

och bland dessa åtskilliga befinna sig i särdeles ömmande omständigheter,

synes billigheten bjuda, att, därest eu förhöjning för beräknandet

av ålderdomsunderstöd varder beslutad, denna även måtte komma äldre

understödstagare till godo, räknat från och med 1914 års ingång.

Enär för närvarande ålderdomsunderstöden endast få utlämnas till

dem, som befinna sig i behövande omständigheter, har generalpoststyrelsen,

på grund av vederbörandes ekonomiska förhållanden, till erhållande

av understöd ej kunnat föreslå mången poststationsföreståndare,

ehuruväl, såsom styrelsen i sin förberörda skrivelse den 3 december

1910 framhållit, styrelsen — särskilt vad anginge vissa pensionerade

folkskollärare — ansåge dem vara för det nitiska och plikttrogna arbete,

som de utfört i postverkets angelägenheter, väl förtjänta att komma i

åtnjutande av den erkänsla från statsverkets sida, som ett understöd

skulle innebära. Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att det föreskrivna

villkoret »visas vara i behövande omständigheter» bör något

mildras, och föreslår, att det förändras till »befinnes vara i behov av

understöd». För postverket skulle det emellertid därjämte vara av stor

vikt, att generalpoststyrelsen bereddes tillfälle att av nu ifrågavarande

fasta anslag, i den man det icke toges i anspråk för ålderdomsunderstöd,

kunna i de fall, då ålderdomsunderstöd icke utginge, men styrelsen

ändock prövade förhållandena därtill föranleda, tilldela poststationsföreståndare

i allmänhet, som tjänstgjort under längre tid, minst

25 år, vid avgången en erkänsla i form av gratifikation, att utgå under

hans återstående livstid. Genom en dylik anordning är det styrelsens

förvissning, att poststationsföreståndarna skulle känna sig fastare bundna

vid verket och med ännu större intresse ägna sig åt arbetet för detsamma

än för närvarande. Bristen av en dylik bestämmelse har under

de gångna åren kraftigt framträtt, i det styrelsen under nuvarande förhållanden

varit förhindrad att utbetala dylik gratifikation i många fall,,

där billigheten uppenbarligen krävt detta och stort behov därav förelegat.

Något större gratifikationsbelopp kan dock naturligen ej gärna

komma i fråga, då ett sådant, på grund av det stora antalet poststationsföreståndare,

komme att kräva allt för stora summor. Av samma

skäl synes även ej vara möjligt att utöver ett bestämt mindre belopp

anordna olika klasser med högre belopp. Gratifikationsbeloppet torde

därför lämpligen böra bestämmas till 100 kronor, dock att, därest det

till poststationsföreståndare senast utgående arvode ej uppgår till detta

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 131

belopp, gratifikationen ej skulle bestämmas till högre belopp än arvodet.

Gratifikation skulle kunna tillgodokomma en var poststationsföreståndare,

sålunda föreståndare ej blott för lantpoststation utan även för järnvägspoststation.

För närvarande finnas såsom poststationsföreståndare anställda sammanlagt

294 personer, vilka kunna blicka tillbaka på en minst 25-årig

posta! verksamhetstid; av dessa äro 140 föreståndare för lantstationer

och 154 för järnvägsstationer.

Helt visst kommer emellertid flertalet av dem, även om nu ifrågasatta

gratifikation av 100 kronor och höjning av ålderdomsund erstödet

beviljas, att fortfarande kvarstå i sina tjänstebefattningar åtskilliga år.

Från nu omhandlade anslag utbetalas ävenledes, såsom ovan omnämnts,

ålderdomsunderstöd åt lantbrevbärare, nämligen efter 30-årig

tjänstetid till högst 50 % av senast utgående ersättning. Samma skäl,

som ovan anförts för höjande av ålderdomsunderstöden till lantstationsföreståndarna

från hälften av arvodet till två tredjedelar därav, synas

jämväl tala för en liknande höjning av lantbrevbärarnas ålderdomsunderstöd.

l)å någon anledning icke finnes att för dessa senare fastställa

en längre tjänstetid än för föreståndarna, böra även lantbrevbärare, som

avgå efter att hava tjänstgjort 25 år, kunna, om de befinnas vara i

behov av understöd, erhålla årligt ålderdomsunderstöd.

Med stöd av det ovan anförda har generalpoststyrelsen, med instämmande

av de sakkunniga, hemställt,

att nu ifrågavarande anslag, som torde böra benämnas understöd

m. m. åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats

i dess ärenden, måtte för år 1914 bestämmas till enahanda belopp,

som finnes upptaget i staten för år 1913, eller 20,000 kronor;

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt

anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att

hava tjänstgjort minst 25 år, från berörda anslag må, därest den avgångne

befinnes vara i behov av understöd, till honom utbetalas årligt

ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst vad som motsvarar

två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått från postverket,

samt att general poststyrelsen berättigas att, i den mån anslaget i

fråga icke tages i anspråk för utbetalande av dylikt ålderdomsunderstöd,

i de fall då generalpoststyrelsen prövar förhållandena därtill föranleda,

till poststationsföreståndare i allmänhet, vilken, utan åtnjutande

av ålderdomsunderstöd, avgått från sin befattning efter av att hava

tjänstgjort likaledes minst 25 år, utbetala gratifikation av etthundra

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

kronor att årligen utgå under hans återstående livstid, dock att gratifikationsbelÖppet

icke i något fall må överstiga senast innehavda arvodesbelopp.

Härmed skulle anslagsbeloppet under övriga anslag för år 1913,

sammanlagt 2,165,000 kronor, för år 1914 uppgå till 2,265,000 kronor.

Vad först angår anslaget till arvoden vid poststationer så är beloppet

av arvodena vid järnvägspoststationerna bestämt med bänsjm

till den av 1907 års postkommission verkställda utredning och till det

av nämnda kommission föreslagna maximibelopp, 900 kronor.

I fråga om lantpoststationernas föreståndare framhöll kommissionen,

att vissa skäl talade för en förbättring av deras avlöningsförmåner, så att

de erhölle en efter måttet av sitt arbete och ansvar avpassad ersättning.

Därvid borde också hänsyn tagas till deras skyldighet att tillhandahålla

lokal och att sörja för dess uppvärmning m. m. samt till beskaffenheten

av den lokal, de tillhandahölle för ändamålet. Kommissionen

tänkte sig dock icke någon allmän reglering av lantpoststationsföreståndarnas

avlöningsförhållanden, särskilt på grund av därmed förbundna

kostnader. Kommissionen förordade slutligen, att dylika poststationsföreståndare,

som under någon längre tid oförvitligt bestritt sina åligganden,

skulle kunna tillerkännas personliga tilläggsarvoden.

Styrelsen meddelar nu, att styrelsen verkställt åtskilliga förhöjningar

i de genom gällande kontrakt fastställda arvoden.

I några till mig inkomna framställningar hava också yrkanden

framställts om förbättrade arvoden vid poststationerna, varjämte missnöje

kommit till synes över sättet för postarvodes utbetalande vid en

del järnvägar. De sålunda väckta frågorna äro emellertid av den räckvidd,

att all möjlig varsamhet måste iakttagas, och de kunna ej heller

fristående för sig bedömas. För närvarande har jag emellertid icke

annat uttalande att göra i förevarande ämne, än att jag icke har någon

erinran mot den förhöjning i anslaget till poststationer, som ifrågasatts

av generalpoststyrelsen.

I fråga om anslaget till understöd m. m. åt i postverkets tjänst

förut anställda personer påkallar styrelsen ingen höjning. De av styrelsen

föreslagna ändringarna beträffande understöden och gratifikationerna

torde jag framdeles få anmäla för Kung! Maj:t. Jag vill dock

redan nu nämna, att syftet med de föreslagna ändrade bestämmelserna

synes mig vara i hög grad behjärtansvärt.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 133

Totalsumman av anslagen till avlöningarna är i staten för år 1913

upptagen till ...................................................................... kr. 13,140,200: —

De av mig nu föreslagna höjningarna i anslagen

utgöra:

till generalpoststyrelsen........................... kr. 11,100: —

» distrikts- och lokalförvaltningarna » 547,700: —

samt å övriga anslag ............................ » 100,000: —- » 658,800:_

Anslagen till avlöningar för år 1914 skulle enligt

denna beräkning komma att sluta å ett belopp av......... kr. 18,799,000: —

B. Övergångsstat.

1. Gen eral posts ty rel sen.

Beträffande generalpoststyrelsen erinrar jag, att 1909 års Riksdag

i enlighet med Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning medgav, bland

annat, att postdirektören Carl Axel Hasselrot, därest han vid 1910

års början inginge på 1910 års avlöningsstat och tillträdde befattningen

såsom chef för det omorganiserade Stockholmsdistriktet, ägde att, så

länge han kvarstode å denna befattning eller vid annan befattning,

som vore jämförlig med eller högre än berörda chefsbefattning, på

övergångsstat uppbära, intill dess Hasselrot i laga ordning undfinge

avsked med pension, ett personligt lönetillägg, vilket dock icke skulle

grundlägga rätt till högre pension, med så stort belopp, att hans avlöning

komme att sammanlagt utgöra 13,000 kronor för år.

På grund härav har Hasselrot, vars avlöning såsom postdirektör

utgjort 8,000 kronor för år, alltsedan år 1910 å övergångsstat (under

»2. distrikts- och lokalförvaltningarna») såsom personligt avlöningstillägg

åtnjutit 5,000 kronor för år.

Den 11 oktober 1912 har Kungl. Maj:t konstituerat och förordnat

postdirektören Hasselrot att från och med den 1 november samma år

vara byråchef i generalpoststyrelsen. Såsom byråchef kommer Hasselrot

att, därest det nu avgivna förslaget till nytt avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket bifalles, å 1914 års stat i avlöning årligen

uppbära 9,000 kronor.

I anledning därav skall förenämnda, Hasselrot å övergångsstat tillkommande

personliga avlöningstillägg minskas med 1,000 kronor och

sålunda utgöra 4,000 kronor, varjämte avlöningstillägget skall över
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2.

flyttas från »2. distrikts- och lokalförvaltningarna)) till »1. generalpoststyrelsen)).

Vid bifall till mitt ovan framställda förslag om inrättande av en

personlig verkmästarbefattning för Ernst Vilhelm Nyberg torde å styrelsens

övergångsstat uppföras avlöning till Nyberg med 4,200 kronor.

En av de i 1913 års övergångsstat upptagna 10 tjänstemän i l:a

lönegraden har numera avgått ur postverkets tjänst. Det för ifrågavarande

tjänstemän i samma stat uppförda belopp, 37,500 kronor, bör

alltså minskas med det till denne utgående avlöningsbelopp, 3,500

kronor, och således nedsättas till 34,000 kronor.

Det i övergångsstaten upptagna anslaget till arvoden åt extra tjänstemän

— för beredande av möjlighet för en del av de amanuenser och

extra tjänstemän, som före den med 1910 års ingång genomförda omorganisationen

av generalpoststyrelsen vunnit anställning bos styrelsen,

att kvarstanna i sina befattningar — bar för år 1913 nedsatts från

30,000 kronor till 14,000 kronor. Antalet hos generalpoststyrelsen anställda

dylika tjänstemän, som år 1911 utgjorde 9, bar nu sjunkit till 6.

Dessas avlöning utgör tillhopa 9,100 kronor. Ifrågavarande anslag kan

sålunda för år 1914 nedsättas till sistnämnda belopp.

Förenämnda anslag skulle således för år 1914 uppgå

till sammanlagt ............................................................................ kr. 51,300: -

De »under A upptagna avlöningar» — nämligen sådana,

som innehållas för vissa i avlöningsstaten upptagna

tjänster, vilka skola hållas obesatta, så länge tjänstemän

å övergångsstat kvarstå — äro i staten för år 1913 upptagna

till 48,100 kronor och avsågo avlöningar till 10

förste postexpeditörer i stället för å övergångsstaten upptagna

10 tjänstemän i l:a graden samt till 2 manliga

och 2 kvinnliga postexpeditörer i stället för de 9 extra

tjänstemän, som kvarstodo å övergångsstat. Tjänstemännen

i l:a lönegraden hava nu minskats till 9 och de extra

tjänstemännen å övergångsstat till 6. På grund därav

hava tillsatts en förste postexpeditörstjänst samt en kvinnlig

postexpeditörstjänst. Det för år 1913 upptagna belopp,

48,100 kronor, bör därför minskas med avlöningsbeloppet

för de sålunda nu tillsatta tjänster, tillhopa i

runt tal 5,500 kronor, och beloppet sättas till.................... » 42,600: —

Återstå således kr. 8,700: —

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

135

Avlöningen till 1 kammarskrivare upptages med

samma belopp som för år 1913.............................................. kr. 1,600: —

Summan............................................................................... kr. 10,300: —

utgör alltså det slutbelopp, vartill övergångsstaten för

generalpoststyrelsen skulle uppgå för år 1914.

Slutsumman i 1913 års stat, 5,000 kronor, ökas sålunda med

5,300 kronor.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

Beträffande övergångsstaten för distrikts- och lokalförvaltningarna

erfordras icke några andra ändringar än de, som föranledas dels därav

att, såsom förut nämnts, det Hasselrot tillkommande personliga avlöningstillägget

skall överflyttas till »1. Generalpoststyrelsen)), dels ock

därav att två av de i övergångsstaten upptagna postmästare av klass

2 B, vardera med avlöning av 5,500 kronor, före slutet av år 1913

torde avgå med pension. På grund bärav bör övergångsstaten, för år

1913 upptagen till 82,850 kronor, minskas med 16,000 kronor och således

bestämmas till 66,850 kronor. Samtidigt bör sammanlagda beloppet

av de jämväl beträffande distrikts- och lokalförvaltningarna »under

A upptagna avlöningar» minskas med 10,000 kronor, utgörande

avlöningen till två postmästare av klass 3, till 58,300 kronor (1913

utgjorde motsvarande belopp 68,300 kronor).

Slutsumman för distrikts- och lokalförvaltningarna, i 1913 års övergångsstat

upptagen till 25,050 kronor, skulle i följd av ovan angivna

ändringar för år 1914 belöpa sig till ................................. kr. 19,050: —

Lägges härtill anslaget för generalpoststyrelsen......... » 10,300:

skulle anslaget å övergångsstaten i dess helhet, i 1913

års stat fastställt till 30,050 kronor, för år 1914 belöpa

sig till........................................................................................... kr. 29,350: -

Detta mitt förslag innebär en minskning av 700 kronor i senast

fastställda anslag.

C. Pensioner.

Anslagen å senast fastställda pensionsstat uppgå till kr. 312,755:

Generalpoststyrelsen har nu anmält, att till följd

av dödsfall höra avföras de pensionsbelopp, som skulle

hava utgått till: ______ ___

Transport kr. 312,755:

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

f. d.

postbetjänten P. J. Mentzer ...............

kr.

300

—

)>

postmästaren J. A. Strömberg .........

b

2,400

—

»

postexpeditören F. L. Gustafsson ...

D

1,950

—

)>

postmästaren F. L. Svenonius...........

B

3,200

—

)>

postmästaren C. A. L. Montell ........

))

3,200

—

))

postmästaren J. Victoria ..................

B

2,800

—

))

postbetjänten A. M. L. Carlsson......

B

600

—

B

kontrollören A. F. Elmstein ..............

B

3,000

—

B

postmästaren L. E. Carlgren.............

B

2,600

—

B

postbetjänten N. J. Magnusson .........

B

800

—

)>

postbetjänten P. G. Söderlund...........

B

780

—

))

postexpeditören A. B. E. Ringertz..

B

2,530

—

})

postföraren A. J. Johansson...............

B

300

—

))

poststationsföreståndaren A. M. M.

Wallberg, född Ehrengranat,............

))

200

avlidna postinspektören i Jönköping

Neiglicks dotter Augusta Sofia ......

B

75: —

Transport kr. 312,755: —

24,735:

Till återstående..................................................................

böra läggas de i senaste pensionsstat ej upptagna pensioner,

som jämlikt nedan angivna nådiga brev blivit

tillerkända följande personer, nämligen:

kr. 288,020:

f. d.

förste postvaktmästaren N. G. O.

Glilander .........................................

kr.

830: —

B

(k. brev den 15 december 1911).

postmästaren A. Brodin........................

B

4,000: -

))

(k. brev den 19 januari 1912).

postvaktmästaren P. Persson ............

B

800: -

))

(k. brev den 19 januari 1912).

postvaktmästaren C. E. Malmgren...

B

800: —

B

(k. brev den 26 januari 1912).

postvaktmästaren S. L. Holmström...

B

600: —

B

(k. brev den 2 februari 1912).

förste post,iljonen C. Håkansson.........

B

900: —

B

(k. brev den 29 mars 1912).

förste postvaktmästaren L. E. Larsson

B

830: —

(k. brev den 12 april 1912).

Transport kr.

8,760: —

288,020:

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

137

Transport kr. 8,760:

f. <3. postvaktmästaren A. Stenqvist ......... » 800:

(k. brev den 26 april 1912).

» postmästaren A. G. Nyberg .............. » 4,000:

(k. brev den 24 maj 1912).

» postvaktmästaren H. F. Eriksson..... » 600:

(k. brev den 5 juli 1912).

)) postmästaren D. danse......................... » 4,000:

(k. brev den 5 juli 1912).

» postmästaren A. Lenander ................. :» 3,100:

(k. brev den 12 juli 1912).

» förste postiljonen J. M. Söderqvist.. » 900:

(k. brev den 3 augusti 1912).

)) postvaktmästaren J. F. Malmgren..... :o 800:

(k. brev den 9 augusti 1912).

» postiljonen H. E. Odin .................... \> 600:

(k. brev den 17 augusti 1912).

» postvaktmästaren J. O. Westeriund. . » 800:

:k. brev den 17 augusti 1912).

» postvaktmästaren L. E. Ljungberg.. » 800:

(k. brev den 17 augusti 1912).

» förste postvaktmästaren J. O. Björklund

........................................................» 900:

(k. brev den 17 augusti 1912).

postmästaren J. L. Åndorson...................... » 3,400:

(k. brev den 6 september 1912).

postvaktmästaren N. A:son Nyberg ........... :» 670:

(k. brev den 6 september 1912).

postvaktmästaren E. Mattsson...................... » 800:

(k. brev deri 6 september 1912).

postexpeditören T. H. L. Möllerberg ....... :>.> 1,470:

(k. brev den 13 september 1912).

postmästaren K. B. Olson.......................... » 3,700:

(k. brev den 25 oktober 1912).

kr.

Utgifterna å pensionsstaten skulle enligt denna beräkningsgrund

således komma att för år 1914 belöpa

sig till ........................................................................................... kr.

Bihang till Riksdagens protokoll 11)13. 1 samt. 2 hiift.

288,020: —

36,100: —

324,120: -

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Styrelsen anför härefter, att allt hittills har i statförslaget vid pensionsstatens

beräkning tagits hänsyn endast till de vid förslagets avgivande

redan inträffade förhållanden. Därigenom har också den i förslaget

angivna utgiftssumman för postverkets pensionärer och understödstagare

kommit att visa ett betydligt lägre belopp, än vad dessa utgifter sedermera

i verkligheten uppgått till.

Eu jämförelse mellan anslagen å pensionsstaten och de verkliga

utgifterna å denna stat visar följande resultat:

Anvisat belopp. Verklig-a utgifter.

Kronor.

Kronor.

år

1906 ........................

....................... 132,000

149,196: 66

))

1907 .........................

....................... 142,330

— 174,384: 18

j)

1908 .........................

........................ 159,980

— 191,648:02

»

1909 .........................

.................... 198,465

220,034: 17

»

1910........................

.................... 214,280

-- 249,761: 25

))

1911....................

......................... 240,685

284,988: 22

Då de beräknade utgifterna givetvis böra, så vitt möjligt är, överensstämma

med de blivande verkliga utgifterna, har generalpoststyrelsen

ansett riktigt att, till förebyggande av nyssberörda oegentlighet, även

utgifterna å pensionsstaten upptagas med det belopp, vartill desamma

kunna antagas komma att under budgetåret uppgå.

Generalpoststyrelsen anser, att jämväl en annan anledning föreligger

att nu beräkna utgifterna å pensionsstaten på detta sätt. Därest

nämligen de nu ifrågasatta avsevärt högre avlöningarna åt tjänstemän

av lägre grad komma att av Kungl. Maj:t och Riksdagen medgivas,

komma dessa tjänstemäns löner och därmed följande pensionsunderlag

att betydligt ökas efter ingången av år 1914, i följd varav

de nu beräknade pensionsutgifterna för år 1914 skulle än ytterligare stiga.

Generalpoststyrelsen har låtit verkställa en beräkning å antalet

av de tjänstemän av högre eller lägre grad inom postverket, vilka,

därest icke särskilda omständigheter annat föranleda, komma att avgå

ur tjänsten under återstående delen av år 1912 ävensom under åren

1913 och 1914 på grund av då uppnådd pensionsålder. Det framgår

av denna beräkning;, att, utöver de här ovan särskilt angivna

pensionsbelopp, skulle till följande antal tjänstemän komma att utgå

nedan upptagna belopp, nämligen:

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 2. 139

under återstående delen av år 1912 till 7 tjänstemän ett pensionsbelopp

av tillhopa.................................................................................. kr. 3,320

under år 1913 till ytterligare 31 tjänstemän tillhopa ......... )> 55,285

» >> 1914 » » 33 '' » » )) 60.270

Summa kr. 118,875.

Till beloppet av de nu kända, ovan angivna utgifterna å pensions
staten

för år 1912............................................................................. kr. 324,120

böra alltså, för att få de beräknade utgifterna under år

1914 att i möjligaste mån överensstämma med de

blivande verkliga utgifterna under samma år, läggas

förenämnda beräknade utgiftsbelopp ...........................>___118,875

och från den därigenom uppkomna slutsumman ................. kr. 442,995,

dragés den besparing i utgifterna, som kan beräknas uppkomma på

grund av dödsfall bland pensionärerna.

De av denna anledning nedgående pensionsbeloppen utgjorde:

år 1908 .......

....... 2,8

procent

av

det

i

staten upptagna

pensionsbelopp;

1909 .......

....... 3,5

)>

x>

x>

»

»

:»

1910 .......

........ 3,9

»

:»

»

1911 .......

........ 5,3

y>

»

»

»

>>

»

och beräknas för år 1912 till 2,2 procent.

Genomsnittsprocenten blir 3,54. Då pensionsbeloppen emellertid

efter genomförande av 1910 års lönereglering för postverkets tjänstemän

blivit väsentligen höjda och av förut omnämnd anledning möjligen

ytterligare varda förhöjda för tjänstemännen av lägre grad, torde minskningen

i summan av samtliga pensioner och understöd på grund av

dödsfall för år 1914 kunna beräknas till 5 % eller 22,150 kronor. Pensionsstaten

skulle således sluta å 420,845 kronor.

Vid 1912 års Riksdag framhöll statsutskottet, att det vore lämpligt,

om den förberedande behandlingen inom Riksdagen av frågor om understöd

åt tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstutövning

eller av annan orsak tillerkänts årligt understöd, ävensom åt avlidna

tjänstemäns med fleras änkor och barn kunde hänskjutas till det utskott,

som i allmänhet har att, behandla pensionsfrågor inom Riksdagen, samt

att understöd av nu förevarande art i så fall komme att utgå från allmänna

pensions- och indragningsstaterna. Med anledning av detta

statsutskottets uttalande har generalpoststyrelsen i sin skrivelse av den

24 oktober 1912 omförmält, att, då fråga om dylikt understöd förekommer,

generalpoststyrelsen skall hos Kungl. Maj:t göra den särskilda

framställning, som av förhållandena påkallas, och att i följd därav icke

s. 140 Kontrollera mot PDF

Understöd åi

biträdande

postexpeditören

Emma

Boström.

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

några nya understöd av styrelsen föreslagits till upptagande å postverkets

pensionsstat.

I skrivelse den 27 september 1912 har styrelsen emellertid gjort

framställning om pension åt biträdande postexpeditören Emma Oscara

Katarina Boström.

I avgivet utlåtande över framställningen har statskontoret påpekat,

att, om det ifrågasatta understödet skulle utgå å allmänna pensionsoch

indragningsstaten, detta skulle innebära en avvikelse från principen att

vid affärsdrivande verk, vartill postverket hänföres, varje driftkostnad

bör såsom utgift belasta verket självt, enär i annat fall icke affärsrörelsens

resultat eller det verkliga överskottet kommer till synes.

I anledning av denna anmärkning och då i allt fall en överflyttning

av pensionerna för postverkets personal till allmänna pensionsoch

indragningsstaten torde draga med sig en motsvarande förändring

på vissa andra håll, om vilket utredning icke hittills kunnat ske, har

jag icke för närvarande ansett mig böra föreslå någon överflyttning av

det ifrågasatta understödet till sistnämnda stat.

I sin förevarande framställning anför styrelsen följande:

Emma Boström har hos generalpoststyrelsen, med förmälan att

hennes krafter säkerligen icke skulle tillåta henne att tjänstgöra i någon

nämnvärd mån efter uppnådda 60 levnadsår, anhållit, att styrelsen ville

utverka ett årligt understöd åt henne av 900 kronor, räknat från det

hon bleve entledigad från sin befattning i postverkets tjänst.

Emma Boström, som är född den 13 augusti 1853, anställdes såsom

dispositionsbiträde vid postkontoret i Jönköping den 1 september 1883.

I denna egenskap kvarstod hon intill den 1 juli 1889, då hon erhöll

uppdrag att vid postkontoret i Karlshamn tjänstgöra såsom extra biträde

eller, såsom dylik befattningshavare sedermera benämndes, biträdande

postexpeditör. Samma befattning innehar hon fortfarande. Under

denna tid har hon i årligt arvode uppburit: september 1883—juni

1889 600 kronor, juli 1889—mars 1897 840 kronor, april 1897—december

1898 900 kronor, januari 1899—december 1902 1,050 kronor,

januari 1903—december 1906 1,200 kronor, januari 1907—december

1909 1,350 kronor och därefter 1,500 kronor.

Emma Boström har hittills åtnjutit ledighet under sammanlagt ett

år tre månader och femton dagar, och uppgår hennes dagliga tjänstgöring

till omkring sju timmar. Under sin tjänstetid har hon med

flit, ordning och noggrannhet samt till belåtenhet utiört henne åliggande

göromål.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

141

Beträffande sina ekonomiska förhållanden har Emma Boström uppgivit,

att hon icke äger andra tillgångar än diverse lösören till värde

av 700 kronor samt kontanta medel till belopp av 2,850 kronor; att

hon icke har någon annan befattning än den i postverket; att hon

sedan många år tillbaka måst bistå två sjukliga halvsystrar; samt att

hon följaktligen icke allenast för egen del är beroende av det understöd,

hon av postverket kan komma att erhålla. Förestående uppgifter

angående Emma Boströms tillgångar vitsordas av den för henne utfärdade

debetsedeln över 1911 års kronoskatter i Karlshamn, enligt

vilken debetsedel hennes inkomst av kapital och arbete uppskattas

till 1,581 kronor.

Då Emma Boström den 1 september 1913 uppnår något mer än

60 levnadsår och 30 tjänstår, skulle hon, enligt lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension, då bliva berättigad att erhålla s. k.

hel pension, motsvarande två tredjedelar, eller 1,000 kronor, av

hennes nuvarande arvode, 1,500 kronor, därest hon vunnit befordran

till ordinarie tjänst. Anledningen till att hon icke erhållit sådan befordran

har varit den, att hon icke erhållit för vinnande av fast anställning

vid postverket erforderlig utbildning. Numera antagas ej ens

till biträdande postexpeditörer andra personer än sådana, som, medelst

genomgående av postelevkurs, visat sig hava förvärvat de kunskaper,

en posttjänsteman anses böra besitta. Förut antogos emellertid, i enstaka

fall, till biträdande postexpeditörer även sådana personer, som

icke erhållit vederbörlig utbildning. Dessa blevo dock i regel icke

befordrade till ordinarie tjänstemän. Förutom Emma Boström kvarstår

för närvarande i postverkets tjänst endast ett ringa fåtal biträdande postexpeditörer,

som på grund av bristande utbildning icke blivit befordrade.

Generalpoststyrelsen anser billigheten fordra, att ifrågavarande obefordrade

tjänstemän, då de uppnått de levnads- och tjänstår, vid vilka

ordinarie tjänstemän varda berättigade till pension, må, i den mån de

då finnas sakna medel till sin försörjning, komma i åtnjutande av skäliga

ålderdomsunderstöd. Då Emma Boström den 1 september 1913

uppnår nyssnämnda levnads- och tjänstålder samt hon efter entledigande

ur postverkets tjänst skulle sakna erforderliga medel till sin nödtorftiga

utkomst, tillstyrker generalpoststyrelsen, som icke har något

att erinra mot det av henne begärda understödsbeloppets storlek, att

ett årligt understöd av 900 kronor måtte henne beredas från den daghon

entledigas ur postverkets tjänst, dock under förutsättning att hon

kvarstår i tjänsten intill augusti månads utgång år 1913.

Statskontoret har i sitt ovannämnda utlåtande i träffa om statskontoret.

-i . . O

den tjänstetid, som sålunda räknats sökanden till godo, erinrat,

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 2.

hurusom, sedan generalpoststyrelsen i avgivet underdånigt yttrande

angående postexpeditören Klara Charlotta Boströms rätt till pension

upplyst, att dispositionsbiträde anställdes av vederbörande postmästare

mot ersättning av anslag, som plägade anvisas åt postförvaltare

för att sätta dem i tillfälle att föranstalta om uppehållande av sådana

å deras kontor förekommande göromål, som vore av för ringa

omfattning för att av postverket direkt avlönad tjänsteman kunde anses

böra anställas för deras bestridande, samt därför ansett sådan anställning

icke vara av beskaffenhet att enligt § 17 i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension kunna medföra

rätt att därför räkna tjänstår för pension, samt statskontoret, ehuru

icke utan tvekan, anslutit sig till generalpoststyrelsens sålunda uttalade

uppfattning, Kung). Maj:t enligt beslut den 28 oktober 1910 avgjort

då föreliggande pensionsfråga i överensstämmelse med samma uppfattning.

Vid sådant förhållande synes icke heller i nu förevarande

fall den tid av inemot sex år, varunder sökanden varit anställd såsom

dispositionsbiträde vid postkontoret i Jönköping, kunna räknas henne

till godo såsom tjänstår i statsanställning. Då sökanden således vid

uppnående av 60 års ålder icke lärer kunna räkna mer än 24 år i

statens tjänst, synes det pensionsbelopp, som kan anses böra tilläggas

henne efter avgång vid uppnående av nämnda ålder, böra jämkas efter

tjänstårens antal. Mot att därvid såsom pensionsunderlag beräknas ett

belopp av 900 kronor har statskontoret intet att erinra.

Emellertid framhåller statskontoret tillika, att eu kvinnlig tjänstinnehavare,

som är underkastad bestämmelserna i pensionslagen, visserligen

i allmänhet är skyldig att avgå vid 60 års ålder och då tillika

berättigad till pension i förhållande till tjänstårens antal, men att, då

det såsom i fråga om sökanden gäller att i ett särskilt fall bereda pension,

vartill någon rätt icke finnes, det ''/ill synas, som om, där den

uppnådda levnadsåldern såsom i förevarande fall icke i och för sig kan

anses medföra oförmåga att vidare tjänstgöra, pensionsförmån icke bör

få åtnjutas, förr än vederbörande på grund av sjukdom eller nedsatta

krafter icke längre kan på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning.

I detta avseende innehåller framställningen icke annat än uppgift,

att sökanden själv ansåge, »att hennes krafter säkerligen icke

skulle tillåta henne att tjänstgöra i någon nämnvärd mån efter uppnådda

60 levnadsår». I anledning härav anser sig statskontoret böra

ifrågasätta, huruvida icke i detta fall bör bestämmas, att pensionen

skall börja utgå först från och med månaden näst efter den, då sökanden

entledigas efter uppnådd levnadsålder av 60 år, och sedan styrkt blivit,

att hon är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sina göromål.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Lika med ämbetsverken anser jag skäligt, att, på sätt förut i Departementsåtskilliga

motsvarande fall ägt ruin, understöd beredes biträdande

postexpeditören Emma Boström. Fråga uppstår då först om den

tjänstetid, Emma Boström bör få räkna sig till godo vid bestämmandet

av det understödsbelopp, som bör utgå till henne. I detta avseende

bär jag varit tveksam, huruvida jag skulle ansluta mig till den

av statskontoret hävdade uppfattningen att icke den tid, Emma Boström

varit anställd såsom dispositionsbiträde, skulle räknas henne till godo.

Då emellertid sådan anställning lärer hava beräknats såsom tjänstgöring

vid bestämmandet av understödsbeloppet för disposition sbiträdet Josefina

Lindkvist, vilken av 1912 års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag tillerkänts

visst understöd, har jag ej ansett nödigt att i förevarande

fall lämna ur räkningen den tid, Emma Boström tjänstgjort såsom

dispositionsbiträde. I övrigt ansluter jag mig till vad statskontoret uttalat

därom, att pensions förmån icke bör få åtnjutas förr än från och

med månaden näst efter den, då Emma Boström entledigats efter uppnådd

levnadsålder av 60 år, och sedan styrkt blivit, att hon är oförmögen

att på ett tillfredsställande sätt sköta sina göromål.

I övrigt föranleder styrelsens förslag ej någon anmärkning från

min sida.

I detta sammanhang har styrelsen tillika anfört, att, då postverkets

utgifter för pensionering av posttjänstemän även allt framgent

komma att år efter år ökas med ansenliga belopp och det i följd

därav befaras, att dessa utgifter kunna under mindre goda ekonomiska

konjunkturer föranleda till att postverket icke blott icke lämnar något

överskott utan till och med förlust å sin rörelse, styrelsen ansett det

böra tagas under övervägande, huruvida icke någon omläggning av nu

gällande ordning för ifrågavarande pensionsutbetalningar borde äga ram

eller åtminstone postverket erhålla någon större gottgörelse för dessa

utgifter än vad numera visat sig vara fallet. Den av styrelsen i sådant

syfte gjorda framställningen har av mig överlämnats till finansdepartementet

för vidare utredning samt kan, enligt vad jag inhämtat, ej förväntas

föranleda någon proposition till innevarande års Riksdag.

Pension sstaten har ovan beräknats till............................... kr. 420,845: —

Bifalles förslaget om understöd åt Emma Boström med » 900: —

kommer pensionsstatcn att sluta på........................................ kr. 421,745: —

vilket med 108,990 kronor överstiger summan av senast fastställda pensionsstaten,

312,755 kronor. »

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Iiimgl. Majds Nåd. Proposition N:r 2.

D. Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg.

I fråga om detta anslag erinrar styrelsen, att detsamma i staterna

upptagits:

för år 1909 till .......................................... kr. 3,650,000:

» » 1910 » ............ » 3,800,000: —

» » 1911 » » 4,000,000: —

» » 1912 » » 4,200,000: —

» » 1913 r ............................................ )) 4,300,000: —

Utgifterna å anslaget uppgingo till

år 1909 ........................................................... kr. 3,685,953: —

» 1910 ........................................................... » 3,702,963: —

» 1911 ..................................................... » 3,724,900: —

och för » 1912 beräknas de komma att stiga till » 3,860,000: —

Det lor år 1912 fastställda anslaget kommer sålunda, i likhet med

vad ägde rum år 1911, att icke behöva till fullo tagas i användning.

På sätt generalpoststyrelsen vid avgivande av statförslag för år

1913 omförmälde, har generalpoststyrelsen under de senare tidtabellsperioderna

vidtagit genomgripande omläggningar i järnvägsposttrafiken.

Allt under nödigt aktgifvande på att allmänhetens berättigade fordringar

i avseende å en fullt tidsenlig postbefordran bleve tillgodosedda, har

generalpoststyrelsen nämligen sökt ordna posttrafiken å järnvägarna så,

att statens utgifter för ändamålet begränsades i all den mån skäligen ske

kunde. Det ligger i sakens natur, att under årens lopp, till följd av

förändrade tågordningar och andra förhållanden, posttrafiken måste taga

sig andra vägar. Sålunda kan en linje, som varit en huvudpostlinje,

förlora denna sin karaktär och förut använt postkupéutrymme, oftast i

samband med postkupés utbytande mot postiljonskupé, minskas eller

kanske till och med indragas för att ersättas av billigare befordringsmedel,

fack — med eller utan bevakning av postiljon — brevlåda etc.

I enstaka fall har jämväl inträffat, att postkupé kunnat helt indragas

utan vidare. Och detta har särskilt vant förhållandet, då vidtagen omläggning

allenast inneburit ett sammanförande av posten till ett tåg. Givetvis

ligger det också ur ekonomisk synpunkt ej ringa vikt på, att med

vaksamhet följes, att använt utrymme rationellt utnyttjas.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

145

Genom den omläggning och revidering av järnvägsposttrafiken,

som generalpoststyrelsen efter dessa grunder planlagt och som började

vidtagas egentligen från sommarperioden 1909, har åt postverket i enbart

postbefordringsersättning — och med bortseende från den ännu

större utgiftsminskningen med anledning av personalförändringen —

besparats högst betydande årliga belopp, som torde närma sig skillnadssummorna

mellan de i senaste årens stater upptagna belopp och

de faktiska utgifterna.

Nu torde emellertid den ifrågavarande omläggningen i det stora

hela få anses slutförd. Några ytterligare förändringar, medförande

kostnadsbesparingar, åtminstone i större omfattning, synas därför ej

kunna eller böra komma till utförande under de närmaste åren. Tvärtom

lärer nog postverket hava att emotse den allmänna ökning i utgifterna

för posttransporter å järnvägarna, som påkallas av den i ständig

stegring varande posttrafiken. Och alldeles särskilt gäller detta i

fråga om postpakettrafiken, som kräver jämförelsevis mycket stort utrymme

för transporterna. Till belysande av nämnda trafikutveckling

tjänar efterföljande tabell angående

Postbehandlade paket:

år 1909.

år 1910.

år 1911.

antal

ökning i %

i förh. till

år 1909.

antal

antal

Inrikes ...................................................

3,469,410

3,832,630

4,358,800

25,64

Utrikes...................................................

752,081

877,512

927,317

23.3

Summa

4,221,491

4,710,148

5,286,117

25,22

Antalet postförda kilometer å järnväg, som år 1909 utgjorde

28,442,413 och år 1910 nedgått till 28,089,126, visar för år 19i 1 en

uppgång till 28,340,079 och torde, så vitt nu kan bedömas, komma att

för 1912 ytterligare stiga med minst 300,000 å 400,000 kilometer.

Järnvägslinjernas sammanlagda längd har år 1911 stigit från 13,713

kilometer föregående år till 13,829 kilometer. Emellertid torde i detta

sammanhang böra särskilt anmärkas, hurusom eu stor del av de järnvägslinjer,

som uppgivits komma att öppnas för allmän trafik under år

1912, icke blivit färdiga till beräknad tid, vadan anslaget för detta år

icke, jämväl av denna anledning, behövt tagas i anspråk i så stor utsträckning,

som kunnat förväntas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Enligt från järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

erhållna uppgifter äro, så vitt nu är känt, järnvägslinjer om tillhopa

omkring 650 kilometer avsedda att före utgången av år 1914 upplåtas

för allmän trafik.

Alla dessa järnvägslinjer bliva måhända icke färdiga i beräknad tid,

men större delen av dem torde dock, enligt vad generalpoststyrelsen

inhämtat, komma till användning före utgången av år 1914.

Under sistnämnda år kan sålunda ökningen av järnvägslinjernas

längd beräknas bliva väsentligt större än under åren 1912 och 1913.

Därtill kommer, att eu del av de ovan angivna järnvägslinjerna äro

ganska stora och ur postal synpunkt mera betydande, vadan postbefordringen

å desamma kommer att medföra ovanligt stora kostnader för

postverket. Förutom förenämnda direkta utgifter för postföringen bestridas

från anslaget kostnader dels för underhåll av statsjärnvägarnas

postvagnar (med undantag av axlar och hjul) och för de ändringar å

desamma, som vidtagas på begäran av generalpoststyrelsen, dels för anskaffande

och underhåll av inredningar i postkupéer å enskilda järnvägar,

dels ock för postkupéers uppvärmning, belysning och renhållning.

Dessa kostnader uppgå till avsevärda belopp, som stiga väsentligt

år för år. Sålunda utgjorde exempelvis det för år 1911 till statens

järnvägar utbetalade beloppet för underhåll, reparationer, uppvärmning

och belysning av postvagnar ej mindre än 129,995 kronor 85 öre mot

75,605 kronor 67 öre för år 1910.

På grund av vad sålunda blivit anfört och för bibehållande av —

ur flera synpunkter — önskvärd stabilitet i avseende å nu ifrågavarande

anslag och för mötande av eventuellt förekommande oförutsedda utgifter

anser generalpoststyrelsen lämpligt, att anslaget, för att icke behöva

överskridas, jämväl för år 1914 höjes, men föreslår, att förhöjningen

icke sättes högre än för år 1913, 100,000 kronor. Vid bifall

härtill skulle anslaget förslagsvis fastställas till 4,400,000 kronor.

Postbefordran å landsväg jämte lokala transporter.

Anslaget är i postverkets stater upptaget till

år 1911 ........................................................... kr. 1,900,000

» 1912 ............................................................ ;>,

» 1913 ............................................................ »

Utgifterna å anslaget hava uppgått för år

1911 till i runt ial ....................................... )>

samt kunna för år 1912 beräknas komma att

uppgå till......................................................... »

2,000,000

2,050,000

1,630,500:

1,820,000:

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

147

Beträffande år 1911 fördelar sig utgiftsbeloppet på följande sätt:

för

åkande post....................

........................... kr. 682,000: —

gångpost..........................

........................... » 65,300: —

»

lantbrevbäring ...............

.......................... » 682,000: —

»

lokala transporter .........

.......................... » 201,200: —

Summa kr. 1,630,500: —

Stegringen av utgifterna beror dels på utvidgning av befintliga

postförings- och lantbrevbäringslinjer samt inrättande av nya sådana

linjer, dels ock på ökning av postföringslegan i följd av höjda arbetspris.

Antalet å landsvägspostlinjer postförda kilometer har ökats från

12,578,418 under år 1910 till 12,806,418 under år 1911 samt landsvägspostlinjernås

längd från 42,835 kilometer under år 1910 till 44,274

kilometer under år 1911.

Vad beträffar postföringslegan, vilken ju högst avsevärt inverkar

på förevarande utgifter, har densamma för de olika slagen av landsvägspostföring

utgjort i medeltal för hela riket under år 1910 för

åkande post 11,3 öre för häst och kilometer, för gång- eller roddpost

9,2 öre för kilometer samt för lantbrevbäring 9,9 öre för kilometer. Under

år 1911 hava motsvarande tal ökats till respektive 11,4, 9,7 och 10,1 öre.

Antalet lantbrevbärare utgör för närvarande 2,011, nämligen 452

av första och 1,559 av andra klass. Den 1 november 1911 utgjorde

sistnämnda båda tal 410, respektive 1,532.

Uppsägning av gällande postföringskontrakt äger årligen rum i

ganska stor utsträckning. Ehuru generalpoststyrelsen har sin uppmärksamhet

riktad på att försöka hålla postföringslegorna nere vid så låga

belopp som möjligt, har givetvis icke kunnat undvikas, att särskilt å

vissa linjer legorna i samband med höjningen av den allmänna prisnivån

stigit avsevärt, vilket då det gäller stora linjer med ett flertal turer

har en betydande ekonomisk inverkan.

Den år för år ökade pakettrafiken spelar härvidlag också en alldeles

speciell roll. Till följd därav att ej sällan på grund av nämnda trafiks

tillväxt måste användas två eller flera hästar, där förut en varit tillräcklig,

att gångpost måste utbytas mot åkande post, samt att till transporter

inom postanstalternas område (lokala transporter) allt oftare måste

användas häst och åkdon i stället för gående bud, stiga utgifterna i

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

väsentlig mån. Och detta kan förväntas komma att än ytterligare bliva

fallet under de närmare åren.

I stället för att genom nya järnvägslinjers öppnande minskning i

postverkets utgifter skulle kunna tänkas uppstå i avseende å postbefordran

å landsväg genom landsvägslinjers indragning, visar erfarenheten,

att så ingalunda är förhållandet.

Tvärtom plägar oftast inom jämförelsevis kort tid efter en järnvägslinjes

öppnande på grund av det allmänna uppsving i orten, som

järnvägen medför, framkomma bestämda krav på utveckling av jämväl

landsvägspostföringslinjerna och anknytning till järnvägsposten av särskilt

lantbrevbärningar. Då det ju åligger postverket att i all skälig

mån för sin del medverka till främjande av handel och industri genom

anordnande av bekväma och tidsenliga postförbindelser, som torde vara

ett livsvillkor för handelns och industriens uppblomstring, måste uppenbarligen

postverkets utgifter för landsvägspostföringsväsendet ökas allt

mer och mer. Vad särskilt år 1914 beträffar komma, såsom förut

nämnts, nya järnvägslinjer att öppnas i ovanligt stor utsträckning.

Och då härtill kommer, att de mera betydande av dessa linjer beröra

orter, som förut varit mindre väl tillgodosedda med kommunikationer

i allmänhet, lärer kunna förväntas, att postverkets utgifter å detta anslag

under år 1914 komma att ökas i mer än vanlig grad.

Genom nådigt brev den 22 mars 1912 bar generalpoststyrelsen

bemyndigats att å platser, där styrelsen prövat sådant till gagn för

den korresponderande allmänheten lämpligen böra ske, föranstalta om

postutdelning till adressater genom postens nedläggande i brevlådor,

som av korrespondenterna anbringas å av vederbörande postmyndigheter

närmare anvisade ställen, ävensom att för besörjande av sådan

postutdelning använda jämväl personer utom postverket, med iakttagande

att ifrågavarande postutdelning må ske allenast i den omfattning,

styrelsen finner omständigheterna med hänsyn till erforderlig

trygghet för postverket medgiva. Därest denna postutdelning under

enklare former än den vanliga brevbäringen, eller s. k. förstads- eller

lådbrevbäring, vinner allmänhetens förtroende och förståelse, är det

generalpoststyrelsens avsikt att särskilt inom villa- och förstadssamhällen

söka utveckla denna gren av postutdelning, vilket naturligtvis

jämväl komme att avsevärt inverka på utgiftsökningen å anslaget.

På grund av vad sålunda anförts och för att även i övrigt kunna

i möjligaste mån tillgodose landsbygdens behov av förbättrade postförbindelser,

hemställer generalpoststyrelsen, att anslaget till postbe
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

149

fordran å landsväg jämte lokala transporter för år 1914 köjes med

samma belopp som för år 1913 eller 50,000 kronor och således sättes

till förslagsvis 2,100,000 kronor.

Postbefordran sjöledes.

1) emellan Sveriges fastland och Gottland.

Ifrågavarande anslag, som under åren 1908—1912 varit i postyerkets

stater upptaget till 85,000 kronor, blev för år 1913, i enlighet

med generalpoststyrelsens hemställan, sänkt till 67,000 kronor.

Vid beräknandet av detta belopp utgick generalpoststyrelsen, såsom

vid avgivande av statförslaget för år 1913 anfördes, därifrån att jämväl,

sedan det med vederbörande ångbåtsbolag upprättade nya kontrakt

om ifrågavarande postföring mot en till 75,000 kronor nedsatt ersättning

— därav 60,000 kronor i gottgörelse för vinterfarten och 15,000

kronor för sommarfarten — trätt i tillämpning, skulle från handelsoch

sjöfartsfonden för vinterpostföringen utgå enahanda bidrag som

förut eller omkring 8,700 kronor.

För år 1914 har nu styrelsen föreslagit samma anslag som för år

1913 eller 67,000 kronor.

2) emellan öfriga inrikes orter.

Jämväl detta anslag anser generalpoststyrelsen böra för år 1914

bibehållas vid samma belopp som år 1913 eller 140,000 kronor.

3) emellan Sverige och Tyskland.

För denna postbefordran höjdes anslaget år 1911 från 265,000

kronor till 267,000 kronor, med vilket belopp det också upptagits i

1912 och 1913 års stater. Att anslaget år 1911 sattes till sistnämnda

belopp berodde därpå, att, enligt den på grund av nådigt bemyndigande

av den 2 juni 1908 mellan generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen

träffade överenskommelse om sagda postbefordrans utgörande med den

regelbundna järnvägsångfärjeförbindelsen mellan Trälleborg och Sassnitz,

postverket årligen skall till statens järnvägar såsom ersättning

härför utbetala 267,000 kronor. Emellertid har vid ifrågavarande an
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

slags beräknande ett förbiseende ägt rum. Enligt den mellan svenska

och tyska postförvaltningarna den 1/3 juli 1909 träffade överenskommelse

angående ordnandet av postbefordringen mellan Stockholm och

Berlin med anledning av inrättande av sagda ångfärjeförbindelse skola

kostnaderna för denna förbindelse delas lika mellan de båda postförvaltningarna.

I överensstämmelse härmed skall svenska postverket till

tyska rikspostförvaltningen betala hälften av den ersättning, som utgår

till preussiska järn vägsförvaltningen och tyska rikspostförvaltningen till

svenska postverket betala hälften av den ersättning, som utgår till

svenska järnvägsförvaltningen. Preussiska järnvägsförvaltningen uppbär

för denna postbefordran 315,000 riksmark årligen. Sveriges andel att

betala till tyska postverket utgör sålunda 157,500 riksmark eller, efter

överenskommen kurs, 140,000 kronor för år.

För ifrågavarande postbefordran drabbar svenska postverket alltså

dels hälften av förenämnda ersättning till svenska statens järnvägar,

267,000 kronor, eller ................................................................ kr. 133,500: —

dels ock nyssnämnda.................................................................. » 140,000: —

eller tillhopa.................................................................................... kr. 273,500: —

Anslaget bör sålunda för 1914 och tills vidare sättas till 273,500

kronor, vilket innebär eu förhöjning av 6,500 kronor i det för år 1913

fastställda anslaget.

4) emellan Sverige och Danmark.

Anslaget har från och med år 1909 i postverkets stater varit upptaget

till 25,000 kronor.

Postförbindelsen mellan Sverige och Danmark å linjen Malmö —

Köpenhamn har sedan långt tillbaka huvudsakligen upprätthållits genom

anlitande av ångbåtar tillhöriga enskilt bolag, intill år 1900 »Det forenede

Dampskibsselskab» och sedermera det dansk-svenska bolaget »Dampskibsselskabet

0resund». Visserligen anordnades vid upprättandet år

1899 av ångfärjeförbindelse å linjen i fråga en postföringstur dagligen

i vardera riktningen med användande av ångfärja, varjämte sedermera

brevlådsbefordran inrättats med samtliga färjeturer. Men huvudsakliga

delen av den å linjen förekommande posten har dock befordrats med

ångbåtarna.

Generalpoststyrelsen, som allt från ångfärjeförbindelsens upprättande

ansett lämpligast, att postbefordringen i största möjliga utsträck
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

151

ning överflyttades till de svenska, respektive danska statsbanorna tillhörande

färjorna, avlät redan i början av år 1900, närmast med föranledande

därav att svenska statsbanorna tillhörig färja under senare delen

av sistnämnda år skulle komma att insättas i trafik, en framställning i

ärendet till general direktor ate t för danska postverket, därvid generalpoststyrelsen

såsom sin ståndpunkt angav, att ångfärjorna, i all den

mån sådant ur synpunkten av postförbindelsens snabba och regelbundna

underhållande lämpligen kunde ske, borde användas för postbefordringen

å linjen i fråga samt att ångbåtarna sålunda borde begagnas endast

då posten därigenom kunde vinna snabbare befordran än med

färjorna; i samband varmed generalpoststyrelsen tillika anhöll om

danska postverkets medverkan för genomförandet av det sålunda framställda

önskemålet.

Denna generalpoststyrelsens framställning kunde emellertid icke

från dansk sida tillmötesgås på grund av svårigheten att på lämpligt

sätt ordna posttransporterna till och från ångfärjornas tilläggsplats i

Köpenhamn, vilken är betydligt mera avlägsen från huvudbangården

och stadens centrum än ångbåtarnas tilläggsplats.

Sedan Riksdagens revisorer i sin den 30 november 1906 avgivna

berättelse ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke ångfärjorna skulle,

utan åsidosättande av postala intressen, kunna i större utsträckning än

för det dåvarande ägde rum användas för postbefordring, avlät generalpoststyrelsen

i början av år 1907 förnyad framställning i ärendet

till danska generaklirektoratet med framhållande av samma synpunkter

och önskemål som tillförene samt med begäran tillika om upplysning,

från vilken tidpunkt det kunde väntas, att hinder icke skulle möta från

dansk sida för genomförandet av förslaget att anlita färjorna för den

huvudsakliga postbefordringen mellan Malmö och Köpenhamn.

Generaldirektoratet kunde emellertid, under åberopande av samma

skäl som tillförene, ej heller nu tillmötesgå generalpoststyrelsens framställning,

och kunde generaldirektoratet endast ställa i utsikt att först

från och med den, förmodligen minst 5 å 6 år avlägsna tidpunkt, då, i

samband med bangårdsförhållandenas i Köpenhamn fullständiga ordnande,

direkt järnvägsförbindelse komme att åvägabringas mellan

huvudbangården och hamnen, postbefordringen i fråga skulle kunna

ordnas i enlighet med generalpoststyrelsens önskan.

Sedan generaldirektoratet emellertid under år 1911 meddelat, att

med hänsyn till förestående ökning av antalet postautomobiler i Köpenhamn

en övergång till postbefordring med ångfärjorna skulle kunna

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

åvägabringas på ett tidigare stadium än tillförene kunnat förutsättas,

bär ny överenskommelse angående ordnandet av postbefordringen mellan

Malmö ock Köpenhamn samt Landskrona, respektive Mölle, och Köpenhamn

kunnat avslutas mellan svenska och danska postförvaltningarna den 21

april 1912 för tillämpning från och med den 1 maj samma år.

Enligt denna överenskommelse skola de båda postförvaltningarna

för postbefordringen mellan Malmö och Köpenhamn i största möjliga

utsträckning, eller med samtliga nuvarande tre dubbelturer dagligen,

använda sig av svenska och danska statsbanornas ångfärjor mellan

sagda orter. Till den del, sistnämnda postbefordring icke kan äga rum

med ångfärjorna, skola dampskibsselskabet 0resund och det därmed

förenade svenska rederiaktiebolaget Öresund tillhöriga ångbåtar fortfarande,

dock endast subsidiärt. användas. Dessa ångbåtar skola även

anlitas för postbefordringen mellan Landskrona, respektive Mölle, och

Köpenhamn. Kostnaderna för postbefordringen såväl med ångfärjorna

som med ångbåtarna skola delas lika mellan de båda postverken.

Vid nu nämnda överenskommelses ikraftträdande upphörde, efter

uppsägning, dittiilsvarande avtal med dampskibsselskabet 0resund att

gälla. Enligt nämnda avtal uppbar selskabet för postbefordring å

linjen Malmö—Köpenhamn en ersättning av 25,000 kronor för år samt

å linjen Landskrona—Köpenhamn 2,000 kronor för år, av vilka båda

belopp hälften, eller tillhopa 13,500 kronor, erlades av svenska postverket

och återstoden av danska postverket.

Vidare tillgodokom selskabet en summa av 8,000 kronor för år

såsom ersättning för tillhandahållande av expeditionshytter ombord å

de postförande båtarna, av vilket belopp danska postveirket erlade

2,000 kronor.

Slutligen utbetalade postverken för den postbefordring, som före

1 maj 1912 ägde rum med användande av ångfärjorna en gångdagligen

i vardera riktningen å linjen Malmö—Köpenhamn, en gottgörelse

av 4 kronor 50 öre för varje enkel resa. Denna gottgörelse,

som lika fördelades mellan båda postverken, belöpte sig för svenska

postverket till 1,642 kronor 50 öre för år 1911.

Sålunda utbetalades av svenska postverket intill utgången av april

månad 1912 tillhopa omkring 21,000 kronor årligen för postbefordringen

å linjerna Malmö—Köpenhamn och Landskrona, respektive Mölle,—Köpenhamn.

Enligt de särskilda avtal, som till följd av ovannämnda överenskommelse

mellan svenska och danska postförvaltningarna träffats dels

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

mellan generalpoststyrelsen och statens järnvägar, dels ock mellan

generaldirektoratet för danska postverket och de danska statsbanorna,

utgår för närvarande för den postbefordring, som försiggår med ångfärjorna

å linjen Malmö—-Köpenhamn, en ersättning för varje enkel

resa av 10 kronor, däri inbegripet gottgörelse för upplåtande av expeditionsrum

samt därutöver erforderligt utrymme för postgodset jämte

städning, uppvärmning och belysning av nämnda expeditionsrum och

tillhandahållande av för postgodsets skyddande erforderliga presenningar

m. m.

Med nuvarande tre dubbla turer om dagen belöper sig svenska

postverkets andel av sistberörda ersättning till omkring 11,000 kronor

för år.

Vidare utgår enligt av danska postförvaltningen å båda postverkens

vägnar med dampskibsselskabet 0resund samt svenska rederiaktiebolaget

Öresund träffat avtal för den postbefordring, som skall

kunna äga rum med nämnda båda bolags ångare i den omfattning, som

prövas nödig, ersättning i enlighet med respektive länders lagstiftning

och alltså beträffande postbefordringen från Sverige i enlighet med

kungl. kungörelsen av den 21 december 1888. Kostnaderna för nu

ifrågavarande ångbåtspostbefordran beräknas komma att uppgå till sammanlagt

högst 4,000 kronor för år, varav Sveriges andel sålunda skulle

utgöra omkring 2,000 kronor.

I sammanhang med postbefordringens å linjen Malmö—Köpenhamn

överflyttande till att huvudsakligen äga rum med ångfärjorna har sålunda

—- oaktat icke någon som helst inskränkning i postturernas antal

å sistnämnda och de båda övriga nu omhandlade linjerna ägt rum —

svenska postverkets kostnader för postbefordringen i fråga från och

med utgången av maj månad 1912 nedbringats till omkring 13,000 kronor

för år, vilket i jämförelse med förut varande förhållanden innebär

en besparing av omkring 8,000 kronor årligen, varförutom en avsevärd

del av den av svenska postverket utbetalade postbefordringskostnaden

kommer svenska statsbanorna till godo.

Lägges till förenämnda belopp, 13,000 kronor, utgörande de sammanlagda

kostnaderna för postbefordringen å linjen Malmö—Köpenhamn

samt å linien Landskrona, respektive Mölle,—Köpenhamn, den på

svenska postverket belöpande ersättningen för postbefordringen Hälsingborg—Helsingör,

vilken äger rum med danska statsbanan tillhöriga

ångfärjor, eller 1,500 kronor för år, erhålles det belopp, 14,500 kronor,

eller i runt tal 15,000 kronor, vartill anslaget för år 1914 bör sättas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Generalpoststyrelsen, har sålunda hemställt, att anslaget till postbefordran

sjöledes mellan Sverige och Danmark för år 1914 förslagsvis

fastställes till 15,000 kronor, vilket innebär en nedsättning i det senast

fastställda anslaget med 10,000 kronor.

5) emellan Sverige och Finland {Ryssland).

Anslaget har alltsedan flera år tillbaka varit upptaget till 25,000

kronor.

Under år 1912 hava underhandlingar inletts mellan generalpoststyrelsen

och ryska postförvaltningen om anordnande av direkt utväxling

av postpaket sjöledes å en linje Stockholm—Riga. Dessa underhandlingar

ansågos kunna förutsättas komma att leda till det resultat,

att paketutväxling av ifrågavarande slag komme att taga sin början

redan under loppet av hösten 1912.

Ifrågavarande postpaketutväxling kommer att utan kostnad för

postverket förmedlas av Stockholms rederiaktiebolag Svea med bolagets

ångare å den statssubventionerade linjen Stockholm—Riga, respektive

Vindau.

För detta ändamål erfordras således icke anvisande av något särskilt

anslagsbelopp.

Postföringen mellan Sverige och Finland utgjordes under år 1911

med fyra turer i veckan, fram. och åter, mellan Stockholm och Åbo

under månaderna januari—april och november—december samt med

fyra dubbla veckoturer å linjen Stockholm—Åbo och två dubbla veckoturer

å linjen Stockholm—Hangö—Helsingfors under maj månad samt

slutligen med fyra turer i veckan, fram och åter, å linjen Stockholm—

Åbo och med tre turer i veckan, fram och åter, å linjen Stockholm—

Hangö—Helsingfors under månaderna juni—oktober. Från 1912 års

ingång har ifrågavarande postföring utökats att äga rum året om med

sju turer i veckan i vardera riktningen å linjen Stockholm—Åbo. Genom

denna anordning, som föranstaltats av finska postverket, har emellertid

icke uppkommit någon ökning i svenska postverkets kostnader

för postföringen i fråga.

Anslaget föreslås för 1914 till samma belopp som förut eller

25,000 kronor.

6) emellan Sverige samt Storbritannien och Amerika.

Ifrågavarande anslag torde för år 1914 böra bibehållas oförändrat

samt sålunda sättas till 14,000 kronor.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2-

155

Summan av samtliga anslag under postbefordran sjöledes utgör för

år 1913 ........................................................................................ kr. 538,000: —

Genom förhöjning, 6,500 kronor, i anslaget till postbefordran

emellan Sverige och Tyskland samt genom nedsättning,

10,000 kronor., i anslaget till postbefordran

emellan Sverige och Danmark komma enligt styrelsens

förslag samtliga anslag under postbefordran sjöledes att

för år 1914 utgöra ................................................................... » 534,500: —

eller alltså en minskning i förhållande till år 1913 af 3,500 kronor.

Transitersättuiug åt främmande postverk.

Enligt internationella postfördrag, avslutade vid postkongressen i

Rom år 1906, skall den vederbörande länder tillkommande årliga ersättning

för transiterande brevpostförsändelser grunda sig på en vart

sjätte år under de första 28 dagarna av november eller maj månader

(omväxlande) upprättad statistik. Sista statistiken uppgjordes i november

1907 och gäller för åren 1908—1913. Den nya statistik, som

skall uppgöras i maj 1913, kommer sålunda att omfatta åren 1914

—1919.

Enligt den år 1907 upprättade statistiken kom Sveriges årliga skuld

att utgöra ................................................................................ fr. 288,095: 57

och fordran .............................................................................. )) 171,740: 98

Svenska postverket har således att för vart och ett

av åren 1908—1913 i transitavgifter till främmande postförvaltningar

erlägga ................................................................ fr. 116,354: 59

eller, med en kurs av 100 francs = 72 kronor, 88,775: 30 kronor,

utgörande i jämnt tal 85,000 kronor.

Under år 1907 utgjorde antalet från Sverige till utlandet avsända

vanliga brevpostförsändelser .................................................... 15,820,769 st.

och Sverige transiterande dylika försändelser................... 1,088,597 »

På grund av poströrelsens utveckling kommer givetvis motsvarande

antal försändelser att för år 1913 bliva väsentligt större än för år

1907. Ifrågavarande försändelsers_ antal har under år 1911 uppgått till

17,921,600, respektive 1,203,524. Ökningen i antalet dylika försändelser

år 1911 i förhållande till år 1907 utgör sålunda 2,100,831, respektive

114,927, eller för år 525,208, respektive 28,372 försändelser.

Med beräkning av samma ökning även under åren 1912 och 1913

skulle antalet ifrågavarande försändelser för år 1913 bliva 18,972,016,

respektive 1,260,988, utgörande i jämförelse med år 1907 en ökning

s. 156 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

156 Kung!.. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 2.

av 3,151,247, respektive 172,391, eller uttryckt i procent 19,92 respektive

15,84.

Lägges denna procent till grund vid beräkning av Sveriges skuld

och fordran i transitavgifter åren 1914—1919 på grundvalen av 1913

års statistik, blir Sveriges skuld för vart och ett av dessa år fr. 345,479: 60

och fordran..................................................................................... » 198,937: 88

Svenska postverket skulle alltså enligt denna beräkning

för år 1914—1919 i transitersättning till främmande

postverk årligen erlägga........................... ............................ fr. 146,541: 72

eller i kronor 105,510: 04.

Men då i antalet försändelser till utlandet även ligger det antal,

som avsänts till Norge, Danmark och direkt till Finland, för vilka försändelser

transitavgifter ej skola utgå, torde Sveriges skuldsumma —

jämväl under förutsättning att antalet försändelser skulle under åren

1912 och 1913 ökas utöver vad ovan beräknats — kunna antagas icke

komma att uppgå till belopp, överstigande 100,000 kronor.

På grund av vad sålunda blivit anfört torde anslaget till transitersättning

åt främmande postverk böra för år 1914 sättas till 100,000 kronor,

således en förhöjning i det senast fastställda anslaget av 15,000 kronor.

Beträffande anslaget för postbefordran mellan fastlandet och Gottland

har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 20 december 1912 förordnat,

att den avtalade ersättningen för uppehållandet av nämnda postförbindelser

skall i sin helhet utgå av postmedel. Härav påkallas en

förhöjning av anslaget till postbefordran sjöledes med 8,000 kronor,

vadan i stället för den av poststyrelsen upptagna minskning av detta

anslag med 3,500 kronor uppkommer en ökning av detta anslag med

4,500 kronor.

I övrigt har jag icke något mot styrelsens förevarande framställniDg

att erinra.

Genom höjning af anslaget

till postbefordran å järnväg ...................................... med kr. 100,000: —

» )> » landsväg jämte lokala transporter.

......................................... )) » 50,000: —

)> » sjöledes............................................. » » 4,500: —

» transitersättning åt främmande postverk ...... » » 15,000: —

komma anslagen under titeln »D. Postbefordran» att

ökas................................................................................... med kr. 169,500

nämligen från 6,973,000 kronor under år 1913 till 7,142,500 kronor

under år 1914.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

157

E. Omkostnader.

(För slags anslag.)

Felt åkning spenning ar.

Anslaget till felräkningspenningar anser styrelsen böra för år 1914

fastställas till oförändrat belopp 75,000 kronor.

Detta anslag, i 1911 och 1912 års stater upptaget till 75,000 kronor,

höjdes år 1913 till 85,000 kronor.

Utgifterna uppgingo år 1911 till 78,830 kronor och torde, så vitt

nu kan beräknas, komma att för år 1912 belöpa sig till inemot 85,000

kronor.

Jämlikt nådiga instruktionen för generalpoststyrelsen hava styrelsens

ledamöter att tid efter annan företaga inspektionsresor för

att tillse att likformighet och samarbete äga rum mellan underlydande

vid fullgörandet av deras åligganden ävensom för att eljest undersöka

förhållanden, som äro av vikt för postverket.

Vidare åligger det postdirektörerna eller deras närmaste män att

genom inspektioner övervaka underlydande postala inrättningars ekonomiska

och reglementsenliga skötsel.

Det är givet, att poströrelsens tillväxt, inrättande av nya postanstalter

och postlinjer år för år kräva ökade kostnader jämväl för övervakandet

av att postgöromålen verkställas med nödig ordning och säkerhet.

Med hänsyn till den stora vikt, som måste tillmätas inspektionsförrättningarna,

anser generalpoststyrelsen, att anslaget bör så tilltagas,

att erforderliga medel finnas att tillgå utan att anslaget behöver överskridas.

Generalpoststyrelsen föreslår därför, att anslaget för år 1914

sättes till förslagsvis 90,000 kronor, vilket innebär en ökning av 5,000

kronor i det för år 1913 fastställda anslaget.

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsväg spostlinje.

Detta anslag är i postverkets stater upptaget:

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.

år 1911 till

1912 »

kr. 270,000: - » 270.000: -

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

men kunde på grund av vissa omläggningar i järnvägspostföringen,

som under de senaste åren blivit genomförda,

år 1913 sänkas till...............................................

kr. 240,000:

Utgifterna hava uppgått

år 1911 till ....................................

samt beräknas för år 1912 till

» 213,000: —

» 210,000: —

Till de tjänstemän vid postverket, som tjänstgöra å järnvägs-, ångbåts-

eller lands vägspostlinjer, utgå, utöver den egentliga avlöningen,

traktamenten avsedda att utgöra ersättning för de extra utgifter dessa

tjänstemän få vidkännas till följd därav, att de måste intaga måltider

utom stationsorten. Dylika traktamenten utgå numera sålunda

a) till tjänsteman, tjänstgörande å järnvägs- eller ångbåtslinje:

1) vid bortovaro från stationsorten över 4 till 7 timmar med 50

öre för dag till tjänsteman av högre och 25 öre för dag till tjänsteman

av lägre grad;

2) vid sådan bortovaro över 7 till 36 timmar med en krona för

dag till tjänsteman av högre och 50 öre för dag till tjänsteman av

lägre grad;

3) vid sådan bortovaro över 36 timmar med en krona 50 öre för

dag till tjänsteman av högre och 75 öre till tjänsteman av lägre grad;

samt

b) till tjänsteman av lägre grad, tjänstgörande å lands vägslinje:

1) vid bortovaro från stationsorten över 4 till 7 timmar med 25

öre för dag och

2) vid längre bortovaro med 50 öre för dag, i vartdera av dessa

båda fall med det förbehåll att, därest enligt regelbunden tjänstgöringsordning

vistelsen utom station sorten icke under någon vecka av den

tidsperiod, som i då gällande tidtabell avses, för honom ifrågakommer

oftare än tre dagar, traktamente skall utgå endast för vart dygn av

samma tidsperiod, som helt eller delvis tillbringas utom stationsorten.

Med hänsyn till ifrågasatt omläggning av bestämmelserna angående

traktamentsersättningen hemställer generalpoststyrelsen, att anslaget för

år 1914 sättes till förslagsvis 300,000 kronor, vilket innebär en förhöjning

av 60,000 kronor i förhållande till anslaget för år 1913.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

159

öv erliggning slokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller å

landsväg spostlinje.

Anslaget för ifrågavarande ändamål anses böra för år 1914 sättas

till enahanda belopp som för år 1913 eller till 60,000 kronor.

Uniformsbeklädnad.

Någon ändring i senast fastställda anslag synes ej erforderlig,

vadan beloppet för år 1914 föreslås till 360,000 kronor.

Sjukvård m. m.

Anslaget till sjukvård, varav bestridas utgifter för sjukhus- och

sanatorievård, läkarbehandling, medikamenter, bandage m. m., är i postverkets

stater upptaget

för år 1911 till................................................................... kr. 25,000: —

» » 1912 » ................ -» 25,000: —

samt » » 1913 » .................................................................... » 33,000: —

De utgifter, postverket fått vidkännas för sjukvård åt därtill

berättigad personal, hava utgjort år 1911 ......... » 26,000: —

och kunna för år 1912 beräknas uppgå till...................... » 32,000: —

Med hänsyn till de utgiftsstegringar, som under sistförflutna åren

ägt rum, synes anslaget böra för år 1914 sättas till förslagsvis 40,000

kronor.

Detta innebär en förhöjning av 7,000 kronor i senast fastställda

anslag.

Undervisningskurser.

Generalpoststyrelsen anser sig för år 1914 icke behöva ifrågasätta

någon förhöjning i det för undervisningskurser i staten för år 1913

fastställda anslag 33,000 kronor.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Hyror för postlokaler.

Detta anslag är i staterna fastställt

för år 1912 till........................................................................... Er. 365,000:

» » 1913 » ........................ » 395,000: —

Utgifterna å anslaget utgjorde för år 1911........................ » 276,000: —

och kunna för år 1912 beräknas uppgå till inemot......... » 355,000:-—

Ehuru generalpoststyrelsen på allt sätt söker hålla utgifterna å

anslaget till hyror för postlokaler nere och inom rimliga gränser, har

det dock icke kunnat undvikas, att postverkets utgifter i detta avseende

år för år ökats på grund av stegrade hyrespriser. Efter avgivandet

av förslaget till postverkets stater för år 1913 hava sålunda på grund

av uppsägningar från husägarnas sida icke mindre än 25 hyreskontrakt

uppsagts till upphörande, och de nyupprättade hyreskontrakten hava

medfört en ökad utgift för postverket av omkring 20,000 kronor.

Generalpoststyrelsen måste givetvis också söka att i den mån så

lämpligen kan ske tillgodose behovet av ökat utrymme för postkontor

å de orter, där sådant med hänsyn till posttrafikens ökning är oundgängligen

nödvändigt.

Utgifterna å detta anslag torde därför kunna antagas komma att

under år 1914 ökas med omkring 40,000 kronor.

Förevarande anslag synes sålunda böra för år 1914 fastställas till

förslagsvis 435,000 kronor.

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning.

Utgifterna å detta anslag hava vad beträffar kostnaderna för postlokalernas

uppvärmning och städning icke oväsentligt stegrats under

de sist förflutna åren. Prisen å kol och ved hava stigit avsevärt, och

ersättningen till de personer, som ombesörja städning och renhållning

inom postlokalerna, har på flera håll måst ökas på grund av de höjda

arbetspriserna.

Att generalpoststyrelsen det oaktat icke behövde för år 1913

ifrågasätta höjning i anslaget berodde på den omläggning, styrelsen

vidtagit i avseende å belysningsanordningarna inom postverket.

Med ingången av belysningsåret 1910—1911 lät nämligen st}rrelsen,

där elektrisk belysning fanns anordnad, successivt införa

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

strömbesparande metalltrådslampor i utbyte mot koltrådslampor och

båglampor. Enligt verkställda beräkningar nedgingo i anledning härav

kostnaderna för elektrisk strömförbrukning från 130,000 kronor, vartill

utgifterna uppgingo under belysningsåret 1909—1910, till 110,000 kronor

under motsvarande period år 19.10—1911. Belysningsåret 1911 —

1912 hava utgifterna i detta hänseende icke överstigit 93,000 kronor.

Vid denna jämförelse rörande kostnaderna för den elektriska strömförbrukningen

är icke taget i betraktande, att elektrisk belysning, som i

såväl praktiskt som sanitärt hänseende är att föredraga framför belysning

med gas eller fotogen, året 1910—1911 nyinfördes vid 14 postkontor

samt året 1911—1912 vid 17 postkontor, varigenom lampantalet

ökades med tillhopa 670 lampor.

Under förenämnda belysningsperioder hava lampor av lägre ljusstyrka

än 25 normalljus icke varit i användning, men då stvömbesparande

lampor av ännu lägre ljusstyrka numera kommit i marknaden,

komma också lampor av 16—10 normalljus att, där så lämpligen kan

ske, uppsättas, varigenom strömkostnaderna kunna beräknas att än

ytterligare nedgå under åren 1913 och 1914.

Vidare har generalpoststyrelsen genom att på ett håll uppköpa

samtliga för postverket erforderliga elektriska metalltrådslampor kunnat

nedbringa jämväl anskaffningskostnaderna för dylika lampor. För belysningsåret

1912—1913 hava priserna å elektriska lampor nedgått så

väsentligt, att anskaffningskostnaderna för hela det under året erforderliga

parti lampor, omkring 10,000 stycken, beräknas att understiga utgifterna

under föregående år med omkring 5,000 kronor. Någon ytterligare

nedgång i nu gällande priser torde emellertid, enligt vad uppgivits

från fackhåll, icke kunna påräknas för belysningsåret 1913—1914.

»Snarare torde då eu stegring vara att förvänta.

Generalpoststyrelsen har i allt fall förhoppning att, på sätt ovan

anförts, genom besparing i kostnaderna för elektrisk ström kunna täcka

den förhöjning i utgifterna för uppvärmningen och städningen, som

med all säkerhet kommer att uppstå jämväl under år 1914 i förhållande

till år 1913, vadan styrelsen anser det för år 1913 anvisade

anslagsbeloppet, 370,000 kronor, tillräckligt jämväl för år 1914.

Tillverkning av frankotecken.

Ifrågavarande anslag är i postverkets stater upptaget

för år 1912 till ........................................................................... kr. 160,000: —

samt höjdes för år 1913 till.................................................... » 175?000:_-

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Utgifterna å anslaget liava för tiden januari—augusti 1912 utgjort

140.000 kronor samt beräknas för hela året 1912 belöpa sig till

198.000 kronor.

Poströrelsens stegring medför självfallet en ökad åtgång av frankotecken.

Den väntade ökningen av frankoteckensåtgången under åren

1913 och 1914 beräknas föranleda en ökad kostnad å ifrågavarande

anslag med tillhopa 17,000 kronor utöver den för år 1912 beräknade

utgiftssumman.

Med hänsyn härtill synes anslaget böra för år 1914 sättas till förslagsvis

215,000 kronor, vilket skulle innebära en förhöjning i det senast

fastställda anslagsbeloppet av 40,000 kronor.

Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m.

1 postverkets stater är anslaget upptaget

år 1911 till ............................................................................... kr. 420,000: —

»> 1912 » ................................................................................... » 475,000: —

samt sänktes år 1913 till ..................................................... >’ 450,000: —

Utgifterna uppgingo år 1911 till ............................... » 305,000: —

och beräknas för år 1912 belöpa sig till.......................... » 346,000: —

Generalpoststyrelsen har haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheten

att nedbringa de kostnader, som utgå av detta anslag. Sålunda

har styrelsen föranstaltat om förändrad uppställning av cirkulär, taxor

m. m., vilket beräknats medföra en icke oväsentlig utgiftsminskning.

Genom att uppsäga sådana leveranskontrakt, vari prisen ansetts väl

höga, har också styrelsen vid de nya kontraktens avslutande lyckats

betinga sig avsevärda prisnedsättningar beträffande en stor del blanketter.

Vidare har generalpoststyrelsen, i syfte att förebygga slöseri med

eller användning av postverkets blanketter till annat än med desamma

avsett ändamål, utfärdat föreskrift därom, att vid postanstalterna i regel

endast på en gång må framläggas så många blanketter, som anses

motsvara åtgången under en dag.

På grund av vad ovan anförts anser generalpoststyrelsen sig nu

kunna föreslå en minskning i senast fastställda anslagsbelopp av 50,000

kronor.

Anslaget bör sålunda för år 1914 sättas till förslagsvis 400,000

kronor.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 2.

163

Förbrukningsartiklar.

Under detta anslag avföras kostnaderna för anskaffandet av postpåsar

och säckar, lack, bindgarn, påssaxar, blyplomber till förseglingav

påsar, stämpelfärg, datumstilar och årsnummer, dextrinpulver för

tillslutning av tidningspaket, adresslappar m. m.

Anslaget är fastställt

för år 1912 till............................................................................. kr. 170,000:-—-

samt för år 1913 ...................................................................... » 180,000: —

Utgifterna å anslaget utgjorde år 1911 .................... » 154,000: —

samt beräknas för år 1912 uppgå till.................. » 160,000: —

Den av poströrelsens starka utveckling föranledda större åtgången

av ifrågavarande förbrukningsartiklar ävensom inträffande prisförhöjningar

å dessa varor medföra år för år ökade utgifter å förenämnda

anslag.

Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att anslaget för år 1914

icke bör sättas lägre än till 190,000 kronor.

Detta innebär en förhöjning av 10,000 kronor i förhållande till

anslagsbeloppet för år 1913.

Telefonavgifter och telegramporto.

I detta anslag föreslår generalpoststyrelsen icke någon förändring

utan anslagets fastställande för år 1914 till förslagsvis 35,000

kronor.

Diverse utgifter.

Under detta anslag avföras, bland annat, fraktkostnader för möbler

och andra inventarier, kostnad för uppsättning eller nedtagning av skyltar,

brevlådor och dylikt, målning av tidbrickor, märkning av postpåsar,

annonskostnader ävensom utgifter för kalendrar och böcker samt för

prenumeration å tidningar.

Anslaget bar i staterna för åren 1911, 1912 och 1913 fastställts

till...................................................................................................... kr. 30,000: —

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Utgifterna hava uppgått

år 1910 till...................................................................................... kr. 26,700: —

» 1911 » ..................................................................................... » 31,400: —

samt beräknas för år 1912 komma att uppgå till ........... » 33,000: —

Med hänsyn till utgiftsstegringarna under de senaste åren anser

generalpoststyrelsen, att anslaget för år 1914 icke bör sättas lägre än

till 35,000 kronor.

Detta skulle innebära en ökning av 5,000 kronor i förhållande till

senast fastställda anslag.

Mot vad generalpoststyrelsen under anslagen till omkostnad sstaten

föreslagit har jag icke funnit mig böra göra någon anmärkning.

Jag vill allenast erinra, att, på sätt chefen för justitiedepartementet

yttrat, de verk, för vilkas räkning arbeten utförts genom fångvårdsstyrelsens

försorg, torde böra debiteras ersättning, motsvarande arbetspremier

och 10 procent av arbetsvärdet. För postverket medför detta

någon ökning i kostnaden för vissa förbrukningsartiklar, men torde ej

därav behöva föranledas ökning i anslagsbeloppet.

Här ovan har föreslagits höjning av anslaget

till ersättning för tjänsteresor i allmänhet med............... kr. 5,000: —

» traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å

lands vägspostlinje med .................................................... » 60,000: —

» sjukvård m. m........................................................................ » 7,000: —

» hyror för postlokaler............................................................ » 40,000: —

» tillverkning av frankotecken............................................. » 40,000: —

» förbrukningsartiklar............................................................... » 10,000: —

» diverse utgifter ........................................;....................... » 5,000: —

Summa kr. 167,000: —

samt minskning i anslaget

till blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m.

med........................................................................................ kr. 50,000: —

Genom dessa ändringar kommer omkostnads staten

att ökas med ................................................................................ kr. 117,000: —

nämligen från 2,521,000 kronor för år 1913 till 2,638,000 kronor för

år 1914.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

165

F. Oförutsedda utgifter.

Till oförutsedda utgifter hänföras tillfälliga utgifter, såsom kostnader,

föranledda av tjänstemäns från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

inkallande för deltagande hos styrelsen i reglementsmed

flera arbeten, gottgörelser av olika slag, utbetalade med stöd av

särskilda nådiga beslut in. m.

Anslaget har i de senaste staterna upptagits till 15,000 kronor.

Då emellertid erfarenheten i år visat, att anslaget i fråga, särskilt med

hänsyn till utgifter med anledning av nödvändiga eller önskvärda

reglementsarbeten hos styrelsen, icke varit tillräckligt, har generalpoststyrelsen

hemställt om anslagsbeloppets förhöjande för år 1914 med

10,000 kronor till 25,000 kronor.

Gr. Avkortningar och. restitution©!:.

(Förslagsvis.)

Under denna titel avföras ersättningar för bortkomna eller skadade

värdeförsändelser, anmärkningsprovision samt avkortningar och restitutioner

av postavgifter i allmänhet. Dessa utgifter, som äro mycket

växlande under olika år, uppgingo under åren 1909, 1910 och 1911 till

omkring respektive 11,300, 9,900 och 8,100 kronor.

I staten för år 1913 äro samma utgifter förslagsvis upptagna till

10,295 kronor.

För vinnande av jämn slutsumma å staten föreslår styrelsen, att

desamma för år 1914 bestämmas till förslagsvis 14,305 kronor, eller

alltså en ökning av 4,010 kronor.

II. Avsättning till förnyelsefoncl.

Enligt grunderna för den nya riksstatens uppställning bör det av

staten i byggnader och inventarier nedlagda kapital icke nedskrivas

utan måste genom underhåll uppehållas, varemot kostnaderna för nämnda

underhåll äro att anse såsom driftkostnader. För att vad postverket

beträffar förekomma, att dessa underhållskostnader under olika år trjmka

allt för ojämnt, skola vissa procent av värdet å i bruk tagna fastigheter

och av inventarier årligen avsättas till en förnyelsefond, av vilken

nyssberörda kostnader böra bestridas.

Avsättningen är för år 1913 fastställd till 215,000 kronor. Sagda

belopp har i statsverkspropositionen för sagda år beräknats sålunda:

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 2.

1 ''/2 % på de i bruk tagna fastigheternas värde vid 1911 års utgång,

6,568,400 kronor, ............................................................ kr. 100,000: —

samt 5 % av värdet av såväl postverkets inventarier

vid 1912 års slut, i runt tal 2,000,000 kronor, som ock

de under år 1913 till inköp medgivna inventarierna,

266,000 kronor, tillhopa 2,266,000 kronor, i runt tal... )> 115,000: —

Tillhopa kr. 215,000: —

Fastigheternas värde kommer, såvitt nu är kant, att intill 1913 års

utgång ökas med kostnaderna för:

posthus i Trälleborg med tomt ........................................... kr. 312,600: —

(tomten 37,600 och själva posthuset 275,000)

posthuset i Västervik (beviljat anslag)................................ » 200,025: —

samt ombyggnad av posthuset vid Lilla Nygatan i

Stockholm............................................................................. 11 90,000: —

eller tillhopa ................................................................................ kr. 602,625: —

För år 1914 bör därför till förnyelsefonden för år 1913 till underhåll

av postverkets byggnader............................................. kr. 100,000: —

beräknas ytterligare 1 Vs % å 602,625 kronor................. » 9,039: 38

Sålunda skulle för detta ändamål behöva att för

år 1914 till förnyelsefonden avsättas................................... kr. 109,039:38

eller i runt tal 110,000 kronor.

Postverkets inventarier vid 1910 års utgång äro uppskattade till ett

värde av..................................................................................... kr. 1,700,000: —

Under år 1911 hava inköpts inventarier för ............... kr. 213,300: —

Inventariernas värde vid 1911 års slut skulle

alltså utgöra ......................................................................... kr. 1,913,300: —

Till inköp av inventarier under år 1912 är anvisat

........................... » 125,000: —

och för år 1913 ..................................................................... » 266,000: —

Vid 1913 års slut skulle postverkets inventarier

således hava ett värde av.................................................... kr. 2,304,300: —

Vid bifall till generalpoststyrelsens i särskild skrivelse

den 23 oktober 1912 gjorda hemställan om anslag

till inköp av inventarier för år 1914 till ett belopp

av 300,000 kronor, skulle värdet av postverkets

inventarier år 1913, 2,304,300 kronor, ökas under år

1914 med .................................................................................. » 300,000: —

Transport kr. 2,304,300: —

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 2.

Transport kr. 2,304,300: —

Värdet av postverkets inventarier skulle alltså

vid 1914 års slut beräknas komma att uppgå till kr. 2,604,300;

5 % å detta värde utgör 130,215 kronor eller i

runt tal ....................................................................................... ^ 130,000: —

Sammanlägges den förut för år 1914 beräknade kostnaden för

posthusens underhåll ................................................................. kr. 110,000: -

med här ovan för samma år beräknade kostnader

för underhållet av inventarierna ............................................ » 130,000: —

erhålles det belopp, som styrelsen anser böra för år

1914 avsättas till förnyelsefond,................................. kr. 240,000: —

innebärande en ökning av 25,000 kronor i förhållande till 1913

års anslag.

Mot vad styrelsen föreslagit beträffande anslagen till oförutsedda

utgifter, avkortningar och restitutioner samt avsättning till förnyelsefond

har jag intet annat att erinra än att i anledning av de av mig

föreslagna tilläggen å tillhopa 13,100 kronor till utgifterna under rubriken

»övergångsstat», »pensioner» och »postbefordran» samt minskning av avlöningsstaten

med 3,200 kronor anslaget till avkortningar och restitntioner

torde för erhållande av eu lämplig slutsumma kunna bestämmas

till 12,405 kronor.

Enligt de av mig här ovan gjorda framställningarna erhåller postverkets

stat för år 1914 den lydelse bifogade förslag till stat utvisar

(Bil. B). De särskilda anslagssummorna komma att i förhållande till år

1913 ställa sig på sätt närmare framgår av efterföljande tabell:

—

---- ---------

Ökning

tr

Minskning

år

_

1914 i för-

1914 i fö

År 1913

År 1914.

hållande till

hållande till

år 1913.

år 1913

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

A.

Avlöningar........................................

13,140,200

—

13,799,000

—

658,800

—

—

—

1 B.

Övergångsstat...................................

30,050

—

29.350

•

—

—

700

—

: C.

Pensioner...........................................

312,755

—

421,745

_

108,990

—

—

—

! D.

Postbefordran.....................................

6,973,000

—

7,142,500

169,500

—

—

—

E.

Omkostnader......................................

2,521,000

—

2,638,000

—

117,000

—

—

—

i F''

Oförutsedda utgifter...........................

15,000

—

25,000

—

10,000

—

—

—

j G.

Avkortningar och restitutioner..............

10,295

—

12,405

—

2,110

—

—

—

1 H.

Avsättning till förnyelsefond.................

215,000

—

240,000

—

25,000

—

—

—

Summa

23,217,300 —

24,308,000

—

1,091,400

—

700

—

Ökning 1,090,700 kronor.

Departements
chefen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kung!.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels godkänna det härvid fogade förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket (Bil. A),

dels medgiva, att för tillförordnade förste postvaktmästaren

Ernst Vilhelm Nyberg må å postverkets övergångsstat

uppföras en personlig verkmästarbefattning

med avlöning av 4,200 kronor, vartill kan komma ett

ålderstillägg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring, med

den fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, som för

motsvarande avlöningsbelopp är stadgad i ovannämnda,

förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,

samt med skyldighet för Nyberg att ej mindre

underkasta sig de för posttjänstemän gällande allmänna

bestämmelser för åtnjutande av avlöning och förhöjning

därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och

trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad

efter de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, avgå

från befattningen än även att låta svenska postverket,

utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom

gjorda uppfinningar inom postväsendet,

dels medgiva, att biträdande postexpeditören Emma

Oscara Katarina Boström må från och med månaden näst

efter den, då hon entledigas efter uppnådd levnadsålder

av sextio år, och sedan styrkt blivit, att hon är oförmögen

att på ett tillfredsställande sätt sköta postgöromålen,

äga att under sin återstående livstid å postverkets

pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 900 kronor,

dels ock godkänna det härvid fogade förslag till

stat för postverkets driftkostnader för år 1914 (Bil.

B) samt bestämma postverkets anslag till driftkostnader

för år 1914, förslagsvis, till 24,308,000 kronor

att utgå direkt av postmedlen.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

169

Bil. A.

Förslag

till

Avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

§ 1.

Till generalpostdirektören utgår arvode av postmedlen med 13,000

kronor för år, att utbetalas i samma ordning som lön.

Till övriga tjänstemän utgår fast avlöning enligt följande stat,

vilken angiver tjänstemännens fördelning i vissa grupper, de för tjänstemännen

inom en och samma grupp bestämda avlöningsbelopp samt det

antal år, som, därest ej bestämmelserna i § 2 av detta reglemente giva

anledning till avvikelse härutinnan, bör förflyta från det tjänsteman

tillträtt visst avlöningsbelopp, intill dess han kan komma i åtnjutande av

det närmast högre.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

O

År.

Kronor.

Byråchef .............................................

_

_

_

_

8,000

3

8,500

3

9,000

Postdirektör..........................................

—

—

—

—

7,000

3

7,500

3

8,000

Kamrerare; sekreterare...........................

—

—

—

—

6,000

3

6,500

3

7,000

Postmästare av klass 1 A ......................

—

—

5,500

3

6,000

3

6,500

3

7,000

Förste aktuarie; intendent; ombudsman;

postmästare av klass 1 B; överkontrollör

—

—

5,000

3

5,500

3

6,000

3

6,500

Postmästare av klass 2 A; förste kontrollör

—

—

4,600

3

5,000

3

5,500

3

6,000

Aktuarie; förrådsförvaltare; notarie; regi- strator; revisor; revisor och bokhållare;

postmästare av klass 2 B ..................

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500

Postmästare av klass 3, manlig; kontrollör

—

—

3,800

3

4,200

3

4,600

3

5,000

Postmästare av klass 4, manlig..............

—

—

3,500

3

3,800

3

4,200

3

4,600

Förste postexpeditör, manlig ...................

—

—

3,200

o

O

3,500

3

3,800

3

4,200

Postexpeditör, manlig.............................

\ 1,800

2

2,000

2

2,200

2

2,400

2

( 2,600

3

2,900

3

3,200

3

3,500

3

3,800

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Kronor.

År.

Kronor.

År

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

Postmästare av klass 3, kvinnlig............

_

_

—

2,900

3

3,100

3

3,400

Postmästare av klass 4, kvinnlig............

—

—

—

—

2,700

3

2,900

3

3,100

Förste postexpeditör, kvinnlig ...............

—

—

1,900

3

2,100

3

2,300

3

2,500

Postexpeditör, kvinnlig *)........................

—

—

1,500

3

1,700

3

1,900

8

O

o

Biträde, kvinnligt.................................

—

—

—

—

1,250

3

1,450

3

1,650

Förste postvaktmästare; förste postiljon ...

1,500

3

1,600

3

1,700

3

1,800

3

1,950 |

Postvaktmästare; postiljon. .....................

1,200

3

1,800

3

1,400

3

1,500

3

1,650 |

Vaktmästare lios generalpoststyrelsen2)......

1,140

3

1,260

3

1,380

3

1,500

3

1,650

Tjänsteman, som på grund av särskilt beslut av 1909 års Riksdag

uppburit avlöning för hela år 1909 enligt 1910 års lönestat, skall

vid beräknande av avlöningsförhöjning anses hava tillträtt avlöningsstaten

från 1909 års ingång.

Förestående aviöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och

tjänstgöringspenningar.

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa.

Kronor.

penningar.

Kronor.

Kronor.

5,600

3,400

9,000

5,300

3,200

8,500

5,000

3,000

8,000

4,800

2,700

7,500

Manliga tjänstemän ................................................1

4,600

2,400

7,000

4,300

2,200

6,500

4,000

2,000

6,000

3,700

1,800

5,500

3,400

1,600

5,000

*) För kvinnlig, postexpeditör, som icke åtnjuter ortstillägg, höjes efter tre år slutavlöningen med 100

kronor, vilket belopp anses tillhöra lönen, men dock icke medför höjning av pensionsunderlaget.

2) Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode hänföres till tjänstgöringspenningar.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning

samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 300 kronor årligen.

Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

171

Tjänst-

Lön.

görings-

penningar.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

8,100

1,500

4,600

2,900

1,300

4,200

2,700

1,100

3,800

2,550

950

8,500

2,400

800

3,200

2,175

725

2,900

1,950

650

2,600

1,800

600

2,400

1,725

575

2,300

1,650

550

2,200

1,500

500

2,000

Manliga tjänstemän ................................................■

1,460

490

1,950

1,350

450

1,800

1,275

425

1,700

1,240

410

1,650

1,200

400

1,600

1

1,125

375

1,500

1

1,050

350

1,400

1,040

340

1,380

975

325

1,300

945

315

1,260

900

800

1,200

855

285

1,140

1,900

1,500

3,400

1,800

1,300

3,100

!

1,775

1,125

2,900

i

1,750

950

2,700

1,700

800

2,500

1,650

650

2,300

1 Kvinnliga tjänstemän...............................................•

1,575

525

2,100

1,425

475

1,900

1,275

425

1,700

1,100

550

1,650

1,125

375

1,500

900

550

1,450

i

700

550

1,250

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Utöver den fasta avlöningen utgår arvode till postmästaren vid

postkontoret Stockholm 1 med 500 kronor, vid postkontoret Göteborg

1 med 400 kronor och vid postkontoret Malmö 1 med 300 kronor, allt

för år. Sådant arvode anses såsom lön, men medför icke höjning av

pensionsunderlaget.

Med fast avlöning förstås i detta reglemente lön och tjänstgöringspenningar

enligt förestående lönestat samt med avlöning den fasta avlöningen

jämte ortstillägg, arvode och sådant tillägg till tjänstgöringspenningarna,

som kan utgå enligt § 8 här nedan.

§ 2.

För åtnjutande av den i stat uppförda avlöning och förhöjning

därav efter viss tid gälla följande allmänna bestämmelser:

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande

instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den

förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid postverket

eller vid postsparbanken, som kan varda honom i behörig ordning

ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande

fasta avlöning. Likaledes må vid postkontors nedflyttning

i lägre klass vederbörande postmästare, intill dess han avgår från tjänsten

i fråga, äga uppbära fast avlöning i den klass, som postkontoret

före nedflyttningen tillhört.

2. Med ordinarie befattning vid postverket må icke förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår generalpostdirektören

eller byråchef, Kungl. Maj it och, vad angår innehavare

av annan befattning, generalpoststyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka binderligt för fullgörandet av tjänstgöringen

vid postverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära oavkortad avlöning icke blott för

den tid, han verkligen tjänstgjort å egen eller annan befattning, utan

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

173

även för den tid, varunder han åtnjutit semester eller vilken han med

generalpoststyrelsens medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort

göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier eller som

åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom

fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Tjänsteman, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,

äger uppbära hela lönen samt sådant ortstillägg och arvode, som hänföras

till lön.

Tjänsteman, som blivit oförmögen till tjänstgöring i följd av kroppsskada,

ådragen under tjänstutövning, eller som förbjudits tjänstgöra

till förekommande av smittofara på grund av annans sjukdom, äger att,

efter generalpoststyrelsens beprövande, uppbära avlöningen oavkortad

under högst sex månader. Efter denna tid utgår avlöningen med belopp,

som bestämmes av Kungl. Maj:t.

4. Den, som av annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,

åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas

att — förutom tjänstgöringspenningar samt sådant ortstillägg

och arvode, som hänföras till tjänstgöringspenningar, ävensom tillägg

till tjänstgöringspenningarna enligt § 8 här nedan — av lönen avstå

så mycket, som, utöver vad vikarien i övrigt äger uppbära, erfordras

för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt.

5. För erhållande av avlöningsförhöjning gälla såsom allmänna

villkor,

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna avlöningsförhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet

med oavkortad avlöning eller fullgjort värnplikt, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han

är skyldig att avgå från tjänsten.

Avlöningsförhöjning tillträdes vid början av kalenderåret näst

efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, därest

ej annorlunda föranledes av vunnen befordran enligt efterföljande

bestämmelser.

Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den

grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet

av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning

i den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1

närmast överstiger det belopp, lian från tiden för den nya tjänstens

tillträdande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt

rum, uppbära i fast avlöning jämte, i förekommande fall, tillägg till

tjänstgöringspenningarna jämlikt § 8, vilket tillägg därvid beräknas

till 240 kronor för år.

Därjämte äger tjänsteman, såvida lian icke redan samtidigt

med tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning

genom ålderstillägg i vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om

avlöningsförhöjning i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill

3 kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningebelopp,

som enligt § 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen

för honom medfört, med iakttagande likväl att tjänsteman med

sådant tillägg till tjänstgöringspenningarna, som ovan nämnts, i förenämnda

avseende skall äga tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår,

under vilken han innehaft den fasta avlöning, som utgått vid befordringstillfället.

6. Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från eu

befattning till en annan, vars fasta slutavlöning är lägre, äger han

bekomma samma fasta avlöning, som han skulle hava uppburit, om

han kvarstått i den förra befattningen, med iakttagande dock att högre

fast avlöning än den för den nya befattningen bestämda fasta slutavlöning

icke utgår.

Ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttas från befattning

vid postsparbanken till befattning i postverket, äger att för åtnjutande

av förhöjning i avlöningen samt för bekommande av semester

tillgodoräkna sig den tid, han före förflyttningen varit i det förra verket

anställd såsom ordinarie innehavare av tjänst motsvarande den, till

vilken förflyttningen äger rum.

7. Förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare, postiljon

eller vaktmästare hos generalpoststyrelsen, som antages till extra

postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen finner honom böra

komma i åtnjutande av dylik förmån, i avseende å begynnelseavlöning

och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna sig hälften

av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie anställning

i postverket.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

§ 3.

1. Tjänsteman skall, om lian därtill förordnas, vara skyldig att

under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår

bestrida högre befattning.

2. Erfordras vikarie för tjänsteman i följd av tjänsteresa, semester

eller uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änkeoch

pupillkassa, äger den vikarierande att liksom ock annan i succession

efter honom åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande

avlöning.

3. Erfordras vikarie för tjänsteman av annan anledning, äger

den vikarierande, utöver egen avlöning, uppbära skillnaden mellan

tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den

högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan, den vikarierandes

egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet

kommer att fortgå under längre tid än tre månader, att den vikarierandes

sammanlagda avlöning under den överskjutande tiden ej må

överstiga, vad han såsom ordinarie å den högre befattningen skulle äga

uppbära.

4. Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för

honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts prövning, huru stor del av

arvodet skall avstås till vikarien.

Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utövar den allmänna tillsynen

över ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören

begagnar sig av semester eller är frånvarande på tjänsteresa,

äger under tiden uppbära särskilt arvode av 10 kronor för dag.

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,

likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta avlöning

till samma belopp, som han skulle hava uppburit å sin egen

tjänst, samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i

lägsta lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles,

och, å andra sidan, den vikarierandes egen befattning; dock må

för den tid, vikariatsförordnandet kommer att räcka utöver tre månader,

den vikarierandes sammanlagda avlöning ej överstiga, vad han såsom

ordinarie å den högre befattningen skulle äga uppbära.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, varom i denna paragraf bifråga,

uppbära avlöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

§ 5.

Vid avgång från postverkets tjänst till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall utgår lönen samt sådant ortstillägg och arvode,

som hänföras till lön, till månadens slut.

Avlider vid postverket anställd person, som innehar befattning,

vilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån den

myndighet, som antagit honom, så prövar skäligt, den för honom bestämda

avlöningen utgå till månadens slut.

Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd av olyckshändelse,

timad under tjänstutövning, må ett belopp, motsvarande den

avlidnes fasta avlöning respektive arvode för en månad, såsom begravningshjälp

tilldelas hans dödsbo.

§ 6.

Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

må han under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder tjänsteman avstängd

från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del

av hans avlöning, som prövats icke böra användas till befattningens

uppehållande, innehållas, såvida ej generalpoststyrelsen finner skäligt

låta honom uppbära något därav.

§ 7.

Postmästare av klasserna 3 och 4, kontrollörer, förste postexpeditörer,

postexpeditörer, kvinnliga biträden, förste postvaktmästare, förste

postiljoner, postvaktmästare och postiljoner äga uppbära ortstillägg,

utgående, enligt av generalpoststyrelsen fastställda grunder, med följande

belopp, för år räknat:

till postmästare, kontrollörer, förste postexpeditörer, och postexpeditörer

med femton eller tio procent av den fasta avlöningen, dock

högst 450 respektive 300 kronor till manlig tjänsteman och högst 225

respektive 150 kronor till kvinnlig tjänsteman;

till kvinnliga biträden, stationerade i Stockholm med 150 kronor

och stationerade å annan ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro

särskilt höga, med 100 kronor;

till förste postvaktmästare, förste postiljoner, postvaktmästare och

postiljoner

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kuncjl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.

antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300

kronor och efter tio år till 350 kronor,

eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor

och efter tio år till 300 kronor,

eller med 150 kronor.

Ortstillägg, som utgår till postmästare, kontrollörer, förste postexpeditörer,

postexpeditörer och kvinnliga biträden, anses såsom lön,

men medtör icke höjning av pensionsunderlaget; ortstillägg, som åtnjutes

av övriga tjänstemän, fördelas så, att tre fjärdedeiar hänföras

till lön och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.

Beträffande villkoren för förhöjning av ortstillägget åt förste

postvaktmästare, förste postiljoner, postvaktmästare och postiljoner gälla

enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning av den fasta avlöningen.

Därest i denna § omnämnd tjänsteman uppbär avlöning å övergångsstat

för högre tjänst än såsom postmästare av klass 3, manlig,

eller såsom kontrollör, äger han ej tillgodonjuta ortstillägg.

§ 8.

Post vaktmästare eller postiljon, som meddelats uppdrag att tills

vidare bestrida viktigare göromål, kan erhålla tillägg till tjänstgöringspenningarna

med högst 20 kronor, för månad räknat, enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av generalpoststyrelsen.

§ 9-

Felräkningspenningar tillkomma:

intendenten vid postverkets huvudkassa med 500 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning,

med 300 kronor, därest minst 500,000 kronor årligen av honom utbetalas

i avlöningar och omkostnader m. in., men i annat fall med 120

kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom huvudkassör vid något av postkontoren

Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, ävensom, efter generalpoststyrelsens

bestämmande, i undantagsfall kontrollör eller förste

postexpeditör, som tjänstgör såsom avdelningskassör vid nämnda postkontor,

med 180 kronor;

tjänsteman, ordinarie och extra, som vid postkontor, där postanvisningsmedel

genom postverkets försorg utsändas till adressaterna,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

utlämnar dylika medel till brevbärare, med 120 kronor vid postkontor

av l:a eller 2:a klass och med 60 kronor vid postkontor av 3:e eller

4:e klass; samt

tjänsteman, ordinarie och extra, liksom ock annan å tjänstemannabefattning,

ständig eller tillfällig, behörigen förordnad person, som i

regelbunden tjänstfördelning och under viss av generalpoststyrelsen

bestämd minimitid varje söckendag å postkontor betjänar allmänheten

samt därvid mottager och utlämnar kontanta medel, med 120 kronor

vid postkontor av l:a eller 2:a klass och med 60 kronor vid postkontor

av 3:e eller 4:e klass,

allt för år räknat.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman hos generalpoststyrelsen

enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst

femton procent å varje belopp, som på grund av anmärkning, gjord

av sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till redovisning eller

såsom obehörigen krediterat, inflyter till postverket och utan anmärkningens

framställande ej skulle hava kommit verket till godo, eller,

såsom för högt debiterat eller för lågt krediterat, återgäldas till vederbörande.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst

belopp må tilldelas förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare,

postiljon samt vaktmästare hos generalpoststyrelseD, ordinarie

och extra enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.

I § 11 omförmälda tjänstemän, ordinarie och extra, erhålla enligt

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, läkarvård och medikamenter

på postverkets bekostnad.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet, därest icke för vissa slag av tjänste
-

§ io.

§ 11.

12.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2. 179

resor andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning

meddelats.

Det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman,

som förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten,

må komma i åtnjutande av hyresbidrag, utgörande för dag högst

en femtedel av det vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

§ 14-

Tjänsteman äger årligen, när sådant Titan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,

kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman

under 45 dagar, övriga tjänstemän under 30 dagar med undantag av

förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare, postiljon samt

vaktmästare hos generalpoststyrelsen, vilka under angivna förutsättning

äga åtnjuta semester under 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid av året, som bestämmes av vederbörande överordnad

myndighet, begagna sig av semester.

§ 15-

Grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av

Kungl. Maj:t.

§ 16-

Generalpostdirektör, vilken minst 12 år innehaft generaldirektörs

förordnande, är berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om

generalpostdirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund av

sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock

utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att på grund

av tjänstefel hava förverkat densamma, är han berättigad att i pension

uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt

5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen

utgår av postmedlen, och skall såsom pensionsavgift ett belopp av

360 kronor årligen avdragas å det för generalpostdirektören bestämda

arvodet eller den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande

pension.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att avgå från tjänsten

mot åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension stadgas, varvid för nedannämnda tjänstemän

skola gälla följande särskilda pensionsunderlag, nämligen:

1,200 kronor för förste postvaktmästare och förste postiljon;

1,000 kronor för postvaktmästare och postiljon; samt

1,000 kronor för vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

§ 17-

Generalpostdirektören tillsättes genom förordnande på viss tid;

övriga tjänstemän vid postverket tillsättas genom konstitutorial, vilket

skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas

från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

§ 18-

Eu var, som den 1 januari 1914 eller senare tillträder befattning

såsom tjänsteman vid postverket, är pliktig att underkasta sig reglementets

villkor och bestämmelser ävensom, i händelse han varder förflyttad

till befattning inom postsparbanken, jämväl de villkor och bestämmelser,

som äro eller varda intagna i avlöningsreglementet för

tjänstemän vid postsparbanken.

Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med

den 1 januari 1914.

Särskilda bestämmelser.

§ 1.

För de i denna § omförmälda tjänstemän, som innehaft tjänst vid

1909 års slut och vilka med 1910 års ingång tillträtt befattning å

sistnämnda ars stat, skola i avseende å beloppet av begynnelseavlöningen

vid sådant tillträde samt avlöningsförhöjning tillämpas följande

i paragrafen intagna särskilda bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänstemän anses hava varit indelade i följande

fem grupper:

första gruppen: byråchefer och postdirektörer;

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

andra gruppen: tjänstemän i andra graden hos generalpoststyrelsen

och postmästare av l:a klassen;

tredje gruppen: tjänstemän i första graden hos generalpoststyrelsen

och postmästare av 2:a klassen;

fjärde gruppen: kontrollörer och postmästare av 3:e klassen;

femte gruppen: postmästare av 4:e klassen och postexpeditörer.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan

han tillträtt innehavande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller

högre eller närmast lägre grupp, med iakttagande dock att tjänsteman

icke skall komma i åtnjutande av lägre fast avlöning, än han skulle

erhållit, om hans vid 1910 års ingång innehavande tjänst varit

hänförhg till lägre grupp. Följande i 1910 års stat uppförda befattningar

anses vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda grupper

sålunda, att ^

till första gruppen hänföres postdirektör;

till andra gruppen: kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent,

ombudsman, överkontrollör;

till tredje gruppen: förste kontrollör, aktuarie, förråds förvaltare,

notarie, registrator, revisor, revisor och bokhållare;

till femte gruppen: förste postexpeditör.

_3. Av Kungl. Maj:t utfärdat förordnande för tjänsteman att vara

postinspektor anses likställt med innehavande av ordinarie tjänst, tillhörande

första gruppen.

Med innehavande av ordinarie tjänst likställes även:

av generalpoststyrelsen utfärdat förordnande för tjänsteman att bestrida

en tjänst, då sådant föranletts därav, att tjänsteman av Kungl.

Maj:t förordnats bestrida byråchefsbefattning eller postinspektörsbefattmng;
förordnande

att tills vidare bestrida någon av de för år 1909 på

extra stat uppförda femton postmästarbefattningar av 4:e klassen;

av generalpoststyrelsen utfärdat uppdrag för postexpeditör att tills

vidare tjänstgöra såsom avdelningsföreståndare eller förste postexpeditör;

samt r

förordnande för e. o. postexpeditör att tills vidare bestrida någon

av de för år 1909 på extra stat uppförda etthundra postexpeditörsbefattningar.

Likaledes anses uppdrag för tjänsteman att tills vidare vara föreståndare

för filialpostkontor likställt med innehavande av postmästartjänst

i den klass, som kontoret kommit att tillhöra från 1910 års

början.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

4. Tjänsteman, som innehaft anställning antingen såsom postmästare

av 4:e klass enligt 1902 års stat och i 1903 års stat hänförts till

lägre klass än den 2:a eller ock såsom kontrollör å 1902 års stat, må,

därest han i föreskriven ordning inträtt å 1903 års stat, äga att, jämväl

vid tillträdande av befattning inom grupp utöver den närmast högre

med undantag av den första, räkna sig till godo tjänstgöring efter anställning

såsom postmästare av 4:e klass enligt 1902 års stat eller såsom

kontrollör enligt sistnämnda stat.

5. Tjänsteman, som vid 1909 års utgång innehade anställning såsom

kontrollör vid distriktschefskontor och som vid 1910 års ingång

tillträdde överkontrollörstjänst, skall vid beräknande av avlöningsförhöjning

såsom överkontrollör äga tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom

kontrollör vid distriktschefskontor.

§ 2.

1. Vad i § 1 mom. 4 stadgas skall för tjänsteman, som i samma

mom. avses, äga tillämpning, jämväl om han befordrats efter 1910

års ingång.

2. Förordnanden, som efter 1910 års ingång innehafts i anledning

därav att byråchef i generalpoststyrelsen bestritt befattning såsom tillförordnad

chef för postsparbanksbyrån, skola likställas med innehavande

av ordinarie tjänst.

3. Tjänsteman i l:a lönegraden hos generalpoststyrelsen enligt

1903 års stat, som efter 1910 års ingång befordras till tjänst hos styrelsen

inom tredje gruppen å 1910 års stat, skall äga att i avseende å

begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig den tid,

han tjänstgjort såsom tjänsteman i l:a lönegraden.

4. De i § 2 mom. 5 i avlöningsreglementet meddelade bestämmelser

skola för tjänsteman, som befordrats under tiden efter 1910 års

ingång intill dess avlöningsreglementet träder i kraft, tillämpas såsom

om desamma varit gällande redan vid den tidpunkt, från vilken befordran

ägt rum.

§ 3.

1. Tjänsteman, som vid ingången av år 1910 eller sedermera tillträtt

någon av de på stat uppförda förste postvaktmästar- eller förste

postiljonsbefattningarna och som vid utgången av år 1909 innehaft

uppdrag att tills vidare vara förste postbetjänt, äger att, om han vid

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

befordringstillfället uppnått 60 levnadsår, såsom pensionsunderlag, enligt

§ 4 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, beräkna

ett belopp av 960 kronor för den tid, under vilken han före sin

befordran innehaft sådant uppdrag.

2. Beträffande förste postvaktmästare eller förste postiljon samt

postvaktmästare eller postiljon, vilka vid 1914 års ingång kvarstå i

förutvarande befattningar, skola i avseende å begynnelseavlöning och

avlöningsförhöjning å 1914 års stat tillämpas avlöningsreglementets

bestämmelser såsom om dessa varit gällande under vars och ens föregående

tjänstgöringstid å ordinarie befattning, varvid förordnande att

tills vidare bestrida någon av de för år 1909 på extra stat uppförda

etthundra postbetjäntbefattningar likställes med innehavande av dylik

befattning på ordinarie stat.

3. Postvaktmästare eller postiljon, som från 1914 års ingång befordras

till förste postvaktmästare eller förste postiljon, skall i avseende

å begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning i den nya tjänsten äga

åtnjuta de förmåner, som skulle hava tillkommit honom, därest han

redan vid befordringstillfället uppburit avlöning enligt förestående avlöningsreglemente.

§ 4.

1. Den, som vid 1909 års slut innehaft ordinarie tjänst i generalpoststyrelsen

och med 1910 års ingång tillträtt befattning, tillhörande den

i § 1 om förmälda femte gruppen, må i fråga om begynnelseavlöningen

vid sådant tillträde räkna sig till godo så stor del av tiden för tjänstgöringen

såsom e. o. tjänsteman, som överskjuter 5 år; och äger han,

därest fråga är om anställning såsom postexpeditör, vid sådan beräkning

utgå från 2,200 kronor såsom lägsta avlöning.

2. Den, som före 1909 års utgång antagits till e. o. tjänsteman

i generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditör, eller som.före nämnda

tidpunkt antagits till extra biträde i postverket och efter sådant antagande

blivit e. o. postexpeditör, eller som vid nämnda års utgång

hade fast anställning hos generalpoststyrelsen såsom amanuens eller

annat biträde, må, i den mån generalpoststyrelsen finner honom eller

henne böra komma i åtnjutande av en dylik förmån, i fråga om begynnelseavlöning

och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör räkna sigill

godo så stor del av tiden för tjänstgöringen såsom respektive e. o.

tjänsteman eller e. o. postexpeditör, extra biträde, amanuens eller annat

biträde, som överskjuter 5 år; och äger manlig tjänsteman att vid

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

sådan beräkning utgå från 2,200 kronor såsom lägsta avlöning. Manlig

extra postexpeditör, som i sådan egenskap anställts under något av

åren 1910, 1911 eller 1912, må såsom postexpeditör tillgodonjuta en begynnelseavlöning

av 2,000 kronor.

3. Det i § 2 mom. 7 i avlöningsreglementet lämnade medgivande

skall äga tillämpning även vid beräknande av begynnelseavlöning och avlöningsförhöjning

för den, som under i samma moment angivna förhållanden

befordrats till postexpeditör före avlöningsreglementets trädande

i kraft.

4. I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg till kvinnligt

biträde gäller vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29

juni 1912.

§ 5.

1. En var tjänsteman, som vid tillträdande av 1910 års avlöningsstat

kommit att i fast avlöning och ortstillägg erhålla lägre inkomst

än summan av hans nedannämnda förmåner, nämligen: lön, tjänstgöringspenningar

och ålderstillägg under år 1909, extra lönetillägg för

år 1909, där sådant, jämlikt av Riksdagen fastställda grunder, skolat

till honom utgå för år 1909, ålderstillägg, som enligt förutvarande avlöningsstat

intjänats att utgå från 1910 års början, samt provision å

samma tjänst under år 1908, äger att såsom personligt tillägg till

tjänstgöringspenningarna från 1910 års början räknat uppbära skillnaden,

intill dess avlöningen stigit till samma belopp.

2. Därest kvinnlig tjänsteman, som år 1909 åtnjutit avlöning såsom

postexpeditör av andra lönegraden, vinner befordran enligt 1914

års avlöningsstat, äger sådan tjänsteman bibehållas vid den högre

pensionsrätt, som tillkommer postexpeditör av andra lönegraden enligt

1903 års avlöningsstat.

3. Beträffande avlöningsfyllnad i visst fall till kvinnligt biträde

gäller vad därom särskilt stadgats i nådiga kungörelsen den 29 juni

1912.

§ 6.

Tjänsteman, som vid 1913 års utgång innehar befattning å 1913

års stat för postverket och som icke vill underkasta sig den nya avlöningsstat

en samt de i avlöningsreglementet meddelade villkor och bestämmelser,

skall därom före nämnda års slut hos generalpoststyrelsen

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.

göra anmälan. Till tjänsteman, som före berörda tidpunkt gjort dylik

anmälan, skola avlöningsförmåner utgå enligt för honom förut gällande

grunder.

§ r

De med en befattning förenade sportler och övriga extra inkomster

tillfalla i allmänhet den, som bestrider befattningen, men åtnjutas

av tjänstens ordinarie innehavare även för den tid, då han åtnjuter semester

eller för beredande av semester bestritt högre befattning, eller

under den tid, som han med generalpoststyrelsens medgivande använt

för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller

idka språkstudier eller som"åtgått för fullgörande av de skyldigheter,

vilka ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änkeoch

pupillkassa, eller så länge han under tjänstgöringshinder på grund

av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning, eller till förekommande

av smittofara vid annans sjukdom åtnjuter oavkortad avlöning.

i

Avlöningsförhöjning på grund av förestående särskilda bestämmelser

må icke, med undantag av vad som stadgats i § 5 mom. 1, tillträdas

förr än tidigast från och med år 1914.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

1 sand. 2 käft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Bil. B.

Postverkets stat för driftkostnader år 1914.

K r

O

n o r.

A. Avlöningar.

I

1. Generalpoststyrelsen.

Generalpostdirektören .......................................

13,000

—

4 byråchefer (8,000—9,000 kr.) förslagsvis .........

34,500

—

1 kamrerare (6,000—7,000 kr.) förslagsvis............

7,000

—

5 sekreterare (6,000—7,000 lo-.) förslagsvis .........

33,000

—

1 ombudsman (5,000—6,500 kr.) förslagsvis.........

5,500

—

3 förste aktuarier (5,000—6,500 kr.) förslagsvis ...

19,000

—

2 intendenter (5,000—6,500 kr.) förslagsvis .........

13,000

—

1 aktuarie (4,200—5,500 kr.) förslagsvis ............

5,000

—

1 förrådsförvaltare (4,200—5,500 kr.) förslagsvis...

5,500

—

7 notarier (4,200—5,500 kr.) förslagsvis ............

34,700

—

1 registrator (4,200—5,500 kr.) förslagsvis .........

4,600

—

5 revisorer (4,200-5,500 kr.) förslagsvis ............

27,500

—

2 revisorer och bokhållare (4,200—5,500 kr.) för-

slagsvis....................................... :.........

10,500

—

17 förste postexpeditörer, manliga (3,200—4,200 kr.)

förslagsvis................................................

65,000

—

12 postexpeditörer, manliga (1,800—3,800 kr.) för-

slagsvis..............''.....................................

38,400

—

20 postexpeditörer, kvinnliga (1,500—2,100 kr.) för-

slagsvis...................................................

36,000

—

25 biträden, kvinnliga (1,250—1,650 kr.) förslagsvis

41,250

19 vaktmästare (1,140—1,650 kr.) förslagsvis.........

27,000

—

Förste vaktmästaren, arvode ..............................

200

—

420,650

Ortstillägg, förslagsvis.......................................

—

—

23,750

—

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättningm.m.,

förslagsvis ...................................................

—

—

55,000

—

499,400

—

Transport

—

—

499,400

—1 |

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

187

K r

O

n o r.

Transport

_

499,400

2) Distrikts- och lokalförvaltningarna.

6 postdirektörer (7,000—8,000 kr.) förslagsvis......

9 postmästare av klass 1 A (5,500—7,000 kr.) för-

46,500

—

1

slagsvis..............................................

*) 63,700

—

21 postmästare av klass 1 B (5,000—6,500 kr.) för-

slagsvis..........................................

137,000

—

6 överkontrollörer (5,000—6,500 kr.) förslagsvis

18 postmästare av klass 2 A (4,600—6,000 kr.) för-

36.500

—

slagsvis............................................

108,500

—

7 förste kontrollörer (4,600—6,000 kr.) förslagsvis

26 postmästare av klass 2 B (4,200—5,500 kr.) för-

40,500

—

slagsvis........................................

142,600

—

76 postmästare

av klass 3 /manlig (3,800—5,000 kr.) 1 „.. ,

av klass 3 jkvilmlig (2i9oo_3,400 „ } förslagsvis

380,000

—

52 kontrollörer (3,800—5,000 kr.) förslagsvis.........

260,400

—

100 postmästare

„„ 4,/manlig (3,500—4,600 kr.) \f. ,

av klass 4jkviim]ig (2i700_3|1()0 „ [förslagsvis

448,200

—

147 förste postexpeditörer, manliga (3,200—4,200 kr.)

förslagsvis..........................

609,000

—

27 förste postexpeditörer, kvinnliga (1,900—2,500

kr.) förslagsvis..........................................

67,900

—

855 postexpeditörer, manliga (1,800—3,800 kr.) för-

slags vis...........................................

2,515,500

—

260 postexpeditörer, kvinnliga (1,500—2,100 kr.) för-

slagsvis.........................................

496,000

—

16 biträden, kvinnliga (1,250—1,650 kr.) förslagsvis

590 förste postvaktmästare och förste postiljoner

26,400

(J.,500—1,950 kr.) förslagsvis........................

1,135,300

—

1740 postvaktmästare och postiljoner (1,200—1,650

resp. 1,890 kr.) förslagsvis ........................

2,490,600

—

9,004,600

Ortstillägg, förslagsvis.......................................

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning

—

—

880,000

''

m. m., förslagsvis..........................................

—

—

1,150,000

—

11,034,600

—

Transport

—

-

—

11,534,000

-|

*) Häri innefattas även särskilda arvoden till 3 postmästare.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Kronor.

Transport

3. Övriga anslag.

Arvoden till poststationer, förslagsvis.................

» åt frimärksförsäljare » ..................

Gratifikationer in. m. åt tjänstemän eller andra

personer, som äro anställda vid postverket eller

anlitas i dess ärenden....................................

Understöd m. m. åt personer, som äro eller varit

anställda vid postverket eller anlitats i dess ären

den..........................................................

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

Personligt avlöningstillägg åt byråchefen C. A. Hasselrot, förslagsvis

........................................................................

9 tjänstemän i l:a graden, förslagsvis....................................

Personlig verkmästarbefattning för E. Y. Nyberg, förslagsvis ......

Arvoden åt extra tjänstemän, förslagsvis.................................

Avgå under A upptagna avlöningar.......................................

Återstod

1 kammarskrivare...........................................................

2. Distrikts- och. lokalförvaltningarna.

1 postdirektör i Malmö (enligt 1902 års stat)..................

3 postmästare av klass 2 B ( » 1910 » » )..................

1 » » » 3 ( » » » » )..................

2 » » » 4 ( » 1909 » » )..................

12 postexpeditörer i 2:a lönegraden (enligt 1909 års stat) ......

Personliga avlöningstillägg, förslagsvis.................................

Avgå följande under A upptagna avlöningar:

till postmästare vid postkontoret Malmö I ............ kr. 7,300

» 3 manliga postmästare av klass 3 ................ » 15,000

» 1 manlig » » » 4 .................. » 4,600

Transport

2,150,000

75,000

20,000

20,000

11,534,000

4,000

34,000

4,200

9,100

51,300

42,600

8,700

1.600

4.000

16,500

5.000

6,800

33,600

. 950

66,850

2,265,000 —

10,300

13,799,000

10,300 |—113,799,000 |

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

189

till 2 kvinnliga postmästare av klass 4 .

» 12 postexpeditörer, kvinnliga .......

Transport

kr. 6,200: —

» 22,500: -

o

Återstod

1 kontroll^

i lör

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Provisions-

ersättning.

2,100 —

700 —

700 —

Uppbörds- och frimärksprovision, förslagsvis

C. Pensioner.

(Förslagsanslag.)

Tjänstemän, som erhållit avsked .......................................

Tjänstemän m. fl., som i följd av skada under tjänstutövning

eller av annan orsak tillerkänts årligt understöd......

Avlidna tjänstemäns med fleras änkor oeb barn .................

D. Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg .................................................

» » landsväg jämte lokala transporter sjöledes:

emellan Sveriges fastland och Gottland ...........................

» övriga inrikes orter ..........................................

» Sverige och Tyskland .. .......................................

» » » Danmark .......................................

» » t » Finland ..........................................

» » » Storbritannien och Amerika...............

Transitersättning åt främmande postverk ...........................

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar .....................................................

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet ..............................

Transport

Kronor.

58,300

8,550

3,500

7,000

75.000

140,000

273,500

15.000

25.000

14.000

10,300

19,050

411,350

7,895

2,500

4.400.000

2.100.000

542,500

100,000

75.000

90.000

165.000

13,799,000

29,350

421,745

7,142,500

—I 21,392,595

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Krön

O

r.

Transp ort

_

165,000

21,392,595

i

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé'' eller å landsvägs-

postlinje................

—

—

300,000

—

Overliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé

eller å landsvägspostlinje .............................................

—

—

60,000

—

Uniformsbeklädnad ............

—

—

360,000

_

Sjukvård m. m.......

—

—

40,000

—

Undervisningskurser...............................................

—

—

33,000

—

Hyror för postlokaler.................

—

—

435,000

—

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning..................

—

—

370,000

—

Tillverkning av frankotecken........

—

—

215,000

_

Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m...................

—

—

400,000

_

Förbrukningsartiklar .........................................................

—

—

190,000

—

Telefonavgifter och telegramporto......

—

—

35,000

—

Diverse utgifter ..................

—

—

35,000

—

2,638,000

F. Oförutsedda utgifter ................................................

—

—

_

_

25,000

__

G. Avkortningar och restitutioner, förslagsvis

—

—

—

—

12,405

—

H. Avsättning till förnyelsefond...................................

—

—

—

—

240,000

—

Summa kronor j

-

i

—

24,308,000

—

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

191

Bil. C.

Uppgift å kostnaden för pensionering under 3Ö-årsperioden 1914—1943 av

de tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,

som beräknas bliva pensionsmässiga under samma år dels enligt nuvarande

peusionsbestäinmclser, dels ock vid fastställande av till beloppet bestämda

pcnsionsunderlag av 1,200 kronor för förste postvaktmästare och förste

postiljoner samt av 1,000 kronor för postvaktmästare och postiljon^-.

Pen-

sione-

rings-

år.

4 Antalet

tjänstemän,

som under

varje år be- räknas avgå

med pension.

2)Antal varje

år kvar- stående

pensionärer.

P e

n s i o n

s b e 1

o p p

Ökning.

enligt nuvarande högsta

pensionsunderlag av 960

resp. 800 kronor.

enligt föreslagna pensions- underlag av 1,200 resp.

1,000 kronor.

Förste

postvm.

och

förste

postilj.

Post- Ym. och

postilj.

Förste

postym.

och

förste

postilj.

Post- vin. och

postilj.

Förste

postvnr.

och förste

postilj.

Postvm.

och

postilj.

Summa.

Förste

postvm.

och förste

postilj.

Postvm.

och

postilj.

Summa.

1914

6

8

6

8

5,760

6,400

12,160

7,200

8,000

15,200

3,040

1915

12

5

18

13

17,280

10,400

27,680

21,600

13,000

34,600

6420

1916

8

7

26

20

24,960

16,000

40,960

31,200

20,000

51,200

10,240

1917

12

8

38

28

36,480

22,400

58,880

45,600

28,000

73,600

14720

1918

6

4

44

32

42,240

25,600

67,840

52,800

32,000

84,800

16,960

1919

10

15

54

47

51,840

37,600

89,440

64,800

47,000

111,800

24860

1920

6

11

60

58

57,600

46.400

104,000

72,000

58,000

130.000

26400

1921

11

11

71

69

68,160

55,200

123,360

85,200

69,000

154,200

30,840

1922

V

13

78

82

74,880

65,600

140,480

93,600

82,000

175,600

35420

1928

18

i 16

96

98

92,160

78.400

170,560

115,200

98,000

213,200

42440

1924

17

18

113

116

108,480

92,800

201,280

135,600

116,000

251,600

50''320

1925

8

13

121

129

116,160

103,200

219,360

145,200

129,000

274200

54840

1926

12

17

133

146

127,680

116,800

244,480

159,600

146,000

305,600

61420

1927

19

21

146

159

140,160

127,200

267,360

175,200

159,000

834,200

66*840

1928

17

18

151

172

144,960

137.600

282,560

181,200

172,000

353,200

70,640

1929

10

16

153

181

146,880

144,800

291,680

183,600

181,000

364,600

72*920

1930

22

19

163

192

156,480

153,600

310,080

195,600

192,000

387,600

77,520

1931

15

18

172

206

165,120

164,800

329,920

206,400

206,000

412,400

82480

1932

13

15

175

206

168,000

164,800

332,800

210,000

206.000

416.000

83*,200

1933

21

12

190

207

182,400

165,600

848,000

228,000

207,000

435*000

87^000

1934

25

12

204

208

195,840

166,400

862,240

244,800

208,000

452,800

90460

1985

17

* 12

214

207

205,440

165,600

371,040

256,800

207,000

463,800

92460

1936

30

21

226

212

216,960

169,600

386,560

271,200

212,000

483,200

96*640

195/

26

17

235

211

225,600

168,800

394,400

282,000

211,000

493,000

98.600

1938

18

34

245

232

235,200

185.600

420,800

294,000

232,000

526,000

105,200

1939

18

44

251

259

240.960

207,200

448,160

301.200

259,000

560,200

112440

1940

22

53

254

291

243,840

232,800

476,640

304,800

291,000

595,800

119,160

1941

25

85

262

358

251,520

286,400

537,920

314,400

358,000

672,400

134,480

1942

16

no

268

452

257,280

361,600

618,880

321,600

452,000

773,600

154420

1943

13

98

259

531

248.640

424,800

678,440

310,800

531,000

841,800

168,360

/) Resp. summor hava reducerats med 8 %, motsvarande det antal tjänstemän, som enligt verkställd

sannolikhetsberäkning avlida eller annorledes avgå från tjänsten före pensionsåldern.

2) Härvid har, med ledning av förhållandena enligt postverkets pensionsstater åren 1899—1912, beräknats,

att pensionärerna belasta pensionsstaten i medeltal 13 år efter erhållen pension.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tabell, utvisande antalet ordinarie och fast placerade extra tjänstemän av högre

lokalförvaltningar

Tjänstemän av k

ö g r e g

rad.

Dispositions- b iträden av

högre grad.

0

A r.

Ord narie.

Extra med

fast placering.

Summa.

o

Årlig ökning

eller

minskning.

1902 .........................................

734

736

1,470

_

-1)

1908 ..........................................

977

603

1,580

+ 110

-1)

1904 ..........................................

978

652

1,630

+ 50

-1)

1905 ..........................................

1,086

563

1,649

+ 19

175

190(3 ..........................................

1,093

584

1,677

+ 28

180

1907 ..........................................

1,195

529

1,724

+ 47

193

1908 ..........................................

1,304

437

1,741

+ 17

194

1909 ..........................................

1,411

310

1,721

— 20

188

1910 .........................................

1,475

192

1,667

— 54

155

1911 .........................................

1,475

169

1,644

— 23

139

1912 2)..........................................

1,526

97

1,623

— 21

136

*) Exakt uppgift kan icke lämnas.

2) Den 15 augusti.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 2-

193

Bil. D.

och lägre grad samt s. k. dispositionshiträden vid postverkets distrikts- och

åren 1902—1912.

Tjänsterna

n a v 1

äg re g

rad.

Disposi- tions- biträden

av lägre

■grad.

Procenttalet

tjänstemän

Hela

antalet

tjänste-

män.

Årlig

ökning

eller

minsk-

ning.

Postverkets

inkomster

(milj. kronor).

Förste

postil- joner m. fl.

Övriga

ordinarie.

Extra

med fast

placering.

Summa.

O

Årlig

ökning

eller

minsk-

ning.

av högre

grad.

av lägre

grad.

1,050

703

1,753

-1)

45,6

54,4

3,223

c:a 14,0

—

1,250

597

1,847

+ 94

-1)

46,1

53,9

3,427

+ 204

»

15,9

340

910

712

1,962

+ 115

-1)

45,4

54,6

3,592

+ 165

»

16,5

398

1,002

660

2,060

+ 98

52

44,5

55,5

3,709

+ 117

»

17,4

441

959

784

2,184

+ 124

89

43,4

56,g

3,861

+ 152

»

18,4

659

941

818

2,418

+234

85

41,6

58,4

4,142

+ 281

»

19,6

706

994

792

2,492

+ 74

194

41,1

58,9

4,233

+ 91

))

19,9

716

1,084

705

2,505

+ 13

173

40,7

59,s

4,226 ■

— 7

»

20,0

742

1,108

657

2,507

+ 2

120

40,0

60,o

4,174

— 52

))

21,9

748

1,252

605

2,605

+ 98

98

38,7

61,3

4,249

+ 75

»

23,2

797

1,353

476

2,626

+ 21

79

38,2

61,8

4,249

+ 0

,))

24,8

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 2 käft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Bil. E.

Till Kungl. Generalpoststyrelsen.

Den till posttjänstemän av lägre grad utgående avlöningen fastställdes

av 1907 års riksdag i enlighet med under år 1906 av Kungl.

Generalpoststyrelsen ingivet statförslag. Den nya avlöningen trädde

i verksamhet från 1908 års början och har sålunda med utgången av

år 1913 tillämpats under sex år.

Under denna tid ha nyare principer beträffande statstjänarnes avlöning

vunnit insteg. Posttjänstemännens ifråga löner ha på detta sätt

kommit att, både vad avlöningens belopp angår och beträffande avlöningssystemet,

föga överensstämma med de för övriga statstjänare

gällande lönestaterna.

Dels den tidsintervall, varunder lönestaten gällt, dels det förhållandet

att lönerna numera måste betraktas såsom orättvisa och otillräckliga

för levnadsbehovet under nuvarande dyra kostnader för livsuppehället

har föranlett Svenska postmannaförbundet att på sitt senaste ombudsmöte,

avhållet i Malmö den 7 —10 juni 1911, uppdraga åt förbundets

styrelse att i enlighet med de grundprinciper, som beslötos av mötet,

hos Kungl. Generalpoststyrelsen utverka upptagande i postverkets stat

för år 1914 av förslag till ny lönereglering för posttjänstemän av

lägre grad.

Då nu undertecknad styrelse i förening med de av förbundets medlemmar

särskilt utsedda distriktsombuden härmed fullgör uppdraget

ifråga, må först i största korthet redogöras för lönefrågans öde någon

tid tillbaka.

Enligt 1874 års normalstat utgjorde den fasta lönen 200 å 300 kr.

för olika kategorier, resten av avlöningen utfylldes med dagtraktamenten

och »6r enbär areskillingD-, denna senare avlöningsform upphörde 1882 och

ersattes med höjda dagtraktamenten.

År 1885 tillträddes ny avlöningsstat. Lönen blev för alla vaktbetjänte,

som benämningen då var, 500 kronor, som efter 5 år ökades

med ett ålderstillägg å 100 kronor. Härtill kom dagtraktamenten till

olika belopp å olika orter och till skillda åldersgrupper; traktamentets

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

maximibelopp var två kronor. Denna lönereglering medförde så godt

som över hela linjen en löneminskning.

1899 års riksdag antog en ny lönestat, vilken trädde i tillämpning

från 1900 års början. Därvid blev grundlönen över hela linjen 600

kronor och avlöningen utfylldes med tjänstgör ing spenning ar, vilka ökades

med ålder stillägg, till antalet fyra och utgående vart femte år. Den högsta

avlöningen nåddes sålunda först efter 20 års ordinarie eller så gott som

30 års tjänst.

Icke heller denna lönereglering tillförde befattningshavarne någon

egentlig avlöningsförbättring, men en rättvisare och mera beräknelig

lönenorm tillkom, i det att de fullständigt godtyckligt utgående traktamentena

upphörde.

Avlöningen enligt denna stat utgjorde emellertid:

i första lönegraden minimum 1,000, maximum 1,400 kr.

i andra » » 950, » 1,250 »

i tredje » » 900, » 1,200 s>

Under åren 1901 och 1902 utgick dyrtidstillägg med 10 procent.

År 1903 gjordes den förändringen att de fyra ålder stilläggen (i

första och andra lönegraden 100 kronor vardera och i tredje lönegraden

75 kronor) sammanslogos till två, varigenom maximiavlöningen uppnåddes

tio år tidigare.

Då dessa löneregleringar, som framgår av ovanstående, icke alls

eller obetydligt höjt avlöningarna, ingavs upprepade framställningar om

löneförhöjning och, sedan från ett år 1906 avhållet möte inkommit

framställning om löneförhöjning, genomfördes på Kungl. Generalpoststyrelsens

förslag från 1908 års ingång den nu gällande avlöningsstaten.

Enligt denna äro tjänstemännen av lägre grad indelade i fyra lönegrupper,

beroende på de olika stationsorternas dyrhetsförhållanden.

Avlöningsbeloppen äro:

för förste postvaktmästare och förste postiljoner: minimum 1,340,

efter fem år 1,490, efter tio år 1,640 kronor,

för postvaktmästare och postiljoner: minimum 1,100, efter fem år

1,250, efter tio år 1,400 kronor.

Härtill komma ortstillägg. Dessa belopp samt avlöningens fördelning

i lön och tjänstgöringspenningar framgår bäst av följande tabeller:

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tjänst-

Ortstillägg

Lön.

görings-

Grupp

Grupp

Grupp

1.

2.

3.

Förste:

Minimum..................................................

840

500

250

200

150

efter 5 år ...............................................

900

590

300

250

150

efter 10 år ................................................

960

680

350

300

150

Ordinarie:

Minimum...................................................

800

300

250

200

150

efter 5 år ................................................

800

450

300

250

150

efter 10 år ................................................

800

600

350

300

150

Slutsiffrorna bliva sålunda:

Grupp

Grupp

Grupp

Grupp

1.

2.

3.

4.

Förste:

Minimum..................................................................

1,590

1,540

1,490

1,340

efter 5 år ...............................................................

1,790

1,740

1,640

1,490

efter 10 år...............................................................

1,990

1,940

1,790

1,640

Ordinarie:

Minimum..................................................................

1,350

1,300

1,250

1,100

efter 5 år ...............................................................

1,550

1,500

1,400

1,250

efter 10 år ...............................................................

1,750

1,700

1,550

1,400

I viss mån ha dessa avlöningar tillämpats endast från 1910 års

ingång, enär med postverkets omorganisation, som då skedde, avlöningsförmånen

ortstillägg infördes. Vad angår beloppen förändrades dock

ingenting däri för postvaktmästare och postiljoner. Däremot tillkom

vid nämnda tidpunkt ovanstående avlöning för förste postvaktmästare

och förste postiljoner, vilka tjänster då till ett visst antal sattes på

ordinarie stat. Därvid erhöllo vissa av dem en avlöningsförhöjning av

60 kronor pr år.

Beträffande postvaktmästare och postiljoner tillgodonjuta en del av

dessa ett särskilt arvode av 180 kronor om året, utgörande ersättning

enligt § 8 i avlöningsreglementet för bestridande av viktigare uppdrag,

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

och kallas dessa funktionärer i allmänhet t. f. förste postvaktmästare

och t. f. förste postiljoner.

Sedan 1907, då den nu för posttjänstemän av lägre grad gällande

avlöningsstaten beslöts av Riksdagen, ha bland andra tullverkets tjänstemän

samt posttjänstemännen av högre grad erhållit lönereglering.

I fråga om tjänstemän av lägre grad inom andra statens verk,

jämväl vid tullverket, skall här nedan göras en del jämförelser. Men

utan att jämföra med siffrorna lärer det vara på sin plats att här påvisa

de olikartade grunder för avlöningens utgående, som råda beträffande

å ena sidan posttjänstemän av lägre grad och å andra sidan

posttjänstemän av högre grad efter det en omorganisation av postverket

skett år 1910 och i samband därmed lönereglering för tjänstemän av

högre grad.

Den mest framträdande skillnaden förefinnes i avseende å relationen

mellan lön och tjänstgöringspenningar.

Jämföres sålunda slutavlöningen för manliga postexpeditörer med

samma avlöning för tjänstemän av lägre grad, framgår följande:

Slut-

Därav lön

avlöning.

belopp.

procent.

Postexpeditör...............................................................

3,800

2,700

71.1

Förste postvaktmästare och förste postiljon .....................

1,640

960

58.5

Postvaktmästare och postiljon .......................................

1,400

800

57.1

Men förutom denna avsevärda skillnad i lönebeloppet tillkommer

beträffande den ojämförligt största delen av tjänstemännen, nämligen

de som tillgodonjuta ortstillägg, den omständigheten att för tjänstemännen

av högre grad detta tillägg tillfaller lönen, under det att detsamma

odelat ökar tjänstgöringspenningarna för tjänstemän av lägre

grad. Proportionen mellan lönen och slutavlöningens hela belopp för

de olika funktionärerna i högsta lönegruppen blir sålunda:

Slut-

Därav lön

avlöning.

belopp.

procent.

Postexpeditör..............................................................

4,370

3,270

75.0

Förste postvaktmästare och förste postiljon .....................

1,990

960

48.2

Postvaktmästare och postiljon .................................

1,750

800

45.7

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Beträffande den första tabellen här ovan, så må märkas, att den

procent av lönen, som där angives, grundlägger pension och änkepension.

Det framgår därav huru illa lottade tjänstemän av lägre grad

äro gentemot de högre. De senast angivna, ännu mera divergerande

siffrorna visa på skillnaden i avlönings tillgodonjutande vid sjukdom,

och i det fallet ställa sig förhållandena för tjänstemännen av lägre

grad ännu sämre.

Man har vid de under senare år för statens funktionärer genomförda

löneregleringarna — och den för posttjänstemän av högre grad

gällande är i det fallet typisk — utgått ifrån den helt säkert riktiga

principen, att den lön, som grundlägger pension, är lika över hela

landet, enär pensionären icke är beroende av bostadsband, men att

avlöningen under sjukdom skall vara avpassad efter ortens dyrhetsförhållanden.

Likaså har det befunnits rättvist, att den egentliga lönen,

vilken tillgodonjutes jämväl under sjukdomsförhinder, höjes i samma

mån som avlöningen i sin helhet höjes genom ålderstilläggens tillgodonjutande.

Dessa resultat ha ernåtts dels genom att ortstillägget anses

såsom lön men grundlägger icke pensionsrätt, dels genom att vissa

delar av ålderstilläggen tillfalla lönen.

För posttjänstemän av lägre grad förefinnas icke dessa faktorer.

Det må förtjäna framhållas, att ålderstilläggens och ortstilläggets oavkortade

läggande till tjänstgöringspengarna för dem innebär icke allenast

en orättvisa i jämförelse med tjänstemännen av högre grad utan

föranleder jämväl beaktansvärda ojämnheter i avlöningen för dem inbördes.

En förste postvaktmästare, som uppnått maximiavlöningen, åtnjuter

sålunda vid ledighet på grund av sjukdom, om han är stationerad

i fjärde lönegruppen 58.5 % av hela avlöningen, i tredje lönegruppen

53.6 i andra lönegruppen utgår vid sjukdomsfall allenast 49.4 % och

i första sjunker siffran till 48.2 %. Härav följer, att personalen å de

dyrare orterna vid sjukdomstillfällen har svårare att reda sig än å de

billigare.

Det är tydligt, att levnadskostnaderna å olika orter göra sig gällande

likaväl för den, som på grund av sjukdom nödgas vara tjänstledig,

som för den, som tjänstgör, och det är lika naturligt, att relationen

mellan den fasta lönen och hela avlöningen bör stå någorlunda

i samma proportion för den ena kategorien tjänstemän som för den

andra.

Såsom ytterligare bevis för att avlöningssystemet för posttjänstemän

av lägre grad är föråldrat må påvisas, att vaktmästarna hos Generalpoststyrelsen

åtnjuta, trots det deras sammanlagda avlöning, på

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.

grund av kortare arbetstid, är lägre, 200 kronor mera om året i lön,

vadan lönen för dem utgör 61 °/o av avlöningen, under det att postvaktmästare

i Stockholm åtnjuta endast 45.7 %>. Jämväl vaktmästarna

hos postsparbanken ha liknande avlöningsförmåner som de hos Generalpoststyrelsen.

Vad avlöningssystemet i övrigt angår skiljer sig det nuvarande

från det mera tidsenliga jämväl däruti att ålderstilläggen är o färre och

tillgodonjutas med längre mellanrum.

Den kommission, som under år 1907 förberedde postverkets omorganisation,

yttrade i nu förevarande hänseende följande:

»Kommissionen har icke kunnat undgå att uppmärksamma, huru

föga den lönereglering, som vid innevarande års riksdag genomfördes

beträffande postbetjänte, överensstämmer med de modärna principer,

som lagts till grund för de senast verkställda löneregleringarna vid

statens övriga kommunikationsverk och vilka kommissionen även sökt

följa i sitt avgivna förslag beträffande generalpoststyrelsen samt distriktsoch

lokalförvaltningarnas tjänstemän, och det synes kommissionen vara

av vikt, att den motsättning, som här föreligger, må så vitt möjligt

undanröjas. Kommissionens nyssnämnda förslag är bland annat grundat

på den åskådningen, att den enskilda befattningshavarens begynnelseavlöning

bör sättas jämförelsevis låg, men att denna begynnelseavlöning

bör, med hänsyn till den betydande ökning i levnadskostnaderna,

som under normala förhållanden komme att vid en mera framskriden

levnadsålder göra sig gällande, efter hand ökas med ett flertal, efter

relativt korta tidsperioder återkommande ålderstillägg. Om denna åskådning,

såsom kommissionen anser, äger sin tillämpning beträffande avlöningar

i allmänhet, så är det tydligen av så mycket större vikt, att ett

dylikt avlöningssystem kommer att gälla i fråga om den lägre personalen,

vars avlöningar ligga mer eller mindre nära existensminimum.»

Med det nu anförda lärer vara konstaterat, att en ny lönereglering

är av behovet påkallad ur den synpunkten att den nu gällande lönestaten

är otidsenlig och verkar orättvis i jämförelse med vad som gäller

för andra statstjänare. Förbundet går nu att motivera behovet av löneförhöjning

i sammanhang med löneregleringen.

För konstaterande av behovet av en avlöningsförhöjning torde vara

nödvändigt att påvisa levnadskostnaderna och ökningen av desamma

under de senaste åren. Därtill kommer, att senaste lönereglering ej

tillnärmelsevis höjde avlöningen till dåvarande kostnader för en familjs

uppehälle. Vid den beräkning av levnadskostnaderna, som här utförts

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

på basis av kommerskollegii avdelnings för arbetsstatistik uppgifter

samt den undersökning, som utförts av Stockholms statistiska kontor

under 1908, ha dessa dels beräknats för år 1904 — det år som grundläde

beräkningarna för den lönereglering, som genomfördes 1907 —

dels för år 1910, det senaste år för vilket finnes tillförlitliga siffror vid

utarbetandet av denna framställning. Vid denna beräkning av levnadskostnaderna

har närmast hyres- och livsmedelspriserna legat till grund,

och övriga utgifter approximativt beräknats efter de hushållsböcker,

som grundlagt Stockholms stads statistiska kontors under åren 1907—08

verkställda undersökning av levnadskostnaderna i Stockholm.

Då bostadspriset utgör en mycket stor del av levnadskostnaderna,

torde det vara riktigt att först något undersöka desamma under tiden

1904—1910, ty en ökning av en så väsentlig utgift som hyran måste

i hög grad inverka på levnadskostnaderna. Enligt Stockholms stads

statistiska kontors undersökning utgjorde hyrespriset i medeltal för de

150 hushållsböckerna 19 % och för de 34 hushållen med inkomst mellan

1,200—1,750 kr. 19.8 % samt de 38 hushållen med inkomst mellan

1,750—2,000 kr. inkomst 19.6 % av samtliga utgifter. I de beräkningar

för levnadskostnaderna i medeltal för hela landet, som längre fram anföras,

utgöra hyresprisen 1910:

för familj på 5 personer med 1 rum och kök................................. 8,67 %

)) » » 5 » »2 » » » 13,76 %

» » » 4 » »1 » » » 10,02 %

)) )) )) 4 » » 2 3> » d 16,05 %

Med nuvarande avlöning måste givetvis inskränkas på kostnaderna

för livsmedel, beklädnad och dylikt, varför hyran utgör en mycket högre

procent av levnadskostnaderna. Hyrespriset i förhållande till avlöningsförmånerna

under år 1910 framgår av tabell 1 beträffande maximum

och tabell 2 beträffande minimum, där det givetvis visar sig att till

hyra åtgår en högre procent av avlöningen.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tabell 1. Hyresprisen i förhållande till maximiavlöningen.

201

Maximiavlöning.

Medelhyra per år.

% av avi. i hyra

för 1 rum o. kök.

% av avi. i hyra

för 2 rum o. kök.

Stad.

Post-

vaktm.

Förste

post-

vaktm.

Ett rum

och kök.

Två rum

och rum.

Post-

vaktm.

Förste

post-

vaktm.

Post-

vaktm.

Förste

post-

vaktm.

Stockholm.....................

1,750

1,990

336

526

19.2

16.9

30.1

26.4

Göteborg .....................

1,700

1,940

233

394

13.7

12.o

23.2

20.5

Malmö ........................

1,700

1,940

223

378

13.1

11.5

22.2

19.5

Norrköping ..................

1,550

1,790

209

354

13.5

11.7

22.8

19.7

Örebro ........................

1,550

1,790

202

333

13.o

11.8

21.5

18.6

Sundsvall .....................

1,700

1,940

200

346

11.8

10.3

20.4

17.8

Kalmar........................

1,400

1,640

130

208

9.9

7.9

14.9

12.7

Medeltal för dessa

orter..................

1,621

1,861

219

363

13.5

11.S

22.4

19.5

Tabell 2. Hyresprisen i förhållande till minimiaylöningen.

Stad.

Minimi-

avlöning.

% av avlöningen

i hyra

För 1 rum

och kök.

För 2 rum

och kök.

Stockholm................................................................

1,350

25.o

39.o

Göteborg .................................................................

1,300

18.0

30.s

Malmö .....................................................................

1,300

17.2

29.o

Norrköping ...............................................................

1,250

16.7

28.3

Örebro .....................................................................

1,250

16.2

26.6

Sundsvall ..................................................................

1,300

15.4

26.6

Kalmar.....................................................................

1,100

11.8

18.9

Medeltal för dessa orter.............................................

1,264

17.5

28.7

I tabellerna 1 och 2 angivna medelhyror torde dock i flera fall

väsentligt understiga de priser, som dylika lägenheter betinga, vilka

bebos av postpersonalen. Denna nödgas bo ganska centralt eller ock

begagna kommunikationsmedel, varigenom hyreskostnaderna ökas. Därjämte

äro i kommerskollegii undersökning medtagna en del billiga,

knappast beboeliga lägenheter, som neddraga medelpriset. Enligt inBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

hämtade uppgifter utgjorde hyran för av posttjänstemän bebodda lägenheter

om ett rum och kök å ovannämnda orter under 1911 (Stockholm

1910):

Stockholm.............................. 345 kr.

Göteborg .............................. 280 »

Malmö .................................. 240 »

Norrköping........................... 245 »

Medelpris för dessa orter 259

Örebro.................................. 248 kr

Sundsvall .............................. 274 »

Kalmar.................................... 190 »

kr.

Tabell 3 visar huru mycket hyran för ett rum och kök utgör i

procent av avlöningen:

Tabell 3. Hyresprisen för ett rum och kök i förhållande till avlöningen,

enligt postpersonalens liyresuppgifter.

Stad.

Ordinarie postvaktmästare

Förste post- vaktmästare.

Minimum.

Maximum.

Stockholm..................................................................

25.5

19.7

17.3

Göteborg .................................................................

21.5

16.5

14.4

Matmö .....................................................................

19.o

14.1

12.4

Norrköping ...............................................................

19.6

15.8

13.7

Örebro .....................................................................

19.8

16.o

13.9

Sundsvall ..................................................................

21.1

16.i

14.1

Kalmar .....................................................................

17.3

13.6

11.6

Medeltal för dessa orter ..........................................

20.6

15.9

14.o

I den av postmannaförbundets Stockholmskrets 1910 gjorda undersökningen

av bostadsförhållandena för tjänstemännen av lägre grad i

Stockholm utgjorde hyrespriset för dem som hyrde ett rum och kök

22.8 % av avlöningen och de som hyrde två rum och kök 317 %.

Genomsnittsinkomsten var för dem som hyrde ett rum och kök

1,512.30 kronor och de som hyrde två rum och kök 1,702 kronor,

medelhyra respektive 345 och 539 kronor per år.

Av alla erkännes, att hyresförhållandena i huvudstaden äro särdeles

svåra. Till de abnormt höga hyrorna kommer även svårigheten att

erhålla lämplig bostad i stadens centrala delar och således i närheten

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

203

av arbetsplatsen. På grund av dessa svårigheter äro många nödsakade

söka sig bostäder i stadens utkanter och även i vissa fall utanför staden.

Således bodde 1910 31 utanför Stockholm av där stationerade,

vilket utgör nära 7 proc. av uppgiftslämnarna.

I samma stadsdel som det postkontor, å vilket de voro stationerade,

bodde, räknat över hela staden, 43.3 % av hela antalet. Å de stora

stadsdelarna på malmarna var antalet störst, således å söder, Stockholm

4, 96.1 % av där stationerade, i Vasastaden 69.3 % av dem som

voro stationerade vid Stockholm 6, under det att endast 17 % av de

vid Stockholm 1 stationerade bodde i samma stadsdel som postkontoret

och 12.1 % av de vid Stockholm 2 stationerade. Dessa två senaste

kontors personal, utgörande över hälften av alla i Stockholm stationerade,

nödgas således söka sig bostäder i många fall långt från arbetsplatsen.

Beräknas åter antalet boende i samma kyrkliga församling som

postkontoret är beläget uti, visar sig, att av samtliga endast 19.5 %

bodde i samma församling som det postkontor, vid vilket de voro stationerade.

Det största antalet bodde givetvis i de stora församlingarna

å malmarna, således av de vid Stockholm 4 stationerade 37 %, vid

Stockholm 6, 36 %. Utav vid Stockholm 1 stationerade bodde endast

4*3 % i samma församling som postkontoret är beläget.

Avståndet mellan bostaden och postkontoret blir av denna anledning

ganska stort och är beräknat efter uppmätning å kartan till i

medeltal för samtliga i Stockholm stationerade och där boende 1,260

meter. Tiden att tillryggalägga vägen mellan hemmet och arbetsplatsen

utgör i medeltal 20 min. per gång och uppgår till 1 timma

12 min. per dag. Det är således en avsevärd tid som åtgår för att

komma till och från arbetsplatsen, vilket bör tagas i betraktande vid

tjänstgöringstidens bedömande, liksom också avståndet ofta nödvändiggör

spårvagnsresor, vilka då öka hyrespriset.

Bostadsprisernas stegring i Stockholm framgår med önskvärd tydlighet

av kommerskollegii avdelnings för arbetsstatistik meddelande,

men visas även av undersökningen om tjänstemännens av lägre grad

bostadsförhållanden, som Generalpoststyrelsen utförde 1906 och Stockholmskretsens

undersökning 1910. Skillnaden'' i hyrespris å dessa tider

framgår av tabell 4, varjämte av tabell 5 framgår huru antalet bostäder

i olika prislägen ställde sig 1906 och 1910.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tabell 4. Skillnad i hyrespris 1906—1910.

1 rum

1 rum och kök.

2 rum och kök.

Antal

Medel-

hyra.

Antal

Medel-

hyra.

Antal

Medel-

hyra.

Generalpoststyrelsens utredning 1906 .........

55

234

. 177

308

160

459

Stockholmskretsens utredning 1910 ............

25

263

15S

345

122

539

Ökning ................................................

12.4 %

12.1 »/o

17.4. %

Tabell 5. Skillnaden i bostadsförhållanden beträffande bostäder i

olika prislägen.

1 r

u m

1

rum o

c h

kök

Högst

201

-250

Öyer

Högst

251-300

301-350

Öyer

200 kr.

kr.

250 kr.

250 kr.

kr.

kr.

350 kr.

tal.

%

tal

%

tal

%

tal

%

tal

%

tal

%

tal

%

Generalpoststyrelsens

utredning 1906 ......

21

38.i

19

34.8

15

27.3

23

13.o

74

41.8

61

34.4

19

10.8

Stockholmskretsens ut-

redning 1910 .........

5

20.o

6

24.o

14

56.o

9

5.8

39

24.7

50

31.6

60

37.9

2 rum och kök

Högst

401-

-500

Över

400 kr.

kr.

500 kr.

Antal.

%

Antal.

%

Antal.

%

Generalpoststyrelsens utredning 1906 ...........................

50

31.9

83

51.8

27

17.o

Stockholmskretsens utredning 1910..............................

18

14.8

35

28.7

69

56.5

En liknande undersökning av bostadsförhållandena å andra orter,

jämförd med Generalpoststyrelsens undersökning, är ej möjligt att nu

åstadkomma, men torde här (tabell 6) beträffande Göteborg och Malmö

anföras skillnaden å medelhyran mellan kommerskollegii och Generalpoststyrelsens

undersökning under 1906.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

205

Tabell 6. Skillnaden å medelhyra 1006 mellan Kommerskollegii och

Generalpoststyrelsens undersökning.

1 ■

1

1 rum

1 rum

och kök

2 rum och kök

Göteborg

Malmö

Göteborg

Malmö

Göteborg

Malmö

Kommerskoll. undersökning

180

115

215

179

856

266

Generalpoststyrelsens undersökning

190

145

218

191

347

275

Av tabell 6 framgår tydligt, att bostadspriserna utom i ett fall

hålla sig över de av kommerskollegii angivna medelhyrorna.

Höjningen av bostadspriserna från 1906 till föregående år för lägenheter

om ett och två rum med kök i Göteborg och Malmö torde tillnärmelsevis

kunna beräknas, om ock det materiel, som legat till grund

för undersökningen 1911, är väl ringa och således ej fullödigt, men

denna höjning torde med sannolikhet kunna beräknas såsom framgår

av tabell 7.

Tabell 7. Skillnad i bostadspriserna 1906 och 1910.

1 rum

och kök

2 ram och kök

Göteborg

Malmö

Göteborg

Malmö

Generalpoststyrelsens undersökning 1906........................

218

191

347

275

Uppgifter lämnade 1911 .............................................

280

240

420

360

Ökning.....................................................................

28.4 %

25.7 o/o

21.0 %

30.9 o/o

Denna ökning utgör ej den faktiska ökningen av bostadspriserna

i Göteborg och Malmö, vilken enligt kommerskollegium utgör ungefär

20 % för ett rum och kök, 15 % för två rum och kök i Göteborg

samt 15 % för ett rum och kök och 25 % för två rum och kök i Malmö.

I tabell 7 angivna ökning avser sådana lägenheter som personalen bebor.

Hyrespriserna å olika orter i landet under tiden 1905—1910 enligt

kommerskollegii undersökningar framgår av tabell 8.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tabell 8. Hyrespris å olika orter i landet.

Hyrespris kronor

Ökning

1905-

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1910 %

Stockholm:

Ett ruin...................................................

189

200

207

213

238

232

22.8

Ett rum och kök.......................................

289

298

312

223

333

336

16.3

Två rum och kök.......................................

458

475

500

511

528

526

14.8

Östra Sverige:

Ett rum...................................................

85

87

91

92

91

88

3.5

Ett rum och kök.......................................

153

155

155

164

167

167

9.2

Två rum och kök.......................................

252

255

262

272

274

278

10.3

Småland och öarna:

Ett rum...................................................

67

69

72

''70

71

72

7.5

Ett ruin och kök.......................................

100

no

113

117

119

129

29.0

Två rum och kök.......................................

168

164

180

187

199

198

17.8

Södra Sverige:

Ett rum...................................................

82

92

96

100

97

94

14.c

Ett rum och kök.......................................

127

130

136

144

136

145

14.2

Två rum och kök.......................................

196

209

215

229

236

246

25.5

Västra Sverige:

Ett rum...................................................

78

78

—

82

84

84

7.7

Ett rum och kök.......................................

124

131

134

143

143

147

18.5

Två rum och kök.......................................

208

222

218

230

230

239

14.9

Norra Sverige:

Ett rum...................................................

100

108

108

105

112

114

14.0

Ett rum och kök.......................................

185

196

195

200

206

201

8.7

Två rum och kök.......................................

323

330

354

355

357

361

11.8

Hela riket:

Ett rum...................................................

85

89

91

92

93

93

9,4

Ett rum och kök.......................................

141

148

150

157

159

160

13.5

Två rum och kök.......................................

235

242

251

260

264

269

14.5

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

K.ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Av de olika landsdelarna omfattar Östra Sverige: orterna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län,

Småland och öarna: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gottlands län,

Södra Sverige: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Västra Sverige:

Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands

och Örebro län, Norra Sverige: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

tabell 8 visar oförtydbart en avsevärd ökning av bostadspriserna,

en ökning, som för landet i medeltal uppgår till nära 15 procent för

två rum och kök samt något mindre för ett rum och kök. Då hyran

utgör en avsevärd del av en familjs levnadskostnader, måste en så avsevärd

höjning av hyrespriset betydligt öka levnadskostnaderna.

I tabell 9 ^anföras de gängse priserna å olika orter för mindre

lägenheter vid årsskiftet och vilka få betalas av tjänstemännen. En hel

del äio medeltalet av hyreskostnaderna för tjänstemän av lägre grad

å respektive orter.

lamell 9. Hyrespriser under 1911, enligt av medlemmarna insända uppgifter.

Orter.

1 rum

och kök

kr.

2 rum

och kök

kr.

Orter.

1 rum

och kök

kr.

2 rum

och kök

kr.

Stockholms distrikt:

Malmö.

240

360

Stockholm ...........

'') 345

'') 539

inom södra distriktet:

Södertälje ..............................

279

375

Varberg.....

200

300

inom mellersta distriktet:

Falkenberg ..........................

175

250

Valskog ........

_

160

Karlshamn.............................

175

225

Hallsberg ...........

_

280

Karlskrona........

228

360

Ivrylbo ...............

240

300

Ystad...................................

175

250

Falun .................

275

375

Eslöv............

188

281

Örebro.................

248

367

Lund.......

193

303

Köping..............

200

Landskrona..............................

200

275

Västerås.....

214

361

Ängelholm .....

200

325

Hudiksvall ...

220

330

Hälsingborg

189

300

Söderhamn.......

200

325

Båstad....................................

—

160

Uppsala ...............

183

322

Trälleborg ..............................

193

285

Gävle................

200

317

Halmstad ..

200

350

Enköping................................

175

300

/ Medelpriset för utav tjänstemän av lägre grad bebodda lägenheter under 1910, enligt kretsens under
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Orter.

1 rum

och kök

2 rum

och kök

Orter.

1 rum

och kök

2 rum

och kök

kr.

kr.

kr.

kr.

inom västra distriktet:

Flen.......................................

—

275

Karlstad.................................

225

375

EskUstuna ..............................

244

388

Säffle ....................................

160

275

Oxelösund ..............;...............

220

—

Kristinehamn...........................

180

290

Hvetlanda ..............................

—

175

KU........................................

180

264

Sävsjö....................................

—

190

Filipstad.................................

140

240

Västervik ...............................

—

250

Charlottenberg ........................

180

210

Hultsfred.................................

—

180

Arvika....................................

180

265

Strängnäs...............................

—

360

Herrljunga..............................

175

275

Jönköping ..............................

175

256

Uddevalla ..............................

200

300

Huskvarna..............................

170

250

Falköping-Banten.....................

200

275

Hjo .......................................

175

250

inom norra distriktet:

Lidköping ..............................

185

290

Luleå.....................................

263

411

Borås.....................................

164

285

Boden....................................

264

400

Falköping ...............................

180

282

Gällivare.................................

300

420

Ulricehamn..............................

150

275

Jörn.......................................

175

275

Skövde....................................

160

275

Piteå ....................................

206

314

Göteborg................................

280

420

Malmberget ............................

275

378

Morjärv .................................

250

350

inom östra distriktet:

Haparanda..............................

180

250

Kalmar ..................................

190

260

Skellefteå ...............................

230

350

Norrköping..............................

245

380

Ange.....................................

240

360

Nyköping ...............................

220

340

Backe...................................

175

265

Visby ....................................

180

246

Långsele................................

150

240

Borgholm ...............................

—

200

Örnsköldsvik...........................

240

400

Värnamo.................................

—

200

Sundsvall ...............................

274

—

Nässjö....................................

—

236

Umeå ....................................

275

400

Finspong.................................

—

225

Priserna å livsmedel visa en avsevärd stegring under tidsperioden

1904—1910, om ock största ökningen skett till 1908 och därefter varit

något mindre. Livsmedelspriserna i medeltal för hela riket å olika

orter, enligt kommerskollegii undersökning, framgår av tabell 10.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 209

Tabell 10. Medelpriser å nysmedel i hela riket åren 1904—1910.

Y a r u s 1 a g.

Kvan-

titet.

1904.

1905.

1906.

1907.

1908.

1909.

1910.

Ökning +

Minskning —

1904—1910.

Öre.

Öro.

Öre.

Öre.

Öre.

Öre.

Öre.

Öre.

Proc.

Mjölk, oskum.................

liter

13

13

14

14

14

14

14

+

1

+ 7.7

» skum. ..................

»

7

7

7

7

7

7

7

0

0

Smör, bords- (mejeri) ......

kg.

206

212

221

219

226

220

222

+

16

+ 7.s

» mat- (lands) .........

»

185

191

201

199

204

198

200

+

15

+ 8.i |

Ost, halvfet ..................

))

103

107

109

116

116

115

114

+

11

+ 10.7

Margarin, bästa sort .......

))

149

157

159

157

164

159

169

+

20

+ 13.1

Ägg, färska ...................

tjog

129

133

142

150

148

150

149

+

20

+15.5

Potatis, gammal.............

5 lit.

—

29

25

29

32

28

27

—

<0

— 6.9

Ärter, gula.....................

kg.

27

27

26

27

SO

28

29

+

2

+ 7.4

Bruna bönor ..................

»

40

39

39

40

42

41

46

!■

6

+ 15.5

Mjöl, vete .....................

»

27

27

27

28

31

33

32

+

5

+ 18.5

» råg ......................

»

19

19

19

20

23

22

20

+

1

+ 5.3

» rågsikt..................

»

23

24

24

26

29

28

26

4-

3

+ 13.0

Gryn, havre ...................

»

31

31

31

32

33

33

34

+

3

+ 96

» ris, bästa...............

»

—

57

58

59

59

61

63

+

6

+ 10.5

Rågbröd, hårt, groft.........

»

36

35

35

37

41

41

40

+

4

+ 11.1

» mjukt, limpa......

))

35

34

35

35

38

39

39

+

4

+ 11.4

» limpa, sur.........

»

25

25

26

26

28

28

28

+

3

+ 12.0

Vetebröd, skorpor, bill.....

»

63

64

65

67

73

75

76

13

+20.6

Nötkött, färskt, stek .......

))

91

89

98

106

109

104

98

_1_

7

+ 7.7

» soppkött..........

))

76

74

81

89

91

85

- 78

+

2

+ 2. G

Kalvkött, stek ................

»

102

104

116

118

122

120

117

+

15

+ 14.7

» spädkalv ..........

»

53

53

58

64

66

63

60

+

7

+ 13.2

Fårkött, färskt ..............

»

103

105

118

125

125

121

118

+

15

+ 14.6

Fläsk, » ...............

))

105

no

127

123

114

121

129

~r

24

+ 22.9

» salt, svenskt .........

»

115

117

182

131

121

127

138

+

23

+20.o j

Fisk, färsk sill ...............

»

31

33

34

34

28

28

31

0

o

» strömming ............

))

42

40

41

44

36

36

36

—

6

— 14.3 |

» rödspotta...............

))

70

71

75

80

81

79

80

-i-

10

+ 14.3

o salt sill ................

»

36

38

40

41

38

37

39

+

3

+ 8.3 i

» » strömming.......

)>

24

25

26

25

25

23

23

—

1

— 4,2

Kaffe, obränt, - brasilianskt

))

no

115

117

116

116

115

125

+

15

+ 13.7

Socker, bit- ...................

»

61

69

62

62

66

67

71

+

10

+ 16.4

Ved, osåg., hemkörd, björk

( stor-

2,180

2,170

2,220

2,360

2,680

2,520

2,280

+ 100

+ 4.6

» » » barr

l famn

1,660

1,650

1,710

1,850

2,140

2,020

1,810

+ 150

+ 9 o

Kol, antracit, hemkörd ....

hl.

—

332

318

355

388

376

373

i +

41

+ 12.4

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Enligt tabellen bär sålunda prisstegringen under tidsperiden 1904

—1910 utgjort för fårstek 14,6 %, nötkött respektive 7,7 och 2,6 %, kalvstek

14,7 %, spädkalv 13,2 %, färskt fläsk 22,9 %, salt fläsk 20 %, ost 10,7 %,

ägg 15,5 %, mejerismör 7,s %, margarin, respektive 13,4 och 25,i %, vetemjöl

18,5 %, rågmjöl 5,3 % och rågsikt 13 %, rågbröd över 11 %, skorpor

20 %, kafle 13,7 % och socker 16,4 %. I fråga om vedprisen har björkved

fördyrats med 4,6 % och barrved med 9 %. Kol har stigit med

15,4% och koks med 16,1 %.

Den stegring i livsmedelspriset, som inträffat under tidsperioden

1904—-1910 över hela landet, har ännu starkare framträtt i städerna.

Detta har sin naturliga förklaring genom att prisstegringen till stor

del orsakats av, att år 1907 högkonjunkturen nått kulmen och förorsakat

ökning av livsmedlen genom att industrien dragit mängder av folk till

de större platserna och således ytterligare ökat levnadskostnaderna. Då

större delen av postpersonalen är stationerad å dessa platser, framgår

tydligt, att de nu i hög grad blivit lidande på den enorma stegringen

av priserna. Därtill kommer, att minuthandelsprisen i många fall något

överstiga dessa av kommerskollegii utarbetade medelpris, då i synnerhet

inbyggarna i städerna äro hänvisade till att köpa sina livsförnödenheter

hos minuthandlarna och dessas pris ganska lätt följa partihandelspriset,

då detta stiger, men merendels stannar, då det senare sjunker.

För många uppstår högre kostnad på grund av att de behövliga varorna

ej kunna köpas i större partier eller å lämpliga tider, ett faktum som

konstateras i Stockhoms stads förut berörda undersökning, varav framgår,

att ju högre inkomst en familj hade ju billigare blevo livsmedlen,

då man även måste utgå ifrån att de bättre situerade i allmänhet köpte

varor av bättre kvalité.

Vid beräkning av levnadskostnaderna för en familj finnas olika

sätt att gå tillväga, utan att någon dock kan fullständigt angiva desamma.

Här torde ej heller kunna angivas de verkliga levnadskostnaderua

å olika orter, utan blott angivas kostnaderna för liknande förbrukning

på olika platser och tider.

Den undersökning, som verkställdes av Stockholms statistiska kontor

och som var baserad på 150 hushållsböcker, förda under tiden oktober

1907—september 1908, visar, att levnadskostnaderna i medeltal för konsumenter

inom de tre lägsta inkomstgrupperna utgjorde per konsum
-

tionsenhet:

för inkomsttagare mellan 1,200—1,500 kr.................................. 649,26 kr.

» » » 1,500—1,750 » 787,34 »

» » )) 1,750—2,000 » 801,68 »•

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Då de små inkomsttagarna, som fört dessa böcker, av helt naturliga

skäl både mycket små familjer, kunna de absoluta kostnaderna för

dessa familjer ej grundlägga de verkliga kostnaderna för en familj,

varför de uträknats på en familj av den storlek, som beräknats såsom

medeltal i landet, nämligen 4 å 5 personer, beräknade med så stora barn

att de utgöra 2,5 respektive 3 enheter enligt nedanstående beräkning

för konsumtionsenheterna.

Levnadskostnaderna utgjorde sålunda för en familj på fem personer

(3 enheter):

för inkomsttagare mellan 1,200—1,500 kr.

» » » 1,500—1,750 »

» » » 1,750—2,000 »

1,947,78 kr.

2,362,02 )>

2,405,04 »

samt för en familj på fyra personer (2,5 enheter):

för inkomsttagare mellan 1,200—1,500 kr.......................

» » » 1,500—1,750 » ......................

» » » 1,750—2,000 » .....................

1,625,15 kr.

1,9 6 8,35 »

2,004,20 d

Konsumtionsenheterna äro

nade sålunda:

Ålder.

av Stockholms statistiska kontor beräk
-

Enhetstal.

0— 3

4— 6

7— 9

10—12

13—14

15 — 16

17—18

19 och

ar .........

» ........

;» .........

» .........

» .........

)> ........

» .......

däröver

Män.

Kvinnor.

0,1

0,1

0,2

0,2

0,3

0,3

0,4

0,4

0,5

0,5

0,7

0,6

0,9

0,7

1,0

0,8

kan med

fullt fog

äro för lågt beräknade, då dessa både beträffande mat och kläder kräva

mer än det beräknade i förhållande till de vuxna. Detta torde även

bekräftas av, att denna beräkning är uppgjord efter tyskt mönster, där

levnadsförhållandena äro väsentligt olika mot i Sverige. I alla beräkningar,

som förut utförts, har barn, oavsett ålder, beräknats för hälften

mot vuxen person. Då Stockholms stads undersökning är byggd på denna

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

beräkningsgrund, anse vi oss dock böra antaga densamma för beräkning

av konsumtionsenheterna.

För undersökning av levnadskostnaderna under en längre tidsperiod

och å andra platser är det nödvändigt att konstatera kvantiten

av livsmedel per konsumtionsenhet. I följande beräkningar härutinnan

har utgåtts från den norm, som av ovannämnda Stockholms stads livsmedelskommitté

fastställts beträffande alla de varuslag, som finnas upptagna

i kommerskollegii statistik över livsmedel, samt avser inkomsttagargrupper

mellan 1,200 och 2,000 kronor.

Beräknat enligt kommerskollegii livsmedelspriser, har priset för

livsmedel i Stockholm per konsumtionsenhet utgjort år 1904 kronor

228,05 och år 1910 kronor 255,07, utvisande en ökning av 11,8 %.

Vad angår övriga levnadsomkostnader, livsmedel, utöver i kommerskollegii

statistik upptagna, drycker, bränsle såsom tändstickor, gas

o. dylikt, beklädnad samt övriga utgifter, torde dessa svårligen exakt

kunna beräknas. Det torde därför vara lämpligt att därvidlag som

beräkningsgrund dels taga hänsyn till att priserna för sådana varuslag

äro beroende på hyrespriset å angivna tidsperiod, dels till livsmedelsprisen

i stort sett. Då hyrespriset under tidsperioden 1904—1910

stigit något mer än priset å livsmedel, torde beräkningen ej kunna

anses för hög, om här ovan angivna prisstegring å livsmedel lägges

till grund för övriga kostnaders förändringar.

Härifrån har dock ansetts lämpligt utesluta utgifterna för drycker,

vilkas pris visserligen undergått förändringar, men vilka förändringar

orsakas av andra skäl än de, som delvis grundlägga desamma för andra

livsförnödenheter. Därtill kommer, att kostnaderna för dryckesvaror i

flesta fall måste och böra underordnas möjligheten att få inkomsterna

att räcka till det nödvändigaste. Därför har dessa utgifter beräknats

lika för de olika tider, denna undersökning omfattar, och inverkade

således ej på stegringen av de beräknade levnadskostnaderna. Likaledes

har kostnader för bränsle utom kol, ved och fotogen ej ansetts

förändrade. För enkelhetens skull hade kostnaderna i hushållsböckerna

för varor, ej upptagna i här angivna förteckning över livsmedel i kommerskollegii

statistik, upptagits lika för 1907 som 1908, fastän prisen

1908 torde vara något högre.

Enligt på här angivet sätt utförd beräkning utgjorde omkostnaderna

per konsumtionsenhet:

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 213

1904 1910

Livsmedel samt ved och kol ............................................307: 40'' 343: 31

Drycker........................................................................................ 37: 27 37: 27

Bränsle (utom ved, kol och fotogen)............................... 10: 24 10: 24

Beklädnad.................................................................................. 65: 58 76: 27

Övriga utgifter......................................................................... 147: 97 164: 56

Summa 568: 46 631: 65

Mot denna beräkning’ kan visserligen göras en anmärkning, då

det gäller posttjänstemännen av lägre grad, nämligen att kostnaden

för beklädnad bliver bra hög, då fria arbetskläder erhållas. Dock torde

beklädnadskostnaderna ej kunna reduceras mer än med 50 % och således

här angivna summa per enhet sänkas med respektive 33 och 38

kronor, således ej mer än 6 % av dessa kostnader. På levnadskostnaderna

i stort torde denna reducering således ej hava något större inflytande,

då densamma givetvis endast kan omfatta den konsumtionsenhet,

som representerar tjänstemannen själv, under det hela beloppet bibehålies,

då det gäller hustru och barn.

Levnadskostnaderna uppgingo sålunda i Stockholm, beräknade på

detta sätt, åren 1904 och 1910 till följande belopp.

För familj på 5 personer (3 enheter):

1904 '' 1910

Livsmedel, beklädnad, bränsle samt övriga kost

nåder.............................................................!.............. 1,705:38 1,894:95

Hyra för ett rum och kök ............................................ 273: — 336: —

Således eu ökning av 12.8 %.

Summa 1,978: 38 2,230: 95

Därest samma familj nödgas hyra större bostad, då med skäl kan

anföras, att bostaden är för liten för så stor familj, ökas givetvis kostnaderna.

Vid senaste bostadsräkningen ansågs såsom överbefolkade

de lägenheter, i vilka bodde över 3 personer per eldstad, varför en

familj på fem personer i ett rum och kök, två eldstäder, nalkas denna

trångboddhet. För tjänstemän vid statens järnvägar, motsvarande förste

postvaktmästare, beräknas alltid 2 rum och kök såsom bostadsförmån.

Levnadskostnaderna utgör sålunda för samma familj, vilken hyr

2 rum och kök: 4994 4940

Livsmedel, beklädnad, m. m.......................................... 1,705: 38 1,894: 95

Hyra för två rum och kök.......................................... 446: — 526: —

Ökning alltså 12.6^. Summa 2,151:38 2,420:95

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Som medeltal för hela landet brukar angivas, att en familj består

av fyra personer — man, hustru och två barn — varför även en beräkning

av levnadskostnaderna utförts för en sådan familj, och framgår

resultatet av tabell 11.

Tabell 11. Levnadskostnader i Stockholm för eu familj på 4

personer (2.5 enhet.)

Livsmedel, beklädnad in. m............................

Hyra ........................................................

Summa

Boende i 1 rum cell kök

1

Boende i 2 rum och kök

1904

1910

1904

1910

Kr.

öre

Kr.

öre

Kr.

öre

Kr.

öre

1,421

273

15

1,579

336

13

1,421

446

15

1,579

526

13

1,694

15

1,915

13

1.867

15

2,105

13

Ökningen utgör:

För familj med ett rum och kök 13,0 %.

» » » två » » )) 12,7 %.

Att levnadskostnaderna äro särskilt höga i Stockholm torde vara

ett erkänt faktum, men även i det övriga landet har levnadskostnaderna

ökat ofantligt under här angivna tidsperiod. Visserligen är prisskillnaden

störst å hyrorna, men även förefinnes någon prisskillnad å livsmedel.

Då i löneförslaget ej avses att söka ernå någon jämförelse

mellan orterna, utan endast framhålla de allmänna levnadskostnaderna,

ha här nedan blott utförts beräkningar över desamma i några större

städer. En fullt exakt jämförelse mellan levnadskostnaderna å olika

orter är omöjligt att åstadkomma, då någon konsumtionsstatistik ej förefinnes

från andra orter än Stockholm, och konsumtionen av livsmedel

är mycket olika. Jämförelsen är därför möjlig endast i så måtto att

här beräknas levnadskostnaderna å andra orter under förutsättning av

samma konsumtion som i de siockholmshuskåll, vilka legat till grund

för beräkningarna av levnadskostnaderna i Stockholm.

Med utgångspunkt från denna konsumtion, beräknad å ortens priser

på livsmedel och övriga utgifter minskade med samma procent som

livsmedel äro billigare än i Stockholm, äro levnadskostnaderna beräknade

i några större städer. Därjämte är en beräkning utförd på hela landet

i medeltal.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

215

Av tabell 12 framgår, att livsmedelspriserna ökat något mer i städerna

än medeltal för hela landet, men är skillnaden i pris icke så

stort mellan olika orter.

Tabell 12. Kostnaderna för livsmedel per konsumtionsenhet i nedanstående

städer samt i medeltal för hela landet:

(För jämförelse är även anförda kostnaderna för Stockholm.)

1904

1910

Ökning

1904—1910

Er.

öre

Er.

öre

%

Göteborg....................................................................

293

58

325

93

11.0

Malmö ........................................................................

291

99

325

47

11.6

Norrköping..................................................................

285

17

315

27

10.6

Örebro .......................................................................

271

35

317

22

17.o

Sundsvall.....................................................................

303

22

341

18

12.5

Kalmar........................................................................

271

74

312

67

15.i

Medeltal för dessa sex städer.......................................

286

17

322

96

12.s

Medeltal för kela landet .............................................

287

60

316

19

lO.o

Stockholm ...............................................................

307

40

343

31

11.7

Levnadskostnaderna i de angivna städerna äro uträknade på sätt

som förut angivits, och framgår dessa av tabell 13 för familj på fem

personer (3 enheter) och av tabell 14 för familj på fyra personer (2 Vä

enheter).

Av dessa tabeller framgår, att levnadskostnaderna i medeltal ökat

med 9,5 procent sedan 1904, samt att de i de större städerna ökat ännu

mer, beroende på en avsevärd stegring av hyrespriserna. Då här beräknade

levnadskostnader äro byggda på kommerskollegii undersökning

av hyres- och livsmedelspriser, torde de ej kunna anses vara för höga,

utan utgöra det minimum, som behöves för att kunna försörja familj

utan allt för stora bekymmer. Det visar sig sålunda att, först då maximiavlöningen

enligt förbundets förslag uppnås, denna räcker till att gälda

bär beräknade kostnader.

Av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik äro för år 1909

beräknade utgifterna för de viktigaste livsmedlen å en del platser för

en familj på 4 personer med en genomsnittsinkomst på 2,000 kronor

samt hyra för 2 rum och kök. Denna kommerskollegii utredning visar

följande siffror:

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

Tabell 13. Levnadskostnaderna för en familj på

(För jämförelse anföras

1 9 0 4.

Livsmedel,

beklädnad

och övriga

utgifter.

Hyra.

Summa levnadskostnader.

För 1 rum

och kök

För 2 rum

och kök

För familj,

boende i

1 rum och

kök.

För familj,

boende i

2 rum och

kök

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr. ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Göteborg.................,.................................

1,574

04

198

351

1,772

04

1,925

04

Malmö .....................................................

1,564

50

174

—

261

—

1,738

50

1,825

50

Norrköping................................................

1,524

09

234

—

347

—

1,758

09

1,871

09

Örebro .....................................................

1,464

24

150

—

273

—

1,614

24

1,737

24

Sundsvall...................................................

1,629

62

177

—

301

—

1,806

62

1,930

62

Kalmar......................................................

1,464

66

102

—

169

—

1,566

66

1,633

66

Medeltal för dessa sex städer........................

-

—

—

—

—

_

1,709

36

1,820

52

Medeltal för kela landet..............................

1,547

01

141

—

235

—

1,688

01

1,782

01

Stockholm.................................................

1,705

38

273

—

446

—

1,978

38

2,151

38

Utgifter

för de vik-

Hyra för

tigaste livs-

2 rum

medlen

och kök

kr.

kr.

Stockholm.................

.. 764

540

Kiruna.....................

.. 804

482

Malmberget .............

.. 789

455

Gällivare..................

.. 789

401

Boden........................

.. 731

358

Sundsvall (staden) .

.. 745

338

Malmö ......................

.. 724

351

Luleå.......................

.. 743

329

Göteborg..................

.. 713

356

Karlstad ....................

.. 719

331

Eskilstuna.................

.. 713

303

Gävle........................

.. 706

334

Örebro ...................

.. 712

314

Norrköping .............

.. 682

318

Utgifter

för de vik-

Hyra för

tigaste livs-

2 rum

medlen

och kök

kr.

kr.

Uppsala ..............

....... 718

281

Västerås ..............

........ 696

299

Borås....................

...... 689

279

Karlskrona ........

...... 683

284

Söderhamn ........

...... 706

260

Hälsingborg........

...... 677

262

Lund ....................

...... 708

227

Jönköping...........

....... 689

241

Halmstad..............

....... 694

236

F alun....................

....... 704

209

Kristianstad.......

....... 671

229

Vänersborg........

....... 663

229

Kalmar.................

........ 671

196

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

217

5 personer i sex städer samt hela landet i medeltal.

även kostnaderna i Stockholm.)

19 10.

Ökning i

levnads-

Nuvarande avlöning

för postvaktmästare

och. postiljoner.

Föreslagen avlöning- för postvaktmästare

och postiljoner.

Livsmedel,

Hyra.

Summa levnads- kostnader.

kostnaderna.

beklädnad

och. övriga

utgifter.

För 1 rum

och kök

För 2 rum

och kök

För familj,

boende i

1 rum och

kök

För familj,

boende i

2 rum och

kök

De, som

hyra

1 rum

och kök

De, som

hyra

2 rum

och kök

Mini-

mum.

Maxi-

mum.

Mini-

mum.

Maxi-

mum.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Er.

ö

Kr.

ö.

%

%

Er.

ö

Er.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö

1,730

43

233

_

394

_

1,963

43

2,124

43

10.8

10.4

1,800

_

1,700

1,595

2,090

1,728

48

223

—

378

—

1,951

48

2,106

48

12.0

15.4

1,300

—

1,700

—

1,595

—

2,090

—

1,671

SO

229

—

354

—

1,900

30

2,025

30

8.o

8.0

1,250

—

1,550

—

1,595

—

2,090

—

1,687

56

202

—

333

—

1,889

56

2,020

56

17.0

16.s

1,250

—

1,550

—

1,595

—

2,090

—

1,817

88

200

—

346

—

2,017

88

2,163

88

11.7

12.o

1,300

—

1,700

—

1,595

—

2,090

—

1,662

87

133

—

203

—

1,795

87

1,865

87

14. ö

14.2

1,100

—

1,400

—

1,450

—

1,900

—

—

—

—

_

—

—

1,919

75

2,051

09

12.0

12.6

1,250

«

1,600

—

1,571

—

2,058

-■

1,687

74

160

—

269

—

1,847

74

1,956

74

9.4

9.8

1,894

95

336

—

526

—

2,230

95

2,420

95

12.8

12.6

1,350

1,750

—

1,667

50

2.185

—

Tabell 14. Levnadskostnader, beräknade för eu familj, betsående

_______ av 4 personer;___

1904

1910

Ökning

För familj

i 1 rum

och kök

För familj

i 2 rum

och kök

För familj

i 1 rum

och kök

För familj

i 2 rum

och kök

För familj

i 1 rum

och kök

För familj

i 2 rum

och kök

Kr.

öre

Kr.

öre

Kr.

öre

Kr.

öro

%

%

Göteborg.....................

1,509

70

1,662

70

1,675

03

1,836

03

11.0

10.4

Malmö........................

1,477

75

1.554

75

1,663

40

1,818

40

12.6

16.9

Norrköping..................

1,504

08

1,617

08

1,601

75

1,746

75

6.5

8.o

Örebro ........................

1,370

20

1,493

20

1,608

30

1,739

30

17.4

16.5

Sundsvall...................

1.526

45

1,650

45

1,704

13

1,850

13

11.7

12.1

Kalmar........................

1,322 .

55

1,389

55

1,518

73

1,588

73

14.8

14.8

j Medeltal för dessa sex

städer ..................

1,451

79

1,561

29

1,628

56

1,763

22

12.2

12.9

Medeltal för hela lan- det .....................

1,430

18

1,524

18

1,566

45

1,675

45

9.5

9.9

> Stockholm ..............

1,694

15

1,867

15

1,915

13

2,105

13

13.o

12.7

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Ovanstående uppgifter omfatta allenast de viktigaste livsmedlen och.

hyror. Enligt Stockholms stads här ovan berörda utredning fördelade

sig utgifterna för en familj med beräknat inkomstbelopp av 1,750—

2,000 kr. så, att till föda (= livsmedel) åtgick 40 % av utgifterna, till

hyra 19,6 % och till övriga utgifter 40,4 %. Man kan sålunda säga, att

ett belopp, motsvarande kostnaderna för livsmedel, bör tilläggas utgifterna

i respektive städer för att få en något så när exakt bild av de

sammanlagda levnadskostnaderna.

För att i någon mån ådagalägga huru de olika kostnaderna för en

familjs uppehälle fördela sig avtryckes här nedan sammandraget av en

hushållsbok, som förts av en brevbärarförman i den förut omtalade,

av Stockholms stad anordnade utredningen. Det är dock härvid att

märka, att familjen ifråga består av endast man, hustru och ett yngre

barn, tillsammans representerande enligt ovan angiven beräkning två

konsumtionsenheter.

Inkomster:

Mannens inkomst............................................................................. kr- 1,610:98

Hustruns............................................................................................. » 125: —

Matvaror:

Färsk kött .........

53: 06

Konserveratkött

31: 12

Charkuterivaror

9: 84

Färsk fisk .........

17: 74

Konserverad

(salt) fisk.........

8: 83

Mj ölk och grädde

178: 15

Smör....................

71: 23

Ost........................

15: 21

Ägg .....................

35: 61

Fett och flott ...

7: 35

Övriga animali-

ska födoämnen

0: 10

Bröd....................

54: 83

Mjöl (olika slag)

71: 01

Gryn( » » )

10: 08

Makaroner .........

0: 57

Transport

564: 73

Sammanlagd inkomst kr. 1,765: 98

Utgifter:

Transport

564: 73

Rotfrukter (pota-

tis, kålrötter

m. m.) ............

16: 22

Grönsaker .........

4: 14

Frukter och bär

20: 53

Konserverade

grönsaker ... .

1: 51

Konserverade

frukterochbär

2: 31

Socker och sirap

64: 79

Kaffe ..................

18: 78

Te .......................

6: —

Kakao..................

4: 99

Kryddor...............

11: 85

Konfekt o. dylikt

2: 27

Drycker:

Maltdrycker ......

3:42

Transport 3: 42 718: 12

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Klingl.

Maj:ts Nåd

Transport

3: 42

718: 12

Vin.......................

4: 85

Spirituösa............

3: 25

11: 52

Tobak ..................

..............

0: 98

Förtäring utom hemmet...

5:49

Bostad:

Hyra för ett rum

och kök .........

250: — >)

Reparationer......

1: 10

251:10

Beklädnad:

Kläder: Färdig-

gjorda eller

beställda.........

188: 30

Hemsydda samt

reparationer...

Skodon: Nyan-

30: 95

skaffning.........

40: 25

Underhåll...........

34: 15

293:65

Bränsle och belysning:

Ved.....................

32: 75

Kol .......................

54: 20

Gas.......................

18: 84 *

Fotogen ..............

Övriga bränsle-

16: 99

materiel.........

1: 92

124: 70

Tvätt och renhållning .....

Inventarier och deras un-

22: 08

derhän .............

34: 64

Transport 1,462: 28

Proposition Nr 2.

Transport 1,462: 28

Hygien:

Sjukvård............. 12: 91

Hälsovård (bad

och dylikt) ...... 15: 05 27: 96

Utgifter för intellektuella

ändamål:

Föredrag- och dylikt

..................... 1: —

Böcker ................. 2: 09

Tidningar ............ 12: 44 15: 53

Förenings- och försäkringsavgifter

:

Fackföreningar

och dylikt......... 6: —

Övriga föreningar 11: —

Sjuk- och begravningskassor.

.... 27: 10

Liv- o. kapitalförsäkring

............ 67: 36

Brandförsäkring.. 1: 50 H2: 96

Gåvor ............................... 21: 30

Skatter................................ 31: 93

Nöjen och förströelser...... 9: 83

Leksaker............................. 4:10

Lottsedlar.......................... 3: —

Resor inom staden........... 18: —

Resor utom staden............ 13: 76

Telefon, post- och skriv
utensilier

...................... 13: 31

Övriga utgifter.................. 9: 96

Summa utgifter kr. 1,743: 92

Balans kr. 7: 94.

Av förestående utredningar, allmänt baserade på officiella uppgifter,

varöver posttjänstemännen icke kunnat öva inflytande, torde oförtydbart

- \

''•) Den billiga hyran beror på att uppgiftslämnaren även har tillsyn över huset.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

framgå, såväl att levnadskostnaderna stigit under den period, som förflutit

sedan senaste löneregleringen som ock att de till posttjänstemännen

av lägre grad nu utgående avlöningarna icke äro tillräckliga för levnadsbekovet.

Såsom särskilt anmärkningsvärt torde i detta sammanhang

förtjäna framhållas, att ett större antal tjänstemän av lägre grad äro

placerade i lägsta lönegraden med en maximiinkomst efter 10 års ordinarie

tjänst av 1,400 kronor. För dessa mindre platser finnes visserligen

icke officiella siffror beträffande pris å förnödenheter, men det må anföras,

att medeltalet för hela landet av levnadskostnader väsentligt överstiger

nyss nämnda avlöning. Tjänstemännen i den lägsta lönegruppen

äro till största delen boende i mindre städer, köpingar och municipalsamhällen,

och över huvud taget vet man, att å dylika platser går utvecklingen

mycket hastigt framåt, då det gäller att driva upp pris på

hyror, livsmedel och vanliga förnödenheter. Med den enhetlighet, som

inom handelsvärlden gör sig gällande på grund av sammanslutningar

inom snart sagt alla branscher för producering av vad folk behöver

i livsmedels- och klädesväg, äro prisen i stort sett desamma i ett litet

samhälle som i en medelstor stad. Direkt från producenten kan i allmänhet

ingenting köpas, var helst man än bor, utan skola förmedlare

hava en dryg anpart av köpesumman. Den omständigheten, att å de

mindre platserna något urval vid köp av varor oftast icke kan göras,

såsom i de stora stadssamhällena, medverkar jämväl till ofördelaktighet

och nödtvungen dyrhet.

Fn jämförelse med andra statstjänare visar, att många av dessa

åtnjuta en högre avlöning än posttjänstemännen.

Tulltjänstemännens av lägre grad avlöning reglerades vid 1910 års

Riksdag och trädde i tillämpning från 1911, års början. Några jämförande

tabeller visa, huru posttjänstemännens och tulltjänstemännens

avlöningar ställa sig gentemot varandra.

Tull tjänstemännens avlöning är indelad i tre grader, varjämte dyrortstillägg

tillgodonjuta i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen.

Tabellerna åskådliggöra skillnaden i avlöning för tullvaktmästare

i tredje lönegraden (i Stockholm tillkommer dyrortstillägg), å ena sidan,

och postvaktmästare, å andra sidan; då postvaktmästare å de orter,

var est tullvaktmästare åtnjuta avlöning i högsta lönegraden, äro indelade

i tre olika lönegrupper, ha tre tabeller uppgjorts.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tabell 15. Jämförelse mellan postvaktmästares och tullvaktmästares

i Stockholm avlöning.

1

Postvakt- mästare och

postiljoner.

Tullvakt-

Skillnaden

i avlöning

mästare.

belopp.

procent.

1

De första tre åren..................................

1,350

1,925

575

42. g

Fjärde och femte åren ..............................

1,350

2,025

675

50.o

Sjätte året ..............................................

1,550

2,025

475

30.6

Sjunde—nionde åren ................................

1,550

2,125

575

37.1

Tionde året ............................................

1,550

2,225

675

43.o

Efter tio år.............................................

1,750

2,225

475

27.1

Tabell 16. Jämförelse mellan postvaktmästares och tullvaktmästares i Gävle,

Göteborg, Malmö och Sundsvall avlöning.

Postvakt-''

mästare och

postiljoner.

Tullvakt-

Skillnaden

i avlöning

mästare.

belopp.

procent.

De första tre åren ....................................

1,300

1,750

450

34.6

Fjärde och femte åren. ..............................

1,300

1,850

550

42.3

Sjätte året ...................;.........................

1,500

1,850

350

23.3

Sjunde—nionde åren .................................

1,500

1,950

450

30. o

Tionde året .............................................

1,500

2,050

550

36.6

Efter tio år.............................................

1,700

2,050

350

20.6

Tabell 17. Jämförelse mellan postvaktmästares och tullvaktmästares i

Hälsingborg, Norrköping och Träliehorg avlöning.

Postvakt- mästare och

postiljoner.

Tullvakt-

Skillnaden

i avlöning

mästare.

belopp.

procent.

;

De tre första åren...................................

1,250

1,750

500

40. o

Fjärde och femte åren ..............................

1,250

1,850

600

48.0

Sjätte året .............................................

1,400

1,850

450

32.1

Sjunde—nionde åren .................................

1,400

1,950

550

39.3

Tionde året .............................................

1,400

2,050

650

46.4

Efter tio år...........................................

1,550

2,050

500

32.3

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

En tullvaktmästare i Stockholm uppbär sålunda, under förutsättning

att nu rådande avlöningar hela tiden utgå, under de första tio

ordinarie tjänsteåren sammanlagt 5,950 kronor mera än en postvaktvästare

samt under en 30-årig tjänstetid 15,450 kronor.

Tullvaktmästare i andra lönegraden åtnjuta 250 kronor mindre i

såväl minimum som maximum än deras kamrater i tredje lönegraden,

men då postvaktmästares ortstillägg varierar mellan 150 och 350 kronor,

blir proportionen mellan tullvaktmästares och postvaktmästares avlöning

ungefär lika stor, visserligen olika på olika platser.

Första lönegraden för tull vaktmästarna begynner med 1,200 och

slutar med 1,500 kronor. Å de platser, i allmänhet belägna på landet,

där denna lönegrad tillämpas för tullvaktmästare, finnes emellertid icke

postpersonal placerad i större utsträckning än att å fem orter av dessa

finnas sammanlagt tio postvaktmästare. Någon jämförelse med dessa

tullvaktmästare kan sålunda icke förekomma.

Följande tabell avser att visa skillnaden i avlöning för befordrade

inom de båda verken.

Tabell 18. Jämförelse mellan avlöningen för förste postvaktmästare och

tulluppsyningsman i Stockholm.

Förste

postvakt- mästare och

Tullupp-

Skillnaden

i avlöning

förste

postiljoner.

sjmingsmän.

belopp.

procent.

De första tre åren....................................

1,790

2,255

465

25.9

Fjärde och femte åren .............................

1,790

2,405

615

34.8

Sjätte året .............................................

1,990

2,405

415

20.8

Sjunde—nionde åren.................................

1,990

2,555

565

28.4

Efter nio år.............................................

1.990

2,705

715

35.9

Vid exemplet i ovanstående tabell är beräknat, att förste postvaktmästaren

blivit anställd i denna egenskap efter fem års ordinarie tjänstgöring.

Om man utgår från en senare befordran, blir procenten i minimum

något lägre, men maximiavlöningen är i båda fallen densamma

med en skillnad i årlig avlöning av 715 kronor, på tio år alltså 7,150

kronor.

Vid jämförelse med tullpersonalen får icke bortses från att denna

personal åtnjuter en del extra inkomster av sin tjänst, s. k. sportler.

Visserligen hava dessa genom den senaste löneregleringen minskats, men

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 2.

torde i alla händelser, åtminstone på en del platser, uppgå till icke så

obetydliga belopp. Vad postpersonalen beträffar hava de obetydliga sportler,

som förut kunnat tillfalla vissa tjänstemän, icke allenast borttagits

utan är det numera absolut förbjudet att mottaga någon som helst

gottgörelse för med tjänsten förenade göromål.

Vad statens järnvägars trafikpersonal beträffar är det svårt att med

densamma göra jämförelser. Avlöningen utgår till stor del in natura

och befordringsmöjligheterna äro betydligt bättre, i det att trafikpersonalen

vid statens järnvägar dels snabbare ernår befordran, dels har två

tjänstegrader att vinna befordran till, nämligen den lägre gruppen befordrade

— konduktörer, kontorsbiträden och stationsförmän — och

den högre gruppen — tågmästare, bangårdsmästare och stationsmästare.

Därjämte ernås ordinarie anställning efter väsentligt kortare extratid än

vad fallet varit med postpersonalen.

Inom de två befordringsgraderna torde emellertid tågmästare, vad

arbetets vikt och ansvar samt självständig tjänstutövning och nödvändiga

kvalifikationer beträffar, inom postverket fullt motsvaras av

flertalet befordrade tjänstemän av lägre grad, särskilt de förste postiljoner,

som tjänstgöra som föreståndare inom postkupéer.

Tågmästare åtnjuta i avlöning: minimum 1,200 kr. med två ålderstiliägg

å 300 kr. efter respektive 3 och 6 års tjänst. Därtill kommer

ersättning för bostad och bränsle med å olika orter respektive 20,

25, 30, 35 eller 40 procent av avlöningen. Maximiavlöningen i Stockholm

exempelvis utgör sålunda:

arvode................................................................................................ kr. 1,800: —

ersättning för bostad och bränsle (40 proc. å arvodet)..... » 720: —

Kronor 2,520: —

Konduktörer, kontorsbiträden och stationsförmän i Stockholm åtnjuta

efter 12 års ordinarie tjänst 1,500 kr. Med in naturaförmåner

utgör avlöningen:

för konduktör och kontor sbiträde:

arvode.............................................................................................

dy ror t stillägg ..............................................................................

ersättning för bostad och bränsle (40 proc. å arvodet)

...... kr.

1,500: —

))

60- -

...... »

600: —

Kronor

2,160: —

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

för stations för man:

arvode................................................................

dyrortstillägg ....................................................

bostad och bränsle in natura ......................

............................ kr. 1,500:

.............................. v. 60: —

............................. » 650: —

Kronor 2,210: —

Härtill komma en del in naturaförmåner, vilkas motsvarighet fullkomligt

saknas för postpersonalen, såsom fria resor och fri transport

för matvaror. Den förra förmånen bör icke underskattas i ekonomiskt

avseende, om ock dess största värde måhända ligger i den intellektuella

valutan, och den senare är en förmån, som torde vara av stor betydelse

vid uppköp av för levnadsbehovet erforderliga artiklar till billigaste

pris, enär dessa därigenom utan fraktkostnad kunna uppköpas på produktionsorten.

Läkarvården, som för posttjänstemännen är inskränkt till tjänstemannen

själv, tillgodonjutes vid statens järnvägar därjämte av hustru

och oförsörjda barn.

Den lägsta gruppen inom traiikavdelningen, stationskarlarna, åtnjuta

i Stockholm en sammanlagd avlöning av omkring 1,600 kronor, varvid

dock bostad och bränsle enligt stockholmsförhållandena beräknats lågt.

I betraktande av vad här ovan anförts — den kortare extratiden, större

befordringsmöjligheter och större utsikter till inkomstbringande vikariat

samt övriga, i avlöningsbeloppet ej medräknade, in naturaförmåner —

lärer emellertid dessa tjänstemäns ställning, trots den relativt låga

avlöningen, vara bättre än motsvarande posttjänstemäns. Såsom generalpoststyrelsen

anförde vid avgivande av förslag till den lönereglering

för posttjänstemän av lägre grad, som genomfördes år 1908 och ännu

är beståndande, är det synnerligen svårt att göra jämförelser mellan

postvaktmästare och stationskarlar. De senare hava också olikartade

göromål; under det att på dem, som förrätta växlingstjänst och därmed

jämförliga göromål, vilar ett ofantligt stort ansvar, utför den övervägande

delen mera egentligt kroppsarbete.

Vad särskilt angår de i Norrland stationerade järnvägsmännen må

påpekas, att de åtnjuta en särskild avlöningsförmån, s. k. kallortstillägg.

Jämförelser bliva för övrigt alltid mer eller mindre missvisande. Men

det må ändå här anföras följande uppgifter å

polispersonalens avlöning i en del städer:

Stockholm. (Enligt drätselnämndens förslag.) Inspektionskonstaplar:

grundlön 1,800 kronor med 5 ålderstillägg å 160 kronor vart tredje

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

225

år, slutlön 2,600 kronor. Konstaplar: grundlön 1,500 kronor, samma

åld er sti Hägg, slutlön 2,300 kronor. Beklädnadsersättning 175 kronor.

Göteborg. Detektivkonstaplar: grundlön 1,500 kronor med 3 ålderstillägg

å 200 kronor, slutlön 2,100 kronor. Konstaplar: grundlön 1,300

kronor med 3 ålderstillägg å 200 kronor, slutlön 1,900 kronor. De

senare beklädnadsersättning 125 kronor.

Malmö. Inspektionskonstaplar: 1,700 kronor med 150 kronor tilllägg

efter 3 och 6 år samt 100 kronor efter 9 och 12 år, slutlön 2,200

kronor. Konstaplar: 1,500 kronor med samma ålderstillägg, slutlön

2,000 kronor. Beklädnadsersättning respektive 200 och 155 kronor.

Eskilstuna. Inspektionskonstaplar: grundlön 1,400 kronor, ålderstillägg

efter 3, 6 och 9 år med sammanlagt 500 kronor, slutlön 1,900

kronor. Konstaplar: 1,300, samma ålderstillägg, slutlön 1,800 kronor.

Fri beklädnad och pension utan avgifter.

Östersund. Konstaplar: grundlön 1,500 kronor, ålderstillägg å 125

kronor efter 3 och 6 år samt 150 kronor efter 9 år, slutlön 1,900

kronor. Beklädnadsersättning.

Av de stats tjänare, som samtidigt med posttjänstemännen av lägre

grad erhöllo lönereglering, märkas telegrafpersonalen och fångvårdspersonalen.

Den förra har vid detta års riksdag erhållit ny lönereglering

och, enligt vad postmannaförbundet har sig bekant, ämnar den

senare kåren snarast ingiva framställning om ny lönereglering.

Posttjänstemännens av lägre grad anställningsförhållanden ha från

detta års ingång undergått väsentliga förändringar och förbättringar.

Då emellertid den personal, som nu för första gången antagits enligt

de nya bestämmelserna, redan genomgått den långa, kostsamma och

besvärliga reservtiden samt då fullständig nyantagning icke lärer komma

att ske ännu på några år och sålunda icke kan påräknas, att sådan

personal kan vinna ordinarie anställning under de närmaste 7 å 8 åren,

torde här kunna inskränkas till att beröra de förhållanden, varunder

den nuvarande personalen vunnit sin anställning och vidare fortkomst

i verket.

Efter en aspiranttid av olika längd, varierande mellan tre månader

och lika många år, erhöll tjänstemannen anställning som reservvaktmästare

eller reservpostiljon med skyldighet att tjänstgöra var och när

så påfordrades men utan andra rättigheter än att erhålla ersättning för

de dagar han hade tjänstgöring. Denna reservtid har fluktuerat så

väsentligt, att det knappast är möjligt att angiva den närmare, än att

den i allmänhet icke understigit två år men ofta utsträckts till fyra å

Bihang till Riksdagens potokoll 1913. 1 samt. 2 höft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

fem. För den, som icke haft fora]drar att lita till eller som under tiden,

då tjänstgöring icke erhållits, kunnat uppehålla sig med annat arbete,

har denna reservtid åstadkommit svåra ekonomiska förhållanden, skuldsättning

och därav alstrad fattigdom, som sträckt sina verkningar långt

fram i tiden.

Följande siffror äro angivna för att i någon mån påvisa extratidens

längd samt den levnadsålder tjänstemännen i allmänhet uppnå

vid anställning som ordinarie. Fn uträkning har nämligen verkställts

beträffande de 200 tjänstemän, som beräknas under detta år vinna

ordinarie anställning, varav 150 tillträda sina befattningar vid nästa

årsskifte.

Medeltiden såsom extra och reserver (oberäknat aspiranttiden) för

dessa 200 är 7 år 3 månader. Av dem hava

Levnadsåldern utgör i medeltal 28 år 9 månader, och är åldern

högst 42 år och lägst 23 med de flesta omkring 30-årsåldern.

De extra eller, som de hitintills kallats biträdande, tillgodonjuta

från detta års ingång en avlöning av:

Denna avlöning förhöjes efter två års tjänst med 60 kronor. Före

1912 förekom icke denna förhöjning.

För att vinna anställning erfordras att hava genomgått folkskola.

Men för vidare fortkomst i verket, d. v. s. befordran till förste postvaktmästare

och förste postiljon, fordras för alla dem som blivit ordinarie

efter den 1 april 1904 att hava blivit godkänd i den utbildningskurs,

som för detta ändamål årligen anordnas av postverket. Fordringarna

i denna kurs äro icke så små. De postala ämnena äro: geografi,

2 en extratid av 12 år

7 » » »11 »

16 » » » 10 »

24 » » » 9 »

32 » » »8 »

27 » » »7 »

63 » » » 6 »

28 » » » 5 »

i grupp 1

kr. 1,080

» 1,020

» 960

» 900

» 2

» 3

» 4

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

227

varvid fordras kännedom om alla landets järnvägar och postkontor, vid

järnvägslinjer belägna poststationer samt postkupéexpeditioner; dirigering

(kännedom om bestämmelserna för posts försändning med snabbaste

och lämpligaste lägenhet); postförfattningar i all den mån de beröra

de områden, inom vilka tjänstemän av lägre grad verka, samt

taxering av postförsändelser. De rent elementära ämnena äro räkning

och tjänsteskriftväxling med tillämpning på den praktiska posttjänsten.

Såsom bevis för att examen icke är en ren formalitet utan tilllämpas

med allvar må anföras följande siffror från kursen under de tre

senaste åren:

År

Kursdel-

Under-

% av under-

tagare.

kända.

kända.

1909 ....................................

.................................... 118

44

37,3

1910 ......................................

..................................... 82

22

26,8

1911 ....................................

.................................... 60

12

20,o

Kursdeltagare, som underkänts, kan få deltaga ännu ett år på egen

bekostnad, vilket ställer sig synnerligen dyrbart; blir han även då

underkänd, är han för all framtid avstängd från möjligheten att vinna

befordran och nödgas, huru skötsam och plikttrogen i sin tjänst han än

är, stanna i den allra lägsta graden med den begränsade avlöning, som

där gäller.

Utan att här avse något klander mot denna ordning må det betonas,

att för ingen statsanställd kår existerar sådana bestämmelser, men

är avsett att införas liknande vid statens järnvägar. Posttjänstemännen

av lägre grad hava sålunda hitintills varit underkastade strängare villkor

i dessa hänseenden än någon med dem jämnställd personal i statens

tjänst och dock hava de, som ovan visats, haft lägre avlöning.

De funktionärer bland posttjänstemän av lägre grad, vilka framträda

mest utåt, äro brevbärarna. Ofta hör man såväl bland allmänheten

som bland riksdagens ledamöter, att brevbärarna betraktas såsom

identiska med hela den tjänstemannakår, varom nu är fråga. Så är

emellertid långt ifrån fallet. De torde nämligen, om man räknar med

de obefordrade brevbärarna, utgöra omkring eu fjärdedel av kåren. De

senaste officiella siffrorna äro visserligen sedan 1906, men dessa visa

att omkring 35 procent av kåren då var brevbärare. Häri är emellertid

inräknat brevbärarförmän och värdebrevbärare, vilka funktionärer bekläda

viktigare sysslor. Vidare är att märka, att under de år, som förflutit

sedan dess, har en avsevärd förskjutning ägt rum i den rikt
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

ningen att högre kvalificerad personal anställts i allt större utsträckning,

varigenom en sådan förskjutning äger rum, att brevbärarkåren procentvis

blir mindre.

Beträffande brevbärarna och deras arbete råder emellertid en ganska

oklar och vilseledande uppfattning. Det är nog långt ifrån så att detta

arbete är av underordnad och oviktig beskaffenhet. Tvärtom kräver

ett riktigt fullgörande av detta arbete både stor pliktkänsla, ordningssinne

och uthållighet.

Brevbärarnas tjänstgöring är, om inte alldeles okontrollerbar, så i

alla händelser svår att effektivt kontrollera. Åt brevbäraren är överlämnat

hela den viktiga distribueringen av den stora affärskorrespondens,

vilken i städerna spelar en så ofantlig roll, synnerligast numera då såväl

penningremissor genom växlar, checkar o. d. som ock viktiga affärsförslag

m. m. försändes i vanliga brev. Ofta beror det på brevbärarna,

huruvida en massa otydligt adresserade försändelser skola komma

adressaterna tillhanda; deras minne, skarpsinnighet och omdömesförmåga

sättes härvid på stora prov och över huvud torde kunna sägas, att

brevbärarkåren väl fyller sin uppgift. Att den mest utpräglade ärlighet

fordras framgår av, att arbetet är så svårkontrolierbart och att

ärligheten sättes på hårda, prov på grund av den stora förekomsten av

penningar i de vanliga breven.

Vad arbetets kvantitet angår torde det vara allmänt känt, att detta

är särdeles tungt. Arbetstiden är längre än den föreskrivna minimitiden,

och gåendet i trappor med på de flesta platser hela mansbördor

är säkerligen en arbetsprestation, som icke kan jämföras med andra

s. k. vaktmästares.

Övriga obefordrade funktionärer, såsom postiljoner, posttransportörer,

tidningsläggare m. fl. förrätta göromål på eget ansvar, ofta förenat med

risk och svårigheter. Postiljonerna exempelvis måste kunna dirigering

och vara fullt hemmastadda i sorterings- och expeditionsarbete.

Egentlig uppassningstjänstgöring existerar knappast eller åtminstone

i mycket liten utsträckning vid postverket.

Enligt de nya principer, som numera tillämpas, måste emellertid en

stor del av dessa funktionärer vara kvalificerade att förrätta viktigare

göromål — sådana som bestridas av förste postvaktmästare och förste

postiljoner — såväl vid postkontor som reseposten.

Dessa viktigare göromål, vartill kvalifikation inhämtas genom de

ovan omtalade kurserna, bestå så gott som uteslutande av göromål,

som förut utförts av postexpeditörer d. v. s. tjänstemän av högre grad.

Det torde vara en allmän uppfattning inom postala kretsar, att de

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

229

göromål, brevsortering, expediering av post, bokföring in. m., som

överflyttats till tjänstemännen av lägre grad, utföres vida säkrare och

med mera precision, sedan dessa tjänstemän utföra arbetet, enär de

vinna mera specialkännedom på den plats där de bliva ställda.

Då göromålen sålunda utföras lika bra som när tjänstemän av

högre grad utförde dem och då kvalifikationerna särskilt beträffande

dirigering äro alldeles desamma, torde arbetets beskaffenhet, ansvar

och omfattning knappast behöva vidare utvecklas. Det må ändock här

i största korthet något erinras om detsamma.

Särskilt postkupétjänstgöringen är synnerligen ansvarsfull.

Med ett jämförelsevis ingående expedieringssystem, där snabb uppfattning

och särskild färdighet vid postens handläggning och expediering

kräves, försiggår ofta arbetet under svåra omständigheter såsom

knapp tid, postvagnens skakning, dålig belysning o. d.

En förste postiljon, som tjänstgör ensam eller såsom förste man

inom postkupé, är alltid överlämnad åt sig själv och sålunda icke i

tillfälle att av överordnad tjänsteman inhämta råd beträffande under

tjänstgöring förekommande eventualiteter. Han måste dessutom tillhandagå

poststationsföreståndare med råd och upplysningar, kontrollera

och granska mottagen post för utrönandet av huruvida den är rätt behandlad

särskilt ifråga om taxering. I fall av postförsändelsers otillräckliga

frankeiing skall förste postiljon infordra felande portoavgifter

genom eftertaxering eller lösenbeläggning. Med ett ord sagt är åt förste

postiljon anförtrott att inom sitt verksamhetsområde kontrollera och vidtaga

åtgärder för att »staten får sitt» — sålunda en befogenhet, som

är jämnställd med en tågmästares, ja t. o. m. i visst avseende med en

tulltjänstemans av högre grad. Härtill kommer, att han har i sin vård

för expediering post och värdesummor till obegränsat omfång och belopp.

De förste postvaktmästare, som vid postkontoren ombesörja sortering,

journalisering och andra göromål, vilka förut utförts av postexpeditörer,

ha givetvis ett viktigt arbete och deras verksamhetsområde

vidgas oförtövat. Så har numera på en del håll jämväl s. k. disktjänst

överlåtits åt dem.

Värdebrevbärarna ombesörja jämväl till en del expeditionsarbete och

handhava i övrigt stora penningsummor och värdeförsändelser. Här

nedan angives uppgift å en del värdebrevbärares liksom också postiljonskupéers

ansvarssummor.

De förste postvaktmästare, vilka tjänstgöra som förmän, måste kunna

»sköta folk», se till att var och en gör sin syssla och att ordning och

precision upprätthålles. En del förmän ha en ganska stor personal att

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 2.

tillse, fördela arbetet bland ocli på alla sätt bevaka postverkets och allmänhetens

intressen. Brevbärarförmännen ha numera jämväl övertagit

en del expeditionsgöromål.

Inom en del post kupéer, som förestås av förste postiljoner, har under

en månad förts förteckning över antalet försändelser och, beträffande

assurerade försändelser, assuransbeloppet. Resultatet har blivit följande:

Södra distriktet. En förste postiljon, som alternerande tjänstgjort

inom postkupéerna 164 och 123, har under sammanlagt 23 söckendagar

16/3—l0 /4 haft till behandling:

1,918 rek. förs. och 1,553 ass. försändelser med ett ass.-belopp av

967,388 kr.

en annan inom postkupé 157:

1,420 rek. förs. och 959 ass. försändelser med ett ass.-belopp av

532,712: 16 kr.

Västra distriktet. Inom postkupé 380 förekommo under tiden

16/3—15/4:

3,026 rek. förs. och 2,236 ass. försändelser med ett ass.-belopp av

966,361: 37 kr.

inom postkupé 383:

5,367 rek förs. och 2,855 ass. försändelser med ett ass.-belopp av

1,081,565:55 kr.

Ostra distriktet. Inom postkupé 238 expedierades i medeltal

per dag:

68 rek. förs. och 78 ass. förs. med ett ass.-belopp av 13,424: 04 kr.

inom postkupé 356 upp och 232 (kombinerade):

120 rek. förs. och 70 ass. förs. med ett ass.-belopp av 16,201: 62 kr.

Mellersta distriktet. En förste postiljon inom postkupé 290 och 348

har under en månad haft under sin vård:

1,108 rek. förs. och 518 ass. försändelser med ett ass.-belopp av

1,466,624: 32 kr.

en förste postiljon inom postkupé 296:

1,847 rek. förs. och 836 ass. försändelser med ett ass.-belopp av

561,792:31 kr.

Härförutom har förekommit värdeförsändelser i s. k. sluten transit

(rek.-paket och påsar).

Med förestående verklighetssilfror såsom utgångspunkt kan givetvis

den lösa beräkningen göras, att det linnés förste postiljoner, vilka, såsom

föreståndare för postkupéer, kunna hava att under ett år expediera 25- å 50,000 rekommenderade och 15 å 30,000 assurerade försändelser med

en angiven värdesumma uppgående till 12 å 15 miljoner kronor. Dess
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2. 231

utom förekommer till behandling massor av postförskott, paket och vanliga

försändelser.

Två värdebrevbärare vid Stockholm 1 (tredje distriktet) ha under

tiden 1 jan.—15 april (sammanlagt 86 söckeudagar) beställt, den ena:

2,096 rek. fors., 255 ass. förs. med ett ass.-belopp av 86,817: 53

kr. och 6,368 postanvisningar med ett kontant belopp av 150,674: 99 kr.

och den andra:

2,707 rek. tors., 239 ass. förs. med ett ass.-belopp av 49,698: 56

kr. och 5,646 postanvisningar med ett kontant belopp av 195,77 7: 79 kr.

Efter den 15 april beställes genom värdebrevbärare assurerade försändelser

med ett assuransbelopp av upp till 1,000 kr., förut var maximibeloppet

500 kr.

Värdebrevbärarna ombesörja dessutom inkasserandet av inkasseringsbelopp

m. m. Med allt skulle den ena av dessa värdebrevbärare under

år 1912 handhava omkring 32,000 försändelser med en ansvarssumma

1,130,000 kr., varav omkring 555,000 i reda penningar.

Vid Göteborg 1, där det endast tjänstgör en man i varje distrikt,

har under samma tid (1 jan.—15 april) värdebrevbäraren i tredje distriktet

beställt:

3,986 rek. fors., 403 ass. fors., 457 återgående postförsk.-förs. och

postanvisningar till ett belopp av kr. 245,193: 72

och värdebrevbäraren i tionde distriktet:

4,425 rek. fors., 464 ass. fors., 455 återgående postförsk.-förs. och

postanvisningar till ett belopp av kr. 352,573:01.

Vid den senast genomförda löneregleringen för tjänstemän av högre

grad bestämdes för såväl dessa som för tjänstemän av lägre grad en

minimiarbetstid av 7 timmar. Denna minimitid har emellertid, åtminstone

vad angår de senare, överskridits och med de regleringar och

indragningar, som under de två senaste åren ägt ram, har därjämte

arbetet blivit mera ansträngande och forcerat. Härtill har också kraftigt

bidragit postverkets snabba utveckling, vilken icke följts av motsvarande

personalökning.

För att ådagalägga, att tjänstgöringstiden icke inskränker sig till

den bestämda minimitiden meddelas följande införskaffade uppgifter, vilka

äro fullt exakta, men givetvis icke omfatta annat än en del av personalen:

Tjänstgöringstid vid postkontoren:

Stockholm. Brevbärarna: 45 timmar per vecka samt varannan söndag

5 å 6 timmar. Övriga postvaktmästare: 45—48 timmar per vecka

samt varannan söndag 6 å 8 timmar.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Göteborg. Brevbärarna: 45 timmar per vecka samt varannan söndag

omkring 5 timmar. Övriga postvaktmästare: lägst 48 timmar per

vecka samt varannan söndag lägst 8 timmar.

Malmö. Brevbärarna: 51 timmar per vecka. Övriga postvaktmästare:

48—57 timmar per vecka.

Södra distriktet (7 kontor, 100 man). 52 timmar 22 minuter per

man. Därav vid ett par kontor delvis nattjänstgöring vissa nätter.

Västra distriktet. Ej medräknat Göteborg (13 kontor, 75 man).

51 timmar per man och. vecka. Därav vid några kontor nattjänst vissa

nätter.

Ostra distriktet. (11 kontor, 124 man). 52 timmar 23 minuter per

man och vecka. Därav vid några kontor nattjänst vissa nätter.

Mellersta distriktet. (6 kontor, 115 man). 47 timmar 20 minuter

per man och vecka.

Norra distriktet. (14 kontor, 85 man). 50 timmar 7 minuter per

man och vecka. Därav nattjänst vissa nätter vid ett par kontor.

Dessutom söndagstjänstgöring vid samtliga varannan söndag mellan

6—9 timmar.

Jirnvägsp osten.

Södra distriktet. 7 timmar 30 min. per dag och man.

Västra distriktet. 7 timmar 40 min. per dag och man.

östra distriktet. 7 timmar 38 min. per dag och man.

I en del fall nattjänst. Ledighet var fjärde sabbatsdag, därest icke

turerna äro sådana att 24 timmar i följd var fjärde dag äro fria.

I det föregående har blivit belyst hurusom det för posttjänstemännen

av lägre grad nu gällande lönesystemet tillförsäkrar befattningsinnehavarna

en allt för ringa fast lön och följaktligen lämnar en pension,

som icke ger försörjningsmöjlighet åt löntagaren efter uppnådd pensionsålder,

samt en änkepension så låg, att den ej sätter hans änka och

barn i stånd att efter hans död livnära sig. Likaså är, som också här

ovan betonats, lönen alltför liten vid sjukdomsfall och redan nu, trots

avlöningen som helhet ar relativt låg, visar det sig, att tjänstemännen

av högre grad vid sjukdomsfall tillgodonjuta Anda högre ersättning,

procentvis beräknat, än vad fallet är med tjänstemännen av lägre grad.

Härvidlag kan måhända invändas, att de förra icke åtnjuta förmånen

av fri läkarvård och medicin som de senare. Denna förmån är visst

icke föraktlig och motiverar måhända någon skillnad i procenten av lön

och tjänstgöringspenningar, men det må härvid icke bortses från, att

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

den kår, som åtnjuter denna förmån, står betydligt lägre i avlöningshänseende

och icke har i ekonomiskt avseende den motståndskraft, som

bättre avlönade personer äga. Kostnaden för familjens uppehälle är dock

lika stor även om familjefadern åtnjuter fri läkarvård.

Men det har icke kunnat framställas begäran om höjd lön utan att

detta sker i sammanhang med en verklig avlöningsförhöjning, ty med

högre lön följer rätt dryga avgifter för konstitutoriallösen, högre avgifter

för egen pensionering och änkepension samt retroaktivavgifter för

dessa senare. Eu dylik åderlåtning har med de nu utgående avlöningarna

icke låtit sig göra. Huru önskvärd eu sådan förbättring än varit har

den därför icke kunnat framföras förr än tiden var inne för en lönereglering.

Att i sammanhang därmed åsyftas avlöningens utgående enligt de

principer beträffande avlöningstillägg, ortstillägg m. m., som på senare

åren införts i statsförvaltningen, torde väl av myndigheterna godkännas.

De officiella siffror, varpå livsmedelsuppgifterna här ovan äro baserade

och som oförtydbart visa behovet av en lönereglering, hava av myndigheterna,

vid indelande av postpersonalen i gruppering efter dyrorterna,

tillmätts den allra största betydelse och varit fullkomligt avgörande,

vadan de även nu torde äga den största beviskraft.

Jämväl jämförelserna med andra kårer, särskilt tullpersonalen, ådagalägga,

att de lönebelopp, som här nedan begäras, äro rimliga och avpassade

efter verkligt behov samt i enlighet med kraven på att billighet

och rättvisa skola göra sig gällande. Genom att statsmakterna

beviljat dessa högre avlöningar är till fullo konstaterat, att de belopp,

postmannaförbundet här nedan sätter i fråga, äro behövliga för en nödtorftig

existens.

Den långa extratiden ställer förhållandena i verkligheten så att vid

en jämförelse bör minimiavlöningen för eu ordinarie inom andra kårer

jämföras med avlöningen för extra inom postverket.

Det har i det föregående pointerats hurusom fordringarna för att

vinna fortkomst på postmannabanan äro höga gent emot vad gäller

andra statstjänare, och det torde vara att emotse, att även själva inträdesfordringarna

komma att höjas. Det kan väl vara överflödigt att

ytterligare nämna, att det fordras plikttrohet, noggrannhet, ärlighet och

intresse av varje man, om det hela skall kunna fungera tillfredsställande.

Att inom den komplicerade posttjänsten undvika fel och misstag är

visserligen omöjligt, men helt säkert skulle anmärkningsakterna växa

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 käft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

till volymer, om inte postpersonalen över huvud vore så postalt skolad

och så plikttrogen som den är.

Bekant är no g också hurusom många frestelser till oärlighet finnas

för postpersonalen, och beklagligtvis gives ofta exempel på att mången

svag person faller för frestelsen och ertappas, sedan han i bestå fall

en längre tid gjort sig skyldig till tillgrepp, därmed åstadkommande

obotlig skada. Givetvis kan oärlighet icke försvaras, men säkert är,

att en av otillräcklig avlöning alstrad svag ekonomi ofta varit en bidragande

anledning till oärlighet.

Vikten och omfattningen av posttjänstemännens av lägre grad

verksamhet torde i det föregående vara antytt och är för övrigt allmänt

bekant.

Det har förr varit vanligt, åtminstone i de större städerna, att

statstjänarna måst utfylla sin ringa avlöning med s. k. bisysslor. Vad

posttjänstemännen angår existera för dem sådana numera i ringa utsträckning,

men måste dock en hel del tjänstemän även med fara för

hälsan söka på annat håll anskaffa den utfyllnad av inkomsterna, som

är erforderlig för att de skola kunna nödtorftigt försörja familjen.

Tjänstgöringen har emellertid dels blivit mera ansträngande, dels blivit

indelad på sådana tider att det icke rätt väl går för sig att med posttjänsten

förena andra sysslor. Principiellt sett lärer heller ingen anmärkning

kunna göras mot att staten — arbetsgivaren — ser till, att

den erhåller full arbetsvaluta och reagerar mot att personalens krafter

och intressen splittras på flera håll, men härför erfordras, att avlöningen

från verket blir sådan att den svarar mot levnadsbehovet.

Med vad här ovan anförts tror postmannaförbundet sig ha visat,

att eu lönereglering är av behovet påkallad. Vid avgivande av förslag

härtill har det varit en allmän uppfattning inom kåren, att det nya

avlöningssystemet bör så nära som möjligt sluta sig till det för tjänstemän

av högre grad gällande. Beträffande ortstilläggen har dock gjorts

det tillägget att personal, stationerad å orter, tillhörande grupp 3 B,

bör tilldelas ett ortstillägg av 5 %. Detta torde vara rättvist och ägnat

att utjämna förhållandet mellan orterna, då skillnaden mellan avlöning

utan ortstillägg och ett dylikt av 10 % är rätt avsevärd.

Å ombudsmötet diskuterades ett förslag om att begära en uppdelning

av de nuvarande s. k. förste i två grupper, varav en högre fölen

del mera viktiga tjänster, då utvecklingen gått i den riktningen att

dessa funktionärer bestrida olika slags sysslor. Mötet beslöt emellertid

att icke nu skjuta denna fråga i förgrunden, men uttalade sig för att

en dylik tredje grupp bland tjänstemän av lägre grad är berättigad

såväl ur tjänstens som personalens synpunkt.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

235

Genom beslut å postmannaförbundets ovan omförmälda ombudsmöte

beslöts uppdraga åt undertecknad styrelse att hos Kungl. Generalpoststyrelsen

göra framställning om, att i förslag till postverkets stater

för år 1914 måtte upptagas förslag om att posttjänstemännens av lägre

grad kontanta avlöning bestämmes till följande belopp:

För postvaktmästare och postiljoner: minimiavlöning 1,450 kronor

samt tre ålderstillägg å 150 kronor, vartdera efter respektive 3, 6 och

9 år, varigenom slutavlöningen blir 1,900 kronor.

För förste po sto aktmästare och förste postiljoner: minimiavlöning 1,750

kronor samt tre ålderstillägg å 150 kronor, vartdera efter respektive

3, 6 och 9 år, varigenom slutavlöningen blir 2,200 kronor.

A orter, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga,

skulle tillkomma ortstillägg, utgående med antingen 15, 10 eller 5 %

å all kontant avlöning. Ortstillägget skulle, i likhet med vad som gäller

för tjänstemän av högre grad, anses såsom lön, men icke grundlägga

pension.

Avlöningen borde i närmaste överensstämmelse med vad gäller dels

för posttjänstemännen av högre grad, dels för tullverkets tjänstemän

enligt den senaste löneregleringen, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar

med tre fjärdedelar till lönen och en fjärdedel till tjänstgöringspenningarna

med lämplig avrundning, såsom framgår av tabell 19.

Tabell 19. Fördelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar enligt

postmannaförbundets förslag. _

L ii n.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa

avlöning.

1,100 ....................................................

350

1,450

1,200 .....................................................

400

1,600

1,325 ....................................................

425

1,750

1,425 .....................................................

475

1,900

1,550 .....................................................

500

2,050

1,650 ......................................................

550

2,200

Beträffande ortstillägget avser föreliggande förslag, att 15 % skulle

tilldelas tjänstemän å de orter, som enligt nu tillämpade principer äro

eller varda placerade i grupp 1, 10 % dem i grupp 2 och 3 A samt 5 % de

i grupp 3 B. Lönegruppernas antal skulle sålunda fortfarande bli fyra,

därigenom att grupp 2 och 3 A sammanföras till en i likhet med vad

fallet är för tjänstemännen av högre grad.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Skillnaden mellan nu utgående avlöning och den varom nu hemställes

framgår av tabell 20.

Avlöningen skulle komma att i maximum, uttryckt i procent, höjas

med: i grupp 1 24,8 %, i grupp 2 22,9 %, i grupp 3 A 34,8 i grupp

3 B 28,7 % och i grupp 4 35,7 ?/o.

Tabell 20. Jämförelse mellan nu utgående avlöning (lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg)

till postvaktmästare och postiljoner och avlöning enligt

postmannaförbundets hemställan.

G r u p p.

De första tre

ordinarie åren.

Fjärde och femte

åren.

Sjätte året.

Nu-

varande

av-

löning.

Före-

slagen

av-

löning.

Skillnad

i av- löning.

Nu-

varande

av-

löning.

Före-

slagen

av-

löning.

Skillnad

i av- löning.

Nu-

varande

av-

löning.

Före-

slagen

av-

löning.

Skillnad

i av- löning.

i..............................

1,350

1,667: 50

317: 50

1,350

1,840

490

1,550

1,840

290

2 ..............

1,300

1,595: -

295: —

1,300

1,760

460

1,500

1,760

260

3 A ..........................

1,250

1,595: -

345:-

1,250

1,760

510

1,400

1,760

360

3 B ........................

1,250

1,522: 50

272: 50

1,250

1,680

430

1,400

1,680

280

4 ..........................

1,100

1,450: —

350: —

1,100

1,600

500

1,250

1,600

350

Grupp.

Sjunde—nionde

åren.

Tionde året.

Efter tio år.

Nu-

varande

av-

löning

Före-

slagen

av-

löning.

Skillnad

i av- löning.

Nu-

varande

av-

löning.

Före-

slagen

av-

löning.

Skillnad

i av- löning.

Nu-

varande

av-

löning.

Före-

slagen

av-

löning.

Skillnad

i av- löning.

1 ..............................

1,550

2,012: 50

462: 50

1,550

2,185: -

635

1,750

2,185: —

435

2 ..............................

1.500

1,925: —

425: —

1,500

2,090: —

590

—

1,700

2,090: —

390

—

3 A ..........................

1,400

1,925: -

525: —

1,400

2,090: -

690

—

1,550

2,090: -

540

—

3 B ...........................

1,400

1,837: 50

437: 50

1,400

1,995: —

595

—

1,550

1,995: —

445

—

4 ..............................

1,250

1,750: -

500: —

1,250

1,900: —

650

—

1,400

1,900: —

500

—

Vad beträffar avlöningen till förste postvaktmästare och förste

postiljoner kan, på grund av att systemet med dessas avlöningsförhöjning

blir ett helt annat än nu, jämförelse icke göras annat än i maximum,

och framgår denna av tabell 21.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Tabell 21. Jämförelse mellan maximiavlöning (lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg)

för förste postyaktmästare och förste postiljoner enligt nu gällande

och föreslagen avlöning.

Grupp.

Maximi avlöning.

Skillnad

avlöning.

Nuvarande.

Föreslagen.

Belopp.

Procent.

1 .........................................................

1,990

2,530

540

27.i

2 .........................................................

1.940

2,420

480

24.7

3 A .......................................................

1,790

2,420

630

35.2

3 B ....................................................

1,790

2,310

520

29.o

4 ..........................................................

1,640

2,200

560

34.0

De extra tjänstemännens avlöningsförmåner, som bestämmas av

Kungl. Maj:t, behöva icke bli föremål för framställning i detta sammanhang.

Med uttalande av förbundets tacksamhet för att denna kår från

detta års ingång erhållit en välbehövlig av!öningsförhöfning, om ock

icke sådan som önskligt varit, samt med framförande av den förhoppningen

att Kungl. Styrelsen allt framgent skall fortsätta på den inslagna

vägen att framställa om ett ökat antal ordinarie befattningar för varje

år, har förbundet här velat inskränka sig till att hemställa om att

Kungl. Styrelsen måtte utverka ett högre anslag till arvoden åt extra

tjänstemän av lägre grad å 1914 års stat, på det att dessa arvoden

måtte kunna höjas. Förbundets ovan omtalade möte beslöt hemställa

om att dessa tjänstemäns arvode höjes till 1,200 kronor som grundarvode

med en förhöjning av 150 kronor efter 2 år samt att ortstillägg

tilldelas dem enligt samma grunder och med samma procent som de

ordinarie tjänstemännen.

Utöver de förändringar i avlöningsreglemente för tjänstemän vid

postverket, som betingas av den ifrågasatta förhöjningen av avlöningen

och avlöningens utgående efter andra grunder, anhåller förbundet om

följande förändringar i ifrågavarande reglemente:

§ 2, mom. 4, andra stycket.

Då det icke kan vara rätt att den, som genom skada i posttjänsten

blivit oförmögen att tjänstgöra, skall förlora eventuellt utgående ortstillägg,

bör i detta stycke orden den fasta utgå!

§ 3, fjärde stycket bör lyda:

Vid befordran äger tjänsteman av lägre grad att genast tillträda

den nya befattningens grundavlöning, därest denna är högre än den

avlöning han senast uppburit. Eljest äger han att tillträda den avlö
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

ning, som är nämast högre än den han förut uppburit, samt att för

ytterligare avlöningsförhöjning räkna sig till godo den tid, varunder

han innehaft den avlöning, som utgått vid befordringstillfället. Till

avlöning vid befordringstillfället skall jämväl räknas det särskilda arvode,

som utgått såsom ersättning för fullgörande av viktigare uppdrag.

§ 7-

Föreslås följande ändring.

Till omförmälda tjänstemän av lägre grad med femton, tio eller fem

procent av den fasta avlöningen.

Ortstillägg anses såsom lön, men medför icke höjning av pensionsunderlaget.

§ 9-

Då en del tjänstemän av lägre grad redan nu handhava kassa och

då det är att ifrågasätta huruvida icke flera komma att göra det, är det

önskvärt, att till denna § lägges:

Felräkningspenningar kan tilldelas tjänstemän av lägre grad, som

handhava penningmedel, med 60 kronor om året.

§ 14.

Förbundet anser, att, då tjänstemännen av lägre grad uppnå ordinarie

anställning vid rätt framskriden ålder, en till 8 dagar inskränkt

semester är bra kort, vadan följande förändring föreslås:

— — — under 30 dagar samt tjänstemän av lägre grad under 15

dagar.

Beträffande övergångsbestämmelserna har förbundet velat hemställa

om, att liknande bestämmelser måtte utfärdas som tillämpats i det nu

gällande avlöningsreglementet och så att ingen erhåller lägre avlöning

än han borde ha tillgodonjutit, därest det nya avlöningssystemet varit

gällande under hela hans tjänstetid.

Då det torde vara befogat, att tjänstemännen själva få vara med och

framlägga sina synpunkter då Kungl. Styrelsen slutligen skall handlägga

det viktiga ärendet om högre avlöning åt posttjänstemännen av lägre

grad, utöver vad i denna framställning kunnat presteras, och då så ägde

rum år 1906, då förra löneregleringsförslaget utarbetades, har postmannamötet

beslutat hemställa om, att förbundet måtte få rätt att med

utsedda representanter närvara då kungl. styrelsen slutligt handlägger

förevarande framställning.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

Hänvisande till ovanstående, som utgör uttrycket för postmannaförbundets

å dess möte fattade beslut i lönefrågan, får Svenska

postmannaförbundet genom undertecknad styrelse vördsamt anhålla,

att Kungl. Generalpoststyrelsen måtte, vid avgivande

av förslag till postverkets stat för år 1914, hos

Kungl. Maj:t underdånigst anhålla,

att avlöningen till postvaktmästare och postiljoner

från och med nämnda år kommer att utgå med 1,450

kronor, med rätt för ifrågavarande tjänstemän att

efter respektive 3, 6 och 9 år erhålla en avlöningsförhöjning

av 150 kronor, så att maximiavlöningen

blir i,900 kronor;

att förste postvaktmästare och förste postiljoner

erhålla en minimiavlöning av 1,750 kronor, med rätt

att efter respektive 3, 6 och 9 år tillgodonjuta en avlöningsförhöjning

av 150 kronor, så att maximiavlöningen

blir 2,200 kronor;

att å orter, där de allmänna levnadskostnaderna

äro särskilt höga, till tjänstemännen ifråga

måtte, utöver avlöningen, utgå ortstillägg med 15,

10 eller 5 procent av avlöningen, utan begränsning;
att

ortstilläggen ifråga måtte utgå enligt samma

grunder som nu tillämpas för tjänstemännen av

högre grad med det tillägg att ortstillägg av 5

procent tilldelas tjänstemän, stationerade å orter,

som äro eller komma att placeras i nuvarande grupp

3 b;

att ortstilläggen anses som lön men öka icke

pensionsunderlaget;

att avlöningen, med lämplig avrundning, så

som här ovan anförts, fördelas så att tre fjärdedelar

utgöra lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningarna;
att

postvaktmästare och postiljon vid befordran

till ordinarie förste postvaktmästare eller postiljon alltid

erhåller närmast högre avlöning än han, inklusive

det särskilda arvodet i egenskap av t. f. förste, uppburit

före sin befordran;

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

att sådan ökning av anslaget till extra tjänstemän

begäres, att de extra tjänstemännen av lägre grad må

kunna tilldelas den förhöjda avlöning, som här ovan

ifrågasatts;

att tjänstemän av lägre grad må, i förekommande

fall, kunna tilldelas felräkningspenningar;

att samtliga tjänstemän av lägre grad tilldelas

semester under 15 dagar årligen;

att sådana ändringar av avlöningsreglementet vidtagas,

som här ovan förslagsvis blivit omnämnda eller

ock andra, varigenom förbundets önskemål bliva uppfyllda;
att

sådana övergångsbestämmelser införas, som

trygga tjänstemännens rätt att vid tillträdet till den

nya lönestaten erhålla den avlöning, som de borde

tillgodonjutit, därest den nya lönestaten varit gällande

under hela deras tjänstetid samt

att postmannaförbundet måtte med utsedda representanter

få närvara då Kungl. Styrelsen slutligt

handlägger ärendet.

Stockholm den 7 juni 1912.

A Svenska Postmannaförbundets vägnar:

J. A. Wallin. Tore Pihl. Fr. Fjetterström.

V. Lindbäck.

Fr. Sandin.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.

241

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition.............................. 1

Utdrag av statsrådsprotokollet................•.......... 2

Hytt avlömngsreglemente............................. 2

Allmän motivering .............................. 2

I. § 1...................................... 7

1. Löneförbättring för vissa postmästare samt postexpeditörer och kvinnliga

förste postexpeditörer.......................... 7

2. Nyinrättande av en verkmästare änst........ 12

3. Lönereglering för tjänstemän av lägre grad vid postverkets distrikts- och

lokalförvaltningar............................ 18

Historik.................................. 18

Det nu föreliggande förslaget........................ 25

Allmän motivering .......................... 25

Löneförhöjning för förste postvaktmästare och förste postiljoner, postvaktmästare

och postiljoner......................... 35

Löneförhöjning för vaktmästarna i generalpoststyrelsen ........... 37

Beräkning av avlöningsförhöjning m. m................... 40

Avlöningens uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar.......... 41

II § 2...................................... 46

Motivering................................. 46

Avlöning vid befordran........................... 49

III. §§ 3-18 61

IV. Särskilda bestämmelser............................ 70

Driftkostnadsstaten för år 1914.......................... 95

A. Avlöningsstat.............. 95

1. Generalpoststyrelsen............................ 95

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna..................... 99

3. Övriga anslag...............................122

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 2 höft.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 2.

Sid.

B. Övergångsstat.................................133

1. Generalpoststyrelsen............................133

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.....................135

C. Pensioner.........,.........................135

D. Postbefordran.................................144

Postbefordran å järnväg.............................144

» å landsväg jämte lokala transporter................146

» sjöledes......................... 149

Transitersättning åt främmande postverk.....................155

E. Omkostnader..................................157

F. Oförutsedda utgifter..............................165

G. Avkortningar och restitutioner.........................165

H. Avsättning till förnyelsefond..........................165

Bilagor:

Förslag till avlöningsreglemente........................169

Förslag till stat för driftkostnader.......................186

Tabell över vissa pensioneringskostnader ...................191

» » antalet extra tjänstemän m. m................... 192

Svenska postmannaförbundets skrivelse till generalpoststyrelsen .........194

f

Stockholm, K. L. Beckmans boktryckeri, 1913-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:236 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Ma.j;ts proposition angående nytt avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket samt fastställande av postve s. 7 i texten
  2. SU 1913:72 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket samt fastställande av postverkets stat för s. 1 i texten