Angående utvidgande av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk till en överstyrelse för skolväsendet i riket
1913-04-03 · 230 sidor, varav 218 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 218 av 230 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1913:204, Angående utvidgande av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk till en överstyrelse för skolväsendet i riket
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
1
Nr 204.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående utvidgande
av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk till
en överstyrelse för skolväsendet i riket; given Stockholms
slott den 4 april 1913.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
staten för år 1914 för en för rikets skolväsen gemensam skolöverstyrelse
och de för åtnjutande av i sagda stat upptagna nya avlöningsförmåner
av departementschefen föreslagna villkoren och bestämmelserna
samt för tillämpning av samma stat ej mindre medgiva, att de för
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk å ordinarie stat tillgängliga
samt de å extra stat för år 1914 äskade medlen må användas för motsvarande
ändamål inom skolöverstyrelsen, än även på extra stat för år
1914 anvisa ett belopp av 105,795 kronor;
dels ock medgiva,
ej mindre att vad i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående
viss löneturs- och pensionsberäkning för medlem av överstyrelsen för rikets
allmänna läroverk är i berörda hänseende stadgat angående tillförordnad
rektor vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, som förordnats
att vara ordförande eller ledamot i nämnda överstyrelse, även skall gälla
tillförordnad rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller
folkskoleseminarium, vilken förordnats att vara chef för eller ledamot i
skolöverstyrelsen;
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
än även att de av Riksdagen år 1912 av förslagsanslaget till understödjande
av folkbiblioteksväsendet anvisade arvodena till två bibliotekskonsulenter
inom ecklesiastikdepartementet må utgå utan hinder därav, att
sagda konsulenter fullgöra huvudparten av sitt arbete inom skolöverstyrelsen.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Fridtjuv Berg.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 204.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 4 april 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit
Riksdagen att i avbidan på proposition rörande inrättandet av en
överstyrelse för skolväsendet i riket för ändamålet beräkna å ordinarie stat
ett belopp av 115,000 kronor. I det vid statsverkspropositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 14 januari
1913 omförmälde jag, att förslag i ämnet införväntades från folkundervisningskommittén.
Sedan denna i ett den 20 december 1912 dagtecknat
betänkande avgivit berörda förslag samt vederbörande yttrat sig
däröver, föreligger ärendet nu i sådant skick, att detsamma kan underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
Utvidgning a
överstyrelsen
för riket
allmänna
läroverk till
en skolöverstyrelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
A
Innan jag närmare ingår på kommitténs förslag och de däröver avgivna
yttrandena, anser jag mig böra förutskicka en kortfattad
Historisk återblick
på den utveckling, hithörande frågor tidigare haft i vårt land.
Den offentliga skolan har i vårt land från början i huvudsak vuxit
upp under kyrkans hägn, och även sedan kyrkan genom reformationen kommit
i beroende av staten, hava kyrkans organ i stort sett långt fram i tiden
fortfarande fått utgöra skolans styrelse. Väl har därbredvid alltsedan år
1626 kanslikollegium, och längre fram dess efterföljare, den år 1809 inrättade
och år 1833 upplösta kanslistyrelsen haft om händer inseendet över skolorna.
Men såsom en verklig fackmässig överstyrelse med kontrollerande
och ledande inflytande vid sidan av eller över de kyrkliga myndigheterna
kom detta ämbetsverk icke att i regeln tjänstgöra och kunde
det knappast heller. Skolan var alltså på det närmaste förknippad med
kyrkan, och den måste bliva det, så länge dess huvudsakliga uppgift ansågs
vara att utbilda prästämnen eller — vad folkundervisningen vidkom —
att förhjälpa ungdomen till bättre kristendomskunskap. De äldre försöken
att förskaffa skolorna eu verksam central överledning äro därför på
det närmaste sammanknutna med planerna på en överstyrelse för kyrkan;
den alltifrån Gustav Adolfs tid uppdykande tanken på en ecklesiastik överstyrelse,
ett consistorium general, avsåg sålunda att organisera en för
kyrka och skola gemensam ledning.
Emellertid vidgades småningom skolans uppgifter allt mer utöver de
rent religiöst-kyrkliga uppgifterna. Särskilt under 1700-talet gjordes
från skilda håll gällande, att skolan skulle tillgodose även ämbetsverken
och de borgerliga yrkena med utbildade ämnessvenner. Reformkraven
hade emellertid svårt att vinna gehör, och vid århundradets slut framställdes
de därför med fördubblad styrka, samtidigt med att starka klagomål
över skolväsendets brister förspordes. Det är därför säkerligen ingen
tillfällighet, att vid 1800-talets början en första ansats gjordes att förskaffa
vårt skolväsende en verklig, i viss mån sakkunnig överledning, nämligen
genom det år 1801 i samband med upplösningen av det gamla kanslikollegium
inrättade kansler sgillet. Detta kanslergille bestod från början
av de tre universitetskanslererna, ärkebiskopen, kansliråden Adlerbeth och
Rosenhane samt överhovpredikanten Lehnberg, och blev senare förstärkt
med ytterligare några personer i egenskap av »korrespondenter i orterna».
Kanslersgillet skulle bland annat hava överinseende över skolor
och akademier, underrätta sig om, hur undervisningen vid skilda läro
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
anstalter bedrevs, övervaka, att gällande författningar efterlevdes, samt till
Kungl. Maj:t ingiva förslag om undervisningsverkens förbättring. Särskilt
anmärkningsvärt är, att denna styrelse skulle under sin ledning hava alla
undervisningsverk; det betonades, att detta var anordnat »till ernående av
ett fullkomligt sammanhang i hela uppfostringsverket och till avhjälpande
av de brister, som visade sig i detta angelägna verk och kunde härflyta
från en delad uppsikt över detsamma». Denna anordning var för övrigt
en naturlig följd av det föregående pedagogiska meningsbytets tydliga
strävan att se hela uppfostringsfrågan i ett enhetligt sammanhang, framför
allt från synpunkten av vikten att genom skolor av skilda typer och
utgreningar planmässigt tillgodose skilda samhällsklassers och yrkens bildningsbehov.
Det behov av en gemensam överledning för hela uppfostringsverket, som
med kanslersgillets tillkomst i någon mån tillfredsställts, tog sig vid denna
tidpunkt även uttryck i ett förslag till en organisation i stort av undervisningsväsendets
styrelse. Den bekante skolmannen G. A. Silverstolpe
framförde nämligen en dylik tanke, enligt vad nyligen tillgängliga handlingar
utvisa, i ett till kanslersgillet år 1802 inlämnat memorial om skolväsendets
reformerande. Han hävdade, att orsaken till all oreda inom uppfostringsväsendet
låg i styrelsens fördelning på flera håll, på kanslerer,
biskopar och konsistorier, samt framhöll, att »för dessa åtskilliga fysiska
eller moraliska styrande personer har ingen föreningspunkt varit utstakad»,
varför hela uppfostringsverket »så till grundsatser som till författningar
blivit blott fragmentariskt». Till botande av denna brist föreslog han inrättande
av ett kollegium för upp fostring sverken, likställt med övriga
riksens kollegier. Detta kollegium skulle bestå av akademiernas kansler
och en deputerad professor för var akademi, som årligen skulle ombytas,
samt i övrigt av »ett efter behovet lämpat antal ledamöter».
Den begynnande utveckling till bildande av en även gentemot Kungl.
Maj:t i viss mån fristående central skolstyrelse, som med kanslersgillet
förelåg, blev avbruten genom dess år 1809 timade upplösning i samband
med inrättandet av en ecklesiastik expedition och kanslikollegiets återupplivande
i form av kanslistyrelse. Men behovet av en sakkunnig skolledning,
särskilt med hänsyn till det trängande reformarbetet, var fortfarande
starkt — därom vittnar bland annat ett av Silverstolpe vid 1810
års Riksdag framlagt förslag, att statssekreteraren för ecklesiastikärenden
till sitt biträde vid undervisningsärendens behandling skulle hava två professorer
och två läroverkslärare, som alla årligen borde ombytas — och
det framtvingade snart i viss mån en tillfällig ersättning för vad kanslersgillet
varit ämnat att bliva i de under 1810- och 1820-talen arbetande
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
uppfästning skommittéerna, den första tillsatt år 1812 och år 1825 avlöst
av den s. k. stora uppfostringskommittén, vilken år 1828 hade slutfört
sitt arbete. Den förstnämnda kommittén hade närmast till uppgift
läroverkens reformerande, men även folkundervisningen blev föremål
för dess överläggningar. Den senare, »stora» kommittén behandlade i ett
sammanhang hela undervisningsväsendet och föreslog i sitt brett anlagda
betänkande från enhetliga synpunkter reformer av folkskolorna, elementarläroverken,
universiteten och tillämpningsskolorna.
Ur den förra kommitténs arbeten och på grund av de erfarenheter, som
därunder vunnits, framkom även en första antydan till en mer stadigvarande
ledning av reformarbetet på skolväsendets område, nämligen den
s. k. skolrevisionen. Denna institution föreskrevs i 1820 års skolordning. Den
bestod av statssekreteraren vid ecklesiastikexpeditionen, såsom ordförande,
en ständig sekreterare, en professor från något av rikets universitet samt
fyra gymnast- och skollärare, utsedda från stiften, varjämte biskoparna
hade däruti säte och stämma, när de kommo tillstädes. Skolrevisionen
skulle sammanträda vart tredje år och hade att granska från läroverken
inkomna uppgifter, betänkanden och handlingar samt att till Kungl. Maj:t
avgiva berättelse över läroverkens tillstånd och om utvägar till deras ytterligare
förbättring. Skolrevisionen var sålunda från början närmast avsedd
för läroverken, och dess överläggningar gällde också, de gånger den sammanträdde,
nämligen åren 1824, 1832 och 1843, dessa. Emellertid hemställde
den stora uppfostringskommittén, att revisionen borde på samma
sätt granska även folkskolornas »författning och behov». Kommittén fasthöll
alltså även härutinnan vid kravet på den enhetligare behandling av
uppfostringsväsendet, som så starkt gjorts gällande i kommitténs eget arbete.
Denna hemställan ledde dock icke till önskad åtgärd, och skolrevisionen
kom sålunda ännu en tid framåt att tjänstgöra som en styrelse
för elementarläroverken enbart.
Emellertid visade sig den form av läroverksstyrelse, som i skolrevisionen
förelag, vara alltmer otillfredsställande. Och jämsides därmed
trängde sig folkskolan, framför allt med folkskolestadgan av år 1842, allt
mera i förgrunden och krävde, även den, ett verkligt centralt organ. Vid
skolrevisionens sammanträde år 1843 framställdes av densamma ett förslag
till organiserande av starkare central skolledning, vilket förslag närmast
tog sikte på läroverkens behov men även sades avse »det så högst viktiga
undervisningsverket i hela dess omfattning». Revisionen föreslog, att de
meddelanden angående läroverken, vilka förut insänts till revisionen för
bearbetning, nu skulle årligen lämnas till ecklesiastikdepartementet. Då
dessa meddelanden säkerligen skulle giva anledning till »ömsesidiga råd
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
plägningar, hem ställanden och förslag uti allt, vad läroverken rörer», krävdes
inom departementet anordnandet av en »närmare och omständligare
tillsyn» över undervisningsverket, och revisionen föreslog till den ändan
inrättandet av »en särskild avdelning av ecklesiastikdepartementet med
egen byråchef samt nödigt biträde av i undervisningsväsendet erfarna
och kunniga män». Skolrevisionen skulle därmed ej avskaffas. Men den
borde ej sammanträda oftare än vart tionde år och föreslogs få en från
skolsynpunkt mer representativ och fyllig sammansättning; den skulle
bestå av alla eforer, såvida de ej, »på anmälda lagliga förfall», av Kungl.
Maj:t frikallades, pastor primarius i Stockholm, en professor från vartdera
av rikets universitet samt »en från läroverken i varje stift och från
Stockholms stads läroverk vald ledamot». Skolrevisionen borde själv välja
sin ordförande.
Såväl förslaget om sakkunniga biträden åt byråchefen som hemställan
om skolrevisionens fortvaro i något förändrat skick giva vid handen, att
härmed avsågs icke blott att anskaffa ökad arbetskraft för ärendenas formella
beredning inom ecklesiastikdepartementet utan även en undervisningsväsendet
sakligt övervakande och styrande central ledning. Förslaget
upptogs icke omedelbart men togs i viss mån till utgångspunkt för ett förslag
om en gemensam centralstyrelse för samtliga undervisningsverk, vilket av
chefen för ecklesiastikdepartementet F. 0. Silfverstolpe år 1847 framställdes.
Den sålunda föreslagna centralstyrelsen borde bestå av tre ständiga
och tre för ett år i sänder förordnade ledamöter. Med styrka betonade
förslagsställaren behovet av enhet och överensstämmelse i undervisningsverkens
organisation. Förslaget undansköts emellertid, och Kungl. Maj:t
stannade vid den mer tillfälliga åtgärden att hos Riksdagen äska ett anslag
å 3,000 riksdaler banko för bekostande av det biträde, som komme
att till skolväsendets ordnande av tillkallade sakkunniga äskas.
Två vägar voro sålunda utpekade för lösningen av frågan om en överledning
för skolväsendet: den ena ett inbyggande i ecklesiastikdepartementet
av en byra, vilken både skulle omhänderhava ärendenas beredning
och föredragning samt därjämte utöva en övervakande och initiativtagande
ledning av skolväsendet, den andra den genom kanslersgillet en gång inslagna
med en fristående, bredare organiserad styrelse.
Under den närmast följande tiden hölls tanken på en fristående centralstyrelse
uppe genom vid flera tillfällen väckta motioner. Den fördes
fram i form av förslag om upprättande av ett »ecklesiastikkollegium»
för både kyrka och skola, vilka förslag på grund av deras vittsvävande
karaktär delvis möttes av stark kritik. Under tiden avhjälptes på Kungl.
Maj:ts initiativ det mest trängande behovet genom anställandet år 1856
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
av en särskild expeditionssekreterare inom departementet för handläggningen
av ärenden rörande allmänna uppfostran och undervisningen. Därmed
voro de huvudsakliga riktlinjerna tillsvidare för framtiden givna.
Domkapitlen, vilka genom 1842 års folkskolestadga fått sig av staten ålagd
den närmaste tillsynen över folkskoleväsendet, fingo för de följande årtiondena,
jämte i viss mån länsstyrelserna och den år 1860 inrättade folkskoleinspektionen,
en väsentlig andel av ansvaret för skolväsendets ledning. Och
inom ecklesiastikdepartementet ledde ärendenas växande mängd redan genom
beslut av Riksdagen åren 1860—.1862 till upprättandet av en särskild folkskolebyrä
vid sidan av eu numera till det högre undervisningsväsendet
begränsad byrå. Därmed blev en dualism i ledningen av skolväsendets
båda huvudgrenar för lång tid fastslagen. Men en verklig ledning, om
ock med tiden allt mer otillräcklig, var dock anordnad, ty de båda byråcheferna
hade jämlikt sina instruktioner till uppgift både att genom inspektioner
öva tillsyn över skolväsendet och att taga initiativ till behövliga
reformer.
Under de följande årtiondena hava kraven på överledning litet emellan,
ehuru på olika vägar, gjort sig gällande, och i allmänhet hava därvidlag
läroverkens och folkskolornas behov betraktats fristående från varandra.
På båda hållen har otillräckligheten i den förefintliga överledningen tagit
sig uttryck i ofta återkommande särskilda kommittéer och utredningar
med tillfälligt anlitade arbetskrafter, därvid de läroverken och folkskolorna
berörande frågorna alltid behandlats från varandra skilda.
För läroverkens del framfördes kravet på en överstyrelse med en ingående
motivering av 1882 års läroverkskommitté. Den föreslagna styrelsen
tänktes omfatta endast de allmänna läroverken; kommittén omnämnde
dock, tydligen under intryck av statsrådet Silfverstolpes framställning av
år 1847, alternativet med en för folkskola och läroverk gemensam överstyrelse
men sköt detta alternativ åt sidan under motivering, att kommittén
icke ansåg det tillkomma densamma att taga en dylik lösning
i övervägande. Förslaget lämnades för tillfället utan beaktande, men
ett par årtionden senare togs frågan ånyo upp, dels reservationsvis inom
den år 1898 tillsatta läroverkskommittén, dels i kungl. proposition vid
1904 års Riksdag, vilken Riksdag medgav upprättande av en fristående
överstyrelse för de allmänna läroverken, för vilken instruktion sedan utfärdades
den 28 oktober samma år.
Jämsides med de sålunda slutligen med framgång krönta strävandena
att förskaffa de allmänna läroverken en verksam central styrelse löpa likartade
strävanden att ävenledes förstärka folkskolans ledning. I proposition
till 1891 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t sålunda tillsättande av en
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
omedelbart under ecklesiastikdepartementet ställd tjänsteman med framstående
duglighet och erfarenhet i folkskoleväsendet, vilken skulle tjänstgöra
såsom överinspektör över folkskoleväsendet. Han skulle öva högsta inseendet
över folkskoleinspektionen och själv vara inspektör över seminarierna, varjämte
han skulle, där sådant påkallades, biträda departementschefen vid
beredning av ärenden rörande folkundervisningen av uteslutande eller övervägande
pedagogisk art och alltså i det hela inom departementet särskilt
företräda den pedagogiska sakkunskapen. Förslaget föll på Andra kammarens
motstånd, till stor del på den grund, att chefen för folkskolebyrån
ansågs böra själv vara skolman och själv i huvudsak fullgöra nämnda åligganden.
Men detsamma gav anledning till beviljande av anslag år 1893
till gottgörelse åt annan tjänsteman inom departementet, vilken skulle
frigöra chefens arbetskraft genom att å folkskolebyrån till föredragning
bereda besvärsmål och en del andra administrativa mål.
Sedan en särskild styrelse för de allmänna läroverken år 1904 inrättats,
har frågan om ett starkare centralt organ för folkundervisningen
åter gjort sig påmind. Från Sveriges allmänna folkskollärarförening har
en nära nog enstämmig mening genom verkställd omröstning i denna riktning
tagit sig uttryck, och det 14:e allmänna folkskollärarmötet i Gävle
år 1908 har likaledes uttalat sig i samma riktning. I båda fallen har påyrkats
en lösning i form av en särskild folkskolestyrelse, alltså med fasthållande
av den genom departementalbyråerna en gång införda dualismen
i ledningen av skolväsendets två huvudavdelningar.
Slutligen har frågan vid 1909 års Riksdag framförts i en inom Riksdagen
väckt massmotion. I denna motion framhölls bland annat, att de
organ för folkundervisningens styrelse, som för mer än en mansålder sedan
kommit till stånd, visserligen varit av ovärderlig nytta men att på detta
verksamhetsfält liksom på andra gällde, att vad som under en viss tid
måhända varit tillräckligt för sitt ändamål kunde under en annan tid befinnas
ej längre motsvara de då inträdda nya förhållandena samt de därpå
grundade ökade anspråken. Det framhölls vidare, att chefen för den inom
ecklesiastikdepartementet befintliga folkskolebyrån omöjligen kunde räcka
till för utredningen av de med åren i antal starkt stigande folkskoleärendena
och att de vidlyftiga och vanskliga utredningsuppdrag, som hopats
på folkundervisningskommittén, utgjorde ett särdeles påtagligt bevis för
nödvändigheten av en förstärkning i folkskoleväsendets centrala ledning.
I motionen påyrkades därför inrättandet av en folkskoleöverstyrelse, organiserad
i huvudsaklig överensstämmelse med läroverksöverstyrelsen och
liksom denna ställd omedelbart under ecklesiastikdepartementet. I samband
med detta yrkande återupptogo emellertid motionärerna även den
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204). 2
Fotkundervisningskommittén,
ehovet av en
verstyrelse.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
gamla tanken på en gemensam ledning av skolväsendet. Med hänvisning
till den i Finland existerande skolstyrelsen framhöllo motionärerna såsom
riktigast, att en för både folkskolor och läroverk gemensam överstyrelse
organiserades, vilken med sin allsidigare överblick bleve i stånd att bättre
tillgodose de olika »kolarternas intressen och sörja för deras ändamålsenliga
samverkan.
Det riksdagsutskott, till vilket motionen remitterades, tillstyrkte avlåtande
till Ivungl. Maj:t av en skrivelse i ämnet med det innehåll, motionärerna
föreslagit. Skrivelseförslaget bifölls av Andra kammaren men
hann ej i Första kammaren slutbehandlas, till följd varav saken förföll.
Spörsmålet har emellertid, såsom jag förut antytt, upptagits av folkundervisningskommittén,
vilken i ett detta år till Kungl. Maj:t ingivet, den
20 december 1912 dagtecknat betänkande framlagt ett utförligt motiverat
förslag till frågans lösning, därvid upptagande den i förenämnda motion
vid 1909 års Riksdag uttalade tanken på ett övervinnande av de senare
årtiondenas dualism inom skolväsendets ledning och därmed inom skolväsendet
över huvud genom upprättande av en för folkskolor, läroverk
och därmed jämförliga läroanstalter gemensam skolöverstyrelse.
1. Skolöverstyrelsens behövlighet.
Jag övergår nu till frågan om det omedelbara behovet av en förstärkning
av folkundervisningsväsendets centrala ledning samt den lämpligaste
formen för denna förstärkning.
Redan i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående
folkskoleseminarierna har folkundervisningskommittén uttalat sig om behovet
av en överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen och därom yttrat
Det är kommitténs åsikt, att om den utveckling, som inom seminarieundervisningen
redan är för handen och som de i det föregående av kommittén föreslagna åtgärderna
avse att främja, skall kunna på ett lyckligt sätt fortgå och våra seminarier
kunna hålla sig i jämnhöjd med tidens fordringar, dessa läroanstalter måste bliva föremål
för en verksammare central ledning än den, som under nuvarande förhållanden
kan komma dem till del. Då man erinrar sig, att den avdelning inom ecklesiastikdepartementet,
under vilken seminarierna höra, eller folkskolebyrån, har att handlägga
ärenden från folkundervisningens hela område, måste man giva sitt erkännande åt det
intresse och den omsorg, som denna ägnat seminarierna, och finna det helt förklarligt,
om med den oerhörda tillväxten av de angelägenheter, den har att vårda, dess befattning
med seminarierna icke alltid blivit så omedelbar och så ingående, som behövligt
varit.
Då nu seminarierna uppenbart icke bilda en tillräckligt omfattande grupp av läroanstalter,
för att man ensamt för deras räkning skulle kunna yrka upprättandet av en.
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
särskild överstyrelse, ligger den tanken närmast att tillgodose deras behov av verksammare
central ledning genom en förstärkning av arbetskrafterna inom folkskolebyrån.
Kommittén bar ock under ett tidigare skede av sitt arbete varit betänkt på att föreslå
tillsättandet av en särskild seminarieinspektör, som vid sidan av chefen för folkskolebyrån
skulle inom departementet biträda med handläggningen av frågor rörande seminarieväsendet.
Under senare år bar emellertid frågan om upprättandet av en överstyrelse förkela
folkundervisningsväsendet trätt allt mera i förgrunden. Med erkännande av den
förtjänstfulla verksamhet, som å ena sidan domkapitlen, å andra sidan folkskolebyrån
utövat till fromma för folkundervisningen, bar man framhållit, hurusom utvecklingen
på det ifrågavarande området varit så stark, att dessa organ för arbetets ledning alltmera
befunnits otillräckliga, något som bland annat visat sig i nödvändigheten av att
åt särskilda kommittéer anförtro ett växande antal ärenden, berörande än den ena, än
den andra av folkundervisningens många olika sidor. Man har hänvisat till de alltmera
stegrade anspråk, som ställas på folkundervisningen och som framkalla eu ständig
följd av nya och svårlösta frågor och ytterligare öka behovet av en starkare central
ledning för det hela, en ledning, varigenom den pågående och förestående utvecklingen
kunde erhålla fasta riktlinjer. Man har vidare med ganska stor enighet förfäktat den
åsikten, att den centrala ledningens förstärkning bör tänkas vunnen icke genom eu
ökning av arbetskrafterna inom Kungl. Maj:ts kansli utan genom upprättandet av en
självständig styrelse. Och man har därvid med goda skäl riktat uppmärksamheten på
det önskvärda däri, att rikets hela skolväsen bleve betraktat som ett sammanhörande
helt och bragtes in under en enhetlig myndighets ledning och omvårdnad.
Behovet för vårt folkundervisningsväsen av en överstyrelse torde ock numera vara
så allmänt erkänt, att det icke längre behöver med utförliga skäl ådagaläggas, kommittén
är för sin del livligt övertygad om dess behövlighet och delar likaledes åsikten
om önskvärdheten av en gemensam och en enhetlig ledning av rikets hela skolväsen.
Den vidgade uppgift, som kommittén under fortgången av sitt arbete erhållit, har icke
blott givit kommittén rättighet att upptaga frågan om eu överstyrelse för folkundervisningsväsendet
utan gjort detta för kommittén till en nödvändighet. Det är ock
kommitténs avsikt att i ett senare betänkande framlägga förslag om inrättandet av en
överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen, på ett eller annat sätt ställd i samband
med den överstyrelse, som redan finnes för de allmänna läroverken m. fi. läroanstalter.
1 sitt förenämnda, den 20 december 1912 avgivna betänkande angående
inrättandet av en överstyrelse för folkundervisningsväsendet yttrar
kommittén, i anslutning till vad den sålunda tidigare uttalat, följande:
Det framgår av vad kommittén i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna
yttrat, att kommittén haft för ögonen en sådan styrelse, som med en från ecklesiastikdepartementet
i viss mån fristående ställning förenade en viss grad av administrativ
myndighet och initiativförmåga, således ett centralt ämbetsverk med den självständighet,
som tillhör övriga centrala ämbetsverk i vårt land, d. v. s. med befogenhet
och skyldighet att till Kungl. Maj:t avgiva framställningar och utlåtanden i regeringsärenden
och att inom sitt verksamhetsområde med viss beslutanderätt utöva förvaltning.
Den avsedda styrelsen borde följaktligen komma att till Kungl. Maj:t och till
ecklesiastikdepartementet intaga i det hela samma ställning som den, läroverksöverstyrelsen
intager.
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Den centrala ledningen av folkundervisningsväsendet ligger för närvarande, som
bekant, närmast i folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet. Byråcheferna i Kungl.
Maj:ts kansli sakna emellertid till följd av sin tjänsteställning befogenhet att bringa
av dem framlagda initiativ till utförande och äga icke att utöva någon beslutande och
förvaltande verksamhet i egentligare mening. Även om folkskolebyråns arbetskrafter
erhölle förstärkning, exempelvis genom adjunktion av fackmän från undervisningens
område, skulle den därför enligt kommitténs mening näppeligen kunna fylla undervisningsväsendets
behov av central ledning. Att åter i förevarande hänseende åstadkomma
förändring genom att tilldela chefen för folkskolebyrån en annan och självständigare
ställning än den, han nu intager, skulle helt visst allt för mycket strida
mot den ordning, som vunnit hävd inom vår statsförvaltning, för att kunna på allvar
ifrågasättas. Man hänvisas då till den utväg, som i fråga om flera andra större förvaltningsområden
redan blivit anlitad, nämligen till upprättandet av ett särskilt, under
departementet lydande, med sakkunniga krafter utrustat centralt ämbetsverk.
Behovet av en åtgärd i sådan riktning har naturligtvis framträtt starkare, i mån
som arbetsfältet vidgats och ärendenas mängd vuxit eller mera omfattande förändringar
skolat genomföras. Särskilt under senare år har den centrala ledningens uppgift
ökats, dels därigenom att arbetet inom folkundervisningsväsendets gamla råmärken tilltagit
i omfattning och intensitet, dels ock därigenom att nya arbetsområden införlivats
med de förutvarande. I senare avseendet må erinras om den statsunderstödda biblioteks-
och föreläsningsverksamheten, som till och med föranlett anställandet i departementets
tjänst av vissa nya arbetskrafter.
Det är ock naturligt, att om på de allmänna läroverkens begränsade och jämförelsevis
enhetliga område behovet av en särskild central ledning framträtt och föranlett
vidtagandet av verksam åtgärd, ett sådant behov ännu mera skall giva sig till
känna på folkundervisningens vidsträcktare och mindre ensartade fält.
Den nuvarande centrala ledningens otillräcklighet framträder även i det förhållandet,
att arbetskrafter utanför Kungl. Maj:ts kansli allt mera måste anlitas för ärendenas
behandling och att eu mängd större frågor måst lämnas till utredning åt olika
kommittéer. I den i det föregående omnämnda motionen vid 1909 års Riksdag hänvisades
särskilt till det vidlyftiga utredningsarbete, som hopats på folkundervisningskommittén.
En erinran om de viktigaste av de uppdrag, som nämnda kommitté erhållit, torde
vara i viss män belysande för den föreliggande frågan. Sålunda har kommittén, förutom
sitt ursprungliga uppdrag, folkskoleseminariernas ombildning, fått sig ålagt att
utarbeta ny normalplan för undervisningen i rikets folk- och småskolor, att avgiva
utlåtande angående till Riksdagen avlämnad kungl. proposition rörande byggnad för
loikskoleseminarium, att likaledes avgiva utlåtande angående nya normalritningar för
tolkskolebyggnader samt att verkställa utredning angående folkskoleinspektionens ordnande.
Kommitténs uppdrag har slutligen utvidgats till att avse »en fullständig omorganisation
i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen, både folkskolan, fortsättningsskolan,
högre folkskolan, folkhögskolan och de särskilda yrkesskolorna*. Jämte
dessa mera omfattande uppgifter har kommittén haft att handlägga en del smärre
ärenden. Dessutom har till kommittén dels genom remiss från Kungl. Maj:t, dels direkt
inkommit en stor mängd framställningar från föreningar och enskilda, avseende önskemål
beträffande undervisningen inom olika läroämnen och andra till skolväsendet hörande
frågor i närmare eller fjärmare samband med kommitténs huvudsakliga arbete.
13
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
Alla dessa uppgifter skulle, därest eu överstyrelse för folkundervisningsväsendet
förefunnits, sannolikt helt eller delvis hava överlämnats till utredning av densamma.
Det kan i detta sammanhang erinras om de omfattande utredningar, som_ utförts av
den nuvarande läroverksöverstyrelsen och som till stor del gällt ärenden av just samma
slag som de förutnämnda till folkundervisningskommittén överlämnade. Så kunna här
nämnas utredningarna angående undervisningsplan för realskolan och gymnasiet samt
angående normalbestämmelser för läroverksbyggnader. utredningarna angående omorganisation
av högre lärarinneseminariet, angående provårets anordning och angående
statsunderstöd åt enskilda och kommunala läroanstalter — allt frågor av sådan omfattning,
att därest ej på detta område eu självständig och fackmannamässig ledning
varit för handen, de'' säkerligen skulle, i vidsträcktare män än nu skett, hava överlämnats
till särskilda sakkunniga eller för ändamålet utsedda kommittéer. Om ock
naturligtvis även framgent ärenden skola komma att finnas av sådan natur, att de
för sitt förberedande kräva tillsättandet av särskilda kommittéer, torde man dock vara
berättigad att vänta, att med inrättandet av eu överstyrelse för folkundervisningsväsendet
behovet av kommittéer skall, vad det ifrågavarande området beträffar, högst
väsentligt minskas.
Tydligast torde behovet av en central ledning för folkundervisningsväsendet framgå
av den redogörelse, som kommittén i det följande skall lämna för det verksamhetsområde,
vilket skulle bliva en sådan central ledning tilldelad. Här må tills vidare endast
erinras om detta områdes väsentligaste delar. I första rummet kommer all folkbildnings
utgångspunkt och huvuddel: folkskoleväsendet, omfattande småskolan och
den egentliga folkskolan samt folkskolans överbyggnader, och i anslutning därtill abnormundervisningens
olika anstalter. Till folkskoleväsendet sluta sig å ena sidan de
läroanstalter, som hava till uppgift att utbilda de för detsamma behövliga lärarkrafterna.
Å andra sidan vidgar sig arbetsfältet till att innefatta den allmänna folkbildningen
i vidsträckt bemärkelse. Hit höra de skilda grenarna av bildningsarbetet
bland de vuxna: folkhögskolan, biblioteks- och föreläsningsverksamheten samt anordningar
för idrott och fysisk utbildning i allmänhet.
Den utveckling på samhällslivets område, som är för vår tid utmärkande, nödvändiggör
mer än någonsin en kraftig verksamhet på folkundervisningens och den allmänna
folkbildningens område. Man kan ock iakttaga, att på detta område ett livligt
intresse för närvarande gör sig gällande. Men den faran föreligger, att av brist på
målmedveten och planmässig ledning de verksamma krafterna till stor del bliva utan
motsvarande gagn förbrukade och det lovande utvecklingsarbetet avstannar eller leder
till oreda och förvirring snarare än till verklig förbättring. Därför förnimmes ock nu
mera än tillförene behovet av en central myndighet, så sammansatt och utrustad, att
den kan överblicka hela arbetsrätt, sammanhålla de spridda krafterna och leda arbetet
efter bestämda riktlinjer.
Den farhågan torde emellertid kunna komma att uttalas, att tillkomsten av eu
starkare central ledning i viss mån kan innebära en fara för att initiativ från kommunalt
och enskilt håll kan komma att hämmas. Icke så få av de framsteg, som
under de senast gångna årtiondena gjorts på folkundervisningsområdet, äro nämligen
i första hand att tillskriva, förutom initiativ från Riksdagens sida, det arbete, som
utförts av lokala styrelser och av föreningar inom de olika lärarkårerna. Om ock den
nämnda farhågan ej bör lämnas obeaktad, hör mot densamma dock erinras, att mycket
härvid heror på beskaffenheten av de personliga krafterna inom den centrala ledningen,
Därför har kommittén låtit sig angeläget vara att i sitt förslag träffa sådana bestäm
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
meker, som kunna främja ett gott personval. Kommittén är ock förvissad om att,
därest lämpliga former beredas, den ökade möjlighet att vinna gehör för framträdande
önskemål, som genom en Överstyrelse erhålles, även i förevarande avseende kan framkalla
en sund stegring i verksamheten ute på arbetsfältet. Att frånvaron av en överledning
med möjlighet att utöva en sakkunnig och verksam inspektion samt att inom
olika områden taga initiativ till förbättringar håller utvecklingsarbetet i det hela tillbaka
torde i varje fall vara uppenbart, liksom ock att under sådant förhållande vissa
områden kunna komma att ligga nästan obeaktade och lämnade utan tillbörlig vård
från statens sida.
Av sålunda anförda skäl har kommittén kommit till den uppfattningen,
att ett bestämt behov av en förstärkning av folkundervisningsväsendets
centrala ledning förefinnes. Det är emellertid tydligt, att särskilt
i vårt vidsträckta land måste jämte en central myndighet också finnas
organ för den lokala ledningen och förvaltningen. Man kunde möjligen
hava väntat, att kommittén i sammanhang med sitt nyss anförda principuttalande
skulle hava mera utförligt framhållit vikten jämväl av en tillfredsställande
lokalförvaltning. Så har visserligen icke skett, men av åtskilliga
kommitténs uttalanden framgår dock tydligt, att kommittén till
fullo behjärtat angelägenheten jämväl av nödig decentralisation i fråga
om skolväsendets ledning.
Kommittén yttrar:
Tillkomsten av den ifrågavarande centralstyrelsen upphäver ingalunda behovet
på folkundervisningens område av distrikts- och lokalstyrelser. Om den centrala
ledningen för folkundervisningsväsendet till vederbörande departement i Kungl. Maj:ts
kansli ock far samma ställning som den nuvarande läroverksöverstyrelsen, blir däremot
dess ställning till flertalet av de läroanstalter, som falla inom dess verksamhetsområde,
icke så oförmedlad som läroverksöverstyrelsens till de allmänna läroverken. I all synnerhet
gäller detta om folkskolan, som i väsentliga avseenden är en kommunal institution
med djupa rötter såväl i den borgerliga som i den kyrkliga kommunens grund.
Otänkbart är, att folkskolan skulle kunna ställas i samma omedelbara förhållande
till den blivande överstyrelsen som de allmänna läroverken till den nuvarande
läroverksöverstyrelsen. borst och främst äger folkskolan i de olika församlingarnas
skolråd lokala styrelser med vidsträckta befogenheter, vilka det ligger i skolans eget
intresse att bevara. Men ej nog härmed: folkskoleväsendet kräver givetvis
mellan den centrala överstyrelsen och dessa lokala skolmyndigheter mellaninstanser
i form av distriktsstyrelser. Redan antalet av ifrågavarande läroanstalter
och ej mindre deras karaktär av kommunala institutioner gör sådana behövliga.
Såsom distriktsstyrelser hava allt från tiden för folkskolans tillkomst domkapitlen
varit verksamma, och härtill hava sedermera i andra hand kommit länsstyrelserna
och i viss mån folkskoleinspektörerna.
Kommittén har alltså framhållit behovet av både centralisation och
decentralisation, vardera givetvis på sin rätta plats. De grunder, enligt
vilka, decentrcdisationstanken enligt kommitténs mening bär genomföras i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 15
fråga om folkundervisningsväsendets huvuddel, folkskolan, framgå av följande
uttalande:
Man torde kunna skilja mellan ärenden, som huvudsakligen hava ekonomisk
eller eljest i särskild grad lokal karaktär, samt ärenden av övervägande
pedagogisk innebörd av mera allmän art.
Det är uppenbart, att den artåtskillnad, som sålunda förefinnes hos de olikaärendena
i fråga om deras innebörd, redan i allmänhet hänvisar dem till behandling
av de olika skolmyndigheterna allt efter dessa senares sammansättning och uppgift.
Sålunda ligger det i sakens natur, att i samma mån som ett ärende genom sin
ekonomiska innebörd och sin beröring i övrigt med ortsintressena anknyter
sig närmare till de rent lokalt individuella förhållandena, den
huvudsakliga befogenheten i fråga om ärendets behandling bör förläggas
till de lokala skolmyndigheterna och de dessa närmast överordnade distriktsstyrelserna,
under det att å andra sidan ett starkare framträdande
pedagogiskt innehåll av mera allmän och omfattande art pekar på ärendets
förläggande till den centrala pedagogiska ledningen.
Härtill kommer en annan ej mindre viktig och principiell synpunkt för skolärendenas
fördelning på de olika administrativa myndigheterna, nämligen den kommunala
självstyrelsens synpunkt. Den hänsyn, som måste tagas till den självstyrelse,
vilken enligt svensk samhällsordning tillkommer kommunen, leder, såsom naturligt är,
i det hela till samma fördelning som den nyss angivna, ur de olika skolärendenas natur
framgående. Såsom exempel på frågor, som i administrativt avseende framför allt äro
att betrakta från nu nämnda synpunkt, må förutom de ekonomiska frågorna nämnas
frågan om lä raranställningen.
Av vad ovan blivit sagt framgår, att endast frågor av mera allmän pedagogisk
innebörd och sålunda icke alla pedagogiska ärenden böra komma under behandling av
eller avgöras av en central ledning. Härför talar ytterligare ett skäl. Det är givet,
att eu centralisation bör genomföras på de områden och med avseende på de frågor,
där det kräves en enhetlig ledning och en på erfarenhet från vidsträcktare område
grundad sakkunskap, men å andra sidan har man att beakta vådorna av en alltför
stark centralisation. Kommittén har därför velat tillämpa decentralisationsprincipen
så långt som möjligt, särskilt på de områden, där en central skolstyrelse endast med
svårighet kan vinna inblick och där sakkunskapen redan är tillgodosedd hos vederbörande
ortsmyndigheter. Det hör sålunda tillses, att den centrala skolstyrelsen icke
i sin ledande och överinseende verksamhet hindras genom befattningen med ärenden,
som kunna handläggas av de lokala styrelserna. Det hör vidare tillses, att dessa styrelser
icke hållas utanför de egentliga pedagogiska frågorna på ett sätt, som gör, att
deras intresse för den lokala ledningen av skolan kan lida avbräck. Eller med andra
ord, den pedagogiska sakkunskapen hör utnyttjas, där den verkligen finnes, och den
största enkelhet i det administrativa tillvägagångssättet bör eftersträvas. Den i överstyrelsen
förefintliga sakkunskapen och arbetskraften bör sparas för sådana frågor, som
verkligen stå i sammanhang med och äro av betydelse för den centrala ledningen.
Det hör påpekas, att den ovan givna fördelningen av ärendena i stort
sett sammanfaller med den fördelning av beslutanderätten i skolfrågor,
som förefinnes mellan de kommunala myndigheterna, i v det att kyrkostämma
har att besluta i övervägande ekonomiska ärenden, medan frågor
av företrädesvis pedagogisk natur tillhöra skolrådets avgörande.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Vad slutligen angår den särskilda behandling, folkskoleärenden erhålla i de fall,
då besvär anföras över de lokala myndigheternas beslut, anser kommittén lämpligast,
att någon'' förändring i nuvarande förhållanden härutinnan ej vidtages. Domkapitlen
och Kungl. Maj:ts befallniugshavande, vilka i dessa ärenden äro administrativa
domstolar, synas kommittén allt fortfarande böra handhava denna
art av skolärenden. Skulle besvär över dessa myndigheters utslag anföras hos Kungl.
Maj:t, står det naturligen Kungl. Maj:t fritt att genom remiss infordra den centrala
ledningens utlåtande, där sådant skulle anses erforderligt.
Rörande de inom distrikten förekommande skolformerna, antalet
skolor och lärarkrafter rn. in. yttrar kommittén, att de ärenden, som
angå dessa frågor, i regel hava en starkt framträdande ekonomisk sida
och i åtskilliga andra avseenden på det närmaste beröra de särskilda kommunernas
självstyrelse.
Det bör därför — säger kommittén — icke ifrågasättas, att beträffande dessa
ärenden någon del av den befogenhet, som för närvarande tillkommer de kommunala
skolmyndigheterna, skulle överflyttas på den nya skolstyrelsen. Fastmera anser
kommittén, att såväl ett klokt hänsynstagande till den hos oss hävdvunna kommunala
självstyrelseprincipen och till vikten av att de kommunala myndigheternas intresse för
skolväsendet vidmakthålles som ock en nödvändig begränsning av den nya skolstyrelsens
arbetsuppgift manar till att låta de lokala skolmyndigheternas och i andra
hand distriktsstyrelsernas befogenhet i huvudsak förbliva vid vad den i
förevarande avseende hittills varit. Besvär över de i sådant avseende fattade
besluten böra givetvis kunna anföras på det sätt och i den ordning, som gällande författningar
närmare bestämma. I det fall, då besvärsmålen gå från vederbörande
distriktsstyrelse till Kungl. Maj:t, torde den centrala skolstyrelsens mening i ett eller
annat avseende böra inhämtas.
I fråga om lärarpersonalens tillsättande och entledigande uttalar sig
kommittén på följande sätt:
En annan grupp av ärenden, vilka av ålder handlagts och avgjorts av de lokala
myndigheterna, är den, som avser de vid skolorna tjänstgörande lärarnas tillsättande
och entledigande, förflyttning, tjänstgöring, disciplinära förhållanden, förening av tjänster
o. s. v. med därtill hörande frågor. Uppenbart är, att redan det stora antalet av sådana
ärenden utgör ett nära nog avgörande skäl mot desammas överlämnande åt eu
.central ledning. Mot en sådan anordning talar dock i främsta rummet det skälet, att
densamma skulle innebära ett allt för starkt ingrepp i den befogenhet i dessa avseenden,
som allt hitintills varit kommunerna förbehållen. Kommittén föreslår sålunda
beträffande dessa ärenden ingen ändring i nuvarande förhållanden. I de
fall, då besvär anföras i dylika ärenden, torde tillfälle kunna beredas den centrala
skolstyrelsen att, där särskilt så påfordras, få komma till orda.
Slutligen yttrar kommittén:
Beträffande uppfostrings- och undervisningsfrågor är först att erinra om den uppfostran,
som även på skolans område kommer i främsta rummet, nämligen uppfostran
i religiöst och sedligt avseende. Med hänsyn till den övervägande vikt, som härvid
fäller på det personliga föredömet samt på skolans ordning och vad man brukar kalla
17
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
andan inom skolan, komma visserligen i fråga om denna uppfostran ännu mer än i
fråga om skolans övriga verksamhet arbetet och ansvaret att vila på den enskilde läraren
och på de lokala skolmyndigheterna.
Av vad som nu blivit ur kommittébetänkandet anfört lärer framgå,
att den strävan att tillgodose behovet av en förstärkt central ledning, som
kommittén gör gällande, är förenad med en motsvarande strävan hos kommittén
att fullt tillvarataga och utnyttja den andel i ledningen, som kan
anförtros åt lokal- och distriktsstyrelser. För att förebygga, att den centrala
styrelsen skulle komma att förlora den levande förbindelsen med
det verkliga skollivet och de i orterna verksamma ledande krafterna, har
kommittén därjämte lagt synnerlig vikt vid folkskoleinspektionens ställning
såsom förmedlande organ i detta avseende. Sålunda yttrar kommittén:
Vad folkskoleinspektionen angår är det självfallet, att dess ledning
måste höra till en central skolstyrelses uppgifter. Den inspektion, som
kommittén i annat sammanhang vill föreslå, kan icke vinna den effektivitet, som med
densamma åsyftas, därest den ej sammanhålles i en central myndighets hand. Å andra
sidan är det för den övervakande, ledande och främjande verksamhet, som en överstyrelse
bör utöva, ett väsentligt villkor, att överstyrelsen genom inspektörerna kommer
i mångsidig och livlig beröring med skolorna ute i landet. Detta så mycket mera, som
det vid skolväsendets och undervisningens anordning allestädes gäller att taga hänsyn
till de lokala förhållandena och överstyrelsen förnämligast genom inspektörerna vinner
en närmare kännedom om skolornas tillstånd i landets olika delar. Det är därför ock
nödvändigt, ej blott att inspektörerna inför överstyrelsen redovisa för sin verksamhet
utan även att överstyrelsen träder i omedelbar personlig förbindelse med inspektörerna
och att ett samarbete mellan dessa och överstyrelsen kommer till stånd. Främst genom
sammankomster med inspektörerna, i viss män även genom besök av vederbörande
styrelseledamöter i inspektionsområdena bör överstyrelsen söka att följa inspektörernas
verksamhet, tillgodogöra sig de erfarenheter, som av dem vunnits, och med ledning
därav meddela dem de råd och anvisningar, som kunna vara behövliga.
Folkskoleinspektionen är emellertid icke att betrakta allenast från synpunkten även
central skolstyrelses verksamhet. Om ett verkligt samarbete mellan folkskoleinspektörerna
och den centrala styrelsen är behövligt, är ett sådant för skolväsendets bästa
ej mindre av nöden i fråga om inspektörerna å ena sidan och de lokala myndigheterna
samt distriktsstyrelserna å den andra. Det framgår av vad kommittén förut yttrat
angående frågan om mellaninstanserna, att enligt kommitténs förslag domkapitlen även
framgent skola utöva tillsyn över folkskoleväsendet, avgiva utlåtande i många av dess
angelägenheter och i vissa hänseenden äga beslutanderätt i fråga om dess ledning.
I överensstämmelse härmed böra då ock domkapitlen enligt kommitténs
mening framgent på samma sätt som för närvarande äga tillgång till det
bistånd, som folkskoleinspektörerna genom sin sakkännedom kunna giva..
Om vikten av att folkundervisningsväsendets centrala ledning icke
kommer att stelna i byråkratiska former utan ständigt hålles i levande
samband med det praktiska skolarbetet anför kommittén ytterligare:
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 käft. (Nr 204.) 3
18
Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Den lämnade redogörelsen för överstyrelsens arbetsuppgifter giver tydligen vid
handen, att dessa uppgifters riktiga lösning förutsätter en ingående kännedom om skolväsendets
verkliga tillstånd och behov i olika delar av landet. För vinnande av eu
dylik kännedom är det för överstyrelsen givetvis icke nog med de berättelser och andra
skriftliga framställningar, som till densamma från vederbörande inspektörer och skolmyndigheter
inkomma. Överstyrelsens ledamöter måste söka att vidmakthålla kontakten
med skolväsendet och, i den mån sådant är möjligt, genom besök på olika orter förskaffa
sig ökad personlig kännedom om detsamma. Detta är så mycket nödvändigare,
som vårt vidsträckta land med avseende på naturbeskaffenhet företer mycket olika förhållanden
i olika trakter och därav följande olikhet i näringsliv och sedvänjor, till
vilka vid skolväsendets bedömande och skötande hänsyn måste tagas. Att foikskolebyråernas
chefer då och då företaga resor inom olika delar av landet är även från en
annan synpunkt av betydelse. Kommittén har tidigare framhållit vikten av att ett
samarbete kommer till stånd mellan den centrala ledningen av folkskoleväsendet å ena
sidan och folkskoleinspektörerna å den andra och att för den skull en omedelbar personlig
förbindelse uppehälles dem emellan. Till en del kan detta ske genom besök av
inspektörer i överstyrelsen och genom ett och annat inspektörsmöte i huvudstaden. Men
till en del måste helt visst den åsyftade förbindelsen också åvägabringas därigenom,
att vederbörande byråchefer gorå besök i inspektionsområdena för att samråda med
inspektörerna, därvid dessa lämpligen kunna gruppvis samlas till överläggning om
gemensamma angelägenheter.
Betecknande för kommitténs strävan att hävda decentralisationsprineipen,
så långt denna äger verklig giltighet, samt att tillgodose de av lokala
omständigheter påkallade kraven är slutligen kommitténs förslag angående
lapska skolväsendet. Härom yttrar kommittén:
Såsom synes, äger vederbörande domkapitel beträffande här ifrågavarande skolor
en alldeles speciell befogenhet, i det stora hela närmast att jämföra med den, som i
övriga delar av landet tillkommer de lokala skolmyndigheterna. Dessa bestämmelser
äro också betingade av alldeles särskilda förhållanden. Lappskoleväsendet är nämligen
något till sin karaktär så egenartat och erbjuder i administrativt avseende endast
i ringa grad jämförelser med skolväsendet i övriga delar av landet. De av befolkningens
nomadiserande levnadssätt betingade särskilda omständigheterna med avseende på
undervisning, skolarter och lärarpersonal ej mindre än det förhållandet, att lappbefolkningens
särskilda intressen ej lätteligen kunna bliva behörigen företrädda i skolråden,
hava knutit hela detta undervisningsväsen omedelbart till vederbörande domkapitel som
till ett slags ^ central skolstyrelse för lappmarken. Dessa säregna omständigheter, den
starka lokalfärgen över hithörande frågor och de historiska förhållandena hava också
föranlett kommittén att på hithörande område icke föreslå några förändringar i den
administrativa förvaltningen.
Där förhållandena sådant påfordra, kan Ivungl. Maj:t naturligtvis taga skolöverstyrelsens
medverkan i anspråk även för ärenden tillhörande det lapska skolväsendet,
om vars ställning och utveckling överstyrelsen bör äga kännedom, liksom ock styrelsen
för lappskoleväsendet bör av överstyrelsen och vederbörande folkskoleinspektörer erhålla
det bistånd, dessa kunna lämna.
19
Kungl. Maj''-ts "Nåd. Proposition Nr 204.
Över kommitténs förslag hava yttranden avgivits av överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, av domkapitlen efter vederbörande folkskoleinspektörers
hörande, av Stockholms stads konsistorium, av överstyrelsen
för rikets allmänna läroverk, av överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor,
av statskontoret, av medicinalstyrelsen, av direktionen över gymnastiska
centralinstitutet, av inspektören för sinneslöanstalterna, av direktionen
över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, av styrelsen
för förskolan för blinda i Växjö, av inspektören för dövstumundervisningen,
av direktionen över lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
samt av styrelsen över civilstatens pensionsinrättning. Därjämte
hava framställningar i särskilda hänseenden inkommit från samtliga biskopar
med undantag av biskop Tottie samt från centralstyrelsen för allmänna
svenska prästföreningen. Jag skall nu lämna en sammanfattningav
vad dessa myndigheter haft att säga i nu omhandlade hänseende.
Mot kommitténs framställning i fråga om behovet av en central
ledning för folkskoleväsendet hava de flesta Kungl. Maj:ts befallningshavancle
ej haft något att anmärka. Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Kalmar, Älvsborgs, Jämtlands och Västernorrlands län hava intet att erinra
i anledning av förslaget. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms,
Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs och Gävleborgs län hava ej heller haft något att anmärka, enär
förslaget ej innebure någon ändring i Kungl. Maj:ts befallningshavandes
befogenhet med avseende å folkskoleväsendet. Behovet av en överstyrelse
för folkskoleväsendet framhålles särskilt av ett par länsstyrelser. Så erinrar
Kungl. Majrts befallningshavande i Norrbottens län, hurusom den
utveckling på folkundervisningens område, som de senare åren haft att
uppvisa, krävde upprättande av eu särskild central myndighet för folkundervisningsväsendet,
och Kungl. Majrts befallningshavande i Södermanlands län
finner behovet av en enhetlig ledning av folkskoleväsendet och dess .utveckling
påkalla inrättande av en överstyrelse. En förstärkning av den
centrala ledningen finner Kungl. Majrts befallningshavande i Skaraborgs
län av behovet påkallad; denna lednings uppgifter hade under de senaste
årtiondena högst väsentligt ökats och krävde helt visst en vida mera omfattande
och kraftig organisation, än som stode att finna uti den inom
ecklesiastikdepartementet inrättade folkskolebyrån, på vilken denna ledning
för närvarande kunde sägas i huvudsak vila. Behovet av en central ledning
i den av kommittén föreslagna formen vitsordas vidare av Kungl.
Majrts befallningshavande i Hallands och Västerbottens län.
Myndig
heterna.
Tillstyr
kanden.
20
Kungl. Maj:ts Xåd. Proposition Nr 204.
Även bland domkti pitlen framhålla flera behovet av eu överstyrelse*
Domkapitlet i Linköping har intet att erinra mot förslaget. Likaså säger sig
domkapitlet _ i Göteborg ej hava något att i stort sett invända mot det av
kommittén föreslagna inrättandet av en överstyrelse för folkundervisningen.
Domkapitlet i Visby anser, att tiden kräver större enhet i behandlingen
av folkskoleärendena, ån som genom den närvarande organisationen kunde
åstadkommas, men känner sig tveksamt, huruvida ej en tidsenlig ombildning
och utveckling av den befintliga folkskolebyrån hade med mindre
kostnad kunnat föra till målet; då emellertid motsvarighet till omorganisationen
av de allmänna läroverken syntes allmänt anses berättiga
folkskolans män till ernående av den av dem åtrådda överstyrelsen för
folkskoleväsendet, ansåge sig domkapitlet icke böra avstyrka inrättandet
av en sådan. . Domkapitlet i Västerås, som emellertid yrkar uppskov, säger
det vara ostridigt, att med den storartade och mångsidiga utveckling, som
folkskoleväsendet i vårt land under de senaste årtiondena vunnit, eu
starkai e central ledning för detsamma vore av nöden. Domkapitlet i
Kalmar vill ej bestrida gagnet av en särskild överstyrelse för folkskolan.
Stockholms stads konsistorium säger sig gärna vilja erkänna behovet av en
central ledning av rikets folkskoleväsen. Ett sådant behov kunde konstateras
redan av det sätt, på vilket folkundervisningskoinmittén själv arbetat
under de snart sju år, den varit i verksamhet, och alltfort måste arbeta.
Ty utom sin egentliga uppgift hade den ej blott fått sig anförtrott
att besvara den ena remissen efter den andra utan även ansett sig böra
taga initiativ, varpå just det nu föreliggande förslaget utgjorde ett bevis;:
»med andra ord», fortsätter konsistoriet, »kommittén hade i vissa avseenden
faktiskt fungerat som ett centralt ämbetsverk, till en god del med
samma uppgifter som den tilltänkta skolöverstyrelsen».
Av de domkapitel, som avstyrka nu föreliggande förslag, framhålla dock
några uttryckligen behovet av en central ledning. Så säger sig domkapitlet i
Uppsala i likhet med kommitterade finna, att" den livliga verksamheten på
folkundervisningens och den allmänna folkbildningens område krävde en
målmedveten och planmässig ledning ävensom att den utveckling, som ägde
rum och komme att äga rum, behövde just en förstärkning av den centrala
ledningen. Domkapitlet i Luleci anser sig böra för sin del obetingat vitsorda
behovet av en central ledning av folkundervisningsväsendet och säger
sig härutinnan vara fullt ense med kommittén. Domkapitlet säger sig
nämligen anse inrättande av en centralstyrelse för ledningen av folkupplysningsarbetet
i stort sett och såsom avseende den ojämförligt större
delen av det uppväxande släktet i vårt land vara nödigt och fämpligt.
Med de ökade anspråk, som utvecklingen i allt högre grad ställde på folk
-
21
Kungl. Maj:ts Kåd. Proposition Nr 204:.
skolan, hade kravet på eu sådan styrelse kommit att ingå i det allmänna
medvetandet, ett förhållande, varpå genomförandet av ett förslag i ämnet
torde kunna ganska tryggt byggas. Huru det än, fortsätter domkapitlet,
förhållit sig med den hittillsvarande ledningen av folkskoleväsendet, och
om än dettas synnerligen raska utveckling i varje fall borde till god del
tillskrivas densamma, läte sig ej förnekas, att denna ledning lidit av eu
betänklig brist på enhetlighet och förmåga av överskådande samt egentligen
även saknat befogenhet att taga initiativ beträffande folkskoleväsendet
i dess helhet. Nödvändigheten av att tillskapa en planmässig ledning,
mäktig av fruktbärande och målmedvetet initiativ, syntes domkapitlet
också kunna kännetecknas såsom den föreslagna överstyrelsens främsta
och egentliga tillvareisegrund.
Åtskilliga domkapitelsledamöter hava reserverat sig mot vederbörande
domkapitels avstyrkande beslut och tillstyrkt förslaget i dess helhet. Så
hava lektor Carlsson i Strängnäs domkapitel och lektor Zetterqvist i Växjö
domkapitel uttalat sig till förmån för förslaget. Professor Herner i Lunds
domkapitel betonar gagnet av den föreslagna överstyrelsen. I samma
riktning uttalar sig lektor Mattsson i Västerås domkapitel. Lektor Fehr
i Strängnäs domkapitel tillstyrker förslaget, under framhållande att han
funne den föreslagna överstyrelsen önskvärd såsom innebärande en sakkunnig
högsta ledning även av folkundervisningen.
Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk uttalar, att densamma från
de synpunkter, ur vilka den under sin verksamhet haft tillfälle bedöma
spörsmål av föreliggande art, funne sig kunna i allmänhet biträda den
uppfattning, som läge till grund för förslaget.
överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor ansluter sig likaledes till
vad kommittén uttalat rörande behovet av en överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen
och säger sig vara förvissad om att en dylik i höggrad
skulle främja den svenska folkskolans utveckling. Särskilt skulle
landsbygdens folkskolor härigenom erhålla en på många håll behövlig uppryckning,
men även för landets folkundervisning i det hela skulle givetvis
en överstyrelse bliva till stort gagn och ej minst för ledningen av folkskoleseminarierna,
vilkas reformering nu vore föremål för statsmakternas
omprövning.
Av de 44 folkskoleinspektörer, som yttrat sig över förslaget, hava 23
uttalat sig i tillstyrkande riktning, under det 21 antingen avstyrkt förslaget
eller yrkat uppskov med dess realiserande. I de tillstyrkande yttrandena
framhålles mer eller mindre utförligt behovet av en överstyrelse
för folkskoleväsendet. Så erinrar tillförordnade folkskoleinspektören i Strängnäs
stift C. Granér, att en central ledning för vårt folkundervisnings
-
22
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
väsende vore oundgängligen nödvändig för vinnande av större enhetlighet
och planmässighet i arbetet för folkskolans utveckling och att enligt hans
förmenande en sådan anordning i avsevärd grad skulle bliva till gagn
icke blott för folkskolan utan även för hela vårt bildningssträvande. I
liknande riktning uttala sig tillförordnade folkskoleinspektören i Uppsala
ärkestift M. Granér och folkskoleinspektören i Luleå stift V. Karnell. Folkskoleinspektören
i Luleå stift F. Svedberg framhåller, hurusom den utveckling,
som den egentliga folkskolan i vårt land ernått, ej mindre än de
många under senare år nytillkomna grenar av folkbildningsarbetet, vilka
ehuru till väsen och ändamål samhöriga ännu saknade enhetlig ledning,
länge gjort detta behov synnerligen kännbart. Inrättande av en överstyrelse
med den omfattning och med de arbetsuppgifter, som i betänkandet
föreslagits, måste enligt hans mening därför betraktas såsom en av utvecklingen
själv framtvingad reform, vars genomförande icke utan skada
för hela vårt undervisnings- och folkbildningsväsen längre kunde uppskjutas.
Att utvecklingen på folkundervisningens område kräver en enhetlig ledning,
påpeka även folkskoleinspektörerna i Karlstads stift J. Renvall oclT i Härnösands
stift E. Erikson. Folkskoleinspektören i Uppsala ärkestift E. Westberg
anser de nuvarande organen för folkundervisningens ledning ej längre
vara tillfyllest, i den mån folkundervisningen blivit en samhällsangelägenhet
av så omfattande art, som vår tid med dess raska utveckling på
alla områden gjort den till. Att inrättandet av en överstyrelse måste
bliva till väsentligt gagn för folkbildningen framhålles av folkskoleinspektören
i Strängnäs stift J. V. Jonsson, och folkskoleinspektören i Skara stift
E. Torell anser en enande kraft vara behövlig och den föreslagna överstyrelsen
väl skola fylla sin uppgift såsom sådan. Folkskoleinspektören i
Härnösands stift P. Holmvall framhåller, att en förstärkning av den nuvarande
centrala ledningen är av behovet påkallad och att, därest denna
förstärkning icke kunde ske inom ecklesiastikdepartementet genom folkskolebyråns
utvidgning, den lämpligast syntes böra åstadkommas genom
upprättande av en överstyrelse. Folkskoleinspektörerna i Uppsala ärkestift
N. J. Jtonsson och i Skara stift K. Karlgren och E. Jungner förklara sig
vara övertygade om behovet av en överstyrelse genom den av kommittén
givna motiveringen. Kommitténs förslag godkännes och tillstyrkes utan
någon utförligare motivering av folkskoleinspektörerna i Linköpings stift
H. Ulander, i Växjö stift J. A. Franzén och G. Lefjler samt i Karlstads
stift 0. A. Gunnelius. Folkskoleinspektören i Visby stift G. Kellströrn
uttalar som sin mening, att visserligen ur synpunkten av folkundervisningsväsendets
pedagogiska ledning goda skäl synas vara anförda för behovet
av en central myndighet, åt vilken denna ledning kunde anförtros,
23
Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
liksom ock att detta behov hos folkskolans lärarkår kommit till uttryck,
men att dock vissa farhågor med anledning härav kunde yppas.
Några av de folkskoleinspektörer, som på av dem anförda skäl antingen
avstyrkt förslaget eller yrkat på dess omarbetande, hava likväl uttalat
sig för behovet av en central styrelse på ifrågavarande område. Så
säger folkskoleinspektören i Linköpings stift H. Falk, att många skäl av
såväl historisk som pedagogisk art av kommittén förebragts, vilka syntes tala
för upprättandet av en dylik överstyrelse, och framhåller tillika, att han
icke principiellt ogillar kommitténs tanke om behovet av en överstyrelse
för folkskolan. Samtliga fem folkskoleinspektörerna i Västerås stift, vilka
avgivit gemensamt utlåtande, förklara sig anse en verklig centralledning
för skolväsendet vara av behovet påkallad, och folkskoleinspektören i Lunds
stift Th. Brandt anser det ej kunna förnekas, att en central myndighet
av den art, som föreslagits, kunde hava en uppgift att fylla. Folkskoleinspektören
i Luleå stift J. Sunneman framhåller, att utan tvivel enhetlighet
i ledningen, administrationen och övervakandet av hela folkundervisningsväsendet
i riket måste betraktas såsom synnerligen önskvärd och
särskilt i formellt-organisatoriskt avseende behövlig.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings, Malmöhus, Värmlands,
Gottlands, Uppsala och Örebro län samt öv er ståthällar ämbetet uttala sig i
avstyrkande riktning. Motiveringen hänför sig i huvudsak till ett förnekande
av behovet av en reform på ifrågavarande område på sätt av
kommittén föreslagits, liksom ock till ett påpekande av vådorna av en allt
för stark centralisering av hithörande ärenden. Det framhålles vidare, att
vad man velat vinna genom en överstyrelse skulle kunna uppnås på annan
väg, såsom genom ett periodiskt sammanträdande råd, eventuellt i förbindelse
med en eller flera överinspektörer. Så yttrar Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jönköpings län:
Hittills hade tillsynen över folkskoleväsendet handhafts av domkapitlen, vad anginge
folk- och småskolorna närmast genom folkskoleinspektörerna. Beträffande det sätt,
varpå domkapitlen utfört detta sitt värv, syntes inga befogade anmärkningar kunna
framställas. Det hade visserligen framhållits, att domkapitlen på grund av sin organisation
ej skulle vara lämpliga att handhava folkskoleväsendet, men det syntes vara
huvudsakligen från lärarhåll, som detta gjorts gällande. De folkskoleärenden, som
enligt förslaget skulle tillhöra den föreslagna överstyrelsens handläggning, syntes ej vara
av beskaffenhet att ovillkorligen böra centraliseras. Sålunda syntes folkskoleinspektionen
kunna handhavas på sätt nu ägde rum, varjämte läroplanen för skolorna och undervisningsordningen
syntes kunna prövas och fastställas av domkapitlen. Enligt kommitténs
förslag skulle skolöverstyrelsen beträffande folk- och småskolorna till en delerhålla
samma funktioner som domkapitlen. Det syntes ej vara lämpligt, att befattningen
med skolorna på så sätt uppdelades, och särskilt domkapitlens ställning till
Avstyr
kande!].
24
Kungl. Majds Råd, Proposition Nr 204.
skolorna syntes bliva svår, om den föreslagna överstyrelsen komme till stånd. Vad
den ena myndigheten ansåge lämpligt ogillades kanske av den andra, och det syntes
kanske mången. gång för lärarna, skolråden eller församlingarna vara svårt att veta,
till vilken myndighet de i skolfrågorna skulle vända sig.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län yttrar:
Tillkomsten av läroverksöverstyrelsen hade utan tvivel i hög grad stärkt kravet
på inrättande av eu central styrelse för folkskoleväsendet. Analogien vore emellertid i
själva verket allt annat än bevisande. Till stöd för yrkandet om läroverksöverstyrelsens
inrättande hade åberopats egentligen skapandet av realskolexamen, önskvärdheten att
koncentrera tillsättningen av ämneslärare samt behovet av ökade krafter för inspektion
över läroverken. Det syntes ej närmare behöva utföras, huru ringa motsvarighet till
läroverksöverstyrelsens nämnda och närstående funktioner kunde förekomma hos en
% överstyrelse för folkundervisningsväsendet. Särskilt ville Kungl. Maj:ts befallningshavande
påpeka, att medan önskan att från domkapitlen till en central myndighet överflytta
handhavandet av lärartillsättningsfrågor helt säkert utgjorde ett starkt motiv för läroverksöverstyrelsens
inrättande, en sådan koncentrering ej kunde ifrågasättas beträffande
folkskollärare, vilka valdes av kommunala myndigheter. Kungl. Maj:ts befallningshavande
ville emellertid ej bestrida, att den föreslagna överstyrelsen skulle kunna få tillräckligt
mycket att göra. Möjligheten av studier och specialisering vore så obegränsad, att
man knappast kunde tänka sig eu central myndighet, som skulle behöva sakna sysselsättning.
Härigenom uteslötes dock ej, att det i detta fall syntes böra tagas i övervägande,
huruvida ej det föreliggande behovet egentligen gällde eu rådgivande myndighet,
och om ej detta behov bäst fylldes genom ett periodiskt sammanträdande råd,
eventuellt i förbindelse med en eller liera överinspektörer, som hade att efter hand på
ort och ställe taga kännedom om förhållandena. I denna uppfattning bestyrktes Kungl.
Maj:ts befallningshavande därav, att kommittén såsom bevis för den föreslagna överstyrelsens
behövlighet åberopade, att en mängd frågor måst tid efter annan lämnas
till utredning åt olika kommittéer, samt att kommittén själv efter hand erhållit ett så
vidsträckt uppdrag. Slutligen ville Kung!. Maj:ts befallningshavande såsom en allmän
erinran framhålla, att medan läroverksöverstyrelsen väsentligen ersatte vissa förutvarande
skolmyndigheter, komme detta ej att bliva fallet med folkskoleöverstyrelsen
samt att i följd härav antalet myndigheter och instanser på folkskoleväsendets område
skulle ökas, vilket illa överensstämde med kravet på förvaltningens förenkling. Så
mycket mindre kunde då underlåtenheten att upprätta en folkskoleöverstyrelse, organiserad
som läroverksöverstyrelsen, anses häntyda på underskattande av folkskolans betydelse
eller innebära något för densamma eller dess målsmän nedsättande.
Såsom ovan nämnts, framhålles behovet av en överstyrelse utav några
domkapitel, som dock i övrigt på anförda skäl ej ansett sig böra tillstyrka
förslaget, sådant det föreligger. Behovet av en central ledning bestrides
däremot principiellt av domkapitlen i Karlstad och Härnösand. Så säger
domkapitlet i Karlstad, att det syntes, som vore en huvudgrund för kommitténs
förslag att inrätta ett nytt stort ämbetsverk med fyra byråer för
folkskoleärendens behandling att söka i tillkomsten av överstyrelsen för
rikets allmänna läroverk.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Det kunde ännu icke sägas vara av erfarenheten ådagalagt, anför domkapitlet,
att koncentrationen av läroverkensledning till en centralstyrelse i den omfattning, som
nu skett, verkligen gagnat läroverken. Förhållandena vore för övrigt ganska olikartade
för att vara fullt jämförliga: läroverken stode direkt och till hela sin inrättning under
statens omedelbara vård, under det folkskolorna väsentligen vore och även efter kommitténs
klart uttalade uppfattning alltjämt måste förbliva nära förbundna med församlingarna
och kommunerna i både ekonomiskt och administrativt hänseende. Domkapitlet
ansåge därför, att frågan borde självständigt för sig undersökas med hänsyn
till behovet av en sådan centralstyrelse som den föreslagna och det gagn, man därav
ansåge sig kunna vänta. Yad behovet i fråga anginge funne domkapitlet detta ingalunda
med någon i saken själv liggande kraft hava gjort sig förnimbart.
Domkapitlet i Härnösand förklarar sig ej kunna finna några skäl, som
motiverade ett så grundligt brytande med det historiska sammanhanget
och särskilt den för hela vårt folkliv betydelsefulla nära förbindelsen mellan
folkkyrka och folkskola. I Lunds domkapitel yttrar biskop Billing, att
kommitténs bevisföring för behövligheten av en överstyrelse ej vore övertygande,
och han säger sig vara förvissad om att en sådan överstyrelse ej vore
av nödvändigheten påkallad. Med biskop Billing instämma i allt väsentligt
domprosten Pjännenstill samt professorerna Aurelius och Holmqvist. Domkapitlet
i Uppsala, vilket visserligen, såsom ovan sagts, förklarat sig anse
behovet av en förstärkning av den centrala ledningen påkallad, säger sig
dock ej vara övertygat om nödvändigheten av den överstyrelse, som nu
föreslagits. Domkapitlet i Växjö jämför den föreslagna överstyrelsen närmast
med ett permanent samfund eller sällskap lör diskussion av pedagogiska
frågor, vilket såsom sådant har att framlägga förslag till skolväsendets
utveckling. Domkapitlet förmenar, att det kunde starkt ifrågasättas,
huruvida en sådan institution skulle verka så särdeles välgörande. Väl
vore det sant, att stagnation vore något skadligt på skolväsendets liksom
på andra områden, men det vore lika visst, att allt lör täta förändringar
skulle verka i hög grad fördärvligt, och man kunde befara, att den ifrågasatta
överstyrelsen, för att ådagalägga behovet och värdet av att den vore
till, ideligen skulle komma fram med nya projekt. Domkapitlet i Luleå,
vilket, såsom ovan sagts, förklarat sig principiellt fullt ense med kommittén
om behovet av en central ledning av folkskoleväsendet, har yttrat
bland annat, att domkapitlet ansåge förslaget ej uppbäras och utfyllas av
nu rådande lagstiftning och förhållanden i övrigt med avseende a. folkskoleväsendet,
men väl kunna betecknas såsom ett betydelsefullt framtidsmål,
lämpligt att förverkliga när staten iklädde sig mera vidsträckta förpliktelser
gentemot folkskolan.
Förutom nu anförda yttranden, vilka mer eller mindre direkt förneka
behovet av en överstyrelse för folkskoleväsendet, framhållas såväl
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
av nu anförda domkapitel som av de övriga domkapitel, vilka avstyrka
förslaget eller yrka på ytterligare utredning, vissa synpunkter avsedda att
utgöra argument emot det av kommittén framhållna behovet av en ändring
i fråga om den centrala ledningen.
Domkapitlet i Härnösand finner, att den ofantligt glädjande och
lovande utvecklingen av vårt folkskoleväsende under nuvarande ledning ej
talade om någon styvmoderlig behandling eller ogynnsamma livsvillkor under
det skede, som varit; den jämförelsevis stora frihet, varunder folkskolorna
vuxit så kraftigt, talade däremot varnande om för mycket åtstramade,
ämbetsmässiga band och stadgar. Samma synpunkt föreligger även i utlåtanden
från domkapitlen i Karlstad och Kalmar. Biskop Rodhe, som
reserverat sig mot Göteborgs domkapitels tillstyrkande beslut, avstyrker
förslaget under framhållande av samma synpunkt, enär nämligen mot det
sätt, varpå vårt lands folk- och småskolor hittills varit ledda, icke i stort
sett några verkligt grundade anmärkningar blivit framställda utan det
fastmer måste erkännas, att vårt skolväsende under denna ledning varit
statt i alltjämt fortgående utveckling.
Vådorna av en för stark centralisering framhållas såsom huvudskäl
mot den föreslagna överstyrelsen av domkapitlen i Härnösand, Strängnäs,
Kalmar, Skara, Växjö, Karlstad och Västerås. Biskop Kuling i Lunds
domkapitel förklarar sig hava mycket ringa tilltro till stark centralisering.
Sådant passade allra minst för ett land sådant som Sverige, där det ena landskapets
behov och möjligheter vore så väsentligt olika det andras. Så icke minst beträffande
folkskoleundervisningen, något varom redan det vittnade, att vi redan hade
15 olika skoltyper. Uniformitet på detta område kunde ej uppnås och borde ej eftersträvas.
Men att eu överstyrelse åtminstone skulle frestas till att söka åstadkomma
erg sådan, syntes ligga i sakens natur. Biskopen säger sig förutse, huru mycket missnöje
härav skulle framkallas i de flera tusende församlingarna.
Domkapitlet i Karlstad anser, att det arbete, som enligt förslaget
skulle åligga överstyrelsen, vore av så växlande art, att eu stor del därav
föga lämpade sig för en central byråmässig styrelses behandling.
Eu styrelse vore t. ex. knappast det lämpligaste forum för utredande av pedagogiska
principfrågor; det gjorde den pedagogiska framstegsmannen, den åt uppfostringsväsendet
ägnade litteraturen och de debatterande fria mötena bättre. Anordnandet av
utställningar och åtskilligt annat borde lämnas åt enskilt, föreningsmässigt eller kommunalt
initiativ icke minst borde sådan verksamhet, som övades i allmänt humant
välgörenhetssyfte, icke läggas under ämbetsverk.
Biskop Billing i Lunds domkapitel säger sig frukta, att överstyrelsen
skulle bliva ett slags »reformationskollegium».
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
En dess uppgift, och kanske den viktigaste, skulle bliva att uttänka och frambära
reformförslag. Biskopen sade sig ej tro mycket på dylika efter allmänna pedagogiska
principer av en styrelse framburna reformyrkanden. Det hände lätt, att de komme
att sakna fäste i föreliggande verklighet, huru väl de än måtte taga sig ut i ett pedagogiskt
system. Och föranledde de till experimenter i praxis, vållade de skada, varom
erfarenhet ej saknades.
Av de 21 folkskoleinspektörer, som yrkat uppskov eller förnyad utredning
eller ock helt och hållet avstyrkt förslaget, bestrides ej uttryckligen
det av kommittén framhållna behovet av en överstyrelse. De avstyrkande
utlåtandena äro grundade på motiveringar, som i huvudsak överensstämma
med de av vissa domkapitel anförda. Jag anser mig i detta sammanhang
böra nämna, att av de 13 folkskoleinspektörer, som innehava inspektörsbefattningen
såsom huvudsyssla, 10 uttryckligen tillstyrkt förslaget, därvid
emellertid en inspektör ansett lyckligast, om den centrala ledningen kunde
förläggas till en utvidgad folkskolebyrå inom ecklesiastikdepartementet,
varemot 1 inspektör icke yttrat sig i frågan och 2 inspektörer avstyrkt
förslaget.
Såsom av det föregående framgått hava emellertid många av de myndigheter,
vilka motsatt sig folkskoleväsendets centraliserande genom inrättandet
av en skolöverstyrelse, i stället bestämt uttalat sig för samma
centraliserande på annat sätt, nämligen genom en förstärkning av folkskolebyrån
i ecklesiastikdepartementet. Så Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Örebro län, domkapitlen i Luleå, Karlstad, Härnösand, Kalmar och Västerås.
I samma riktning hava ock folkskoleinspektörerna Strömberg, Brandt och
Nordlander uttalat sig.
Domkapitlet i Luleå yttrar:
Frågan om folkskolebyråns omorganisation att tjäna som centralstyrelse både bort
erhålla ett närmare skärskådande. Utrustad med sakkunniga konsulenter och överinspektörer
med rätt att företaga utredningar och framkomma med initiativ samt eventuellt
även med ett lekmannaråd kunde helt visst folkskolebyrån utvecklas att bliva en institution
av synnerligen fruktbärande betydelse för folkundervisningens framtid.. Genom
en sådan anordning skulle även oklarhet, olägenheter och slitningar i administrationen,
vilka kunde bliva förenade med en särskild överstyrelse i dess förhållande till
mellaninstanserna, undvikas. Oklarheten gällde folkskoleinspektörernas ställning och
olägenheterna kunde föranledas av centralstyrelsens egendomliga ställning till mellaninstanserna
—- domkapitlen och länsstyrelserna. Folkskoleinspektörerna skulle tydligen
lyda under såväl respektive domkapitel som överstyrelsen samt avgiva berättelser och
framställa yrkanden eller önskemål till båda myndigheterna. Och dessa sistnämnda
skulle i sin ordning vidtaga på grund därav såsom nödiga ansedda åtgärder. Överstyrelsen
vore då hänvisad till förhandlingens väg, under det att domkapitlen och
Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde i mån av fog ålägga skoldistrikt att verkställa
påyrkade förbättringar. För vinnande av enhetlig påverkan på skoldistrikten nödgades
då överstyrelsen hänvända sig till mellaninstanserna (en direkt kommunikation kunde
28
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
ju även vara lämplig, men synbarligen endast i undantagsfall). Om mellaninstansen —
som i detta fall knappast gjorde skäl för namnet — med kännedom om vederbörande
kommuns begränsade tillgångar eller av andra hänsyn icke kunde helt eller delvis fästa
avseende vid överstyrelsens erinrmgar, kunde lätteligen misstro eller slitningar göra sig
gällande. Överstyrelsen ägde icke heller besvärsrätt och stode sålunda i själva verket
maktlös. Likaledes om folkskoleinspektörs yrkanden icke vunne bifall, men han, sin
tydliga plikt ^ likmätigt, förde dem vidare till överstyrelsen och denna funne yrkandet
befogat. I båda fallen löpte mellaninstanserna fara att inför den summariskt bedömande
allmänheten framstå såsom icke befordrande en av överordnad myndighet nödig
befunnen utveckling, varigenom åter auktoriteten vedervågades. Det behövde ej sägas,
att dylika slitningar kunde uppstå även under de bästa uppsåt och förutsättningar hos
alla parter om ett gott och enigt samarbete till det allmännas fromma. Möjligheterna
till slitningar läge utanför det individuella uppsåtet och vore att söka i den uppenbara
oformligheten därutinnan, att underlydande myndigheter vore utrustade med befogenheter,
som den på samma område överordnade saknade. Att icke heller folkskoleinspektörernas
ställning under slika förutsättningar kunde bliva behaglig vore redan anfyff
och säde sig självt. Och skriftväxlingen med två överordnade myndigheter kunde
därjämte bliva för dem synnerligen betungande och hindrande för själva inspektionsverksamheten.
Anledningar till olägenheter av sålunda angiveri art skulle icke behöva
förekomma, därest folkskolebyrån förändrades att tjäna enahanda ändamål som den
tilltänkta centralstyrelsen. Dennas huvudsakliga uppgift, som i allt fall måste bliva
den ytterst betydelsefulla att vara rådgivande och förslagsställande inför Kungl. Maj:t,
att utöva överinspektion och utarbeta normerande bestämmelser för folkundervisningens
verksamhet och utveckling, syntes givetvis också med framgång kunna påläggas en
ändamålsenligt inrättad folkskolebyrå och, även om någon mindre del av de syften,
överstyrelsen ansetts böra fylla, ej lika lämpligt kunde övertagas av samma byrå, uppvägdes
detta därav, att i stället väsentliga olägenheter av principiell art, som kunde
förorsakas av .en särskild styrelse, undvekes. Domkapitlet tilltrodde sig emellertid ej
att, innan möjligheten och lämpligheten av en sålunda förändrad anordning för folkskolans
ledning blivit närmare undersökt, uttala någon bestämd åsikt i frågan, utan
hade allenast velat framhålla, att en undersökning härutinnan förtjänade att göras,
detta så mycket hellre, som en dylik anordning skulle synnerligen väl överensstämma
med. de principer, som ansetts böra läggas till grund för en förestående allmän omorganisation
av statsdepartementen.
Innan jag närmare utvecklar min egen mening om behovet av en
överstyrelse för folkundervisningsväsendet, anser jag mig till en början
böra betona, att det här gäller en förstärkning av folkundervisningsväsendets
centrala ledning, ej ett första upprättande av en sådan ledning. En
central ledning för folkundervisningsväsendet finnes nämligen redaiy något
som vid övervägandet av den föreliggande frågan måste strängt fasthållas,
i fall omdömet icke skall komma alldeles in på villospår.
Jag har ansett mig hava särskilda skäl att betona detta. Att döma av
en del av de inkomna utlåtandena kunde det nämligen se ut, som om
frågan vore: centralisation eller decentralisation. Här gäller enligt min
o Ö
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204,
mening icke något antingen — eller, utan ett både — och, och det framgår
oförtydbart av vad jag förut anfört ur folkundervisningskommitténs
betänkande, att detta även varit kommitténs uppfattning.
Vissa sidor av skolans undervisnings- och uppfostringsarbete måste
givetvis överlämnas åt det personliga eller det lokala bestämmandet, dels
åt lärarna, dels åt målsmännen och deras representanter. Det förra blir
en följd redan av uppfostrings- och undervisningsarbetets egen natur, det
senare av den hänsyn, som måste tagas till kommunernas hävdvunna självstyrelse
på här ifrågavarande område, en självstyrelse som bland annat
medför det goda, att de av de olika landsdelarnas olika förhållanden betingade
särkraven på undervisningen kunna vinna tillbörligt beaktande.
Här kräves ett klokt utnyttjande av det intresse och de erfarenheter, som
äro för handen hos de lokala myndigheterna och framför allt hos de särskilda
skolornas lärarpersonal. Hänsyn måste även tagas till vissa frågors
speciella art, vilken icke medgiver, att desamma dragas upp till en mera
central och därför ock i många fall för ortsförhållandena mera främmande
ledning.
Andra frågor rörande undervisnings- och uppfostringsarbetet åter äro
till sin natur sådana, att de böra anförtros åt en mer eller mindre omedelbar
omvårdnad av ett centralt organ. Huru berättigade krav de lokala
myndigheterna än kunna äga att få hava sitt ord med vid behandlingen
av skolans angelägenheter, så verkar dock det lokala intresset och initiativet
alltid mer eller mindre ojämnt, beroende på den större eller mindre
vidsyntheten hos de ledande inom kommunerna. Det gives en mångfald
frågor, där statens lagstiftande, hjälpande och utjämnande verksamhet är
oundgängligen nödvändig och som därför påkalla en planmässig och framsynt
central ledning. Till sådana frågor höra allmänna undervisnings- och
uppfostringsspörsmål samt inspektionsärenden ävensom, från vissa sidor
sett, frågor rörande normalplan för folkundervisningen, undervisningsmateriell
och läroböcker samt avgivande av förslag till fördelningen av
statsanslag för olika folkbildningsändamål med mera.
Det är alltså två lika berättigade behov, som här samtidigt kräva tillgodoseende.
Och den uppgift, som det gäller att lösa, är denna: att till
folkundervisningsväsendets fromma på bästa sätt tillgodose både det ena
och det andra behovet. Med allmänna, mer eller mindre abstrakta betraktelser
över begreppsmotsättningen centralisation och decentralisation vinnes
intet. Man måste fastmer åstadkomma en förståndig gränsreglering dem
emellan och därvid bygga på erfarenheten, på den historiska utvecklingen
och på omsorgsfulla undersökningar av de faktiska förhållandena.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
En blick tillbaka på folkundervisningsväsendets utveckling visar, att en
centralisation ursprungligen saknats på förevarande område men att eu sådan
så småningom av behovet blivit framtvingad. Sedan år 1842 den första
folkskolestadgan tillkom, dröjde det på grund av brist på sakkunnig och
verksam ledning ganska länge, innan denna stadgas föreskrifter ledde till
verklig efterlevnad. Säkerligen skulle folkskolan hava utvecklats ännu
mycket långsammare och svagare än som skett, om den icke genom den av
1840—1841 årens Riksdag genomförda departementalorganisationen fått en
ansvarig målsman i Konungens råd. Några mera betydande framsteg vunnos
dock först, sedan 1859—1860 årens Riksdag givit folkskoleväsendet
en av staten ledd tillsyn i den då beslutade folkskoleinspektionen. Den
härigenom påbegynta utvecklingen ledde med oavvislig nödvändighet till
anordnandet av ett centralt statsorgan enkom för folkundervisningens styrelse.
Ett sådant kom också till stånd, då Riksdagen åren 1862 — 1863 beslöt
inrättandet inom ecklesiastikdepartementet av den särskilda folkskolebyrå,
som ännu i dag under chefen för ecklesiastikdepartementet företräder den
centrala ledningen av folkundervisningsväsendet.
Då det nu ifrågasattes en förstärkning av en befintlig central ledning,
har man alltså att anknyta till en redan förhandenvarande utveckling. Det
är sålunda alls icke fråga om — såsom man från något håll velat göra
gällande — att bryta den historiska utvecklingen. Vi stå tvärtom mitt
uppe i densamma, och frågan är nu endast att fortsätta denna utvecklingför
att tillgodose centraliseringsbehovet, i den mån det nu på grund av
nya tiders krav framträder med ökad styrka.
Den fråga det här gäller är, jag upprepar det, alltså icke denna: behöves
en central ledning? utan: behöves en förstärkning av den centrala
ledning, som redan finnes?
Denna fråga besvaras nu mycket allmänt med ja, I de inkomna utlåtandena
erkännes nästan undantagslöst otillräckligheten av den nuvarande
anordningen. Och även där man med skärpa bekämpat centralledningen
i dess av kommittén förordade form, har man i regel medgivit nödvändigheten
av centralisationens förstärkande i någon annan form, exempelvis
genom en utvidgning av folkskolebyrån eller inrättandet av en rådsförsamling.
Då förstärkningens nödvändighet sålunda är allmänt erkänd,
kunde det möjligen synas överflödigt att vidare beröra denna fråga.
Som emellertid enstaka röster höjts, vilka velat göra gällande, att allt är
bra, som det är, och att ingen ytterligare åtgärd i syfte av en förstärkt
centralisation är erforderlig, känner jag mig uppfordrad att med några
ord erinra om de faktiskt förhandenvarande förhållandena, allra helst som
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
31
en sådan erinran även kan tjäna att belysa den riktning, i vilken den
erforderliga förstärkningen bör ske.
Sedan vårt folkundervisningsväsen i departementets folkskolebyrå erhöll
sin nuvarande centrala ledning, har ett halvt sekel förflutit. Under
denna tid har folkundervisningen varit stadd i en stark utveckling. Sålunda
har antalet folkskolor mer än fördubblats, antalet lärarkrafter mer
ä,n tredubblats och kostnaderna för folkskoleväsendet mer än tiodubblats.
Vid sidan av de ursprungliga undervisningsanstalterna har en mångfald
nya bildningsanstalter tillkommit: småskolor och småskoleseminarier, fortsättningsskolor,
högre folkskolor och folkhögskolor, den statsunderstödda
biblioteks- och föreläsnings verksam heten, anstalter för undervisning av dövstumma,
blinda, vanföra, sinnesslöa, vanartade och sedligt försummade
barn med mera. Vid sidan av de ursprungliga undervisningsämnena hava
tid efter annan införts nya sådana, framför allt av mera praktisk karaktär.
Och vad som betyder mest: hela undervisningsväsendet är till sin anda
och läggning och i avseende å sitt förhållande till samhället inbegripet i
en inre omgestaltning, avseende att göra detsamma allt mera ägnat att
lägga eu bättre grund för praktisk duglighet och fortsatt kunskapsförvärv.
De uppgifter, som för 50 år sedan anförtroddes åt den då upprättade
folkskolebyrån, voro redan från början ingalunda obetydliga. Byrån skulle
verka såsom en pedagogisk överledning: i denna egenskap skulle den verkställa
inspektion av de underlydande läroanstalterna, alltså utöva en övervakande
verksamhet; den skulle därjämte följa alla frågor, som röra
folkundervisningen och därmed äga sammanhang, samt för departementschefen
föreslå alla de åtgärder, som kunde i sådant avseende anses behövliga
och gagneliga, alltså utöva en initiativtagande och främjande verksamhet.
Men den skulle tillika verka som en administrativ överledning:
den skulle i denna egenskap besörja nödig utredning av till folkundervisningen
hörande regeringsärenden samt utarbeta erforderliga förslag och
utlåtanden i dithörande ämnen.
I vilken mån har det nu varit möjligt för byrån att lösa dessa uppgifter?
Arbetsbördans starka tillväxt har gjort det allt svårarare för byråns
chef, även med det biträde för besvärsmål handläggning, som han under
senare tider erhållit, att behärska och leda hela det svåröverskådliga
verksamhetsområde, som varit honom anvisat. Följden härav har blivit, att
en splittring så småningom inträtt i fråga om den centrala styrelsen av vårt
folkundervisningsväsen. Inom själva folkskolebyrån hava, i mån av verksamhetsområdets
starka tillväxt, de löpande administrativa ärendena tagit
allt större utrymme på bekostnad av den allmänt pedagogiska ledning,
som byrån därjämte varit avsedd att giva. Detta sammanhänger helt na
-
32
Kungl. Majsts Nåd, Proposition Nr 204.
turligt därmed, att folkskoleärendena, även en stor del av de löpande,
förutsätta en personlig bekantskap med folkskolan och andra folkundervisningsanstalter
och därför svårligen kunnat till beredning överlämnas åt
någon annan än den pedagogiskt sakkunnige chefen för folkskolebvrån.
På grund härav har byråns chef i allt större utsträckning upptagits av
nämnda löpande ärenden samt tvungits att alltmer begränsa sitt arbete till
dem och till den inspektion av lärarbildningsanstalterna, som tiden möjligen
kunnat medgiva. De större och viktigare frågorna, särskilt de, som på det
närmaste sammanhänga med och framkallats av vår tids starka utveckling
inom samhällslivet och vilka rätteligen bort utgöra ett centralorgans förnämsta
uppgifter, hava i allt större utsträckning måst överlämnas till
utredning åt arbetskrafter utanför folkskolebyrån. De talrika och för statsverket
kostbara kommittéer och sakkunnignämnder, som alltsedan slutet
av 1860-talet med mer eller mindre korta mellanrum avlöst varandra, bära
i sin mån vittne om otillräckligheten av de inom folkskolebyrån förefintliga
krafterna. Till belysande av sistberörda förhållande hänvisar jag till
en inom folkundervisningskommittén uppgjord förteckning över dessa kommittéer
och nämnder, vilken förteckning torde såsom bilaga i avtryckt
exemplar (Bil. A) få fogas till detta protokoll.
Den utveckling, som den centrala ledningen av folkskolan sålunda
tagit, har särskilt i två avseenden haft en ogynnsam inverkan. Den uppslagsgivande
och ledande verksamhet, som chefen för folkskolebyrån
skolat utöva och som uppenbarligen bort stå i närmaste sammanhang med
handläggningen av större och viktigare frågor, har han icke blivit i tillfälle
att i önskvärd mån tillgodose. På så sätt har det inträffat, att
den ena frågan efter den andra vuxit upp utan att kunna inom folkskolebyrån
tillbörligen och i tid upptagas. Det livliga och intresserade reformarbete,
som från enskilt och kommunalt håll igångsatts, har icke mötts av
eu motsvarande förmåga hos den centrala ledningen att förena de spridda
krafterna till samverkan och leda deras arbete efter klara och bestämda
riktlinjer. Därav har blivit eu följd, att vårt folkundervisningsväsen i
denna stund i åtskilliga avseenden, exempelvis i fråga om lärokurser och
arbetsmetoder vid våra folkskolor samt beträffande organisationen av och
undervisningen i våra fortsättningsskolor, måste betecknas såsom ganska
efterblivet.
Men även i ett annat avseende har den utveckling, folkundervisningsväsendets
centrala ledning tagit, haft en ogynnsam inverkan. Det har
icke för folkskolebyråns chef varit möjligt att i önskvärd utsträckning
uppehålla och odla den förbindelse med det levande framstegsarbetet inom
skolorna ute i landets olika delar, vilken för framgången av byråns arbete
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition JSrr 204. 33
skulle varit ett oundgängligt villkor. Efter inrättandet av vår nuvarande
folkskoleinspektion gjordes till en början åtskilliga ansatser att genom tidvis
återkommande inspektörsmöten upprätthålla en mera livaktig förbindelse mellan
den centrala styrelsen och själva skolverksamheten. Och vid 1891 års Riksdag
framlade Kungl. Maj:t, såsom förut nämnts, till och med ett förslag om
anställande inom folkskolebyrån av en överinspektör, som skulle utgöra ett
förmedlande organ mellan den centrala styrelsen och skolorna i landets olika
delar. Förslaget bifölls emellertid icke av Riksdagen. Inspektörsmötena
hava även blivit allt sällsyntare, och för närvarande måste det sägas, att
trots all god vilja, just på grund utav den av omständigheterna föranledda
bristen på system, sammanhållning och kontroll, mycket är övrigt att önska
både i fråga om centralledningens förbindelse med det verkliga skollivet
ute i orterna och med avseende å samarbetet mellan de ledande och de
tillsynsövande krafterna på folkundervisningsväsendets område.
* Sålunda har förhållandenas makt medfört, att ecklesiastikdepartementets
folkskolebyrå, som enligt sin ursprungliga uppgift skulle gä
i spetsen för utvecklingen av folkundervisningsväsendet, i själva verket
är ställd utanför den grundläggande och i detalj utredande behandlingen
av de största och viktigaste frågorna samt i betänklig grad avstängd
från förbindelsen med det skolarbete, varav nämnda utveckling
först och främst beror, medan å andra sidan de organ — kommittéer och
sakkunnignämnder -- som för närvarande sysselsätta sig med berörda
frågor, redan på grund a,v sin ställning icke äro i stånd att utöva någon
sammanhållande eller främjande ledning. Den samlade och överblickande
erfarenhet, som under ett längre kommittéarbete vunnits och som är en
oundgänglig förutsättning för en verkligt ledande inflytelse, förskingras ju
ock i och med kommitténs upplösning efter avslutat arbete.
Från motståndarna till nu föreliggande förslag kan det till äventyrs
invändas, att det i sista hand måste bliva departementschefen själv, som
det tillkommer att genom sitt personliga ingripande i handläggningen av
folkundervisningsfrågorna tillgodose det krav på enhetlighet och sammanhang,
som hittills icke kunnat tillbörligen beaktas.
Den tankegång, varpå denna invändning vilar, är naturligtvis riktig.
Märkas bör emellertid, att i våra dagar en departementschef ej kan inskränka
sig till att vara uteslutande fackminister utan måste ägna tid och
uppmärksamhet även åt frågor av mera allmänpolitisk innebörd, för vilkas
avgörande han bär sin del i ansvaret, samt att dessutom ecklesiastikdepartementet
omfattar en mängd andra viktiga kulturområden än folkundervisningens
och att intet av dem får förbises eller behandlas som
bisak, vartill kommer, att man naturligtvis ingalunda alltid kan påräkna,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 5
34
Kungl. Majds 1Säd. Proposition Nr 204.
att departementets chef är fackman just i folkundervisningsfrågor. Skall
han med avseende å dessa kunna motsvara de fordringar, som med Tätta
ställas på honom, samt bliva i stånd att med någon grad av trygghet bedöma,
vilka åtgärder från statsmakternas sida som vid varje tidpunkt böra
till folkbildningens främjande vidtagas, så måste man tillse, att han vid
sina överväganden av dessa åtgärder alltid kan stödja sig på utredningar,
och förslag lika pålitliga och genomtänkta som de, vilka han i fråga om
läroverken har att påräkna från dessas överstyrelse. Att han på det sista
stadiet av frågornas handläggning skulle själv personligen åstadkomma de
behövliga utredningarna och förslagen vore ett orimligt anspråk och skulle
innebära ett upp- och nedvändande av den naturliga ordningen.
Av vad jag nu anfört framgår, såväl att folkundervisningsväsendets
fortgående utveckling redan växt den nuvarande centrala ledningen över
huvudet, som även att, därest denna ledning icke med det snaraste på ett
eller annat sätt erhåller väsentlig förstärkning, en allvarlig stockning i
i det nödvändiga reformarbetet är att befara.
Nu hava emellertid olika meningar gjort sig gällande om det sätt, på
vilket den behövliga förstärkta centralisationen lämpligast borde vinnas. Från
många håll och nu senast från folkundervisningskommittén har man hävdat
den meningen, att det behov, som här föreligger, bäst fylles genom upprättande
av en överstyrelse för folkundervisningsväsendet i form av ett
centralt ämbetsverk eller kanske rättare: i form av en ny avdelning inom ett
förut befintligt centralt ämbetsverk, och denna mening har biträtts av många
bland de hörda vederbörande. Från andra håll åter har uttalats den
åsikten, att det föreliggande behovet lämpligast skulle tillgodoses genom
en utvidgning av den nuvarande folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet,
en åskådning, som framträder i flera av de föreliggande utlåtandena
över kommitténs förslag. Slutligen har också den meningen gjort
sig gällande, att det förhandenvarande behovet egentligen gällde en rådgivande
myndighet och att detta behov bäst skulle fyllas genom ett periodiskt
sammanträdande »råd», möjligen i förbindelse med en eller flera
»överinspektörer».
Vilket av de sålunda föreslagna sätten bör nu anses äga företräde?
Svaret på denna fråga synes mig framgå av vad jag redan anfört
rörande de förhandenvarande bristerna inom den nuvarande centrala ledningen.
Vad som behöves är för det första en kvantitativ förstärkning
av såväl pedagogiska som administrativa krafter inom denna ledning.
Den yttre kvantiteten och den inre beskaffenheten av de hithörande ärendena
göra detta erforderligt. Det måste därjämte sörjas för att den splittring,
som nu förefinnes i fråga om handläggningen av de löpande ären
-
35
Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
dena å ena sidan samt de större och viktigare principiella och organisatoriska
ärendena å andra sidan, upphäves. Den centrala ledningen
får allra minst ställas utanför dessa senare. Man måste vidare tillse,
att samma ledning kommer i tillfälle att uppehålla en fortvarande på
personliga erfarenheter och på organiserat samarbete byggd förbindelse med
skolorna i landets olika delar samt de där verkande undervisande och ledande
krafterna. Endast genom den fria och levande överblick, som så vinnes,
kan en för utvecklingen menlig jämnstrukenhet och schablonmässig likformighet
undvikas, så att tillbörlig hänsyn tages till de särskilda, av
lokala förhållanden beroende olikheterna och de därav betingade kraven.
Och framför allt bör den ständiga beröringen med det praktiska livet
och dess behov kunna mota de ansatser till formalism och byråkratism,
som eljest lätt nog inställa sig under ett ensidigt kammararbete. _ Man
måste slutligen sörja för att den centrala ledningen utrustas med befogenhet
och förmåga att utöva en sund initiativtagande, främjande och kontrollerande
verksamhet.
Genom det nu påpekade är på intet vis sagt, att ledningen skulle,
såsom man från något håll fruktat, utbilda sig till vad man velat kalla
ett »refor mati onskollegium», vars viktigaste uppgift skulle bliva att uttänka
och frambära reformförslag med mer eller mindre fäste i föreliggande
verklighet. Uppslagen till framsteg på uppfostrans och undervisningens
område komma i de flesta fall från enskilda personer, från de mitt i arbetet
stående lärarna och lärarinnorna, sällan eller aldrig från myndigheter,
vare sig lokala, såsom skolråd och domkapitel, eller centrala, såsom
skolöverstyrelser. Den av kommittén föreslagna styrelsen skulle icke heller fä
till syfte att sitta och utspekulera nyheter; dess uppgift skulle fastmer
bliva att samla upp de erfarenheter och rön, som den komme i tillfälle
att göra vid den omedelbara förbindelsen med skollivet och vid behandlingen
av de föreliggande stora frågorna, att uppmuntra och understödja,
men tillika att utöva ett reglerande och organiserande inflytande på från
enskilt och kommunalt håll framkomna reformkrav samt att upptaga, utreda
och bringa till utförande nödiga befunna reformer.
Frågar man sig nu, huruvida en så beskaffad central ledning skulle
hunna åvägabringas genom en utvidgning av folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet,
så måste denna fråga otvivelaktigt besvaras med ja. Sagda
byrå kan helt visst fullständigas med ett erforderligt antal pedagogiskt utbildade
fackmän, den kan utrustas med ett tillräckligt antal administrativt skolade
arbetskrafter, dess chef kan givas den ställning, som behöves, för att han skall
kunna sammanhålla och leda byråns arbete, och byrån kan tillerkännas befo
-
36
Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
genhet att i fråga om initiativ och åtgärder förfara med den självständighet,
som erfordras, för att ändamålet skall vinnas.
Men om sa sker, vad uppkommer då annat än en folkskoleöverstyrelse
med förläggning inom ecklesiastikdepartementet? En sådan anordning
skulle emellertid avgjort strida mot de grundsatser, som för närvarande
råda. inom vår .statsförvaltning, enligt vilka kansliets byråchefer till följd av
sin tjänsteställning sakna befogenhet att bringa av dem framlagda initiativ till
utförande och icke äga att utöva någon beslutande och förvaltande verksamhet
i egentligare mening. En sådan anordning skulle även komma
att på en viktig punkt föregripa den departementalreform, som nu förberedes.
Att återigen tänka sig förstärkningen av den centrala ledningen verkställd
på det sättet, att den nuvarande folkskolebyrån till sitt biträde finge
dels ett tidvis sammanträdande »råd», dels ett visst antal »överinspektörer»,
synes mig innebära en halvhetsåtgärd, som varken skulle medföra
avsevärt minskade kostnader, ej heller på långt när avhjälpa de nu förefintliga
bristerna. Vad först beträffar det föreslagna rådet gäller nämligen
om detta i huvudsak vad som kan anmärkas mot det nuvarande kommittéväsendet.
Det skulle möjligen kunna på nyttigt sätt komplettera en styrelse
men ingalunda ersätta en sådan. Den enhetlighet i ledningen, som icke
minst vid behandlingen av ekonomiska spörsmål är oundgängligen nödvändig,
komme att saknas. Det är tydligen för ett centralt styrelseorgan alls
icke tillfyllest att då eller då med mer eller mindre bestämda mellanrum
kunna för rådplägning om ett eller annat ärende hava till sitt förfogande
personer med nödig- fackkunskap och erfarenhet. Det jämna och ostörda
handhavandet av skolväsendets högsta ledning kräver, att de ledande personerna
själva överskåda och äro fullt förtrogna med det område, som
ledningen avser. Det fordras tillika, att de personer, i vilkas händer såväl
rådslag som .utförande läggas, kunna ägna sin uppgift ett oavbrutet arbete
och ett stadigvarande intresse, något som naturligtvis icke kan påräknas
hos medlemmarna av en mera tillfälligt sammanträdande rådsförsamling.
Och vad angår inrättandet av ett antal överinspektörer inom folkskolebyrån
karl mot detta förslag invändas, att dessa överinspektörer komme
att intaga en ställning, som å ena sidan ej tillförde ledningen den befogenhet
och den arbetskraft, som ledamöterna av en överstyrelse skulle o''öra,
men å andra sidan hölle de i orterna verkande folkskoleinspektörerna på
större avstånd från den sammanhållande kraften, i det att de genom det
under- och överordningssystem, som uppstode, komme att träda mellan
centralledningen och inspektörerna.
Kargt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
37
Allt vad jag nu anfört synes mig ådagalägga, att om man under nu
rådande förhållanden vill söka åstadkomma en verksam central ledning av
vårt folkundervisningsväsen, är man hänvisad till att av de föreslagna
möjligheterna välja upprättandet av eu överstyrelse, med den självständighet,
som i allmänhet tillhör de centrala ämbetsverken i vårt land.
Då till förmån för en sådan anordning åberopats, att på det högre
undervisningsväsendets område utvecklingen lett till upprättande av den
nuvarande läroverksöverstyrelsen och att på folkundervisningsområdet liknande
förhållanden betingade en liknande utveckling, vill jag såsom min
mening uttala, att man även ur denna jämförelse kan hämta stöd för förslaget
att inrätta en folkskoleöverstyrelse, fristående eller i samband med
läroverksöverstyrelsen. Det har visserligen blivit anmärkt, att förhållandena
vore för olikartade för att vara jämförliga: läroverken stode omedelbart
och till hela sin inrättning under statens vård, under det att folkskolorna
väsentligen vore och även efter folkundervisningskommitténs klart
uttalade uppfattning alltjämt skulle förbliva nära förbundna med kommunerna
i både ekonomiskt och administrativt avseende. Gentemot denna
invändning, som ju i och för sig är riktig, vill jag emellertid erinra, att
folkskolorna och övriga till folkbildningen hörande anstalter visserligen
skulle komma att i en del betydelsefulla avseenden stå i ett vida mindre
omedelbart förhållande till eu blivande överstyrelse, än vad fallet är med
de av staten upprättade och underhållna läroverken — detta gäller framför
allt tjänstetillsättningar och frågor rörande anordningen av kommunernas
skolor i lokalt och ekonomiskt hänseende — men att å andra sidan de
allmänna läroverken endast utgöra en del av de under läroverksöverstyrelsens
inseende ställda läroanstalterna, medan det större antalet av dessa anstalter
utgöras av enskilda eller kommunala skolor med ett sammanlagt lärjungeantal,
som för närvarande är lika stort som de allmänna läroverkens. Dessa
enskilda eller kommunala skolor intaga i fråga om tjänstetillsättningar och
i allmänhet även i fråga om ekonomiska och organisatoriska frågor en ställning,
som i det stora hela sammanfaller med vad som i nämnda stycken
gäller om folkskolans läroanstalter. Det oaktat har det ansetts både nyttigt
och nödvändigt, att även dessa anstalter ställts under inseende av en
överstyrelse. Vidare är att märka, att vissa av de läroanstalter, som skulle
föras in under en blivande överstyrelse för folkundervisningsväsendet —
folkskoleseminarierna och vissa anstalter för abnormundervisningen — hava
samma rent statsliga karaktär som de allmänna läroverken och även påkalla
eu lika omedelbar omvårdnad som dessa. Slutligen torde man som ett
allmänt omdöme kunna uttala, att just det behov på det högre undervisningsväsendets
område, som föranlett upprättandet av läroverksöverstyrelsen
38
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
och vars fyllande främst tager dess arbete i anspråk — kravet på en sakkunnig,
enhetlig och överblickande ledning, som under en oavbruten förbindelse
och samverkan med det praktiska skolarbetet i landets skilda
orter bedriver sin kontrollerande och initiativtagande verksamhet — just
samma behov förefinnes, såsom jag förut påvisat, i lika hög grad beträffande
folkskolan och den allmänna folkbildningsverksamheten.
Innan jag avslutar mitt uttalande i denna punkt, anser jag mig böra
erinra om en från vissa håll framställd anmärkning, att inrättandet av eu
folkskoleöverstyrelse skulle leda till en »byråkratisering» av skolväsendet.
Vid behandlingen av frågan om den tilltänkta överstyrelsens arbetssätt
blir jag i tillfälle att mera ingående behandla de skäl, som kunna anses
tala för och emot befogenheten av den sålunda yppade farhågan. Jag
anser mig emellertid redan här böra tillkännagiva, att med det föreliggande
förslagets läggning enligt min mening någon verklig fara i antydd
riktning icke föreligger, framför allt icke med den jämkning av förslaget
i vissa hänseenden, som jag ämnar förorda.
2. Mellaninstansernas behövlighet och beskaffenhet.
Jag har redan i det föregående angivit, att vissa av de till folkundervisningsväsendet
hörande läroanstalterna, framför allt folk- och småskolorna
icke rimligen kunna ställas i samma omedelbara förhållande till en överstyrelse
som t. ex. de allmänna läroverken till den nuvarande läroverksöverstyrelsen.
Såväl antalet av här ifrågavarande läroanstalter som ännu
mera deras beskaffenhet av kommunala inrättningar göra en sådan anordning
omöjlig. Förhållandena på detta område fordra därför med nödvändighet,
att mellan den centrala ledningen och de lokala myndigheterna
finnas mellaninstanser i form av distriktsstyrelser.
Såsom mellaninstanser i nu antydda mening tjänstgöra för närvarande
domkapitlen (stiftsstyrelserna) och länsstyrelserna samt i viss mån även
folkskoleinspektörerna. När år 1839 den regeringsproposition utarbetades,
som ledde till folkskolans lagstadgande samt dess överförande från att
hava varit en privat- och kyrkoangelägenhet till att bliva en statsangelägenhet,
var ursprungliga meningen den, att folkskoleväsendet skulle knytas
till länsindelningen och att inom varje län skulle finnas en överstyrelse
för folkundervisningen därstädes. Denna avsikt blev emellertid ej förverkligad.
. I stället fingo biskopen och domkapitlet i varje stift sig av staten
ålagt att »föra en sorgfällig uppsikt över anstalterna för folkundervisningen
samt vaka över deras ledning och utveckling till uppnående av deras
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
39
viktiga bestämmelse». Detta stadgande gäller ännu. Men utvecklingen
tiar småningom medfört, att vissa delar av folkundervisningen även blivit
en angelägenhet för länsstyrelserna och landstingen. På grund av nu antydda
förhållanden är det ej underligt, att anordningen av folkskoleväsendets
styrelse på mellanstadiet kännetecknas av en viss brist på enhetlighet
och plan.
Helt naturligt inställer sig då den frågan: kan man vid upprättandet av
en överstyrelse för folkundervisningsväsendet bibehålla den nuvarande anordningen
beträffande mellaninstanserna, eller bör samtidigt härmed eu
omdaning; av dessa äga rum?
Härom yttrar folkundervisningskommittén i sitt betänkande:
Spörsmålet om en ändamålsenlig organisation av distriktsstyrelserna
för folkundervisningsväsendet har under de senare åren allt mera blivit föremål för
uppmärksamhet, och olika förslag till dess besvarande hava från olika håll framlagts.
Huruvida spörsmålets lösning lämpligast hör sökas i eu ombildning av domkapitlen
eller i en utvidgning av länsstyrelserna eller i upprättandet av särskilda nya förvaltningsorgan,
därom torde någon allmännare mening ännu icke kunna sägas vara för
handen. Ense torde man vara därom, att varken domkapitlen i deras nuvarande form,
ej heller de till ersättning för dem ifrågasatta länsstyrelserna, så som dessa för sitt
nuvarande ändamål äro sammansatta, i alla avseenden fylla de anspråk, som måste
ställas på förvaltningsorgan för ärenden tillhörande folkundervisningen.
Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna eller böra till behandling upptaga
ifrågavarande vittomfattande och svårlösta spörsmål. Kommittén har ansett frågan
om en central ledning av vårt folkundervisningsväsen vara den för närvarande viktigaste
och därför den, som i första rummet bör bringas till lösning. Denna fråga är
enligt kommitténs åsikt så viktig, att dess upptagande och utredande icke bör fördröjas
av de omfattande undersökningar, som frågan om distriktsstyrelsernas organisation
måste kräva, och ej heller hör dess avgörande äventyras därigenom, att den sammanbindes
med ett försöksvis framlagt förslag till sistnämnda frågas lösning.
Kommittén har således begränsat sin uppgift till utarbetandet av förslag
angående en överstyrelse för folkundervisningsväsendet samt lämnat
frågan om de nuvarande distriktsstyrelsernas sammansättning oberörd
och i fråga om deras verksamhet ej föreslagit andra förändringar än sådana,
som synts med nödvändighet betingas av en central styrelses tillkomst.
Av de hörda myndigheterna hava de, som tillstyrkt kommitténs förslag,
i allmänhet icke yttrat sig särskilt i denna punkt.
Däremot har man från håll, som i det hela ställt sig avvisande mot
kommittéförslaget, gjort även den del av detsamma, som avhandlar mellaninstanserna
och deras ställning, till föremål för en ganska hårdhänt kritik.
Innan jag närmare ingår härpå, skall jag emellertid i korthet beröra
de uttalanden, vari denna del av förslaget upptagits välvilligt.
Kommittén.
Myndig
heterna.
40
Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Sålunda anser Kung!. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län det
som en förtjänst hos det föreliggande förslaget, att den mellaninstans
mellan den tillärnade överstyrelsen och de lokala skolmyndigheterna, vilken
ej syntes kunna undvaras, fortfarande förlagts till samma myndigheter,
som hittills haft sig bestyret därmed anförtrott, nämligen domkapitlet och
länsstyrelsen. — I samma riktning yttrar sig domkapitelsledamoten i Växjö
lektor Zetterqvist.
Professor Herner uttalar i Lunds domkapitel, att han icke anser det
nödvändigt, att frågan om förändring i domkapitelsinstitutionen löses samtidigt,
helst som domkapitlens handläggning av skolärenden bleve förenklad
i sammanhang med inrättandet av en överstyrelse.
Av folkskoleinspektörerna framhåller N. J. Jonsson, Uppsala ärkestift,
att förslaget bibehållit en tillbörlig decentralisation och lyckligt byggt det
nya på det historiskt givna. Folkskoleinspektören E. Westberg, likaledes
Uppsala ärkestift, säger, att den pietet, som visats de hävdvunna lokala
styrelserna och deras närmast överordnade instanser, vore värd allt erkännande
och syntes helt visst komma att åt förslaget hemföra allmän
tillfredsställelse även från sådant håll, där det varit motsett med fruktan.
Folkskoleinspektören i Skara stift K. Karlgren tinner det vara synnerligen
förtjänstfullt, att kommittén på detta område hållit fast vid den historiska
utvecklingen och föreslagit lokal- och distriktsstyrelser ungefär i samma skick
och med samma befogenheter, som de nu hava. Likaså tillförordnade folkskoleinspektören
i Uppsala ärkestift M. Granér. Folkskoleinspektören i Kalmar
stift A. Thörn tinner förslaget angående bibehållande av distriktsstyrelsernas
befogenhet välbetänkt. Den enhetlighet i folkundervisning-s väsendets oreranisation,
som den föreslagna överstyrelsen skulle hava att främja, kunde
och borde nämligen medgiva en anpassning efter olika lokala förhållanden
och behov. Och skulle det förtroende, varmed folkskolan mer och mer
omfattats av folket självt, bevaras och stärkas, borde en blivande överstyrelses
uppgift i huvudsak begränsas till den övervakande och ledande verksamhet,
som av kommittén föreslagits.
Slutligen anser folkskoleinspektören i Luleå stift F. Svedberg, att det
utan tvivel skulle vara högst olyckligt, om det invecklade spörsmålet om
distriktsstyrelsernas reformering skulle fördröja ordnandet av frågan om
den centrala ledningen, i synnerhet som denna senare fråga kunde lösas
tillit oberoende av den förra enligt de principer för ordnandet av centralstyrelsen,
som kommittén föreslagit.
Bland dem, som uttalat sig mot kommittéförslaget i denna punkt, kan
man särskilja två riktningar. Den ena anser, att mellaninstanserna borde
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
försvinna och alla deras åligganden övertagas av den nya överstyrelsen.
Den senare åter gör gällande, att frågan om mellaninstanserna först borde
hava blivit slutgiltigt löst, innan man ginge till att upprätta en överstyrelse
för det hela.
Till den förra riktningen ansluta sig Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Västerbottens län och i Jönköpings län ävensom lektor Petrini i Växjö
domkapitel.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län yttrar:
Det hade varit lämpligast att i samband med ordnandet av folkundervisningsväsendets
centrala ledning även verkställa en omorganisation av domkapitlen, varigenom
dessa till huvudsaklig del kunde bliva befriade från sina åligganden beträffande folkskoleväsendet
inom stiften, vilka åligganden i stället syntes kunna övertagas av den
ifrågasatta överstyrelsen. Även en del folkskoleärenden, vilka i form av besvär handlades
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, syntes kunna överflyttas till överstyrelsen,
utan att densammas arbetskraft för den centrala ledningen i någon mån därav skulle
bliva lidande.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län anser, att om en skolöverstyrelse
skulle komma till stånd, den borde helt och hållet få hand
om folkskoleväsendet. En uppdelning mellan domkapitlen och överstyrelsen
av folkskoleärendena, sådan kommittén föreslagit, skulle vålla oreda
och hämma skolväsendets utveckling i stället för att befordra densamma.
Bland dem, som önska, att frågan om mellaninstansernas ställning
först löses, innan frågan om en ny centralstyrelse upptages, återfinnas
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län och i Gottlands län ävensom
domkapitlen i Västerås, Kalmar, Luleå, Uppsala och Lund samt Stockholms
stads konsistorium, och åtskilliga folkskoleinspektörer. Domkapitlen,
konsistoriet och folkskoleinspektörerna önska i allmänhet en omorganisation
av domkapitelsinstitutionen, som erkännes i sin nu föreskrivna sammansättning
vara sådan, att den icke fullt lämpar sig för handläggningen av
skolfrågor.
Domkapitlet i Kalmar framhåller som en förtjänst i kommitténs förslag,
att den ej synes hava velat åstadkomma någon skarp brytning med
det historiskt givna utan föreslagit, att fortfarande såväl länsstyrelser och
domkapitel som skolråd måtte deltaga i behandlingen av ärenden rörande
folkskolan.
Det vore emellertid tydligt, fortsätter domkapitlet, att kommittén betraktade de
förra blott som provisoriska mellaninstanser. Kommittén ville emellertid, att en överstyrelse
snarast möjligt måtte inrättas. Man uppreste annars icke en överbyggnad, då
underbyggnaden icke godkändes. En klar överblick över en kommande organisation
kunde naturligen ej vinnas, då förslaget ej innehölle något om, huru de blivande di
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
s.^r''k.^ss^rre^serna. kunde komma att anordnas. Häri borde linjerna vara klara. Det
förefölle domkapitlet, som ingen fara vore för banden, om irågan om överstyrelsen uppskötes,
till dess frågan om mellaninstanserna även kunde lösas. Frågan hade också
en praktisk sida. Det syntes domkapitlet, som kommittén på överstyrelsen överflyttade
mycket, som lämpligen kunde avgöras av lägre styrelser.
Stockholms stads konsistorium anför:
Förslaget fasthölle vid status quo ifråga om de kyrkliga synpunkternas tillvaratagande
mindre av övertygelse om deras principiella nödvändighet än till följd av svårigheten
att för närvarande lösa de organisationsproblem, som uppstode, ifall stiftsstyrelserna
ej längre skulle bilda de knutpunkter i ledningen av landets uppfostringsväsen,
som de av ålder, till fromma för rikets andliga odling, utgjort. Konsistoriet ville
emellertid gärna erkänna, såsom ock kommittén antytt, att stiftsstyrelserna i deras
egenskap av sammanhållande och ledande organ för såväl den kyrkliga gärningen som
ock den högre och lägre skolundervisningen och rikets seminarier måhända icke hade
en i allo lycklig sammansättning och arbetsordning. Det förefölle konsistoriet, som
om de organisatoriska reformerna borde hava begynt just på denna punkt, såsom varande
i grunden långt viktigare än inrättandet av en skolöverstyrelse, vars förnämsta
uppgift syntes komma att uppgå i en synnerligen vidsträckt inspektion och i uttänkandet
av nya uppslag till folkundervisningens fromma. Så viktigt sådant än månde
vara, finge det dock kanske anses ännu viktigare att göra de organ, som skulle ha
närmaste ansvaret för själva undervisningen, fullt dugliga för denna sin uppgift. Ju
dugligare denna ledning vore, desto mindre inspektion behövdes det, och vad inspektionen
till äventyrs kunde kräva bleve lättare att genomföra. Nya planer och uppslag
skulle då också med framgång kunna både försökas och tillgodogöras. Konsistoriet
måste därför beklaga, att särskilt frågan om domkapitlens omorganisation ej blivit
bragt närmare sin lösning, och att kommittén därför lämnat den viktigaste reformfrågan
rörande undervisningsledningens_ centralpunkter ute i landet åt sitt värde. Om
så ej skett, skulle det måhända visat sig, att en reform av domkapitlen såsom mellaninstanser
haft den fördelen med sig, att överstyrelsen ej behöft utbyggas till ett ämbetsverk
med sådana dimensioner, som det nu uppgjorda förslaget utstakat. En ej
oväsentlig minskning av arbetsbördan syntes kunna åstadkommas, om överstyrelsen till
de omorganiserade domkapitlen återlämnade en mängd mindre expeditionsärenden och
rena ortsstyrelsefrågor, så att överstyrelsen för läroverken endast sysselsatte sig med
de ledande ärendena, såsom meningen syntes vara med dess uppgifter i förhållande till
folkskolorna.
Domkapitlet i Uppsala säger sig finna, att med den utveckling, folkundervisningen
tagit, de icke centrala myndigheterna, bland dem domkapitlen,
i framtiden komme i ogynnsam ställning gentemot den centrala
styrelsen, om de icke stärktes i sin myndighet, vilket kunde och borde
ske därigenom, att den rent pedagogiska sakkunskapen för folkundervisningsväsendet
i domkapitlet erhölle en förstärkning i ungefärlig överensstämmelse
med kyrkomötets skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 november
1909 i anledning av det år 1906 avgivna kommittéförslaget angående
omorganisation av stiftsstyrelse in. in. En snar omorganisation av dom
-
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
kapitlen vore av synnerligen stor vikt också om, såsom domkapitlet funne
önskvärt, lokalstyrelserna för seminarierna fortfarande måste utgöras av
domkapitlen. Domkapitlet ville uttala önskvärdheten av att frågan om
stiftsstyrelsens omorganisation löstes något så när samtidigt med genomförande
av centralisationen på folkundervisningens område.
Biskop Billing i Lunds domkapitel finner det vara uppenbart, att
förslaget icke borde leda till verkställighet, förr än i sammanhang därmed
förändring gjordes i domkapitelsinstitutionen.
Förslaget förutsatte, att domkapitlen skulle i det stora hela bibehållas vid sin
nuvarande befattning med folkskoleärenden. Sedan sambandet mellan kyrkan och de
allmänna läroverken i all huvudsak avslitits, hade den meningen blivit ganska enstämmig,
att domkapitlens sammansättning borde förändras, liksom väl också därom, att därvid
folkskoleväsendet borde erhålla någon speciell representant i domkapitlen. Nära sammanhängde
denna fråga med den om anordnande av en överstyrelse för folkundervisningen.
Biskopen ansåg, att det skulle gå lättare att bereda god lösning av dessa båda ärenden,
om de komme att handläggas i samband med varandra.
Med biskop Billing instämde professorerna Aurelius och Holmqvist
samt domprosten Pfannenstill.
Folkskoleinspektören i Härnösands stift P. Holmvall framhåller sammanhanget
mellan frågorna om en central ledning och domkapitlens omorganisation
och anför:
Under det en överstyrelse ej kunde motsvara de fordringar, som av kommittén
ställts på eu central ledning, kunde däremot med god vilja domkapitlen i egenskap av
mellaninstanser göras fullt lämpliga såsom folkskolestyrelser, vart och ett inom sitt stift.
Utan att framlägga något i enskildheter utformat förslag till stiftsstyrelsernas omorganisation
gör Holmvall några antydningar. För att bliva fullt lämpliga både som kyrkostyrelser
och skolstyrelser borde domkapitlen enligt hans förmenande uppdelas på två
sektioner eller avdelningar, den ena för kyrkoärenden och den andra för skolärenden
med biskopen som gemensam ordförande. I den senare avdelningen borde (åtminstone)
en folkskoleinspektör i egenskap av förste folkskoleinspektör i stiftet hava säte och stämma
med rätt och skyldighet att inspektera i första hand skolorna i honom särskilt anvisat
område men därjämte i undantagsfall, då nämligen ärendenas behöriga behandling det
krävde, skolor tillhörande andra stiftets inspektionsområden. Dessutom borde i stiftsstyrelsen
finnas dels en representant för lärarpersonalen vid folk- och småskolorna samt
seminarierna (för så vitt och i den mån seminarieärendena fortfarande komme att handläggas
av domkapitlen), dels minst en representant för skoldistrikten (föräldrarna). En
sådan organisation skulle säkerligen motsvara alla intresserade parters berättigade anspråk
på medverkan vid skolornas styrelse och förvaltning och därmed utan allt tvivel
lämna bättre garantier för en livaktig och intresserad verksamhet på ifrågavarande förvaltningsområde
än kommitténs långt gående centralisationsförslag.
Folkskoleinspektören i Härnösands stift C. A. Nordlander framhåller,
hurusom det av betänkandet framginge, att den ställning, kommittén
föreslagit åt domkapitlen, endast vore ett interimsförhållande, till dess
Departe
mentschefen.
44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
frågan om mellaninstanserna upptagits till prövning och fått sin definitiva
lösning.
Huru förhållandena då komme att te sig i nämnda hänseende vore naturligtvis
ej lätt att förutsäga, men betänkandet ävensom exemplet från läroverksöverstyrelsen
lämnade öppet rum för en utveckling, som kunde innebära framtida rubbningar med
avseende på särskilt domkapitlens inflytande på folkundervisningens och därmed folkuppfostrans
mera intima angelägenheter. För vissa ärendens handläggande och avgörande
vore dock en domkapitlens omorganisation av nöden. Denna syntes ändamålsenligast
kunna ske i den riktningen, att antingen ett tillräckligt antal på folkundervisningens
område sakkunniga personer insattes som medlemmar i domkapitlen eller
att en särskild byrå inrättades i domkapitlen för folkundervisningsärendenas behandling
och att denna byrå bestode av sakkunniga personer. En effektiv och sakkunnig
ledning kunde lättare och billigare åstadkommas genom bland annat en ändamålsenlig
omorganisation av domkapitlen än genom inrättandet av en överstyrelse.
Slutligen har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen,
som även yttrat sig i ärendet, ansett, att den utveckling, som vore mest
naturlig och av behovet påkallad, vore en omorganisation av domkapitlen,
så att dessa bättre motsvarade här ifrågavarande krav. Härpå borde kommittén
i första rummet hava inriktat sitt arbete och ej inskränkt sig till att
endast utarbeta ett förslag till överstyrelse, helst som kommittén själv,
med allt erkännande av domkapitlens hittillsvarande verksamhet å detta
område, likväl framhållit behovet av nämnda reform. Hade detta skett,
skulle säkerligen en stor del av det på överstyrelsen nu lagda arbetet med
rätta kunnat tillhöra domkapitlen till fromma för folkundervisningen. Frästföreningens
centralstyrelse finner, att förslaget ej uppdrager klara linjer
för vederbörande mellaninstansers ställning och befogenhet.
Kommitténs ståndpunkt uti här ifrågavarande avseende har, såsom de
anförda uttalandena visa, väckt motsägelse från två motsatta håll. Å ena
sidan har man hävdat, att rätta tidpunkten nu vore inne att i hela dess
vidd ställa, folkundervisningsväsendet under sakkunnig lekmannaledning.
A andra sidan har man ansett, att kommittén bort framlägga förslag till
en sådan omorganisation av domkapitlen, att dessa skulle kunnat "bliva
skickade att fortfarande för framtiden tjänstgöra såsom mellaninstanser.
Gemensamt för de gjorda invändningarna är alltså, att frågan om mellaninstanserna
icke nu bort skjutas åt sidan utan upptagas till slutgiltig
lösning i sammanhang med frågan om upprättandet av en överstyrelse.
Den uppfattning, som härigenom kommit till uttryck, är förklarlig
nog. Det hade naturligtvis inneburit en fördel, om frågan om folkundervisningsväsendets
ledning i dess helhet — både vad"beträffar den
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
centrala ledningen och ledningen på mellanstadiet — hade kunnat slutgiltigt
avgöras i ett sammanhang.
Ett närmare övervägande av hithörande omständigheter skall emellertid
visa, att mycket starka skäl tala för den av kommittén intagna ståndpunkten.
Frågan om mellaninstanserna för folkundervisningsväsendet är icke
en fråga från i dag eller i går. Det är en fråga, som sedan länge varit
föremål för livligt meningsskifte och om vilken det hittills visat sig omöjligt
att ena uppfattningarna.
Först och främst stå här mot varandra de båda önskemålen: domkapitlens
ersättande med andra förvaltningsorgan såsom mellaninstanser och
domkapitlens bibehållande såsom mellaninstanser. I förstnämnda avseendet
har man tänkt sig olika utvägar. Sålunda har man förmenat, att länsstyrelserna,
förstärkta med pedagogiskt sakkunniga, skulle kunna övertaga
samtliga förrättningar, som tillkomma en mellaninstans. För en sådan anordning
har särskilt den omständigheten synts tala, att, såsom jag i det föregående
antytt, länsstyrelserna redan nu i ganska stor utsträckning handhava
angelägenheter rörande folkundervisningsväsendet och dess läroanstalter.
En överflyttning på länsstyrelserna av övriga folkskoleärendens
handläggning på mellanstadiet vore, menar man, endast ett fortgående på
en väg, som redan blivit beträdd. Mot detta förslag har åter anmärkts,
att länsstyrelserna visserligen utan tvivel vore mycket lämpliga för handläggning
av ekonomiska och administrativa ärenden rörande folkundervisningen
men däremot knappast, även med nödig förstärkning, i samma
grad för den pedagogiskt-praktiska uppsikt och ledning, som folkundervisningsväsendet
för sin sunda och tidsenliga utveckling även av mellaninstanserna
måste kräva. Det är förmodligen denna synpunkt, som föranlett,
att tanken på att länsstyrelserna skulle kunna ombildas, så att de ensamma
skulle kunna utgöra mellaninstanser, icke blivit upptagen eller funnit stöd
i något enda av de utav länsstyrelserna själva nu avgivna utlåtandena.
Tvärtom framkastas från en av dem antydningar om att en del folkskoleärenden,
vilka för närvarande i form av besvär handläggas av länsstyrelserna,
skulle kunna överflyttas till en blivande överstyrelse.
Man har även tänkt sig möjligheten att ersätta domkapitlen med
alldeles nya förvaltningsorgan för handhavandet av folkundervisningsväsendets
angelägenheter å mellanstadiet. Uppenbart är emellertid, att
det, frånsett de betydligt ökade kostnader, en sådan anordning komme
att medföra, ej skulle vara välbetänkt att skapa en fullständigt ny
mellaninstans, innan man blivit i stånd att säkert bedöma, vilka nya
uppgifter kunde komma att tillföras densamma av det arbete, som just
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
nu pågår i fråga om folkundervisningsväsendets omorganisation, och innan
man vunnit tillräcklig erfarenhet om den inverkan, som tillkomsten av en
överstyrelse (eller en folkskoleavdelning inom den allmänna skolöverstyrelsen)
skulle komma att utöva på inellaninstansen.
Vad nu angår domkapitlens bibehållande såsom mellaninstanser har
frågan härom nästan undantagslöst förbundits med frågan om domkapitlens
omorganisation. Aven från sådana håll, där man starkt gjort gällande önskvärdheten,
ja nödvändigheten av att domkapitlen fortfarande komme att kvarstå
såsom mellaninstanser, har det dock medgivits, att domkapitlen i vissa
avseenden påkallade omorganisation för att numera kunna lösa sina uppgifter
såsom förvaltningsorgan för folkundervisningsväsendet. Frågan om
en dylik omorganisation sammanhänger emellertid på det närmaste med
domkapitlens ställning och uppgifter i allmänhet och torde icke kunna
lösas utan i sammanhang med spörsmålet om domkapitlens omorganisation
i dess helhet. Denna sistnämnda fråga anser jag vara synnerligen behjärtansvärd.
Men den har ock visat sig vara en av de mera svårlösta.
Härom vittna de många olika förslag, som under årens lopp framkommit
inom Riksdag och kyrkomöte samt framburits av kommittéer och enskilda.
Sålunda har frågan alltsedan mitten av 1800-talet i en eller annan form
förevarit vid icke mindre än 8 riksdagar samt vid 10 kyrkomöten, varjämte
den varit föremål för kommitté- och sakkunnigbehandling minst
5 gånger. Ännu har dock intet förslag lyckats i nämnvärd grad samla
meningarna kring sig. Vad särskilt beträffar det senast av en kommitté
år 1906 framlagda förslaget vill det förefalla, som om frågan genom detsamma
knappast blivit förd närmare sin lösning, åtminstone icke beträffande
. doniKapitlens möjliga ställning såsom mellaninstanser för folkundervisningsväsendet.
Det förslag, som sagda kommitté i denna punkt
framlagt, avseende ett mera löst infogande i domkapitelsorganisationen av
en pedagogiskt sakkunnig person, åsyftar endast en helt provisorisk anordning.
Härom yttrar kommittén själv:
Genom en slik anordning vinnes den fördel, att om, såsom från flera håll påyrkas,
domkapitlens befattning med folkskoleväsendet skulle förr eller senare överflyttas
på annan myndighet, en förändring härutinnan icke behöver föranleda en alldeles
ny ombildning av domkapitlen, utan förhållandet kan då ordnas genom ett enbart
upphävande av vad i lagen blivit i förevarande hänseende intaget.
hörslaget i fråga har för övrigt i sin helhet varit föremål för en
mycket skarp kritik, och ur de över detsamma avgivna yttrandena kan
knappast något samlat positivt uttalande anses hava framkommit, på vilket
en lösning av frågan skulle kunna byggas.
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Av vad jag nu anfört framgår, att en omorganisation av domkapitlen
visserligen allmänt anses vara av omständigheterna påkallad men att frågan
härom tillika för sin lösning kräver ingående förberedande undersökningar
och utredningar och redan i och för sig, icke minst på grund av
de mycket olika meningar, som råda beträffande densamma, sannolikt
kommer att draga långt ut på tiden. Med erfarenhet om det sega motstånd,
som i allmänhet brukat möta även jämförelsevis ganska små reformer
på det statskyrkliga området, och den utomordentliga långsamhet,
varmed dylika reformer hittills plägat mogna till genomförande, torde det
icke ligga någon överdriven pessimism i det påståendet, att därest tanken
på att upprätta en överstyrelse för folkundervisningsväsendet nu skulle
få vila för att åter upptagas först i sammanhang med spörsmålet om
domkapitlens omorganisation, det sannolikt skulle komma att dröja mycket
länge, innan denna tanke kunde bliva förverkligad.
Under sådana omständigheter framställa sig helt naturligt två frågor:
Äro de förhandenvarande bristerna i den centrala ledningen av vårt
folkundervisningsväsen av den beskaffenhet, att de tåla ett långt uppskov?
Och, om denna fråga besvaras nekande: Låter sig en förstärkning
av den centrala ledningen i den riktning, kommittén föreslagit, verkställa
med väsentligt bibehållande av den nuvarande anordningen i fråga om
mellaninstanserna ?
Vad beträffar den första av dessa frågor vill jag erinra om vad jag
i det föregående anfört rörande behovet av en förstärkt central ledning.
De brister i den nuvarande ledningen, som jag därvid påpekat, äro enligt
min bestämda mening av den beskaffenhet, att de påkalla ett skyndsamt
avhjälpande. Folkundervisningsväsendet i vårt land är i närvarande stund
mer än någonsin i behov av en sammanhållande, ordnande och främjande
ledning. Den nuvarande samhällsutvecklingen har i fråga om den allmänna
folkbildningen fört med sig stora och viktiga reformfrågor, vilkas
lösning icke utan stort men för samhället i dess helhet kan uppskjutas
eller vanvårdas. Jag skulle härpå kunna lämna en mängd exempel men
erinrar nu blott om den utomordentligt betydelsefulla del av folkundervisningsväsendet,
som avser folkskolebarnens fortsatta utbildning. Att skolan, såsom
nu är förhållandet, måste helt och hållet lämna ifrån sig det stora flertalet
av sina lärjungar just vid den tidpunkt i deras liv, då de äro som mest
i behov av intellektuell och moralisk omvårdnad, är en brist i vårt skolväsen,
som kan, om den ej med det snaraste avhjälpes, bliva av ödesdigert
inflytande på hela vår samhällsutveckling. Men denna fråga låter icke
lösa sig enbart för sig. Den sammanhänger på det närmaste med arbetet
inom den egentliga folkskolan, och den ställer avgjorda krav på lärår ut
-
48 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.
bildning och undervisningsmedel. Det går ej längre för sig att, såsom hittills
skett, låta den ena frågan hopa sig på den andra och slutligen lägga
frågornas utredning och lösning i händerna på kommittéer med växlande
sammansättning samt utan något starkare samband med den egentliga
centrala ledningen och utan levande förbindelse med det verkliga skollivet.
Den arbetsbörda, som påvilar den för närvarande arbetande folkundervisningskommittén,
bär i hög grad vittne om det omedelbara behovet av
en överstyrelse, som kan övertaga väsentligaste delen av denna arbetsbörda
och framför allt målmedvetet och planmässigt ordna behandlingen
av de olika spörsmål, som under den närmaste tiden framställa sig till
utredning och besvarande.
Men även om man vågade antaga, att man fortfarande skulle i nu
angivna avseenden kunna hjälpa sig med anlitande av kommittéarbete,
återstår eu annan omständighet, som i icke mindre grad påkallar ett omedelbart
undanröjande av de nämnda bristerna i den centrala ledningen
av vårt folkundervisningsväsen. Det är nämligen icke no g med att de
stora frågorna blivit föremål för utredning och förslag; det är heller icke
nog med att statsmakterna ena sig om deras förverkligande. Det gäller
därjämte att igångsätta och övervaka genomförandet. I närvarande stund
föreligga ytterst viktiga och vittomfattande omorganisations- och nydaningsplaner,
för vilkas förverkligande Kungl. Maj:t samtidigt härmed
torde böra påkalla Riksdagens medverkan. Såväl det föreliggande förslaget
om folkskoleseminariernas omorganisation som förslaget om en förbättrad
folkskoleinspektion äro av den beskaffenhet, att desammas förverkligande
i överensstämmelse med deras syfte kräver den förstärkning
i den centrala ledningen, som genom en överstyrelse skulle vinnas. Och
på samma sätt förhåller det sig med övriga frågor, som äro under behandling
av folknndervisningskommittén och inom den närmaste framtiden
torde föranleda förslag från dess sida. Framför allt frågan om en
omläggning av folkskolans lärokurser och arbetsmetoder i syfte att lägga
en mera säker grund för praktisk duglighet påkallar, för att föras från
papperet ut i verkligheten, en planmässighet i ledningen och en övervakande
och främjande verksamhet, som endast en ändamålsenligt anordnad
central styrelse kan åstadkomma.
Nu har man visserligen från något håll velat göra gällande, att om
blott domkapitlen erhölle lämplig omorganisation, de skulle kunna bliva
ägnade att i väsentliga stycken övertaga de uppgifter, som eljest skulle
tillfallit överstyrelsen, och att därför upprättandet av en överstyrelse utan
skada kan tills vidare anstå. Oavsett det av mig redan påpekade förhållandet,
att en tillfredsställande omorganisation av domkapitlen säkerligen
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
49
icke är att under den närmaste tiden förvänta, synes mig den anförda uppfattningen
röja brist på verklig blick för frågans egentliga innebörd. Den
angelägenhet, om vilken här är fråga, måste ligga i händerna på en ledning,
som kan överskåda hela arbetsfältet, sammanhålla de arbetande krafterna
och framför allt helt och odelat ägna sig åt de föreliggande uppgifterna.
Blott en blick på de stora och betydelsefulla spörsmål, som för
närvarande äro anförtrodda åt folkundervisningskommittén och som, i fall
en överstyrelse funnits, till största delen skolat påvila denna, visar orimligheten
i det antagandet, att de omorganiserade domkapitlen skulle kunna
göra en överstyrelse överflödig. Och även om de särskilda domkapitlen
skulle kunna i fråga om detaljer, som angå de olika stiften, lämna värderika
bidrag till vissa ärendens utredning, vilket jag är övertygad om,
förutsattes dock i regel före det slutliga avgörandet en överblick och en
sammanhållning, som icke ens det mest ideala samarbete mellan de skilda
domkapitlen skulle kunna åstadkomma. Väl organiserade mellaninstanser
kunna visserligen komma att underlätta en central styrelses arbete men
kunna aldrig ersätta en sådan.
Står det alltså klart för mig, att behovet av en förstärkning av den
centrala ledningen kräver ett omedelbart avhjälpande, så återstår den
frågan, huruvida detta mål kan vinnas, om man på mellanstadiet i huvudsak
bibehåller de nuvarande förvaltningsorganen. För att kunna besvara
denna fråga jakande måste jag förutsätta, att överstyrelsen kommer att
utrustas med de arbetskrafter och den befogenhet, som jag i det följande
skall närmare angiva. Och jag måste därjämte såsom en nödvändighet
framhålla, att folkskoleinspektionen erhåller en avsevärd förstärkning,
varom jag också i dag ämnar göra framställning. Under sådana förhållanden
vågar jag antaga, att en överstyrelse skall, även med bibehållande
av de nuvarande mellaninstanserna, kunna i det väsentliga förverkliga de
syften, för vilka den tillkommit.
Vid bedömandet av denna fråga synes man mig även böra taga med
i betraktande, att det i allmänhet och särskilt under övergångsförhållanden
är en styrka att kunna så långt som möjligt anknyta utvecklingen till det
historiskt givna. Att för folkundervisningsväsendets ledning fortfarande
kunna påräkna den kännedom om lokala och personliga förhållanden, som
förefinnes hos domkapitlen, måste jag räkna som en vinst. Den vana vid
handläggning av administrativa mål, som domkapitlen äga, synes mig
också kunna med fördel fortfarande tagas i anspråk. Särskilt vågar jag
göra detta uttalande med tanken på det ytterligare stöd, som domkapitlen i
dessa avseenden skulle komma att få i den omorganiserade folkskoleinspektionen.
Slutligen vågar jag ock räkna med det personliga intresse och
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
den allmänna pedagogiska sakkunskap, som hos domkapitlens ledamöter
kunna vara till finnandes.
Man har anmärkt, att om en överstyrelse nu omedelbart upprättades,
detta skulle på ett olämpligt sätt föregripa eller fördröja den nödig
befunna omorganisationen av domkapitlen samt överhuvud vara hinderlig
för ordnandet av frågan om mellaninstanserna. Enligt min mening
är förhållandet det rakt motsatta. Upprättandet av en överstyrelse
torde i sin mån komma att påskynda lösningen av sistnämnda fråga
samt därjämte lämna en högst värdefull vägledning för ett ändamålsenligt
ordnande av nämnda angelägenhet. Det synes mig uppenbart, att sedan
en överstyrelse väl kommit till stånd och trätt i verksamhet, det också
skall visa sig betydligt lättare att avgöra, huru de mellaninstanser böra
vara sammansatta och organiserade, som skola hava att tillsamman med folkskoleinspektionen
förmedla förbindelsen mellan de lokala myndigheterna och
den centrala ledningen. Och särskilt torde det komma att visa sig, i vad
mån domkapitlen under de nya förhållandena kunna vara lämpliga för
sin uppgift såsom mellaninstanser, samt till följd därav ock, i vilken riktning
en omorganisation av dem bör gå.
Den meningen har i de avgivna utlåtandena från flera håll blivit uttalad,
att om frågan om mellaninstanserna först blivit löst, det skulle
hava visat sig, att icke så många och olikartade ärenden hade behövt överlämnas
åt den centrala ledningen, som nu förmenas skola enligt kommitténs
förslag bliva fallet. Därigenom hade ock — menar man — vunnits, att åt
överstyrelsen kunnat givas mindre omfattning. Ett närmare studium av kommitténs
förslag torde emellertid ådagalägga, att kommittén i det hela varit
angelägen om att icke överlämna åt överstyrelsen andra ärenden än
just sådana, som på det närmaste sammanhänga med den centrala ledningen
av folkundervisningsväsendet, och att man från överstyrelsens arbetsområde
i allmänhet utmönstrat allt sådant, som icke med nödvändighet är förbundet
härmed. Om kommitténs förslag i detta avseende torde såsom regel kunna
sägas, att åt överstyrelsen icke förbehållits annat, än vad som med nödvändighet
måste tillkomma densamma, även om fullt lämpliga mellaninstanser
redan förefunnes. Det är icke mängden och arten av de åt överstyrelsen
överlämnade ärendena, som skulle komma att röna inflytande av
mellaninstansernas anordning. Men väl skulle överstyrelsens arbete genom
förhandenvaron av fullt lämpliga mellaninstanser i det avseendet komma
att bliva underlättat, att åtskilliga frågor komme till överstyrelsen i bättre
utrett skick, och överstyrelsen skulle väl ock däruti finna förstärkt stöd för
verkställigheten av behövliga åtgärder. Detta skulle leda till ett närmare
samarbete mellan den centrala ledningen och mellaninstanserna, men det
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
torde näppeligen medföra någon minskning i behovet av arbetskrafter inom
överstyrelsen själv. I varje fall finnes en utväg att i fråga om antalet
arbetskrafter undvika möjliga misstag genom att vid överstyrelsens upprättande
sätta större eller mindre del av dess personal på extra stat, vilket
jag ock ämnar föreslå.
Till åskådliggörande av den förmenta olämpligheten iförslaget att redan
nu, innan mellaninstansfrågan fått sin slutliga lösning, upprätta en överstyrelse
har från något håll anmärkts, att man börjat med byggnadens
översta del, innan man hade den nedre delen färdig, att man ville sörja
för överbyggnaden, innan man hade underlaget för denna i ordning. Jämförelsen
är enligt min mening icke träffande. Den överstyrelse, som nu
åsyftas, avser icke att vara en överstyrelse för nuvarande eller blivande
mellaninstanser utan för folkundervisningsväsendet och dess mångfaldiga
läroanstalter. Dessa men icke mellaninstanserna är det, som faktiskt utgöra
byggnadens grundvalar och murar, och de hava allt för länge väntat
på den fastare sammanhållning, som överstyrelsen skulle åvägabringa.
Av vad jag anfört torde framgå, att jag anser de fördelar, som
stå att vinna därigenom, att en överstyrelse nu omedelbart kommer till
stånd, vara för vårt folkundervisningsväsen så avsevärda, att de vida uppväga
de olägenheter, som möjligen kunna vara förbundna med den omständigheten,
att frågan om mellaninstanserna icke i detta sammanhang
finner sin slutgiltiga lösning.
Efter min uppfattning kommer dessutom ifrågavarande slutgiltiga lösning
helt och hållet att bero på den erfarenhet, som efter överstyrelsens inrättande
vinnes angående domkapitlens förmåga att i egenskap av mellaninstanser
främja folkundervisningens utveckling. Visar det sig, såsom jag för
min del tror, att domkapitlen kunna anpassas efter sin uppgift i nämnda
hänseende och sedan förmå fylla densamma på ett tillfredsställande sätt, så
lärer det icke lida minsta tvivel, att de också för framtiden bliva bibehållna
därvid och att den nu ifrågasatta anordningen alltså även skall bliva den
beståndande. I motsatt fall blir domkapitlens ersättande med ändamålsenli^are
förvaltningsorgan på mellanstadiet endast en tidsfråga. Ty saken
går givetvis före medlen.
Om de särskilda uppgifter vid sidan av de administrativa, som
domkapitlen i sin egenskap av kyrkliga myndigheter kunna anses böra äga
beträffande ungdomens religiösa undervisning, skall jag yttra, mig i ett
senare sammanhang.
52
kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Kommittén.
3. Skolöverstyrelsen och folkskolorna.
Sedan jag sålunda berört några av de viktigaste av de allmänna synpunkter,
som för den föreliggande frågan komma i betraktande, övergår
jag till att redogöra för det verksamhetsområde, som bör tillkomma den
ifrågasätta skolöverstyrelsen i dess. egenskap av överstyrelse för folkundervisningsvåsendet.
Jag skall härvid i tur och ordning uppehålla mig vid
de olika grupper av bildningsanstalter, som här äro i fråga. I första
rummet kommer då hela folkbildningsarbetets utgångspunkt och huvuddel:
folkskoleväsendet, omfattande småskolan och folkskolan samt folkskolans
överbyggnader, och i anslutning därtill abnormundervisningens olika anstalter.
Till folkskoleväsendet sluta sig å ena sidan de läroanstalter, som
hava till uppgift att utbilda de för detsamma behövliga lärarkrafterna A
?niim,JSidan vidgai'' sig verksamhetsområdet till att omfatta den allmänna
folkbildningsrörelsen i vidsträckt bemärkelse. Hit höra de skilda grenarna
av bildnmgsarbetet bland de vuxna: folkhögskolan, biblioteks- och föreläsmngsverksamheten
samt anordningar för idrott och fysisk utbildning i
allmänhet. ö
Jag börjar då med folkskolan.
1ni.D.e?l av folkundervisningsväsendet, som det här gäller, hade år
1910 följande omfattning. Skoldistrikten voro 2,416. I dessa funnos sammanlagt
14,900 folk- och småskolor, varav 8,548 folkskolor och mindre
folkskolor samt 6,352 småskolor. Antalet skolhus och skollokaler, eo-na
eiler förhyrda, uppgingo samma år till 13,300. Vid skolorna voro anställda
19,77b lärare och lärarinnor (förutom lärare och lärarinnor i vissa
övningsämnen), så fördelade, att på folkskolor med fullständigt utbildade
lärarkrafter komrno 9,615, på mindre folkskolor 2,404 och på småskolor
7,757 lärare och lärarinnor. I samtliga dessa skolor undervisades 759,463
barn, av vilka på folkskolorna komrno 463,815 barn, på de mindre folks
olorna 83,771 och på småskolorna 211,877 barn. Vad beträffar omkostnaderna
för folkskoleväsendet hava skoldistriktens utgifter för år 1910
uppgått till 41,506,160 kronor, till vilka staten bidragit med 12,129,119
kronor eller med omkring 30 procent. Häri ingå även kostnaderna för
tortsättmngsskolorna.
För att bilda sig en föreställning om i vilken mening och till vilken
utsträckning folkskolan bör komma under en central skolstyrelses ledning
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
53
har folkundervisningskommittén utgått från arten och beskaffenheten av
de olika ärenden, som angå denna skola, och därvid sökt tillse, i vad mån
dessa lämpligen borde och kunde fördelas mellan de olika administrativa
organen för folkundervisningsväsendet. Härom yttrar kommittén:
1 regeln äro alla frågor, som angå skolväsendet, av både ekonomisk och pedagogisk
natur. Somliga äro emellertid övervägande ekonomiska, andra övervägande pedagogiska.
Så t. ex. äger frågan om byggande av skolhus övervägande ekonomisk
innebörd, enär därför först och främst fordras, att vederbörande kommun beviljar medel,
och först i andra hand framträda de pedagogiska synpunkterna, då man har att tillse,
att skolhuset blir lämpligt för sitt ändamål. Eu sådan fråga åter som den om läroplanen
är företrädesvis av pedagogisk natur, enär redan från början pedagogiska synpunkter
äro de bestämmande och de ekonomiska synpunkterna, som givetvis även äro för
handen, träda i bakgrunden. En mängd skolfrågor bero vidare i särskild grad av de
lokala förhållandena och kunna därför betecknas såsom varande av övervägande lokal
natur till skillnad från dem, som böra avgöras efter allmänna synpunkter. Till de
företrädesvis lokala frågorna höra i allmänhet de ekonomiska men även åtskilliga andra
från skolarbetets synpunkt viktiga ärenden och dessutom en mängd smärre, sådana
exempelvis som en de! frågor om lärotiderna, skolgången och dylikt.
Man torde sålunda kunna skilja mellan ärenden, som huvudsakligen hava ekonomisk
eller eljest i särskild grad lokal karaktär, samt ärenden av övervägande pedagogisk
innebörd av mera allmän art,
Det är uppenbart, att den artåtskillnad, som sålunda förefinnes hos de olika
ärendena i fråga om deras innebörd, redan i allmänhet hänvisar dem till behandling
av de olika skolmyndigheterna allt efter dessa senares sammansättning och uppgift.
Sålunda ligger det i sakens natur, att i samma mån som ett ärende genom sin ekonomiska
innebörd och sin beröring i övrigt med ortsintressena anknyter sig närmare till
de rent lokalt individuella förhållandena, den huvudsakliga befogenheten i fråga om
ärendets behandling bör förläggas till de lokala skolmyndigheterna och de dessa närmast
överordnade distriktsstyrelserna, under det att å andra sidan ett starkare framträdande
pedagogiskt innehåll av mera allmän och omfattande art pekar på ärendets
förläggande till den centrala pedagogiska ledningen.
Härtill kommer en annan ej mindre viktig och principiell synpunkt för skolärendenas
fördelning på de olika administrativa myndigheterna, nämligen den kommunala
självstyrelsens synpunkt. Den hänsyn, som måste tagas till den självstyrelse,
vilken enligt svensk samhällsordning tillkommer kommunen, leder, såsom naturligt är,
i det hela till samma fördelning som den nyss angivna, ur de olika skolärendenas natur
framgående. Såsom exempel på frågor, som i administrativt avseende framför allt äro
att betrakta från nu nämnda synpunkt, må förutom de ekonomiska frågorna nämnas
frågan om läraranställningen.
Av vad ovan blivit sagt framgår, att endast frågor av mera allmän pedagogisk
innebörd och sålunda icke alla pedagogiska ärenden böra komma under behandling av
eller avgöras av en central ledning. Härför talar ytterligare ett skäl. Det är givet,
att en centralisation bör genomföras på de områden och med avseende på de frågor,
där det kräves en enhetlig ledning och eu på erfarenhet från vidsträcktare område
grundad sakkunskap, men å andra sidan har man att beakta vådorna av en alltför
stark centralisation. Kommittén har därför velat tillämpa decentralisationsprincipen så
långt som möjligt, särskilt på de områden, där en central skolstyrelse endast med svå
-
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
righet kan vinna inblick och där sakkunskapen redan är tillgodosedd hos vederbörande
ortsmyndigheter. Det bör sålunda tillses, att den. centrala skolstyrelsen icke i sin ledande
och överinseende verksamhet hindras genom befattningen med ärenden, som
kunna handläggas av de lokala styrelserna. Det bör vidare tillses, att dessa styrelser
icke hållas utanför de egentliga pedagogiska frågorna på ett sätt, som gör, att deras
intresse för den lokala ledningen av skolan kan lida avbräck. Eller med andra ord,
den pedagogiska sakkunskapen bör utnyttjas, där den verkligen finnes, och den största
enkelhet i det administrativa tillvägagångssättet bör eftersträvas. Den i överstyrelsen
förefintliga sakkunskapen och arbetskraften bör sparas för sådana frågor, som verkligen
stå i sammanhang med och äro av betydelse för den centrala ledningen.
Det bör påpekas, att den ovan givna fördelningen av ärendena i stort sett sammanfaller
med den fördelning av beslutanderätten i skolfrågor, som förefinnes mellan
de kommunala myndigheterna, i det att kyrkostämma har att besluta i övervägande
ekonomiska ärenden, medan frågor av företrädesvis pedagogisk natur tillhöra skolrådets
avgörande.
Yad slutligen angår den särskilda behandling, folkskoleärenden erhålla i de fall,
<lå besvär anföras över de lokala myndigheternas beslut, anser kommittén lämpligast,
att någon förändring i nuvarande förhållanden härutinnan ej vidtages. Domkapitlen
och Kungl. Maj:ts befallningshavande, vilka i dessa ärenden äro administrativa domstolar,
synas kommittén allt fortfarande böra handhava denna art av skolärenden.
Skulle besvär över dessa myndigheters utslag anföras hos Kungl. Maj:t, står det naturligen
Kungl. Maj:t fritt att genom remiss infordra den centrala ledningens utlåtande
där sådant skulle anses erforderligt. ’
Såsom av det nu anförda framgår, har kommittén funnit sig böra
göra en åtskillnad mellan ärenden, som huvudsakligen hava en ekonomisk
eller eljest i särskild grad lokal karaktär, samt ärenden av övervägande
pedagogisk innebörd. Till den förra gruppen av ärenden hänför kommittén
frågor angående de inom skoldistrikten förekommande skolformerna, antalet
skolor och lärarkrafter, barnens fördelning i klasser och avdelningar,
skoldistriktens indelning i skolområden och skolrotar, eller med andra ord
vad som i allmänhet inbegripes under beteckningen skolväsendets allmänna
anordning inom de särskilda skoldistrikten. Till samma grupp av ärenden
räknar kommittén vidare frågor rörande lärotider, lärarpersonalens tillsättande
och entledigande, skolbyggnader samt åtskilliga rent lokala förvaltnings-
och regleringsbestyr. Till den senare huvudgruppen av ärenden,
eller till dem, som äro av övervägande pedagogisk natur, hänför kommittén
i främsta rummet allmänna uppfostrings- och undervisningsfrågor samt
inspektionsfrågor, vidare från vissa sidor sett frågor angående läroplan,
undervisningsmateriell, läroböcker och läsordning.
Jag skall nu redogöra för huru kommittén, med tillämpning av de sålunda
uppställda grunderna, tänkt sig en fördelning av ärendena i verkligheten
genomförd mellan de olika förvaltningsorganen, d. v. s. mellan den
lokala administrationen (skolråd och kyrkostämma), administrationen på
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
mellanstadiet (länsstyrelse, stiftsstyrelse och folkskoleinspektion) och den
centrala administrationen (överstyrelsen). Tillsvidare lämnar jag emellertid
å sido vad som därvid skulle kunna beröra kristendomsundervisningen.
Jag återkommer nämligen i ett senare sammanhang till denna fråga.
Till grund för den nu följande redogörelsen lägger jag vissa av kommittén
gjorda sammanfattningar.
1) Den lokala administrationen.
Härom yttrar kommittén:
Vad då först angår den lokala administrationen av folkskolorna, d. v. s. kyrkostämmas
och skolråds befattning med folkskoleväsendet, har kommittén icke funnit
tillkomsten av en central styrelse behöva förorsaka några förändringar i hittillsvarande
förhållanden, och kommitténs förslag innebär icke någon förändring i de kommunala
skolmyndigheternas sammansättning, ej heller någon inskränkning i deras befogenheter.
Sålunda har kommittén icke funnit anledning att ifrågasätta någon rubbning i
kyrkostämmas beslutanderätt rörande de i kommunens ekonomiska förhållanden ingripande
frågor, vilka på ett grundläggande sätt bestämma skolväsendets hela allmänna
anordning inom distriktet, eller i dess befogenhet med avseende på lärares tillsättande
och avlönande. Lika litet har kommittén ansett skäl föreligga att på något sätt försvaga
skolrådets ställning som styrelse för distriktets skolor. De stadganden, som gälla
skolrådets och dess ordförandes förpliktelser och befogenheter, bliva i allmänhet oberörda
av kommitténs förslag. Så stadgandena om skolrådets allmänna tillsyn och vård
av skolväsendet, om dess befattning med tillsättandet av ordinarie folkskollärartjänst,
dess antagande och entledigande av vissa lärare, dess disciplinära befogenhet gentemot
lärare; likaså stadgandena angående skolrådets åligganden i fråga om skollokalerna,
skolgången och skolans ordning; i det hela även stadgandena rörande dess befattning
med reglementenas upprättande och med undervisningens ordnande. De modifikationer
i skolrådets nuvarande befogenheter, kommittén funnit anledning förorda, inskränka sig
till vad kommittén uttalat angående överflyttande till folkskolestadgan av en och annan
bestämmelse, som nu plägar upptagas i reglementena, samt till vad kommittén föreslagit
med avseende på fastställandet av läroplanen och antagandet av läroböcker i
kristendomskunskap. Till dessa förslag skall kommittén återkomma, A andra sidan
kommer genom kommitténs förslag om utbrytande ur reglementena av en del däri nu
intagna bestämmelser och deras sammanförande till lokala skolbestämmelser, angående
vilka skolrådet skulle äga att ensamt besluta, de lokala myndigheternas självverksamma
befattning med skolans angelägenheter att i någon mån ökas. Anmärkas må slutligen,,
att intet hinder bör finnas för en skolrådsordförande att, när han så finner lämpligt
och annorlunda ej är särskilt föreskrivet, i angelägenheter rörande skolväsendet hänvända
sig direkt till skolöverstyrelsen.
2) Administrationen å mellanstadiet eller i mellaninstanserna.
Kommittén anför härom:
Beträffande därefter mellaninstanserna, d. v. s. Kungl. Maj:ts befallningshavande
och domkapitlen, må först erinras om den befattning med folkskolorna, som dessa myn
-
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
digheter hava därutimian, att de i allmänhet i ganska stor utsträckning äga tillfälle
att i remissväg till Kungl. Maj:t avgiva yttranden angående folkskoleärenden, som falla
inom områdena för deras verksamhet. Inrättandet av en central skolstyrelse kommer
att häri föranleda den ändring, att de yttranden, som dessa myndigheter må komma
att avgiva angående skolväsendet, i regel komma att passera genom den centrala
styrelsen.
Kommittén yttrar härefter beträffande:
a) Länsstyrelserna.
Tages sedan, särskilt i betraktande de åligganden, som Kungl. Maj:ts befallningskavande
i länen äga med avseende på folkskoleväsendets förvaltning, är att erinra,
hurusom det enligt nu gällande författningar åligger Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande
dels att med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna sådana kyrkoståmmobeslut
angående skolväsendet, vilka med hänsyn till viss ekonomisk innebörd
skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt att avgöra besvär över kyrkostämmas
och skolråds beslut i flertalet ekonomiska mål rörande skolväsendet, dels att mottaga
och granska ansökningar om statsbidrag till folkundervisningsanstalterna samt utbetala
statsbidragen, dels slutligen att fullgöra vissa åligganden med avseende på det till
ifrågavarande förvaltningsområde hörande pensionsväsendet. Det torde utan vidare
vara klart, att de av kommittén i det föregående framställda förslagen icke innebära
någon som helst ändring i den befattning, som Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen
sålunda hava med folkskolans angelägenheter.
b) Stiftsstyrelserna.
Vad domkapitlen angår är det uppenbart, att deras ställning som skolstyrelser
icke kan undgå att röna inverkan av en central skolstyrelses upprättande.
Den befattning med folkskolan (småskolan och den egentliga folkskolan), som
domkapitlet enligt gällande författning äger, torde kunna sammanfattas under följande
punkter:
1) domkapitlet upptager besvär över kyrkostämmas och skolråds beslut rörande
folkskoleundervisningen och dithörande anstalter (kyrkostämmoförordningen §§ 41 och
42) och är likaledes instans i besvärsmål rörande lärartillsättningar och disciplinära
åtgärder mot lärare samt rörande entledigande i visst fäll av småskollärarinna (folkskolestadgan
§§ 22: i, 32 och 33: 2 samt stadgan angående förening av folkskollärartjänst
med organist- och klockarbefattningar § 5);
2) domkapitlet fastställer vissa beslut angående lärartjänster, nämligen angående
ordinarie lärares förflyttning från en folkskola till en annan inom distriktet (folkskolestadgan
§ 22: 5), angående förening av folkskollärartjänst med prästerlig befattning
(folkskolestadgan § 26) och angående förening av lärarbefattning i folkskola med
organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa sysslor (folkskolestadgan § 27; 2) samt
utser i visst fall prästerlig ledamot och suppleant av folkskolestyrelse i stad ävensom
bestämmer vid val av ledamöter i sådan styrelse i förekommande fall det antal ledamöter,
som av olika kyrkostämmor skola väljas (lag angående folkskoleväsendet i vissa
städer § 4);
3) domkapitlet lämnar till direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
vissa årliga uppgifter och till Kungl. Maj:t jämte eget utlåtande handlingar rörande
57
Käng/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
understöd åt vissa lärare (vederbörande pensionsreglementen och kungl. kungörelser);
mottager ansökningar om resestipendier för folkskollärare och småskollärare, upprättar
förslag å tre bland de sökande samt översänder handlingarna till Kungl. Maj:t (kungl.
kungörelser);
4) domkapitlet mottager från folkskoleinspektörerna dels årligen under de fem
första åren av inspektionsperioden berättelser angående deras inspektionsverksamhet
(instruktionen för folkskoleinspektörerna § 4), dels årligen sammandrag av de till inspektörerna
från skolråden inkomna statistiska uppgifterna rörande skolväsendet (folkskolestadgan
§ 67) samt avger årligen till ecklesiastikdepartementet det utlåtande, vartill
nyssnämnda sammandrag eller förhållandena i övrigt föranleda (folkskolestadgan
§ 68);
5) domkapitlet mottager från folkskoleinspektörerna anmälan angående av dem
anmärkta brister i skolväsendet, i de fäll där inspektörerna icke kunnat vinna rättelse
i de anmärkta förhållandena (instruktionen för folkskoleinspektörerna § 2: i);
6) domkapitlet prövar och godkänner skolrådets förslag till reglemente (folkskolestadgan
§ 10:5) och fastställer instruktion för överlärare och kommunal folkskoleinspektör''
(folkskolestadgan § 8: 4) samt äger att medgiva viss inskränkning av tiden
för den längre ledighet, som i skolornas läsordning bör följa efter förloppet av tre lärotimmar
(folkskolestadgan § 15: 2);
7) domkapitlet övar jämte biskopen uppsikt över anstalterna för folkundervisningen
samt vakar över deras ledning och utveckling (folkskolestadgan § 65).
Vad nu kommitténs förslag beträffar skola domkapitlen enligt detsamma i oförändrad
utsträckning behålla sin egenskap av instans i besvärsmål rörande de i punkt
1 nämnda ärenden. Det bör härvid erinras därom, att till de kyrkostämmobeslut, över
vilka besvär anföras hos domkapitlen, höra beslut i frågor, som äro av grundläggande
betydelse för skolväsendets allmänna anordning och i de flesta fäll äro av ekonomisk
innebörd för kommunen.
De under punkt 2 upptagna frågorna angående lärares förflyttning och angående
förening av tjänster m. m. skola fortfarande underställas domkapitlens fastställelse.
1 fråga om de i punkt 3 sammanförda ärendena är ingen ändring ifrågasatt annat
än beträffande resestipendierna: skall stipendiefördelningen fortfarande ske efter beslut
av Kungl. Maj:t, synes domkapitlens befattning med ifrågavarande ärenden böra överflyttas
till den centrala styrelsen; överlämnas åter fördelningen åt denna, höra domkapitlen
givetvis insända vederbörliga förslag och handlingar till överstyrelsen i stället
för till Kungl. Maj: t.
Med avseende på de i punkt 4 anförda ärendena innebär kommitténs förslag
endast, att domkapitlens där nämnda utlåtanden skola insändas till överstyrelsen i
stället för till ecklesiastikdepartementet samt att inspektörerna jämväl inför överstyrelsen
skola redovisa för sin verksamhet.
Anmälningar från folkskoleinspektör angående brister i skolväsendet avse i regel
skolväsendets allmänna anordning, således frågor, i vilka domkapitlet fortfarande skulle
bliva närmast överordnade beslutande myndighet. Förfaringssättet blir därför enligt
kommittéförslaget i regel detsamma som hittills, d. v. s. inspektören har att söka rättelse
hos domkapitlet.
Närmare beröres däremot av kommitténs förslag frågan om reglementenas prövning
och stadfästande. I denna fråga har kommittén föreslagit, att reglementenas nuvarande
huvudsakliga innehåll skulle fördelas på två olika bestämmelseurkunder: den
■ena, åt vilken namnet »reglemente» fortfarande skulle förbehållas, upptagande stadsmur/
till Riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 153 käft. (A r 204.) 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
ganden angående skolväsendets allmänna anordning ock angående lärotider, och den
andra, för vilken föreslagits benämningen »undervisningsordning», innehållande stadganden
av mera rent pedagogisk natur och främst inrymmande läroplan. Slutligen
skulle en del i de nuvarande reglementena förekommande bestämmelser av mera underordnad
betydelse, avseende smärre lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, sammanfattas
i för vederbörande skolor gällande »lokala skolbestämmelser». Reglementet, som
sålunda skulle komma att innehålla de för distriktets skolväsen i första rummet konstituerande
och för kommunen i ekonomiskt avseende mest betydelsefulla bestämmelserna,
skulle behandlas i enlighet med de för närvarande angående reglementena gällande
stadgandena, d. v. s. granskas av inspektören och stadfästas av domkapitlet.
Undervisningsordningen skulle från de lokala myndigheterna översändas till granskning
av inspektören och domkapitlet och slutligen stadfästas av överstyrelsen. De lokala
skolbestämmelserna skulle helt lämnas åt de lokala skolmyndigheternas fastställande. —
Då instruktionen för överlärare och kommunala inspektörer skulle, där de förekomma,
utgöra ett tillägg till undervisningsordningen, få de i fråga om prövning och stadfästande
samma behandling som denna. — Frågan om inskränkning av den längre
ledigheten mellan lärotimmarna sammanhänger med frågan om lärotiderna i övrigt och
bör därför fortfarande bero av domkapitlets prövning.
Vad till sist angår domkapitlens allmänna tillsyn över folkskolorna, varom föreskrift
lämnas i folkskolestadgans § 65, enligt vilken det åligger biskopen och domkapitlet
i varje stift »att hava en sorgfällig uppsikt över anstalterna för folkundervisningen
samt vaka över deras ledning och utveckling till uppfyllande av deras viktiga
bestämmelse», torde de ifrågavarande befogenheterna för närvarande av domkapitlen
utövas dels vid handläggning av sådana ärenden rörande folkskoleväsendet, som enligt
lag och författning komma under domkapitlens prövning, dels genom framställningar
till vederbörande angående skolväsendets förbättring, där domkapitlen på grund av egna
eller eljest gjorda iakttagelser finna sådan av behovet påkallad. Av den i det föregående
lämnade redogörelsen framgår, att i lydelsen av nu nämnda stadgande någon
ändring ej behöver vidtagas. Klart är emellertid, att stadgandets innebörd kommer
att i viss mån bliva en annan på grund därav, att domkapitlen i sådana frågor rörande
skolväsendet, som komma att tillhöra den ifrågasatta centrala styrelsens prövning, icke
längre komma att vara den Kungl. Maj:t närmast underordnade myndigheten över
folkskoleväsendet i riket.
c) Folkskoleinspektionen.
Vid den administration av folkskoleväsendet, som sålunda av lokal-, distrikts- och
centralstyrelse skulle utföras, måste givetvis folkskoleinspektörerna framdeles som hittills
komma att tagas i anspråk, och kommittén har i det föregående flerstädes räknat
med deras samverkan vid skolärendenas behandling.
Folkskoleinspektörerna äro i kommitténs förslag ställda i nära förbindelse med
den centrala styrelsen. Deras verksamhet, som bör komma att vidgas och erhålla ökad
effektivitet, synnerligast därigenom att inspektörstjänsterna, såsom kommittén i ett särskilt
betänkande ämnar föreslå, upphöra att för sina innehavare vara bisysslor, skall
av den centrala styrelsen sammanhållas och ledas, på samma gång den centrala styrelsen
förnämligast genom inspektörerna vinner den närmare kännedom om skolornas
tillstånd i olika delar av landet, som utgör ett första villkor för att den skall kunna
fylla sin uppgift. Men även med lokal- och distriktsstyrelserna skola inspektörerna
59
ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
samarbeta, likasom nu sker, och vad särskilt domkapitlen beträffar höra dessa i sin
verksamhet som distriktsstyrelser framgent på samma sätt som nu äga tillgång till det
bistånd, som folkskoleinspektörerna genom sin sakkännedom kunna giva.
Klart är, att folkskoleinspektionen dels genom att knytas vid en central styrelse,
dels genom den åsyftade förändringen av inspektörstjänsterna skall vinna ökad betydelse.
Kommittén har dock icke avsett någon förändring i dess hittills varande karaktäi.
Inspektörerna behålla enligt kommittéförslaget sin karaktär av kontrollerande och rådgivande,
ej styrande organ inom skolförvaltningen. ......
Rörande den befattning, som biskop eller domkapitel hittills i allmänhet halt med
avseende på förordnandet av folkskoleinspektörer, finnes intet stadgat, och olika tillvägagångssätt
hava under olika tider tillämpats. Kommer en överstyrelse till stånd,
synes det självfallet, att det blir denna, som hos Kungl. Maj:t avger förord vid inspektörstjänsters
tillsättande.
3) Den centrala administrationen (skolöverstyrelsen).
Om överstyrelsens ställning i allmänhet såsom administrativt organ
i fråga om folkskoleväsendet yttrar kommittén:
Av vad kommittén i det föregående yttrat om den föreslagna överstyrelsen med
avseende på dess befattning med folkskolorna torde framgå, att dess inflytande på
skolväsendets ledning och utveckling väsentligen blir beroende av den sakinsikt och
de personliga förutsättningar, varöver den förfogar, och den därav betingade auktoritet
och det förtroende, som den kan förvärva sig. Ställningen som centralt förvaltningsorgan
ger den skyldighet och även möjlighet att taga noggrann kännedom om alla förhållanden,
att överblicka det hela och från enhetliga och planmässiga synpunkter övervakande
och initiativtagande sträcka sin verksamhet till de olika sidorna av det störa
arbetsområdet. Men huvudsakligen på förhandlingens väg har den att söka vinna sina
syften, och särskilt beträffande de i det föregående såsom företrädesvis ekonomiska
betecknade frågorna äger den ej befogenhet att ingripa genom direkta föreskrifter eller
ålägganden. .
Uppenbart är emellertid, att den ifrågasatta skolöverstyrelsen med den stallning
i administrationen, som kommittén i första delen av betänkandet angivit, och med
den sammansättning, som kommittén i betänkandets sista del föreslår, bör bliva stark
nog att fylla den omfattande och betydelsefulla uppgift, som påkallar dess upprättande.
Framför allt genom sin sakkunskap och sin överblick över skolväsendet i dess helhet
bör den äga förmåga att väl förbereda de undervisningsärenden, som skola av Kungl.
Maj:t avgöras, och även att med tillbörlig auktoritet utöva en övervakande och ledande
verksamhet.
Då kommittén föreslagit folkskolans ställande under eu sådan central skolstyrelses
ledning, ett förslag, som visserligen åsyftar en avgörande och i flera hänseenden
betydelsefull förändring i hittills bestående förhållanden, har kommittén, såsom av det
föregående torde framgå, därvid dels sökt bevara en tillbörlig grad av decentralisation,
dels° ock velat gentemot det historiskt givna förfara med den varsamhet, som frågans
vikt kräver.
De uppgifter, som i överensstämmelse med det sålunda gjorda uttalandet
skulle tillfalla skolöverstyrelsen, har kommittén i ett annat sam
-
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
manhang närmare angivit. Jag anför därav följande och förser därvid
för vinnande av överskådlighet det anförda med vissa rubriker:
a) Ärenden av mera allmän och ''principiell innebörd.
Kommittén yttrar härom:
till denna grupp av ärenden höra först och främst sådana frågor, som föranleda
utarbetandet av förslag till författningar rörande dels folkskoleväsendet i dess helhet,
dels någon eller några av dess särskilda delar. I främsta rummet hör hit den befattning,
. överstyrelsen kan komma att få med allmänna folkskolestadgan och de ändringar
i denna, som tid efter annan kunna påkallas. Hit kunna även komma att höra
stadga angående folkskoleväsendet i vissa städer samt stadga för högre folkskolor.
Hit höra även stadgande!! beträffande lärarpersonalens löne- och pensionsförkållanden
ävensom bestämmelser angående statsbidrag för olika ändamål. Förutom nu nämnda
stadganden höra till denna grupp även vissa allmänna normerande bestämmelser rörande
den undervisning, som bedrives vid folkskolan och dess överbyggnader. Så blir
det för överstyrelsen en viktig uppgift att draga försorg om att ändamålsenliga normalplaner
för saväl folkskolan som dess olika överbyggnader, när så påfordras, bliva
uPPS,j°r(ia och fastställda. Om samtliga nu berörda bestämmelser kan sägas, att de i
regel avses att gälla för en längre tid framåt. Överstyrelsen måste dock ständigt hava
sin uppmärksamhet riktad på huruvida de gällande bestämmelserna visa sig ändamålsenliga
eller möjligen på grund av inträdande ändrade förhållanden eller av annan anledning
erfordra tillägg eller mer eller mindre genomgripande omarbetning. Vad som
särskilt gör nu ifrågavarande arbetsuppgifter svåra är den här ovan påpekade förhandenvarande
mångfalden icke blott av mera skarpt utpräglade olika skolarter utan
framför allt av de skilda typer, som dessa förete, och av skiftningarna i organisation i
fråga om vissa bland dessa.
till de uppgifter av mera allmän innebörd, som årligen komma att upptaga
folkskolebyråernas arbetskrafter, hör utarbetandet av framställningar till Kungl. Maj:t
angående äskanden hos Riksdagen av anslag för folkskoleväsendet. Ifrågavarande
ärenden komma väl att i regel begränsas till en viss del av året, men vissa av dem
kunna vara av den beskaffenhet, att de under denna tid taga vederbörande föredragande
starkt i anspråk och ofta nödvändiggöra tidskrävande överläggningar inom överstyrelsen.
Kommittén har i det föregående redan berört vissa grupper av remissärenden,
som torde komma under överstyrelsens handläggning. Uppenbart är, att densamma i
sin _ egenskap av centralt verk kommer att i vidsträckt omfattning tagas i anspråk för
avgivande av utlåtanden i anledning av remisser från Kung], Maj:t och skrivelser från
statsdepartement. En föreställning om mängden av hithörande ärenden kan man bilda
sig därav, att inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen under åren 1906—1911 från
Kungl. Maj:t och statsdepartement årligen ingått i medeltal 856 remisser och skrivelser.
I mänga fall hava dessa ärenden föranlett en omfattande skriftväxling med underlydande
styrelser och personal. En stor del liknande ärenden torde komma att falla på överstyrelsens
folkskolebyråer.
Förutom nu berörda arbetsuppgifter komma sagda byråer att med avseende på
läsordningar samt läro- och läseböcker, i vad de avse folkskolan och dess överbyggnader,
få åtskilligt arbete av mer allmän och principiell natur. Sålunda få ifråga
-
61
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
varande byråer till eu betydelsefull uppgift att på lämpligt sätt främja utvecklingen av
folkskolans läro- och läsebokslitteratur. Särskilt för de blivande fortsättningsskolorna
erfordras en helt och hållet ny litteratur av detta slag.
Åven i fråga om skollokalerna, lekplatserna och skolträdgårdarna samt skollokalernas
utrustning väntar den blivande överstyrelsens folkskolebyråer en viktig uppgift.
Visserligen får överstyrelsen endast sällan någon omedelbar befattning med byggnadsföretagen
på de olika orterna. Omsorgen om dessa bör naturligtvis även framdeles
närmast vila på de lokala skolmyndigheterna och inspektörerna. Men klart är, att till
den allmänna tillsyn över folkskoleväsendet, som skall åligga överstyrelsen, även hör
att ägna uppmärksamhet åt ifrågavarande område och särskilt att tillse, att för skolbyggnader
m. in. förefinnas normalbestämmelser, lämpade efter olika orters naturförhållanden
och olika skoldistrikts ekonomiska bärkraft.
Slutligen föreligga i våra dagar eu mängd spörsmål av hygienisk och socialpedagogisk
innebörd, vilka visserligen för sin lösning närmast påkalla krafter, som ligga
utanför en blivande skolöverstyrelse, men på grund av sin betydelse för de ungas
fostran till fysisk och moralisk hälsa stå i så nära sammanhang med skolans uppgifter,
att de till en viss grad måste bliva föremål även för en sådan styrelses verksamhet.
Hit höra spörsmål om främjande av nykterhet och sparsamhet. Hit höra vidare en
del frågor, som huvudsakligen framträda i folkrikare samhällen, såsom frågor om skolläkare,
tandhygien och stolbad, om fattiga skolbarns bespisning och beklädnad, om
skollovskolonier, feriebarn och dylikt. Det ligger i sakens natur, att en blivande skolöverstyrelse,
särskilt dess folkskolebyråer, måste räkna som en viktig uppgift att med
uppmärksamhet följa dylika spörsmål och att med de medel, som kunna stå till buds,
söka främja strävanden av den art, varom här är fråga.
Om de flesta av nu berörda ärenden, särskilt om de ärenden, som avse förslag
till författningar, normalplaner samt andra allmänna bestämmelser ävensom åtgärder
av mera generell art i fråga om läroböcker och undervisningsmateriell, gäller, att de,
såsom i allmänhet är fallet vid behandlingen av större ärenden inom ett ämbetsverk,
komma att påkalla ett mycket omfattande arbete.
Sålunda hör till den förberedande handläggningen av större delen av nu ifrågavarande
ärenden inhämtande genom eu ofta ganska omfattande skriftväxling av upplysningar
och uppgifter samt genomarbetande av det erfarenhetsmaterial, som kan vara
inom överstyrelsen insamlat. Härtill kommer föredragningen inför vederbörande chef
eller i vederbörande plenum med därpå följande överläggning. Slutligen följer utarbetandet
av själva aktstycket, som framträder i olika former, allt efter som det åsyftar
förslag till författningar och normalbestämmelser eller underdåniga utlåtanden eller ock
cirkulär, som av överstyrelsen utfärdas till vederbörandes kännedom och ledning.
b) Ärenden av huvudsakligen löpande natur.
Härom anför kommittén:
Till denna grupp av ärenden hör överstyrelsens befattning med de »undervisningsordningar»,
som skola gälla för de olika skolorna i de särskilda skoldistrikten
och vilkas förnämsta innehåll utgöres av skolornas läroplaner. För att kunna pröva
och stadfästa dessa »undervisningsordningar» måste överstyrelsen också taga kännedom
om de för de särskilda skoldistrikten fastställda reglementena, enär dessa i väsentliga
avseenden bilda grundval för läroplanerna liksom i allmänhet för de i »undervisnings
-
62
Kung!.. Majrts Nåd. Proposition Nr 204.
ordningarna» upptagna bestämmelserna. Enligt förut framställt förslag skulle överstyrelsen
få särskild befattning med antagandet av nya läroböcker i kristendomskunskap.
Framgången i folkskolans arbete är väsentligen beroende av i vad mån detta
arbete kommer att stödjas av lämplig undervisningsmateriell. För en blivande överstyrelse
blir det därför en viktig uppgift att sörja för att skolorna kunna erhålla eu
på samma gång god och billig sådan och att skolråden bliva satta i tillfälle att träffa
ett lämpligt val i fråga om den materiell, som finnes i handeln tillgänglig. Det måste
för den skull tillkomma överstyrelsen att, liksom nu folkskolebyrån i ecklesiastikdepartementet,
upprätta och sprida förteckningar över lämplig undervisningsmateriell, att
från skolråden mottaga rekvisitioner på sådan materiell samt ombesörja dess expediering
genom de respektive förlagen.
Såsom förut framhållits, skulle överstyrelsen ej äga att taga någon direkt befattning
med tillsättning eller entledigande av lärarna vid de nu nämnda olika slagen
av folkundervisningsanstalter. Dock skola säkerligen i alla fall ett ej ringa antal ärenden,
som avse ifrågavarande skolors lärarpersonal, komma under överstyrelsens handläggning.
Sålunda kommer överstyrelsen otvivelaktigt att avgiva utlåtanden i dispens- och behörighetsfrågor.
Också skulle överstyrelsen hava att taga befattning med ärenden, som
gälla resestipendier åt lärare vid de nämnda skolorna. Dessutom kommer överstyrelsen
säkerligen att få avgiva underdåniga yttranden i besvärsmål, som angå lärarkåren,
t. ex. i fråga om förslag och val, varning och skiljande från befattning, förflyttning
från en skola till en annan m. fl.
Överstyrelsen kommer utan tvivel att även i andra avseenden få avgiva underdåniga
yttranden i besvärsmål, som röra folkskoleväsendet. Detta kan bliva fallet i
fråga om de ej sällsynta besvärsmål, som angå skolväsendets allmänna anordning ute
i skoldistrikten, t. ex. beträffande upprättande av nya skolor och skoltyper, skoldistrikts
fördelning i skolområden och skolrotar, läget av skolhus samt lärotider. I det
föregående har framhållits, att överstyrelsen i frågor, som avse skolväsendets allmänna
anordning, ej skulle hava befogenhet att utfärda något slags ålägganden för skoldistrikten.
Dock ligger det i öppen dag, att frågor av denna art även på annat sätt än
i form av underdåniga yttranden i besvärsmål skola komma att sysselsätta överstyrelsen.
Det måste nämligen, såsom ock förut betonats, vara överstyrelsen angeläget
att på förhandlingens väg söka främja utvecklingen även på detta för hela skolväsendet
så viktiga område, alltså att verka för tillkomsten av nya skolor och för förbättring
av de redan befintligas organisation.
I sammanhang med den nu lämnade översikten av löpande ärenden tillhörande
folkskoleväsendet må erinras om folkskolebyråernas befattning med ärenden, som röra
folkskoleinspektionen. Det blir här i många avseenden fråga om en verksamhet av
mera omedelbar art än den, som i det föregående avhandlats. Här må blott påminnas
om de viktigaste av de ärenden, som tillhöra denna verksamhet. Sålunda skulle överstyrelsen
hava att handlägga ärenden, som avse inspektörernas tillsättning, entledigande
och tjänstledighet samt förordnande av vikarier. En viktig angelägenhet för
överstyrelsen blir att förbereda och anordna möten med inspektörerna för överläggning
om frågor, som gälla deras verksamhet. Vidare komma folkskolebyråerna att mottaga
och granska dels de årliga redogörelserna för inspektörernas resor, dels de med längre
mellantider avgivna, mera fullständiga berättelserna över deras verksamhet, att utarbeta
sammandrag och översikter med anledning av dessa redogörelser och berättelser
samt att vidtaga de åtgärder, vartill de kunna föranleda. Överhuvud torde om folk
-
63
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
skolebyråernas befattning med folkskoleinspektionen komma att gälla, att sagda inspektion
på mångfaldigt sätt kommer att giva anledning till uppkomsten av löpande
ärenden av skiftande beskaffenhet.
c) Övriga ärenden.
Slutligen anser jag mig i fråga om överstyrelsens befattning med
folkskolan höra ur kommittébetänkandet anföra följande:
Den lämnade redogörelsen för överstyrelsens arbetsuppgifter giver tydligen vid
handen, att dessa uppgifters riktiga lösning förutsätter en ingående kännedom om skolväsendets
verkliga tillstånd och behov i olika delar av landet. För vinnande av en
dylik kännedom är det för överstyrelsen givetvis icke nog med de berättelser och andra
skriftliga framställningar, som till densamma från vederbörande inspektörer och skolmyndigheter
inkomma. Överstyrelsens ledamöter måste söka att vidmakthålla kontakten
med skolväsendet och, i den mån sådant är möjligt, genom besök på olika orter
förskaffa sig ökad personlig kännedom om detsamma. Detta är så mycket nödvändigare,
som vårt vidsträckta land med avseende på naturbeskaffenhet företer mycket
olika förhållanden i olika trakter och därav följande olikhet i näringsliv och sedvänjor,
till vilka vid skolväsendets bedömande och skötande hänsyn måste tagas. Att folkskolebyråernas
chefer då och då företaga resor inom olika delar av landet är även
från en annan synpunkt av betydelse. Kommittén har tidigare framhållit vikten av
att ett samarbete kommer till stånd mellan den centrala ledningen av folkskoleväsendet
å ena sidan och folkskoleinspektörerna å den andra och att för den skull eu
omedelbar personlig förbindelse uppehälles dem emellan. Till en del kan detta ske
genom besök av inspektörer i överstyrelsen och genom ett och annat inspektörsmöte i
huvudstaden. Men till en del måste helt visst den åsyftade förbindelsen också åvägabringas
därigenom, att vederbörande byråchefer göra besök i inspektionsområdena för
att samråda med inspektörerna, därvid dessa lämpligen kunna gruppvis samlas till
överläggning om gemensamma angelägenheter.
Fördelningen av arbetet mellan överstyrelsen och mellaninstanserna
är av lätt insedda skäl den punkt i kommitténs förslag, mot vilken myndigheternas
detaljkritik företrädesvis varit riktad.
Av Kung! Maj:ts befallningshavande hava endast två vidrört frågan om
folkskoleärendenas fördelning på de olika instanserna. Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Skaraborgs län anser, att förslaget i fråga om uppdelning av
nuvarande skolreglementen i två eller flera urkunder skulle bliva för skoldistrikten
betungande och olägligt liksom ock tillföra överstyrelsen ett
avsevärt arbete, utan att motsvarande fördelar därmed vunnes. Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Jönköpings län anser de folkskoleärenden, som enligt
förslaget skulle tillhöra överstyrelsens handläggning, ej vara av beskaffenhet
att ovillkorligen böra centraliseras. Sålunda syntes folkskoleinspektionen
kunna handhavas på sätt nu ägde rum, varjämte läroplanen för
skolorna och undervisningsordningen syntes kunna prövas och fastställas
av domkapitlen.
Myndig
heterna.
64
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Stockholms stads konsistorium anser, att kommittén på ett fullt riktigt
sätt framhållit principen för arbetets ordnande inom de områden, som
obestritt borde tillkomma den nya skolöverstyrelsen. Domkapitlet i Växjö
framhåller, hurusom genom förslaget skolrådens, d. v. s. skolrådsordförandenas
skrivbestyr i högst oroväckande grad skulle ökas. Redan nu vore prästerskapets
befattning med folkskoleväsendet särdeles betungande. Och
vore det uppenbart, att skrivgöromålen bleve i hög grad ökade, så vore
det enligt nämnda domkapitels förmenande ej mindre uppenbart, att detta
ökade arbete ej i den ringaste mån komme att bidraga till skolväsendets
förbättring i sak.
Samtliga domkapitel, som berört frågan om folkskoleärendenas fördelning
enligt kommitténs förslag, hava riktat sina huvudsakliga anmärkningar
mot förslaget om de nuvarande skolreglementenas uppdelning i tre
olika urkunder. Den allmänna anmärkningen här är, att en alltför tunoförvaltningsapparat
sättes i rörelse och allt för tidsödande skriftväxlingar
bliva följden. Sådana synpunkter göras gällande av domkapitlen i Uppsala,
Skara, Västerås, Växjö, Lund, Kalmar, Luleå och Visby ävensom av
Stockholms stads konsistorium.
Domkapitlet i Skara anser sålunda förslaget i flera fall på denna
punkt komma att leda till en alltför omständlig och tidsödande behandling
av ärendena.
Det föreslagna förfarandet med avseende på de nuvarande skolreglementenas uppdelning
skulle, enligt domkapitlets åsikt, medföra betydligt större tidsutdräkt och ej
obetydligt mera skriverier än nu erfordrades. En rundlig tid skulle förgå, innan eu
ny skola finge alla vederbörliga bestämmelser antagna, vilket väl måste vara villkor för att
skolan skulle kunna träda i verksamhet. Samma tidsutdräkt skulle inträda, då en
förutvarande skola vore i behov av nya bestämmelser, ja, även vid varje den minsta ändring
i reglementet, som tillika påkallade ändring i undervisningsordningen. Tyvärr
visade erfarenheten, att inom orterna ofta funnes personer, som hade intresse eller tillfredsställelse
av att förhala tiden, då det gällde införande av nya skolbestämmelser, och
för ett sådant förhalande erbjöde den av kommittén föreslagna ordningen för ärendenas
behandling ett ännu rikare fält av möjligheter än det nuvarande.
Domkapitlet i Västerås framhåller, vilken arbetsbörda förslaget skulle
pålägga överstyrelsen: att granska och stadfästa omkring 2,500 »arbetsordningar»
och läroplaner och sedan hålla dem vid makt med alla de
ändringar, som skolväsendets utveckling och befolkningsförhållandenas allt
tätare växling gjorde nödiga, och domkapitlet anför vidare:
Vilken^ omfattande skriftväxling detta gransknings- och stadfästelsearbete skulle
komma att föranleda, kunde man lätt föreställa sig. Överflyttningen av undervisningsordningarnas
stadfästelse till överledningen skulle visserligen draga det med sig, att
denna i uppfostrings- och undervisningsfrågor skulle komma att träda i mer omedelbar
%
65
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
förbindelse med skolråden. Härigenom infördes åter till dimensionerna oberäkneliga
detaljarbeten inom styrelsens verksamhetsområde. Det bleve fara värt, att en sådan
överledning komme alldeles bort från all verkligt ledande och övervakande verksamhet.
Framför allt skulle nog både över- och underledning överhopas med ändlösa skriverier.
Då det väl ej kunde undgås, att folkskoleinspektörerna bleve mellanhänder för överstyrelsens
mer omedelbara ingripande i skolväsendets detaljer, läge nog även den faran
nära, att dessa bleve icke blott kontrollerande och rådgivande utan även styrande organ
inom skolförvaltningen; och detta tvärtemot kommitténs egen uttalade mening. Då
överstyrelsen naturligen skulle utfärda normalreglementen och därmed jämförliga bestämmelser
och anvisningar, vore det ej nödigt, att samma styrelse skulle granska och
giva sitt godkännande åt en på dessa anvisningar byggd ordning för varje särskild
folkskola. Här läge faran för eu byråkratisk uniformering nära till hands. En sådan
ordning skulle med fullt fog kunna överlämnas till granskning och — naturligen med
rätt för vederbörande att söka ändring — till stadfästelse av domkapitlen, som just i
sin nuvarande sammansättning inrymde så mycken pedagogisk insikt och erfarenhet.
Vad sålunda påpekats vore så stridande ej blott mot kommitténs egna grundsatser
utan mot principerna för en sund styrelseorganisation, som ej finge likna en organism
med omättligt huvud och mer eller mindre förkrympta lemmar, att domkapitlet måste
i denna punkt särskilt yrka på en genomgripande omarbetning av förslaget.
Biskop Biliing i Lunds domkapitel finner förslaget angående undervisningsordningens
fastställelse alldeles orimligt. Tillämpningen härav
skulle vålla överstyrelsen mycket och onödigt arbete. Om lärare, skolråd,
inspektör och domkapitel vore ense om en undervisningsordning, vore det
onödigt, att överstyrelsen skulle underkasta den ytterligare prövning.
Denna syntes ej behövas i andra fall än t. ex. om inspektör och domkapitel
vore av olika meningar.
Domkapitlet i Luleå erinrar här om risken för möjligheten att åstadkomma
enhetliga och praktiskt inrättade skolreglementen, därest dessa på
föreslaget sätt bleve uppdelade i tre delar, vilka vore underkastade slutligt
avgörande av tre särskilda myndigheter: de lokala skolmyndigheterna,
domkapitlen och överstyrelsen.
Domkapitlet i Visby yttrar:
Vad beträffade den väntade vinsten av överstyrelsens större sakkunskap i uppgörande
av undervisningsordningen syntes den bliva fullkomligt illusorisk, då givetvis
domkapitlen, som blott hade att behandla reglementen från ett stift, kunde på dessa
nedlägga mer ingående omsorg än vad överstyrelsen skulle kunna göra i fråga om undervisningsordningarna
från hela riket.
Domkapitlet i Skara framhåller även en annan synpunkt beträffande
förslaget om reglementenas sönderdelning.
Domkapitlet skulle pröva och fastställa föreskrifter om skolväsendets allmänna
anordning i ett distrikt utan att äga tillfälle att samtidigt pröva den undervisningsordning,
som skulle komma att tillämpas. Det ville dock synas uppenbart, att frågor
t. ex. om skoltyper, om lärjungarnas fördelning i klasser och parallellavdelningar i för
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 133 höft. (Nr 204.) 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
hållande till det sannolika antalet av lärjungar stode i nära sammanhang med frågor
om läroplanen, och att det stundom kunde vara svårt att träffa avgörande angående
de förstnämnda utan att på samma gång klargöra de sistnämnda, något som för domkapitlet
ej skulle vara möjligt. Domkapitlet förstode till fullo, att kommittén velat
förbehålla den centrala myndigheten befogenhet att besluta angående den rent pedagogiska
delen av skolbestämmelserna, men måste dock ifrågasätta, om ett skiljande av
undervisningsordningen från reglementet verkligen vore nödvändigt för att överstyrelsen
skulle kunna utöva behörigt inflytande i nämnda avseende. Kommittén hade själv påpekat,
. att vissa föreskrifter, som nu plägade upptagas i reglementena, hade sin rätta
plats i skolstadgan. Vissa saker, som enligt kommitténs förslag skulle intagas i undervisningsordningen,
såsom föreskrifter om ordning och tukt, om lärjungarnas tillrättavisande
och bestraffande, om behandling av skolförsummelser med mera kunde vara
ungefär lika överallt. Normalbestämmelser, utfärdade av överstyrelsen, syntes göra
till fyllest, och det syntes utan fara kunna betros inspektörerna och domkapitel att
granska och fastställa de mindre variationer, som kunde ifrågasättas. Vad anginge läroplanen,
som naturligtvis måste anpassas efter folkskoleväsendets allmänna organisation
inom distriktet och därför måste innefatta större variationer och erbjuda svårare problem,
syntes prövningen även i denna del kunna ske genom inspektörer och domkapitel,
under förutsättning att normalplanen innehölle föreskrifter och anvisningar, som på
samma gång vore tydliga, i möjligaste mån fullständiga och tillräckligt elastiska. På
normalplanens avfattning komme naturligtvis överstyrelsen att utöva det väsentligaste inflytandet.
Vid läroplanernas granskning komme inspektörernas sakkännedom att huvudsakligen
göra sig gällande, och med inspektörerna komme överstyrelsen att stå i nära
beröring genom möten med desamma och på annat sätt. I de allra flesta fall syntes
frågan om den läroplan, som passade för eu viss organisation av skolväsendet, ej erbjuda
några nya sidor, för vilka eu väl avfattad normalplan ej gåve tillräcklig ledning,
och för sådana fall ville det synas vara en synnerligen stark misshushållning med tid
och arbetskraft, om undervisningsplanerna skulle särskilt behandlas efter vartannat av
skolråd, inspektör, domkapitel och överstyrelsen. Ovanliga, mer invecklade fall måste
naturligtvis då. och då förekomma. Men om, såsom av kommittén föreslagits, ett exemplar
av varje fastställt reglemente överlämnades till överstyrelsen, ägde ju denna
tillfälle att genom egna iakttagelser eller efter anmälan av vederbörande inspektör
skaffa sig kännedom om möjliga brister i läroplanerna och kunde i fråga om dem,
liksom i fråga . om allt annat, som rörde folkskoleväsendet, taga initiativet till förbättringar,
vare sig .detta skulle ske allenast på förhandlingens väg eller en särskild befogenhet
skulle, tillerkännas överstyrelsen att i särskilda fall få frågor om läroplaner
underkastade förnyad prövning. Om frågor rörande undervisningsordningen komme att
pa hittills vanligt sätt behandlas i sammanhang med det egentliga reglementet, skulle
överstyrelsen befrias från eu mycket stor mängd ärenden, vilka enligt sakens natur till
betydlig del måste vara av schablonmässig natur, huru grannlaga än vissa av dem
skulle vara.
Av folkskoleinspektörerna uttrycka tre sin anslutning till kommitténs
förslag i förevarande avseende.
h örslaget om uppdelning av skolreglementena har emellertid framkallat
gensagor från många håll, därvid i allmänhet samma synpunkter gjorts
gällande, som framförts av domkapitlen.
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Sålunda anser folkskoleinspektören i Strängnäs stift J. V. Jonsson, att
endast de skoldistrikt, vilka i sina reglementen ville gorå några ändringar
uti den fastställda normalplanen, borde vara skyldiga att i denna del underkasta
dem överstyrelsens fastställelse. Härigenom skulle, syntes det, överstyrelsen
befrias från ett högst betydligt arbete, utan att samarbetet med
skolorna minskades.
Folkskoleinspektören i Härnösands stift P. Holmvall anser beträffande
förslaget om undervisningsordningarnas fastställelse det vara både obehövligt
och ledande till ett för viktigare uppgifters fullgörande hinderlig!
mångskriveri att härmed besvära en central överstyrelse samt anför vidare:
Ännu betänkligare vore dock kravet, att en fullständig läroplan för varje särskild
skola skulle underställas överstyrelsens prövning och fastställelse. Redan den tanken,
att en överordnad myndighet överhuvud skulle taga befattning med detaljerna i skolornas
läroplaner, såsom meningen syntes vara, vore ägnad att framkalla gensagor.
Det syntes ej kunna undvikas, att många lärare komme att känna detta såsom en
obehörig inskränkning i den grad av rörelsefrihet på undervisningens område, som
kommittén dock själv erkände vara oumbärlig, såsom hämmande för den personliga
insats, de annars efter bästa övertygelse och med glädje skulle göra i skolarbetet.
Flera ansedda pedagoger ginge så långt, att de åt den övervakande statsmyndigheten
endast ville tillerkänna rätten att fastställa de allmänna riktlinjerna samt slutmålen
för undervisningen men ingenting mera. — Beträffande ändringar i läroplan ansåge
Holmvall, att mången lärare, som önskade vidtaga dylika, skulle inför en så omständlig
procedur som den föreslagna bliva betänksam och hellre än att sätta så
många myndigheter i rörelse avstå från tilltänkta, även viktiga ändringsförslag. Ur
synpunkten av läroplanens önskvärda rörlighet vore kommitténs förslag ej lämpligt.
— Holmvall anser saken böra ordnas på följande sätt. Först och främst borde
överordnad myndighet ej i annan mån, än inspektionen av skolorna därtill möjligen
gåve anledning, taga befattning med läroplanernas detaljer. Den närmare utgestaltningen
av läroplanerna med ledning av normalplanen syntes tryggt kunna överlåtas åt
lärarpersonalen jämte de lokala skolstyrelserna. Åt överordnad myndighet borde däremot
överlåtas att fastställa det huvudsakliga av läroplanen, vartill syntes böra räknas
läroämnen och det viktigaste av lärokurserna och möjligen timfördelning men knappast
kursernas fördelning på de särskilda årsklasserna, åtminstone ej i sadana skolor, där
flera klasser samtidigt undervisades av en lärare. Och denna överordnade myndighet
borde vara så sammansatt, att den ej blott ägde pedagogisk sakkunskap i allmänhet
utan även nödig lokal- och personkännedom samt tillika i sig inneslöte representanter
för de samfund, som hade berättigade och naturliga intressen att tillvarataga i fråga
om barnens fostran i skolorna: staten, kyrkan och familjerna. Denna myndighet borde
enligt Holmvalls mening även utöva inspektion; styrelse och inspektion syntes böra vara
förenade i samma händer.
Folkskoleinspektören i Luleå stift F. Svedberg anser, att överstyrelsen
i fråga om skolbyggnader borde komma att utöva ett något större inflytande,
än vad kommittén tänkt sig.
68
Departe
mentschefen.
Kungl. Majtts Nåd. Proposition Kr 204.
Under nuvarande förhållanden, vilka efter den nya skolstyrelsens tillkomst i huvudsak
skulle förbliva desamma, uppfördes massor av för sitt ändamål allt annat än
lämpliga skolhus i trots av föreskrifterna i §§ 52, 53 och 54 av folkskolestadgan och
utan att kostnadsfrågan därvid verkade bestämmande, då ett lämpligt skolbus kunde
fås för samma, ofta till och med för lägre pris än ett olämpligt. Folkskoleinspektören
stode i det hela maktlös, och de tämligen sällsynta fall, då en skolbyggnadsfråga komme
under vederbörande länsstyrelses prövning och inspektörens yttrande beaktades, föranleddes
merendels av tvister angående skolhusets läge, ytterst sällan däremot av olika
åsikter om dess lämplighet för sitt viktiga ändamål. Det syntes därför icke vara ur
vägen, att folkskoleinspektören tillerkändes rätt att, där nödiga ändringar i en företedd
skolhusritning i fråga om lärosalarnas lämpliga anordning, belysning, ventilation, luftutrymme
etc. icke på annat sätt kunde vinnas, påkalla länsstyrelsens ingripande, varvid
överstyrelsens utlåtande borde inhämtas.
Folkskoleinspektören i Kalmar stift A. Ikorn framhåller likaledes
önskvärdheten av att större inflytande gåves de överordnade myndigheterna
i fråga om sådana bestämmelser, som rörde lärorummens städning, eldning,
ventilering o. s. v. Här visade det sig ofta svårare att få till stånd
för skolarbetet tjänliga förändringar och anordningar, än när det gällde
ordnandet av själva undervisningen.
Det säger sig självt, att när det blir fråga om att ställa ett arbetsfält
av så vidsträckt omfång som det här ifrågavarande under en central
styrelse, det i främsta rummet måste gälla att väl skilja mellan
vad som ur dennas synpunkt bör betecknas såsom huvudsak och såsom
bisak, mellan sådant, som verkligen på grund av sin art och beskaffenhet
påkallar en central lednings omvårdnad, och sådant, som kan undvara
densamma. Iakttages icke en sådan åtskillnad, löper man lätt nog fara
att genom centralisationen åstadkomma mera skada än gagn. Det inträffar
då alltför lätt, att hos den centrala styrelsen en arbetsbörda och
ett detaljarbete hopa sig, som genom sin omfattning och beskaffenhet
hindra densamma i dess verksamhet och tvinga den in i ett arbetsoch
betraktelsesätt, där formen kan komma att betyda mera än saken
och den skrivna urkunden mera än det levande livet. Iakttages och
inskärpes icke nödig begränsning, skulle det kunna hända, att de sidor av
skolarbetet, som bäst skulle blivit tillgodosedda genom att få handläggas
och avgöras av skolans målsmän ute i "orterna, bliva till förfång för detta
arbete undandragna den omvårdnad, som de främst behöva. Värdet och
betydelsen av att en central ledning, sådan som den nu ifrågasatta, korund
beror enligt min mening i väsentligaste män därav, att de
synpunkter, jag nu framfört, fullt beaktas och tillämpas.
Ser man nu till, huruvida det av kommittén framlagda förslaget kan
sägas hava gjort rättvisa åt de nämnda synpunkterna, finner jag mig böra
69
Kurgl. MajUs Xåd. Proposition Nr 204.
uttala, att detta i stort sett varit fallet. Ett sådant erkännande kommer
också flerstädes till synes uti de avgivna utlåtandena. Det finnes emellertid
i kommitténs förslag särskilt en punkt, som i utlåtandena blivit föremål
för en ganska allmän och enstämmig saklig kritik. Det är den, som
rör handläggningen av skolreglementena och därmed samhörande bestämmelseurkunder.
Innan jag närmare berör de anmärkningar, som i detta
avseende framkommit och för vilka jag i det föregående redogjort, skall
jag ytterligare med några ord erinra om vad kommittén i den ifrågavarande
punkten föreslagit.
Enligt nu gällande folkskolestadga skall för varje skoldistrikt finnas
ett reglemente. Beträffande innehållet av detsamma lämnas i § 10 av
samma stadga följande föreskrift: »Reglementet skall innehålla dels bestämmelser
om folkskoleväsendets allmänna anordning inom distriktet, indelning
i områden och rotar, lärotider, intagning i skola, flyttning inom
skola och avgång därifrån samt fortsatt undervisning, dels nödiga föreskrifter
om undervisning, ordning och tukt samt om lärares skyldigheter
ävensom vad mera till skolornas behöriga vård och förvaltning hör, dels
ock för varje särskild skola det huvudsakliga av dess läroplan.» Som man
härav finner, låter det huvudsakliga innehållet i reglementena uppdela sig
i två huvudgrupper av ärenden. Den ena huvudgruppen omfattar stadganden
angående folkskoleväsendets allmänna anordning inom de olika
skoldistrikten samt lärotider. Den andra huvuddelen avser det arbete,
som i skolorna bedrives, samt vad i övrigt är att iakttaga beträffande
skolornas behöriga vård och förvaltning.
I överensstämmelse med den principiella gruppering av ärendena, som
kommittén ansett sig böra genomföra, skulle de ärenden, som avses i reglementenas
här ovan angivna första huvudgrupp, falla under distriktsstyrelsernas
granskning och slutliga avgörande, under det att en blivande
överstyrelse skulle hava att slutbehandla de ärenden, som tillhöra den senare
av de båda stora huvudgrupperna. För att nu bringa handläggningen av det
innehåll, som för närvarande ingår i skolreglementena, till överensstämmelse
med det förslag, kommittén sålunda framlagt, har kommittén ansett
sig böra föreslå, att sagda innehåll för framtiden fördelas på två skilda
bestämmelseurkunder. Av dessa skulle den ena få ett innehåll, som i
huvudsak sammanfölle med vad som innefattas i den här ovan berörda
första huvudgruppen av de nuvarande reglementenas innehåll, d. v. s.
stadganden angående skolväsendets allmänna anordning och lärotider inom
distriktet. Åt denna urkund anser kommittén namnet reglemente fortfarande
böra förbehållas. Den andra av de båda urkunderna skulle komma att
omfatta de i reglementena för närvarande förekommande stadgandena av
70
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
mera pedagogisk natur, varvid kommittén tänkt sig, att de för de olika
distriktens skolor gällande läroplanerna här skulle mera fullständigt inrymmas.
Den nu senast berörda bestämmelseurkunden anser kommittén
lämpligen kunna betecknas såsom den för distriktets skolor gällande undervisning
sordning en. De smärre föreskrifter åter av en mer underordnad
betydelse, vilka avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, hava
synts kommittén böra sammanfattas under benämningen lokala skolbestämmelser.
Beträffande formen för de olika bestämmelseurkundernas uppgörande
och fastställande har kommittén föreslagit följande:
Förslag till reglemente upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet, efter
lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman fattat erforderliga beslut. Härefter
har vederbörande folkskoleinspektör att underkasta förslaget granskning, varefter det
av domkapitlet slutligen prövas och fastställes. Det av domkapitlet fastställda reglementet
insändes till överstyrelsen för kännedom.
Förslag till undervisningsordning uppgöres av vederbörande lokala skolmyndighet
efter lärarpersonalens hörande och insändes därefter till folkskoleinspektören, som med
eget yttrande översänder detsamma till domkapitlet. Sedan undervisningsordningen av
domkapitlet blivit granskad, skulle det tillkomma domkapitlet att överlämna densamma
med eget yttrande till överstyrelsen, som skulle underkasta densamma slutlig prövning
och giva den fastställelse. Om de fastställda undervisningsordningarna skulle domkapitlen
erhålla kännedom.
De lokala skolbestämmelserna uppgöras och stadfästas av de lokala skolmyndigheterna
själva.
Mot vad kommittén sålunda föreslagit hava i huvudsak följande anmärkningar
blivit framställda:
Vad först angår den föreslagna uppdelningen av de nuvarande reglementena i
tre särskilda urkunder har den farhågan uttalats, att det på grund av det nära sammanhang,
i vilket samtliga bestämmelser i de nuvarande reglementena stå till varandra,
skulle i vissa fall bliva svårt för de lokala myndigheterna att avgöra, var skiljelinjerna
mellan de olika urkunderna skulle gå, och att på grund härav det lätt nog skulle inträffa,
att en onödig dubbelbehandling av vissa hithörande frågor komme att inträda.
Särskilt för skolrådsordförandena skulle den föreslagna anorduiugen medföra en ökning
i arbete, framför allt i form av ökade skrivbestyr. Men även för övriga vederbörande
skulle den omständliga och tidsödande behandling, de ifrågavarande ärendena skulle
komma att få, vålla ett avsevärt besvär, utan att däremot svarande fördelar syntes stå
att vinna. Överhuvud skulle den förvaltningsapparat, som komme att sättas i gång,
till följd av ett invecklat remissväsen samt omfattande och tidsödande skriftväxlingar
bliva betungande och oläglig.
Överstyrelsens eget arbete komme att i hög grad betungas genom den ifrågasatta
anordningen. Den rent yttre arbetsbördan bleve i väsentlig mån ökad, och på överstyrelsen
lades ett detaljarbete, som knappast kunde anses stå i god överensstämmelse
med dess huvudsakligaste och viktigaste uppgifter såsom ledande och sammanhållande
organ. I många, om icke de flesta fall komme läroplanen att ganska nära ansluta sig
71
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
till förefintliga normalbestämmelser, vilka ju måste vara anpassade efter olika förhållanden,
och vinsten av det ifrågasatta granskningsarbetet skulle därför bliva ringa.
Det skulle också i sin mån kunna förleda till en osund nivelering på ett område, där
individuell rörelsefrihet vore önskvärd.
På grund därav, att ärendena måste undergå behandling i ett stort antal instanser,
kunde även deras avgörande komma att på ett för saken menligt sätt draga ut på tiden.
Vid övervägande av vad som sålunda blivit anmärkt i fråga om den
av kommittén föreslagna behandlingen av nu ifrågavarande angelägenhet —
jag tänker därvid särskilt på de erinringar, som härutinnan gjorts av
domkapitlet i Skara — har jag icke kunnat undgå att finna, att de framställda
anmärkningarna måste i väsentliga avseenden anses tungt vägande
och att det därför vore i högsta grad önskligt, att på förevarande punkt ett
mindre omständligt behandlingssätt än det av kommittén föreslagna kunde
utfinnas, utan att det syfte, som kommittén med sitt förslag velat vinna, därigenom
förfelades. Jag anser sistberörda förbehåll nödigt, ty jag ansluter mig
helt till den tanke, som bär upp kommitténs ifrågavarande förslag, nämligen
att överstyrelsen måste i verkligheten, icke blott till skenet, stå i förbindelse
med de särskilda skoldistrikten, framför allt i viktigare frågor
angående det i skolan bedrivna undervisnings- och uppfostringsarbetet.
Man måste även medgiva, att det av kommittén föreslagna tillvägagångssättet
i princip står i god överensstämmelse med de av kommittén uppställda,
såsom mig synes, riktiga grunderna för fördelningen av arbetet
mellan de olika förvaltningsorganen.
Frågar man sig nu, huruvida det av kommittén eftersträvade syftet
skulle stå att vinna på en mindre omständlig och tung väg än den av
kommittén föreslagna, så tror jag, att denna fråga kan besvaras jakande..
Fn omarbetning av gällande normalbestämmelser för skolornas arbete pågår,
som bekant, redan, och det synes tydligt, att den nya överstyrelsen
skulle komma att i fortsättningen i väsentliga avseenden öva inflytande å
densamma. I samma mån som normalbestämmelserna under samarbetet
med den förstärkta folkskoleinspektionen komma att taga en vidgad hänsyn
till skolväsendets av ortsolikheterna betingade krav och för tillgodoseende
av dessa lämna riktlinjer och anvisningar, i samma mån är det väl också att förvänta,
att de avvikelser från normalbestämmelsernas olika typer, som de
särskilda läroplanerna komma att förete, skola bliva mera sällsynta och i
varje fall av mindre ingripande betydelse. Lägges härtill, att en förbättrad
inspektion komme att tillföra såväl lärarpersonalen och skolråden
som även mellaninstanserna ett ökat stöd i fråga om bedömandet
och avgörandet av hithörande angelägenheter, torde man vara berättigad
att räkna med en väsentligen förstärkt garanti för ett ändamålsenligt
72
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
handhavande av sagda angelägenheter. Redan genom sin personliga förbindelse
med inspektörerna och genom sitt inflytande på utformningen av
de allmänna bestämmelserna angående skolornas arbete synes en blivande
överstyrelse kunna komma att på ett ganska verksamt sätt samarbeta med
skolorna ute i orterna.
Härmed skall dock icke vara sagt, att överstyrelsen skulle kunna eller
böra hållas utanför varje behandling och handläggning av de för skoldistrikten
erforderliga specialbestämmelser, som för närvarande förefinnas
i form av skolreglementen. Jag föreställer mig, att vad man på denna
våg vill uppnå skulle först och främst till en god del kunna vinnas därigenom,
att de av skolråden uppgjorda, av inspektörerna granskade och
av domkapitlen godkända reglementena insändas till överstyrelsen för kännedom.
Det är nämligen icke tänkbart, att överstyrelsen skulle kunna
utöva den övervakande och ledande verksamhet, som bör tillkomma densamma,
utan att hava tillgång till de i reglementena innefattade bestämmelserna.
En sådan kännedom synes i åtskilliga fall kunna giva överstyrelsen
anledning till att på förhandlingens eller annan lämplig väg vinna
rättelse i sådana förhållanden, som överstyrelsen kan finna mindre tillfredsställande.
Därutöver anser jag emellertid, att överstyrelsen även på en annan
väg bör beredas möjlighet att på ett mera omedelbart sätt utöva inflytande
i frågor rörande skolornas läroplan och därmed sammanhängande angelägenheter.
Jag ansluter mig här till eu av biskop Billing uttalad, i det
föregående omnämnd tanke. Denna åsyftar, att skolreglementena skola
endast i de fall, då inspektör och domkapitel äro av olika meningar beträffande
sådana frågor, som enligt kommitténs förslag skolat innehållas i
den särskilda undervisningsordningen, underställas överstyrelsens prövning
och avgörande. Aven om det ur vissa synpunkter kunde befinnas
ömkligt, att ett dylikt underställande kunnat äga rum, även då inspektör
och domkapitel varit av olika meningar rörande skolväsendets allmänna
anordning inom ett skoldistrikt, torde dock en sådan anordning mindre
väl låta förlika sig med hittills gängse uppfattning av kommunernas rätt
till självstyrelse och hävdvunna ställning till domkapitlen.
I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört håller jag före, att
frågan om skolreglementenas uppgörande och prövning lämpligen skulle
kunna — åtminstone intill dess förhållandena visa sig påkalla en annan
anordning — lösas på följande sätt:
Reglementet uppgöres såsom för närvarande, efter vederbörliga beslut av kyrkostämma
och efter lärarpersonalens hörande, av skolrådet. I reglementet intages dock
alltid den för skoldistriktet avsedda läroplanen. Skolrådet insänder förslaget till veder
-
73
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
börande inspektör, som har att med eget yttrande överlämna detsamma till vederbörande
domkapitel. Domkapitlet underkastar det prövning och äger jämväl att giva
det stadfästelse utom i det fall, att inspektör och domkapitel äro av olika mening beträffande
sådana bestämmelser, som enligt kommitténs förslag skolat innefattas i en
särskild undervisningsordning. I sistnämnda fall skall, innan reglementet i sin helhet
fastställes, den fråga, meningsskiljaktigheten gäller, underställas överstyrelsens avgörande.
De av domkapitlen fastställda reglementena skola alltid insändas till överstyrelsen
för kännedom.
Såsom jag senare i dag får tillfälle närmare beröra vid föredragning
av frågan om en omorganisation av folkskoleinspektionen, är det min mening,
att i de större städerna den mera pedagogiska sidan av statsinspektionsverksamheten
skulle kunna under vissa villkor uppdragas åt de i dessa
städer anställda kommunala inspektörerna. Skulle denna anordning bliva
genomförd, borde tydligen i här förevarande avseende om nämnda inspektörer
gälla, vad som skulle gälla om statens inspektörer i allmänhet.
Mot vad kommittén yttrar om överflyttande till folkskolestadgan av
sådana bestämmelser i de nuvarande reglementena, som äro av allmängiltig
natur, har jag intet att erinra. Detsamma gäller även kommitténs
förslag angående de »lokala skolbestämmelserna».
Även om det av mig nu föreslagna tillvägagångssättet beträffande
reglementenas prövning och fastställelse icke i alla avseenden skulle befinnas
tillfyllestgörande, tror jag dock, att det av kommittén åsyftade målet
skall i allt väsentligt stå att vinna på denna väg. Kommande erfarenheter
kunna ju leda till nödiga förbättringar och ändringar. I varje fall kommer
den åsyftade förbindelsen med arbetet inom de olika skoldistrikten
att byggas på en mera personlig grund, och den apparat, som för ändamålet
igångsattes, är ju högst betydligt mindre tung och omständlig än
den av kommittén ifrågasatta. Eu ytterligare fördel har den av mig föreslagna
anordningen däri, att genom densamma de pedagogiska arbetskrafterna
inom överstyrelsen lösgöras för viktigare och mera fruktbärande
arbete, på samma gång någon reduktion i fråga om de administrativa
krafterna torde kunna åtminstone till en början vidtagas. Till denna fråga
återkommer jag vid behandlingen av spörsmålet om överstyrelsens organisation.
Innan jag lämnar frågan om reglementena, anser jag mig böra påpeka,
att med avseende å dem flerstädes ganska märkliga missförhållanden
varit rådande. Vid handläggningen av till Kungl, Maj:t inkommande folkskoleärenden
händer det allt emellanåt, att skoldistrikten befinnas sakna
föreskrivna reglementen eller att reglementsändringar blivit vidtagna, som
ej erhållit laglig stadfästelse. Det är naturligtvis önskligt, att rättelse i
detta stycke kommer till stånd.
»/
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt, 153 käft. (Nr 204.)
10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Kommittén.
4. Skolöverstyrelsen och folkskoleväsendet på
särskilda orter.
Innan jag lämnar redogörelsen för det egentliga folkskoleväsendet,
anser jag mig, med hänsyn därtill att skolväsendet på vissa orter är ordnat
enligt särskilda därför gällande författningar, böra något närmare uppehålla
mig vid därmed sammanhängande förhållanden. De orter, på vilka
jag syftar, äro städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala
och Lund ävensom nordligaste Sverige vad beträffar folkundervisningen
inom den därvarande lapsk- eller finsktalande befolkningen.
1. Folkskoleväsendet i Stockholm.
Beträffande skolväsendet i Stockholm äro särskilda bestämmelser givna,
dels i lag angående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903,
dels ock i Kungl. Maj:ts instruktion för överstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor den 15 maj 1903 samt i Kungl. Maj:ts stadga angående folkundervisningen
i Stockholm den 8 november 1901. Enligt" § 2 i förenämnda
lag handhaves folkundervisningsväsendet i huvudstaden av en särskild
överstyrelse för Stockholms stads folkskolor jämte de territoriella
församlingarnas skolråd. Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor intager
enligt för densamma utfärdad instruktion en ställning, som i
vissa avseenden motsvarar den, vilken skolråden i allmänhet intaga, men
som i andra åter medför befogenheter, som närmast sammanfalla med
dem, vilka i regel tillkomma stiftsstyrelserna.
Aven i fråga om folkskoleinspektionen intager folkskoleväsendet i
Stockholm så till vida en särställning, som det icke är underställt någon
av staten anordnad inspektion. Dock skola rekvisitioner av statsbidrag
till folkundervisningsväsendet granskas och undertecknas av Stockholms
stads konsistorium. Uppsikten över stadens folkskolor bestrides i övrigt
uteslutande genom kommunens egen försorg.
I folkundervisningskommitténs förslag till en skolöverstyrelse har
kommittén icke funnit anledning att närmare ingå på de särskilda förhållanden,
som skulle i fråga om en blivande skolöverstyrelses ställning
till folkskoleväsendet i Stockholm kunna föranledas av den särställning,
sagda skolväsende intager och uti vilken kommittén icke ifrågasatt
annan ändring, än att för framtiden även huvudstadens folkskolor
böra inordnas under statens inspektion av det allmänna folkskoleväsendet
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
75
i landet. Det synes, som om kommittén härvid ansett sig kunna utgå
ifrån, att de allmänna grunder för ordnandet av samarbetet mellan den
centrala ledningen och mellaninstanserna, vilka av kommittén föreslagits,
skulle låta tillämpa sig även på förhållandena i Stockholm.
Nu har i anledning härav i det av överstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor avgivna utlåtandet framställts vissa erinringar samt tillika det
önskemålet blivit uttalat, att det av kommittén framlagda förslaget måtte
fullständigas i syfte att bland annat få arbetsfördelningen mellan en blivande
skolöverstyrelse och överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor
närmare angiven.
En granskning av gällande författningar ger emellertid vid handen,
att den av mig i väsentlig överensstämmelse med kommitténs förslag i
fråga om skolväsendet i allmänhet förordade arbetsfördelningen mellan
den centrala ledningen samt ledningen i orterna och på mellanstadiet utan
svårighet låter sig tillämpa även i fråga om folkskoleväsendet i Stockholm.
De frågor, som härvid närmast komma i betraktande, avse sättet
för uppgörande och fastställande av skolreglemente samt för antagande av
läroböcker i kristendom.
Yad först angår frågan om skolreglementena skall enligt föreskriften
i § 7 av stadgan angående folkundervisningen i Stockholm den 8 november
1901 i dessa inrymmas bestämmelser ur enahanda synpunkter, som
äro stadgade lör skolreglementena i allmänhet i landet. När förslag till
reglemente skall uppgöras, skall tillfälle beredas lärarpersonalen vid stadens
folkskolor att framställa sina önskningar rörande innehållet av detsamma.
Reglementet skall sedermera efter skolrådens hörande antagas av
överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.
Nu skulle emellertid, i enlighet med vad jag förut antytt och senare
i dag vid föredragning av frågan om omorganisation av folkskoleinspektionen
får tillfälle att närmare utveckla, den i Stockholms stad anställda
kommunala folkskoleinspektören böra förordnas att i pedagogiskt hänseende
tillika vara statens inspektör. Då nu överstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor i fråga om fastställande av skolreglementen har samma befogenhet,
som beträffande övriga skoldistrikt tillkommer vederbörande domkapitel,
torde till nyss anförda bestämmelser det tillägg böra göras, att
innan reglementet av nämnda överstyrelse fastställes, särskilt yttrande däröver
skall avgivas av stadens folkskoleinspektör i hans egenskap av statens
folkskoleinspektör. I överensstämmelse med vad jag i det föregående
föreslagit beträffande sättet för handläggning i allmänhet av skol
-
Myndig
heterna.
Departe
mentschefer,
.
76
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 204.
reglementena bör därjämte föreskrivas, att i reglementet för Stockholms
stads folkskolor jämväl skola intagas bestämmelser av den art, som enligt
kommitténs i det föregående refererade förslag skolat innefattas i de
av kommittén ifrågasatta undervisningsordningarna, samt att, om folkskoleinspektören
och folkskoleöverstyrelsen i Stockholm skulle komma att
stanna i olika meningar rörande någon punkt i sistnämnda del av reglementet,
frågan härom skall underställas skolöverstyrelsens prövning och
avgörande.
I fråga om antagande av läroböcker i kristendom är i § 13 av förut
nämnda stadga angående folkundervisningen i Stockholm föreskrivet, att
folkskoleöverstyrelsen, som i allmänhet äger att efter vidkommande lärares
hörande bestämma de läroböcker, som skola begagnas vid undervisningen,
skall, innan läroböcker i kristendomskunskap antagas till begagnande, över
förslaget höra skolrådens ordförande. Nu har jag, såsom av det följande
kommer att framgå, för avsikt att beträffande landets folkskolor i allmänhet
hemställa, att när förslag göres om införande av ny lärobok i kristendomskunskap,
som ej förut blivit till begagnande antagen vid någon av landets
folkskolor, förslaget därom skall underställas en särskild granskningsnämnd
samt därefter prövas och, med visst förbehåll, avgöras av skolöverstyrelsen.
Denna ordning anser jag böra gälla även i fråga om Stockholms stads
folkskolor.
Utom i nu angivna punkter kommer en tillämpning av de av folkundervisningskommittén
föreslagna allmänna grunderna för administrationen
av folkskoleväsendet icke att föranleda andra ändringar i de för Stockholms
stads folkskolor gällande särskilda författningarna, än som motsvaras
av behövliga jämkningar i den allmänna folkskolestadgan, vartill jag senare
återkommer.
2. Folkskoleväsendet i Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala och Lund,
Genom särskilda kungl. brev har i fråga om folkskoleväsendet i städerna
Göteborg1, Malmö1 2 och Norrköping3 föreskrivits, att lagen angående
folkskoleväsendet i vissa städer den 25 juni 1909 skall äga tillämpning.
Därvid hava med hänsyn till en del äldre, av lokala förhållanden påkallade
stadganden vissa särbestämmelser beträffande sammansättningen av vederbörande
folkskolestyrelse visat sig erforderliga. Dessa äro emellertid icke
av beskaffenhet att kunna föranleda något undantag från de av kom
1
Kungl. brev den 21 oktober 1910.
2 Kungl. brev den 14 oktober 1910.
3 Kungl. brev den 15 juli 1910.
77
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
mitten föreslagna allmänna grunderna för arbetsfördelningen mellan vederbörande
skolstyrelser å ena sidan samt en blivande överstyrelse å den
andra. Detsamma gäller skolväsendet i Lund, angående vilket genom särskilt
kungl. brev1 förenämnda lag jämväl skall äga tillämpning, varvid
emellertid särskilda bestämmelser äro givna beträffande en viss del av sagda
skolväsende.
Uppsala stads folkskoleväsen är grundat på den s. k. Prins Gustavs
folkskola, för vilken stadgar blivit stadfästad e den 4 september 1829. Enligt
dessa stadgar med däri senare gjorda ändringar handhaves skolans
lokala ledning av en särskild direktion, om vars sammansättning och befogenheter
särskilda föreskrifter äro givna. I de avseenden, vilka komma
i betraktande vid tillämpning av de av kommittén föreslagna allmänna
grunderna för folkskoleväsendets administration, kräver emellertid denna
anordning icke någon särställning för folkskoleväsendet i Uppsala.
3. Lapska skolväsendet i nordligaste Sverige.
Beträffande undervisningen åt lapska allmogens barn finnas särskilda
stadganden givna i reglementet för lappmarks ecklesiastikverk. Over hithörande
»lappfolkskolor» och »kateketskolor» utövar vederbörande domkapitel
en betydligt vidsträcktare myndighet, än domkapitlen i övrigt hava över
folkskolorna. Så skall vederbörande domkapitel utnämna lärare vid nämnda
skolor, antaga kateketer, i vissa fall bevilja tjänstledighet för lärare och
kateketer, förordna vikarie för dem, bestämma angående ersättning åt vikarie
samt bevilja avsked åt lärare och entlediga kateketer. I fråga om
den disciplinära myndigheten äger domkapitlet i förekommande fall befogenhet
att tilldela lärare varning eller skilja honom från hans befattning.
Vidare skall domkapitlet bestämma angående så kallade frielever
och kan, där förhållandena sådant påkalla, medgiva erforderlig inskränkning
i den stadgade årliga undervisningstiden. Beträffande nödiga medel
till löner, arvoden, pensioner m. in., som skola utgå av anslaget till lappmarks
ecklesiastikverk, skall domkapitlet uppgöra förslag; den slutliga bestämmanderätten
ligger hos Kungl. Maj:t. Slutligen har domkapitlet att i
förekommande fall vidtaga nödiga åtgärder, för att lappskolebol må behörigen
hävdas och underhållas, ävensom att ombesörja anskaffandet åt
vederbörande församlingar av böcker på lapska språket. Likaledes lyder
det i Murjek befintliga småskoleseminariet under vederbörande domkapitels
överinseende, och gälla därvid de närmare bestämmelser, som äro givna i
kungl. brev den 21 maj 1875. 1
1 Kung!, brev deri 8 oktober 1910.
opaginerad Kontrollera mot PDF
79
Kommittén.
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
Kommittén.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
I denna fråga yttrar kommittén:
Såsom av gällande författningar synes, äger vederbörande domkapitel beträffande
bär ifrågavarande skolor en alldeles speciell befogenhet, i det stora hela närmast att
jämföra med den, som i övriga delar av landet tillkommer de lokala skolmyndigheterna.
Dessa bestämmelser äro också betingade av alldeles särskilda förhållanden. Lappskoleväsendet
är nämligen något till sin karaktär egenartat och erbjuder i administrativt
avseende endast i ringa grad jämförelser med skolväsendet i övriga delar av landet.
De av befolkningens nomadiserande levnadssätt betingade särskilda omständigheterna
med avseende på undervisning, skidärter och lärarpersonal ej mindre än det förhållandet,
att lappbefolkningens särskilda intressen ej lätteligen kunna bliva behörigen
företrädda i skolråden, hava knutit hela detta undervisningsväsen omedelbart till vederbörande
domkapitel som till ett slags central skolstyrelse för lappmarken. Dessa säregna
omständigheter, den starka lokalfärgen över hithörande frågor och de historiska
förnållandena hava också föranlett kommittén att på hithörande område icke föreslå
några förändringar i den administrativa förvaltningen.
Där förhållandena sådant påfordra, kan Kungl. Maj:t naturligtvis taga skolöverstyrelsens
medverkan i anspråk även för ärenden tillhörande det lappska skolväsendet,
om vars ställning och utveckling överstyrelsen bör äga kännedom, liksom ock styrelsen
för lappskoleväsendet bör av överstyrelsen och vederbörande folkskoleinspektörer erhålla
det bistånd, dessa kunna lämna.
Mot vad kommittén sålunda uttalat hava inga. erinringar blivit framställda.
För egen del ansluter jag mig till den av kommittén uttalade uppfattningen
.
4. Finska skolväsendet i nordligaste Sverige.
Härom anför kommittén:
Vidkommande skolväsendet bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar råder
ej fullt liknande förhållande som beträffande det nyss berörda lappskoleväsendet. Folkundervisningen
bland landets finska inbyggare har, på grund av deras ursprung och
språk, deras^ spridning på en vidsträckt yta och obemedlade villkor, krävt jämförelsevis
större uppoffringar från statens sida än folkundervisningen i andra delar av riket, och
Riksdagen har sedan år 1874 årligen anvisat ett ständigt stigande anslag till främjande
av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar. Det
tillkommer här vederbörande domkapitel att gemensamt med Kungl. Maj:ts befallningshavande
dels avgiva underdånigt förslag å det belopp av statsmedel, särskilt för varje
skola, som skäligen finnes böra utgå såsom bidrag till inrättande av nya folkskolor
och småskolor, dels ock årligen hos Kungl. Maj:t anmäla de skoldistrikt, vilka anses
böra komma i åtnjutande av statsunderstöd, och därvid lämna de för ändamålet erforderliga
uppgifterna samt föreslå det belopp, som åt vart och ett av dessa distrikt
må beviljas, särskilt till höjande av folkskollärares avlöning över det lagligen bestämda
beloppet och särskilt till lindring av distriktets övriga omkostnader för skolväsendet.
Dessutom åligger det domkapitlet att årligen avgiva underdånigt förslag å den undervisningsmateriell,
som för varje skola erfordras och anses böra av statsmedel bekostas.
79
Kungl. Maj.is Nåd, Proposition Nr 204.
Uti åtskilliga församlingar i Norrbottens län, som äga finsktalande befolkning, hava
huvudsakligen på statsverkets bekostnad skolor med svenska som undervisningsspråk
blivit anordnade. För dessa skolor uppgör vederbörande domkapitel reglementen samt
tillsätter lärare.
Det mest utmärkande, som skiljer dessa skolor från folkskoleväsendet i övrigt i
landet, är — frånsett den karaktär, de på grund av sitt statsunderstöd äga — den omständigheten,
att de närmast äro avsedda för en finsktalande befolkning. Då eineller.
tid denna befolkning är bofast, råda icke i fråga om det finska skolväsendet de egenartade
förhållanden, som följa med skolväsendet hos de nomadiserande lapparna. Det
finnes då intet skäl, varför icke det finska skolväsendet skulle i samma utsträckning
som skolväsendet* i övrigt i landet läggas under den föreslagna centrala ledningen.
I avgivet utlåtande yttrar domkapitlet i Luleå angående denna punkt:
Statsskolorna i finnbygden torde snart komma att uppgå till ett sjuttiotal, och befattningen
med desamma är tidvis synnerligen tidsödande samt kräver eu i detalj gående
kännedom om förhållandena i orterna. I den mån denna befattning skulle övertagas
av överstyrelsen, kommer denna utan tvivel att bliva i sin prövning av hithörande
ärenden fullständigt beroende av från domkapitlet lämnade upplysningar och råd. Ett
överflödigt skrivande synes oundgängligt bliva följden av ett helt samordnande i förevarande
hänseende av finnskolorna och rikets folkskolor i allmänhet. A andra sidan kommer
det att vålla inkonsekvenser och olägenheter, att statsskolorna i de finska skoldistrikten
delvis skötas på ett annat sätt än samma distrikts egna skolväsende. Flera
synpunkter, än domkapitlet nu medhinner att påpeka, finnas härvid att taga i beaktande,
och kommittén lämnar ingen vägledning till bedömande av den utsträckning, i vilken
överstyrelsen skulle övertaga domkapitlets särskilda funktioner beträffande dessa statsskolor.
Domkapitlet vill i varje fall hemställa, att något generellt beslut i denna fråga,
icke fattas, utan att den må lämnas öppen och beroende av utredning.
I samma riktning som domkapitlet i Luleå har även folkskoleinspektören
A. Alexandersson i Hietaniemi uttalat sig.
Då frågan om förvaltningen av skolväsendet bland Sveriges finsktalande
befolkning är en detaljfråga, vars lösning för det nu föreliggande
förslaget om en överstyrelse för folkundervisningsväsendet är av underordnad
betydelse, anser jag mig kunna biträda den av domkapitlet i Luleå
uttalade meningen och finner i överensstämmelse därmed lämpligt, att
denna fråga tillsvidare lämnas öppen för närmare utredning.
5. Skolöverstyrelsen och fortsättningsskolorna.
Till folkskolorna ansluta sig olika slag av läroanstalter, som avse
de lärjungars fortbildning, vilka utan att övergå till de allmänna läroverken
eller till yrkesskolor vilja efter avslutad folkskolekurs erhålla fortsatt
undervisning och utbildning. Dessa anstalter sammanfattas merendels
under benämningen folkskolans överbyggnader. Av dessa står folkskolans
Myndigheternas.
Departe
mentschefen.
80
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Kommittén.
högre avdelning, som vanligen omfattar ettårig eller tvåårig kurs, i så
nära samband med den egentliga folkskolan, att den i organisatoriskt avseende
knappast är att skilja från denna. Till ifrågavarande grupp av
läroanstalter höra vidare fortsättningsskolorna och högre folkskolorna samt
de kommunala mellanskolorna. Sistnämnda skolor äro enligt beslut av
statsmakterna redan ställda under läroverksöverstyrelsen men böra även
i detta sammanhang komma i betraktande.
Största utbredningen bland folkskolans överbyggnader hava för närvarande
fortsättningsskolorna.
Enligt 1910 års statistik funnos i 1,079 skoldistrikt 2,063 fortsättningsskolor
med sammanlagt 30,038 lärjungar.
Fortsättningsskolorna skilja sig såväl organisatoriskt som i andra avseenden
från den egentliga folkskolan. Under det att i folkskolan undervisningen
skall fortgå regelbundet under hela läsåret och skolarbetet
tager en huvudsaklig del av barnens tid i anspråk, är fortsättningsskolan
avsedd för barn, som avslutat sin dagliga skolgång och inträtt i förvärvsarbete.
Dess uppgift är att giva dessa barn fortsatt undervisning och
fostran under den korta tid av året eller det fåtal timmar i veckan, da
deras deltagande i det praktiska arbetet gör sådant möjligt.
Om fortsättningsskolans hittillsvarande och i utsikt ställda verksamhet
yttrar kommittén:
Fortsättningsskolan har hittills med avseende på de ledande synpunkterna för sitt
arbete hållit sig inom folkskolans ram och i fråga om sin undervisnings omfattning i
det hela endast givit en förnyad genomgång jämte någon utvidgning av folkskolans
kurser i vissa av dess läroämnen. Kommittén har emellertid redan i sitt betänkande
rörande folkskoleseminarierna uttalat som sin åsikt, att en så beskaffad fortsättningsskola
icke väl motsvarade den ungdoms intressen och behov, för vilken den vore avsedd,
och därvid i korthet angivit de grundtankar, varpå kommittén ämnade i ett senare
betänkande bygga ett förslag angående ny anordning av ifrågavarande skolform. Fortsättningsskolan
skulle, enligt kommitténs uttalade uppfattning, i den mån det läte sig
göra, taga sikte på det praktiska arbete, som sysselsatte dess lärjungar eller sannolikt
skulle bliva deras framtida livsuppgift, samla sin undervisning omkring detta arbete
och såmedelst dels kunna omedelbart främja de ungas intresse och duglighet för deras
levnadsyrke, dels därmed ock bliva i stånd att desto kraftigare fullfölja undervisningens
syfte att främja lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning
till dugliga samhällsmedlemmar. Kommittén har sålunda ej velat lägga den
rena yrkesskolans snäva begränsning på fortsättningsskolan. Upptagandet av yrkessynpunkten
har ej blott betydelse i och för sig utan bör ock bliva ett medel för vinnande
av det syfte, som även i fråga om fortsättningsskolan måste vara det förnämsta,
nämligen främjandet av lärjungens utveckling som människa.
Ett tillämpande av dessa grundsatser innebär, såsom kommittén i nyssnämnda
betänkande även framhållit, givetvis en viss organisatorisk anpassning av fortsättnings
-
81
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
skolan efter olika lokala förhållanden. Den måste komma att antaga olika former på
olika orter, så att den exempelvis ej får samma lärokurs i en jordbruksbygd som i ett
industrisamhälle, och i de större städerna måste den, i den mån det kan ske, dela upp
sig i skilda grenar efter de olika yrken eller yrkesgrupper, som företrädesvis äro för
handen på platsen.
Redan hösten 1903 utarbetade kommittén grundlinjerna för sådana fortsättningsskolor.
Enligt dessa grundlinjer skulle ifrågavarande skolor ansluta sig omedelbart till
folkskolan. Inträdesåldern i fortsättningsskolan skulle alltså närmast bero på åldern
för avgång från folkskolan. I medeltal torde denna ålder för närvarande vara 12 till
13 år men dock i många fall 13 till 14 år. Fortsättningsskolan skulle fortgå i två
eller flera år med visst antal lärotimmar om året. Den skulle under vissa omständigheter
kunna göras obligatorisk såväl för lärjungarna som i förhållande till arbetsgivarna,
därest ifrågavarande ungdom icke på annat sätt erhölle motsvarande eller
högre utbildning. Såsom förut nämnts, skulle dessa skolor antaga olika form och förgrena
sig allt efter de olika yrken och sysselsättningar, som företrädesvis vore för
handen å vederbörande ort. Beträffande de åsyftade skolornas läroplan, för vars innehåll
det ej här torde vara platsen att lämna en fullständigare redogörelse, bör framhållas,
att ''i överensstämmelse med det ovan sagda å densamma främst skulle upptagas
arbetskunshap, i sig inbegripande vad man korteligen skulle kunna beteckna med uttrycken
yrkets naturlära, yrkets räkning, geometri, teckning och bokföring, yrkets geografi
och historia samt uppsatser i anslutning härtill, vidare hälsolära och samhällslära,
även anslutande sig till det praktiska arbetet, samt slutligen modersmålet. I
möjligaste mån skulle för undervisningen användas lärare, som vore i besittning såväl
av allmän lärarduglighet som av god kännedom om de yrken, som vid undervisningen
komme att beröras. Lärarnas arvoden borde bekostas av staten.
Enligt dessa grunder har kommittén uppgjort planer till fortsättningsskolor för
jordbruksbygder, för industriorter, för ungdom i handel och hantverk samt för i husligt
arbete sysselsatt kvinnlig ungdom.
Om fortsättningsskolans ställning till en blivande skolöverstyrelse liar
kommittén gjort följande uttalande:
Dessa ungdoms- och medborgarskolor, som visserligen skulle ansluta sig till folkskolan
men anpassas efter ungdomens åldersskede och de nya uppgifter, som tillhörde
densamma, böra utan tvivel ställas under samma centrala ledning sorn folkskolan och
dess övriga överbyggnader. Den omständigheten, att deras karaktär blir eu annan än
de nuvarande fortsättningsskolornas, i det att arbetskunskap ingår som ett centralt
ämne i dessa skolors läroplan, utgör ingen anledning att undandraga dem denna centrala
lednings omsorg. Härvid är emellertid av högsta vikt, att deras karaktär av i
särskild mening praktiska skolor upprätthålles och utvecklas. Skall detta kunna ske,
måste enligt kommitténs åsikt den centrala skolstyrelsen äga tillgång till inom det
praktiska livet erfarna, fackbildade personer, vilka kunna i egenskap av sakkuniga tillhandagå
styrelsen vid behandling av ärenden rörande fortsättningsskolan.
På den punkt, där frågan om fortsättningsskolans ombildning nu befinner sig,
torde det icke vara möjligt och ej heller behövligt att söka i enskildheter angiva vare
sig skolöverstyrelsens eller andra skolmyndigheters befattning med ifrågavarande skolform.
Skall denna vinna och bevara sin särskilda karaktär, synes den böra ställas
mera omedelbart än folkskolan under den centrala ledningen, som bör verka för dess
upprättande på olika orter, uppgöra normerande bestämmelser för dess allmänna an
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 11
82
Kung!, Majds Nåd. Proposition Nr 204.
ordning, fastställa de olika skolornas läroplaner samt tillse, att nödig undervisningsmateriel!
finnes att tillgå och att lärarkrafterna äro för ändamålet lämpliga. En oeftergivlig
fordran är därför ock, såsom ovan sagts, att fortsättningsskolans särskilda intressen
bliva företrädda inom överstyrelsen genom vid denna bundna sakkunniga konsulenter.
Det torde bär även böra erinras därom, att den blivande skolöverstyrelsen i sin verksamhet
för fortsättningsskolans utveckling mången gång bör kunna finna stöd av de
olika centrala myndigheter, som omhänderhava förvaltningen av anstalterna för den
egentliga yrkesundervisningen, särskilt jordbruksundervisningens, handelsundervisningens
och den tekniska undervisningens nuvarande eller blivande centrala styrelser.
Nu har emellertid kommittén för den lägre tekniska undervisningens
ordnande av lätt insedda skäl jämväl kommit att till behandling upptaga
vissa sidor av det undervisnings- och uppfostringsbehov, som skulle komma
att tillgodoses genom de av folkundervisningskommittén planlagda fortsättningsskolorna.
I anledning härav yttrar sistnämnda kommitté:
Det bar icke undgått folkundervisningskommitténs uppmärksamhet, att kommittén
för den lägre tekniska undervisningens ordnande i sitt den 12 juni 1912 avgivna betänkande
föreslagit en skolform, som kan anses väsentligen sammanfalla med de av
folkundervisningskommittén sålunda planlagda fortsättningsskolorna, nämligen två- eller
treåriga s. k. (kompletterande) lärlings skolor, vilka skulle vara obligatoriska för arbetare,
såväl manliga som kvinnliga, som fyllt 14 men ej 18 år och vunnit anställning i
industri, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering. Lärlingsskolorna, som borde
nära ansluta sin undervisning till folkskolans lärokurser, avsåge att i teoretiskt och
praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som vunnes genom yrkesarbete
i den enskilda arbetsgivarens tjänst. Dessa skolor, som även skulle söka att tillgodose
behovet av allmän medborgerlig bildning för den ungdom, för vilken de vore avsedda,
skulle hava följande läroämnen: modersmålet, räkning, ritning, yrkesékonomi och yrkeslära;
och skulle ämnet modersmålet tagas i så vidsträckt bemärkelse, att däri även
inrymdes en viss undervisning — huvudsakligen genom läsning och uppsatsskrivning —
i yrkenas historia, kommunikationsväsen, penningväsen, yrkeslagstiftning, hälsolära samt
kommunal- och statsförfattning. Lärlingsskolorna likasom de egentliga yrkesskolorna
skulle ställas under en av samma kommitté föreslagen överstyrelse för rikets tekniska
skolor, som skulle lyda under det tilltänkta departementet för handel, industri och
näringar.
De sålunda föreslagna lärlingsskolorna synas förete å ena sidan vissa olikheter
med de av folkundervisningskommittén planlagda fortsättningsskolorna men å andra
sidan vissa och betydande likheter med dem. Vad olikheterna beträffar faller genast
i ögonen, att under det fortsättningsskolorna avse all ungdom i alla yrken och sysselsättningar,
avse de föreslagna lärlingsskolorna endast den ungdom, som är anställd i
industri och hantverk, och medan de förra ansluta sig omedelbart till folkskolan och
således mottaga ungdomen redan i en ålder av endast 12 till 18 år, skulle tillträde
till lärlingsskolan icke vinnas förrän vid uppnådda 14 år. Men å andra sidan äro likheterna
påfallande. Tekniska kommittén har nämligen med sina lärlingsskolor uppenbarligen
velat skapa ett slags medborgarskolor för den ungdom, som är anställd i industri
eller hantverk. Programmet för dessa lärlingsskolor synes i stort sett bliva detsamma
som programmet för den typ av fortsättningsskolor, som folkundervisningskommittén
avsett för industriorter. Det kan icke heller vara någon tillfällighet, att
83
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
dessa program i det närmaste sammanfalla. Båda slagen av skolor äro nämligen ungdomsskolor
med syfte att bereda de unga för livets uppgifter. Dessa skolors, såväl
lärlingsskolans som fortsättningsskolans, förnämsta egenskap är att vara praktiska ungdomsskolor,
oavsett vad namn skolorna sedan må få.
Härav synes det för folkundervisningskommittén framgå, att dessa lärlingsskolor,
som äro avsedda för en starkt begränsad lärjungekrets och icke torde kunna komma
till stånd annat än i större städer och på orter med betydande och ensartad industri,
icke kunna ersätta fortsättningsskolorna eller ens göra motsvarande former av dessa
skolor, sådana de av folkundervisningskommittén åsyftats, överflödiga. Det synes däremot
böra tagas i övervägande, huruvida icke till förebyggande av oklarhet och framtida
förvecklingar de tilltänkta lärlingsskolorna borde i administrativt avseende sammanhållas
med de i fråga om läroplan och uppgift från dem toga skiljaktiga fortsättningsskolorna,
med iakttagande av att den tekniska sakkunskap, som för deras ledning
erfordras, därvid blir i fullt effektiv grad tillgodosedd. Genom att på så sätt ställa de
ifrågavarande skolorna under skolöverstyrelsen skulle utan tvivel det syfte säkrast vinnas,
som uppenbarligen varit för den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna
bestämmande och som helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs
allmänna grundtanke beträffande fortsättningsskolorna, nämligen att få till stånd en
skolform, som, på samma gång den främjade lärjungarnas praktiska arbetsduglighet,
tillika tillgodosåge deras utveckling även i övrigt till goda medborgare.
Av de i ärendet hörda vederbörande är det endast ett fåtal, som särskilt
yttrat sig i denna punkt.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län yttrar:
Kommittén syntes hava överskattat betydelsen av en eventuell omläggning och
förändring av fortsättningsskolan. Visst vore, att fortsättningsskolorna i sin nuvarande
gestalt ej vunnit någon livligare tillslutning. Möjligen kunde skälet härtill vara att
söka i skolans nuvarande organisation, men därom visste man egentligen ingenting
med säkerhet. Grunden, till det bristande intresset kunde ock vara att finna i andra
omständigheter. Det syntes därför, som om man vid inrättande av en överstyrelse
gjorde klokt att ej allt för mycket räkna med denna sida av folkundervisningen.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län har åberopat sitt
yttrande med anledning av kommitténs för den högre tekniska undervisningens
ordnande förslag om s. k. kompletterande lärlingsskolorna, i vilket
yttrande anförts:
Den första yrkesundervisningen skulle måhända kunna ordnas på ett ännu mera
tillfredsställande sätt, om den kunde sättas i omedelbar förbindelse med folkskolan och
inginge såsom ett led uti de överbyggnader på den nuvarande folkskolan, varom förslag
vore att förvänta. Vad anginge den lägre tekniska kommitténs förslag att inrätta
ett särskilt ämbetsverk för handhavande av den centrala ledningen av den lägre tekniska
undervisningen syntes det, som om anledning knappast förelåge att inrätta ett
dylikt ämbetsverk, utan syntes denna ledning kunna anordnas under enklare och mindre
dyrbara former.
Stockholms stads konsistorium har ansett sig särskilt böra framhålla,
i vilket outrett skick en del skolformer vore, som skulle bliva föremål för
överstyrelsens ledning. Till dessa hörde t. ex. fortsättningsskolan.
Myndig
heterna.
84
Departe
mentschefen.
• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Men just dessa fortsättningsskolors organisation, om vilka man visste så litet,
förklarades på förhand vara så viktiga, att redan för deras skull en hel byrå, såsom
av folkundervisningskommittén föreslagits, skulle genast upprättas i överstyrelsen, det
vill säga: man upprättade en styrelse, innan man hade något att styra.
Folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift hava uttalat, att den fortsatta
undervisningen, vare sig den meddelas i fortsättningsskola eller högre
folkskola, borde intaga samma ställning som den egentliga folkskolan och
sålunda ej ställas omedelbart under överstyrelsen.
Aven folkskoleinspektörerna i Lunds stift hava ställt sig avvisande mot
kommitténs förslag och ansett tiden ännu icke vara inne att för här ifrågavarande
ändamål upprätta en byrå inom överstyrelsen.
Emellertid saknas icke röster, som livligt uttalat sig till förmån för
förslaget. Dit höra folkskoleinspektören i Kalmar stift E. Möllerberg, folkskoleinspektören
i Skara stift E. Jungner samt folkskoleinspektören i
Strängnäs stift J. V. Jonsson. Den sistnämnde yttrar:
Inrättande av eu överstyrelse skulle bliva till särskilt gagn för fortsättningsskolorna.
Lyckades överstyrelsen anordna dessa så, att de på samma gång lämnade den
från folkskolan nyss utgångna och hittills tyvärr i mångt och mycket åt sig själv lämnade
ungdomen såväl den i denna brytningstid nödvändiga fostrande och karaktärsbildande
vård som den praktiska utbildning, vilken krävdes för det praktiska livets
värv, syntes ensamt denna välsignelserika gärning väl motivera inrättande av en överstyrelse.
Ty svårigheten härvidlag såväl med hänsyn till dugande lärarkrafter som
skoltid och lokaler med mera vore så betydande, att en lycklig lösning av denna fråga
krävde olantligt arbete och ej mindre duglighet och omdömesförmåga hos dem, som
skulle organisera dessa skolor, åtminstone då det gällde landsbygden, som också måste
bliva det viktigaste arbetsfältet. Framför allt gällde det se till, att dessa skolor ej
ännu mer utvecklade svenskens kända benägenhet att söka komma ifrån kroppsarbetet
och »få plats». I detta hänseende syntes realskolorna — och samma erfarenhet syntes
nog komma att göras angående kommunala mellanskolorna — ej i allo burit glädjande
frukter. — — — Kunde ändamålsenligt anordnade fortsättningsskolor motverka
allt för stor tillströmning till realskolor och kommunala mellanskolor, vore ofantligt
mycket vunnet för Sveriges framtida arbetsduglighet.
Såsom synes av de nu anförda utlåtandena hava från några håll anmärkningar
blivit framställda mot vad kommittén anfört i fråga om fortsättningsskolorna
samt om en blivande överstyrelses befattning med dessa
skolor. Sålunda har man velat göra gällande, att hela frågan om den
fortsatta undervisningen ännu vore så svävande och befunne sig i så outrett
skick, att man vid övervägande av behovet av en skolöverstvrelse
knappast kunde räkna med denna undervisning. Gjorde man likväl detta,
beginge man det felet, att man upprättade en styrelse, innan man hade
något att styra. I varje fall finge man ej bygga på en förmodan, att de
85
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.
blivande anstalterna för en sådan undervisning skulle i någon högre grad
behöva taga en överstyrelses medverkan i anspråk.
Vad som sålunda blivit anmärkt är i hög grad betecknande för åtskilliga
av de anmärkningar, som på olika punkter blivit framställda mot
det föreliggande förslaget till en skolöverstyrelse. Man bör, menar man,
vänta mect upprättandet av en dylik styrelse, till dess allt är fullt utrett:
hela verksamhetsområdet skall i detalj ligga utstakat, så att det låter
sig överskåda i smått och stort; alla skolformer, alla läroplaner, alla befogenheter
och alla skyldigheter skola vara utformade och uppdragna med
skarpa linjer, så att” ett system av bestämmelser och författningar kan
ligga utarbetat, efter vilket hela maskineriet sedan strax kan fungera.
Men hela detta sätt att se och tänka är enligt min mening icke riktigt.
Hade man redan nu den åtrådda klarheten och bestämdheten på
alla områden, vore allt färdigt att som en mogen frukt falla i en överstyrelses
sköte, då behövdes förvisso en överstyrelse i väsentlig grad mindre
än nu, och då kunde man möjligen också befara, att den skulle taga sitt
arbete på ett slentrianmässigt och byråkratiskt sätt. Men det är just,
som jag redan förut framhållit, de tid efter annan föreliggande stora oavgjorda
frågorna, som mer än något annat göra behovet av en sammanhållande
och hjälpande central kraft så kännbart. Det är nödvändigheten att
förebygga, att frågorna, såsom hittills ofta skett, få hopa sig på varandra
eller J lägga sig hindrande i vägen för varandra, som gör, att det nu och
alltjämt fortgående förbättringsarbetet på folkundervisningsväsendets vidsträckta
fält kräver eu ordnande och främjande ledning.
Man säger, att frågan om den fortsatta undervisningen är svävande och
oviss. Den må vara detta, när det galler de framtida formerna för arbetet
härpå samt för detta arbetes enskildheter; vad som däremot icke är svävande
eller ovisst är det tvingande behov, som just i vår tid finnes på förevarande
område. Det lider intet tvivel, att vi här hava vår för närvarande
allra viktigaste skolfråga. Att, såsom nu är förhållandet, skolan måste fullständigt
lämna ifrån sig det stora flertalet av sina lärjungar just vid den
kritiska tidpunkt i deras inre utveckling och deras yttre levnadsvillkor, då
de äro som mest i behov av omvårdnad och ledning, det måste, såsom jag
förut framhållit, anses som en synnerligen allvarlig brist i vårt offentliga
skolväsen. Den uppgift, som sålunda föreligger, tillhör visserligen ej blott
den allmänna folkundervisningens målsmän utan även yrkesbildningens.
Men det är icke två rivaliserande intressen, som här stå mot varandra,
utan det är intressen, som bägge kunna och böra tillgodoses. Från folkundervisningens
synpunkt gäller det, såsom fblkundervisningskommittén med
rätta framhållit, dels att, då så ske kan, få folkundervisningen utsträckt
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
även till något mognare ålder, dels och framför allt att, utan inkräktning
på den egentliga yrkesutbildningens område, i olika slag av överbyggnader
på folkskolan göra de kunskaper och den uppfostran, som denna skola kunnat
skänka, fruktbringande i olika riktningar, särskilt genom en på det
medborgerliga och det ekonomiska livets behov mera omedelbart riktad
undervisning.
Jag kan därför icke se annat, än att den lösning, som folkundervisningskommittén
velat giva denna fråga, är vidsynt och riktig, och jag
håller i likhet med kommittén före, att en av den nya skolöverstyrelsens
allra viktigaste uppgifter måste bliva att organisera, stödja och utveckla
den utomordentligt viktiga del av folkundervisningsarbetet, som nu är i
fråga. Här väntar överstyrelsen utan tvivel ett både betydelsefullt och
mycket krävande arbete. Vad som på detta område hittills hos oss blivit
åtgjort är i förhållande till vad som behöver göras förvisso obetydligt;
här behöves ett ledande organ, varigenom staten skall kunna sakkunnigt
sammanhålla och hjälpa fram de spridda begynnelserna.
Vad nu särskilt beträffar det föreliggande förslaget från kommittén
för den lägre tekniska undervisningens ordnande synes mig detta icke
behöva lägga hinder i vägen för ordnandet av de av folkundervisningskommittén
skildrade fortsättningsskolorna. Det ligger nämligen i sakens
natur, att de föreslagna »kompletterande lärlingsskolorna» måste bliva av
mera speciellt industriell natur och icke kunna motsvara det vida allmännare
behov, som fortsättningssKolorna i deras helhet äro avsedda att
tillfredsställa. Framför allt gäller detta naturligtvis landsbygden, vars till
jordbruksnäringen anslutna fortsättningsskolor den lägre tekniska kommittén
icke alls behandlat.
6. Skolöverstyrelsen och de högre folkskolorna.
Högre folkskolor funnos år 1910 till ett antal av 31, lärjungarnas antal
utgjorde 1,326, lärarnas 73 eller — om lärare, som endast undervisa i
övningsämnen, även medräknas — 117. Kostnaderna uppgingo till 157,321
kronor, därav statsbidrag 67,493 kronor.
Aven de högre folkskolorna äro till sin organisation olika. De hava
antingen ettårig, tvåårig, treårig eller fyraårig lärokurs, och med hänsyn
till målet för undervisningen förete de olika skiftningar, i det att undervisningen
avser än att bibringa ungefär samma kunskapsmått som på
motsvarande stadium av realskolan, än att giva en mera omedelbart på
praktisk verksamhet riktad utbildning.
87
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Om dessa läroanstalter yttrar kommittén:
Den högre folkskolan har såsom sådan nu existerat i över 50 år och alltmera
trots ogynnsamma förhållanden tillvunnit sig en bemärkt plats i landets skolsystem.
Genom så småningom genomförda lagstiftningsåtgärder, genom skolornas inre utveckling
och växande antal har vidare denna skolform mer och mer befäst och tryggat sin
ställning. Ändamålet med de högre folkskolorna är numera, såsom angives i kungl.
kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor, »att bereda barn,
som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper,
tillfälle att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,
utan att barnen därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller
nödig övning för duglighet och härdighet vid arbete». Av statsmedel utgår ett visst
fastställt belopp för varje klass, och i fråga om de ordinarie lärarnas avlöning och
kompetens äro vissa allmänna bestämmelser givna. Antalet högre folkskolor i landet
uppgick år 1911 till 34.
Att den högre folkskolan hör ställas under samma pedagogiska ledning som övriga
folkundervisningsanstalter är uppenbart. Dess ställning till skolöverstyrelsen bör dock
bliva av mera omedelbar natur än folkskolans. Den högre folkskolan äger nämligen
genom sitt proportionsvis större statsunderstöd och sitt i vissa avseenden ringare beroende
av de kommunala myndigheterna i högre grad än folkskolan karaktären av
statsanstalt. Den större frihet, skolan har i fråga om sin organisation och sinundervisningsplan,
påkallar ock ett mera omedelbart inseende av sakkunnig myndighet. I
det hela står den högre folkskolan med hänsyn till arten och omfattningen av den
undervisning, som den meddelar, i närmare förhållande till den kommunala mellanskolan
än till folkskolan. Antalet högre folkskolor är ej heller större, än att eu mera
omedelbar administration från den centrala skolstyrelsens sida låter sig genomföra.
Utom de bestämmelser, som för ifrågavarande skolor i författningsväg redan äro
givna, synes en allmän författning eller stadga vara av behovet påkallad, vilken då
finge samma karaktär i förhållande till dessa skolors olika reglementen, som folkskolestadgan
har i förhållande till folkskolereglementena. Kommer en sådan stadga till
stånd, synes granskningen och stadfästandet av reglementena för de högre folkskolorna,
vilka reglementen nu granskas och stadfästas av Kungl. Maj:t, böra anförtros åt
den centrala skolstyrelsen. Tillsvidare torde dock i detta avseende ingen ändring böra
ske i nu rådande förhållanden.
Skolöverstyrelsens blivande befattning med de högre folkskolorna sammanfattar
kommittén sålunda:
Överstyrelsen skulle komma att efter företagen prövning avgiva utlåtande över
huruvida beslutad ny högre folkskola hör komma i åtnjutande av statsunderstöd. Innan
reglemente för högre folkskola av Kungl. Maj:t stadfästes, skulle det tillkomma överstyrelsen
att underkasta detsamma vederbörlig granskning, varvid det ofta torde bliva
anledning till förhandlingar av olika slag. Även skulle ärenden, som avse läroplaner
och undervisningsmateriell m. m., komma att handläggas av överstyrelsen.
Därtill skulle komma den av överstyrelsen utövade inspektionen över dessa skolor.
Mot kommitténs förslag i fråga om överstyrelsens förhållande till de
högre folkskolorna hava inga invändningar blivit gjorda.
Kommittén
Myndig
heterna.
88
Departe
mentschefen.
Kommittén.
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.
För egen del finner jag förslaget gå i rätt riktning. Det synes mig
självfallet, att en blivande överstyrelse borde få samma befattning med
de högre folkskolorna som den, vilken läroverksöverstyrelsen för närvarande
har med de kommunala inellanskolorna.
7. Skolöverstyrelsen och de kommunala
mellanskolorna.
Om de kommunala mellanskolorna yttrar kommittén:
Till folkskolans överbyggnader kunna även i viss mening räknas de kommunala
mellanskolorna. Flera av dem hava nämligen uppkommit genom ombildning av högre
folkskolor, och samtliga utgöra de en omedelbar fortsättning av den egentliga folkskolan,
i det de ansluta sin nedersta klass till folkskolans översta. Sambandet dem
emellan är emellertid icke endast av organisatorisk art. Även ur en mera inre synpunkt
äga dessa skolor samhörighet med folkskolan. De åsyfta en utvidgning av den medborgerliga
bildning, folkskolan är avsedd att meddela, icke blott på det sätt, varpå realskolan
fullföljer detta mål, utan så, att de utbildningselement, som folkskolan grundlagt,
här på ett mera omedelbart sätt uppsamlas och utformas till den medborgerliga
bildning, för vilken realskolexamen är uttryck. Och vid detta arbete betjänar sig den
kommunala mellanskolan dels av lärare med samma utbildning som realskolans, dels
ock av lärarkrafter, vilka vunnit sin grundläggande lärarerfarenhet vid den egentliga folkskolan
och alltså äro särskilt ägnade att vid det fortsatta undervisningsarbetet tillvarataga
de bildningselement, folkskolan, så långt dess ämneskrets räcker, meddelat.
Emellertid stå dessa skolor i mycket väsentliga avseenden de allmänna läroverken
nära. Den slutexamen, som vid dem avlägges, är till alla delar densamma som
den examen, vilken under benämning realskolexamen anställes vid realskolan. Och
även i fråga om undervisningsmedel och lärarkrafter förefinnes vid dem samma behov
som vid realskolan. Nu angivna släktskap med realskolan och följaktligen också med
de allmänna läroverken i allmänhet har, som nämnts, föranlett, att den kommunala
mellanskolan blivit ställd under den centrala ledning, som för de allmänna läroverken
redan finnes upprättad. Även om detta i viss mån kan ha berott därpå, att folkundervisningen
hittills icke haft någon egen central ledning, torde dock så starka skäl
förefinnas för att den centrala ledningen av de kommunala mellanskolornas arbete
ligger hos samma myndighet, som har sig ledningen av de allmänna läroverken anförtrodd,
att kommittén icke anser sig i detta avseende böra föreslå någon väsentligare
ändring. Då det emellertid, såsom ovan framhållits, mellan folkskolan och den
kommunala mellanskolan både ur historisk och reell synpunkt finnes en förbindelse,
som icke utan men för någondera skolarten låter sig förbise eller vanvårda, kan kommittén
icke annat än finna önskvärt, att vid den centrala förvaltningen av de kommunala
mellanskolorna även en omedelbart från folkskolans verksamhetsområde hämtad
erfarenhet må kunna tillföras denna förvaltning. Kommittén föreställer sig därför, att
därest den föreslagna skolstyrelsen kommer till stånd, hithörande frågor lämpligast
böra ordnas på det sättet, att ledningen och överinseendet av de kommunala mellanskolorna
fortfarande ligger hos den centrala ledningen av de allmänna läroverken men
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 89
att denna därvid i vissa fall förstärkes med på folkskoleområdet sakkunnig ledamot av
den centrala ledningen för folkundervisningen.
De fall, då en dylik förstärkning skulle kunna anses önsklig, gälla enligt kommitténs
förmenande t. ex. behandlingen av ärenden, som avse högre folkskolas övergång
till kommunal mellanskola, prövning av lärares ansökningar och behörighet till
ordinarie lärarbefattning, besvär över lärartillsättningar, prövning av reglementen o. s. v.
I denna punkt har i de av vederbörande myndigheter avgivna utlåtandena
ingen särskild erinran blivit gjord.
Själv finner jag ock den av kommittén föreslagna anordningen beträffande
överstyrelsens ställning till de kommunala mellanskolorna lämplig.
8, Skolöverstyrelsen och abnormskolorna.
I nära samband med frågorna angående folkskoleväsendet stå vidare
spörsmål rörande den s. k. abnormundervisningen. Till abnormskolorna
höra närmast läroanstalter för dövstumma och för blinda samt uppfostringsanstalter
för sinnesslöa. Vidare äro att hit hänföra arbetsskolor för vanföra,
varjämte även anstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade
barn samt för minderåriga förbrytare kunna från en viss synpunkt
räknas till denna grupp av uppfostringsanordningar.
1. Läroanstalterna för dövstumma och blinda.
Om dessa läroanstalter yttrar kommittén:
De dövstummas undervisning är i vårt land obligatorisk med undantag för i dövstumskola
obildbara sinnesslöa samt dövstumma, som tillika äro blinda. Skolplikten
inträder med det år barnet fyller 7 år, och lärotiden är i regel 8-årig. För denna
undervisnings ombesörjande är riket indelat i 7 distrikt. För varje skoldistrikt finnes
en skolstyrelse, vars ledamöter utses av vederbörande landsting, respektive stadsfullmäktige.
Skolstyrelsen tillkommer den närmaste vården om undervisningen, t. ex. fastställelse
av reglementen och läsordningar, tillsynen över skolans ekonomi och uppdraget
att förordna och entlediga lärare. Besvär över lärartillsättning liksom över disciplinär
åtgärd mot lärare från skolstyrelsens sida kunna anföras hos vederbörande domkapitel.
Läroplan utfärdas av Kungl. Maj:t. De årliga kostnaderna bestridas av distrikten
med bidrag av staten. Landstingen, respektive stadsfullmäktige, hava rätt att av
vederbörande målsmän uttaga en viss årlig avgift, med vilken dessa böra bidraga till
en del av barnens kosthåll vid skolan. Skolbyggnader bekostas av distrikten. Inspektionen
utövas av en utav Kungl. Maj:t därtill utsedd person, för vilken särskild instruktion
utfärdas. Kostnaderna för inspektionen bestridas av statsmedel. Av det sedan
år 1889 utgående förslagsanslaget å 200,000 kronor har för år 1911 anvisats 164,225
kronor. I de sju distriktens skolor undervisades höstterminen 1912 sammanlagt 610
lärjungar. Styrelsen för första dövstumskoldistriktet utövar jämväl tillsyn över det å
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 12
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
Kommittén.
90
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Manilla befintliga seminariet för utbildande av dövstumlärare, varjämte chefen för ecklesiastikdepartementet
utser en eller flera sakkunniga personer att närvara vid avgångsexamen
å seminariet. Seminariekursen, som är huvudsakligen teoretisk, omfattar ett
år, varjämte lärarelev är skyldig att, innan avgångsexamen avlägges, genomgå provår
vid dövstumskola, som av chefen för ecklesiastikdepartementet i varje fall anvisas. De
årliga kostnaderna för seminariet bestridas av statsverket, delvis med hjälp av de till
statskontorets förvaltning överlämnade s. k. Manillafonderna.
Utom nu nämnda dövstumskolor finnas två enskilda sådana, nämligen den med
statsmedel understödda Tysta skolan i Stockholm och Förskolan för dövstumma barn
i Göteborg. Dessutom är att nämna den nedan närmare berörda anstalten Drottning
Sofias stiftelse i Vänersborg. Vidare bör nämnas, att 1912 års Riksdag medgivit, att
av det ovannämnda förslagsanslaget till dövstumundervisningen visst bidrag må utgå
till uppehållande av för dövstumma avsedda lantbruksskolor, och att en sådan skola,
tillika avsedd för undervisning i hantverk, redan under innevarande år har trätt i verksamhet.
Undervisningen för blinda (nämligen sådana blinda, som icke lida även av andra
lyten) är likaledes obligatorisk. Skolåldern räknas i regel från och med det år, under
vilket barnet fyller 7 år, och barnet är skolpliktigt i regel under 10 år efter dess intagning.
För den förberedande undervisningen har staten upprättat två förskolor, i
Växjö och Tomteboda, samt för undervisningens fortsättande och avslutande ett institut
å Tomteboda. Kostnaderna bestridas av staten; en viss elevavgift skall dock erläggas
av landstingen, som äga att av kommunerna eller målsmännen uttaga beloppet eller
del därav. Tillsynen över sagda anstalter utövas, vad förskolan i Växjö beträffar, av
en styrelse och, vidkommande institutet å Tomteboda samt den därmed förenade förskolan,
av eu direktion. Medlemmarna såväl i styrelsen för förskolan i Växjö som i
direktionen för institutet å Tomteboda utses av Kung]. Maj:t. Ordförande i direktionen
är landshövdingen i Stockholms län. Sagda styrelse och direktion hava överinseende
över var sin av nämnda läroanstalter, handhava vården av anstalternas ekonomi, stadfästa
arbetsordning och lärokurser samt skola i förekommande fall avgiva utlåtande i
frågor, som angå blindundervisningen i allmänhet i landet. Direktionen för institutet
å, Tomteboda tillkommer dessutom bland annat att mottaga och bearbeta vissa statistiska
uppgifter rörande blindväsendet. Rektor för institutet förordnas av Kur.gl. Maj:t
på förslag av direktionen. Rektor för förskolan i Växjö tillsättes av skolans styrelse.
Rektor har den närmaste tillsynen över undervisningen, är föredragande i direktionen,
respektive styrelsen, i bland annat undervisningsfrågor. Lärare och lärarinnor antagas,
sedan rektor i frågan avgivit yttrande, av direktionen, respektive styrelsen, som även
äger att för längre tid bevilja tjänstledighet ävensom att över lärarpersonalen utöva en
viss disciplinär myndighet. Blindlärare utbildas vid institutet genom en i allmänhet
ettårig provårskurs. För blinda, som förlorat synförmågan vid äldre år eller i följd av sjukdom
eller av annan anledning i yngre år icke erhållit för dem lämpad undervisning,
finnes den av staten inrättade hantverksskolan för blinda i Kristinehamn. Lärjungarnas
antal höstterminen 1912 var i den till Växjö förlagda förskolan 42, i förskolan
å Tomteboda 40, i institutet sammanstädes 126 och i Kristinehamns hantverksskola 47,
av vilka dock 12 voro dit hänvisade institutselever. Statens kostnader för läroanstalterna
i Tomteboda och Växjö uppgingo år 1911 till 100,802 kronor, och för år 1913
har för samma läroanstalter anvisats ett belopp av sammanlagt 101,295 kronor (därav
3,200 kronor förslagsanslag). Till hantverksskolan i Kristinehamn har för år 1913
beviljats ett anslag av 20,000 kronor.
91
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Bland enskilda anstalter för blinda är att nämna Anna Wikströms arbetsskola
för blinda kvinnor i Uppsala. Skolan åtnjuter ej statsunderstöd.
För blinda, som tillika äro dövstumma eller sinnesslöa, finnes en med statsmedel
understödd enskild anstalt, nämligen Drottning Sofias stiftelse i Vänersborg. Skotvång
för dylika barn finnes, såsom förut nämnts, icke. Anstalten åtnjuter statsunderstöd
efter i huvudsak samma grunder, som gälla angående anstalter för dövstumma och
sinnesslöa, samt står under samma inspektion som övriga sinnesslöanstalter. För närvarande
bär åt i ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga uppdragits att biträda
vid utredandet av frågan om statens övertagande av sagda stiftelse. Statsanslaget till
stiftelsens skola och arbetsbem uppgick för år 1911 till 17,150 kronor.
Läroanstalterna för dövstumma och blinda åsyfta, åtminstone i fråga om ännu
icke vuxna lärjungar, att, i den mån lärjungarnas förutsättningar tillåta, giva dem den
uppfostran och meddela dem de kunskaper, som eljest genom folkskolan kunna vinnas,
samt att även i övrigt söka giva dem möjlighet att framdeles genom eget arbete förtjäna
sitt uppehälle eller därtill bidraga. »Så vitt med hänsyn till de dövstummas
bristande sinne är möjligt», heter det i § 16 av lagen angående dövstumundervisningen
den 31 maj 1889, »bör i dövstumskolan meddelas undervisning i samma kunskapsämnen
som i folkskolan och till ungefär samma omfattning». Och om de av staten
bekostade läroanstalterna för blinda barn säger kungl. stadgan angående blindundervisningen
den 29 maj 1896, att de bland annat avse att bibringa »ett kunskapsmått,
som är jämförligt med det, som inhämtas i fast folkskola». I betraktande av denna
samhörighet med folkskoleväsendet torde det ligga i förhållandenas natur, att även
dessa anstalter ställas under samma centrala pedagogiska ledning som detta.
Då kommittén sålunda funnit, att sagda läroanstalter höra i administrativt hänseende
ställas under den föreslagna överstyrelsen, har kommittén till fullo beaktat de
svårigheter, som med en sådan åtgärd äro förenade. Kommittén har därför icke velat
rubba bestående förhållanden, i vad de avse den ekonomiska förvaltningen av ifrågavarande
anstalter, utan velat åt dessa bevara den självständighet i förevarande
avseende, som är betingad dels av historiska förhållanden, dels av den omständigheten,
att dövstumskolorna härutinnan äro i högst väsentlig grad beroende av kommunala
myndigheter.
Vidare vill kommittén som sin åsikt uttala, att den fortsatta vården av de dovstumma
och blinda, sedan de lämnat skolåldern, fortfarande bör tillkomma dem, som
nu hava sig denna angelägenhet anförtrodd. Hinder lärer i varje fall ej möta för
Kungl. Maj:t att, där så prövas lämpligt, även i hithörande frågor inhämta överstyrelsens
yttrande. . ,
Även beträffande undervisnings- och uppfostringsfrågor har kommittén låtit sig
angeläget vara att låta vederbörande styrelser behålla sådana ärenden, som av dem
kunna på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses. I vissa frågor däremot har kommittén
velat bereda den föreslagna överstyrelsen möjlighet att gorå de insatser, som
den finner vara för läroanstalternas verksamhet gagneliga. Kommittén vill i korthet
angiva de huvudsakligaste av dessa frågor.
Vad först angår dövstumskolorna synes överstyrelsen böra få kännedom om de
av respektive distriktsstyrelser fastställda reglementen och läsordningar ävensom av
styrelserna meddelade förordnanden av föreståndare och lärare. Möjligen kunde ifrågasättas,
huruvida icke beträffande lärartillsättningar överstyrelsen borde bliva besvärsinstans,
något som från sakkunnigt håll framställts som önskvärt. I frågor angående
92
Kung}. Maj:te Nåd. Proposition Kr 204.
fastställelse av läroplan synes överstyrelsen böra beredas tillfälle att yttra sig. Att berättelser^
om dövstumundervisningens anordning och utveckling inom vederbörande distrikt
höra ingivas till överstyrelsen, torde få anses självfallet. Beträffande dövstumlärarseminariet
å Manilla synes den tillsyn över sagda seminarium, som jämlikt nådiga
brevet den 4 oktober 1895 åligger styrelsen för första dövstumskoldistriktet, böra överflyttas
på överstyrelsen. Några smärre befogenheter beträffande dövstumlärares utbildning,
som för närvarande tillkomma chefen för ecklesiastikdepartementet, t. ex. bestämmande
av det antal elever, som för varje läsår må intagas vid seminariet, anvisande
av dövstumskola för genomgående av provår och utseende av sakkunniga för övervarande
av avgångsexamen för de seminarieelever, som genomgått provårskurs, synas böra
överflyttas på överstyrelsen. Ävenledes synes överstyrelsen i någon form böra beredas
tillfälle att taga befattning med förordnandet av lärare vid ifrågavarande seminarium.
Vad kommittén bär förslagsvis yttrat angående dövstumskolorna hänför sig till
nu rådande förhållanden. Skulle, såsom från ett dövstumskoldistrikt föreslagits, kostnaderna
för dövstumväsendet komma att i sin helhet övertagas av staten, böra givetvis
dövstumskolorna och deras lärare i vissa avseenden komma i annan ställning till
en framtida överstyrelse än den här angivna.
Vad åter blindundervisningen beträffar är till en början att märka, att de till
densamma hörande anstalter, som bär komma i betraktande, äro statsinstitutioner och
att de på grund därav böra komma i en mera omedelbar ställning till den föreslagna
överstyrelsen än nyssberörda dövstumskolor. Överstyrelsen synes här böra övertaga den
allmänna, befattning med principiella undervisningsfrågor, som direktionen för Tomteboda
blindinstitut i sin egenskap av ett slags centralstyrelse för blindundervisningen i riket
for närvarande faktiskt äger. Vid utnämnande av rektor för institutet synes överstyrels.
ei1 .böra efter direktionens hörande avgiva förord, likasom ock rektor för förskolan
i ''Växjö synes böra efter lokalstyrelsens hörande tillsättas av överstyrelsen. Frågor
rörande lärarpersonalen, såsom frågor om tillsättning, entledigande, längre tjänstledighet,
vikariatsförordnande m. m., synas böra såsom nu tillhöra vederbörande lokalmyndigheter,
vilka dock böra om vidtagna åtgärder lämna meddelande till överstyrelsen som
böi äga att upptaga och pröva i ovannämnda frågor anförda besvär. Ärenden ro rande
utbildning av lärare böra givetvis tillkomma överstyrelsen. Redogörelse för arbetsordningar
och lärokurser böra insändas till överstyrelsen.
^ Den otvivelaktigt viktigaste formen för den centrala ledningens inflytande på anordningen
och utvecklingen av undervisningen i nämnda läroanstalter torde emellertid
vara en av denna ledning utövad inspektion.
I fråga om eu sådan inspektion vore från vissa synpunkter följande anordning
helt visst att förorda. I överstyrelsen borde anställas en inspektör för abnormväsendet
i dess helhet med uppgift ej blott att inspektera läroanstalterna utan även att ägna uppmärksamhet
och vård åt alla sidor av abnormiladervisningen och abnormväseadet samt
att inom överstyrelsen bereda och föredraga dit hörande viktigare ärenden. Den verksamhet,
som sålunda skulle tilldelas denna inspektör, borde, synes det, taga hans tid
och förmåga till så stor utsträckning i anspråk, att han ej lämpligen skulle kunna vid
sidan av densamma sköta annan tjänst. Han kunde då helt fästas vid överstyrelsen,
varigenom denna finge ständig tillgång till sakkunskap i hithörande frågor, och abnormväsendet
å sin sida erhölle inom överstyrelsen en ständig representant, som genom sin
ställning ägde bästa möjlighet att där tillvarataga dess intressen. Det synes ingalunda
uteslutet, att en enda person skulle kunna förvärva den insikt i olika grenar av abnormväsendet,
att han skulle kunna med tillbörlig sakkunskap övervaka dem och, så långt
93
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 204.
hans inflytande nådde, stödja och främja dem. Möjligheten härav styrkes av den erfarenhet,
som gjorts i Finland, där samtliga till abnormväsendet hörande anstalter äro
ställda under en enda inspektör, som tillika företräder dem inom skolöverstyrelsen.
Nu har kommittén emellertid av skäl, som i det följande skola närmare angivas,
ansett, att av anstalterna för abnormundervisningen endast dövstum- och blindanstalterna
böra i administrativt hänseende ställas i förbindelse med den föreslagna överstyrelsen.
En inspektör ensamt för dövstum- och hlin danstalterna åter skulle icke kunna
på det sätt, som ovan sagts, fästas vid överstyrelsen, då den verksamhet han hade att
utöva icke bleve tillräckligt omfattande för att giva honom full sysselsättning. Inspektionen
måste således anordnas som bisyssla, och frågan blir då, om den bör anförtros
åt eu person eller fördelas på två personer, den ene för dövstum- och den andre för
blindanstalterna. I detta avseende har kommittén under överläggning med de för ändamålet
tillkallade särskilda sakkunniga kommit till den uppfattningen, att de olägenheter,
som kunna vara förenade med anlitandet av en enda person för ifrågavarande
inspektion, och de svårigheter, som kunna möta vid försöket att finna någon för en
sådan uppgift lämplig, äro så pass stora, att man helst bör tänka sig inspektörsverksamheten
överlämnad åt två särskilda personer. I enlighet med de sakkunnigas framställning
vill kommittén därför föreslå, att inspektionen av dövstum- och blindundervisningen
anförtros åt personer, vilka visserligen i sin verksamhet som inspektörer bliva
fästa vid överstyrelsen såsom dess sakkunniga funktionärer men som dock icke få denna
verksamhet till enda befattning utan fullgöra den såsom särskilt uppdrag oavsett annan
tjänst eller verksamhet.
För sådant uppdrag väl ägnade personer torde kunna erhållas bland nuvarande
eller förutvarande lärare vid ifrågavarande läroanstalter, särskilt anstalterna för utbildning
av dövstum- eller blindlärare. Deras huvuduppgift bör bliva att inspektera anstalterna
för dövstum- och blindundervisningen och med anledning av inspektionen
avgiva berättelser, men de böra ock vid behov kunna inkallas till överstyrelsen att där
föredraga vissa ärenden eller eljest lämna erforderliga meddelanden. Den ovan påpekade
samhörigheten mellan dövstum- och blindskolorna samt folkskoleväsendet gör
det naturligt, att de ifrågavarande sakkunniga inom överstyrelsen tillhöra de byråer
eller avdelningar, som handhava vården om folkskolorna.
De över detta förslag hörda myndigheterna tillstyrka i regel det- Myndigsamma.
Jag anför ur de avgivna utlåtandena följande: heterna.
Inspektören över dövstumskolorna finner förslaget val grundat och avvägt
och har intet att att erinra mot detsamma.
Han anför, att då nu ett med stor omsorg utarbetat förslag till gemensam skolöverstyrelse
för rikets skolväsen förelåge, det skulle vara att åsidosätta dövstumundervisningens
intresse, om ej den centrala pedagogiska ledningen av denna undervisning
överlämnades åt den föreslagna överstyrelsen. Egenartad, som denna undervisning
vore, och därigenom lätt utsatt för faran av isolering, skulle dess krav kunna bliva
tillbakasätta, om ej den myndighet, som skulle komma att utöva högsta ledningen av
den hörande ungdomens undervisning, även hade överinseende över de dövstummas
undervisning samt befogenhet att bevaka dess intressen. Av detta skäl liksom ock av
det av kommittén anförda, att dövstumskolan vore samhörig med folkskolan, syntes
naturligt, att dövstumskolorna lades under den föreslagna överstyrelsen.
Styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet anser dövstumskolorna i lika
hög grad som övriga folkundervisningsanstalter vara i behov av en central
94
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
ledning och uttalar sin livliga anslutning till tanken, att dövstumskoloma
skulle komma att sortera under överstyrelsen. I tillstyrkande riktning
yttra sig även styrelserna för fjärde, sjätte och sjunde dövstumskoldistrikten.
Styrelsen i första döv stumskoldistriktet förmenar, att något behov även
överstyrelse visserligen ej gjort sig kännbart, men anser å andra sidan,
att några betänkligheter mot förslaget ej förefunnes.
Styrelsen för andra dövstumskoldistriktet avstyrker däremot bifall till
förslaget.
Rektor Aurell (sjätte dövstumskoldistriktet) anser, att skälet för eu
central ledning för folkskolan ej alls förefunnes i fråga om dövstumskolan,
vars inordnande under överstyrelsen endast vore att anse som en rätt
naturlig följd av dess upprättande.
Den jämförelsevis ringa beröring, dövstumskolan hade med statsmakten, förmedlades
nu genom folkskolebyrån i ecklesiastikdepartementet. Den omständigheten, att
folkskolebyrån ej ägde någon egentlig administrativ myndighet vis å vis dövstumskolan,
syntes ej hava medfört någon nämnvärd olägenhet för samma skola. Någon uppgift
att vara en central ledning för dövstumskolan hade byrån ej haft, och något behov av
en centralisering av ledningen av dovstumundervisningen syntes ej vara för handen.
Snarare syntes det få anses som en vinst för denna undervisning, att ledningen läge
hos de särskilda distriktsstyrelserna.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län och i Östergötlands
län anse någon central ledning för dövstumskoloma ej vara av nöden.
Beträffande arbetsfördelningen mellan överstyrelsen och distriktsstyrelserna
anser inspektören över dövstumskoloma, att kommittén på ett lyckligt
sätt löst uppgiften angående fördelningen av uppsikten över dövstumskolorna
mellan de kommunala myndigheterna och överstyrelsen.
Styrelsen för femte dövstumskoldistriktet finner fördelarna av den anordning,
kommittén föreslagit, alldeles påtagliga.
Styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet finner däremot ej, att det utarbetade
förslaget till arbetsfördelning vore det ändamålsenligaste, och hänvisar
till ett förslag till en dylik fördelning, som redan år 1909 gjorts av
föreståndaren för tredje distriktets dövstumskola, vilket förslag styrelsen
finner vara att föredraga.
Vad angår inspektionen finner styrelsen för femte dövstumskoldistriktet
det helt naturligt, att inspektören över dövstumskoloma får den uppgift,
som i betänkandet angives.
Kommitténs förslag angående ordnande av dövstumskoleinspektionen
tillfredsställer däremot icke styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet, som
anser, att en för abnormväsendet i dess helhet gemensam inspektör borde
anställas i överstyrelsen. Styrelsen uttalar sig även för att i överstyrelsen
borde upprättas en abnormskolebyrå, vars chef borde vara inspektör för
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 95
dövstum- och blindskolorna samt för den pedagogiska sidan av sinnesslövården.
Sistnämnda uttalande överensstämmer med en synpunkt, som framhållits
av rektor Prawitz, vilken tillstyrker kommitténs förslag, under förutsättning
att en på dövstumundervisningens område fullt sakkunnig person
insättes som ledamot i överstyrelsen, samt tillägger, att denne sakkunnige
ledamot tillika möjligen kunde vara inspektör över även skolorna för
blinda och sinnesslöa. Det av rektor Prawitz gjorda förslaget anser sig
emellertid styrelsen för första döv stumskoldistriktet ej böra upptaga, utan
säger sig finna sakkunskapen inom överstyrelsen bliva tillbörligt tillgodosedd,
om vad kommittén i denna sak föreslagit i huvudsak vinner godkännande.
Kommitténs förslag, att till inspektör bör kunna utses nuvarande
eller förutvarande lärare vid ifrågavarande läroanstalter, kan styrelsen
för femte dövstumskoldistriktet ej biträda, då en i tjänst varande lärare
icke lämpligen bör inspektera en undervisning, som han själv företräder.
Liknande synpunkter framhållas även av rektor Aurell och rektor
Prawitz ävensom av styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet, vilken sistnämnda
säger sig icke kunna tillstyrka den lösning av inspektionsfrågan,
som kommittén föreslagit.
Vad därefter angår frågan om blindundervisningen tillstyrker direktionen
för Tomteboda blindinstitut förslaget. Direktionen framhåller, att
åtminstone inom överskådlig tid ingen annan kompetent inspektör över
blindundervisningen kunde tänkas än rektor vid institutet å Tomteboda.
Detta senare skulle då komma att sakna inspektör över undervisningen
därstädes, men någon egentlig olägenhet därav syntes ej under nuvarande
förhållanden vara att befara. Direktionen åberopar i övrigt ett av rektorn
vid institutet A. E. Astrand avgivet utlåtande.
Astrand erinrar däri, hurusom blindanstalterna numera alldeles förlorat den prägel
av välgörenhetsanstalter, de till en början ägde, och nu vore att betrakta — åtminstone
vad Tomteboda och Växjöskolorna anginge — såsom folkskolor, vilka staten upprättat
och underhölle på grund av att lärjungarna till följd av sitt lyte krävde speciell uppfostran
och på grund av att de i de olika orterna förekomme till så ringa antal, att
kommunerna ej kunde förskaffa dem lämplig uppfostran. Någon anledning att beröva
just denna lilla grupp av folkskolor de förmåner, som följde med det ifrågasatta inordnandet,
syntes näppeligen förefinnas, varför Åstrand utan någon tvekan ansåge sig böra
tillstyrka förslaget.
Angående den föreslagna inspektionen yttrar Astrand, att en sådan för närvarande
alldeles saknades, då instruktionen för chefen för folkskolebyrån ej syntes
vara så formulerad, att han ansåge sig äga inspektionsrätt beträffande blindskolorna.
Utom andra olägenheter medförde denna brist en viss olikformighet vid anstalterna,
som vore otjänlig och näppeligen kunde avhjälpas, utan att en gemensam myndighet,
Departe
mentschefen.
96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
stode över dem alla. Sådana exempel kunde anföras, att det inträffat, att man vid de
båda förskolorna läst olika kurser i en del undervisningsämnen, vilket tydligtvis måst
medföra svårigheter, då sedermera lärjungarna förts tillsamman i institutets tredje
klass. Olika grundsatser hade ock vid de båda förskolorna giort sig gällande beträffande
sättet för utskrivning från förskola. Den i betänkandet omnämnda inspektionen
av blindanstalterna syntes väl egentligen avse den pedagogiska inspektionen i vanlig
mening, men det syntes vara självfallet, att med blindskolornas inordnande under
centralstyrelsen också följde, att de komrne i åtnjutande av förmånen av den speciella
inspektion beträffande hygieniska förhållanden, fysisk uppfostran och undervisning i
husligt arbete, som i betänkandet föreslagits.
Styrelsen för förskolan i Växjö har i huvudsak ingenting att erinra
mot förslaget, om än den föreslagna inspektionen icke syntes densamma
vara synnerligen påkallad.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län och i Östergötlands
län anse en central ledning av blindanstalterna ej vara av nöden.
Såsom kommittén i sitt betänkande framhållit, är den uppfostringsoch
undervisningsverksamhet, som bedrives vid nu ifrågavarande läroanstalter,
beträffande både mål och medel i många avseenden samhörande
med arbetet i folkskolan. Dövstum- och blindskolorna äro, såsom även
påpekats, att betrakta som ett slags folkskolor, vilkas lärjungar på grund
av sina lyten påkalla en i vissa avseenden speciell behandling. Då emellertid
sådana barn förekomma till så ringa antal inom de olika kommunerna,
att dessa ej var för sig genom särskilda anstalter kunna tillgodose deras
undervisning och uppfostran, hava större kommunala sammanslutningar med
understöd av staten samt i vissa fall staten själv åtagit sig denna. Det finnes
alltså å ena sidan en bestämd samhörighet mellan dessa anstalter och
den allmänna folkskolan. A andra sidan innebär såväl anstalternas egenart
som deras särställning i förhållande till det kommunala skolarbetet en
viss fara för dem att avstängas från den allmänna utvecklingen av detta
arbete. Såväl det ena som det andra gör det i hög grad önskligt, att
ifrågavarande anstalter ej ställas utanför en blivande skolöverstyrelses inseende
och ledning.
Den av kommittén föreslagna arbetsfördelningen mellan de lokala
myndigheterna och den centrala ledningen finner jag vara väl avvägd.
Några av de önskemål, kommittén i nu berörda framställning uttalat, torde
emellertid för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd. Kommittén
har nämligen ifrågasatt, huruvida icke beträffande lärartillsättningar vid
dövstumskolorna skolöverstyrelsen borde bliva besvärsinstans. Vidare har
det synts kommittén, att den chefen för ecklesiastikdepartementet nu tillkommande
befogenheten att åt dövstumlärarkandidater anvisa dövstumskola
för genomgående av provår och att utse sakkunniga för övervarande av
97
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
avgångsexamen med dessa lärarkandidater bör överflyttas på skolöverstyrelsen.
Den författning, i vilken ändring påkallas av vad kommittén sålunda
förordat, har enligt min mening karaktären av en utav Konungen
och Riksdagen gemensamt stiftad lag. Då denna lag även i andra än här
ifrågavarande avseenden påkallar viss omarbetning, torde med de ifrågasatta
ändringarna tillsvidare böra anstå, och detta torde kunna ske utan större
olägenhet, då i de besvärsmål rörande lärartillsättningar, vilka ankomma på
Kungl. Maj:ts prövning, skolöverstyrelsens uttalande i allt fall kan inhämtas
och då det likaledes torde stå chefen för ecklesiastikdepartementet fritt att
vid fullgörandet av förberörda funktioner inhämta skolöverstyrelsens mening.
I fråga om den närmare anordningen av inspektionen över anstalterna
hava olika meningar blivit i de avgivna utlåtandena uttalade. Från vissa håll
förordar man en anordning med olika inspektörer för olika slag av anstalter,
alltså en inspektör för dövstum- och en för blindanstalterna. Från
andra håll gör man gällande, att inspektionen av samtliga abnormanstalter
skulle med fördel kunna läggas i en persons hand. Enligt min uppfattning
bör denna angelägenhet ordnas efter för handen varande personliga
förutsättningar, så att man vid varje tidpunkt väljer den form, för vilken
dessa förutsättningar just då äro de mest gynnsamma. Kommittén har
efter överläggning med speciellt sakkunniga uttalat sig för en anordning
med olika inspektörer men icke därmed för all framtid avvisat tanken på
en enhetlig inspektion. För närvarande synes mig denna angelägenhet
lämpligast höra ordnas på det sätt, kommittén förslagit.
Frågan huruvida en i tjänst varande abnormlärare lämpligen bör användas
såsom inspektör är, även den, i icke ringa mån beroende av personliga
förutsättningar och torde i varje fall längre fram kunna tagas
under övervägande.
2. Anstalter för sinnesslöa.
Kommittén yttrar härom:
De anstalter, som finnas i vårt land för vård och. uppfostran av sinnesslöa, avse
dels bildbara, dels obildbara sinnesslöa. Anstalterna för bildbara sinnesslöa äro dels
skolor för sinnesslöa barn, vilka anstalter äro upprättade huvudsakligen av landsting
och städer, som ej deltaga i landsting, eller, såsom i ett par fall, av föreningar och år
1911 uppgingo till ett antal av 27 (i vilket antal ingår den förut nämnda Drottning
Sofias stiftelse i Vänersborg), dels arbetshem för sinnesslöa, vilka äro avsedda för sådana,
som genomgått eu med statsbidrag understödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa
eller annorledes inhämtat en utbildning motsvarande den, som sådan0 anstalt avser att
meddela, och som fortfarande äro i behov av sakkunnig tillsyn. År 1911 funnos 26
dylika arbetshem, av vilka 24 voro förenade med ovannämnda skolor. Inseendet över
såväl skolor som arbetshem utövas av lokalstyrelser, utsedda av landsting eller stadsfullmäktige
eller av vederbörande föreningar. Ifrågavarande anstalter äro underkastade
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 165 höft. (Nr 204.) 13
Kommittén.
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
den inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet bestämmer. Vid 1911 års
utgång funnos i skolorna intagna 949 barn och i arbetshemmen 359 elever. För utbildande
av lärare för sinnesslöa finnes ett statsunderstött tvåårigt seminarium, som
står under inseende av en av Kungl. Maj:t förordnad inspektor; examen därstädes övervakas
av en utav chefen för ecklesiastikdepartementet utsedd sakkunnig. Anstalterna
för obildbara sinnesslöa åter äro dels fristående, dels förenade med anstalter för bildbara
sinnesslöa. I förra fallet stå de under medicinalstyrelsens överinseende och äro
underkastade inspektion av överinspektören för sinnessjukvården i riket. I senare fallet
lyda de under samma myndighet som de anstalter, med vilka de äro förenade. Antalet
asyler för obildbara sinnesslöa utgjorde år 1911 18, av vilka 8 voro fristående. Antalet
där intagna var vid 1911 års slut 472. Statens bidrag till uppfostringsanstalterna och
arbetshemmen uppgick år 1911 till 260,538 kronor, och för år 1913 har anvisats ett
anslag av 255,000 kronor (förslagsanslag) samt för asylerna 120,000 kronor (förslagsanslag).
Såsom av ovan givna redogörelse för ifrågavarande anstalter framgår, är här fråga
om förhållanden, där en enhetlig administrativ ledning är synnerligen svår att bringa
till stånd. Dessa anstalters dubbla karaktär av å ena sidan vårdanstalter och å andra
sidan uppfostringsanstalter omöjliggör deras förläggande uteslutande till det ena eller
det andra förvaltningsområdet. Den inspektion, som för närvarande utövas över sagda
anstalter, är uteslutande av medicinskt-psykiatrisk karaktär, och det är otvivelaktigt
en brist i nuvarande förhållanden, att någon inspektion i pedagogiskt avseende av dessa
anstalter, närmast skolorna, icke förefinnes. Att en sådan inspektion endast kan utövas
av en person, som genom praktisk verksamhet och särskilda studier vunnit erfarenhet
på sinnesslöundervisningens område, ligger i sakens natur, så mycket mera
som med bildbarhet hos här ifrågavarande lärjungar icke blott bör förstås mottaglighet
för teoretisk utbildning utan även och ej mindre mottaglighet för utbildning i praktiskt
avseende. Kommittén har visserligen funnit, att fördelar skulle vara att vinna, därest
ett närmande mellan dessa anstalter och övriga undervisnings- och uppfostringsanstalter
komme till stånd, men dock insett de stora olägenheter, som ur administrativ synpunkt
under nuvarande förhållanden härvid möta. Skulle dessa anstalter på ett eller annat
sätt bringas att sortera under den föreslagna överstyrelsen, skulle detta medföra, att
överstyrelsen finge att syssla med frågor, som läge allt för fjärran från dess egentliga
verksamhetsområde. I vården av dessa anstalter ingå nämligen, såsom här ovan påpekats,
icke blott uppfostringsfrågor utan även frågor, som falla in under dels sociala,
dels psykiatriska synpunkter. Att beträffande ifrågavarande anstalter skilja skolorna å
ena sidan från arbetshemmen och asylerna å den andra och ställa dem i administrativt
avseende under olika myndigheter låter sig på grund av det nära sammanhang, vari
skolorna stå till arbetshemmen och asylerna, ej heller genomföra.
I betraktande av dessa omständigheter har kommittén ansett sig böra inskränka
sig till att uttala önskvärdheten av att ifrågavarande anstalter underkastades, förutom
den medicinskt-psykiatriska inspektionen, vilken givetvis på detta område är och blir
den viktigaste, jämväl den inspektion i pedagogiskt avseende, som Kungl. Maj:t kunde
finna erforderlig.
Medicinalstyrelsen och inspektören över sinnesslöanstalterna hava i avgivna
yttranden biträtt de synpunkter, som härutinnan framförts av kommittén. I
I likhet med medicinalstyrelsen och inspektören över sinnesslöanstalterna
finner jag den av kommittén ifrågasatta anordningen lämplig.
99
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
3. Anstalter för vanföra.
Om detta slag av uppfostrings- och undervisningsanstalter yttrar
kommittén: _ .....
Beträffande undervisningen för vanföra saknas allmänt gällande föreskrifter. De
tre statsunderstödda arbetsskolor, som finnas i vårt land, äro upprättade av enskilda
föreningar, och tillsynen över desamma tillkommer vederbörande styrelser. Dessa arbetsskolors
syfte är att bistå obemedlade lytta och vanföra men andligt normala personer
genom att meddela dem ändamålsenlig undervisning i slöjd, handarbete och olika yrken
och utveckla dem till den skicklighet och de färdigheter, som lämpa sig för deras anlag,
krafter och kroppstillstånd, så att de i möjligaste måtto sättas i stånd att försörja sig
själva. I och med att statsbidrag tilldelats dessa anstalter, hava de ställts under den
inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet förordnar. Skolorna underhållas
av föreningarna i främsta rummet medelst avgifter, till vilka landstingen numera till
större delen bidraga, i övrigt även medelst donationer och enskilda fonder samt statsbidrag.
Elevantalet vid skolorna utgjorde höstterminen 1911 133. Statsbidraget till
elevernas underhåll uppgår för år 1913 till 30,000 kronor. Härjämte har som bidrag
till kostnader för nybyggnader till vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg,
särskilt för anordnande av kliniker vid dessa anstalter, av 1912 års Riksdag
på extra stat för år 1913 uppförts belopp till sammanlagt 189,500 kronor, därav på
sjätte huvudtiteln 85,000 kronor till årliga kostnader och 44,500 kronor till nybyggnader,
eller sammanlagt 129,500 kronor, och på åttonde huvudtiteln 60,000 kronor.
Sedan flera år har i Göteborg en provisorisk avdelning av en ortopedisk klinik
funnits. Genom de anslag, som av 1912 års Riksdag beviljats, har emellertid möjlighet
vunnits att med alla arbetsskolorna för vanföra förbinda ortopediska kliniker, vid vilka
de vanföra redan vid tidiga är kunna erhålla behandling. Därigenom skola de vanföra
kunna bättre utvecklas eller återställas i kroppsligt avseende och även vinna större
färdighet i de olika slag av slöjdarbete, vari de i arbetsskolorna undervisas. Då nu
dylika anordningar för de vanföras vård och utbildning vidtagas, måste tydligen med
arbetsundervisningen i vanföreanstalterna förbindas vanlig skolundervisning. Denna
senare får emellertid i intet avseende karaktär av abnormundervisning. Den synes
därför kunna ställas under samma inspektion som undervisningen i de allmänna skolorna,
i detta fäll närmast folkskolorna.
Mot vad sålunda av kommittén föreslagits hava från de hörda myndigheternas
sida inga anmärkningar blivit framställda.
För min del ansluter jag mig till kommitténs förslag.
4. Uppfostringsåtgärder för vanartade och i sedligt avseende försummade
barn samt minderåriga förbrytare.
Kommittén anför rörande åtgärder av ifrågavarande slag:
Frågan angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn har så sent
som år 1902 blivit föremål för lagstiftning genom lagen den 13 juni 1902, och samma års
Riksdag har som bidrag till uppfostringsanstalter för dylika barn uppfört på ordinarie
stat ett förslagsanslag av 70,000 kronor. Huruvida ärenden, som beröra de i sagda
lag åsyftade barn, till sin natur äro sociala frågor eller uppfostringsfrågor är ett spörsmål,
som har varit föremål för olika meningar. Så har t. ex. av de så kallade departementalkommitterade
och den så kallade kommerskollegiekommittén i gemensamt be
-
Kommittén.
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
Kommittén.
100
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
tänkande angående inrättande av en socialstyrelse den åsikten uttalats, att hithörande
frågor vore av obestridligt social natur och att de borde i sammanhang med fattigvårdsärenden
överföras till den sociala förvaltningen. I yttrande över nämnda betänkande
hade emellertid de för ändamålet tillkallade särskilda sakkunniga erinrat om
att lagstiftningen angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn hade
till syfte att bereda ändamålsenlig uppfostran åt sådana barn under viss ålder och
som sin åsikt uttalat, att hithörande ärenden borde, i den mån de avgjordes av Kungl.
Maj:t, handläggas i ecklesiastikdepartementet, dit de nu vore förlagda.'' Och i sitt anförande
till. statsrådsprotokollet den 22 mars 1912 angående inrättande av en socialstyrelse
anförde chefen för civildepartementet, att han, mod åsidolämnande av ovan
anförda meningsskiljaktighet mellan kommittéerna å ena och de sakkunniga å andra
sidan, huruvida ifrågavarande ärenden i en framtid skulle tilläggas socialförvaltningen
eller undervisningsförvaltningen, anslöte sig till de sakkunnigas uppfattning, att en överflyttning
av dessa ärenden till socialförvaltningen icke för närvarande borde ifrågakomma.
Något uttalande av Riksdagen vid berörda frågas avgörande förekom icke.
A7ad nu vidkommer den uppfattning, som kommittén rörande dessa spörsmål äger,
vill kommittén som sin åsikt framhålla, att hithörande frågor från flera synpunkter
visserligen äga ett framträdande socialt moment men att de till sin väsentliga innebörd
äro att betrakta som uppfostringsfrågor, vilka icke kunna helt undandragas inflytande
från pedagogisk myndighet. Ett särskilt uttryck härför torde ligga i det förhållande,
att barnavårdsnämnden i regel utgöres av skolrådet eller i de större städer,
där skolstyrelse förekommer, av en särskild avdelning av sagda styrelse. Detta gör
också, att dessa ärenden i allmänhet betraktas som rena uppfostringsfrågor. Härtill
kommer vidare, att inspektionen över de enligt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn inrättade skyddshem och
barnhem enligt nådiga cirkuläret den 31 oktober 1902 tillkommer vederbörande folkskoleinspektör,
vilken skulle, då så ske kunde, ordna sina resor till skyddshem och
barnhem i sammanhang med resorna för inspektion av folkskolorna. Även här är sålunda
uppfostringssynpunkten den ledande.
Kommittén skulle sålunda finna det vara mindre lyckligt, om det samband, som
i hithörande frågor råder mellan skolmyndigheterna och hemmen, skulle inom högre
instanser brytas och dessa ärenden genom sin förläggning till annan myndighet förvandlas
till frågor av uteslutande social omvårdnads- och försörjningsnatur. Såväl i
betraktande av det ovan sagda som med hänsyn till det ovissa läge, vari dessa frågor
i administrativt avseende för närvarande befinna sig, anser sig kommittén endast hora
som sin uppfattning uttala, att överstyrelsen bör sättas i tillfälle att på ett eller annat
sätt taga del i den omvårdnad, som från det allmännas sida ägnas åt ifrågavarande
barn. De närmare formerna för överstyrelsens befattning härmed torde emellertid böra
bliva föremål för framtida utredning.
Frågor rörande behandlingen av minderåriga förbrytare, vilka frågor för närvarande
handläggas i justitiedepartementet, hänga nära samman med ärenden angående
vården av sedligt försummade och vanartade barn och hava likaledes så sent som år
1902 blivit föremål för särskild lagstiftning. I anslutning till vad kommittén ovan beträffande
dessa ärenden anfört, är kommittén av den meningen, att även ärenden rörande
minderåriga förbrytare till sin egentliga natur böra vara att betrakta som uppfostringsfrågor.
Emellertid har beträffande grundkaraktären av dessa ärenden meningsskiljaktighet
varit rådande och motsatta åskådningar flerstädes uttalats. Så hava de
ovannämnda kommittéerna uttalat den åsikten, att ett särskiljande av dessa ärenden
från frågor rörande vanartade barn knappast kunde vara att tillråda, och därför före
-
101
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
slagit ett överflyttande jämväl av dessa ärenden till socialförvaltningen. En annan
åskådning hade emellertid av ovanbemälda sakkunniga förfäktats, vilka visserligen medgivit,
att hithörande ärenden i avsevärd mån vore av social innebörd, men framhållit,
att det härvidlag i främsta rummet gällde en särskild form av uppfostran, som samhället
borde ägna dessa individer. Förevarande ärenden syntes de sakkunniga därför
i en framtid höra sammanföras med de därmed nära förbundna angelägenheterna rörande
uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn till det departement,
som handlade övriga uppfostringsfrågor. Tillsvidare och i avvaktan på ytterligare
utredning ansåge de sakkunniga emellertid i alla händelser förevarande ärenden
böra bibehållas i justitiedepartementet, dit de för närvarande vore förlagda. I sitt
nyssberörda anförande till statsrådsprotokollet anslöt sig chefen för civildepartementet
till denna de sakkunnigas uppfattning, att en överflyttning av dessa ärenden till socialförvaltningen
icke för närvarande borde ifrågakomma. Något uttalande av Riksdagen
härom förekom icke.
Att ett nära samband råder mellan frågor rörande vanartade och sedligt försummade
barn och frågor rörande minderåriga förbrytare finner kommittén vara uppenbart.
Av samma skäl, som beträffande de förstnämnda ovan anförts, finner kommittén,
att frågor rörande minderåriga förbrytare till sin väsentligaste innebörd äro att betrakta
som uppfostringsfrågor. Visserligen föreligga här penitentiära och psykiatriska
synpunkter, som ej förefinnas i samma grad beträffande de vanartade och sedligt försummade
barnen, men oavsett dessa sistnämnda synpunkter, finner kommittén likväl
uppfostringssynpunkten vara vid dessa frågors bedömande eu av de väsentligaste. ^ I
likhet med vad kommittén ovan beträffande de vanartade barnen uttalat, vill kommittén,
i betraktande av det ovissa läge, vari jämväl nu ifrågavarande område i administrativt
avseende för närvarande befinner sig, inskränka sig till det uttalandet, att överstyrelsen
bör sättas i tillfälle att i någon mån medverka vid ordnandet och ledningen av den
uppfostran, som kommer ifrågavarande barn till del. De närmare formerna för överstyrelsens
befattning härmed torde emellertid böra bliva föremål för framtida utredning.
Mot vad kommittén sålunda uttalat har i det väsentliga ingen anmärkning
blivit i de av myndigheterna avgivna utlåtandena framställd.
För min egen del har jag så mycket större anledning att biträda
kommitténs uppfattning, som clen på det närmaste överensstämmer med
den åskådning av hithörande frågor, åt vilken jag tidigare haft tillfälle
att offentligen giva uttryck. Jag åberopar härvid särskilt mina uttalanden
i en reservation till det av utsedda kommitterade den 26 oktober 1899
avgivna betänkandet angående vanartade och i sedligt avseende försummade
barns behandling. Enligt min uppfattning äro ifrågavarande ärenden
till sin natur framför allt uppfostringsfrågor och böra därför till sina huvudsakliga
sidor handläggas av pedagogisk myndighet. Folkskolan måste alltid
stå i närmare och livligare förbindelse med hemmen än något annat samhällsorgan
; i folkskolan visar det sig snarast och tydligast, vilka barn som
i uppfostringshänseende äro i hemmen föremål för omvårdnad eller för
försummelse; folkskolan har till sin första och högsta uppgift att främja
barnens sedliga utveckling, och folkskolan har för vinnande av detta mål
O o?
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Kommittén.
till sitt förfogande flera och verksammare medel än någon annan uppfostringsmakt,
ett gott hem naturligtvis undantaget. Härav måste för mig
bliva en given följd, att en överstyrelse, som får sig anförtrodd den
högsta ledningen av folkskolan, måste sättas i tillfälle att, allt efter arten
av barnens sedliga förkommenhet, i större eller mindre utsträckning, medverka
vid ordnandet och ledningen av den uppfostran, som från det allmännas
sida kommer ifrågavarande barn till del. Angående de lämpligaste
formerna för en sådan medverkan torde, såsom kommittén framhållit,
en närmare utredning böra komma till stånd.
9, Skolöverstyrelsen och lärarutbildningen.
1. Folkskoleseminarierna.
Kommittén yttrar sig om den föreslagna skolöverstyrelsens förhållande
till folkskoleseminarierna sålunda:
Kommittén har i det föregående betonat, hurusom folkskolan och dess överbyggnader
äro att betrakta som det huvudsakligaste området för den centrala ledningens
verksamhet. Det ligger emellertid i sakens natur, att i och med skapandet av en överstyrelse
för folkskoleväsendet under densammas inseende också ställas de läroanstalter,
som hava att utbilda de lärarkrafter, vilka för folkskoleväsendet äro behövliga. Bland
dessa läroanstalter komma i första rummet folkskoleseminarierna.
Enligt nu gällande stadga för folkskoleseminarierna i riket av den 29 januari
1886 vilar omsorgen om anstalterna för utbildningen av folkskollärare till väsentlig del
på domkapitlen. Utom den allmänna tillsyn och vård om dessa anstalter, som domkapitlen
äga på grund av historiska förhållanden och sin egenskap av att vara de enda
hittillsvarande distriktsstyrelserna för denna gren av undervisningsväsendet, hava domkapitlen
med avseende på seminarierna en hel del uppgifter av såväl pedagogisk som
rent administrativ innebörd. Under det seminarierna sålunda i första hand sortera
under domkapitlen, ligger den centrala ledningen av dem hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet.
Till den från ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå utgående
centrala ledningen av seminarierna hör bland annat den inspektion, som sagda byrås
chef utövar över desamma.
Då kommittén nu övergår till att redogöra för i vad mån seminarierna enligt
kommitténs mening böra inordnas under den föreslagna skolöverstyrelsen, vill kommittén
begränsa sig till angivande av vissa allmänna synpunkter i betraktande därav,
att kommittén i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna
behandlat denna fråga och där framlagt ett detaljerat förslag i ämnet.
I sagda betänkande har kommittén ej mindre funnit självfallet, att seminarierna
borde inordnas under en blivande överstyrelse för landets folkundervisning, än även i
sitt i samma betänkande avgivna förslag till stadga för statens folkskoleseminarier räknat
med en sådan överstyrelse såsom en given förutsättning. Vissa synpunkter rörande
densammas befattning med seminarierna har kommittén angivit i ovanberörda betänkande
I: 1 sid. 473 ff., och de allmänna befogenheter och uppgifter, som kommittén
velat uppdraga åt sagda överstyrelse, äro sammanfattade i §§ 173—179 av nämnda
örslag till seminariestadga. Hur kommittén tänkt sig en lokal styrelse för seminarierna
r närmare utvecklat i samma betänkande sid. 474 ff.
103
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Den ställning, seminarierna skulle komma att intaga till flen föreslagna överstyrelsen
för folkundervisningsväsendet, synes i det hela böra bliva likartad med den, som
de allmänna läroverken intaga till läroverksöverstyrelsen.
Särskilt gäller det att liksom i fråga om läroverken även i fråga om seminarierna
söka få till stånd en verklig personlig förbindelse mellan läroanstalterna och den centrala
ledningen. Medlet härför är i första rummet eu från denna ledning utgående
inspektion med därav föranledda personliga besök vid läroanstalterna av vederbörande
ledamot i den centrala styrelsen.
Kommittén har därför funnit önskligt, att den inspektion över seminarierna, som
för närvarande utövas av chefen för ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå, överföres
på den föreslagna överstyrelsen. Det är att vänta, att om inspektionen förlägges till
den föreslagna överstyrelsen, inspektionsbesöken skola kunna förekomma oftare och inspektionen
därigenom skall kunna erhålla en ännu större betydelse för seminarierna,
än under nuvarande förhållanden är möjligt.
Det torde vidare få anses självfallet, att alla frågor, som på ett eller annat sätt
beröra den vid seminarierna bedrivna undervisningen och som äro av den art och betydelse,
att de fordra handläggning av en högre pedagogisk myndighet, böra komma
under överstyrelsens omprövning. Hit höra sådana uppgifter som utarbetandet av
normalplan för undervisningen och av förslag till organisatoriska förändringar eller
förändringar i för seminarierna gällande lagstiftning.
Bland de många löpande göromål, som komma att fälla under överstyrelsens
handläggning, torde de, som angå lärarpersonalen, bliva de viktigaste. Kommittén har
på flera ställen i sitt ovan berörda betänkande angivit sin åsikt om det lämpliga i att
seminariernas lärare med avseende på formerna för tjänstetillsättning komme i samma
ställning som de allmänna läroverkens. Kommittén har därför föreslagit, att vid utnämnande
eller förordnande av seminarierektor den förberedande behandlingen av
ärendet och avgivandet av underdånigt förord bör komma att tillhöra överstyrelsen.
Seminariernas ämneslärare skola enligt kommitténs förslag utnämnas av Kungl. Maja.
sedan överstyrelsen med avgivande av sina skäl avlämnat underdånigt förslag. Beträffande
övningslärare vid seminarierna har kommittén föreslagit, att de i likhet med
motsvarande lärare vid de allmänna läroverken skola utnämnas av överstyrelsen. Även
lärarna vid seminariernas övningsskolor böra enligt kommitténs förslag tillsättas av
överstyrelsen. I frågor rörande lärares avgång ur tjänsten bör det tillkomma överstyrelsen
att alltefter tjänstens beskaffenhet besluta i ärendet eller med eget yttrande
överlämna detsamma till Kungl. Maj:t. Att förordnande av vikarier och extra lärare
skall tillkomma överstyrelsen ingår ock i förslaget.
Vidare torde det ligga i sakens natur, att överstyrelsen får befattning med frågor
rörande särskild utbildning av seminarielärare. Hit hör anordnandet då och då
av speciella kurser i en eller annan undervisningsgren, motsvarande de kurser, som
genom läroverksöverstyrelsens försorg under senare år anordnats för lärare vid de allmänna
läroverken och flickskolorna. De provårskurser, som komma att förläggas till
seminarierna, böra givetvis ställas under överstyrelsens överinseende. I sammanhang
med frågan om provårsuthildningen vill kommittén erinra om det för seminarierna
mindre fördelaktiga förhållandet, att vid allmänt läroverk genomgånget provår väl berättigar
till läraranställning vid seminarium, men att vid seminarium genomgånget
provår däremot icke ger behörighet till anställning som lärare vid allmänt läroverk.
Kommer, på sätt kommittén föreslagit, ett samband till stånd mellan en blivande central
styrelse för folkundervisningen och den nuvarande läroverksöverstyrelsen, torde sådana
anordningar kunna träffas, att den lärarkandidat, som så önskade, kunde under
104
Myn digheterna.
Departe
mentschefen.
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.
sin provårskurs få tillfälle att inhämta erfarenhet såväl på seminariernas som på de
allmänna läroverkens område och därigenom erhålla behörighet till anställning vid
båda slagen av undervisningsanstalter. Till spörsmål angående lärarutbildningen torde
även höra frågor rörande resestipendier för seminarielärare, med vilka ärenden överstyrelsen
givetvis bör få befattning.
I frågor angående tjänstledighet för lärare har kommittén i sitt förslag givit överstyrelsen
vissa befogenheter, i det närmaste likartade med dem, vilka den nuvarande
läroverksöverstyrelsen har beträffande de allmänna läroverkens lärare.
Med frågor angående lärares uppflyttning i högre lönegrad, angående kvarstående
i tjänst efter uppnådd pensionsålder och angående förening av tjänster bör överstyrelsen
enligt förslaget hava samma befattning som den, läroverksstyrelsen har inom sitt område.
Slutligen har kommittén, utan att anse sig kunna avgöra i vad mån frågan vore
av beskaffenhet att påkalla kyrkomötets hörande, funnit det ligga i sakens natur, att
den blivande överstyrelsen erhölle en viss disciplinär myndighet över lärarna vid folkskoleseminarierna.
Det torde vidare få anses självfallet, att överstyrelsen får att handlägga frågor
rörande skolhygieniska förhållanden samt rörande de mer eller mindre omfattande
byggnadsföretag, som kunna tänkas förekomma vid seminarierna. Yad byggnadsfrågor
beträffar, torde särskilt under de närmaste åren dessa ärenden medföra ett betydande
arbete för seminariernas centrala ledning.
- Slutligen bör det tillkomma överstyrelsen att avgöra vissa undervisningen vid seminarierna
berörande mindre frågor, för vilka här ej kan i enskildheter redogöras,
liksom överstyrelsen bör hava att från vederbörande seminarier mottaga och pröva
vissa redogörelser och uppgifter m. m. Kommittén får i fråga om dessa smärre ärenden
hänvisa till sitt i förutnämnda betänkande avgivna förslag till seminariestadga. I
I samband med framläggande av förslag till anvisande av höjda anslag
till folkskoleseminarierna får jag senare i dag anledning uttala mig om den
befattning med nämnda läroanstalter, som synes böra tillkomma den föreslagna
skolöverstyrelsen. Jag blir då också i tillfälle att redogöra för
och yttra mig över de utlåtanden, som av myndigheter och andra avgivits
i denna del av ärendet och vilka i det väsentliga sammanfalla med de av
samma myndigheter avgivna utlåtanden över seminariefrågan. Här torde
jag därför kunna rörande dem nöja mig med detta omnämnande.
Av seminariernas nära samhörighet med folkskoleväsendet torde såsom
en given konsekvens följa, att deras centrala ledning bör utövas
av samma organ, som har ledningen av folkskoleväsendet sig ombetrodd.
1 fråga om sagda läroanstalter har hittills från folkskolebyråns sida en
mera omedelbar ledning utövats än i fråga om övriga folkundervisningsanstalter.
Åtskilliga seminarierna vidkommande ärenden hava nämligen
direkt handlagts inom byrån och avgjorts av Kungl. Maj:t, varjämte
nämnda byrås chef utövat inspektion över seminarierna. En överflyttning
av dessa läroanstalters ledning från folkskolebyrån till skolöverstyrelsen
skulle sålunda icke innebära införandet av någon förut på förevarande
område ej befintlig centralisation; den skulle blott göra det möjligt, att
105
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
deri redan förefintliga centralledningen komme att utövas av en för ändamålet
särskilt kvalificerad person, vilken kunde däråt ägna väsentligen mera
av sin arbetskraft, än vad nu kan bliva fallet.
Yad angår den befogenhet, som skulle tillkomma överstyrelsen i fråga
om seminarierna, bleve denna enligt det föreliggande förslaget, till vilket
jag i denna punkt i det hela ansluter mig, väsentligen likartad med
den, som den nuvarande läroverksöverstyrelsen äger i fråga om de allmänna
läroverken. En viss olikhet skulle dock härutinnan bliva rådande
därigenom, att seminarierna i vissa avseenden skulle lyda jämväl under
lokala myndigheter, vilket i det hela icke är fallet med de allmänna läroverken.
Kommittén har föreslagit, att seminarierna skulle ställas under särskilda
för ändamålet sammansatta lokalstyrelser. Av skäl, som jag får angiva
vid behandlingen av frågan om höjda anslag till seminarierna, har jag
ansett mig böra frångå kommitténs förslag i denna punkt och i stället
föreslå, att den lokala ledning av seminarierna, som enligt min mening
alltjämt bör finnas, skall liksom hittills utövas av domkapitlen. Rörande
fördelningen av befogenhet mellan överstyrelsen och de lokala myndigheterna
synes mig kommitténs förslag i det hela kunna vidhållas", även
om de av kommittén föreslagna lokalstyrelserna komma att ersättas av
domkapitlen.
Kommittén har i sitt betänkande något vidrört frågan om seminarielärarnas
ställning i disciplinärt avseende. För närvarande lyda de, liksom
fallet är med läroverkslärarna, på grund av en del äldre bestämmelser av
kyrkolags natur i sådant hänseende under domkapitlen. Vid läroverksöverstyrelsens
tillkomst tillerkändes emellertid densamma vissa befogenheter
i fråga om disciplinen vid de allmänna läroverken, befogenheter,
som dock icke inkräktade på berörda, domkapitlen tillkommande rättigheter.
Därigenom tillskapades på ifrågavarande område en dualism, som
icke lärer kunna lösas annat än med kyrkomötets medverkan. Tillsvidare,
och intill dess så skett, synes seminarielärarnas ställning i disciplinärt hänseende
böra ordnas i överensstämmelse med läroverkslärarnas.
2. Småskoleseminarierna.
De till ett antal av omkring 30 uppgående småskoleseminarierna
underhållas dels av landstingen och dels av enskilda samt äro i administrativt
hänseende underlydande de korporationer och enskilda, som upprättat
och ekonomiskt underhålla desamma. Enligt kungl. stadgan den 28 maj
1897 angående prövning vid de under offentlig kontroll stående småskoleseminarierna
är varje sådant seminarium underkastat den inspektion, som
chefen för ecklesiastikdepartementet föreskriver, varjämte avgångsprövningen
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.) 14
Kommittén.
106 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 204.
vid seminariet skall förrättas i närvaro av en utav chefen för ecklesiastikdepartementet
förordnad sakkunnig, som har att rörande prövningen avgiva
berättelse till departementet. Enligt kungl. kungörelsen den 27 maj
1898 äger landsting eller stad, som ej deltager i landsting, att till avlönande
av lärare och lärarinnor vid av landstinget eller staden inrättat
seminarium för bildande av lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre
folkskola eller av biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola under
vissa villkor uppbära bidrag av allmänna medel enligt samma grunder,
som gälla med avseende på de lönetillskott, vilka av statsmedel utgå till
skoldistrikt för avlönande av lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och
småskolor.
Om ledningen av dessa anstalter yttrar kommittén:
De skäl, som kommittén framhållit för behovet av en verksammare central administration
av folkskoleseminarierna, gälla även i fråga om småskoleseminarierna, helst
som vid dessa utbildas mer än hälften av de lärare, som för närvarande tjänstgöra
vid våra folk- och småskolor.
Så länge småskoleseminarierna behålla sin natur av kommunala eller enskilda
institutioner, torde en blivande överstyrelses befattning med clessa läroanstalter ej
kunna i alla avseenden bliva av lika ingående beskaffenhet som beträffande folkskoleseminarierna.
Den inspektion, som överstyrelsen i varje fäll måste utöva över ifrågavarande
anstalter, bör dock bliva av samma omedelbara beskaffenhet som i fråga om
folkskoleseminarierna. Att småskoleseminarierna, som under senare år såväl i fråga om
lärokursens omfattning som i fråga om undervisningens yttre hjälpmedel varit stadda i
rask utveckling, skola med hänsyn till sin betydelsefulla uppgift inom skolväsendet i
särskild grad påkalla en central skolstyrelses uppmärksamhet och omsorg synes uppenbart.
På detta område föreligga betydelsefulla uppgifter, vilka eu blivande överstyrelse
snarast möjligt bör söka bringa till lösning. Sålunda krävas förändringar i den kungl.
stadgan deri 28 maj 1897 bland annat i den riktning, att bestämda inträdesfor dringar
bliva fastställda och fordringarna ifråga om de vid avgångsprövningen erforderliga kunskaperna
bliva skärpta. Visserligen måste erkännas, att i undervisningen vid småskoleseminarierna
på senare tiden stora framsteg redan blivit gjorda, men dock är även
för dessa läroanstalter eu tidsenlig normerande undervisningsplan i hög grad av behovet
påkallad. Till överstyrelsens befattning med ifrågavarande läroanstalter torde vidare
höra höra att förordna och entlediga inspektor, att förordna censorer vid avgångsprövningen
samt att förbereda frågor angående anslagsäskanden hos Riksdagen. Genom
insända uppgifter och årsredogörelser bör överstyrelsen jämväl äga möjlighet att följa
deras verksamhet.
En viss särställning intaga det lapska småskoleseminariet i Murjek och det
så kallade finska småskoleseminariet i Haparanda, betingad av dessa seminariers
karaktär av statsinstitutioner. För det förra äro närmare bestämmelser givna i
nådigt brev den 21 maj 1875. I betraktande'' av vad kommittén anfört beträffande
det lapska folkskoleväsendet, har kommittén ej ansett sig höra föreslå
några förändringar i nu rådande förhållanden i annan mån, än att seminariet
må underkastas inspektion från den centrala ledningens sida. För seminariet i Haparanda
åter äro närmare bestämmelser givna i nådigt brev den 19 april 1875, enligt
vilket detsamma i rätt stor utsträckning lyder under vederbörande domkapitel. I an
-
107
Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.
slutning till vad kommittén beträffande det så kallade finska skolväsendet föreslagit,
bar kommittén funnit, att i fråga om sistnämnda läroanstalts ställning i administrativt
avseende böra i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som kommittén i sagda avseende
föreslagit beträffande folkskoleseminarierna i riket.
Mot vad kommittén sålunda anfört har i en punkt erinran gjorts av
domkapitlet i Luleå, som i avgivet utlåtande yttrar:
Med stor tillfredsställelse antecknar domkapitlet, att även småskoleseminarierna
inom riket föreslagits att komma under överstyrelsens ledning och därmed i åtnjutande
av den befruktande inverkan och effektiva inspektion, som dessa hitintills så fristående
men ytterst viktiga utbildningsanstalter länge tarvat. Kommittén har även hemställt,
att det finska småskoleseminariet i Haparanda skall läggas under överstyrelsen, men
från dennas ledning undantagit det lapska statsseminariet i Murjek. Enligt domkapitlets
mening påkalla inga nämnvärda skäl ett sådant undantagande, på grund varav
och då överstyrelsens ledning kan skänka seminariet stora fördelar i rent pedagogiskt
hänseende, domkapitlet för sin del vill föreslå, att också sistberörda seminarium får
samordnas med de övriga.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län och i Östergötlands
län anse däremot, att i fråga om småskoleseminarierna något behov av
centralisation ej förefinnes, varemot seminarierna fortfarande böra vara
underkastade kontroll och inspektion.
Stockholms stads konsistorium finner frågan outredd.
På grund av vad domkapitlet i Luleå anfört synes mig det lapska
statsseminariet i Murjek böra i samma utsträckning som statens övriga
seminarier läggas under en blivande överstyrelses ledning. I övrigt
ansluter jag mig till kommitténs förslag.
3. Fortbildningskurser.
Till åtgärder för folkskollärarkårens utbildning höra även vissa för
densammas fortbildning avsedda, dels av kommuner och enskilda, dels
medelst statsbidrag understödda kurser, som hållas i olika delar av landet.
Om dessa kurser yttrar kommittén:
Den fortbildning, folkskollärarna äro i behov av, är av flera slag. Synnerligen
aktuell är för närvarande en fortbildning i rent praktisk riktning, betingad av de pågående
strävandena efter en mera praktisk läggning av undervisningen i folkskolor och
fortsättningsskolor; till denna fortbildning höra slöjdkurser, jordbrukskurser, trädgårdskurser,
hembygdskurser och dylikt. Andra fortbildningskurser äro kurser i olika teoretiska
skolämnen, nykterhetsundervisningskurser, kurser i teckning, i gymnastik och
lek m. fl. Till frågan om folkskollärarnas fortbildning kunna ock hänföras den tidigare
berörda frågan angående resestipendier för folkskollärare och småskollärare samt likaledes
frågan om dylika stipendier för lärare vid högre folkskolor.
Vikten av hithörande frågor har på mångfaldiga ställen framhållits och torde ej
här än ytterligare behöva betonas. Det är utan tvivel ett statsintresse av stor betydelse,
Myndighe
terna.
Departe
mentschefen.
Kommittén.
108
Myndighe
terna.
Departementschefen.
Stiftelsen å
Näs.
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
varom när är fråga, vilket framgår därav, att hithörande spörsmål, närmast ovanberörda
curser, mer och mer vunnit statsmakternas beaktande. Årligen utgå av statsmedel
anslag till kurser med ovan angivna syftemål. Det är givet, att staten måste fordra
en viss tiUsvn over ledningen av dessa kurser, och det torde få anses lika givet, att
den centrala ledning, som har sig anförtrodd folk- och sm åskollärarnas utbildning och
som sålunda ej kan hållas utanför hithörande frågor, bör ej blott äga tillfälle att genom
en stödjande verksamhet bär göra sin sakkunskap och sin erfarenhet gällande utan
aven hava till uppgift att tillvarataga de statsintressen, som föreligga med avseende på
organisationen av hithörande frågor.
Framför allt är det fortsättningsskolans ombildning i enlighet med de synpunkter,
vilka kommittén förut angivit, som gör frågan om folkskollärarnas fortbildning till en
fråga av stor betydelse och kommer att giva en blivande skolöverstyrelse maktpåliggande
uppgiiter för denna frågas ändamålsenliga lösning.
De i ärendet hörda vederbörande hava i denna punkt icke framställt
någon anmärkning.
Jag ansluter mig till kommitténs uttalande.
I detta sammanhang anser jag mig höra beröra den under namn av
August Abrahamsons stiftelse å fjäs befintliga läroanstalten. Angående
denna yttrar kommittén:
. A:is läroanstalt, som från början varit eu privat institution, har genom testamente
^ ö''/enämnacl svenska staten. Anstalten har till ändamål att genom fortsatt
utbildning av lärare och lärarinnor, som redan ägnat sig åt undervisning, verka för
uppfostran i allmänhet och särskilt för användandet därvid av den pedagogiska slöjden.
laroanslalt tillhör staten och är avsedd för lärarpersonalens fortsatta
utbildning, bär tanke uppstått, huruvida icke densamma på ett eller annat sätt borde
bringas i samband med flen föreslagna överstyrelsen. Såsom 1912 års Riksdag i skrivelse
angående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel anfört,
lärer staten genom övertagande av den Abrahamsonska stiftelsen å Näs få anses hava
lkfa/tt sig förpliktelsen att upprätthålla och utveckla densamma i överensstämmelse
men aess ändamål. Nu bär emellertid i en av kanslirådet P. E. Lindström gjord utredning
angående sagda stiftelse påvisats, hurusom en revision av stiftelsens reglemente
torde befinnas av behovet påkallad. I betraktande härav anser kommittén, att avgörandet
av frågan om stiftelsens ställning till överstyrelsen hör tills vidare anstå och
företagas i samband med frågan om revision av stiftelsens reglemente.
I likhet med kommittén och på de av kommittén anförda skälen finner
jag lämpligt, att avgörandet av frågan om stiftelsens ställning till skolöverstyrelsen
tills vidare anstår.
10, Skolöverstyrelsen och folkbildningsrörelsen
i allmänhet.
Till övriga anordningar för allmän folkbildning höra de olika grenarna
av det statsunderstödda bildningsarbetet bland den vuxna ungdomen, nämligen
folkhögskolan, föreläsnings- och biblioteksverksamheten samt anordningar
för idrott och fysisk utbildning i allmänhet.
109
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
När jag nu går att redogöra för huru de nu nämnda anordningarna
för allmän folkbildning synas mig böra föras in under den ifrågasatta
skolöverstyrelsen, skall jag först erinra om vad som i fråga om ledningen
av sagda, anordningar samt deras främjande i övrigt hittills blivit åtgjort
från statens sida.
Vad då först angår folkhögskolorna utövas från och med år 1913 uppsikten
över dessa av en särskild folkhögskoleinspektör. I samband med
den höjning av statsunderstöden åt folkhögskolor, som 1912 års Riksdag på
Kungl. Maj:ts framställning beviljade, biföll Riksdagen Kungl. Maj:ts förslag
om arvode åt en av Kungl. Maj:t för viss tid tillsatt inspektör över samtliga
statsunderstödda folkhögskolor i riket. 1 enlighet med den för folkhögskoleinspektören
av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen av den 23 september
1912 skall det huvudsakligen åligga ifrågavarande befattningshavare
att med uppmärksamhet följa de statsunderstödda folkhögskolornas verksamhet,
att övervaka efterlevnaden av för dem gällande bestämmelser samt
att genom upplysningar och råd kraftigt understödja skolstyrelser, föreståndare
och lärare i deras arbete. Flan skall genom personliga besök
skaffa sig ingående kännedom om skolornas lärarkrafter, undervisningsplan,
undervisningssätt och arbetsordning, taga kännedom om deras ekonomiska
förhållanden samt, där så finnes nödigt, söka verka för förbättrande av
desamma. Finner inspektören missförhållanden råda vid en skola, skall
han, därest trots anmodan rättelse ej vidtages, härom göra anmälan till
chefen för ecklesiastikdepartementet. Inspektören bör vidare verka för att
skolorna erhålla väl utbildade och för sitt kall lämpade lärarkrafter samt
avgiva yttrande vid tillsättande och entledigande av föreståndare eller annan
ordinarie lärare. Han har att granska och avgiva yttrande över till Kungl.
Maj:t ingivna ansökningar om understöd till folkhögskolorna och till stipendier
åt elever samt dessutom att uppgöra förslag till fördelningen av
understöd för utbildning av lärare och lärarinnor vid folkhögskolor, inspektören
skall slutligen dels årligen avgiva berättelse om sin verksamhet dels
ock vart femte år avgiva en utförligare redogörelse för inspektionsverksamheten
och för folkhögskoleväsendets utveckling.
Vad föreläsning sverksamheten angår blev genom beslut av 1911 års
Riksdag en konsulent anställd i ecklesiastikdepartementet såsom särskild
föredragande i hithörande ärenden. De uppgifter, som enligt Kungl. Maj:ts
i ärendet till samma års Riksdag avlåtna proposition (nr 218) skulle tillkomma
denne, voro: att granska ansökningar om statsbidrag till föreläsningsanstalter
och därvid särskilt tillse, att verksamheten vid de olika anstalterna
verkligen tjänade det syfte, för vilket den var avsedd, att följa centralbyråernas
och föreläsningsanstalternas verksamhet genom bland annat minst
en konferens årligen med ombud för centralbyråerna, att ingripa, där
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
rättelse syntes erforderlig, att stå till tjänst med råd och upplysningar i
hithörande ärenden samt att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer
och föreläsningsanstalter inkommande statistiska uppgifterna. Vad
hans tjänstgöring beträffar, skulle han under sex veckor, högst två månader
av året vara till hands inom departementet, nämligen från den dag, då
ansökningar om statsbidrag skulle vara inlämnade, och tilldess han hunnit
granska nämnda ansökningar och angående desamma lämnat utlåtande till
departementschefen. Under den övriga delen av året kunde han ordna
sitt arbete mera fritt; han borde dock vara tillgänglig för att på anmodan
lämna råd och upplysningar eller mottaga anmärkningar rörande föreläsningsrörelsen
samt sålunda vara skyldig att dels besvara hithörande skrivelser,
dels vara att personligen träffa, exempelvis under en timme två
dagar i veckan. Därjämte borde han — där han fått kännedom om missförhållanden
— ingripa och skriftligen söka åvägabringa rättelser eller, där
så erfordrades, själv besöka en föreläsningsanstalt för att genom sammanträden
med dess inspektor och styrelse söka åstadkomma ändringar och
förbättringar i densammas verksamhet.
För ärenden rörande folkbibliotek och därmed sammanhörande frågor
hava genom beslut av 1912 års Riksdag i ecklesiastikdepartementet anställts
två konsulenter. Den verksamhet, som enligt Kungl. Maj:ts proposition
(nr 179) till samma års Riksdag angående understödjande av folkbiblioteksväsendet
skulle tillkomma dessa tjänstemän, skulle huvudsakligen omfatta
granskning av inkommande ansökningar om statsbidrag till bibliotek, bokförmedlingsanstalter
m. in. ävensom dessa ärendens föredragning för departementschefen.
Konsulenterna skulle dessutom tillhandagå kommuner, skolor
och enskilda med råd och upplysningar rörande biblioteksverksamheten,
ingripa, där rättelse syntes erforderlig, utgiva och tillställa vederbörande
bibliotek normalkataloger över böcker, vilka kunde erhållas som statsbidrag,
anordna och leda kurser för utbildande av biblioteksföreståndare samt sammanföra
och bearbeta från bibliotek och förinedlingsanstalter inkommande
statistiska och andra uppgifter av intresse för biblioteksväsendet. De båda
konsulenterna skulle icke hava alldeles samma tjänsteställning, i det att
den ene av dem, som skulle benämnas förste bibliotekskonsulent, skulle
hava ledningen av arbetet och vara den i sista hand bestämmande och
ansvarige i de frågor, vilka skulle av konsulenterna avgöras.
Vad slutligen beträffar de åtgärder för allmän fysisk utbildning, varom
i detta sammanhang är fråga, har kommittén för avgivande av förslag
angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet i sitt den 7 mars
1912 avgivna betänkande uttalat sig om höjandet av det allmänna intresset
för hithörande frågor och om nödvändigheten av att tillgodose de krav,
som här förefinnas och alltjämt framväxa. Sagda kommitté har därvid
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 111
bland annat påpekat vikten av att folkskollärarna i sin utbildning erhålla
insikt i och intresse för den fysiska uppfostran, på det att de måtte
kunna, var och en i sin ort, ej blott meddela folkskolebarnen lämplig
fysisk uppfostran utan även verka för anordnande av riktigt bedrivna
kroppsövningar för ortens ungdom i allmänhet. Ännu tydligare framträder
nämnda kommittés syfte att giva största möjliga omfattning åt strävandena
att höja den fysiska uppfostran i dess förslag att gorå folkhögskolorna till
medelpunkter för dessa strävanden. Folkhögskolorna, säger kommittén,
skulle kunna ej blott hos sina elever grundlägga ett starkt och stadigvarande
intresse för kroppsövningar och personlig hygien utan även sprida
och vidmakthålla detta intresse i vida kretsar. Fn fackbildad och intresserad
folkhögskollärare, som hade gymnastiken till sin huvuduppgift, skulle,
fortsätter kommittén, kunna verka mycket gott. om han ville ägna sig åt
att leda det på landsbygden alltmer vaknande idrottsintresset in på sunda
banor. Detta skulle kunna ske bland annat genom att vid folkhögskolorna
anordna kurser för utbildning av ledare i gymnastik och idrott för de föreningar,
vilka en sådan lärare förmådde väcka till liv i skolans omnejd.
Kommittén anför beträffande nu omnämnda frågor:
Det ligger i öppen dag, att nu berörda olika grenar av det statsunderstödda bildningsarbetet
äro med varandra nära samhörande. Först och främst förefinnes mellan
föreläsnings- och biblioteksverksamheten ett starkt samband. Fn samverkan mellan
dessa båda verksamhetsgrenar är också av den största betydelse, då de båda tjäna
samma syfte. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 21
april 1911 angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar yttrade dåvarande
departementschefen, att det enligt hans mening skulle bliva en av föreläsningskonsulentens
icke minst viktiga uppgifter att, sedan den inom ecklesiastikdepartementet pågående
utredningen i folkbiblioteksfrågan avslutats och förslag i anledning därav utarbetats,
bidraga till ett närmande mellan föreläsnings- och biblioteksverksamheten,
som redan nu framstode såsom bästa grundvalen för ett verkligt framgångsrikt arbete
på den fria folkbildningens fält. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 12 april 1912 angående understödjande av folkbiblioteksväsendet uttalade
nuvarande departementschefen sin anslutning till nu angivna uttalande och framhöll
bland annat, att förpliktelserna att i förevarande hänseende verka för ett närmande
måste i samma grad åligga folkbiblioteksverksamhetens målsmän, i första hand de
föreslagna bibliotekskonsulenterna. Enligt vad departementschefen erfarit, hade under
år 191.2 på flera håll lovvärda ansträngningar försports att ställa föreläsningarna
i förbindelse med folkbiblioteken. Som synes av ovannämnda uttalanden, förutsattes
ett rätt intimt samarbete mellan dessa båda verksamhetsgrupper, och att detta
samarbete ej skulle inskränka sig till arbetet ute i landet utan framför allt skulle
äga rum i den centrala ledningen synes likaledes ostridigt. Att åter såväl föreläsnings-
som biblioteksverksamheten på det närmaste sammanhänger med det arbetsområde,
folkhögskolan förelagt sig, torde framgå av den egenskap, folkhögskolorna hava
som medelpunkter för spridande inom de bredare folklagren av kunskaper och själsodling
samt av intresse för självstudier. Slutligen förefinnes ett mycket nära samband
mellan släktets sunda kroppsliga utveckling samt dess utveckling i andligt hänseende.
Kommittén.
112
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
Av detta samband följer, att de två stora grenarna av det allmänna folkbildningsarbetet,
den andliga och kroppsliga, måste i många avseenden träda i intim beröring med
varandra.
Förefinnes det sålunda en stark inre samhörighet mellan alla de olika grenarna av
folkbildningsarbetet, så att dessa i viss mån sammansluta sig till en helhet, stå å
andra sidan alla dessa grenar i nära samband med det allmänna folkundervisningsväsendet,
De hava alla ett och samma mål, vårt folks höjande i intellektuellt, moraliskt
och fysiskt avseende, och för detta måls uppnående arbeta de i de flesta fall med likartade
medel. Det samband, som sålunda är till finnandes, har funnit uttryck delvis i
gällande skolförfattningar men framför allt i det praktiska livets anordningar. I gällande
folkskolestadga (§ 11) omnämnes såsom en skolrådets uppgift att befrämja inrättandet
och begagnandet av socken- och skolbibliotek samt tillse, att lämpliga böcker
där till anskaffas. Här framträder biblioteksverksamheten närmast i skolundervisningens
men även i den fortsatta utbildningens tjänst. I gällande instruktion för folkskoleinspektörerna
stadgas bland annat, att inspektören skall inspektera ej blott skolbibliotek
utan även med statsbidrag understödda församlings-, kommun- och föreningsbibliotek,
och motsvarande uppgift tillkommer honom efter de på ifrågavarande område vidtagna
förändringar. Särskilt beaktansvärt i detta avseende är emellertid, att folkskolans lärare
ofta i sina orter äro de närmaste målsmännen för hela denna folkbildningsverksamhet,
varom nu är fråga.
Med nu påpekade förhållanden för ögonen har kommittén funnit sig böra föreslå,
att de till den allmänna folkbildningen hörande ärenden borde äga hemortsrätt i en
blivande överstyrelse, och fördenskull hemställt, att de fyra i det föregående omnämnda
funktionärerna, nämligen folkhögskoleinspektören, föreläsningskonsulenten och de två
bibliotekskonsulenterna, skulle överflyttas till skolöverstyrelsen och där erhålla samma
arbetsuppgifter, som enligt statsmakternas beslut för närvarande tillkomma dem. För
en sådan anordning, menar kommittén, finnes intet hinder, och å andra sidan skulle
genom densamma avsevärda fördelar stå att vinna. Genom att fästas vid överstyrelsen
skulle nämligen ifrågavarande funktionärer till gagn för sin verksamhet få tillfälle till
samarbete med personer, som ägde förtrogenhet med olika sidor av undervisnings- och
folkbildningsarbetet. Därjämte skulle från de speciella synpunkter, som företräddes av
de ifrågavarande målsmännen för olika grenar av folkbildningsarbetet, ett säkerligen
välgörande inflytande tillföras behandlingen inom överstyrelsen av allmänna pedagogiska
frågor.
Vad särskilt angår ledningen av arbetet för fysisk uppfostran yttrar
kommittén:
Kommitténs för omorganisation av gymnastiska centralinstitutet uttalanden och
förslag utgöra ett bevis bland andra på det under senare år allt starkare framträdande
intresset för främjandet av vårt folks kroppsliga sundhet, och styrka genom
de medel, som gymnastiken, leken och idrotten härför erbjuda, ett intresse,
som även tagit sig praktiska uttryck i en stor mängd över hela landet spridda
idrottsföreningar. I själva verket står man här inför en redan betydande rörelse, som
av allt att döma skall. komma att antaga än större omfattning. Det synes då ock
uppenbart, att staten ej kan underlåta att i vidsträcktare mån, än vad redan skett,
ägna densamma sin uppmärksamhet och, i den utsträckning så visar sig erforderligt,
understödja den, på samma sätt som den förut gjort i fråga om motsvarande rörelser
på den intellektuella uppfostrans område. Den förutnämnda kommitténs förslag innebär
också helt visst en riktig uppfattning av det behov, som i detta avseende föreligger.
113
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
Om man således här står inför ett statsintresse och om, måhända ej utan skäl,
den farhågan uttalats, att den ifrågavarande rörelsen, åt sig själv lämnad, kunde komma
att urarta, är dock väl att ihågkomma, att densamma mindre än någon annan tål att
bindas i eu officiell administrations former och mer än någon annan är i behov av
frihet, därest den skall utöva det både moraliskt och fysiskt hälsosamma inflytande,
varav den är mäktig.
Med det nära samband, som förefinnes mellan de båda sidorna av uppfostran,
den andliga och den kroppsliga, ligger det i förhållandenas natur, att den stödjande
och varsamt ledande verksamhet, som staten på nu ifrågavarande område har att utöva,
närmast bör anförtros åt en blivande överstyrelse för folkundervisningsväsendet,
detta så mycket mera som denna överstyrelse skulle hava sig anförtrodda omvårdnaden
-och ledningen av den fysiska uppfostran inom de olika läroanstalter, som skulle tillhöra
dess verksamhetsområde. Men klart är, att överstyrelsen såväl för att i sistnämnda
hänseende kunna fylla sin uppgift som för att kunna på rätt sätt behandla de spörsmål,
vilka tillhöra det här föreliggande området av fysisk uppfostran, måste äga särskild
sakkunskap till sitt förfogande.
Rörande ifrågavarande ämne förekomma i de av vederbörande myndigheter
avgivna utlåtanden endast ett par enstaka anmärkningar. Domkapitlet
i Visby anser för sin del olämpligt, att konsulenterna för folkbiblioteks-
och föreläsningsärenden skulle ställas i beroende av skolöverstyrelsen.
Stockholms stads konsistorium uttalar, att kommittén ej klargjort överstyrelsens
befogenhet gentemot de olika delarna av folkbildningsarbetet.
För egen del finner jag den ståndpunkt, kommittén i denna fråga intagit,
vara den riktiga. Det nu pågående allmänna folkbildningsarbetet bland de
vuxna måste på grund av sin natur förgrena sig på flera olika områden. Men
■samtliga dessa områden besitta en inre släktskap och förete även till det
yttre likheter, vilka nära förbinda de olika områdena med varandra. Dessa
kräva därför även i sin förvaltning en sammanhållande ledning. Saknas
en dylik ledning, kan först och främst på de olika områdena lätteligen ett
parallellarbete uppkomma, som kräver onödig tid och kraft och föranleder
■onödiga ekonomiska uppoffringar. Bristen på sammanhållning kan även
komma att medföra, att verksamheten inom de olika grenarna, åt sig själv
lämnad, möjligen antager en ensidig, för folkbildningen i det hela mindre
gynnsam riktning. Därtill kommer vidare, att den närvarande folkbildningsrörelsen
icke utan men för sig själv och för den allmänna folkundervisningen
kan alltför mycket isoleras från denna senare. Den allmänna
folkbildningen har sina rötter i folkundervisningsarbetet såväl historiskt
som på grund av ett både inre och yttre samband. Särskilt på de punkter,
där de båda verksamheterna närmast beröra varandra, kräves överblick och
planmässighet. Önskvärdheten av samarbete under ordnade och bestämda
former mellan målsmännen för den allmänna folkbildningsrörelsen och den
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 15
Myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
Kommittén.
114 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
allmänna folkundervisningen synes mig därför till den grad ligga i själva
sakens natur, att upprättandet av en central ledning för den senare måste
medföra, att till samma ledning även förlägges överinseendet över och omvårdnaden
om den förra. Kommer nu, såsom jag ämnar förorda, den centrala
ledningen av folkundervisningsväsendet att sammanslutas med ledningen av
den högre skolundervisningen, skapas därigenom ytterligare förutsättningar
för ett samarbete, som utan tvivel måste bliva av synnerligen välgörande
inflytande såväl för folkbildningsrörelsen som för den högre och den
''lägre skolundervisningen. Ledningen av det allmänna folkbildningsarbete,
som nu är i fråga, är för närvarande förlagd till ecklesiastikdepartementet,
vid vilket även vederbörande folkhögskoleinspektör samt
föreläsnings- och bibliotekskonsulenter äro som tjänstemän fästa. Arbetsanordningen
inom departementet samt den där så gott som ständigt rådande
trängseln av löpande ärenden med därav föranledd brådska äro emellertid
i vissa avseenden mindre gynnsamma för åstadkommande av ett sådant
samarbete, som jag nu antytt. En förläggning av ledningen till en blivande
överstyrelse har därför alla skäl för sig. Lägges den dit, komma överstyrelsens
ledamöter att bliva i tillfälle att under sina inspektionsresor på
skilda orter i landet taga kännedom om beskaffenheten av det där pågående
allmänna folkbildningsarbetet. Den samlade och överblickande erfarenhet,
som inom överstyrelsen kommer att finnas, skall då givetvis utgöra det
bästa underlaget för förslag om förbättringar, vilka här såväl som på andra
en stark utveckling underkastade områden äro av nöden. Då jag sålunda
förordar en centralisation, vill jag dock göra till mitt eget ett ovan återgivet
yttrande av kommittén, vilket visserligen närmast avser den fysiska sidan av
folkbildningsarbetet men som enligt min mening i vidsträckt mån äger tilllämplighet
på detta arbete i dess helhet. Kommittén säger om ifrågavarande
verksamhet, »att den mindre än någon annan tål att bindas i en officiell
administrations former och mer än någon annan är i behov av frihet,
därest den skall utöva det både moraliskt och fysiskt hälsosamma inflytande,
varav den är mäktig». Denna synpunkt måste efter min mening
bliva bestämmande för handhavandet inom skolöverstyrelsen av nu avhandlade
angelägenhet.
O o
11. Skolöverstyrelsens förhållande till kristendomsundervisning
och kyrka.
Folkundervisningskommittén har i ett särskilt kapitel av sitt betänkande
behandlat den särdeles betydelsefulla frågan om kristendomsundervisningen
i folkskolan. Kommittén yttrar därom:
115
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
Kommittén tiar, såsom på upprepade ställen i dess betänkande framhållits,
tänkt sig såsom en av den blivande skolöverstyrelsens viktigaste uppgifter att hava
uppsikt över undervisningen vid de överstyrelsen underlydande läroanstalterna. Kommittén
har därvid avsett samtliga de i dessa läroanstalter förekommande kunskapsoch
övningsämnena. Såväl på grund av det enhetliga mål, som undervisningen vid en
och samma läroanstalt måste äga, som ock med hänsyn till det inbördes förhållande,
i vilket de olika läroämnena stå till varandra, är det otänkbart, att den centrala ledningen
skulle kunna ställas utanför någon del eller gren av den undervisning, som vid
de underlydande anstalterna bedrives. Kommittén har därför icke ansett sig beträffande
ämnet kristendomskunskap kunna föreslå någon i nämnda avseende avvikande ställning.
Erfarenheter från andra länder giva också otvetydigt vid handen, att varje försök att
giva detta ämne en särställning vare sig i fråga om uppsikten över undervisningen eller
i fråga om denna undervisnings överlämnande åt lärarkrafter, vilka stå mer eller mindre
främmande för skolans övriga arbete och de allmänna undervisningssynpunkter, som
därvid göra sig gällande, i främsta rummet länder ämnet självt till men. Skall kristendomsämnet
verkligen kunna komma att vid skolarbetet uppskattas och handhavas på
ett sätt, som motsvarar dess enastående betydelse för de ungas fostran, måste det med
nödvändighet få ingå som ett levande och organiskt moment i undervisningen över
huvud.
Härmed skall emellertid icke vara sagt, att undervisningen i kristendomskunskap
icke i vissa avseenden kan komma att påkalla åtgärder, vilka icke behöva ifrågasättas
beträffande övriga ämnen. Detta betingas i främsta rummet av skolans förhållande till
kyrkan och den omvårdnad om kristendomsundervisningen, som åligger denna senare,
liksom ock av ämnets egen natur och den ställning, ämnet måste intaga på grund därav,
att det på ett helt annat sätt än andra läroämnen berör det personliga livet och därmed
sammanhängande frågor.
För tillvaratagande av de intressen, som kyrkan har att i fråga om ungdomens
religiöst-sedliga fostran bevaka, förefinnas för närvarande vid ledningen och förvaltningen
av vårt skolväsen vissa hävdvunna anordningar. Sålunda är pastor självskriven
ordförande i skolråd, och i fölkskolestyrelse i stad skall vederbörande prästerskap
vara representerat. I dessa avseenden har kommittén icke haft anledning
att föreslå någon ändring. I fråga om den tillsyn över kristendomsundervisningen,
som enligt § 63 av folkskolestadgan tillkommer prästerskapet, ifrågasätter kommittén
ej heller någon ändring. Den biskoparna enligt kyrkolagen kap. 24 8
tillkommande uppsikten över stiftens skolor beröres över huvud icke av kommitténs
förslag. Vad angår kurser och läroplan för ämnet kristendomskunskap förutsätter
kommittén, att Kungl. Magt kommer att vid utfärdande av mera allmänna bestämmelser
i vissa frågor, särskilt beträffande normalplan, på hittills övligt sätt inhämta yttranden.
Vad åter beträffar de speciella läroplaner, som på grundval av gällande normalplan
uppgöras för de särskilda skoldistrikten, har kommittén, såsom här ovan närmare
utförts, tänkt sig, att dessa i sin helhet, alltså även beträffande ämnet kristendomskunskap,
skulle, efter folkskoleinspektörens yttrande, granskas av vederbörande
domkapitel och därefter med domkapitlets utlåtande insändas till överstyrelsen för att
av denna prövas och fastställas. Till frågan, huruvida överstyrelsen vid förevarande
prövning bör beredas tillfälle att inhämta yttrande från särskilda sakkunniga, återkommer
kommittén här nedan.
Vad slutligen beträffar läroböcker i kristendomskunskap har kommittén icke haft
anledning att föreslå ändring i sättet för antagande av lärobok, motsvarande den nuvarande
av Kungl. Maj:t fastställda »utvecklingen av Luthers lilla katekes». I fråga
116
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 204.
om antagande åter av övriga läroböcker i kristendomskunskap, som kunna förekomma
till användning i folkskolan och dess överbyggnader, bär kommittén tänkt sig, för tillgodoseende
så allsidigt som möjligt av de intressen, som härvid kunna förefinnas, en
anordning motsvarande den, som för närvarande tillämpas beträffande läroböcker i detta
ämne vid de allmänna läroverken och som där visat sig ändamålsenlig. Närmare bestämmelser
härom innefattas i kungl. kungörelse!! den 6 juli 1907 angående bestämmandet
av läroböcker i kristendom vid de allmänna läroverken. I sagda kungörelse
stadgas i fråga om införande av sådan lärobok i kristendom, som ej förut är vid annat
allmänt läroverk antagen eller som utgör väsentligen förändrad upplaga av förut använd
lärobok, att då förslag om. sådan lärobok göres hos läroverksöverstyrelsen, överstyrelsen
skalf innan den lättar beslut i ärendet, över förslaget inhämta yttrande av en sakkunnig
nämnd, bestående av eu biskop, två teologie professorer samt två kristendomslärare
vid allmänt läroverk, nämligen eu lektor och eu adjunkt, samtliga utsedda, på
sätt i kungörelsen angives, av sina respektive korporationer eller kårer. Godkänner
nämndens flertal förslaget, möter ej hinder för överstyrelsen att medgiva den föreslagna
boken till användning. Finner däremot överstyrelsen sig böra medgiva användning^?
lärobok, vars antagande flertalet av de sakkunniga avstyrkt, skall ärendet underställas
Kungl. Maj:t.
I överensstämmelse med denna anordning har kommittén tänkt sig, att vid antagande
av lärobok i kristendomskunskap meddelande om det av vederbörande lokala
skolstyrelser fattade beslutet skall insändas till vederbörande domkapitel, som genom
skolöverstyrelsens försorg bör hållas i kännedom om de vid landets allmänna skolor
redan i bruk varande läroböckerna i kristendomskunskap. Finner domkapitlet, att den
föreslagna läroboken ej förut använts eller att den utgör väsentligen förändrad upplagaav
förut använd lärobok, skall domkapitlet med eget och vederbörande inspektörs yttrande
översända förslaget till överstyrelsen, som har att därmed förfara i full överensstämmelse
med vad som enligt ovanberörda kungörelse gäller i fråga om läroböcker i
kristendomskunskap vid de allmänna läroverken. Kommittén föreställer sig, att samma
nämnd, som fungerar i fråga om sistnämnda läroböcker, även bör kunna få i uppdrag
att pröva läroböcker avsedda till bruk vid folkskoleundervisningen. För tillgodoseende
av de särskilda undervisningsintressen, som härvid tillkomma, synes nämnden dock böra
erhålla _ en mot den vidgade uppgiften svarande mera allsidig sammansättning. Med
hänvisning till den sammansättning, som givits åt den av Kungl. Maj:t år 1911 tillsatta
nämnden för granskning av förslag till läroböcker i den kristna tros- och sedeläran*),
och med erinran därom, att kommittén i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna
föreslagit, att vid införandet av ny lärobok i kristendomskunskap vid dessa
läroanstalter ett liknande tillvägagångssätt borde komma till användning som det i
fråga om de allmänna läroverken bestämda, vill kommittén framkasta den tanken, att
nu ifrågavarande nämnd, därest densamma skulle komma att avses ej blott för de allmänna
läroverken utan även för seminarier och folkskolor samt folkskolornas överbyggnader,
lämpligen bordo bestå, förutom av biskopen och de tvä teologie professorerna,
av en lektor i kristendom vid allmänt läroverk, en adjunkt i kristendom vid
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, en kyrkoherde och eu vid folkskola eller
någon av folkskolans överbyggnader anställd lärare, till vars lärarverksamhet hörde
undervisning i kristendomskunskap. De sistnämnda båda ledamöterna torde med hänsyn
till motsvarande korporationers stora numerär knappast kunna väljas av dessa utan
„ *) penna nämnd består för närvarande av en biskop som ordförande, en teologie professor, en f. d.
byråchef i ecklesiastikdepartementet, en kyrkoherde, en adjunkt i kristendom vid allmänt läroverk och en
överlärare vid folkskola.
117
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
böra utses av Kungl. Maj:t, som även torde böra för varje gång bestämma, huruvida
den adjunkt i kristendom, vilken skulle vara ledamot av nämnden, bör utses av läroverkens
eller av seminariernas kristendomslärare.
Innan kommittén lämnar frågan om läroböckerna, anser sig kommittén böra erinra
om, hurusom det nu föreslagna tillvägagångssättet icke kommer att i något avseende
rubba skolrådens befogenhet att till bruk vid kristendomsundervisningen antaga vilken
som helst av de talrika redan i användning varande läroböckerna, såvida läroboken ej
i den föreliggande upplagan undergått eu så väsentlig förändring, att den närmar sig
karaktären av en ny bok. Kommittén vill också framhålla, hurusom eu alldeles ny
lärobok, sedan den inom ett enda skoldistrikt godkänts till användning, i och med detsamma
är medgivenj inom samtliga övriga distrikt, vilkas skolstyrelser önska dess införande.
Oaktat det stora antalet läroanstalter, som komma att beröras av den föreslagna
anordningen, torde därför de fall, då den av kommittén föreslagna nämnden
skulle komma att tagas i anspråk, bliva jämförelsevis få.
Den nu berörda sakkunnignämnden torde icke blott beträffande läroböcker utan
även i andra frågor rörande kristendomsundervisningen kunna komma att med sin sakkunskap
stödja skolöverstyrelsen. Så synes överstyrelsen böra äga befogenhet att, när
så kan påkallas, inhämta nämndens yttrande angående, bland annat, läroplan och lärokurser
för ämnet kristendomskunskap vid folkskolorna, liksom det ock torde få anses
självfallet, att förslag till normalplansbestämmelser underställas nämndens prövning.
Enligt de bestämmelser, som gälla för den nu förefintliga sakkunnignämnden vid
de allmänna läroverken, kan nämndens yttrande inhämtas antingen på det sätt, att en
var av nämndens ledamöter för sig avgiver särskilt yttrande — en form, som beträffande
de allmänna läroverken hittills uteslutande kommit till användning — eller ock efter
nämndens sammankallande, vilket senare bestämmes av Kungl. Maj:t efter förslag av
överstyrelsen, eller ock, när minst tre av de sakkunniga sig därom förenat. Kommittén
anser, att enahanda bestämmelser böra givas rörande nämndens uppgifter i fråga om
folkundervisningen. Det synes kommittén också lämpligt, att därest från nämnden
själv skulle finnas anledning framföra önskemål eller förslag i ett eller annat avseende
beträffande kristendomsundervisningen, sådant må kunna ske i form av hänvändning
till överstyrelsen eller Kungl. Maj:t.
Liksom den hittillsvarande sakkunnignämnden för läroböcker vid de allmänna
läroverken visat sig kunna träda i ett gott samarbete med läroverksöverstyrelsen, på
samma gång flen på ett sätt, som icke, såvitt kommittén känner, givit anledning till
missnöje, tillvaratagit de intressen, för vilkas bevarande deri tillkommit, så föreställer
sig ock kommittén, att den motsvarande anordningen i fråga om kristendomsundervisningen
inom folkskolans område, som kommittén nu till sina grunddrag framställt, skulle
komma att lända till gemensam båtnad för folkskolans arbete och den allmänna religionsvården
i landet.
I ett senare sammanhang har kommittén berört frågan om kyrkans
ställning till skolan. Därom uttalar den sig på följande sätt:
Kommittén vill slutligen beröra frågan om det inflytande över skolundervisningen,
som enligt gällande lag och författning i allmänhet taget tillkommer prästerskapet och
kyrkans myndigheter. Hithörande bestämmelser återfinnas dels i folkskolestadgan, dels
i kyrkolagen. I § 63 av folkskolestadgan heter det: »Prästerskapet utöve en sorgfäl
lig
uppsikt i synnerhet över kristendomsundervisningen i distriktets skolor. Församlingens
lärare böra fördenskull, så ofta deras övriga ämbetsåligganden medgiva, besöka
118
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
distriktets skolor ock, om de därvid finna anledning till anmärkning med hänsyn till
förhållandena inom någon skola, sådant anmäla hos vederbörande skolråds ordförande
eller distriktets folkskoleinspektör.» Kyrkolagen har vissa föreskrifter om ungdomens
förhörande i katekesen och om prästernas skyldighet att beflita sig därom, att de unga
lära sig läsa i bok och förstå sin kristendoms stycken, samt om biskoparnas åliggande
att i sådant avseende öva tillsyn. Dessutom är att erinra om stadgandet i kyrkolagens
kap. 24 § 3: »Biskoparna skola ock hava uppsikt med gymnasier och skolor så ock
ungdomens upptuktelse efter skolordningen, uti vilken ingen må egenvilligt göra någon
ändring. De skola ock se på lektorer och skolmästare, med vad flit, åhåga och nytta
de sina ämbeten förrätta ...»
Med avseende på kommittéförslagets förhållande till dessa bestämmelser kan korteligen
sägas, att detta förslag ej avser att medföra ändring av bestämmelsen i § 63 av
folkskolestadgan samt att de ifrågavarande kyrkolagsstadgandena äro till sin giltighet
oberoende av de olika skolornas och läroanstalternas administrativa ställning och redan
av detta skäl ej beröras av kommitténs förslag.
Vad särskilt kristendomsundervisningen beträffar har kommittén i det föregående
hänvisat till förhållanden och anordningar, som synas böra giva även från kyrklig
synpunkt tillfredsställande trygghet för att denna undervisning ej ställes utanför
insiktsfull tillsyn. Såväl den angivna behandlingen av läroplanen som den föreslagna
utsträckningen av den nu till de allmänna läroverkens område begränsade läroboksnämndens
verksamhet komma jämte redan förhandenvarande förhållanden härvid i
betraktande.
feternä Domkapitlen och därjämte även folkskoleinspektörerna hava natur
ligtvis
ägnat hithörande frågor stor uppmärksamhet samt därvid dels
yttrat sig i allmänhet om betänkandets innehåll från rent kyrklig synpunkt,
dels granskat av kommittén framställda förslag i frågan.
Så hava, vad först de allmänna uttalandena angår, några domkapitel
uttalat sitt erkännande av kommitténs behandling av frågan om förhållandet
mellan kyrka och skola. Uppsala domkapitel säger sig synnerligen
uppskatta förslaget om folkundervisningens förhållande till kyrkan. Domkapitlet
i Luleå säger sig som kyrklig myndighet vilja obetingat erkänna
den hänsyn, kommittén tagit till kyrkans intressen i fråga om bestämmandet
av de läroböcker, genom vilka undervisning i kristendom skulle
meddelas barnen. Domkapitlet i Skara finner, att kommittén på ett sätt,
som är värt allt erkännande, uttalat sig om kyrkans plikt att vårda sig om
kristendomsundervisningen. Biskop Billing i Lunds domkapitel säger sig
från kyrklig synpunkt sett giva livligt erkännande åt kommitténs utlåtande.
Kommittén hade visat sig hava ett öppet öga för vikten av undervisning
och uppfostran i kristlig och kyrklig anda och hade tydligen
bemödat sig om att ledd härav framställa sina förslag. Huruvida dessas
utförande i praxis verkligen skulle leda till det mål, som kommittén
önskat uppnå, syntes biskopen däremot vara tvivel underkastat.
119
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Stockholms stads konsistorium erkänner med glädje, att det föreliggande
förslaget fasthållit vid det enligt konsistoriets uppfattning nödvändiga
samarbetet med den kyrkliga folkuppfostrans gärning genom den
ställning, som stiftsstyrelserna alltfort skulle intaga i förhållande till särskilt
folkskolan.
Vidare hava folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift i gemensamt utlåtande
ävensom folkskoleinspektören i Karlstads stift J. Renvall uttalat
sin tillfredsställelse med kommitténs förslås:.
Om sålunda kommittéförslaget i denna punkt från en del håll i huvudsak
vunnit anslutning, uttalas emellertid i några utlåtanden farhågor
för att detsamma småningom skulle kunna leda till skilsmässa mellan stat
och kyrka. I denna riktning uttala sig domkapitlet i Kalmar samt folkskoleinspektörerna
A. R. Alvin i Linköpings stift, N. Larsson i Lunds
stift, K. Karlgren i Skara stift, S. Jacobson och G. Kellström i Visby
stift samt J. Sunneman i Luleå stift.
Aven Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län giver uttryck
för liknande farhågor.
Biskop Rodhe i Göteborgs domkapitel avstyrker i eu av honom avgiven
reservation förslaget om en överstyrelse under åberopande av att
om folkskolorna skulle verka till sannskyldigt gagn, det vore av huvudsaklig
vikt, att kyrkans inflytande på deras ledning, särskilt i fråga om
kristendomsundervisningen, ej bleve försvagat.
Domprosten Rexius i Göteborgs domkapitel, som likaledes i reservation
avstyrker förslaget i dess helhet, har som stöd för sitt avstyrkande
anfört, att oaktat all befogenhet, som förslaget tycktes inrymma åt de
kyrkliga myndigheterna i ärenden, som rörde folkundervisningen, det tydligt
nog framginge, att det kyrkliga inflytandet i de viktigaste hithörande
frågor skulle bliva illusoriskt, om en överstyrelse komme till stånd, och
att sambandet mellan kyrka och skola således bleve i dessa frågor faktiskt,
om ock ej ännu på papperet, upphävt.
Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen yttrar:
Från kyrkans sida vore det betänkligaste i hela förslaget det sätt, varpå frågan
om kyrkans ställning till kristendomsundervisningen i folkskolan lösts. Så länge kyrka
och skola i vårt land hörde tillsammans, måste kyrkan fasthålla kravet på verksamt
inflytande å kristendomsundervisningen i folkskolan. Kommittén hade själv erkänt
detta i sitt betänkande men ej format sitt förslag i enlighet med detta obestridliga
förhållande. Yarken den föreslagna granskningsnämnden eller den inspektion, som
medgivits kyrkan att. utöva, lämnade betryggande garantier för att vårt folks barn
skulle komma att bliva uppfostrade i våra fäders tro och lära, än mindre lämnades
sådan trygghet genom den sammansättning av överstyrelsen, som kommittén föreslagit,,
då några som helst kvalifikationer för dess ledamöter i den riktningen ej ens ifråga
-
120
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
satts. Centralstyrelsen kunde ej undertrycka deri bestämda farhågan, att förslaget
kunde leda till en sekularisering av folkskolan i vida större omfattning, än vad betänkandet
syntes giva vid handen.
Gå nu anförda utlåtanden i den riktningen, att de uttrycka en farhåga
för att förslaget skall medföra en skilsmässa mellan skola och kyrka,
hava å andra sidan ett par uttalanden gjorts, vari förslaget klandras just
emedan enligt detsamma en dylik skilsmässa ej skulle bliva genomförd.
Så i lektor Petrinis reservation till domkapitlets i Växjö beslut samt i en
reservation av herrar Ström och Wahl till det av överstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor avgivna yttrandet.
Särskilt i fråga om sättet för utseendet av vissa ledamöter i den
föreslagna nämnden hava flera myndigheter uttalat sig, och äro deras förslag
i detta hänseende i det närmaste överensstämmande. Domkapitlet i
Västerås yttrar:
Nämnden skulle tydligen vara till ej blott för läroböckernas granskning från
pedagogisk synpunkt utan alldeles särskilt för att utöva den kyrkan åliggande »omvårdnaden
om kristendomsundervisningen» vid läroböckernas fastställande. Detta skedde
enligt domkapitlets åsikt riktigast, om åtminstone någon del av nämnden vore tillsatt
av kyrklig myndighet och ägde rätt att i visst fall med sitt veto förhindra införandet
av från innehållssynpunkt betänklig lärobok. Detta önskemål kunde vinnas utan någon
egentlig rubbning av nämndens sammansättning endast genom en mindre ändring, som
tillika utgjorde en förenkling i sättet för vissa ledamöters inval, samt ett tillägg i bestämmelserna
om nämndens befogenhet. Nämnden skulle enligt kommitténs förslag
tydligen bestå av två grupper av ledamöter: fyra, som företrädesvis representerade de
teologiska och kyrkliga intressena, och tre, som särskilt vore pedagogiskt sakkunniga.
Kyrkan måste hava sitt huvudintresse fäst vid de förras verksamhet, ty huru angelägen
hon än kunde vara om framställningssättets lämplighet, vore det dock för henne viktigast
att bevara innehållets sanning. Om kyrkan finge övervaka lärobokslitteraturen
i kristendom vid folkbildningsanstalterna i senare hänseendet, kunde hon med skäl
hoppas, att det pedagogiska intresset skulle tillvaratagas av skolornas särskilda målsmän.
Domkapitlet föresloge därför, att de närmaste representanterna för kyrkan och
den teologiska vetenskapen i nämnden för folkskolorna måtte till ett antal av fyra
utses av kyrkan genom kyrkomötet. Om detsamma finge inträda som valkorporation,
bortfölle ett av huvudskälen att utse två teologie professorer. I stället syntes det vara
lämpligt, att kyrkomötet, jämte en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde,
finge utse en fjärde teologiskt sakkunnig person utan att vara bundet vid någon särskild
av nämnda kategorier. Denna grupp av läroboksnämnden borde ock på det sättet
äga veto gentemot antagande av till innehållet underhaltiga läroböcker, att en sådan
förkastades, därest tre ledamöter i denna grupp därom förenade sig. Domkapitlets
yrkande bleve alltså beträffande nämndens sammansättning: att kyrkomötet i nämnden
skulle insätta fyra män, nämligen, förutom en biskop, en teologie professor och en
kyrkoherde, ytterligare en teologiskt sakkunnig medlem; att samma nämnd för övrigt
skulle bestå av tre kristendomslärare, nämligen en lektor, en adjunkt vid läroverk eller
121
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 204.
seminarium samt eu folkskoleman, utsedda enligt kommitténs förslag, samt att lärobok,
som tre av de av kyrkomötet utsedda funnit olämplig, ej måtte medgivas till användning.
Med nu anförda utlåtande och förslag överensstämmer även det yttrande,
som avgivits av domkapitlet i Skara, ävensom uttalanden av ärkebiskopen
och professor Kolmodin i Uppsala domkapitel samt av biskop
Billing i Lunds domkapitel med instämmanden av professor Aurelius
cell domprosten PfannenstiU.
I en av rikets samtliga biskopar (med undantag av biskop Tottie) till
Kungl. Maj:t ingiven skrivelse framhålles likaledes, hurusom det vore angeläget,
att den av kommittén föreslagna nämnden tillsattes i sådan ordning,
att kyrkan genom densamma kunde anses behörigen representerad.
Därför borde enligt biskoparnas mening de fyra av föreslagna sju medlemmar,
vilka, hade att företrädesvis från innehållets synpunkt granska läroböckerna, utses på
sådant sätt, att det tydligen därav framginge, att de på kyrkans uppdrag och i egenskap
av dess betrodda män vore medlemmar av nämnden. Detta syntes lättast kunna
ske, om kyrkomötet finge i nämnden insätta fyra teologiskt sakkunniga män, därav
alltid en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde, varjämte det i nyssnämnt
syfte borde bestämmas, att lärobok, som av tre bland dessa underkänts, ej finge vid
undervisningen användas.
Professor Holmquist i Lunds domkapitel skiljer sig från nu nämnda
myndigheter, i det han beträffande sättet för val av medlemmar i nämnden
anser lämpligast, att biskoparna välja sin representant, professorerna sina
och lärarna sina, varjämte kyrkomötet lämpligen borde insätta en präst
och en lekman.
I fråga om nämndens befogenhet anser domkapitlet i Västeras, att
en ny bestämmelse beträffande nämndens arbetssätt bör givas. Enligt
domkapitlets åsikt skulle gemensam överläggning för dess medlemmar vara
av synnerligt värde, varför domkapitlet föreslår, att de måtte avgiva sina
yttranden efter gemensam överläggning vid sammanträde.
Domkapitlet i Skara uttalar sig i liknande riktning samt tillägger:
Därest den föreslagna nya ordningen angående folkundervisningen skulle bliva
la°'', innan kyrkomötet sammanträdde, syntes, under förutsättning att domkapitlets hemställan
vunne beaktande, den nuvarande ordningen rörande läroböcker kunna bibehållas,
tills kyrkomötet hunnit utse ledamöter i nämnden.
Domkapitlet i Uppsala uttalar sig i samma riktning som domkapitlet
i Västerås, och ett liknande förslag är framställt i den av rikets biskopar
in oävna ovan nämnda skrivelsen dock med den modifikationen, att nämnden
som regel skulle sammanträda till överläggning, innan den avgåve sina
yttranden.
Bihang till Riksdagens -protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.)
16
122
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Slutligen torde böra omnämnas, att från några håll den meningen
gjorts gällande, att den förändring av kyrkans ställning till kristendomsundervisningen,
som genom tillkomsten av en överstyrelse skulle inträda,
vore av så genomgripande natur, att den ej kunde genomföras utan
kyrkomötets samtycke. Sådana synpunkter framföras av biskop Billing
och professor Holmström i Lunds domkapitel samt av centralstyrelsen för
allmänna svenska präst föreningen.
Av kommitténs uttalande angående kristendomsundervisningen framgår,
att kommittén betraktar denna såsom en nödvändig del av folkskolans
undervisande och uppfostrande verksamhet. »Skall kristendomsämnet»,
säger kommittén, »verkligen kunna komma att vid skolarbetet
uppskattas och handhavas på ett sätt, som motsvarar dess enastående betydelse
för de ungas fostran, måste det med nödvändighet få ingå som
ett levande och organiskt moment i undervisningen överhuvud.» Då nu
undervisningen i folkskolan måste hava ett samlat mål för sin verksamhet,
ett mål, till vilket vart och ett av de olika läroämnena efter sin art
måste i förening med de övriga syfta, så är det, menar kommittén, självklart,
att den centrala ledningen, vars huvuduppgift skulle bliva att inrikta
skolans verksamhet på dess mål, icke kan ställas utanför någon del
eller gren av undervisningen, således icke heller utanför kristendomsundervisningen.
A andra sidan anser kommittén, att sistnämnda undervisning i vissa
avseenden är av beskaffenhet att påkalla särskilda mått och steg. Detta
betingas enligt kommitténs uppfattning av det samband, vari svenska staten
står till svenska kyrkan, samt av den uppgift, som i avseende på vårt
folks religiösa uppfostran tillkommer denna senare. Kommittén anser, att
åt denna kyrka bör inrymmas ett bestämt inflytande även på den kristendomsundervisning,
som skall meddelas i de offentliga skolorna. För att
inom lämpliga gränser möjliggöra ett sådant inflytande tänker sig kommittén,
att de former, under vilka statskyrkan för närvarande kan vara
verksam i nämnda avseende, i det allra närmaste böra bibehållas oförändrade,
och ifrågasätter därutöver inrättandet av en nämnd av sakkunniga,
i främsta rummet för granskning av läroböcker i kristendomskunskap.
Den befogenhet, kommittén sålunda ansett sig höra inrymma åt statskyrkliga
myndigheter, har, såsom av utlåtandena framgår, flerstädes vunnit
obetingat erkännande. Men å andra sidan hava flera av de hörda vederbörande
betraktat kommitteförslaget särskilt i denna del med misstro och
uttalat den åsikten, att det inflytande, som kyrkan hittills utövat på folkskolans
kristendomsundervisning, enligt kommitténs förslag skulle betydligt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
123
inskränkas och försvagas, ja rent av göras illusoriskt. Förslaget skulle,
menar man pa dessa håll, i sin utveckling komma att föra till söndring
mellan folkskolan och statskyrkan i vida större omfattning, än detsamma
skenbart gåve vid handen, och innebure ett steg i riktning mot deras
skilsmässa.
Yad beträffar min egen ställning till föreliggande betydelsefulla och
grannlaga fråga delar jag i det väsentliga den uppfattning, som kommit
till uttryck i folkundervisningskommitténs betänkande. Beträffande kristendomsundervisningens
ställning i våra offentliga skolor har jag varit i tillfälle
att upprepade gånger såsom min övertygelse uttala, att denna undervisning
organiskt tillhör folkskoleundervisningen och varken kan eller bör
skiljas därifrån. Såsom jag i annat sammanhang betonat, betraktar jag
ock såsom givet, att samma skolor i sin kristendomsundervisning icke få
ställa sig i strid mot den bestämmande livsåskådningen inom det kyrkosamfund,
som det överväldigande flertalet av lärjungarnas föräldrar tillhör.
Såvitt jag kan se, går också kommitténs förslag just ut på att i vidsträckt
omfattning bereda detta kyrkosamfunds myndigheter tillfälle att under
samverkan med folkskolans centrala ledning övervaka vår ungdoms religiösa
uppfostran. Att kommittén icke utan att i betänkligaste grad försvåra den
föreslagna överstyrelsens arbete skulle kunnat ställa densamma helt utanför
eu så viktig del av folkskolans uppgift som kristendomsundervisningen
förefaller mig uppenbart. Om kommittén så gjort, skulle den enligt min
mening hava givit åt kristendomsämnet en ställning, som i främsta rummet
måst lända undervisningen däri till men och som mer än något annat
varit ägnat att skärpa ropen på ämnets avskrivning från den offentliga
skolans undervisningsplan. Starka krafter arbeta i våra dagar på en sådan
lösning, och det ligger i de kyrkligt intresserades eget välförstådda intresse
att ej genom överdrivna och ensidiga anspråk på bestämmandemakt framkalla
brytningar, som till ömsesidig båtnad ännu kunna förekommas.
] själva verket synes det mig ganska överraskande, att man på vissa
håll kunnat finna kommitténs förevarande förslag innebära en fara för
statskyrkan. Vill man icke hävda den meningen, att denna kyrkas män
ensamma skulle hava rätt att bestämma om skolans kristendomsundervisning
— och ett sådant anspråk har åtminstone icke med klara ord blivit
framställt — så torde man nödgas erkänna, att kommittén ställt sig i hög grad
tillmötesgående mot de kyrkliga myndigheternas önskemål. Kommitténs förslag
lämnar, som redan är sagt, dessa myndigheter samma tillfälle som nu att
ägna religionsundervisningen sin omvårdnad och bereder dem i vissa avseenden
en ökad möjlighet därtill, ehuru under sådana former, att den
centrala ledningens berättigade fordringar icke bliva åsidosatta. För närva
-
124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
rande torde i fråga om flertalet av landets folkskolor gälla, att domkapitlen
faktiskt i allmänhet icke erhålla officiell kännedom om de för skolorna
uppgjorda läroplanerna eller om de i dem använda läroböckerna. Enligt
det föreliggande förslaget skulle båda dessa angelägenheter komma under
domkapitlens skärskådande, innan de slutligen avgjordes, läroplanerna i
varje fall, läroböckerna när det gällde nya sådana.
För egen del har jag närmast varit av den meningen, att man i fråga
om sättet för granskning av nya läroböcker i kristendomskunskap ganska
väl kunde ha låtit bero vid den nu på läroverksområdet bestående ordningen,
som ju endast är några år gammal. Mot en nämnd med i huvudsak
enahanda sammansättning och befogenhet som den, vilken enligt kungl. kungörelsen
den 6 juli 1907 haft att granska läroböcker i kristendomskunskap
vid de allmänna läroverken, synes mig näppeligen några giltiga klagomål
kunna anföras. Denna nämnd erbjuder såväl genom sin sammansättning
som sin befogenhet särdeles goda garantier för tillvaratagandet av de statskyrkliga
intressena, garantier, som också på sin tid ansågos tillfredsställande.
Då emellertid den av kommittén förordade sakkunnignämnden icke
på något avgörande sätt skiljer sig från den för läroverken inrättade,
har jag ansett mig kunna godtaga kommitténs förslag uti förevarande
avseende.
Jag vill i detta sammanhang med några ord beröra den uppfattning, som
på ett och annat håll gjorts gällande, att förslaget om en överstyrelse skulle
innebära en så betydande förändring av det bestående, att förändringen
möjligen icke skulle kunna lagstadgas utan kyrkomötets begivande. Det
har icke närmare uppgivits, i vilket eller vilka avseenden kyrkomötet borde
höras. Då i kommitténs förslag icke ändring blivit ifrågasatt beträffande
någon enda bestämmelse av kyrkolags natur, synes det mig svårt att inse,
av vilken orsak kyrkomötets samtycke skulle vara erforderligt. Med ungefär
samma fog skulle ett dylikt yrkande kunna göras beträffande t. ex. förslag
om en förstärkt folkskoleinspektion eller om en utvidgning av folkskolebyrån
i ecklesiastikdepartementet eller dylikt.
Beträffande den av kommittén föreslagna sakkunnignämndens sammansättning,
befogenheter och arbetssätt hava från olika håll uttalats vissa
önskemål. Enligt kommitténs förslag skulle nämnden utgöras av en biskop,
utsedd av rikets biskopar, två teologie professorer, utsedda en av vardera
av de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund, en lektor i kristendom,
utsedd av ämneskonferenserna i kristendom vid de allmänna läroverken,
en adjunkt i kristendom vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
utsedd enligt närmare av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser antingen
av läroverkens eller av seminariernas kristendomslärare, en kyrkoherde och
125
Eungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.
en vid folkskola eller någon av folkskolans överbyggnader anställd lärare,
de båda sistnämnda ledamöterna utsedda av Kungl. Maj:t. Nämndens ledamöter
skulle hava till uppgift att antingen var för sig eller samfällt yttra
sig om föreslagna nya läroböcker, varvid skulle gälla, att om nämndens
flertal avstyrkte en föreslagen lärobok, överstyrelsen icke skulle kunna godkänna
boken till användning, utan att ärendet i sådant fall skulle underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Nämnden skulle därjämte hava att, när
överstyrelsen funne sådant erforderligt, avgiva yttrande angående bland
annat läroplaner och lärokurser för ämnet kristendomskunskap, liksom
kommittén också ansett självfallet, att nämnden skulle höras över förslag
till normalbestämmelser. Slutligen skulle nämnden även på eget initiativ
kunna till Kungl. Maj:t eller överstyrelsen framföra önskemål eller förslag
i ett eller annat avseende beträffande kristendomsundervisningen. Nämnden
skulle sammanträda, när sådant bestämdes av Kungl. Maj:t antingen
efter förslag av överstyrelsen eller, när minst tre av nämndens medlemmar
förenat sig därom, av dessa.
Kommittén har vid uppgörande av sitt förslag i denna punkt i tilllämpliga
delar följt kungl. kungörelsen den 6 juli 1907 angående bestämmandet
av läroböcker i kristendom vid de allmänna läroverken och för
övrigt tänkt sig, att den föreslagna nämnden skulle vara gemensam för
samtliga ifrågavarande undervisningsanstalter.
Vissa ändringar hava emellertid, som sagt, blivit ifrågasatta beträlande
det av kommittén framlagda förslaget.
Sålunda har påyrkats, att nämnden skulle bestå, förutom av de tre
pedagogiskt sakkunniga ledamöterna, utav fyra teologiskt sakkunniga män,
därav alltid en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde, vilka fyra
ledamöter skulle utses av kyrkomötet. Därjämte borde bestämmas, att
lärobok, som av tre bland dessa senare underkänts, ej finge användas vid
undervisningen. Vidare har det ansetts vara av vikt, att den föreslagna
nämnden i regel finge sammanträda till överläggning, innan den avgåve
sitt yttrande.
Vad beträffar förslaget, att kyrkomötet skulle insätta fyra teologiskt
sakkunniga män i nämnden, synes mig, bortsett från lämpligheten i övrigt,
en dylik anordning knappast vara ägnad att från förslagsställarnas synpunkt
medföra några ökade garantier. Den kyrkliga sakkunskapen skulle ju redan
enligt kommitténs förslag vara synnerligen starkt företrädd inom nämnden.
Med anledning av den från flera håll uttalade önskan, att nämnden
måtte i större utsträckning, än kommittén tänkt sig, beredas tillfälle till
sammanträde före besluts fattande, vill jag erinra därom, att även enligt
kommitténs förslag så säkerligen skulle komma att ske, så snart något vik
-
126
Kun/jl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
tigt spörsmål därtill gåve giltig anledning, men att den frihet beträffande
arbetssättet, som av kommittén föreslagits, hittills i fråga om de allmänna
läroverken visat sig vara av ett visst värde. Jag anser därför den föreslagna
ändringen icke av behovet påkallad.
Vad slutligen angår förslaget, att lärobok, som av tre utav nämndens
kyrkligt teologiska ledamöter underkänts, icke skulle få vid undervisningen
begagnas, innebär detta en inskränkning av så genomgripande art, att
densamma i själva verket skulle komma att ställa Kungl. Maj:t, alltså’landets
högsta kyrkliga myndighet, utanför det slutliga avgörandet. Jag kan
därför icke biträda detta förslag men skulle däremot möjligen kunna tänka
mig en sådan bestämmelse, att om tre av de ledamöter, som närmast
hade att representera kyrkan och den teologiska vetenskapen, underkänt
en lärobok, denna icke skulle kunna av överstyrelsen godkännas till användning,
med mindre Kungl. Maj:t efter prövning av ärendet sådant
medgivit.
Såsom ett slutomdöme i denna betydelsefulla fråga skulle jag vilja
som min bestämda övertygelse uttala, att ju mindre man på religionsundervisningens
område bygger på yttre och negativa säkerhetsföreskrifter,
desto mera tjänar man i själva verket de andliga värden, som det
här gäller. Finnes blott god vilja, så lider det intet tvivel, att kyrka
och skola verkligen skola kunna utan ofruktbara slitningar samverka för
ungdomens religiösa och sedliga utveckling.
Vad angår folkskoleseminariernas ställning till de statskyrkliga myndigheterna
skall jag längre fram. denna dag vid behandling av frågan om
omorganisation av folkskoleseminarierna i riket angiva min ställning»'' i
detta avseende.
12. Översikt över skolöverstyrelsens uppgifter
med avseende på folkunåervisaingsväsendet.
Erforderliga författningsändringar.
För vinnande av större överskådlighet över det verksamhetsområde,
för vilket jag i det föregående redogjort, sammanfattar jag nu de huvudsakliga
uppgifter, vilka skulle, på det sätt och i den ordning, som i det
föregående blivit närmare angivna, tillkomma en blivande skolöverstyrelse.
Ifrågavarande uppgifter fördela sig på de olika sidorna av det tilltänkta
verksamhetsområdet på följande sätt:
127
Kmujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
1. Det egentliga folkskoleväsendet.
Små- och folkskolor samt mindre folkskolor.
I fråga om dessa läroanstalter skall det tillkomma skolöverstyrelsen:
1) att övervaka och leda det där bedrivna undervisnings- och upptostringsar
betet samt att med uppmärksamhet följa och främja frågor angående
lärjungarnas religiösa, sedliga, intellektuella och fysiska uppfostran;
2) att, i den mån sådant är möjligt, genom besök i de olika inspektionsområdena
och genom personlig förbindelse i övrigt med skolstyrelser
och inspektörer vinna förtrogenhet med olika ortsförhållanden;
3) att taga kännedom om de till överstyrelsen insända, för de särskilda
skoldistrikten fastställda reglementena och övriga ortsbestämmelser
samt därvid tillse, att skolväsendet är ändamålsenligt anordnat;
. att 1 de fall» då vederbörande stiftsstyrelse och inspektör vid prövning
av förslag till reglemente stanna i olika meningar i fråo-a om sådana
bestämmelser rörande läroplan, ordning och tukt in. m., som enligt
kommitténs förslag skolat intagas i en särskild undervisningsordnin<>''
avgöra till överstyrelsen i sådant avseende hänskjutna frågor; °
5) att på lämpligt sätt främja utvecklingen av folkskolans läro- och
läsebokslitteratur, så att god och prisbillig sådan tinnes att tillgå;
6) att i föreskriven ordning pröva och fastställa föreslagna^läroböcker
i kristendom;
.. att tlllse’ att lämplig undervisningsmateriel! finnes att till o-å, att
däröver upprätta och sprida förteckningar samt att från vederbörande skolstyrelser
mottaga rekvisitioner på erforderlig materiell samt ombesörja dess
expediering genom vederbörande förlag;
8) att i fråga om skolhusbyggnader, lekplatser och skolträdgårdar
samt skollokalernas inredning och skolornas sundhetsförhållanden i övrio-t
gå vederbörande skolstyrelser och inspektörer till hända med upplysningar
råd och anvisningar; ö
. 9) att 1 överensstämmelse med givna föreskrifter handlägga ärenden
angående folkskoleinspektörernas tillsättning, entledigande och tjänstledio-- het samt förordnande av vikarier;
10) att sammanhålla och leda folkskoleinspektionen samt att i sådant
syfte planmässigt reglera inspektörernas resor och verksamhet ävensom
förbereda och anordna möten med dessa tjänstemän för överläggning rörande
frågor, som gälla deras verksamhet;
11) att mottaga och granska redogörelser och berättelser för inspektöiernås
verksamhet, att med ledning av dessa redogörelser och berättelser
128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
utarbeta sammandrag och översikter samt att vidtaga de åtgärder, vartill
de kunna föranleda;
12) att hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kunna finnas erforderliga,
för att ifrågavarande skolor må motsvara sitt ändamål, och då
sådant påkallas, åstadkomma större utredningar samt utarbeta förslag till
författningar, undervisningsplaner för skilda skoltyper och andra allmänna
bestämmelser angående de skolor, som här avses, och den undervisning, som
i dessa skolor bedrives;
13) att utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t angående äskanden
hos Riksdagen av anslag till folkskoleväsendet; samt
14) att avgiva utlåtanden i anledning av remisser eller framställningar
från Kungl. Maj:t, varvid särskilt komma i betraktande frågor rörande
bildande av nya skoldistrikt samt skolväsendets allmänna anordning inom
de förefintliga skoldistrikten ävensom tillsättning av lärartjänster, lärares
varning och skiljande från befattning ävensom dispens- och behörighets
rågor.
2. Fortsatt undervisning.
Fortsättning sskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor.
I fråga om samtliga dessa läroanstalter skall det tillkomma överstyrelsen:
1) att utöva en övervakande och ledande verksamhet, i tillämpliga
delar motsvarande den, som i det föregående blivit angiven rörande det
egentliga folkskoleväsendet; samt särskilt beträffande
Ö O 7
A) Fortsättning sskolor:
2) att öva ett mera omedelbart inseende över dessa skolor;
3) att utarbeta förslag till organisations- och undervisningsplaner för
skilda skoltyper;
4) att söka verka för upprättandet av nya och, då så befinnes vara
av nöden, för omorganisation av redan befintliga skolor och att därvid
träda i förhandlingar med representanter för skilda yrken och ortsintressen;
5) att, handlägga frågor rörande skolornas läroplaner;
6) att handlägga ärenden, som angå dessa skolors utrustning med
den för dem särskilt erforderliga undervisningsmateriellen; ävensom beträffande
B)
Högre folkskolor:
7) att taga ungefär enahanda befattning med dessa skolor som den,
vilken för närvarande tillkommer läroverksöverstyrelsen i fråga om de
kommunala mellanskolorna, och följaktligen
129
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
a) att utöva omedelbar inspektion av dessa skolor;
b) att handlägga frågor rörande upprättande av ny högre folkskola
samt statsunderstöd åt sådan skola;
c) att, innan reglemente för högre folkskola av Kungl. Maj:t fastställes,
underkasta detsamma vederbörlig granskning;
d) att handlägga ärenden, som avse läroplaner och undervisningsmateriell
in. m.;
e) att i fråga om lärarpersonalens tillsättning och disciplinära ställning
m. m. utöva samma befogenheter, som för närvarande tillkomma
läroverksöverstyrelsen i fråga om de kommunala mellanskolorna; och
f) att avgiva utlåtanden i frågor angående behörighet till lärartjänster
vid dessa skolor; samt beträffande
C) Kommunala mellanskolor:
8) att deltaga i handläggning och prövning av ansökningar om högre
folkskolas övergång till kommunal mellanskola samt av lärares ansökningar
om behörighet till ordinarie lärarbefattning ävensom av besvär över lärartillsättningar,
prövning av reglementen m. in.
3. Abnormundervisningen.
Läroanstalter för dövstumma och för blinda, anstalter för sinnesslöa, anstalter
för vanföra ävensom för uppfostran av vanartade och i sedligt
avseende försummade barn och minderåriga förbrytare.
A) Läroanstalter för dövstumma.
I fråga om dessa anstalter skall det tillkomma överstyrelsen:
1) att genom samarbete med vederbörande inspektör och med ledning
av reglementen, läsordningar och berättelser om anstalternas anordning
och utveckling följa skolornas verksamhet samt, då förhållandena därtill
föranleda, vidtaga lämpliga åtgärder för främjande av anstalternas utveckling;
2) att inhämta kännedom om de av vederbörande styrelser meddelade
förordnandena av föreståndare och lärare;
3) att (eventuellt) pröva och avgöra besvär över lärartillsättningar;
4) att yttra sig över förslag till läroplaner;
5) att öva tillsyn över dövstumlärarseminariet å Manilla, att bestämma
antalet elever, som för varje läsår må intagas vid seminariet, att (eventuellt)
hänvisa lärarkandidater till dövstumskola för genomgående av provår och
att (eventuellt) utse sakkunniga för övervarande av avgångsexamen för
de seminarieelever, som genomgått provårsskola.
Bihang titt Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 153 höft.. (Nr 204.)
17
130
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
B) Läroanstalter för blinda.
I fråga om dessa anstalter bör det tillkomma överstyrelsen:
1) att därmed taga enahanda befattning som den, vilken enligt punkt
1 här ovan skulle tillkomma överstyrelsen i fråga om läroanstalter för
dövstumma;
2) att övertaga den allmänna befattning med principiella undervisningsfrågor,
som direktionen för Tomteboda blindinstitut nu äger;
3) att efter vederbörande direktions hörande avgiva förord vid tillsättning
av rektor vid sagda institut;
4) att efter vederbörande lokalstyrelses hörande tillsätta rektor vid
förskolan i Växjö;
5) att inhämta kännedom om av vederbörande lokalmyndigheter meddelade
beslut i fråga om tillsättning av lärare, entledigande av lärare,
m. m.;
6) att pröva och avgöra besvär i de under näst föregående punkt
nämnda ärenden;
7) att leda och övervaka utbildningen av lärare för blindundervisningen.
C) Anstalter för sinnesslöa.
1 fråga om dessa anstalter skall det tillkomma överstyrelsen att utöva
den inspektion i pedagogiskt avseende, som Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt uppdraga åt densamma.
D) Anstalter för vanföra.
Den skolundervisning, som meddelas i dessa anstalter, skall ställas
under samma tillsyn och ledning från överstyrelsens sida, som tillkommer
undervisningen i den allmänna folkskolan.
E) Uppfostring såtgärder för vanartade och i sedligt avseende försummade
barn samt minderåriga förbrytare.
I fråga om omvårdnad och uppfostran av vanartade och i sedligt avseende
försummade barn samt minderåriga förbrytare skall det tillkomma
överstyrelsen att, på det sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt föreskriva, medverka vid ordnandet och ledningen av den uppfostran,
som skall komma ifrågavarande barn till del.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 131
4. Utbildningen av de för folkskoleväsendet erforderliga lärår krafterna.
Folkskoleseminarier, småskoleseminarier och fortbildningskurser.
A) Folkskoleseminarier.
Till dessa läroanstalter skall överstyrelsen komma att i allt väsentligt
intaga samma ställning som den, vilken läroverksöverstyrelsen intager till
de allmänna läroverken. Sålunda skall det tillhöra överstyrelsen:
1) att omedelbart öva inspektion över folkskoleseminarierna;
2) att i olika avseenden handlägga frågor angående seminarielärares
utbildning;
3) att hos Kungl. Maj:t göra framställning rörande behovet av lärarkrafter;
4)
att avgiva förord vid utnämning eller förordnande av rektor samt
förslag vid utnämning av adjunkter;
5) att tillsätta lärare i övningsämnen och lärare i övningsskolorna;
6) att i vissa fall förordna vikarier och extra lärare och besluta angående
tjänstledighet;
7) att besluta angående uppflyttning i högre lönegrad;
8) att handlägga ärenden i fråga om kvarstående i tjänst efter uppnådd
pensionsålder samt entledigande;
9) att till viss utsträckning handlägga ärenden rörande fel och försummelser
i tjänsten av rektorer eller lärare;
10) att åt rektor, som det åstundar, utfärda tjänstgöringsbetyg;
11) att förbereda och avgiva förslag i ärenden rörande fördelning av
vissa till seminarieundervisningen beviljade anslag ävensom resestipendier;
12) att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden och i övrigt vidtaga åtgärder
i vissa ärenden, såsom angående organisations- och undervisningsfrågor
samt angående byggnader och materiell ävensom i ärenden rörande
dispens- och behörighetsfrågor.
B) Småskoleseminarier.
I fråga om dessa läroanstalter skall det tillkomma överstyrelsen:
1) att utöva inspektion på samma sätt som i fråga om folkskoleseminarierna;
2)
att tillse, att anstalterna erhålla en för deras uppgift lämplig organisation
och utrustning, och i sådant avseende i samråd med ortsmyndigheterna
vidtaga eller föreslå åtgärder;
3) att i förekommande fall förbereda frågor angående anslagsäskanden
hos Riksdagen;
132
Kung].. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
4) att förordna och entlediga inspektörer samt att förordna censorer
vid avgångsprövningarna.
G) Fortbildningskurser.
I fråga om dessa skall det tillhöra överstyrelsen:
1) att sörja för upprättande och främjande av kurser för lärarnas
fortbildning dels i praktisk riktning, betingad av de pågående strävandena
efter en mera praktisk läggning av undervisningen i folkskolor och fortsättningsskolor
(såsom slöjdkurser, trädgårdskurser, jordbrukskurser, hembygdskurser
o. d.), dels ock i olika teoretiska skolämnen (såsom nykterhetsundervisningskurser,
kurser i hembygdskunskap, teckning, gymnastik och
lek m. m.);
-) att avgiva utlåtande och förslag angående anslag till kurser med
nu angivna syftemål samt överhuvud tillvarataga de statsintressen, som
förefinnas med avseende på ordnandet av hithörande angelägenheter;
3) att förbereda ärenden angående resestipendier för lärare och lärarinnor
vid folkskolor, mindre folkskolor och småskolor samt för biträdande
lärarinnor vid folkskolor, för lärarinnor i huslig ekonomi ävensom för
lärare vid högre folkskolor.
5. Folkbildningsåtgärder i övrigt.
Folkhögskolorna, föreläsningsverksamheten, folkbiblioteksväsendet samt anordningar
för idrott och fysisk utbildning i allmänhet.
I fråga härom skall det tillkomma överstyrelsen:
1) att genom samarbete med vederbörande inspektör och konsulenter
utöva en sammanhållande och främjande ledning av de olika grenarna av
det pågående allmänna folkbildningsarbetet;
2) att hos Kungl. Maj:t avgiva förslag till fördelning av för ändamålet
beviljade medel; ävensom
3) att utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t angående anslagsäskanden
hos Riksdagen samt i allmänhet angående nämnda arbetes ändamålsenliga
inrättande.
För att den ifrågasatta skolöverstyrelsen skall kunna träda i verksamhet
och fullgöra de åligganden, jag sålunda angivit, erfordras en del ändringar
i och tillägg till nu gällande bestämmelser rörande det allmänna
skolväsendet. I sådant avseende har jag låtit verkställa en särskild
utredning, som jag anhåller att nu få föredraga och som sedermera torde
få biläggas detta protokoll (Bil. B).
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
133
13. Skolöverstyrelsens gemensamhet för lägre och
högre skolor.
I det föregående har jag uttalat deri uppfattningen, att lämpligaste
formen för åstadkommande av nödig förstärkning av folkundervisningsväsendets
centrala ledning vore upprättandet av en överstyrelse för sagda
undervisningsväsen. Väljes nu en sådan form, framträder med nödvändighet
spörsmålet, i vilket förhållande en dylik överstyrelse bör träda
till det centrala förvaltningsorgan, med vilket den genom arten och omfattningen
av sin uppgift måste komma i mycket nära beröring, nämligen
den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Yad som här framställer sig till
övervägande är då närmast, huruvida man bör tänka sig de båda styrelserna
såsom var för sig fristående utan annat samarbete än det, som i
allmänhet kan påkallas mellan två varandra i vissa avseenden närstående
förvaltningsorgan, eller om man bör tillse, att ett mera fast samband dem
emellan åstadkommes.
Självklart är, att detta spörsmål måst skärskådas ej blott ur folkundervisningens
synpunkt utan även ur de allmänna läroverkens. För att
på lämpligaste sätt möjliggöra detta bar jag på folkundervisningskommitténs
därom gjorda hemställan den 18 mars 1912 anmodat överdirektören och
chefen för läroverksöverstyrelsen B. J:son Bergqvist samt kanslirådet och
chefen för ecklesiastikdepartementets läroverksbyrå, förutvarande statsrådet
P. E. Lindström att i män av behov såsom sakkunniga biträda kommittén
vid behandlingen av frågan om folkundervisningsväsendets centrala ledning,
och hava dessa sakkunniga oavbrutet deltagit såväl vid frågans behandling
i vederbörande arbetsutskott som i kommitténs överläggningar rörande
densamma. Över det förslag, som sålunda under deras medverkan kommit
till stånd, har bland andra myndigheter givetvis även läroverksöverstyrelsen
avgivit yttrande.
Folkundervisningskommittén har redan i sitt betänkande angående
folkskoleseminarierna berört förevarande fråga och därvid tillkännagivit
sin åsikt angående önskvärdheten av en gemensam och enhetlig ledning
av rikets hela skolväsen. I sitt betänkande angående en skolöverstyrelse
har sagda kommitté ytterligare tagit spörsmålet i övervägande
och därvid uttalat den uppfattningen, att det samarbete, som erfordrades
mellan de båda styrelserna, skulle bäst förverkligas därigenom, att de inginge
såsom skilda avdelningar i en enda för landets hela skolväsen gemensam
skolöverstyrelse. Härom yttrar kommittén:
Kommittén.
134
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Kr 204.
Först och främst är det klart, att i vissa avseenden ett samarbete måste komma
att äga rum de båda styrelserna emellan. Arten och omfattningen av deras uppgifter
göra ett sådant nödvändigt. Det är då ock önskligt, att för ett sådant samarbete
skapas lämpliga former. Visserligen förefinnas redan för närvarande bestämmelser
angående förbindelsen mellan centrala ämbetsverk dels i R. F. § 47, dels ock i kungl.
kungörelsen den 16 februari 1900 angående behandlingen av ärenden, som skola gemensamt
handläggas av två eller flera centrala ämbetsverk. Men nämnda grundlagsbud
innehåller endast ett angivande av själva grundsatsen, och den åberopade kungörelsen
giver vissa generella bestämmelser, som dock huvudsakligen avse gemensam handläggning
utav regeringsärenden men som mindre väl lämpa sig i fråga om styrelseärenden,
varför ock för gemensam handläggning av sistnämnda slag av ärenden mera ändamålsenliga
regler meddelats i vissa ämbetsverks instruktioner. Nu skulle man visserligen
kunna tänka sig, att dylika stadganden kunde intagas i den här föreslagna skolstyrelsens
blivande instruktion och inarbetas i läroverksöverstyrelsens redan föreliggande,
men kommittén har velat skapa ett bestämdare och mer personligt samband, än som
vinnes genom en dylik åtgärd.
De båda styrelsernas uppgifter äro nämligen allt för likartade, deras verksamhetsområden
varandra allt för nära berörande, för att de skulle kunna förbliva stående
den ena bredvid den andra allenast med det lösa och tillfälliga samband, som kan
förefinnas mellan andra centrala verk. Från synpunkten av stats- och samhällslivet i
dess helhet äro de dock blott att anse som delar av samma stora enhet, och en ställning.
som komme dem att inför det allmänna framträda som målsmän för skilda, måhända
stridiga och med varandra rivaliserande intressen, skulle helt visst komma att
bliva till skada för dessa intressen, än för de ena, än för de andra. För kommittén
står det ock klart, att en sund utveckling av arbetet på vår ungdoms undervisning
och uppfostran med nödvändighet kräver, att detta arbete i stort sett betraktas såsom
ett enda och enhetligt. Endast om denna synpunkt anlägges, är det tänkbart, att det
samförstånd och det stöd av ömsesidiga erfarenheter, som äro ett oundgängligt villkor
för framgången i detta arbete, verkligen stå att vinna. Den riktning, som vårt skolväsen
numera i sin utveckling tagit, medför å ena sidan, att det inre sambandet mellan
samtliga detsamma tillhörande läroanstalter allt mer och mer starkes, och leder tillika
med nödvändighet därtill, att vissa gränsområden uppstå, där de olika läroanstalterna
i sin verksamhet komma i nära beröring med varandra. Såväl det ena som det andra
gör det i hög grad önskligt. att ledningen av skolväsendet i dess helhet blir i största
möjliga utsträckning enhetlig. Fn sådan enhetlig ledning är önskvärd, såväl när det
gäller undervisnings- och uppfostringsfrågor av mer principiell innebörd som ock i fråga
om organisationen av skolväsendet i dess helhet och av enskilda skoltyper. Och vad
särskilt beträffar frågor av ekonomisk innebörd, framför allt sådana, som avse anslagsäskanden
hos Riksdagen, är det, för vinnande av erforderlig planmässighet i kraven
på statens ekonomiska bistånd, av behovet påkallat, att de skärskådas och avgöras från
en ståndpunkt, från vilken man mäktar överskåda skolväsendet i dess helhet.
Nu angivna synpunkter hava föranlett kommittén att föreslå, att den nuvarande
läroverksöverstyrelsen skulle tillsammans med den föreslagna centrala ledningen av
folkundervisningsväsendet bilda eu gemensam skolöverstyrelse. Även i ekonomiskt avseende
torde vissa fördelar av en dylik sammanslagning stå att vinna.
Då kommittén sålunda tänkt sig en förening av ovan antydd art mellan den
hittillsvarande läroverksöverstyrelsen och en blivande överstyrelse för folkundervisningen,
har kommittén ingalunda förbisett, att dessa centrala styrelser dock i det hela
135
Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 204,
böra intaga eu i förhållande till varandra fullt självständig ställning, i all synnerhet i
de frågor, som uteslutande beröra de under respektiva styrelser stående läroanstalterna.
Med den inre organisation av det sålunda erhållna centrala ämbetsverket, vilken kommittén
tänkt sig och för vilken i det följande skall redogöras, torde, trots det att
ämbetsverket framträder starkt enhetligt utåt, fullt betryggande säkerhet vinnas för att
de olika skolarterna få ostört fullfölja sina särskilda ändamål och att ingen hindrande
inblandning från den ena eller andra av de båda stora avdelningarna i deras speciella
verksamhet äger rum. Kommittén, som icke underlåtit att även taga kännedom om
skolväsendets förvaltning i en del främmande länder, anser sig i detta sammanhang
böra erinra därom, att från varandra skilda centrala styrelser för den högre undervisningens
och folkundervisningens områden i allmänhet där icke förekomma.
Beträffande benämningen på den genom den angivna föreningen uppkommande
överstyrelsen för skolväsendet i landet har kommittén velat föreslå, att den erhåller
namnet skolöverstyrelsen.
Kommittén har så mycket hellre ansett sig kunna framställa detta förslag om en
förening av den ifrågasatta överstyrelsen för folkundervisningsväsendet och den nuvarande
läroverksöverstyrelsen till ett enda centralt ämbetsverk, som något hinder i yttre
avseende härför ej lärer möta. Då nämligen notarie- samt registrators- och aktuarietjänsterna
vid den nuvarande läroverksöverstyrelsen år 1908 överflyttades till ordinarie
stat, föreskrev Kungl. Maj:t i överensstämmelse med Riksdagens därom fattade beslut,
bland annat, att ordinarie innehavare av nämnda tjänster skulle vara underkastade
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation av överstyrelsen eller eljest i allmänhet kunde
varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom
statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre kunde såsom självständigt
ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål överflyttades
till annat ämbetsverk, vara pliktiga att, med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning, de innehade, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med
befattningarna förenade göromålen eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i
det verk, till vilket göromålen komme att överlämnas. Och då år 1909 ny stat för
läroverköverstyrelsen fastställdes, föreskrevos bland annat samma villkor för åtnjutande
av de för överdirektören och läroverksråden fastställda nya avlöningsförmånerna.
Av de yttranden, som med anledning av kommitténs förslag avgivits,
torde av lätt insedda skäl det av den nuvarande överstyrelsen för rikets
allmänna läroverk lämnade vara av särskilt intresse. Överstyrelsen yttrar:
Beträffande själva den tanke, som bär upp förslaget i denna punkt, eller att ledningen
av skolväsendet i dess helhet bör i största möjliga utsträckning bliva enhetlig,
så delar överstyrelsen den uppfattning, som i detta avseende blivit av kommittén uttalad.
En sådan enhetlig ledning är enligt överstyrelsens mening önskvärd, såväl när
det gäller undervisnings- och uppfostringsfrågor av mer principiell innebörd som ock
i fråga om organisationen av skolväsendet i dess helhet och av enskilda skoltyper.
Och även för de läroanstalter, som stå under läroverksöverstyrelsens inseende, torde det
vara av vikt, att särskilt frågor av ekonomisk innebörd, framför allt sådana, som avse
anslagsäskanden hos Riksdagen, skärskådas och avgöras från en ståndpunkt, från vilken
man mäktar överskåda skolväsendet i dess helhet. Det lider intet tvivel, att därest
de båda överstyrelserna skulle komma att mera löst ställas vid sidan av varandra, detta
Myndig
heterna
-
136
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
skulle kunna medföra, att de lätt uog kunde inför det allmänna framträda som målsmän
för skilda, måhända stridiga och med varandra rivaliserande intressen, något som
helt visst skulle komma att bliva till skada för dessa intressen. Överstyrelsen anser
det därför vara av stor betydelse, att sådana former för samarbetet mellan de båda
överstyrelserna väljas, att en blivande skolöverstyrelses verksamhet kan i stort sett
betraktas såsom enhetlig.
Å andra sidan står det emellertid klart för överstyrelsen, att de särskilda ändamål
och uppgifter, som föreligga för de under den nuvarande läroverksöverstyrelsen
lydande läroanstalterna å ena sidan och de läroanstalter, som skulle komma att tillhöra
en blivande folkundervisningsöverstyrelses ledning å andra sidan, med nödvändighet
kräva, att de olika skolarterna få utan hindrande inblandning från något håll ostört
fullfölja sin speciella verksamhet. Överstyrelsen håller därför före, att om ett samarbete
mellan de båda överstyrelserna skall bliva till verklig båtnad för skolväsendet
i dess helhet och för de bildnings- och kulturändamål, detta har att tjäna, sagda
överstyrelser dock i det hela måste komma att intaga en i förhållande till varandra
fullt självständig ställning, i all synnerhet i de frågor, som uteslutande beröra de under
respektive styrelser stående läroanstalter. Det synes överstyrelsen klart, att även med
en sådan sakernas ordning en viss praktisk vinst för ledningen av de speciella skolarterna
vore att vinna av det gemensamma arbete, som föranledes av för skolväsendet
i dess helhet gemensamma frågor. Det synes nämligen icke möjligt annat, än att detta
arbete måste komma att vidga blicken även för de mera partikulära frågorna och även
i fråga om dessa stärka känslan av gemensamt ansvar för omvårdnaden av den fosterländska
bildningen.
Av de Kung!. Majrts befallningshavande, som berört frågan om den föreslagna
förbindelsen mellan den centrala ledningen för folkskoleväsendet
och den nuvarande läroverksöverstyrelsen, hava 8 tillstyrkt förslaget härutinnan
och 2 uttalat sig i avstyrkande riktning.
Så säger sig Kungl. Majrts befallningshavande i Skaraborgs län hava
funnit, att kommittén på ett lyckligt sätt löst frågan om sättet för den centrala
ledningens anordnande, då den föreslagit den nämnda föreningen till eu
gemensam skolöverstyrelse. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands
län finner skälen för en dylik anordning synnerligen beaktansvärda. Ävenledes
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län finner kommitténs
förslag i detta hänseende lämpligt.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län medgiver, att visserligen
åtskilliga beröringspunkter finnas mellan de frågor, som avse å
ena sidan folkundervisningen, å den andra undervisningen vid de allmänna
läroverken, men fortsätter:
Detta förhållande, vilket kommittén tänkt sig närmast skulle motivera eu för
landets hela skolväsen gemensam överstyrelse, innefattade enligt Kungl. Majrts befällningshavandes
mening ej tillräckligt skäl för den omgestaltning på förevarande område,
som kommittén föreslagit. Något större fog för den åsyftade sammanslutningen
skulle kommittén synas hava haft, om den kunnat utgå från att folkskolan vore att
anse såsom bottenskola för undervisningsväsendet i allmänhet i landet. Detta kunde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majds Nåd. Proposition AV 204. 137
emellertid ingalunda sägas vara fallet. Den ifrågavarande sammanslagningen vore sålunda
enligt Kung! Maj:ts befallningshavandes åsikt ett olyckligt steg.
Kung!. Maj:ts befallningshavande i Örebro län uttalar sina synnerligen
starka betänkligheter mot förslaget om en gemensam skolöverstyrelse.
På senare tid hade allt mer och mer framträtt ivriga strävanden, som ej haft
till mål att inrikta folkskolan på att framför allt meddela sina lärjungar en god och för
deras vidare fortkomst praktisk allmän medborgerlig bildning utan avsett framför allt,
att folkskolan skulle intaga ett dominerande och härskande inflytande på all av staten
meddelad undervisning utan större hänsyn till de speciella krav, som för annan undervisning
kunde erfordras. Befogade anledningar syntes därför finnas att antaga, att om
någon livlig anhängare av nämnda strävanden skulle bliva chef för den föreslagna
skolöverstyrelsen, de allmänna läroverkens intressen där skulle mycket lida. Den
föreslagna avdelningschefen för skolöverstyrelsens läroverksavdelning, vilken tillika
skulle hava en byråchefs betungande göromål, skulle icke kunna med samma framgång,
som en chef för en fristående läroverksöverstyrelse, kämpa för läroverkens intressen och
behov. Det kunde naturligen låta tänka sig, att en fristående läroverksöverstyrelses framställningar
icke vunne beaktande, men det syntes bättre, att ansvaret härför drabbade
den, som bore ett konstitutionellt ansvar, än att ansvaret för undertryckta framställningar
till läroverkens bästa lades på chefen för ett centralt ämbetsverk.
Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor instämmer i kommitténs
uttalande, att det samarbete, som i vissa fall borde äga rum mellan det
nya centrala förvaltningsorganet för folkundervisningsväsendet och läroverksöverstyrelsen,
bäst förverkligades därigenom, att de båda centrala
ledningarna in gin ce såsom skilda avdelningar i en enda för landets hela
skolväsen gemensam skolöverstyrelse.
Av de 9 domkapitel, som berört frågan om eu sammanslagning av
den föreslagna folkskoleöverstyrelsen med den nuvarande läroverksöverstyrelsen,
nämligen domkapitlen i Uppsala, Västerås, Strängnäs, Växjö,
Göteborg, Kalmar, Karlstad, Luleå och Visby, hava samtliga 9 uttalat sig
i avstyrkande riktning, somliga med mera tvekan, andra med bestämt
yrkande på avslag. I allmänhet framhålles, att de allmänna läroverken och
folkskolorna hava vitt skilda mål och att fara vore för att de olika läroanstalternas
angelägenheter skulle komma att behandlas med byråkratisk
enhetlighet. — Domkapitlet i Västerås ställer sig tveksamt angående lämpligheten
av den föreslagna föreningen samt yttrar vidare:
Domkapitlet kunde visserligen ej förneka, att vissa skäl kunde framdragas för eu
sådan förening, främst behovet av större enhet och rikare samverkan på ett vidsträcktare
fält av undervisningens område samt ej mindre av ett korrektiv mot faran av ensidighet
och trängre synpunkter vare sig i den högre skolans eller folkskolans ledning,
men å andra sidan kunde denna nyhet lätt fresta till strävan efter en abstrakt likformighet
och en sammanblandning, som innebure faror för de båda skolgruppernas individuella
art. Ty såsom kommittén framhållit, bleve de båda överstyrelsernas ställning
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 18
Departe
mentschefen.
138 Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
nedåt väsentligen olika. De måste på grund kärav i många hänseenden begagna helt
olika arbetsmetoder, så vida de skulle motsvara en var sitt ändamål. Faran läge
dock nära, att inom en styrelseorganism med liera avdelningar arbetsmetoderna sam
manblandades.
Domkapitlet förbisåge för ingen del, att all undervisning och fostran
hade en rikedom av gemensamma intressen, och detta gällde ej blott om den, sota
bedreves i folkskolor och läroverk, utan även den, som förekomme vid universiteten,
andra högskolor och högre fackskolor av allehanda slag. Alla dessa former av undervisnings-
och fostringsanstalter finge emellertid mötas i det departement, som bland
annat hade att företräda folkets bildningsintressen. Där vore enheten, så vitt den
vore önskvärd, på ett i det hela tillfredsställande sätt bevarad, och där bevarades
också en annan viktig faktor: friheten. Och denna finge icke undertryckas av främmande
intressen. Ej minst behövde folkskolorna få utveckla sig fritt till motsvarighet
mot det stora flertalets behov och folkuppfostran fritt smyga sig efter olika orters
krav och önskningar. Domkapitlet befarade, att denna frihet ej alltid rätt kunde tillgodoses
av en med läroverksöverstyrelsen sammankopplad folkskoleöverstyrelse.
Av folkskoleinspektörerna beröra endast några frågan om skolöverstyrelsens
egenskap att vara gemensam för olika skolarter. De flesta uttala
sig i tillstyrkande riktning.
I vad folkundervisningskommittén och läroverksöverstyrelsen uti här
ifrågavarande avseende anfört vill jag till fullo instämma. För ett åskådningssätt,
som i arbetet uti våra barndoms- och ungdomsskolor — vilken form
och karaktär de än må hava — ser en för hela vår ungdoms undervisning
och uppfostran gemensam angelägenhet, ter sig den ifrågasatta anordningen
såsom en helt naturlig utvidgning av den överstyrelse, som enligt
statsmakternas beslut redan ansetts erforderlig för en del av vårt skolväsen.
Aven om vart och ett av de olika slag av läroanstalter, som här
ii ro i fråga, har sitt bestämt utstakade mål att fullfölja och även om det
strängt måste fasthållas, att de olika målen ej få förväxlas eller sammanblandas,
finnas dock i fråga om det arbete, som vid dessa läroanstalter
utföres, så många beröringspunkter och gemensamma intressen, att ett
samarbete mellan målsmännen för de olika läroanstalterna är oundgängligen
nödvändigt, för att icke landets undervisnings- och uppfostringsarbete
skall komma att lida av en för detsamma högst ogynnsam brist på
enhetlighet och sammanhållning. Jag anser mig i sådant avseende böra
erinra om, hurusom folkskolans senare åldersklasser icke blott beträffande
det åldersstadium, på vilket deras lärjungar befinna sig, utan även i fråga
om lärokurser och metoder i mångt och mycket sammanfalla med läroverkens
tidigare åldersklasser. I folkskolans överbyggnader, särskilt i de
högre folkskolorna och i de kommunala mellanskolorna, närmar sig på
många punkter det arbete, som där utföres, arbetet i läroverkens mellanklasser.
Vad vidare beträffar den fortsatta allmänna folkbildningen av
-
139
Kunr/l. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.
ser deri ett åldersstadium, som delvis sammanfaller med läroverkens gymnasialstadium.
Dessa omständigheter göra, att huru olika arbetets både
mål och metoder än må vara och måste vara, tillfälle för de olika arbetsuppgifternas
målsmän att utbyta åsikter och erfarenheter måste för arbetet
bliva av stort värde. Beträffande lärarbildningsanstalterna stå folkskoleseminariernas
och de allmänna läroverkens lärare både i fråga om utbildning
och arbetsuppgifter i många avseenden varandra nära. Den fysiska
sidan av det uppfostringsarbete, som bedrives i samtliga nu ifrågavarande
läroanstalter, påkallar i stort sett samma omvårdnad och samma
anordningar. Slutligen medför den riktning, som vårt skolväsende numera
tagit, att det inre sambandet mellan samtliga detsamma tillhörande
läroanstalter allt mer och mer starkes.
Allt det nu anförda gör, att en mängd allmänna undervisnings- och
uppfostringsfrågor uppstå, som påkalla samfälld behandling av de olika
skolformernas målsmän, och att i fråga om organisationen såväl av skolväsendet
i dess helhet som av enskilda typer en enhetlig ledning är synnerligen
behövlig. Särskilt beträffande frågor av ekonomisk innebörd är,
såsom kommittén med rätta framhållit, för vinnande av erforderlig planmässighet
i kraven på statens ekonomiska bistånd nödvändigt, att de skärskådas
och bedömas från en ståndpunkt, från vilken man mäktar överskåda
skolväsendet i dess helhet. Beträffande slutligen sådana skolformer,
som med utgångspunkt i endera av de båda stora skolgrupperna närma
sig den andra gruppens arbete, måste den sunda och lugna utvecklingen
i väsentlig mån främjas genom ett gemensamt arbete.
Nu har mot förslaget i denna punkt i olika former uti vissa av de avgivna
utlåtandena den invändningen uttalats, att sagda förslag syftade till att
främja strävandet att göra folkskolan till bottenskola: det vore ett steg
på vägen till förverkligande av detta önskemål eller åtminstone en symbol
för bottenskoleprogrammet. Ehuru jag själv, liksom min företrädare i
ämbetet och, såsom jag har skäl att tro, flertalet av Riksdagens nuvarande
ledamöter, på grund av levande övertygelse ansluter mig till detta program,
anser jag mig bestämt kunna säga, att det på intet sätt är för dess
skull, som frågan om en gemensam skolöverstyrelse nu kommit upp på
dagordningen. Det är att märka, att tanken på folkskolan som bottenskola
ej är med ett ord berörd i det föreliggande kommittébetänkandet,
och man torde hava all anledning antaga, att vissa av kommitténs medlemmar
ej skolat underlåta att inlägga en gensaga, ifall förslaget om den
gemensamma skolöverstyrelsen skjutits fram i särskild avsikt att främja
eu sådan tanke. Om denna fråga gäller för övrigt nog detsamma som om
alla andra frågor på folkuppfostrans område, att gemensamhet i behand
-
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
lingen därav icke kan annat än bidraga till deras klargörande och till
skingrande av möjligen förefintliga ensidiga åskådningar, de må nu vara
tillfinnandes hos den ena eller andra skolgruppens målsmän. Eller för att
använda läroverksöverstyrelsens ord: niet synes icke möjligt annat, än
att det gemensamma arbetet måste komma att vidga blicken även för de
mera partikulära frågorna och även med avseende på dessa stärka känslan
av gemensamt ansvar för omvårdnaden av den fosterländska bildningen».
Det torde böra erinras, att då förslaget om en folkskoleöverstyrelse
först uppstod inom iolkskolekåren och av densamma framlades inför
offentligheten, ingick i detta förslag ingen tanke på gemensamhet med
läroverksöverstyrelsen, och uppenbart är, att denna tanke, ur ren kårsynpunkt
betraktad, svårligen kunnat innebära något för folkskolans lärare
synnerligen tilltalande. Då man på folkskolehåll icke desto mindre gått
med. på gemensamheten, har orsaken uppenbarligen varit den, att man
funnit rivaliserandet vara ett oting och ansett de speciella intressena böra
vika för de allmänna.
Vad de allmänna läroverken och andra under läroverksöverstyrelsen
lydande läroanstalter angår torde just den av kommittén föreslagna anordningen
vara lämpad att bereda målsmännen för dessa anstalter ett
gynnsamt tillfälle att under ordnade och i möjligaste grad betryggande
former göra sina intressen gällande vid sidan av de stora frågor, som röra
det allmänna folkundervisningsväsendet och vilka på grund av den nuvarande
samhällsutvecklingen måste med synnerlig styrka tränga sig i förgrunden
och tilldraga sig uppmärksamheten — detta understundom måhända
på de högre skolornas bekostnad, i fall dessas målsmän icke skulle vara i
tillfälle att göra även sin röst hörd, när det gäller att fastställa undervisningensväsendets
samfällda önskemål. En från vissa håll uttalad farhåga,
att gemensamheten i skolstyrelsen lätt nog skulle kunna komma
att leda därtill, att någon viss grupp av skolor komme att utöva ett övervägande
och härskande inflytande på de övriga, torde alltså sakna fog.
Likaså synes mig den självständiga ställning, som förslaget inrymmer åt
en var av skolöverstyrelsens båda huvudavdelningar, innebära en stark
garanti för att icke abstrakt likformighet och hänsynslös nivelering komme
att inträda vid behandlingen av de olika skolformernas angelägenheter.
Med anledning av en från ett håll framställd anmärkning, att skolöverstyrelsens
chef skulle kunna ensidigt undertrycka framkomna anslagskrav
till den ena eller den andra skolgruppens förmån, vill jag uttala, att
frågor av sådan art liksom övriga gemensamma frågor givetvis böra vara
föremål för kollegial handläggning, varvid överstyrelsens "båda huvudavdelningar
böra vara företrädda genom ett lika antal medlemmar.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
141
14. Skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet.
1 nära sammanhang med frågan om skolöverstyrelsens förhållande till
övriga förvaltningsorgan för våld skolväsen står spörsmålet om dess ställning
till ecklesiastikdepartementet.
Folkundervisningskommittén yttrar härom:
Innan kommittén övergår till redogörelse för den organisation, som bör givas åt
den sålunda uppkommande skolöverstyrelsen, torde med några ord böra beröras frågan
om det nya ämbetsverkets förhållande till Kungl. Maj:ts kansli, närmast till ecklesiastikdepartementet.
Det är kommittén väl bekant, att förslag är under utarbetande att i viss mån
förändra de centrala ämbetsverkens ställning i förhållande till kansliet och därmed ock
deras arbetssätt. Givet är, att därest det skulle befinnas lämpligt att fullfölja sådana
planer, större svårigheter icke behöva möta att i avseende å den nya skolöverstyrelsen
än i avseende å nuvarande centrala ämbetsverk genomföra därav betingad förändring,
enär Kungl. Maj:t i alla händelser icke lärer underlåta att vid tillsättande av den nya
skolöverstyrelsens ämbets- och tjänstemän föreskriva, att de skola vara underkastade
den förändring i tjänstgöring, som berörda förhållanden möjligen skulle kunna påkalla.
Kommittén vill i sådant avseende hänvisa därtill, att vid inrättandet av nya tjänster
och vid genomförandet av löneregleringar numera i allmänhet plägar uppställas sådana
villkor för de nya tjänsternas eller lönernas innehavare, att dessa bliva pliktiga att,
med bibehållande av tjänstegrad och lön, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med deras befattning förenade göromålen även efter inträdandet av eventuella organisatoriska
förändringar i det ämbetsverk, som befattningen tillhör, på samma sätt
som, enligt vad kommittén ovan erinrat, skett i fråga om ämbets- och tjänstemännen
i läroverksöverstyrelsen. Också har kommittén i det följande föreslagit liknande bestämmelser
för befattningshavare i den föreslagna skolöverstyrelsen.
Man skulle möjligen kunna ifrågasätta, om icke efter upprättandet av en central
styrelse för folkundervisningsväsendet den nuvarande folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet
skulle kunna bliva obehövlig. Med hos oss rådande system för statsförvaltningen,
enligt vilket de ärenden, som från de centrala verken inkomma till departementen,
inom dessa föredragas av särskilda kanslitjänstemän, lärer detta dock
icke kunna bliva förhållandet. Skulle de från skolöverstyrelsen inkommande, till folkundervisningen
hörande ärendena icke komma att äga eu särskild föredragande, måste
deras föredragning anförtros åt annan för dylikt ändamål kvalificerad tjänsteman inom
ecklesiastikdepartementet, men att där finna någon sådan, vars tid icke är fullt upptagen
av honom redan åliggande göromål, lärer icke vara möjligt. Den erfarenhet,
som vunnits beträffande läroverksärendena, torde för övrigt i detta hänseende vara avgörande,
i det att läroverksbyrån inom departementet visat sig oumbärlig även efter läroverksöverstyrelsens
tillkomst. Helt visst skall inrättandet av den nya skolöverstyrelsen
icke medföra synnerlig förändring inom ecklesiastikdepartementet. Visserligen skulle
enligt kommitténs förslag konsulenten för föreläsningsväsendet och inspektören för dövstumundervisningen
likasom konsulenterna för biblioteksväsendet och inspektören för
Kommittén.
myndig
heterna.
Departe
mentschefen.
Kommittén.
142 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
folkhögskolorna överflyttas från departementet till skolöverstyrelsen. Men i övrigt
skulle, likasom chefen för läroverksbyrån nu bereder till föredragning ärenden från
läroverksöverstyrelsen, chefen för folkskolebyrån, vilken skulle befrias från sin nuvarande
inspektionsskyldighet, komma att bereda till föredragning ärenden från den nya skolöverstyrelsen,
nämligen folkskoleärenden, seminarieärenden, folkbildningsärenden och
ärenden^ rörande abnormväsendet. Huruvida gränserna mellan de två byråernas arbetsområden
kunna komma att i ett eller annat avseende behöva undergå jämkning,
är en fråga, som här icke torde behöva upptagas till undersökning. Vad särskilt chefen
för folkskolebyrån inom departementet beträffar föreställer sig kommittén, att hans
arbete visserligen icke till kvantiteten blir mindre än nu, men uppenbart är, att arbetets
tyngdpunkt kommer att förskjuta sig till följd av den sakkunniga utredning,
som ärendena på förhand hava undergått inom den nya skolöverstyrelsen.
Vid betraktande av frågan om den inverkan, som den nya överstyrelsens inrättande
. kan komma att få på arbetet inom ecklesiastikdepartementet, har kommittén
tagit i övervägande, huruvida icke fördelningen av vissa anslag skulle kunna överlämnas
till avgörande av överstyrelsen. De anslag, som kommittén härvid tagit i skärskådande,
äro dels anslag till vissa undervisningsanstalter, såsom anslagen till folkhögskolor
och till dövstumundervisningen, dels anslag för vissa folkbildningsändamål,
såsom anslagen till folkbibliotek och till anstalter, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar, dels anslag till resestipendier, såsom anslag till resestipendier för seminarielärare,
lärare vid högre folkskolor, folkskollärare, småskollärare, abnormlärare,
dels slutligen anslag till elevstipendier, såsom anslagen till stipendier åt seminarieelever
och folkhögskoleelever. Kommittén har härvid funnit, att vare sig fördelningen
av sagda anslag överföres på överstyrelsen eller fortfarande liksom nu tillkommer
Kungl. Maj:t, någon ändring i överstyrelsens arbetsbörda till följd därav icke komme
att ske, enär överstyrelsen även i senare fallet torde komma att få ärendenas utredning
sig anförtrodd. Emellertid anser kommittén, att en överflyttning av nu berörda
ärenden endast i det fall bör ske, att en decentralisation av motsvarande ärenden inom
förvaltningen i dess helhet skulle komma att genomföras, och vill kommittén i detta
sammanhang blott framhålla, att arbetssättet inom den blivande överstyrelsen icke
utgör hinder för en dylik överflyttning, därest en dylik allmän decentralisation av ifrågavarande
slag av ärenden skulle komma att ske.
Mot vad kommittén sålunda anfört har i de inkomna utlåtandena ingen
väsentlig invändning blivit gjord.
För egen del har jag icke heller något att däremot erinra.
15, Skolöverstyrelsens organisation och arbetssätt,
Enligt kommitténs förslag skulle skolöverstyrelsen komma att omfatta
två huvudavdelningar, dels eu läroverksavdelning (den nuvarande läroverksöverstyrelsen),
dels en folkundervisningsavdelning (den nu ifrågasatta
folkskoleöverstyrelsen). Vardera avdelningen skulle utgöras av fyra med
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
148
lemmar, av vilka en tillika skulle vara avdelningschef. I spetsen för
överstyrelsen skulle stå eu för båda avdelningarna gemensam chef med
generaldirektörs ställning.
Till överstyrelsen skulle, utan att därstädes underordnas någon särskild
byråchef, överflyttas dels inspektören över folkhögskolorna, dels ock de i
ecklesiastikdepartementet för närvarande anställda konsulenterna för ärenden
rörande den offentliga föreläsningsverksamheten samt rörande folkbibliotek.
Vid överstyrelsen skulle vidare fästas inspektören för dövstumskolorna,
varjämte en inspektör för blindundervisningen likaledes skulle
anställas där.
Inom överstyrelsen skulle vidare anställas för handläggning av ärenden
av skolhygienisk innebörd en på området sakkunnig person. Därjämte
skulle till överstyrelsens förfogande ställas vissa anslagsbelopp för åvägabringande
av sakkunnigt biträde för inspektion av den fysiska uppfostran
samt av undervisningen i husligt arbete. På liknande sätt skulle beredas
överstyrelsen medel att anlita sakkunnigt biträde för handläggning av
ärenden rörande fortsättningsskolorna ävensom av sådana juridiska ärenden,
för vilkas behandling erforderlig sakkunskap ej förefunnes inom överstyrelsen.
Slutligen har kommittén upptagit frågan om upprättande av ett lekmannaråd
och därvid uttalat sina sympatier för ett sådant men ansett,
att med dess upprättande borde tillsvidare anstå.
Jag skall nu i ett sammanhang redogöra för kommitténs motivering
av det sålunda framlagda förslaget.
Om den föreslagna gemensamma chefen yttrar kommittén:
Den enhetssynpunkt, som kommittén angivit, bör närmast taga sig uttryck i den
över de båda avdelningarna stående gemensamma chefen för skolöverstyrelsen. Stor makt
ligger uppå att till innehavare av denna krävande befattning erhålla en person, som
besitter icke blott grundlig teoretisk bildning och ingående kännedom om de olika
pedagogiska spörsmålen utan även framstående chefsegenskaper. Den nya skolöverstyrelsen
blir nämligen ett betydande verk icke blott i avseende å den viktiga och
omfattande kulturuppgift, som den har att fullfölja, utan även med hänsyn till omfattningen
av den personal, som blir vid styrelsen anställd, och den stora mängden av
de myndigheter, anstalter och funktionärer, som tillhöra dess förvaltningsområde. Vid
övervägande av vilken ställning, som bör givas åt chefen för en så omfattande förvaltning,
har kommittén, jämväl i betraktande därav att cheferna för andra centrala
ämbetsverk, såsom medicinalstyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen,
hava generaldirektörs ställning, ansett det böra vara sjävfallet, att
chefen för den nya skolöverstyrelsen, vars underlydande förvaltningsområde blir synnerligen
omfattande, jämväl bör erhålla generaldirektörs ställning. Härtill kan läggas,
Chefen.
144
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
att den nuvarande chefen för den ena av de båda avdelningar, som den nya skolöverstyrelsen
skulle omfatta, har överdirektörs ställning.
Beträffande generaldirektörens avlöning har kommittén ansett sig böra föreslå,
att densamma sättes till 11.000 kronor. Kommittén har därvid dels låtit bestämma
sig av den omständigheten, att chefens för den nuvarande läroverksöverstyrelsen löneförmåner
beräknas motsvara en avlöning av 10,000 kronor, dels och framför allt letts
av hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de uppgifter, som enligt kommitténs
förslag skulle komma att påvila chefen för den nya överstyrelsen. Såväl det ena
som det andra förhållandet talar för att den avlöning, som skall förbindas med den nya
chefsbefattningen, åtminstone icke blir lägre än den i fråga om motsvarande befattningar
numera lägsta förekommande avlöning'' eller 11,000 kronor. Av de föreslagna
löneförmånerna torde 7,000 kronor böra bestämmas som lön, 3,000 kronor som tjänst,- göringspenningar och 1,000 kronor som ortstillägg.
Avdelnings
cheferna.
Beträffande de föreslagna avdelningscheferna uttalar sig kommittén sålunda:
-
Det är helt visst otänkbart, att en chef för ett verk av den omfattning som den
nu föreslagna skolöverstyrelsens skulle kunna hinna deltaga i handläggningen av samtliga
inom verket förekommande ärenden. Även om hans tid och krafter, sedda rent
kvantitativt, därtill skulle vara tillräckliga, skulle den faran inträda, att han därigenom
droges från sina egentliga och huvudsakliga uppgifter. I betraktande bärav och
med hänsyn till den i vissa fall starkt specialiserade sakkunskap, som inom skolstyrelsens
olika avdelningar erfordras, synes det kommittén visserligen ej utan fog kunna
ifrågasättas, att i speten för eu var av de olika avdelningarna, läroverksavdelningen
och folkundervisningsavdelningen, ställdes en avdelningschef'' utan annat uppdrag än
att vara chef för vederbörande avdelning. Men att här skapa självständiga och fristående
chefsbefattningar har kommittén av ekonomiska grunder dock ej ansett sig
böra förorda. Kommittén föreslår därför, att en av ledamöterna på vederbörande avdelning
tillika erhåller förordnande såsom chef för avdelningen ifråga. Uppdraget åt
någon av ledamöterna att vara avdelningschef torde böra givas av Kungl. Maj:t på
viss tid.
Dessa båda avdelningschefer böra, som sagt, under generaldirektören utöva ledning
av arbetet på de respektiva avdelningarna. Kommittén föreställer sig, att arbetsfördelningen
mellan generaldirektören och avdelningscheferna lämpligast skulle
kunna ske på det sättet, att i en blivande instruktion de ärenden bestämt angivas,
vilka böra handläggas av generaldirektören, och att det beträffande de övriga i styrelsens
arbetsordning närmare bestämmes, vilka som skola handläggas av de respektiva
avdelningscheferna. Utan att ingå på frågan i närmare detalj, anser kommittén
sig böra framhålla, att generaldirektören synes böra inom avdelningen deltaga i befordringsmål
och disciplinmål samt i frågor av mer principiell eller ekonomisk innebörd
ävensom åtminstone i viktigare ärenden, som erfordra Kung]. Maj:ts beslut.
Huru med ledningen av arbetet inom överstyrelsen bör ordnas, då generaldirektören
åtnjuter semester eller av tjenstegöromål är hindrad att deltaga i arbetet inom överstyrelsen,
bör genom instruktionen angivas. Då åter generaldirektören är tjänstledig,
bör vikarie förordnas av Kungl. Maj:t.
På grund av det särskilda arbete och ansvar, som sålunda pålägges avdelningscheferna,
och den ställning, de komma att intaga, synas de utom sin byråchefslön böra
åtnjuta ett årligt arvode av 1,000 kronor vardera.
145
Kung!,. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
I fråga om arbetets organisation inom de olika avdelningarna har kom- indelning på
inittén föreslagit en indelning av arbetet på särskilda byråer. Denna byrder''
organisationsform har synts kommittén bäst lämpa sig för överstyrelsens
arbetsuppgifter. Varje byrå skulle förestås av en i regel pedagogiskt
fackbildad ledamot (byråchef), som till sitt biträde skulle hava viss vid
byrån mera fast bunden administrativ kraft.
Genom eu sådan anordning skulle, säger kommittén, kunna vinnas, att överstyrelsens
pedagogiskt fackbildade ledamöter kunde användas mera uteslutande för uppgifter
av pedagogisk innebörd och således icke i större utsträckning behövde tagas i
anspråk för administrativa och expeditionella göromål.
Redan av den undersökning, kommittén verkställt i fråga om de verksamhetsområden,
som skulle komma att läggas under eu blivande central ledning av folkundervisningsväsendet
och för vilken kommittén förut redogjort, hade det synts kommittén
framgå, att den blivande folkundervisningsavdelningen lämpligen borde organiseras i
enlighet med den i de moderna centrala ämbetsverken förefintliga byråindelningen. Ett
ytterligare stöd för denna uppfattning hade kommittén haft i vissa meddelanden, som
blivit gjorda av chefen för den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Nämnda chef hade
nämligen av kommittén blivit anmodad att uttala sig i vissa avseenden och hade i anledning
härav efter samråd med styrelsens övriga medlemmar i särskilt avgivet yttrande
anfört:
Det arbete, som hittills påvilat medlemmarna i överstyrelsen, kan icke sägas alltid
hava stått i god överensstämmelse med vad en klok hushållning med deras krafter bort
mana till. En av de förnämsta anledningarna till detta förhållande är otvivelaktigt att
söka däri, att överstyrelsen från början utrustats med en alltför knappt tilltagen uppsättning
av juridiskt och administrativt utbildade och skolade krafter. Överstyrelsens ursprungliga
kansli utgjordes av en enda tjänsteman — en notarie. Visserligen bar i detta
förhållande en förbättring så småningom inträtt, därigenom att kansliet tid efter annan
genom beslut av Kungl. Maj:t och Riksdagen erhållit en ej oväsentlig förstärkning, men
ännu kvarstår det antydda förhållandet i alltför stor utsträckning, för att det skulle kunna
sägas, att de pedagogiskt fackbildade och de administrativa krafterna inom överstyrelsen
åro på ett tillfredsställande sätt mot varandra avvägda,
En naturlig följd av nu framhållna omständighet har blivit, att överstyrelsens medlemmar,
vilka samtliga varit pedagogiskt fackbildade personer, måst till en mycket stor
utsträckning tagas i anspråk icke blott för uppsättning av sådana skrivelser, vilkas affattning
förutsatt pedagogisk sakkunskap, utan även för sådana administrativa och sekreteriella
göromål, vilka bättre lämpat sig för juridiskt och administrativt skolade krafter.
Detta har åter medfört, att överstyrelsens medlemmar, trots alltjämt vidtagna förenklingar
i överstyrelsens arbets- och expeditionsätt, icke alltid kunnat så odelat som önskligt varit
ägna tid och krafter åt de uppgifter av pedagogisk innebörd, som i främsta rummet påvilat
överstyrelsen. Å andra sidan har det arbete, som sålunda nedlagts på förekommande
göromål av mera administrativ natur, i vissa fall härflutit ur en för de ifrågavarande
göromålen mindre skolad och därför ock mindre givande arbetskraft,
Nu påpekade brist på administrativt utbildade arbetskrafter har även ur en annan
synpunkt kommit att medföra en viss olägenhet för överstyrelsens arbete. Det har visat
sig hinderligt för en fullt rationell arbetsfördelning inom överstyrelsen. Den närmare anledningen
därtill är följande. Överstyrelsens medlemmar hava, bland annat på grund av
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 19
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
den överstyrelsen åliggande inspektionsskyldigheten, i regel måst utses väsentligen med
hänsyn till deras lämplighet att inom överstyrelsen representera visst eller vissa av de
vid läroverken förekommande läroämnena, och först i andra hand har avseende kunnat
fästas vid förhandenvaron av övriga egenskaper och erfarenheter, som erfordras hos en
medlem av ett centralt ämbetsverk. En följd härav har blivit, att den stora mängd av
göromål, som fallit utanför den egentliga ämnessynpunkten, icke till önskvärd utsträckning
låtit fördela sig efter mera enhetliga synpunkter, bestämda av inre släktskap eller
annan samhörighetsgrund, utan måst mera tillfälligt tilldelas än den ena, än den andra
ledamoten, allt eftersom hans personliga egenskaper eller tilläventyrs tidigare förvärvade
erfarenheter gjort sådant lämpligt. Detta har i sin ordning medfört, att de inom överstyrelsen
förefintliga arbetsrotlarna kommit att förete en i viss mån heterogen sammansättning,
så att ärenden, som helst bort behandlas tillsammans, icke alltid kunnat handläggas
av en och samma föredragande. Hade det nu inom överstyrelsen funnits ett
tillräckligt antal administrativa krafter, vilka kunnat såsom mera fasta biträden åt ledamöterna
supplera dem i erforderliga avseenden samt vid ombyte av ledamöter tillgodose
kontinuiteten i arbetet, så hade det varit lätt nog att råda bot på den påpekade olägenheten.
Nu hava emellertid andra utvägar måst i sådant syfte anlitas. Först och främst
hava, för att förebygga den brist på sammanhållning och koncentration i arbetet, som
eljest kunnat befaras uppstå, överdirektörens tid och krafter i stor utsträckning måst tagas
i anspråk för uppgifter, vilka egentligen bort ligga utanför hans arbetsområde. Vidare
har den kollegiala handläggningsformen av ärendena måst inom överstyrelsen användas i
stor utsträckning. Genom det samarbete, som därvid ägt rum, har visserligen i viss mån
ersättning vunnits för bristen på önskvärd homogenitet i arbetsrotlarna. Men detta har å
andra sidan gjort arbetet tungt och inkräktat på medlemmarnas tid.
Av det nu senast anförda torde framgå, att såväl behovet av en starkare inre koncentration
av arbetet som ock önskvärdheten av en mera tidsenlig, mindre tung och tidskrävande
arbetsform avgjort peka hän på nödvändigheten av en mera enhetligt genomförd
arbetsfördelning och att denna i sin ordning förutsätter förstärkning av de administrativa
krafterna inom överstyrelsen.
Antalet byråer.
Läroverksav
tlelningens
byråer.
Antalet byråer inom vardera avdelningen har kommittén, såsom redan
omnämnts, ansett böra bestämmas till fyra.
I fråga om läroverksavdelningen har kommittén därvid följt en av
läroverksöverstyrelsens chef i förut berörda yttrande uttalad mening. I
yttrandet heter det härom:
Nu har det emellertid blivit ifrågasatt, att läroverksöverstyrelsen skulle ingå
som eu avdelning i en tillärnad för hela skolväsendet gemensam överstyrelse. Därvid
skulle läroverksöverstyrelsens chef ersättas med en för det nya ämbetsverket gemensam
chef, varjämte en av den nuvarande läroverksöverstyrelsens ledamöter skulle erhålla
uppdraget att vara chef för den blivande läroverksavdelningen. Därtill skulle
slutligen komma, att sistnämnda avdelnings ledamöter även skulle tagas i anspråk
för handläggning av vissa för skolväsendet i dess helhet gemensamma ärenden.
Det är uppenbart, att en dylik anordning skulle komma att beröva läroverksöverstyrelsen
en del av den arbetskraft, som för närvarande representeras av dess medlemmar,
på samma gång det komme att medföra en ökning av dessa medlemmars
arbete. Den föreslagna anordningen skulle därför i och för sig med nödvändighet
147
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
komma att påkalla förstärkning av överstyrelsens arbetskrafter. Med hänsyn till den förut
betonade önskvärdheten av en omläggning av överstyrelsens arbete har emellertid
nämnda arbete synts vara bäst betjänt med att förstärkningen skedde på det sätt, att
antalet administrativt utbildade arbetskrafter inom läroverksöverstyrelsen ökades till en
utsträckning, som medgåve eu fullt genomförd byråindelning av det slag, som förut
antytts. Sker detta, torde någon förstärkning av ledamöternas antal icke vara erforderlig.
För att beräkna det inom folkundervisningsavdelningen erforderliga Foikundervisantalet
byråer har kommittén verkställt en ingående undersökning och ningensbydärvid
stannat vid den uppfattningen, att antalet byråer inom sagda av- råer.
delning icke under några omständigheter kunde sättas till mindre än fyra.
Vid den av kommittén verkställda beräkningen har kommittén först
uppehållit sig vid folkskolan och dennas överbyggnader samt abnormskolorna.
Ur vad kommittén däröver yttrar anför jag följande:
I första rummet märkas här folk- och småskolor samt mindre folkskolor. Dessas
sammanlagda antal utgjorde enligt den officiella statistiken år 1910 14,900 med
759,463 lärjungar och 21,519 lärare, däri inräknade även lärare, som undervisa uteslutande
i övningsämnen. Skoldistrikten voro samma år 2,416, och kostnaderna uppgingo
till 41,506,160 kronor, därav statsbidrag 12,129,119 kronor.
Det är tydligt, att redan det stora antalet skolor, vilket för övrigt befinner sig
i ständig tillväxt, kommer att giva stor omfattning åt det arbete deras ledning kräver.
Men detta arbete ökas än mer därigenom, att de olika lokala förhållandena i landet
framkallat ett stort antal skilda skoltyper, ofta av så olikartad organisation, att de
egentligen kunna betraktas som skilda skolarter. För att giva en föreställning om
huru skiftande och invecklade förhållandena i detta avseende äro, lämnas här en översikt
av de viktigaste typerna.
Både småskolor, folkskolor och mindre folkskolor kunna vara antingen fästa eller
flyttande. Av fasta småskolor förekomma sådana, i vilka en lärarinna under hela läsåret
antingen undervisar en årsklass eller samtidigt två eller tre årsklasser, ävensom
sådana, i vilka en lärarinna på skilda tider — varannan dag eller under olika perioder
— undervisar en årsklass eller två årsklasser. I flyttande småskola kan lärarinnan
hava att undervisa antingen två eller tre årsklasser. Fasta folkskolor finnas, där
en lärare under hela läsåret undervisar antingen eu årsklass eller samtidigt två, tre,
fyra eller sex årsklasser, ävensom där en lärare under skilda tider undervisar antingen
en årsklass, tvä årsklasser eller växelvis två och fyra årsklasser. I flyttande folkskola
har en och samma lärare vanligen att på varje station undervisa lyra årsklasser. I
fast mindre folkskola undervisar vanligen en lärarinna på skilda tider växelsvis två
småskole- och fyra folkskoleklasser. I flyttande mindre folkskola har en lärarinna i
de flesta fall att på varje station undervisa fyra folkskoleklasser. De här i korthet
angivna typerna kunna i sin ordning förete eu mängd variationer.
Nu gällande normalplan, som tager hänsyn blott till de allmännast förekommande
typerna, upptar fem typer av småskola, åtta av folkskola och två av mindre
folkskola. Om också antalet organisationsformer kan i någon mån komma att minskas
genom en och annan svagare forms bortfallande, kommer å andra sidan antalet dylika
Folkskole
byråer.
148
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
former givetvis ytterligare att växa, i den mån som strävandet att utsträcka barnens
normala undervisningstid från sex till sju år vinner framgång.
Till folkskolorna ansluta sig de olika slagen av folkskolans överbyggnader. Av
dessa star^ folkskolans högre avdelning, som vanligen omfattar ettårig eller tvåårig
kurs, i sa nära samband med den egentliga folkskolan, att den i organisatoriskt avseende
knappt är att skilja från den egentliga folkskolan.
Största utbredningen bland folkskolans överbyggnader har fortsättningsskolan.
Sålunda upptar 1910 års statistik ° i 1,079 skoldistrikt 2,063 fortsättningsskolor med
30,038 lärjungar. Kostnaderna ingå i den förut för små- och folkskolor samt mindre
folkskolor angivna summan.
Om fortsättningsskolan reformeras i den riktning, som kommittén angivit, så att
dess undervisning anknytes till olika yrken eller yrkesgrupper, skulle också denna
skola komma att förete skilda typer, allteftersom undervisningen huvudsakligen komme
att anknytas till jordbruk, till industri och hantverk av olika slag, till handel eller
till husligt arbete. Dessutom skulle fortsättningsskolor av mera blandade typer komma
att finnas. Med hänsyn till undervisningstidens omfattning skulle fortsättningsskolan
kunna tänkas bliva tvåårig eller flerårig.
Högre folkskolor funuos år 1910 till ett antal av 31, lärjungarnas antal utgjorde
1,326, lärarnas^ 73 eller, om lärare, som endast undervisa i övningsämnen, även medräknas,
117. Kostnaderna uppgingo till 157,321 kronor, därav statsbidrag 67,493 kronor.
Aven de högre folkskolorna äro till sin organisation olika. De kunna hava antingen
. ettårig, tvåårig, treårig eller fyraårig lärokurs, och med hänsyn till målet för
undervisningen. kunna de förete olika skiftningar, i det att undervisningen t. ex. kan
avse än att bibringa ungefär samma kunskapsmått som på motsvarande stadium av
allmänna läroverket, än att giva en mera direkt på praktisk verksamhet riktad utbildning.
Till folkskolebyråerna skulle enligt kommitténs förslag också knytas läroanstalterna
för dövstumma och för blinda. För närvarande är landet med hänsyn till dövstumundervisningen
delat i 7 distrikt, vartdera med sin läroanstalt. Höstterminen 1912
undervisades i dessa läroanstalter 610 lärjungar, lärarnas antal uppgick samma termin
till 122. För de blindas undervisning har staten upprättat 3 läroanstalter, vilka under.
höstterminen 1912 sammanlagt hade 243 lärjungar och 24 lärare. För år 1911
utgjorde statens kostnader för dövstumundervisningen 164,225 kronor och för blindundervisningen
100,802 kronor.
Av den nu lämnade översikten torde framgå, att den rent yttre omfattningen
av det arbetsområde, som skulle tillkomma folkskolebyråerna, blir betydande. Här
må .emellertid ånyo erinras om att skolöverstyrelsens befattning med de till folkskolebyraerna
knutna läroanstalterna av skäl, som i det föregående anförts, ej skulle bliva
av samma omedelbara beskaffenhet som den nuvarande läroverksöverstyrelsens befattning
med de allmänna läroverken. Men tydligt är, att trots den decentralisation, som
kommittén i fråga om folkskoleväsendet förordat, antalet ärenden, som från de särskilda
skolorna komma upp till den centrala ledningen, måste bliva synnerligen stort.
Därefter angiver kommittén utförligt de olika uppgifter, som
skulle tillkomma överstyrelsen beträffande de läroanstalter, som nu närmast
åro i fråga. I detta avseende hänvisar jag till den av mig i det
föregående lämnade redogörelsen för överstyrelsens arbetsuppgifter och
149
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
tillfogar endast ett par enstaka yttranden av kommittén angående beskaffenheten
av vissa av de uppgifter, som här äro i fråga.
Sålunda yttrar kommittén:
Om de flesta av nu berörda ärenden, särskilt om de ärenden, som avse förslag
till författningar, normalplaner samt andra allmänna bestämmelser ävensom åtgärder
av mera generell art i fråga om läroböcker och undervisningsmateriel!, galler, att de,
såsom i allmänhet är fallet vid behandlingen av större ärenden inom ett ämbetsverk,
komma att påkalla ett mycket omfattande arbete.
Sålunda hör till den förberedande handläggningen av större delen av nu ifrågavarande
ärenden inhämtande genom en ofta ganska omfattande skriftväxling av upplysningar
och uppgifter samt genomarbetande av det erfarenbetsmaterial, som kan vara
inom överstyrelsen insamlat. Härtill kommer föredragningen inför vederbörande chef
eller i vederbörande plenum med därpå följande överläggning. Slutligen följer utarbetandet
av själva aktstycket, som framträder i olika former, allt efter som det åsyftar
förslag till författningar och normalbestämmelser eller underdåniga utlåtanden
eller ock cirkulär, som av överstyrelsen utfärdas till vederbörandes kännedom och
ledning.
Yid en uppskattning av det arbete, som kommer att åligga de blivande folkskolebyråernas
chefer, är slutligen att ihågkomma, hurusom för dessa liksom för de
övriga byråcheferna med hänsyn till det stora antal personer, som på ett eller annat
sätt äro knutna vid eller intresserade av skolan och dess verksamhet, ej ringa tid
måste avses för samtal med besökande, vilka önska erhålla upplysningar eller göra
framställningar i skolärenden.
Sedan kommittén därefter anställt en statistisk undersökning rörande
antalet sådana uppgifter, vilka syntes kunna tagas i beräkning såsom särskilda
administrativa ärenden, har kommittén uttalat som sin bestämda
mening, att antalet byråer, avseende folkskolan och dennas överbyggnader
samt abnorm skolorna m. in., icke kunde sättas till mindre än tre.
Om den närmare fördelningen av arbetet på dessa tre byråer uttalar Arbetsfördel
-
sig kommittén på följande sätt:
Den närmare fördelningen på de olika byråerna av det verksamhetsområde, som
nu närmast är i fråga, torde böra bliva föremål för bestämmelser i överstyrelsens instruktion
och arbetsordning. Kommittén anser sig emellertid redan här böra lämna några
antydningar om i vilken riktning en dylik fördelning synes kunna gå. Såsom i det
föregående redan blivit framhållet, finner kommittén det önskvärt, att en av folkskolebyråernas
chefer blir i tillfälle att inrikta sitt huvudsakliga arbete på de uppgifter,
vilka fortsättningsskolornas vidsträckta verksamhetsområde måste komma att
ålägga eu blivande skolöverstyrelse. Med hänsyn härtill hör också en av de tre folkskolebyråerna
huvudsakligen avses för ifrågavarande skolår!;. Till samma byrå böra
även lämpligen förläggas ärenden rörande den högre folkskolan samt den befattning
med den kommunala mellanskolan, som folkundervisniugsavdelningen kan komma att
få, ävensom övriga frågor rörande en fortsatt skolundervisning, som kunna falla under
ning mellan
folkskolebyråerna.
Lärarbild
ningsbyrån.
150 Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
nämnda avdelning inom överstyrelsen. Avses sålunda en av de tre folkskolebyråerna
för folkskolans överbyggnader och därmed sammanhängande frågor, komma de båda
övriga av sagda byråer att gemensamt få övertaga ärenden rörande det egentliga
folkskoleväsendet, d. v. s. folk- och småskolor samt mindre folkskolor. Samtliga dessa
skolarter äro såväl på grund av sin organisation och uppgift som i fråga om arten av
det arbete, som i dem utföres, varandra mycket närstående. En indelning av byråer
efter arten av de särskilda skolor, som det här gäller, torde därför svårligen låta sig
företaga. Däremot torde arbetet mellan de båda återstående folkskolebyråerna lämpligen
kunna fördelas efter arten och beskaffenheten av de olika ärenden och ärendesgrupper,
som tillhöra nu ifrågavarande verksamhetsområde. Sålunda synes eu av byråerna
närmast kunna övertaga frågor rörande det inre arbetet i skolorna, alltså egentliga
undervisnings- och uppfostringsfrågor. Till denna byrå komma då i främsta
rummet att höra granskning och prövning av skolornas undervisningsordningar ävensom
mera generella frågor rörande normalplaner och allmänna bestämmelser angående
skolornas arbete samt frågor rörande undervisningsmateriell, läroböcker och dylikt.
Till denna grupp av ärenden sluta sig också frågor rörande fysisk uppfostran och skolhygien,
i vad de avse de ifrågavarande skolarterna. Den andra av de båda för det
egentliga folkskoleväsendet avsedda byråerna skulle åter lämpligen kunna tänkas handlägga
ärenden, som sammanhänga mera omedelbart med folkskoleinspektionen. Nära
sammanhörande med den stora mängden av dylika ärenden äro frågor angående instruktioner
för kommunala inspektörer och överlärare. Den befattning med dövstumoch
blindväsendet, som överstyrelsen enligt kommitténs förslag skulle få och som väsentligen
skulle förmedlas genom de för ifrågavarande skolor anställda inspektörerna,
torde också lämpligen kunna knytas till nu ifrågavarande byrå. Slutligen synes denna
byrå böra övertaga den stora mångfald av ärenden, som avse den mera yttre ledningen
och administrationen av det egentliga folkskoleväsendet. Hit skulle alltså
komma att gå, i de bestå fall i remissväg, dispensfrågor, befordringsfrågor, disciplinfrågor
in. in. Hit skulle även komma frågor av organisatorisk ävensom av ekonomisk
innebörd, såsom löne- och pensionsfrågor, byggnadsärenden, anslagsäskanden och dylika.
Huru än en byråindelning komme att gestalta sig, är det emellertid att märka,
att i alla fall ett ganska nära samarbete måste komma att äga rum mellan de särskilda
byråerna. Ett sådant påkallas först och främst av det naturliga sammanhang,
som äger rum mellan samtliga till folkskolebyråerna hörande ärenden. Det är även
erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av den person- och lokalkännedom,
som kan förefinaas hos de särskilda byråcheferna. Slutligen är det uppenbart, alt eu
blivande byråindelning ej får starkare fastslås, än att t män av vunnen erfarenhet
en lämplig förskjutning av gränserna låter sig vidtaga.
Kommittén undersöker därefter, i vad mån övriga till folkundervisningen
hörande läroanstalter kunna påkalla ytterligare arbetskrafter inom
överstyrelsen, samt uppehåller sig till en början vid lärarutbildningsanstalterna.
Efter att närmare hava redogjort för de uppgifter, som bär
möta överstyrelsen och angående vilka jag hänvisar till den i det föregående
(sid. 181) lämnade redogörelsen, uttalar kommittén, att det enligt
dess mening vore uppenbart, att ärenden tillhörande alla de av kommittén
angivna olika anstalterna för lärarutbildningen böra inom en blivande
151
Kung!.. Majrts Nåd. Proposition Nr 204.
skolöverstyrelse på grund av sin inre samhörighet sammanföras i eu och
samma ledamots hand och att de med hänsyn såväl till antal som till
betydenhet kräva sin särskilda byrå.
Beträffande förläggningen av ärenden rörande den allmänna folkbildningsverksamheten
anför kommittén slutligen:
De grenar av folkundervisningsväsendet, vilka kommittén sammanfört under benämningen
»allmän folkbildning», bava under senare år varit stadda i stark tillväxt
och, såsom förut sagts, föranlett anställandet inom departementet av ej mindre
än fyra särskilda funktionärer, nämligen en inspektör över folkhögskolorna, en konsulent
för föreläsningsverksamheten och två konsulenter för biblioteksväsendet. Helt
visst skall det ifrågavarande området bliva av alltmera ökad betydelse och även i förval
tningsa vseende påkalla ökad verksamhet.
Kommittén har redan uttalat såsom sin mening, att den allmänna folkbildningens
arbetsområde bör komma under ledning och tillsyn av en blivande överstyrelse
för folkundervisningsväsendet, och föreslagit, att de nämnda funktionärerna skulle
i sin verksamhet fästas vid denna styrelse. Till den allmänna folkbildningen har
kommittén ock velat i viss omfattning hänföra verksamhet för fysisk utbildning, avseende
även ungdomen utanför skolor och läroanstalter, och skalf i det följande, med
hänsyn ej mindre, till gymnastiken, leken och idrotten vid allmänna läroverk, folkskolor
och seminarier än även till den verksamhet för fysisk uppfostran, som nu senast
berörts, föreslå, att till överstyrelsens förfogande ställas medel för inspektion av gymnastikundervisning
och fysisk uppfostran samt för sakkunnigt biträde vid handläggningen
av hithörande ärenden. Kommittén har ock erinrat om den inre samhörighet,
som med hänsyn till syftemål och arbetsmetoder förefinnes mellan den allmänna folkbildningens
olika verksamhetsgrenar och som i viss mån sammanhåller dem till en
enhet.
Det skulle ock helt visst kunna anses som en i sakens natur liggande anordning,
om dessa verksamhetsgrenars administration inom en blivande överstyrelse sammanfördes
i en särskild byrå med egen byråchef, vilken såsom deras målsman ägde säte
och stämma vid folkundervisningsavdelningens eller överstyrelsens gemensamma överläggningar
och beslut. Därigenom skulle, synes det, det allmänna folkbildningsarbetet
få sina intressen på säkraste sätt bevakade, och tillika skulle från de speciella synpunkter,
som tillhöra detta arbete, ett säkerligen välgörande inflytande tillföras behandlingen
inom överstyrelsen av allmänna pedagogiska frågor.
_ Att föreslå fem byråer på folkundervisningsavdelningen har kommittén dock icke
funnit skäligt, detta så mycket mindre, som de ärenden, vilka avse den allmänna folkbildningsverksamheten,
icke uppgå till sådant antal eller äro av den omfattning, att
de ensamma för sig kräva en byrå. Härtill kommer, att de olika grenarna av denna
verksamhet, ehuru de äga en bestämd samhörighet, dock äro så pass skiljaktiga, att
en representant för en av dem icke under alla förhållanden kan tänkas ''lämplig att
företräda även de övriga. Det har då ej heller synts kommittén välbetänkt att till
förmån för en särskild byrå för allmänna folkbildningsärenden föreslå inskränkningar
på annat håll. En inskränkning t. ex. av antalet folkskolebyråer till två skulle icke
kunna ske, utan att antingen omkring tredjedelen av det arbete, som härrör från
folkskoleväsendet, överfördes på andra byråer, där det icke med säkerhet kunde på
-
Allmänna
folkbildnings
ärenden.
Antalet byråer
på folkundervisningsavdelningen.
Byråchefernas
uppgifter
och
kvalifikationer.
152 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.
räknas bliva utfört med samma sakkännedom som inom folkskolebyråerna, eller oek de
sålunda till antalet inskränkta folkskolebyråernas pedagogiska arbetskrafter förstärktes
genom inrättandet av en assistentbefattning, något som åter skulle vålla ökade kostnader.
Under sådant förhållande har kommittén funnit det riktigast, att de förutnämnda
fyra funktionärerna, nämligen folkhögskoleinspektören, föreläsningskonsulenten och de
två bibliotekskonsuienterna, överflyttades till skolöverstyrelsen såsom tillhörande dess
folkundervisningsavdelning med självständig föredragningsskyldighet och utan att underordnas
någon viss byrås chef. Ingen väsentligare ändring i den verksamhet, som
nu är dem tilldelad, komme då att ske; en var av dem finge inför generaldirektören
eller avdelningschefen föredraga honom tillhörande ärenden. I fråga om det kanslibiträde,
som de ifrågavarande funktionärerna för sitt arbete behöva, synes sådant kunna
beredas dem å byrån för lärarutbildningen, och under deras frånvaro från överstyrelsen
synes handläggningen av löpande ärenden tillhörande deras område kunna, i
enlighet med föreskrifter i en framtida instruktion för överstyrelsen, anförtros åt chefen
för sistnämnda eller någon annan byrå. När frågor, som beröra deras arbetsområde,
förekomma till plenarbehandling inom avdelningen eller styrelsen, liksom eljest, då de
äro tillstädes, böra de givetvis, då så påkallas, äga att deltaga i förhandlingarna. Vid
omröstning, exempelvis i frågor rörande anslag avseende deras verksamhetsområde,
synes möjlighet böra beredas dem att genom avgivet votum öva inflytande på ärendenas
avgörande, på sätt som i en blivande instruktion närmare bör angivas.
I fråga om det antal byråer å folkundervisningsavdelningen, som på
grund av det anförda ansetts behövligt, yttrar kommittén:
Vad som för kommittén efter de överväganden av den föreslagna skolöverstyrelsens
arbetsuppgifter, som kommittén företagit, måste bliva av huvudsaklig vikt är
att framhålla, att de arbetsuppgifter, som på folkundervisningens område föreligga för
denna styrelse, äro så omfattande, att antalet byråer inom styrelsens folkundervisningsavdelning
icke under några omständigheter kan sättas till mindre än fyra. Huru
ärendena bäst fördelas på de fyra byråerna är en fråga, som väl först efter vunnen
erfarenhet kan säkert avgöras. Den av kommittén bär närmast avsedda fördelningen
på en byrå för lärarutbildningen och tre byråer för folkskoleväsendet torde motsvara
det för närvarande föreliggande behovet. I varje fall torde, såsom redan här ovan beträffande
de tre sistnämnda byråerna framhållits, gränserna mellan byråerna icke böra
skarpt uppdragas, utan möjlighet bör givas att allt efter behov vidtaga jämkningar.
Jämväl hänsyn till uppdraget åt en av byråcheferna att vara avdelningschef gör det
nödvändigt, att sådan möjlighet kommer att finnas. I
I spetsen för en var av folkundervisningsavdelningens fyra byråer bör
enligt kommitténs mening stå en ledamot såsom byråchef. Denne bör erhålla
de arbetsuppgifter, som i instruktion och arbetsordning sedermera
närmare bestämmas, samt i allmänhet de åligganden, som tillkomma byråchefer
i de centrala verken.
Om byråchefernas kvalifikationer och löneförmåner yttrar kommittén:
153
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
Vid besättande av nu ifrågavarande befattningar gäller det naturligtvis att förvärva
de för uppgiften mest sakkunniga och lämpliga krafterna. Ått uppställa några
särskilda kompetensvillkor synes kommittén icke lämpligt. Tydligtvis böra dock pa
innehavarna av dessa befattningar ställas krav på — utom erforderliga chefsegenskaper
—• viss teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet inom frågor, som falla
inom vederbörande byrås arbetsområde.
Byråchefernas avlöning bör fastställas till det belopp, som i hittills beslutade
löneregleringar blivit bestämt för denna tjänstegrad, eller 8,100 kronor om året, därav
5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg. Härtill
bör komma såsom vanligt ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring i
befattningen.
Såsom i det föregående omnämnts, skulle enligt kommitténs förslag''
såsom överstyrelsens biträden anställa,s följande sakkunniga, nämligen en
skolhygieniker, ett sakkunnigt biträde för inspektion av den fysiska uppfostran,
ett sakkunnigt biträde för inspektion av undervisningen i husligt
arbete, sakkunniga biträden för ärenden rörande fortsättningsskolorna samt
biträde för vissa ärenden av juridisk innebörd.
1 dessa frågor uttalar sig kommittén på följande sätt:
En av de allra viktigaste frågorna på undervisnings- och uppfostringsväsendets område
är tillgodoseendet av skolornas och lärjungarnas hygieniska förhållanden. Med den
utveckling, skolkygienen numera nått, fordras på detta område en alldeles särskild sakkunskap,
ytterst fotad på läkarvetenskapen och genom praktisk erfarenhet vidare utvecklad.
Kommittén bar funnit starkt av behovet påkallat, att inom överstyrelsen bleve anställd
en skolhygieniker, vilken ej blott skulle som sakkunnig biträda vid handläggningen
av den störa mängd frågor, där hygieniska synpunkter spela in, utan även vara
självständig föredragande av ärenden, som mera uteslutande berörde hans specialområde.
Ått det bär gives tillräckligt med göromål för att taga eu persons krafter helt i anspråk
ligger i öppen dag. Det finnes knappast något område av skolornas verksamhet,
där ej hänsyn till lärjungarnas sundhetsförhållanden gör sig mer eller mindre gällande
och påkallar speciell sakkunskap. Visserligen är vid våra allmänna läroverk skolläkarinstitutionen
av jämförelsevis gammalt datum, och ej litet bar från statens sida gjorts
för att vid dessa läroanstalter tillgodose hygienens och hälsovårdens fordringar. Behovet
av en sammanhållande och ledande sakkunnig kraft på det ifrågavarande området
tiar emellertid gjort sig gällande inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen.
Vad folkskolorna och folkundervisningens övriga läroanstalter beträffar torde det vara
uppenbart, att hänsyn till deras lärjungars bästa gör en representant för de hygieniska
synpunkterna inom den centrala ledningen av skolväsendet av behovet påkallad.
Om utvecklingen på det skolhygieniska området vittna de uppgifter, som numera
tillkomma skolläkaren, där sådan finnes anställd. Han har ej längre endast att verkställa
den mera omedelbara läkarbesiktning, som tidigare ålegat skolläkarna och som
avsett att utröna dels lärjungarnas allmänna hälsotillstånd, dels speciellt beskaffenheten
av deras syn- och hörselförmåga. Härtill har numera kommit ansvarsfulla åligganden
i syfte att vid arbetsordningens uppgörande inom skolan tillgodose de krav, som framkallas
av en sund arbetshygien. De alltjämt skärpta fordringarna på skollokalernas
hygieniska omvårdnad och därmed sammanhängande hygienisk kontroll över byggnadsföretag
för skoländamål taga även skolhygienikerns uppmärksamhet i anspråk. Det
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 20
Sakkunniga.
Skol
liygieniker.
Inspektion
av den
fysiska uppfostran.
154 Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
växande intresse, som fordrar, att verkningarna av skolans arbete bliva på specialundersökningens
väg utforskade och att på de vunna resultaten rationella normer för
detta arbete uppbyggas, förutsätter med nödvändighet ej blott vana vid den moderna
läkarvetenskapens arbetsmetoder utan även nära förtrogenhet med den allmänna hygienen
och dess specialtillämpning på skolornas arbete och ordningar. Ett viktigt
önskemål är därjämte, att den fysiska uppfostran, som med rätta bereder sig ett allt
större rum vid våra skolor, alltjämt måtte kunna grundas på och ledas av sunda och
säkra skolhygieniska erfarenheter.
För att hela det nu i korthet antydda området må kunna på ett verksamt sätt
sammanhållas och överskådas samt arbetet därinom stå under erforderlig uppsikt och
kontroll, erfordras oundgängligen, att den nya överstyrelsen utrustas med en väl kvalificerad
representant för skolhygienen.
Folkundervisuingskommittén har i annat sammanhang berört frågan om fysisk uppfostran
i allmänhet och därvid antytt, hurusom kommittén tänkt sig, att hithörande
frågor skulle inom överstyrelsen äga en särskild sakkunnig målsman. Om inspektionen
av gymnastikundervisningen i landet har kommittén för avgivande av utlåtande
och förslag angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet i sitt den 7 mars
1912 avgivna betänkande uttalat sig och därvid bland annat framhållit, att då den
fysiska uppfostran borde införlivas med den intellektuella, det icke syntes lämpligt att
skilja inspektionen av den fysiska uppfostran från den myndighet, som utövade övrig
inspektion vid respekt.iva läroanstalter. Därefter anför gymnastikkommittén:
Vad först angår inspektionen av gymnastikundervisningen vid de läroanstalter, som
stå under överinseende av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, bör alltså denna inspektion
omhänderhavas av överstyrelsen. En av Kungl. Maj:t förordnad gymnastiskt sakkunnig
person bör vid behandlingen av ärenden rörande den fysiska uppfostran hava säte
och stämma i överstyrelsen. Denne adjungerade ledamot bör närmast bära ansvaret för
inspektionen av gymnastikundervisningen vid ifrågavarande anstalter och bör även själv utöva
inspektion. Det bör tillkomma överstyrelsen att avgöra, huruvida inspektion dessutom
skal! verkställas av andra gymnastikinspektörer, vilka i dylikt fall skulle förordnas av överstyrelsen.
. . . Då någon överstyrelse för folkskoleseminarierna och folkskolorna icke
finnes, torde inspektionen av gymnastikundervisningen vid dessa läroanstalter böra läggas
direkt under Kungl. Maj:t. På det att en dylik anordning må bliva möjlig, bör en sakkunnig
person förordnas att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid beredningen av nu
ifrågavarande ärenden. Under denne sakkunnige, som själv borde inspektera gymnastikundervisningen
vid seminarierna, skulle lyda särskilda gymnastikinspektörer för folkskolorna;
och har kommittén tänkt sig, att härtill borde i första hand förordnas gymnastiklärare
vid folkhögskolorna. Yad angår inspektionen av gymnastikundervisningen vid folkhögskolorna.
torde densamma kunna utövas av den ovannämnde sakkunnige personen inom
ecklesiastikdepartementet. Denne torde även kunna medhinna att inspektera gymnastikundervisningen
vid lägre tekniska läroanstalter.
Till nyssnämnda kommittés åsikt, att inspektionen av deu fysiska uppfostran vid
läroanstalterna icke bör. skiljas från den myndighet, som utövar inspektionen i
övrigt över samma anstalter, kan folkundervisningskominittén helt ansluta sig.
Då frågan om gymnastiken, leken och idrotten tidigare i betänkandet av kommittén
berörts från synpunkten av deras betydelse ej blott som led i skolornas
och läroanstalternas verksamhet utan jämväl som medel för eu sund folkuppfostran i
155
Ktmgl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
allmänhet, bär kommittén ock uttalat såsom sin mening, att till den föreslagna skolöverstyrelsens
viktigaste uppgifter borde böra såväl att övervaka och leda den fysisk»
uppfostran i de skolor och läroanstalter, som falla inom dess verksamhetsområde, som
ock att främja den verksamhet för fysisk utbildning, som måste hänföras till den allmänna
folkbildningens område, nämligen för så vitt denna verksamhet i en eller annan
form understödjes av staten. Kommittén har därvid framhållit nödvändigheten av att
överstyrelsen, om den skall kunna på rätt sätt behandla de spörsmål, som röra gymnastiken,
leken och idrotten eller i allmänhet taget tillhöra den fysiska uppfostrans
område, äger tillgång till särskild sakkunskap på ifrågavarande område. Utan att
närmare ingå på de av ovannämnda kommitté framställda förslagen, särskilt i betraktande
av att dessa förslag ännu ej blivit föremål för behandling av vederbörande myndigheter.
vill folkundervisningskommittén inskränka sig till att föreslå, att ett visst
belopp, 5,000 kronor, ställes till den föreslagna överstyrelsens förfogande för inspektion
av gymnastikundervisning och fysisk uppfostran samt för sakkunnigt biträde vid behandlingen
av till ifrågavarande område hörande ärenden. Med hänsyn till det läge,
vari nu nämnda frågor för närvarande befinna sig, och den utveckling, som på ifrågavarande
område är att motse, torde sagda belopp böra uppföras å extra stat.
Utom de nu närmast avhandlade områdena, skolhygien och fysisk uppfostran, inspektion
finnes det enligt kommitténs mening ett område av skolans verksamhet, för vars till- av undervisgodoseende
överstyrelsen ävenledes är i behov av ständig tillgång till särskild sakkunskap,
och där denna sakkunskap i regel ej kan förväntas i tillräcklig grad före- lg ar e e''
finnas hos överstyrelsens egentliga ledamöter. Kommittén syftar på den för den kvinnliga
ungdomens uppfostran så viktiga undervisningen i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål,
vilka båda ämnen kommittén i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna
sammanfattat till ett ämne under benämningen husligt arbete.
På grund av detta ämnes stora betydelse för flickornas praktiska utbildning och
på grund av den utveckling, vari det för närvarande befinner sig, blir det av största
vikt, att hithörande frågor inom överstyrelsen kunna bliva föremål för verkligt sakkunnig
behandling. Det måste fördenskull anses nödvändigt, att det inom överstyrelsen
finnes anställd någon person, som fullt behärskar det ifrågavarande området, och
som har till uppgift att inom överstyrelsen i allmänhet deltaga i behandlingen av
frågor rörande detta ämne, ävensom att, där så befinnes erforderligt, vara föredragande
i ärenden, som angå detsamma.
Till det arbete inom överstyrelsen, som, enligt vad nu sagts, skulle tillkomma en
dylik konsulent för husligt arbete, kommer en annan ej mindre betydelsefull verksamhet,
nämligen inspektion av läroanstalter, i vilka undervisning i kvinnlig slöjd och
hushållsgöromål förekommer.
I sitt betänkande om folkskoleseminarierna har kommittén haft tillfälle att, yttra
sig om vikten av denna undervisning i folkundervisningsanstalterna. Resultatet av den
undervisning i husligt arbete, som i dem hittills meddelats, har dock ej alltid motsvarat
det arbete, som därpå nedlagts, beroende dels på frånvaron av sakkunnig ledning,
dels på alltför knapphändig utbildning hos lärarinnorna, särskilt hos dem, som
i folkskolorna i allmänhet haft sig undervisningen i kvinnlig slöjd anförtrodd. Vad
folkskolorna angår är det nämligen beträffande slöjden blott i större samhällen, som
fackbildade lärarinnor kunnat anställas, och tämligen sällsynt torde det vara, att särskild
sakkunnig inspektion av undervisningen på detta område anordnas. Inspektionen
från statens sida över undervisningen i husligt arbete liksom i övriga ämnen utövas
156
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
vad folkskolorna beträffar för närvarande av folkskoleinspektörerna. Om ock dessa
med nit och intresse ägna sig även åt denna sida av sin uppgift, är dock uppenbart,
att man på det område, varom här är fråga, ej kan hos dem förvänta den erforderliga
sakkunskapen. Men enär eu särskild inspektion från statens sida av folkskolornas
undervisning i husligt arbete skulle draga alltför stora kostnader, måste tydligen inspektionen
av undervisningen i detta ämne även framgent i det hela taget tillkomma
folkskoleinspektörerna. I sådant fall måste det vara av största betydelse, att det i
överstyrelsen finnes för detta ämne anställd eu särskild sakkunnig kvinnlig konsulent,
till vilken inspektörerna kunna vända sig för att erhålla nödiga råd och upplysningar.
Givetvis skulle dock denna konsulent, även om hon helt naturligt ej kan övertaga
hela den ifrågavarande inspektionen, även utöva direkt inspektion i folkskolor, så långt
hennes tid tillåter. På samma gång hon därvid bleve i tillfälle att giva lärarinnorna
råd och anvisningar samt att väcka intresse för och framkomma med initiativ beträffande
detta för flickornas uppfostran så viktiga ämne, skulle hon även erhålla en för
sin verksamhet betydelsefull omedelbar kännedom om beskaffenheten av den ifrågavarande
undervisningen i folkskolorna.
Om alltså konsulenten för husligt arbete, såsom nu framhållits, i allmänhet ej
kan bliva i tillfälle att i folkskolorna utöva en direkt inspektion, bör hon i stället
kunna göra detta i fråga om de läroanstalter, i vilka de blivande lärarinnorna i husligt
arbete erhålla sin utbildning. I första rummet skulle hennes inspektion gälla
folkskole- och småskoleseminarierna, enär lärarinnor, som utbildats i dem, i mycket
stor utsträckning handhava undervisningen i kvinnlig slöjd och i framtiden antagligen
ej sällan även komma att undervisa i husliållsgöromål. Därjämte bör det tillkomma
henne att i viss mån på överstyrelsens uppdrag utöva inspektion även vid de statsunderstödda
anstalterna för utbildning av facklärarinnor på det ifrågavarande området.
Utan tvivel är det från de olika anstalterna för utbildning av lärarinnor, som initiativen
i fråga om förbättrande av undervisningen i skolorna böra kunna förväntas. Genom
besök i olika läroanstalter blir konsulenten i tillfälle att uppmuntra till förbättring av
undervisningen, särskilt genom att upptaga och föra vidare nya uppslag och initiativ,
utgångna från intresserade lärarinnor.
Visserligen ingår för närvarande undervisning i kvinnlig slöjd i samtliga folkskollärarinneseminarier,
och i de flesta förekommer redan nu också undervisning i hushållsgöromål.
Härtill kommer, att kommittén i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna
framställt förslag, som avse såväl ett obligatoriskt införande av undervisning
i husliållsgöromål i alla folkskollärarinneseminarier som ett bättre tillgodoseende
av undervisningen i husligt arbete i allmänhet. Dock lärer denna undervisning,
även om den anordnas i enlighet med kommitténs nyssnämnda förslag, på grund av
den jämförelsevis knappa tid, som kan tillmätas densamma, helt naturligt ej kunna
skänka de blivande lärarinnorna tillräcklig fackinsikt i ämnet. Detta måste i ännu
högre grad gälla motsvarande undervisning i småskoleseminarierna. På grund av detta
förhållande är det uppenbart, att för de lärarinnor, som utgått från ifrågavarande
seminarier, särskilda fortbildningskurser bliva behövliga, och konsulenten bör taga
initiativ till dylika kurser samt på överstyrelsens uppdrag organisera och övervaka dem.
Eu särskilt betydelsefull uppgift får den ifrågavarande konsulenten i den hjälp,
hon bör lämna överstyrelsen vid dess verksamhet för forsättniugsskolans utveckling,
därvid det bland annat gäller att giva denna skola även en sådan gestaltning, som
kan tillgodose den kvinnliga ungdomens särskilda praktiska bildningsbehov.
157
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
Av den föregående framställningen torde framgå, att folkundervisningsanstalterna
utan tvivel komma att övervägande taga konsulentens tid och krafter i anspråk. Dock
bör hon givetvis ägna tillbörlig uppmärksamhet även åt sådana läroanstalter, som
skola stå under överinseende av läroverksavdelningen inom överstyrelsen. Detta gäller
å ena sidan de förut omnämnda anstalterna för utbildning av facklärarinnor och å
andra sidan statssamskolorna och de statsunderstödda enskilda läroanstalter, i vilka
undervisning av ifrågavarande slag förekommer. Därtill kommer, att de mera principiella
frågorna rörande undervisningen i husligt arbete, som komma till behandling
inom överstyrelsen, tydligtvis i allmänhet i lika hög grad avse undervisningen i de
till läroverksavdelningen som de till folkundervisningsavdelningen hörande läroanstalterna.
Härav torde framgå, att en konsulent för husligt arbete ej med sin verksamhet
skulle vara fästad vid någon viss byrå eller någon viss avdelning inom överstyrelsen,
utan att hennes sakkunskap skulle tagas i anspråk, där den vore av behovet
påkallad.
På grund av vad kommittén nu anfört vill kommittén hemställa, att till överstyrelsens
förfogande ställes ett belopp av 4,000 kronor att användas för
inspektion av undervisningen i husligt arbete och för sakkunnig behandling
inom överstyrelsen av frågor rörande denna undervisning. Det ifrågavarande
anslaget torde tillsvidare böra uppföras på extra stat.
Kommittén har flerstädes i det föregående haft anledning erinra om de uppgifter,
som fortsättningsskolan måste komma att giva en blivande skolöverstyrelse att lösa,
och därvid framhållit dels önskvärdheten av att en av folkskolebyråernas chefer, som
särskilt gjort sig förtrogen med fortsättningsskolans pedagogiska spörsmål, bleve i tillfälle
att ägna sin huvudsakliga verksamhet åt denna skolas främjande, dels ock behövligheten
för överstyrelsen att i sitt arbete för fortsättningsskolan äga tillgång till
särskilt sakkunnigt biträde.
De allmänna grundlinjer för fortsättningsskolans organisation, som kommittén
redan i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna uppdragit och som något närmare
blivit utförda i föregående delen av här föreliggande betänkande, giva vid handen,
att den särskilda sakkunskap, som i fråga om fortsättningsskolan behöver tillföras
överstyrelsen, är sakkunskap på näringslivets olika områden. Måhända vore det fördelaktigast,
om denna sakkunskap kunde tillföras överstyrelsen genom en enda person,
en det praktiska livets man, vars verksamhet skänkt honom erfarenhet och insikt på
något eller hellre några av näringslivets områden och som på det sätt kunde fästas
vid överstyrelsen och till den omfattning deltaga i dess arbete, att han tillika vunne
full förtrogenhet med fortsättningsskolans grundtankar och med dess organisatoriska
och metodiska problem. Men å andra sidan torde det helt visst komma att visa sig
svårt att verkligen finna den sakkunskap, varom här är fråga, samlad på en hand.
Förhållandena äro vitt skilda inom de olika praktiska arbetsområdena, och såväl de
ekonomiska som de tekniska sidorna av näringslivet måste i den ifrågavarande sakkunskapen
vara företrädda. Sannolikt skall det därför visa sig lämpligare, att överstyrelsen
får möjlighet att allt efter de ifrågakommande ärendenas natur vända sig än
till den ene, än till den andre av ett flertal personer, representerande olika grenar av
praktisk verksamhet. Därvid låter det ock tänka sig, att dessa sakkunniga vid vissa
tillfällen kunde sammankomma till gemensamma överläggningar med ledamöter av
överstyrelsen.
Sakkunnigt
biträde för
ärenden rörande
fortsättningsskolorna.
158
Juridiskt
biträde.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
Huruvida den eller de sakkunniga även skulle kunna tagas i anspråk för biträde
vid inspektionen av fortsättningsskolorna är en fråga, som för närvarande synes kunna
lämnas oavgjord. Att ej sällan deras närvaro å ort och ställe skall visa sig behövlig,
då det gäller en fortsättningsskolas ordnande, synes sannolikt. Och än mer torde
detta gälla i fråga om ordnandet av de kurser för folkskollärares fortbildning i praktisk
riktning, vilka, såsom kommittén förut framhållit, böra för fortsättningsskolans räkning
komma till stånd, liksom ock i fråga om andra anordningar, som kunna bliva erforderliga
för beredande åt fortsättningsskolan av för densamma lämpade lärarkrafter. Härvid
skola de ifrågavarande sakkunniga helt visst befinnas oumbärliga såsom överstyrelsens
medhjälpare. Vad beträffar den form av fortsättningsskolan, som bör tillgodose
den kvinnliga ungdomens särskilda intressen, och de fortbildningskurser, som
falla inom samma område, skulle överstyrelsen, såsom kommittén i det föregående
framhållit, äga sakkunnigt biträde i den föreslagna kvinnliga konsulenten för undervisningen
i husligt arbete.
Kommittén har som sin mening uttalat, att det på den punkt, på vilken frågan
om fortsättningsskolans ombildning för närvarande befinner sig, icke torde vara möjligt
och ej heller behövligt att i enskildheter söka ordna skolöverstyrelsens befattning med
förevarande skolform. Frågan om fortsättningsskolans omdauing och utveckling till
en för övergångsåldern och den tidigare ungdomsåldern väl lämpad skola, ägnad att
stärka ungdomens intresse för det praktiska livets uppgifter och att öka dess duglighet
för förvärvsarbetet, är emellertid, såsom allmänt erkännes, eu av de viktigaste om ej
den viktigaste av våra skolfrågor, och det synes kommittén därför högst önskligt, att
en blivande skolöverstyrelse allt ifrån början får sin förpliktelse mot fortsättningsskolan
fastslagen och tillika möjlighet för sig beredd att taga itu med de uppgifter,
som härvidlag föreligga för densamma. I frågans nuvarande läge vill kommittén inskränka
sig till att föreslå, att till överstyrelsens förfogande måtte ställas
ett anslag för sakkunnigt biträde vid handläggningen av ärenden rörande
fortsättningsskolan. Beloppet av detta anslag synes kommittén förslagsvis
kunna för det närvarande sättas till 4,000 kronor. Det torde tillsvidare
böra uppföras å extra stat.
Erfarenheten från den nuvarande läroverksöverstyrelsen och förhållandena i övrigt,
såsom av den föregående framställningen torde framgå, givm vid handen, att under
den nu föreslagna skolöverstyrelsens handläggning falla en hel del ärenden, vilka
visserligen äro av pedagogisk natur men äro nära förbundna med frågor av rättsliginnebörd.
Yad den nuvarande läroverksöverstyrelsen beträffar torde av överdirektören
Bergqvists till betänkandet fogade särskilda skrivelse framgå, hurusom under dess
handläggning för närvarande falla en del ärenden av ganska utpräglat juridisk natur,
nämligen vissa disciplinmål, frågor av ekonomisk art, såsom angående kommuns byggnadsskyldighet,
tolkning och tillämpning av donationsurkunder och dylikt ävensom
ärenden rörande lärares löne- och pensionsförhållanden m. m. Uppenbart är, att motsvarande
ärendesgrupper skola förekomma i fråga om folkundervisningen. På sistnämnda
område skola dessutom framträda en hel del andra härmed jämförliga ärenden,
som måste komma under överstyrelsens handläggning, t. ex. — för att nämna ett par
grupper —- frågor angående lärarnas rättsliga ställning och ärenden angående de ofta
förekommande meningsskiljaktigheterna i fråga om skolväsendets anordning inom
kommunerna.
159
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Nu skola ledamöterna i överstyrelsen givetvis vara pedagogiskt utbildade personer,
vilkas föregående verksamhet och på undervisningens område vunna kompetens ej gör
dem i. lika grad skickade att behandla nu berörda frågor av en mer utpräglat juridisk
eller Juridiskt-administrativ karaktär. Det är också uppenbarligen med besparing och
hushållning med. förefintliga arbetskrafter väl förenligt att för sådana ärenden använda
härför skolade tjänstemän och ej de pedagogiskt utbildade krafterna.
Såsom kommittén i det följande ämnar föreslå, skall överstyrelsen förses med ett
kansli av administrativt utbildade krafter, däribland två sekreterare, och det är uppenbart,
att av dem i allmänhet kan erhållas erforderligt biträde vid handläggningen av
administrativa frågor ävensom att de i de flesta fall kunna tagas i anspråk för frågor av
mer utpräglat juridisk innebörd. Men utöver de juridiska spörsmål, vilkas utredning
kan tänkas överläten åt sagda tjänstemän, skola givetvis ej sällan förekomma juridiska
frågor av en så pass invecklad beskaffenhet, att de såväl för sin utredning som sin
föredragning fordra en speciell sakkunskap, vilken ej alltid kan anses förefinnas inom
överstyrelsen. I överdirektören Bergqvists ovan berörda skrivelse har också framhållits,
hurusom inom läroverksöverstvrelsen dylika frågor i ej ringa utsträckning förekommit
samt att behov av ett väl kvalificerat juridiskt biträde där ofta yppat sig. Det synes
då högeligen _ ömkligt, att, möjlighet beredes den nya överstyrelsen att i de fall, där
sådant visar sig erforderligt, anlita särskild juridisk sakkunskap.
På grund av det nu sagda har kommittén ansett sig böra föreslå, att ett belopp
å 4,000 kronor ställes till överstyrelsens förfogande för biträde vid
handläggningen av sådana juridiska ärenden, för vilkas behandling erforderlig
sakkunskap inom överstyrelsen ej förefinnes. Det ifrågavarande anslaget
synes böra uppföras å extra stat.
Såsom jag i det föregående omnämnt, har kommittén till skärskådande
även upptagit frågan om ett lekmannaråd. Innan jag avslutar redogörelsen
för kommitténs förslag angående skolöverstyrelsens organisation,
anser jag mig, för att sedermera i möjligaste mån kunna i ett sammanhang
avhandla samtliga hithörande frågor, jämväl böra erinra om vad kommittén
i denne, fråga yttrat. Kommittén anför:
På åtskilliga förvaltningsområden inom vårt land bar, i likhet med vad förhållandet
är flerstädes i utlandet, allt mera framträtt behovet av en medverkan av särskilda,
utom förvaltningen stående sakkunniga organ eller personer. Å ena sidan tillföres
^härigenom det förvaltande ämbetsverket eu levande och meraoomedelbar kännedom
om rådande uppfattningar och förhållanden inom samhällslivet. Å andra sidan beredes
åt den utom förvaltningen stående företrädesvis praktiska sakkunskapen och initiativkraften
ett hälsosamt inflytande på ärendenas behandling och verkets arbete i det hela.
Av helt naturliga grunder har det ansetts önskvärt, att en sådan medverkan som den
nu antydda kommer till stånd under sådana former, att densamma sker under känsla
av ansvar och erhåller karaktären av en viss permanens.
Viol beträffar de olika former, under vilka lekmannaelementets medverkan vid
förvaltningsärendenas handläggning kan äga rum, hava på senare tid särskilt tre olika
slag kommit till användning : fullmäktiga, sakkunniga och rådsinstitution. Fullmäktiga
inträda, i ett ämbetsverk vid handläggning av vissa ärenden och intaga beträffande
dessa ärendens avgörande enahanda ställning som verkets ordinarie ledamöter. Sak
-
Lek mannaråd.
160
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
kunniga äro antingen på ett stadigvarande sätt fastade vid ett verk eller kunna ock
tillfälligt inkallas, i båda fallen för att biträda vid utredningen av frågor, där deras
speciella sakkunskap är av behovet påkallad, Rådet slutligen är en vid sidan av ämbetsverket
befintlig korporation med uppgift att avgiva yttranden i de till detsamma
från Kungl. Maj:t eller verket hänskjutna ärenden ävensom att i frågor, som beröra
dess kompetensområde, till Kungl. Maj:t eller verket självmant gorå framställningar.
Rådet kan antingen vara ett sakkunnigt råd eller ett lekmannaråd. Kommittén bär
låtit sig angeläget vara att tillse, om och i vad mån en medverkan från lekmannabå''11
under någon av de nämnda formerna skulle kunna vara av betydelse för den nya överstyrelsen.
Yad då först anlitande av särskilda fullmäktiga beträffar har kommittén icke
ansett denna form för nu ifrågavarande medverkan vara av behovet påkallad. Vad
åter angår tillkallande av sakkunniga har kommittén redan ovan berört, i vilka avseenden
biträdande sakkunniga synas kunna behövas. Vidkommande slutligen upprättande
av en särskild rådsinstitution vill kommittén anföra följande.
Den verksamhet, som den nya styrelsen skulle komma att utföra, är av den art,
att den på ett synnerligen mångfaldigt och därtill på ett särdeles personligt sätt kommer
att beröra allmänheten. Detta är tydligt redan därav, att det arbete, som utföres
i de flesta av de under överstyrelsens inseende ställda läroanstalterna, i själva. verket
är ett samarbete med de måuga särskilda hemmen. Det gäller visserligen i första
hand den uppfostrande sidan av detta arbete, men även den rena undervisningsverksamheten
är i viktiga avseenden grundad på ett dylikt samarbete. Härav är eu naturlig
följd, att de ungas föräldrar och målsmän, även då de ej äro i ordets egentliga mening
fackmän, likväl sitta inne med erfarenheter och representera intressen, som berättiga
dem till att öva visst inflytande på skolans arbete. För skolan själv måste en
samverkan med hemmen i många fall vara av mycket stort värde, icke blott ur synpunkten
av de upplysningar och den vägledning för dess arbete, som på detta sätt
kan erhållas, utan även därför att därigenom beredes åt allmänheten ett tillfälle att
blicka något närmare in i skolans arbete och på så sätt även vinna riktigare uppfattning
av detsamma. Om de behov, som på de olika orterna i detta avseende förefinnas,
vittna bland annat de numera ganska allmänt förekommande s. k. föräldramötena.
Det är givet, att samma behov, som här funnit ett uttryck, då det gäller förhållandet
mellan en viss läroanstalt och dess målsmanskontingent, i stort sett även förefinnes
mellan en central styrelse för landets hela skolväsen och representanter för alla de
målsmän, vilkas barn uppfostras i de av styrelsen ledda läroanstalterna.
Men det är icke blott målsmanssynpunkten och målsmansintressena, som göra en
medverkan från lekmannahåll önskvärd. Det finns åtskilliga andra omständigheter,
som föranleda samma önskemål. Särskilt torde en dylik medverkan betingas därav,
att skolorna i stor utsträckning äro kommunala institutioner. Det är därför helt visst
av vikt för den centrala myndigheten att kunna under mera ordnade former träda i
samarbete med personer, som äro fullt förtrogna med kommunala skolförhållanden.
I samma mån som folkskolans överbyggnader nå en högre grad av utveckling
och särskilt i den mån fortsättningsskolan, framför allt i anslutning till yrkena, vinner
en större utbredning, blir det för den centrala styrelsen av stor betydelse att kunna
erhålla det stöd, som den i form av råd och initiativväckande förslag otvivelaktigt
Er i behov av. Även ur denna synpunkt är alltså en ordnad medverkan från lekmannahåll
önskvärd.
161
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
Slutligen anser sig kommittén böra erinra om det välgörande inflytande, som
erfarenheter hämtade från andra områden av undervisningsverksamhet än från dem,
vilka närmast falla in under överstyrelsen, kunna utöva på överstyrelsens verksamhet.
Den mera skolmässiga formen för undervisning och uppfostran, som i regel kännetecknar
de under överstyrelsens verksamhet stående läroanstalterna, kan av helt naturliga
grunder lätt nog i sig innesluta en frestelse till en viss ensidighet och en viss
stel likformighet i arbetet. För dem, som hava inseendet över och ledningen av detta
arbete, måste det därför vara av stor betydelse att få under mera regelbundna former
träda i närmare beröring med såväl representanter för de privata skolorna, där på
undervisningens område värdefulla erfarenheter ofta göras, som med målsmän för läroanstalter,
vilka antingen såsom högskolorna representera en mera vetenskaplig verksamhet
eller såsom tillämpnings- och fackskolorna mera direkt rikta uppmärksamheten på
utvecklingen av vissa sidor av de mänskliga anlagen och färdigheterna. Tillfälle till
sådan personlig beröring kan väl i viss mån vinnas redan inom ramen av den verksamhet,
till vilken de åt överstyrelsen anförtrodda uppgifterna i och för sig giva anledning,
men givet är, att ett efter mera fästa linjer ordnat samarbete i sagda avseende
verkar med större säkerhet.
Ehuru kommittén sålunda finner många skäl tala för att vid sidan av överstyrelsen
en rådsinstitution inrättas efter mönstret av dem, som på senare tiden tillkommit
här i landet och sedan lång tid förefunnits somligstädes i utlandet, bestående
av representanter för de olika intressen, som på ett eller annat sätt närmare beröra
den undervisnings- och uppfostringsverksamhet, överstyrelsen har att leda, anser kommittén
dock icke tidpunkten nu vara inne att föreslå eu sådan rådsinstitutions inrättande.
Det synes kommittén önskvärt, att eu institution av ifrågavarande art
får utveckla sig så småningom, om och i den män behov och omständigheter
därtill kunna giva anledning. Kommittén har därför icke heller ansett
sig böra framlägga något förslag till bestämmelser vare sig i fråga om den närmare
sammansättningen av rådet, om sättet för utseende av dess medlemmar eller om formen
för dess arbete. Kommittén föreställer sig, att dessa angelägenheter, då de framträda,
lämpligen låta sig reglera genom av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Här torde
slutligen blott böra erinras därom, att då ledamotskap i ett dylikt råd bör betraktas
som ett medborgerligt förtroendeuppdrag, någon direkt ersättning till dess ledamöter
ej torde behöva utgå annat än i förekommande fäll såsom sedvanlig rese- och dagtraktamentsersättning.
Slutligen har kommittén i följande uttalande givit sin mening tillkänna
angående sättet för ärendenas handläggning inom överstyrelsen:
Sedan kommittén nu närmare redogjort för de ledamöter och sakkunniga, som
kommittén funnit erforderliga för arbetet i överstyrelsen, anser sig kommittén höra
med några ord beröra sättet för ärendenas handläggning inom denna styrelse. Såsom
allmän princip bör gälla, att arbetet ordnas under möjligast enkla men fullt betryggande
former. Av vad kommittén ovan sagt om organisationen av skolstyrelsen som
ett modernt ämbetsverk följer, att för ärendenas handläggning hör, i den mån och så
långt det är möjligt, tillämpas den i moderna verk numera allmänt förekommande
styrelseformen, varvid beslutanderätten ligger hos chefen ensam, men med skyldighet
för föredraganden att, därest hans mening avviker från det fattade beslutet, till proBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 käft. (Nr 204.) 21
Sättet för
ärendenas
handläggning.
162
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
tokollet anteckna densamma. Det är emellertid tydligt, att formen för ärendenas
handläggning måste bestämmas i främsta rummet av dessas art och beskaffenhet och att
där det skulle visa sig, att styrelseformen icke lämpar sig för ett eller annat ärende,
den hör vika för en i detta fall mera lämplig.
Kommittén har i det föregående redogjort för de skäl, som föranlett kommittén
att föreslå en förening av den nuvarande läroverksöverstyrelsen med en blivande central
ledning för folkundervisningsväsendet. Kommittén har därvid varit i tillfälle att närmare
redogöra för vissa ärenden eller grupper av ärenden, som syntes påkalla en gemensam
och enhetlig ledning av landets hela skolväsen. Till sådana ärenden höra
undervisnings- och uppfostringsfrågor av mera principiell innebörd ävensom frågor om
organisationen av skolväsendet i dess helhet och av särskilda skolformer. Dit höra
ock vissa frågor av ekonomisk innebörd, särskilt sådana, som avse anslagsäskanden hos
Riksdagen. Skall nu syftet med dessa och med dem besläktade ärendens förläggning
till en gemensam skolstyrelse uppnås, är det självfallet, att vid desammas handläggning
förutom den gemensamma chefen även ledamöter från styrelsens båda huvudavdelningar
böra komma i tillfälle att på dessa frågors avgörande inom styrelsen utöva
ett bestämmande inflytande. Nu ifrågavarande ärenden synas därför lämpligen
böra bliva föremål för en ''kollegial handläggning, varvid det bör stå öppet för överstyrelsens
samtliga ledamöter att deltaga ej blott i överläggningarna utan även i besluten.
Och i varje fall synas nu berörda ärenden icke böra avgöras utan att förutom
chefen minst två ledamöter från vardera avdelningen äro tillstädes och deltaga i besluten.
Det är att förvänta, att sådana för hela styrelsen gemensamma ärenden till
antalet bliva relativt få och därför ej så synnerligen ofta giva anledning till nu antydda
handläggningsform. Men säkert är, att dessa ärenden för skolväsendet i dess
helhet i regel bliva av eu mycket betydelsefull innebörd och därför ock påkalla ett
allsidigt övervägande.
Förutom nu nämnda ärenden torde inom vardera huvudavdelningen förekomma
vissa ärenden, som till sin inre art äro med dessa besläktade men närmast beröra de
läroanstalter eller den undervisningsverksamhet, som faller under den särskilda avdelningens
ledning. Även dessa synas påkalla en kollegial behandling inom den avdelning,
dit de höra. Till sådana ärenden böra även hänföras befordrings- och disciplinmål.
I den kollegiala handläggningen av nu ifrågavarande avdelningsärenden synas —
förutom generaldirektören eller i de fall, då instruktion och arbetsordning så bestämma,
avdelningschefen — minst två av avdelningens byråchefer böra deltaga.
I de fall, då visst ärende, som ej är av principiell natur, avser läroanstalt, som tillhör
gränsområde mellan de båda avdelningarna eller eljest påkallar sakkunskap, som finnes
inom den andra avdelningen, bör, enligt närmare bestämmelse i instruktion eller arbetsordning,
vederbörande ledamot av denna avdelning tillkallas för att i överläggning
och beslut deltaga. Ett liknande tillvägagångssätt bör följas i de fall, då biträde av
annan sakkunnig funktionär inom överstyrelsen, exempelvis skolhygienikern, kan vara
erforderligt. Överhuvud taget bör vid ärendenas behandling den speciella sakkunskap,
som inom överstyrelsen finnes företrädd, komma till användning, oavsett till vilken
avdelning eller byrå ärendet må höra.
Såsom redan blivit antytt, torde det dock bliva ett jämförelsevis ringa antal
ärenden, som skulle komma att underkastas nu berörda kollegiala behandlingsform.
Den ojämförligt största delen av ärendena har kommittén tänkt sig kunna och böra
avgöras medelst styrelseformen. Även vid användning av denna form torde emellertid
en utvidgning i vissa fall kunna bliva erforderlig. Vissa ärenden kunna nämligen
163
Kungl. Maj-Js Nåd. Proposition Nr 204.
vara av den art, att även om beslutanderätten ligger hos chefen, det är önskligt, att
i överläggningen förutom föredraganden deltaga en eller flera av överstyrelsens övriga
funktionärer.
Slutligen böra, såsom redan nu i centrala ämbetsverk brukar ske, vissa ärenden
av en mera underordnad betydelse ej hänskjutas till generaldirektörens eller avdelningschefens
prövning utan överlämnas åt vederbörande byråchef.
Emellertid torde efter ovan angivna huvudgrunder närmare bestämmelser böra
inrymmas dels i den instruktion, som bör fastställas för skolöverstyrelsen, dels ock i
den arbetsordning, som det bör tillkomma det nyupprättade verket att utarbeta.
Av de myndigheter, som yttrat sig över förslaget, hava åtskilliga givit
starka uttryck åt farhågan för att inrättandet av en skolöverstyrelse i den
föreslagna formen skulle komma att medföra en byråkratisering av skolväsendet.
Beträffande frågan om eu gemensam chef för skolöverstyrelsens båda
avdelningar har överstyrelsen för rikets allmänna läroverk följande allmänna
uttalande:
Överstyrelsen funne uppenbart, att den föreslagna organisationen väl tillgodosåge
enhetssynpunkten, men fråga syntes vara, om den i önskvärd mån komme att tillgodose
de speciella intressena, som vardera avdelningen skulle komma att företräda. Överstyrelsen
hade ej kunnat helt frigöra sig från den föreställningen, att det ur sistnämnda
synpunkt skulle vara önskligt, att samarbetet mellan de båda avdelningarna
kunde försiggå under i någon mån friare former än de av kommittén föreslagna. Det
syntes emellertid överstyrelsen bliva svårt att ersätta den av kommittén föreslagna
organisationen med någon annan, som bättre äu denna motsvarade önskemål i den
antydda riktningen utan att på samma gång medföra ökade kostnader. Man skulle
möjligen kunna tänka sig, att vardera avdelningen utöver de fyra ledamöterna erhölle
sin särskilda chef utan annat åliggande än att vara chef för avdelningen samt att en
av de båda cheferna erhölle Kungl. Maj:ts förordnande att vara styrelsens representant
utåt samt ordförande vid dess gemensamma förhandlingar. En dylik organisation
skulle medföra den fördelen, att vardera avdelningens speciella intressen alltid komme
att föredragas inför avdelningens egen chef. Fara syntes dock vara för handen, att
den enhetssynpunkt, som överstyrelsen framhållit såsom önskvärd i fråga om ledningen
av skolväsendet i dess helhet, därigenom kunde komma att lida alltför starkt intrång.
På grund av de olägenheter, som härav skulle kunna befaras uppkomma, och då eu
organisation sådan som den nu senast antydda därjämte skulle i ekonomiskt avseende
vara så till vida ofördelaktigare än den föreslagna, som den betingade ökad kostnad,
motsvarande i det närmaste avlöning åt ännu en chef inom styrelsen, hade överstyrelsen
stannat vid den uppfattningen, att det av kommittén framlagda förslaget under
förhandenvarande förhållanden vore att föredraga.
Domkapitlet i Uppsala förklarar sig hysa den uppfattningen, att det
föreliggande förslaget borde kunna realiseras under betydligt enklare former,
än som nu föreslagits.
Myndig
heterna.
164
Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
. I fråga om den föreslagna chefen för skolöverstyrelsen uttalar domkapitlet
i Göteborg, att det över de båda avdelningarna stående gemensamma
chefsämbetet skulle kunna lända till men för förverkligandet av
de olika undervisningsanstalternas allmänna syftemål, vilka utan tvivel
bättre skulle tillgodoses genom att de båda avdelningarna och deras chefer
ensamma bure ansvaret för sina åtgärder. Domkapitlet i Härnösand anser
det bliva svårt att för ifrågavarande chefspost finna en person, som kunde
tänkas motsvara anspråken på högsta kompetens inom både läroverkens
och folkskolans område. Liknande synpunkter som de anförda göras gällande
av domkapitlet i Uppsala, domkapitlet i Kalmar, folkskoleinspektörerna
i Göteborgs stift och folkskoleinspektören i Strängnäs stift J. V.
Jonsson.
Beträffande den nuvarande överstyrelsens för rikets allmänna läroverk
ställning såsom en avdelning av den föreslagna skolöverstyrelsen och därav
betingade arbetskrafter har lär overksöver styr elsen anfört:
I fråga om de för arbetet inom eu blivande läroverksavdelning erforderliga arbetskrafterna
vill överstyrelsen starkt betona, att läroverksöverstyrelsens förändrade ställning
kommer att medföra eu avsevärd minskning i dess nuvarande arbetskrafter. Först
och främst har läroverksöverstyrelsens chef hittills kunnat helt och odelat ägna sig åt
läroverksöverstyrelsens arbete, något som för detta arbete varit av så mycket större
betydelse, som sagda chefs föregående verksamhet varit förlagd till de allmänna läroverken
ocly följaktligen hans sakkunskap varit direkt inriktad på överstyrelsens verksamhetsområde.
Enligt kommitténs förslag skulle en blivande skolöverstyrelse komma
att hava en för båda avdelningarna gemensam chef. Denna komme alltså endast att
delvis tillföra läroverksöverstyrelsen sin kraft, ett förhållande, som för avdelningens
arbete kunde komma att innebära en så mycket större förlust av arbetskraft, som det
kunde inträffa, att nämnda chefs tidigare verksamhet icke varit förlagd till de läroanstalter,
som stå under läroverksavdelningens inseende. Vidare skulle en av läroverksavdelningens
ledamöter tillika vara avdelningschef. Vid en sådan anordning
kunde givetvis ifrågavarande ledamot icke tagas i anspråk för det egentliga byråarbetet
till samma, utsträckning, som han skulle kunnat, om han icke innehaft uppdraget
som avdelningschef. Slutligen skulle avdelningens samtliga ledamöter komma
att tagas i anspråk för behandlingen av de frågor, som komme att falla under skolöverstyrelsens
gemensamma behandling.
I anseende till nu antydda minskning i arbetskrafter och ökning i arbetsbördan
finner .sig överstyrelsen böra på det bestämdaste påyrka, att en blivande läroverksavdelning
erhåller åtminstone den förstärkning i fråga om överstyrelsens kansli, som
blivit av kommittén föreslagen.
Sker detta, viunes även den avsevärda fördelen, att arbetet inom överstyrelsen
kan erhålla den omläggning, som av läroverksöverstyrelsens chef blivit i skrivelse till
kommittén föreslagen. För en ytlig betraktare skulle det måhända kunna förefalla,
som om den i sagda skrivelse ifrågasatta anordningen av arbetet på särskilda byråer
skulle kunna leda till vad man betecknar såsom arbetets byråkratisering. Så är emellertid
långt ifrån förhållandet. Genom den föreslagna anordningen skulle nämligen
165
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
styrelsens ledamöter i stor utsträckning befrias från sådana administrativa och sekreteriella
göromål, som hittills hotat att väl ensidigt taga ledamöterna i anspråk och
därigenom också i viss mån hindrat dem att i önskvärd grad ägna tid och krafter åt
de rent pedagogiska uppgifter, som i första hand bort påkalla deras uppmärksamhet.
Genom den föreslagna anordningen skulle alltså enligt överstyrelsens övertygelse ett
verkningsfullt medel vara givet att förebygga, att överstyrelsens arbete erhölle eu
byråkratisk läggning.
I detta sammanhang anser sig överstyrelsen jämväl böra giva uttryck åt den
förmodan, att då kommittén betecknat överstyrelsens ledamöter i deras egenskap av
representanter för styrelsens olika byråer såsom byråchefer, kommittén därmed icke
avsett att giva någon anvisning beträffande de blivande ledamöternas ämbetstitel, vilken
enligt överstyrelsens mening bör väljas med avseende fäst i främsta rummet vid de
uppgifter av pedagogisk art, som äro överstyrelsen föresätta.
Vad angår antalet byråer inom den tillämnade folkskoleavdelningen
uttala Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län, Stockholms stads
konsistorium samt folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift och folkskoleinspektören
i Strängnäs stift J. V. Jonsson, att ett antal av tre byråer syntes
vara tillräckligt. Domkapitlet i Luleå uttalar, att tre eller kanske två
byråer kunde vara nog. I motsats härtill förmenar folkskoleinspektören i
Visby stift P. Hellström, att den arbetsbörda, som komme att vila på den
föreslagna folkskoleöverstyrelsen, utan tvivel snart måste visa sig vara allt
för stor för den personal, som föreslagits såsom där anställd.
Beträffande förslaget om anställande av särskilda sakkunniga inom
skolöverstyrelsen förklarar sig Stockholms stads konsistorium anse det vara
något för långt gånget, då man påfordrade anställning av en stor stab av
sakkunniga.
Den i utsikt ställda inspektionen av flerahanda slag kunde rent av bliva en
hämsko på hela skolväsendets utveckling och göra arbetet med ungdomens fostran till
vantrevnad för dess närmaste handhavare och för ungdomen själv. Det måste vara eu
måtta i allt, även i inspektionen.
Medicinalstyrelsen säger sig icke hava något att invända vare sig mot
anställandet av en skolhygieniker eller mot de angivna kompetensvillkoren
för befattningen eller mot det föreslagna arbetsområdet.
Mot det ifrågasatta anslaget till inspektion av ungdomens fysiska uppfostran
med mera har medicinalstyrelsen icke något att invända. Direktionen
över gymnastiska centralinstitutet instämmer till fullo i vad kommittén
yttrat om den fysiska uppfostrans stora betydelse samt anför:
I likhet med kommittén vore direktionen av den bestämda åsikten, att, hurudan
gymnastiska centralinstitutets omorganisation än komme att i en framtid gestalta sig,
inspektionen av den fysiska uppfostran vid läroanstalterna ej borde skiljas från den
myndighet, som utövade inspektionen i övrigt över samma anstalter, och att således
dithörande frågor borde omhänderhavas och handläggas av överstyrelsen. Gymnastiska
166
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
centralinstitutets blivande uppgift syntes därför hädanefter med visshet komina att inskränkas
till att utbilda lärare i fysisk uppfostran och sundhet. Direktionen funne
därför intet skäl föreligga att ej redan nu fastslå den blivande överstyrelsens organisation
även i detta hänseende. Ett vidsträckt och mångskiftande arbetsområde torde
komma att tillfalla den person, vilken skulle utöva inspektion över den fysiska uppfostran
och såsom sakkunnig handlägga dithörande frågor. Bland dessa kunde nämnas:
att föredraga ärenden angående gymnastiken och friluftsleken,
att utöva överinseendet över för gymnastik, lek in. m. använda lokaler och platser,
att handlägga ärenden rörande gymnastiksalars inredning och förslag till dylika,
skolornas lekmateriell, deras militär- och skjutövningar m. m.,
att handlägga frågor rörande skol- oeh sjöbad,
att till viktiga delar granska skolornas arbetsordningar,
att föreslå och ordna utbildningskurser ute i landet för blivande ledare i fysisk
uppfostran,
att föreslå och ordna repetitionskurser i gymnastik, lek och idrott för lärare och
lärarinnor,
att föreslå inspektörer och ordna inspektionen i fysisk uppfostran inom landets
skoldistrikt samt att övervaka densamma,
att med intresse följa den ungdom, som stode utom skolan, i vad rörde den fysiska
uppfostran (frivillig gymnastik) o. s. v.
Inspektörens kompetens borde således vara synnerligen omfattande, och han borde
vara i högsta mått kvalificerad. Enär hans verksamhet komtne att nära beröra det
skolhygieniska området samt kräva intimt samarbete med skolhygienikern, torde hans
ställning och avlöning icke böra sättas lägre än dennes.
På grund av det anförda finge direktionen hemställa, att vid det slutliga förslagets
utarbetande redan nu anställdes en representant för fysisk uppfostran såsom
överinspektör för denna gren av skolans verksamhet med säte och stämma inom skolöverstyrelsen
och till tjänsteställning och avlöning likställd med den föreslagna skolhygienikern.
Beträffande förslaget om ett särskilt anslag till juridiskt biträde inom
skolöverstyrelsen har statskontoret med hänsyn därtill, att juridisk utbildning
torde kunna uppställas som kompetensvillkor för åtminstone någon
av tjänsterna i skolöverstyrelsens kansli, ansett behovet av ett särskilt
juridiskt biträde icke vara oomtvistligt.
I fråga om sättet för ärendenas handläggning anmärker domkapitlet i
Luleå, att reformen syntes höra planläggas på det sätt, att all befogenhet
lades i chefens hand och att denne i sin ordning omgåves av en krets
av på folkbildningsväsendets olika och nog så skiftande områden utbildade
specialister såsom rådgivare samt biträdande och rapportavgivande överinspektörer.
Kung!. Majds Nåd, Proposition Nr 204.
167
Innan lag går att närmare uttala mig om det av kommittén fram- Departelagda
förslaget till organisation av skolöverstyrelsen, anser jag mig böra mentschetentill
skärskådande upptaga en anmärkning eller snarare en farhåga, som fkol^fsendets
från flera håll blivit uttalad med anledning av det nu föreliggande för- byråkratiseslaget.
Det har blivit sagt, att upprättandet av en central ledning för ^
skolväsendet, sådan som den nu föreslagna, skulle komma att medföra skol- punkter,
väsendets »byråkratisering».
Funnes verkliga skäl för ett dylikt antagande, förelåge enligt min
mening mer än tillräcklig anledning att slå bort alla tankar på den föreslagna
skolöverstyrelsen.
-lag anser mig därför till en början böra upptaga talet om »byråkrati
sm » och »byråkratisering» till prövning för att därvid se till, vilken innebörd
man rätteligen bör tillmäta detta ofta brukade och understundom
även missbrukade slagord.
Utgår jag då från den betydelse, som vanligen inlägges i nämnda ord,
då det användes om ett ämbetsverk och dess arbetssätt, synes man närmast
därmed vilja säga, att arbetet inom verket i fråga bestämmes av ett
betraktelsesätt, som icke förmår taga tillbörlig hänsyn till livets skiftande
förhållanden och därav betingade krav på frihet och individualisering. I
stället för den smidiga norm för arbetet, vartill en dylik hänsyn borde
föranleda, anlägges arbetet efter abstrakta allmänna synpunkter, vilka
komma att medföra en pedantisk uniformering och ett formalistiskt, schablonmässigt
handhavande av livets verkligheter.
Emellertid förbinder sig i allmänhet med ordet »byråkratism» ännu
något mera, som visserligen nära sammanhänger med det redan antydda
draget av formalism. I samma mån som en förvaltning mister förbindelsen
med det verkliga livet och förlorar förmågan att bedöma föreliggande
ärenden efter deras sammanhang med detta, i samma mån inställer
sig ett behov att allt mer anlita pappersvägen, att, som man säger, »hava
papper» på allting. Arbetet bygges långt mera på akter och skriftväxling
än på personlig samverkan med över- och underordnade samt med allmänheten.
Härav blir åter en följd, att ärendenas handläggning till förfång
för det moderna livets krav på raskhet och arbetsdrift kommer att draga ut på
tiden. För förvaltningens eget arbete medför detta den olägenheten, att
tid och krafter i oskälig utsträckning måste ägnas åt inläsning och föredragning
av akter samt åt därav föranledda förhandlingar. Härmed sammanhänger,
att för det allmänna medvetandet ordet byråkratism ofta
sammanfaller med mångskriveri och onödig omgång samt omständlighet
i arbetet.
168
Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
Nu förhåller det sig väl så, att varje administration ovillkorligen till
ledning för sitt betraktelsesätt och sitt sätt att handhava sina angelägenheter
måste hava vissa bestämda grunder och normer att följa. Lika visst
som livet har behov av rörlighet, lika visst har det också behov av en
viss regelbundenhet och planmässighet. I administrationens syfte ligger just
att förhindra uppkomsten av en allt ordnat arbete omöjliggörande subjektivism
och ett därav härflytande personligt godtycke både från överoch
underordnades sida. Vidare måste givetvis varje administration i
någon mån kräva en ordnad skriftväxling och därmed sammanhängande
expedition. Hur självgivet detta än må synas för den, som gjort klart
för sig, att samhället för ett ordentligt arbete icke kan undvara vissa
former, torde sanningen härav icke vara så allmänt insedd, att icke även
det mest idealt ordnade ämbetsverk skall komma att utsättas för anmärkningar
för förment byråkratism från håll, där det subjektiva godtycket
gör anspråk på obegränsad frihet och i varje allmängiltig norm ser en
olidlig boja.
För det slags opposition mot »byråkratism», som förbiser eller underskattar
nu anförda synpunkter, äro naturligtvis alla ämbetsverk och för
övrigt allt ämbetsmannaväsen av ondo. Till den kan jag följaktligen ej
taga hänsyn, när jag nu går att undersöka, i vad mån den av kommittén
föreslagna organisationen av överstyrelsen kan anses innebära garantier
mot att skolväsendet genom upprättandet av en skolöverstyrelse skulle
komma att föras in i byråkratiska former. Inledningsvis vill jag dock
framhålla, att den starkaste garantien uti här ifrågavarande hänseende icke
är att söka i arten och gestaltningen av överstyrelsens organisation och
arbetssätt utan i beskaffenheten av de krafter, som skola ombesörja arbetet.
På ett lämpligt personval beror i första hand den anda och riktning, överstyrelsens
arbete kommer att få. I detta avseende gäller därför att tillse,
att de, åt vilka arbetet inom överstyrelsen anförtros, äro ur rent personlig
synpunkt för uppdraget lämpliga samt tillika besitta den insikt och den
praktiska erfarenhet, som deras särskilda uppgifter inom överstyrelsen eller
vederbörande avdelning därav påkalla.
Bland övriga garantier mot risken, att byråkratism skulle bliva kännetecknande
för överstyrelsens verksamhet, ställer jag främst möjligheten för
överstyrelsen att upprätthålla en personlig förbindelse med det verkliga
livet, främst naturligtvis det verkliga skollivet. Men en sådan möjlighet
beror på det närmaste av överstyrelsens utrustning med ett tillräckligt
antal ledamöter. Vidare måste man göra klart för sig, huruvida ärendena
enligt kommitténs förslag fördelats på ett lämpligt sätt mellan över
-
169
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
styrelsen och de lokala myndigheterna, mellan överstyrelsens särskilda avdelningar
och mellan ledamöterna inom dessa. Ej mindre betydelsefullt
är, att ett lämpligt sätt för ärendenas handläggning valts. I nära sammanhang
med sistnämnda frågor står spörsmålet om den högsta ledningen av
hela arbetet inom överstyrelsen. Slutligen måste det givetvis för arbetets
rätta bedrivande vara av vikt, att nödig sakkunskap står överstyrelsen till
buds, där sådan kan utöver den hos ledamöterna befintliga erfordras.
Vid var och en av nu antydda synpunkter skall jag i det följande
något närmare uppehålla mig.
Jag skall då först upptaga till skärskådande, i vad mån den föreslagna
organisationen kan anses göra det möjligt för överstyrelsen att
åstadkomma och uppehålla en personlig förbindelse med det verkliga livet.
Därav beror nämligen i väsentligaste mån möjligheten för överstyrelsen
att i sitt arbete låta sig bestämma och leda av hänsyn till förhållandenas
skiftande krav.
Såsom i det föregående blivit framhållet, har kommittén på många
ställen i sitt betänkande med styrka gjort gällande, huru nödvändigt det
vore, att överstyrelsens ledamöter komme i tillfälle att förvärva en ingående
personlig kännedom om skolväsendets verkliga tillstånd och behov i
olika delar av landet och att i sådant syfte en oavbruten personlig förbindelse
ägde rum mellan den centrala ledningen och skolarbetet. För
vinnande av detta mål har kommittén vid beräkning av de nödiga arbetskrafterna
inom överstyrelsen lagt synnerlig vikt vid att tillräcklig tid reserverades
dels för ledamöternas personliga besök i de olika inspektionsområdena,
dels för anordnande av överläggningar med inspektörer och
andra skolans ledande krafter, dels ock för mottagningar och samtal inom
överstyrelsen med personer, som på ett eller annat sätt äro knutna vid
eller intresserade av skolan och dess verksamhet. Icke minst genom det
sistnämnda skulle mycket onödigt skriveri och pappersväsen kunna undvikas.
Jag måste räkna det som en avgjord förtjänst hos förslaget, att man
vid beräkningen av de nödiga arbetskrafterna icke stannat vid att taga i
betraktande ett visst kvantitativt mått av rent administrativt bestämbara
löpande ärenden utan jämväl ständigt haft för ögonen, att nödig tid måste
avses för tillgodoseende av den personliga sidan av överstyrelsens uppgifter.
Mer än något annat skulle det kunnat bidraga till en byråkratisering
av överstyrelsen, ifall denna sida av saken blivit underskattad eller lämnad
obeaktad vid beräkningen och bestämmandet av de nödiga arbetskrafterna.
Det låter sig visserligen icke förneka, att den synpunkt, jag nu framhållit,
gör det i viss mån vanskligt att mer än tillnärmelsevis uppskatta den
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 165 käft. (Nr 204.) 22
Överstyrelsens
förbindelse
med
skollivet.
Beräkning
av ledamöternas
antal.
170
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Ärendes- och
arbetsfördelning.
Byråindelning.
arbetskvantitet, som kan komma att vila på ledamöterna i överstyrelsen,
men min bestämda övertygelse är, att man handlar mest i överensstämmelse
med skolväsendets välförstådda intresse, om man i denna punkt icke
är alltför njugg. Efter prövning har jag ej kunnat komma till annat
slut, än att inom den styrelseavdelning, vilken skall hava befattning med
seminarierna, folk- och småskolorna, fortsättningsskolorna, folkhögskolorna,
abnormskolorna, de allmänna folkbildningssträvandena m. in., krävas minst
lika många ledamöter, som inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen
visat sig nödvändiga. Jag har därvid tagit hänsyn såväl till mängden av
de arbetsuppgifter, vilka falla inom antydda områden, som ock till möjligheten
att bereda överstyrelsens ledamöter tillfälle till att vinna personlig
kännedom om skolväsendets tillstånd och behov i olika delar av landet.
Erfarenheten från läroverksöverstyrelsen gör det högst sannolikt, att ett
mindre antal arbetskrafter icke kan avses för folkskolans och folkbildningens
behov.
I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att den ändring
i fråga om handläggningen av skolreglementena, som jag i det föregående
föreslagit, visserligen måste medföra en viss minskning i det arbete, som
av kommittén beräknats falla på överstyrelsens folkundervisningsavdelning.
Då emellertid även enligt mitt förslag överstyrelsen skulle hava att taga
kännedom om de till densamma insända skolreglementena och övriga allmänna
bestämmelser rörande skolväsendet inom de olika skoldistrikten,
skulle den inskränkning, som kunde föranledas av ändringen, mera
komma att avse skriftväxlingen och administrationen samt därför träffa
den rent expeditionella sidan av arbetet. Den synes därför snarast böra
tagas i betraktande vid bestämmandet av arbetskrafterna i överstyrelsens
kansli, vilket jag ock har för avsikt att göra.
Skall överstyrelsen kunna utöva ledningen av undervisnings- och uppfostringsarbetet
i landets olika skolor på ett sätt, som icke innebär fara
för skolväsendets införande i snäva och stela former, är det, såsom jag
redan antytt, av vikt, att de ärenden, som överlämnas till överstyrelsens
handläggning, äro av den art, att de stå i nära samband med överstyrelsens
huvuduppgifter, ävensom att inom överstyrelsen åstadkommes en arbetsfördelning
mellan de olika arbetskrafterna, som kan underlätta lösningen
av dessa uppgifter.
Ser jag då till, huru kommittén sökt ordna nu berörda frågor, finner
jag först beträffande fördelningen av ärendena mellan den centrala ledningen
och förvaltningsorganen i orterna, att kommittén visat sig angelägen
om att under överstyrelsens handläggning icke måtte komma
171
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 204.
andra ärenden än sådana, som stå i väsentligt samband med en central
lednings huvuduppgifter. Med tillämpning av denna grundsats har kommittén
sökt hålla överstyrelsen fri från befattningen med smärre och mera
individuella ärenden ävensom med sådana ärenden av expeditionell natur,
som skulle kunna skymma undan överstyrelsens stora uppgifter och giva
överstyrelsens arbete ett alltför starkt administrativt drag. I en sådan
ärendenas fördelning måste ligga ett ganska gott skydd mot byråkratisk
överdrift. Det synes mig nämligen självfallet, att i samma mån som de
mera omfattande och allmännare ärendena göras till en central lednings
huvuduppgifter, medan de mera begränsade och med ortsförhållandena
närmare sammanhängande frågorna självständigt avgöras av de lokala
myndigheterna, i samma mån tvingas även denna ledning in i de stora
på dagordningen stående spörsmål, vilka redan genom sin natur äro ägnade
att hindra uppkomsten av ett trångsynt åskådningssätt.
Även den fördelning av arbetsuppgifterna, mellan överstyrelsens olika
arbetskrafter, som kommittén föreslagit, synes mig vara gynnsam för arbetet
inom överstyrelsen. Den nuvarande läroverksöverstyrelsens chef har i
sitt förut omnämnda uttalande framhållit, hurusom det för arbetet inom
läroverksöverstyrelsen varit till men, att överstyrelsens pedagogiskt fackbildade
ledamöter på grund av brist på tillräckligt administrativt biträde
måst i stor utsträckning tagas i anspråk för utförande av rent
administrativa och expeditionella göromål och därigenom i viss mån
hindrats i handläggningen av överstyrelsens viktigare uppgifter. Med ledning
av de erfarenheter, som sålunda vunnits, har kommittén funnit sig
böra föreslå arbetets fördelning på särskilda »byråer», inom vilka arbetet
skulle ledas av i regel fackbildade chefer, biträdda av erforderliga administrativa
arbetskrafter. Genom en sådan anordning har man velat vinna
den fördelen, att de pedagogiskt fackbildade krafterna inom den tilltänkta
skolöverstyrelsen mera odelat kunde tagas i anspråk för de stora frågorna
och icke behövde användas för ett arbete, som till sin natur läge dem
mera fjärran och dessutom vore ägnat att draga dem ifrån de viktigare
uppgifterna.
'' Jag delar till fullo den uppfattning, som här kommit till uttryck, och
räknar för en avgjord fördel, att i förslaget en bestämd arbetsfördelning
genomförts mellan de pedagogiska och de administrativa krafterna. Huruvida
åter detta med nödvändighet behöver leda till att arbetet uppdelas
på olika s. k. byråer, synes mig ej lika klart. De använda termerna »byrå»
och »byråchef» torde vara ägnade att leda tanken till en i viss mån annan
anordning av arbetet än den, som här åsyftas. Med sagda termer förbinder
sig lätt nog den föreställningen, att meningen skulle vara att inom över--
172
Arbetets
fördelning
mellan
huvudavdelningarna
inom överstyrelsen.
Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
styrelsens båda huvudavdelningar upprätta fyra från varandra avskilda,
relativt självständiga kontor, vart och ett utrustat med en ganska stor
arbetsapparat. En sådan anordning är emellertid alls icke åsyftad och
skulle icke heller efter min mening vara lämplig. Det, varpå huvudvikten
här ligger, synes mig vara, att en tämligen fast arbetsfördelning mellan
ledamöterna åstadkommes och att var och en av ledamöterna utrustas med
erforderligt administrativt biträde. En sådan anordning synes mig kunna
uppnås med bibehållande i huvudsak av den inom läroverksöverstyrelsen
nu förefintliga rotelindelningen. Särskilt innan ännu tillräcklig erfarenhet
vunnits angående omfattningen och arten av överstyrelsens arbete, synes
det mig vara av en viss betydelse, att arbetet därstädes kan få försiggå
under så fria former som möjligt och att icke det helt visst synnerligen
ofta påkallade samarbetet mellan ledamöterna kan komma att hindras
genom för skarpt uppdragna gränser mellan målsmännen för de olika
ärendesgrupperna. Jag anser således, att göromålen inom överstyrelsen
lämpligen böra kunna fördelas på särskilda arbetsrotlar, vilka var och en
böra, på sätt kommittén föreslagit, förses med fasta administrativa biträden.
I nära samband med nu berörda spörsmål står frågan om sättet för
ärendenas handläggning inom överstyrelsen. Denna fråga sammanhänger
åter på det närmaste med frågan om arbetsuppgifternas fördelning mellan
överstyrelsens båda huvudavdelningar, läroverksavdelningen och folkundervisningsavdelningen.
Jag skall därför först något närmare beröra denna
senare fråga. Jag har redan i det föregående framhållit önskvärdheten av en
för hela vårt skolväsen gemensam överstyrelse. Jag har därvid anslutit mig
till kommittén, som bland annat betonat, hurusom vissa av de frågor, som
skulle falla under en överstyrelses handläggning, vore av den art, att de
påkallade en samfälld behandling av målsmän för de olika skolgrupperna i
landet. Till sådana frågor har kommittén hänfört undervisnings- och
uppfostringsfrågor av mera principiell natur samt frågor om organisationen
av skolväsendet i dess helhet eller av särskilda skolformer. Dit har kommittén
även hänfört frågor av ekonomisk innebörd, framför allt sådana,
som avse anslagsäskanden hos Riksdagen. I anslutning till kommittén finner
jag det vara av synnerlig betydelse, att spörsmål, som i likhet med de nu
antydda på ett eller annat sätt beröra skolväsendet i dess helhet, också
göras till föremål för gemensam behandling. Lika viktigt finner jag
emellertid, att gemensamheten icke utsträckes utöver frågor av sagda natur.
Det synes mig nämligen för en sund begränsning av ledamöternas arbetsuppgifter
vara nödvändigt, att alla sådana ärenden, som endast avse endera
avdelningens verksamhetsområde, handläggas inom vederbörande avdelning.
Kungl. Ma.jrts Nåd. Proposition Nr 204.
173
Därigenom kommer sakkunskapen att användas, där den verkligen är för
handen, och därigenom undvikes, att handläggningen av ärendena göres
onödigt tung och omständlig. En rätt avvägd arbetsfördelning mellan de
båda huvudavdelningarna finner jag således vara en synnerligen betydelsefull
förutsättning för framgång i överstyrelsens arbete. I det hela synes mig
kommittén i sitt förslag härutinnan hava träffat det rätta. Erfarenheten
får sedermera utvisa, i vad mån jämkningar kunna befinnas nödiga.
Det av kommittén föreslagna sättet för ärendenas handläggning överensstämmer
med de grunder, som numera i allmänhet tillämpas i de centrala
ämbetsverken. Jag ser eu förtjänst däri, att kommitténs förslag
syftar till att förebygga tunga och tidsödande arbetsformer, på samma
gång det garanterar grundlig och sakkunnig handläggning av ärendena.
De anmärkningar, som beträffande denna punkt i några utlåtanden framkommit,
gå i varandra motsatta riktningar, vilket synes mig giva stöd
för den förmodan, att förslaget måtte tämligen väl hava lyckats hålla
medelvägen mellan ytterligheterna.
Såsom en omedelbar följd av de båda huvudavdelningarnas sammanförande
till eu gemensam överstyrelse ävensom av den föreslagna formen
för samarbete mellan avdelningarna samt sättet för ärendenas handläggning
har kommittén föreslagit, att överstyrelsen i sin helhet skulle förses
med en gemensam chef.
Nu har från några håll ifrågasatts, huruvida eu sådan vore behövlig
eller huruvida icke den högsta ledningen läte anordna sig på annat sätt.
Vid övervägande av denna fråga framställa sig helt naturligt tvä alternativa
sätt att ordna densamma: ett, som skulle giva uttryck åt att man
egentligen har två självständiga styrelser, som äga vissa ärenden gemensamma
och delvis samverka, ett annat, som skulle uttrycka, att man egentligen
har endast en styrelse, som fördelats på två avdelningar med delvis
olika ärenden och delvis skild verksamhet.
Enligt det första alternativet, som med hänsyn till det historiska förloppet
ligger närmast till hands, kan skolöverstyrelsen tänkas uppstå på det sättet, att
vid sidan av den nuvarande läroverksöverstyrelsen med dess fyra ledamöter
och dess chef ställes en med densamma samarbetande folkskoleöverstyrelse
med likaledes fyra ledamöter och en chef. Sammanslutningen till ett verk
liksom ock gemensamheten i arbetet finner då, vad beträffar den högsta
ledningen, sitt uttryck däri, att en av de'' båda cheferna antingen efter
uppdrag av Kungl. Maj:t eller på grund av bestämmelser i verkets instruktion
för längre eller kortare tid utövar chefskapet i vad detsamma avser
Gemensam
chef.
174
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
ledningen av de gemensamma förhandlingarna och handhavandet av styrelsens
övriga gemensamma angelägenheter.
En anordning, som stannar härvid, visar sig emellertid förenad med ganska
stora olägenheter. Först och främst ligger det i sakens natur, att den av de
båda cheferna, som finge uppdraget att tjänstgöra som verkets gemensamma
chef, helt naturligt skulle komma att känna sig i främsta rummet tillhöra
den avdelning, vars närmaste chef han vore, och följaktligen också känna
sig manad att i första hand tillgodose den avdelningens intressen. Och
även om han själv vid handläggningen av verkets gemensamma angelägenheter
skulle kunna ställa sig mera fristående och överblickande i förhållande
till de särintressen, som kunna göra sig gällande inom de olika
avdelningarna, skulle han säkerligen på grund av den misstro, som lätt
nog koinme att möta honom från det ena hållet, och av de krav, som
ställdes på honom från det andra hållet, i sin ämbetsutövning komma att
både känna sig och i själva verket också bliva bunden på ett sätt, som
för styrelsens arbete i fråga om de allra viktigaste spörsmålen kunde bliva
till stort men. Farhågan, att så skulle komma att ske, ligger så mycket
närmare till hands, som det mera lösa chefskap, som på detta sätt uppkomme,
utan tvivel även skulle medföra en viss isolering mellan de båda
avdelningarna, varvid också en för landets uppfostringsarbete ödesdiger
rivalisering mellan de båda skolgruppernas målsmän och en för samma
arbete skadlig kamp mellan deras olika intressen lättare kunde uppstå och
hållas vid liv.
För undvikande av dessa olägenheter är man då närmast hänvisad till
det andra av de båda i det föregående berörda alternativen: att ersätta
de båda skilda cheferna med en för styrelsens båda avdelningar gemensam
chef, vilken vore i förhållande till de särskilda avdelningarna fristående
och därför också i själva sin ställning ägde en stark uppfordran att objektivt
överblicka och bedöma de intressen, som det gäller för skolöverstyrelsen
att tillvarataga och främja.
Från något håll har den farhågan blivit uttalad, att anordningen
med en gemensam chef skulle kunna lända till men för förverkligandet
av de olika undervisningsanstalternas allmänna syftemål, vilka bättre skulle
tillgodoses genom att de båda avdelningarna och deras chefer ensamma
bure ansvaret för sina åtgärder. Vad den sålunda gjorda invändningen
beträffar synes den utgå ifrån antagandet, att någon viss del av det
allmänna skolväsendet eller någon viss skolorganisation skulle kunna ordnas
eller arbeta utan hänsyn till skolväsendet i dess helhet. Men ett
sådant antagande är oriktigt. Med den utveckling, skolfrågorna i vårt land
tagit, är det otänkbart, att så skulle kunna ske utan förfång antingen för den
175
Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Er 204.
enskilda skolformen själv eller för skolväsendet i dess helhet. Det är just
frågorna om de olika undervisningsanstalternas allmänna syftemål, som i
främsta rummet påkallar gemensamt arbete för de båda avdelningarna och
som mer än något annat gör det önskligt, att de olika skolgruppernas
målsmän bliva i tillfälle att under ordnade och bestämda former iakttaga
och bevaka sina intressen. Men för de gemensamma arbetena inom överstyrelsen
påkallas, såsom jag nyss påvisat, den enhetlighet i ledningen,
som endast kan uppnås genom ett gemensamt chefskap. Att den gemensamma
chefen skulle, såsom från något håll anmärkts, kunna komma att
ensidigt undertrycka från den ena eller andra skolgruppens män framkomna
önskningar och förslag förhindras därigenom, att samtliga de frågor,
som skulle göras till föremål för gemensam handläggning, även skulle
komma att avgöras kollegialt, varvid överstyrelsens båda huvudavdelningar
skulle vara företrädda genom ett lika antal medlemmar.
Vad jag nu anfört synes mig innebära övertygande skäl, att av de
båda i det föregående berörda alternativen det senare äger företräde och
att alltså den högsta ledningen av skolöverstyrelsen bör läggas i händerna
på en gemensam chef. Ja, mig synes det redan ligga i sakens natur, att
någon måste vara ansvarig för verket i dess helhet och att denne bör
intaga en fristående och överblickande ställning i förhållande till de särintressen,
som kunna göra sig gällande på skolöverstyrelsens två huvudavdelningar.
Härtill kommer vidare, att inrättandet av en gemensam chefspost av
nu berörda beskaffenhet skulle för statsverket medföra mindre kostnader,
än om vardera avdelningen såsom mera fristående överstyrelse försåges
med var sin chef. Det är nämligen icke tänkbart, att vid en anordning
sådan soin den sistnämnda de båda cheferna skulle, såsom kommittén föreslagit
i fråga om de i dess förslag upptagna avdelningscheferna, tillika
kunna tjänstgöra såsom föredragande ledamöter inom sina styrelser. Vardera
styrelsen erfordrade då, såsom för närvarande är fallet med läroverksöverstyrelsen,
utöver de fyra ledamöterna en särskild chef. Den nuvarande
chefen för läroverksöverstyrelsen åtnjuter en avlöning, beräknad
till 10,000 kronor. För den föreslagna gemensamma chefen har av
kommittén — såsom mig synes på goda grunder — ifrågasatts en avlöningav
11,000 kronor, alltså 1,000 kronor mera än läroverksöverstyrelsens
chef för närvarande uppbär. För vardera avdelningschefen har föreslagits
ett särskilt arvode av 1,000 kronor, vilket med hänsyn till avdelningschefens
tunga arbetsbörda och ansvarsfulla ställning såsom på en gång
föredragande och chef icke kan anses annat än skäligt. Den föreslagna
ledningen av överstyrelsens arbete skulle alltså enligt kommittéförslaget
176
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
betinga en sammanlagd kostnad av 13,000 kronor. Avlöningen till två
fristående chefer — en för vardera styrelsen — skulle däremot efter de
för läroverksöverstyrelsens stat gällande grunderna belöpa sig till 20,000
kronor. För statsverket innebär alltså den av kommittén föreslagna formen
för överstyrelsens ledning en minskad årlig kostnad av 7,000 kronor.
Att den gemensamma chefen erhåller en ställning, motsvarande generaldirektörs,
finner jag även vara på sin plats. Det verksamhetsområde,
som det här galler'', torde i fråga om vikt och betydelse kunna mäta sig
med vilket annat som helst, som blivit lagt under något svenskt centralt
ämbetsverk, och med avseende på omfattningen uthärdar det utan tvivel
en jämförelse med de allra flesta andra. Det synes mig därför ej heller
finnas någon anledning, varför den föreslagna skolöverstyrelsen i och
genom sin yttre gestaltning skulle för den allmänna uppfattningen stämplas
såsom av mindre betydelse än andra större centrala verk.
Då jag sålunda förordat en anordning med en för skolöverstyrelsen i
dess helhet gemensam chef, har jag närmast tänkt mig skolöverstyrelsen
såsom ett fristående centralt ämbetsverk. Nu skulle det emellertid kunna
tänkas, att en blivande departementalreform komme att medföra en sådan
ändring i överstyrelsens administrativa förläggning, att en annan form för
dess ledning skulle befinnas vara lämpligare än den föreslagna. Komme
skolöverstyrelsen att inflyttas i ecklesiastikdepartementet, skulle det möjligen
kunna ifrågasättas, att detta skedde under formen av två särskilda
departementsavdelningar, vardera med sin chef, och att den gemensamhet
i ledningen av dessas arbete, som erfordrades, kunde inom departementet
åstadkommas utan att de båda avdelningarna försåges med en gemensam
chef.
Med avseende på en sådan anordning vill jag då först erinra om att
den ur ekonomisk synpunkt skulle för staten bliva ofördelaktigare. Såsom
jag nyss påpekat, är det icke möjligt, att om vardera avdelningen av överstyrelsen
anordnades såsom fristående för sig och följaktligen även försåges
med en särskild chef, denne skulle jämte chefsgöromålen även kunna
fullgöra en föredragande ledamots göromål. I detta förhållande skulle de
båda avdelningarnas inflyttning i departementet icke medföra någon som
helst förändring. Även där erfordrades två särskilda chefer och alltså även
två chefslöner. Den ökade kostnaden skulle alltså, om man fasthåller vid
de i det föregående angivna avlöningsgrunderna, bliva desamma, som jag
nyss påpekat.
Men även ur en annan synpunkt — och denna måste här betyda
mera — skulle det med en inflyttning av överstyrelsen i departementet
bliva erforderligt, att överstyrelsens båda avdelningar försåges med en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 177
gemensam chef. Först och främst är det uppenbart, att det behov av
gemensam ledning och av samarbete mellan målsmännen för de båda skolgrupperna,
som jag nyss framhållit, oförändrat kvarstår. En ställning,
som skulle komma att låta de båda departementsavdelningarna framträda
som målsmän för skilda, måhända stridiga och med varandra rivaliserande
intressen, skulle för landets uppfostringsarbete kunna bliva av oberäknelig
skada. Den skulle, som jag nyss påpekat, kunna utöva ett menligt
inflytande bland annat på behandlingen av frågor rörande organisationen
av skolväsendet i dess helhet och av enskilda skoltyper. Framför allt
skulle den kunna bliva till hinder vid behandling av frågor av ekonomisk
innebörd. Slutligen skulle den sunda utvecklingen av sådana skolformer,
som i ett eller annat avseende beröra båda avdelningarnas verksamhets
<__/
områden,
kunna komma att äventyras.
Nu skulle man emellertid kunna förmena, att fastän behovet av gemensam
ledning och samarbete mellan de båda avdelningarna skulle kvarstå
oförändrat efter en eventuell inflyttning av överstyrelsen i departementet,
detta icke med nödvändighet behövde leda till upprättande av en gemensam
chefsbefattning. Skulle icke departementschefen kunna göra en sådan
obehövlig? Skulle icke han kunna åstadkomma den sammanhållning mellan
de båda avdelningarna, som anses önskvärd? Mot en sådan tanke är först
och främst att erinra, att även om skolöverstyrelsens avdelningar komme
att inflyttas såsom avdelningar i departementet, skulle de enligt de av departementalkommittén
framlagda allmänna grunderna för en departementalreform,
icke förlora sin självständighet som centrala ämbetsverk och sålunda
icke bliva jämförliga med de byråer, som för närvarande finnas inom departementet.
De blivande departementsavdelningarna skulle i sina beslut,
även när det gällde regeringsärenden, bibehålla full självständighet. Nu
bleve det emellertid just handläggningen och beslutandet av de viktigare
av dessa ärenden, som påkallade gemensamheten i arbetet mellan de båda
avdelningarna. Vid sådant förhållande låter det icke tänka sig, att departementschefen,
vilkens prövning överstyrelsens beslut måste i närmaste
hand underställas, skulle, utan att styrelsens självständiga ställning försvagades,
kunna utöva något starkare inflytande på ledningen av överstyrelsens
gemensamma arbete. Tvärtom torde man böra antaga, att ett
rätt tillvaratagande av de inflyttade avdelningarnas självständighet i fråga
om deras gemensamma intressesfär kanhända mer än tillförene påkallade
en gemensam chef. Aven önskvärdheten av att förebygga, att den ene
eller andre chefen kunde på grund av personligt inflytande komma att
göra sin avdelnings intressen ensidigt gällande, pekar lian på behovet av
en gemensam chef. Slutligen är att minnas, att det, frånsett nu berörda
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1. samt. 153 höft. (Nr 204.) 2-1
Arbetsfördelning
mellan
chefen och
avdelningscheferna.
178 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
förhållanden, icke alltid torde kunna utan vidare förutsättas såsom givet,
att departementschefen är en pedagogiskt sakkunnig person och icke
heller att hans av andra göromål strängt upptagna tid skall lämna honom
tillräckligt tillfälle att ägna ledningen av de båda avdelningarnas gemensamma
arbete den omsorg, som frånvaron av en gemensam chef skulle
gorå nödvändig.
Vad jag nu anfört har för mig inneburit övertygande skäl för behövligheten
av en gemensam chefsbefattning, även om den bebådade departementalreformen
skulle komma att bliva genomförd.
Såsom jag i det föregående omnämnt, skulle enligt kommitténs förslag
förutom den gemensamma chefen två afdelningschefer anställas såsom
ställföreträdande chefer, en å vardera avdelningen. Kommittén finner det
nämligen otänkbart, att en chef för ett verk av den omfattning som den
föreslagna skolöverstyrelsen skulle kunna hinna deltaga i handläggningen
av samtliga inom verket förekommande ärenden. Aven om hans tid och
krafter, sedda rent kvantitativt, därtill skulle räcka, skulle enligt kommitténs
förmenande den faran inträda, att chefen därigenom droges från sina
egentliga och huvudsakliga uppgifter.
Jag delar till fullo kommitténs uppfattning i denna punkt. De göromål,
som åligga den nuvarande läroverksöverstyrelsens chef, äro redan de av den
omfattning, att hans tid är av desamma strängt upptagen. Det ligger
därför i sakens natur, att en för skolöverstyrelsen gemensam chef icke skulle
kunna medhinna sagda göromål och därjämte icke blott övertaga motsvarande
göromål å folkundervisningsavdelningen utan även såsom ordförande
deltaga i handläggningen av samtliga för överstyrelsen i dess helhet i det
föregående närmare angivna gemensamma ärendena.
1 fråga om arbetsfördelningen mellan den gemensamma chefen och
avdelningscheferna har kommittén inskränkt sig till att angiva denna i
största allmänhet och i övrigt uttalat den uppfattningen, att hithörande
angelägenhet lätt torde kunna regleras i en blivande instruktion. Jag
finner det emellertid lämpligt att redan nu något närmare ingå på denna
fråga och skall på grundval av kommitténs uttalanden och med ledning
av förhållandena inom läroverksöverstyrelsen med några ord angiva, huru
jag tänkter mig arbetsuppgifternas fördelning mellan chefen och avdelningscheferna.
Jag erinrar emellertid härvid om att enligt kommitténs
förslag de båda avdelningscheferna tillika skola tjänstgöra såsom föredragande
ledamöter var å sin avdelning.
Vad då först beträffar den gemensamma chefen skulle det i främsta
rummet tillkomma honom att övervaka och leda överstyrelsens arbete samt
179
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
att inför Kungl. Maj:t vara ansvarig för fullgörandet av verkets åligganden.
Han skulle alltså hava att utöva högsta inseendet över styrelsens ledamöter
och tjänstemän samt företräda verket utåt. Vid de för överstyrelsen
i dess helhet gemensamma förhandlingarna skulle chefen vara ordförande
och i denna egenskap äga utslagsröst. I betraktande av den starka utveckling,
i vilken skolväsendet för närvarande är statt, samt vikten och omfattningen
av de till gemensam handläggning hörande ärendena komme otvivelaktigt,
åtminstone en ganska lång tid framåt, chefens tid och krafter att
i mycket stor utsträckning tagas i anspråk för nu berörda ärenden.
Inom de olika avdelningarna skulle chefen, så långt hans tid det medgåve.
tjänstgöra som ordförande både vid kollegiala förhandlingar och vid handläggning
av ärenden efter styrelseformen. I vissa ärenden skulle det,
enligt närmare bestämmelser i instruktionen, ovillkorligen åligga chefen
att deltaga. Till sådana ärenden böra höra tillsättning av lärartjänster,
disciplinfrågor, frågor angående inspektion av underlydande läroanstalter,
arbetsordning och arbetsfördelning inom avdelningen, frågor av ekonomisk
art, såsom fördelning av anslag och stipendier med mera. Vidare skulle
chefen deltaga i handläggning av ärenden, som i ett eller annat avseende
vore av principiell innebörd. Hit höra givetvis större utlåtanden och
utredningar samt överhuvud sådana remisser från Kungl. Maj:t, där det
för överstyrelsen gäller att intaga en för liknande framtida fall bestämmande
ståndpunkt. Det är slutligen också givet, att chefen, när han så funne
nödigt och hans övriga göromål sådant medgåve, skulle äga att företaga
inspektion av de olika slagen av underlydande läroanstalter. Lägges
nu härtill, att av chefens tid eu ej ringa del måste avses till mottagning
av allmänheten samt rådplägningar och överläggningar i tjänstangelägenheter
med utanför verket stående personer, är lätt insett, att den arbetsbörda,
som kommer att påvila chefen, skulle bliva högst betydande.
Vad angår de båda avdelningschefernas ställning och uppgifter
skulle de i alla de fall, då chefen icke själv kunde deltaga i handläggningen
av sådana ärenden, i vilkas behandling han enligt instruktionen
icke ovillkorligen måste deltaga, inträda i chefens funktion och befogenheter.
De skulle alltså i dessa fall, vare sig det gällde kollegiala förhandlingar
eller handläggning efter styrelseformen, tjänstgöra såsom ordförande
med utslagsröst respektive självständig beslutanderätt. Vore det härvid
fråga om ärende, i vilket avdelningschefen själv vore föredragande, synes
beslutet, i likhet med vad i motsvarande fall gäller inom järnvägsstyrelsen,
böra fattas efter överläggning med viss annan, därtill enligt arbetsordningen
utsedd ledamot. Tager man i betraktande mängden och arten av de ärenden,
vilkas i handläggning den gemensamma chefen skulle komma att ovillkorligen
deltaga, skulle utan tvivel sagda chef nödgas att i stor utsträckning
opaginerad Kontrollera mot PDF
ISO
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 204.
för arbetet inom avdelningarna anlita biträde av avdelningscheferna. Och
man torde i varje fall icke taga fel, om man utgår från att på ifrågavarande
tjänstinnehavare komme att vila en arbetsbörda av chefsärenden, som motsvarade
minst hälften av det arbete, som åligger läroverksöverstyrelsens nuvarande
chef. För att lämna en något mera åskådlig bild av de blivande avdelningschefernas
uppgifter skall jag nu slutligen från den nuvarande läroverksöverstyrelsens
arbetsområde anföra några exempel, som giva en föreställning
om de ärenden, i vilkas handläggning en blivande avdelningschef
inom läroverksavdelningen kunde komma att deltaga som ordförande. Hit
hör en stor mängd ofta återkommande löpande ärenden, för vilkas behandling
överstyrelsen redan fastslagit vissa grunder. Dessa ärenden äro emellertid
av den beskaffenhet, att de varje gång de återkomma kräva en närmare
granskning och detaljerad föredragning. Sådana frågor äro exempelvis:
pension vid avskedstagande, kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder
samt lärares uppflyttning i högre lönegrad. Hit hör även eu
stor mängd dispens- och behörighetsfrågor, rättighet för enskild eller
kommunal läroanstalt att anställa viss examen eller erhålla viss annan
förmån, bestämmandet av undervisningsämnen vid ledigförklarandet av
tjänster, antagande av läroböcker, åtskilliga frågor rörande lärarutbildningen,
vissa spörsmål angående prövning av byggnadsritningar, en mångfald ärenden
rörande anordnandet av real- och studentexamina ävensom examinanders
hänvisning samt slutligen den stora mängden ärenden angående
tjänstledighet och förordnande. Inom läroverksöverstyrelsen uppgå sistnämnda
ärenden till ett antal av omkring 1,500 om året, och åtskilliga
andra av de i det föregående angivna ärendena belöpa sig årligen inom
varje grupp till flera hundra. Inom en blivande folkundervisningsavdelning
komme nu delvis uppgifter av motsvarande eller besläktad art men
därjämte en stor mängd andra av avdelningens särskilda arbete föranledda
uppgifter att, utan tvivel till icke mindre omfattning, påvila avdelningens chef.
Slutligen anser jag mig böra anmärka, att det givetvis skulle stå den
gemensamme chefen öppet att deltaga i handläggningen av vilket ärende
han själv önskade. Emellertid torde i regel denna angelägenhet kunna
ordnas så, att genom av chefen på förhand träffad anordning avdelningschefens
uppgifter bleve av ganska reglerad natur.
Inspektörer
och konsulenter.
Såsom jag redan i det föregående omnämnt, har kommittén föreslagit,
att den jämlikt beslut av 1912 års Riksdag redan förefintliga inspektören
för folkhögskolorna måtte fästas vid överstyrelsen. Mot den föreslagna
anordningen har jag redan förklarat mig icke hava något i princip att
erinra. Ur formell synpunkt torde icke heller hinder möta för verkställigheten
av förslaget.
181
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Kommittén liar jämväl ifrågasatt, att till överstyrelsen skulle överflyttas
såväl den inom ecklesiastikdepartementet för närvarande anställda konsulenten
för ärenden rörande den offentliga föreläsningsverksamheten som ock
de inom samma departement anställda båda konsulenterna för ärenden rörande
folkbibliotek. Aven i fråga om denna anordning har jag i det föregående
uttalat min principiella anslutning till det framlagda förslaget. Vad
beträffar de båda bibliotekskonsulenterna vill jag tillstyrka, att Kungl.
Maj:t nu måtte föreslå Riksdagen att vidtaga sådan ändring i sitt år 1912
fattade beslut om nämnda konsulenters anställning inom ecklesiastikdepartementet,
att den av kommittén ifrågasatta anordningen möjliggöres,
med bibehållande dock av skyldigheten för vederbörande bibliotekskonsulent
att i statsrådsberedningen fullgöra erforderlig föredragning. Vad
åter angår föreläsningskonsulenten hava enligt vad känt är Riksdagens
båda kamrar innevarande år på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
redan för år 1914 beviljat arvode åt en särskild föredragande för föreläsningsärenden
inom ecklesiastikdepartementet, tillika konsulent för föreläsningsverksamheten.
Vid sådant förhållande synes mig icke lämpligt,
att Kungl. Maj:t nu föreslår Riksdagen att med avseende på år 1914 vidtaga
ändring i det redan fattade beslutet. Skulle inom en blivande överstyrelse
under sagda år yppa sig behov av den sakkunskap, sagda konsulent
företräder, eller skulle konsulenten i sin ordning önska anlita inom
överstyrelsen förefintlig sakkunskap, torde lätteligen åtgärder kunna under
hand träffas i syfte att tillmöteskomma sagda behov.
Slutligen har det av kommittén föreslagits, att den nuvarande inspektören
över dövstumundervisningen skulle fästas vid överstyrelsen samt att
inom överstyrelsen jämväl skulle anställas en inspektör för blindundervisningen.
Jag har redan i princip biträtt dessa förslag. Vad beträffar inspektören
för dövstumundervisningen äger Kungl. Maj:t enligt lagen angående
dövstumundervisningen den 31 maj 1889 att förordna sådan samt
för honom utfärda instruktion. Något formellt hinder möter således icke
för den beträffande sagda inspektör ifrågasatta anordningen. Vad angår
den föreslagna inspektören för blindundervisningen finner jag mig böra
tillstyrka, att förslag om anställande inom överstyrelsen av en dylik inspektör
göres hos Riksdagen. De därför erforderliga kostnaderna hava av
kommittén beräknats till 600 kronor, av vilket belopp 300 kronor äro
avsedda till arvode åt inspektören och 300 kronor till ersättning åt dennes
vikarie vid hans innehavande lärartjänst.
Såsom jag redan i det föregående omnämnt, har kommittén förordat
anställande inom överstyrelsen av vissa sakkunniga biträden. Vad angår
Sakkunniga
biträden.
Lek mannaråd.
182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
de föreslagna biträdena för inspektion av fysisk uppfostran samt av undervisningen
i husligt arbete har jag intet att däremot erinra utan finner
förslaget väl motiverat. Detsamma gäller även kommitténs förslag om
sakkunnigt biträde för ärenden angående fortsättningsskolorna. För handläggningen
inom överstyrelsen av dessa synnerligen betydelsefulla och
utan tvivel mycket krävande ärenden anser jag det vara oundgängligen
nödvändigt, att skolöverstyrelsen äger tillgång till inom det praktiska livet
erfarna, fackbildade personer, vilka kunna i egenskap av sakkunniga tillhandagå
överstyrelsen. Mot storleken av de för sagda ändamål föreslagna
beloppen har jag icke något att erinra.
Kommittén har jämväl föreslagit anställandet inom överstyrelsen av
en skolhygieniker. Att sakkunskap på det viktiga område, som denne
skulle företräda, blir till finnandes inom skolöverstyrelsen anser jag nödvändigt.
Det synes mig emellertid lämpligt att för den närmaste tiden
och intill dess man hunnit förvärva närmare erfarenheter rörande omfattningen
av de ärenden, vilkas handläggning komma att påkalla skolhygienisk
sakkunskap, anlita samma utväg, som blivit föreslagen i fråga om
övriga sakkunniga biträden, och torde sålunda för ändamålet böra uppföras
ett visst belopp, som synes kunna för det närvarande begränsas till
5,000 kronor.
Yad slutligen angår det av kommittén ifrågasatta sakkunniga biträdet
för vissa juridiska frågor håller jag visserligen, med hänsyn till vad härutinnan
från läroverksöverstyrelsens verksamhet åberopats, för ej osannolikt,
att skolöverstyrelsen i eu framtid kan komma i behov av ett sådant biträde.
Jag anser det emellertid ensidigt, att i detta avseende ytterligare
erfarenhet först må vinnas, och håller i likhet med statskontoret före, att
åtminstone under överstyrelsens första verksamhetstid överstyrelsen skall
kunna finna sig till rätta med den juridiska sakkunskap, som utan tvivel
kommer att finnas inom överstyrelsens kansli.
Såsom jag i det föregående omnämnt, har kommittén tagit under
övervägande frågan om ett lekmannaråd, ställt vid överstyrelsens sida.
Kommittén har väl funnit många skäl tala för inrättande av ett sådant
råd men ansett, att en institution av ifrågavarande art borde få utveckla
sig så småningom och i den mån behov och omständigheter därtill kunde
giva anledning. Jag delar den uppfattning, åt vilken kommittén sålunda
givit uttryck, och vill i detta sammanhang endast hava påpekat,
hurusom genom inrättande av eu sådan rådsinstitution ännu eu utväg
står att vinna för åstadkommande och vidmakthållande av önskvärd förbindelse
mellan den centrala ledningen och representanter för skolornas
intressen i landets olika delar.
183
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.
1 överensstämmelse med vad jag sålunda andragit skulle alltså inom
skolöverstyrelsen anställas en för verket gemensam chef med generaldirektörs
ställning och avlöning samt inom vardera avdelningen 4 ledamöter
och föredragande med byråchefs ställning och avlöning. Av dessa ledamöter
skulle inom vardera avdelningen en av Kungl. Maj:t förordnas till
avdelningschef med ett särskilt arvode av 1,000 kronor. Vid överstyrelsen
skulle fästas en inspektör för dövstumundervisningen samt en inspektör
för folkhögskolorna med de för dem enligt redan nu gällande bestämmelser
utgående arvodena. Därjämte skulle inrättas en inspektörstjänst för
blindundervisningen, för vilket ändamål ett anslag å 600 kronor vore erforderligt.
Till överstyrelsen skulle vidare överflyttas från och med år
1914 de för närvarande inom ecklesiastikdepartementet anställda bibliotekskonsulenterna
samt framdeles även den inom samma departement anställda
föreläsningskonsulenten, samtliga med bibehållande av till dem
för närvarande utgående arvoden och ersättningar.
16. Skolöverstyrelsens kansli.
-lag övergår nu till frågan om ordnandet av skolöverstyrelsens kansli
och den därmed förenade frågan om huru många och vilka kanslitjänstemän
redan från början erfordras inom styrelsen.
Härom uttalar sig kommittén på följande sätt:
1 betänkandet är framhållet, hurusom styrelsens medlemmar i regel måste vara
pedagogiskt fackbildade personer, vilkas tid och krafter i främsta rummet böra tagas
i anspråk för de reala uppgifter, som härflyta ur och sammanhänga med det nya ämbetsverkets
karaktär att vara en skolmyndighet. Att utöver den sakprövning och utredning
av hithörande frågor, som betingas av dessa uppgifter, av sagda medlemmar
även fordra någon vidsträcktare sekreteriell och expeditionell behandling av ärendena
skulle medföra en allt för stor inkräktning på deras huvudsakliga arbete. Med hänsyn
härtill anser kommittén nödvändigheten fordra, att redan från början överstyrelsen
utrustas med ett ej för knappt tilltaget kansli, så att ej blott en var av byråcheferna
kan förses med erforderligt administrativt biträde utan även i övrigt tillräckliga
administrativa krafter finnas för ärendenas behandling.
Innan kommittén i nu ifrågavarande avseende framlägger något förslag, anser
sig kommittén böra erinra om huru motsvarande förhållanden för närvarande äro ordnade
inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Inom nämnda styrelse finnas å
ordinarie stat 1 notarie, 1 registrator, som tillika är aktuarie, 1 kvinnligt biträde av
högre avlöningsgrad, 2 kvinnliga skrivbiträden samt å extra stat 1 amanuens. Därutöver
finnas å styrelsens kansli anställda, med avlöning ur styrelsens expensmedel,
Sammanfatt
ning.
Kommittén.
Allmänna
grunder.
S ekreterare.
Notarier.
184 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
8 amanuenser. Yar och en av amanuenserna har i regel eu daglig tjänstgöringstid
av 3 timmar. Åv amanuenserna biträda två hos notarien och två på registratorskontoret,
av vilka senare dock en allt emellanåt tages i anspråk för notariegöromål.
Vid eu eventuell förening med en blivande central ledning för folkundervisningsväsendet
skulle enligt kommitténs förslag läroverksöverstyrelsens chef ersättas
med eu för det nya ämbetsverket gemensam chef, varjämte en av den nuvarande
läroverksöverstyrelsens ledamöter skulle erhålla uppdraget att vara avdelningschef för
läroverksavdelningen. Därtill skulle slutligen komma, att sistnämnda avdelnings ledamöter
även skulle tagas i anspråk för handläggning av vissa för den blivande skolöverstyrelsen
gemensamma ärenden. Verkets förändrade ställning skulle alltså komma
att medföra icke blott eu minskning av arbetskrafter utan även en ökning av göromål.
En förstärkning av arbetskrafter synes alltså bliva erforderlig. Nu framgår av
det utlåtande av överdirektören Bergqvist, vilket finnes bilagt kommitténs betänkande,
att arbetet inom en blivande läroverksavdelning bäst skulle tillgodoses, om sagda
förstärkning skedde på det sättet, att antalet administrativt utbildade arbetskrafter
inom läroverksavdelningen, vilka redan under nuvarande förhållanden äro otillräckliga,
ökades till en utsträckning, som medgåve en fullt genomförd byråindelning. Och
i sådant avseende syntes förstärkningen böra bestå däri, att avdelningen erhölle, förutom
de arbetskrafter, som redan funnes å dess kansli, ytterligare 1 sekreterare och 2
notarier, av vilka dock en notarie syntes kunna ersätta den å extra stat för närvarande
uppförde amanuensen. Läroverksavdelningens kansli skulle alltså komma att
bestå av 1 sekreterare och 3 notarier, av vilka sekreteraren .skulle vara chef för kansliet
samt därjämte bestrida notariegöromålen ä eu av byråerna samt de tre notarierna
fästas en var vid sin byrå. Dessutom skulle å kansliet finnas 1 tjänsteman för bestridande
av registrators- och aktuariegöromålen, 1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad
samt 2 kvinnliga skrivbiträden. Därutöver erforderliga amanuenskrafter
skulle avlönas ur styrelsens expensmedel.
Då nu folkundervisningsavdelningen i likhet med läroverksavdelningen skulle
komma att omfatta fyra byråer och då arbetet inom densamma otvivelaktigt ej blir
mindre omfattande än inom läroverksavdelningen, har kommittén ansett sig kunna
till grund för beräkningen av det erforderliga antalet administrativt utbildade arbetskrafter
och övrig kanslipersonal inom den blivande skolöverstyrelsen utgå ifrån att
folkundervisningsavdelningen kommer att erfordra lika stor kanslipersonal, som beräknats
vara erforderlig för läroverksavdelningen, varvid emellertid, såsom här nedan
ytterligare kommer att utföras, de för bestridande av registrators- och aktuariegöromålen
erforderliga krafterna böra sä fördelas, att verket erhåller en gemensam registrator
och en gemensam aktuarie.
Av vad i det föregående blivit anfört, synes det alltså bliva erforderligt, att var
och eu av den blivande styrelsens båda stora huvudavdelningar utrustas med var sin
sekreterare. De tvä sekreterarna böra hava till närmaste åliggande att vara chefer
för vederbörande avdelniugs kansli. Därjämte bör det åligga var och eu av dessa
tjänstemän att bestrida notariegöromålen på var sin byrå inom styrelsen. Avlöningen
för innehavarna av dessa befattningar bör utgå med den för befattningshavare av 2:a
graden vanliga, nämligen 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar
och 400 kronor ortstillägg, vartill komma två ålderstillägg, vartdera å
500 kronor, etter respektive 5 och 10 års tjänstgöring i befattningen.
Såsom ovan blivit nämnt, behövas utöver nyss nämnda båda sekreterare för eu
var av de båda huvudavdelningarna tre notarier, vilka skulle hava att bestrida notarie
-
185
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,204.
göroraålen var och eu inom sin byrå. Defc erfordras sålunda, med inberäknande av
den hos läroverksöverstyrelsen för närvarande anställde notarien, sammanlagt 6 notarier.
Notarierna böra erhålla den för tjänstemän av l:a graden sedvanliga avlöningen,
nämligen en begynnelselön av 4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg samt rätt till tre ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring i befattningen.
Då de båda avdelningarna komma att tillsammans bilda ett ämbetsverk, ligger
det i sakens natur, att detta, såsom redan antytts, måste utrustas med ett gemensamt
registratorskontor. För fullgörande av samtliga inom ett så stort verk förekommande
registratorsgöromål måste anställas en tjänsteman, som ej har annan uppgift än att
fullgöra de rena registratorsgöromåleu. Att, såsom för närvarade förhållandet är inom
läroverksöverstyrelsen, med varandra förena registrators- och aktuariebefattningarna
låter sig icke göra. Såsom av det förut anförda utlåtandet av överdirektör Bergqvist
framgår, måste nämligen redan de göromål, som åligga registratorn i nämnda styrelse
i hans egenskap av aktuarie, fullgöras av andra arbetskrafter, och bristen på en särskild
aktuarie har inom styrelsen gjort sig starkt kännbar. Registratorn bör i löneavseende
likställas med ovannämnda notarier och sålunda erhålla en begynnelselön av
4,000 kronor.
Av det sagda framgår, att vid sidan av registratorn bör finnas eu aktuarie, vilken
åligger vården om styrelsens alltjämt växande arkiv jämte skyldigheten att tillhandagå
styrelsens tjänstemän och allmänheten med vederbörliga upplysningar. För
arbetets ostörda gång inom ett centralt ämbetsverk är det av stor vikt, att det inom
verket finnes tillgång till en person, som är väl förtrogen med dess arkiv och som
kan biträda vederbörande tjänstemän med tillhandahållande ur arkivet av de handlingar,
som kunna erfordras för ett visst ärendes förberedning. Den ökade kostnad,
som eu särskild aktuarie föranleder, ersättes därför i väsentlig mån genom den ökade
möjlighet till mera ostört arbete, som beredes vederbörande tjänstemän.
Synes det sålunda kommittén olämpligt att inom den nya styrelsen förena aktuarietjänsten
med registratorstjänsten, torde dock innehavaren av förstnämnda tjänst
åtminstone till en början kunna tillika erhålla uppdraget att otnhänderhava överstyrelsens
bibliotek. En sådan anordning lärer emellertid få anses vara av mera tillfällig
natur. Enligt kommitténs mening bör nämligen den nya styrelsen låta sig angeläget
vara att så småningom förvärva sig ett bibliotek, representerande i främsta rummet
inhemsk och utländsk lärobokslitteratur samt därjämte viktigare litterära alster av pedagogiskt
innehåll. Tydligt är ock, att de år efter år inkommande redogörelserna från
olika uppfostrings- och undervisningsområden såväl i Sverige som i utlandet småningom
komma att bilda en värdefull del av ett bibliotek, som bör kunna bliva av stor
betydelse ej blott för överstyrelsens egen verksamhet utan även för lärarpersonalen vid
de under överstyrelsens inseende stående läroanstalter samt allmänheten. Aktuarien
bör i avlöuingshänseende likaledes jämställas med nu senast nämnda tjänstemän av
l:a lönegraden, d. v. s. erhålla en begynnelselön av 4,000 kronor.
Enligt kommitténs mening bör sålunda i den nya överstyrelsen å ordinarie stat
anställas såväl en registrator som en aktuarie, den senare med uppdrag att tillika vara
bibliotekarie. Den inom läroverksöverstyrelsen för närvarande anställda ragistratorn
och aktuarien kan tagas i anspråk för endera av dessa befattningar.
I överensstämmelse med vad här uttalats, anser kommittén, att inom styrelsens
kansli böra — med inräknande av de redan på ordinarie stat för läroverksöverstyrelsen
uppförda biträdena — å ordinarie stat uppföras två kvinnliga biträden av högre
Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. 1 sand. 153 käft. (Nr 201.) 24
Registrator.
Aktuarie och
bibliotekarie.
Kvinnliga biträden
och
amanuenser.
Vakta) »stare.
Departe
mentschefen.
186 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
avlöningsgrad, vilka kommittén anser böra inom överstyrelsen benämnas amanuenser,
och fyra kvinnliga skrivbiträden av lägre grad. För de förra skulle avlöningen utgöras
av 1,600 kronor, därav 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150
kronor ortstillägg, med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. De senares avlöning skulle utgöras av 1,200 kronor,
därav 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,
med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring.
I ett ämbetsverk av den storlek, som den blivande skolöverstyrelsen skulle komma
att få, måste anställas ett omedelbart tjänstebiträde åt generaldirektören. Kommittén
anser, att för sådant ändamål bör i staten uppföras ett fast amanuensarvode av
2,400 kronor.
De amanuenser och övriga kanslibiträden, som ytterligare torde erfordras inom
styrelsen, synas, såsom sedvanligt är i ämbetsverken, böra avlönas med arvoden ur
expensmedlen.
För bestridande av vaktmästargöromålen finnes inom läroverksöverstyrelsen anställd
en vaktmästare. Enligt till kommittén lämnad uppgift bar emellertid inom läroverksöverstyrelsen
behovet av ökat antal vaktbetjänte gjort sig starkt gällande. Kommittén
anser därför, att å skolöverstyrelsens ordinarie stat böra uppföras — inberäknat
den å läroverksöverstyrelsens stat uppförde vaktmästaren, som bör överflyttas till den
blivande skolöverstyrelsen — en förste vaktmästare och två vaktmästare. Förste vaktmästaren
bör åtnjuta en årsavlöning av 1,500 kronor, därav 900 kronor lön, 450 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, med rätt till ett ålderstillägg å
100 kronor efter 5 års tjänstgöring, samt var och eu av vaktmästarna 1,200 kronor,
därav 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, med
rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall,
så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom ä lönen avdragas
100 kronor årligen.
I det föregående har jag erinrat om, hurusom den av mig föreslagna
ändrade anordningen för fastställande av folkskolornas reglementen syntes
mig kunna föranleda till någon avknappning av de för folkundervisningsavdelningens
kansli av kommittén beräknade arbetskrafterna. Vid övervägande
av det sätt, på vilket en dylik reduktion lämpligast borde företagas,
har jag ansett mig kunna föreslå, att eu av de för sagda avdelning
beräknade notarierna ersättes med en amanuens. För en sådan tjänsteman
synes ett arvode av 1,500 kronor böra tagas i beräkning.
Vad angår de för läroverksavdelningen beräknade arbetskrafterna
anser jag mig böra erinra, hurusom, enligt vad känt är, Riksdagens båda
kamrar innevarande år efter förslag av Kungl. Maj:t beviljat på extra
stat för år 1914 ett belopp av 1,500 kronor för anställande inom den nuvarande
läroverksöverstyrelsen av en amanuens. Vid sådant förhållande
synes det mig lämpligt att härutinnan icke nu ifrågasätta någon ändring
utan tillsvidare låta sagda amanuens tillika med det ytterligare biträde,
187
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
som torde kunna åstadkommas med medel ur den blivande skolöverstyrelsens
expensanslag, ersätta en av de för läroverksavdelningen ifrågasatta notarierna.
I fråga om övriga för överstyrelsens kansli beräknade arbetskrafter
har jag icke annat att erinra, än att dels förslaget om att de kvinnliga
biträdena av högre avlöningsgrad skulle benämnas amanuenser icke torde,
såsom innebärande en avvikelse från vad som inom andra verk förekommer,
böra föranleda någon åtgärd, dels ock att det ifrågasatta tjänstebiträdet åt
överstyrelsens chef icke synes mig, åtminstone för närvarande, böra särskilt
uppföras i staten. Däremot vill jag i sistnämnda hänseende föreslå, att
för ändamålet måtte vid fastställandet av skolöverstyrelsens expensanslag
tagas i beräkning ett belopp av 2,000 kronor. Erfarenheten från den nuvarande
läroverksöverstyrelsen, vars chef är betungad med en mycket
omfattande halvofficiell breväxling, har givit vid handen, att skolöverstyrelsens
chef icke kan tänkas kunna undvara biträdet av en amanuens,
som kan ombesörja vissa delar av sagda brevväxling och framför allt
verkställa därav föranledda undersökningar. I överensstämmelse med vad
jag sålunda anfört skulle för överstyrelsens kansli erfordras — utöver deinom
läroverksöverstyrelsen för närvarande anställda arbetskrafterna —
2 sekreterare, 3 notarier och 1 aktuarie ävensom 1 kvinnligt skrivbiträde
av högre grad samt 2 sådana biträden av lägre grad. Dessutom erfordras
ett antal amanuenser, vilka skulle avlönas ur skolöverstyrelsens expensanslag.
Jag återkommer härtill.
17. Kostnader för skolöverstyrelsen.
I det föregående har jag redogjort för de avlöningsbelopp, som enligt
kommitténs förslag borde utgå till chefen och ledamöterna i överstyrelsen.
I denna punkt hänvisar jag ytterligare till den av kommittén
föreslagna, i det följande återgivna staten för skolöverstyrelsen.
Såsom i den av mig förut omförmälda utredningen angående erforderliga
författningsändringar erinrats, är genom kungl. kungörelse den 18
juni 1910 stadgat, att om någon, som innehar förordnande att vara rektor
vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, förordnas att vara
ordförande eller ledamot i överstyrelsen för rikets allmänna läroverk och
i följd härav entledigas från sin rektorsbefattning, han må vid övergång
framdeles till rektorsbefattning vid dylik läroanstalt för uppflyttning i högre
lönegrad i egenskap av rektor eller erhållande av pension såsom sådan
räkna sig till godo den tid, varunder han under tid efter ingången av år
1910 varit ordförande eller ledamot i överstyrelsen. Jag delar den i ut
-
Kommittén.
Chefens och
ledamöternas
avlöning och
tjänsteanställning,
arvoden
åt sakkunniga
m.m.
188
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
redningen uttalade meningen, att Riksdagens medgivande bör utverkas
därtill, att vad i nämnda kungörelse är stadgat beträffande ordförande eller
ledamot i läroverksöverstyrelsen, även må gälla chef för och ledamot av
skolöverstyrelsen, ävensom att den i författningen berörda förmånen bör
tillkomma även tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium.
Angående skolöverstyrelsens chefs och ledamöters tjänsteanställning
har kommittén uttalat sig på följande sätt:
I fråga om sättet för anställande av nu omhandlade tjänstemän inom den föreslagna
skolöverstyrelsen anser kommittén, att samtliga tjänster, för vilka lön blivit å
ordinarie stat uppförd, böra besättas med ordinarie innehavare. Den principen synes
nämligen bär liksom annorstädes böra tillämpas, att för ordinarie arbete bör, så långt
lämpligen kan ske, användas ordinarie personal. Dessutom föreligga åtskilliga andra
mera speciella skäl för en fast anställning av sagda befattningshavare. Vad särskilt
beträffar ledamöterna av folkundervisningsavdelningen nödvändiggöres eu sådan sakernas
ordning av det förhållandet, att vissa av dessa ledamöter vid sitt inträde i skolstyrelsen
torde komma att vara anställda i kommunernas tjänst och följaktligen icke
kunna lämna denna utan att tillförsäkras en fast anställning.
De erfarenheter, som vunnits inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen, hava
också, enligt vad överdirektör Bergqvist inom kommittén framhållit, givit ytterligare
stöd för en dylik åsikt. Dess medlemmar hava hittills tillsatts medelst förordnande
på viss tid. Eu sådan anordning har betingats redan därav, att i sagda medlemmars
avlöningsförmåner ingått en viss del av deras löner såsom innehavare av ordinarie
lärartjänster vid statens undervisningsanstalter. De hava alltså såsom medlemmar av
överstyrelsen måst kvarstå såsom innehavare av dessa tjänster. Därtill kommer, att
det vid överstyrelsens inrättande ansågs önskvärt, att möjlighet till ombyte av medlemmar
i överstyrelsen förefunnes, så att därigenom en viss rörlighet i fråga om arbetskrafter
kunde vinnas. En sådan anordning kunde ju också anses vara på sin plats,
då det gällde ett alldeles nytt'' ämbetsverk, till vilket full motsvarighet dittills icke
funnits i landet. Emellertid har det visat sig, att det nuvarande sättet för läroverksöverstyrelsens
medlemmars anställning varit förenat med åtskilliga olägenheter. Först
och främst bär detsamma medfört, att överstyrelsens ledamöter icke kunnat komma i
åtnjutande av ålderstillägg, motsvarande det, som ledamöterna av andra statens centrala
ämbetsverk enligt gällande löneregleringar erhålla. Därigenom hava nu ifrågavarande
ämbetsmän blivit i avlöningshänseende försatta i en ogynnsam ställning, vilken
olägenhet varit så mycket mer kännbar, som pensionsförhållandena för överstyrelsens
medlemmar av samma skäl icke heller kunnat regleras. Dels på grund härav,
dels i anseende till det betungande arbete, som ålegat överstyrelsen, har en i förhållande
till den korta tid, överstyrelsen varit i verksamhet, ganska betydande omsättning
i dess arbetskrafter ägt rum. Detta har återigen medfört, att överstyrelsen gått förlustig
den erfarenhet samt framför allt den personkännedom, som de avgångna ledamöterna
förvärvat, en omständighet, som, såsom av nyssnämnde sakkunnige jämväl
framhållits, menligt inverkat på önskvärd kontinuitet och intensitet i överstyrelsens
arbete.
Såsom kommittén i det föregående framhållit, torde rekryteringen av byråchefsbefattningarna
inom den föreslagna skolöverstyrelsen i regeln komma att ske genom
189
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
personer, vilkas föregående verksamhet icke satt dem i tillfälle att till någon större
utsträckning vinna förtrogenhet med de arbetsuppgifter inom skolöverstyrelsen, som
närmast härflyta ur dennas egenskap av centralt ämbetsverk. Väl kan det tänkas, att
i en framtid en eller annan av de blivande byråcheferna tidigare tillhört ämbetsverket
såsom tjänsteman i lägre grader eller ock genom annat uppdrag inom verket vunnit
en större vana vid de där förekommande göromålen. I varje fall torde detta dock
komma att höra till undantagen, i all synnerhet som de skiftande krav på speciell
facklig kompetens, som måste ställas på cheferna för de olika byråerna, icke på detta
sätt skulle låta sig tillgodose, med mindre åt de blivande innehavarna av byråchefsbefattningarna
tillfälle till förberedande tjänstgöring inom verket kunde beredas till
vida större utsträckning, än omständigheterna i verkligheten kunna tänkas medgiva.
På grund av nu berörda förhållanden synes det kommittén önskligt, att byråchefernas
anställning inom överstyrelsen må kunna försiggå under sådaua former, att det
blir möjligt för'' dem att vinna erfarenhet om i vad mån de lämpa sig för befattningen.
Detta synes kunna i tillräcklig grad vinnas därigenom, att man i fråga om tillsättningen
av byråchefsbefattningar i skolöverstyrelsen, med fasthållande av den ordinarie
anställningen såsom det normala, tillämpar en bestämmelse liknande den, som
gäller i fråga om tillsättningen av rektorstjänster vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier:
»där Kungl. Maj:t icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst, förordnas
rektor av Kungl. Maj:t på viss tid» (läroverksstadgan § 175). I förevarande
fall torde dock en sådan bestämmelse i allmänhet komma att leda till en annan praxis
än den, som utvecklat sig i fråga om tillsättning av rektorer, vilka numera i regel tillsättas
på förordnande; såsom kommittén i det föregående erinrat, torde nämligen vissa
ledamöter vid sitt inträde i överstyrelsen kunna vara anställda i kommunernas tjänst
och följaktligen icke kunna lämna där innehavda befattningar utan att tillförsäkras
fast anställning. Kungl. Magt bör således kunna använda den form av tillsättning,
som i varje särskilt fall av omständigheterna påkallas. — Om befattningshavare tidigare
innehaft befattning medelst förordnande av den art, varom här är fråga, och
senare utnämnes till ordinarie innehavare av densamma, bör han äga att tillgodoräkna
sig för uppflyttning i högre lönegrad den tid, han före utnämningen såsom tillförordnad
innehaft befattningen. Under tiden för förordnande synes innehavare av förordnandet
böra uppbära de med befattningen förenade löneförmåner efter avdrag av det
belopp, som motsvarar de avgifter för egen pensionering, som skulle av ifrågavarande
tjänsteman erlagts, därest han som ordinarie innehaft anställningen.
Kommittén inser till fullo, att den av kommittén nu föreslagna ordningen för
ifrågavarande befattningars tillsättning i viss mån innebär en avvikelse frän hos oss i
allmänhet gällande grundsatser för tjänstetillsättningar. De särskilda skäl, som i detta
fall påkalla en avvikelse från nämnda grundsatser, äro emellertid för kommittén så
betydelsefulla, att de göra sagda avvikelse fullt motiverad.
I fråga om expenser och övriga anslagsbehov yttrar kommittén:
Förutom de anslagsbehov, för vilka kommittén i det föregående redogjort, komma
givetvis inom den nya överstyrelsen att förefinnas åtskilliga andra behov, vilka icke
låta sig lika bestämt som de hittills omnämnda till sina belopp angiva.
Till dessa hör i främsta rummet vad som inom ett centralt ämbetsverk i allmänhet
gör s. k. expensmedel erforderliga, såsom utgifter för skrivmaterialier, blankettoch
annat tryck, lokalernas rengöring, belysning och uppvärmning ävensom ersättning
Expenser.
190
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
till extra vaktbiträden och dylikt. Till dylika behov hör vidare avlöning av extra
ordinarie amanuenser, gratifikationer, vikariatsersättningar m. in.
Kommittén har i det föregående haft anledning att framhålla erforderligheten
för överstyrelsen av sakkunnigt biträde i vissa fall, såsom i fråga om övervakandet av
den fysiska uppfostran m. m., samt i sådant avseende även gjort framställning om
därför erforderliga medel. Förutom de i sagda sammanhang berörda behov av sakkunnigt
biträde förefinnes även i åtskilliga andra hänseenden sådana behov. Detta
gäller t. ex. med avseende på undervisningen i teckning, slöjd, trädgårdsskötsel m. m.
Vidare erfordras särskild sakkunskap för inspektion av blind- och dövstumundervisningen.
Det ligger också i sakens natur, att även om den nya överstyrelsen i
stort sett kommer att övertaga sådant arbete, som hittills måst utföras av särskilda
kommittéer eller av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, det dock
torde komma att inträffa, att vissa frågor kunna bliva av den art, att den sakkunskap,
som förefinnes inom1 överstyrelsen, kan erfordra komplettering i vissa avseenden och
därför nödvändiggör adjunktion av särskilt tillkallade sakkunniga.
Nu berörda förhållanden äro till större delen antingen sådana, att de blott mer
eller mindre tillfälligt uppkomma, eller sådana, att de visserligen med bestämdhet
måste beräknas kräva tillgodoseende men dels framträda blott successivt, i samma mån
som den nya överstyrelsens verksamhet hinner fortskrida, dels i varje fall påkalla utgifter,
som svårligen låta sig fullt bestämt fixera. Under sådana förhållanden har
kommittén måst inskränka sig till att blott tillnärmelsevis beräkna vad som skulle för
ovan angivna ändamål erfordras. Kommittén har härvid närmast haft att utgå från
vad som inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen i motsvarande avseenden visat sig
erforderligt. Från och med år 1913 finnes ä sagda styrelses stat uppfört ett ordinarie
anslag å 13,200 kronor, avsett att bestrida kostnaderna för expenser ävensom för tillfällig
adjunktion, extra biträden in. m. I sagda anslag ingår ett belopp av 2,800
kronor, avsett till ersättning åt semestervikarier. Om man nu från det för läroverksöverstyrelsens
expenser avsedda beloppet 13,200 kronor drager berörda summa av 2,800
kronor, återstå 10,400 kronor, avsedda för bestridande av kostnader för skrivmaterialier,
blankett- och annat tryck, lokalernas rengöring, belysning och uppvärmning ävensom
till ersättning åt amanuenser och andra tillfälliga biträden samt tillkallade sakkunniga.
Det har synts kommittén självfallet, att, med avseende på nu senast antydda
expenser, inom folkundervisningsavdelningen komma att förefinnas behov, som
fullt motsvara de inom läroverksavdelningsn förefintliga. Härtill kommer, såsom ovan
antytts, kostnaden för sakkunnigt biträde i fråga om blind- och dövstumundervisningen.
Till inspektören över dövstumundervisningen utgår för närvarande ett belopp av högst
1,500 kronor, och för inspektion över blindundervisningen har kommittén beräknat en
summa av 300 kronor. Enär vidare, såsom kommittén i betänkandets föregående avdelning
framhållit, sagda inspektion kan komma att utövas av i tjänst varande lärare
vid de till respektiva områden hörande undervisningsanstalter, bör här även beräknas
ersättning till vikarier, då ifrågavarande inspektörer av sin inspektion äro hindrade att
fullgöra sin lärartjänst. Sistnämnda belopp har kommittén beräknat till 300 kronor.
Läggas de nu sist berörda beloppen till den ovan beräknade summan av 10,400 kronor,
skulle för folkundervisningsavdelningens vidkommande böra beräknas ett expensanslag
av 12,500 kronor och sammanlagt för hela skolöverstyrelsen 22,900 kronor.
Härtill måste nu läggas ersättning till semestervikarier för skolöverstyrelsens
samtliga ämbets- och tjänstemän samt betjäute. I fråga om denna har kommittén följt
samma beräkning, som lagts till grund för den ersättning, som i motsvarande avseende
191
Kyngl. Maj tis Nåd. Proposition Nr 204.
för närvarande utgår inom lärovevksöverstyrelsen, varjämte kommittén även upptagit
ersättning till semestervikarier för vaktmästarna. Med tillämpning härav skulle erfordras
såsom ersättning åt semestervikarier
för generaldirektören och 8 byråchefer å 450 kronor................................. 4,050 kronor
» skolhygienikern....................................................................................... 450 »
» 2 sekreterare å 225 kronor..................................................................... 450 »
» 6 notarier å 125 kronor ....................................................................... 750 »
» 1 registrator.................................... 125 »
» aktuarie .............................................................................................•..... 125 »
» 2 kvinnliga biträden av högre grad å 100 kronor .............................. 200 »
» 4 » » » lägre grad å 75 kronor ................................. 300 »
» 3 vaktmästare å 50 kronor..................................................................... 150 »
Summa 6,600 kronor
Lägges sistnämnda summa till det här ovan beräknade beloppet 22,900 kronor, skulle
sålunda för samtliga nu ifrågavarande ändamål erfordras ett anslag av 29,500 kronor
eller i runt tal 30,000 kronor. Slutligen anser sig kommittén böra erinra därom, att
ersättning för tjänsteresor torde utgå av åttonde huvudtitelns förslagsanslag till reseoch
traktamentsersättningar.
I nu senast gjorda beräkningar ingår icke eventuell lokalhyra för den nya styrelsen.
Onskligt vore givetvis att åt överstyrelsen skulle kunna beredas lokaler i något
statens hus. Kan detta icke ske, torde denna fråga få bli föremål för eu framtida
närmare prövning. Den nuvarande läroverksöverstyrelsen erlägger för närvarande i
lokalhyra 5,000 kronor. — I ovan angivna summa 30,000 kronor ingå ej heller vissa
uppsättnings- och organisationskostnader, såsom utgifter till inköp av möbler, skrivmaskiner,
belysningsarmatur, mattor, gardiner, böcker m. m., vilka kostnader givetvis
äro nödvändiga för överstyrelsen under dess första arbetsår.
Av kommit»
ten föreslagen
stat.
192
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204,
I enlighet med vad kommittén sålunda föreslagit har kommittén framlagt
följande förslag till stat för skolöverstyrelsen:
Tjänst-
gorings-
Orts-
Arvode
Summa
pennin-
tillägg
gar
I. Ordinarie anslag.
1 generaldirektör och chef . . .
7,000
3,000
1,000
—
11,000
1 byråchef, tillika chef för läro-
verkavdelningen......
5,000
2,500
600
1,000
9,100
1 byråchef, tillika chef för folk-
undervisningsavdelningen . .
5,000
2,500
600
1,000
9,100
1 byråchef ..........
5,000
2,500
600
—
8,100
5 byråchefer.........
25,000
12,500
3,000
—
40,500
För handläggning av ärenden ro-
rande foreläsningsväsendet . .
—
—
—
2,000
1 konsulent för biblioteksväsen-
det............
—
—
—
5,600
5,600
1 konsulent för biblioteksväsen-
det............
—
—
—
3,900
3,900j
1 folkhögskoleinspektör ....
—
—
—
4,000
4,000
1 skolhygieniker.......
5,000
2,500
—
—
7,500
1 sekreterare å läroverksavdel-
ningen ...........
3,600
1,800
400
—
5,800
1 sekreterare å folkundervisnings-
avdelningen........
3,600
1,800
400
—
5,800
1 notarie...........
2,200
1,500
300
—
4,000
7 tjänstemän av lista graden (5
notarier, 1 registrator och 1
aktuarie, tillika bibliotekarie)
15,400
10,500
2,100
—
28,000
Transport
—
—
—
144,400
Anmärkningar
Efter 5 år kan lönen liöjas
med 600 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
I med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
I med 500 kronor, efter 10
l. år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 500
kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
193
Lön
Tjänst-
görings-
pennin-
gar
Orts-
tillägg
Arvode
Summa
Anmärkningar
Transport
144,400
!
i
1 amanuens .........
—
—
—
2,400
2,400
! 1 kvinnligt biträde av högre
grad............
900
550
150
_
1,600
! 1 kvinnligt biträde av högre
grad............
1 kvinnligt skrivbiträde av lägre
grad............
900
700
550
350
150
150
—
1,600
1,200
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor och efter
10 år med ytterligare 200
kronor.
| 3 kvinnliga skrivbiträden av lägre
grad............
2,100
1,050
450
—
3,600
1 förste vaktmästare.......
1 vaktmästare.........
1 vaktmästare.........
900
700
700
450
350
350
150
150
150
—
1,500
1,200
1,200
Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor.
\ Efter 5 år kan lönen höjas
1. med 100 kronor och efter
j 10 är med ytterligare 100
kronor.
i För adjunktion, inspektion, extra
biträden, vikariatsersättning,
j expenser m. m........
30,000
Därest vaktmästare i så- dan egenskap åtnjuter
fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna för- mån kvarstår, ortstiilägg
ej till honom utgå även- som å lönen avdragas 100
! Ordinarie anslag: Summa kronor
—
—
—
188,700
|
kronor årligen.
II. Extra anslag.
j För inspektion av den fysiska uppfostran
5,000
För sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättningsskolorna
4,000
j För inspektion av undervisning i
husligt arbete.
4,000
För juridiskt biträde......
4,000
Extra anslag.
Summa kronor
17,000
Tillsammans kronor
205,700
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.)
25
194
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Om den framlagda staten yttrar kommittén slutligen:
De i ovan givna statförslag upptagna särskilda poster fördela sig på följande sätt:
1. Läroverlcsavdelningen.
1 byråchef, tillika chef för avdelningen .....
3 byråchefer it 8,100 kronor..........................
1 sekreterare ..................................................
3 notarier å 4,000 kronor ............................
1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad
2 kvinnliga skrivbiträden ............................
2. Follcundervisningsavdelningen.
1 byråchef, tillika chef för avdelningen ................................
3 byråchefer å 8,100 kronor.......................................................
För handläggning av ärenden rörande föreläsningsväsendet....
1 konsulent för biblioteksväsendet ...........................................
1 d:o .................................................................................
i folkhögskoleinspektör.............................................................
1 sekreterare ...........................................................................
3 notarier å 4,000 kronor.........................................................
1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad ............................
2 kvinnliga skrivbiträden ..........................................................
anslag)
3. Gemensamma anslag.
1 generaldirektör och chef............................................................
1 skolhygieniker ............................................................................
För inspektion av fysisk uppfostran (extra anslag)......................
För inspektion av undervisning i husligt arbete (extra anslag).
För juridiskt biträde (extra anslag)..............................................
1 registrator ................................................................................
1 aktuarie, tillika bibliotekarie ...................................................
1 amanuens....................................................................................
1 förste vaktmästare....................................................................
2 vaktmästare å 1,200 kronor......................................................
För adjunktion, extra biträden, expenser m. m..........................
............ 9,100 kronor
............ 24,300
»
............ 5,800
»
............ 12,000
»
............ 1.600
»
............ 2,400
V
Summa 55,200
kronor
........... 9,100
kronor
............ 24,300
............ 2,000
»
............ 5,600
»
............ 3,900
»
............ 4,000
............ 5,800
»
............ 12,000
»
............ 1,600
»
............ 2,400
»
t (extra
............ 4,000
»
Summa 74,700
kronor
............ 11,000
kronor
............ 7.500
............ 5,000
»
............ 4,000
»
............ 4,000
»
........... 4,000
........... 4,000
»
............ 2.400
............ 1,500
»
........... 2,400
»
.......... 30.000
»
Summa 75,800 kronor
195
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
Sammanfattning.
För läroverksavdelningen.............................................
För folkundervisningsavdelningen...............................
Gemensamma anslag....................................................
............. 55,200 kronor
........... 74,700 »
............ 75.800 »
Summa 205,700 kronor1
Då den väsentligaste ock viktigaste delen av den nya folkundervisningsavdelningen
utgöres av de byråer, som skola kandkava vården om folkskolorna ock deras överbyggnader,
kar kommittén velat undersöka, huru stort belopp av ovan anförda summor
fälla på nämnda läroanstalter, ock kar kommittén i sådant syfte gjort följande be
-
räkning :
3 byråchefer ..............................................................................
Sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättningsskolor.......
s/4 av de för folkundervisningsavdelningen uppförda anslag
och av arvode åt avdelningschefen.....................................
®/8 av de gemensamma anslagen .............................................
................ 24,300 kronor
................. 4,000
till kansli
................ 17,100
................ 28,425 »
Summa 73,825 kronor
Det belopp, som sålunda erhållits ock som utgör i runt tal 0,6 % av de för år
1913 utgående statsanslagen till folkskolorna ock deras överbyggnader, torde vara ägnat
att tillnärmelsevis angiva sagda läroanstalters andel i omkostnaderna för den föreslagna
skolöverstyrelsen.
Såsom av ovan givna statförslag framgår, kava kostnaderna för den föreslagna
skolöverstyrelsen i sin helhet beräknats uppgå till 205,700 kronor. Häri ingå dock
följande förut beviljade anslag:
För läroverksöverstvrelsen:
å ordinarie stat ............................................................ 52,200 kronor
ä extra stat för år 1913................................................ 6,500 »
av reservationsanslaget till de allmänna läroverken:
3,000 kronor för vardera av de till överdirektör
eller läro verksråd förordnade tjänstinnehavares lön 15,000 » 73,700 kronor
Av det å extra stat för år 1913 beviljade anslaget åt anstalter
och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar:
arvode åt en särskild föredragande för föreläsningsärenden
inom ecklesiastikdepartementet, tillika
konsulent för föreläsningsverksamheten............... 2,000 »
Av förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek:
arvoden åt två bibliotekskonsulenter inom ecklesiastikdepartementet,
5,600 kronor till en förste konsulent
och 3,900 kronor till en andre konsulent 9,500 »
1 I fråga om främmande länders kostnader för skolväsendets centrala förvaltning,
torde intet land erbjuda mera jämförbara förhållanden med vårt än Finland. Fn del uppgifter
i sagda avseende rörande detta land hava synts kommittén vara av ett visst intresse
och därför såsom bilaga bifogats kommitténs betänkande. Den nuvarande finska skolöverstyrelsens
stat slutar på 255,400 finska mark. En föreslagen ny stat för samma överstyrelse
visar en slutsumma av 319,400 finska mark.
Myndig
heterna.
196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Av förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor:
arvode åt en inspektör över folkhögskolorna i riket 4,000 kronor
Av förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen:
arvode
åt eu inspektör över dövstumskolorna i riket
hö§''st ..................................................................- E500 » 17,000 kronor
Samma 90,700 kronor
Dragés från den ovan beräknade kostnaden.................................... 205,700 kronor
sammanlagda summan av nu utgående anslag.......................................... 90,700 »
erhålles 115,000 kronor,
vilken summa oavsett ökning i eventuell lokalhyra — betecknar den merkostnad,
som genom skolöverstyrelsens upprättande skulle åsamkas statsverket.
Vad angår kommitténs förslag om formen för tillsättning av de högre
tjänsterna i den tillämnade överstyrelsen finner läroverksöverstyrelsen detsamma
synnerligen välbetänkt. Enligt läroverksöverstyrelsens förmenande
synes den av kommittén föreslagna anordningen i tillräcklig grad komma
att medföra de fördelar, som åsyftats med hittillsvarande anordning inom
läroverksöverstyrelsen, på samma gång den avlägsnar dess olägenheter.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län anser däremot kommitténs
förslag i fråga om ledamöternas tillsättning mindre lämpligt och
anför:
Ju mer det måste anses riktigt, att de flesta till folkskoleväsendet hörande uppgifter,
som under nuvarande ordning överlämnades åt kommittéer, skulle tillhöra överstyrelsens
handläggning, desto mindre lämpligt syntes det i allt fall vara att frångå
den nu för läroverksöverstyrelsen gällande bestämmelsen, att ledamöter tillsattes genom
förordnanden på viss tid. Denna bestämmelse medförde redan i och för sig den fördelen.
att ledamöterna ej hunne bliva främmande för det praktiska skolarbetet eller
förlora känningen med de strömningar, som därinom gjorde sig gällande. Ledamöternas
förordnande pa viss tid vore ännu viktigare, i den mån styrelsen huvudsakligen
komme att utöva eu kommittés funktioner, blågrå oöverstigliga svårigheter för folkskollärare
att bereda sig erforderlig tjänstledighet syntes ej förefinna?, om de såsom
ledamöter i styrelsen erhölle full avlöning av statsmedel och sålunda kunde avstå hela
sin folkskollärarlöu. Olägenheterna för läroverksöverstyrelsen av den nuvarande ordningen
syntes för övrigt ej överväldigande.
Växt angår kostnaderna för den föreslagna skolöverstyrelsen anse en
del myndigheter desamma väl höga i förhållande till det gagn, som samma
myndigheter vänta av skolöverstyrelsens arbete. Såsom en utväg att vinna
besparingar hänvisas till möjligheten att i stället utvidga den inom ecklesiastikdepartementet
befintliga folkskolebyrån. Andra åter uttala, att kostnaderna
i verkligheten måste komma att väsentligt överstiga de beräknade,
och hänvisa i sammanhang härmed till de stora utgifterna vid verkets igång
-
197
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
sättande samt för anskaffande av ämbetslokal och för tjänste- och inspektionsresor.
Sådana synpunkter göras gällande av Kung]. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län, i Norrbottens län och i Gottian ds län, av domkapitlen
i Strängnäs, Lund, Härnösand och Visby samt Stockholms stads
kaus iston um ävensom av åtskilliga folkskoleinspektörer.
Statskontoret uttalar, att uppsättnings- och organisationskostnaderna
ävensom lokalhyra borde efter prövning av Kungl. Maj:t utgå av åttonde
huvudtitelns anslag till skrivmateralier och expenser, ved in. m.. samt
anför vidare: i ill ersättning åt semestervikarier plägar inom statsförvaltningen
beräknas mot tjänstgöringspenningarna svarande belopp. Enligt
denna regel skulle beträffande generaldirektören erfordras 375 kronor och
beträffande var och en av byråcheferna 312 kronor 50 öre om året i stället
för av kommittén beräknade 450 kronor. Vid det förhållande, att vid
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk ersättning åt semestervikarie för
ledamot utgår med 10 kronor om dagen, finner sig statskontoret icke
kunna gorå någon erinran mot kommitténs färenämnda beräkning, ehuru
visserligen det skulle kunna ifrågasättas, om icke för vikarier, bosatta i
Stockholm, ersättning motsvarande tjänstgöringspenningarna vore tillräcklig.
Hänsyn till den under utredning varande frågan om en omorganisation
av statsdepartement^! i syfte att med dem förena en del centrala
ämbetsverk har föranlett domkapitlet i Västerås till det uttalandet, att
domkapitlet ansåge våra ämbetsverks ställning'' under den närmaste tiden
bliva så osäker, att goda grunder kunde anföras mot upprättande av ett
nytt verk av samma slag.
Kungl. Majrts befallningshavande i Örebro län finner likaledes olämpligt
att, innan frågan om departementalreformen blivit avgjord, vilket
syntes ske inom de närmaste åren, föreslå upprättande av ett nytt stort
centralt ämbetsverk. De svårigheter, som för departementalreformens genomförande
kunde uppkomma, vore uppenbarligen ej undanröjda genom att
vin utnämningarna av ambets- och tjänstemän vid det nya verket föreskreves,
att dessa skulle vara underkastade den förändring i tjänstgöring,
som kunde bliva eu följd av en omorganisation av ämbetsverket.
Statskontoret yttrar härom: Med erinran att frågan om samtliga centrala
ämbetsverks ställning till departementen är under utredning och att
denna fråga kanske redan nästa år kan komma att framläggas för Riksdagen,
\ih statskontoret ifrågasätta, huruvida icKe de i betänkandet å ordinarie
stat begärda nya anslag tills vidare böra äskas endast å extra stat, för att
icke på förhand genom tillskapandet av ordinarie tjänster, som måhända
icke befinnas erforderliga jämte nu i ecklesiastikdepartementet befintliga,
198
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.
lägga hinder i vägen för möjliga förenklingar i samarbetet mellan ecklesiastikdepartementet
och skolöverstyrelsen.
Departementschefen.
Ordinarie
stat eller
extra stat.
I likhet med kommittén finner jag behovet av den föreslagna skolöverstyrelsen
vara av så varaktig natur, att jag från denna synpunkt
icke anser någon tvekan böra råda därom, att skolöverstyrelsen bör uppföras
på ordinarie stat. Jag delar också kommitténs mening därutinnan,
att samtliga tjänster, för vilka lön kommer att å ordinarie stat uppföras,
böra, på sätt kommittén närmare angivit, besättas med ordinarie innehavare.
I sammanhang härmed bör även frågan om ledamöternas reliktpensioner
— vilken jag av skäl, som framgå av det följande, här lämnat
å sido — ordnas på sådant sätt, att densamma icke genom alltför betungande
avgifter kan komma att medföra svårighet att få ifrågavarande
tjänster på ett lämpligt sätt besatta.
Nu har emellertid statskontoret i sitt över förslaget avgivna utlåtande
erinrat om att en departementalreform förestår och att denna fråga
kanske redan nästa år kan komma att framläggas för Riksdagen samt
med hänsyn härtill ifrågasatt, huruvida icke de i kommitténs betänkande
å ordinarie stat begärda nya anslagen tillsvidare borde äskas endast a
extra stat, för att man icke på förhand må genom tillskapandet av ordinarie
tjänster, som måhända icke befunnes erforderliga jämte de nu i ecklesiastikdepartementet
befintliga, lägga hinder i vägen för möjliga förenklingar i
samarbetet mellan ecklesiastikdepartementet och skolöverstyrelsen.
Vad statskontoret sålunda anfört finner jag synnerligen beaktansvärt.
Genom att anlita den av statskontoret anvisade utvägen bortfaller nämligen
varje anledning att med hänsyn till den väntade departementalreformen
undanskjuta till en mer eller mindre oviss framtid den trängande frågan
om en förstärkning av folkundervisningsväsendets centrala ledning, en fråga,
som givetvis icke får lösas så, att genom nu träffade anordningar den förestående
omorganisationen av departementen samt av de centrala ämbetsverkens
ställning föregripes eller till sina verkningar lider intrång. Visserligen
har kommittén jämväl tagit under omprövning detta spörsmål, i
vad detsamma kan avse en förändring i skolöverstyrelsens förläggning,
och därvid icke funnit sitt förslag innebära något hinder för en sådan i
den riktning, departementalkommittén tänkt sig densamma, men det har
uppenbarligen legat utom kommitténs uppgift att undersöka, i vad mån
inom ecklesiastikdepartementet nu befintliga arbetskrafter skulle efter
genomförande av eu departementalreform möjligen kunna användas i
skolöverstyrelsen. I förevarande punkt synes därför en närmare utredning
böra avbidas. På grund härav finner jag mig böra föreslå, att samt
-
199
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 204.
liga de anslag, som för upprättande av en skolöverstyrelse skulle erfordras
utöver de å läroverksöverstyrelsens nuvarande stat redan uppförda, måtte
äskas å extra stat för är 1914. Den enda betänklighet, som härvid synes
kunna uppstå, gäller de ledamöter av folkundervisningsavdelningen, vilka
vid sitt inträde i skolöverstyrelsen kunna komma att vara anställda i kommuners
tjänst och följaktligen icke gärna kunna lämna sina ifrågavarande
tjänster utan att vara tillförsäkrade eu fast anställning. Då emellertid
mitt förslag om överstyrelsens uppförande å extra stat avser endast den
närmaste framtiden, torde frågan om uppehållandet under denna tid av
sådana ledamöters ordinarie tjänster kunna på ett eller annat sätt finna
en lösning tills vidare.
Komma sålunda samtliga de anslag, som, utom de å läroverksöverstyrelsens
nuvarande stat (se sid. 207) redan uppförda, erfordras för upprättande
av skolöverstyrelsen, att för år 1914 uppföras å extra stat, blir härav
först och främst en följd, att läroverksöverstyrelsens nuvarande stat — med
det undantag, som jag nu skall angiva — för nämnda år bibehålies oförändrad.
Den enda förändring, som påkallas, avser avlöningen åt läroverksöverstyrelsens
nuvarande chef. För närvarande finnas å läroverksöversty.
relsens stat såsom avlöning åt honom uppförda 6,600 kronor, därav 2,800
kronor lön, 2,800 kronor tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor ortstillägg.
Därutöver utgår till sagda chef 3,000 kronor av de för honom
såsom ordinarie lärare å allmänna läroverkens stat uppförda löneförmånerna.
Sammanlagda avlöningen för honom utgör alltså 9,600 kronor. Då läroverksöverstyrelsens
chef i denna sin egenskap ej är berättigad till pension
och följaktligen icke heller har att i sagda egenskap erlägga något pensionsbidrag,
avser den till honom utgående avlöningen att motsvara en avlöning
av 10,000 kronor. Nu skulle vid upprättandet av den föreslagna skolöverstyrelsen
chefsbefattningen inom läroverksöverstyrelsen indragas — en åtgärd,
för vilken hinder icke möter, då tjänsten uppehälles på förordnande — samt
skolöverstyrelsen förses med en gemensam chef, för vilken föreslagits en
avlöning av 11,000 kronor, därav 7,000 kronor lön, 3,000 kronor tjänstgöringspenningar
och 1,000 kronor ortstillägg. Med iakttagande av sistnämnda
avlöningsgrunder, och då enligt gällande pensionslag pensionsbidraget är
detsamma vid en avlöning å 11,000 kronor som vid en avlöning å 10,000
kronor, bör nu för avlöning av den gemensamma chefen, utöver å läroverksöverstyrelsens
stat för ändamålet tillgängliga medel, å extra stat uppföras
eu tilläggsavlöning av 4,000 kronor, därav"3,800 kronor torde böra anses
som lön och 200 kronor som tjänstgöringspenningar. Skulle emellertid innehavare
av ordinarie statstjänst komma att erhålla förordnande som gemensam
Nuvarande
läroverks
överstyrelsens
stat.
200
Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition Arr 204.
chef för skolöverstyrelsen, kommer han på grund
styrelsen gällande bestämmelserna fortfarande att av
Avdelnings
chefernas
arvoden.
Avlöning åt
ledamöter
m. fl.
av de för läroverksöversin
lön som ordinarie
befattningshavare uppbära ett belopp av 3,000 kronor, på grund varav ettmotsvarande
lielopp ä skolöverstyrelsens stat besparas statsverket.
Vad beträffar övriga anslag, som för upprättande av skolöverstyrelsen
skulle å extra stat äskas, komma först i betraktande de för de båda avdelningscheferna
avsedda särskilda arvodena å 1,000 kronor till vardera. I
fråga om dessa belopp föranleder anslagens uppförande å extra stat ingen
förändring i vad kommittén härutinnan föreslagit.
Vad däremot beträffar de för överstyrelsens ledamöter, övriga tjänstemän
och vaktbetjänte föreslagna avlöningsbeloppen bör vid uppförande av
dessa på extra stat avdrag ske för vart och ett med belopp, motsvarande de
pensionsbidrag, som skolat av tjänsternas vederbörande ordinarie innehavare
erläggas. Vid beräkningen av dessa avdrag böra tydligen tillämpas samma
ö .
grunder,
fråga
beräkningen
som av statsmakterna i motsvarande avseenden redan godtagits
i fråga om oeiaumngsnavare inom andra å extra stat uppförda centrala
verk, exempelvis den nuvarande läroverksöverstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
Enligt dessa grunder skulle till första gradens tjänsteman (ledamot)
utgå 7,800 kronor, varav 4,700 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgörljuspenningar
och 600 kronor ortstillägg; till andra gradens tjänste
Ö
man
_ 5& J Ö
(sekreterare) 5,600 kronor, varav 3,400 kronor lön, 1,800 kronor
tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg;'' till första gradens
tjänsteman (notarie, aktuarie) 3,900 kronor, varav 2,100 kronor lön, 1,500
kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg. Till förste
vaktmästare skulle utgå 1,470 kronor, varav 870 kronor lön, 450 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, samt till vaktmästare
1,175 kronor, varav
och 150 kronor
fri bostad samt bränsle
ortstillägg.
675 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar
Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter
bör, så länge denna förmån kvarstår, iakttagas,
att
dragas
o
han e]
100
kommer i åtnjutande av ortstillägg ävensom att å lönen avkronor
för år räknat.
Antal befattningar
å
extra stat.
Med på nu angivet sätt beräknad avlöning skulle å extra stat uppföras
4 ledamöter, avsedda för folkundervisningsavdelningen, 2 sekreterare,
av vilka en för vardera avdelningen, 3 notarier, av vilka en för läroverks
-
avdelningen och två
för folkundervisningsavdelningen,
förste
1 aktuarie och bibvaktmästare
och 1
liotekarie, gemensam för båda avdelningarna, 1
vaktmästare, båda de sistnämnda jämte den å läroverksavdelningens stat
redan uppförde vaktmästaren avsedda för skolöverstyrelsen i dess helhet.
201
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 304,
Utöver nu nämnda befattningshavare skulle å staten uppföras för sakkunnigt
biträde i skolhygieniska frågor 5,000 kronor, för inspektion av den
fysiska uppfostran 5,000 kronor, för sakkunnigt biträde vid frågor rörande
fortsättningsskolorna 4,000 kronor samt för inspektion av undervisning i
husligt arbete 4,000 kronor.
Kommittén har, såsom jag i det föregående nämnt, jämväl föreslagit
till uppförande å ordinarie stat vissa avlöningsbelopp till kvinnliga biträden
av högre och lägre grad. Så länge skolöverstyrelsen till den av
mig föreslagna omfattningen befinner sig å extra stat, lärer det emellertid
vara lämpligt, att de nya biträdesbefattningarna ej uppföras för sig å
stat utan medtagas vid beräkningen av skolöverstyrelsens expensmedel.
Vad slutligen angår de för det allmänna folkbildningsarbetet avsedda,
i det föregående närmare berörda befattningshavare, som enligt kommitténs
förslag skulle överflyttas till skolöverstyrelsens stat, synes mig vid
den anordning av överstyrelsens stat, som jag nu tänkt mig, de till ifrågavarande
tjänstemän utgående arvodena fortfarande böra oförändrade utgå
på sätt nu sker och således ej för närvarande upptagas å skolöverstyrelsens
stat. Detsamma synes böra gälla i fråga om det till inspektören över
dövstumundervisningen för närvarande utgående arvodet. Däremot bör å
staten uppföras det till inspektören för blindundervisningen beräknade
årliga arvodet av 300 kronor jämte beräknad ersättning till dennes vikarie
vid hans lärartjänst 300 kronor, tillsammans 600 kronor. I
I avseende å åtnjutandet av de i det föregående angivna nya avlöningsförmånerna
för skolöverstyrelsens chef, avdelningschefer, ledamöter,
sekreterare, notarier, aktuarie, förste vaktmästare och vaktmästare torde, i
överensstämmelse med vad i liknande fall i fråga om å extra stat uppförda
befattningshavare i allmänhet blivit föreskrivet, böra stadgas, förutom
den sedvanliga bestämmelsen, att samtliga ifrågavarande tjänstinnehavare
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex
timmar varje söckendag:
att innehavare av här ifrågavarande befattning icke samtidigt må
uppehålla annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat eller uppbära
några inkomster därav;
att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.
Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag som helst, så framt ej, vad angår chef eller ledamot,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204). 26
Avlönings
villkor.
202
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 204
Kung!. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, skolöverstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses verka hinderlig! för
tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna
få tillsvidare mottagas och bibehållas;
att tj änstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens
innehavare verkligen tjänstgjort — däri inbegripet den tid, han
är av tjänsteresa upptagen — eller åtnjutit semester, men skola för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som erhållit
förordnande att uppehålla befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i
behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledighet utöver sina
tj änstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som
för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas
skäligt låta honom uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester,
tjänsteman av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till
högre befattning hos skolöverstyrelsen, bestrida densamma mot åtnjutande,
om förordnandet erfordras till följd av sjukdomsförfall, av de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningarna och, om förordnandet föranledes
av semester, av mot nämnda tj änstgöringspenningar svarande belopp i
stället för egna tj änstgöringspenningar; dock ej längre än sammanlagt tre
månader under ett och samma kalenderår;
att tjänsteman i första lönegraden skall vara skyldig att tjänstgöra å
den särskilda befattning inom graden, där skolöverstyrelsen till befordrande
av arbetets oavbrutna gång finner honom lämplig och behövlig;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen, ledamöterna och tjänstemännen
av andra lönegraden envar under en och en halv månad, tjänstemännen
av första lönegraden envar under en månad samt förste vaktmästaren
och övriga vaktmästare envar under 15 dagar;
Kurigl. May.is Nåd. Proposition Nr 20i.
203
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna sig
av semester; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut.
Jag har i det föregående redogjort för den av kommittén verkställda Expensmedel.
beräkningen av expensmedel. Till följd av skolöverstyrelsens uppförande
på extra stat måste nu i denna beräkning vissa ändringar äga rum. Först
och främst bör det till läroverksöverstvrelsen för närvarande utgående, på dess
stat uppförda anslagsbeloppet å 13,200 kronor fortfarande å sagda stat i likhet
med andra där uppförda anslag bibehållas oförändrat. Vidare bör uti
här ifrågavarande avseende tagas i betraktande det anslag å 1,500 kronor,
som, enligt vad förut omförmälts, uppförts å extra stat för år 1914 såsom
arvode till en amanuens hos läroverksöverstyrelsen.
i förenämnda summa, 13,200 kronor, ingår ett belopp av 2,800 kronor,
avsett till ersättning åt semestervikarier. Om man nu från det förut angivna
beloppet, 13,200 kronor, drager berörda belopp av 2,800 kronor,
återstå 10,400 kronor, avsedda för bestridande av kostnader för skrivmaterialier,
blankett- och annat tryck, lokalernas rengöring, belysning och
uppvärmning ävensom till ersättning åt amanuenser och andra tillfälliga
biträden samt tillkallade sakkunniga. Det synes, såsom också kommittén
framhållit, uppenbart, att inom folkundervisningsavdelningen komma att
förefinnas behov, som fullt motsvara de inom läroverksöverstyrelsen i
antydda avseende erforderliga, och att alltså för dessa måste beräknas
enahanda belopp eller 10,400 kronor. Läggas nu härtill de arvoden, som
beräknats för avlöning inom folkundervisningsavdelningen av ett kvinnligt
biträde i högre grad och två kvinnliga skrivbiträden i lägre grad, tillsammans
4,000 kronor, eller, efter avdrag för pensionsavgifter med i runt
tal 100 kronor, 3,900 kronor, erhålles en summa av 14,300 kronor.
Härtill kommer, enligt vad jag i det föregående anfört, dels ersättning
till generaldirektörens tjänstebiträde, beräknad till 2,000 kronor, samt ett
arvode å 1,500 kronor åt den amanuens, som skulle ersätta en av de för
folkundervisningsavdelningen av kommittén beräknade notarierna, dels ock
gottgörelse till semestervikarier. Vid beräkningen av sistberörda gottgörelse
anser jag mig böra följa de av kommittén angivna grunderna. Vad
särskilt beträffar de för vikarier åt chef och ledamöter beräknade beloppen
vill jag med hänsyn till vad statskontoret i denna punkt anfört påpeka,
hurusom i regel dessa vikarier måste sökas utanför överstyrelsen och att
följaktligen även ett något högre arvode åt dessa måste beräknas än det,
som inom centrala verk i sådant avseende i regel utgår. Så sker ock redan
204
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
nu med de till semestervikarier åt chef och ledamöter inom läroverksöverstyrelsen
utgående arvodena. Sålunda bör beräknas till semestervikarier:
åt 4 ledamöter å 450 kronor ............................ 1,800 kronor
» 2 sekreterare » 225 » 450 »
» 3 notarier » 125 » 375 >
» 1 aktuarie 125 »
Summa 2,750 kronor
Vad beträffar vaktmästarna bör naturligtvis även för dem ett belopp
finnas tillgängligt för avlönande av vikarier under semester, men lärer den
obetydliga summa, varom här kan bliva fråga, högst 150 kronor, icke
behöva särskilt tagas i beräkning.
Om . de sålunda angivna beloppen: 2,000 kronor till generaldirektörens
biträde, 1,500 kronor till oinförmälda amanuens å folkskoleavdelningen
samt 2,750 kronor till semestervikarier, läggas till det här ovan
beräknade beloppet, 14,300 kronor, skulle sålunda för ifrågavarande ändamål
erfordras ett anslag av 20,550 kronor. Inberäknat ovannämnda belopp
å 13,200 kronor och 1,500 kronor blir sammanlagda summan av expensmedel
35,250 kronor.
I nu senast gjorda beräkningar ingå icke uppsättnings- och organisationskostnader.
Det för ändamålet behövliga beloppet torde, såsom statskontoret
i sitt utlåtande föreslagit, böra efter Kungl. Maj:ts beprövande
utgå av åttonde huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.
Vad angår sannolikt erforderlig lokalhyra för skolöverstyrelsen tilllåter
jag mig erinra därom, att enligt vad känt är, Rikdagens båda kamrar
på framställning av Kungl. Maj:t å extra stat för år 1914 beviljat ett belopp
av 5,000 kronor till lokalhyra för den nuvarande läroverksöverstyrelsen
under hyresåret 1 oktober 1913—30 september 1914. Detta belopp är,
för den händelse lokal måste förhyras, givetvis icke tillräckligt för skolöverstyrelsen
i dess helhet. Vad'' därutöver kan bliva behövligt torde
kunna utanordnas av under händer varande medel och förskottet i sinom
tid anmälas hos Riksdagen till ersättande.
Ersättning för de tjänsteresor, som föranledas av den överstyrelsen
åliggande inspektionsskyldigheten, torde, såsom fallet nu är beträffande
läroverksrådens och överdirektörens tjänsteresor, utgå av åttonde huvudtitelns
förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.
Av departementschefen
föreslagen
stat.
I enlighet med vad jag sålunda anfört, skulle staten för skolöverstyrelsen
för år 1914 komma att hava följande utseende:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Stat för skolöverstyrelsen för år 1914
205
Lön
Tjänst- görings- penn in- går
Orts- ti Hägg
Arvode
Summa
1 generaldirektör och chef för skolöverstyrelsen............
1 ledamot, tillika ställföreträdande chef å läroverksavdel-
6,600
3,000
1,000
—
10,600
ningen ...............................................................
4,700
2,500
600
1,000
8,800
1 dito, dito å folkundervisningsavdelningen ...............
4,700
2,500
600
1,000
8,800
1 ledamot............................................................
4,700
2,500
600
—
7,800
5 ledamöter.......................................................
23,500
12,500
3,000
—
39,000
1 sekreterare å läroverksavdelningen..........................
3,400
1,800
400
—
5,600
1 sekreterare å folkundervisningsavdelningen ..............
3,400
1,800
400
—
5,600
1 notarie*) ... ....................................................
2,200
1,500
300
—
4,000
1 notarie............................................................
2,100
1,500
300
—
3,900
2 notarier..............................................................
4,200
3,000
600
—
7,800
1 registrator*).........................................................
2,200
1,500
300
—
4,000
1 aktuarie, tillika bibliotekarie *.............................
2,100
1,500
300
—
3,900
1 kvinnligt biträde av högre grad *) ..........................
900
550
150
—
1,600
1 kvinnligt skrivbiträde av lägre grad*) .....................
700
350
150
—
1,200
1 d:o d:o *) ........................................................
700
350
150
—
1,200
1 förste vaktmästare ..............................................
870
450
150
—
1,470
1 vaktmästare *)......................................................
700
350
150
—
1,200
1 vaktmästare.......................................................
675
350
150
—
1,175
För inspektion av blindundervisningen ........................
—
—
—
—
600
För inspektion av den fysiska uppfostran ..................
—
—
—
—
5,000
För inspektion av undervisning i husligt arbete .......
—
—
—
—
4,000
För sakkunnigt biträde vid frågor av skolhygienisk innebörd
För sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättnings-
—
—
—
5,000
skolorna ...........................................................
För adjunktion, inspektion, extra biträden, vikariatser-
4,000
sättning, expenser m. m........................................
—
—
—
—
35,250
Summa kronor
—
171,495
o Anm. 1. Innehavare av ordinarie befattning å överstyrelsens för rikets allmänna läroverk stat
äger åtnjuta rätt till förhöjning av lönen enligt de i sådant avseende fastställda grunder.
Anm.. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor för år räknat.
*) Ä den nuvarande läroverksöverstyrelsens stat upptagen ordinarie befattning.
206
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.
Jämförelse
med den av
kommittén
föreslagna
staten.
En jämförelse mellan kommitténs förslag till stat för skolöverstyrelsen
och den av mig förordade staten för år 1914 ger vid handen:
att, bortsett från pensionsavdrag, för överstyrelsens chef och ledamöter
upptagits samma belopp i de båda staterna;
att de av kommittén uppförda anslagen till handläggning av ärenden
rörande föreläsningsväsendet, till 2 konsulenter för biblioteksväsendet och
till 1 folkhögskoleinspektör å tillhopa 15,500 kronor icke upptagits i den
av mig förordade staten (men av mig förutsatts skola utgå på sätt för
närvarande äger rum och med enahanda belopp, 15,500 kronor);
att i stället för den av kommittén föreslagna avlöningen å 7,500
kronor till en skolhygieniker av mig uppförts ett belopp å 5,000 kronor
till sakkunnigt biträde vid frågor av skolhygienisk innebörd;
att, bortsett från pensionsavdrag, för 2 sekreterare upptagits samma
belopp i de båda staterna;
att kommittén föreslagit anslag till 6 notarier, varemot jag förordat
anslag till allenast 4 notarier och 2 amanuenser, för vilka senare beräknad
gottgörelse å tillhopa 3,000 kronor ingår i expensanslaget;
att, oavsett pensionsavdrag, för 1 registrator och 1 aktuarie upptagits
samma belopp i de båda staterna;
att det av kommittén särskilt uppförda arvodet å 2,400 kronor till
chefens amanuens med ett till 2,000 kronor nedsatt belopp av mig inräknats
i expensanslaget;
att, oavsett pensionsavdrag, de av kommittén föreslagna avlöningarna
till 2 kvinnliga biträden av högre grad och 4 kvinnliga skrivbiträden av
lägre grad med samma belopp ingå i de båda staterna, dock att avlöningarna
till 1 kvinnligt biträde av högre grad och 2 kvinnliga skrivbiträden
av lägre grad av mig inbegripits i expensanslaget;
att, bortsett från pensionsavdrag, för 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare
upptagits samma belopp i båda staterna;
att för inspektion av den fysiska uppfostran, för sakkunnigt biträde
vid frågor rörande fortsättningsskolan samt för inspektion av undervisning
i husligt arbete upptagits samma belopp i de båda staterna;
att det av kommittén föreslagna anslaget för juridiskt biträde icke
upptagits i den av mig förordade staten; samt
att i den av mig föreslagna staten uppförts ett belopp å 600 kronor
för inspektion av blindundervisningen, vilket anslag med samma belopp
inbegripits uti expensanslaget i kommitténs stat.
Erforderlig Skolöverstyrelsens stat för år 1914 skulle enligt det förut sagda
mer os nät. komma sluta på en summa av 171,495 kronor. Såsom av det före
-
207
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.
gående framgår, utgör detta belopp icke merkostnad, utan skulle detsamma
till en väsentlig del komma att täckas av medel, som anvisats för läroverksöverstyrelsen,
dels å ordinarie stat, dels ock av Riksdagens båda
kamrar innevarande år på extra stat för år 1914. För att tydliggöra de
tillgångar, som sålunda skulle finnas disponibla, anser jag mig till en
början böra återgiva:
Nu gällande ordinarie stat för överstyrelsen för rikets allmänna
läroverk.
1 överdirektör, arvode
1 läroverksråd, dito ...
3 dito, arvoden ........
Lön eller
motsvarande
-
2,800
1,700
5,100
Tjänstgöringspenningar
eller
motsvarande
-
2,800
2.500
7.500
Orts
tillägg
-
1,000
600
1,800
Summa
6,600
4.800
14,400
1 notarie
1 registrator och aktuarie
2,200 1,500
2,200 1,500
300
300
4,000
4,000
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor,
efter 10 år med ytterligare
500 kronor och efter
15 år med än ytterligare
500 kronor.
1 kvinnligt biträde av högre grad.....
900
550
1 kvinnligt skrivbiträde av lägre grad
700
350
1 dito, dito ................................
700
350
1 vaktmästare..................... ...........
700
350
150
150
150
150
1,600
1,200
1,200
1,200
1 Efter 5 år kan lönen
(höjas med 200 kronor
j och efter 10 år med
J ytterligare 200 kronor.
| Efter 5 år kan lönen
J höjas med 100 kronor
j och efter 10 år med
[ ytterligare 100 kronor.
För tillfällig adjunktion, vikariatsersättning,
hyra för lokal och expenser
m. m....................................
Summa kronor
—_ __ 13,200
- 52,200
Anmärkningar:
a) Innehavare av tjänst å stat, som förordnas till överdirektör eller läroverksråd, äger att under
tiden för förordnandet av den med hans innehavande tjänst förenade avlöning behålla 3,000 kronor.
b) Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna,
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
208
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
Av den i läroverksöverstyrelsens stat intagna anmärkningen a) framgår,
att överdirektören och läroverksråden från sina innehavande ordinarie
tjänster medföra en var ett belopp av 3,000 kronor. Då överdirektörsbefattningen
i och med skolöverstyrelsens tillkomst skulle upphöra att finnas
till, biir det endast de fyra läroverksråden, vilkas tillskott av ordinarie
avlöningsmedel kunna komma i betraktande. Dessa tillskott uppgå sammanlagt
till 12,000 kronor, vilken summa alltså bör läggas till det å läroverksöverstyrelsens
ordinarie stat uppförda beloppet, 52,200 kronor, för att
komma till'' den summa, som vid bifall till det föreliggande förslaget skulle
kunna betraktas såsom å ordinarie stat tillgänglig för förslagets förverkligande.
Denna summa utgör alltså 64,200 kronor.
Vidare hava, såsom förut erinrats, Riksdagens båda kamrar å extra
stat för år 1914 anvisat dels till arvode åt en amanuens hos läroverksöverstyrelsen
ett belopp av 1,500 kronor, dels ock till lokalhyra för densamma
under hyresåret 1 oktober 1913—30 september 1914 ett belopp
av 5,000 kronor. Vad sistnämnda anslag angår torde detsamma, på sätt
jag förut antytt, böra användas såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för beredande av lokal åt skolöverstyrelsen. Övriga för ändamålet
behövliga medel torde, såsom jag jämväl förut framhållit, böra av Kungl.
Maj:t förskottsvis utanordna^ och förskottet sedermera hos Riksdagen anmälas
till ersättande. Senast ifrågavarande kostnader hava, såsom ännu
icke till siffran kända, icke ansetts böra för det närvarande komma i betraktande.
Däremot bör givetvis anslaget till arvode åt en amanuens å
1,500 kronor medräknas såsom en tillgång, då det gäller att bestämma
merkostnaderna för skolöverstyrelsen. Sammanlägges sistberörda belopp
med de för läroverksöverstyrelsen å ordinarie stat tillgängliga, erhålles en
summa av 65,700 kronor. Om densamma i sin tur dragés från totalkostnaden
för skolöverstyrelsen, 171,495 kronor, erhålles ett belopp av 105,795
kronor, som alltså skulle utgöra den faktiska merkostnaden för den nuvarande
läroverksöverstyrelsens utvidgande till en allmän skolöverstyrelse.
Sistberörda belopp redovisas i följande tablå:
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
209
Merkostnad för skolöverstyrelsen år 1914.
Lön
Tjänst-
görings-
pennin-
gar
Orts-
tillägg
Arvode
Summa
1 chef för skolöverstyrelsen, utöver å läroverksöverstyrel-
sens stat uppförd avlöning....................................
3,800
200
—
—
4,000 S
1 ställföreträdande chef å läroverksavdelningen ............
—
—
—
1,000
1,000 i
1 dito å folkundervisningsavdelningen........................
—
—
—
1,000
1,000
1 ledamot å folkundervisningsavdelningen ..................
4,700
2,500
600
-
7,800 |
3 ledamöter å » ..................
14,100
7,500
1,800
—
23,400j
1 sekreterare å läroverksavdelningen...........................
3,400
1,800
400
_
i
5,600
1 » å folkundervisningsavdelningen...............
3,400
1,800
400
—
5,600
1 notarie å läroverksavdelningen ...............................
2,100
1,500
300
—
3,900
2 notarier å folkundervisningsavdelningen ..................
4,200
3,000
600
—
7,800
1 aktuarie, tillika bibliotekarie .................................
2,100
1,500
300
—
3,900
1 förste vaktmästare ................................................
870
450
150
_
1,470
1 vaktmästare.........................................................
675
350
150
—
1,175
För inspektion av blindundervisningen........................
_
_
_
_
600
» » s> den fysiska uppfostran ..................
—
—
—
—
5,000
» » » undervisningen i husligt arbete ......
—
—
—
-
4,000
» sakkunnigt biträde vid frågor av skolhygienisk inne-
börd...............................................................
—
—
—
—
5,000
» sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättnings-
skolorna.........................................................
—
—
—
—
4,000
» adjunktion, inspektion, extra biträden, vikariatser-
sättning, expenser m. m..................................
—
—
—
—
20,550
Summa kronor
—
—
-
105,795
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204).
27
210
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.
På grund av vad jag nu och i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels godkänna den av mig förordade staten för år
1914 för en för rikets skolväsen gemensam skolöverstyrelse
och de för åtnjutande av i sagda stat upptagna
nya avlöningsförmåner av mig föreslagna villkoren och
bestämmelserna samt för tillämpning av samma stat ej
mindre medgiva, att de för överstyrelsen för rikets allmänna
läroverk å ordinarie stat tillgängliga samt de å
extra stat för år 1914 äskade medlen må användas för
motsvarande ändamål inom skolöverstyrelsen, än även
på extra stat för år 1914 anvisa ett belopp av 105,795
kronor;
dels ock medgiva
ej mindre att vad i kungl. kungörelsen den 18 juni
1910 angående viss löneturs- och pensionsberäkning för
medlem av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk är
i berörda hänseende stadgat angående tillförordnad rektor
vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, som
förordnats att vara ordförande eller ledamot i nämnda
överstyrelse, även skall gälla tillförordnad rektor vid
allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium,
vilken förordnats att vara chef för eller
ledamot i skolöverstyrelsen;
än även att de av Riksdagen år 1912 av förslagsanslaget
till understödjande av folkbiblioteksväsendet
anvisade arvodena till två bibliotekskonsulenter inom
ecklesiastikdepartementet må utgå utan hinder därav,
att sagda konsulenter fullgöra huvudparten av sitt arbete
inom skolöverstyrelsen.
Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på hemställan av statsrådets övriga ledamöter,
bifalla; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Holmström.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.
211
Bilaga A.
Kommittéer och tillkaliade sakkunniga för beredande av
frågor rörande folkundervisningsväsendet från och
med år 1864.
Enligt folkskolebyråns sakregister för åren 1874—1912 samt enligt »Förteckning
över kommittébetänkanden, avgivna under åren 1809—1894», på offentligt uppdrag utarbetad
av Erik Tbyselius, och »Förteckning över kommittébetänkanden II, 1895—1903»
av samme författare.
1864 3%2 tillsattes en kommitté med anledning av rikets ständers skrivelse n:o 169
för upprättande av förslag till stadga för folkskollärarseminarier. Kommitterade:
expeditionssekreteraren i ecklesiastikdepartementet A. Th. Bruhn, seminarieföreståndarna
C. L. Anjou och C. L. Wåhlin. Betänkande avgavs den 21
augusti 1865.
1867. Enligt protokollet över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1867 hade
tidigare uppdragits åt en kommitté att uppgöra förslag till normalritningar för
seminariebyggnader. Kommitterade voro seminarierektorerna C. L. Anjou, C.
L. Wåhlin och A. Steinmetz. Betänkande avgavs den 3 juni 1867.
Samma kommitté hade även erhållit uppdrag att avgiva utlåtande om undervisningssättet
vid seminarierna. Sådant utlåtande avgavs likaledes den 3
juni 1867.
Kommittén hade därjämte erhållit särskilt uppdrag att avgiva utlåtande
i fråga om ordnad undervisning i trädgårdsskötsel vid seminarierna. Sådant
utlåtande hade avgivits den 20 december 1866.
1872 26/9 tillsattes en kommitté för att uppgöra förslag till möjligen erforderliga förändringar
i de jämlikt cirkuläret den 24 februari 1865 fastställda formulär för
skolrådens berättelser samt till planen för uppställningen av den allmänna folkskolestatistiken.
Kommitterade: kontraktsprosten E. Qviding, folkskoleinspektören
lektor G. Y. Schotte och seminarierektorn C. L. Anjou. Betänkande avgavs
den 11 oktober 1873.
1875 9/i inkom kommittén för avgivande av förslag till en änke- och pupillkassa för
folkskollärare med detta förslag och samtidigt med ett förslag rörande ändringar
i pensionsreglementet för folkskollärarnas pensionskassa.
1875 1S/! tillsattes en kommitté för avgivande av förslag rörande lärokurser vid folkskoleseminarierna.
1875 7/2 erhöllo rektorerna C. Leidesdorff och F. Sandberg förordnande att med byråchefen
A. Th. Bruhn samråda angående avgivande av förslag till ritningar för
folkskolebyggnader.
1875 19/3 tillsattes eu kommitté för utarbetande av förslag till nya formulär och nv
plan för folkskolestatistiken. Kommitterade: folkskoleinspektören lektor G. V.
Schotte, kontraktsprosten E. Qviding och seminarierektorn C. L. Anjou.
1875 x/9 erhöllo rektorerna C. W. Kastman och C. L. Anjou uppdrag att granska
Läsebok för folkskolan.
212
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
1876 8/9 kallades lektor G. V. Schotte, rektorerna C. L. Anjou, C. Leidesdorff, C. VY.
Kastman och F. Sandberg att sammanträda i ecklesiastikdepartementet den 4/10
1876 för åtskilliga folkundervisningen rörande frågor.
1876 80/13 uppdrogs åt eu kommitté att avgiva förslag angående obligatorisk under
visning
för dövstumma, dövstu minstitutets vid Manilla skiljande från institutet
för blinda, förhållandet mellan dövstuminstitutet och andra anstalter
för dövstumundervisning, dövstumlärares utbildning, inspektion etc.
1877 x/6 fick samma kommitté i uppdrag att yttra sig om inrättande av läroanstalter
för överåriga dövstumma och
1877 28/g att yttra sig om statens deltagande i vården om i landet befintliga blinda.
Kommitterade: överståthållaren frih. G. af Ugglas, ordf., godsägaren F.
Hederstjerna, kyrkoherden B. Liljeblad, direktören O. Kyhlberg, kyrkoherden
L. G. Lindström och riksdagsmannen Ola Andersson i Burlöv. Betänkande rörande
de två förstnämnda uppdragen avgavs den 15 augusti 1878 och rörande
det sistnämnda den 17 december 1880.
1877 16/2 tillsattes en kommitté för granskning av upprättat förslag till normalritningar
för folkskolebyggnader. Normalritningarna fastställdes den 7 december 1877.
1877 5/10 tillsattes en kommitté för utarbetande av förslag till normalplan för undervisningen
i folk- och småskolor. Kommitterade: rektorerna C. L. Anjou, C. W.
Kastman, C. L. Leidesdorff och F. Sandberg samt adjunkten J. M. Ambrosius.
Normalplanen fastställdes 1878.
1881 12/8 beslöts, att sakkunniga personer skulle tillkallas för beredande av åtskilliga
folkundervisningen rörande frågor. Rektorerna C. L. Anjou och C. W. Kastman
kallades på grund härav att sammanträda i ecklesiastikdepartementet den
20 september 1881.
1884 12/7 tillsattes en kommitté för att granska för handen varande till folkskolans
tjänst utgivna läroböcker och avgiva utlåtande rörande de grundsatser, efter
vilka sådana läroböcker lämpligen borde uppställas. Kommitterade: seminarierektorn
C. L. Anjou, ordf., kyrkoherden N. J. O. H. Lindström, seminarierektorn
C. W. Kastman, folkskoleinspektören J. M. Ambrosius, folkskoleinspektören
I. A. Lyttkens, folkskollärarna J. E. Johansson och K. O. Sjölander samt
seminarierektorn P. A. Gödecke. Betänkandet anmäldes den 22 december 1887.
1888 31/g tillsattes eu kommitté för utarbetande av förslag till normalplan för undervisningen
i folk- och småskolor. Kommitterade: seminarierektorn C. L. Anjou,
ordf., kyrkoherden N. J. O. H. Lindström, seminarierektorn C. W. Kastman,
folkskoleinspektören I. A. Lyttkens och folkskolläraren Albin Blom. Betänkandet
anmäldes den 24 maj 1889.
1888 17/9 kallades kontraktsprosten E. G. Burman och kyrkoherden P. O. Grape att
sammanträda i ecklesiastikdepartementet för överläggning i åtskilliga norrländska
skolfrågor.
1889 16/9 uppdrog statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet åt e. o. biblio
teksamanuensen
G. Eneström att med anledning av Riksdagens skrivelse nr 75
den 14 maj 1889 verkställa utredning rörande ålder, tjänstetid och avlöning
in. m. för de vid småskolor och mindre folkskolor anställda lärare och lära
-
213
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
rumor ävensom för biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt att utföra
en beräkning av de kostnader, som under olika förutsättningar bleve erforderliga
för beredande av ålderdomsunderstöd åt nämnda lärare och lärarinnor.
1889 5/10 tillsattes en kommitté för utarbetande av förslag till Läsebok för folkskolan.
Kommitterade: seminarierektorn C. W. Eastman, ordf., folkskoleinspektören I.
A. Lyttkens, folkskolläraren läraren vid Bollnäs smäskollärarseminarium C. G.
Liander. 1892 10/6 anmälde kommittén, att den avslutat sina arbeten. Läseboken
trycktes 1892.
1890 17/10 tillsattes eu kommitté med uppdrag att avgiva betänkande pell förslag om
ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
ävensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt förslag till reglementariska
bestämmelser för ålderdomsunderstöd åt dessa lärare och lärarinnor.
Kommitterade: lektorn G. F. Gilljam, ordf., rektorerna Sixten von Friesen och
F. Y. Åmark samt hemmansägaren Hans Andersson i JJöbbelöv. Betänkande
avgavs den 4 februari 1891.
1892 10/8 tillsattes en kommitté för avgivande av betänkande och förslag, om och på
vilka villkor statsbidrag måtte kunna lämnas till avlönande av vikarie för sådan
ordinarie lärare eller lärarinna, som av sjukdom urstandsattes att fullgöra sin
tjänst. Kommitterade: folkskoleinspektören kyrkoherden N. J. O. H. Lind
ström,
ordf., inspektören över Stockholms folkskolor C. G. Bergman och folkskolläraren
P. Lagerblad. Betänkande avgavs den 20 februari 1893.
1893 22/9 tillsattes eu kommitté för utredning av vissa frågor rörande uppfostringsan
stalter
för sinnesslöa barn m. m. 1894 u/g fattades beslut angående betänkandets
tryckning.
189 5 26/4 uppdrogs åt en kommitté att utarbeta förslag till ordnande av folkundervisningen
i vissa städer. Kommitterade: kanslirådet C. W. Kastman, ordf., folkskoleinspektörerna
C. G. Bergman, J. M. Ambrosius och I. A. Lyttkens samt
kyrkoherden C. A. Andersson. Betänkande avgavs den 6 december 1895.
1896 23/10 beslöts, att tre sakkunniga skulle av ebefen för ecklesiastikdepartementet
inkallas för att inom folkskolebyrån biträda vid utredningen av vissa frågor
rörande folkskoleväsendet m. m. Rektorn P. Vingren samt folkskoleinspektörerna
I. A. Lyttkens och O. Törneblad inkallades.
1899 6/10 beslöts, att högst fem sakkunniga skulle av chefen för ecklesiastikdepartementet
tillkallas för att avgiva utlåtande och förslag rörande dels undervisning
i slöjd, dels statsbidrag till avlönande av vikarie för sådan extra ordinarie lärare
in. fl., som av sjukdom urståndsatts att själv sköta sin tjänst. Folkskoleinspektörerna
I. A. Lyttkens, ordf., C. O. Areadins, G. Insulander, C. Leidesdorff
och kyrkoherden C. R. Sundeil tillkallades. Betänkande avgavs den 23 november
1899.
Samma sakkunniga erhöllo uppdrag att avgiva förslag till ny normalplan
för undervisningen i folk- och småskolor. Förslag avgavs den 15 oktober 1900.
Normalplanen fastställdes den 7 december 1900.
1906 16/g beslöts, att högst tre sakkunniga skulle tillkallas för att inom ecklesiastikdepartementets
statistiska avdelning biträda vid utarbetande av ny plan och
nya tabellformulär för departementets statistik angående folkundervisningen.
214
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
Overläraren A. Dalin, kyrkoherden C. R. Sundell och kontraktprosten H. D.
Jansson tillkallades.
1906 ,3/7 tillsattes eu kommitté (seminariekommittén, numera folkuudervisningskommittén)
för att, efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande organisationen
av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av övriga
i omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkundervisningen,
avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning kunde föranleda.
Kommitterade: förutvarande statsrådet F. Berg, ordf., seminarierektorn H.
Dahlgren, ledamoten av Riksdagens Andra kammare L. J. Jansson, ledamoten av
Riksdagens Första kammare O. M. Strömberg, kyrkoherden C. R. Sundell och
seminarierektorn J. A. O. Wickbom.
1907 21/13 entledigades J. Wickbom från uppdraget och seminarieadjunkten
Hedwig Sidner förordnades i stället. 1908 18/12 befriades C. R. Sundell från deltagande
efter 1908 års utgång i kommitténs behandling av frågor, som icke röra
kristendomsundervisningen; 1909 12/1 förordnades såsom nya ledamöter fil. d:r
P. Hellström, bruksdisponenten E. J. Ljungberg och kanslirådet H. Tigerschiöld.
1909 18/9 entledigades O. M. Strömberg från uppdraget. 1911 12/io entledigades
likaledes F. Berg från sitt uppdrag och rektorn H. Dahlgren förordnades till
kommitténs ordförande. 19 1 2 23/2 förordnades såsom nya ledamöter överläraren
N. O. Bruce, rektorn A. Dalin, folkskoleinspektören J. Franzén och folkskollärarinnan
Elin Lundewall.
Till kommittén hava remitterats 19 underdåniga petitioner och skrivelser
angående folkskoleseminarierna, vissa handlingar in. m.
Betänkande rörande folkskoleseminarierna avgavs den 20 december 1911.
Utom förut nämnt uppdrag har kommittén av Kungl. Maj:t
1906 28/9 anbefallts att avgiva yttrande angående dels universitetsexamenskommitténs
betänkande och förslag rörande examina samt undervisnings- och studieväsendet
inom de filosofiska fakulteterna vid rikets universitet, i vad samma betänkande
och förslag röra folkskoleseminarierna i riket, dels ock en av styrelsen
för svenska seminarielärarföreningen gjord underdånig framställning i fråga
om de blivande ämneslärarnas vid folkskoleseminarierna kompetens och utbildning,
vilket yttrande avgavs den 31 oktober 1906;
1906 16att avgiva yttrande angående av överintendentsämbetet utarbetade nya normal
ritningar
till folkskolebyggnader, vilket yttrande avgavs den 27 februari 1907;
1907 19/4 att avgiva yttrande till Riksdagens statsutskott angående uppförande av
byggnader för ett folkskoleseminarieum i Luleå, vilket yttrande avgavs den
24 april 1907;
varjämte kommittén den 20 december 1907 avgivit underdånig skrivelse
med hemställan om vissa lättnader för seminarieeleverna vid värnpliktstjänstgöringens
fullgörande.
Vidare hava bl. a. följande frågor hänskjutits till kommittén för utredning
och förslag:
1906 23/uangående omarbetande av normalplan för undervisningen i folk- och småskolor;
1909 12/i angående en omorganisation i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen;
-
215
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.
1910 10/5 angående fortsättningsskolornas organisation och undervisning;
1910 31/8 angående förändrade anordningar i fråga om inspektionen av folkskolorna i
riket samt angående de kommunala folkskoleinspektörernas fastare anställning;
Yid utredning av de omfattande uppgifter, som till kommittén överlämnats,
har det framgått, att dessa uppgifter sa nära sammanhänga med frågan om en
central ledning för folkundervisningsväsendet, att kommittén på den grund
funnit sig böra till behandling upptaga jämväl denna fråga. Betänkande och
förslag rörande en skolöverstyrelse avgavs den 20 december 1912 och betänkande
och förslag rörande förändrad anordning av folkskoleinspektionen den
30 januari 1913 samt underdånigt yttrande angående de kommunala folkskoleinspektörernas
fastare anställning den 3 april 1913.
1907 14/6 bemyndigades ecklesiastikministern att tillkalla tre sakkunniga för beredande
av frågan om överflyttning å stadsfullmäktige av folkskoleväsendet i vissa större
städer. Kammarrättsrådet J. Östberg, kontraktsprosten K. A. Edlund och folkskoleinspektören
A. Fridén tillkallades. Betänkande avgavs den 30 oktober
1907.
1907 14/6 bemyndigades ecklesiastikministern ävenledes att tillkalla tre sakkunniga för
beredande av frågan om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen.
Kontraktsprosten A. Th. Pettersson, folkskolläraren P. Borgh, kanslirådet V. B.
Beskow och lektorn K. V. Beckman tillkallades. Betänkande avgavs den 31
januari 1908.
1908 27/8 erhöll ecklesiastikministern tillstånd att tillkalla två sakkunniga för att jämte
biskop O. Bergqvist verkställa utredning om lappfolkskoleväsendets omorganisation.
Utredningen avgavs till domkapitlet i Luleå den 21 oktober 1909,
och domkapitlet avgav utlåtande och förslag den 8 juni 1910.
1910 18/6 bemyndigas chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sak
kunniga
för att inom departementet biträda vid beredande av frågan om förändrade
grunder för utgående av statsanslag till understöd för anordnande av
populärvetenskapliga föreläsningar i folkbildningssyfte. Med. d:r Knut Kjellberg,
envoyén H. Lagercrantz, folkskolläraren N. Lundahl, verkstadsarbetaren
I. V. Munkhammar och hl. d:r Valfrid Palmgren tillkallades. Betänkande avgavs
den 12 januari 1911.
1911 24/3 förordnades för granskning av förslag till läroböcker i den kristna tros
och
sedeläran för tre år från och med den 1 maj 1911 en nämnd, bestående
av biskopen N. J. O. B. Lindström, ordf., överdirektören B. J. Bergqvist, professorn
E. Billing, överläraren N. O. Bruce, kyrkoherden K. A. Leijonhufvud
och kanslirådet I. A. Lyttkens.
1911 22/6 bemyndigades ecklesiastikministern att tillkalla högst fyra sakkunniga för
beredande av frågan om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen.
Hovrättsrådet K. J. Ekman och landshövding K. R. Bydin tillkallades.
1911 1/ll bemyndigades ecklesiastikministern att tillkalla högst fem sakkunniga för att
biträda vid förberedandet av frågan om de åtgärder, som borde från
skolans sida vidtagas för främjandet av det allmänna i biblioteksväsendet i
Sverige. Professorn Knut Kjellberg, fil. d:r Valfrid Munch-Petersen, folkskol
-
216
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
läraren N. Lundahl, seminarieadjunkten Oscar Olsson och bibliotekarien L.
Wåhiin tillkallades. Förslag avgavs den 25 januari 1912.
1911 17/u bemyndigades ecklesiastikministern likaledes att tillkalla högst fem sak
kunniga
att biträda vid beredande av frågan om Drottning Sofias stiftelses
övertagande av staten och vad därmed stode i samband. Landshövdingen K. S.
Husberg, rektorn vid blindinstitutet i Tomteboda J. O. G. Astrand, inspektören
över uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn, docenten D. A. Petrén och fru
Elisabeth Anrep-Nordin tillkallades. Betänkande avgavs i januari 1913.
19 1 2 25/7 bemyndigades departementschefen att tillkalla sakkunnig för att biträda vid
beredande av frågan om ändring i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Verkställande direktören i folkskollärarnas pensionsinrättning C. G.
Widström tillkallades.
1912 5/9 tillkallades dövstumdirektorn G. F. S. Nordin och jordbrukskonsulenten A
N. Lampa för att biträda vid beredande av frågan om villkoren för utgående
av statsbidrag till lantbruksskolor för dövstumma.
För att biträda vid beredningen av någon viss fråga har särskilt sakkunnig dessutom
vid behov tillkallats, under åren 1910—1912 enligt folkskolebyråus sakregister
vid åtta olika tillfällen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
217
Bilaga B.
P. M.
Statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet har anmodat mig att,
efter tagen kännedom om ett inom departementet utarbetat förslag till en överstyrelse
för rikets allmänna skolväsen, uppgjort i nära anslutning till folkundervisningskommitténs
den 20 december 1912 avgivna betänkande angående en sådan överstyrelse,
verkställa utredning angående de nya bestämmelser och ändringar i gällande bestämmelser,
som erfordras, för att den ifrågasatta skolöverstyrelsen skall kunna träda i.
verksamhet och fullgöra de åligganden, som i förslaget avses.
Av det författningsarbete, som erfordras för berörda ändamål, måste eu del vara
fullgjort, innan skolöverstyrelsen börjar sin verksamhet. Då emellertid skolöverstyrelsen
bör i så stor utsträckning, som omständigheterna medgiva, själv deltaga i den
nya lagstiftningen på ifrågavarande område, synas före nämnda tidpunkt endast sådana
bestämmelser böra utfärdas, som befinnas nödvändigt behövliga. Var gränsen i berörda
hänseende skall dragas, kan nu icke i alla fall med bestämdhet avgöras, enär de
förhållanden, som vid denna frågas bedömande måste beaktas, för närvarande icke äro
fullt klara. Med den slutliga prövningen av detta spörsmål torde böra anstå till något
längre fram.
Då det vidare kan antagas, att skolöverstyrelsen inom den närmare framtiden
kommer att, i sammanhang med förslag om organisatoriska förändringar i avseende
å vissa till folkundervisningen hörande anstalter, underkasta hithörande författningar
en mera genomgripande revision, synas de ändringar i berörda författningar, som dessförinnan
vidtagas, böra erhålla en mera provisorisk och summarisk karaktär.
Vid fullgörandet av det mig anförtrodda uppdraget liar jag lämnat åsido alla
sådana bestämmelser och föreskrifter, som omedelbart påkallas av ett godkännande av
den i förslaget upptagua avlöningsstaten.
För översiktlighetens skull torde de bestämmelser, varom bär är fråga, böra
sammanföras och grupperas, allteftersom de avse A) ecklesiastikdepartementet och skolväsendets
centrala ledning, B) de anstalter, som skola tillhöra skolöverstyrelsens läroverksavdelning,
C) de anstalter, som skola tillhöra skolöverstyrelsens folkundervisningsavdelning,
och D) andra anstalter.
A) Ecklesiastikdepartementet och skolväsendets centrala ledning.
I instruktionen för ämbets- och tjänstemännen i Kungl. Majds kansli den 7 juni
1878, sådan denna lyder enligt kungörelse den 8 december 1904, är föreskrivet, att
kansliråd och byråchef i ecklesiastikdepartementet, vilken handlägger ärenden angående
folkundervisningen, skall, efter departementschefens förordnande, verkställa inspektionsresor
till vederbörande läroanstalter för att om deras tillstånd, de där följda undervisningsmetoder
m. in. avgiva redogörelse.
Då berörda inspektionsskyldighet skall överflyttas på skolöverstyrelsen och dess
för ändamålet avsedda organ, bör ifrågavarande stadgande upphävas.
Genom nådigt brev den 31 december 1912 har Kungl. Maj:t, i likhet med vad
under flera föregående år ägt rum, uppdragit åt chefen för ecklesiastikdepartementets
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 28
218
Kungl. Maj it s Nåd. Proposition Nr 20 i.
folkskolebyrå att för avsett ändamål disponera det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda, i reservationsanslaget till folkundervisningen ingående anslaget till
undervisningsmateriel! in. m. för folkskolor å 30,000 kronor.
Då dispositionen av detta anslag skall övertagas av skolöverstyrelsen, bör föreskrift
lämnas i överensstämmelse härmed.
I ovanberörda instruktion för ämbets- och tjänstemännen i Kung!. Majds kansli
är föreskrivet, att en av kanslisekreterarna i ecklesiastikdepartementet skall, under tillsyn
av vederbörande kansliråd, bearbeta de statistiska uppgifter angående undervisningsväsendet,
som enligt särskilda meddelade föreskrifter till departementet ingå,
ävensom i övrigt föra de statistiska anteckningar, som för noggrann kännedom om
undervisningsväsendets tillstånd äro nödiga.
Dä de sakliga utredningarna angående det allmänna skolväsendet hädanefter
komma att verkställas av skolöverstyrelsen, bör ifrågavarande stadgande modifieras,
så att denna myndighet erhåller såväl tillbörligt inflytande på det undervisningsstatistiska
arbetets planläggning och bedrivande som ock lätt tillgång till de statistiska
uppgifter och sammanställningar, som för dess verksamhet äro erforderliga; och gäller
vad sålunda sagts även för det fall, att nndervisningsstatistiken i överensstämmelse
med ett inom departementet uppgjort förslag varder omorganiserad.
I instruktionen för överstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 28 oktober
1904 äro föreskrifter meddelade angående läroverksöverstyrelsens ämbetsbefattning in. m.
Då läroverksöverstyrelsen skall uppgå i skolöverstyrelsen, bör ifrågavarande författning
ersättas med eu för skolöverstyrelsen avsedd instruktion, innehållande med
det föreliggande förslaget och eljest vedertagna förvaltningsgrundsatser överensstämmande
stadganden om skolöverstyrelsens ämbetsbefattning, organisation, ärendenas
handläggning, daglig arbets- och mottagningstid ni. m., semester och annan tjänstledighet,
vikariat och avsked, åtal och ansvar för tjänstefel samt besvär över styrelsens
beslut.
I kungörelse den 14 januari 1905 är föreskrivet, att överstyrelsen för rikets
allmänna läroverk skall i fråga om expeditionslösen hänföras till den fjärde av de i
1 § av förnyade nådiga förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883
upptagna avdelningar.
Enligt nådiga förordningen angående stämpelavgiften den 2 juni 1899, sådan
denna lyder enligt kungörelse den 25 maj 1905, tillhör överstyrelsen för riket allmänna
läroverk den fjärde av de avdelningar, till vilka statsmyndigheterna i fråga om
stämpel till expeditionerna skola hänföras.
Dessa båda stadgande!! höra ersättas med motsvarande för skolöverstyrelsen avsedda
stadgandeil.
I kungörelse den 24 mars 1905 är föreskrivet, att lios överstyrelsen för rikets
allmänna läroverk skall vara förordnad en kommissionär att under tjänstemannaansvar
tillhandagå allmänheten med handlingars ingivande och uttagande m. m.
Motsvarande stadgande bör utfärdas i fråga om skolöverstyrelsen.
Enligt kungörelse av generalpoststyrelsen den 14 februari 1905 har Kungl.
Maj:t genom beslut den 3 februari 1905 medgivit, att överstyrelsen för rikets allmänna
läroverk må för postförsändelser i tjänstärenden begagna tjänstefrimärken och tjänstebrevkort
under iakttagande av vissa angivna bestämmelse,1-.
Ett motsvarande medgivande torde böra göras i fråga om skolöverstyrelsen.
219
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
I kungörelse den 18 juni 1910 är föreskrivet, att om någon, som innehar
nådigt förordnande att vara rektor vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet,
förordnas att vara ordförande eller ledamot i överstyrelsen för rikets allmänna läroverk
och i följd härav entledigas från sin rektorsbefattning, han må, vid övergång framdeles
till rektorsbefattning vid dylik läroanstalt, för uppflyttning i högre lönegrad i egenskap av
rektor eller erhållande av pension som sådan räkna sig till godo den tid, hvarunder han
under tid efter ingången av år 1910 varit ordförande eller ledamot i överstyrelsen.
En bestämmelse bör utfärdas av innehåll, att vad sålunda är stadgat i fråga om
ordförande och ledamot i läroverksöverstyrelsen även skall gälla chef för och ledamot
av skolöverstyrelsen. Och torde den i berörda stadgande avsedda förmån jämväl böra
utsträckas till rektor vid folkskoleseminarium, enär behovet av ett stadgande härom
sannolikt skall förr eller senare inställa sig.
B) Anstalter, vilka skola tillhöra skolöverstyrelsens läroverksavdelning.
Ifrågavarande anstalter äro: allmänna läroverk, kommunala mellanskolor, enskilda
mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och samskolor och andra med de allmänna
läroverken jämförliga anstalter samt anstalter för utbildning av lärare vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och enskilda med detta jämförliga seminarier.
I kungörelse den 6 juli 1907 meddelas föreskrifter om sättet för bestämmande
av läroböcker i kristendom vid de allmänna läroverken.
Då i detta avseende skall vid folkskolorna och folkskoleseminarierna förfaras på
ungefär samma sätt som vid de allmänna läroverken, bör antingen, med bibehållande
av nämnda stadgande, en särskild författning utfärdas, som avser folkskolorna och
folkskoleseminarierna, eller ock, med upphävande av meromnämnda stadgande, en
generell författning utfärdas, som avser samtliga ifrågavarande läroanstalter.
Beträffande övriga hithörande författningar synes det föreliggande förslagets
genomförande icke för närvarande påkalla annan åtgärd i författningsväg än utfärdandet
av en föreskrift därom, att den ämbetsbefattning, som enligt dessa bestämmelser
tillkommer läroverksöverstyrelsen, skall från och med den 1 januari 1914 utövas av
skolöverstyrelsen.
C) Anstalter, vilka skola tillhöra skolöverstyrelsens folkundervisnings
avdelning.
Ifrågavarande anstalter äro: småskolor, folkskolor, fortsättningsskolor, högre folkskolor,
skolor för dövstumma och för blinda; folkskoleseminarier, småskoleseminarier,
samt andra läroanstalter och kurser för utbildande av lärare och lärarinnor för folkundervisningen;
folkhögskolor, folkbibliotek, populärvetenskapliga föreläsningar, allmän
idrott samt andra anstalter för folkuppfostran och folkbildning; varjämte skolöverstyrelsen
och närmast dess tolkundervisningsavdelning skall utöva viss ämbetsbefattning
med anstalter för sinnesslöa, vanföra, vanartade och i sedligt avseende försummade
barn samt minderåriga förbrytare.
Enligt förslaget skola samtliga dessa anstalter, de fyra sistnämnda dock endast
i vissa avseenden, stå under överinseende av skolöverstyrelsen och vara underkastade
dess inspektion.
220
Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.
För ifrågavarande ändamål torde det för tillfället vara nog med den allmänna
föreskrift härom, som kommer att inflyta i skolöverstyrelsens instruktion under avdelningen:
äm betsbefattning.
I åtskilliga författningar, såsom stadgan för folkskoleseminarierna i riket den 29
januari 1886, kungörelsen angående anslag av allmänna medel till döv stum skolor den
31 maj 1889, kungörelserna den 18 juni 1910 angående resestipendier och understöd
för studier i kitslig ekonomi, angående resestipendier åt abnormlärare och angående
resestipendier åt lärare vid folkskola seminarierna, kungörelserna den 22 juni 1911
angående resestipendier åt lärare och lärarinnor vid småskolescminarier m. fl. läroanstalter,
angående resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter och
kommunala mellanskolor, och angående resestipendier åt folkskollärare, kungörelserna
den 10 juni 1912 angående understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar, angående resestipendier åt lärarpersonalen vid högre folkskolor,
angående understöd åt äldre behövande folkskollärare, angående understöd åt
äldre behövande små skollärare m. fl., angående ytterligare understöd åt vissa äldre
behövande, från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt understödda småskollärare
in. fl. och angående understöd åt vissa äldre behövande, från folkskollärarnas
pensionsinrältning pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor samt
kungörelserna den 23 september 1912 angående anslag till stipendier åt elever vid
folkhögskolor, angående understöd åt folkhögskolor, angående understödjande av
folkbiblioteksväsendet och angående statsbidrag till uppehållande av för dövstumma
avsedda lantbruksskolor m. fl., är föreskrivet, att vissa ansökningar om anslag, understöd
och stipendier skola direkt eller genom angivna myndigheters försorg insändas
till Kungl. Maj:t.
. Enligt det föreliggande förslaget eller grunderna för detsamma skola dessa ansökningar
insändas till skolöverstyrelsen för att av densamma förberedelsevis behandlas
eller, eventuellt, slutligt avgöras.
De för ^ ändamålet erforderliga föreskrifterna torde kunna utfärdas efter hand,
allteftersom sadant av omständigheterna i övrigt påfordras. Under mellantiden kunna
till Kungl. Maj:t inkomna ansökningar överlämnas till skolöverstyrelsen, att av densamma
handläggas i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts in casu givna föreskrifter.
I åtskilliga författningar och meddelade bestämmelser, såsom stadgan för folkskoleseminarierna
i riket den 29 januari 1886, lagen angående döv stumundervisningen
den 31 maj 1889, stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, stadgan
angående prövning vid under offentlig kontroll stående seminarium för anställning
såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare
vid folkskola den 28 maj 1897, stadgan angående folkundervisningen den 10 december
1897, instruktionen för inspektören över döv stumskolorna den 6 december
1889, instruktionen för folkskoleinspektörer den 11 november 1904, instruktionen
för '' folkhögskoleinspektören den 23 september 1912, samt nådiga cirkulären den 1
juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av vikarie för lärare vid folkskola
eller småskola under tjänstledighet på grund av sjukdom, den 13 juni 1902 angående
utbetalning av statsbidrag till avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola
under tjänstledighet på grund av sjukdom, den 16 juni 1906 angående utbetalning
av statsbidrag för undervisning i slöjd, den 16 juni 1906 angående utbetalning av
statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi, den 14 september 1906 angående statsbidrag
till avlönande av lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor och den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 221
28 juni 1907 angående utbetalning av statsbidrag till högre folkskolor m. fl., är föreskrivet,
att vissa berättelser, redogörelser och uppgifter skola insändas till Kungl. Makt
eller till ecklesiastikdepartementet.
Av det föreliggande förslaget eller grunderna för detsamma framgår, att berörda
berättelser, redogörelser och uppgifter jämväl skola insändas till skolöverstyrelsen.
Erforderliga föreskrifter härom torde böra i sinom tid utfärdas. Intill dess så
skett, böra de i nu stadgad ordning inkomna redogörelserna m. in. genom departementets
försorg hållas skolöverstyrelsen tillhanda.
• .. Enligt förslaget skola en de! berättelser, redogörelser och uppgifter, om vilkas
insändande till central myndighet nu intet är stadgat, insändas till skolöverstyrelsen.
De härför erforderliga föreskrifterna torde böra meddelas.
Enligt förslaget skall skolöverstyrelsens yttrande inhämtas i vissa regeringsärenden.
„ Förslaget i dessa delar torde åtminstone för närvarande icke böra föranleda
någon åtgärd i författningsväg.
Härutöver påkallar förslaget nya bestämmelser eller ändringar i gällande bestämmelser
på följande områden.
Folkskolorna.
Fylligt förslaget skola i folkskolestadgan införas åtskilliga bestämmelser, som nu
pläga införas i reglementena och som äro av mera allmängiltig betydelse, såsom om
lärares tjänstledighet, överlärarinstitutionen vid de större skolorna och det samarbete
mellan lärarna vid dessa skolor, som bör äga rum.
Med de härför erforderliga författningsändringarna torde kunna anstå, till dess
överstyrelsen trätt i verksamhet.
Enligt folkskolestadgan skall förslag till reglemente, sedan lärarpersonalen i
ämnet hörts och kyrkostämman för sin del fattat beslut angående de reglementets bestämmelser,
om vilka det tillkommer stämman att besluta, upprättas av skolrådet och
översändas till domkapitlet, och skall förslaget, för att bliva gällande, av domkapitlet
prövas och godkännas, sedan folkskoleinspektörens yttrande däröver inhämtats.
Enligt det föreliggande förslaget till skolöverstyrelse skola sådana bestämmelser,
som avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, utsöndras ur reglementet och
sammanföras till en författning, benämnd: lokala skolbestämmelser, vilken det skall
tillkomma vederbörande lokala skolmyndighet att uppgöra och fastställa.
Reglementet, åter skall såsom för närvarande, efter vederbörliga beslut av kyrkostämman
och efter lärarpersonalens hörande, uppgöras av skolrådet. I reglementet
skall alltid intagas den för skoldistriktet avsedda läroplanen. Skolrådet skall insända
förslaget till vederbörande inspektör, som skall med eget yttrande överlämna detsamma
till domkapitlet. Domkapitlet skall pröva förslaget och äger att stadfästa detsamma
utom i det fall, att inspektören och domkapitlet äro av olika mening beträffande sådana
bestämmelser, som avse själva undervisningen och därmed närmast sammanhängande
frågor, såsom om läroplan, ordning och tukt, m. m. I detta fäll skall den fråga,
meningsskiljaktigheten gäller, underställas överstyrelsens avgörande.
f-Ft är möjligt, att skolöverstyrelsen kommer att inom den närmare framtiden
väcka fråga om en revision av folkskolestadgan, och det kan ifrågasättas, huruvida
icke med de ändringar däri, som påkallas av det ovan anförda, bör till dess anstå.
222
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.
Emellertid torde åtskillig tid komma att förflyta, innan en sådan revision blir slutförd,
ock under sådana förhållanden torde de nu berörda författningsändringarna böra utan
uppskov vidtagas.
I sammanhang härmed torde, där så befinnes erforderligt, motsvarande ändringar
böra införas i de särskilda, för folkskoleväsendet a vissa orter gällande författningar.
Fortsättningsskolorna.
Enligt nu gällande bestämmelser fastställes läroplan för fortsättningsskola i samma
ordning som läroplan för folkskola.
Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen handlägga frågor rörande berörda skolors
läroplaner.
Bestämmelser härom torde icke behöva utfärdas förr än i sammanhang med den
omorganisation av fortsättningsskolorna, som folkundervisningskommittén ställt i utsikt.
Högre folkskolor.
För närvarande torde icke finnas några allmänna föreskrifter om sättet för anställning
av lärare vid de högre folkskolorna och om dessa lärares disciplinära ställning.
De bestämmelser, som i sådant avseende pläga meddelas i skolreglementena, äro sinsemellan
ganska olika.
Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen i berörda hänseende vid de högre folkskolorna
utöva samma befattning som vid de kommunala mellanskolorna. De sålunda
avsedda, för de kommunala mellanskolorna gällande bestämmelserna äro meddelade i
kungörelse den 8 december 1911.
Denna sak torde böra vara författningsenligt ordnad, innan skolöverstyrelsen
träder i verksamhet.
I kungörelse den 29 oktober 1909 är föreskrivet, att om kommun önskar få
högre folkskola erkänd som kommunal mellanskola, sådant må ske först sedan mellanskolans
undervisningsplan i dess helhet blivit i skolan tillämpad och sedan skolans undervisning
samt lärarnas kompetens blivit av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk
prövade.
Då berörda befogenhet skall överflyttas på skolöverstyrelsen, bör föreskrift lämnas
härom, och torde det för sådant ändamål vara tillräckligt att upptaga de högre folkskolorna
i den här ovan under B) förordade föreskriften om överflyttning av läroverksöverstyrelsens
ämbetsbefattning på skolöverstyrelsen.
Skolor för dövstumma.
I nådigt brev den 4 oktober 1895 är föreskrivet, att rektor vid dövstumlärarseminariet
å Manilla äger antaga elever, sedan chefen för ecklesiastikdepartementet, pa
rektors förslag, bestämt, huru stort antal, som för varje läsår må vid seminariet intagas.
I lagen angående döv stumundervisning en den 31 maj 1S89 är föreskrivet,
att elev vid seminariet å Manilla äger att, efter avslutad seminariekurs, genomgå
provår vid den dövstumskola, som honom av chefen för ecklesiastikdepartementet
anvisas,
att med de elever, som genomgått sådan provårskurs, skall anställas examen
i närvaro av en eller flera av chefen för ecklesiastikdepartementet förordnade sakkunniga
personer, samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 223
att besvär över lärartillsättningar skola prövas av vederbörande domkapitel, vars
utslag kan i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t överklagas.
Samma lag förutsätter, att inseendet över dövstumlärarseminariet å Manilla
skall utövas av styrelsen för det första dövstumskoldistriktet, vilken det enligt lagen
bl. a. åligger att till lärare vid seminariet utse deri eller dem bland dövstumskolans
lärare, som därtill befinnas mest lämpliga.
Som en härtill ansluten tillämpningsbestämmelse torde böra betraktas föreskriften
i berörda nådiga brev den 4 oktober 1895, att tillsynen över seminariet skall åligga
nämnda distriktsstyrelse, vilken äger att med uppmärksamhet följa undervisningens
gång, tillse ordningens upprätthållande och läroinrättningens behöriga förvaltning.
Det föreliggande förslaget till skolöverstyrelse går nu ut på, att skolöverstyrelsen
skall övertaga de funktioner, vilka enligt ovanberörda bestämmelser tillkomma
chefen för ecklesiastikdepartementet, ävensom den tillsyn över dövstumlärarseminariet,
som nu tillkommer styrelsen för det första dövstumskoldistriktet, varjämte skolöverstyrelsen
skall dels upptaga och pröva besvär över lärartillsättningar vid dövstumskolorna,
dels deltaga i handläggning av frågor om förordnande av lärare vid seminariet.
Som synes, påkallar flertalet av dessa förslag ändring i lagen angående dövstmnundei:visningen.
Denna fråga skall ytterligare behandlas här nedan.
Skolor för blinda.
I stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896 är kungjort, att rektor
vid blindinstitutet förordnas av Kungl. Maj:t, sedan direktionen avgivit förslag, att
rektor vid förskolan i Växjö förordnas av skolans styrelse, samt att lärare och lärarinnor
vid dessa anstalter förordnas av vederbörande direktion och skolstyrelse.
Enligt det föreliggande förslaget skall skolöverstyrelsen avgiva förord vid tillsättning
av rektor vid institutet, efter lokalstyrelsens hörande tillsätta rektor vid förskolan
i Växjö samt upptaga och pröva besvär i fråga om tillsättning och entledigande
av lärare samt lärares tjänstledighet och förordnande av vikarier.
För ändamålet erforderliga ändringar torde böra vidtagas i nämnda författning.
I samma stadga är vidare föreskrivet, att institutets direktion äger att från de
särskilda skolråden i landets församlingar varje år bekomma fullständig förteckning
på alla inom församlingen befintliga blinda under tjugo år med uppgift på deras
hemort och ålder, ävensom att, om till direktionens kunskap kommer, att blint barn
finnes, som icke erhåller nöjaktig undervisning, direktionen äger giva detta vederbörande
skolråd tillkänna för den åtgärd, som enligt lagen angående blindundervisningen
på skolrådet ankommer.
Den centralstyrelsefunktion, som sålunda påvilar direktionen för institutet, synes
böra överflyttas på skolöverstyrelsen, och torde stadgan böra undergå härför erforderlig
ändring.
Folkskoleseminarierna.
Enligt stadgan för folkskoleseminarierna i riket den 29 januari 1886 med
senare vidtagna ändringar utnämnes eller förordnas rektor vid folkskoleseminarium
av Kung], Magt, sedan domkapitlet avgivit förslag; övriga lärare utnämnas, resp. förordnas
av domkapitlet.
Enligt det föreliggande förslaget skall skolöverstyrelsen avgiva förord vid ut
-
224
TI
4
Kungl.^Maj.is Nåd. Propositioit^Nr 204.™§l|jj
nämning eller förordnande av rektor och förslag vid tillsättning av adjunkter, vilka
hädanefter skola utnämnas av Kungl. Maj:t, ävensom tillsätta lärare i övningsämnen
och lärare i övningsskolorna, i vissa fall förordna vikarier och extra lärare samt besluta
angående tjänstledighet.
Därest det kan förväntas, att den allmänna revision av seminariestadgan, som
påkallas av den förestående seminariereformen, blir genomförd under de första månaderna
av år 1914, torde med nu berörda ändringar i stadgan höra till dess anstå.
För närvarande avgöras ärenden rörande seminarielärares uppflyttning i högre
lönegrad av Kungl. Maj:t.
Enligt förslaget skola sådana ärenden avgöras av skolöverstyrelsen.
Någon föreskrift härom torde icke vara omedelbart påkaliad, då överstyrelsens
yttrande över vid årsskiftet 1913—1914 inkomna ansökningar kan i remissväg inhämtas.
Den disciplinära myndigheten över lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna utövas
för närvarande av domkapitlen.
Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen till viss utsträckning handlägga ärenden
rörande fel och försummelser i tjänsten av rektor och lärare vid folskoleseminarium.
Därest närmare bestämmelser härom icke anses böra intagas i instruktionen för
skolöverstyrelsen, torde med sakens ordnande kunna anstå till den i utsikt ställda
revisionen av seminariestadgan.
Genom kungörelse den 17 maj 1912 förordnade Kungl. Maj:t, i likhet med
vad liera föregående år ägt rum, dels att kvinna, som avlagt de för behörighet till
ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk stadgade akademiska lärdomsprov och
som ville under näst följande läsår genomgå provårskurs vid folkskoleseminariet i
Stockholm, skulle till chefen för ecklesiastikdepartementet ingiva ansökan därom, dels
ock att bemälde departementschef skulle äga meddela erforderliga bestämmelser rörande
provårskursens anordning.
Om motsvarande stadgande avseende läsåret 1914—1915 utfärdas, torde böra
iakttagas, att de befogenheter, som sålunda tillagts chefen för ecklesiastikdepartementet,
överflyttas på skolöverstyrelsen.
SmåsTtoleseminarierna.
I kungörelse den 28 maj 1897 är föreskrivet, att under offentlig kontroll ställt
småskoleseminarium skall vara underkastat den inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet
kan finna gott föreskriva, samt att prövningen vid sådant semirium
skall förrättas i närvaro av en utav chefen för ecklesiastikdepartementet förordnad
sakkunnig person.
Då skolöverstyrelsen skall äga att förordna och entlediga inspektörer samt förordna
censorer vid ifrågavarande seminarier, bör berörda författning ändras i överensståmmelse
iiäriiiGcl.
Enligt nådiga brev den 19 april 1875 angående småskoleseminariet i Haparanda
och den 21 maj 1875 angående småskoleseminariet i Murjek utövas inseendet över
dessa läroanstalter av vederbörande domkapitel.
Enligt det föreliggande förslaget skola i fråga om nämnda seminariers ställning
i administrativt hänseende i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som beträffande
folkskoleseminarierna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 225
Med utfärdandet av härför erforderliga föreskrifter torde kunna anstå, till dess
skolöverstyrelsen trätt i verksamhet.
Folkskoleinspektionen.
För närvarande torde icke finnas någon föreskrift angående sättet för folkskoleinspektörernas
tillsättning, entledigande och tjänstledighet samt förordnande av vikarier.
Ärenden rörande dessa frågor avgöras av Kungl. Maj:t.
Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen i överensstämmelse med givna föreskrifter
handlägga ärenden av ifrågavarande art.
Ätt ett allmänt stadgande av detta innehåll bör inflyta i instruktionen för skolöverstyrelsen,
är klart. Frågan vad därutöver skall åtgöras i författningsväg är något
komplicerad. Den period, för vilken de nu fungerande folkskoleinspektörerna äro förordnade,
löper ut med år 1913. Av flera skäl, särskilt med hänsyn till de nya inspektörernas
rätt till tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad, böra dessa vara
tillsatta före ingången av år 1914. Skolöverstyrelsen kan alltså icke komma i tillfälle
att deltaga i handläggningen av ifrågavarande ärenden. Måhända kan saken ordnas på
följande sätt. I god tid före slutet av år 1913 kungöras folkskoleinspektörstjänsterna till
ansökan lediga. Sedan ansökningarna inkommit till Kungl. Maj:t, överlämnas de för
vederbörlig åtgärd till läroverksöverstyrelsen, vilken genom Kungl. Maj:ts beslut förstärk
es genom adjunktion av på detta område sakkunniga män. Och synas härvid de
personer, som vid denna tid torde hava erhållit nådigt förordnande att vara ledamöter
av skolöverstyrelsens folkundervisningsavdelning, böra komma i åtanke. En sålunda
förstärkt läroverksöverstyrelse torde även i andra avseenden befinnas vara en lämplig
övergångsform mellan den nuvarande läroverksöverstyrelsen och den blivande skolöverstyrelsen.
Några särskilda föreskrifter om skolöverstyrelsens ämbetsbefattning med anstalter
för sinnesslöa, vanföra, vanartade och i sedligt avseende försummade barn samt minderåriga
förbrytare, utöver de principiella stadganden som komma att intagas i instruktionen,
torde icke böra utfärdas, innan skolöverstyrelsen trätt i verksamhet.
D) Andra anstalter.
Enligt nådigt brev den 23 november 1906 skall kanslern för rikets universitet
till överstyrelsen för rikets allmänna läroverk insända av vederbörande universitetsoch
högskolemyndigheter upprättade förteckningar över lönetursberättigade docenter
vid universiteten, Stockholms högskola och Göteborgs högskola.
Föreskrift torde böra meddelas därom, att berörda förteckningar skola insändas
till skolöverstyrelsen.
I stadgan för gymnastiska centralinstitutet den 13 juli 1887, sådan denna lyder
enligt kungörelse den 6 juli 1906, är föreskrivet, att den av Kungl. Maj:t förordnade
inspektören för gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet samt enskilda läroanstalter, som stå under överstyrelsens för rikets
allmänna läroverk överinseende, skall över verkställda inspektioner avgiva berättelse
till bl. a. överstyrelsen för rikets allmänna läroverk.
Enligt samma stadga tillhör det direktionen över gymnastiska centralinstitutet
att hava överinseende över gymnastikundervisningen vid bl. a. folkskolor och folkskoleseminarier.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.)
29
226
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.
Eu stadgeändring bör vidtagas av innehåll, att dels skolöverstyrelsen övertager
läroverksöverstyrelsens funktioner i fråga om gymnastikundervisningen vid de allmänna
läroverken och övriga här ovan angivna läroanstalter, dels de till folkundervisningen
hörande anstalterna i avseende å gymnastikundervisningen komma i samma administrativa
ställning till skolöverstyrelsen som de allmänna läroverken.
Enligt reglementet för sjökrigsskolan den 28 april 1911 skall en ledamot av
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk vara bisittare i kommissionen för antagande
av sjökadetter.
Den av skolöverstyrelsens upprättande påkallade ändringen i reglementet torde
böra vidtagas.
I reglementet för lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
den 8 december 1911 är föreskrivet, att överstyrelsen för rikets allmänna läroverk,
domkapitlen och övriga i reglementet avsedda läroverksstyrelser skola före den t
februari varje år meddela kassans direktion fullständig uppgift å de förändringar,
som i avseende på tillträde till och avgång från tjänst under föregående år inträffat
med lärarpersonalen vid de underlydande läroanstalterna, ävensom tiden, då förändringarna
ägt rum.
Föreskrift torde böra utfärdas därom, att berörda åliggande, i vad det avser
läroverksöverstyrelsen och domkapitlen, skall överflyttas på skolöverstyrelsen.
I samma reglemente är föreskrivet, dels att kassans direktion skall i början av
varje år erinra överstyrelsen för rikets allmänna läroverk om förrättande av val av revisorer,
dels att överstyrelsen skall, när nytt allmänt läroverk inrättas, till Kungl.
Maj:t avgiva förslag i fråga om den valkrets, det nya läroverkets personal skall
tillhöra.
Reglementet torde böra ändras så, att skolöverstyrelsen i berörda hänseenden
träder i läroverksöverstyrelsens ställe.
Enligt kungörelsen angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid
enskilda läroanstalter den 23 december 1910 skola dels direktionen för lärarinnornas
pensionsanstalt i början av varje år erinra överstyrelsen för rikets allmänna läroverk
om förrättande av val av revisorer, dels nämnda överstyrelse årligen föranstalta om
val av två revisorer och suppleanter för dem, varjämte överstyrelsen äger medgiva, att
pensionsberättigad lärarinna må kvarstå i tjänst viss tid utöver den för skyldighet att
avgå från tjänsten stadgade levnadsåldern.
Författningen torde böra ändras, så att skolöverstyrelsen i berörda hänseenden
träder i stället för läroverksöverstyrelsen.
De sålundade förordade nya bestämmelserna och ändringarna i gällande bestämmelser
kunna härledas ur endera av följande grunder:
1. Skolöverstyrelsen träder i läroverksöverstyrelsens ställe såsom överstyrelse
för de allmänna läroverken och närstående läroanstalter.
2. Hos skolöverstyrelsen uppsamlas en del befogenheter i avseende å folkundervisningsväsendet,
som hittills, i brist på överstyrelse, varit spridda och fördelade på
lokala styrelser, distriktsstyrelser, ecklesiastikdepartementet och dess chef samt Kungl.
Maj: t.
227
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 204.
Härefter torde den frågan böra upptagas, i vad mån Riksdagens medverkan påkallas
för utfärdandet av de sålunda närmast erforderliga föreskrifterna.
Såsom ovan antytts, bör instruktionen för skolöverstyrelsen innehålla en allmän
föreskrift om de anstalter, som skola stå under dess överinseende och vara underkastade
dess inspektion. Om det föreliggande förslaget varder av Riksdagen godkänt,
torde denna föreskrift kunna utfärdas i administrativ väg, utan hinder därav, att den
i något fall kommer att avse anstalt, rörande vilken Kungl. Magt med Riksdagen
beslutat, att den skall stå under inseende av viss lokal- eller distriktsstyrelse.
Ovan har vidare anförts, att föreskrift bör utfärdas därom, att den ämbetsbefattning
med vissa anstalter, som nu tillkommer läroverksöverstyrelsen, skall utövas av
skolöverstyrelsen.
Under ovan angivna förutsättning torde även detta stadgande kunna utfärdas i
administrativ väg, utan hinder därav, att det berör befogenheter, som Kungl. Maj:t med
Riksdagen tillagt läroverksöverstyrelsen.
Såsom ovan anförts, påkallar det föreliggande förslaget vissa ändringar i lagen
angående dövstumundervisningen den Bl maj 1889. Denna lag har tillkommit på
följande sätt. I proposition till 1889 års Riksdag med bifogat förslag till förordning
angående dövstumundervisningen begärde Kungl. .Majtf Riksdagens yttrande
över författningsförslaget och föreslog tillika Riksdagen att antaga vissa uppräknade
paragrafer därav. I underdånig skrivelse den 15 maj 1889 anförde Riksdagen bl. a.,
att enligt dess åsikt jämväl andra delar av förslaget, såsom innefattande närmare bestämmelser
rörande den kommunala verksamheten för ifrågavarande ändamål, vore av
beskaffenhet, att Riksdagen icke borde inskränka sig till att över dem avgiva ett yttrande,
samt att övriga stadganden syntes på de andra i mer eller mindre mån inverka,
vadan Riksdagen ansåge sig böra fatta beslut över förslaget i dess helhet. Och tillkännagav
Riksdagen, att den för sin del antagit en den underdåniga skrivelsen åtföljd
lag angående dövstumundervisningen. Denna författning utfärdades genom nådigt beslut
den 31 maj 1889. I ingressen yttrade Kungl. Mai:'', att sedan Riksdagen för sin
del antagit förslag till lag angående dövstumundervisningen, Kungl. Maj:t, som godkänt
nämnda förslag, funnit gott stadga i överensstämmelse därmed.
Såväl det sätt, på vilket denna författning tillkommit, som ock den omständigheten,
att den innehåller eu mängd stadganden, som eljest anses vara av rent administrativ
natur, såsom exempelvis angående villkoren för behörighet till lärartjänster,
formerna för tillsättning av sådana tjänster, kunskapsfordringarna för inträde vid seminariet
och de vitsord, med vilka elevs kunskaper skola bedömas o. s. v., hava föranlett
meningsskiljaktigheter angående berörda författnings karaktär i de delar därav, som
icke blivit underställda Riksdagens beslut.
Om författningen i dess helhet har karaktären av en av Kungl. Maj:t och Riksdagen
gemensamt stiftad lag, bör för genomförande av de ändringar däri, som föranledas
av förslaget till skolöverstyrelse, förslag om lagändring föreläggas Riksdagen.
Då emellertid den synbarligen i sakens egen natur icke grundade inskränkning
i Kungl. Maj:ts handlingsfrihet, som blir en följd av en sådan uppfattning, försvårar
förvaltningen på ifrågavarande område och lägger hinder i vägen för dess smidiga
anpassning efter växlande förhållanden*) samt det kan antagas, att dessa svårigheter
*) Sålunda skulle exempelvis frågor rörande införande av ett nytt ämne vid seminariet
eller ändring i betygsbeteckningarna eller ansökan om dispens från kunskapsfordringarna
för inträde vid seminariet behöva underställas Riksdagen.
228
''Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.
skola starkare framträda, om en kraftigare medverkan från centraladministrationen
kommer att giva ökad fart år reformsträvandena, torde författningen i fråga böra underkastas
revision i det syftet, att de bestämmelser, som avse ålägganden för enskilda
och menigheter eller eljest äro av konstitutiv natur, sammanföras i en lag, som
beslutas av Konungen och Riksdagen, och de bestämmelser, som äro av administrativ
natur, sammanföras i en stadga, som beslutas av Kungl. Maj:t, såsom fallet är med bestämmelserna
angående blindundervisningen.
I avbidan på en sådan anordning, som icke lärer kunna genomföras under nu
pågående Riksdag, torde med de här ovan ifrågasatta, av förslaget till skolöverstyrelse
påkallade ändringarna i lagen böra anstå. Därest så varder förhållandet, skulle överstyrelsens
ämbetsbefattning med dövstmnundervisningen till en början inskränka sig
till inspektion och inhämtande av kännedom om läroanstalternas verksamhet samt avgivande
av utlåtande i regeringsärenden rörande denna undervisning.
Här ovan har slutligen blivit framhållet, att den rätt till löneturs- och pensionsberäkning,
vilken enligt kungörelse den 18 juni 1910 tillkommer ordförande och ledamot
i läroverksöverstyrelsen, bör tilläggas chef för och ledamot av skolöverstyrelsen.
Frågan härom torde böra föreläggas Riksdagen.
Stockholm den 3 april 1913.
Vördsammast
Per Elof Lindström.
opaginerad Kontrollera mot PDF
INNEHÅLL:
Sid.
Historisk återblick ................................................................................................ 4
1. Skolöverstyrelsens behörighet ........................................................................... 10
2. Mellaninstansernas behövlighet och beskaffenhet...........................................j.... 38
3. Skolöverstyrelsen och folkskolorna ..................................................................... 52
1) Den lokala administrationen........................................................................ 55
2) Administrationen å mellanstadiet eller i mellaninstanserna ..................... 55
3) Den centrala administrationen..................................................................... 59
4. Skolöverstyrelsen och folkskoleväsendet på särskilda orter................................. 74
1) Folkskoleväsendet i Stockholm .................................................................. 74
2) » » Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala och Lund... 76
3) Lapska skolväsendet i nordligaste Sverige ................................................ 77
4) Finska » » » » ................................................ 78
5. Skolöverstyrelsen och fortsättningsskolorna......................................................... 79
6. » »de högre folkskolorna ...................................................... 86
7. » »de kommunala mellanskolorna.......................................... 88
8. » » abnormskolorna.................................................................. 89
1) Läroanstalterna för dövstumma och blinda................................................ 89
2) Anstalter för sinuesslöa................................................................................. 97
3) » » vanföra.................................................................................... 99
4) Uppfostringsåtgärder för vanartade och i sedligt avseende försummade
barn samt minderåriga förbrytare............................................................ 99
9. Skolöverstyrelsen och lärarutbildningen............................................................... 102
1) Folkskoleseminarierna ................................................................................. 102
2) Småskoleseminarierna.................................................................................... 105
3) Fortbildningskurser....................................................................................... 107
10. Skolöverstyrelsen och folkbildningsrörelsen i allmänhet ................................. 108
11. Skolöverstyrelsens förhållande till kristendomsundervisning och kyrka............ 114
12. Översikt över skolöverstyrelsens uppgifter med avseende å folkundervisnings
väsendet
............................................................................................................ 126
1) Det egentliga folkskoleväsendet.................................................................. 127
2) Fortsatt undervisning.................................................................................... 128
3) Abnormundervisningen .............................................................................. 129
4) Utbildningen av de för folkskoleväsendet erforderliga lärarkrafterna...... 131
5) Folkbildningsåtgärder i övrigt......................... 132
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sid.
13. Skolöverstyrelsens gemensamhet för lägre och högre skolor ........................... 133
14. Skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet ................................................ 141
15. Skolöverstyrelsens organisation och arbetssätt ................................................... 142
16. Skolöverstyrelsens kansli .................................................................................... 183
17. Kostnader för skolöverstyrelsen........................................................................... 187
Departementschefens hemställan........................................................................... 210
Bilagor .................................................................................................................. 211
Stockholm, Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B., 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.