Sök i Ratio Lex

Angående utvidgande av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk till en överstyrelse för skolväsendet i riket

1913-04-03 · 230 sidor, varav 218 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 218 av 230 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:204, Angående utvidgande av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk till en överstyrelse för skolväsendet i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående utvidgande

av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk till

en överstyrelse för skolväsendet i riket; given Stockholms

slott den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

staten för år 1914 för en för rikets skolväsen gemensam skolöverstyrelse

och de för åtnjutande av i sagda stat upptagna nya avlöningsförmåner

av departementschefen föreslagna villkoren och bestämmelserna

samt för tillämpning av samma stat ej mindre medgiva, att de för

överstyrelsen för rikets allmänna läroverk å ordinarie stat tillgängliga

samt de å extra stat för år 1914 äskade medlen må användas för motsvarande

ändamål inom skolöverstyrelsen, än även på extra stat för år

1914 anvisa ett belopp av 105,795 kronor;

dels ock medgiva,

ej mindre att vad i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående

viss löneturs- och pensionsberäkning för medlem av överstyrelsen för rikets

allmänna läroverk är i berörda hänseende stadgat angående tillförordnad

rektor vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, som förordnats

att vara ordförande eller ledamot i nämnda överstyrelse, även skall gälla

tillförordnad rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller

folkskoleseminarium, vilken förordnats att vara chef för eller ledamot i

skolöverstyrelsen;

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

än även att de av Riksdagen år 1912 av förslagsanslaget till understödjande

av folkbiblioteksväsendet anvisade arvodena till två bibliotekskonsulenter

inom ecklesiastikdepartementet må utgå utan hinder därav, att

sagda konsulenter fullgöra huvudparten av sitt arbete inom skolöverstyrelsen.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 204.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit

Riksdagen att i avbidan på proposition rörande inrättandet av en

överstyrelse för skolväsendet i riket för ändamålet beräkna å ordinarie stat

ett belopp av 115,000 kronor. I det vid statsverkspropositionen fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 14 januari

1913 omförmälde jag, att förslag i ämnet införväntades från folkundervisningskommittén.

Sedan denna i ett den 20 december 1912 dagtecknat

betänkande avgivit berörda förslag samt vederbörande yttrat sig

däröver, föreligger ärendet nu i sådant skick, att detsamma kan underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Utvidgning a

överstyrelsen

för riket

allmänna

läroverk till

en skolöverstyrelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

A

Innan jag närmare ingår på kommitténs förslag och de däröver avgivna

yttrandena, anser jag mig böra förutskicka en kortfattad

Historisk återblick

på den utveckling, hithörande frågor tidigare haft i vårt land.

Den offentliga skolan har i vårt land från början i huvudsak vuxit

upp under kyrkans hägn, och även sedan kyrkan genom reformationen kommit

i beroende av staten, hava kyrkans organ i stort sett långt fram i tiden

fortfarande fått utgöra skolans styrelse. Väl har därbredvid alltsedan år

1626 kanslikollegium, och längre fram dess efterföljare, den år 1809 inrättade

och år 1833 upplösta kanslistyrelsen haft om händer inseendet över skolorna.

Men såsom en verklig fackmässig överstyrelse med kontrollerande

och ledande inflytande vid sidan av eller över de kyrkliga myndigheterna

kom detta ämbetsverk icke att i regeln tjänstgöra och kunde

det knappast heller. Skolan var alltså på det närmaste förknippad med

kyrkan, och den måste bliva det, så länge dess huvudsakliga uppgift ansågs

vara att utbilda prästämnen eller — vad folkundervisningen vidkom —

att förhjälpa ungdomen till bättre kristendomskunskap. De äldre försöken

att förskaffa skolorna eu verksam central överledning äro därför på

det närmaste sammanknutna med planerna på en överstyrelse för kyrkan;

den alltifrån Gustav Adolfs tid uppdykande tanken på en ecklesiastik överstyrelse,

ett consistorium general, avsåg sålunda att organisera en för

kyrka och skola gemensam ledning.

Emellertid vidgades småningom skolans uppgifter allt mer utöver de

rent religiöst-kyrkliga uppgifterna. Särskilt under 1700-talet gjordes

från skilda håll gällande, att skolan skulle tillgodose även ämbetsverken

och de borgerliga yrkena med utbildade ämnessvenner. Reformkraven

hade emellertid svårt att vinna gehör, och vid århundradets slut framställdes

de därför med fördubblad styrka, samtidigt med att starka klagomål

över skolväsendets brister förspordes. Det är därför säkerligen ingen

tillfällighet, att vid 1800-talets början en första ansats gjordes att förskaffa

vårt skolväsende en verklig, i viss mån sakkunnig överledning, nämligen

genom det år 1801 i samband med upplösningen av det gamla kanslikollegium

inrättade kansler sgillet. Detta kanslergille bestod från början

av de tre universitetskanslererna, ärkebiskopen, kansliråden Adlerbeth och

Rosenhane samt överhovpredikanten Lehnberg, och blev senare förstärkt

med ytterligare några personer i egenskap av »korrespondenter i orterna».

Kanslersgillet skulle bland annat hava överinseende över skolor

och akademier, underrätta sig om, hur undervisningen vid skilda läro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

anstalter bedrevs, övervaka, att gällande författningar efterlevdes, samt till

Kungl. Maj:t ingiva förslag om undervisningsverkens förbättring. Särskilt

anmärkningsvärt är, att denna styrelse skulle under sin ledning hava alla

undervisningsverk; det betonades, att detta var anordnat »till ernående av

ett fullkomligt sammanhang i hela uppfostringsverket och till avhjälpande

av de brister, som visade sig i detta angelägna verk och kunde härflyta

från en delad uppsikt över detsamma». Denna anordning var för övrigt

en naturlig följd av det föregående pedagogiska meningsbytets tydliga

strävan att se hela uppfostringsfrågan i ett enhetligt sammanhang, framför

allt från synpunkten av vikten att genom skolor av skilda typer och

utgreningar planmässigt tillgodose skilda samhällsklassers och yrkens bildningsbehov.

Det behov av en gemensam överledning för hela uppfostringsverket, som

med kanslersgillets tillkomst i någon mån tillfredsställts, tog sig vid denna

tidpunkt även uttryck i ett förslag till en organisation i stort av undervisningsväsendets

styrelse. Den bekante skolmannen G. A. Silverstolpe

framförde nämligen en dylik tanke, enligt vad nyligen tillgängliga handlingar

utvisa, i ett till kanslersgillet år 1802 inlämnat memorial om skolväsendets

reformerande. Han hävdade, att orsaken till all oreda inom uppfostringsväsendet

låg i styrelsens fördelning på flera håll, på kanslerer,

biskopar och konsistorier, samt framhöll, att »för dessa åtskilliga fysiska

eller moraliska styrande personer har ingen föreningspunkt varit utstakad»,

varför hela uppfostringsverket »så till grundsatser som till författningar

blivit blott fragmentariskt». Till botande av denna brist föreslog han inrättande

av ett kollegium för upp fostring sverken, likställt med övriga

riksens kollegier. Detta kollegium skulle bestå av akademiernas kansler

och en deputerad professor för var akademi, som årligen skulle ombytas,

samt i övrigt av »ett efter behovet lämpat antal ledamöter».

Den begynnande utveckling till bildande av en även gentemot Kungl.

Maj:t i viss mån fristående central skolstyrelse, som med kanslersgillet

förelåg, blev avbruten genom dess år 1809 timade upplösning i samband

med inrättandet av en ecklesiastik expedition och kanslikollegiets återupplivande

i form av kanslistyrelse. Men behovet av en sakkunnig skolledning,

särskilt med hänsyn till det trängande reformarbetet, var fortfarande

starkt — därom vittnar bland annat ett av Silverstolpe vid 1810

års Riksdag framlagt förslag, att statssekreteraren för ecklesiastikärenden

till sitt biträde vid undervisningsärendens behandling skulle hava två professorer

och två läroverkslärare, som alla årligen borde ombytas — och

det framtvingade snart i viss mån en tillfällig ersättning för vad kanslersgillet

varit ämnat att bliva i de under 1810- och 1820-talen arbetande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

uppfästning skommittéerna, den första tillsatt år 1812 och år 1825 avlöst

av den s. k. stora uppfostringskommittén, vilken år 1828 hade slutfört

sitt arbete. Den förstnämnda kommittén hade närmast till uppgift

läroverkens reformerande, men även folkundervisningen blev föremål

för dess överläggningar. Den senare, »stora» kommittén behandlade i ett

sammanhang hela undervisningsväsendet och föreslog i sitt brett anlagda

betänkande från enhetliga synpunkter reformer av folkskolorna, elementarläroverken,

universiteten och tillämpningsskolorna.

Ur den förra kommitténs arbeten och på grund av de erfarenheter, som

därunder vunnits, framkom även en första antydan till en mer stadigvarande

ledning av reformarbetet på skolväsendets område, nämligen den

s. k. skolrevisionen. Denna institution föreskrevs i 1820 års skolordning. Den

bestod av statssekreteraren vid ecklesiastikexpeditionen, såsom ordförande,

en ständig sekreterare, en professor från något av rikets universitet samt

fyra gymnast- och skollärare, utsedda från stiften, varjämte biskoparna

hade däruti säte och stämma, när de kommo tillstädes. Skolrevisionen

skulle sammanträda vart tredje år och hade att granska från läroverken

inkomna uppgifter, betänkanden och handlingar samt att till Kungl. Maj:t

avgiva berättelse över läroverkens tillstånd och om utvägar till deras ytterligare

förbättring. Skolrevisionen var sålunda från början närmast avsedd

för läroverken, och dess överläggningar gällde också, de gånger den sammanträdde,

nämligen åren 1824, 1832 och 1843, dessa. Emellertid hemställde

den stora uppfostringskommittén, att revisionen borde på samma

sätt granska även folkskolornas »författning och behov». Kommittén fasthöll

alltså även härutinnan vid kravet på den enhetligare behandling av

uppfostringsväsendet, som så starkt gjorts gällande i kommitténs eget arbete.

Denna hemställan ledde dock icke till önskad åtgärd, och skolrevisionen

kom sålunda ännu en tid framåt att tjänstgöra som en styrelse

för elementarläroverken enbart.

Emellertid visade sig den form av läroverksstyrelse, som i skolrevisionen

förelag, vara alltmer otillfredsställande. Och jämsides därmed

trängde sig folkskolan, framför allt med folkskolestadgan av år 1842, allt

mera i förgrunden och krävde, även den, ett verkligt centralt organ. Vid

skolrevisionens sammanträde år 1843 framställdes av densamma ett förslag

till organiserande av starkare central skolledning, vilket förslag närmast

tog sikte på läroverkens behov men även sades avse »det så högst viktiga

undervisningsverket i hela dess omfattning». Revisionen föreslog, att de

meddelanden angående läroverken, vilka förut insänts till revisionen för

bearbetning, nu skulle årligen lämnas till ecklesiastikdepartementet. Då

dessa meddelanden säkerligen skulle giva anledning till »ömsesidiga råd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

plägningar, hem ställanden och förslag uti allt, vad läroverken rörer», krävdes

inom departementet anordnandet av en »närmare och omständligare

tillsyn» över undervisningsverket, och revisionen föreslog till den ändan

inrättandet av »en särskild avdelning av ecklesiastikdepartementet med

egen byråchef samt nödigt biträde av i undervisningsväsendet erfarna

och kunniga män». Skolrevisionen skulle därmed ej avskaffas. Men den

borde ej sammanträda oftare än vart tionde år och föreslogs få en från

skolsynpunkt mer representativ och fyllig sammansättning; den skulle

bestå av alla eforer, såvida de ej, »på anmälda lagliga förfall», av Kungl.

Maj:t frikallades, pastor primarius i Stockholm, en professor från vartdera

av rikets universitet samt »en från läroverken i varje stift och från

Stockholms stads läroverk vald ledamot». Skolrevisionen borde själv välja

sin ordförande.

Såväl förslaget om sakkunniga biträden åt byråchefen som hemställan

om skolrevisionens fortvaro i något förändrat skick giva vid handen, att

härmed avsågs icke blott att anskaffa ökad arbetskraft för ärendenas formella

beredning inom ecklesiastikdepartementet utan även en undervisningsväsendet

sakligt övervakande och styrande central ledning. Förslaget

upptogs icke omedelbart men togs i viss mån till utgångspunkt för ett förslag

om en gemensam centralstyrelse för samtliga undervisningsverk, vilket av

chefen för ecklesiastikdepartementet F. 0. Silfverstolpe år 1847 framställdes.

Den sålunda föreslagna centralstyrelsen borde bestå av tre ständiga

och tre för ett år i sänder förordnade ledamöter. Med styrka betonade

förslagsställaren behovet av enhet och överensstämmelse i undervisningsverkens

organisation. Förslaget undansköts emellertid, och Kungl. Maj:t

stannade vid den mer tillfälliga åtgärden att hos Riksdagen äska ett anslag

å 3,000 riksdaler banko för bekostande av det biträde, som komme

att till skolväsendets ordnande av tillkallade sakkunniga äskas.

Två vägar voro sålunda utpekade för lösningen av frågan om en överledning

för skolväsendet: den ena ett inbyggande i ecklesiastikdepartementet

av en byra, vilken både skulle omhänderhava ärendenas beredning

och föredragning samt därjämte utöva en övervakande och initiativtagande

ledning av skolväsendet, den andra den genom kanslersgillet en gång inslagna

med en fristående, bredare organiserad styrelse.

Under den närmast följande tiden hölls tanken på en fristående centralstyrelse

uppe genom vid flera tillfällen väckta motioner. Den fördes

fram i form av förslag om upprättande av ett »ecklesiastikkollegium»

för både kyrka och skola, vilka förslag på grund av deras vittsvävande

karaktär delvis möttes av stark kritik. Under tiden avhjälptes på Kungl.

Maj:ts initiativ det mest trängande behovet genom anställandet år 1856

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

av en särskild expeditionssekreterare inom departementet för handläggningen

av ärenden rörande allmänna uppfostran och undervisningen. Därmed

voro de huvudsakliga riktlinjerna tillsvidare för framtiden givna.

Domkapitlen, vilka genom 1842 års folkskolestadga fått sig av staten ålagd

den närmaste tillsynen över folkskoleväsendet, fingo för de följande årtiondena,

jämte i viss mån länsstyrelserna och den år 1860 inrättade folkskoleinspektionen,

en väsentlig andel av ansvaret för skolväsendets ledning. Och

inom ecklesiastikdepartementet ledde ärendenas växande mängd redan genom

beslut av Riksdagen åren 1860—.1862 till upprättandet av en särskild folkskolebyrä

vid sidan av eu numera till det högre undervisningsväsendet

begränsad byrå. Därmed blev en dualism i ledningen av skolväsendets

båda huvudgrenar för lång tid fastslagen. Men en verklig ledning, om

ock med tiden allt mer otillräcklig, var dock anordnad, ty de båda byråcheferna

hade jämlikt sina instruktioner till uppgift både att genom inspektioner

öva tillsyn över skolväsendet och att taga initiativ till behövliga

reformer.

Under de följande årtiondena hava kraven på överledning litet emellan,

ehuru på olika vägar, gjort sig gällande, och i allmänhet hava därvidlag

läroverkens och folkskolornas behov betraktats fristående från varandra.

På båda hållen har otillräckligheten i den förefintliga överledningen tagit

sig uttryck i ofta återkommande särskilda kommittéer och utredningar

med tillfälligt anlitade arbetskrafter, därvid de läroverken och folkskolorna

berörande frågorna alltid behandlats från varandra skilda.

För läroverkens del framfördes kravet på en överstyrelse med en ingående

motivering av 1882 års läroverkskommitté. Den föreslagna styrelsen

tänktes omfatta endast de allmänna läroverken; kommittén omnämnde

dock, tydligen under intryck av statsrådet Silfverstolpes framställning av

år 1847, alternativet med en för folkskola och läroverk gemensam överstyrelse

men sköt detta alternativ åt sidan under motivering, att kommittén

icke ansåg det tillkomma densamma att taga en dylik lösning

i övervägande. Förslaget lämnades för tillfället utan beaktande, men

ett par årtionden senare togs frågan ånyo upp, dels reservationsvis inom

den år 1898 tillsatta läroverkskommittén, dels i kungl. proposition vid

1904 års Riksdag, vilken Riksdag medgav upprättande av en fristående

överstyrelse för de allmänna läroverken, för vilken instruktion sedan utfärdades

den 28 oktober samma år.

Jämsides med de sålunda slutligen med framgång krönta strävandena

att förskaffa de allmänna läroverken en verksam central styrelse löpa likartade

strävanden att ävenledes förstärka folkskolans ledning. I proposition

till 1891 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t sålunda tillsättande av en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

omedelbart under ecklesiastikdepartementet ställd tjänsteman med framstående

duglighet och erfarenhet i folkskoleväsendet, vilken skulle tjänstgöra

såsom överinspektör över folkskoleväsendet. Han skulle öva högsta inseendet

över folkskoleinspektionen och själv vara inspektör över seminarierna, varjämte

han skulle, där sådant påkallades, biträda departementschefen vid

beredning av ärenden rörande folkundervisningen av uteslutande eller övervägande

pedagogisk art och alltså i det hela inom departementet särskilt

företräda den pedagogiska sakkunskapen. Förslaget föll på Andra kammarens

motstånd, till stor del på den grund, att chefen för folkskolebyrån

ansågs böra själv vara skolman och själv i huvudsak fullgöra nämnda åligganden.

Men detsamma gav anledning till beviljande av anslag år 1893

till gottgörelse åt annan tjänsteman inom departementet, vilken skulle

frigöra chefens arbetskraft genom att å folkskolebyrån till föredragning

bereda besvärsmål och en del andra administrativa mål.

Sedan en särskild styrelse för de allmänna läroverken år 1904 inrättats,

har frågan om ett starkare centralt organ för folkundervisningen

åter gjort sig påmind. Från Sveriges allmänna folkskollärarförening har

en nära nog enstämmig mening genom verkställd omröstning i denna riktning

tagit sig uttryck, och det 14:e allmänna folkskollärarmötet i Gävle

år 1908 har likaledes uttalat sig i samma riktning. I båda fallen har påyrkats

en lösning i form av en särskild folkskolestyrelse, alltså med fasthållande

av den genom departementalbyråerna en gång införda dualismen

i ledningen av skolväsendets två huvudavdelningar.

Slutligen har frågan vid 1909 års Riksdag framförts i en inom Riksdagen

väckt massmotion. I denna motion framhölls bland annat, att de

organ för folkundervisningens styrelse, som för mer än en mansålder sedan

kommit till stånd, visserligen varit av ovärderlig nytta men att på detta

verksamhetsfält liksom på andra gällde, att vad som under en viss tid

måhända varit tillräckligt för sitt ändamål kunde under en annan tid befinnas

ej längre motsvara de då inträdda nya förhållandena samt de därpå

grundade ökade anspråken. Det framhölls vidare, att chefen för den inom

ecklesiastikdepartementet befintliga folkskolebyrån omöjligen kunde räcka

till för utredningen av de med åren i antal starkt stigande folkskoleärendena

och att de vidlyftiga och vanskliga utredningsuppdrag, som hopats

på folkundervisningskommittén, utgjorde ett särdeles påtagligt bevis för

nödvändigheten av en förstärkning i folkskoleväsendets centrala ledning.

I motionen påyrkades därför inrättandet av en folkskoleöverstyrelse, organiserad

i huvudsaklig överensstämmelse med läroverksöverstyrelsen och

liksom denna ställd omedelbart under ecklesiastikdepartementet. I samband

med detta yrkande återupptogo emellertid motionärerna även den

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Fotkundervisningskommittén,

ehovet av en

verstyrelse.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

gamla tanken på en gemensam ledning av skolväsendet. Med hänvisning

till den i Finland existerande skolstyrelsen framhöllo motionärerna såsom

riktigast, att en för både folkskolor och läroverk gemensam överstyrelse

organiserades, vilken med sin allsidigare överblick bleve i stånd att bättre

tillgodose de olika »kolarternas intressen och sörja för deras ändamålsenliga

samverkan.

Det riksdagsutskott, till vilket motionen remitterades, tillstyrkte avlåtande

till Ivungl. Maj:t av en skrivelse i ämnet med det innehåll, motionärerna

föreslagit. Skrivelseförslaget bifölls av Andra kammaren men

hann ej i Första kammaren slutbehandlas, till följd varav saken förföll.

Spörsmålet har emellertid, såsom jag förut antytt, upptagits av folkundervisningskommittén,

vilken i ett detta år till Kungl. Maj:t ingivet, den

20 december 1912 dagtecknat betänkande framlagt ett utförligt motiverat

förslag till frågans lösning, därvid upptagande den i förenämnda motion

vid 1909 års Riksdag uttalade tanken på ett övervinnande av de senare

årtiondenas dualism inom skolväsendets ledning och därmed inom skolväsendet

över huvud genom upprättande av en för folkskolor, läroverk

och därmed jämförliga läroanstalter gemensam skolöverstyrelse.

1. Skolöverstyrelsens behövlighet.

Jag övergår nu till frågan om det omedelbara behovet av en förstärkning

av folkundervisningsväsendets centrala ledning samt den lämpligaste

formen för denna förstärkning.

Redan i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående

folkskoleseminarierna har folkundervisningskommittén uttalat sig om behovet

av en överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen och därom yttrat

Det är kommitténs åsikt, att om den utveckling, som inom seminarieundervisningen

redan är för handen och som de i det föregående av kommittén föreslagna åtgärderna

avse att främja, skall kunna på ett lyckligt sätt fortgå och våra seminarier

kunna hålla sig i jämnhöjd med tidens fordringar, dessa läroanstalter måste bliva föremål

för en verksammare central ledning än den, som under nuvarande förhållanden

kan komma dem till del. Då man erinrar sig, att den avdelning inom ecklesiastikdepartementet,

under vilken seminarierna höra, eller folkskolebyrån, har att handlägga

ärenden från folkundervisningens hela område, måste man giva sitt erkännande åt det

intresse och den omsorg, som denna ägnat seminarierna, och finna det helt förklarligt,

om med den oerhörda tillväxten av de angelägenheter, den har att vårda, dess befattning

med seminarierna icke alltid blivit så omedelbar och så ingående, som behövligt

varit.

Då nu seminarierna uppenbart icke bilda en tillräckligt omfattande grupp av läroanstalter,

för att man ensamt för deras räkning skulle kunna yrka upprättandet av en.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

särskild överstyrelse, ligger den tanken närmast att tillgodose deras behov av verksammare

central ledning genom en förstärkning av arbetskrafterna inom folkskolebyrån.

Kommittén bar ock under ett tidigare skede av sitt arbete varit betänkt på att föreslå

tillsättandet av en särskild seminarieinspektör, som vid sidan av chefen för folkskolebyrån

skulle inom departementet biträda med handläggningen av frågor rörande seminarieväsendet.

Under senare år bar emellertid frågan om upprättandet av en överstyrelse förkela

folkundervisningsväsendet trätt allt mera i förgrunden. Med erkännande av den

förtjänstfulla verksamhet, som å ena sidan domkapitlen, å andra sidan folkskolebyrån

utövat till fromma för folkundervisningen, bar man framhållit, hurusom utvecklingen

på det ifrågavarande området varit så stark, att dessa organ för arbetets ledning alltmera

befunnits otillräckliga, något som bland annat visat sig i nödvändigheten av att

åt särskilda kommittéer anförtro ett växande antal ärenden, berörande än den ena, än

den andra av folkundervisningens många olika sidor. Man har hänvisat till de alltmera

stegrade anspråk, som ställas på folkundervisningen och som framkalla eu ständig

följd av nya och svårlösta frågor och ytterligare öka behovet av en starkare central

ledning för det hela, en ledning, varigenom den pågående och förestående utvecklingen

kunde erhålla fasta riktlinjer. Man har vidare med ganska stor enighet förfäktat den

åsikten, att den centrala ledningens förstärkning bör tänkas vunnen icke genom eu

ökning av arbetskrafterna inom Kungl. Maj:ts kansli utan genom upprättandet av en

självständig styrelse. Och man har därvid med goda skäl riktat uppmärksamheten på

det önskvärda däri, att rikets hela skolväsen bleve betraktat som ett sammanhörande

helt och bragtes in under en enhetlig myndighets ledning och omvårdnad.

Behovet för vårt folkundervisningsväsen av en överstyrelse torde ock numera vara

så allmänt erkänt, att det icke längre behöver med utförliga skäl ådagaläggas, kommittén

är för sin del livligt övertygad om dess behövlighet och delar likaledes åsikten

om önskvärdheten av en gemensam och en enhetlig ledning av rikets hela skolväsen.

Den vidgade uppgift, som kommittén under fortgången av sitt arbete erhållit, har icke

blott givit kommittén rättighet att upptaga frågan om eu överstyrelse för folkundervisningsväsendet

utan gjort detta för kommittén till en nödvändighet. Det är ock

kommitténs avsikt att i ett senare betänkande framlägga förslag om inrättandet av en

överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen, på ett eller annat sätt ställd i samband

med den överstyrelse, som redan finnes för de allmänna läroverken m. fi. läroanstalter.

1 sitt förenämnda, den 20 december 1912 avgivna betänkande angående

inrättandet av en överstyrelse för folkundervisningsväsendet yttrar

kommittén, i anslutning till vad den sålunda tidigare uttalat, följande:

Det framgår av vad kommittén i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna

yttrat, att kommittén haft för ögonen en sådan styrelse, som med en från ecklesiastikdepartementet

i viss mån fristående ställning förenade en viss grad av administrativ

myndighet och initiativförmåga, således ett centralt ämbetsverk med den självständighet,

som tillhör övriga centrala ämbetsverk i vårt land, d. v. s. med befogenhet

och skyldighet att till Kungl. Maj:t avgiva framställningar och utlåtanden i regeringsärenden

och att inom sitt verksamhetsområde med viss beslutanderätt utöva förvaltning.

Den avsedda styrelsen borde följaktligen komma att till Kungl. Maj:t och till

ecklesiastikdepartementet intaga i det hela samma ställning som den, läroverksöverstyrelsen

intager.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Den centrala ledningen av folkundervisningsväsendet ligger för närvarande, som

bekant, närmast i folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet. Byråcheferna i Kungl.

Maj:ts kansli sakna emellertid till följd av sin tjänsteställning befogenhet att bringa

av dem framlagda initiativ till utförande och äga icke att utöva någon beslutande och

förvaltande verksamhet i egentligare mening. Även om folkskolebyråns arbetskrafter

erhölle förstärkning, exempelvis genom adjunktion av fackmän från undervisningens

område, skulle den därför enligt kommitténs mening näppeligen kunna fylla undervisningsväsendets

behov av central ledning. Att åter i förevarande hänseende åstadkomma

förändring genom att tilldela chefen för folkskolebyrån en annan och självständigare

ställning än den, han nu intager, skulle helt visst allt för mycket strida

mot den ordning, som vunnit hävd inom vår statsförvaltning, för att kunna på allvar

ifrågasättas. Man hänvisas då till den utväg, som i fråga om flera andra större förvaltningsområden

redan blivit anlitad, nämligen till upprättandet av ett särskilt, under

departementet lydande, med sakkunniga krafter utrustat centralt ämbetsverk.

Behovet av en åtgärd i sådan riktning har naturligtvis framträtt starkare, i mån

som arbetsfältet vidgats och ärendenas mängd vuxit eller mera omfattande förändringar

skolat genomföras. Särskilt under senare år har den centrala ledningens uppgift

ökats, dels därigenom att arbetet inom folkundervisningsväsendets gamla råmärken tilltagit

i omfattning och intensitet, dels ock därigenom att nya arbetsområden införlivats

med de förutvarande. I senare avseendet må erinras om den statsunderstödda biblioteks-

och föreläsningsverksamheten, som till och med föranlett anställandet i departementets

tjänst av vissa nya arbetskrafter.

Det är ock naturligt, att om på de allmänna läroverkens begränsade och jämförelsevis

enhetliga område behovet av en särskild central ledning framträtt och föranlett

vidtagandet av verksam åtgärd, ett sådant behov ännu mera skall giva sig till

känna på folkundervisningens vidsträcktare och mindre ensartade fält.

Den nuvarande centrala ledningens otillräcklighet framträder även i det förhållandet,

att arbetskrafter utanför Kungl. Maj:ts kansli allt mera måste anlitas för ärendenas

behandling och att eu mängd större frågor måst lämnas till utredning åt olika

kommittéer. I den i det föregående omnämnda motionen vid 1909 års Riksdag hänvisades

särskilt till det vidlyftiga utredningsarbete, som hopats på folkundervisningskommittén.

En erinran om de viktigaste av de uppdrag, som nämnda kommitté erhållit, torde

vara i viss män belysande för den föreliggande frågan. Sålunda har kommittén, förutom

sitt ursprungliga uppdrag, folkskoleseminariernas ombildning, fått sig ålagt att

utarbeta ny normalplan för undervisningen i rikets folk- och småskolor, att avgiva

utlåtande angående till Riksdagen avlämnad kungl. proposition rörande byggnad för

loikskoleseminarium, att likaledes avgiva utlåtande angående nya normalritningar för

tolkskolebyggnader samt att verkställa utredning angående folkskoleinspektionens ordnande.

Kommitténs uppdrag har slutligen utvidgats till att avse »en fullständig omorganisation

i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen, både folkskolan, fortsättningsskolan,

högre folkskolan, folkhögskolan och de särskilda yrkesskolorna*. Jämte

dessa mera omfattande uppgifter har kommittén haft att handlägga en del smärre

ärenden. Dessutom har till kommittén dels genom remiss från Kungl. Maj:t, dels direkt

inkommit en stor mängd framställningar från föreningar och enskilda, avseende önskemål

beträffande undervisningen inom olika läroämnen och andra till skolväsendet hörande

frågor i närmare eller fjärmare samband med kommitténs huvudsakliga arbete.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

Alla dessa uppgifter skulle, därest eu överstyrelse för folkundervisningsväsendet

förefunnits, sannolikt helt eller delvis hava överlämnats till utredning av densamma.

Det kan i detta sammanhang erinras om de omfattande utredningar, som_ utförts av

den nuvarande läroverksöverstyrelsen och som till stor del gällt ärenden av just samma

slag som de förutnämnda till folkundervisningskommittén överlämnade. Så kunna här

nämnas utredningarna angående undervisningsplan för realskolan och gymnasiet samt

angående normalbestämmelser för läroverksbyggnader. utredningarna angående omorganisation

av högre lärarinneseminariet, angående provårets anordning och angående

statsunderstöd åt enskilda och kommunala läroanstalter — allt frågor av sådan omfattning,

att därest ej på detta område eu självständig och fackmannamässig ledning

varit för handen, de'' säkerligen skulle, i vidsträcktare män än nu skett, hava överlämnats

till särskilda sakkunniga eller för ändamålet utsedda kommittéer. Om ock

naturligtvis även framgent ärenden skola komma att finnas av sådan natur, att de

för sitt förberedande kräva tillsättandet av särskilda kommittéer, torde man dock vara

berättigad att vänta, att med inrättandet av eu överstyrelse för folkundervisningsväsendet

behovet av kommittéer skall, vad det ifrågavarande området beträffar, högst

väsentligt minskas.

Tydligast torde behovet av en central ledning för folkundervisningsväsendet framgå

av den redogörelse, som kommittén i det följande skall lämna för det verksamhetsområde,

vilket skulle bliva en sådan central ledning tilldelad. Här må tills vidare endast

erinras om detta områdes väsentligaste delar. I första rummet kommer all folkbildnings

utgångspunkt och huvuddel: folkskoleväsendet, omfattande småskolan och

den egentliga folkskolan samt folkskolans överbyggnader, och i anslutning därtill abnormundervisningens

olika anstalter. Till folkskoleväsendet sluta sig å ena sidan de

läroanstalter, som hava till uppgift att utbilda de för detsamma behövliga lärarkrafterna.

Å andra sidan vidgar sig arbetsfältet till att innefatta den allmänna folkbildningen

i vidsträckt bemärkelse. Hit höra de skilda grenarna av bildningsarbetet

bland de vuxna: folkhögskolan, biblioteks- och föreläsningsverksamheten samt anordningar

för idrott och fysisk utbildning i allmänhet.

Den utveckling på samhällslivets område, som är för vår tid utmärkande, nödvändiggör

mer än någonsin en kraftig verksamhet på folkundervisningens och den allmänna

folkbildningens område. Man kan ock iakttaga, att på detta område ett livligt

intresse för närvarande gör sig gällande. Men den faran föreligger, att av brist på

målmedveten och planmässig ledning de verksamma krafterna till stor del bliva utan

motsvarande gagn förbrukade och det lovande utvecklingsarbetet avstannar eller leder

till oreda och förvirring snarare än till verklig förbättring. Därför förnimmes ock nu

mera än tillförene behovet av en central myndighet, så sammansatt och utrustad, att

den kan överblicka hela arbetsrätt, sammanhålla de spridda krafterna och leda arbetet

efter bestämda riktlinjer.

Den farhågan torde emellertid kunna komma att uttalas, att tillkomsten av eu

starkare central ledning i viss mån kan innebära en fara för att initiativ från kommunalt

och enskilt håll kan komma att hämmas. Icke så få av de framsteg, som

under de senast gångna årtiondena gjorts på folkundervisningsområdet, äro nämligen

i första hand att tillskriva, förutom initiativ från Riksdagens sida, det arbete, som

utförts av lokala styrelser och av föreningar inom de olika lärarkårerna. Om ock den

nämnda farhågan ej bör lämnas obeaktad, hör mot densamma dock erinras, att mycket

härvid heror på beskaffenheten av de personliga krafterna inom den centrala ledningen,

Därför har kommittén låtit sig angeläget vara att i sitt förslag träffa sådana bestäm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

meker, som kunna främja ett gott personval. Kommittén är ock förvissad om att,

därest lämpliga former beredas, den ökade möjlighet att vinna gehör för framträdande

önskemål, som genom en Överstyrelse erhålles, även i förevarande avseende kan framkalla

en sund stegring i verksamheten ute på arbetsfältet. Att frånvaron av en överledning

med möjlighet att utöva en sakkunnig och verksam inspektion samt att inom

olika områden taga initiativ till förbättringar håller utvecklingsarbetet i det hela tillbaka

torde i varje fall vara uppenbart, liksom ock att under sådant förhållande vissa

områden kunna komma att ligga nästan obeaktade och lämnade utan tillbörlig vård

från statens sida.

Av sålunda anförda skäl har kommittén kommit till den uppfattningen,

att ett bestämt behov av en förstärkning av folkundervisningsväsendets

centrala ledning förefinnes. Det är emellertid tydligt, att särskilt

i vårt vidsträckta land måste jämte en central myndighet också finnas

organ för den lokala ledningen och förvaltningen. Man kunde möjligen

hava väntat, att kommittén i sammanhang med sitt nyss anförda principuttalande

skulle hava mera utförligt framhållit vikten jämväl av en tillfredsställande

lokalförvaltning. Så har visserligen icke skett, men av åtskilliga

kommitténs uttalanden framgår dock tydligt, att kommittén till

fullo behjärtat angelägenheten jämväl av nödig decentralisation i fråga

om skolväsendets ledning.

Kommittén yttrar:

Tillkomsten av den ifrågavarande centralstyrelsen upphäver ingalunda behovet

på folkundervisningens område av distrikts- och lokalstyrelser. Om den centrala

ledningen för folkundervisningsväsendet till vederbörande departement i Kungl. Maj:ts

kansli ock far samma ställning som den nuvarande läroverksöverstyrelsen, blir däremot

dess ställning till flertalet av de läroanstalter, som falla inom dess verksamhetsområde,

icke så oförmedlad som läroverksöverstyrelsens till de allmänna läroverken. I all synnerhet

gäller detta om folkskolan, som i väsentliga avseenden är en kommunal institution

med djupa rötter såväl i den borgerliga som i den kyrkliga kommunens grund.

Otänkbart är, att folkskolan skulle kunna ställas i samma omedelbara förhållande

till den blivande överstyrelsen som de allmänna läroverken till den nuvarande

läroverksöverstyrelsen. borst och främst äger folkskolan i de olika församlingarnas

skolråd lokala styrelser med vidsträckta befogenheter, vilka det ligger i skolans eget

intresse att bevara. Men ej nog härmed: folkskoleväsendet kräver givetvis

mellan den centrala överstyrelsen och dessa lokala skolmyndigheter mellaninstanser

i form av distriktsstyrelser. Redan antalet av ifrågavarande läroanstalter

och ej mindre deras karaktär av kommunala institutioner gör sådana behövliga.

Såsom distriktsstyrelser hava allt från tiden för folkskolans tillkomst domkapitlen

varit verksamma, och härtill hava sedermera i andra hand kommit länsstyrelserna

och i viss mån folkskoleinspektörerna.

Kommittén har alltså framhållit behovet av både centralisation och

decentralisation, vardera givetvis på sin rätta plats. De grunder, enligt

vilka, decentrcdisationstanken enligt kommitténs mening bär genomföras i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 15

fråga om folkundervisningsväsendets huvuddel, folkskolan, framgå av följande

uttalande:

Man torde kunna skilja mellan ärenden, som huvudsakligen hava ekonomisk

eller eljest i särskild grad lokal karaktär, samt ärenden av övervägande

pedagogisk innebörd av mera allmän art.

Det är uppenbart, att den artåtskillnad, som sålunda förefinnes hos de olikaärendena

i fråga om deras innebörd, redan i allmänhet hänvisar dem till behandling

av de olika skolmyndigheterna allt efter dessa senares sammansättning och uppgift.

Sålunda ligger det i sakens natur, att i samma mån som ett ärende genom sin

ekonomiska innebörd och sin beröring i övrigt med ortsintressena anknyter

sig närmare till de rent lokalt individuella förhållandena, den

huvudsakliga befogenheten i fråga om ärendets behandling bör förläggas

till de lokala skolmyndigheterna och de dessa närmast överordnade distriktsstyrelserna,

under det att å andra sidan ett starkare framträdande

pedagogiskt innehåll av mera allmän och omfattande art pekar på ärendets

förläggande till den centrala pedagogiska ledningen.

Härtill kommer en annan ej mindre viktig och principiell synpunkt för skolärendenas

fördelning på de olika administrativa myndigheterna, nämligen den kommunala

självstyrelsens synpunkt. Den hänsyn, som måste tagas till den självstyrelse,

vilken enligt svensk samhällsordning tillkommer kommunen, leder, såsom naturligt är,

i det hela till samma fördelning som den nyss angivna, ur de olika skolärendenas natur

framgående. Såsom exempel på frågor, som i administrativt avseende framför allt äro

att betrakta från nu nämnda synpunkt, må förutom de ekonomiska frågorna nämnas

frågan om lä raranställningen.

Av vad ovan blivit sagt framgår, att endast frågor av mera allmän pedagogisk

innebörd och sålunda icke alla pedagogiska ärenden böra komma under behandling av

eller avgöras av en central ledning. Härför talar ytterligare ett skäl. Det är givet,

att eu centralisation bör genomföras på de områden och med avseende på de frågor,

där det kräves en enhetlig ledning och en på erfarenhet från vidsträcktare område

grundad sakkunskap, men å andra sidan har man att beakta vådorna av en alltför

stark centralisation. Kommittén har därför velat tillämpa decentralisationsprincipen

så långt som möjligt, särskilt på de områden, där en central skolstyrelse endast med

svårighet kan vinna inblick och där sakkunskapen redan är tillgodosedd hos vederbörande

ortsmyndigheter. Det hör sålunda tillses, att den centrala skolstyrelsen icke

i sin ledande och överinseende verksamhet hindras genom befattningen med ärenden,

som kunna handläggas av de lokala styrelserna. Det hör vidare tillses, att dessa styrelser

icke hållas utanför de egentliga pedagogiska frågorna på ett sätt, som gör, att

deras intresse för den lokala ledningen av skolan kan lida avbräck. Eller med andra

ord, den pedagogiska sakkunskapen hör utnyttjas, där den verkligen finnes, och den

största enkelhet i det administrativa tillvägagångssättet bör eftersträvas. Den i överstyrelsen

förefintliga sakkunskapen och arbetskraften bör sparas för sådana frågor, som

verkligen stå i sammanhang med och äro av betydelse för den centrala ledningen.

Det hör påpekas, att den ovan givna fördelningen av ärendena i stort

sett sammanfaller med den fördelning av beslutanderätten i skolfrågor,

som förefinnes mellan de kommunala myndigheterna, i v det att kyrkostämma

har att besluta i övervägande ekonomiska ärenden, medan frågor

av företrädesvis pedagogisk natur tillhöra skolrådets avgörande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Vad slutligen angår den särskilda behandling, folkskoleärenden erhålla i de fall,

då besvär anföras över de lokala myndigheternas beslut, anser kommittén lämpligast,

att någon'' förändring i nuvarande förhållanden härutinnan ej vidtages. Domkapitlen

och Kungl. Maj:ts befallniugshavande, vilka i dessa ärenden äro administrativa

domstolar, synas kommittén allt fortfarande böra handhava denna

art av skolärenden. Skulle besvär över dessa myndigheters utslag anföras hos Kungl.

Maj:t, står det naturligen Kungl. Maj:t fritt att genom remiss infordra den centrala

ledningens utlåtande, där sådant skulle anses erforderligt.

Rörande de inom distrikten förekommande skolformerna, antalet

skolor och lärarkrafter rn. in. yttrar kommittén, att de ärenden, som

angå dessa frågor, i regel hava en starkt framträdande ekonomisk sida

och i åtskilliga andra avseenden på det närmaste beröra de särskilda kommunernas

självstyrelse.

Det bör därför — säger kommittén — icke ifrågasättas, att beträffande dessa

ärenden någon del av den befogenhet, som för närvarande tillkommer de kommunala

skolmyndigheterna, skulle överflyttas på den nya skolstyrelsen. Fastmera anser

kommittén, att såväl ett klokt hänsynstagande till den hos oss hävdvunna kommunala

självstyrelseprincipen och till vikten av att de kommunala myndigheternas intresse för

skolväsendet vidmakthålles som ock en nödvändig begränsning av den nya skolstyrelsens

arbetsuppgift manar till att låta de lokala skolmyndigheternas och i andra

hand distriktsstyrelsernas befogenhet i huvudsak förbliva vid vad den i

förevarande avseende hittills varit. Besvär över de i sådant avseende fattade

besluten böra givetvis kunna anföras på det sätt och i den ordning, som gällande författningar

närmare bestämma. I det fall, då besvärsmålen gå från vederbörande

distriktsstyrelse till Kungl. Maj:t, torde den centrala skolstyrelsens mening i ett eller

annat avseende böra inhämtas.

I fråga om lärarpersonalens tillsättande och entledigande uttalar sig

kommittén på följande sätt:

En annan grupp av ärenden, vilka av ålder handlagts och avgjorts av de lokala

myndigheterna, är den, som avser de vid skolorna tjänstgörande lärarnas tillsättande

och entledigande, förflyttning, tjänstgöring, disciplinära förhållanden, förening av tjänster

o. s. v. med därtill hörande frågor. Uppenbart är, att redan det stora antalet av sådana

ärenden utgör ett nära nog avgörande skäl mot desammas överlämnande åt eu

.central ledning. Mot en sådan anordning talar dock i främsta rummet det skälet, att

densamma skulle innebära ett allt för starkt ingrepp i den befogenhet i dessa avseenden,

som allt hitintills varit kommunerna förbehållen. Kommittén föreslår sålunda

beträffande dessa ärenden ingen ändring i nuvarande förhållanden. I de

fall, då besvär anföras i dylika ärenden, torde tillfälle kunna beredas den centrala

skolstyrelsen att, där särskilt så påfordras, få komma till orda.

Slutligen yttrar kommittén:

Beträffande uppfostrings- och undervisningsfrågor är först att erinra om den uppfostran,

som även på skolans område kommer i främsta rummet, nämligen uppfostran

i religiöst och sedligt avseende. Med hänsyn till den övervägande vikt, som härvid

fäller på det personliga föredömet samt på skolans ordning och vad man brukar kalla

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

andan inom skolan, komma visserligen i fråga om denna uppfostran ännu mer än i

fråga om skolans övriga verksamhet arbetet och ansvaret att vila på den enskilde läraren

och på de lokala skolmyndigheterna.

Av vad som nu blivit ur kommittébetänkandet anfört lärer framgå,

att den strävan att tillgodose behovet av en förstärkt central ledning, som

kommittén gör gällande, är förenad med en motsvarande strävan hos kommittén

att fullt tillvarataga och utnyttja den andel i ledningen, som kan

anförtros åt lokal- och distriktsstyrelser. För att förebygga, att den centrala

styrelsen skulle komma att förlora den levande förbindelsen med

det verkliga skollivet och de i orterna verksamma ledande krafterna, har

kommittén därjämte lagt synnerlig vikt vid folkskoleinspektionens ställning

såsom förmedlande organ i detta avseende. Sålunda yttrar kommittén:

Vad folkskoleinspektionen angår är det självfallet, att dess ledning

måste höra till en central skolstyrelses uppgifter. Den inspektion, som

kommittén i annat sammanhang vill föreslå, kan icke vinna den effektivitet, som med

densamma åsyftas, därest den ej sammanhålles i en central myndighets hand. Å andra

sidan är det för den övervakande, ledande och främjande verksamhet, som en överstyrelse

bör utöva, ett väsentligt villkor, att överstyrelsen genom inspektörerna kommer

i mångsidig och livlig beröring med skolorna ute i landet. Detta så mycket mera, som

det vid skolväsendets och undervisningens anordning allestädes gäller att taga hänsyn

till de lokala förhållandena och överstyrelsen förnämligast genom inspektörerna vinner

en närmare kännedom om skolornas tillstånd i landets olika delar. Det är därför ock

nödvändigt, ej blott att inspektörerna inför överstyrelsen redovisa för sin verksamhet

utan även att överstyrelsen träder i omedelbar personlig förbindelse med inspektörerna

och att ett samarbete mellan dessa och överstyrelsen kommer till stånd. Främst genom

sammankomster med inspektörerna, i viss män även genom besök av vederbörande

styrelseledamöter i inspektionsområdena bör överstyrelsen söka att följa inspektörernas

verksamhet, tillgodogöra sig de erfarenheter, som av dem vunnits, och med ledning

därav meddela dem de råd och anvisningar, som kunna vara behövliga.

Folkskoleinspektionen är emellertid icke att betrakta allenast från synpunkten även

central skolstyrelses verksamhet. Om ett verkligt samarbete mellan folkskoleinspektörerna

och den centrala styrelsen är behövligt, är ett sådant för skolväsendets bästa

ej mindre av nöden i fråga om inspektörerna å ena sidan och de lokala myndigheterna

samt distriktsstyrelserna å den andra. Det framgår av vad kommittén förut yttrat

angående frågan om mellaninstanserna, att enligt kommitténs förslag domkapitlen även

framgent skola utöva tillsyn över folkskoleväsendet, avgiva utlåtande i många av dess

angelägenheter och i vissa hänseenden äga beslutanderätt i fråga om dess ledning.

I överensstämmelse härmed böra då ock domkapitlen enligt kommitténs

mening framgent på samma sätt som för närvarande äga tillgång till det

bistånd, som folkskoleinspektörerna genom sin sakkännedom kunna giva..

Om vikten av att folkundervisningsväsendets centrala ledning icke

kommer att stelna i byråkratiska former utan ständigt hålles i levande

samband med det praktiska skolarbetet anför kommittén ytterligare:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 käft. (Nr 204.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Den lämnade redogörelsen för överstyrelsens arbetsuppgifter giver tydligen vid

handen, att dessa uppgifters riktiga lösning förutsätter en ingående kännedom om skolväsendets

verkliga tillstånd och behov i olika delar av landet. För vinnande av eu

dylik kännedom är det för överstyrelsen givetvis icke nog med de berättelser och andra

skriftliga framställningar, som till densamma från vederbörande inspektörer och skolmyndigheter

inkomma. Överstyrelsens ledamöter måste söka att vidmakthålla kontakten

med skolväsendet och, i den mån sådant är möjligt, genom besök på olika orter förskaffa

sig ökad personlig kännedom om detsamma. Detta är så mycket nödvändigare,

som vårt vidsträckta land med avseende på naturbeskaffenhet företer mycket olika förhållanden

i olika trakter och därav följande olikhet i näringsliv och sedvänjor, till

vilka vid skolväsendets bedömande och skötande hänsyn måste tagas. Att foikskolebyråernas

chefer då och då företaga resor inom olika delar av landet är även från en

annan synpunkt av betydelse. Kommittén har tidigare framhållit vikten av att ett

samarbete kommer till stånd mellan den centrala ledningen av folkskoleväsendet å ena

sidan och folkskoleinspektörerna å den andra och att för den skull en omedelbar personlig

förbindelse uppehälles dem emellan. Till en del kan detta ske genom besök av

inspektörer i överstyrelsen och genom ett och annat inspektörsmöte i huvudstaden. Men

till en del måste helt visst den åsyftade förbindelsen också åvägabringas därigenom,

att vederbörande byråchefer gorå besök i inspektionsområdena för att samråda med

inspektörerna, därvid dessa lämpligen kunna gruppvis samlas till överläggning om

gemensamma angelägenheter.

Betecknande för kommitténs strävan att hävda decentralisationsprineipen,

så långt denna äger verklig giltighet, samt att tillgodose de av lokala

omständigheter påkallade kraven är slutligen kommitténs förslag angående

lapska skolväsendet. Härom yttrar kommittén:

Såsom synes, äger vederbörande domkapitel beträffande här ifrågavarande skolor

en alldeles speciell befogenhet, i det stora hela närmast att jämföra med den, som i

övriga delar av landet tillkommer de lokala skolmyndigheterna. Dessa bestämmelser

äro också betingade av alldeles särskilda förhållanden. Lappskoleväsendet är nämligen

något till sin karaktär så egenartat och erbjuder i administrativt avseende endast

i ringa grad jämförelser med skolväsendet i övriga delar av landet. De av befolkningens

nomadiserande levnadssätt betingade särskilda omständigheterna med avseende på

undervisning, skolarter och lärarpersonal ej mindre än det förhållandet, att lappbefolkningens

särskilda intressen ej lätteligen kunna bliva behörigen företrädda i skolråden,

hava knutit hela detta undervisningsväsen omedelbart till vederbörande domkapitel som

till ett slags ^ central skolstyrelse för lappmarken. Dessa säregna omständigheter, den

starka lokalfärgen över hithörande frågor och de historiska förhållandena hava också

föranlett kommittén att på hithörande område icke föreslå några förändringar i den

administrativa förvaltningen.

Där förhållandena sådant påfordra, kan Ivungl. Maj:t naturligtvis taga skolöverstyrelsens

medverkan i anspråk även för ärenden tillhörande det lapska skolväsendet,

om vars ställning och utveckling överstyrelsen bör äga kännedom, liksom ock styrelsen

för lappskoleväsendet bör av överstyrelsen och vederbörande folkskoleinspektörer erhålla

det bistånd, dessa kunna lämna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj''-ts "Nåd. Proposition Nr 204.

Över kommitténs förslag hava yttranden avgivits av överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, av domkapitlen efter vederbörande folkskoleinspektörers

hörande, av Stockholms stads konsistorium, av överstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, av överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor,

av statskontoret, av medicinalstyrelsen, av direktionen över gymnastiska

centralinstitutet, av inspektören för sinneslöanstalterna, av direktionen

över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, av styrelsen

för förskolan för blinda i Växjö, av inspektören för dövstumundervisningen,

av direktionen över lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa

samt av styrelsen över civilstatens pensionsinrättning. Därjämte

hava framställningar i särskilda hänseenden inkommit från samtliga biskopar

med undantag av biskop Tottie samt från centralstyrelsen för allmänna

svenska prästföreningen. Jag skall nu lämna en sammanfattningav

vad dessa myndigheter haft att säga i nu omhandlade hänseende.

Mot kommitténs framställning i fråga om behovet av en central

ledning för folkskoleväsendet hava de flesta Kungl. Maj:ts befallningshavancle

ej haft något att anmärka. Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Kalmar, Älvsborgs, Jämtlands och Västernorrlands län hava intet att erinra

i anledning av förslaget. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms,

Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Kopparbergs och Gävleborgs län hava ej heller haft något att anmärka, enär

förslaget ej innebure någon ändring i Kungl. Maj:ts befallningshavandes

befogenhet med avseende å folkskoleväsendet. Behovet av en överstyrelse

för folkskoleväsendet framhålles särskilt av ett par länsstyrelser. Så erinrar

Kungl. Majrts befallningshavande i Norrbottens län, hurusom den

utveckling på folkundervisningens område, som de senare åren haft att

uppvisa, krävde upprättande av eu särskild central myndighet för folkundervisningsväsendet,

och Kungl. Majrts befallningshavande i Södermanlands län

finner behovet av en enhetlig ledning av folkskoleväsendet och dess .utveckling

påkalla inrättande av en överstyrelse. En förstärkning av den

centrala ledningen finner Kungl. Majrts befallningshavande i Skaraborgs

län av behovet påkallad; denna lednings uppgifter hade under de senaste

årtiondena högst väsentligt ökats och krävde helt visst en vida mera omfattande

och kraftig organisation, än som stode att finna uti den inom

ecklesiastikdepartementet inrättade folkskolebyrån, på vilken denna ledning

för närvarande kunde sägas i huvudsak vila. Behovet av en central ledning

i den av kommittén föreslagna formen vitsordas vidare av Kungl.

Majrts befallningshavande i Hallands och Västerbottens län.

Myndig
heterna.

Tillstyr
kanden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Xåd. Proposition Nr 204.

Även bland domkti pitlen framhålla flera behovet av eu överstyrelse*

Domkapitlet i Linköping har intet att erinra mot förslaget. Likaså säger sig

domkapitlet _ i Göteborg ej hava något att i stort sett invända mot det av

kommittén föreslagna inrättandet av en överstyrelse för folkundervisningen.

Domkapitlet i Visby anser, att tiden kräver större enhet i behandlingen

av folkskoleärendena, ån som genom den närvarande organisationen kunde

åstadkommas, men känner sig tveksamt, huruvida ej en tidsenlig ombildning

och utveckling av den befintliga folkskolebyrån hade med mindre

kostnad kunnat föra till målet; då emellertid motsvarighet till omorganisationen

av de allmänna läroverken syntes allmänt anses berättiga

folkskolans män till ernående av den av dem åtrådda överstyrelsen för

folkskoleväsendet, ansåge sig domkapitlet icke böra avstyrka inrättandet

av en sådan. . Domkapitlet i Västerås, som emellertid yrkar uppskov, säger

det vara ostridigt, att med den storartade och mångsidiga utveckling, som

folkskoleväsendet i vårt land under de senaste årtiondena vunnit, eu

starkai e central ledning för detsamma vore av nöden. Domkapitlet i

Kalmar vill ej bestrida gagnet av en särskild överstyrelse för folkskolan.

Stockholms stads konsistorium säger sig gärna vilja erkänna behovet av en

central ledning av rikets folkskoleväsen. Ett sådant behov kunde konstateras

redan av det sätt, på vilket folkundervisningskoinmittén själv arbetat

under de snart sju år, den varit i verksamhet, och alltfort måste arbeta.

Ty utom sin egentliga uppgift hade den ej blott fått sig anförtrott

att besvara den ena remissen efter den andra utan även ansett sig böra

taga initiativ, varpå just det nu föreliggande förslaget utgjorde ett bevis;:

»med andra ord», fortsätter konsistoriet, »kommittén hade i vissa avseenden

faktiskt fungerat som ett centralt ämbetsverk, till en god del med

samma uppgifter som den tilltänkta skolöverstyrelsen».

Av de domkapitel, som avstyrka nu föreliggande förslag, framhålla dock

några uttryckligen behovet av en central ledning. Så säger sig domkapitlet i

Uppsala i likhet med kommitterade finna, att" den livliga verksamheten på

folkundervisningens och den allmänna folkbildningens område krävde en

målmedveten och planmässig ledning ävensom att den utveckling, som ägde

rum och komme att äga rum, behövde just en förstärkning av den centrala

ledningen. Domkapitlet i Luleci anser sig böra för sin del obetingat vitsorda

behovet av en central ledning av folkundervisningsväsendet och säger

sig härutinnan vara fullt ense med kommittén. Domkapitlet säger sig

nämligen anse inrättande av en centralstyrelse för ledningen av folkupplysningsarbetet

i stort sett och såsom avseende den ojämförligt större

delen av det uppväxande släktet i vårt land vara nödigt och fämpligt.

Med de ökade anspråk, som utvecklingen i allt högre grad ställde på folk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Kåd. Proposition Nr 204:.

skolan, hade kravet på eu sådan styrelse kommit att ingå i det allmänna

medvetandet, ett förhållande, varpå genomförandet av ett förslag i ämnet

torde kunna ganska tryggt byggas. Huru det än, fortsätter domkapitlet,

förhållit sig med den hittillsvarande ledningen av folkskoleväsendet, och

om än dettas synnerligen raska utveckling i varje fall borde till god del

tillskrivas densamma, läte sig ej förnekas, att denna ledning lidit av eu

betänklig brist på enhetlighet och förmåga av överskådande samt egentligen

även saknat befogenhet att taga initiativ beträffande folkskoleväsendet

i dess helhet. Nödvändigheten av att tillskapa en planmässig ledning,

mäktig av fruktbärande och målmedvetet initiativ, syntes domkapitlet

också kunna kännetecknas såsom den föreslagna överstyrelsens främsta

och egentliga tillvareisegrund.

Åtskilliga domkapitelsledamöter hava reserverat sig mot vederbörande

domkapitels avstyrkande beslut och tillstyrkt förslaget i dess helhet. Så

hava lektor Carlsson i Strängnäs domkapitel och lektor Zetterqvist i Växjö

domkapitel uttalat sig till förmån för förslaget. Professor Herner i Lunds

domkapitel betonar gagnet av den föreslagna överstyrelsen. I samma

riktning uttalar sig lektor Mattsson i Västerås domkapitel. Lektor Fehr

i Strängnäs domkapitel tillstyrker förslaget, under framhållande att han

funne den föreslagna överstyrelsen önskvärd såsom innebärande en sakkunnig

högsta ledning även av folkundervisningen.

Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk uttalar, att densamma från

de synpunkter, ur vilka den under sin verksamhet haft tillfälle bedöma

spörsmål av föreliggande art, funne sig kunna i allmänhet biträda den

uppfattning, som läge till grund för förslaget.

överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor ansluter sig likaledes till

vad kommittén uttalat rörande behovet av en överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen

och säger sig vara förvissad om att en dylik i höggrad

skulle främja den svenska folkskolans utveckling. Särskilt skulle

landsbygdens folkskolor härigenom erhålla en på många håll behövlig uppryckning,

men även för landets folkundervisning i det hela skulle givetvis

en överstyrelse bliva till stort gagn och ej minst för ledningen av folkskoleseminarierna,

vilkas reformering nu vore föremål för statsmakternas

omprövning.

Av de 44 folkskoleinspektörer, som yttrat sig över förslaget, hava 23

uttalat sig i tillstyrkande riktning, under det 21 antingen avstyrkt förslaget

eller yrkat uppskov med dess realiserande. I de tillstyrkande yttrandena

framhålles mer eller mindre utförligt behovet av en överstyrelse

för folkskoleväsendet. Så erinrar tillförordnade folkskoleinspektören i Strängnäs

stift C. Granér, att en central ledning för vårt folkundervisnings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

väsende vore oundgängligen nödvändig för vinnande av större enhetlighet

och planmässighet i arbetet för folkskolans utveckling och att enligt hans

förmenande en sådan anordning i avsevärd grad skulle bliva till gagn

icke blott för folkskolan utan även för hela vårt bildningssträvande. I

liknande riktning uttala sig tillförordnade folkskoleinspektören i Uppsala

ärkestift M. Granér och folkskoleinspektören i Luleå stift V. Karnell. Folkskoleinspektören

i Luleå stift F. Svedberg framhåller, hurusom den utveckling,

som den egentliga folkskolan i vårt land ernått, ej mindre än de

många under senare år nytillkomna grenar av folkbildningsarbetet, vilka

ehuru till väsen och ändamål samhöriga ännu saknade enhetlig ledning,

länge gjort detta behov synnerligen kännbart. Inrättande av en överstyrelse

med den omfattning och med de arbetsuppgifter, som i betänkandet

föreslagits, måste enligt hans mening därför betraktas såsom en av utvecklingen

själv framtvingad reform, vars genomförande icke utan skada

för hela vårt undervisnings- och folkbildningsväsen längre kunde uppskjutas.

Att utvecklingen på folkundervisningens område kräver en enhetlig ledning,

påpeka även folkskoleinspektörerna i Karlstads stift J. Renvall oclT i Härnösands

stift E. Erikson. Folkskoleinspektören i Uppsala ärkestift E. Westberg

anser de nuvarande organen för folkundervisningens ledning ej längre

vara tillfyllest, i den mån folkundervisningen blivit en samhällsangelägenhet

av så omfattande art, som vår tid med dess raska utveckling på

alla områden gjort den till. Att inrättandet av en överstyrelse måste

bliva till väsentligt gagn för folkbildningen framhålles av folkskoleinspektören

i Strängnäs stift J. V. Jonsson, och folkskoleinspektören i Skara stift

E. Torell anser en enande kraft vara behövlig och den föreslagna överstyrelsen

väl skola fylla sin uppgift såsom sådan. Folkskoleinspektören i

Härnösands stift P. Holmvall framhåller, att en förstärkning av den nuvarande

centrala ledningen är av behovet påkallad och att, därest denna

förstärkning icke kunde ske inom ecklesiastikdepartementet genom folkskolebyråns

utvidgning, den lämpligast syntes böra åstadkommas genom

upprättande av en överstyrelse. Folkskoleinspektörerna i Uppsala ärkestift

N. J. Jtonsson och i Skara stift K. Karlgren och E. Jungner förklara sig

vara övertygade om behovet av en överstyrelse genom den av kommittén

givna motiveringen. Kommitténs förslag godkännes och tillstyrkes utan

någon utförligare motivering av folkskoleinspektörerna i Linköpings stift

H. Ulander, i Växjö stift J. A. Franzén och G. Lefjler samt i Karlstads

stift 0. A. Gunnelius. Folkskoleinspektören i Visby stift G. Kellströrn

uttalar som sin mening, att visserligen ur synpunkten av folkundervisningsväsendets

pedagogiska ledning goda skäl synas vara anförda för behovet

av en central myndighet, åt vilken denna ledning kunde anförtros,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

liksom ock att detta behov hos folkskolans lärarkår kommit till uttryck,

men att dock vissa farhågor med anledning härav kunde yppas.

Några av de folkskoleinspektörer, som på av dem anförda skäl antingen

avstyrkt förslaget eller yrkat på dess omarbetande, hava likväl uttalat

sig för behovet av en central styrelse på ifrågavarande område. Så

säger folkskoleinspektören i Linköpings stift H. Falk, att många skäl av

såväl historisk som pedagogisk art av kommittén förebragts, vilka syntes tala

för upprättandet av en dylik överstyrelse, och framhåller tillika, att han

icke principiellt ogillar kommitténs tanke om behovet av en överstyrelse

för folkskolan. Samtliga fem folkskoleinspektörerna i Västerås stift, vilka

avgivit gemensamt utlåtande, förklara sig anse en verklig centralledning

för skolväsendet vara av behovet påkallad, och folkskoleinspektören i Lunds

stift Th. Brandt anser det ej kunna förnekas, att en central myndighet

av den art, som föreslagits, kunde hava en uppgift att fylla. Folkskoleinspektören

i Luleå stift J. Sunneman framhåller, att utan tvivel enhetlighet

i ledningen, administrationen och övervakandet av hela folkundervisningsväsendet

i riket måste betraktas såsom synnerligen önskvärd och

särskilt i formellt-organisatoriskt avseende behövlig.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings, Malmöhus, Värmlands,

Gottlands, Uppsala och Örebro län samt öv er ståthällar ämbetet uttala sig i

avstyrkande riktning. Motiveringen hänför sig i huvudsak till ett förnekande

av behovet av en reform på ifrågavarande område på sätt av

kommittén föreslagits, liksom ock till ett påpekande av vådorna av en allt

för stark centralisering av hithörande ärenden. Det framhålles vidare, att

vad man velat vinna genom en överstyrelse skulle kunna uppnås på annan

väg, såsom genom ett periodiskt sammanträdande råd, eventuellt i förbindelse

med en eller flera överinspektörer. Så yttrar Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Jönköpings län:

Hittills hade tillsynen över folkskoleväsendet handhafts av domkapitlen, vad anginge

folk- och småskolorna närmast genom folkskoleinspektörerna. Beträffande det sätt,

varpå domkapitlen utfört detta sitt värv, syntes inga befogade anmärkningar kunna

framställas. Det hade visserligen framhållits, att domkapitlen på grund av sin organisation

ej skulle vara lämpliga att handhava folkskoleväsendet, men det syntes vara

huvudsakligen från lärarhåll, som detta gjorts gällande. De folkskoleärenden, som

enligt förslaget skulle tillhöra den föreslagna överstyrelsens handläggning, syntes ej vara

av beskaffenhet att ovillkorligen böra centraliseras. Sålunda syntes folkskoleinspektionen

kunna handhavas på sätt nu ägde rum, varjämte läroplanen för skolorna och undervisningsordningen

syntes kunna prövas och fastställas av domkapitlen. Enligt kommitténs

förslag skulle skolöverstyrelsen beträffande folk- och småskolorna till en delerhålla

samma funktioner som domkapitlen. Det syntes ej vara lämpligt, att befattningen

med skolorna på så sätt uppdelades, och särskilt domkapitlens ställning till

Avstyr
kande!].

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Råd, Proposition Nr 204.

skolorna syntes bliva svår, om den föreslagna överstyrelsen komme till stånd. Vad

den ena myndigheten ansåge lämpligt ogillades kanske av den andra, och det syntes

kanske mången. gång för lärarna, skolråden eller församlingarna vara svårt att veta,

till vilken myndighet de i skolfrågorna skulle vända sig.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län yttrar:

Tillkomsten av läroverksöverstyrelsen hade utan tvivel i hög grad stärkt kravet

på inrättande av eu central styrelse för folkskoleväsendet. Analogien vore emellertid i

själva verket allt annat än bevisande. Till stöd för yrkandet om läroverksöverstyrelsens

inrättande hade åberopats egentligen skapandet av realskolexamen, önskvärdheten att

koncentrera tillsättningen av ämneslärare samt behovet av ökade krafter för inspektion

över läroverken. Det syntes ej närmare behöva utföras, huru ringa motsvarighet till

läroverksöverstyrelsens nämnda och närstående funktioner kunde förekomma hos en

% överstyrelse för folkundervisningsväsendet. Särskilt ville Kungl. Maj:ts befallningshavande

påpeka, att medan önskan att från domkapitlen till en central myndighet överflytta

handhavandet av lärartillsättningsfrågor helt säkert utgjorde ett starkt motiv för läroverksöverstyrelsens

inrättande, en sådan koncentrering ej kunde ifrågasättas beträffande

folkskollärare, vilka valdes av kommunala myndigheter. Kungl. Maj:ts befallningshavande

ville emellertid ej bestrida, att den föreslagna överstyrelsen skulle kunna få tillräckligt

mycket att göra. Möjligheten av studier och specialisering vore så obegränsad, att

man knappast kunde tänka sig eu central myndighet, som skulle behöva sakna sysselsättning.

Härigenom uteslötes dock ej, att det i detta fall syntes böra tagas i övervägande,

huruvida ej det föreliggande behovet egentligen gällde eu rådgivande myndighet,

och om ej detta behov bäst fylldes genom ett periodiskt sammanträdande råd,

eventuellt i förbindelse med en eller liera överinspektörer, som hade att efter hand på

ort och ställe taga kännedom om förhållandena. I denna uppfattning bestyrktes Kungl.

Maj:ts befallningshavande därav, att kommittén såsom bevis för den föreslagna överstyrelsens

behövlighet åberopade, att en mängd frågor måst tid efter annan lämnas

till utredning åt olika kommittéer, samt att kommittén själv efter hand erhållit ett så

vidsträckt uppdrag. Slutligen ville Kung!. Maj:ts befallningshavande såsom en allmän

erinran framhålla, att medan läroverksöverstyrelsen väsentligen ersatte vissa förutvarande

skolmyndigheter, komme detta ej att bliva fallet med folkskoleöverstyrelsen

samt att i följd härav antalet myndigheter och instanser på folkskoleväsendets område

skulle ökas, vilket illa överensstämde med kravet på förvaltningens förenkling. Så

mycket mindre kunde då underlåtenheten att upprätta en folkskoleöverstyrelse, organiserad

som läroverksöverstyrelsen, anses häntyda på underskattande av folkskolans betydelse

eller innebära något för densamma eller dess målsmän nedsättande.

Såsom ovan nämnts, framhålles behovet av en överstyrelse utav några

domkapitel, som dock i övrigt på anförda skäl ej ansett sig böra tillstyrka

förslaget, sådant det föreligger. Behovet av en central ledning bestrides

däremot principiellt av domkapitlen i Karlstad och Härnösand. Så säger

domkapitlet i Karlstad, att det syntes, som vore en huvudgrund för kommitténs

förslag att inrätta ett nytt stort ämbetsverk med fyra byråer för

folkskoleärendens behandling att söka i tillkomsten av överstyrelsen för

rikets allmänna läroverk.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Det kunde ännu icke sägas vara av erfarenheten ådagalagt, anför domkapitlet,

att koncentrationen av läroverkensledning till en centralstyrelse i den omfattning, som

nu skett, verkligen gagnat läroverken. Förhållandena vore för övrigt ganska olikartade

för att vara fullt jämförliga: läroverken stode direkt och till hela sin inrättning under

statens omedelbara vård, under det folkskolorna väsentligen vore och även efter kommitténs

klart uttalade uppfattning alltjämt måste förbliva nära förbundna med församlingarna

och kommunerna i både ekonomiskt och administrativt hänseende. Domkapitlet

ansåge därför, att frågan borde självständigt för sig undersökas med hänsyn

till behovet av en sådan centralstyrelse som den föreslagna och det gagn, man därav

ansåge sig kunna vänta. Yad behovet i fråga anginge funne domkapitlet detta ingalunda

med någon i saken själv liggande kraft hava gjort sig förnimbart.

Domkapitlet i Härnösand förklarar sig ej kunna finna några skäl, som

motiverade ett så grundligt brytande med det historiska sammanhanget

och särskilt den för hela vårt folkliv betydelsefulla nära förbindelsen mellan

folkkyrka och folkskola. I Lunds domkapitel yttrar biskop Billing, att

kommitténs bevisföring för behövligheten av en överstyrelse ej vore övertygande,

och han säger sig vara förvissad om att en sådan överstyrelse ej vore

av nödvändigheten påkallad. Med biskop Billing instämma i allt väsentligt

domprosten Pjännenstill samt professorerna Aurelius och Holmqvist. Domkapitlet

i Uppsala, vilket visserligen, såsom ovan sagts, förklarat sig anse

behovet av en förstärkning av den centrala ledningen påkallad, säger sig

dock ej vara övertygat om nödvändigheten av den överstyrelse, som nu

föreslagits. Domkapitlet i Växjö jämför den föreslagna överstyrelsen närmast

med ett permanent samfund eller sällskap lör diskussion av pedagogiska

frågor, vilket såsom sådant har att framlägga förslag till skolväsendets

utveckling. Domkapitlet förmenar, att det kunde starkt ifrågasättas,

huruvida en sådan institution skulle verka så särdeles välgörande. Väl

vore det sant, att stagnation vore något skadligt på skolväsendets liksom

på andra områden, men det vore lika visst, att allt lör täta förändringar

skulle verka i hög grad fördärvligt, och man kunde befara, att den ifrågasatta

överstyrelsen, för att ådagalägga behovet och värdet av att den vore

till, ideligen skulle komma fram med nya projekt. Domkapitlet i Luleå,

vilket, såsom ovan sagts, förklarat sig principiellt fullt ense med kommittén

om behovet av en central ledning av folkskoleväsendet, har yttrat

bland annat, att domkapitlet ansåge förslaget ej uppbäras och utfyllas av

nu rådande lagstiftning och förhållanden i övrigt med avseende a. folkskoleväsendet,

men väl kunna betecknas såsom ett betydelsefullt framtidsmål,

lämpligt att förverkliga när staten iklädde sig mera vidsträckta förpliktelser

gentemot folkskolan.

Förutom nu anförda yttranden, vilka mer eller mindre direkt förneka

behovet av en överstyrelse för folkskoleväsendet, framhållas såväl

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

av nu anförda domkapitel som av de övriga domkapitel, vilka avstyrka

förslaget eller yrka på ytterligare utredning, vissa synpunkter avsedda att

utgöra argument emot det av kommittén framhållna behovet av en ändring

i fråga om den centrala ledningen.

Domkapitlet i Härnösand finner, att den ofantligt glädjande och

lovande utvecklingen av vårt folkskoleväsende under nuvarande ledning ej

talade om någon styvmoderlig behandling eller ogynnsamma livsvillkor under

det skede, som varit; den jämförelsevis stora frihet, varunder folkskolorna

vuxit så kraftigt, talade däremot varnande om för mycket åtstramade,

ämbetsmässiga band och stadgar. Samma synpunkt föreligger även i utlåtanden

från domkapitlen i Karlstad och Kalmar. Biskop Rodhe, som

reserverat sig mot Göteborgs domkapitels tillstyrkande beslut, avstyrker

förslaget under framhållande av samma synpunkt, enär nämligen mot det

sätt, varpå vårt lands folk- och småskolor hittills varit ledda, icke i stort

sett några verkligt grundade anmärkningar blivit framställda utan det

fastmer måste erkännas, att vårt skolväsende under denna ledning varit

statt i alltjämt fortgående utveckling.

Vådorna av en för stark centralisering framhållas såsom huvudskäl

mot den föreslagna överstyrelsen av domkapitlen i Härnösand, Strängnäs,

Kalmar, Skara, Växjö, Karlstad och Västerås. Biskop Kuling i Lunds

domkapitel förklarar sig hava mycket ringa tilltro till stark centralisering.

Sådant passade allra minst för ett land sådant som Sverige, där det ena landskapets

behov och möjligheter vore så väsentligt olika det andras. Så icke minst beträffande

folkskoleundervisningen, något varom redan det vittnade, att vi redan hade

15 olika skoltyper. Uniformitet på detta område kunde ej uppnås och borde ej eftersträvas.

Men att eu överstyrelse åtminstone skulle frestas till att söka åstadkomma

erg sådan, syntes ligga i sakens natur. Biskopen säger sig förutse, huru mycket missnöje

härav skulle framkallas i de flera tusende församlingarna.

Domkapitlet i Karlstad anser, att det arbete, som enligt förslaget

skulle åligga överstyrelsen, vore av så växlande art, att eu stor del därav

föga lämpade sig för en central byråmässig styrelses behandling.

Eu styrelse vore t. ex. knappast det lämpligaste forum för utredande av pedagogiska

principfrågor; det gjorde den pedagogiska framstegsmannen, den åt uppfostringsväsendet

ägnade litteraturen och de debatterande fria mötena bättre. Anordnandet av

utställningar och åtskilligt annat borde lämnas åt enskilt, föreningsmässigt eller kommunalt

initiativ icke minst borde sådan verksamhet, som övades i allmänt humant

välgörenhetssyfte, icke läggas under ämbetsverk.

Biskop Billing i Lunds domkapitel säger sig frukta, att överstyrelsen

skulle bliva ett slags »reformationskollegium».

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

En dess uppgift, och kanske den viktigaste, skulle bliva att uttänka och frambära

reformförslag. Biskopen sade sig ej tro mycket på dylika efter allmänna pedagogiska

principer av en styrelse framburna reformyrkanden. Det hände lätt, att de komme

att sakna fäste i föreliggande verklighet, huru väl de än måtte taga sig ut i ett pedagogiskt

system. Och föranledde de till experimenter i praxis, vållade de skada, varom

erfarenhet ej saknades.

Av de 21 folkskoleinspektörer, som yrkat uppskov eller förnyad utredning

eller ock helt och hållet avstyrkt förslaget, bestrides ej uttryckligen

det av kommittén framhållna behovet av en överstyrelse. De avstyrkande

utlåtandena äro grundade på motiveringar, som i huvudsak överensstämma

med de av vissa domkapitel anförda. Jag anser mig i detta sammanhang

böra nämna, att av de 13 folkskoleinspektörer, som innehava inspektörsbefattningen

såsom huvudsyssla, 10 uttryckligen tillstyrkt förslaget, därvid

emellertid en inspektör ansett lyckligast, om den centrala ledningen kunde

förläggas till en utvidgad folkskolebyrå inom ecklesiastikdepartementet,

varemot 1 inspektör icke yttrat sig i frågan och 2 inspektörer avstyrkt

förslaget.

Såsom av det föregående framgått hava emellertid många av de myndigheter,

vilka motsatt sig folkskoleväsendets centraliserande genom inrättandet

av en skolöverstyrelse, i stället bestämt uttalat sig för samma

centraliserande på annat sätt, nämligen genom en förstärkning av folkskolebyrån

i ecklesiastikdepartementet. Så Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Örebro län, domkapitlen i Luleå, Karlstad, Härnösand, Kalmar och Västerås.

I samma riktning hava ock folkskoleinspektörerna Strömberg, Brandt och

Nordlander uttalat sig.

Domkapitlet i Luleå yttrar:

Frågan om folkskolebyråns omorganisation att tjäna som centralstyrelse både bort

erhålla ett närmare skärskådande. Utrustad med sakkunniga konsulenter och överinspektörer

med rätt att företaga utredningar och framkomma med initiativ samt eventuellt

även med ett lekmannaråd kunde helt visst folkskolebyrån utvecklas att bliva en institution

av synnerligen fruktbärande betydelse för folkundervisningens framtid.. Genom

en sådan anordning skulle även oklarhet, olägenheter och slitningar i administrationen,

vilka kunde bliva förenade med en särskild överstyrelse i dess förhållande till

mellaninstanserna, undvikas. Oklarheten gällde folkskoleinspektörernas ställning och

olägenheterna kunde föranledas av centralstyrelsens egendomliga ställning till mellaninstanserna

—- domkapitlen och länsstyrelserna. Folkskoleinspektörerna skulle tydligen

lyda under såväl respektive domkapitel som överstyrelsen samt avgiva berättelser och

framställa yrkanden eller önskemål till båda myndigheterna. Och dessa sistnämnda

skulle i sin ordning vidtaga på grund därav såsom nödiga ansedda åtgärder. Överstyrelsen

vore då hänvisad till förhandlingens väg, under det att domkapitlen och

Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde i mån av fog ålägga skoldistrikt att verkställa

påyrkade förbättringar. För vinnande av enhetlig påverkan på skoldistrikten nödgades

då överstyrelsen hänvända sig till mellaninstanserna (en direkt kommunikation kunde

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

ju även vara lämplig, men synbarligen endast i undantagsfall). Om mellaninstansen —

som i detta fall knappast gjorde skäl för namnet — med kännedom om vederbörande

kommuns begränsade tillgångar eller av andra hänsyn icke kunde helt eller delvis fästa

avseende vid överstyrelsens erinrmgar, kunde lätteligen misstro eller slitningar göra sig

gällande. Överstyrelsen ägde icke heller besvärsrätt och stode sålunda i själva verket

maktlös. Likaledes om folkskoleinspektörs yrkanden icke vunne bifall, men han, sin

tydliga plikt ^ likmätigt, förde dem vidare till överstyrelsen och denna funne yrkandet

befogat. I båda fallen löpte mellaninstanserna fara att inför den summariskt bedömande

allmänheten framstå såsom icke befordrande en av överordnad myndighet nödig

befunnen utveckling, varigenom åter auktoriteten vedervågades. Det behövde ej sägas,

att dylika slitningar kunde uppstå även under de bästa uppsåt och förutsättningar hos

alla parter om ett gott och enigt samarbete till det allmännas fromma. Möjligheterna

till slitningar läge utanför det individuella uppsåtet och vore att söka i den uppenbara

oformligheten därutinnan, att underlydande myndigheter vore utrustade med befogenheter,

som den på samma område överordnade saknade. Att icke heller folkskoleinspektörernas

ställning under slika förutsättningar kunde bliva behaglig vore redan anfyff

och säde sig självt. Och skriftväxlingen med två överordnade myndigheter kunde

därjämte bliva för dem synnerligen betungande och hindrande för själva inspektionsverksamheten.

Anledningar till olägenheter av sålunda angiveri art skulle icke behöva

förekomma, därest folkskolebyrån förändrades att tjäna enahanda ändamål som den

tilltänkta centralstyrelsen. Dennas huvudsakliga uppgift, som i allt fall måste bliva

den ytterst betydelsefulla att vara rådgivande och förslagsställande inför Kungl. Maj:t,

att utöva överinspektion och utarbeta normerande bestämmelser för folkundervisningens

verksamhet och utveckling, syntes givetvis också med framgång kunna påläggas en

ändamålsenligt inrättad folkskolebyrå och, även om någon mindre del av de syften,

överstyrelsen ansetts böra fylla, ej lika lämpligt kunde övertagas av samma byrå, uppvägdes

detta därav, att i stället väsentliga olägenheter av principiell art, som kunde

förorsakas av .en särskild styrelse, undvekes. Domkapitlet tilltrodde sig emellertid ej

att, innan möjligheten och lämpligheten av en sålunda förändrad anordning för folkskolans

ledning blivit närmare undersökt, uttala någon bestämd åsikt i frågan, utan

hade allenast velat framhålla, att en undersökning härutinnan förtjänade att göras,

detta så mycket hellre, som en dylik anordning skulle synnerligen väl överensstämma

med. de principer, som ansetts böra läggas till grund för en förestående allmän omorganisation

av statsdepartementen.

Innan jag närmare utvecklar min egen mening om behovet av en

överstyrelse för folkundervisningsväsendet, anser jag mig till en början

böra betona, att det här gäller en förstärkning av folkundervisningsväsendets

centrala ledning, ej ett första upprättande av en sådan ledning. En

central ledning för folkundervisningsväsendet finnes nämligen redaiy något

som vid övervägandet av den föreliggande frågan måste strängt fasthållas,

i fall omdömet icke skall komma alldeles in på villospår.

Jag har ansett mig hava särskilda skäl att betona detta. Att döma av

en del av de inkomna utlåtandena kunde det nämligen se ut, som om

frågan vore: centralisation eller decentralisation. Här gäller enligt min

o Ö

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204,

mening icke något antingen — eller, utan ett både — och, och det framgår

oförtydbart av vad jag förut anfört ur folkundervisningskommitténs

betänkande, att detta även varit kommitténs uppfattning.

Vissa sidor av skolans undervisnings- och uppfostringsarbete måste

givetvis överlämnas åt det personliga eller det lokala bestämmandet, dels

åt lärarna, dels åt målsmännen och deras representanter. Det förra blir

en följd redan av uppfostrings- och undervisningsarbetets egen natur, det

senare av den hänsyn, som måste tagas till kommunernas hävdvunna självstyrelse

på här ifrågavarande område, en självstyrelse som bland annat

medför det goda, att de av de olika landsdelarnas olika förhållanden betingade

särkraven på undervisningen kunna vinna tillbörligt beaktande.

Här kräves ett klokt utnyttjande av det intresse och de erfarenheter, som

äro för handen hos de lokala myndigheterna och framför allt hos de särskilda

skolornas lärarpersonal. Hänsyn måste även tagas till vissa frågors

speciella art, vilken icke medgiver, att desamma dragas upp till en mera

central och därför ock i många fall för ortsförhållandena mera främmande

ledning.

Andra frågor rörande undervisnings- och uppfostringsarbetet åter äro

till sin natur sådana, att de böra anförtros åt en mer eller mindre omedelbar

omvårdnad av ett centralt organ. Huru berättigade krav de lokala

myndigheterna än kunna äga att få hava sitt ord med vid behandlingen

av skolans angelägenheter, så verkar dock det lokala intresset och initiativet

alltid mer eller mindre ojämnt, beroende på den större eller mindre

vidsyntheten hos de ledande inom kommunerna. Det gives en mångfald

frågor, där statens lagstiftande, hjälpande och utjämnande verksamhet är

oundgängligen nödvändig och som därför påkalla en planmässig och framsynt

central ledning. Till sådana frågor höra allmänna undervisnings- och

uppfostringsspörsmål samt inspektionsärenden ävensom, från vissa sidor

sett, frågor rörande normalplan för folkundervisningen, undervisningsmateriell

och läroböcker samt avgivande av förslag till fördelningen av

statsanslag för olika folkbildningsändamål med mera.

Det är alltså två lika berättigade behov, som här samtidigt kräva tillgodoseende.

Och den uppgift, som det gäller att lösa, är denna: att till

folkundervisningsväsendets fromma på bästa sätt tillgodose både det ena

och det andra behovet. Med allmänna, mer eller mindre abstrakta betraktelser

över begreppsmotsättningen centralisation och decentralisation vinnes

intet. Man måste fastmer åstadkomma en förståndig gränsreglering dem

emellan och därvid bygga på erfarenheten, på den historiska utvecklingen

och på omsorgsfulla undersökningar av de faktiska förhållandena.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

En blick tillbaka på folkundervisningsväsendets utveckling visar, att en

centralisation ursprungligen saknats på förevarande område men att eu sådan

så småningom av behovet blivit framtvingad. Sedan år 1842 den första

folkskolestadgan tillkom, dröjde det på grund av brist på sakkunnig och

verksam ledning ganska länge, innan denna stadgas föreskrifter ledde till

verklig efterlevnad. Säkerligen skulle folkskolan hava utvecklats ännu

mycket långsammare och svagare än som skett, om den icke genom den av

1840—1841 årens Riksdag genomförda departementalorganisationen fått en

ansvarig målsman i Konungens råd. Några mera betydande framsteg vunnos

dock först, sedan 1859—1860 årens Riksdag givit folkskoleväsendet

en av staten ledd tillsyn i den då beslutade folkskoleinspektionen. Den

härigenom påbegynta utvecklingen ledde med oavvislig nödvändighet till

anordnandet av ett centralt statsorgan enkom för folkundervisningens styrelse.

Ett sådant kom också till stånd, då Riksdagen åren 1862 — 1863 beslöt

inrättandet inom ecklesiastikdepartementet av den särskilda folkskolebyrå,

som ännu i dag under chefen för ecklesiastikdepartementet företräder den

centrala ledningen av folkundervisningsväsendet.

Då det nu ifrågasattes en förstärkning av en befintlig central ledning,

har man alltså att anknyta till en redan förhandenvarande utveckling. Det

är sålunda alls icke fråga om — såsom man från något håll velat göra

gällande — att bryta den historiska utvecklingen. Vi stå tvärtom mitt

uppe i densamma, och frågan är nu endast att fortsätta denna utvecklingför

att tillgodose centraliseringsbehovet, i den mån det nu på grund av

nya tiders krav framträder med ökad styrka.

Den fråga det här gäller är, jag upprepar det, alltså icke denna: behöves

en central ledning? utan: behöves en förstärkning av den centrala

ledning, som redan finnes?

Denna fråga besvaras nu mycket allmänt med ja, I de inkomna utlåtandena

erkännes nästan undantagslöst otillräckligheten av den nuvarande

anordningen. Och även där man med skärpa bekämpat centralledningen

i dess av kommittén förordade form, har man i regel medgivit nödvändigheten

av centralisationens förstärkande i någon annan form, exempelvis

genom en utvidgning av folkskolebyrån eller inrättandet av en rådsförsamling.

Då förstärkningens nödvändighet sålunda är allmänt erkänd,

kunde det möjligen synas överflödigt att vidare beröra denna fråga.

Som emellertid enstaka röster höjts, vilka velat göra gällande, att allt är

bra, som det är, och att ingen ytterligare åtgärd i syfte av en förstärkt

centralisation är erforderlig, känner jag mig uppfordrad att med några

ord erinra om de faktiskt förhandenvarande förhållandena, allra helst som

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

31

en sådan erinran även kan tjäna att belysa den riktning, i vilken den

erforderliga förstärkningen bör ske.

Sedan vårt folkundervisningsväsen i departementets folkskolebyrå erhöll

sin nuvarande centrala ledning, har ett halvt sekel förflutit. Under

denna tid har folkundervisningen varit stadd i en stark utveckling. Sålunda

har antalet folkskolor mer än fördubblats, antalet lärarkrafter mer

ä,n tredubblats och kostnaderna för folkskoleväsendet mer än tiodubblats.

Vid sidan av de ursprungliga undervisningsanstalterna har en mångfald

nya bildningsanstalter tillkommit: småskolor och småskoleseminarier, fortsättningsskolor,

högre folkskolor och folkhögskolor, den statsunderstödda

biblioteks- och föreläsnings verksam heten, anstalter för undervisning av dövstumma,

blinda, vanföra, sinnesslöa, vanartade och sedligt försummade

barn med mera. Vid sidan av de ursprungliga undervisningsämnena hava

tid efter annan införts nya sådana, framför allt av mera praktisk karaktär.

Och vad som betyder mest: hela undervisningsväsendet är till sin anda

och läggning och i avseende å sitt förhållande till samhället inbegripet i

en inre omgestaltning, avseende att göra detsamma allt mera ägnat att

lägga eu bättre grund för praktisk duglighet och fortsatt kunskapsförvärv.

De uppgifter, som för 50 år sedan anförtroddes åt den då upprättade

folkskolebyrån, voro redan från början ingalunda obetydliga. Byrån skulle

verka såsom en pedagogisk överledning: i denna egenskap skulle den verkställa

inspektion av de underlydande läroanstalterna, alltså utöva en övervakande

verksamhet; den skulle därjämte följa alla frågor, som röra

folkundervisningen och därmed äga sammanhang, samt för departementschefen

föreslå alla de åtgärder, som kunde i sådant avseende anses behövliga

och gagneliga, alltså utöva en initiativtagande och främjande verksamhet.

Men den skulle tillika verka som en administrativ överledning:

den skulle i denna egenskap besörja nödig utredning av till folkundervisningen

hörande regeringsärenden samt utarbeta erforderliga förslag och

utlåtanden i dithörande ämnen.

I vilken mån har det nu varit möjligt för byrån att lösa dessa uppgifter?

Arbetsbördans starka tillväxt har gjort det allt svårarare för byråns

chef, även med det biträde för besvärsmål handläggning, som han under

senare tider erhållit, att behärska och leda hela det svåröverskådliga

verksamhetsområde, som varit honom anvisat. Följden härav har blivit, att

en splittring så småningom inträtt i fråga om den centrala styrelsen av vårt

folkundervisningsväsen. Inom själva folkskolebyrån hava, i mån av verksamhetsområdets

starka tillväxt, de löpande administrativa ärendena tagit

allt större utrymme på bekostnad av den allmänt pedagogiska ledning,

som byrån därjämte varit avsedd att giva. Detta sammanhänger helt na
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majsts Nåd, Proposition Nr 204.

turligt därmed, att folkskoleärendena, även en stor del av de löpande,

förutsätta en personlig bekantskap med folkskolan och andra folkundervisningsanstalter

och därför svårligen kunnat till beredning överlämnas åt

någon annan än den pedagogiskt sakkunnige chefen för folkskolebvrån.

På grund härav har byråns chef i allt större utsträckning upptagits av

nämnda löpande ärenden samt tvungits att alltmer begränsa sitt arbete till

dem och till den inspektion av lärarbildningsanstalterna, som tiden möjligen

kunnat medgiva. De större och viktigare frågorna, särskilt de, som på det

närmaste sammanhänga med och framkallats av vår tids starka utveckling

inom samhällslivet och vilka rätteligen bort utgöra ett centralorgans förnämsta

uppgifter, hava i allt större utsträckning måst överlämnas till

utredning åt arbetskrafter utanför folkskolebyrån. De talrika och för statsverket

kostbara kommittéer och sakkunnignämnder, som alltsedan slutet

av 1860-talet med mer eller mindre korta mellanrum avlöst varandra, bära

i sin mån vittne om otillräckligheten av de inom folkskolebyrån förefintliga

krafterna. Till belysande av sistberörda förhållande hänvisar jag till

en inom folkundervisningskommittén uppgjord förteckning över dessa kommittéer

och nämnder, vilken förteckning torde såsom bilaga i avtryckt

exemplar (Bil. A) få fogas till detta protokoll.

Den utveckling, som den centrala ledningen av folkskolan sålunda

tagit, har särskilt i två avseenden haft en ogynnsam inverkan. Den uppslagsgivande

och ledande verksamhet, som chefen för folkskolebyrån

skolat utöva och som uppenbarligen bort stå i närmaste sammanhang med

handläggningen av större och viktigare frågor, har han icke blivit i tillfälle

att i önskvärd mån tillgodose. På så sätt har det inträffat, att

den ena frågan efter den andra vuxit upp utan att kunna inom folkskolebyrån

tillbörligen och i tid upptagas. Det livliga och intresserade reformarbete,

som från enskilt och kommunalt håll igångsatts, har icke mötts av

eu motsvarande förmåga hos den centrala ledningen att förena de spridda

krafterna till samverkan och leda deras arbete efter klara och bestämda

riktlinjer. Därav har blivit eu följd, att vårt folkundervisningsväsen i

denna stund i åtskilliga avseenden, exempelvis i fråga om lärokurser och

arbetsmetoder vid våra folkskolor samt beträffande organisationen av och

undervisningen i våra fortsättningsskolor, måste betecknas såsom ganska

efterblivet.

Men även i ett annat avseende har den utveckling, folkundervisningsväsendets

centrala ledning tagit, haft en ogynnsam inverkan. Det har

icke för folkskolebyråns chef varit möjligt att i önskvärd utsträckning

uppehålla och odla den förbindelse med det levande framstegsarbetet inom

skolorna ute i landets olika delar, vilken för framgången av byråns arbete

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition JSrr 204. 33

skulle varit ett oundgängligt villkor. Efter inrättandet av vår nuvarande

folkskoleinspektion gjordes till en början åtskilliga ansatser att genom tidvis

återkommande inspektörsmöten upprätthålla en mera livaktig förbindelse mellan

den centrala styrelsen och själva skolverksamheten. Och vid 1891 års Riksdag

framlade Kungl. Maj:t, såsom förut nämnts, till och med ett förslag om

anställande inom folkskolebyrån av en överinspektör, som skulle utgöra ett

förmedlande organ mellan den centrala styrelsen och skolorna i landets olika

delar. Förslaget bifölls emellertid icke av Riksdagen. Inspektörsmötena

hava även blivit allt sällsyntare, och för närvarande måste det sägas, att

trots all god vilja, just på grund utav den av omständigheterna föranledda

bristen på system, sammanhållning och kontroll, mycket är övrigt att önska

både i fråga om centralledningens förbindelse med det verkliga skollivet

ute i orterna och med avseende å samarbetet mellan de ledande och de

tillsynsövande krafterna på folkundervisningsväsendets område.

* Sålunda har förhållandenas makt medfört, att ecklesiastikdepartementets

folkskolebyrå, som enligt sin ursprungliga uppgift skulle gä

i spetsen för utvecklingen av folkundervisningsväsendet, i själva verket

är ställd utanför den grundläggande och i detalj utredande behandlingen

av de största och viktigaste frågorna samt i betänklig grad avstängd

från förbindelsen med det skolarbete, varav nämnda utveckling

först och främst beror, medan å andra sidan de organ — kommittéer och

sakkunnignämnder -- som för närvarande sysselsätta sig med berörda

frågor, redan på grund a,v sin ställning icke äro i stånd att utöva någon

sammanhållande eller främjande ledning. Den samlade och överblickande

erfarenhet, som under ett längre kommittéarbete vunnits och som är en

oundgänglig förutsättning för en verkligt ledande inflytelse, förskingras ju

ock i och med kommitténs upplösning efter avslutat arbete.

Från motståndarna till nu föreliggande förslag kan det till äventyrs

invändas, att det i sista hand måste bliva departementschefen själv, som

det tillkommer att genom sitt personliga ingripande i handläggningen av

folkundervisningsfrågorna tillgodose det krav på enhetlighet och sammanhang,

som hittills icke kunnat tillbörligen beaktas.

Den tankegång, varpå denna invändning vilar, är naturligtvis riktig.

Märkas bör emellertid, att i våra dagar en departementschef ej kan inskränka

sig till att vara uteslutande fackminister utan måste ägna tid och

uppmärksamhet även åt frågor av mera allmänpolitisk innebörd, för vilkas

avgörande han bär sin del i ansvaret, samt att dessutom ecklesiastikdepartementet

omfattar en mängd andra viktiga kulturområden än folkundervisningens

och att intet av dem får förbises eller behandlas som

bisak, vartill kommer, att man naturligtvis ingalunda alltid kan påräkna,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majds 1Säd. Proposition Nr 204.

att departementets chef är fackman just i folkundervisningsfrågor. Skall

han med avseende å dessa kunna motsvara de fordringar, som med Tätta

ställas på honom, samt bliva i stånd att med någon grad av trygghet bedöma,

vilka åtgärder från statsmakternas sida som vid varje tidpunkt böra

till folkbildningens främjande vidtagas, så måste man tillse, att han vid

sina överväganden av dessa åtgärder alltid kan stödja sig på utredningar,

och förslag lika pålitliga och genomtänkta som de, vilka han i fråga om

läroverken har att påräkna från dessas överstyrelse. Att han på det sista

stadiet av frågornas handläggning skulle själv personligen åstadkomma de

behövliga utredningarna och förslagen vore ett orimligt anspråk och skulle

innebära ett upp- och nedvändande av den naturliga ordningen.

Av vad jag nu anfört framgår, såväl att folkundervisningsväsendets

fortgående utveckling redan växt den nuvarande centrala ledningen över

huvudet, som även att, därest denna ledning icke med det snaraste på ett

eller annat sätt erhåller väsentlig förstärkning, en allvarlig stockning i

i det nödvändiga reformarbetet är att befara.

Nu hava emellertid olika meningar gjort sig gällande om det sätt, på

vilket den behövliga förstärkta centralisationen lämpligast borde vinnas. Från

många håll och nu senast från folkundervisningskommittén har man hävdat

den meningen, att det behov, som här föreligger, bäst fylles genom upprättande

av en överstyrelse för folkundervisningsväsendet i form av ett

centralt ämbetsverk eller kanske rättare: i form av en ny avdelning inom ett

förut befintligt centralt ämbetsverk, och denna mening har biträtts av många

bland de hörda vederbörande. Från andra håll åter har uttalats den

åsikten, att det föreliggande behovet lämpligast skulle tillgodoses genom

en utvidgning av den nuvarande folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet,

en åskådning, som framträder i flera av de föreliggande utlåtandena

över kommitténs förslag. Slutligen har också den meningen gjort

sig gällande, att det förhandenvarande behovet egentligen gällde en rådgivande

myndighet och att detta behov bäst skulle fyllas genom ett periodiskt

sammanträdande »råd», möjligen i förbindelse med en eller flera

»överinspektörer».

Vilket av de sålunda föreslagna sätten bör nu anses äga företräde?

Svaret på denna fråga synes mig framgå av vad jag redan anfört

rörande de förhandenvarande bristerna inom den nuvarande centrala ledningen.

Vad som behöves är för det första en kvantitativ förstärkning

av såväl pedagogiska som administrativa krafter inom denna ledning.

Den yttre kvantiteten och den inre beskaffenheten av de hithörande ärendena

göra detta erforderligt. Det måste därjämte sörjas för att den splittring,

som nu förefinnes i fråga om handläggningen av de löpande ären
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

dena å ena sidan samt de större och viktigare principiella och organisatoriska

ärendena å andra sidan, upphäves. Den centrala ledningen

får allra minst ställas utanför dessa senare. Man måste vidare tillse,

att samma ledning kommer i tillfälle att uppehålla en fortvarande på

personliga erfarenheter och på organiserat samarbete byggd förbindelse med

skolorna i landets olika delar samt de där verkande undervisande och ledande

krafterna. Endast genom den fria och levande överblick, som så vinnes,

kan en för utvecklingen menlig jämnstrukenhet och schablonmässig likformighet

undvikas, så att tillbörlig hänsyn tages till de särskilda, av

lokala förhållanden beroende olikheterna och de därav betingade kraven.

Och framför allt bör den ständiga beröringen med det praktiska livet

och dess behov kunna mota de ansatser till formalism och byråkratism,

som eljest lätt nog inställa sig under ett ensidigt kammararbete. _ Man

måste slutligen sörja för att den centrala ledningen utrustas med befogenhet

och förmåga att utöva en sund initiativtagande, främjande och kontrollerande

verksamhet.

Genom det nu påpekade är på intet vis sagt, att ledningen skulle,

såsom man från något håll fruktat, utbilda sig till vad man velat kalla

ett »refor mati onskollegium», vars viktigaste uppgift skulle bliva att uttänka

och frambära reformförslag med mer eller mindre fäste i föreliggande

verklighet. Uppslagen till framsteg på uppfostrans och undervisningens

område komma i de flesta fall från enskilda personer, från de mitt i arbetet

stående lärarna och lärarinnorna, sällan eller aldrig från myndigheter,

vare sig lokala, såsom skolråd och domkapitel, eller centrala, såsom

skolöverstyrelser. Den av kommittén föreslagna styrelsen skulle icke heller fä

till syfte att sitta och utspekulera nyheter; dess uppgift skulle fastmer

bliva att samla upp de erfarenheter och rön, som den komme i tillfälle

att göra vid den omedelbara förbindelsen med skollivet och vid behandlingen

av de föreliggande stora frågorna, att uppmuntra och understödja,

men tillika att utöva ett reglerande och organiserande inflytande på från

enskilt och kommunalt håll framkomna reformkrav samt att upptaga, utreda

och bringa till utförande nödiga befunna reformer.

Frågar man sig nu, huruvida en så beskaffad central ledning skulle

hunna åvägabringas genom en utvidgning av folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet,

så måste denna fråga otvivelaktigt besvaras med ja. Sagda

byrå kan helt visst fullständigas med ett erforderligt antal pedagogiskt utbildade

fackmän, den kan utrustas med ett tillräckligt antal administrativt skolade

arbetskrafter, dess chef kan givas den ställning, som behöves, för att han skall

kunna sammanhålla och leda byråns arbete, och byrån kan tillerkännas befo
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

genhet att i fråga om initiativ och åtgärder förfara med den självständighet,

som erfordras, för att ändamålet skall vinnas.

Men om sa sker, vad uppkommer då annat än en folkskoleöverstyrelse

med förläggning inom ecklesiastikdepartementet? En sådan anordning

skulle emellertid avgjort strida mot de grundsatser, som för närvarande

råda. inom vår .statsförvaltning, enligt vilka kansliets byråchefer till följd av

sin tjänsteställning sakna befogenhet att bringa av dem framlagda initiativ till

utförande och icke äga att utöva någon beslutande och förvaltande verksamhet

i egentligare mening. En sådan anordning skulle även komma

att på en viktig punkt föregripa den departementalreform, som nu förberedes.

Att återigen tänka sig förstärkningen av den centrala ledningen verkställd

på det sättet, att den nuvarande folkskolebyrån till sitt biträde finge

dels ett tidvis sammanträdande »råd», dels ett visst antal »överinspektörer»,

synes mig innebära en halvhetsåtgärd, som varken skulle medföra

avsevärt minskade kostnader, ej heller på långt när avhjälpa de nu förefintliga

bristerna. Vad först beträffar det föreslagna rådet gäller nämligen

om detta i huvudsak vad som kan anmärkas mot det nuvarande kommittéväsendet.

Det skulle möjligen kunna på nyttigt sätt komplettera en styrelse

men ingalunda ersätta en sådan. Den enhetlighet i ledningen, som icke

minst vid behandlingen av ekonomiska spörsmål är oundgängligen nödvändig,

komme att saknas. Det är tydligen för ett centralt styrelseorgan alls

icke tillfyllest att då eller då med mer eller mindre bestämda mellanrum

kunna för rådplägning om ett eller annat ärende hava till sitt förfogande

personer med nödig- fackkunskap och erfarenhet. Det jämna och ostörda

handhavandet av skolväsendets högsta ledning kräver, att de ledande personerna

själva överskåda och äro fullt förtrogna med det område, som

ledningen avser. Det fordras tillika, att de personer, i vilkas händer såväl

rådslag som .utförande läggas, kunna ägna sin uppgift ett oavbrutet arbete

och ett stadigvarande intresse, något som naturligtvis icke kan påräknas

hos medlemmarna av en mera tillfälligt sammanträdande rådsförsamling.

Och vad angår inrättandet av ett antal överinspektörer inom folkskolebyrån

karl mot detta förslag invändas, att dessa överinspektörer komme

att intaga en ställning, som å ena sidan ej tillförde ledningen den befogenhet

och den arbetskraft, som ledamöterna av en överstyrelse skulle o''öra,

men å andra sidan hölle de i orterna verkande folkskoleinspektörerna på

större avstånd från den sammanhållande kraften, i det att de genom det

under- och överordningssystem, som uppstode, komme att träda mellan

centralledningen och inspektörerna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kargt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

37

Allt vad jag nu anfört synes mig ådagalägga, att om man under nu

rådande förhållanden vill söka åstadkomma en verksam central ledning av

vårt folkundervisningsväsen, är man hänvisad till att av de föreslagna

möjligheterna välja upprättandet av eu överstyrelse, med den självständighet,

som i allmänhet tillhör de centrala ämbetsverken i vårt land.

Då till förmån för en sådan anordning åberopats, att på det högre

undervisningsväsendets område utvecklingen lett till upprättande av den

nuvarande läroverksöverstyrelsen och att på folkundervisningsområdet liknande

förhållanden betingade en liknande utveckling, vill jag såsom min

mening uttala, att man även ur denna jämförelse kan hämta stöd för förslaget

att inrätta en folkskoleöverstyrelse, fristående eller i samband med

läroverksöverstyrelsen. Det har visserligen blivit anmärkt, att förhållandena

vore för olikartade för att vara jämförliga: läroverken stode omedelbart

och till hela sin inrättning under statens vård, under det att folkskolorna

väsentligen vore och även efter folkundervisningskommitténs klart

uttalade uppfattning alltjämt skulle förbliva nära förbundna med kommunerna

i både ekonomiskt och administrativt avseende. Gentemot denna

invändning, som ju i och för sig är riktig, vill jag emellertid erinra, att

folkskolorna och övriga till folkbildningen hörande anstalter visserligen

skulle komma att i en del betydelsefulla avseenden stå i ett vida mindre

omedelbart förhållande till eu blivande överstyrelse, än vad fallet är med

de av staten upprättade och underhållna läroverken — detta gäller framför

allt tjänstetillsättningar och frågor rörande anordningen av kommunernas

skolor i lokalt och ekonomiskt hänseende — men att å andra sidan de

allmänna läroverken endast utgöra en del av de under läroverksöverstyrelsens

inseende ställda läroanstalterna, medan det större antalet av dessa anstalter

utgöras av enskilda eller kommunala skolor med ett sammanlagt lärjungeantal,

som för närvarande är lika stort som de allmänna läroverkens. Dessa

enskilda eller kommunala skolor intaga i fråga om tjänstetillsättningar och

i allmänhet även i fråga om ekonomiska och organisatoriska frågor en ställning,

som i det stora hela sammanfaller med vad som i nämnda stycken

gäller om folkskolans läroanstalter. Det oaktat har det ansetts både nyttigt

och nödvändigt, att även dessa anstalter ställts under inseende av en

överstyrelse. Vidare är att märka, att vissa av de läroanstalter, som skulle

föras in under en blivande överstyrelse för folkundervisningsväsendet —

folkskoleseminarierna och vissa anstalter för abnormundervisningen — hava

samma rent statsliga karaktär som de allmänna läroverken och även påkalla

eu lika omedelbar omvårdnad som dessa. Slutligen torde man som ett

allmänt omdöme kunna uttala, att just det behov på det högre undervisningsväsendets

område, som föranlett upprättandet av läroverksöverstyrelsen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

och vars fyllande främst tager dess arbete i anspråk — kravet på en sakkunnig,

enhetlig och överblickande ledning, som under en oavbruten förbindelse

och samverkan med det praktiska skolarbetet i landets skilda

orter bedriver sin kontrollerande och initiativtagande verksamhet — just

samma behov förefinnes, såsom jag förut påvisat, i lika hög grad beträffande

folkskolan och den allmänna folkbildningsverksamheten.

Innan jag avslutar mitt uttalande i denna punkt, anser jag mig böra

erinra om en från vissa håll framställd anmärkning, att inrättandet av eu

folkskoleöverstyrelse skulle leda till en »byråkratisering» av skolväsendet.

Vid behandlingen av frågan om den tilltänkta överstyrelsens arbetssätt

blir jag i tillfälle att mera ingående behandla de skäl, som kunna anses

tala för och emot befogenheten av den sålunda yppade farhågan. Jag

anser mig emellertid redan här böra tillkännagiva, att med det föreliggande

förslagets läggning enligt min mening någon verklig fara i antydd

riktning icke föreligger, framför allt icke med den jämkning av förslaget

i vissa hänseenden, som jag ämnar förorda.

2. Mellaninstansernas behövlighet och beskaffenhet.

Jag har redan i det föregående angivit, att vissa av de till folkundervisningsväsendet

hörande läroanstalterna, framför allt folk- och småskolorna

icke rimligen kunna ställas i samma omedelbara förhållande till en överstyrelse

som t. ex. de allmänna läroverken till den nuvarande läroverksöverstyrelsen.

Såväl antalet av här ifrågavarande läroanstalter som ännu

mera deras beskaffenhet av kommunala inrättningar göra en sådan anordning

omöjlig. Förhållandena på detta område fordra därför med nödvändighet,

att mellan den centrala ledningen och de lokala myndigheterna

finnas mellaninstanser i form av distriktsstyrelser.

Såsom mellaninstanser i nu antydda mening tjänstgöra för närvarande

domkapitlen (stiftsstyrelserna) och länsstyrelserna samt i viss mån även

folkskoleinspektörerna. När år 1839 den regeringsproposition utarbetades,

som ledde till folkskolans lagstadgande samt dess överförande från att

hava varit en privat- och kyrkoangelägenhet till att bliva en statsangelägenhet,

var ursprungliga meningen den, att folkskoleväsendet skulle knytas

till länsindelningen och att inom varje län skulle finnas en överstyrelse

för folkundervisningen därstädes. Denna avsikt blev emellertid ej förverkligad.

. I stället fingo biskopen och domkapitlet i varje stift sig av staten

ålagt att »föra en sorgfällig uppsikt över anstalterna för folkundervisningen

samt vaka över deras ledning och utveckling till uppnående av deras

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

39

viktiga bestämmelse». Detta stadgande gäller ännu. Men utvecklingen

tiar småningom medfört, att vissa delar av folkundervisningen även blivit

en angelägenhet för länsstyrelserna och landstingen. På grund av nu antydda

förhållanden är det ej underligt, att anordningen av folkskoleväsendets

styrelse på mellanstadiet kännetecknas av en viss brist på enhetlighet

och plan.

Helt naturligt inställer sig då den frågan: kan man vid upprättandet av

en överstyrelse för folkundervisningsväsendet bibehålla den nuvarande anordningen

beträffande mellaninstanserna, eller bör samtidigt härmed eu

omdaning; av dessa äga rum?

Härom yttrar folkundervisningskommittén i sitt betänkande:

Spörsmålet om en ändamålsenlig organisation av distriktsstyrelserna

för folkundervisningsväsendet har under de senare åren allt mera blivit föremål för

uppmärksamhet, och olika förslag till dess besvarande hava från olika håll framlagts.

Huruvida spörsmålets lösning lämpligast hör sökas i eu ombildning av domkapitlen

eller i en utvidgning av länsstyrelserna eller i upprättandet av särskilda nya förvaltningsorgan,

därom torde någon allmännare mening ännu icke kunna sägas vara för

handen. Ense torde man vara därom, att varken domkapitlen i deras nuvarande form,

ej heller de till ersättning för dem ifrågasatta länsstyrelserna, så som dessa för sitt

nuvarande ändamål äro sammansatta, i alla avseenden fylla de anspråk, som måste

ställas på förvaltningsorgan för ärenden tillhörande folkundervisningen.

Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna eller böra till behandling upptaga

ifrågavarande vittomfattande och svårlösta spörsmål. Kommittén har ansett frågan

om en central ledning av vårt folkundervisningsväsen vara den för närvarande viktigaste

och därför den, som i första rummet bör bringas till lösning. Denna fråga är

enligt kommitténs åsikt så viktig, att dess upptagande och utredande icke bör fördröjas

av de omfattande undersökningar, som frågan om distriktsstyrelsernas organisation

måste kräva, och ej heller hör dess avgörande äventyras därigenom, att den sammanbindes

med ett försöksvis framlagt förslag till sistnämnda frågas lösning.

Kommittén har således begränsat sin uppgift till utarbetandet av förslag

angående en överstyrelse för folkundervisningsväsendet samt lämnat

frågan om de nuvarande distriktsstyrelsernas sammansättning oberörd

och i fråga om deras verksamhet ej föreslagit andra förändringar än sådana,

som synts med nödvändighet betingas av en central styrelses tillkomst.

Av de hörda myndigheterna hava de, som tillstyrkt kommitténs förslag,

i allmänhet icke yttrat sig särskilt i denna punkt.

Däremot har man från håll, som i det hela ställt sig avvisande mot

kommittéförslaget, gjort även den del av detsamma, som avhandlar mellaninstanserna

och deras ställning, till föremål för en ganska hårdhänt kritik.

Innan jag närmare ingår härpå, skall jag emellertid i korthet beröra

de uttalanden, vari denna del av förslaget upptagits välvilligt.

Kommittén.

Myndig
heterna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Sålunda anser Kung!. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län det

som en förtjänst hos det föreliggande förslaget, att den mellaninstans

mellan den tillärnade överstyrelsen och de lokala skolmyndigheterna, vilken

ej syntes kunna undvaras, fortfarande förlagts till samma myndigheter,

som hittills haft sig bestyret därmed anförtrott, nämligen domkapitlet och

länsstyrelsen. — I samma riktning yttrar sig domkapitelsledamoten i Växjö

lektor Zetterqvist.

Professor Herner uttalar i Lunds domkapitel, att han icke anser det

nödvändigt, att frågan om förändring i domkapitelsinstitutionen löses samtidigt,

helst som domkapitlens handläggning av skolärenden bleve förenklad

i sammanhang med inrättandet av en överstyrelse.

Av folkskoleinspektörerna framhåller N. J. Jonsson, Uppsala ärkestift,

att förslaget bibehållit en tillbörlig decentralisation och lyckligt byggt det

nya på det historiskt givna. Folkskoleinspektören E. Westberg, likaledes

Uppsala ärkestift, säger, att den pietet, som visats de hävdvunna lokala

styrelserna och deras närmast överordnade instanser, vore värd allt erkännande

och syntes helt visst komma att åt förslaget hemföra allmän

tillfredsställelse även från sådant håll, där det varit motsett med fruktan.

Folkskoleinspektören i Skara stift K. Karlgren tinner det vara synnerligen

förtjänstfullt, att kommittén på detta område hållit fast vid den historiska

utvecklingen och föreslagit lokal- och distriktsstyrelser ungefär i samma skick

och med samma befogenheter, som de nu hava. Likaså tillförordnade folkskoleinspektören

i Uppsala ärkestift M. Granér. Folkskoleinspektören i Kalmar

stift A. Thörn tinner förslaget angående bibehållande av distriktsstyrelsernas

befogenhet välbetänkt. Den enhetlighet i folkundervisning-s väsendets oreranisation,

som den föreslagna överstyrelsen skulle hava att främja, kunde

och borde nämligen medgiva en anpassning efter olika lokala förhållanden

och behov. Och skulle det förtroende, varmed folkskolan mer och mer

omfattats av folket självt, bevaras och stärkas, borde en blivande överstyrelses

uppgift i huvudsak begränsas till den övervakande och ledande verksamhet,

som av kommittén föreslagits.

Slutligen anser folkskoleinspektören i Luleå stift F. Svedberg, att det

utan tvivel skulle vara högst olyckligt, om det invecklade spörsmålet om

distriktsstyrelsernas reformering skulle fördröja ordnandet av frågan om

den centrala ledningen, i synnerhet som denna senare fråga kunde lösas

tillit oberoende av den förra enligt de principer för ordnandet av centralstyrelsen,

som kommittén föreslagit.

Bland dem, som uttalat sig mot kommittéförslaget i denna punkt, kan

man särskilja två riktningar. Den ena anser, att mellaninstanserna borde

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

försvinna och alla deras åligganden övertagas av den nya överstyrelsen.

Den senare åter gör gällande, att frågan om mellaninstanserna först borde

hava blivit slutgiltigt löst, innan man ginge till att upprätta en överstyrelse

för det hela.

Till den förra riktningen ansluta sig Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Västerbottens län och i Jönköpings län ävensom lektor Petrini i Växjö

domkapitel.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län yttrar:

Det hade varit lämpligast att i samband med ordnandet av folkundervisningsväsendets

centrala ledning även verkställa en omorganisation av domkapitlen, varigenom

dessa till huvudsaklig del kunde bliva befriade från sina åligganden beträffande folkskoleväsendet

inom stiften, vilka åligganden i stället syntes kunna övertagas av den

ifrågasatta överstyrelsen. Även en del folkskoleärenden, vilka i form av besvär handlades

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, syntes kunna överflyttas till överstyrelsen,

utan att densammas arbetskraft för den centrala ledningen i någon mån därav skulle

bliva lidande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län anser, att om en skolöverstyrelse

skulle komma till stånd, den borde helt och hållet få hand

om folkskoleväsendet. En uppdelning mellan domkapitlen och överstyrelsen

av folkskoleärendena, sådan kommittén föreslagit, skulle vålla oreda

och hämma skolväsendets utveckling i stället för att befordra densamma.

Bland dem, som önska, att frågan om mellaninstansernas ställning

först löses, innan frågan om en ny centralstyrelse upptages, återfinnas

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län och i Gottlands län ävensom

domkapitlen i Västerås, Kalmar, Luleå, Uppsala och Lund samt Stockholms

stads konsistorium, och åtskilliga folkskoleinspektörer. Domkapitlen,

konsistoriet och folkskoleinspektörerna önska i allmänhet en omorganisation

av domkapitelsinstitutionen, som erkännes i sin nu föreskrivna sammansättning

vara sådan, att den icke fullt lämpar sig för handläggningen av

skolfrågor.

Domkapitlet i Kalmar framhåller som en förtjänst i kommitténs förslag,

att den ej synes hava velat åstadkomma någon skarp brytning med

det historiskt givna utan föreslagit, att fortfarande såväl länsstyrelser och

domkapitel som skolråd måtte deltaga i behandlingen av ärenden rörande

folkskolan.

Det vore emellertid tydligt, fortsätter domkapitlet, att kommittén betraktade de

förra blott som provisoriska mellaninstanser. Kommittén ville emellertid, att en överstyrelse

snarast möjligt måtte inrättas. Man uppreste annars icke en överbyggnad, då

underbyggnaden icke godkändes. En klar överblick över en kommande organisation

kunde naturligen ej vinnas, då förslaget ej innehölle något om, huru de blivande di
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

s.^r''k.^ss^rre^serna. kunde komma att anordnas. Häri borde linjerna vara klara. Det

förefölle domkapitlet, som ingen fara vore för banden, om irågan om överstyrelsen uppskötes,

till dess frågan om mellaninstanserna även kunde lösas. Frågan hade också

en praktisk sida. Det syntes domkapitlet, som kommittén på överstyrelsen överflyttade

mycket, som lämpligen kunde avgöras av lägre styrelser.

Stockholms stads konsistorium anför:

Förslaget fasthölle vid status quo ifråga om de kyrkliga synpunkternas tillvaratagande

mindre av övertygelse om deras principiella nödvändighet än till följd av svårigheten

att för närvarande lösa de organisationsproblem, som uppstode, ifall stiftsstyrelserna

ej längre skulle bilda de knutpunkter i ledningen av landets uppfostringsväsen,

som de av ålder, till fromma för rikets andliga odling, utgjort. Konsistoriet ville

emellertid gärna erkänna, såsom ock kommittén antytt, att stiftsstyrelserna i deras

egenskap av sammanhållande och ledande organ för såväl den kyrkliga gärningen som

ock den högre och lägre skolundervisningen och rikets seminarier måhända icke hade

en i allo lycklig sammansättning och arbetsordning. Det förefölle konsistoriet, som

om de organisatoriska reformerna borde hava begynt just på denna punkt, såsom varande

i grunden långt viktigare än inrättandet av en skolöverstyrelse, vars förnämsta

uppgift syntes komma att uppgå i en synnerligen vidsträckt inspektion och i uttänkandet

av nya uppslag till folkundervisningens fromma. Så viktigt sådant än månde

vara, finge det dock kanske anses ännu viktigare att göra de organ, som skulle ha

närmaste ansvaret för själva undervisningen, fullt dugliga för denna sin uppgift. Ju

dugligare denna ledning vore, desto mindre inspektion behövdes det, och vad inspektionen

till äventyrs kunde kräva bleve lättare att genomföra. Nya planer och uppslag

skulle då också med framgång kunna både försökas och tillgodogöras. Konsistoriet

måste därför beklaga, att särskilt frågan om domkapitlens omorganisation ej blivit

bragt närmare sin lösning, och att kommittén därför lämnat den viktigaste reformfrågan

rörande undervisningsledningens_ centralpunkter ute i landet åt sitt värde. Om

så ej skett, skulle det måhända visat sig, att en reform av domkapitlen såsom mellaninstanser

haft den fördelen med sig, att överstyrelsen ej behöft utbyggas till ett ämbetsverk

med sådana dimensioner, som det nu uppgjorda förslaget utstakat. En ej

oväsentlig minskning av arbetsbördan syntes kunna åstadkommas, om överstyrelsen till

de omorganiserade domkapitlen återlämnade en mängd mindre expeditionsärenden och

rena ortsstyrelsefrågor, så att överstyrelsen för läroverken endast sysselsatte sig med

de ledande ärendena, såsom meningen syntes vara med dess uppgifter i förhållande till

folkskolorna.

Domkapitlet i Uppsala säger sig finna, att med den utveckling, folkundervisningen

tagit, de icke centrala myndigheterna, bland dem domkapitlen,

i framtiden komme i ogynnsam ställning gentemot den centrala

styrelsen, om de icke stärktes i sin myndighet, vilket kunde och borde

ske därigenom, att den rent pedagogiska sakkunskapen för folkundervisningsväsendet

i domkapitlet erhölle en förstärkning i ungefärlig överensstämmelse

med kyrkomötets skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 november

1909 i anledning av det år 1906 avgivna kommittéförslaget angående

omorganisation av stiftsstyrelse in. in. En snar omorganisation av dom
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

kapitlen vore av synnerligen stor vikt också om, såsom domkapitlet funne

önskvärt, lokalstyrelserna för seminarierna fortfarande måste utgöras av

domkapitlen. Domkapitlet ville uttala önskvärdheten av att frågan om

stiftsstyrelsens omorganisation löstes något så när samtidigt med genomförande

av centralisationen på folkundervisningens område.

Biskop Billing i Lunds domkapitel finner det vara uppenbart, att

förslaget icke borde leda till verkställighet, förr än i sammanhang därmed

förändring gjordes i domkapitelsinstitutionen.

Förslaget förutsatte, att domkapitlen skulle i det stora hela bibehållas vid sin

nuvarande befattning med folkskoleärenden. Sedan sambandet mellan kyrkan och de

allmänna läroverken i all huvudsak avslitits, hade den meningen blivit ganska enstämmig,

att domkapitlens sammansättning borde förändras, liksom väl också därom, att därvid

folkskoleväsendet borde erhålla någon speciell representant i domkapitlen. Nära sammanhängde

denna fråga med den om anordnande av en överstyrelse för folkundervisningen.

Biskopen ansåg, att det skulle gå lättare att bereda god lösning av dessa båda ärenden,

om de komme att handläggas i samband med varandra.

Med biskop Billing instämde professorerna Aurelius och Holmqvist

samt domprosten Pfannenstill.

Folkskoleinspektören i Härnösands stift P. Holmvall framhåller sammanhanget

mellan frågorna om en central ledning och domkapitlens omorganisation

och anför:

Under det en överstyrelse ej kunde motsvara de fordringar, som av kommittén

ställts på eu central ledning, kunde däremot med god vilja domkapitlen i egenskap av

mellaninstanser göras fullt lämpliga såsom folkskolestyrelser, vart och ett inom sitt stift.

Utan att framlägga något i enskildheter utformat förslag till stiftsstyrelsernas omorganisation

gör Holmvall några antydningar. För att bliva fullt lämpliga både som kyrkostyrelser

och skolstyrelser borde domkapitlen enligt hans förmenande uppdelas på två

sektioner eller avdelningar, den ena för kyrkoärenden och den andra för skolärenden

med biskopen som gemensam ordförande. I den senare avdelningen borde (åtminstone)

en folkskoleinspektör i egenskap av förste folkskoleinspektör i stiftet hava säte och stämma

med rätt och skyldighet att inspektera i första hand skolorna i honom särskilt anvisat

område men därjämte i undantagsfall, då nämligen ärendenas behöriga behandling det

krävde, skolor tillhörande andra stiftets inspektionsområden. Dessutom borde i stiftsstyrelsen

finnas dels en representant för lärarpersonalen vid folk- och småskolorna samt

seminarierna (för så vitt och i den mån seminarieärendena fortfarande komme att handläggas

av domkapitlen), dels minst en representant för skoldistrikten (föräldrarna). En

sådan organisation skulle säkerligen motsvara alla intresserade parters berättigade anspråk

på medverkan vid skolornas styrelse och förvaltning och därmed utan allt tvivel

lämna bättre garantier för en livaktig och intresserad verksamhet på ifrågavarande förvaltningsområde

än kommitténs långt gående centralisationsförslag.

Folkskoleinspektören i Härnösands stift C. A. Nordlander framhåller,

hurusom det av betänkandet framginge, att den ställning, kommittén

föreslagit åt domkapitlen, endast vore ett interimsförhållande, till dess

s. 44 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

frågan om mellaninstanserna upptagits till prövning och fått sin definitiva

lösning.

Huru förhållandena då komme att te sig i nämnda hänseende vore naturligtvis

ej lätt att förutsäga, men betänkandet ävensom exemplet från läroverksöverstyrelsen

lämnade öppet rum för en utveckling, som kunde innebära framtida rubbningar med

avseende på särskilt domkapitlens inflytande på folkundervisningens och därmed folkuppfostrans

mera intima angelägenheter. För vissa ärendens handläggande och avgörande

vore dock en domkapitlens omorganisation av nöden. Denna syntes ändamålsenligast

kunna ske i den riktningen, att antingen ett tillräckligt antal på folkundervisningens

område sakkunniga personer insattes som medlemmar i domkapitlen eller

att en särskild byrå inrättades i domkapitlen för folkundervisningsärendenas behandling

och att denna byrå bestode av sakkunniga personer. En effektiv och sakkunnig

ledning kunde lättare och billigare åstadkommas genom bland annat en ändamålsenlig

omorganisation av domkapitlen än genom inrättandet av en överstyrelse.

Slutligen har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen,

som även yttrat sig i ärendet, ansett, att den utveckling, som vore mest

naturlig och av behovet påkallad, vore en omorganisation av domkapitlen,

så att dessa bättre motsvarade här ifrågavarande krav. Härpå borde kommittén

i första rummet hava inriktat sitt arbete och ej inskränkt sig till att

endast utarbeta ett förslag till överstyrelse, helst som kommittén själv,

med allt erkännande av domkapitlens hittillsvarande verksamhet å detta

område, likväl framhållit behovet av nämnda reform. Hade detta skett,

skulle säkerligen en stor del av det på överstyrelsen nu lagda arbetet med

rätta kunnat tillhöra domkapitlen till fromma för folkundervisningen. Frästföreningens

centralstyrelse finner, att förslaget ej uppdrager klara linjer

för vederbörande mellaninstansers ställning och befogenhet.

Kommitténs ståndpunkt uti här ifrågavarande avseende har, såsom de

anförda uttalandena visa, väckt motsägelse från två motsatta håll. Å ena

sidan har man hävdat, att rätta tidpunkten nu vore inne att i hela dess

vidd ställa, folkundervisningsväsendet under sakkunnig lekmannaledning.

A andra sidan har man ansett, att kommittén bort framlägga förslag till

en sådan omorganisation av domkapitlen, att dessa skulle kunnat "bliva

skickade att fortfarande för framtiden tjänstgöra såsom mellaninstanser.

Gemensamt för de gjorda invändningarna är alltså, att frågan om mellaninstanserna

icke nu bort skjutas åt sidan utan upptagas till slutgiltig

lösning i sammanhang med frågan om upprättandet av en överstyrelse.

Den uppfattning, som härigenom kommit till uttryck, är förklarlig

nog. Det hade naturligtvis inneburit en fördel, om frågan om folkundervisningsväsendets

ledning i dess helhet — både vad"beträffar den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

centrala ledningen och ledningen på mellanstadiet — hade kunnat slutgiltigt

avgöras i ett sammanhang.

Ett närmare övervägande av hithörande omständigheter skall emellertid

visa, att mycket starka skäl tala för den av kommittén intagna ståndpunkten.

Frågan om mellaninstanserna för folkundervisningsväsendet är icke

en fråga från i dag eller i går. Det är en fråga, som sedan länge varit

föremål för livligt meningsskifte och om vilken det hittills visat sig omöjligt

att ena uppfattningarna.

Först och främst stå här mot varandra de båda önskemålen: domkapitlens

ersättande med andra förvaltningsorgan såsom mellaninstanser och

domkapitlens bibehållande såsom mellaninstanser. I förstnämnda avseendet

har man tänkt sig olika utvägar. Sålunda har man förmenat, att länsstyrelserna,

förstärkta med pedagogiskt sakkunniga, skulle kunna övertaga

samtliga förrättningar, som tillkomma en mellaninstans. För en sådan anordning

har särskilt den omständigheten synts tala, att, såsom jag i det föregående

antytt, länsstyrelserna redan nu i ganska stor utsträckning handhava

angelägenheter rörande folkundervisningsväsendet och dess läroanstalter.

En överflyttning på länsstyrelserna av övriga folkskoleärendens

handläggning på mellanstadiet vore, menar man, endast ett fortgående på

en väg, som redan blivit beträdd. Mot detta förslag har åter anmärkts,

att länsstyrelserna visserligen utan tvivel vore mycket lämpliga för handläggning

av ekonomiska och administrativa ärenden rörande folkundervisningen

men däremot knappast, även med nödig förstärkning, i samma

grad för den pedagogiskt-praktiska uppsikt och ledning, som folkundervisningsväsendet

för sin sunda och tidsenliga utveckling även av mellaninstanserna

måste kräva. Det är förmodligen denna synpunkt, som föranlett,

att tanken på att länsstyrelserna skulle kunna ombildas, så att de ensamma

skulle kunna utgöra mellaninstanser, icke blivit upptagen eller funnit stöd

i något enda av de utav länsstyrelserna själva nu avgivna utlåtandena.

Tvärtom framkastas från en av dem antydningar om att en del folkskoleärenden,

vilka för närvarande i form av besvär handläggas av länsstyrelserna,

skulle kunna överflyttas till en blivande överstyrelse.

Man har även tänkt sig möjligheten att ersätta domkapitlen med

alldeles nya förvaltningsorgan för handhavandet av folkundervisningsväsendets

angelägenheter å mellanstadiet. Uppenbart är emellertid, att

det, frånsett de betydligt ökade kostnader, en sådan anordning komme

att medföra, ej skulle vara välbetänkt att skapa en fullständigt ny

mellaninstans, innan man blivit i stånd att säkert bedöma, vilka nya

uppgifter kunde komma att tillföras densamma av det arbete, som just

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

nu pågår i fråga om folkundervisningsväsendets omorganisation, och innan

man vunnit tillräcklig erfarenhet om den inverkan, som tillkomsten av en

överstyrelse (eller en folkskoleavdelning inom den allmänna skolöverstyrelsen)

skulle komma att utöva på inellaninstansen.

Vad nu angår domkapitlens bibehållande såsom mellaninstanser har

frågan härom nästan undantagslöst förbundits med frågan om domkapitlens

omorganisation. Aven från sådana håll, där man starkt gjort gällande önskvärdheten,

ja nödvändigheten av att domkapitlen fortfarande komme att kvarstå

såsom mellaninstanser, har det dock medgivits, att domkapitlen i vissa

avseenden påkallade omorganisation för att numera kunna lösa sina uppgifter

såsom förvaltningsorgan för folkundervisningsväsendet. Frågan om

en dylik omorganisation sammanhänger emellertid på det närmaste med

domkapitlens ställning och uppgifter i allmänhet och torde icke kunna

lösas utan i sammanhang med spörsmålet om domkapitlens omorganisation

i dess helhet. Denna sistnämnda fråga anser jag vara synnerligen behjärtansvärd.

Men den har ock visat sig vara en av de mera svårlösta.

Härom vittna de många olika förslag, som under årens lopp framkommit

inom Riksdag och kyrkomöte samt framburits av kommittéer och enskilda.

Sålunda har frågan alltsedan mitten av 1800-talet i en eller annan form

förevarit vid icke mindre än 8 riksdagar samt vid 10 kyrkomöten, varjämte

den varit föremål för kommitté- och sakkunnigbehandling minst

5 gånger. Ännu har dock intet förslag lyckats i nämnvärd grad samla

meningarna kring sig. Vad särskilt beträffar det senast av en kommitté

år 1906 framlagda förslaget vill det förefalla, som om frågan genom detsamma

knappast blivit förd närmare sin lösning, åtminstone icke beträffande

. doniKapitlens möjliga ställning såsom mellaninstanser för folkundervisningsväsendet.

Det förslag, som sagda kommitté i denna punkt

framlagt, avseende ett mera löst infogande i domkapitelsorganisationen av

en pedagogiskt sakkunnig person, åsyftar endast en helt provisorisk anordning.

Härom yttrar kommittén själv:

Genom en slik anordning vinnes den fördel, att om, såsom från flera håll påyrkas,

domkapitlens befattning med folkskoleväsendet skulle förr eller senare överflyttas

på annan myndighet, en förändring härutinnan icke behöver föranleda en alldeles

ny ombildning av domkapitlen, utan förhållandet kan då ordnas genom ett enbart

upphävande av vad i lagen blivit i förevarande hänseende intaget.

hörslaget i fråga har för övrigt i sin helhet varit föremål för en

mycket skarp kritik, och ur de över detsamma avgivna yttrandena kan

knappast något samlat positivt uttalande anses hava framkommit, på vilket

en lösning av frågan skulle kunna byggas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Av vad jag nu anfört framgår, att en omorganisation av domkapitlen

visserligen allmänt anses vara av omständigheterna påkallad men att frågan

härom tillika för sin lösning kräver ingående förberedande undersökningar

och utredningar och redan i och för sig, icke minst på grund av

de mycket olika meningar, som råda beträffande densamma, sannolikt

kommer att draga långt ut på tiden. Med erfarenhet om det sega motstånd,

som i allmänhet brukat möta även jämförelsevis ganska små reformer

på det statskyrkliga området, och den utomordentliga långsamhet,

varmed dylika reformer hittills plägat mogna till genomförande, torde det

icke ligga någon överdriven pessimism i det påståendet, att därest tanken

på att upprätta en överstyrelse för folkundervisningsväsendet nu skulle

få vila för att åter upptagas först i sammanhang med spörsmålet om

domkapitlens omorganisation, det sannolikt skulle komma att dröja mycket

länge, innan denna tanke kunde bliva förverkligad.

Under sådana omständigheter framställa sig helt naturligt två frågor:

Äro de förhandenvarande bristerna i den centrala ledningen av vårt

folkundervisningsväsen av den beskaffenhet, att de tåla ett långt uppskov?

Och, om denna fråga besvaras nekande: Låter sig en förstärkning

av den centrala ledningen i den riktning, kommittén föreslagit, verkställa

med väsentligt bibehållande av den nuvarande anordningen i fråga om

mellaninstanserna ?

Vad beträffar den första av dessa frågor vill jag erinra om vad jag

i det föregående anfört rörande behovet av en förstärkt central ledning.

De brister i den nuvarande ledningen, som jag därvid påpekat, äro enligt

min bestämda mening av den beskaffenhet, att de påkalla ett skyndsamt

avhjälpande. Folkundervisningsväsendet i vårt land är i närvarande stund

mer än någonsin i behov av en sammanhållande, ordnande och främjande

ledning. Den nuvarande samhällsutvecklingen har i fråga om den allmänna

folkbildningen fört med sig stora och viktiga reformfrågor, vilkas

lösning icke utan stort men för samhället i dess helhet kan uppskjutas

eller vanvårdas. Jag skulle härpå kunna lämna en mängd exempel men

erinrar nu blott om den utomordentligt betydelsefulla del av folkundervisningsväsendet,

som avser folkskolebarnens fortsatta utbildning. Att skolan, såsom

nu är förhållandet, måste helt och hållet lämna ifrån sig det stora flertalet

av sina lärjungar just vid den tidpunkt i deras liv, då de äro som mest

i behov av intellektuell och moralisk omvårdnad, är en brist i vårt skolväsen,

som kan, om den ej med det snaraste avhjälpes, bliva av ödesdigert

inflytande på hela vår samhällsutveckling. Men denna fråga låter icke

lösa sig enbart för sig. Den sammanhänger på det närmaste med arbetet

inom den egentliga folkskolan, och den ställer avgjorda krav på lärår ut
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.

bildning och undervisningsmedel. Det går ej längre för sig att, såsom hittills

skett, låta den ena frågan hopa sig på den andra och slutligen lägga

frågornas utredning och lösning i händerna på kommittéer med växlande

sammansättning samt utan något starkare samband med den egentliga

centrala ledningen och utan levande förbindelse med det verkliga skollivet.

Den arbetsbörda, som påvilar den för närvarande arbetande folkundervisningskommittén,

bär i hög grad vittne om det omedelbara behovet av

en överstyrelse, som kan övertaga väsentligaste delen av denna arbetsbörda

och framför allt målmedvetet och planmässigt ordna behandlingen

av de olika spörsmål, som under den närmaste tiden framställa sig till

utredning och besvarande.

Men även om man vågade antaga, att man fortfarande skulle i nu

angivna avseenden kunna hjälpa sig med anlitande av kommittéarbete,

återstår eu annan omständighet, som i icke mindre grad påkallar ett omedelbart

undanröjande av de nämnda bristerna i den centrala ledningen

av vårt folkundervisningsväsen. Det är nämligen icke no g med att de

stora frågorna blivit föremål för utredning och förslag; det är heller icke

nog med att statsmakterna ena sig om deras förverkligande. Det gäller

därjämte att igångsätta och övervaka genomförandet. I närvarande stund

föreligga ytterst viktiga och vittomfattande omorganisations- och nydaningsplaner,

för vilkas förverkligande Kungl. Maj:t samtidigt härmed

torde böra påkalla Riksdagens medverkan. Såväl det föreliggande förslaget

om folkskoleseminariernas omorganisation som förslaget om en förbättrad

folkskoleinspektion äro av den beskaffenhet, att desammas förverkligande

i överensstämmelse med deras syfte kräver den förstärkning

i den centrala ledningen, som genom en överstyrelse skulle vinnas. Och

på samma sätt förhåller det sig med övriga frågor, som äro under behandling

av folknndervisningskommittén och inom den närmaste framtiden

torde föranleda förslag från dess sida. Framför allt frågan om en

omläggning av folkskolans lärokurser och arbetsmetoder i syfte att lägga

en mera säker grund för praktisk duglighet påkallar, för att föras från

papperet ut i verkligheten, en planmässighet i ledningen och en övervakande

och främjande verksamhet, som endast en ändamålsenligt anordnad

central styrelse kan åstadkomma.

Nu har man visserligen från något håll velat göra gällande, att om

blott domkapitlen erhölle lämplig omorganisation, de skulle kunna bliva

ägnade att i väsentliga stycken övertaga de uppgifter, som eljest skulle

tillfallit överstyrelsen, och att därför upprättandet av en överstyrelse utan

skada kan tills vidare anstå. Oavsett det av mig redan påpekade förhållandet,

att en tillfredsställande omorganisation av domkapitlen säkerligen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

49

icke är att under den närmaste tiden förvänta, synes mig den anförda uppfattningen

röja brist på verklig blick för frågans egentliga innebörd. Den

angelägenhet, om vilken här är fråga, måste ligga i händerna på en ledning,

som kan överskåda hela arbetsfältet, sammanhålla de arbetande krafterna

och framför allt helt och odelat ägna sig åt de föreliggande uppgifterna.

Blott en blick på de stora och betydelsefulla spörsmål, som för

närvarande äro anförtrodda åt folkundervisningskommittén och som, i fall

en överstyrelse funnits, till största delen skolat påvila denna, visar orimligheten

i det antagandet, att de omorganiserade domkapitlen skulle kunna

göra en överstyrelse överflödig. Och även om de särskilda domkapitlen

skulle kunna i fråga om detaljer, som angå de olika stiften, lämna värderika

bidrag till vissa ärendens utredning, vilket jag är övertygad om,

förutsattes dock i regel före det slutliga avgörandet en överblick och en

sammanhållning, som icke ens det mest ideala samarbete mellan de skilda

domkapitlen skulle kunna åstadkomma. Väl organiserade mellaninstanser

kunna visserligen komma att underlätta en central styrelses arbete men

kunna aldrig ersätta en sådan.

Står det alltså klart för mig, att behovet av en förstärkning av den

centrala ledningen kräver ett omedelbart avhjälpande, så återstår den

frågan, huruvida detta mål kan vinnas, om man på mellanstadiet i huvudsak

bibehåller de nuvarande förvaltningsorganen. För att kunna besvara

denna fråga jakande måste jag förutsätta, att överstyrelsen kommer att

utrustas med de arbetskrafter och den befogenhet, som jag i det följande

skall närmare angiva. Och jag måste därjämte såsom en nödvändighet

framhålla, att folkskoleinspektionen erhåller en avsevärd förstärkning,

varom jag också i dag ämnar göra framställning. Under sådana förhållanden

vågar jag antaga, att en överstyrelse skall, även med bibehållande

av de nuvarande mellaninstanserna, kunna i det väsentliga förverkliga de

syften, för vilka den tillkommit.

Vid bedömandet av denna fråga synes man mig även böra taga med

i betraktande, att det i allmänhet och särskilt under övergångsförhållanden

är en styrka att kunna så långt som möjligt anknyta utvecklingen till det

historiskt givna. Att för folkundervisningsväsendets ledning fortfarande

kunna påräkna den kännedom om lokala och personliga förhållanden, som

förefinnes hos domkapitlen, måste jag räkna som en vinst. Den vana vid

handläggning av administrativa mål, som domkapitlen äga, synes mig

också kunna med fördel fortfarande tagas i anspråk. Särskilt vågar jag

göra detta uttalande med tanken på det ytterligare stöd, som domkapitlen i

dessa avseenden skulle komma att få i den omorganiserade folkskoleinspektionen.

Slutligen vågar jag ock räkna med det personliga intresse och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

den allmänna pedagogiska sakkunskap, som hos domkapitlens ledamöter

kunna vara till finnandes.

Man har anmärkt, att om en överstyrelse nu omedelbart upprättades,

detta skulle på ett olämpligt sätt föregripa eller fördröja den nödig

befunna omorganisationen av domkapitlen samt överhuvud vara hinderlig

för ordnandet av frågan om mellaninstanserna. Enligt min mening

är förhållandet det rakt motsatta. Upprättandet av en överstyrelse

torde i sin mån komma att påskynda lösningen av sistnämnda fråga

samt därjämte lämna en högst värdefull vägledning för ett ändamålsenligt

ordnande av nämnda angelägenhet. Det synes mig uppenbart, att sedan

en överstyrelse väl kommit till stånd och trätt i verksamhet, det också

skall visa sig betydligt lättare att avgöra, huru de mellaninstanser böra

vara sammansatta och organiserade, som skola hava att tillsamman med folkskoleinspektionen

förmedla förbindelsen mellan de lokala myndigheterna och

den centrala ledningen. Och särskilt torde det komma att visa sig, i vad

mån domkapitlen under de nya förhållandena kunna vara lämpliga för

sin uppgift såsom mellaninstanser, samt till följd därav ock, i vilken riktning

en omorganisation av dem bör gå.

Den meningen har i de avgivna utlåtandena från flera håll blivit uttalad,

att om frågan om mellaninstanserna först blivit löst, det skulle

hava visat sig, att icke så många och olikartade ärenden hade behövt överlämnas

åt den centrala ledningen, som nu förmenas skola enligt kommitténs

förslag bliva fallet. Därigenom hade ock — menar man — vunnits, att åt

överstyrelsen kunnat givas mindre omfattning. Ett närmare studium av kommitténs

förslag torde emellertid ådagalägga, att kommittén i det hela varit

angelägen om att icke överlämna åt överstyrelsen andra ärenden än

just sådana, som på det närmaste sammanhänga med den centrala ledningen

av folkundervisningsväsendet, och att man från överstyrelsens arbetsområde

i allmänhet utmönstrat allt sådant, som icke med nödvändighet är förbundet

härmed. Om kommitténs förslag i detta avseende torde såsom regel kunna

sägas, att åt överstyrelsen icke förbehållits annat, än vad som med nödvändighet

måste tillkomma densamma, även om fullt lämpliga mellaninstanser

redan förefunnes. Det är icke mängden och arten av de åt överstyrelsen

överlämnade ärendena, som skulle komma att röna inflytande av

mellaninstansernas anordning. Men väl skulle överstyrelsens arbete genom

förhandenvaron av fullt lämpliga mellaninstanser i det avseendet komma

att bliva underlättat, att åtskilliga frågor komme till överstyrelsen i bättre

utrett skick, och överstyrelsen skulle väl ock däruti finna förstärkt stöd för

verkställigheten av behövliga åtgärder. Detta skulle leda till ett närmare

samarbete mellan den centrala ledningen och mellaninstanserna, men det

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

torde näppeligen medföra någon minskning i behovet av arbetskrafter inom

överstyrelsen själv. I varje fall finnes en utväg att i fråga om antalet

arbetskrafter undvika möjliga misstag genom att vid överstyrelsens upprättande

sätta större eller mindre del av dess personal på extra stat, vilket

jag ock ämnar föreslå.

Till åskådliggörande av den förmenta olämpligheten iförslaget att redan

nu, innan mellaninstansfrågan fått sin slutliga lösning, upprätta en överstyrelse

har från något håll anmärkts, att man börjat med byggnadens

översta del, innan man hade den nedre delen färdig, att man ville sörja

för överbyggnaden, innan man hade underlaget för denna i ordning. Jämförelsen

är enligt min mening icke träffande. Den överstyrelse, som nu

åsyftas, avser icke att vara en överstyrelse för nuvarande eller blivande

mellaninstanser utan för folkundervisningsväsendet och dess mångfaldiga

läroanstalter. Dessa men icke mellaninstanserna är det, som faktiskt utgöra

byggnadens grundvalar och murar, och de hava allt för länge väntat

på den fastare sammanhållning, som överstyrelsen skulle åvägabringa.

Av vad jag anfört torde framgå, att jag anser de fördelar, som

stå att vinna därigenom, att en överstyrelse nu omedelbart kommer till

stånd, vara för vårt folkundervisningsväsen så avsevärda, att de vida uppväga

de olägenheter, som möjligen kunna vara förbundna med den omständigheten,

att frågan om mellaninstanserna icke i detta sammanhang

finner sin slutgiltiga lösning.

Efter min uppfattning kommer dessutom ifrågavarande slutgiltiga lösning

helt och hållet att bero på den erfarenhet, som efter överstyrelsens inrättande

vinnes angående domkapitlens förmåga att i egenskap av mellaninstanser

främja folkundervisningens utveckling. Visar det sig, såsom jag för

min del tror, att domkapitlen kunna anpassas efter sin uppgift i nämnda

hänseende och sedan förmå fylla densamma på ett tillfredsställande sätt, så

lärer det icke lida minsta tvivel, att de också för framtiden bliva bibehållna

därvid och att den nu ifrågasatta anordningen alltså även skall bliva den

beståndande. I motsatt fall blir domkapitlens ersättande med ändamålsenli^are

förvaltningsorgan på mellanstadiet endast en tidsfråga. Ty saken

går givetvis före medlen.

Om de särskilda uppgifter vid sidan av de administrativa, som

domkapitlen i sin egenskap av kyrkliga myndigheter kunna anses böra äga

beträffande ungdomens religiösa undervisning, skall jag yttra, mig i ett

senare sammanhang.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Kommittén.

3. Skolöverstyrelsen och folkskolorna.

Sedan jag sålunda berört några av de viktigaste av de allmänna synpunkter,

som för den föreliggande frågan komma i betraktande, övergår

jag till att redogöra för det verksamhetsområde, som bör tillkomma den

ifrågasätta skolöverstyrelsen i dess. egenskap av överstyrelse för folkundervisningsvåsendet.

Jag skall härvid i tur och ordning uppehålla mig vid

de olika grupper av bildningsanstalter, som här äro i fråga. I första

rummet kommer då hela folkbildningsarbetets utgångspunkt och huvuddel:

folkskoleväsendet, omfattande småskolan och folkskolan samt folkskolans

överbyggnader, och i anslutning därtill abnormundervisningens olika anstalter.

Till folkskoleväsendet sluta sig å ena sidan de läroanstalter, som

hava till uppgift att utbilda de för detsamma behövliga lärarkrafterna A

?niim,JSidan vidgai'' sig verksamhetsområdet till att omfatta den allmänna

folkbildningsrörelsen i vidsträckt bemärkelse. Hit höra de skilda grenarna

av bildnmgsarbetet bland de vuxna: folkhögskolan, biblioteks- och föreläsmngsverksamheten

samt anordningar för idrott och fysisk utbildning i

allmänhet. ö

Jag börjar då med folkskolan.

1ni.D.e?l av folkundervisningsväsendet, som det här gäller, hade år

1910 följande omfattning. Skoldistrikten voro 2,416. I dessa funnos sammanlagt

14,900 folk- och småskolor, varav 8,548 folkskolor och mindre

folkskolor samt 6,352 småskolor. Antalet skolhus och skollokaler, eo-na

eiler förhyrda, uppgingo samma år till 13,300. Vid skolorna voro anställda

19,77b lärare och lärarinnor (förutom lärare och lärarinnor i vissa

övningsämnen), så fördelade, att på folkskolor med fullständigt utbildade

lärarkrafter komrno 9,615, på mindre folkskolor 2,404 och på småskolor

7,757 lärare och lärarinnor. I samtliga dessa skolor undervisades 759,463

barn, av vilka på folkskolorna komrno 463,815 barn, på de mindre folks

olorna 83,771 och på småskolorna 211,877 barn. Vad beträffar omkostnaderna

för folkskoleväsendet hava skoldistriktens utgifter för år 1910

uppgått till 41,506,160 kronor, till vilka staten bidragit med 12,129,119

kronor eller med omkring 30 procent. Häri ingå även kostnaderna för

tortsättmngsskolorna.

För att bilda sig en föreställning om i vilken mening och till vilken

utsträckning folkskolan bör komma under en central skolstyrelses ledning

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

53

har folkundervisningskommittén utgått från arten och beskaffenheten av

de olika ärenden, som angå denna skola, och därvid sökt tillse, i vad mån

dessa lämpligen borde och kunde fördelas mellan de olika administrativa

organen för folkundervisningsväsendet. Härom yttrar kommittén:

1 regeln äro alla frågor, som angå skolväsendet, av både ekonomisk och pedagogisk

natur. Somliga äro emellertid övervägande ekonomiska, andra övervägande pedagogiska.

Så t. ex. äger frågan om byggande av skolhus övervägande ekonomisk

innebörd, enär därför först och främst fordras, att vederbörande kommun beviljar medel,

och först i andra hand framträda de pedagogiska synpunkterna, då man har att tillse,

att skolhuset blir lämpligt för sitt ändamål. Eu sådan fråga åter som den om läroplanen

är företrädesvis av pedagogisk natur, enär redan från början pedagogiska synpunkter

äro de bestämmande och de ekonomiska synpunkterna, som givetvis även äro för

handen, träda i bakgrunden. En mängd skolfrågor bero vidare i särskild grad av de

lokala förhållandena och kunna därför betecknas såsom varande av övervägande lokal

natur till skillnad från dem, som böra avgöras efter allmänna synpunkter. Till de

företrädesvis lokala frågorna höra i allmänhet de ekonomiska men även åtskilliga andra

från skolarbetets synpunkt viktiga ärenden och dessutom en mängd smärre, sådana

exempelvis som en de! frågor om lärotiderna, skolgången och dylikt.

Man torde sålunda kunna skilja mellan ärenden, som huvudsakligen hava ekonomisk

eller eljest i särskild grad lokal karaktär, samt ärenden av övervägande pedagogisk

innebörd av mera allmän art,

Det är uppenbart, att den artåtskillnad, som sålunda förefinnes hos de olika

ärendena i fråga om deras innebörd, redan i allmänhet hänvisar dem till behandling

av de olika skolmyndigheterna allt efter dessa senares sammansättning och uppgift.

Sålunda ligger det i sakens natur, att i samma mån som ett ärende genom sin ekonomiska

innebörd och sin beröring i övrigt med ortsintressena anknyter sig närmare till

de rent lokalt individuella förhållandena, den huvudsakliga befogenheten i fråga om

ärendets behandling bör förläggas till de lokala skolmyndigheterna och de dessa närmast

överordnade distriktsstyrelserna, under det att å andra sidan ett starkare framträdande

pedagogiskt innehåll av mera allmän och omfattande art pekar på ärendets

förläggande till den centrala pedagogiska ledningen.

Härtill kommer en annan ej mindre viktig och principiell synpunkt för skolärendenas

fördelning på de olika administrativa myndigheterna, nämligen den kommunala

självstyrelsens synpunkt. Den hänsyn, som måste tagas till den självstyrelse,

vilken enligt svensk samhällsordning tillkommer kommunen, leder, såsom naturligt är,

i det hela till samma fördelning som den nyss angivna, ur de olika skolärendenas natur

framgående. Såsom exempel på frågor, som i administrativt avseende framför allt äro

att betrakta från nu nämnda synpunkt, må förutom de ekonomiska frågorna nämnas

frågan om läraranställningen.

Av vad ovan blivit sagt framgår, att endast frågor av mera allmän pedagogisk

innebörd och sålunda icke alla pedagogiska ärenden böra komma under behandling av

eller avgöras av en central ledning. Härför talar ytterligare ett skäl. Det är givet,

att en centralisation bör genomföras på de områden och med avseende på de frågor,

där det kräves en enhetlig ledning och eu på erfarenhet från vidsträcktare område

grundad sakkunskap, men å andra sidan har man att beakta vådorna av en alltför

stark centralisation. Kommittén har därför velat tillämpa decentralisationsprincipen så

långt som möjligt, särskilt på de områden, där en central skolstyrelse endast med svå
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

righet kan vinna inblick och där sakkunskapen redan är tillgodosedd hos vederbörande

ortsmyndigheter. Det bör sålunda tillses, att den. centrala skolstyrelsen icke i sin ledande

och överinseende verksamhet hindras genom befattningen med ärenden, som

kunna handläggas av de lokala styrelserna. Det bör vidare tillses, att dessa styrelser

icke hållas utanför de egentliga pedagogiska frågorna på ett sätt, som gör, att deras

intresse för den lokala ledningen av skolan kan lida avbräck. Eller med andra ord,

den pedagogiska sakkunskapen bör utnyttjas, där den verkligen finnes, och den största

enkelhet i det administrativa tillvägagångssättet bör eftersträvas. Den i överstyrelsen

förefintliga sakkunskapen och arbetskraften bör sparas för sådana frågor, som verkligen

stå i sammanhang med och äro av betydelse för den centrala ledningen.

Det bör påpekas, att den ovan givna fördelningen av ärendena i stort sett sammanfaller

med den fördelning av beslutanderätten i skolfrågor, som förefinnes mellan

de kommunala myndigheterna, i det att kyrkostämma har att besluta i övervägande

ekonomiska ärenden, medan frågor av företrädesvis pedagogisk natur tillhöra skolrådets

avgörande.

Yad slutligen angår den särskilda behandling, folkskoleärenden erhålla i de fall,

<lå besvär anföras över de lokala myndigheternas beslut, anser kommittén lämpligast,

att någon förändring i nuvarande förhållanden härutinnan ej vidtages. Domkapitlen

och Kungl. Maj:ts befallningshavande, vilka i dessa ärenden äro administrativa domstolar,

synas kommittén allt fortfarande böra handhava denna art av skolärenden.

Skulle besvär över dessa myndigheters utslag anföras hos Kungl. Maj:t, står det naturligen

Kungl. Maj:t fritt att genom remiss infordra den centrala ledningens utlåtande

där sådant skulle anses erforderligt. ’

Såsom av det nu anförda framgår, har kommittén funnit sig böra

göra en åtskillnad mellan ärenden, som huvudsakligen hava en ekonomisk

eller eljest i särskild grad lokal karaktär, samt ärenden av övervägande

pedagogisk innebörd. Till den förra gruppen av ärenden hänför kommittén

frågor angående de inom skoldistrikten förekommande skolformerna, antalet

skolor och lärarkrafter, barnens fördelning i klasser och avdelningar,

skoldistriktens indelning i skolområden och skolrotar, eller med andra ord

vad som i allmänhet inbegripes under beteckningen skolväsendets allmänna

anordning inom de särskilda skoldistrikten. Till samma grupp av ärenden

räknar kommittén vidare frågor rörande lärotider, lärarpersonalens tillsättande

och entledigande, skolbyggnader samt åtskilliga rent lokala förvaltnings-

och regleringsbestyr. Till den senare huvudgruppen av ärenden,

eller till dem, som äro av övervägande pedagogisk natur, hänför kommittén

i främsta rummet allmänna uppfostrings- och undervisningsfrågor samt

inspektionsfrågor, vidare från vissa sidor sett frågor angående läroplan,

undervisningsmateriell, läroböcker och läsordning.

Jag skall nu redogöra för huru kommittén, med tillämpning av de sålunda

uppställda grunderna, tänkt sig en fördelning av ärendena i verkligheten

genomförd mellan de olika förvaltningsorganen, d. v. s. mellan den

lokala administrationen (skolråd och kyrkostämma), administrationen på

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

mellanstadiet (länsstyrelse, stiftsstyrelse och folkskoleinspektion) och den

centrala administrationen (överstyrelsen). Tillsvidare lämnar jag emellertid

å sido vad som därvid skulle kunna beröra kristendomsundervisningen.

Jag återkommer nämligen i ett senare sammanhang till denna fråga.

Till grund för den nu följande redogörelsen lägger jag vissa av kommittén

gjorda sammanfattningar.

1) Den lokala administrationen.

Härom yttrar kommittén:

Vad då först angår den lokala administrationen av folkskolorna, d. v. s. kyrkostämmas

och skolråds befattning med folkskoleväsendet, har kommittén icke funnit

tillkomsten av en central styrelse behöva förorsaka några förändringar i hittillsvarande

förhållanden, och kommitténs förslag innebär icke någon förändring i de kommunala

skolmyndigheternas sammansättning, ej heller någon inskränkning i deras befogenheter.

Sålunda har kommittén icke funnit anledning att ifrågasätta någon rubbning i

kyrkostämmas beslutanderätt rörande de i kommunens ekonomiska förhållanden ingripande

frågor, vilka på ett grundläggande sätt bestämma skolväsendets hela allmänna

anordning inom distriktet, eller i dess befogenhet med avseende på lärares tillsättande

och avlönande. Lika litet har kommittén ansett skäl föreligga att på något sätt försvaga

skolrådets ställning som styrelse för distriktets skolor. De stadganden, som gälla

skolrådets och dess ordförandes förpliktelser och befogenheter, bliva i allmänhet oberörda

av kommitténs förslag. Så stadgandena om skolrådets allmänna tillsyn och vård

av skolväsendet, om dess befattning med tillsättandet av ordinarie folkskollärartjänst,

dess antagande och entledigande av vissa lärare, dess disciplinära befogenhet gentemot

lärare; likaså stadgandena angående skolrådets åligganden i fråga om skollokalerna,

skolgången och skolans ordning; i det hela även stadgandena rörande dess befattning

med reglementenas upprättande och med undervisningens ordnande. De modifikationer

i skolrådets nuvarande befogenheter, kommittén funnit anledning förorda, inskränka sig

till vad kommittén uttalat angående överflyttande till folkskolestadgan av en och annan

bestämmelse, som nu plägar upptagas i reglementena, samt till vad kommittén föreslagit

med avseende på fastställandet av läroplanen och antagandet av läroböcker i

kristendomskunskap. Till dessa förslag skall kommittén återkomma, A andra sidan

kommer genom kommitténs förslag om utbrytande ur reglementena av en del däri nu

intagna bestämmelser och deras sammanförande till lokala skolbestämmelser, angående

vilka skolrådet skulle äga att ensamt besluta, de lokala myndigheternas självverksamma

befattning med skolans angelägenheter att i någon mån ökas. Anmärkas må slutligen,,

att intet hinder bör finnas för en skolrådsordförande att, när han så finner lämpligt

och annorlunda ej är särskilt föreskrivet, i angelägenheter rörande skolväsendet hänvända

sig direkt till skolöverstyrelsen.

2) Administrationen å mellanstadiet eller i mellaninstanserna.

Kommittén anför härom:

Beträffande därefter mellaninstanserna, d. v. s. Kungl. Maj:ts befallningshavande

och domkapitlen, må först erinras om den befattning med folkskolorna, som dessa myn
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

digheter hava därutimian, att de i allmänhet i ganska stor utsträckning äga tillfälle

att i remissväg till Kungl. Maj:t avgiva yttranden angående folkskoleärenden, som falla

inom områdena för deras verksamhet. Inrättandet av en central skolstyrelse kommer

att häri föranleda den ändring, att de yttranden, som dessa myndigheter må komma

att avgiva angående skolväsendet, i regel komma att passera genom den centrala

styrelsen.

Kommittén yttrar härefter beträffande:

a) Länsstyrelserna.

Tages sedan, särskilt i betraktande de åligganden, som Kungl. Maj:ts befallningskavande

i länen äga med avseende på folkskoleväsendets förvaltning, är att erinra,

hurusom det enligt nu gällande författningar åligger Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande

dels att med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna sådana kyrkoståmmobeslut

angående skolväsendet, vilka med hänsyn till viss ekonomisk innebörd

skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt att avgöra besvär över kyrkostämmas

och skolråds beslut i flertalet ekonomiska mål rörande skolväsendet, dels att mottaga

och granska ansökningar om statsbidrag till folkundervisningsanstalterna samt utbetala

statsbidragen, dels slutligen att fullgöra vissa åligganden med avseende på det till

ifrågavarande förvaltningsområde hörande pensionsväsendet. Det torde utan vidare

vara klart, att de av kommittén i det föregående framställda förslagen icke innebära

någon som helst ändring i den befattning, som Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen

sålunda hava med folkskolans angelägenheter.

b) Stiftsstyrelserna.

Vad domkapitlen angår är det uppenbart, att deras ställning som skolstyrelser

icke kan undgå att röna inverkan av en central skolstyrelses upprättande.

Den befattning med folkskolan (småskolan och den egentliga folkskolan), som

domkapitlet enligt gällande författning äger, torde kunna sammanfattas under följande

punkter:

1) domkapitlet upptager besvär över kyrkostämmas och skolråds beslut rörande

folkskoleundervisningen och dithörande anstalter (kyrkostämmoförordningen §§ 41 och

42) och är likaledes instans i besvärsmål rörande lärartillsättningar och disciplinära

åtgärder mot lärare samt rörande entledigande i visst fäll av småskollärarinna (folkskolestadgan

§§ 22: i, 32 och 33: 2 samt stadgan angående förening av folkskollärartjänst

med organist- och klockarbefattningar § 5);

2) domkapitlet fastställer vissa beslut angående lärartjänster, nämligen angående

ordinarie lärares förflyttning från en folkskola till en annan inom distriktet (folkskolestadgan

§ 22: 5), angående förening av folkskollärartjänst med prästerlig befattning

(folkskolestadgan § 26) och angående förening av lärarbefattning i folkskola med

organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa sysslor (folkskolestadgan § 27; 2) samt

utser i visst fall prästerlig ledamot och suppleant av folkskolestyrelse i stad ävensom

bestämmer vid val av ledamöter i sådan styrelse i förekommande fall det antal ledamöter,

som av olika kyrkostämmor skola väljas (lag angående folkskoleväsendet i vissa

städer § 4);

3) domkapitlet lämnar till direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning

vissa årliga uppgifter och till Kungl. Maj:t jämte eget utlåtande handlingar rörande

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Käng/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

understöd åt vissa lärare (vederbörande pensionsreglementen och kungl. kungörelser);

mottager ansökningar om resestipendier för folkskollärare och småskollärare, upprättar

förslag å tre bland de sökande samt översänder handlingarna till Kungl. Maj:t (kungl.

kungörelser);

4) domkapitlet mottager från folkskoleinspektörerna dels årligen under de fem

första åren av inspektionsperioden berättelser angående deras inspektionsverksamhet

(instruktionen för folkskoleinspektörerna § 4), dels årligen sammandrag av de till inspektörerna

från skolråden inkomna statistiska uppgifterna rörande skolväsendet (folkskolestadgan

§ 67) samt avger årligen till ecklesiastikdepartementet det utlåtande, vartill

nyssnämnda sammandrag eller förhållandena i övrigt föranleda (folkskolestadgan

§ 68);

5) domkapitlet mottager från folkskoleinspektörerna anmälan angående av dem

anmärkta brister i skolväsendet, i de fäll där inspektörerna icke kunnat vinna rättelse

i de anmärkta förhållandena (instruktionen för folkskoleinspektörerna § 2: i);

6) domkapitlet prövar och godkänner skolrådets förslag till reglemente (folkskolestadgan

§ 10:5) och fastställer instruktion för överlärare och kommunal folkskoleinspektör''

(folkskolestadgan § 8: 4) samt äger att medgiva viss inskränkning av tiden

för den längre ledighet, som i skolornas läsordning bör följa efter förloppet av tre lärotimmar

(folkskolestadgan § 15: 2);

7) domkapitlet övar jämte biskopen uppsikt över anstalterna för folkundervisningen

samt vakar över deras ledning och utveckling (folkskolestadgan § 65).

Vad nu kommitténs förslag beträffar skola domkapitlen enligt detsamma i oförändrad

utsträckning behålla sin egenskap av instans i besvärsmål rörande de i punkt

1 nämnda ärenden. Det bör härvid erinras därom, att till de kyrkostämmobeslut, över

vilka besvär anföras hos domkapitlen, höra beslut i frågor, som äro av grundläggande

betydelse för skolväsendets allmänna anordning och i de flesta fäll äro av ekonomisk

innebörd för kommunen.

De under punkt 2 upptagna frågorna angående lärares förflyttning och angående

förening av tjänster m. m. skola fortfarande underställas domkapitlens fastställelse.

1 fråga om de i punkt 3 sammanförda ärendena är ingen ändring ifrågasatt annat

än beträffande resestipendierna: skall stipendiefördelningen fortfarande ske efter beslut

av Kungl. Maj:t, synes domkapitlens befattning med ifrågavarande ärenden böra överflyttas

till den centrala styrelsen; överlämnas åter fördelningen åt denna, höra domkapitlen

givetvis insända vederbörliga förslag och handlingar till överstyrelsen i stället

för till Kungl. Maj: t.

Med avseende på de i punkt 4 anförda ärendena innebär kommitténs förslag

endast, att domkapitlens där nämnda utlåtanden skola insändas till överstyrelsen i

stället för till ecklesiastikdepartementet samt att inspektörerna jämväl inför överstyrelsen

skola redovisa för sin verksamhet.

Anmälningar från folkskoleinspektör angående brister i skolväsendet avse i regel

skolväsendets allmänna anordning, således frågor, i vilka domkapitlet fortfarande skulle

bliva närmast överordnade beslutande myndighet. Förfaringssättet blir därför enligt

kommittéförslaget i regel detsamma som hittills, d. v. s. inspektören har att söka rättelse

hos domkapitlet.

Närmare beröres däremot av kommitténs förslag frågan om reglementenas prövning

och stadfästande. I denna fråga har kommittén föreslagit, att reglementenas nuvarande

huvudsakliga innehåll skulle fördelas på två olika bestämmelseurkunder: den

■ena, åt vilken namnet »reglemente» fortfarande skulle förbehållas, upptagande stadsmur/

till Riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 153 käft. (A r 204.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

ganden angående skolväsendets allmänna anordning ock angående lärotider, och den

andra, för vilken föreslagits benämningen »undervisningsordning», innehållande stadganden

av mera rent pedagogisk natur och främst inrymmande läroplan. Slutligen

skulle en del i de nuvarande reglementena förekommande bestämmelser av mera underordnad

betydelse, avseende smärre lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, sammanfattas

i för vederbörande skolor gällande »lokala skolbestämmelser». Reglementet, som

sålunda skulle komma att innehålla de för distriktets skolväsen i första rummet konstituerande

och för kommunen i ekonomiskt avseende mest betydelsefulla bestämmelserna,

skulle behandlas i enlighet med de för närvarande angående reglementena gällande

stadgandena, d. v. s. granskas av inspektören och stadfästas av domkapitlet.

Undervisningsordningen skulle från de lokala myndigheterna översändas till granskning

av inspektören och domkapitlet och slutligen stadfästas av överstyrelsen. De lokala

skolbestämmelserna skulle helt lämnas åt de lokala skolmyndigheternas fastställande. —

Då instruktionen för överlärare och kommunala inspektörer skulle, där de förekomma,

utgöra ett tillägg till undervisningsordningen, få de i fråga om prövning och stadfästande

samma behandling som denna. — Frågan om inskränkning av den längre

ledigheten mellan lärotimmarna sammanhänger med frågan om lärotiderna i övrigt och

bör därför fortfarande bero av domkapitlets prövning.

Vad till sist angår domkapitlens allmänna tillsyn över folkskolorna, varom föreskrift

lämnas i folkskolestadgans § 65, enligt vilken det åligger biskopen och domkapitlet

i varje stift »att hava en sorgfällig uppsikt över anstalterna för folkundervisningen

samt vaka över deras ledning och utveckling till uppfyllande av deras viktiga

bestämmelse», torde de ifrågavarande befogenheterna för närvarande av domkapitlen

utövas dels vid handläggning av sådana ärenden rörande folkskoleväsendet, som enligt

lag och författning komma under domkapitlens prövning, dels genom framställningar

till vederbörande angående skolväsendets förbättring, där domkapitlen på grund av egna

eller eljest gjorda iakttagelser finna sådan av behovet påkallad. Av den i det föregående

lämnade redogörelsen framgår, att i lydelsen av nu nämnda stadgande någon

ändring ej behöver vidtagas. Klart är emellertid, att stadgandets innebörd kommer

att i viss mån bliva en annan på grund därav, att domkapitlen i sådana frågor rörande

skolväsendet, som komma att tillhöra den ifrågasatta centrala styrelsens prövning, icke

längre komma att vara den Kungl. Maj:t närmast underordnade myndigheten över

folkskoleväsendet i riket.

c) Folkskoleinspektionen.

Vid den administration av folkskoleväsendet, som sålunda av lokal-, distrikts- och

centralstyrelse skulle utföras, måste givetvis folkskoleinspektörerna framdeles som hittills

komma att tagas i anspråk, och kommittén har i det föregående flerstädes räknat

med deras samverkan vid skolärendenas behandling.

Folkskoleinspektörerna äro i kommitténs förslag ställda i nära förbindelse med

den centrala styrelsen. Deras verksamhet, som bör komma att vidgas och erhålla ökad

effektivitet, synnerligast därigenom att inspektörstjänsterna, såsom kommittén i ett särskilt

betänkande ämnar föreslå, upphöra att för sina innehavare vara bisysslor, skall

av den centrala styrelsen sammanhållas och ledas, på samma gång den centrala styrelsen

förnämligast genom inspektörerna vinner den närmare kännedom om skolornas

tillstånd i olika delar av landet, som utgör ett första villkor för att den skall kunna

fylla sin uppgift. Men även med lokal- och distriktsstyrelserna skola inspektörerna

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

samarbeta, likasom nu sker, och vad särskilt domkapitlen beträffar höra dessa i sin

verksamhet som distriktsstyrelser framgent på samma sätt som nu äga tillgång till det

bistånd, som folkskoleinspektörerna genom sin sakkännedom kunna giva.

Klart är, att folkskoleinspektionen dels genom att knytas vid en central styrelse,

dels genom den åsyftade förändringen av inspektörstjänsterna skall vinna ökad betydelse.

Kommittén har dock icke avsett någon förändring i dess hittills varande karaktäi.

Inspektörerna behålla enligt kommittéförslaget sin karaktär av kontrollerande och rådgivande,

ej styrande organ inom skolförvaltningen. ......

Rörande den befattning, som biskop eller domkapitel hittills i allmänhet halt med

avseende på förordnandet av folkskoleinspektörer, finnes intet stadgat, och olika tillvägagångssätt

hava under olika tider tillämpats. Kommer en överstyrelse till stånd,

synes det självfallet, att det blir denna, som hos Kungl. Maj:t avger förord vid inspektörstjänsters

tillsättande.

3) Den centrala administrationen (skolöverstyrelsen).

Om överstyrelsens ställning i allmänhet såsom administrativt organ

i fråga om folkskoleväsendet yttrar kommittén:

Av vad kommittén i det föregående yttrat om den föreslagna överstyrelsen med

avseende på dess befattning med folkskolorna torde framgå, att dess inflytande på

skolväsendets ledning och utveckling väsentligen blir beroende av den sakinsikt och

de personliga förutsättningar, varöver den förfogar, och den därav betingade auktoritet

och det förtroende, som den kan förvärva sig. Ställningen som centralt förvaltningsorgan

ger den skyldighet och även möjlighet att taga noggrann kännedom om alla förhållanden,

att överblicka det hela och från enhetliga och planmässiga synpunkter övervakande

och initiativtagande sträcka sin verksamhet till de olika sidorna av det störa

arbetsområdet. Men huvudsakligen på förhandlingens väg har den att söka vinna sina

syften, och särskilt beträffande de i det föregående såsom företrädesvis ekonomiska

betecknade frågorna äger den ej befogenhet att ingripa genom direkta föreskrifter eller

ålägganden. .

Uppenbart är emellertid, att den ifrågasatta skolöverstyrelsen med den stallning

i administrationen, som kommittén i första delen av betänkandet angivit, och med

den sammansättning, som kommittén i betänkandets sista del föreslår, bör bliva stark

nog att fylla den omfattande och betydelsefulla uppgift, som påkallar dess upprättande.

Framför allt genom sin sakkunskap och sin överblick över skolväsendet i dess helhet

bör den äga förmåga att väl förbereda de undervisningsärenden, som skola av Kungl.

Maj:t avgöras, och även att med tillbörlig auktoritet utöva en övervakande och ledande

verksamhet.

Då kommittén föreslagit folkskolans ställande under eu sådan central skolstyrelses

ledning, ett förslag, som visserligen åsyftar en avgörande och i flera hänseenden

betydelsefull förändring i hittills bestående förhållanden, har kommittén, såsom av det

föregående torde framgå, därvid dels sökt bevara en tillbörlig grad av decentralisation,

dels° ock velat gentemot det historiskt givna förfara med den varsamhet, som frågans

vikt kräver.

De uppgifter, som i överensstämmelse med det sålunda gjorda uttalandet

skulle tillfalla skolöverstyrelsen, har kommittén i ett annat sam
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

manhang närmare angivit. Jag anför därav följande och förser därvid

för vinnande av överskådlighet det anförda med vissa rubriker:

a) Ärenden av mera allmän och ''principiell innebörd.

Kommittén yttrar härom:

till denna grupp av ärenden höra först och främst sådana frågor, som föranleda

utarbetandet av förslag till författningar rörande dels folkskoleväsendet i dess helhet,

dels någon eller några av dess särskilda delar. I främsta rummet hör hit den befattning,

. överstyrelsen kan komma att få med allmänna folkskolestadgan och de ändringar

i denna, som tid efter annan kunna påkallas. Hit kunna även komma att höra

stadga angående folkskoleväsendet i vissa städer samt stadga för högre folkskolor.

Hit höra även stadgande!! beträffande lärarpersonalens löne- och pensionsförkållanden

ävensom bestämmelser angående statsbidrag för olika ändamål. Förutom nu nämnda

stadganden höra till denna grupp även vissa allmänna normerande bestämmelser rörande

den undervisning, som bedrives vid folkskolan och dess överbyggnader. Så blir

det för överstyrelsen en viktig uppgift att draga försorg om att ändamålsenliga normalplaner

för saväl folkskolan som dess olika överbyggnader, när så påfordras, bliva

uPPS,j°r(ia och fastställda. Om samtliga nu berörda bestämmelser kan sägas, att de i

regel avses att gälla för en längre tid framåt. Överstyrelsen måste dock ständigt hava

sin uppmärksamhet riktad på huruvida de gällande bestämmelserna visa sig ändamålsenliga

eller möjligen på grund av inträdande ändrade förhållanden eller av annan anledning

erfordra tillägg eller mer eller mindre genomgripande omarbetning. Vad som

särskilt gör nu ifrågavarande arbetsuppgifter svåra är den här ovan påpekade förhandenvarande

mångfalden icke blott av mera skarpt utpräglade olika skolarter utan

framför allt av de skilda typer, som dessa förete, och av skiftningarna i organisation i

fråga om vissa bland dessa.

till de uppgifter av mera allmän innebörd, som årligen komma att upptaga

folkskolebyråernas arbetskrafter, hör utarbetandet av framställningar till Kungl. Maj:t

angående äskanden hos Riksdagen av anslag för folkskoleväsendet. Ifrågavarande

ärenden komma väl att i regel begränsas till en viss del av året, men vissa av dem

kunna vara av den beskaffenhet, att de under denna tid taga vederbörande föredragande

starkt i anspråk och ofta nödvändiggöra tidskrävande överläggningar inom överstyrelsen.

Kommittén har i det föregående redan berört vissa grupper av remissärenden,

som torde komma under överstyrelsens handläggning. Uppenbart är, att densamma i

sin _ egenskap av centralt verk kommer att i vidsträckt omfattning tagas i anspråk för

avgivande av utlåtanden i anledning av remisser från Kung], Maj:t och skrivelser från

statsdepartement. En föreställning om mängden av hithörande ärenden kan man bilda

sig därav, att inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen under åren 1906—1911 från

Kungl. Maj:t och statsdepartement årligen ingått i medeltal 856 remisser och skrivelser.

I mänga fall hava dessa ärenden föranlett en omfattande skriftväxling med underlydande

styrelser och personal. En stor del liknande ärenden torde komma att falla på överstyrelsens

folkskolebyråer.

Förutom nu berörda arbetsuppgifter komma sagda byråer att med avseende på

läsordningar samt läro- och läseböcker, i vad de avse folkskolan och dess överbyggnader,

få åtskilligt arbete av mer allmän och principiell natur. Sålunda få ifråga
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

varande byråer till eu betydelsefull uppgift att på lämpligt sätt främja utvecklingen av

folkskolans läro- och läsebokslitteratur. Särskilt för de blivande fortsättningsskolorna

erfordras en helt och hållet ny litteratur av detta slag.

Åven i fråga om skollokalerna, lekplatserna och skolträdgårdarna samt skollokalernas

utrustning väntar den blivande överstyrelsens folkskolebyråer en viktig uppgift.

Visserligen får överstyrelsen endast sällan någon omedelbar befattning med byggnadsföretagen

på de olika orterna. Omsorgen om dessa bör naturligtvis även framdeles

närmast vila på de lokala skolmyndigheterna och inspektörerna. Men klart är, att till

den allmänna tillsyn över folkskoleväsendet, som skall åligga överstyrelsen, även hör

att ägna uppmärksamhet åt ifrågavarande område och särskilt att tillse, att för skolbyggnader

m. in. förefinnas normalbestämmelser, lämpade efter olika orters naturförhållanden

och olika skoldistrikts ekonomiska bärkraft.

Slutligen föreligga i våra dagar eu mängd spörsmål av hygienisk och socialpedagogisk

innebörd, vilka visserligen för sin lösning närmast påkalla krafter, som ligga

utanför en blivande skolöverstyrelse, men på grund av sin betydelse för de ungas

fostran till fysisk och moralisk hälsa stå i så nära sammanhang med skolans uppgifter,

att de till en viss grad måste bliva föremål även för en sådan styrelses verksamhet.

Hit höra spörsmål om främjande av nykterhet och sparsamhet. Hit höra vidare en

del frågor, som huvudsakligen framträda i folkrikare samhällen, såsom frågor om skolläkare,

tandhygien och stolbad, om fattiga skolbarns bespisning och beklädnad, om

skollovskolonier, feriebarn och dylikt. Det ligger i sakens natur, att en blivande skolöverstyrelse,

särskilt dess folkskolebyråer, måste räkna som en viktig uppgift att med

uppmärksamhet följa dylika spörsmål och att med de medel, som kunna stå till buds,

söka främja strävanden av den art, varom här är fråga.

Om de flesta av nu berörda ärenden, särskilt om de ärenden, som avse förslag

till författningar, normalplaner samt andra allmänna bestämmelser ävensom åtgärder

av mera generell art i fråga om läroböcker och undervisningsmateriell, gäller, att de,

såsom i allmänhet är fallet vid behandlingen av större ärenden inom ett ämbetsverk,

komma att påkalla ett mycket omfattande arbete.

Sålunda hör till den förberedande handläggningen av större delen av nu ifrågavarande

ärenden inhämtande genom eu ofta ganska omfattande skriftväxling av upplysningar

och uppgifter samt genomarbetande av det erfarenhetsmaterial, som kan vara

inom överstyrelsen insamlat. Härtill kommer föredragningen inför vederbörande chef

eller i vederbörande plenum med därpå följande överläggning. Slutligen följer utarbetandet

av själva aktstycket, som framträder i olika former, allt efter som det åsyftar

förslag till författningar och normalbestämmelser eller underdåniga utlåtanden eller ock

cirkulär, som av överstyrelsen utfärdas till vederbörandes kännedom och ledning.

b) Ärenden av huvudsakligen löpande natur.

Härom anför kommittén:

Till denna grupp av ärenden hör överstyrelsens befattning med de »undervisningsordningar»,

som skola gälla för de olika skolorna i de särskilda skoldistrikten

och vilkas förnämsta innehåll utgöres av skolornas läroplaner. För att kunna pröva

och stadfästa dessa »undervisningsordningar» måste överstyrelsen också taga kännedom

om de för de särskilda skoldistrikten fastställda reglementena, enär dessa i väsentliga

avseenden bilda grundval för läroplanerna liksom i allmänhet för de i »undervisnings
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!.. Majrts Nåd. Proposition Nr 204.

ordningarna» upptagna bestämmelserna. Enligt förut framställt förslag skulle överstyrelsen

få särskild befattning med antagandet av nya läroböcker i kristendomskunskap.

Framgången i folkskolans arbete är väsentligen beroende av i vad mån detta

arbete kommer att stödjas av lämplig undervisningsmateriell. För en blivande överstyrelse

blir det därför en viktig uppgift att sörja för att skolorna kunna erhålla eu

på samma gång god och billig sådan och att skolråden bliva satta i tillfälle att träffa

ett lämpligt val i fråga om den materiell, som finnes i handeln tillgänglig. Det måste

för den skull tillkomma överstyrelsen att, liksom nu folkskolebyrån i ecklesiastikdepartementet,

upprätta och sprida förteckningar över lämplig undervisningsmateriell, att

från skolråden mottaga rekvisitioner på sådan materiell samt ombesörja dess expediering

genom de respektive förlagen.

Såsom förut framhållits, skulle överstyrelsen ej äga att taga någon direkt befattning

med tillsättning eller entledigande av lärarna vid de nu nämnda olika slagen

av folkundervisningsanstalter. Dock skola säkerligen i alla fall ett ej ringa antal ärenden,

som avse ifrågavarande skolors lärarpersonal, komma under överstyrelsens handläggning.

Sålunda kommer överstyrelsen otvivelaktigt att avgiva utlåtanden i dispens- och behörighetsfrågor.

Också skulle överstyrelsen hava att taga befattning med ärenden, som

gälla resestipendier åt lärare vid de nämnda skolorna. Dessutom kommer överstyrelsen

säkerligen att få avgiva underdåniga yttranden i besvärsmål, som angå lärarkåren,

t. ex. i fråga om förslag och val, varning och skiljande från befattning, förflyttning

från en skola till en annan m. fl.

Överstyrelsen kommer utan tvivel att även i andra avseenden få avgiva underdåniga

yttranden i besvärsmål, som röra folkskoleväsendet. Detta kan bliva fallet i

fråga om de ej sällsynta besvärsmål, som angå skolväsendets allmänna anordning ute

i skoldistrikten, t. ex. beträffande upprättande av nya skolor och skoltyper, skoldistrikts

fördelning i skolområden och skolrotar, läget av skolhus samt lärotider. I det

föregående har framhållits, att överstyrelsen i frågor, som avse skolväsendets allmänna

anordning, ej skulle hava befogenhet att utfärda något slags ålägganden för skoldistrikten.

Dock ligger det i öppen dag, att frågor av denna art även på annat sätt än

i form av underdåniga yttranden i besvärsmål skola komma att sysselsätta överstyrelsen.

Det måste nämligen, såsom ock förut betonats, vara överstyrelsen angeläget

att på förhandlingens väg söka främja utvecklingen även på detta för hela skolväsendet

så viktiga område, alltså att verka för tillkomsten av nya skolor och för förbättring

av de redan befintligas organisation.

I sammanhang med den nu lämnade översikten av löpande ärenden tillhörande

folkskoleväsendet må erinras om folkskolebyråernas befattning med ärenden, som röra

folkskoleinspektionen. Det blir här i många avseenden fråga om en verksamhet av

mera omedelbar art än den, som i det föregående avhandlats. Här må blott påminnas

om de viktigaste av de ärenden, som tillhöra denna verksamhet. Sålunda skulle överstyrelsen

hava att handlägga ärenden, som avse inspektörernas tillsättning, entledigande

och tjänstledighet samt förordnande av vikarier. En viktig angelägenhet för

överstyrelsen blir att förbereda och anordna möten med inspektörerna för överläggning

om frågor, som gälla deras verksamhet. Vidare komma folkskolebyråerna att mottaga

och granska dels de årliga redogörelserna för inspektörernas resor, dels de med längre

mellantider avgivna, mera fullständiga berättelserna över deras verksamhet, att utarbeta

sammandrag och översikter med anledning av dessa redogörelser och berättelser

samt att vidtaga de åtgärder, vartill de kunna föranleda. Överhuvud torde om folk
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

skolebyråernas befattning med folkskoleinspektionen komma att gälla, att sagda inspektion

på mångfaldigt sätt kommer att giva anledning till uppkomsten av löpande

ärenden av skiftande beskaffenhet.

c) Övriga ärenden.

Slutligen anser jag mig i fråga om överstyrelsens befattning med

folkskolan höra ur kommittébetänkandet anföra följande:

Den lämnade redogörelsen för överstyrelsens arbetsuppgifter giver tydligen vid

handen, att dessa uppgifters riktiga lösning förutsätter en ingående kännedom om skolväsendets

verkliga tillstånd och behov i olika delar av landet. För vinnande av en

dylik kännedom är det för överstyrelsen givetvis icke nog med de berättelser och andra

skriftliga framställningar, som till densamma från vederbörande inspektörer och skolmyndigheter

inkomma. Överstyrelsens ledamöter måste söka att vidmakthålla kontakten

med skolväsendet och, i den mån sådant är möjligt, genom besök på olika orter

förskaffa sig ökad personlig kännedom om detsamma. Detta är så mycket nödvändigare,

som vårt vidsträckta land med avseende på naturbeskaffenhet företer mycket

olika förhållanden i olika trakter och därav följande olikhet i näringsliv och sedvänjor,

till vilka vid skolväsendets bedömande och skötande hänsyn måste tagas. Att folkskolebyråernas

chefer då och då företaga resor inom olika delar av landet är även

från en annan synpunkt av betydelse. Kommittén har tidigare framhållit vikten av

att ett samarbete kommer till stånd mellan den centrala ledningen av folkskoleväsendet

å ena sidan och folkskoleinspektörerna å den andra och att för den skull eu

omedelbar personlig förbindelse uppehälles dem emellan. Till en del kan detta ske

genom besök av inspektörer i överstyrelsen och genom ett och annat inspektörsmöte i

huvudstaden. Men till en del måste helt visst den åsyftade förbindelsen också åvägabringas

därigenom, att vederbörande byråchefer göra besök i inspektionsområdena för

att samråda med inspektörerna, därvid dessa lämpligen kunna gruppvis samlas till

överläggning om gemensamma angelägenheter.

Fördelningen av arbetet mellan överstyrelsen och mellaninstanserna

är av lätt insedda skäl den punkt i kommitténs förslag, mot vilken myndigheternas

detaljkritik företrädesvis varit riktad.

Av Kung! Maj:ts befallningshavande hava endast två vidrört frågan om

folkskoleärendenas fördelning på de olika instanserna. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Skaraborgs län anser, att förslaget i fråga om uppdelning av

nuvarande skolreglementen i två eller flera urkunder skulle bliva för skoldistrikten

betungande och olägligt liksom ock tillföra överstyrelsen ett

avsevärt arbete, utan att motsvarande fördelar därmed vunnes. Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Jönköpings län anser de folkskoleärenden, som enligt

förslaget skulle tillhöra överstyrelsens handläggning, ej vara av beskaffenhet

att ovillkorligen böra centraliseras. Sålunda syntes folkskoleinspektionen

kunna handhavas på sätt nu ägde rum, varjämte läroplanen för

skolorna och undervisningsordningen syntes kunna prövas och fastställas

av domkapitlen.

Myndig
heterna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Stockholms stads konsistorium anser, att kommittén på ett fullt riktigt

sätt framhållit principen för arbetets ordnande inom de områden, som

obestritt borde tillkomma den nya skolöverstyrelsen. Domkapitlet i Växjö

framhåller, hurusom genom förslaget skolrådens, d. v. s. skolrådsordförandenas

skrivbestyr i högst oroväckande grad skulle ökas. Redan nu vore prästerskapets

befattning med folkskoleväsendet särdeles betungande. Och

vore det uppenbart, att skrivgöromålen bleve i hög grad ökade, så vore

det enligt nämnda domkapitels förmenande ej mindre uppenbart, att detta

ökade arbete ej i den ringaste mån komme att bidraga till skolväsendets

förbättring i sak.

Samtliga domkapitel, som berört frågan om folkskoleärendenas fördelning

enligt kommitténs förslag, hava riktat sina huvudsakliga anmärkningar

mot förslaget om de nuvarande skolreglementenas uppdelning i tre

olika urkunder. Den allmänna anmärkningen här är, att en alltför tunoförvaltningsapparat

sättes i rörelse och allt för tidsödande skriftväxlingar

bliva följden. Sådana synpunkter göras gällande av domkapitlen i Uppsala,

Skara, Västerås, Växjö, Lund, Kalmar, Luleå och Visby ävensom av

Stockholms stads konsistorium.

Domkapitlet i Skara anser sålunda förslaget i flera fall på denna

punkt komma att leda till en alltför omständlig och tidsödande behandling

av ärendena.

Det föreslagna förfarandet med avseende på de nuvarande skolreglementenas uppdelning

skulle, enligt domkapitlets åsikt, medföra betydligt större tidsutdräkt och ej

obetydligt mera skriverier än nu erfordrades. En rundlig tid skulle förgå, innan eu

ny skola finge alla vederbörliga bestämmelser antagna, vilket väl måste vara villkor för att

skolan skulle kunna träda i verksamhet. Samma tidsutdräkt skulle inträda, då en

förutvarande skola vore i behov av nya bestämmelser, ja, även vid varje den minsta ändring

i reglementet, som tillika påkallade ändring i undervisningsordningen. Tyvärr

visade erfarenheten, att inom orterna ofta funnes personer, som hade intresse eller tillfredsställelse

av att förhala tiden, då det gällde införande av nya skolbestämmelser, och

för ett sådant förhalande erbjöde den av kommittén föreslagna ordningen för ärendenas

behandling ett ännu rikare fält av möjligheter än det nuvarande.

Domkapitlet i Västerås framhåller, vilken arbetsbörda förslaget skulle

pålägga överstyrelsen: att granska och stadfästa omkring 2,500 »arbetsordningar»

och läroplaner och sedan hålla dem vid makt med alla de

ändringar, som skolväsendets utveckling och befolkningsförhållandenas allt

tätare växling gjorde nödiga, och domkapitlet anför vidare:

Vilken^ omfattande skriftväxling detta gransknings- och stadfästelsearbete skulle

komma att föranleda, kunde man lätt föreställa sig. Överflyttningen av undervisningsordningarnas

stadfästelse till överledningen skulle visserligen draga det med sig, att

denna i uppfostrings- och undervisningsfrågor skulle komma att träda i mer omedelbar

%

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

förbindelse med skolråden. Härigenom infördes åter till dimensionerna oberäkneliga

detaljarbeten inom styrelsens verksamhetsområde. Det bleve fara värt, att en sådan

överledning komme alldeles bort från all verkligt ledande och övervakande verksamhet.

Framför allt skulle nog både över- och underledning överhopas med ändlösa skriverier.

Då det väl ej kunde undgås, att folkskoleinspektörerna bleve mellanhänder för överstyrelsens

mer omedelbara ingripande i skolväsendets detaljer, läge nog även den faran

nära, att dessa bleve icke blott kontrollerande och rådgivande utan även styrande organ

inom skolförvaltningen; och detta tvärtemot kommitténs egen uttalade mening. Då

överstyrelsen naturligen skulle utfärda normalreglementen och därmed jämförliga bestämmelser

och anvisningar, vore det ej nödigt, att samma styrelse skulle granska och

giva sitt godkännande åt en på dessa anvisningar byggd ordning för varje särskild

folkskola. Här läge faran för eu byråkratisk uniformering nära till hands. En sådan

ordning skulle med fullt fog kunna överlämnas till granskning och — naturligen med

rätt för vederbörande att söka ändring — till stadfästelse av domkapitlen, som just i

sin nuvarande sammansättning inrymde så mycken pedagogisk insikt och erfarenhet.

Vad sålunda påpekats vore så stridande ej blott mot kommitténs egna grundsatser

utan mot principerna för en sund styrelseorganisation, som ej finge likna en organism

med omättligt huvud och mer eller mindre förkrympta lemmar, att domkapitlet måste

i denna punkt särskilt yrka på en genomgripande omarbetning av förslaget.

Biskop Biliing i Lunds domkapitel finner förslaget angående undervisningsordningens

fastställelse alldeles orimligt. Tillämpningen härav

skulle vålla överstyrelsen mycket och onödigt arbete. Om lärare, skolråd,

inspektör och domkapitel vore ense om en undervisningsordning, vore det

onödigt, att överstyrelsen skulle underkasta den ytterligare prövning.

Denna syntes ej behövas i andra fall än t. ex. om inspektör och domkapitel

vore av olika meningar.

Domkapitlet i Luleå erinrar här om risken för möjligheten att åstadkomma

enhetliga och praktiskt inrättade skolreglementen, därest dessa på

föreslaget sätt bleve uppdelade i tre delar, vilka vore underkastade slutligt

avgörande av tre särskilda myndigheter: de lokala skolmyndigheterna,

domkapitlen och överstyrelsen.

Domkapitlet i Visby yttrar:

Vad beträffade den väntade vinsten av överstyrelsens större sakkunskap i uppgörande

av undervisningsordningen syntes den bliva fullkomligt illusorisk, då givetvis

domkapitlen, som blott hade att behandla reglementen från ett stift, kunde på dessa

nedlägga mer ingående omsorg än vad överstyrelsen skulle kunna göra i fråga om undervisningsordningarna

från hela riket.

Domkapitlet i Skara framhåller även en annan synpunkt beträffande

förslaget om reglementenas sönderdelning.

Domkapitlet skulle pröva och fastställa föreskrifter om skolväsendets allmänna

anordning i ett distrikt utan att äga tillfälle att samtidigt pröva den undervisningsordning,

som skulle komma att tillämpas. Det ville dock synas uppenbart, att frågor

t. ex. om skoltyper, om lärjungarnas fördelning i klasser och parallellavdelningar i för
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 133 höft. (Nr 204.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

hållande till det sannolika antalet av lärjungar stode i nära sammanhang med frågor

om läroplanen, och att det stundom kunde vara svårt att träffa avgörande angående

de förstnämnda utan att på samma gång klargöra de sistnämnda, något som för domkapitlet

ej skulle vara möjligt. Domkapitlet förstode till fullo, att kommittén velat

förbehålla den centrala myndigheten befogenhet att besluta angående den rent pedagogiska

delen av skolbestämmelserna, men måste dock ifrågasätta, om ett skiljande av

undervisningsordningen från reglementet verkligen vore nödvändigt för att överstyrelsen

skulle kunna utöva behörigt inflytande i nämnda avseende. Kommittén hade själv påpekat,

. att vissa föreskrifter, som nu plägade upptagas i reglementena, hade sin rätta

plats i skolstadgan. Vissa saker, som enligt kommitténs förslag skulle intagas i undervisningsordningen,

såsom föreskrifter om ordning och tukt, om lärjungarnas tillrättavisande

och bestraffande, om behandling av skolförsummelser med mera kunde vara

ungefär lika överallt. Normalbestämmelser, utfärdade av överstyrelsen, syntes göra

till fyllest, och det syntes utan fara kunna betros inspektörerna och domkapitel att

granska och fastställa de mindre variationer, som kunde ifrågasättas. Vad anginge läroplanen,

som naturligtvis måste anpassas efter folkskoleväsendets allmänna organisation

inom distriktet och därför måste innefatta större variationer och erbjuda svårare problem,

syntes prövningen även i denna del kunna ske genom inspektörer och domkapitel,

under förutsättning att normalplanen innehölle föreskrifter och anvisningar, som på

samma gång vore tydliga, i möjligaste mån fullständiga och tillräckligt elastiska. På

normalplanens avfattning komme naturligtvis överstyrelsen att utöva det väsentligaste inflytandet.

Vid läroplanernas granskning komme inspektörernas sakkännedom att huvudsakligen

göra sig gällande, och med inspektörerna komme överstyrelsen att stå i nära

beröring genom möten med desamma och på annat sätt. I de allra flesta fall syntes

frågan om den läroplan, som passade för eu viss organisation av skolväsendet, ej erbjuda

några nya sidor, för vilka eu väl avfattad normalplan ej gåve tillräcklig ledning,

och för sådana fall ville det synas vara en synnerligen stark misshushållning med tid

och arbetskraft, om undervisningsplanerna skulle särskilt behandlas efter vartannat av

skolråd, inspektör, domkapitel och överstyrelsen. Ovanliga, mer invecklade fall måste

naturligtvis då. och då förekomma. Men om, såsom av kommittén föreslagits, ett exemplar

av varje fastställt reglemente överlämnades till överstyrelsen, ägde ju denna

tillfälle att genom egna iakttagelser eller efter anmälan av vederbörande inspektör

skaffa sig kännedom om möjliga brister i läroplanerna och kunde i fråga om dem,

liksom i fråga . om allt annat, som rörde folkskoleväsendet, taga initiativet till förbättringar,

vare sig .detta skulle ske allenast på förhandlingens väg eller en särskild befogenhet

skulle, tillerkännas överstyrelsen att i särskilda fall få frågor om läroplaner

underkastade förnyad prövning. Om frågor rörande undervisningsordningen komme att

pa hittills vanligt sätt behandlas i sammanhang med det egentliga reglementet, skulle

överstyrelsen befrias från eu mycket stor mängd ärenden, vilka enligt sakens natur till

betydlig del måste vara av schablonmässig natur, huru grannlaga än vissa av dem

skulle vara.

Av folkskoleinspektörerna uttrycka tre sin anslutning till kommitténs

förslag i förevarande avseende.

h örslaget om uppdelning av skolreglementena har emellertid framkallat

gensagor från många håll, därvid i allmänhet samma synpunkter gjorts

gällande, som framförts av domkapitlen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Sålunda anser folkskoleinspektören i Strängnäs stift J. V. Jonsson, att

endast de skoldistrikt, vilka i sina reglementen ville gorå några ändringar

uti den fastställda normalplanen, borde vara skyldiga att i denna del underkasta

dem överstyrelsens fastställelse. Härigenom skulle, syntes det, överstyrelsen

befrias från ett högst betydligt arbete, utan att samarbetet med

skolorna minskades.

Folkskoleinspektören i Härnösands stift P. Holmvall anser beträffande

förslaget om undervisningsordningarnas fastställelse det vara både obehövligt

och ledande till ett för viktigare uppgifters fullgörande hinderlig!

mångskriveri att härmed besvära en central överstyrelse samt anför vidare:

Ännu betänkligare vore dock kravet, att en fullständig läroplan för varje särskild

skola skulle underställas överstyrelsens prövning och fastställelse. Redan den tanken,

att en överordnad myndighet överhuvud skulle taga befattning med detaljerna i skolornas

läroplaner, såsom meningen syntes vara, vore ägnad att framkalla gensagor.

Det syntes ej kunna undvikas, att många lärare komme att känna detta såsom en

obehörig inskränkning i den grad av rörelsefrihet på undervisningens område, som

kommittén dock själv erkände vara oumbärlig, såsom hämmande för den personliga

insats, de annars efter bästa övertygelse och med glädje skulle göra i skolarbetet.

Flera ansedda pedagoger ginge så långt, att de åt den övervakande statsmyndigheten

endast ville tillerkänna rätten att fastställa de allmänna riktlinjerna samt slutmålen

för undervisningen men ingenting mera. — Beträffande ändringar i läroplan ansåge

Holmvall, att mången lärare, som önskade vidtaga dylika, skulle inför en så omständlig

procedur som den föreslagna bliva betänksam och hellre än att sätta så

många myndigheter i rörelse avstå från tilltänkta, även viktiga ändringsförslag. Ur

synpunkten av läroplanens önskvärda rörlighet vore kommitténs förslag ej lämpligt.

— Holmvall anser saken böra ordnas på följande sätt. Först och främst borde

överordnad myndighet ej i annan mån, än inspektionen av skolorna därtill möjligen

gåve anledning, taga befattning med läroplanernas detaljer. Den närmare utgestaltningen

av läroplanerna med ledning av normalplanen syntes tryggt kunna överlåtas åt

lärarpersonalen jämte de lokala skolstyrelserna. Åt överordnad myndighet borde däremot

överlåtas att fastställa det huvudsakliga av läroplanen, vartill syntes böra räknas

läroämnen och det viktigaste av lärokurserna och möjligen timfördelning men knappast

kursernas fördelning på de särskilda årsklasserna, åtminstone ej i sadana skolor, där

flera klasser samtidigt undervisades av en lärare. Och denna överordnade myndighet

borde vara så sammansatt, att den ej blott ägde pedagogisk sakkunskap i allmänhet

utan även nödig lokal- och personkännedom samt tillika i sig inneslöte representanter

för de samfund, som hade berättigade och naturliga intressen att tillvarataga i fråga

om barnens fostran i skolorna: staten, kyrkan och familjerna. Denna myndighet borde

enligt Holmvalls mening även utöva inspektion; styrelse och inspektion syntes böra vara

förenade i samma händer.

Folkskoleinspektören i Luleå stift F. Svedberg anser, att överstyrelsen

i fråga om skolbyggnader borde komma att utöva ett något större inflytande,

än vad kommittén tänkt sig.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Departe
mentschefen.

Kungl. Majtts Nåd. Proposition Kr 204.

Under nuvarande förhållanden, vilka efter den nya skolstyrelsens tillkomst i huvudsak

skulle förbliva desamma, uppfördes massor av för sitt ändamål allt annat än

lämpliga skolhus i trots av föreskrifterna i §§ 52, 53 och 54 av folkskolestadgan och

utan att kostnadsfrågan därvid verkade bestämmande, då ett lämpligt skolbus kunde

fås för samma, ofta till och med för lägre pris än ett olämpligt. Folkskoleinspektören

stode i det hela maktlös, och de tämligen sällsynta fall, då en skolbyggnadsfråga komme

under vederbörande länsstyrelses prövning och inspektörens yttrande beaktades, föranleddes

merendels av tvister angående skolhusets läge, ytterst sällan däremot av olika

åsikter om dess lämplighet för sitt viktiga ändamål. Det syntes därför icke vara ur

vägen, att folkskoleinspektören tillerkändes rätt att, där nödiga ändringar i en företedd

skolhusritning i fråga om lärosalarnas lämpliga anordning, belysning, ventilation, luftutrymme

etc. icke på annat sätt kunde vinnas, påkalla länsstyrelsens ingripande, varvid

överstyrelsens utlåtande borde inhämtas.

Folkskoleinspektören i Kalmar stift A. Ikorn framhåller likaledes

önskvärdheten av att större inflytande gåves de överordnade myndigheterna

i fråga om sådana bestämmelser, som rörde lärorummens städning, eldning,

ventilering o. s. v. Här visade det sig ofta svårare att få till stånd

för skolarbetet tjänliga förändringar och anordningar, än när det gällde

ordnandet av själva undervisningen.

Det säger sig självt, att när det blir fråga om att ställa ett arbetsfält

av så vidsträckt omfång som det här ifrågavarande under en central

styrelse, det i främsta rummet måste gälla att väl skilja mellan

vad som ur dennas synpunkt bör betecknas såsom huvudsak och såsom

bisak, mellan sådant, som verkligen på grund av sin art och beskaffenhet

påkallar en central lednings omvårdnad, och sådant, som kan undvara

densamma. Iakttages icke en sådan åtskillnad, löper man lätt nog fara

att genom centralisationen åstadkomma mera skada än gagn. Det inträffar

då alltför lätt, att hos den centrala styrelsen en arbetsbörda och

ett detaljarbete hopa sig, som genom sin omfattning och beskaffenhet

hindra densamma i dess verksamhet och tvinga den in i ett arbetsoch

betraktelsesätt, där formen kan komma att betyda mera än saken

och den skrivna urkunden mera än det levande livet. Iakttages och

inskärpes icke nödig begränsning, skulle det kunna hända, att de sidor av

skolarbetet, som bäst skulle blivit tillgodosedda genom att få handläggas

och avgöras av skolans målsmän ute i "orterna, bliva till förfång för detta

arbete undandragna den omvårdnad, som de främst behöva. Värdet och

betydelsen av att en central ledning, sådan som den nu ifrågasatta, korund

beror enligt min mening i väsentligaste män därav, att de

synpunkter, jag nu framfört, fullt beaktas och tillämpas.

Ser man nu till, huruvida det av kommittén framlagda förslaget kan

sägas hava gjort rättvisa åt de nämnda synpunkterna, finner jag mig böra

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kurgl. MajUs Xåd. Proposition Nr 204.

uttala, att detta i stort sett varit fallet. Ett sådant erkännande kommer

också flerstädes till synes uti de avgivna utlåtandena. Det finnes emellertid

i kommitténs förslag särskilt en punkt, som i utlåtandena blivit föremål

för en ganska allmän och enstämmig saklig kritik. Det är den, som

rör handläggningen av skolreglementena och därmed samhörande bestämmelseurkunder.

Innan jag närmare berör de anmärkningar, som i detta

avseende framkommit och för vilka jag i det föregående redogjort, skall

jag ytterligare med några ord erinra om vad kommittén i den ifrågavarande

punkten föreslagit.

Enligt nu gällande folkskolestadga skall för varje skoldistrikt finnas

ett reglemente. Beträffande innehållet av detsamma lämnas i § 10 av

samma stadga följande föreskrift: »Reglementet skall innehålla dels bestämmelser

om folkskoleväsendets allmänna anordning inom distriktet, indelning

i områden och rotar, lärotider, intagning i skola, flyttning inom

skola och avgång därifrån samt fortsatt undervisning, dels nödiga föreskrifter

om undervisning, ordning och tukt samt om lärares skyldigheter

ävensom vad mera till skolornas behöriga vård och förvaltning hör, dels

ock för varje särskild skola det huvudsakliga av dess läroplan.» Som man

härav finner, låter det huvudsakliga innehållet i reglementena uppdela sig

i två huvudgrupper av ärenden. Den ena huvudgruppen omfattar stadganden

angående folkskoleväsendets allmänna anordning inom de olika

skoldistrikten samt lärotider. Den andra huvuddelen avser det arbete,

som i skolorna bedrives, samt vad i övrigt är att iakttaga beträffande

skolornas behöriga vård och förvaltning.

I överensstämmelse med den principiella gruppering av ärendena, som

kommittén ansett sig böra genomföra, skulle de ärenden, som avses i reglementenas

här ovan angivna första huvudgrupp, falla under distriktsstyrelsernas

granskning och slutliga avgörande, under det att en blivande

överstyrelse skulle hava att slutbehandla de ärenden, som tillhöra den senare

av de båda stora huvudgrupperna. För att nu bringa handläggningen av det

innehåll, som för närvarande ingår i skolreglementena, till överensstämmelse

med det förslag, kommittén sålunda framlagt, har kommittén ansett

sig böra föreslå, att sagda innehåll för framtiden fördelas på två skilda

bestämmelseurkunder. Av dessa skulle den ena få ett innehåll, som i

huvudsak sammanfölle med vad som innefattas i den här ovan berörda

första huvudgruppen av de nuvarande reglementenas innehåll, d. v. s.

stadganden angående skolväsendets allmänna anordning och lärotider inom

distriktet. Åt denna urkund anser kommittén namnet reglemente fortfarande

böra förbehållas. Den andra av de båda urkunderna skulle komma att

omfatta de i reglementena för närvarande förekommande stadgandena av

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

mera pedagogisk natur, varvid kommittén tänkt sig, att de för de olika

distriktens skolor gällande läroplanerna här skulle mera fullständigt inrymmas.

Den nu senast berörda bestämmelseurkunden anser kommittén

lämpligen kunna betecknas såsom den för distriktets skolor gällande undervisning

sordning en. De smärre föreskrifter åter av en mer underordnad

betydelse, vilka avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, hava

synts kommittén böra sammanfattas under benämningen lokala skolbestämmelser.

Beträffande formen för de olika bestämmelseurkundernas uppgörande

och fastställande har kommittén föreslagit följande:

Förslag till reglemente upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet, efter

lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman fattat erforderliga beslut. Härefter

har vederbörande folkskoleinspektör att underkasta förslaget granskning, varefter det

av domkapitlet slutligen prövas och fastställes. Det av domkapitlet fastställda reglementet

insändes till överstyrelsen för kännedom.

Förslag till undervisningsordning uppgöres av vederbörande lokala skolmyndighet

efter lärarpersonalens hörande och insändes därefter till folkskoleinspektören, som med

eget yttrande översänder detsamma till domkapitlet. Sedan undervisningsordningen av

domkapitlet blivit granskad, skulle det tillkomma domkapitlet att överlämna densamma

med eget yttrande till överstyrelsen, som skulle underkasta densamma slutlig prövning

och giva den fastställelse. Om de fastställda undervisningsordningarna skulle domkapitlen

erhålla kännedom.

De lokala skolbestämmelserna uppgöras och stadfästas av de lokala skolmyndigheterna

själva.

Mot vad kommittén sålunda föreslagit hava i huvudsak följande anmärkningar

blivit framställda:

Vad först angår den föreslagna uppdelningen av de nuvarande reglementena i

tre särskilda urkunder har den farhågan uttalats, att det på grund av det nära sammanhang,

i vilket samtliga bestämmelser i de nuvarande reglementena stå till varandra,

skulle i vissa fall bliva svårt för de lokala myndigheterna att avgöra, var skiljelinjerna

mellan de olika urkunderna skulle gå, och att på grund härav det lätt nog skulle inträffa,

att en onödig dubbelbehandling av vissa hithörande frågor komme att inträda.

Särskilt för skolrådsordförandena skulle den föreslagna anorduiugen medföra en ökning

i arbete, framför allt i form av ökade skrivbestyr. Men även för övriga vederbörande

skulle den omständliga och tidsödande behandling, de ifrågavarande ärendena skulle

komma att få, vålla ett avsevärt besvär, utan att däremot svarande fördelar syntes stå

att vinna. Överhuvud skulle den förvaltningsapparat, som komme att sättas i gång,

till följd av ett invecklat remissväsen samt omfattande och tidsödande skriftväxlingar

bliva betungande och oläglig.

Överstyrelsens eget arbete komme att i hög grad betungas genom den ifrågasatta

anordningen. Den rent yttre arbetsbördan bleve i väsentlig mån ökad, och på överstyrelsen

lades ett detaljarbete, som knappast kunde anses stå i god överensstämmelse

med dess huvudsakligaste och viktigaste uppgifter såsom ledande och sammanhållande

organ. I många, om icke de flesta fall komme läroplanen att ganska nära ansluta sig

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

till förefintliga normalbestämmelser, vilka ju måste vara anpassade efter olika förhållanden,

och vinsten av det ifrågasatta granskningsarbetet skulle därför bliva ringa.

Det skulle också i sin mån kunna förleda till en osund nivelering på ett område, där

individuell rörelsefrihet vore önskvärd.

På grund därav, att ärendena måste undergå behandling i ett stort antal instanser,

kunde även deras avgörande komma att på ett för saken menligt sätt draga ut på tiden.

Vid övervägande av vad som sålunda blivit anmärkt i fråga om den

av kommittén föreslagna behandlingen av nu ifrågavarande angelägenhet —

jag tänker därvid särskilt på de erinringar, som härutinnan gjorts av

domkapitlet i Skara — har jag icke kunnat undgå att finna, att de framställda

anmärkningarna måste i väsentliga avseenden anses tungt vägande

och att det därför vore i högsta grad önskligt, att på förevarande punkt ett

mindre omständligt behandlingssätt än det av kommittén föreslagna kunde

utfinnas, utan att det syfte, som kommittén med sitt förslag velat vinna, därigenom

förfelades. Jag anser sistberörda förbehåll nödigt, ty jag ansluter mig

helt till den tanke, som bär upp kommitténs ifrågavarande förslag, nämligen

att överstyrelsen måste i verkligheten, icke blott till skenet, stå i förbindelse

med de särskilda skoldistrikten, framför allt i viktigare frågor

angående det i skolan bedrivna undervisnings- och uppfostringsarbetet.

Man måste även medgiva, att det av kommittén föreslagna tillvägagångssättet

i princip står i god överensstämmelse med de av kommittén uppställda,

såsom mig synes, riktiga grunderna för fördelningen av arbetet

mellan de olika förvaltningsorganen.

Frågar man sig nu, huruvida det av kommittén eftersträvade syftet

skulle stå att vinna på en mindre omständlig och tung väg än den av

kommittén föreslagna, så tror jag, att denna fråga kan besvaras jakande..

Fn omarbetning av gällande normalbestämmelser för skolornas arbete pågår,

som bekant, redan, och det synes tydligt, att den nya överstyrelsen

skulle komma att i fortsättningen i väsentliga avseenden öva inflytande å

densamma. I samma mån som normalbestämmelserna under samarbetet

med den förstärkta folkskoleinspektionen komma att taga en vidgad hänsyn

till skolväsendets av ortsolikheterna betingade krav och för tillgodoseende

av dessa lämna riktlinjer och anvisningar, i samma mån är det väl också att förvänta,

att de avvikelser från normalbestämmelsernas olika typer, som de

särskilda läroplanerna komma att förete, skola bliva mera sällsynta och i

varje fall av mindre ingripande betydelse. Lägges härtill, att en förbättrad

inspektion komme att tillföra såväl lärarpersonalen och skolråden

som även mellaninstanserna ett ökat stöd i fråga om bedömandet

och avgörandet av hithörande angelägenheter, torde man vara berättigad

att räkna med en väsentligen förstärkt garanti för ett ändamålsenligt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

handhavande av sagda angelägenheter. Redan genom sin personliga förbindelse

med inspektörerna och genom sitt inflytande på utformningen av

de allmänna bestämmelserna angående skolornas arbete synes en blivande

överstyrelse kunna komma att på ett ganska verksamt sätt samarbeta med

skolorna ute i orterna.

Härmed skall dock icke vara sagt, att överstyrelsen skulle kunna eller

böra hållas utanför varje behandling och handläggning av de för skoldistrikten

erforderliga specialbestämmelser, som för närvarande förefinnas

i form av skolreglementen. Jag föreställer mig, att vad man på denna

våg vill uppnå skulle först och främst till en god del kunna vinnas därigenom,

att de av skolråden uppgjorda, av inspektörerna granskade och

av domkapitlen godkända reglementena insändas till överstyrelsen för kännedom.

Det är nämligen icke tänkbart, att överstyrelsen skulle kunna

utöva den övervakande och ledande verksamhet, som bör tillkomma densamma,

utan att hava tillgång till de i reglementena innefattade bestämmelserna.

En sådan kännedom synes i åtskilliga fall kunna giva överstyrelsen

anledning till att på förhandlingens eller annan lämplig väg vinna

rättelse i sådana förhållanden, som överstyrelsen kan finna mindre tillfredsställande.

Därutöver anser jag emellertid, att överstyrelsen även på en annan

väg bör beredas möjlighet att på ett mera omedelbart sätt utöva inflytande

i frågor rörande skolornas läroplan och därmed sammanhängande angelägenheter.

Jag ansluter mig här till eu av biskop Billing uttalad, i det

föregående omnämnd tanke. Denna åsyftar, att skolreglementena skola

endast i de fall, då inspektör och domkapitel äro av olika meningar beträffande

sådana frågor, som enligt kommitténs förslag skolat innehållas i

den särskilda undervisningsordningen, underställas överstyrelsens prövning

och avgörande. Aven om det ur vissa synpunkter kunde befinnas

ömkligt, att ett dylikt underställande kunnat äga rum, även då inspektör

och domkapitel varit av olika meningar rörande skolväsendets allmänna

anordning inom ett skoldistrikt, torde dock en sådan anordning mindre

väl låta förlika sig med hittills gängse uppfattning av kommunernas rätt

till självstyrelse och hävdvunna ställning till domkapitlen.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört håller jag före, att

frågan om skolreglementenas uppgörande och prövning lämpligen skulle

kunna — åtminstone intill dess förhållandena visa sig påkalla en annan

anordning — lösas på följande sätt:

Reglementet uppgöres såsom för närvarande, efter vederbörliga beslut av kyrkostämma

och efter lärarpersonalens hörande, av skolrådet. I reglementet intages dock

alltid den för skoldistriktet avsedda läroplanen. Skolrådet insänder förslaget till veder
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

börande inspektör, som har att med eget yttrande överlämna detsamma till vederbörande

domkapitel. Domkapitlet underkastar det prövning och äger jämväl att giva

det stadfästelse utom i det fall, att inspektör och domkapitel äro av olika mening beträffande

sådana bestämmelser, som enligt kommitténs förslag skolat innefattas i en

särskild undervisningsordning. I sistnämnda fall skall, innan reglementet i sin helhet

fastställes, den fråga, meningsskiljaktigheten gäller, underställas överstyrelsens avgörande.

De av domkapitlen fastställda reglementena skola alltid insändas till överstyrelsen

för kännedom.

Såsom jag senare i dag får tillfälle närmare beröra vid föredragning

av frågan om en omorganisation av folkskoleinspektionen, är det min mening,

att i de större städerna den mera pedagogiska sidan av statsinspektionsverksamheten

skulle kunna under vissa villkor uppdragas åt de i dessa

städer anställda kommunala inspektörerna. Skulle denna anordning bliva

genomförd, borde tydligen i här förevarande avseende om nämnda inspektörer

gälla, vad som skulle gälla om statens inspektörer i allmänhet.

Mot vad kommittén yttrar om överflyttande till folkskolestadgan av

sådana bestämmelser i de nuvarande reglementena, som äro av allmängiltig

natur, har jag intet att erinra. Detsamma gäller även kommitténs

förslag angående de »lokala skolbestämmelserna».

Även om det av mig nu föreslagna tillvägagångssättet beträffande

reglementenas prövning och fastställelse icke i alla avseenden skulle befinnas

tillfyllestgörande, tror jag dock, att det av kommittén åsyftade målet

skall i allt väsentligt stå att vinna på denna väg. Kommande erfarenheter

kunna ju leda till nödiga förbättringar och ändringar. I varje fall kommer

den åsyftade förbindelsen med arbetet inom de olika skoldistrikten

att byggas på en mera personlig grund, och den apparat, som för ändamålet

igångsattes, är ju högst betydligt mindre tung och omständlig än

den av kommittén ifrågasatta. Eu ytterligare fördel har den av mig föreslagna

anordningen däri, att genom densamma de pedagogiska arbetskrafterna

inom överstyrelsen lösgöras för viktigare och mera fruktbärande

arbete, på samma gång någon reduktion i fråga om de administrativa

krafterna torde kunna åtminstone till en början vidtagas. Till denna fråga

återkommer jag vid behandlingen av spörsmålet om överstyrelsens organisation.

Innan jag lämnar frågan om reglementena, anser jag mig böra påpeka,

att med avseende å dem flerstädes ganska märkliga missförhållanden

varit rådande. Vid handläggningen av till Kungl, Maj:t inkommande folkskoleärenden

händer det allt emellanåt, att skoldistrikten befinnas sakna

föreskrivna reglementen eller att reglementsändringar blivit vidtagna, som

ej erhållit laglig stadfästelse. Det är naturligtvis önskligt, att rättelse i

detta stycke kommer till stånd.

»/

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt, 153 käft. (Nr 204.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Kommittén.

4. Skolöverstyrelsen och folkskoleväsendet på

särskilda orter.

Innan jag lämnar redogörelsen för det egentliga folkskoleväsendet,

anser jag mig, med hänsyn därtill att skolväsendet på vissa orter är ordnat

enligt särskilda därför gällande författningar, böra något närmare uppehålla

mig vid därmed sammanhängande förhållanden. De orter, på vilka

jag syftar, äro städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala

och Lund ävensom nordligaste Sverige vad beträffar folkundervisningen

inom den därvarande lapsk- eller finsktalande befolkningen.

1. Folkskoleväsendet i Stockholm.

Beträffande skolväsendet i Stockholm äro särskilda bestämmelser givna,

dels i lag angående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903,

dels ock i Kungl. Maj:ts instruktion för överstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor den 15 maj 1903 samt i Kungl. Maj:ts stadga angående folkundervisningen

i Stockholm den 8 november 1901. Enligt" § 2 i förenämnda

lag handhaves folkundervisningsväsendet i huvudstaden av en särskild

överstyrelse för Stockholms stads folkskolor jämte de territoriella

församlingarnas skolråd. Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor intager

enligt för densamma utfärdad instruktion en ställning, som i

vissa avseenden motsvarar den, vilken skolråden i allmänhet intaga, men

som i andra åter medför befogenheter, som närmast sammanfalla med

dem, vilka i regel tillkomma stiftsstyrelserna.

Aven i fråga om folkskoleinspektionen intager folkskoleväsendet i

Stockholm så till vida en särställning, som det icke är underställt någon

av staten anordnad inspektion. Dock skola rekvisitioner av statsbidrag

till folkundervisningsväsendet granskas och undertecknas av Stockholms

stads konsistorium. Uppsikten över stadens folkskolor bestrides i övrigt

uteslutande genom kommunens egen försorg.

I folkundervisningskommitténs förslag till en skolöverstyrelse har

kommittén icke funnit anledning att närmare ingå på de särskilda förhållanden,

som skulle i fråga om en blivande skolöverstyrelses ställning

till folkskoleväsendet i Stockholm kunna föranledas av den särställning,

sagda skolväsende intager och uti vilken kommittén icke ifrågasatt

annan ändring, än att för framtiden även huvudstadens folkskolor

böra inordnas under statens inspektion av det allmänna folkskoleväsendet

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

75

i landet. Det synes, som om kommittén härvid ansett sig kunna utgå

ifrån, att de allmänna grunder för ordnandet av samarbetet mellan den

centrala ledningen och mellaninstanserna, vilka av kommittén föreslagits,

skulle låta tillämpa sig även på förhållandena i Stockholm.

Nu har i anledning härav i det av överstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor avgivna utlåtandet framställts vissa erinringar samt tillika det

önskemålet blivit uttalat, att det av kommittén framlagda förslaget måtte

fullständigas i syfte att bland annat få arbetsfördelningen mellan en blivande

skolöverstyrelse och överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor

närmare angiven.

En granskning av gällande författningar ger emellertid vid handen,

att den av mig i väsentlig överensstämmelse med kommitténs förslag i

fråga om skolväsendet i allmänhet förordade arbetsfördelningen mellan

den centrala ledningen samt ledningen i orterna och på mellanstadiet utan

svårighet låter sig tillämpa även i fråga om folkskoleväsendet i Stockholm.

De frågor, som härvid närmast komma i betraktande, avse sättet

för uppgörande och fastställande av skolreglemente samt för antagande av

läroböcker i kristendom.

Yad först angår frågan om skolreglementena skall enligt föreskriften

i § 7 av stadgan angående folkundervisningen i Stockholm den 8 november

1901 i dessa inrymmas bestämmelser ur enahanda synpunkter, som

äro stadgade lör skolreglementena i allmänhet i landet. När förslag till

reglemente skall uppgöras, skall tillfälle beredas lärarpersonalen vid stadens

folkskolor att framställa sina önskningar rörande innehållet av detsamma.

Reglementet skall sedermera efter skolrådens hörande antagas av

överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.

Nu skulle emellertid, i enlighet med vad jag förut antytt och senare

i dag vid föredragning av frågan om omorganisation av folkskoleinspektionen

får tillfälle att närmare utveckla, den i Stockholms stad anställda

kommunala folkskoleinspektören böra förordnas att i pedagogiskt hänseende

tillika vara statens inspektör. Då nu överstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor i fråga om fastställande av skolreglementen har samma befogenhet,

som beträffande övriga skoldistrikt tillkommer vederbörande domkapitel,

torde till nyss anförda bestämmelser det tillägg böra göras, att

innan reglementet av nämnda överstyrelse fastställes, särskilt yttrande däröver

skall avgivas av stadens folkskoleinspektör i hans egenskap av statens

folkskoleinspektör. I överensstämmelse med vad jag i det föregående

föreslagit beträffande sättet för handläggning i allmänhet av skol
-

Myndig
heterna.

Departe
mentschefer,

.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 204.

reglementena bör därjämte föreskrivas, att i reglementet för Stockholms

stads folkskolor jämväl skola intagas bestämmelser av den art, som enligt

kommitténs i det föregående refererade förslag skolat innefattas i de

av kommittén ifrågasatta undervisningsordningarna, samt att, om folkskoleinspektören

och folkskoleöverstyrelsen i Stockholm skulle komma att

stanna i olika meningar rörande någon punkt i sistnämnda del av reglementet,

frågan härom skall underställas skolöverstyrelsens prövning och

avgörande.

I fråga om antagande av läroböcker i kristendom är i § 13 av förut

nämnda stadga angående folkundervisningen i Stockholm föreskrivet, att

folkskoleöverstyrelsen, som i allmänhet äger att efter vidkommande lärares

hörande bestämma de läroböcker, som skola begagnas vid undervisningen,

skall, innan läroböcker i kristendomskunskap antagas till begagnande, över

förslaget höra skolrådens ordförande. Nu har jag, såsom av det följande

kommer att framgå, för avsikt att beträffande landets folkskolor i allmänhet

hemställa, att när förslag göres om införande av ny lärobok i kristendomskunskap,

som ej förut blivit till begagnande antagen vid någon av landets

folkskolor, förslaget därom skall underställas en särskild granskningsnämnd

samt därefter prövas och, med visst förbehåll, avgöras av skolöverstyrelsen.

Denna ordning anser jag böra gälla även i fråga om Stockholms stads

folkskolor.

Utom i nu angivna punkter kommer en tillämpning av de av folkundervisningskommittén

föreslagna allmänna grunderna för administrationen

av folkskoleväsendet icke att föranleda andra ändringar i de för Stockholms

stads folkskolor gällande särskilda författningarna, än som motsvaras

av behövliga jämkningar i den allmänna folkskolestadgan, vartill jag senare

återkommer.

2. Folkskoleväsendet i Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala och Lund,

Genom särskilda kungl. brev har i fråga om folkskoleväsendet i städerna

Göteborg1, Malmö1 2 och Norrköping3 föreskrivits, att lagen angående

folkskoleväsendet i vissa städer den 25 juni 1909 skall äga tillämpning.

Därvid hava med hänsyn till en del äldre, av lokala förhållanden påkallade

stadganden vissa särbestämmelser beträffande sammansättningen av vederbörande

folkskolestyrelse visat sig erforderliga. Dessa äro emellertid icke

av beskaffenhet att kunna föranleda något undantag från de av kom
1

Kungl. brev den 21 oktober 1910.

2 Kungl. brev den 14 oktober 1910.

3 Kungl. brev den 15 juli 1910.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

mitten föreslagna allmänna grunderna för arbetsfördelningen mellan vederbörande

skolstyrelser å ena sidan samt en blivande överstyrelse å den

andra. Detsamma gäller skolväsendet i Lund, angående vilket genom särskilt

kungl. brev1 förenämnda lag jämväl skall äga tillämpning, varvid

emellertid särskilda bestämmelser äro givna beträffande en viss del av sagda

skolväsende.

Uppsala stads folkskoleväsen är grundat på den s. k. Prins Gustavs

folkskola, för vilken stadgar blivit stadfästad e den 4 september 1829. Enligt

dessa stadgar med däri senare gjorda ändringar handhaves skolans

lokala ledning av en särskild direktion, om vars sammansättning och befogenheter

särskilda föreskrifter äro givna. I de avseenden, vilka komma

i betraktande vid tillämpning av de av kommittén föreslagna allmänna

grunderna för folkskoleväsendets administration, kräver emellertid denna

anordning icke någon särställning för folkskoleväsendet i Uppsala.

3. Lapska skolväsendet i nordligaste Sverige.

Beträffande undervisningen åt lapska allmogens barn finnas särskilda

stadganden givna i reglementet för lappmarks ecklesiastikverk. Over hithörande

»lappfolkskolor» och »kateketskolor» utövar vederbörande domkapitel

en betydligt vidsträcktare myndighet, än domkapitlen i övrigt hava över

folkskolorna. Så skall vederbörande domkapitel utnämna lärare vid nämnda

skolor, antaga kateketer, i vissa fall bevilja tjänstledighet för lärare och

kateketer, förordna vikarie för dem, bestämma angående ersättning åt vikarie

samt bevilja avsked åt lärare och entlediga kateketer. I fråga om

den disciplinära myndigheten äger domkapitlet i förekommande fall befogenhet

att tilldela lärare varning eller skilja honom från hans befattning.

Vidare skall domkapitlet bestämma angående så kallade frielever

och kan, där förhållandena sådant påkalla, medgiva erforderlig inskränkning

i den stadgade årliga undervisningstiden. Beträffande nödiga medel

till löner, arvoden, pensioner m. in., som skola utgå av anslaget till lappmarks

ecklesiastikverk, skall domkapitlet uppgöra förslag; den slutliga bestämmanderätten

ligger hos Kungl. Maj:t. Slutligen har domkapitlet att i

förekommande fall vidtaga nödiga åtgärder, för att lappskolebol må behörigen

hävdas och underhållas, ävensom att ombesörja anskaffandet åt

vederbörande församlingar av böcker på lapska språket. Likaledes lyder

det i Murjek befintliga småskoleseminariet under vederbörande domkapitels

överinseende, och gälla därvid de närmare bestämmelser, som äro givna i

kungl. brev den 21 maj 1875. 1

1 Kung!, brev deri 8 oktober 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kommittén.

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

I denna fråga yttrar kommittén:

Såsom av gällande författningar synes, äger vederbörande domkapitel beträffande

bär ifrågavarande skolor en alldeles speciell befogenhet, i det stora hela närmast att

jämföra med den, som i övriga delar av landet tillkommer de lokala skolmyndigheterna.

Dessa bestämmelser äro också betingade av alldeles särskilda förhållanden. Lappskoleväsendet

är nämligen något till sin karaktär egenartat och erbjuder i administrativt

avseende endast i ringa grad jämförelser med skolväsendet i övriga delar av landet.

De av befolkningens nomadiserande levnadssätt betingade särskilda omständigheterna

med avseende på undervisning, skidärter och lärarpersonal ej mindre än det förhållandet,

att lappbefolkningens särskilda intressen ej lätteligen kunna bliva behörigen

företrädda i skolråden, hava knutit hela detta undervisningsväsen omedelbart till vederbörande

domkapitel som till ett slags central skolstyrelse för lappmarken. Dessa säregna

omständigheter, den starka lokalfärgen över hithörande frågor och de historiska

förnållandena hava också föranlett kommittén att på hithörande område icke föreslå

några förändringar i den administrativa förvaltningen.

Där förhållandena sådant påfordra, kan Kungl. Maj:t naturligtvis taga skolöverstyrelsens

medverkan i anspråk även för ärenden tillhörande det lappska skolväsendet,

om vars ställning och utveckling överstyrelsen bör äga kännedom, liksom ock styrelsen

för lappskoleväsendet bör av överstyrelsen och vederbörande folkskoleinspektörer erhålla

det bistånd, dessa kunna lämna.

Mot vad kommittén sålunda uttalat hava inga. erinringar blivit framställda.

För egen del ansluter jag mig till den av kommittén uttalade uppfattningen

.

4. Finska skolväsendet i nordligaste Sverige.

Härom anför kommittén:

Vidkommande skolväsendet bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar råder

ej fullt liknande förhållande som beträffande det nyss berörda lappskoleväsendet. Folkundervisningen

bland landets finska inbyggare har, på grund av deras ursprung och

språk, deras^ spridning på en vidsträckt yta och obemedlade villkor, krävt jämförelsevis

större uppoffringar från statens sida än folkundervisningen i andra delar av riket, och

Riksdagen har sedan år 1874 årligen anvisat ett ständigt stigande anslag till främjande

av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar. Det

tillkommer här vederbörande domkapitel att gemensamt med Kungl. Maj:ts befallningshavande

dels avgiva underdånigt förslag å det belopp av statsmedel, särskilt för varje

skola, som skäligen finnes böra utgå såsom bidrag till inrättande av nya folkskolor

och småskolor, dels ock årligen hos Kungl. Maj:t anmäla de skoldistrikt, vilka anses

böra komma i åtnjutande av statsunderstöd, och därvid lämna de för ändamålet erforderliga

uppgifterna samt föreslå det belopp, som åt vart och ett av dessa distrikt

må beviljas, särskilt till höjande av folkskollärares avlöning över det lagligen bestämda

beloppet och särskilt till lindring av distriktets övriga omkostnader för skolväsendet.

Dessutom åligger det domkapitlet att årligen avgiva underdånigt förslag å den undervisningsmateriell,

som för varje skola erfordras och anses böra av statsmedel bekostas.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.is Nåd, Proposition Nr 204.

Uti åtskilliga församlingar i Norrbottens län, som äga finsktalande befolkning, hava

huvudsakligen på statsverkets bekostnad skolor med svenska som undervisningsspråk

blivit anordnade. För dessa skolor uppgör vederbörande domkapitel reglementen samt

tillsätter lärare.

Det mest utmärkande, som skiljer dessa skolor från folkskoleväsendet i övrigt i

landet, är — frånsett den karaktär, de på grund av sitt statsunderstöd äga — den omständigheten,

att de närmast äro avsedda för en finsktalande befolkning. Då eineller.

tid denna befolkning är bofast, råda icke i fråga om det finska skolväsendet de egenartade

förhållanden, som följa med skolväsendet hos de nomadiserande lapparna. Det

finnes då intet skäl, varför icke det finska skolväsendet skulle i samma utsträckning

som skolväsendet* i övrigt i landet läggas under den föreslagna centrala ledningen.

I avgivet utlåtande yttrar domkapitlet i Luleå angående denna punkt:

Statsskolorna i finnbygden torde snart komma att uppgå till ett sjuttiotal, och befattningen

med desamma är tidvis synnerligen tidsödande samt kräver eu i detalj gående

kännedom om förhållandena i orterna. I den mån denna befattning skulle övertagas

av överstyrelsen, kommer denna utan tvivel att bliva i sin prövning av hithörande

ärenden fullständigt beroende av från domkapitlet lämnade upplysningar och råd. Ett

överflödigt skrivande synes oundgängligt bliva följden av ett helt samordnande i förevarande

hänseende av finnskolorna och rikets folkskolor i allmänhet. A andra sidan kommer

det att vålla inkonsekvenser och olägenheter, att statsskolorna i de finska skoldistrikten

delvis skötas på ett annat sätt än samma distrikts egna skolväsende. Flera

synpunkter, än domkapitlet nu medhinner att påpeka, finnas härvid att taga i beaktande,

och kommittén lämnar ingen vägledning till bedömande av den utsträckning, i vilken

överstyrelsen skulle övertaga domkapitlets särskilda funktioner beträffande dessa statsskolor.

Domkapitlet vill i varje fall hemställa, att något generellt beslut i denna fråga,

icke fattas, utan att den må lämnas öppen och beroende av utredning.

I samma riktning som domkapitlet i Luleå har även folkskoleinspektören

A. Alexandersson i Hietaniemi uttalat sig.

Då frågan om förvaltningen av skolväsendet bland Sveriges finsktalande

befolkning är en detaljfråga, vars lösning för det nu föreliggande

förslaget om en överstyrelse för folkundervisningsväsendet är av underordnad

betydelse, anser jag mig kunna biträda den av domkapitlet i Luleå

uttalade meningen och finner i överensstämmelse därmed lämpligt, att

denna fråga tillsvidare lämnas öppen för närmare utredning.

5. Skolöverstyrelsen och fortsättningsskolorna.

Till folkskolorna ansluta sig olika slag av läroanstalter, som avse

de lärjungars fortbildning, vilka utan att övergå till de allmänna läroverken

eller till yrkesskolor vilja efter avslutad folkskolekurs erhålla fortsatt

undervisning och utbildning. Dessa anstalter sammanfattas merendels

under benämningen folkskolans överbyggnader. Av dessa står folkskolans

Myndigheternas.

Departe
mentschefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Kommittén.

högre avdelning, som vanligen omfattar ettårig eller tvåårig kurs, i så

nära samband med den egentliga folkskolan, att den i organisatoriskt avseende

knappast är att skilja från denna. Till ifrågavarande grupp av

läroanstalter höra vidare fortsättningsskolorna och högre folkskolorna samt

de kommunala mellanskolorna. Sistnämnda skolor äro enligt beslut av

statsmakterna redan ställda under läroverksöverstyrelsen men böra även

i detta sammanhang komma i betraktande.

Största utbredningen bland folkskolans överbyggnader hava för närvarande

fortsättningsskolorna.

Enligt 1910 års statistik funnos i 1,079 skoldistrikt 2,063 fortsättningsskolor

med sammanlagt 30,038 lärjungar.

Fortsättningsskolorna skilja sig såväl organisatoriskt som i andra avseenden

från den egentliga folkskolan. Under det att i folkskolan undervisningen

skall fortgå regelbundet under hela läsåret och skolarbetet

tager en huvudsaklig del av barnens tid i anspråk, är fortsättningsskolan

avsedd för barn, som avslutat sin dagliga skolgång och inträtt i förvärvsarbete.

Dess uppgift är att giva dessa barn fortsatt undervisning och

fostran under den korta tid av året eller det fåtal timmar i veckan, da

deras deltagande i det praktiska arbetet gör sådant möjligt.

Om fortsättningsskolans hittillsvarande och i utsikt ställda verksamhet

yttrar kommittén:

Fortsättningsskolan har hittills med avseende på de ledande synpunkterna för sitt

arbete hållit sig inom folkskolans ram och i fråga om sin undervisnings omfattning i

det hela endast givit en förnyad genomgång jämte någon utvidgning av folkskolans

kurser i vissa av dess läroämnen. Kommittén har emellertid redan i sitt betänkande

rörande folkskoleseminarierna uttalat som sin åsikt, att en så beskaffad fortsättningsskola

icke väl motsvarade den ungdoms intressen och behov, för vilken den vore avsedd,

och därvid i korthet angivit de grundtankar, varpå kommittén ämnade i ett senare

betänkande bygga ett förslag angående ny anordning av ifrågavarande skolform. Fortsättningsskolan

skulle, enligt kommitténs uttalade uppfattning, i den mån det läte sig

göra, taga sikte på det praktiska arbete, som sysselsatte dess lärjungar eller sannolikt

skulle bliva deras framtida livsuppgift, samla sin undervisning omkring detta arbete

och såmedelst dels kunna omedelbart främja de ungas intresse och duglighet för deras

levnadsyrke, dels därmed ock bliva i stånd att desto kraftigare fullfölja undervisningens

syfte att främja lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning

till dugliga samhällsmedlemmar. Kommittén har sålunda ej velat lägga den

rena yrkesskolans snäva begränsning på fortsättningsskolan. Upptagandet av yrkessynpunkten

har ej blott betydelse i och för sig utan bör ock bliva ett medel för vinnande

av det syfte, som även i fråga om fortsättningsskolan måste vara det förnämsta,

nämligen främjandet av lärjungens utveckling som människa.

Ett tillämpande av dessa grundsatser innebär, såsom kommittén i nyssnämnda

betänkande även framhållit, givetvis en viss organisatorisk anpassning av fortsättnings
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

skolan efter olika lokala förhållanden. Den måste komma att antaga olika former på

olika orter, så att den exempelvis ej får samma lärokurs i en jordbruksbygd som i ett

industrisamhälle, och i de större städerna måste den, i den mån det kan ske, dela upp

sig i skilda grenar efter de olika yrken eller yrkesgrupper, som företrädesvis äro för

handen på platsen.

Redan hösten 1903 utarbetade kommittén grundlinjerna för sådana fortsättningsskolor.

Enligt dessa grundlinjer skulle ifrågavarande skolor ansluta sig omedelbart till

folkskolan. Inträdesåldern i fortsättningsskolan skulle alltså närmast bero på åldern

för avgång från folkskolan. I medeltal torde denna ålder för närvarande vara 12 till

13 år men dock i många fall 13 till 14 år. Fortsättningsskolan skulle fortgå i två

eller flera år med visst antal lärotimmar om året. Den skulle under vissa omständigheter

kunna göras obligatorisk såväl för lärjungarna som i förhållande till arbetsgivarna,

därest ifrågavarande ungdom icke på annat sätt erhölle motsvarande eller

högre utbildning. Såsom förut nämnts, skulle dessa skolor antaga olika form och förgrena

sig allt efter de olika yrken och sysselsättningar, som företrädesvis vore för

handen å vederbörande ort. Beträffande de åsyftade skolornas läroplan, för vars innehåll

det ej här torde vara platsen att lämna en fullständigare redogörelse, bör framhållas,

att ''i överensstämmelse med det ovan sagda å densamma främst skulle upptagas

arbetskunshap, i sig inbegripande vad man korteligen skulle kunna beteckna med uttrycken

yrkets naturlära, yrkets räkning, geometri, teckning och bokföring, yrkets geografi

och historia samt uppsatser i anslutning härtill, vidare hälsolära och samhällslära,

även anslutande sig till det praktiska arbetet, samt slutligen modersmålet. I

möjligaste mån skulle för undervisningen användas lärare, som vore i besittning såväl

av allmän lärarduglighet som av god kännedom om de yrken, som vid undervisningen

komme att beröras. Lärarnas arvoden borde bekostas av staten.

Enligt dessa grunder har kommittén uppgjort planer till fortsättningsskolor för

jordbruksbygder, för industriorter, för ungdom i handel och hantverk samt för i husligt

arbete sysselsatt kvinnlig ungdom.

Om fortsättningsskolans ställning till en blivande skolöverstyrelse liar

kommittén gjort följande uttalande:

Dessa ungdoms- och medborgarskolor, som visserligen skulle ansluta sig till folkskolan

men anpassas efter ungdomens åldersskede och de nya uppgifter, som tillhörde

densamma, böra utan tvivel ställas under samma centrala ledning sorn folkskolan och

dess övriga överbyggnader. Den omständigheten, att deras karaktär blir eu annan än

de nuvarande fortsättningsskolornas, i det att arbetskunskap ingår som ett centralt

ämne i dessa skolors läroplan, utgör ingen anledning att undandraga dem denna centrala

lednings omsorg. Härvid är emellertid av högsta vikt, att deras karaktär av i

särskild mening praktiska skolor upprätthålles och utvecklas. Skall detta kunna ske,

måste enligt kommitténs åsikt den centrala skolstyrelsen äga tillgång till inom det

praktiska livet erfarna, fackbildade personer, vilka kunna i egenskap av sakkuniga tillhandagå

styrelsen vid behandling av ärenden rörande fortsättningsskolan.

På den punkt, där frågan om fortsättningsskolans ombildning nu befinner sig,

torde det icke vara möjligt och ej heller behövligt att söka i enskildheter angiva vare

sig skolöverstyrelsens eller andra skolmyndigheters befattning med ifrågavarande skolform.

Skall denna vinna och bevara sin särskilda karaktär, synes den böra ställas

mera omedelbart än folkskolan under den centrala ledningen, som bör verka för dess

upprättande på olika orter, uppgöra normerande bestämmelser för dess allmänna an
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung!, Majds Nåd. Proposition Nr 204.

ordning, fastställa de olika skolornas läroplaner samt tillse, att nödig undervisningsmateriel!

finnes att tillgå och att lärarkrafterna äro för ändamålet lämpliga. En oeftergivlig

fordran är därför ock, såsom ovan sagts, att fortsättningsskolans särskilda intressen

bliva företrädda inom överstyrelsen genom vid denna bundna sakkunniga konsulenter.

Det torde bär även böra erinras därom, att den blivande skolöverstyrelsen i sin verksamhet

för fortsättningsskolans utveckling mången gång bör kunna finna stöd av de

olika centrala myndigheter, som omhänderhava förvaltningen av anstalterna för den

egentliga yrkesundervisningen, särskilt jordbruksundervisningens, handelsundervisningens

och den tekniska undervisningens nuvarande eller blivande centrala styrelser.

Nu har emellertid kommittén för den lägre tekniska undervisningens

ordnande av lätt insedda skäl jämväl kommit att till behandling upptaga

vissa sidor av det undervisnings- och uppfostringsbehov, som skulle komma

att tillgodoses genom de av folkundervisningskommittén planlagda fortsättningsskolorna.

I anledning härav yttrar sistnämnda kommitté:

Det bar icke undgått folkundervisningskommitténs uppmärksamhet, att kommittén

för den lägre tekniska undervisningens ordnande i sitt den 12 juni 1912 avgivna betänkande

föreslagit en skolform, som kan anses väsentligen sammanfalla med de av

folkundervisningskommittén sålunda planlagda fortsättningsskolorna, nämligen två- eller

treåriga s. k. (kompletterande) lärlings skolor, vilka skulle vara obligatoriska för arbetare,

såväl manliga som kvinnliga, som fyllt 14 men ej 18 år och vunnit anställning i

industri, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering. Lärlingsskolorna, som borde

nära ansluta sin undervisning till folkskolans lärokurser, avsåge att i teoretiskt och

praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som vunnes genom yrkesarbete

i den enskilda arbetsgivarens tjänst. Dessa skolor, som även skulle söka att tillgodose

behovet av allmän medborgerlig bildning för den ungdom, för vilken de vore avsedda,

skulle hava följande läroämnen: modersmålet, räkning, ritning, yrkesékonomi och yrkeslära;

och skulle ämnet modersmålet tagas i så vidsträckt bemärkelse, att däri även

inrymdes en viss undervisning — huvudsakligen genom läsning och uppsatsskrivning —

i yrkenas historia, kommunikationsväsen, penningväsen, yrkeslagstiftning, hälsolära samt

kommunal- och statsförfattning. Lärlingsskolorna likasom de egentliga yrkesskolorna

skulle ställas under en av samma kommitté föreslagen överstyrelse för rikets tekniska

skolor, som skulle lyda under det tilltänkta departementet för handel, industri och

näringar.

De sålunda föreslagna lärlingsskolorna synas förete å ena sidan vissa olikheter

med de av folkundervisningskommittén planlagda fortsättningsskolorna men å andra

sidan vissa och betydande likheter med dem. Vad olikheterna beträffar faller genast

i ögonen, att under det fortsättningsskolorna avse all ungdom i alla yrken och sysselsättningar,

avse de föreslagna lärlingsskolorna endast den ungdom, som är anställd i

industri och hantverk, och medan de förra ansluta sig omedelbart till folkskolan och

således mottaga ungdomen redan i en ålder av endast 12 till 18 år, skulle tillträde

till lärlingsskolan icke vinnas förrän vid uppnådda 14 år. Men å andra sidan äro likheterna

påfallande. Tekniska kommittén har nämligen med sina lärlingsskolor uppenbarligen

velat skapa ett slags medborgarskolor för den ungdom, som är anställd i industri

eller hantverk. Programmet för dessa lärlingsskolor synes i stort sett bliva detsamma

som programmet för den typ av fortsättningsskolor, som folkundervisningskommittén

avsett för industriorter. Det kan icke heller vara någon tillfällighet, att

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

dessa program i det närmaste sammanfalla. Båda slagen av skolor äro nämligen ungdomsskolor

med syfte att bereda de unga för livets uppgifter. Dessa skolors, såväl

lärlingsskolans som fortsättningsskolans, förnämsta egenskap är att vara praktiska ungdomsskolor,

oavsett vad namn skolorna sedan må få.

Härav synes det för folkundervisningskommittén framgå, att dessa lärlingsskolor,

som äro avsedda för en starkt begränsad lärjungekrets och icke torde kunna komma

till stånd annat än i större städer och på orter med betydande och ensartad industri,

icke kunna ersätta fortsättningsskolorna eller ens göra motsvarande former av dessa

skolor, sådana de av folkundervisningskommittén åsyftats, överflödiga. Det synes däremot

böra tagas i övervägande, huruvida icke till förebyggande av oklarhet och framtida

förvecklingar de tilltänkta lärlingsskolorna borde i administrativt avseende sammanhållas

med de i fråga om läroplan och uppgift från dem toga skiljaktiga fortsättningsskolorna,

med iakttagande av att den tekniska sakkunskap, som för deras ledning

erfordras, därvid blir i fullt effektiv grad tillgodosedd. Genom att på så sätt ställa de

ifrågavarande skolorna under skolöverstyrelsen skulle utan tvivel det syfte säkrast vinnas,

som uppenbarligen varit för den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna

bestämmande och som helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs

allmänna grundtanke beträffande fortsättningsskolorna, nämligen att få till stånd en

skolform, som, på samma gång den främjade lärjungarnas praktiska arbetsduglighet,

tillika tillgodosåge deras utveckling även i övrigt till goda medborgare.

Av de i ärendet hörda vederbörande är det endast ett fåtal, som särskilt

yttrat sig i denna punkt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län yttrar:

Kommittén syntes hava överskattat betydelsen av en eventuell omläggning och

förändring av fortsättningsskolan. Visst vore, att fortsättningsskolorna i sin nuvarande

gestalt ej vunnit någon livligare tillslutning. Möjligen kunde skälet härtill vara att

söka i skolans nuvarande organisation, men därom visste man egentligen ingenting

med säkerhet. Grunden, till det bristande intresset kunde ock vara att finna i andra

omständigheter. Det syntes därför, som om man vid inrättande av en överstyrelse

gjorde klokt att ej allt för mycket räkna med denna sida av folkundervisningen.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län har åberopat sitt

yttrande med anledning av kommitténs för den högre tekniska undervisningens

ordnande förslag om s. k. kompletterande lärlingsskolorna, i vilket

yttrande anförts:

Den första yrkesundervisningen skulle måhända kunna ordnas på ett ännu mera

tillfredsställande sätt, om den kunde sättas i omedelbar förbindelse med folkskolan och

inginge såsom ett led uti de överbyggnader på den nuvarande folkskolan, varom förslag

vore att förvänta. Vad anginge den lägre tekniska kommitténs förslag att inrätta

ett särskilt ämbetsverk för handhavande av den centrala ledningen av den lägre tekniska

undervisningen syntes det, som om anledning knappast förelåge att inrätta ett

dylikt ämbetsverk, utan syntes denna ledning kunna anordnas under enklare och mindre

dyrbara former.

Stockholms stads konsistorium har ansett sig särskilt böra framhålla,

i vilket outrett skick en del skolformer vore, som skulle bliva föremål för

överstyrelsens ledning. Till dessa hörde t. ex. fortsättningsskolan.

Myndig
heterna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Departe
mentschefen.

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Men just dessa fortsättningsskolors organisation, om vilka man visste så litet,

förklarades på förhand vara så viktiga, att redan för deras skull en hel byrå, såsom

av folkundervisningskommittén föreslagits, skulle genast upprättas i överstyrelsen, det

vill säga: man upprättade en styrelse, innan man hade något att styra.

Folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift hava uttalat, att den fortsatta

undervisningen, vare sig den meddelas i fortsättningsskola eller högre

folkskola, borde intaga samma ställning som den egentliga folkskolan och

sålunda ej ställas omedelbart under överstyrelsen.

Aven folkskoleinspektörerna i Lunds stift hava ställt sig avvisande mot

kommitténs förslag och ansett tiden ännu icke vara inne att för här ifrågavarande

ändamål upprätta en byrå inom överstyrelsen.

Emellertid saknas icke röster, som livligt uttalat sig till förmån för

förslaget. Dit höra folkskoleinspektören i Kalmar stift E. Möllerberg, folkskoleinspektören

i Skara stift E. Jungner samt folkskoleinspektören i

Strängnäs stift J. V. Jonsson. Den sistnämnde yttrar:

Inrättande av eu överstyrelse skulle bliva till särskilt gagn för fortsättningsskolorna.

Lyckades överstyrelsen anordna dessa så, att de på samma gång lämnade den

från folkskolan nyss utgångna och hittills tyvärr i mångt och mycket åt sig själv lämnade

ungdomen såväl den i denna brytningstid nödvändiga fostrande och karaktärsbildande

vård som den praktiska utbildning, vilken krävdes för det praktiska livets

värv, syntes ensamt denna välsignelserika gärning väl motivera inrättande av en överstyrelse.

Ty svårigheten härvidlag såväl med hänsyn till dugande lärarkrafter som

skoltid och lokaler med mera vore så betydande, att en lycklig lösning av denna fråga

krävde olantligt arbete och ej mindre duglighet och omdömesförmåga hos dem, som

skulle organisera dessa skolor, åtminstone då det gällde landsbygden, som också måste

bliva det viktigaste arbetsfältet. Framför allt gällde det se till, att dessa skolor ej

ännu mer utvecklade svenskens kända benägenhet att söka komma ifrån kroppsarbetet

och »få plats». I detta hänseende syntes realskolorna — och samma erfarenhet syntes

nog komma att göras angående kommunala mellanskolorna — ej i allo burit glädjande

frukter. — — — Kunde ändamålsenligt anordnade fortsättningsskolor motverka

allt för stor tillströmning till realskolor och kommunala mellanskolor, vore ofantligt

mycket vunnet för Sveriges framtida arbetsduglighet.

Såsom synes av de nu anförda utlåtandena hava från några håll anmärkningar

blivit framställda mot vad kommittén anfört i fråga om fortsättningsskolorna

samt om en blivande överstyrelses befattning med dessa

skolor. Sålunda har man velat göra gällande, att hela frågan om den

fortsatta undervisningen ännu vore så svävande och befunne sig i så outrett

skick, att man vid övervägande av behovet av en skolöverstvrelse

knappast kunde räkna med denna undervisning. Gjorde man likväl detta,

beginge man det felet, att man upprättade en styrelse, innan man hade

något att styra. I varje fall finge man ej bygga på en förmodan, att de

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.

blivande anstalterna för en sådan undervisning skulle i någon högre grad

behöva taga en överstyrelses medverkan i anspråk.

Vad som sålunda blivit anmärkt är i hög grad betecknande för åtskilliga

av de anmärkningar, som på olika punkter blivit framställda mot

det föreliggande förslaget till en skolöverstyrelse. Man bör, menar man,

vänta mect upprättandet av en dylik styrelse, till dess allt är fullt utrett:

hela verksamhetsområdet skall i detalj ligga utstakat, så att det låter

sig överskåda i smått och stort; alla skolformer, alla läroplaner, alla befogenheter

och alla skyldigheter skola vara utformade och uppdragna med

skarpa linjer, så att” ett system av bestämmelser och författningar kan

ligga utarbetat, efter vilket hela maskineriet sedan strax kan fungera.

Men hela detta sätt att se och tänka är enligt min mening icke riktigt.

Hade man redan nu den åtrådda klarheten och bestämdheten på

alla områden, vore allt färdigt att som en mogen frukt falla i en överstyrelses

sköte, då behövdes förvisso en överstyrelse i väsentlig grad mindre

än nu, och då kunde man möjligen också befara, att den skulle taga sitt

arbete på ett slentrianmässigt och byråkratiskt sätt. Men det är just,

som jag redan förut framhållit, de tid efter annan föreliggande stora oavgjorda

frågorna, som mer än något annat göra behovet av en sammanhållande

och hjälpande central kraft så kännbart. Det är nödvändigheten att

förebygga, att frågorna, såsom hittills ofta skett, få hopa sig på varandra

eller J lägga sig hindrande i vägen för varandra, som gör, att det nu och

alltjämt fortgående förbättringsarbetet på folkundervisningsväsendets vidsträckta

fält kräver eu ordnande och främjande ledning.

Man säger, att frågan om den fortsatta undervisningen är svävande och

oviss. Den må vara detta, när det galler de framtida formerna för arbetet

härpå samt för detta arbetes enskildheter; vad som däremot icke är svävande

eller ovisst är det tvingande behov, som just i vår tid finnes på förevarande

område. Det lider intet tvivel, att vi här hava vår för närvarande

allra viktigaste skolfråga. Att, såsom nu är förhållandet, skolan måste fullständigt

lämna ifrån sig det stora flertalet av sina lärjungar just vid den

kritiska tidpunkt i deras inre utveckling och deras yttre levnadsvillkor, då

de äro som mest i behov av omvårdnad och ledning, det måste, såsom jag

förut framhållit, anses som en synnerligen allvarlig brist i vårt offentliga

skolväsen. Den uppgift, som sålunda föreligger, tillhör visserligen ej blott

den allmänna folkundervisningens målsmän utan även yrkesbildningens.

Men det är icke två rivaliserande intressen, som här stå mot varandra,

utan det är intressen, som bägge kunna och böra tillgodoses. Från folkundervisningens

synpunkt gäller det, såsom fblkundervisningskommittén med

rätta framhållit, dels att, då så ske kan, få folkundervisningen utsträckt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

även till något mognare ålder, dels och framför allt att, utan inkräktning

på den egentliga yrkesutbildningens område, i olika slag av överbyggnader

på folkskolan göra de kunskaper och den uppfostran, som denna skola kunnat

skänka, fruktbringande i olika riktningar, särskilt genom en på det

medborgerliga och det ekonomiska livets behov mera omedelbart riktad

undervisning.

Jag kan därför icke se annat, än att den lösning, som folkundervisningskommittén

velat giva denna fråga, är vidsynt och riktig, och jag

håller i likhet med kommittén före, att en av den nya skolöverstyrelsens

allra viktigaste uppgifter måste bliva att organisera, stödja och utveckla

den utomordentligt viktiga del av folkundervisningsarbetet, som nu är i

fråga. Här väntar överstyrelsen utan tvivel ett både betydelsefullt och

mycket krävande arbete. Vad som på detta område hittills hos oss blivit

åtgjort är i förhållande till vad som behöver göras förvisso obetydligt;

här behöves ett ledande organ, varigenom staten skall kunna sakkunnigt

sammanhålla och hjälpa fram de spridda begynnelserna.

Vad nu särskilt beträffar det föreliggande förslaget från kommittén

för den lägre tekniska undervisningens ordnande synes mig detta icke

behöva lägga hinder i vägen för ordnandet av de av folkundervisningskommittén

skildrade fortsättningsskolorna. Det ligger nämligen i sakens

natur, att de föreslagna »kompletterande lärlingsskolorna» måste bliva av

mera speciellt industriell natur och icke kunna motsvara det vida allmännare

behov, som fortsättningssKolorna i deras helhet äro avsedda att

tillfredsställa. Framför allt gäller detta naturligtvis landsbygden, vars till

jordbruksnäringen anslutna fortsättningsskolor den lägre tekniska kommittén

icke alls behandlat.

6. Skolöverstyrelsen och de högre folkskolorna.

Högre folkskolor funnos år 1910 till ett antal av 31, lärjungarnas antal

utgjorde 1,326, lärarnas 73 eller — om lärare, som endast undervisa i

övningsämnen, även medräknas — 117. Kostnaderna uppgingo till 157,321

kronor, därav statsbidrag 67,493 kronor.

Aven de högre folkskolorna äro till sin organisation olika. De hava

antingen ettårig, tvåårig, treårig eller fyraårig lärokurs, och med hänsyn

till målet för undervisningen förete de olika skiftningar, i det att undervisningen

avser än att bibringa ungefär samma kunskapsmått som på

motsvarande stadium av realskolan, än att giva en mera omedelbart på

praktisk verksamhet riktad utbildning.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Om dessa läroanstalter yttrar kommittén:

Den högre folkskolan har såsom sådan nu existerat i över 50 år och alltmera

trots ogynnsamma förhållanden tillvunnit sig en bemärkt plats i landets skolsystem.

Genom så småningom genomförda lagstiftningsåtgärder, genom skolornas inre utveckling

och växande antal har vidare denna skolform mer och mer befäst och tryggat sin

ställning. Ändamålet med de högre folkskolorna är numera, såsom angives i kungl.

kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor, »att bereda barn,

som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper,

tillfälle att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,

utan att barnen därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller

nödig övning för duglighet och härdighet vid arbete». Av statsmedel utgår ett visst

fastställt belopp för varje klass, och i fråga om de ordinarie lärarnas avlöning och

kompetens äro vissa allmänna bestämmelser givna. Antalet högre folkskolor i landet

uppgick år 1911 till 34.

Att den högre folkskolan hör ställas under samma pedagogiska ledning som övriga

folkundervisningsanstalter är uppenbart. Dess ställning till skolöverstyrelsen bör dock

bliva av mera omedelbar natur än folkskolans. Den högre folkskolan äger nämligen

genom sitt proportionsvis större statsunderstöd och sitt i vissa avseenden ringare beroende

av de kommunala myndigheterna i högre grad än folkskolan karaktären av

statsanstalt. Den större frihet, skolan har i fråga om sin organisation och sinundervisningsplan,

påkallar ock ett mera omedelbart inseende av sakkunnig myndighet. I

det hela står den högre folkskolan med hänsyn till arten och omfattningen av den

undervisning, som den meddelar, i närmare förhållande till den kommunala mellanskolan

än till folkskolan. Antalet högre folkskolor är ej heller större, än att eu mera

omedelbar administration från den centrala skolstyrelsens sida låter sig genomföra.

Utom de bestämmelser, som för ifrågavarande skolor i författningsväg redan äro

givna, synes en allmän författning eller stadga vara av behovet påkallad, vilken då

finge samma karaktär i förhållande till dessa skolors olika reglementen, som folkskolestadgan

har i förhållande till folkskolereglementena. Kommer en sådan stadga till

stånd, synes granskningen och stadfästandet av reglementena för de högre folkskolorna,

vilka reglementen nu granskas och stadfästas av Kungl. Maj:t, böra anförtros åt

den centrala skolstyrelsen. Tillsvidare torde dock i detta avseende ingen ändring böra

ske i nu rådande förhållanden.

Skolöverstyrelsens blivande befattning med de högre folkskolorna sammanfattar

kommittén sålunda:

Överstyrelsen skulle komma att efter företagen prövning avgiva utlåtande över

huruvida beslutad ny högre folkskola hör komma i åtnjutande av statsunderstöd. Innan

reglemente för högre folkskola av Kungl. Maj:t stadfästes, skulle det tillkomma överstyrelsen

att underkasta detsamma vederbörlig granskning, varvid det ofta torde bliva

anledning till förhandlingar av olika slag. Även skulle ärenden, som avse läroplaner

och undervisningsmateriell m. m., komma att handläggas av överstyrelsen.

Därtill skulle komma den av överstyrelsen utövade inspektionen över dessa skolor.

Mot kommitténs förslag i fråga om överstyrelsens förhållande till de

högre folkskolorna hava inga invändningar blivit gjorda.

Kommittén

Myndig
heterna.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Departe
mentschefen.

Kommittén.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.

För egen del finner jag förslaget gå i rätt riktning. Det synes mig

självfallet, att en blivande överstyrelse borde få samma befattning med

de högre folkskolorna som den, vilken läroverksöverstyrelsen för närvarande

har med de kommunala inellanskolorna.

7. Skolöverstyrelsen och de kommunala

mellanskolorna.

Om de kommunala mellanskolorna yttrar kommittén:

Till folkskolans överbyggnader kunna även i viss mening räknas de kommunala

mellanskolorna. Flera av dem hava nämligen uppkommit genom ombildning av högre

folkskolor, och samtliga utgöra de en omedelbar fortsättning av den egentliga folkskolan,

i det de ansluta sin nedersta klass till folkskolans översta. Sambandet dem

emellan är emellertid icke endast av organisatorisk art. Även ur en mera inre synpunkt

äga dessa skolor samhörighet med folkskolan. De åsyfta en utvidgning av den medborgerliga

bildning, folkskolan är avsedd att meddela, icke blott på det sätt, varpå realskolan

fullföljer detta mål, utan så, att de utbildningselement, som folkskolan grundlagt,

här på ett mera omedelbart sätt uppsamlas och utformas till den medborgerliga

bildning, för vilken realskolexamen är uttryck. Och vid detta arbete betjänar sig den

kommunala mellanskolan dels av lärare med samma utbildning som realskolans, dels

ock av lärarkrafter, vilka vunnit sin grundläggande lärarerfarenhet vid den egentliga folkskolan

och alltså äro särskilt ägnade att vid det fortsatta undervisningsarbetet tillvarataga

de bildningselement, folkskolan, så långt dess ämneskrets räcker, meddelat.

Emellertid stå dessa skolor i mycket väsentliga avseenden de allmänna läroverken

nära. Den slutexamen, som vid dem avlägges, är till alla delar densamma som

den examen, vilken under benämning realskolexamen anställes vid realskolan. Och

även i fråga om undervisningsmedel och lärarkrafter förefinnes vid dem samma behov

som vid realskolan. Nu angivna släktskap med realskolan och följaktligen också med

de allmänna läroverken i allmänhet har, som nämnts, föranlett, att den kommunala

mellanskolan blivit ställd under den centrala ledning, som för de allmänna läroverken

redan finnes upprättad. Även om detta i viss mån kan ha berott därpå, att folkundervisningen

hittills icke haft någon egen central ledning, torde dock så starka skäl

förefinnas för att den centrala ledningen av de kommunala mellanskolornas arbete

ligger hos samma myndighet, som har sig ledningen av de allmänna läroverken anförtrodd,

att kommittén icke anser sig i detta avseende böra föreslå någon väsentligare

ändring. Då det emellertid, såsom ovan framhållits, mellan folkskolan och den

kommunala mellanskolan både ur historisk och reell synpunkt finnes en förbindelse,

som icke utan men för någondera skolarten låter sig förbise eller vanvårda, kan kommittén

icke annat än finna önskvärt, att vid den centrala förvaltningen av de kommunala

mellanskolorna även en omedelbart från folkskolans verksamhetsområde hämtad

erfarenhet må kunna tillföras denna förvaltning. Kommittén föreställer sig därför, att

därest den föreslagna skolstyrelsen kommer till stånd, hithörande frågor lämpligast

böra ordnas på det sättet, att ledningen och överinseendet av de kommunala mellanskolorna

fortfarande ligger hos den centrala ledningen av de allmänna läroverken men

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 89

att denna därvid i vissa fall förstärkes med på folkskoleområdet sakkunnig ledamot av

den centrala ledningen för folkundervisningen.

De fall, då en dylik förstärkning skulle kunna anses önsklig, gälla enligt kommitténs

förmenande t. ex. behandlingen av ärenden, som avse högre folkskolas övergång

till kommunal mellanskola, prövning av lärares ansökningar och behörighet till

ordinarie lärarbefattning, besvär över lärartillsättningar, prövning av reglementen o. s. v.

I denna punkt har i de av vederbörande myndigheter avgivna utlåtandena

ingen särskild erinran blivit gjord.

Själv finner jag ock den av kommittén föreslagna anordningen beträffande

överstyrelsens ställning till de kommunala mellanskolorna lämplig.

8, Skolöverstyrelsen och abnormskolorna.

I nära samband med frågorna angående folkskoleväsendet stå vidare

spörsmål rörande den s. k. abnormundervisningen. Till abnormskolorna

höra närmast läroanstalter för dövstumma och för blinda samt uppfostringsanstalter

för sinnesslöa. Vidare äro att hit hänföra arbetsskolor för vanföra,

varjämte även anstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade

barn samt för minderåriga förbrytare kunna från en viss synpunkt

räknas till denna grupp av uppfostringsanordningar.

1. Läroanstalterna för dövstumma och blinda.

Om dessa läroanstalter yttrar kommittén:

De dövstummas undervisning är i vårt land obligatorisk med undantag för i dövstumskola

obildbara sinnesslöa samt dövstumma, som tillika äro blinda. Skolplikten

inträder med det år barnet fyller 7 år, och lärotiden är i regel 8-årig. För denna

undervisnings ombesörjande är riket indelat i 7 distrikt. För varje skoldistrikt finnes

en skolstyrelse, vars ledamöter utses av vederbörande landsting, respektive stadsfullmäktige.

Skolstyrelsen tillkommer den närmaste vården om undervisningen, t. ex. fastställelse

av reglementen och läsordningar, tillsynen över skolans ekonomi och uppdraget

att förordna och entlediga lärare. Besvär över lärartillsättning liksom över disciplinär

åtgärd mot lärare från skolstyrelsens sida kunna anföras hos vederbörande domkapitel.

Läroplan utfärdas av Kungl. Maj:t. De årliga kostnaderna bestridas av distrikten

med bidrag av staten. Landstingen, respektive stadsfullmäktige, hava rätt att av

vederbörande målsmän uttaga en viss årlig avgift, med vilken dessa böra bidraga till

en del av barnens kosthåll vid skolan. Skolbyggnader bekostas av distrikten. Inspektionen

utövas av en utav Kungl. Maj:t därtill utsedd person, för vilken särskild instruktion

utfärdas. Kostnaderna för inspektionen bestridas av statsmedel. Av det sedan

år 1889 utgående förslagsanslaget å 200,000 kronor har för år 1911 anvisats 164,225

kronor. I de sju distriktens skolor undervisades höstterminen 1912 sammanlagt 610

lärjungar. Styrelsen för första dövstumskoldistriktet utövar jämväl tillsyn över det å

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 12

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

Kommittén.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Manilla befintliga seminariet för utbildande av dövstumlärare, varjämte chefen för ecklesiastikdepartementet

utser en eller flera sakkunniga personer att närvara vid avgångsexamen

å seminariet. Seminariekursen, som är huvudsakligen teoretisk, omfattar ett

år, varjämte lärarelev är skyldig att, innan avgångsexamen avlägges, genomgå provår

vid dövstumskola, som av chefen för ecklesiastikdepartementet i varje fall anvisas. De

årliga kostnaderna för seminariet bestridas av statsverket, delvis med hjälp av de till

statskontorets förvaltning överlämnade s. k. Manillafonderna.

Utom nu nämnda dövstumskolor finnas två enskilda sådana, nämligen den med

statsmedel understödda Tysta skolan i Stockholm och Förskolan för dövstumma barn

i Göteborg. Dessutom är att nämna den nedan närmare berörda anstalten Drottning

Sofias stiftelse i Vänersborg. Vidare bör nämnas, att 1912 års Riksdag medgivit, att

av det ovannämnda förslagsanslaget till dövstumundervisningen visst bidrag må utgå

till uppehållande av för dövstumma avsedda lantbruksskolor, och att en sådan skola,

tillika avsedd för undervisning i hantverk, redan under innevarande år har trätt i verksamhet.

Undervisningen för blinda (nämligen sådana blinda, som icke lida även av andra

lyten) är likaledes obligatorisk. Skolåldern räknas i regel från och med det år, under

vilket barnet fyller 7 år, och barnet är skolpliktigt i regel under 10 år efter dess intagning.

För den förberedande undervisningen har staten upprättat två förskolor, i

Växjö och Tomteboda, samt för undervisningens fortsättande och avslutande ett institut

å Tomteboda. Kostnaderna bestridas av staten; en viss elevavgift skall dock erläggas

av landstingen, som äga att av kommunerna eller målsmännen uttaga beloppet eller

del därav. Tillsynen över sagda anstalter utövas, vad förskolan i Växjö beträffar, av

en styrelse och, vidkommande institutet å Tomteboda samt den därmed förenade förskolan,

av eu direktion. Medlemmarna såväl i styrelsen för förskolan i Växjö som i

direktionen för institutet å Tomteboda utses av Kung]. Maj:t. Ordförande i direktionen

är landshövdingen i Stockholms län. Sagda styrelse och direktion hava överinseende

över var sin av nämnda läroanstalter, handhava vården av anstalternas ekonomi, stadfästa

arbetsordning och lärokurser samt skola i förekommande fall avgiva utlåtande i

frågor, som angå blindundervisningen i allmänhet i landet. Direktionen för institutet

å, Tomteboda tillkommer dessutom bland annat att mottaga och bearbeta vissa statistiska

uppgifter rörande blindväsendet. Rektor för institutet förordnas av Kur.gl. Maj:t

på förslag av direktionen. Rektor för förskolan i Växjö tillsättes av skolans styrelse.

Rektor har den närmaste tillsynen över undervisningen, är föredragande i direktionen,

respektive styrelsen, i bland annat undervisningsfrågor. Lärare och lärarinnor antagas,

sedan rektor i frågan avgivit yttrande, av direktionen, respektive styrelsen, som även

äger att för längre tid bevilja tjänstledighet ävensom att över lärarpersonalen utöva en

viss disciplinär myndighet. Blindlärare utbildas vid institutet genom en i allmänhet

ettårig provårskurs. För blinda, som förlorat synförmågan vid äldre år eller i följd av sjukdom

eller av annan anledning i yngre år icke erhållit för dem lämpad undervisning,

finnes den av staten inrättade hantverksskolan för blinda i Kristinehamn. Lärjungarnas

antal höstterminen 1912 var i den till Växjö förlagda förskolan 42, i förskolan

å Tomteboda 40, i institutet sammanstädes 126 och i Kristinehamns hantverksskola 47,

av vilka dock 12 voro dit hänvisade institutselever. Statens kostnader för läroanstalterna

i Tomteboda och Växjö uppgingo år 1911 till 100,802 kronor, och för år 1913

har för samma läroanstalter anvisats ett belopp av sammanlagt 101,295 kronor (därav

3,200 kronor förslagsanslag). Till hantverksskolan i Kristinehamn har för år 1913

beviljats ett anslag av 20,000 kronor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Bland enskilda anstalter för blinda är att nämna Anna Wikströms arbetsskola

för blinda kvinnor i Uppsala. Skolan åtnjuter ej statsunderstöd.

För blinda, som tillika äro dövstumma eller sinnesslöa, finnes en med statsmedel

understödd enskild anstalt, nämligen Drottning Sofias stiftelse i Vänersborg. Skotvång

för dylika barn finnes, såsom förut nämnts, icke. Anstalten åtnjuter statsunderstöd

efter i huvudsak samma grunder, som gälla angående anstalter för dövstumma och

sinnesslöa, samt står under samma inspektion som övriga sinnesslöanstalter. För närvarande

bär åt i ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga uppdragits att biträda

vid utredandet av frågan om statens övertagande av sagda stiftelse. Statsanslaget till

stiftelsens skola och arbetsbem uppgick för år 1911 till 17,150 kronor.

Läroanstalterna för dövstumma och blinda åsyfta, åtminstone i fråga om ännu

icke vuxna lärjungar, att, i den mån lärjungarnas förutsättningar tillåta, giva dem den

uppfostran och meddela dem de kunskaper, som eljest genom folkskolan kunna vinnas,

samt att även i övrigt söka giva dem möjlighet att framdeles genom eget arbete förtjäna

sitt uppehälle eller därtill bidraga. »Så vitt med hänsyn till de dövstummas

bristande sinne är möjligt», heter det i § 16 av lagen angående dövstumundervisningen

den 31 maj 1889, »bör i dövstumskolan meddelas undervisning i samma kunskapsämnen

som i folkskolan och till ungefär samma omfattning». Och om de av staten

bekostade läroanstalterna för blinda barn säger kungl. stadgan angående blindundervisningen

den 29 maj 1896, att de bland annat avse att bibringa »ett kunskapsmått,

som är jämförligt med det, som inhämtas i fast folkskola». I betraktande av denna

samhörighet med folkskoleväsendet torde det ligga i förhållandenas natur, att även

dessa anstalter ställas under samma centrala pedagogiska ledning som detta.

Då kommittén sålunda funnit, att sagda läroanstalter höra i administrativt hänseende

ställas under den föreslagna överstyrelsen, har kommittén till fullo beaktat de

svårigheter, som med en sådan åtgärd äro förenade. Kommittén har därför icke velat

rubba bestående förhållanden, i vad de avse den ekonomiska förvaltningen av ifrågavarande

anstalter, utan velat åt dessa bevara den självständighet i förevarande

avseende, som är betingad dels av historiska förhållanden, dels av den omständigheten,

att dövstumskolorna härutinnan äro i högst väsentlig grad beroende av kommunala

myndigheter.

Vidare vill kommittén som sin åsikt uttala, att den fortsatta vården av de dovstumma

och blinda, sedan de lämnat skolåldern, fortfarande bör tillkomma dem, som

nu hava sig denna angelägenhet anförtrodd. Hinder lärer i varje fall ej möta för

Kungl. Maj:t att, där så prövas lämpligt, även i hithörande frågor inhämta överstyrelsens

yttrande. . ,

Även beträffande undervisnings- och uppfostringsfrågor har kommittén låtit sig

angeläget vara att låta vederbörande styrelser behålla sådana ärenden, som av dem

kunna på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses. I vissa frågor däremot har kommittén

velat bereda den föreslagna överstyrelsen möjlighet att gorå de insatser, som

den finner vara för läroanstalternas verksamhet gagneliga. Kommittén vill i korthet

angiva de huvudsakligaste av dessa frågor.

Vad först angår dövstumskolorna synes överstyrelsen böra få kännedom om de

av respektive distriktsstyrelser fastställda reglementen och läsordningar ävensom av

styrelserna meddelade förordnanden av föreståndare och lärare. Möjligen kunde ifrågasättas,

huruvida icke beträffande lärartillsättningar överstyrelsen borde bliva besvärsinstans,

något som från sakkunnigt håll framställts som önskvärt. I frågor angående

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung}. Maj:te Nåd. Proposition Kr 204.

fastställelse av läroplan synes överstyrelsen böra beredas tillfälle att yttra sig. Att berättelser^

om dövstumundervisningens anordning och utveckling inom vederbörande distrikt

höra ingivas till överstyrelsen, torde få anses självfallet. Beträffande dövstumlärarseminariet

å Manilla synes den tillsyn över sagda seminarium, som jämlikt nådiga

brevet den 4 oktober 1895 åligger styrelsen för första dövstumskoldistriktet, böra överflyttas

på överstyrelsen. Några smärre befogenheter beträffande dövstumlärares utbildning,

som för närvarande tillkomma chefen för ecklesiastikdepartementet, t. ex. bestämmande

av det antal elever, som för varje läsår må intagas vid seminariet, anvisande

av dövstumskola för genomgående av provår och utseende av sakkunniga för övervarande

av avgångsexamen för de seminarieelever, som genomgått provårskurs, synas böra

överflyttas på överstyrelsen. Ävenledes synes överstyrelsen i någon form böra beredas

tillfälle att taga befattning med förordnandet av lärare vid ifrågavarande seminarium.

Vad kommittén bär förslagsvis yttrat angående dövstumskolorna hänför sig till

nu rådande förhållanden. Skulle, såsom från ett dövstumskoldistrikt föreslagits, kostnaderna

för dövstumväsendet komma att i sin helhet övertagas av staten, böra givetvis

dövstumskolorna och deras lärare i vissa avseenden komma i annan ställning till

en framtida överstyrelse än den här angivna.

Vad åter blindundervisningen beträffar är till en början att märka, att de till

densamma hörande anstalter, som bär komma i betraktande, äro statsinstitutioner och

att de på grund därav böra komma i en mera omedelbar ställning till den föreslagna

överstyrelsen än nyssberörda dövstumskolor. Överstyrelsen synes här böra övertaga den

allmänna, befattning med principiella undervisningsfrågor, som direktionen för Tomteboda

blindinstitut i sin egenskap av ett slags centralstyrelse för blindundervisningen i riket

for närvarande faktiskt äger. Vid utnämnande av rektor för institutet synes överstyrels.

ei1 .böra efter direktionens hörande avgiva förord, likasom ock rektor för förskolan

i ''Växjö synes böra efter lokalstyrelsens hörande tillsättas av överstyrelsen. Frågor

rörande lärarpersonalen, såsom frågor om tillsättning, entledigande, längre tjänstledighet,

vikariatsförordnande m. m., synas böra såsom nu tillhöra vederbörande lokalmyndigheter,

vilka dock böra om vidtagna åtgärder lämna meddelande till överstyrelsen som

böi äga att upptaga och pröva i ovannämnda frågor anförda besvär. Ärenden ro rande

utbildning av lärare böra givetvis tillkomma överstyrelsen. Redogörelse för arbetsordningar

och lärokurser böra insändas till överstyrelsen.

^ Den otvivelaktigt viktigaste formen för den centrala ledningens inflytande på anordningen

och utvecklingen av undervisningen i nämnda läroanstalter torde emellertid

vara en av denna ledning utövad inspektion.

I fråga om eu sådan inspektion vore från vissa synpunkter följande anordning

helt visst att förorda. I överstyrelsen borde anställas en inspektör för abnormväsendet

i dess helhet med uppgift ej blott att inspektera läroanstalterna utan även att ägna uppmärksamhet

och vård åt alla sidor av abnormiladervisningen och abnormväseadet samt

att inom överstyrelsen bereda och föredraga dit hörande viktigare ärenden. Den verksamhet,

som sålunda skulle tilldelas denna inspektör, borde, synes det, taga hans tid

och förmåga till så stor utsträckning i anspråk, att han ej lämpligen skulle kunna vid

sidan av densamma sköta annan tjänst. Han kunde då helt fästas vid överstyrelsen,

varigenom denna finge ständig tillgång till sakkunskap i hithörande frågor, och abnormväsendet

å sin sida erhölle inom överstyrelsen en ständig representant, som genom sin

ställning ägde bästa möjlighet att där tillvarataga dess intressen. Det synes ingalunda

uteslutet, att en enda person skulle kunna förvärva den insikt i olika grenar av abnormväsendet,

att han skulle kunna med tillbörlig sakkunskap övervaka dem och, så långt

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 204.

hans inflytande nådde, stödja och främja dem. Möjligheten härav styrkes av den erfarenhet,

som gjorts i Finland, där samtliga till abnormväsendet hörande anstalter äro

ställda under en enda inspektör, som tillika företräder dem inom skolöverstyrelsen.

Nu har kommittén emellertid av skäl, som i det följande skola närmare angivas,

ansett, att av anstalterna för abnormundervisningen endast dövstum- och blindanstalterna

böra i administrativt hänseende ställas i förbindelse med den föreslagna överstyrelsen.

En inspektör ensamt för dövstum- och hlin danstalterna åter skulle icke kunna

på det sätt, som ovan sagts, fästas vid överstyrelsen, då den verksamhet han hade att

utöva icke bleve tillräckligt omfattande för att giva honom full sysselsättning. Inspektionen

måste således anordnas som bisyssla, och frågan blir då, om den bör anförtros

åt eu person eller fördelas på två personer, den ene för dövstum- och den andre för

blindanstalterna. I detta avseende har kommittén under överläggning med de för ändamålet

tillkallade särskilda sakkunniga kommit till den uppfattningen, att de olägenheter,

som kunna vara förenade med anlitandet av en enda person för ifrågavarande

inspektion, och de svårigheter, som kunna möta vid försöket att finna någon för en

sådan uppgift lämplig, äro så pass stora, att man helst bör tänka sig inspektörsverksamheten

överlämnad åt två särskilda personer. I enlighet med de sakkunnigas framställning

vill kommittén därför föreslå, att inspektionen av dövstum- och blindundervisningen

anförtros åt personer, vilka visserligen i sin verksamhet som inspektörer bliva

fästa vid överstyrelsen såsom dess sakkunniga funktionärer men som dock icke få denna

verksamhet till enda befattning utan fullgöra den såsom särskilt uppdrag oavsett annan

tjänst eller verksamhet.

För sådant uppdrag väl ägnade personer torde kunna erhållas bland nuvarande

eller förutvarande lärare vid ifrågavarande läroanstalter, särskilt anstalterna för utbildning

av dövstum- eller blindlärare. Deras huvuduppgift bör bliva att inspektera anstalterna

för dövstum- och blindundervisningen och med anledning av inspektionen

avgiva berättelser, men de böra ock vid behov kunna inkallas till överstyrelsen att där

föredraga vissa ärenden eller eljest lämna erforderliga meddelanden. Den ovan påpekade

samhörigheten mellan dövstum- och blindskolorna samt folkskoleväsendet gör

det naturligt, att de ifrågavarande sakkunniga inom överstyrelsen tillhöra de byråer

eller avdelningar, som handhava vården om folkskolorna.

De över detta förslag hörda myndigheterna tillstyrka i regel det- Myndigsamma.

Jag anför ur de avgivna utlåtandena följande: heterna.

Inspektören över dövstumskolorna finner förslaget val grundat och avvägt

och har intet att att erinra mot detsamma.

Han anför, att då nu ett med stor omsorg utarbetat förslag till gemensam skolöverstyrelse

för rikets skolväsen förelåge, det skulle vara att åsidosätta dövstumundervisningens

intresse, om ej den centrala pedagogiska ledningen av denna undervisning

överlämnades åt den föreslagna överstyrelsen. Egenartad, som denna undervisning

vore, och därigenom lätt utsatt för faran av isolering, skulle dess krav kunna bliva

tillbakasätta, om ej den myndighet, som skulle komma att utöva högsta ledningen av

den hörande ungdomens undervisning, även hade överinseende över de dövstummas

undervisning samt befogenhet att bevaka dess intressen. Av detta skäl liksom ock av

det av kommittén anförda, att dövstumskolan vore samhörig med folkskolan, syntes

naturligt, att dövstumskolorna lades under den föreslagna överstyrelsen.

Styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet anser dövstumskolorna i lika

hög grad som övriga folkundervisningsanstalter vara i behov av en central

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

ledning och uttalar sin livliga anslutning till tanken, att dövstumskoloma

skulle komma att sortera under överstyrelsen. I tillstyrkande riktning

yttra sig även styrelserna för fjärde, sjätte och sjunde dövstumskoldistrikten.

Styrelsen i första döv stumskoldistriktet förmenar, att något behov även

överstyrelse visserligen ej gjort sig kännbart, men anser å andra sidan,

att några betänkligheter mot förslaget ej förefunnes.

Styrelsen för andra dövstumskoldistriktet avstyrker däremot bifall till

förslaget.

Rektor Aurell (sjätte dövstumskoldistriktet) anser, att skälet för eu

central ledning för folkskolan ej alls förefunnes i fråga om dövstumskolan,

vars inordnande under överstyrelsen endast vore att anse som en rätt

naturlig följd av dess upprättande.

Den jämförelsevis ringa beröring, dövstumskolan hade med statsmakten, förmedlades

nu genom folkskolebyrån i ecklesiastikdepartementet. Den omständigheten, att

folkskolebyrån ej ägde någon egentlig administrativ myndighet vis å vis dövstumskolan,

syntes ej hava medfört någon nämnvärd olägenhet för samma skola. Någon uppgift

att vara en central ledning för dövstumskolan hade byrån ej haft, och något behov av

en centralisering av ledningen av dovstumundervisningen syntes ej vara för handen.

Snarare syntes det få anses som en vinst för denna undervisning, att ledningen läge

hos de särskilda distriktsstyrelserna.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län och i Östergötlands

län anse någon central ledning för dövstumskoloma ej vara av nöden.

Beträffande arbetsfördelningen mellan överstyrelsen och distriktsstyrelserna

anser inspektören över dövstumskoloma, att kommittén på ett lyckligt

sätt löst uppgiften angående fördelningen av uppsikten över dövstumskolorna

mellan de kommunala myndigheterna och överstyrelsen.

Styrelsen för femte dövstumskoldistriktet finner fördelarna av den anordning,

kommittén föreslagit, alldeles påtagliga.

Styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet finner däremot ej, att det utarbetade

förslaget till arbetsfördelning vore det ändamålsenligaste, och hänvisar

till ett förslag till en dylik fördelning, som redan år 1909 gjorts av

föreståndaren för tredje distriktets dövstumskola, vilket förslag styrelsen

finner vara att föredraga.

Vad angår inspektionen finner styrelsen för femte dövstumskoldistriktet

det helt naturligt, att inspektören över dövstumskoloma får den uppgift,

som i betänkandet angives.

Kommitténs förslag angående ordnande av dövstumskoleinspektionen

tillfredsställer däremot icke styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet, som

anser, att en för abnormväsendet i dess helhet gemensam inspektör borde

anställas i överstyrelsen. Styrelsen uttalar sig även för att i överstyrelsen

borde upprättas en abnormskolebyrå, vars chef borde vara inspektör för

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 95

dövstum- och blindskolorna samt för den pedagogiska sidan av sinnesslövården.

Sistnämnda uttalande överensstämmer med en synpunkt, som framhållits

av rektor Prawitz, vilken tillstyrker kommitténs förslag, under förutsättning

att en på dövstumundervisningens område fullt sakkunnig person

insättes som ledamot i överstyrelsen, samt tillägger, att denne sakkunnige

ledamot tillika möjligen kunde vara inspektör över även skolorna för

blinda och sinnesslöa. Det av rektor Prawitz gjorda förslaget anser sig

emellertid styrelsen för första döv stumskoldistriktet ej böra upptaga, utan

säger sig finna sakkunskapen inom överstyrelsen bliva tillbörligt tillgodosedd,

om vad kommittén i denna sak föreslagit i huvudsak vinner godkännande.

Kommitténs förslag, att till inspektör bör kunna utses nuvarande

eller förutvarande lärare vid ifrågavarande läroanstalter, kan styrelsen

för femte dövstumskoldistriktet ej biträda, då en i tjänst varande lärare

icke lämpligen bör inspektera en undervisning, som han själv företräder.

Liknande synpunkter framhållas även av rektor Aurell och rektor

Prawitz ävensom av styrelsen för tredje dövstumskoldistriktet, vilken sistnämnda

säger sig icke kunna tillstyrka den lösning av inspektionsfrågan,

som kommittén föreslagit.

Vad därefter angår frågan om blindundervisningen tillstyrker direktionen

för Tomteboda blindinstitut förslaget. Direktionen framhåller, att

åtminstone inom överskådlig tid ingen annan kompetent inspektör över

blindundervisningen kunde tänkas än rektor vid institutet å Tomteboda.

Detta senare skulle då komma att sakna inspektör över undervisningen

därstädes, men någon egentlig olägenhet därav syntes ej under nuvarande

förhållanden vara att befara. Direktionen åberopar i övrigt ett av rektorn

vid institutet A. E. Astrand avgivet utlåtande.

Astrand erinrar däri, hurusom blindanstalterna numera alldeles förlorat den prägel

av välgörenhetsanstalter, de till en början ägde, och nu vore att betrakta — åtminstone

vad Tomteboda och Växjöskolorna anginge — såsom folkskolor, vilka staten upprättat

och underhölle på grund av att lärjungarna till följd av sitt lyte krävde speciell uppfostran

och på grund av att de i de olika orterna förekomme till så ringa antal, att

kommunerna ej kunde förskaffa dem lämplig uppfostran. Någon anledning att beröva

just denna lilla grupp av folkskolor de förmåner, som följde med det ifrågasatta inordnandet,

syntes näppeligen förefinnas, varför Åstrand utan någon tvekan ansåge sig böra

tillstyrka förslaget.

Angående den föreslagna inspektionen yttrar Astrand, att en sådan för närvarande

alldeles saknades, då instruktionen för chefen för folkskolebyrån ej syntes

vara så formulerad, att han ansåge sig äga inspektionsrätt beträffande blindskolorna.

Utom andra olägenheter medförde denna brist en viss olikformighet vid anstalterna,

som vore otjänlig och näppeligen kunde avhjälpas, utan att en gemensam myndighet,

s. 96 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

stode över dem alla. Sådana exempel kunde anföras, att det inträffat, att man vid de

båda förskolorna läst olika kurser i en del undervisningsämnen, vilket tydligtvis måst

medföra svårigheter, då sedermera lärjungarna förts tillsamman i institutets tredje

klass. Olika grundsatser hade ock vid de båda förskolorna giort sig gällande beträffande

sättet för utskrivning från förskola. Den i betänkandet omnämnda inspektionen

av blindanstalterna syntes väl egentligen avse den pedagogiska inspektionen i vanlig

mening, men det syntes vara självfallet, att med blindskolornas inordnande under

centralstyrelsen också följde, att de komrne i åtnjutande av förmånen av den speciella

inspektion beträffande hygieniska förhållanden, fysisk uppfostran och undervisning i

husligt arbete, som i betänkandet föreslagits.

Styrelsen för förskolan i Växjö har i huvudsak ingenting att erinra

mot förslaget, om än den föreslagna inspektionen icke syntes densamma

vara synnerligen påkallad.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län och i Östergötlands

län anse en central ledning av blindanstalterna ej vara av nöden.

Såsom kommittén i sitt betänkande framhållit, är den uppfostringsoch

undervisningsverksamhet, som bedrives vid nu ifrågavarande läroanstalter,

beträffande både mål och medel i många avseenden samhörande

med arbetet i folkskolan. Dövstum- och blindskolorna äro, såsom även

påpekats, att betrakta som ett slags folkskolor, vilkas lärjungar på grund

av sina lyten påkalla en i vissa avseenden speciell behandling. Då emellertid

sådana barn förekomma till så ringa antal inom de olika kommunerna,

att dessa ej var för sig genom särskilda anstalter kunna tillgodose deras

undervisning och uppfostran, hava större kommunala sammanslutningar med

understöd av staten samt i vissa fall staten själv åtagit sig denna. Det finnes

alltså å ena sidan en bestämd samhörighet mellan dessa anstalter och

den allmänna folkskolan. A andra sidan innebär såväl anstalternas egenart

som deras särställning i förhållande till det kommunala skolarbetet en

viss fara för dem att avstängas från den allmänna utvecklingen av detta

arbete. Såväl det ena som det andra gör det i hög grad önskligt, att

ifrågavarande anstalter ej ställas utanför en blivande skolöverstyrelses inseende

och ledning.

Den av kommittén föreslagna arbetsfördelningen mellan de lokala

myndigheterna och den centrala ledningen finner jag vara väl avvägd.

Några av de önskemål, kommittén i nu berörda framställning uttalat, torde

emellertid för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd. Kommittén

har nämligen ifrågasatt, huruvida icke beträffande lärartillsättningar vid

dövstumskolorna skolöverstyrelsen borde bliva besvärsinstans. Vidare har

det synts kommittén, att den chefen för ecklesiastikdepartementet nu tillkommande

befogenheten att åt dövstumlärarkandidater anvisa dövstumskola

för genomgående av provår och att utse sakkunniga för övervarande av

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

avgångsexamen med dessa lärarkandidater bör överflyttas på skolöverstyrelsen.

Den författning, i vilken ändring påkallas av vad kommittén sålunda

förordat, har enligt min mening karaktären av en utav Konungen

och Riksdagen gemensamt stiftad lag. Då denna lag även i andra än här

ifrågavarande avseenden påkallar viss omarbetning, torde med de ifrågasatta

ändringarna tillsvidare böra anstå, och detta torde kunna ske utan större

olägenhet, då i de besvärsmål rörande lärartillsättningar, vilka ankomma på

Kungl. Maj:ts prövning, skolöverstyrelsens uttalande i allt fall kan inhämtas

och då det likaledes torde stå chefen för ecklesiastikdepartementet fritt att

vid fullgörandet av förberörda funktioner inhämta skolöverstyrelsens mening.

I fråga om den närmare anordningen av inspektionen över anstalterna

hava olika meningar blivit i de avgivna utlåtandena uttalade. Från vissa håll

förordar man en anordning med olika inspektörer för olika slag av anstalter,

alltså en inspektör för dövstum- och en för blindanstalterna. Från

andra håll gör man gällande, att inspektionen av samtliga abnormanstalter

skulle med fördel kunna läggas i en persons hand. Enligt min uppfattning

bör denna angelägenhet ordnas efter för handen varande personliga

förutsättningar, så att man vid varje tidpunkt väljer den form, för vilken

dessa förutsättningar just då äro de mest gynnsamma. Kommittén har

efter överläggning med speciellt sakkunniga uttalat sig för en anordning

med olika inspektörer men icke därmed för all framtid avvisat tanken på

en enhetlig inspektion. För närvarande synes mig denna angelägenhet

lämpligast höra ordnas på det sätt, kommittén förslagit.

Frågan huruvida en i tjänst varande abnormlärare lämpligen bör användas

såsom inspektör är, även den, i icke ringa mån beroende av personliga

förutsättningar och torde i varje fall längre fram kunna tagas

under övervägande.

2. Anstalter för sinnesslöa.

Kommittén yttrar härom:

De anstalter, som finnas i vårt land för vård och. uppfostran av sinnesslöa, avse

dels bildbara, dels obildbara sinnesslöa. Anstalterna för bildbara sinnesslöa äro dels

skolor för sinnesslöa barn, vilka anstalter äro upprättade huvudsakligen av landsting

och städer, som ej deltaga i landsting, eller, såsom i ett par fall, av föreningar och år

1911 uppgingo till ett antal av 27 (i vilket antal ingår den förut nämnda Drottning

Sofias stiftelse i Vänersborg), dels arbetshem för sinnesslöa, vilka äro avsedda för sådana,

som genomgått eu med statsbidrag understödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa

eller annorledes inhämtat en utbildning motsvarande den, som sådan0 anstalt avser att

meddela, och som fortfarande äro i behov av sakkunnig tillsyn. År 1911 funnos 26

dylika arbetshem, av vilka 24 voro förenade med ovannämnda skolor. Inseendet över

såväl skolor som arbetshem utövas av lokalstyrelser, utsedda av landsting eller stadsfullmäktige

eller av vederbörande föreningar. Ifrågavarande anstalter äro underkastade

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 165 höft. (Nr 204.) 13

Kommittén.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

den inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet bestämmer. Vid 1911 års

utgång funnos i skolorna intagna 949 barn och i arbetshemmen 359 elever. För utbildande

av lärare för sinnesslöa finnes ett statsunderstött tvåårigt seminarium, som

står under inseende av en av Kungl. Maj:t förordnad inspektor; examen därstädes övervakas

av en utav chefen för ecklesiastikdepartementet utsedd sakkunnig. Anstalterna

för obildbara sinnesslöa åter äro dels fristående, dels förenade med anstalter för bildbara

sinnesslöa. I förra fallet stå de under medicinalstyrelsens överinseende och äro

underkastade inspektion av överinspektören för sinnessjukvården i riket. I senare fallet

lyda de under samma myndighet som de anstalter, med vilka de äro förenade. Antalet

asyler för obildbara sinnesslöa utgjorde år 1911 18, av vilka 8 voro fristående. Antalet

där intagna var vid 1911 års slut 472. Statens bidrag till uppfostringsanstalterna och

arbetshemmen uppgick år 1911 till 260,538 kronor, och för år 1913 har anvisats ett

anslag av 255,000 kronor (förslagsanslag) samt för asylerna 120,000 kronor (förslagsanslag).

Såsom av ovan givna redogörelse för ifrågavarande anstalter framgår, är här fråga

om förhållanden, där en enhetlig administrativ ledning är synnerligen svår att bringa

till stånd. Dessa anstalters dubbla karaktär av å ena sidan vårdanstalter och å andra

sidan uppfostringsanstalter omöjliggör deras förläggande uteslutande till det ena eller

det andra förvaltningsområdet. Den inspektion, som för närvarande utövas över sagda

anstalter, är uteslutande av medicinskt-psykiatrisk karaktär, och det är otvivelaktigt

en brist i nuvarande förhållanden, att någon inspektion i pedagogiskt avseende av dessa

anstalter, närmast skolorna, icke förefinnes. Att en sådan inspektion endast kan utövas

av en person, som genom praktisk verksamhet och särskilda studier vunnit erfarenhet

på sinnesslöundervisningens område, ligger i sakens natur, så mycket mera

som med bildbarhet hos här ifrågavarande lärjungar icke blott bör förstås mottaglighet

för teoretisk utbildning utan även och ej mindre mottaglighet för utbildning i praktiskt

avseende. Kommittén har visserligen funnit, att fördelar skulle vara att vinna, därest

ett närmande mellan dessa anstalter och övriga undervisnings- och uppfostringsanstalter

komme till stånd, men dock insett de stora olägenheter, som ur administrativ synpunkt

under nuvarande förhållanden härvid möta. Skulle dessa anstalter på ett eller annat

sätt bringas att sortera under den föreslagna överstyrelsen, skulle detta medföra, att

överstyrelsen finge att syssla med frågor, som läge allt för fjärran från dess egentliga

verksamhetsområde. I vården av dessa anstalter ingå nämligen, såsom här ovan påpekats,

icke blott uppfostringsfrågor utan även frågor, som falla in under dels sociala,

dels psykiatriska synpunkter. Att beträffande ifrågavarande anstalter skilja skolorna å

ena sidan från arbetshemmen och asylerna å den andra och ställa dem i administrativt

avseende under olika myndigheter låter sig på grund av det nära sammanhang, vari

skolorna stå till arbetshemmen och asylerna, ej heller genomföra.

I betraktande av dessa omständigheter har kommittén ansett sig böra inskränka

sig till att uttala önskvärdheten av att ifrågavarande anstalter underkastades, förutom

den medicinskt-psykiatriska inspektionen, vilken givetvis på detta område är och blir

den viktigaste, jämväl den inspektion i pedagogiskt avseende, som Kungl. Maj:t kunde

finna erforderlig.

Medicinalstyrelsen och inspektören över sinnesslöanstalterna hava i avgivna

yttranden biträtt de synpunkter, som härutinnan framförts av kommittén. I

I likhet med medicinalstyrelsen och inspektören över sinnesslöanstalterna

finner jag den av kommittén ifrågasatta anordningen lämplig.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

3. Anstalter för vanföra.

Om detta slag av uppfostrings- och undervisningsanstalter yttrar

kommittén: _ .....

Beträffande undervisningen för vanföra saknas allmänt gällande föreskrifter. De

tre statsunderstödda arbetsskolor, som finnas i vårt land, äro upprättade av enskilda

föreningar, och tillsynen över desamma tillkommer vederbörande styrelser. Dessa arbetsskolors

syfte är att bistå obemedlade lytta och vanföra men andligt normala personer

genom att meddela dem ändamålsenlig undervisning i slöjd, handarbete och olika yrken

och utveckla dem till den skicklighet och de färdigheter, som lämpa sig för deras anlag,

krafter och kroppstillstånd, så att de i möjligaste måtto sättas i stånd att försörja sig

själva. I och med att statsbidrag tilldelats dessa anstalter, hava de ställts under den

inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet förordnar. Skolorna underhållas

av föreningarna i främsta rummet medelst avgifter, till vilka landstingen numera till

större delen bidraga, i övrigt även medelst donationer och enskilda fonder samt statsbidrag.

Elevantalet vid skolorna utgjorde höstterminen 1911 133. Statsbidraget till

elevernas underhåll uppgår för år 1913 till 30,000 kronor. Härjämte har som bidrag

till kostnader för nybyggnader till vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg,

särskilt för anordnande av kliniker vid dessa anstalter, av 1912 års Riksdag

på extra stat för år 1913 uppförts belopp till sammanlagt 189,500 kronor, därav på

sjätte huvudtiteln 85,000 kronor till årliga kostnader och 44,500 kronor till nybyggnader,

eller sammanlagt 129,500 kronor, och på åttonde huvudtiteln 60,000 kronor.

Sedan flera år har i Göteborg en provisorisk avdelning av en ortopedisk klinik

funnits. Genom de anslag, som av 1912 års Riksdag beviljats, har emellertid möjlighet

vunnits att med alla arbetsskolorna för vanföra förbinda ortopediska kliniker, vid vilka

de vanföra redan vid tidiga är kunna erhålla behandling. Därigenom skola de vanföra

kunna bättre utvecklas eller återställas i kroppsligt avseende och även vinna större

färdighet i de olika slag av slöjdarbete, vari de i arbetsskolorna undervisas. Då nu

dylika anordningar för de vanföras vård och utbildning vidtagas, måste tydligen med

arbetsundervisningen i vanföreanstalterna förbindas vanlig skolundervisning. Denna

senare får emellertid i intet avseende karaktär av abnormundervisning. Den synes

därför kunna ställas under samma inspektion som undervisningen i de allmänna skolorna,

i detta fäll närmast folkskolorna.

Mot vad sålunda av kommittén föreslagits hava från de hörda myndigheternas

sida inga anmärkningar blivit framställda.

För min del ansluter jag mig till kommitténs förslag.

4. Uppfostringsåtgärder för vanartade och i sedligt avseende försummade

barn samt minderåriga förbrytare.

Kommittén anför rörande åtgärder av ifrågavarande slag:

Frågan angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn har så sent

som år 1902 blivit föremål för lagstiftning genom lagen den 13 juni 1902, och samma års

Riksdag har som bidrag till uppfostringsanstalter för dylika barn uppfört på ordinarie

stat ett förslagsanslag av 70,000 kronor. Huruvida ärenden, som beröra de i sagda

lag åsyftade barn, till sin natur äro sociala frågor eller uppfostringsfrågor är ett spörsmål,

som har varit föremål för olika meningar. Så har t. ex. av de så kallade departementalkommitterade

och den så kallade kommerskollegiekommittén i gemensamt be
-

Kommittén.

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

Kommittén.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

tänkande angående inrättande av en socialstyrelse den åsikten uttalats, att hithörande

frågor vore av obestridligt social natur och att de borde i sammanhang med fattigvårdsärenden

överföras till den sociala förvaltningen. I yttrande över nämnda betänkande

hade emellertid de för ändamålet tillkallade särskilda sakkunniga erinrat om

att lagstiftningen angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn hade

till syfte att bereda ändamålsenlig uppfostran åt sådana barn under viss ålder och

som sin åsikt uttalat, att hithörande ärenden borde, i den mån de avgjordes av Kungl.

Maj:t, handläggas i ecklesiastikdepartementet, dit de nu vore förlagda.'' Och i sitt anförande

till. statsrådsprotokollet den 22 mars 1912 angående inrättande av en socialstyrelse

anförde chefen för civildepartementet, att han, mod åsidolämnande av ovan

anförda meningsskiljaktighet mellan kommittéerna å ena och de sakkunniga å andra

sidan, huruvida ifrågavarande ärenden i en framtid skulle tilläggas socialförvaltningen

eller undervisningsförvaltningen, anslöte sig till de sakkunnigas uppfattning, att en överflyttning

av dessa ärenden till socialförvaltningen icke för närvarande borde ifrågakomma.

Något uttalande av Riksdagen vid berörda frågas avgörande förekom icke.

A7ad nu vidkommer den uppfattning, som kommittén rörande dessa spörsmål äger,

vill kommittén som sin åsikt framhålla, att hithörande frågor från flera synpunkter

visserligen äga ett framträdande socialt moment men att de till sin väsentliga innebörd

äro att betrakta som uppfostringsfrågor, vilka icke kunna helt undandragas inflytande

från pedagogisk myndighet. Ett särskilt uttryck härför torde ligga i det förhållande,

att barnavårdsnämnden i regel utgöres av skolrådet eller i de större städer,

där skolstyrelse förekommer, av en särskild avdelning av sagda styrelse. Detta gör

också, att dessa ärenden i allmänhet betraktas som rena uppfostringsfrågor. Härtill

kommer vidare, att inspektionen över de enligt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn inrättade skyddshem och

barnhem enligt nådiga cirkuläret den 31 oktober 1902 tillkommer vederbörande folkskoleinspektör,

vilken skulle, då så ske kunde, ordna sina resor till skyddshem och

barnhem i sammanhang med resorna för inspektion av folkskolorna. Även här är sålunda

uppfostringssynpunkten den ledande.

Kommittén skulle sålunda finna det vara mindre lyckligt, om det samband, som

i hithörande frågor råder mellan skolmyndigheterna och hemmen, skulle inom högre

instanser brytas och dessa ärenden genom sin förläggning till annan myndighet förvandlas

till frågor av uteslutande social omvårdnads- och försörjningsnatur. Såväl i

betraktande av det ovan sagda som med hänsyn till det ovissa läge, vari dessa frågor

i administrativt avseende för närvarande befinna sig, anser sig kommittén endast hora

som sin uppfattning uttala, att överstyrelsen bör sättas i tillfälle att på ett eller annat

sätt taga del i den omvårdnad, som från det allmännas sida ägnas åt ifrågavarande

barn. De närmare formerna för överstyrelsens befattning härmed torde emellertid böra

bliva föremål för framtida utredning.

Frågor rörande behandlingen av minderåriga förbrytare, vilka frågor för närvarande

handläggas i justitiedepartementet, hänga nära samman med ärenden angående

vården av sedligt försummade och vanartade barn och hava likaledes så sent som år

1902 blivit föremål för särskild lagstiftning. I anslutning till vad kommittén ovan beträffande

dessa ärenden anfört, är kommittén av den meningen, att även ärenden rörande

minderåriga förbrytare till sin egentliga natur böra vara att betrakta som uppfostringsfrågor.

Emellertid har beträffande grundkaraktären av dessa ärenden meningsskiljaktighet

varit rådande och motsatta åskådningar flerstädes uttalats. Så hava de

ovannämnda kommittéerna uttalat den åsikten, att ett särskiljande av dessa ärenden

från frågor rörande vanartade barn knappast kunde vara att tillråda, och därför före
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

slagit ett överflyttande jämväl av dessa ärenden till socialförvaltningen. En annan

åskådning hade emellertid av ovanbemälda sakkunniga förfäktats, vilka visserligen medgivit,

att hithörande ärenden i avsevärd mån vore av social innebörd, men framhållit,

att det härvidlag i främsta rummet gällde en särskild form av uppfostran, som samhället

borde ägna dessa individer. Förevarande ärenden syntes de sakkunniga därför

i en framtid höra sammanföras med de därmed nära förbundna angelägenheterna rörande

uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn till det departement,

som handlade övriga uppfostringsfrågor. Tillsvidare och i avvaktan på ytterligare

utredning ansåge de sakkunniga emellertid i alla händelser förevarande ärenden

böra bibehållas i justitiedepartementet, dit de för närvarande vore förlagda. I sitt

nyssberörda anförande till statsrådsprotokollet anslöt sig chefen för civildepartementet

till denna de sakkunnigas uppfattning, att en överflyttning av dessa ärenden till socialförvaltningen

icke för närvarande borde ifrågakomma. Något uttalande av Riksdagen

härom förekom icke.

Att ett nära samband råder mellan frågor rörande vanartade och sedligt försummade

barn och frågor rörande minderåriga förbrytare finner kommittén vara uppenbart.

Av samma skäl, som beträffande de förstnämnda ovan anförts, finner kommittén,

att frågor rörande minderåriga förbrytare till sin väsentligaste innebörd äro att betrakta

som uppfostringsfrågor. Visserligen föreligga här penitentiära och psykiatriska

synpunkter, som ej förefinnas i samma grad beträffande de vanartade och sedligt försummade

barnen, men oavsett dessa sistnämnda synpunkter, finner kommittén likväl

uppfostringssynpunkten vara vid dessa frågors bedömande eu av de väsentligaste. ^ I

likhet med vad kommittén ovan beträffande de vanartade barnen uttalat, vill kommittén,

i betraktande av det ovissa läge, vari jämväl nu ifrågavarande område i administrativt

avseende för närvarande befinner sig, inskränka sig till det uttalandet, att överstyrelsen

bör sättas i tillfälle att i någon mån medverka vid ordnandet och ledningen av den

uppfostran, som kommer ifrågavarande barn till del. De närmare formerna för överstyrelsens

befattning härmed torde emellertid böra bliva föremål för framtida utredning.

Mot vad kommittén sålunda uttalat har i det väsentliga ingen anmärkning

blivit i de av myndigheterna avgivna utlåtandena framställd.

För min egen del har jag så mycket större anledning att biträda

kommitténs uppfattning, som clen på det närmaste överensstämmer med

den åskådning av hithörande frågor, åt vilken jag tidigare haft tillfälle

att offentligen giva uttryck. Jag åberopar härvid särskilt mina uttalanden

i en reservation till det av utsedda kommitterade den 26 oktober 1899

avgivna betänkandet angående vanartade och i sedligt avseende försummade

barns behandling. Enligt min uppfattning äro ifrågavarande ärenden

till sin natur framför allt uppfostringsfrågor och böra därför till sina huvudsakliga

sidor handläggas av pedagogisk myndighet. Folkskolan måste alltid

stå i närmare och livligare förbindelse med hemmen än något annat samhällsorgan

; i folkskolan visar det sig snarast och tydligast, vilka barn som

i uppfostringshänseende äro i hemmen föremål för omvårdnad eller för

försummelse; folkskolan har till sin första och högsta uppgift att främja

barnens sedliga utveckling, och folkskolan har för vinnande av detta mål

O o?

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Kommittén.

till sitt förfogande flera och verksammare medel än någon annan uppfostringsmakt,

ett gott hem naturligtvis undantaget. Härav måste för mig

bliva en given följd, att en överstyrelse, som får sig anförtrodd den

högsta ledningen av folkskolan, måste sättas i tillfälle att, allt efter arten

av barnens sedliga förkommenhet, i större eller mindre utsträckning, medverka

vid ordnandet och ledningen av den uppfostran, som från det allmännas

sida kommer ifrågavarande barn till del. Angående de lämpligaste

formerna för en sådan medverkan torde, såsom kommittén framhållit,

en närmare utredning böra komma till stånd.

9, Skolöverstyrelsen och lärarutbildningen.

1. Folkskoleseminarierna.

Kommittén yttrar sig om den föreslagna skolöverstyrelsens förhållande

till folkskoleseminarierna sålunda:

Kommittén har i det föregående betonat, hurusom folkskolan och dess överbyggnader

äro att betrakta som det huvudsakligaste området för den centrala ledningens

verksamhet. Det ligger emellertid i sakens natur, att i och med skapandet av en överstyrelse

för folkskoleväsendet under densammas inseende också ställas de läroanstalter,

som hava att utbilda de lärarkrafter, vilka för folkskoleväsendet äro behövliga. Bland

dessa läroanstalter komma i första rummet folkskoleseminarierna.

Enligt nu gällande stadga för folkskoleseminarierna i riket av den 29 januari

1886 vilar omsorgen om anstalterna för utbildningen av folkskollärare till väsentlig del

på domkapitlen. Utom den allmänna tillsyn och vård om dessa anstalter, som domkapitlen

äga på grund av historiska förhållanden och sin egenskap av att vara de enda

hittillsvarande distriktsstyrelserna för denna gren av undervisningsväsendet, hava domkapitlen

med avseende på seminarierna en hel del uppgifter av såväl pedagogisk som

rent administrativ innebörd. Under det seminarierna sålunda i första hand sortera

under domkapitlen, ligger den centrala ledningen av dem hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet.

Till den från ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå utgående

centrala ledningen av seminarierna hör bland annat den inspektion, som sagda byrås

chef utövar över desamma.

Då kommittén nu övergår till att redogöra för i vad mån seminarierna enligt

kommitténs mening böra inordnas under den föreslagna skolöverstyrelsen, vill kommittén

begränsa sig till angivande av vissa allmänna synpunkter i betraktande därav,

att kommittén i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna

behandlat denna fråga och där framlagt ett detaljerat förslag i ämnet.

I sagda betänkande har kommittén ej mindre funnit självfallet, att seminarierna

borde inordnas under en blivande överstyrelse för landets folkundervisning, än även i

sitt i samma betänkande avgivna förslag till stadga för statens folkskoleseminarier räknat

med en sådan överstyrelse såsom en given förutsättning. Vissa synpunkter rörande

densammas befattning med seminarierna har kommittén angivit i ovanberörda betänkande

I: 1 sid. 473 ff., och de allmänna befogenheter och uppgifter, som kommittén

velat uppdraga åt sagda överstyrelse, äro sammanfattade i §§ 173—179 av nämnda

örslag till seminariestadga. Hur kommittén tänkt sig en lokal styrelse för seminarierna

r närmare utvecklat i samma betänkande sid. 474 ff.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Den ställning, seminarierna skulle komma att intaga till flen föreslagna överstyrelsen

för folkundervisningsväsendet, synes i det hela böra bliva likartad med den, som

de allmänna läroverken intaga till läroverksöverstyrelsen.

Särskilt gäller det att liksom i fråga om läroverken även i fråga om seminarierna

söka få till stånd en verklig personlig förbindelse mellan läroanstalterna och den centrala

ledningen. Medlet härför är i första rummet eu från denna ledning utgående

inspektion med därav föranledda personliga besök vid läroanstalterna av vederbörande

ledamot i den centrala styrelsen.

Kommittén har därför funnit önskligt, att den inspektion över seminarierna, som

för närvarande utövas av chefen för ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå, överföres

på den föreslagna överstyrelsen. Det är att vänta, att om inspektionen förlägges till

den föreslagna överstyrelsen, inspektionsbesöken skola kunna förekomma oftare och inspektionen

därigenom skall kunna erhålla en ännu större betydelse för seminarierna,

än under nuvarande förhållanden är möjligt.

Det torde vidare få anses självfallet, att alla frågor, som på ett eller annat sätt

beröra den vid seminarierna bedrivna undervisningen och som äro av den art och betydelse,

att de fordra handläggning av en högre pedagogisk myndighet, böra komma

under överstyrelsens omprövning. Hit höra sådana uppgifter som utarbetandet av

normalplan för undervisningen och av förslag till organisatoriska förändringar eller

förändringar i för seminarierna gällande lagstiftning.

Bland de många löpande göromål, som komma att fälla under överstyrelsens

handläggning, torde de, som angå lärarpersonalen, bliva de viktigaste. Kommittén har

på flera ställen i sitt ovan berörda betänkande angivit sin åsikt om det lämpliga i att

seminariernas lärare med avseende på formerna för tjänstetillsättning komme i samma

ställning som de allmänna läroverkens. Kommittén har därför föreslagit, att vid utnämnande

eller förordnande av seminarierektor den förberedande behandlingen av

ärendet och avgivandet av underdånigt förord bör komma att tillhöra överstyrelsen.

Seminariernas ämneslärare skola enligt kommitténs förslag utnämnas av Kungl. Maja.

sedan överstyrelsen med avgivande av sina skäl avlämnat underdånigt förslag. Beträffande

övningslärare vid seminarierna har kommittén föreslagit, att de i likhet med

motsvarande lärare vid de allmänna läroverken skola utnämnas av överstyrelsen. Även

lärarna vid seminariernas övningsskolor böra enligt kommitténs förslag tillsättas av

överstyrelsen. I frågor rörande lärares avgång ur tjänsten bör det tillkomma överstyrelsen

att alltefter tjänstens beskaffenhet besluta i ärendet eller med eget yttrande

överlämna detsamma till Kungl. Maj:t. Att förordnande av vikarier och extra lärare

skall tillkomma överstyrelsen ingår ock i förslaget.

Vidare torde det ligga i sakens natur, att överstyrelsen får befattning med frågor

rörande särskild utbildning av seminarielärare. Hit hör anordnandet då och då

av speciella kurser i en eller annan undervisningsgren, motsvarande de kurser, som

genom läroverksöverstyrelsens försorg under senare år anordnats för lärare vid de allmänna

läroverken och flickskolorna. De provårskurser, som komma att förläggas till

seminarierna, böra givetvis ställas under överstyrelsens överinseende. I sammanhang

med frågan om provårsuthildningen vill kommittén erinra om det för seminarierna

mindre fördelaktiga förhållandet, att vid allmänt läroverk genomgånget provår väl berättigar

till läraranställning vid seminarium, men att vid seminarium genomgånget

provår däremot icke ger behörighet till anställning som lärare vid allmänt läroverk.

Kommer, på sätt kommittén föreslagit, ett samband till stånd mellan en blivande central

styrelse för folkundervisningen och den nuvarande läroverksöverstyrelsen, torde sådana

anordningar kunna träffas, att den lärarkandidat, som så önskade, kunde under

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Myn digheterna.

Departe
mentschefen.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.

sin provårskurs få tillfälle att inhämta erfarenhet såväl på seminariernas som på de

allmänna läroverkens område och därigenom erhålla behörighet till anställning vid

båda slagen av undervisningsanstalter. Till spörsmål angående lärarutbildningen torde

även höra frågor rörande resestipendier för seminarielärare, med vilka ärenden överstyrelsen

givetvis bör få befattning.

I frågor angående tjänstledighet för lärare har kommittén i sitt förslag givit överstyrelsen

vissa befogenheter, i det närmaste likartade med dem, vilka den nuvarande

läroverksöverstyrelsen har beträffande de allmänna läroverkens lärare.

Med frågor angående lärares uppflyttning i högre lönegrad, angående kvarstående

i tjänst efter uppnådd pensionsålder och angående förening av tjänster bör överstyrelsen

enligt förslaget hava samma befattning som den, läroverksstyrelsen har inom sitt område.

Slutligen har kommittén, utan att anse sig kunna avgöra i vad mån frågan vore

av beskaffenhet att påkalla kyrkomötets hörande, funnit det ligga i sakens natur, att

den blivande överstyrelsen erhölle en viss disciplinär myndighet över lärarna vid folkskoleseminarierna.

Det torde vidare få anses självfallet, att överstyrelsen får att handlägga frågor

rörande skolhygieniska förhållanden samt rörande de mer eller mindre omfattande

byggnadsföretag, som kunna tänkas förekomma vid seminarierna. Yad byggnadsfrågor

beträffar, torde särskilt under de närmaste åren dessa ärenden medföra ett betydande

arbete för seminariernas centrala ledning.

- Slutligen bör det tillkomma överstyrelsen att avgöra vissa undervisningen vid seminarierna

berörande mindre frågor, för vilka här ej kan i enskildheter redogöras,

liksom överstyrelsen bör hava att från vederbörande seminarier mottaga och pröva

vissa redogörelser och uppgifter m. m. Kommittén får i fråga om dessa smärre ärenden

hänvisa till sitt i förutnämnda betänkande avgivna förslag till seminariestadga. I

I samband med framläggande av förslag till anvisande av höjda anslag

till folkskoleseminarierna får jag senare i dag anledning uttala mig om den

befattning med nämnda läroanstalter, som synes böra tillkomma den föreslagna

skolöverstyrelsen. Jag blir då också i tillfälle att redogöra för

och yttra mig över de utlåtanden, som av myndigheter och andra avgivits

i denna del av ärendet och vilka i det väsentliga sammanfalla med de av

samma myndigheter avgivna utlåtanden över seminariefrågan. Här torde

jag därför kunna rörande dem nöja mig med detta omnämnande.

Av seminariernas nära samhörighet med folkskoleväsendet torde såsom

en given konsekvens följa, att deras centrala ledning bör utövas

av samma organ, som har ledningen av folkskoleväsendet sig ombetrodd.

1 fråga om sagda läroanstalter har hittills från folkskolebyråns sida en

mera omedelbar ledning utövats än i fråga om övriga folkundervisningsanstalter.

Åtskilliga seminarierna vidkommande ärenden hava nämligen

direkt handlagts inom byrån och avgjorts av Kungl. Maj:t, varjämte

nämnda byrås chef utövat inspektion över seminarierna. En överflyttning

av dessa läroanstalters ledning från folkskolebyrån till skolöverstyrelsen

skulle sålunda icke innebära införandet av någon förut på förevarande

område ej befintlig centralisation; den skulle blott göra det möjligt, att

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

deri redan förefintliga centralledningen komme att utövas av en för ändamålet

särskilt kvalificerad person, vilken kunde däråt ägna väsentligen mera

av sin arbetskraft, än vad nu kan bliva fallet.

Yad angår den befogenhet, som skulle tillkomma överstyrelsen i fråga

om seminarierna, bleve denna enligt det föreliggande förslaget, till vilket

jag i denna punkt i det hela ansluter mig, väsentligen likartad med

den, som den nuvarande läroverksöverstyrelsen äger i fråga om de allmänna

läroverken. En viss olikhet skulle dock härutinnan bliva rådande

därigenom, att seminarierna i vissa avseenden skulle lyda jämväl under

lokala myndigheter, vilket i det hela icke är fallet med de allmänna läroverken.

Kommittén har föreslagit, att seminarierna skulle ställas under särskilda

för ändamålet sammansatta lokalstyrelser. Av skäl, som jag får angiva

vid behandlingen av frågan om höjda anslag till seminarierna, har jag

ansett mig böra frångå kommitténs förslag i denna punkt och i stället

föreslå, att den lokala ledning av seminarierna, som enligt min mening

alltjämt bör finnas, skall liksom hittills utövas av domkapitlen. Rörande

fördelningen av befogenhet mellan överstyrelsen och de lokala myndigheterna

synes mig kommitténs förslag i det hela kunna vidhållas", även

om de av kommittén föreslagna lokalstyrelserna komma att ersättas av

domkapitlen.

Kommittén har i sitt betänkande något vidrört frågan om seminarielärarnas

ställning i disciplinärt avseende. För närvarande lyda de, liksom

fallet är med läroverkslärarna, på grund av en del äldre bestämmelser av

kyrkolags natur i sådant hänseende under domkapitlen. Vid läroverksöverstyrelsens

tillkomst tillerkändes emellertid densamma vissa befogenheter

i fråga om disciplinen vid de allmänna läroverken, befogenheter,

som dock icke inkräktade på berörda, domkapitlen tillkommande rättigheter.

Därigenom tillskapades på ifrågavarande område en dualism, som

icke lärer kunna lösas annat än med kyrkomötets medverkan. Tillsvidare,

och intill dess så skett, synes seminarielärarnas ställning i disciplinärt hänseende

böra ordnas i överensstämmelse med läroverkslärarnas.

2. Småskoleseminarierna.

De till ett antal av omkring 30 uppgående småskoleseminarierna

underhållas dels av landstingen och dels av enskilda samt äro i administrativt

hänseende underlydande de korporationer och enskilda, som upprättat

och ekonomiskt underhålla desamma. Enligt kungl. stadgan den 28 maj

1897 angående prövning vid de under offentlig kontroll stående småskoleseminarierna

är varje sådant seminarium underkastat den inspektion, som

chefen för ecklesiastikdepartementet föreskriver, varjämte avgångsprövningen

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

106 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 204.

vid seminariet skall förrättas i närvaro av en utav chefen för ecklesiastikdepartementet

förordnad sakkunnig, som har att rörande prövningen avgiva

berättelse till departementet. Enligt kungl. kungörelsen den 27 maj

1898 äger landsting eller stad, som ej deltager i landsting, att till avlönande

av lärare och lärarinnor vid av landstinget eller staden inrättat

seminarium för bildande av lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre

folkskola eller av biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola under

vissa villkor uppbära bidrag av allmänna medel enligt samma grunder,

som gälla med avseende på de lönetillskott, vilka av statsmedel utgå till

skoldistrikt för avlönande av lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och

småskolor.

Om ledningen av dessa anstalter yttrar kommittén:

De skäl, som kommittén framhållit för behovet av en verksammare central administration

av folkskoleseminarierna, gälla även i fråga om småskoleseminarierna, helst

som vid dessa utbildas mer än hälften av de lärare, som för närvarande tjänstgöra

vid våra folk- och småskolor.

Så länge småskoleseminarierna behålla sin natur av kommunala eller enskilda

institutioner, torde en blivande överstyrelses befattning med clessa läroanstalter ej

kunna i alla avseenden bliva av lika ingående beskaffenhet som beträffande folkskoleseminarierna.

Den inspektion, som överstyrelsen i varje fäll måste utöva över ifrågavarande

anstalter, bör dock bliva av samma omedelbara beskaffenhet som i fråga om

folkskoleseminarierna. Att småskoleseminarierna, som under senare år såväl i fråga om

lärokursens omfattning som i fråga om undervisningens yttre hjälpmedel varit stadda i

rask utveckling, skola med hänsyn till sin betydelsefulla uppgift inom skolväsendet i

särskild grad påkalla en central skolstyrelses uppmärksamhet och omsorg synes uppenbart.

På detta område föreligga betydelsefulla uppgifter, vilka eu blivande överstyrelse

snarast möjligt bör söka bringa till lösning. Sålunda krävas förändringar i den kungl.

stadgan deri 28 maj 1897 bland annat i den riktning, att bestämda inträdesfor dringar

bliva fastställda och fordringarna ifråga om de vid avgångsprövningen erforderliga kunskaperna

bliva skärpta. Visserligen måste erkännas, att i undervisningen vid småskoleseminarierna

på senare tiden stora framsteg redan blivit gjorda, men dock är även

för dessa läroanstalter eu tidsenlig normerande undervisningsplan i hög grad av behovet

påkallad. Till överstyrelsens befattning med ifrågavarande läroanstalter torde vidare

höra höra att förordna och entlediga inspektor, att förordna censorer vid avgångsprövningen

samt att förbereda frågor angående anslagsäskanden hos Riksdagen. Genom

insända uppgifter och årsredogörelser bör överstyrelsen jämväl äga möjlighet att följa

deras verksamhet.

En viss särställning intaga det lapska småskoleseminariet i Murjek och det

så kallade finska småskoleseminariet i Haparanda, betingad av dessa seminariers

karaktär av statsinstitutioner. För det förra äro närmare bestämmelser givna i

nådigt brev den 21 maj 1875. I betraktande'' av vad kommittén anfört beträffande

det lapska folkskoleväsendet, har kommittén ej ansett sig höra föreslå

några förändringar i nu rådande förhållanden i annan mån, än att seminariet

må underkastas inspektion från den centrala ledningens sida. För seminariet i Haparanda

åter äro närmare bestämmelser givna i nådigt brev den 19 april 1875, enligt

vilket detsamma i rätt stor utsträckning lyder under vederbörande domkapitel. I an
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

slutning till vad kommittén beträffande det så kallade finska skolväsendet föreslagit,

bar kommittén funnit, att i fråga om sistnämnda läroanstalts ställning i administrativt

avseende böra i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som kommittén i sagda avseende

föreslagit beträffande folkskoleseminarierna i riket.

Mot vad kommittén sålunda anfört har i en punkt erinran gjorts av

domkapitlet i Luleå, som i avgivet utlåtande yttrar:

Med stor tillfredsställelse antecknar domkapitlet, att även småskoleseminarierna

inom riket föreslagits att komma under överstyrelsens ledning och därmed i åtnjutande

av den befruktande inverkan och effektiva inspektion, som dessa hitintills så fristående

men ytterst viktiga utbildningsanstalter länge tarvat. Kommittén har även hemställt,

att det finska småskoleseminariet i Haparanda skall läggas under överstyrelsen, men

från dennas ledning undantagit det lapska statsseminariet i Murjek. Enligt domkapitlets

mening påkalla inga nämnvärda skäl ett sådant undantagande, på grund varav

och då överstyrelsens ledning kan skänka seminariet stora fördelar i rent pedagogiskt

hänseende, domkapitlet för sin del vill föreslå, att också sistberörda seminarium får

samordnas med de övriga.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län och i Östergötlands

län anse däremot, att i fråga om småskoleseminarierna något behov av

centralisation ej förefinnes, varemot seminarierna fortfarande böra vara

underkastade kontroll och inspektion.

Stockholms stads konsistorium finner frågan outredd.

På grund av vad domkapitlet i Luleå anfört synes mig det lapska

statsseminariet i Murjek böra i samma utsträckning som statens övriga

seminarier läggas under en blivande överstyrelses ledning. I övrigt

ansluter jag mig till kommitténs förslag.

3. Fortbildningskurser.

Till åtgärder för folkskollärarkårens utbildning höra även vissa för

densammas fortbildning avsedda, dels av kommuner och enskilda, dels

medelst statsbidrag understödda kurser, som hållas i olika delar av landet.

Om dessa kurser yttrar kommittén:

Den fortbildning, folkskollärarna äro i behov av, är av flera slag. Synnerligen

aktuell är för närvarande en fortbildning i rent praktisk riktning, betingad av de pågående

strävandena efter en mera praktisk läggning av undervisningen i folkskolor och

fortsättningsskolor; till denna fortbildning höra slöjdkurser, jordbrukskurser, trädgårdskurser,

hembygdskurser och dylikt. Andra fortbildningskurser äro kurser i olika teoretiska

skolämnen, nykterhetsundervisningskurser, kurser i teckning, i gymnastik och

lek m. fl. Till frågan om folkskollärarnas fortbildning kunna ock hänföras den tidigare

berörda frågan angående resestipendier för folkskollärare och småskollärare samt likaledes

frågan om dylika stipendier för lärare vid högre folkskolor.

Vikten av hithörande frågor har på mångfaldiga ställen framhållits och torde ej

här än ytterligare behöva betonas. Det är utan tvivel ett statsintresse av stor betydelse,

Myndighe
terna.

Departe
mentschefen.

Kommittén.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Myndighe
terna.

Departementschefen.

Stiftelsen å

Näs.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

varom när är fråga, vilket framgår därav, att hithörande spörsmål, närmast ovanberörda

curser, mer och mer vunnit statsmakternas beaktande. Årligen utgå av statsmedel

anslag till kurser med ovan angivna syftemål. Det är givet, att staten måste fordra

en viss tiUsvn over ledningen av dessa kurser, och det torde få anses lika givet, att

den centrala ledning, som har sig anförtrodd folk- och sm åskollärarnas utbildning och

som sålunda ej kan hållas utanför hithörande frågor, bör ej blott äga tillfälle att genom

en stödjande verksamhet bär göra sin sakkunskap och sin erfarenhet gällande utan

aven hava till uppgift att tillvarataga de statsintressen, som föreligga med avseende på

organisationen av hithörande frågor.

Framför allt är det fortsättningsskolans ombildning i enlighet med de synpunkter,

vilka kommittén förut angivit, som gör frågan om folkskollärarnas fortbildning till en

fråga av stor betydelse och kommer att giva en blivande skolöverstyrelse maktpåliggande

uppgiiter för denna frågas ändamålsenliga lösning.

De i ärendet hörda vederbörande hava i denna punkt icke framställt

någon anmärkning.

Jag ansluter mig till kommitténs uttalande.

I detta sammanhang anser jag mig höra beröra den under namn av

August Abrahamsons stiftelse å fjäs befintliga läroanstalten. Angående

denna yttrar kommittén:

. A:is läroanstalt, som från början varit eu privat institution, har genom testamente

^ ö''/enämnacl svenska staten. Anstalten har till ändamål att genom fortsatt

utbildning av lärare och lärarinnor, som redan ägnat sig åt undervisning, verka för

uppfostran i allmänhet och särskilt för användandet därvid av den pedagogiska slöjden.

laroanslalt tillhör staten och är avsedd för lärarpersonalens fortsatta

utbildning, bär tanke uppstått, huruvida icke densamma på ett eller annat sätt borde

bringas i samband med flen föreslagna överstyrelsen. Såsom 1912 års Riksdag i skrivelse

angående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel anfört,

lärer staten genom övertagande av den Abrahamsonska stiftelsen å Näs få anses hava

lkfa/tt sig förpliktelsen att upprätthålla och utveckla densamma i överensstämmelse

men aess ändamål. Nu bär emellertid i en av kanslirådet P. E. Lindström gjord utredning

angående sagda stiftelse påvisats, hurusom en revision av stiftelsens reglemente

torde befinnas av behovet påkallad. I betraktande härav anser kommittén, att avgörandet

av frågan om stiftelsens ställning till överstyrelsen hör tills vidare anstå och

företagas i samband med frågan om revision av stiftelsens reglemente.

I likhet med kommittén och på de av kommittén anförda skälen finner

jag lämpligt, att avgörandet av frågan om stiftelsens ställning till skolöverstyrelsen

tills vidare anstår.

10, Skolöverstyrelsen och folkbildningsrörelsen

i allmänhet.

Till övriga anordningar för allmän folkbildning höra de olika grenarna

av det statsunderstödda bildningsarbetet bland den vuxna ungdomen, nämligen

folkhögskolan, föreläsnings- och biblioteksverksamheten samt anordningar

för idrott och fysisk utbildning i allmänhet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

När jag nu går att redogöra för huru de nu nämnda anordningarna

för allmän folkbildning synas mig böra föras in under den ifrågasatta

skolöverstyrelsen, skall jag först erinra om vad som i fråga om ledningen

av sagda, anordningar samt deras främjande i övrigt hittills blivit åtgjort

från statens sida.

Vad då först angår folkhögskolorna utövas från och med år 1913 uppsikten

över dessa av en särskild folkhögskoleinspektör. I samband med

den höjning av statsunderstöden åt folkhögskolor, som 1912 års Riksdag på

Kungl. Maj:ts framställning beviljade, biföll Riksdagen Kungl. Maj:ts förslag

om arvode åt en av Kungl. Maj:t för viss tid tillsatt inspektör över samtliga

statsunderstödda folkhögskolor i riket. 1 enlighet med den för folkhögskoleinspektören

av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen av den 23 september

1912 skall det huvudsakligen åligga ifrågavarande befattningshavare

att med uppmärksamhet följa de statsunderstödda folkhögskolornas verksamhet,

att övervaka efterlevnaden av för dem gällande bestämmelser samt

att genom upplysningar och råd kraftigt understödja skolstyrelser, föreståndare

och lärare i deras arbete. Flan skall genom personliga besök

skaffa sig ingående kännedom om skolornas lärarkrafter, undervisningsplan,

undervisningssätt och arbetsordning, taga kännedom om deras ekonomiska

förhållanden samt, där så finnes nödigt, söka verka för förbättrande av

desamma. Finner inspektören missförhållanden råda vid en skola, skall

han, därest trots anmodan rättelse ej vidtages, härom göra anmälan till

chefen för ecklesiastikdepartementet. Inspektören bör vidare verka för att

skolorna erhålla väl utbildade och för sitt kall lämpade lärarkrafter samt

avgiva yttrande vid tillsättande och entledigande av föreståndare eller annan

ordinarie lärare. Han har att granska och avgiva yttrande över till Kungl.

Maj:t ingivna ansökningar om understöd till folkhögskolorna och till stipendier

åt elever samt dessutom att uppgöra förslag till fördelningen av

understöd för utbildning av lärare och lärarinnor vid folkhögskolor, inspektören

skall slutligen dels årligen avgiva berättelse om sin verksamhet dels

ock vart femte år avgiva en utförligare redogörelse för inspektionsverksamheten

och för folkhögskoleväsendets utveckling.

Vad föreläsning sverksamheten angår blev genom beslut av 1911 års

Riksdag en konsulent anställd i ecklesiastikdepartementet såsom särskild

föredragande i hithörande ärenden. De uppgifter, som enligt Kungl. Maj:ts

i ärendet till samma års Riksdag avlåtna proposition (nr 218) skulle tillkomma

denne, voro: att granska ansökningar om statsbidrag till föreläsningsanstalter

och därvid särskilt tillse, att verksamheten vid de olika anstalterna

verkligen tjänade det syfte, för vilket den var avsedd, att följa centralbyråernas

och föreläsningsanstalternas verksamhet genom bland annat minst

en konferens årligen med ombud för centralbyråerna, att ingripa, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

rättelse syntes erforderlig, att stå till tjänst med råd och upplysningar i

hithörande ärenden samt att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer

och föreläsningsanstalter inkommande statistiska uppgifterna. Vad

hans tjänstgöring beträffar, skulle han under sex veckor, högst två månader

av året vara till hands inom departementet, nämligen från den dag, då

ansökningar om statsbidrag skulle vara inlämnade, och tilldess han hunnit

granska nämnda ansökningar och angående desamma lämnat utlåtande till

departementschefen. Under den övriga delen av året kunde han ordna

sitt arbete mera fritt; han borde dock vara tillgänglig för att på anmodan

lämna råd och upplysningar eller mottaga anmärkningar rörande föreläsningsrörelsen

samt sålunda vara skyldig att dels besvara hithörande skrivelser,

dels vara att personligen träffa, exempelvis under en timme två

dagar i veckan. Därjämte borde han — där han fått kännedom om missförhållanden

— ingripa och skriftligen söka åvägabringa rättelser eller, där

så erfordrades, själv besöka en föreläsningsanstalt för att genom sammanträden

med dess inspektor och styrelse söka åstadkomma ändringar och

förbättringar i densammas verksamhet.

För ärenden rörande folkbibliotek och därmed sammanhörande frågor

hava genom beslut av 1912 års Riksdag i ecklesiastikdepartementet anställts

två konsulenter. Den verksamhet, som enligt Kungl. Maj:ts proposition

(nr 179) till samma års Riksdag angående understödjande av folkbiblioteksväsendet

skulle tillkomma dessa tjänstemän, skulle huvudsakligen omfatta

granskning av inkommande ansökningar om statsbidrag till bibliotek, bokförmedlingsanstalter

m. in. ävensom dessa ärendens föredragning för departementschefen.

Konsulenterna skulle dessutom tillhandagå kommuner, skolor

och enskilda med råd och upplysningar rörande biblioteksverksamheten,

ingripa, där rättelse syntes erforderlig, utgiva och tillställa vederbörande

bibliotek normalkataloger över böcker, vilka kunde erhållas som statsbidrag,

anordna och leda kurser för utbildande av biblioteksföreståndare samt sammanföra

och bearbeta från bibliotek och förinedlingsanstalter inkommande

statistiska och andra uppgifter av intresse för biblioteksväsendet. De båda

konsulenterna skulle icke hava alldeles samma tjänsteställning, i det att

den ene av dem, som skulle benämnas förste bibliotekskonsulent, skulle

hava ledningen av arbetet och vara den i sista hand bestämmande och

ansvarige i de frågor, vilka skulle av konsulenterna avgöras.

Vad slutligen beträffar de åtgärder för allmän fysisk utbildning, varom

i detta sammanhang är fråga, har kommittén för avgivande av förslag

angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet i sitt den 7 mars

1912 avgivna betänkande uttalat sig om höjandet av det allmänna intresset

för hithörande frågor och om nödvändigheten av att tillgodose de krav,

som här förefinnas och alltjämt framväxa. Sagda kommitté har därvid

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 111

bland annat påpekat vikten av att folkskollärarna i sin utbildning erhålla

insikt i och intresse för den fysiska uppfostran, på det att de måtte

kunna, var och en i sin ort, ej blott meddela folkskolebarnen lämplig

fysisk uppfostran utan även verka för anordnande av riktigt bedrivna

kroppsövningar för ortens ungdom i allmänhet. Ännu tydligare framträder

nämnda kommittés syfte att giva största möjliga omfattning åt strävandena

att höja den fysiska uppfostran i dess förslag att gorå folkhögskolorna till

medelpunkter för dessa strävanden. Folkhögskolorna, säger kommittén,

skulle kunna ej blott hos sina elever grundlägga ett starkt och stadigvarande

intresse för kroppsövningar och personlig hygien utan även sprida

och vidmakthålla detta intresse i vida kretsar. Fn fackbildad och intresserad

folkhögskollärare, som hade gymnastiken till sin huvuduppgift, skulle,

fortsätter kommittén, kunna verka mycket gott. om han ville ägna sig åt

att leda det på landsbygden alltmer vaknande idrottsintresset in på sunda

banor. Detta skulle kunna ske bland annat genom att vid folkhögskolorna

anordna kurser för utbildning av ledare i gymnastik och idrott för de föreningar,

vilka en sådan lärare förmådde väcka till liv i skolans omnejd.

Kommittén anför beträffande nu omnämnda frågor:

Det ligger i öppen dag, att nu berörda olika grenar av det statsunderstödda bildningsarbetet

äro med varandra nära samhörande. Först och främst förefinnes mellan

föreläsnings- och biblioteksverksamheten ett starkt samband. Fn samverkan mellan

dessa båda verksamhetsgrenar är också av den största betydelse, då de båda tjäna

samma syfte. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 21

april 1911 angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar yttrade dåvarande

departementschefen, att det enligt hans mening skulle bliva en av föreläsningskonsulentens

icke minst viktiga uppgifter att, sedan den inom ecklesiastikdepartementet pågående

utredningen i folkbiblioteksfrågan avslutats och förslag i anledning därav utarbetats,

bidraga till ett närmande mellan föreläsnings- och biblioteksverksamheten,

som redan nu framstode såsom bästa grundvalen för ett verkligt framgångsrikt arbete

på den fria folkbildningens fält. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 12 april 1912 angående understödjande av folkbiblioteksväsendet uttalade

nuvarande departementschefen sin anslutning till nu angivna uttalande och framhöll

bland annat, att förpliktelserna att i förevarande hänseende verka för ett närmande

måste i samma grad åligga folkbiblioteksverksamhetens målsmän, i första hand de

föreslagna bibliotekskonsulenterna. Enligt vad departementschefen erfarit, hade under

år 191.2 på flera håll lovvärda ansträngningar försports att ställa föreläsningarna

i förbindelse med folkbiblioteken. Som synes av ovannämnda uttalanden, förutsattes

ett rätt intimt samarbete mellan dessa båda verksamhetsgrupper, och att detta

samarbete ej skulle inskränka sig till arbetet ute i landet utan framför allt skulle

äga rum i den centrala ledningen synes likaledes ostridigt. Att åter såväl föreläsnings-

som biblioteksverksamheten på det närmaste sammanhänger med det arbetsområde,

folkhögskolan förelagt sig, torde framgå av den egenskap, folkhögskolorna hava

som medelpunkter för spridande inom de bredare folklagren av kunskaper och själsodling

samt av intresse för självstudier. Slutligen förefinnes ett mycket nära samband

mellan släktets sunda kroppsliga utveckling samt dess utveckling i andligt hänseende.

Kommittén.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

Av detta samband följer, att de två stora grenarna av det allmänna folkbildningsarbetet,

den andliga och kroppsliga, måste i många avseenden träda i intim beröring med

varandra.

Förefinnes det sålunda en stark inre samhörighet mellan alla de olika grenarna av

folkbildningsarbetet, så att dessa i viss mån sammansluta sig till en helhet, stå å

andra sidan alla dessa grenar i nära samband med det allmänna folkundervisningsväsendet,

De hava alla ett och samma mål, vårt folks höjande i intellektuellt, moraliskt

och fysiskt avseende, och för detta måls uppnående arbeta de i de flesta fall med likartade

medel. Det samband, som sålunda är till finnandes, har funnit uttryck delvis i

gällande skolförfattningar men framför allt i det praktiska livets anordningar. I gällande

folkskolestadga (§ 11) omnämnes såsom en skolrådets uppgift att befrämja inrättandet

och begagnandet av socken- och skolbibliotek samt tillse, att lämpliga böcker

där till anskaffas. Här framträder biblioteksverksamheten närmast i skolundervisningens

men även i den fortsatta utbildningens tjänst. I gällande instruktion för folkskoleinspektörerna

stadgas bland annat, att inspektören skall inspektera ej blott skolbibliotek

utan även med statsbidrag understödda församlings-, kommun- och föreningsbibliotek,

och motsvarande uppgift tillkommer honom efter de på ifrågavarande område vidtagna

förändringar. Särskilt beaktansvärt i detta avseende är emellertid, att folkskolans lärare

ofta i sina orter äro de närmaste målsmännen för hela denna folkbildningsverksamhet,

varom nu är fråga.

Med nu påpekade förhållanden för ögonen har kommittén funnit sig böra föreslå,

att de till den allmänna folkbildningen hörande ärenden borde äga hemortsrätt i en

blivande överstyrelse, och fördenskull hemställt, att de fyra i det föregående omnämnda

funktionärerna, nämligen folkhögskoleinspektören, föreläsningskonsulenten och de två

bibliotekskonsulenterna, skulle överflyttas till skolöverstyrelsen och där erhålla samma

arbetsuppgifter, som enligt statsmakternas beslut för närvarande tillkomma dem. För

en sådan anordning, menar kommittén, finnes intet hinder, och å andra sidan skulle

genom densamma avsevärda fördelar stå att vinna. Genom att fästas vid överstyrelsen

skulle nämligen ifrågavarande funktionärer till gagn för sin verksamhet få tillfälle till

samarbete med personer, som ägde förtrogenhet med olika sidor av undervisnings- och

folkbildningsarbetet. Därjämte skulle från de speciella synpunkter, som företräddes av

de ifrågavarande målsmännen för olika grenar av folkbildningsarbetet, ett säkerligen

välgörande inflytande tillföras behandlingen inom överstyrelsen av allmänna pedagogiska

frågor.

Vad särskilt angår ledningen av arbetet för fysisk uppfostran yttrar

kommittén:

Kommitténs för omorganisation av gymnastiska centralinstitutet uttalanden och

förslag utgöra ett bevis bland andra på det under senare år allt starkare framträdande

intresset för främjandet av vårt folks kroppsliga sundhet, och styrka genom

de medel, som gymnastiken, leken och idrotten härför erbjuda, ett intresse,

som även tagit sig praktiska uttryck i en stor mängd över hela landet spridda

idrottsföreningar. I själva verket står man här inför en redan betydande rörelse, som

av allt att döma skall. komma att antaga än större omfattning. Det synes då ock

uppenbart, att staten ej kan underlåta att i vidsträcktare mån, än vad redan skett,

ägna densamma sin uppmärksamhet och, i den utsträckning så visar sig erforderligt,

understödja den, på samma sätt som den förut gjort i fråga om motsvarande rörelser

på den intellektuella uppfostrans område. Den förutnämnda kommitténs förslag innebär

också helt visst en riktig uppfattning av det behov, som i detta avseende föreligger.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

Om man således här står inför ett statsintresse och om, måhända ej utan skäl,

den farhågan uttalats, att den ifrågavarande rörelsen, åt sig själv lämnad, kunde komma

att urarta, är dock väl att ihågkomma, att densamma mindre än någon annan tål att

bindas i eu officiell administrations former och mer än någon annan är i behov av

frihet, därest den skall utöva det både moraliskt och fysiskt hälsosamma inflytande,

varav den är mäktig.

Med det nära samband, som förefinnes mellan de båda sidorna av uppfostran,

den andliga och den kroppsliga, ligger det i förhållandenas natur, att den stödjande

och varsamt ledande verksamhet, som staten på nu ifrågavarande område har att utöva,

närmast bör anförtros åt en blivande överstyrelse för folkundervisningsväsendet,

detta så mycket mera som denna överstyrelse skulle hava sig anförtrodda omvårdnaden

-och ledningen av den fysiska uppfostran inom de olika läroanstalter, som skulle tillhöra

dess verksamhetsområde. Men klart är, att överstyrelsen såväl för att i sistnämnda

hänseende kunna fylla sin uppgift som för att kunna på rätt sätt behandla de spörsmål,

vilka tillhöra det här föreliggande området av fysisk uppfostran, måste äga särskild

sakkunskap till sitt förfogande.

Rörande ifrågavarande ämne förekomma i de av vederbörande myndigheter

avgivna utlåtanden endast ett par enstaka anmärkningar. Domkapitlet

i Visby anser för sin del olämpligt, att konsulenterna för folkbiblioteks-

och föreläsningsärenden skulle ställas i beroende av skolöverstyrelsen.

Stockholms stads konsistorium uttalar, att kommittén ej klargjort överstyrelsens

befogenhet gentemot de olika delarna av folkbildningsarbetet.

För egen del finner jag den ståndpunkt, kommittén i denna fråga intagit,

vara den riktiga. Det nu pågående allmänna folkbildningsarbetet bland de

vuxna måste på grund av sin natur förgrena sig på flera olika områden. Men

■samtliga dessa områden besitta en inre släktskap och förete även till det

yttre likheter, vilka nära förbinda de olika områdena med varandra. Dessa

kräva därför även i sin förvaltning en sammanhållande ledning. Saknas

en dylik ledning, kan först och främst på de olika områdena lätteligen ett

parallellarbete uppkomma, som kräver onödig tid och kraft och föranleder

■onödiga ekonomiska uppoffringar. Bristen på sammanhållning kan även

komma att medföra, att verksamheten inom de olika grenarna, åt sig själv

lämnad, möjligen antager en ensidig, för folkbildningen i det hela mindre

gynnsam riktning. Därtill kommer vidare, att den närvarande folkbildningsrörelsen

icke utan men för sig själv och för den allmänna folkundervisningen

kan alltför mycket isoleras från denna senare. Den allmänna

folkbildningen har sina rötter i folkundervisningsarbetet såväl historiskt

som på grund av ett både inre och yttre samband. Särskilt på de punkter,

där de båda verksamheterna närmast beröra varandra, kräves överblick och

planmässighet. Önskvärdheten av samarbete under ordnade och bestämda

former mellan målsmännen för den allmänna folkbildningsrörelsen och den

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 15

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

114 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

allmänna folkundervisningen synes mig därför till den grad ligga i själva

sakens natur, att upprättandet av en central ledning för den senare måste

medföra, att till samma ledning även förlägges överinseendet över och omvårdnaden

om den förra. Kommer nu, såsom jag ämnar förorda, den centrala

ledningen av folkundervisningsväsendet att sammanslutas med ledningen av

den högre skolundervisningen, skapas därigenom ytterligare förutsättningar

för ett samarbete, som utan tvivel måste bliva av synnerligen välgörande

inflytande såväl för folkbildningsrörelsen som för den högre och den

''lägre skolundervisningen. Ledningen av det allmänna folkbildningsarbete,

som nu är i fråga, är för närvarande förlagd till ecklesiastikdepartementet,

vid vilket även vederbörande folkhögskoleinspektör samt

föreläsnings- och bibliotekskonsulenter äro som tjänstemän fästa. Arbetsanordningen

inom departementet samt den där så gott som ständigt rådande

trängseln av löpande ärenden med därav föranledd brådska äro emellertid

i vissa avseenden mindre gynnsamma för åstadkommande av ett sådant

samarbete, som jag nu antytt. En förläggning av ledningen till en blivande

överstyrelse har därför alla skäl för sig. Lägges den dit, komma överstyrelsens

ledamöter att bliva i tillfälle att under sina inspektionsresor på

skilda orter i landet taga kännedom om beskaffenheten av det där pågående

allmänna folkbildningsarbetet. Den samlade och överblickande erfarenhet,

som inom överstyrelsen kommer att finnas, skall då givetvis utgöra det

bästa underlaget för förslag om förbättringar, vilka här såväl som på andra

en stark utveckling underkastade områden äro av nöden. Då jag sålunda

förordar en centralisation, vill jag dock göra till mitt eget ett ovan återgivet

yttrande av kommittén, vilket visserligen närmast avser den fysiska sidan av

folkbildningsarbetet men som enligt min mening i vidsträckt mån äger tilllämplighet

på detta arbete i dess helhet. Kommittén säger om ifrågavarande

verksamhet, »att den mindre än någon annan tål att bindas i en officiell

administrations former och mer än någon annan är i behov av frihet,

därest den skall utöva det både moraliskt och fysiskt hälsosamma inflytande,

varav den är mäktig». Denna synpunkt måste efter min mening

bliva bestämmande för handhavandet inom skolöverstyrelsen av nu avhandlade

angelägenhet.

O o

11. Skolöverstyrelsens förhållande till kristendomsundervisning

och kyrka.

Folkundervisningskommittén har i ett särskilt kapitel av sitt betänkande

behandlat den särdeles betydelsefulla frågan om kristendomsundervisningen

i folkskolan. Kommittén yttrar därom:

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

Kommittén tiar, såsom på upprepade ställen i dess betänkande framhållits,

tänkt sig såsom en av den blivande skolöverstyrelsens viktigaste uppgifter att hava

uppsikt över undervisningen vid de överstyrelsen underlydande läroanstalterna. Kommittén

har därvid avsett samtliga de i dessa läroanstalter förekommande kunskapsoch

övningsämnena. Såväl på grund av det enhetliga mål, som undervisningen vid en

och samma läroanstalt måste äga, som ock med hänsyn till det inbördes förhållande,

i vilket de olika läroämnena stå till varandra, är det otänkbart, att den centrala ledningen

skulle kunna ställas utanför någon del eller gren av den undervisning, som vid

de underlydande anstalterna bedrives. Kommittén har därför icke ansett sig beträffande

ämnet kristendomskunskap kunna föreslå någon i nämnda avseende avvikande ställning.

Erfarenheter från andra länder giva också otvetydigt vid handen, att varje försök att

giva detta ämne en särställning vare sig i fråga om uppsikten över undervisningen eller

i fråga om denna undervisnings överlämnande åt lärarkrafter, vilka stå mer eller mindre

främmande för skolans övriga arbete och de allmänna undervisningssynpunkter, som

därvid göra sig gällande, i främsta rummet länder ämnet självt till men. Skall kristendomsämnet

verkligen kunna komma att vid skolarbetet uppskattas och handhavas på

ett sätt, som motsvarar dess enastående betydelse för de ungas fostran, måste det med

nödvändighet få ingå som ett levande och organiskt moment i undervisningen över

huvud.

Härmed skall emellertid icke vara sagt, att undervisningen i kristendomskunskap

icke i vissa avseenden kan komma att påkalla åtgärder, vilka icke behöva ifrågasättas

beträffande övriga ämnen. Detta betingas i främsta rummet av skolans förhållande till

kyrkan och den omvårdnad om kristendomsundervisningen, som åligger denna senare,

liksom ock av ämnets egen natur och den ställning, ämnet måste intaga på grund därav,

att det på ett helt annat sätt än andra läroämnen berör det personliga livet och därmed

sammanhängande frågor.

För tillvaratagande av de intressen, som kyrkan har att i fråga om ungdomens

religiöst-sedliga fostran bevaka, förefinnas för närvarande vid ledningen och förvaltningen

av vårt skolväsen vissa hävdvunna anordningar. Sålunda är pastor självskriven

ordförande i skolråd, och i fölkskolestyrelse i stad skall vederbörande prästerskap

vara representerat. I dessa avseenden har kommittén icke haft anledning

att föreslå någon ändring. I fråga om den tillsyn över kristendomsundervisningen,

som enligt § 63 av folkskolestadgan tillkommer prästerskapet, ifrågasätter kommittén

ej heller någon ändring. Den biskoparna enligt kyrkolagen kap. 24 8

tillkommande uppsikten över stiftens skolor beröres över huvud icke av kommitténs

förslag. Vad angår kurser och läroplan för ämnet kristendomskunskap förutsätter

kommittén, att Kungl. Magt kommer att vid utfärdande av mera allmänna bestämmelser

i vissa frågor, särskilt beträffande normalplan, på hittills övligt sätt inhämta yttranden.

Vad åter beträffar de speciella läroplaner, som på grundval av gällande normalplan

uppgöras för de särskilda skoldistrikten, har kommittén, såsom här ovan närmare

utförts, tänkt sig, att dessa i sin helhet, alltså även beträffande ämnet kristendomskunskap,

skulle, efter folkskoleinspektörens yttrande, granskas av vederbörande

domkapitel och därefter med domkapitlets utlåtande insändas till överstyrelsen för att

av denna prövas och fastställas. Till frågan, huruvida överstyrelsen vid förevarande

prövning bör beredas tillfälle att inhämta yttrande från särskilda sakkunniga, återkommer

kommittén här nedan.

Vad slutligen beträffar läroböcker i kristendomskunskap har kommittén icke haft

anledning att föreslå ändring i sättet för antagande av lärobok, motsvarande den nuvarande

av Kungl. Maj:t fastställda »utvecklingen av Luthers lilla katekes». I fråga

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 204.

om antagande åter av övriga läroböcker i kristendomskunskap, som kunna förekomma

till användning i folkskolan och dess överbyggnader, bär kommittén tänkt sig, för tillgodoseende

så allsidigt som möjligt av de intressen, som härvid kunna förefinnas, en

anordning motsvarande den, som för närvarande tillämpas beträffande läroböcker i detta

ämne vid de allmänna läroverken och som där visat sig ändamålsenlig. Närmare bestämmelser

härom innefattas i kungl. kungörelse!! den 6 juli 1907 angående bestämmandet

av läroböcker i kristendom vid de allmänna läroverken. I sagda kungörelse

stadgas i fråga om införande av sådan lärobok i kristendom, som ej förut är vid annat

allmänt läroverk antagen eller som utgör väsentligen förändrad upplaga av förut använd

lärobok, att då förslag om. sådan lärobok göres hos läroverksöverstyrelsen, överstyrelsen

skalf innan den lättar beslut i ärendet, över förslaget inhämta yttrande av en sakkunnig

nämnd, bestående av eu biskop, två teologie professorer samt två kristendomslärare

vid allmänt läroverk, nämligen eu lektor och eu adjunkt, samtliga utsedda, på

sätt i kungörelsen angives, av sina respektive korporationer eller kårer. Godkänner

nämndens flertal förslaget, möter ej hinder för överstyrelsen att medgiva den föreslagna

boken till användning. Finner däremot överstyrelsen sig böra medgiva användning^?

lärobok, vars antagande flertalet av de sakkunniga avstyrkt, skall ärendet underställas

Kungl. Maj:t.

I överensstämmelse med denna anordning har kommittén tänkt sig, att vid antagande

av lärobok i kristendomskunskap meddelande om det av vederbörande lokala

skolstyrelser fattade beslutet skall insändas till vederbörande domkapitel, som genom

skolöverstyrelsens försorg bör hållas i kännedom om de vid landets allmänna skolor

redan i bruk varande läroböckerna i kristendomskunskap. Finner domkapitlet, att den

föreslagna läroboken ej förut använts eller att den utgör väsentligen förändrad upplagaav

förut använd lärobok, skall domkapitlet med eget och vederbörande inspektörs yttrande

översända förslaget till överstyrelsen, som har att därmed förfara i full överensstämmelse

med vad som enligt ovanberörda kungörelse gäller i fråga om läroböcker i

kristendomskunskap vid de allmänna läroverken. Kommittén föreställer sig, att samma

nämnd, som fungerar i fråga om sistnämnda läroböcker, även bör kunna få i uppdrag

att pröva läroböcker avsedda till bruk vid folkskoleundervisningen. För tillgodoseende

av de särskilda undervisningsintressen, som härvid tillkomma, synes nämnden dock böra

erhålla _ en mot den vidgade uppgiften svarande mera allsidig sammansättning. Med

hänvisning till den sammansättning, som givits åt den av Kungl. Maj:t år 1911 tillsatta

nämnden för granskning av förslag till läroböcker i den kristna tros- och sedeläran*),

och med erinran därom, att kommittén i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna

föreslagit, att vid införandet av ny lärobok i kristendomskunskap vid dessa

läroanstalter ett liknande tillvägagångssätt borde komma till användning som det i

fråga om de allmänna läroverken bestämda, vill kommittén framkasta den tanken, att

nu ifrågavarande nämnd, därest densamma skulle komma att avses ej blott för de allmänna

läroverken utan även för seminarier och folkskolor samt folkskolornas överbyggnader,

lämpligen bordo bestå, förutom av biskopen och de tvä teologie professorerna,

av en lektor i kristendom vid allmänt läroverk, en adjunkt i kristendom vid

allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, en kyrkoherde och eu vid folkskola eller

någon av folkskolans överbyggnader anställd lärare, till vars lärarverksamhet hörde

undervisning i kristendomskunskap. De sistnämnda båda ledamöterna torde med hänsyn

till motsvarande korporationers stora numerär knappast kunna väljas av dessa utan

„ *) penna nämnd består för närvarande av en biskop som ordförande, en teologie professor, en f. d.

byråchef i ecklesiastikdepartementet, en kyrkoherde, en adjunkt i kristendom vid allmänt läroverk och en

överlärare vid folkskola.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

böra utses av Kungl. Maj:t, som även torde böra för varje gång bestämma, huruvida

den adjunkt i kristendom, vilken skulle vara ledamot av nämnden, bör utses av läroverkens

eller av seminariernas kristendomslärare.

Innan kommittén lämnar frågan om läroböckerna, anser sig kommittén böra erinra

om, hurusom det nu föreslagna tillvägagångssättet icke kommer att i något avseende

rubba skolrådens befogenhet att till bruk vid kristendomsundervisningen antaga vilken

som helst av de talrika redan i användning varande läroböckerna, såvida läroboken ej

i den föreliggande upplagan undergått eu så väsentlig förändring, att den närmar sig

karaktären av en ny bok. Kommittén vill också framhålla, hurusom eu alldeles ny

lärobok, sedan den inom ett enda skoldistrikt godkänts till användning, i och med detsamma

är medgivenj inom samtliga övriga distrikt, vilkas skolstyrelser önska dess införande.

Oaktat det stora antalet läroanstalter, som komma att beröras av den föreslagna

anordningen, torde därför de fall, då den av kommittén föreslagna nämnden

skulle komma att tagas i anspråk, bliva jämförelsevis få.

Den nu berörda sakkunnignämnden torde icke blott beträffande läroböcker utan

även i andra frågor rörande kristendomsundervisningen kunna komma att med sin sakkunskap

stödja skolöverstyrelsen. Så synes överstyrelsen böra äga befogenhet att, när

så kan påkallas, inhämta nämndens yttrande angående, bland annat, läroplan och lärokurser

för ämnet kristendomskunskap vid folkskolorna, liksom det ock torde få anses

självfallet, att förslag till normalplansbestämmelser underställas nämndens prövning.

Enligt de bestämmelser, som gälla för den nu förefintliga sakkunnignämnden vid

de allmänna läroverken, kan nämndens yttrande inhämtas antingen på det sätt, att en

var av nämndens ledamöter för sig avgiver särskilt yttrande — en form, som beträffande

de allmänna läroverken hittills uteslutande kommit till användning — eller ock efter

nämndens sammankallande, vilket senare bestämmes av Kungl. Maj:t efter förslag av

överstyrelsen, eller ock, när minst tre av de sakkunniga sig därom förenat. Kommittén

anser, att enahanda bestämmelser böra givas rörande nämndens uppgifter i fråga om

folkundervisningen. Det synes kommittén också lämpligt, att därest från nämnden

själv skulle finnas anledning framföra önskemål eller förslag i ett eller annat avseende

beträffande kristendomsundervisningen, sådant må kunna ske i form av hänvändning

till överstyrelsen eller Kungl. Maj:t.

Liksom den hittillsvarande sakkunnignämnden för läroböcker vid de allmänna

läroverken visat sig kunna träda i ett gott samarbete med läroverksöverstyrelsen, på

samma gång flen på ett sätt, som icke, såvitt kommittén känner, givit anledning till

missnöje, tillvaratagit de intressen, för vilkas bevarande deri tillkommit, så föreställer

sig ock kommittén, att den motsvarande anordningen i fråga om kristendomsundervisningen

inom folkskolans område, som kommittén nu till sina grunddrag framställt, skulle

komma att lända till gemensam båtnad för folkskolans arbete och den allmänna religionsvården

i landet.

I ett senare sammanhang har kommittén berört frågan om kyrkans

ställning till skolan. Därom uttalar den sig på följande sätt:

Kommittén vill slutligen beröra frågan om det inflytande över skolundervisningen,

som enligt gällande lag och författning i allmänhet taget tillkommer prästerskapet och

kyrkans myndigheter. Hithörande bestämmelser återfinnas dels i folkskolestadgan, dels

i kyrkolagen. I § 63 av folkskolestadgan heter det: »Prästerskapet utöve en sorgfäl
lig

uppsikt i synnerhet över kristendomsundervisningen i distriktets skolor. Församlingens

lärare böra fördenskull, så ofta deras övriga ämbetsåligganden medgiva, besöka

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

distriktets skolor ock, om de därvid finna anledning till anmärkning med hänsyn till

förhållandena inom någon skola, sådant anmäla hos vederbörande skolråds ordförande

eller distriktets folkskoleinspektör.» Kyrkolagen har vissa föreskrifter om ungdomens

förhörande i katekesen och om prästernas skyldighet att beflita sig därom, att de unga

lära sig läsa i bok och förstå sin kristendoms stycken, samt om biskoparnas åliggande

att i sådant avseende öva tillsyn. Dessutom är att erinra om stadgandet i kyrkolagens

kap. 24 § 3: »Biskoparna skola ock hava uppsikt med gymnasier och skolor så ock

ungdomens upptuktelse efter skolordningen, uti vilken ingen må egenvilligt göra någon

ändring. De skola ock se på lektorer och skolmästare, med vad flit, åhåga och nytta

de sina ämbeten förrätta ...»

Med avseende på kommittéförslagets förhållande till dessa bestämmelser kan korteligen

sägas, att detta förslag ej avser att medföra ändring av bestämmelsen i § 63 av

folkskolestadgan samt att de ifrågavarande kyrkolagsstadgandena äro till sin giltighet

oberoende av de olika skolornas och läroanstalternas administrativa ställning och redan

av detta skäl ej beröras av kommitténs förslag.

Vad särskilt kristendomsundervisningen beträffar har kommittén i det föregående

hänvisat till förhållanden och anordningar, som synas böra giva även från kyrklig

synpunkt tillfredsställande trygghet för att denna undervisning ej ställes utanför

insiktsfull tillsyn. Såväl den angivna behandlingen av läroplanen som den föreslagna

utsträckningen av den nu till de allmänna läroverkens område begränsade läroboksnämndens

verksamhet komma jämte redan förhandenvarande förhållanden härvid i

betraktande.

feternä Domkapitlen och därjämte även folkskoleinspektörerna hava natur
ligtvis

ägnat hithörande frågor stor uppmärksamhet samt därvid dels

yttrat sig i allmänhet om betänkandets innehåll från rent kyrklig synpunkt,

dels granskat av kommittén framställda förslag i frågan.

Så hava, vad först de allmänna uttalandena angår, några domkapitel

uttalat sitt erkännande av kommitténs behandling av frågan om förhållandet

mellan kyrka och skola. Uppsala domkapitel säger sig synnerligen

uppskatta förslaget om folkundervisningens förhållande till kyrkan. Domkapitlet

i Luleå säger sig som kyrklig myndighet vilja obetingat erkänna

den hänsyn, kommittén tagit till kyrkans intressen i fråga om bestämmandet

av de läroböcker, genom vilka undervisning i kristendom skulle

meddelas barnen. Domkapitlet i Skara finner, att kommittén på ett sätt,

som är värt allt erkännande, uttalat sig om kyrkans plikt att vårda sig om

kristendomsundervisningen. Biskop Billing i Lunds domkapitel säger sig

från kyrklig synpunkt sett giva livligt erkännande åt kommitténs utlåtande.

Kommittén hade visat sig hava ett öppet öga för vikten av undervisning

och uppfostran i kristlig och kyrklig anda och hade tydligen

bemödat sig om att ledd härav framställa sina förslag. Huruvida dessas

utförande i praxis verkligen skulle leda till det mål, som kommittén

önskat uppnå, syntes biskopen däremot vara tvivel underkastat.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Stockholms stads konsistorium erkänner med glädje, att det föreliggande

förslaget fasthållit vid det enligt konsistoriets uppfattning nödvändiga

samarbetet med den kyrkliga folkuppfostrans gärning genom den

ställning, som stiftsstyrelserna alltfort skulle intaga i förhållande till särskilt

folkskolan.

Vidare hava folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift i gemensamt utlåtande

ävensom folkskoleinspektören i Karlstads stift J. Renvall uttalat

sin tillfredsställelse med kommitténs förslås:.

Om sålunda kommittéförslaget i denna punkt från en del håll i huvudsak

vunnit anslutning, uttalas emellertid i några utlåtanden farhågor

för att detsamma småningom skulle kunna leda till skilsmässa mellan stat

och kyrka. I denna riktning uttala sig domkapitlet i Kalmar samt folkskoleinspektörerna

A. R. Alvin i Linköpings stift, N. Larsson i Lunds

stift, K. Karlgren i Skara stift, S. Jacobson och G. Kellström i Visby

stift samt J. Sunneman i Luleå stift.

Aven Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län giver uttryck

för liknande farhågor.

Biskop Rodhe i Göteborgs domkapitel avstyrker i eu av honom avgiven

reservation förslaget om en överstyrelse under åberopande av att

om folkskolorna skulle verka till sannskyldigt gagn, det vore av huvudsaklig

vikt, att kyrkans inflytande på deras ledning, särskilt i fråga om

kristendomsundervisningen, ej bleve försvagat.

Domprosten Rexius i Göteborgs domkapitel, som likaledes i reservation

avstyrker förslaget i dess helhet, har som stöd för sitt avstyrkande

anfört, att oaktat all befogenhet, som förslaget tycktes inrymma åt de

kyrkliga myndigheterna i ärenden, som rörde folkundervisningen, det tydligt

nog framginge, att det kyrkliga inflytandet i de viktigaste hithörande

frågor skulle bliva illusoriskt, om en överstyrelse komme till stånd, och

att sambandet mellan kyrka och skola således bleve i dessa frågor faktiskt,

om ock ej ännu på papperet, upphävt.

Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen yttrar:

Från kyrkans sida vore det betänkligaste i hela förslaget det sätt, varpå frågan

om kyrkans ställning till kristendomsundervisningen i folkskolan lösts. Så länge kyrka

och skola i vårt land hörde tillsammans, måste kyrkan fasthålla kravet på verksamt

inflytande å kristendomsundervisningen i folkskolan. Kommittén hade själv erkänt

detta i sitt betänkande men ej format sitt förslag i enlighet med detta obestridliga

förhållande. Yarken den föreslagna granskningsnämnden eller den inspektion, som

medgivits kyrkan att. utöva, lämnade betryggande garantier för att vårt folks barn

skulle komma att bliva uppfostrade i våra fäders tro och lära, än mindre lämnades

sådan trygghet genom den sammansättning av överstyrelsen, som kommittén föreslagit,,

då några som helst kvalifikationer för dess ledamöter i den riktningen ej ens ifråga
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

satts. Centralstyrelsen kunde ej undertrycka deri bestämda farhågan, att förslaget

kunde leda till en sekularisering av folkskolan i vida större omfattning, än vad betänkandet

syntes giva vid handen.

Gå nu anförda utlåtanden i den riktningen, att de uttrycka en farhåga

för att förslaget skall medföra en skilsmässa mellan skola och kyrka,

hava å andra sidan ett par uttalanden gjorts, vari förslaget klandras just

emedan enligt detsamma en dylik skilsmässa ej skulle bliva genomförd.

Så i lektor Petrinis reservation till domkapitlets i Växjö beslut samt i en

reservation av herrar Ström och Wahl till det av överstyrelsen för Stockholms

stads folkskolor avgivna yttrandet.

Särskilt i fråga om sättet för utseendet av vissa ledamöter i den

föreslagna nämnden hava flera myndigheter uttalat sig, och äro deras förslag

i detta hänseende i det närmaste överensstämmande. Domkapitlet i

Västerås yttrar:

Nämnden skulle tydligen vara till ej blott för läroböckernas granskning från

pedagogisk synpunkt utan alldeles särskilt för att utöva den kyrkan åliggande »omvårdnaden

om kristendomsundervisningen» vid läroböckernas fastställande. Detta skedde

enligt domkapitlets åsikt riktigast, om åtminstone någon del av nämnden vore tillsatt

av kyrklig myndighet och ägde rätt att i visst fall med sitt veto förhindra införandet

av från innehållssynpunkt betänklig lärobok. Detta önskemål kunde vinnas utan någon

egentlig rubbning av nämndens sammansättning endast genom en mindre ändring, som

tillika utgjorde en förenkling i sättet för vissa ledamöters inval, samt ett tillägg i bestämmelserna

om nämndens befogenhet. Nämnden skulle enligt kommitténs förslag

tydligen bestå av två grupper av ledamöter: fyra, som företrädesvis representerade de

teologiska och kyrkliga intressena, och tre, som särskilt vore pedagogiskt sakkunniga.

Kyrkan måste hava sitt huvudintresse fäst vid de förras verksamhet, ty huru angelägen

hon än kunde vara om framställningssättets lämplighet, vore det dock för henne viktigast

att bevara innehållets sanning. Om kyrkan finge övervaka lärobokslitteraturen

i kristendom vid folkbildningsanstalterna i senare hänseendet, kunde hon med skäl

hoppas, att det pedagogiska intresset skulle tillvaratagas av skolornas särskilda målsmän.

Domkapitlet föresloge därför, att de närmaste representanterna för kyrkan och

den teologiska vetenskapen i nämnden för folkskolorna måtte till ett antal av fyra

utses av kyrkan genom kyrkomötet. Om detsamma finge inträda som valkorporation,

bortfölle ett av huvudskälen att utse två teologie professorer. I stället syntes det vara

lämpligt, att kyrkomötet, jämte en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde,

finge utse en fjärde teologiskt sakkunnig person utan att vara bundet vid någon särskild

av nämnda kategorier. Denna grupp av läroboksnämnden borde ock på det sättet

äga veto gentemot antagande av till innehållet underhaltiga läroböcker, att en sådan

förkastades, därest tre ledamöter i denna grupp därom förenade sig. Domkapitlets

yrkande bleve alltså beträffande nämndens sammansättning: att kyrkomötet i nämnden

skulle insätta fyra män, nämligen, förutom en biskop, en teologie professor och en

kyrkoherde, ytterligare en teologiskt sakkunnig medlem; att samma nämnd för övrigt

skulle bestå av tre kristendomslärare, nämligen en lektor, en adjunkt vid läroverk eller

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 204.

seminarium samt eu folkskoleman, utsedda enligt kommitténs förslag, samt att lärobok,

som tre av de av kyrkomötet utsedda funnit olämplig, ej måtte medgivas till användning.

Med nu anförda utlåtande och förslag överensstämmer även det yttrande,

som avgivits av domkapitlet i Skara, ävensom uttalanden av ärkebiskopen

och professor Kolmodin i Uppsala domkapitel samt av biskop

Billing i Lunds domkapitel med instämmanden av professor Aurelius

cell domprosten PfannenstiU.

I en av rikets samtliga biskopar (med undantag av biskop Tottie) till

Kungl. Maj:t ingiven skrivelse framhålles likaledes, hurusom det vore angeläget,

att den av kommittén föreslagna nämnden tillsattes i sådan ordning,

att kyrkan genom densamma kunde anses behörigen representerad.

Därför borde enligt biskoparnas mening de fyra av föreslagna sju medlemmar,

vilka, hade att företrädesvis från innehållets synpunkt granska läroböckerna, utses på

sådant sätt, att det tydligen därav framginge, att de på kyrkans uppdrag och i egenskap

av dess betrodda män vore medlemmar av nämnden. Detta syntes lättast kunna

ske, om kyrkomötet finge i nämnden insätta fyra teologiskt sakkunniga män, därav

alltid en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde, varjämte det i nyssnämnt

syfte borde bestämmas, att lärobok, som av tre bland dessa underkänts, ej finge vid

undervisningen användas.

Professor Holmquist i Lunds domkapitel skiljer sig från nu nämnda

myndigheter, i det han beträffande sättet för val av medlemmar i nämnden

anser lämpligast, att biskoparna välja sin representant, professorerna sina

och lärarna sina, varjämte kyrkomötet lämpligen borde insätta en präst

och en lekman.

I fråga om nämndens befogenhet anser domkapitlet i Västeras, att

en ny bestämmelse beträffande nämndens arbetssätt bör givas. Enligt

domkapitlets åsikt skulle gemensam överläggning för dess medlemmar vara

av synnerligt värde, varför domkapitlet föreslår, att de måtte avgiva sina

yttranden efter gemensam överläggning vid sammanträde.

Domkapitlet i Skara uttalar sig i liknande riktning samt tillägger:

Därest den föreslagna nya ordningen angående folkundervisningen skulle bliva

la°'', innan kyrkomötet sammanträdde, syntes, under förutsättning att domkapitlets hemställan

vunne beaktande, den nuvarande ordningen rörande läroböcker kunna bibehållas,

tills kyrkomötet hunnit utse ledamöter i nämnden.

Domkapitlet i Uppsala uttalar sig i samma riktning som domkapitlet

i Västerås, och ett liknande förslag är framställt i den av rikets biskopar

in oävna ovan nämnda skrivelsen dock med den modifikationen, att nämnden

som regel skulle sammanträda till överläggning, innan den avgåve sina

yttranden.

Bihang till Riksdagens -protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.)

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Slutligen torde böra omnämnas, att från några håll den meningen

gjorts gällande, att den förändring av kyrkans ställning till kristendomsundervisningen,

som genom tillkomsten av en överstyrelse skulle inträda,

vore av så genomgripande natur, att den ej kunde genomföras utan

kyrkomötets samtycke. Sådana synpunkter framföras av biskop Billing

och professor Holmström i Lunds domkapitel samt av centralstyrelsen för

allmänna svenska präst föreningen.

Av kommitténs uttalande angående kristendomsundervisningen framgår,

att kommittén betraktar denna såsom en nödvändig del av folkskolans

undervisande och uppfostrande verksamhet. »Skall kristendomsämnet»,

säger kommittén, »verkligen kunna komma att vid skolarbetet

uppskattas och handhavas på ett sätt, som motsvarar dess enastående betydelse

för de ungas fostran, måste det med nödvändighet få ingå som

ett levande och organiskt moment i undervisningen överhuvud.» Då nu

undervisningen i folkskolan måste hava ett samlat mål för sin verksamhet,

ett mål, till vilket vart och ett av de olika läroämnena efter sin art

måste i förening med de övriga syfta, så är det, menar kommittén, självklart,

att den centrala ledningen, vars huvuduppgift skulle bliva att inrikta

skolans verksamhet på dess mål, icke kan ställas utanför någon del

eller gren av undervisningen, således icke heller utanför kristendomsundervisningen.

A andra sidan anser kommittén, att sistnämnda undervisning i vissa

avseenden är av beskaffenhet att påkalla särskilda mått och steg. Detta

betingas enligt kommitténs uppfattning av det samband, vari svenska staten

står till svenska kyrkan, samt av den uppgift, som i avseende på vårt

folks religiösa uppfostran tillkommer denna senare. Kommittén anser, att

åt denna kyrka bör inrymmas ett bestämt inflytande även på den kristendomsundervisning,

som skall meddelas i de offentliga skolorna. För att

inom lämpliga gränser möjliggöra ett sådant inflytande tänker sig kommittén,

att de former, under vilka statskyrkan för närvarande kan vara

verksam i nämnda avseende, i det allra närmaste böra bibehållas oförändrade,

och ifrågasätter därutöver inrättandet av en nämnd av sakkunniga,

i främsta rummet för granskning av läroböcker i kristendomskunskap.

Den befogenhet, kommittén sålunda ansett sig höra inrymma åt statskyrkliga

myndigheter, har, såsom av utlåtandena framgår, flerstädes vunnit

obetingat erkännande. Men å andra sidan hava flera av de hörda vederbörande

betraktat kommitteförslaget särskilt i denna del med misstro och

uttalat den åsikten, att det inflytande, som kyrkan hittills utövat på folkskolans

kristendomsundervisning, enligt kommitténs förslag skulle betydligt

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

123

inskränkas och försvagas, ja rent av göras illusoriskt. Förslaget skulle,

menar man pa dessa håll, i sin utveckling komma att föra till söndring

mellan folkskolan och statskyrkan i vida större omfattning, än detsamma

skenbart gåve vid handen, och innebure ett steg i riktning mot deras

skilsmässa.

Yad beträffar min egen ställning till föreliggande betydelsefulla och

grannlaga fråga delar jag i det väsentliga den uppfattning, som kommit

till uttryck i folkundervisningskommitténs betänkande. Beträffande kristendomsundervisningens

ställning i våra offentliga skolor har jag varit i tillfälle

att upprepade gånger såsom min övertygelse uttala, att denna undervisning

organiskt tillhör folkskoleundervisningen och varken kan eller bör

skiljas därifrån. Såsom jag i annat sammanhang betonat, betraktar jag

ock såsom givet, att samma skolor i sin kristendomsundervisning icke få

ställa sig i strid mot den bestämmande livsåskådningen inom det kyrkosamfund,

som det överväldigande flertalet av lärjungarnas föräldrar tillhör.

Såvitt jag kan se, går också kommitténs förslag just ut på att i vidsträckt

omfattning bereda detta kyrkosamfunds myndigheter tillfälle att under

samverkan med folkskolans centrala ledning övervaka vår ungdoms religiösa

uppfostran. Att kommittén icke utan att i betänkligaste grad försvåra den

föreslagna överstyrelsens arbete skulle kunnat ställa densamma helt utanför

eu så viktig del av folkskolans uppgift som kristendomsundervisningen

förefaller mig uppenbart. Om kommittén så gjort, skulle den enligt min

mening hava givit åt kristendomsämnet en ställning, som i främsta rummet

måst lända undervisningen däri till men och som mer än något annat

varit ägnat att skärpa ropen på ämnets avskrivning från den offentliga

skolans undervisningsplan. Starka krafter arbeta i våra dagar på en sådan

lösning, och det ligger i de kyrkligt intresserades eget välförstådda intresse

att ej genom överdrivna och ensidiga anspråk på bestämmandemakt framkalla

brytningar, som till ömsesidig båtnad ännu kunna förekommas.

] själva verket synes det mig ganska överraskande, att man på vissa

håll kunnat finna kommitténs förevarande förslag innebära en fara för

statskyrkan. Vill man icke hävda den meningen, att denna kyrkas män

ensamma skulle hava rätt att bestämma om skolans kristendomsundervisning

— och ett sådant anspråk har åtminstone icke med klara ord blivit

framställt — så torde man nödgas erkänna, att kommittén ställt sig i hög grad

tillmötesgående mot de kyrkliga myndigheternas önskemål. Kommitténs förslag

lämnar, som redan är sagt, dessa myndigheter samma tillfälle som nu att

ägna religionsundervisningen sin omvårdnad och bereder dem i vissa avseenden

en ökad möjlighet därtill, ehuru under sådana former, att den

centrala ledningens berättigade fordringar icke bliva åsidosatta. För närva
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

rande torde i fråga om flertalet av landets folkskolor gälla, att domkapitlen

faktiskt i allmänhet icke erhålla officiell kännedom om de för skolorna

uppgjorda läroplanerna eller om de i dem använda läroböckerna. Enligt

det föreliggande förslaget skulle båda dessa angelägenheter komma under

domkapitlens skärskådande, innan de slutligen avgjordes, läroplanerna i

varje fall, läroböckerna när det gällde nya sådana.

För egen del har jag närmast varit av den meningen, att man i fråga

om sättet för granskning av nya läroböcker i kristendomskunskap ganska

väl kunde ha låtit bero vid den nu på läroverksområdet bestående ordningen,

som ju endast är några år gammal. Mot en nämnd med i huvudsak

enahanda sammansättning och befogenhet som den, vilken enligt kungl. kungörelsen

den 6 juli 1907 haft att granska läroböcker i kristendomskunskap

vid de allmänna läroverken, synes mig näppeligen några giltiga klagomål

kunna anföras. Denna nämnd erbjuder såväl genom sin sammansättning

som sin befogenhet särdeles goda garantier för tillvaratagandet av de statskyrkliga

intressena, garantier, som också på sin tid ansågos tillfredsställande.

Då emellertid den av kommittén förordade sakkunnignämnden icke

på något avgörande sätt skiljer sig från den för läroverken inrättade,

har jag ansett mig kunna godtaga kommitténs förslag uti förevarande

avseende.

Jag vill i detta sammanhang med några ord beröra den uppfattning, som

på ett och annat håll gjorts gällande, att förslaget om en överstyrelse skulle

innebära en så betydande förändring av det bestående, att förändringen

möjligen icke skulle kunna lagstadgas utan kyrkomötets begivande. Det

har icke närmare uppgivits, i vilket eller vilka avseenden kyrkomötet borde

höras. Då i kommitténs förslag icke ändring blivit ifrågasatt beträffande

någon enda bestämmelse av kyrkolags natur, synes det mig svårt att inse,

av vilken orsak kyrkomötets samtycke skulle vara erforderligt. Med ungefär

samma fog skulle ett dylikt yrkande kunna göras beträffande t. ex. förslag

om en förstärkt folkskoleinspektion eller om en utvidgning av folkskolebyrån

i ecklesiastikdepartementet eller dylikt.

Beträffande den av kommittén föreslagna sakkunnignämndens sammansättning,

befogenheter och arbetssätt hava från olika håll uttalats vissa

önskemål. Enligt kommitténs förslag skulle nämnden utgöras av en biskop,

utsedd av rikets biskopar, två teologie professorer, utsedda en av vardera

av de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund, en lektor i kristendom,

utsedd av ämneskonferenserna i kristendom vid de allmänna läroverken,

en adjunkt i kristendom vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,

utsedd enligt närmare av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser antingen

av läroverkens eller av seminariernas kristendomslärare, en kyrkoherde och

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Eungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.

en vid folkskola eller någon av folkskolans överbyggnader anställd lärare,

de båda sistnämnda ledamöterna utsedda av Kungl. Maj:t. Nämndens ledamöter

skulle hava till uppgift att antingen var för sig eller samfällt yttra

sig om föreslagna nya läroböcker, varvid skulle gälla, att om nämndens

flertal avstyrkte en föreslagen lärobok, överstyrelsen icke skulle kunna godkänna

boken till användning, utan att ärendet i sådant fall skulle underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Nämnden skulle därjämte hava att, när

överstyrelsen funne sådant erforderligt, avgiva yttrande angående bland

annat läroplaner och lärokurser för ämnet kristendomskunskap, liksom

kommittén också ansett självfallet, att nämnden skulle höras över förslag

till normalbestämmelser. Slutligen skulle nämnden även på eget initiativ

kunna till Kungl. Maj:t eller överstyrelsen framföra önskemål eller förslag

i ett eller annat avseende beträffande kristendomsundervisningen. Nämnden

skulle sammanträda, när sådant bestämdes av Kungl. Maj:t antingen

efter förslag av överstyrelsen eller, när minst tre av nämndens medlemmar

förenat sig därom, av dessa.

Kommittén har vid uppgörande av sitt förslag i denna punkt i tilllämpliga

delar följt kungl. kungörelsen den 6 juli 1907 angående bestämmandet

av läroböcker i kristendom vid de allmänna läroverken och för

övrigt tänkt sig, att den föreslagna nämnden skulle vara gemensam för

samtliga ifrågavarande undervisningsanstalter.

Vissa ändringar hava emellertid, som sagt, blivit ifrågasatta beträlande

det av kommittén framlagda förslaget.

Sålunda har påyrkats, att nämnden skulle bestå, förutom av de tre

pedagogiskt sakkunniga ledamöterna, utav fyra teologiskt sakkunniga män,

därav alltid en biskop, en teologie professor och en kyrkoherde, vilka fyra

ledamöter skulle utses av kyrkomötet. Därjämte borde bestämmas, att

lärobok, som av tre bland dessa senare underkänts, ej finge användas vid

undervisningen. Vidare har det ansetts vara av vikt, att den föreslagna

nämnden i regel finge sammanträda till överläggning, innan den avgåve

sitt yttrande.

Vad beträffar förslaget, att kyrkomötet skulle insätta fyra teologiskt

sakkunniga män i nämnden, synes mig, bortsett från lämpligheten i övrigt,

en dylik anordning knappast vara ägnad att från förslagsställarnas synpunkt

medföra några ökade garantier. Den kyrkliga sakkunskapen skulle ju redan

enligt kommitténs förslag vara synnerligen starkt företrädd inom nämnden.

Med anledning av den från flera håll uttalade önskan, att nämnden

måtte i större utsträckning, än kommittén tänkt sig, beredas tillfälle till

sammanträde före besluts fattande, vill jag erinra därom, att även enligt

kommitténs förslag så säkerligen skulle komma att ske, så snart något vik
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kun/jl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

tigt spörsmål därtill gåve giltig anledning, men att den frihet beträffande

arbetssättet, som av kommittén föreslagits, hittills i fråga om de allmänna

läroverken visat sig vara av ett visst värde. Jag anser därför den föreslagna

ändringen icke av behovet påkallad.

Vad slutligen angår förslaget, att lärobok, som av tre utav nämndens

kyrkligt teologiska ledamöter underkänts, icke skulle få vid undervisningen

begagnas, innebär detta en inskränkning av så genomgripande art, att

densamma i själva verket skulle komma att ställa Kungl. Maj:t, alltså’landets

högsta kyrkliga myndighet, utanför det slutliga avgörandet. Jag kan

därför icke biträda detta förslag men skulle däremot möjligen kunna tänka

mig en sådan bestämmelse, att om tre av de ledamöter, som närmast

hade att representera kyrkan och den teologiska vetenskapen, underkänt

en lärobok, denna icke skulle kunna av överstyrelsen godkännas till användning,

med mindre Kungl. Maj:t efter prövning av ärendet sådant

medgivit.

Såsom ett slutomdöme i denna betydelsefulla fråga skulle jag vilja

som min bestämda övertygelse uttala, att ju mindre man på religionsundervisningens

område bygger på yttre och negativa säkerhetsföreskrifter,

desto mera tjänar man i själva verket de andliga värden, som det

här gäller. Finnes blott god vilja, så lider det intet tvivel, att kyrka

och skola verkligen skola kunna utan ofruktbara slitningar samverka för

ungdomens religiösa och sedliga utveckling.

Vad angår folkskoleseminariernas ställning till de statskyrkliga myndigheterna

skall jag längre fram. denna dag vid behandling av frågan om

omorganisation av folkskoleseminarierna i riket angiva min ställning»'' i

detta avseende.

12. Översikt över skolöverstyrelsens uppgifter

med avseende på folkunåervisaingsväsendet.

Erforderliga författningsändringar.

För vinnande av större överskådlighet över det verksamhetsområde,

för vilket jag i det föregående redogjort, sammanfattar jag nu de huvudsakliga

uppgifter, vilka skulle, på det sätt och i den ordning, som i det

föregående blivit närmare angivna, tillkomma en blivande skolöverstyrelse.

Ifrågavarande uppgifter fördela sig på de olika sidorna av det tilltänkta

verksamhetsområdet på följande sätt:

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kmujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

1. Det egentliga folkskoleväsendet.

Små- och folkskolor samt mindre folkskolor.

I fråga om dessa läroanstalter skall det tillkomma skolöverstyrelsen:

1) att övervaka och leda det där bedrivna undervisnings- och upptostringsar

betet samt att med uppmärksamhet följa och främja frågor angående

lärjungarnas religiösa, sedliga, intellektuella och fysiska uppfostran;

2) att, i den mån sådant är möjligt, genom besök i de olika inspektionsområdena

och genom personlig förbindelse i övrigt med skolstyrelser

och inspektörer vinna förtrogenhet med olika ortsförhållanden;

3) att taga kännedom om de till överstyrelsen insända, för de särskilda

skoldistrikten fastställda reglementena och övriga ortsbestämmelser

samt därvid tillse, att skolväsendet är ändamålsenligt anordnat;

. att 1 de fall» då vederbörande stiftsstyrelse och inspektör vid prövning

av förslag till reglemente stanna i olika meningar i fråo-a om sådana

bestämmelser rörande läroplan, ordning och tukt in. m., som enligt

kommitténs förslag skolat intagas i en särskild undervisningsordnin<>''

avgöra till överstyrelsen i sådant avseende hänskjutna frågor; °

5) att på lämpligt sätt främja utvecklingen av folkskolans läro- och

läsebokslitteratur, så att god och prisbillig sådan tinnes att tillgå;

6) att i föreskriven ordning pröva och fastställa föreslagna^läroböcker

i kristendom;

.. att tlllse’ att lämplig undervisningsmateriel! finnes att till o-å, att

däröver upprätta och sprida förteckningar samt att från vederbörande skolstyrelser

mottaga rekvisitioner på erforderlig materiell samt ombesörja dess

expediering genom vederbörande förlag;

8) att i fråga om skolhusbyggnader, lekplatser och skolträdgårdar

samt skollokalernas inredning och skolornas sundhetsförhållanden i övrio-t

gå vederbörande skolstyrelser och inspektörer till hända med upplysningar

råd och anvisningar; ö

. 9) att 1 överensstämmelse med givna föreskrifter handlägga ärenden

angående folkskoleinspektörernas tillsättning, entledigande och tjänstledio-- het samt förordnande av vikarier;

10) att sammanhålla och leda folkskoleinspektionen samt att i sådant

syfte planmässigt reglera inspektörernas resor och verksamhet ävensom

förbereda och anordna möten med dessa tjänstemän för överläggning rörande

frågor, som gälla deras verksamhet;

11) att mottaga och granska redogörelser och berättelser för inspektöiernås

verksamhet, att med ledning av dessa redogörelser och berättelser

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

utarbeta sammandrag och översikter samt att vidtaga de åtgärder, vartill

de kunna föranleda;

12) att hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kunna finnas erforderliga,

för att ifrågavarande skolor må motsvara sitt ändamål, och då

sådant påkallas, åstadkomma större utredningar samt utarbeta förslag till

författningar, undervisningsplaner för skilda skoltyper och andra allmänna

bestämmelser angående de skolor, som här avses, och den undervisning, som

i dessa skolor bedrives;

13) att utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t angående äskanden

hos Riksdagen av anslag till folkskoleväsendet; samt

14) att avgiva utlåtanden i anledning av remisser eller framställningar

från Kungl. Maj:t, varvid särskilt komma i betraktande frågor rörande

bildande av nya skoldistrikt samt skolväsendets allmänna anordning inom

de förefintliga skoldistrikten ävensom tillsättning av lärartjänster, lärares

varning och skiljande från befattning ävensom dispens- och behörighets
rågor.

2. Fortsatt undervisning.

Fortsättning sskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor.

I fråga om samtliga dessa läroanstalter skall det tillkomma överstyrelsen:

1) att utöva en övervakande och ledande verksamhet, i tillämpliga

delar motsvarande den, som i det föregående blivit angiven rörande det

egentliga folkskoleväsendet; samt särskilt beträffande

Ö O 7

A) Fortsättning sskolor:

2) att öva ett mera omedelbart inseende över dessa skolor;

3) att utarbeta förslag till organisations- och undervisningsplaner för

skilda skoltyper;

4) att söka verka för upprättandet av nya och, då så befinnes vara

av nöden, för omorganisation av redan befintliga skolor och att därvid

träda i förhandlingar med representanter för skilda yrken och ortsintressen;

5) att, handlägga frågor rörande skolornas läroplaner;

6) att handlägga ärenden, som angå dessa skolors utrustning med

den för dem särskilt erforderliga undervisningsmateriellen; ävensom beträffande
B)

Högre folkskolor:

7) att taga ungefär enahanda befattning med dessa skolor som den,

vilken för närvarande tillkommer läroverksöverstyrelsen i fråga om de

kommunala mellanskolorna, och följaktligen

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

a) att utöva omedelbar inspektion av dessa skolor;

b) att handlägga frågor rörande upprättande av ny högre folkskola

samt statsunderstöd åt sådan skola;

c) att, innan reglemente för högre folkskola av Kungl. Maj:t fastställes,

underkasta detsamma vederbörlig granskning;

d) att handlägga ärenden, som avse läroplaner och undervisningsmateriell

in. m.;

e) att i fråga om lärarpersonalens tillsättning och disciplinära ställning

m. m. utöva samma befogenheter, som för närvarande tillkomma

läroverksöverstyrelsen i fråga om de kommunala mellanskolorna; och

f) att avgiva utlåtanden i frågor angående behörighet till lärartjänster

vid dessa skolor; samt beträffande

C) Kommunala mellanskolor:

8) att deltaga i handläggning och prövning av ansökningar om högre

folkskolas övergång till kommunal mellanskola samt av lärares ansökningar

om behörighet till ordinarie lärarbefattning ävensom av besvär över lärartillsättningar,

prövning av reglementen m. in.

3. Abnormundervisningen.

Läroanstalter för dövstumma och för blinda, anstalter för sinnesslöa, anstalter

för vanföra ävensom för uppfostran av vanartade och i sedligt

avseende försummade barn och minderåriga förbrytare.

A) Läroanstalter för dövstumma.

I fråga om dessa anstalter skall det tillkomma överstyrelsen:

1) att genom samarbete med vederbörande inspektör och med ledning

av reglementen, läsordningar och berättelser om anstalternas anordning

och utveckling följa skolornas verksamhet samt, då förhållandena därtill

föranleda, vidtaga lämpliga åtgärder för främjande av anstalternas utveckling;

2) att inhämta kännedom om de av vederbörande styrelser meddelade

förordnandena av föreståndare och lärare;

3) att (eventuellt) pröva och avgöra besvär över lärartillsättningar;

4) att yttra sig över förslag till läroplaner;

5) att öva tillsyn över dövstumlärarseminariet å Manilla, att bestämma

antalet elever, som för varje läsår må intagas vid seminariet, att (eventuellt)

hänvisa lärarkandidater till dövstumskola för genomgående av provår och

att (eventuellt) utse sakkunniga för övervarande av avgångsexamen för

de seminarieelever, som genomgått provårsskola.

Bihang titt Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 153 höft.. (Nr 204.)

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

B) Läroanstalter för blinda.

I fråga om dessa anstalter bör det tillkomma överstyrelsen:

1) att därmed taga enahanda befattning som den, vilken enligt punkt

1 här ovan skulle tillkomma överstyrelsen i fråga om läroanstalter för

dövstumma;

2) att övertaga den allmänna befattning med principiella undervisningsfrågor,

som direktionen för Tomteboda blindinstitut nu äger;

3) att efter vederbörande direktions hörande avgiva förord vid tillsättning

av rektor vid sagda institut;

4) att efter vederbörande lokalstyrelses hörande tillsätta rektor vid

förskolan i Växjö;

5) att inhämta kännedom om av vederbörande lokalmyndigheter meddelade

beslut i fråga om tillsättning av lärare, entledigande av lärare,

m. m.;

6) att pröva och avgöra besvär i de under näst föregående punkt

nämnda ärenden;

7) att leda och övervaka utbildningen av lärare för blindundervisningen.

C) Anstalter för sinnesslöa.

1 fråga om dessa anstalter skall det tillkomma överstyrelsen att utöva

den inspektion i pedagogiskt avseende, som Kungl. Maj:t kan finna

lämpligt uppdraga åt densamma.

D) Anstalter för vanföra.

Den skolundervisning, som meddelas i dessa anstalter, skall ställas

under samma tillsyn och ledning från överstyrelsens sida, som tillkommer

undervisningen i den allmänna folkskolan.

E) Uppfostring såtgärder för vanartade och i sedligt avseende försummade

barn samt minderåriga förbrytare.

I fråga om omvårdnad och uppfostran av vanartade och i sedligt avseende

försummade barn samt minderåriga förbrytare skall det tillkomma

överstyrelsen att, på det sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t kan finna

lämpligt föreskriva, medverka vid ordnandet och ledningen av den uppfostran,

som skall komma ifrågavarande barn till del.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 131

4. Utbildningen av de för folkskoleväsendet erforderliga lärår krafterna.

Folkskoleseminarier, småskoleseminarier och fortbildningskurser.

A) Folkskoleseminarier.

Till dessa läroanstalter skall överstyrelsen komma att i allt väsentligt

intaga samma ställning som den, vilken läroverksöverstyrelsen intager till

de allmänna läroverken. Sålunda skall det tillhöra överstyrelsen:

1) att omedelbart öva inspektion över folkskoleseminarierna;

2) att i olika avseenden handlägga frågor angående seminarielärares

utbildning;

3) att hos Kungl. Maj:t göra framställning rörande behovet av lärarkrafter;
4)

att avgiva förord vid utnämning eller förordnande av rektor samt

förslag vid utnämning av adjunkter;

5) att tillsätta lärare i övningsämnen och lärare i övningsskolorna;

6) att i vissa fall förordna vikarier och extra lärare och besluta angående

tjänstledighet;

7) att besluta angående uppflyttning i högre lönegrad;

8) att handlägga ärenden i fråga om kvarstående i tjänst efter uppnådd

pensionsålder samt entledigande;

9) att till viss utsträckning handlägga ärenden rörande fel och försummelser

i tjänsten av rektorer eller lärare;

10) att åt rektor, som det åstundar, utfärda tjänstgöringsbetyg;

11) att förbereda och avgiva förslag i ärenden rörande fördelning av

vissa till seminarieundervisningen beviljade anslag ävensom resestipendier;

12) att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden och i övrigt vidtaga åtgärder

i vissa ärenden, såsom angående organisations- och undervisningsfrågor

samt angående byggnader och materiell ävensom i ärenden rörande

dispens- och behörighetsfrågor.

B) Småskoleseminarier.

I fråga om dessa läroanstalter skall det tillkomma överstyrelsen:

1) att utöva inspektion på samma sätt som i fråga om folkskoleseminarierna;
2)

att tillse, att anstalterna erhålla en för deras uppgift lämplig organisation

och utrustning, och i sådant avseende i samråd med ortsmyndigheterna

vidtaga eller föreslå åtgärder;

3) att i förekommande fall förbereda frågor angående anslagsäskanden

hos Riksdagen;

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kung].. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

4) att förordna och entlediga inspektörer samt att förordna censorer

vid avgångsprövningarna.

G) Fortbildningskurser.

I fråga om dessa skall det tillhöra överstyrelsen:

1) att sörja för upprättande och främjande av kurser för lärarnas

fortbildning dels i praktisk riktning, betingad av de pågående strävandena

efter en mera praktisk läggning av undervisningen i folkskolor och fortsättningsskolor

(såsom slöjdkurser, trädgårdskurser, jordbrukskurser, hembygdskurser

o. d.), dels ock i olika teoretiska skolämnen (såsom nykterhetsundervisningskurser,

kurser i hembygdskunskap, teckning, gymnastik och

lek m. m.);

-) att avgiva utlåtande och förslag angående anslag till kurser med

nu angivna syftemål samt överhuvud tillvarataga de statsintressen, som

förefinnas med avseende på ordnandet av hithörande angelägenheter;

3) att förbereda ärenden angående resestipendier för lärare och lärarinnor

vid folkskolor, mindre folkskolor och småskolor samt för biträdande

lärarinnor vid folkskolor, för lärarinnor i huslig ekonomi ävensom för

lärare vid högre folkskolor.

5. Folkbildningsåtgärder i övrigt.

Folkhögskolorna, föreläsningsverksamheten, folkbiblioteksväsendet samt anordningar

för idrott och fysisk utbildning i allmänhet.

I fråga härom skall det tillkomma överstyrelsen:

1) att genom samarbete med vederbörande inspektör och konsulenter

utöva en sammanhållande och främjande ledning av de olika grenarna av

det pågående allmänna folkbildningsarbetet;

2) att hos Kungl. Maj:t avgiva förslag till fördelning av för ändamålet

beviljade medel; ävensom

3) att utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t angående anslagsäskanden

hos Riksdagen samt i allmänhet angående nämnda arbetes ändamålsenliga

inrättande.

För att den ifrågasatta skolöverstyrelsen skall kunna träda i verksamhet

och fullgöra de åligganden, jag sålunda angivit, erfordras en del ändringar

i och tillägg till nu gällande bestämmelser rörande det allmänna

skolväsendet. I sådant avseende har jag låtit verkställa en särskild

utredning, som jag anhåller att nu få föredraga och som sedermera torde

få biläggas detta protokoll (Bil. B).

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

133

13. Skolöverstyrelsens gemensamhet för lägre och

högre skolor.

I det föregående har jag uttalat deri uppfattningen, att lämpligaste

formen för åstadkommande av nödig förstärkning av folkundervisningsväsendets

centrala ledning vore upprättandet av en överstyrelse för sagda

undervisningsväsen. Väljes nu en sådan form, framträder med nödvändighet

spörsmålet, i vilket förhållande en dylik överstyrelse bör träda

till det centrala förvaltningsorgan, med vilket den genom arten och omfattningen

av sin uppgift måste komma i mycket nära beröring, nämligen

den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Yad som här framställer sig till

övervägande är då närmast, huruvida man bör tänka sig de båda styrelserna

såsom var för sig fristående utan annat samarbete än det, som i

allmänhet kan påkallas mellan två varandra i vissa avseenden närstående

förvaltningsorgan, eller om man bör tillse, att ett mera fast samband dem

emellan åstadkommes.

Självklart är, att detta spörsmål måst skärskådas ej blott ur folkundervisningens

synpunkt utan även ur de allmänna läroverkens. För att

på lämpligaste sätt möjliggöra detta bar jag på folkundervisningskommitténs

därom gjorda hemställan den 18 mars 1912 anmodat överdirektören och

chefen för läroverksöverstyrelsen B. J:son Bergqvist samt kanslirådet och

chefen för ecklesiastikdepartementets läroverksbyrå, förutvarande statsrådet

P. E. Lindström att i män av behov såsom sakkunniga biträda kommittén

vid behandlingen av frågan om folkundervisningsväsendets centrala ledning,

och hava dessa sakkunniga oavbrutet deltagit såväl vid frågans behandling

i vederbörande arbetsutskott som i kommitténs överläggningar rörande

densamma. Över det förslag, som sålunda under deras medverkan kommit

till stånd, har bland andra myndigheter givetvis även läroverksöverstyrelsen

avgivit yttrande.

Folkundervisningskommittén har redan i sitt betänkande angående

folkskoleseminarierna berört förevarande fråga och därvid tillkännagivit

sin åsikt angående önskvärdheten av en gemensam och enhetlig ledning

av rikets hela skolväsen. I sitt betänkande angående en skolöverstyrelse

har sagda kommitté ytterligare tagit spörsmålet i övervägande

och därvid uttalat den uppfattningen, att det samarbete, som erfordrades

mellan de båda styrelserna, skulle bäst förverkligas därigenom, att de inginge

såsom skilda avdelningar i en enda för landets hela skolväsen gemensam

skolöverstyrelse. Härom yttrar kommittén:

Kommittén.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Kr 204.

Först och främst är det klart, att i vissa avseenden ett samarbete måste komma

att äga rum de båda styrelserna emellan. Arten och omfattningen av deras uppgifter

göra ett sådant nödvändigt. Det är då ock önskligt, att för ett sådant samarbete

skapas lämpliga former. Visserligen förefinnas redan för närvarande bestämmelser

angående förbindelsen mellan centrala ämbetsverk dels i R. F. § 47, dels ock i kungl.

kungörelsen den 16 februari 1900 angående behandlingen av ärenden, som skola gemensamt

handläggas av två eller flera centrala ämbetsverk. Men nämnda grundlagsbud

innehåller endast ett angivande av själva grundsatsen, och den åberopade kungörelsen

giver vissa generella bestämmelser, som dock huvudsakligen avse gemensam handläggning

utav regeringsärenden men som mindre väl lämpa sig i fråga om styrelseärenden,

varför ock för gemensam handläggning av sistnämnda slag av ärenden mera ändamålsenliga

regler meddelats i vissa ämbetsverks instruktioner. Nu skulle man visserligen

kunna tänka sig, att dylika stadganden kunde intagas i den här föreslagna skolstyrelsens

blivande instruktion och inarbetas i läroverksöverstyrelsens redan föreliggande,

men kommittén har velat skapa ett bestämdare och mer personligt samband, än som

vinnes genom en dylik åtgärd.

De båda styrelsernas uppgifter äro nämligen allt för likartade, deras verksamhetsområden

varandra allt för nära berörande, för att de skulle kunna förbliva stående

den ena bredvid den andra allenast med det lösa och tillfälliga samband, som kan

förefinnas mellan andra centrala verk. Från synpunkten av stats- och samhällslivet i

dess helhet äro de dock blott att anse som delar av samma stora enhet, och en ställning.

som komme dem att inför det allmänna framträda som målsmän för skilda, måhända

stridiga och med varandra rivaliserande intressen, skulle helt visst komma att

bliva till skada för dessa intressen, än för de ena, än för de andra. För kommittén

står det ock klart, att en sund utveckling av arbetet på vår ungdoms undervisning

och uppfostran med nödvändighet kräver, att detta arbete i stort sett betraktas såsom

ett enda och enhetligt. Endast om denna synpunkt anlägges, är det tänkbart, att det

samförstånd och det stöd av ömsesidiga erfarenheter, som äro ett oundgängligt villkor

för framgången i detta arbete, verkligen stå att vinna. Den riktning, som vårt skolväsen

numera i sin utveckling tagit, medför å ena sidan, att det inre sambandet mellan

samtliga detsamma tillhörande läroanstalter allt mer och mer starkes, och leder tillika

med nödvändighet därtill, att vissa gränsområden uppstå, där de olika läroanstalterna

i sin verksamhet komma i nära beröring med varandra. Såväl det ena som det andra

gör det i hög grad önskligt. att ledningen av skolväsendet i dess helhet blir i största

möjliga utsträckning enhetlig. Fn sådan enhetlig ledning är önskvärd, såväl när det

gäller undervisnings- och uppfostringsfrågor av mer principiell innebörd som ock i fråga

om organisationen av skolväsendet i dess helhet och av enskilda skoltyper. Och vad

särskilt beträffar frågor av ekonomisk innebörd, framför allt sådana, som avse anslagsäskanden

hos Riksdagen, är det, för vinnande av erforderlig planmässighet i kraven

på statens ekonomiska bistånd, av behovet påkallat, att de skärskådas och avgöras från

en ståndpunkt, från vilken man mäktar överskåda skolväsendet i dess helhet.

Nu angivna synpunkter hava föranlett kommittén att föreslå, att den nuvarande

läroverksöverstyrelsen skulle tillsammans med den föreslagna centrala ledningen av

folkundervisningsväsendet bilda eu gemensam skolöverstyrelse. Även i ekonomiskt avseende

torde vissa fördelar av en dylik sammanslagning stå att vinna.

Då kommittén sålunda tänkt sig en förening av ovan antydd art mellan den

hittillsvarande läroverksöverstyrelsen och en blivande överstyrelse för folkundervisningen,

har kommittén ingalunda förbisett, att dessa centrala styrelser dock i det hela

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 204,

böra intaga eu i förhållande till varandra fullt självständig ställning, i all synnerhet i

de frågor, som uteslutande beröra de under respektiva styrelser stående läroanstalterna.

Med den inre organisation av det sålunda erhållna centrala ämbetsverket, vilken kommittén

tänkt sig och för vilken i det följande skall redogöras, torde, trots det att

ämbetsverket framträder starkt enhetligt utåt, fullt betryggande säkerhet vinnas för att

de olika skolarterna få ostört fullfölja sina särskilda ändamål och att ingen hindrande

inblandning från den ena eller andra av de båda stora avdelningarna i deras speciella

verksamhet äger rum. Kommittén, som icke underlåtit att även taga kännedom om

skolväsendets förvaltning i en del främmande länder, anser sig i detta sammanhang

böra erinra därom, att från varandra skilda centrala styrelser för den högre undervisningens

och folkundervisningens områden i allmänhet där icke förekomma.

Beträffande benämningen på den genom den angivna föreningen uppkommande

överstyrelsen för skolväsendet i landet har kommittén velat föreslå, att den erhåller

namnet skolöverstyrelsen.

Kommittén har så mycket hellre ansett sig kunna framställa detta förslag om en

förening av den ifrågasatta överstyrelsen för folkundervisningsväsendet och den nuvarande

läroverksöverstyrelsen till ett enda centralt ämbetsverk, som något hinder i yttre

avseende härför ej lärer möta. Då nämligen notarie- samt registrators- och aktuarietjänsterna

vid den nuvarande läroverksöverstyrelsen år 1908 överflyttades till ordinarie

stat, föreskrev Kungl. Maj:t i överensstämmelse med Riksdagens därom fattade beslut,

bland annat, att ordinarie innehavare av nämnda tjänster skulle vara underkastade

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation av överstyrelsen eller eljest i allmänhet kunde

varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom

statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre kunde såsom självständigt

ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål överflyttades

till annat ämbetsverk, vara pliktiga att, med bibehållande av den tjänstegrad

och den avlöning, de innehade, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med

befattningarna förenade göromålen eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i

det verk, till vilket göromålen komme att överlämnas. Och då år 1909 ny stat för

läroverköverstyrelsen fastställdes, föreskrevos bland annat samma villkor för åtnjutande

av de för överdirektören och läroverksråden fastställda nya avlöningsförmånerna.

Av de yttranden, som med anledning av kommitténs förslag avgivits,

torde av lätt insedda skäl det av den nuvarande överstyrelsen för rikets

allmänna läroverk lämnade vara av särskilt intresse. Överstyrelsen yttrar:

Beträffande själva den tanke, som bär upp förslaget i denna punkt, eller att ledningen

av skolväsendet i dess helhet bör i största möjliga utsträckning bliva enhetlig,

så delar överstyrelsen den uppfattning, som i detta avseende blivit av kommittén uttalad.

En sådan enhetlig ledning är enligt överstyrelsens mening önskvärd, såväl när

det gäller undervisnings- och uppfostringsfrågor av mer principiell innebörd som ock

i fråga om organisationen av skolväsendet i dess helhet och av enskilda skoltyper.

Och även för de läroanstalter, som stå under läroverksöverstyrelsens inseende, torde det

vara av vikt, att särskilt frågor av ekonomisk innebörd, framför allt sådana, som avse

anslagsäskanden hos Riksdagen, skärskådas och avgöras från en ståndpunkt, från vilken

man mäktar överskåda skolväsendet i dess helhet. Det lider intet tvivel, att därest

de båda överstyrelserna skulle komma att mera löst ställas vid sidan av varandra, detta

Myndig
heterna
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

skulle kunna medföra, att de lätt uog kunde inför det allmänna framträda som målsmän

för skilda, måhända stridiga och med varandra rivaliserande intressen, något som

helt visst skulle komma att bliva till skada för dessa intressen. Överstyrelsen anser

det därför vara av stor betydelse, att sådana former för samarbetet mellan de båda

överstyrelserna väljas, att en blivande skolöverstyrelses verksamhet kan i stort sett

betraktas såsom enhetlig.

Å andra sidan står det emellertid klart för överstyrelsen, att de särskilda ändamål

och uppgifter, som föreligga för de under den nuvarande läroverksöverstyrelsen

lydande läroanstalterna å ena sidan och de läroanstalter, som skulle komma att tillhöra

en blivande folkundervisningsöverstyrelses ledning å andra sidan, med nödvändighet

kräva, att de olika skolarterna få utan hindrande inblandning från något håll ostört

fullfölja sin speciella verksamhet. Överstyrelsen håller därför före, att om ett samarbete

mellan de båda överstyrelserna skall bliva till verklig båtnad för skolväsendet

i dess helhet och för de bildnings- och kulturändamål, detta har att tjäna, sagda

överstyrelser dock i det hela måste komma att intaga en i förhållande till varandra

fullt självständig ställning, i all synnerhet i de frågor, som uteslutande beröra de under

respektive styrelser stående läroanstalter. Det synes överstyrelsen klart, att även med

en sådan sakernas ordning en viss praktisk vinst för ledningen av de speciella skolarterna

vore att vinna av det gemensamma arbete, som föranledes av för skolväsendet

i dess helhet gemensamma frågor. Det synes nämligen icke möjligt annat, än att detta

arbete måste komma att vidga blicken även för de mera partikulära frågorna och även

i fråga om dessa stärka känslan av gemensamt ansvar för omvårdnaden av den fosterländska

bildningen.

Av de Kung!. Majrts befallningshavande, som berört frågan om den föreslagna

förbindelsen mellan den centrala ledningen för folkskoleväsendet

och den nuvarande läroverksöverstyrelsen, hava 8 tillstyrkt förslaget härutinnan

och 2 uttalat sig i avstyrkande riktning.

Så säger sig Kungl. Majrts befallningshavande i Skaraborgs län hava

funnit, att kommittén på ett lyckligt sätt löst frågan om sättet för den centrala

ledningens anordnande, då den föreslagit den nämnda föreningen till eu

gemensam skolöverstyrelse. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands

län finner skälen för en dylik anordning synnerligen beaktansvärda. Ävenledes

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län finner kommitténs

förslag i detta hänseende lämpligt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län medgiver, att visserligen

åtskilliga beröringspunkter finnas mellan de frågor, som avse å

ena sidan folkundervisningen, å den andra undervisningen vid de allmänna

läroverken, men fortsätter:

Detta förhållande, vilket kommittén tänkt sig närmast skulle motivera eu för

landets hela skolväsen gemensam överstyrelse, innefattade enligt Kungl. Majrts befällningshavandes

mening ej tillräckligt skäl för den omgestaltning på förevarande område,

som kommittén föreslagit. Något större fog för den åsyftade sammanslutningen

skulle kommittén synas hava haft, om den kunnat utgå från att folkskolan vore att

anse såsom bottenskola för undervisningsväsendet i allmänhet i landet. Detta kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition AV 204. 137

emellertid ingalunda sägas vara fallet. Den ifrågavarande sammanslagningen vore sålunda

enligt Kung! Maj:ts befallningshavandes åsikt ett olyckligt steg.

Kung!. Maj:ts befallningshavande i Örebro län uttalar sina synnerligen

starka betänkligheter mot förslaget om en gemensam skolöverstyrelse.

På senare tid hade allt mer och mer framträtt ivriga strävanden, som ej haft

till mål att inrikta folkskolan på att framför allt meddela sina lärjungar en god och för

deras vidare fortkomst praktisk allmän medborgerlig bildning utan avsett framför allt,

att folkskolan skulle intaga ett dominerande och härskande inflytande på all av staten

meddelad undervisning utan större hänsyn till de speciella krav, som för annan undervisning

kunde erfordras. Befogade anledningar syntes därför finnas att antaga, att om

någon livlig anhängare av nämnda strävanden skulle bliva chef för den föreslagna

skolöverstyrelsen, de allmänna läroverkens intressen där skulle mycket lida. Den

föreslagna avdelningschefen för skolöverstyrelsens läroverksavdelning, vilken tillika

skulle hava en byråchefs betungande göromål, skulle icke kunna med samma framgång,

som en chef för en fristående läroverksöverstyrelse, kämpa för läroverkens intressen och

behov. Det kunde naturligen låta tänka sig, att en fristående läroverksöverstyrelses framställningar

icke vunne beaktande, men det syntes bättre, att ansvaret härför drabbade

den, som bore ett konstitutionellt ansvar, än att ansvaret för undertryckta framställningar

till läroverkens bästa lades på chefen för ett centralt ämbetsverk.

Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor instämmer i kommitténs

uttalande, att det samarbete, som i vissa fall borde äga rum mellan det

nya centrala förvaltningsorganet för folkundervisningsväsendet och läroverksöverstyrelsen,

bäst förverkligades därigenom, att de båda centrala

ledningarna in gin ce såsom skilda avdelningar i en enda för landets hela

skolväsen gemensam skolöverstyrelse.

Av de 9 domkapitel, som berört frågan om eu sammanslagning av

den föreslagna folkskoleöverstyrelsen med den nuvarande läroverksöverstyrelsen,

nämligen domkapitlen i Uppsala, Västerås, Strängnäs, Växjö,

Göteborg, Kalmar, Karlstad, Luleå och Visby, hava samtliga 9 uttalat sig

i avstyrkande riktning, somliga med mera tvekan, andra med bestämt

yrkande på avslag. I allmänhet framhålles, att de allmänna läroverken och

folkskolorna hava vitt skilda mål och att fara vore för att de olika läroanstalternas

angelägenheter skulle komma att behandlas med byråkratisk

enhetlighet. — Domkapitlet i Västerås ställer sig tveksamt angående lämpligheten

av den föreslagna föreningen samt yttrar vidare:

Domkapitlet kunde visserligen ej förneka, att vissa skäl kunde framdragas för eu

sådan förening, främst behovet av större enhet och rikare samverkan på ett vidsträcktare

fält av undervisningens område samt ej mindre av ett korrektiv mot faran av ensidighet

och trängre synpunkter vare sig i den högre skolans eller folkskolans ledning,

men å andra sidan kunde denna nyhet lätt fresta till strävan efter en abstrakt likformighet

och en sammanblandning, som innebure faror för de båda skolgruppernas individuella

art. Ty såsom kommittén framhållit, bleve de båda överstyrelsernas ställning

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

138 Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

nedåt väsentligen olika. De måste på grund kärav i många hänseenden begagna helt

olika arbetsmetoder, så vida de skulle motsvara en var sitt ändamål. Faran läge

dock nära, att inom en styrelseorganism med liera avdelningar arbetsmetoderna sam
manblandades.

Domkapitlet förbisåge för ingen del, att all undervisning och fostran

hade en rikedom av gemensamma intressen, och detta gällde ej blott om den, sota

bedreves i folkskolor och läroverk, utan även den, som förekomme vid universiteten,

andra högskolor och högre fackskolor av allehanda slag. Alla dessa former av undervisnings-

och fostringsanstalter finge emellertid mötas i det departement, som bland

annat hade att företräda folkets bildningsintressen. Där vore enheten, så vitt den

vore önskvärd, på ett i det hela tillfredsställande sätt bevarad, och där bevarades

också en annan viktig faktor: friheten. Och denna finge icke undertryckas av främmande

intressen. Ej minst behövde folkskolorna få utveckla sig fritt till motsvarighet

mot det stora flertalets behov och folkuppfostran fritt smyga sig efter olika orters

krav och önskningar. Domkapitlet befarade, att denna frihet ej alltid rätt kunde tillgodoses

av en med läroverksöverstyrelsen sammankopplad folkskoleöverstyrelse.

Av folkskoleinspektörerna beröra endast några frågan om skolöverstyrelsens

egenskap att vara gemensam för olika skolarter. De flesta uttala

sig i tillstyrkande riktning.

I vad folkundervisningskommittén och läroverksöverstyrelsen uti här

ifrågavarande avseende anfört vill jag till fullo instämma. För ett åskådningssätt,

som i arbetet uti våra barndoms- och ungdomsskolor — vilken form

och karaktär de än må hava — ser en för hela vår ungdoms undervisning

och uppfostran gemensam angelägenhet, ter sig den ifrågasatta anordningen

såsom en helt naturlig utvidgning av den överstyrelse, som enligt

statsmakternas beslut redan ansetts erforderlig för en del av vårt skolväsen.

Aven om vart och ett av de olika slag av läroanstalter, som här

ii ro i fråga, har sitt bestämt utstakade mål att fullfölja och även om det

strängt måste fasthållas, att de olika målen ej få förväxlas eller sammanblandas,

finnas dock i fråga om det arbete, som vid dessa läroanstalter

utföres, så många beröringspunkter och gemensamma intressen, att ett

samarbete mellan målsmännen för de olika läroanstalterna är oundgängligen

nödvändigt, för att icke landets undervisnings- och uppfostringsarbete

skall komma att lida av en för detsamma högst ogynnsam brist på

enhetlighet och sammanhållning. Jag anser mig i sådant avseende böra

erinra om, hurusom folkskolans senare åldersklasser icke blott beträffande

det åldersstadium, på vilket deras lärjungar befinna sig, utan även i fråga

om lärokurser och metoder i mångt och mycket sammanfalla med läroverkens

tidigare åldersklasser. I folkskolans överbyggnader, särskilt i de

högre folkskolorna och i de kommunala mellanskolorna, närmar sig på

många punkter det arbete, som där utföres, arbetet i läroverkens mellanklasser.

Vad vidare beträffar den fortsatta allmänna folkbildningen av
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kunr/l. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.

ser deri ett åldersstadium, som delvis sammanfaller med läroverkens gymnasialstadium.

Dessa omständigheter göra, att huru olika arbetets både

mål och metoder än må vara och måste vara, tillfälle för de olika arbetsuppgifternas

målsmän att utbyta åsikter och erfarenheter måste för arbetet

bliva av stort värde. Beträffande lärarbildningsanstalterna stå folkskoleseminariernas

och de allmänna läroverkens lärare både i fråga om utbildning

och arbetsuppgifter i många avseenden varandra nära. Den fysiska

sidan av det uppfostringsarbete, som bedrives i samtliga nu ifrågavarande

läroanstalter, påkallar i stort sett samma omvårdnad och samma

anordningar. Slutligen medför den riktning, som vårt skolväsende numera

tagit, att det inre sambandet mellan samtliga detsamma tillhörande

läroanstalter allt mer och mer starkes.

Allt det nu anförda gör, att en mängd allmänna undervisnings- och

uppfostringsfrågor uppstå, som påkalla samfälld behandling av de olika

skolformernas målsmän, och att i fråga om organisationen såväl av skolväsendet

i dess helhet som av enskilda typer en enhetlig ledning är synnerligen

behövlig. Särskilt beträffande frågor av ekonomisk innebörd är,

såsom kommittén med rätta framhållit, för vinnande av erforderlig planmässighet

i kraven på statens ekonomiska bistånd nödvändigt, att de skärskådas

och bedömas från en ståndpunkt, från vilken man mäktar överskåda

skolväsendet i dess helhet. Beträffande slutligen sådana skolformer,

som med utgångspunkt i endera av de båda stora skolgrupperna närma

sig den andra gruppens arbete, måste den sunda och lugna utvecklingen

i väsentlig mån främjas genom ett gemensamt arbete.

Nu har mot förslaget i denna punkt i olika former uti vissa av de avgivna

utlåtandena den invändningen uttalats, att sagda förslag syftade till att

främja strävandet att göra folkskolan till bottenskola: det vore ett steg

på vägen till förverkligande av detta önskemål eller åtminstone en symbol

för bottenskoleprogrammet. Ehuru jag själv, liksom min företrädare i

ämbetet och, såsom jag har skäl att tro, flertalet av Riksdagens nuvarande

ledamöter, på grund av levande övertygelse ansluter mig till detta program,

anser jag mig bestämt kunna säga, att det på intet sätt är för dess

skull, som frågan om en gemensam skolöverstyrelse nu kommit upp på

dagordningen. Det är att märka, att tanken på folkskolan som bottenskola

ej är med ett ord berörd i det föreliggande kommittébetänkandet,

och man torde hava all anledning antaga, att vissa av kommitténs medlemmar

ej skolat underlåta att inlägga en gensaga, ifall förslaget om den

gemensamma skolöverstyrelsen skjutits fram i särskild avsikt att främja

eu sådan tanke. Om denna fråga gäller för övrigt nog detsamma som om

alla andra frågor på folkuppfostrans område, att gemensamhet i behand
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

lingen därav icke kan annat än bidraga till deras klargörande och till

skingrande av möjligen förefintliga ensidiga åskådningar, de må nu vara

tillfinnandes hos den ena eller andra skolgruppens målsmän. Eller för att

använda läroverksöverstyrelsens ord: niet synes icke möjligt annat, än

att det gemensamma arbetet måste komma att vidga blicken även för de

mera partikulära frågorna och även med avseende på dessa stärka känslan

av gemensamt ansvar för omvårdnaden av den fosterländska bildningen».

Det torde böra erinras, att då förslaget om en folkskoleöverstyrelse

först uppstod inom iolkskolekåren och av densamma framlades inför

offentligheten, ingick i detta förslag ingen tanke på gemensamhet med

läroverksöverstyrelsen, och uppenbart är, att denna tanke, ur ren kårsynpunkt

betraktad, svårligen kunnat innebära något för folkskolans lärare

synnerligen tilltalande. Då man på folkskolehåll icke desto mindre gått

med. på gemensamheten, har orsaken uppenbarligen varit den, att man

funnit rivaliserandet vara ett oting och ansett de speciella intressena böra

vika för de allmänna.

Vad de allmänna läroverken och andra under läroverksöverstyrelsen

lydande läroanstalter angår torde just den av kommittén föreslagna anordningen

vara lämpad att bereda målsmännen för dessa anstalter ett

gynnsamt tillfälle att under ordnade och i möjligaste grad betryggande

former göra sina intressen gällande vid sidan av de stora frågor, som röra

det allmänna folkundervisningsväsendet och vilka på grund av den nuvarande

samhällsutvecklingen måste med synnerlig styrka tränga sig i förgrunden

och tilldraga sig uppmärksamheten — detta understundom måhända

på de högre skolornas bekostnad, i fall dessas målsmän icke skulle vara i

tillfälle att göra även sin röst hörd, när det gäller att fastställa undervisningensväsendets

samfällda önskemål. En från vissa håll uttalad farhåga,

att gemensamheten i skolstyrelsen lätt nog skulle kunna komma

att leda därtill, att någon viss grupp av skolor komme att utöva ett övervägande

och härskande inflytande på de övriga, torde alltså sakna fog.

Likaså synes mig den självständiga ställning, som förslaget inrymmer åt

en var av skolöverstyrelsens båda huvudavdelningar, innebära en stark

garanti för att icke abstrakt likformighet och hänsynslös nivelering komme

att inträda vid behandlingen av de olika skolformernas angelägenheter.

Med anledning av en från ett håll framställd anmärkning, att skolöverstyrelsens

chef skulle kunna ensidigt undertrycka framkomna anslagskrav

till den ena eller den andra skolgruppens förmån, vill jag uttala, att

frågor av sådan art liksom övriga gemensamma frågor givetvis böra vara

föremål för kollegial handläggning, varvid överstyrelsens "båda huvudavdelningar

böra vara företrädda genom ett lika antal medlemmar.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

141

14. Skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet.

1 nära sammanhang med frågan om skolöverstyrelsens förhållande till

övriga förvaltningsorgan för våld skolväsen står spörsmålet om dess ställning

till ecklesiastikdepartementet.

Folkundervisningskommittén yttrar härom:

Innan kommittén övergår till redogörelse för den organisation, som bör givas åt

den sålunda uppkommande skolöverstyrelsen, torde med några ord böra beröras frågan

om det nya ämbetsverkets förhållande till Kungl. Maj:ts kansli, närmast till ecklesiastikdepartementet.

Det är kommittén väl bekant, att förslag är under utarbetande att i viss mån

förändra de centrala ämbetsverkens ställning i förhållande till kansliet och därmed ock

deras arbetssätt. Givet är, att därest det skulle befinnas lämpligt att fullfölja sådana

planer, större svårigheter icke behöva möta att i avseende å den nya skolöverstyrelsen

än i avseende å nuvarande centrala ämbetsverk genomföra därav betingad förändring,

enär Kungl. Maj:t i alla händelser icke lärer underlåta att vid tillsättande av den nya

skolöverstyrelsens ämbets- och tjänstemän föreskriva, att de skola vara underkastade

den förändring i tjänstgöring, som berörda förhållanden möjligen skulle kunna påkalla.

Kommittén vill i sådant avseende hänvisa därtill, att vid inrättandet av nya tjänster

och vid genomförandet av löneregleringar numera i allmänhet plägar uppställas sådana

villkor för de nya tjänsternas eller lönernas innehavare, att dessa bliva pliktiga att,

med bibehållande av tjänstegrad och lön, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med deras befattning förenade göromålen även efter inträdandet av eventuella organisatoriska

förändringar i det ämbetsverk, som befattningen tillhör, på samma sätt

som, enligt vad kommittén ovan erinrat, skett i fråga om ämbets- och tjänstemännen

i läroverksöverstyrelsen. Också har kommittén i det följande föreslagit liknande bestämmelser

för befattningshavare i den föreslagna skolöverstyrelsen.

Man skulle möjligen kunna ifrågasätta, om icke efter upprättandet av en central

styrelse för folkundervisningsväsendet den nuvarande folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet

skulle kunna bliva obehövlig. Med hos oss rådande system för statsförvaltningen,

enligt vilket de ärenden, som från de centrala verken inkomma till departementen,

inom dessa föredragas av särskilda kanslitjänstemän, lärer detta dock

icke kunna bliva förhållandet. Skulle de från skolöverstyrelsen inkommande, till folkundervisningen

hörande ärendena icke komma att äga eu särskild föredragande, måste

deras föredragning anförtros åt annan för dylikt ändamål kvalificerad tjänsteman inom

ecklesiastikdepartementet, men att där finna någon sådan, vars tid icke är fullt upptagen

av honom redan åliggande göromål, lärer icke vara möjligt. Den erfarenhet,

som vunnits beträffande läroverksärendena, torde för övrigt i detta hänseende vara avgörande,

i det att läroverksbyrån inom departementet visat sig oumbärlig även efter läroverksöverstyrelsens

tillkomst. Helt visst skall inrättandet av den nya skolöverstyrelsen

icke medföra synnerlig förändring inom ecklesiastikdepartementet. Visserligen skulle

enligt kommitténs förslag konsulenten för föreläsningsväsendet och inspektören för dövstumundervisningen

likasom konsulenterna för biblioteksväsendet och inspektören för

Kommittén.

s. 142 Kontrollera mot PDF

myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

Kommittén.

142 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

folkhögskolorna överflyttas från departementet till skolöverstyrelsen. Men i övrigt

skulle, likasom chefen för läroverksbyrån nu bereder till föredragning ärenden från

läroverksöverstyrelsen, chefen för folkskolebyrån, vilken skulle befrias från sin nuvarande

inspektionsskyldighet, komma att bereda till föredragning ärenden från den nya skolöverstyrelsen,

nämligen folkskoleärenden, seminarieärenden, folkbildningsärenden och

ärenden^ rörande abnormväsendet. Huruvida gränserna mellan de två byråernas arbetsområden

kunna komma att i ett eller annat avseende behöva undergå jämkning,

är en fråga, som här icke torde behöva upptagas till undersökning. Vad särskilt chefen

för folkskolebyrån inom departementet beträffar föreställer sig kommittén, att hans

arbete visserligen icke till kvantiteten blir mindre än nu, men uppenbart är, att arbetets

tyngdpunkt kommer att förskjuta sig till följd av den sakkunniga utredning,

som ärendena på förhand hava undergått inom den nya skolöverstyrelsen.

Vid betraktande av frågan om den inverkan, som den nya överstyrelsens inrättande

. kan komma att få på arbetet inom ecklesiastikdepartementet, har kommittén

tagit i övervägande, huruvida icke fördelningen av vissa anslag skulle kunna överlämnas

till avgörande av överstyrelsen. De anslag, som kommittén härvid tagit i skärskådande,

äro dels anslag till vissa undervisningsanstalter, såsom anslagen till folkhögskolor

och till dövstumundervisningen, dels anslag för vissa folkbildningsändamål,

såsom anslagen till folkbibliotek och till anstalter, som anordna populärvetenskapliga

föreläsningar, dels anslag till resestipendier, såsom anslag till resestipendier för seminarielärare,

lärare vid högre folkskolor, folkskollärare, småskollärare, abnormlärare,

dels slutligen anslag till elevstipendier, såsom anslagen till stipendier åt seminarieelever

och folkhögskoleelever. Kommittén har härvid funnit, att vare sig fördelningen

av sagda anslag överföres på överstyrelsen eller fortfarande liksom nu tillkommer

Kungl. Maj:t, någon ändring i överstyrelsens arbetsbörda till följd därav icke komme

att ske, enär överstyrelsen även i senare fallet torde komma att få ärendenas utredning

sig anförtrodd. Emellertid anser kommittén, att en överflyttning av nu berörda

ärenden endast i det fall bör ske, att en decentralisation av motsvarande ärenden inom

förvaltningen i dess helhet skulle komma att genomföras, och vill kommittén i detta

sammanhang blott framhålla, att arbetssättet inom den blivande överstyrelsen icke

utgör hinder för en dylik överflyttning, därest en dylik allmän decentralisation av ifrågavarande

slag av ärenden skulle komma att ske.

Mot vad kommittén sålunda anfört har i de inkomna utlåtandena ingen

väsentlig invändning blivit gjord.

För egen del har jag icke heller något att däremot erinra.

15, Skolöverstyrelsens organisation och arbetssätt,

Enligt kommitténs förslag skulle skolöverstyrelsen komma att omfatta

två huvudavdelningar, dels eu läroverksavdelning (den nuvarande läroverksöverstyrelsen),

dels en folkundervisningsavdelning (den nu ifrågasatta

folkskoleöverstyrelsen). Vardera avdelningen skulle utgöras av fyra med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

148

lemmar, av vilka en tillika skulle vara avdelningschef. I spetsen för

överstyrelsen skulle stå eu för båda avdelningarna gemensam chef med

generaldirektörs ställning.

Till överstyrelsen skulle, utan att därstädes underordnas någon särskild

byråchef, överflyttas dels inspektören över folkhögskolorna, dels ock de i

ecklesiastikdepartementet för närvarande anställda konsulenterna för ärenden

rörande den offentliga föreläsningsverksamheten samt rörande folkbibliotek.

Vid överstyrelsen skulle vidare fästas inspektören för dövstumskolorna,

varjämte en inspektör för blindundervisningen likaledes skulle

anställas där.

Inom överstyrelsen skulle vidare anställas för handläggning av ärenden

av skolhygienisk innebörd en på området sakkunnig person. Därjämte

skulle till överstyrelsens förfogande ställas vissa anslagsbelopp för åvägabringande

av sakkunnigt biträde för inspektion av den fysiska uppfostran

samt av undervisningen i husligt arbete. På liknande sätt skulle beredas

överstyrelsen medel att anlita sakkunnigt biträde för handläggning av

ärenden rörande fortsättningsskolorna ävensom av sådana juridiska ärenden,

för vilkas behandling erforderlig sakkunskap ej förefunnes inom överstyrelsen.

Slutligen har kommittén upptagit frågan om upprättande av ett lekmannaråd

och därvid uttalat sina sympatier för ett sådant men ansett,

att med dess upprättande borde tillsvidare anstå.

Jag skall nu i ett sammanhang redogöra för kommitténs motivering

av det sålunda framlagda förslaget.

Om den föreslagna gemensamma chefen yttrar kommittén:

Den enhetssynpunkt, som kommittén angivit, bör närmast taga sig uttryck i den

över de båda avdelningarna stående gemensamma chefen för skolöverstyrelsen. Stor makt

ligger uppå att till innehavare av denna krävande befattning erhålla en person, som

besitter icke blott grundlig teoretisk bildning och ingående kännedom om de olika

pedagogiska spörsmålen utan även framstående chefsegenskaper. Den nya skolöverstyrelsen

blir nämligen ett betydande verk icke blott i avseende å den viktiga och

omfattande kulturuppgift, som den har att fullfölja, utan även med hänsyn till omfattningen

av den personal, som blir vid styrelsen anställd, och den stora mängden av

de myndigheter, anstalter och funktionärer, som tillhöra dess förvaltningsområde. Vid

övervägande av vilken ställning, som bör givas åt chefen för en så omfattande förvaltning,

har kommittén, jämväl i betraktande därav att cheferna för andra centrala

ämbetsverk, såsom medicinalstyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen,

hava generaldirektörs ställning, ansett det böra vara sjävfallet, att

chefen för den nya skolöverstyrelsen, vars underlydande förvaltningsområde blir synnerligen

omfattande, jämväl bör erhålla generaldirektörs ställning. Härtill kan läggas,

Chefen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

att den nuvarande chefen för den ena av de båda avdelningar, som den nya skolöverstyrelsen

skulle omfatta, har överdirektörs ställning.

Beträffande generaldirektörens avlöning har kommittén ansett sig böra föreslå,

att densamma sättes till 11.000 kronor. Kommittén har därvid dels låtit bestämma

sig av den omständigheten, att chefens för den nuvarande läroverksöverstyrelsen löneförmåner

beräknas motsvara en avlöning av 10,000 kronor, dels och framför allt letts

av hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de uppgifter, som enligt kommitténs

förslag skulle komma att påvila chefen för den nya överstyrelsen. Såväl det ena

som det andra förhållandet talar för att den avlöning, som skall förbindas med den nya

chefsbefattningen, åtminstone icke blir lägre än den i fråga om motsvarande befattningar

numera lägsta förekommande avlöning'' eller 11,000 kronor. Av de föreslagna

löneförmånerna torde 7,000 kronor böra bestämmas som lön, 3,000 kronor som tjänst,- göringspenningar och 1,000 kronor som ortstillägg.

Avdelnings
cheferna.

Beträffande de föreslagna avdelningscheferna uttalar sig kommittén sålunda:
-

Det är helt visst otänkbart, att en chef för ett verk av den omfattning som den

nu föreslagna skolöverstyrelsens skulle kunna hinna deltaga i handläggningen av samtliga

inom verket förekommande ärenden. Även om hans tid och krafter, sedda rent

kvantitativt, därtill skulle vara tillräckliga, skulle den faran inträda, att han därigenom

droges från sina egentliga och huvudsakliga uppgifter. I betraktande bärav och

med hänsyn till den i vissa fall starkt specialiserade sakkunskap, som inom skolstyrelsens

olika avdelningar erfordras, synes det kommittén visserligen ej utan fog kunna

ifrågasättas, att i speten för eu var av de olika avdelningarna, läroverksavdelningen

och folkundervisningsavdelningen, ställdes en avdelningschef'' utan annat uppdrag än

att vara chef för vederbörande avdelning. Men att här skapa självständiga och fristående

chefsbefattningar har kommittén av ekonomiska grunder dock ej ansett sig

böra förorda. Kommittén föreslår därför, att en av ledamöterna på vederbörande avdelning

tillika erhåller förordnande såsom chef för avdelningen ifråga. Uppdraget åt

någon av ledamöterna att vara avdelningschef torde böra givas av Kungl. Maj:t på

viss tid.

Dessa båda avdelningschefer böra, som sagt, under generaldirektören utöva ledning

av arbetet på de respektiva avdelningarna. Kommittén föreställer sig, att arbetsfördelningen

mellan generaldirektören och avdelningscheferna lämpligast skulle

kunna ske på det sättet, att i en blivande instruktion de ärenden bestämt angivas,

vilka böra handläggas av generaldirektören, och att det beträffande de övriga i styrelsens

arbetsordning närmare bestämmes, vilka som skola handläggas av de respektiva

avdelningscheferna. Utan att ingå på frågan i närmare detalj, anser kommittén

sig böra framhålla, att generaldirektören synes böra inom avdelningen deltaga i befordringsmål

och disciplinmål samt i frågor av mer principiell eller ekonomisk innebörd

ävensom åtminstone i viktigare ärenden, som erfordra Kung]. Maj:ts beslut.

Huru med ledningen av arbetet inom överstyrelsen bör ordnas, då generaldirektören

åtnjuter semester eller av tjenstegöromål är hindrad att deltaga i arbetet inom överstyrelsen,

bör genom instruktionen angivas. Då åter generaldirektören är tjänstledig,

bör vikarie förordnas av Kungl. Maj:t.

På grund av det särskilda arbete och ansvar, som sålunda pålägges avdelningscheferna,

och den ställning, de komma att intaga, synas de utom sin byråchefslön böra

åtnjuta ett årligt arvode av 1,000 kronor vardera.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kung!,. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

I fråga om arbetets organisation inom de olika avdelningarna har kom- indelning på

inittén föreslagit en indelning av arbetet på särskilda byråer. Denna byrder''

organisationsform har synts kommittén bäst lämpa sig för överstyrelsens

arbetsuppgifter. Varje byrå skulle förestås av en i regel pedagogiskt

fackbildad ledamot (byråchef), som till sitt biträde skulle hava viss vid

byrån mera fast bunden administrativ kraft.

Genom eu sådan anordning skulle, säger kommittén, kunna vinnas, att överstyrelsens

pedagogiskt fackbildade ledamöter kunde användas mera uteslutande för uppgifter

av pedagogisk innebörd och således icke i större utsträckning behövde tagas i

anspråk för administrativa och expeditionella göromål.

Redan av den undersökning, kommittén verkställt i fråga om de verksamhetsområden,

som skulle komma att läggas under eu blivande central ledning av folkundervisningsväsendet

och för vilken kommittén förut redogjort, hade det synts kommittén

framgå, att den blivande folkundervisningsavdelningen lämpligen borde organiseras i

enlighet med den i de moderna centrala ämbetsverken förefintliga byråindelningen. Ett

ytterligare stöd för denna uppfattning hade kommittén haft i vissa meddelanden, som

blivit gjorda av chefen för den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Nämnda chef hade

nämligen av kommittén blivit anmodad att uttala sig i vissa avseenden och hade i anledning

härav efter samråd med styrelsens övriga medlemmar i särskilt avgivet yttrande

anfört:

Det arbete, som hittills påvilat medlemmarna i överstyrelsen, kan icke sägas alltid

hava stått i god överensstämmelse med vad en klok hushållning med deras krafter bort

mana till. En av de förnämsta anledningarna till detta förhållande är otvivelaktigt att

söka däri, att överstyrelsen från början utrustats med en alltför knappt tilltagen uppsättning

av juridiskt och administrativt utbildade och skolade krafter. Överstyrelsens ursprungliga

kansli utgjordes av en enda tjänsteman — en notarie. Visserligen bar i detta

förhållande en förbättring så småningom inträtt, därigenom att kansliet tid efter annan

genom beslut av Kungl. Maj:t och Riksdagen erhållit en ej oväsentlig förstärkning, men

ännu kvarstår det antydda förhållandet i alltför stor utsträckning, för att det skulle kunna

sägas, att de pedagogiskt fackbildade och de administrativa krafterna inom överstyrelsen

åro på ett tillfredsställande sätt mot varandra avvägda,

En naturlig följd av nu framhållna omständighet har blivit, att överstyrelsens medlemmar,

vilka samtliga varit pedagogiskt fackbildade personer, måst till en mycket stor

utsträckning tagas i anspråk icke blott för uppsättning av sådana skrivelser, vilkas affattning

förutsatt pedagogisk sakkunskap, utan även för sådana administrativa och sekreteriella

göromål, vilka bättre lämpat sig för juridiskt och administrativt skolade krafter.

Detta har åter medfört, att överstyrelsens medlemmar, trots alltjämt vidtagna förenklingar

i överstyrelsens arbets- och expeditionsätt, icke alltid kunnat så odelat som önskligt varit

ägna tid och krafter åt de uppgifter av pedagogisk innebörd, som i främsta rummet påvilat

överstyrelsen. Å andra sidan har det arbete, som sålunda nedlagts på förekommande

göromål av mera administrativ natur, i vissa fall härflutit ur en för de ifrågavarande

göromålen mindre skolad och därför ock mindre givande arbetskraft,

Nu påpekade brist på administrativt utbildade arbetskrafter har även ur en annan

synpunkt kommit att medföra en viss olägenhet för överstyrelsens arbete. Det har visat

sig hinderligt för en fullt rationell arbetsfördelning inom överstyrelsen. Den närmare anledningen

därtill är följande. Överstyrelsens medlemmar hava, bland annat på grund av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

den överstyrelsen åliggande inspektionsskyldigheten, i regel måst utses väsentligen med

hänsyn till deras lämplighet att inom överstyrelsen representera visst eller vissa av de

vid läroverken förekommande läroämnena, och först i andra hand har avseende kunnat

fästas vid förhandenvaron av övriga egenskaper och erfarenheter, som erfordras hos en

medlem av ett centralt ämbetsverk. En följd härav har blivit, att den stora mängd av

göromål, som fallit utanför den egentliga ämnessynpunkten, icke till önskvärd utsträckning

låtit fördela sig efter mera enhetliga synpunkter, bestämda av inre släktskap eller

annan samhörighetsgrund, utan måst mera tillfälligt tilldelas än den ena, än den andra

ledamoten, allt eftersom hans personliga egenskaper eller tilläventyrs tidigare förvärvade

erfarenheter gjort sådant lämpligt. Detta har i sin ordning medfört, att de inom överstyrelsen

förefintliga arbetsrotlarna kommit att förete en i viss mån heterogen sammansättning,

så att ärenden, som helst bort behandlas tillsammans, icke alltid kunnat handläggas

av en och samma föredragande. Hade det nu inom överstyrelsen funnits ett

tillräckligt antal administrativa krafter, vilka kunnat såsom mera fasta biträden åt ledamöterna

supplera dem i erforderliga avseenden samt vid ombyte av ledamöter tillgodose

kontinuiteten i arbetet, så hade det varit lätt nog att råda bot på den påpekade olägenheten.

Nu hava emellertid andra utvägar måst i sådant syfte anlitas. Först och främst

hava, för att förebygga den brist på sammanhållning och koncentration i arbetet, som

eljest kunnat befaras uppstå, överdirektörens tid och krafter i stor utsträckning måst tagas

i anspråk för uppgifter, vilka egentligen bort ligga utanför hans arbetsområde. Vidare

har den kollegiala handläggningsformen av ärendena måst inom överstyrelsen användas i

stor utsträckning. Genom det samarbete, som därvid ägt rum, har visserligen i viss mån

ersättning vunnits för bristen på önskvärd homogenitet i arbetsrotlarna. Men detta har å

andra sidan gjort arbetet tungt och inkräktat på medlemmarnas tid.

Av det nu senast anförda torde framgå, att såväl behovet av en starkare inre koncentration

av arbetet som ock önskvärdheten av en mera tidsenlig, mindre tung och tidskrävande

arbetsform avgjort peka hän på nödvändigheten av en mera enhetligt genomförd

arbetsfördelning och att denna i sin ordning förutsätter förstärkning av de administrativa

krafterna inom överstyrelsen.

Antalet byråer.

Läroverksav
tlelningens
byråer.

Antalet byråer inom vardera avdelningen har kommittén, såsom redan

omnämnts, ansett böra bestämmas till fyra.

I fråga om läroverksavdelningen har kommittén därvid följt en av

läroverksöverstyrelsens chef i förut berörda yttrande uttalad mening. I

yttrandet heter det härom:

Nu har det emellertid blivit ifrågasatt, att läroverksöverstyrelsen skulle ingå

som eu avdelning i en tillärnad för hela skolväsendet gemensam överstyrelse. Därvid

skulle läroverksöverstyrelsens chef ersättas med en för det nya ämbetsverket gemensam

chef, varjämte en av den nuvarande läroverksöverstyrelsens ledamöter skulle erhålla

uppdraget att vara chef för den blivande läroverksavdelningen. Därtill skulle

slutligen komma, att sistnämnda avdelnings ledamöter även skulle tagas i anspråk

för handläggning av vissa för skolväsendet i dess helhet gemensamma ärenden.

Det är uppenbart, att en dylik anordning skulle komma att beröva läroverksöverstyrelsen

en del av den arbetskraft, som för närvarande representeras av dess medlemmar,

på samma gång det komme att medföra en ökning av dessa medlemmars

arbete. Den föreslagna anordningen skulle därför i och för sig med nödvändighet

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

komma att påkalla förstärkning av överstyrelsens arbetskrafter. Med hänsyn till den förut

betonade önskvärdheten av en omläggning av överstyrelsens arbete har emellertid

nämnda arbete synts vara bäst betjänt med att förstärkningen skedde på det sätt, att

antalet administrativt utbildade arbetskrafter inom läroverksöverstyrelsen ökades till en

utsträckning, som medgåve eu fullt genomförd byråindelning av det slag, som förut

antytts. Sker detta, torde någon förstärkning av ledamöternas antal icke vara erforderlig.

För att beräkna det inom folkundervisningsavdelningen erforderliga Foikundervisantalet

byråer har kommittén verkställt en ingående undersökning och ningensbydärvid

stannat vid den uppfattningen, att antalet byråer inom sagda av- råer.

delning icke under några omständigheter kunde sättas till mindre än fyra.

Vid den av kommittén verkställda beräkningen har kommittén först

uppehållit sig vid folkskolan och dennas överbyggnader samt abnormskolorna.

Ur vad kommittén däröver yttrar anför jag följande:

I första rummet märkas här folk- och småskolor samt mindre folkskolor. Dessas

sammanlagda antal utgjorde enligt den officiella statistiken år 1910 14,900 med

759,463 lärjungar och 21,519 lärare, däri inräknade även lärare, som undervisa uteslutande

i övningsämnen. Skoldistrikten voro samma år 2,416, och kostnaderna uppgingo

till 41,506,160 kronor, därav statsbidrag 12,129,119 kronor.

Det är tydligt, att redan det stora antalet skolor, vilket för övrigt befinner sig

i ständig tillväxt, kommer att giva stor omfattning åt det arbete deras ledning kräver.

Men detta arbete ökas än mer därigenom, att de olika lokala förhållandena i landet

framkallat ett stort antal skilda skoltyper, ofta av så olikartad organisation, att de

egentligen kunna betraktas som skilda skolarter. För att giva en föreställning om

huru skiftande och invecklade förhållandena i detta avseende äro, lämnas här en översikt

av de viktigaste typerna.

Både småskolor, folkskolor och mindre folkskolor kunna vara antingen fästa eller

flyttande. Av fasta småskolor förekomma sådana, i vilka en lärarinna under hela läsåret

antingen undervisar en årsklass eller samtidigt två eller tre årsklasser, ävensom

sådana, i vilka en lärarinna på skilda tider — varannan dag eller under olika perioder

— undervisar en årsklass eller två årsklasser. I flyttande småskola kan lärarinnan

hava att undervisa antingen två eller tre årsklasser. Fasta folkskolor finnas, där

en lärare under hela läsåret undervisar antingen eu årsklass eller samtidigt två, tre,

fyra eller sex årsklasser, ävensom där en lärare under skilda tider undervisar antingen

en årsklass, tvä årsklasser eller växelvis två och fyra årsklasser. I flyttande folkskola

har en och samma lärare vanligen att på varje station undervisa lyra årsklasser. I

fast mindre folkskola undervisar vanligen en lärarinna på skilda tider växelsvis två

småskole- och fyra folkskoleklasser. I flyttande mindre folkskola har en lärarinna i

de flesta fall att på varje station undervisa fyra folkskoleklasser. De här i korthet

angivna typerna kunna i sin ordning förete eu mängd variationer.

Nu gällande normalplan, som tager hänsyn blott till de allmännast förekommande

typerna, upptar fem typer av småskola, åtta av folkskola och två av mindre

folkskola. Om också antalet organisationsformer kan i någon mån komma att minskas

genom en och annan svagare forms bortfallande, kommer å andra sidan antalet dylika

Folkskole
byråer.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

former givetvis ytterligare att växa, i den mån som strävandet att utsträcka barnens

normala undervisningstid från sex till sju år vinner framgång.

Till folkskolorna ansluta sig de olika slagen av folkskolans överbyggnader. Av

dessa star^ folkskolans högre avdelning, som vanligen omfattar ettårig eller tvåårig

kurs, i sa nära samband med den egentliga folkskolan, att den i organisatoriskt avseende

knappt är att skilja från den egentliga folkskolan.

Största utbredningen bland folkskolans överbyggnader har fortsättningsskolan.

Sålunda upptar 1910 års statistik ° i 1,079 skoldistrikt 2,063 fortsättningsskolor med

30,038 lärjungar. Kostnaderna ingå i den förut för små- och folkskolor samt mindre

folkskolor angivna summan.

Om fortsättningsskolan reformeras i den riktning, som kommittén angivit, så att

dess undervisning anknytes till olika yrken eller yrkesgrupper, skulle också denna

skola komma att förete skilda typer, allteftersom undervisningen huvudsakligen komme

att anknytas till jordbruk, till industri och hantverk av olika slag, till handel eller

till husligt arbete. Dessutom skulle fortsättningsskolor av mera blandade typer komma

att finnas. Med hänsyn till undervisningstidens omfattning skulle fortsättningsskolan

kunna tänkas bliva tvåårig eller flerårig.

Högre folkskolor funuos år 1910 till ett antal av 31, lärjungarnas antal utgjorde

1,326, lärarnas^ 73 eller, om lärare, som endast undervisa i övningsämnen, även medräknas,

117. Kostnaderna uppgingo till 157,321 kronor, därav statsbidrag 67,493 kronor.

Aven de högre folkskolorna äro till sin organisation olika. De kunna hava antingen

. ettårig, tvåårig, treårig eller fyraårig lärokurs, och med hänsyn till målet för

undervisningen. kunna de förete olika skiftningar, i det att undervisningen t. ex. kan

avse än att bibringa ungefär samma kunskapsmått som på motsvarande stadium av

allmänna läroverket, än att giva en mera direkt på praktisk verksamhet riktad utbildning.

Till folkskolebyråerna skulle enligt kommitténs förslag också knytas läroanstalterna

för dövstumma och för blinda. För närvarande är landet med hänsyn till dövstumundervisningen

delat i 7 distrikt, vartdera med sin läroanstalt. Höstterminen 1912

undervisades i dessa läroanstalter 610 lärjungar, lärarnas antal uppgick samma termin

till 122. För de blindas undervisning har staten upprättat 3 läroanstalter, vilka under.

höstterminen 1912 sammanlagt hade 243 lärjungar och 24 lärare. För år 1911

utgjorde statens kostnader för dövstumundervisningen 164,225 kronor och för blindundervisningen

100,802 kronor.

Av den nu lämnade översikten torde framgå, att den rent yttre omfattningen

av det arbetsområde, som skulle tillkomma folkskolebyråerna, blir betydande. Här

må .emellertid ånyo erinras om att skolöverstyrelsens befattning med de till folkskolebyraerna

knutna läroanstalterna av skäl, som i det föregående anförts, ej skulle bliva

av samma omedelbara beskaffenhet som den nuvarande läroverksöverstyrelsens befattning

med de allmänna läroverken. Men tydligt är, att trots den decentralisation, som

kommittén i fråga om folkskoleväsendet förordat, antalet ärenden, som från de särskilda

skolorna komma upp till den centrala ledningen, måste bliva synnerligen stort.

Därefter angiver kommittén utförligt de olika uppgifter, som

skulle tillkomma överstyrelsen beträffande de läroanstalter, som nu närmast

åro i fråga. I detta avseende hänvisar jag till den av mig i det

föregående lämnade redogörelsen för överstyrelsens arbetsuppgifter och

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

tillfogar endast ett par enstaka yttranden av kommittén angående beskaffenheten

av vissa av de uppgifter, som här äro i fråga.

Sålunda yttrar kommittén:

Om de flesta av nu berörda ärenden, särskilt om de ärenden, som avse förslag

till författningar, normalplaner samt andra allmänna bestämmelser ävensom åtgärder

av mera generell art i fråga om läroböcker och undervisningsmateriel!, galler, att de,

såsom i allmänhet är fallet vid behandlingen av större ärenden inom ett ämbetsverk,

komma att påkalla ett mycket omfattande arbete.

Sålunda hör till den förberedande handläggningen av större delen av nu ifrågavarande

ärenden inhämtande genom en ofta ganska omfattande skriftväxling av upplysningar

och uppgifter samt genomarbetande av det erfarenbetsmaterial, som kan vara

inom överstyrelsen insamlat. Härtill kommer föredragningen inför vederbörande chef

eller i vederbörande plenum med därpå följande överläggning. Slutligen följer utarbetandet

av själva aktstycket, som framträder i olika former, allt efter som det åsyftar

förslag till författningar och normalbestämmelser eller underdåniga utlåtanden

eller ock cirkulär, som av överstyrelsen utfärdas till vederbörandes kännedom och

ledning.

Yid en uppskattning av det arbete, som kommer att åligga de blivande folkskolebyråernas

chefer, är slutligen att ihågkomma, hurusom för dessa liksom för de

övriga byråcheferna med hänsyn till det stora antal personer, som på ett eller annat

sätt äro knutna vid eller intresserade av skolan och dess verksamhet, ej ringa tid

måste avses för samtal med besökande, vilka önska erhålla upplysningar eller göra

framställningar i skolärenden.

Sedan kommittén därefter anställt en statistisk undersökning rörande

antalet sådana uppgifter, vilka syntes kunna tagas i beräkning såsom särskilda

administrativa ärenden, har kommittén uttalat som sin bestämda

mening, att antalet byråer, avseende folkskolan och dennas överbyggnader

samt abnorm skolorna m. in., icke kunde sättas till mindre än tre.

Om den närmare fördelningen av arbetet på dessa tre byråer uttalar Arbetsfördel
-

sig kommittén på följande sätt:

Den närmare fördelningen på de olika byråerna av det verksamhetsområde, som

nu närmast är i fråga, torde böra bliva föremål för bestämmelser i överstyrelsens instruktion

och arbetsordning. Kommittén anser sig emellertid redan här böra lämna några

antydningar om i vilken riktning en dylik fördelning synes kunna gå. Såsom i det

föregående redan blivit framhållet, finner kommittén det önskvärt, att en av folkskolebyråernas

chefer blir i tillfälle att inrikta sitt huvudsakliga arbete på de uppgifter,

vilka fortsättningsskolornas vidsträckta verksamhetsområde måste komma att

ålägga eu blivande skolöverstyrelse. Med hänsyn härtill hör också en av de tre folkskolebyråerna

huvudsakligen avses för ifrågavarande skolår!;. Till samma byrå böra

även lämpligen förläggas ärenden rörande den högre folkskolan samt den befattning

med den kommunala mellanskolan, som folkundervisniugsavdelningen kan komma att

få, ävensom övriga frågor rörande en fortsatt skolundervisning, som kunna falla under

ning mellan

folkskolebyråerna.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Lärarbild
ningsbyrån.

150 Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

nämnda avdelning inom överstyrelsen. Avses sålunda en av de tre folkskolebyråerna

för folkskolans överbyggnader och därmed sammanhängande frågor, komma de båda

övriga av sagda byråer att gemensamt få övertaga ärenden rörande det egentliga

folkskoleväsendet, d. v. s. folk- och småskolor samt mindre folkskolor. Samtliga dessa

skolarter äro såväl på grund av sin organisation och uppgift som i fråga om arten av

det arbete, som i dem utföres, varandra mycket närstående. En indelning av byråer

efter arten av de särskilda skolor, som det här gäller, torde därför svårligen låta sig

företaga. Däremot torde arbetet mellan de båda återstående folkskolebyråerna lämpligen

kunna fördelas efter arten och beskaffenheten av de olika ärenden och ärendesgrupper,

som tillhöra nu ifrågavarande verksamhetsområde. Sålunda synes eu av byråerna

närmast kunna övertaga frågor rörande det inre arbetet i skolorna, alltså egentliga

undervisnings- och uppfostringsfrågor. Till denna byrå komma då i främsta

rummet att höra granskning och prövning av skolornas undervisningsordningar ävensom

mera generella frågor rörande normalplaner och allmänna bestämmelser angående

skolornas arbete samt frågor rörande undervisningsmateriell, läroböcker och dylikt.

Till denna grupp av ärenden sluta sig också frågor rörande fysisk uppfostran och skolhygien,

i vad de avse de ifrågavarande skolarterna. Den andra av de båda för det

egentliga folkskoleväsendet avsedda byråerna skulle åter lämpligen kunna tänkas handlägga

ärenden, som sammanhänga mera omedelbart med folkskoleinspektionen. Nära

sammanhörande med den stora mängden av dylika ärenden äro frågor angående instruktioner

för kommunala inspektörer och överlärare. Den befattning med dövstumoch

blindväsendet, som överstyrelsen enligt kommitténs förslag skulle få och som väsentligen

skulle förmedlas genom de för ifrågavarande skolor anställda inspektörerna,

torde också lämpligen kunna knytas till nu ifrågavarande byrå. Slutligen synes denna

byrå böra övertaga den stora mångfald av ärenden, som avse den mera yttre ledningen

och administrationen av det egentliga folkskoleväsendet. Hit skulle alltså

komma att gå, i de bestå fall i remissväg, dispensfrågor, befordringsfrågor, disciplinfrågor

in. in. Hit skulle även komma frågor av organisatorisk ävensom av ekonomisk

innebörd, såsom löne- och pensionsfrågor, byggnadsärenden, anslagsäskanden och dylika.

Huru än en byråindelning komme att gestalta sig, är det emellertid att märka,

att i alla fall ett ganska nära samarbete måste komma att äga rum mellan de särskilda

byråerna. Ett sådant påkallas först och främst av det naturliga sammanhang,

som äger rum mellan samtliga till folkskolebyråerna hörande ärenden. Det är även

erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av den person- och lokalkännedom,

som kan förefinaas hos de särskilda byråcheferna. Slutligen är det uppenbart, alt eu

blivande byråindelning ej får starkare fastslås, än att t män av vunnen erfarenhet

en lämplig förskjutning av gränserna låter sig vidtaga.

Kommittén undersöker därefter, i vad mån övriga till folkundervisningen

hörande läroanstalter kunna påkalla ytterligare arbetskrafter inom

överstyrelsen, samt uppehåller sig till en början vid lärarutbildningsanstalterna.

Efter att närmare hava redogjort för de uppgifter, som bär

möta överstyrelsen och angående vilka jag hänvisar till den i det föregående

(sid. 181) lämnade redogörelsen, uttalar kommittén, att det enligt

dess mening vore uppenbart, att ärenden tillhörande alla de av kommittén

angivna olika anstalterna för lärarutbildningen böra inom en blivande

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kung!.. Majrts Nåd. Proposition Nr 204.

skolöverstyrelse på grund av sin inre samhörighet sammanföras i eu och

samma ledamots hand och att de med hänsyn såväl till antal som till

betydenhet kräva sin särskilda byrå.

Beträffande förläggningen av ärenden rörande den allmänna folkbildningsverksamheten

anför kommittén slutligen:

De grenar av folkundervisningsväsendet, vilka kommittén sammanfört under benämningen

»allmän folkbildning», bava under senare år varit stadda i stark tillväxt

och, såsom förut sagts, föranlett anställandet inom departementet av ej mindre

än fyra särskilda funktionärer, nämligen en inspektör över folkhögskolorna, en konsulent

för föreläsningsverksamheten och två konsulenter för biblioteksväsendet. Helt

visst skall det ifrågavarande området bliva av alltmera ökad betydelse och även i förval

tningsa vseende påkalla ökad verksamhet.

Kommittén har redan uttalat såsom sin mening, att den allmänna folkbildningens

arbetsområde bör komma under ledning och tillsyn av en blivande överstyrelse

för folkundervisningsväsendet, och föreslagit, att de nämnda funktionärerna skulle

i sin verksamhet fästas vid denna styrelse. Till den allmänna folkbildningen har

kommittén ock velat i viss omfattning hänföra verksamhet för fysisk utbildning, avseende

även ungdomen utanför skolor och läroanstalter, och skalf i det följande, med

hänsyn ej mindre, till gymnastiken, leken och idrotten vid allmänna läroverk, folkskolor

och seminarier än även till den verksamhet för fysisk uppfostran, som nu senast

berörts, föreslå, att till överstyrelsens förfogande ställas medel för inspektion av gymnastikundervisning

och fysisk uppfostran samt för sakkunnigt biträde vid handläggningen

av hithörande ärenden. Kommittén har ock erinrat om den inre samhörighet,

som med hänsyn till syftemål och arbetsmetoder förefinnes mellan den allmänna folkbildningens

olika verksamhetsgrenar och som i viss mån sammanhåller dem till en

enhet.

Det skulle ock helt visst kunna anses som en i sakens natur liggande anordning,

om dessa verksamhetsgrenars administration inom en blivande överstyrelse sammanfördes

i en särskild byrå med egen byråchef, vilken såsom deras målsman ägde säte

och stämma vid folkundervisningsavdelningens eller överstyrelsens gemensamma överläggningar

och beslut. Därigenom skulle, synes det, det allmänna folkbildningsarbetet

få sina intressen på säkraste sätt bevakade, och tillika skulle från de speciella synpunkter,

som tillhöra detta arbete, ett säkerligen välgörande inflytande tillföras behandlingen

inom överstyrelsen av allmänna pedagogiska frågor.

_ Att föreslå fem byråer på folkundervisningsavdelningen har kommittén dock icke

funnit skäligt, detta så mycket mindre, som de ärenden, vilka avse den allmänna folkbildningsverksamheten,

icke uppgå till sådant antal eller äro av den omfattning, att

de ensamma för sig kräva en byrå. Härtill kommer, att de olika grenarna av denna

verksamhet, ehuru de äga en bestämd samhörighet, dock äro så pass skiljaktiga, att

en representant för en av dem icke under alla förhållanden kan tänkas ''lämplig att

företräda även de övriga. Det har då ej heller synts kommittén välbetänkt att till

förmån för en särskild byrå för allmänna folkbildningsärenden föreslå inskränkningar

på annat håll. En inskränkning t. ex. av antalet folkskolebyråer till två skulle icke

kunna ske, utan att antingen omkring tredjedelen av det arbete, som härrör från

folkskoleväsendet, överfördes på andra byråer, där det icke med säkerhet kunde på
-

Allmänna

folkbildnings
ärenden.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Antalet byråer

på folkundervisningsavdelningen.

Byråchefernas

uppgifter

och

kvalifikationer.

152 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.

räknas bliva utfört med samma sakkännedom som inom folkskolebyråerna, eller oek de

sålunda till antalet inskränkta folkskolebyråernas pedagogiska arbetskrafter förstärktes

genom inrättandet av en assistentbefattning, något som åter skulle vålla ökade kostnader.

Under sådant förhållande har kommittén funnit det riktigast, att de förutnämnda

fyra funktionärerna, nämligen folkhögskoleinspektören, föreläsningskonsulenten och de

två bibliotekskonsuienterna, överflyttades till skolöverstyrelsen såsom tillhörande dess

folkundervisningsavdelning med självständig föredragningsskyldighet och utan att underordnas

någon viss byrås chef. Ingen väsentligare ändring i den verksamhet, som

nu är dem tilldelad, komme då att ske; en var av dem finge inför generaldirektören

eller avdelningschefen föredraga honom tillhörande ärenden. I fråga om det kanslibiträde,

som de ifrågavarande funktionärerna för sitt arbete behöva, synes sådant kunna

beredas dem å byrån för lärarutbildningen, och under deras frånvaro från överstyrelsen

synes handläggningen av löpande ärenden tillhörande deras område kunna, i

enlighet med föreskrifter i en framtida instruktion för överstyrelsen, anförtros åt chefen

för sistnämnda eller någon annan byrå. När frågor, som beröra deras arbetsområde,

förekomma till plenarbehandling inom avdelningen eller styrelsen, liksom eljest, då de

äro tillstädes, böra de givetvis, då så påkallas, äga att deltaga i förhandlingarna. Vid

omröstning, exempelvis i frågor rörande anslag avseende deras verksamhetsområde,

synes möjlighet böra beredas dem att genom avgivet votum öva inflytande på ärendenas

avgörande, på sätt som i en blivande instruktion närmare bör angivas.

I fråga om det antal byråer å folkundervisningsavdelningen, som på

grund av det anförda ansetts behövligt, yttrar kommittén:

Vad som för kommittén efter de överväganden av den föreslagna skolöverstyrelsens

arbetsuppgifter, som kommittén företagit, måste bliva av huvudsaklig vikt är

att framhålla, att de arbetsuppgifter, som på folkundervisningens område föreligga för

denna styrelse, äro så omfattande, att antalet byråer inom styrelsens folkundervisningsavdelning

icke under några omständigheter kan sättas till mindre än fyra. Huru

ärendena bäst fördelas på de fyra byråerna är en fråga, som väl först efter vunnen

erfarenhet kan säkert avgöras. Den av kommittén bär närmast avsedda fördelningen

på en byrå för lärarutbildningen och tre byråer för folkskoleväsendet torde motsvara

det för närvarande föreliggande behovet. I varje fall torde, såsom redan här ovan beträffande

de tre sistnämnda byråerna framhållits, gränserna mellan byråerna icke böra

skarpt uppdragas, utan möjlighet bör givas att allt efter behov vidtaga jämkningar.

Jämväl hänsyn till uppdraget åt en av byråcheferna att vara avdelningschef gör det

nödvändigt, att sådan möjlighet kommer att finnas. I

I spetsen för en var av folkundervisningsavdelningens fyra byråer bör

enligt kommitténs mening stå en ledamot såsom byråchef. Denne bör erhålla

de arbetsuppgifter, som i instruktion och arbetsordning sedermera

närmare bestämmas, samt i allmänhet de åligganden, som tillkomma byråchefer

i de centrala verken.

Om byråchefernas kvalifikationer och löneförmåner yttrar kommittén:

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

Vid besättande av nu ifrågavarande befattningar gäller det naturligtvis att förvärva

de för uppgiften mest sakkunniga och lämpliga krafterna. Ått uppställa några

särskilda kompetensvillkor synes kommittén icke lämpligt. Tydligtvis böra dock pa

innehavarna av dessa befattningar ställas krav på — utom erforderliga chefsegenskaper

—• viss teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet inom frågor, som falla

inom vederbörande byrås arbetsområde.

Byråchefernas avlöning bör fastställas till det belopp, som i hittills beslutade

löneregleringar blivit bestämt för denna tjänstegrad, eller 8,100 kronor om året, därav

5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg. Härtill

bör komma såsom vanligt ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring i

befattningen.

Såsom i det föregående omnämnts, skulle enligt kommitténs förslag''

såsom överstyrelsens biträden anställa,s följande sakkunniga, nämligen en

skolhygieniker, ett sakkunnigt biträde för inspektion av den fysiska uppfostran,

ett sakkunnigt biträde för inspektion av undervisningen i husligt

arbete, sakkunniga biträden för ärenden rörande fortsättningsskolorna samt

biträde för vissa ärenden av juridisk innebörd.

1 dessa frågor uttalar sig kommittén på följande sätt:

En av de allra viktigaste frågorna på undervisnings- och uppfostringsväsendets område

är tillgodoseendet av skolornas och lärjungarnas hygieniska förhållanden. Med den

utveckling, skolkygienen numera nått, fordras på detta område en alldeles särskild sakkunskap,

ytterst fotad på läkarvetenskapen och genom praktisk erfarenhet vidare utvecklad.

Kommittén bar funnit starkt av behovet påkallat, att inom överstyrelsen bleve anställd

en skolhygieniker, vilken ej blott skulle som sakkunnig biträda vid handläggningen

av den störa mängd frågor, där hygieniska synpunkter spela in, utan även vara

självständig föredragande av ärenden, som mera uteslutande berörde hans specialområde.

Ått det bär gives tillräckligt med göromål för att taga eu persons krafter helt i anspråk

ligger i öppen dag. Det finnes knappast något område av skolornas verksamhet,

där ej hänsyn till lärjungarnas sundhetsförhållanden gör sig mer eller mindre gällande

och påkallar speciell sakkunskap. Visserligen är vid våra allmänna läroverk skolläkarinstitutionen

av jämförelsevis gammalt datum, och ej litet bar från statens sida gjorts

för att vid dessa läroanstalter tillgodose hygienens och hälsovårdens fordringar. Behovet

av en sammanhållande och ledande sakkunnig kraft på det ifrågavarande området

tiar emellertid gjort sig gällande inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen.

Vad folkskolorna och folkundervisningens övriga läroanstalter beträffar torde det vara

uppenbart, att hänsyn till deras lärjungars bästa gör en representant för de hygieniska

synpunkterna inom den centrala ledningen av skolväsendet av behovet påkallad.

Om utvecklingen på det skolhygieniska området vittna de uppgifter, som numera

tillkomma skolläkaren, där sådan finnes anställd. Han har ej längre endast att verkställa

den mera omedelbara läkarbesiktning, som tidigare ålegat skolläkarna och som

avsett att utröna dels lärjungarnas allmänna hälsotillstånd, dels speciellt beskaffenheten

av deras syn- och hörselförmåga. Härtill har numera kommit ansvarsfulla åligganden

i syfte att vid arbetsordningens uppgörande inom skolan tillgodose de krav, som framkallas

av en sund arbetshygien. De alltjämt skärpta fordringarna på skollokalernas

hygieniska omvårdnad och därmed sammanhängande hygienisk kontroll över byggnadsföretag

för skoländamål taga även skolhygienikerns uppmärksamhet i anspråk. Det

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204.) 20

Sakkunniga.

Skol
liygieniker.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Inspektion

av den

fysiska uppfostran.

154 Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

växande intresse, som fordrar, att verkningarna av skolans arbete bliva på specialundersökningens

väg utforskade och att på de vunna resultaten rationella normer för

detta arbete uppbyggas, förutsätter med nödvändighet ej blott vana vid den moderna

läkarvetenskapens arbetsmetoder utan även nära förtrogenhet med den allmänna hygienen

och dess specialtillämpning på skolornas arbete och ordningar. Ett viktigt

önskemål är därjämte, att den fysiska uppfostran, som med rätta bereder sig ett allt

större rum vid våra skolor, alltjämt måtte kunna grundas på och ledas av sunda och

säkra skolhygieniska erfarenheter.

För att hela det nu i korthet antydda området må kunna på ett verksamt sätt

sammanhållas och överskådas samt arbetet därinom stå under erforderlig uppsikt och

kontroll, erfordras oundgängligen, att den nya överstyrelsen utrustas med en väl kvalificerad

representant för skolhygienen.

Folkundervisuingskommittén har i annat sammanhang berört frågan om fysisk uppfostran

i allmänhet och därvid antytt, hurusom kommittén tänkt sig, att hithörande

frågor skulle inom överstyrelsen äga en särskild sakkunnig målsman. Om inspektionen

av gymnastikundervisningen i landet har kommittén för avgivande av utlåtande

och förslag angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet i sitt den 7 mars

1912 avgivna betänkande uttalat sig och därvid bland annat framhållit, att då den

fysiska uppfostran borde införlivas med den intellektuella, det icke syntes lämpligt att

skilja inspektionen av den fysiska uppfostran från den myndighet, som utövade övrig

inspektion vid respekt.iva läroanstalter. Därefter anför gymnastikkommittén:

Vad först angår inspektionen av gymnastikundervisningen vid de läroanstalter, som

stå under överinseende av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, bör alltså denna inspektion

omhänderhavas av överstyrelsen. En av Kungl. Maj:t förordnad gymnastiskt sakkunnig

person bör vid behandlingen av ärenden rörande den fysiska uppfostran hava säte

och stämma i överstyrelsen. Denne adjungerade ledamot bör närmast bära ansvaret för

inspektionen av gymnastikundervisningen vid ifrågavarande anstalter och bör även själv utöva

inspektion. Det bör tillkomma överstyrelsen att avgöra, huruvida inspektion dessutom

skal! verkställas av andra gymnastikinspektörer, vilka i dylikt fall skulle förordnas av överstyrelsen.

. . . Då någon överstyrelse för folkskoleseminarierna och folkskolorna icke

finnes, torde inspektionen av gymnastikundervisningen vid dessa läroanstalter böra läggas

direkt under Kungl. Maj:t. På det att en dylik anordning må bliva möjlig, bör en sakkunnig

person förordnas att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid beredningen av nu

ifrågavarande ärenden. Under denne sakkunnige, som själv borde inspektera gymnastikundervisningen

vid seminarierna, skulle lyda särskilda gymnastikinspektörer för folkskolorna;

och har kommittén tänkt sig, att härtill borde i första hand förordnas gymnastiklärare

vid folkhögskolorna. Yad angår inspektionen av gymnastikundervisningen vid folkhögskolorna.

torde densamma kunna utövas av den ovannämnde sakkunnige personen inom

ecklesiastikdepartementet. Denne torde även kunna medhinna att inspektera gymnastikundervisningen

vid lägre tekniska läroanstalter.

Till nyssnämnda kommittés åsikt, att inspektionen av deu fysiska uppfostran vid

läroanstalterna icke bör. skiljas från den myndighet, som utövar inspektionen i

övrigt över samma anstalter, kan folkundervisningskominittén helt ansluta sig.

Då frågan om gymnastiken, leken och idrotten tidigare i betänkandet av kommittén

berörts från synpunkten av deras betydelse ej blott som led i skolornas

och läroanstalternas verksamhet utan jämväl som medel för eu sund folkuppfostran i

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Ktmgl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

allmänhet, bär kommittén ock uttalat såsom sin mening, att till den föreslagna skolöverstyrelsens

viktigaste uppgifter borde böra såväl att övervaka och leda den fysisk»

uppfostran i de skolor och läroanstalter, som falla inom dess verksamhetsområde, som

ock att främja den verksamhet för fysisk utbildning, som måste hänföras till den allmänna

folkbildningens område, nämligen för så vitt denna verksamhet i en eller annan

form understödjes av staten. Kommittén har därvid framhållit nödvändigheten av att

överstyrelsen, om den skall kunna på rätt sätt behandla de spörsmål, som röra gymnastiken,

leken och idrotten eller i allmänhet taget tillhöra den fysiska uppfostrans

område, äger tillgång till särskild sakkunskap på ifrågavarande område. Utan att

närmare ingå på de av ovannämnda kommitté framställda förslagen, särskilt i betraktande

av att dessa förslag ännu ej blivit föremål för behandling av vederbörande myndigheter.

vill folkundervisningskommittén inskränka sig till att föreslå, att ett visst

belopp, 5,000 kronor, ställes till den föreslagna överstyrelsens förfogande för inspektion

av gymnastikundervisning och fysisk uppfostran samt för sakkunnigt biträde vid behandlingen

av till ifrågavarande område hörande ärenden. Med hänsyn till det läge,

vari nu nämnda frågor för närvarande befinna sig, och den utveckling, som på ifrågavarande

område är att motse, torde sagda belopp böra uppföras å extra stat.

Utom de nu närmast avhandlade områdena, skolhygien och fysisk uppfostran, inspektion

finnes det enligt kommitténs mening ett område av skolans verksamhet, för vars till- av undervisgodoseende

överstyrelsen ävenledes är i behov av ständig tillgång till särskild sakkunskap,

och där denna sakkunskap i regel ej kan förväntas i tillräcklig grad före- lg ar e e''

finnas hos överstyrelsens egentliga ledamöter. Kommittén syftar på den för den kvinnliga

ungdomens uppfostran så viktiga undervisningen i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål,

vilka båda ämnen kommittén i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna

sammanfattat till ett ämne under benämningen husligt arbete.

På grund av detta ämnes stora betydelse för flickornas praktiska utbildning och

på grund av den utveckling, vari det för närvarande befinner sig, blir det av största

vikt, att hithörande frågor inom överstyrelsen kunna bliva föremål för verkligt sakkunnig

behandling. Det måste fördenskull anses nödvändigt, att det inom överstyrelsen

finnes anställd någon person, som fullt behärskar det ifrågavarande området, och

som har till uppgift att inom överstyrelsen i allmänhet deltaga i behandlingen av

frågor rörande detta ämne, ävensom att, där så befinnes erforderligt, vara föredragande

i ärenden, som angå detsamma.

Till det arbete inom överstyrelsen, som, enligt vad nu sagts, skulle tillkomma en

dylik konsulent för husligt arbete, kommer en annan ej mindre betydelsefull verksamhet,

nämligen inspektion av läroanstalter, i vilka undervisning i kvinnlig slöjd och

hushållsgöromål förekommer.

I sitt betänkande om folkskoleseminarierna har kommittén haft tillfälle att, yttra

sig om vikten av denna undervisning i folkundervisningsanstalterna. Resultatet av den

undervisning i husligt arbete, som i dem hittills meddelats, har dock ej alltid motsvarat

det arbete, som därpå nedlagts, beroende dels på frånvaron av sakkunnig ledning,

dels på alltför knapphändig utbildning hos lärarinnorna, särskilt hos dem, som

i folkskolorna i allmänhet haft sig undervisningen i kvinnlig slöjd anförtrodd. Vad

folkskolorna angår är det nämligen beträffande slöjden blott i större samhällen, som

fackbildade lärarinnor kunnat anställas, och tämligen sällsynt torde det vara, att särskild

sakkunnig inspektion av undervisningen på detta område anordnas. Inspektionen

från statens sida över undervisningen i husligt arbete liksom i övriga ämnen utövas

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

vad folkskolorna beträffar för närvarande av folkskoleinspektörerna. Om ock dessa

med nit och intresse ägna sig även åt denna sida av sin uppgift, är dock uppenbart,

att man på det område, varom här är fråga, ej kan hos dem förvänta den erforderliga

sakkunskapen. Men enär eu särskild inspektion från statens sida av folkskolornas

undervisning i husligt arbete skulle draga alltför stora kostnader, måste tydligen inspektionen

av undervisningen i detta ämne även framgent i det hela taget tillkomma

folkskoleinspektörerna. I sådant fall måste det vara av största betydelse, att det i

överstyrelsen finnes för detta ämne anställd eu särskild sakkunnig kvinnlig konsulent,

till vilken inspektörerna kunna vända sig för att erhålla nödiga råd och upplysningar.

Givetvis skulle dock denna konsulent, även om hon helt naturligt ej kan övertaga

hela den ifrågavarande inspektionen, även utöva direkt inspektion i folkskolor, så långt

hennes tid tillåter. På samma gång hon därvid bleve i tillfälle att giva lärarinnorna

råd och anvisningar samt att väcka intresse för och framkomma med initiativ beträffande

detta för flickornas uppfostran så viktiga ämne, skulle hon även erhålla en för

sin verksamhet betydelsefull omedelbar kännedom om beskaffenheten av den ifrågavarande

undervisningen i folkskolorna.

Om alltså konsulenten för husligt arbete, såsom nu framhållits, i allmänhet ej

kan bliva i tillfälle att i folkskolorna utöva en direkt inspektion, bör hon i stället

kunna göra detta i fråga om de läroanstalter, i vilka de blivande lärarinnorna i husligt

arbete erhålla sin utbildning. I första rummet skulle hennes inspektion gälla

folkskole- och småskoleseminarierna, enär lärarinnor, som utbildats i dem, i mycket

stor utsträckning handhava undervisningen i kvinnlig slöjd och i framtiden antagligen

ej sällan även komma att undervisa i husliållsgöromål. Därjämte bör det tillkomma

henne att i viss mån på överstyrelsens uppdrag utöva inspektion även vid de statsunderstödda

anstalterna för utbildning av facklärarinnor på det ifrågavarande området.

Utan tvivel är det från de olika anstalterna för utbildning av lärarinnor, som initiativen

i fråga om förbättrande av undervisningen i skolorna böra kunna förväntas. Genom

besök i olika läroanstalter blir konsulenten i tillfälle att uppmuntra till förbättring av

undervisningen, särskilt genom att upptaga och föra vidare nya uppslag och initiativ,

utgångna från intresserade lärarinnor.

Visserligen ingår för närvarande undervisning i kvinnlig slöjd i samtliga folkskollärarinneseminarier,

och i de flesta förekommer redan nu också undervisning i hushållsgöromål.

Härtill kommer, att kommittén i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna

framställt förslag, som avse såväl ett obligatoriskt införande av undervisning

i husliållsgöromål i alla folkskollärarinneseminarier som ett bättre tillgodoseende

av undervisningen i husligt arbete i allmänhet. Dock lärer denna undervisning,

även om den anordnas i enlighet med kommitténs nyssnämnda förslag, på grund av

den jämförelsevis knappa tid, som kan tillmätas densamma, helt naturligt ej kunna

skänka de blivande lärarinnorna tillräcklig fackinsikt i ämnet. Detta måste i ännu

högre grad gälla motsvarande undervisning i småskoleseminarierna. På grund av detta

förhållande är det uppenbart, att för de lärarinnor, som utgått från ifrågavarande

seminarier, särskilda fortbildningskurser bliva behövliga, och konsulenten bör taga

initiativ till dylika kurser samt på överstyrelsens uppdrag organisera och övervaka dem.

Eu särskilt betydelsefull uppgift får den ifrågavarande konsulenten i den hjälp,

hon bör lämna överstyrelsen vid dess verksamhet för forsättniugsskolans utveckling,

därvid det bland annat gäller att giva denna skola även en sådan gestaltning, som

kan tillgodose den kvinnliga ungdomens särskilda praktiska bildningsbehov.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

Av den föregående framställningen torde framgå, att folkundervisningsanstalterna

utan tvivel komma att övervägande taga konsulentens tid och krafter i anspråk. Dock

bör hon givetvis ägna tillbörlig uppmärksamhet även åt sådana läroanstalter, som

skola stå under överinseende av läroverksavdelningen inom överstyrelsen. Detta gäller

å ena sidan de förut omnämnda anstalterna för utbildning av facklärarinnor och å

andra sidan statssamskolorna och de statsunderstödda enskilda läroanstalter, i vilka

undervisning av ifrågavarande slag förekommer. Därtill kommer, att de mera principiella

frågorna rörande undervisningen i husligt arbete, som komma till behandling

inom överstyrelsen, tydligtvis i allmänhet i lika hög grad avse undervisningen i de

till läroverksavdelningen som de till folkundervisningsavdelningen hörande läroanstalterna.

Härav torde framgå, att en konsulent för husligt arbete ej med sin verksamhet

skulle vara fästad vid någon viss byrå eller någon viss avdelning inom överstyrelsen,

utan att hennes sakkunskap skulle tagas i anspråk, där den vore av behovet

påkallad.

På grund av vad kommittén nu anfört vill kommittén hemställa, att till överstyrelsens

förfogande ställes ett belopp av 4,000 kronor att användas för

inspektion av undervisningen i husligt arbete och för sakkunnig behandling

inom överstyrelsen av frågor rörande denna undervisning. Det ifrågavarande

anslaget torde tillsvidare böra uppföras på extra stat.

Kommittén har flerstädes i det föregående haft anledning erinra om de uppgifter,

som fortsättningsskolan måste komma att giva en blivande skolöverstyrelse att lösa,

och därvid framhållit dels önskvärdheten av att en av folkskolebyråernas chefer, som

särskilt gjort sig förtrogen med fortsättningsskolans pedagogiska spörsmål, bleve i tillfälle

att ägna sin huvudsakliga verksamhet åt denna skolas främjande, dels ock behövligheten

för överstyrelsen att i sitt arbete för fortsättningsskolan äga tillgång till

särskilt sakkunnigt biträde.

De allmänna grundlinjer för fortsättningsskolans organisation, som kommittén

redan i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna uppdragit och som något närmare

blivit utförda i föregående delen av här föreliggande betänkande, giva vid handen,

att den särskilda sakkunskap, som i fråga om fortsättningsskolan behöver tillföras

överstyrelsen, är sakkunskap på näringslivets olika områden. Måhända vore det fördelaktigast,

om denna sakkunskap kunde tillföras överstyrelsen genom en enda person,

en det praktiska livets man, vars verksamhet skänkt honom erfarenhet och insikt på

något eller hellre några av näringslivets områden och som på det sätt kunde fästas

vid överstyrelsen och till den omfattning deltaga i dess arbete, att han tillika vunne

full förtrogenhet med fortsättningsskolans grundtankar och med dess organisatoriska

och metodiska problem. Men å andra sidan torde det helt visst komma att visa sig

svårt att verkligen finna den sakkunskap, varom här är fråga, samlad på en hand.

Förhållandena äro vitt skilda inom de olika praktiska arbetsområdena, och såväl de

ekonomiska som de tekniska sidorna av näringslivet måste i den ifrågavarande sakkunskapen

vara företrädda. Sannolikt skall det därför visa sig lämpligare, att överstyrelsen

får möjlighet att allt efter de ifrågakommande ärendenas natur vända sig än

till den ene, än till den andre av ett flertal personer, representerande olika grenar av

praktisk verksamhet. Därvid låter det ock tänka sig, att dessa sakkunniga vid vissa

tillfällen kunde sammankomma till gemensamma överläggningar med ledamöter av

överstyrelsen.

Sakkunnigt

biträde för

ärenden rörande

fortsättningsskolorna.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Juridiskt

biträde.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

Huruvida den eller de sakkunniga även skulle kunna tagas i anspråk för biträde

vid inspektionen av fortsättningsskolorna är en fråga, som för närvarande synes kunna

lämnas oavgjord. Att ej sällan deras närvaro å ort och ställe skall visa sig behövlig,

då det gäller en fortsättningsskolas ordnande, synes sannolikt. Och än mer torde

detta gälla i fråga om ordnandet av de kurser för folkskollärares fortbildning i praktisk

riktning, vilka, såsom kommittén förut framhållit, böra för fortsättningsskolans räkning

komma till stånd, liksom ock i fråga om andra anordningar, som kunna bliva erforderliga

för beredande åt fortsättningsskolan av för densamma lämpade lärarkrafter. Härvid

skola de ifrågavarande sakkunniga helt visst befinnas oumbärliga såsom överstyrelsens

medhjälpare. Vad beträffar den form av fortsättningsskolan, som bör tillgodose

den kvinnliga ungdomens särskilda intressen, och de fortbildningskurser, som

falla inom samma område, skulle överstyrelsen, såsom kommittén i det föregående

framhållit, äga sakkunnigt biträde i den föreslagna kvinnliga konsulenten för undervisningen

i husligt arbete.

Kommittén har som sin mening uttalat, att det på den punkt, på vilken frågan

om fortsättningsskolans ombildning för närvarande befinner sig, icke torde vara möjligt

och ej heller behövligt att i enskildheter söka ordna skolöverstyrelsens befattning med

förevarande skolform. Frågan om fortsättningsskolans omdauing och utveckling till

en för övergångsåldern och den tidigare ungdomsåldern väl lämpad skola, ägnad att

stärka ungdomens intresse för det praktiska livets uppgifter och att öka dess duglighet

för förvärvsarbetet, är emellertid, såsom allmänt erkännes, eu av de viktigaste om ej

den viktigaste av våra skolfrågor, och det synes kommittén därför högst önskligt, att

en blivande skolöverstyrelse allt ifrån början får sin förpliktelse mot fortsättningsskolan

fastslagen och tillika möjlighet för sig beredd att taga itu med de uppgifter,

som härvidlag föreligga för densamma. I frågans nuvarande läge vill kommittén inskränka

sig till att föreslå, att till överstyrelsens förfogande måtte ställas

ett anslag för sakkunnigt biträde vid handläggningen av ärenden rörande

fortsättningsskolan. Beloppet av detta anslag synes kommittén förslagsvis

kunna för det närvarande sättas till 4,000 kronor. Det torde tillsvidare

böra uppföras å extra stat.

Erfarenheten från den nuvarande läroverksöverstyrelsen och förhållandena i övrigt,

såsom av den föregående framställningen torde framgå, givm vid handen, att under

den nu föreslagna skolöverstyrelsens handläggning falla en hel del ärenden, vilka

visserligen äro av pedagogisk natur men äro nära förbundna med frågor av rättsliginnebörd.

Yad den nuvarande läroverksöverstyrelsen beträffar torde av överdirektören

Bergqvists till betänkandet fogade särskilda skrivelse framgå, hurusom under dess

handläggning för närvarande falla en del ärenden av ganska utpräglat juridisk natur,

nämligen vissa disciplinmål, frågor av ekonomisk art, såsom angående kommuns byggnadsskyldighet,

tolkning och tillämpning av donationsurkunder och dylikt ävensom

ärenden rörande lärares löne- och pensionsförhållanden m. m. Uppenbart är, att motsvarande

ärendesgrupper skola förekomma i fråga om folkundervisningen. På sistnämnda

område skola dessutom framträda en hel del andra härmed jämförliga ärenden,

som måste komma under överstyrelsens handläggning, t. ex. — för att nämna ett par

grupper —- frågor angående lärarnas rättsliga ställning och ärenden angående de ofta

förekommande meningsskiljaktigheterna i fråga om skolväsendets anordning inom

kommunerna.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Nu skola ledamöterna i överstyrelsen givetvis vara pedagogiskt utbildade personer,

vilkas föregående verksamhet och på undervisningens område vunna kompetens ej gör

dem i. lika grad skickade att behandla nu berörda frågor av en mer utpräglat juridisk

eller Juridiskt-administrativ karaktär. Det är också uppenbarligen med besparing och

hushållning med. förefintliga arbetskrafter väl förenligt att för sådana ärenden använda

härför skolade tjänstemän och ej de pedagogiskt utbildade krafterna.

Såsom kommittén i det följande ämnar föreslå, skall överstyrelsen förses med ett

kansli av administrativt utbildade krafter, däribland två sekreterare, och det är uppenbart,

att av dem i allmänhet kan erhållas erforderligt biträde vid handläggningen av

administrativa frågor ävensom att de i de flesta fall kunna tagas i anspråk för frågor av

mer utpräglat juridisk innebörd. Men utöver de juridiska spörsmål, vilkas utredning

kan tänkas överläten åt sagda tjänstemän, skola givetvis ej sällan förekomma juridiska

frågor av en så pass invecklad beskaffenhet, att de såväl för sin utredning som sin

föredragning fordra en speciell sakkunskap, vilken ej alltid kan anses förefinnas inom

överstyrelsen. I överdirektören Bergqvists ovan berörda skrivelse har också framhållits,

hurusom inom läroverksöverstvrelsen dylika frågor i ej ringa utsträckning förekommit

samt att behov av ett väl kvalificerat juridiskt biträde där ofta yppat sig. Det synes

då högeligen _ ömkligt, att, möjlighet beredes den nya överstyrelsen att i de fall, där

sådant visar sig erforderligt, anlita särskild juridisk sakkunskap.

På grund av det nu sagda har kommittén ansett sig böra föreslå, att ett belopp

å 4,000 kronor ställes till överstyrelsens förfogande för biträde vid

handläggningen av sådana juridiska ärenden, för vilkas behandling erforderlig

sakkunskap inom överstyrelsen ej förefinnes. Det ifrågavarande anslaget

synes böra uppföras å extra stat.

Såsom jag i det föregående omnämnt, har kommittén till skärskådande

även upptagit frågan om ett lekmannaråd. Innan jag avslutar redogörelsen

för kommitténs förslag angående skolöverstyrelsens organisation,

anser jag mig, för att sedermera i möjligaste mån kunna i ett sammanhang

avhandla samtliga hithörande frågor, jämväl böra erinra om vad kommittén

i denne, fråga yttrat. Kommittén anför:

På åtskilliga förvaltningsområden inom vårt land bar, i likhet med vad förhållandet

är flerstädes i utlandet, allt mera framträtt behovet av en medverkan av särskilda,

utom förvaltningen stående sakkunniga organ eller personer. Å ena sidan tillföres

^härigenom det förvaltande ämbetsverket eu levande och meraoomedelbar kännedom

om rådande uppfattningar och förhållanden inom samhällslivet. Å andra sidan beredes

åt den utom förvaltningen stående företrädesvis praktiska sakkunskapen och initiativkraften

ett hälsosamt inflytande på ärendenas behandling och verkets arbete i det hela.

Av helt naturliga grunder har det ansetts önskvärt, att en sådan medverkan som den

nu antydda kommer till stånd under sådana former, att densamma sker under känsla

av ansvar och erhåller karaktären av en viss permanens.

Viol beträffar de olika former, under vilka lekmannaelementets medverkan vid

förvaltningsärendenas handläggning kan äga rum, hava på senare tid särskilt tre olika

slag kommit till användning : fullmäktiga, sakkunniga och rådsinstitution. Fullmäktiga

inträda, i ett ämbetsverk vid handläggning av vissa ärenden och intaga beträffande

dessa ärendens avgörande enahanda ställning som verkets ordinarie ledamöter. Sak
-

Lek mannaråd.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

kunniga äro antingen på ett stadigvarande sätt fastade vid ett verk eller kunna ock

tillfälligt inkallas, i båda fallen för att biträda vid utredningen av frågor, där deras

speciella sakkunskap är av behovet påkallad, Rådet slutligen är en vid sidan av ämbetsverket

befintlig korporation med uppgift att avgiva yttranden i de till detsamma

från Kungl. Maj:t eller verket hänskjutna ärenden ävensom att i frågor, som beröra

dess kompetensområde, till Kungl. Maj:t eller verket självmant gorå framställningar.

Rådet kan antingen vara ett sakkunnigt råd eller ett lekmannaråd. Kommittén bär

låtit sig angeläget vara att tillse, om och i vad mån en medverkan från lekmannabå''11

under någon av de nämnda formerna skulle kunna vara av betydelse för den nya överstyrelsen.

Yad då först anlitande av särskilda fullmäktiga beträffar har kommittén icke

ansett denna form för nu ifrågavarande medverkan vara av behovet påkallad. Vad

åter angår tillkallande av sakkunniga har kommittén redan ovan berört, i vilka avseenden

biträdande sakkunniga synas kunna behövas. Vidkommande slutligen upprättande

av en särskild rådsinstitution vill kommittén anföra följande.

Den verksamhet, som den nya styrelsen skulle komma att utföra, är av den art,

att den på ett synnerligen mångfaldigt och därtill på ett särdeles personligt sätt kommer

att beröra allmänheten. Detta är tydligt redan därav, att det arbete, som utföres

i de flesta av de under överstyrelsens inseende ställda läroanstalterna, i själva. verket

är ett samarbete med de måuga särskilda hemmen. Det gäller visserligen i första

hand den uppfostrande sidan av detta arbete, men även den rena undervisningsverksamheten

är i viktiga avseenden grundad på ett dylikt samarbete. Härav är eu naturlig

följd, att de ungas föräldrar och målsmän, även då de ej äro i ordets egentliga mening

fackmän, likväl sitta inne med erfarenheter och representera intressen, som berättiga

dem till att öva visst inflytande på skolans arbete. För skolan själv måste en

samverkan med hemmen i många fall vara av mycket stort värde, icke blott ur synpunkten

av de upplysningar och den vägledning för dess arbete, som på detta sätt

kan erhållas, utan även därför att därigenom beredes åt allmänheten ett tillfälle att

blicka något närmare in i skolans arbete och på så sätt även vinna riktigare uppfattning

av detsamma. Om de behov, som på de olika orterna i detta avseende förefinnas,

vittna bland annat de numera ganska allmänt förekommande s. k. föräldramötena.

Det är givet, att samma behov, som här funnit ett uttryck, då det gäller förhållandet

mellan en viss läroanstalt och dess målsmanskontingent, i stort sett även förefinnes

mellan en central styrelse för landets hela skolväsen och representanter för alla de

målsmän, vilkas barn uppfostras i de av styrelsen ledda läroanstalterna.

Men det är icke blott målsmanssynpunkten och målsmansintressena, som göra en

medverkan från lekmannahåll önskvärd. Det finns åtskilliga andra omständigheter,

som föranleda samma önskemål. Särskilt torde en dylik medverkan betingas därav,

att skolorna i stor utsträckning äro kommunala institutioner. Det är därför helt visst

av vikt för den centrala myndigheten att kunna under mera ordnade former träda i

samarbete med personer, som äro fullt förtrogna med kommunala skolförhållanden.

I samma mån som folkskolans överbyggnader nå en högre grad av utveckling

och särskilt i den mån fortsättningsskolan, framför allt i anslutning till yrkena, vinner

en större utbredning, blir det för den centrala styrelsen av stor betydelse att kunna

erhålla det stöd, som den i form av råd och initiativväckande förslag otvivelaktigt

Er i behov av. Även ur denna synpunkt är alltså en ordnad medverkan från lekmannahåll

önskvärd.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

Slutligen anser sig kommittén böra erinra om det välgörande inflytande, som

erfarenheter hämtade från andra områden av undervisningsverksamhet än från dem,

vilka närmast falla in under överstyrelsen, kunna utöva på överstyrelsens verksamhet.

Den mera skolmässiga formen för undervisning och uppfostran, som i regel kännetecknar

de under överstyrelsens verksamhet stående läroanstalterna, kan av helt naturliga

grunder lätt nog i sig innesluta en frestelse till en viss ensidighet och en viss

stel likformighet i arbetet. För dem, som hava inseendet över och ledningen av detta

arbete, måste det därför vara av stor betydelse att få under mera regelbundna former

träda i närmare beröring med såväl representanter för de privata skolorna, där på

undervisningens område värdefulla erfarenheter ofta göras, som med målsmän för läroanstalter,

vilka antingen såsom högskolorna representera en mera vetenskaplig verksamhet

eller såsom tillämpnings- och fackskolorna mera direkt rikta uppmärksamheten på

utvecklingen av vissa sidor av de mänskliga anlagen och färdigheterna. Tillfälle till

sådan personlig beröring kan väl i viss mån vinnas redan inom ramen av den verksamhet,

till vilken de åt överstyrelsen anförtrodda uppgifterna i och för sig giva anledning,

men givet är, att ett efter mera fästa linjer ordnat samarbete i sagda avseende

verkar med större säkerhet.

Ehuru kommittén sålunda finner många skäl tala för att vid sidan av överstyrelsen

en rådsinstitution inrättas efter mönstret av dem, som på senare tiden tillkommit

här i landet och sedan lång tid förefunnits somligstädes i utlandet, bestående

av representanter för de olika intressen, som på ett eller annat sätt närmare beröra

den undervisnings- och uppfostringsverksamhet, överstyrelsen har att leda, anser kommittén

dock icke tidpunkten nu vara inne att föreslå eu sådan rådsinstitutions inrättande.

Det synes kommittén önskvärt, att eu institution av ifrågavarande art

får utveckla sig så småningom, om och i den män behov och omständigheter

därtill kunna giva anledning. Kommittén har därför icke heller ansett

sig böra framlägga något förslag till bestämmelser vare sig i fråga om den närmare

sammansättningen av rådet, om sättet för utseende av dess medlemmar eller om formen

för dess arbete. Kommittén föreställer sig, att dessa angelägenheter, då de framträda,

lämpligen låta sig reglera genom av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Här torde

slutligen blott böra erinras därom, att då ledamotskap i ett dylikt råd bör betraktas

som ett medborgerligt förtroendeuppdrag, någon direkt ersättning till dess ledamöter

ej torde behöva utgå annat än i förekommande fäll såsom sedvanlig rese- och dagtraktamentsersättning.

Slutligen har kommittén i följande uttalande givit sin mening tillkänna

angående sättet för ärendenas handläggning inom överstyrelsen:

Sedan kommittén nu närmare redogjort för de ledamöter och sakkunniga, som

kommittén funnit erforderliga för arbetet i överstyrelsen, anser sig kommittén höra

med några ord beröra sättet för ärendenas handläggning inom denna styrelse. Såsom

allmän princip bör gälla, att arbetet ordnas under möjligast enkla men fullt betryggande

former. Av vad kommittén ovan sagt om organisationen av skolstyrelsen som

ett modernt ämbetsverk följer, att för ärendenas handläggning hör, i den mån och så

långt det är möjligt, tillämpas den i moderna verk numera allmänt förekommande

styrelseformen, varvid beslutanderätten ligger hos chefen ensam, men med skyldighet

för föredraganden att, därest hans mening avviker från det fattade beslutet, till proBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 käft. (Nr 204.) 21

Sättet för

ärendenas

handläggning.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

tokollet anteckna densamma. Det är emellertid tydligt, att formen för ärendenas

handläggning måste bestämmas i främsta rummet av dessas art och beskaffenhet och att

där det skulle visa sig, att styrelseformen icke lämpar sig för ett eller annat ärende,

den hör vika för en i detta fall mera lämplig.

Kommittén har i det föregående redogjort för de skäl, som föranlett kommittén

att föreslå en förening av den nuvarande läroverksöverstyrelsen med en blivande central

ledning för folkundervisningsväsendet. Kommittén har därvid varit i tillfälle att närmare

redogöra för vissa ärenden eller grupper av ärenden, som syntes påkalla en gemensam

och enhetlig ledning av landets hela skolväsen. Till sådana ärenden höra

undervisnings- och uppfostringsfrågor av mera principiell innebörd ävensom frågor om

organisationen av skolväsendet i dess helhet och av särskilda skolformer. Dit höra

ock vissa frågor av ekonomisk innebörd, särskilt sådana, som avse anslagsäskanden hos

Riksdagen. Skall nu syftet med dessa och med dem besläktade ärendens förläggning

till en gemensam skolstyrelse uppnås, är det självfallet, att vid desammas handläggning

förutom den gemensamma chefen även ledamöter från styrelsens båda huvudavdelningar

böra komma i tillfälle att på dessa frågors avgörande inom styrelsen utöva

ett bestämmande inflytande. Nu ifrågavarande ärenden synas därför lämpligen

böra bliva föremål för en ''kollegial handläggning, varvid det bör stå öppet för överstyrelsens

samtliga ledamöter att deltaga ej blott i överläggningarna utan även i besluten.

Och i varje fall synas nu berörda ärenden icke böra avgöras utan att förutom

chefen minst två ledamöter från vardera avdelningen äro tillstädes och deltaga i besluten.

Det är att förvänta, att sådana för hela styrelsen gemensamma ärenden till

antalet bliva relativt få och därför ej så synnerligen ofta giva anledning till nu antydda

handläggningsform. Men säkert är, att dessa ärenden för skolväsendet i dess

helhet i regel bliva av eu mycket betydelsefull innebörd och därför ock påkalla ett

allsidigt övervägande.

Förutom nu nämnda ärenden torde inom vardera huvudavdelningen förekomma

vissa ärenden, som till sin inre art äro med dessa besläktade men närmast beröra de

läroanstalter eller den undervisningsverksamhet, som faller under den särskilda avdelningens

ledning. Även dessa synas påkalla en kollegial behandling inom den avdelning,

dit de höra. Till sådana ärenden böra även hänföras befordrings- och disciplinmål.

I den kollegiala handläggningen av nu ifrågavarande avdelningsärenden synas —

förutom generaldirektören eller i de fall, då instruktion och arbetsordning så bestämma,

avdelningschefen — minst två av avdelningens byråchefer böra deltaga.

I de fall, då visst ärende, som ej är av principiell natur, avser läroanstalt, som tillhör

gränsområde mellan de båda avdelningarna eller eljest påkallar sakkunskap, som finnes

inom den andra avdelningen, bör, enligt närmare bestämmelse i instruktion eller arbetsordning,

vederbörande ledamot av denna avdelning tillkallas för att i överläggning

och beslut deltaga. Ett liknande tillvägagångssätt bör följas i de fall, då biträde av

annan sakkunnig funktionär inom överstyrelsen, exempelvis skolhygienikern, kan vara

erforderligt. Överhuvud taget bör vid ärendenas behandling den speciella sakkunskap,

som inom överstyrelsen finnes företrädd, komma till användning, oavsett till vilken

avdelning eller byrå ärendet må höra.

Såsom redan blivit antytt, torde det dock bliva ett jämförelsevis ringa antal

ärenden, som skulle komma att underkastas nu berörda kollegiala behandlingsform.

Den ojämförligt största delen av ärendena har kommittén tänkt sig kunna och böra

avgöras medelst styrelseformen. Även vid användning av denna form torde emellertid

en utvidgning i vissa fall kunna bliva erforderlig. Vissa ärenden kunna nämligen

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj-Js Nåd. Proposition Nr 204.

vara av den art, att även om beslutanderätten ligger hos chefen, det är önskligt, att

i överläggningen förutom föredraganden deltaga en eller flera av överstyrelsens övriga

funktionärer.

Slutligen böra, såsom redan nu i centrala ämbetsverk brukar ske, vissa ärenden

av en mera underordnad betydelse ej hänskjutas till generaldirektörens eller avdelningschefens

prövning utan överlämnas åt vederbörande byråchef.

Emellertid torde efter ovan angivna huvudgrunder närmare bestämmelser böra

inrymmas dels i den instruktion, som bör fastställas för skolöverstyrelsen, dels ock i

den arbetsordning, som det bör tillkomma det nyupprättade verket att utarbeta.

Av de myndigheter, som yttrat sig över förslaget, hava åtskilliga givit

starka uttryck åt farhågan för att inrättandet av en skolöverstyrelse i den

föreslagna formen skulle komma att medföra en byråkratisering av skolväsendet.

Beträffande frågan om eu gemensam chef för skolöverstyrelsens båda

avdelningar har överstyrelsen för rikets allmänna läroverk följande allmänna

uttalande:

Överstyrelsen funne uppenbart, att den föreslagna organisationen väl tillgodosåge

enhetssynpunkten, men fråga syntes vara, om den i önskvärd mån komme att tillgodose

de speciella intressena, som vardera avdelningen skulle komma att företräda. Överstyrelsen

hade ej kunnat helt frigöra sig från den föreställningen, att det ur sistnämnda

synpunkt skulle vara önskligt, att samarbetet mellan de båda avdelningarna

kunde försiggå under i någon mån friare former än de av kommittén föreslagna. Det

syntes emellertid överstyrelsen bliva svårt att ersätta den av kommittén föreslagna

organisationen med någon annan, som bättre äu denna motsvarade önskemål i den

antydda riktningen utan att på samma gång medföra ökade kostnader. Man skulle

möjligen kunna tänka sig, att vardera avdelningen utöver de fyra ledamöterna erhölle

sin särskilda chef utan annat åliggande än att vara chef för avdelningen samt att en

av de båda cheferna erhölle Kungl. Maj:ts förordnande att vara styrelsens representant

utåt samt ordförande vid dess gemensamma förhandlingar. En dylik organisation

skulle medföra den fördelen, att vardera avdelningens speciella intressen alltid komme

att föredragas inför avdelningens egen chef. Fara syntes dock vara för handen, att

den enhetssynpunkt, som överstyrelsen framhållit såsom önskvärd i fråga om ledningen

av skolväsendet i dess helhet, därigenom kunde komma att lida alltför starkt intrång.

På grund av de olägenheter, som härav skulle kunna befaras uppkomma, och då eu

organisation sådan som den nu senast antydda därjämte skulle i ekonomiskt avseende

vara så till vida ofördelaktigare än den föreslagna, som den betingade ökad kostnad,

motsvarande i det närmaste avlöning åt ännu en chef inom styrelsen, hade överstyrelsen

stannat vid den uppfattningen, att det av kommittén framlagda förslaget under

förhandenvarande förhållanden vore att föredraga.

Domkapitlet i Uppsala förklarar sig hysa den uppfattningen, att det

föreliggande förslaget borde kunna realiseras under betydligt enklare former,

än som nu föreslagits.

Myndig
heterna.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

. I fråga om den föreslagna chefen för skolöverstyrelsen uttalar domkapitlet

i Göteborg, att det över de båda avdelningarna stående gemensamma

chefsämbetet skulle kunna lända till men för förverkligandet av

de olika undervisningsanstalternas allmänna syftemål, vilka utan tvivel

bättre skulle tillgodoses genom att de båda avdelningarna och deras chefer

ensamma bure ansvaret för sina åtgärder. Domkapitlet i Härnösand anser

det bliva svårt att för ifrågavarande chefspost finna en person, som kunde

tänkas motsvara anspråken på högsta kompetens inom både läroverkens

och folkskolans område. Liknande synpunkter som de anförda göras gällande

av domkapitlet i Uppsala, domkapitlet i Kalmar, folkskoleinspektörerna

i Göteborgs stift och folkskoleinspektören i Strängnäs stift J. V.

Jonsson.

Beträffande den nuvarande överstyrelsens för rikets allmänna läroverk

ställning såsom en avdelning av den föreslagna skolöverstyrelsen och därav

betingade arbetskrafter har lär overksöver styr elsen anfört:

I fråga om de för arbetet inom eu blivande läroverksavdelning erforderliga arbetskrafterna

vill överstyrelsen starkt betona, att läroverksöverstyrelsens förändrade ställning

kommer att medföra eu avsevärd minskning i dess nuvarande arbetskrafter. Först

och främst har läroverksöverstyrelsens chef hittills kunnat helt och odelat ägna sig åt

läroverksöverstyrelsens arbete, något som för detta arbete varit av så mycket större

betydelse, som sagda chefs föregående verksamhet varit förlagd till de allmänna läroverken

ocly följaktligen hans sakkunskap varit direkt inriktad på överstyrelsens verksamhetsområde.

Enligt kommitténs förslag skulle en blivande skolöverstyrelse komma

att hava en för båda avdelningarna gemensam chef. Denna komme alltså endast att

delvis tillföra läroverksöverstyrelsen sin kraft, ett förhållande, som för avdelningens

arbete kunde komma att innebära en så mycket större förlust av arbetskraft, som det

kunde inträffa, att nämnda chefs tidigare verksamhet icke varit förlagd till de läroanstalter,

som stå under läroverksavdelningens inseende. Vidare skulle en av läroverksavdelningens

ledamöter tillika vara avdelningschef. Vid en sådan anordning

kunde givetvis ifrågavarande ledamot icke tagas i anspråk för det egentliga byråarbetet

till samma, utsträckning, som han skulle kunnat, om han icke innehaft uppdraget

som avdelningschef. Slutligen skulle avdelningens samtliga ledamöter komma

att tagas i anspråk för behandlingen av de frågor, som komme att falla under skolöverstyrelsens

gemensamma behandling.

I anseende till nu antydda minskning i arbetskrafter och ökning i arbetsbördan

finner .sig överstyrelsen böra på det bestämdaste påyrka, att en blivande läroverksavdelning

erhåller åtminstone den förstärkning i fråga om överstyrelsens kansli, som

blivit av kommittén föreslagen.

Sker detta, viunes även den avsevärda fördelen, att arbetet inom överstyrelsen

kan erhålla den omläggning, som av läroverksöverstyrelsens chef blivit i skrivelse till

kommittén föreslagen. För en ytlig betraktare skulle det måhända kunna förefalla,

som om den i sagda skrivelse ifrågasatta anordningen av arbetet på särskilda byråer

skulle kunna leda till vad man betecknar såsom arbetets byråkratisering. Så är emellertid

långt ifrån förhållandet. Genom den föreslagna anordningen skulle nämligen

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

styrelsens ledamöter i stor utsträckning befrias från sådana administrativa och sekreteriella

göromål, som hittills hotat att väl ensidigt taga ledamöterna i anspråk och

därigenom också i viss mån hindrat dem att i önskvärd grad ägna tid och krafter åt

de rent pedagogiska uppgifter, som i första hand bort påkalla deras uppmärksamhet.

Genom den föreslagna anordningen skulle alltså enligt överstyrelsens övertygelse ett

verkningsfullt medel vara givet att förebygga, att överstyrelsens arbete erhölle eu

byråkratisk läggning.

I detta sammanhang anser sig överstyrelsen jämväl böra giva uttryck åt den

förmodan, att då kommittén betecknat överstyrelsens ledamöter i deras egenskap av

representanter för styrelsens olika byråer såsom byråchefer, kommittén därmed icke

avsett att giva någon anvisning beträffande de blivande ledamöternas ämbetstitel, vilken

enligt överstyrelsens mening bör väljas med avseende fäst i främsta rummet vid de

uppgifter av pedagogisk art, som äro överstyrelsen föresätta.

Vad angår antalet byråer inom den tillämnade folkskoleavdelningen

uttala Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län, Stockholms stads

konsistorium samt folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift och folkskoleinspektören

i Strängnäs stift J. V. Jonsson, att ett antal av tre byråer syntes

vara tillräckligt. Domkapitlet i Luleå uttalar, att tre eller kanske två

byråer kunde vara nog. I motsats härtill förmenar folkskoleinspektören i

Visby stift P. Hellström, att den arbetsbörda, som komme att vila på den

föreslagna folkskoleöverstyrelsen, utan tvivel snart måste visa sig vara allt

för stor för den personal, som föreslagits såsom där anställd.

Beträffande förslaget om anställande av särskilda sakkunniga inom

skolöverstyrelsen förklarar sig Stockholms stads konsistorium anse det vara

något för långt gånget, då man påfordrade anställning av en stor stab av

sakkunniga.

Den i utsikt ställda inspektionen av flerahanda slag kunde rent av bliva en

hämsko på hela skolväsendets utveckling och göra arbetet med ungdomens fostran till

vantrevnad för dess närmaste handhavare och för ungdomen själv. Det måste vara eu

måtta i allt, även i inspektionen.

Medicinalstyrelsen säger sig icke hava något att invända vare sig mot

anställandet av en skolhygieniker eller mot de angivna kompetensvillkoren

för befattningen eller mot det föreslagna arbetsområdet.

Mot det ifrågasatta anslaget till inspektion av ungdomens fysiska uppfostran

med mera har medicinalstyrelsen icke något att invända. Direktionen

över gymnastiska centralinstitutet instämmer till fullo i vad kommittén

yttrat om den fysiska uppfostrans stora betydelse samt anför:

I likhet med kommittén vore direktionen av den bestämda åsikten, att, hurudan

gymnastiska centralinstitutets omorganisation än komme att i en framtid gestalta sig,

inspektionen av den fysiska uppfostran vid läroanstalterna ej borde skiljas från den

myndighet, som utövade inspektionen i övrigt över samma anstalter, och att således

dithörande frågor borde omhänderhavas och handläggas av överstyrelsen. Gymnastiska

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

centralinstitutets blivande uppgift syntes därför hädanefter med visshet komina att inskränkas

till att utbilda lärare i fysisk uppfostran och sundhet. Direktionen funne

därför intet skäl föreligga att ej redan nu fastslå den blivande överstyrelsens organisation

även i detta hänseende. Ett vidsträckt och mångskiftande arbetsområde torde

komma att tillfalla den person, vilken skulle utöva inspektion över den fysiska uppfostran

och såsom sakkunnig handlägga dithörande frågor. Bland dessa kunde nämnas:

att föredraga ärenden angående gymnastiken och friluftsleken,

att utöva överinseendet över för gymnastik, lek in. m. använda lokaler och platser,

att handlägga ärenden rörande gymnastiksalars inredning och förslag till dylika,

skolornas lekmateriell, deras militär- och skjutövningar m. m.,

att handlägga frågor rörande skol- oeh sjöbad,

att till viktiga delar granska skolornas arbetsordningar,

att föreslå och ordna utbildningskurser ute i landet för blivande ledare i fysisk

uppfostran,

att föreslå och ordna repetitionskurser i gymnastik, lek och idrott för lärare och

lärarinnor,

att föreslå inspektörer och ordna inspektionen i fysisk uppfostran inom landets

skoldistrikt samt att övervaka densamma,

att med intresse följa den ungdom, som stode utom skolan, i vad rörde den fysiska

uppfostran (frivillig gymnastik) o. s. v.

Inspektörens kompetens borde således vara synnerligen omfattande, och han borde

vara i högsta mått kvalificerad. Enär hans verksamhet komtne att nära beröra det

skolhygieniska området samt kräva intimt samarbete med skolhygienikern, torde hans

ställning och avlöning icke böra sättas lägre än dennes.

På grund av det anförda finge direktionen hemställa, att vid det slutliga förslagets

utarbetande redan nu anställdes en representant för fysisk uppfostran såsom

överinspektör för denna gren av skolans verksamhet med säte och stämma inom skolöverstyrelsen

och till tjänsteställning och avlöning likställd med den föreslagna skolhygienikern.

Beträffande förslaget om ett särskilt anslag till juridiskt biträde inom

skolöverstyrelsen har statskontoret med hänsyn därtill, att juridisk utbildning

torde kunna uppställas som kompetensvillkor för åtminstone någon

av tjänsterna i skolöverstyrelsens kansli, ansett behovet av ett särskilt

juridiskt biträde icke vara oomtvistligt.

I fråga om sättet för ärendenas handläggning anmärker domkapitlet i

Luleå, att reformen syntes höra planläggas på det sätt, att all befogenhet

lades i chefens hand och att denne i sin ordning omgåves av en krets

av på folkbildningsväsendets olika och nog så skiftande områden utbildade

specialister såsom rådgivare samt biträdande och rapportavgivande överinspektörer.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd, Proposition Nr 204.

167

Innan lag går att närmare uttala mig om det av kommittén fram- Departelagda

förslaget till organisation av skolöverstyrelsen, anser jag mig böra mentschetentill

skärskådande upptaga en anmärkning eller snarare en farhåga, som fkol^fsendets

från flera håll blivit uttalad med anledning av det nu föreliggande för- byråkratiseslaget.

Det har blivit sagt, att upprättandet av en central ledning för ^

skolväsendet, sådan som den nu föreslagna, skulle komma att medföra skol- punkter,

väsendets »byråkratisering».

Funnes verkliga skäl för ett dylikt antagande, förelåge enligt min

mening mer än tillräcklig anledning att slå bort alla tankar på den föreslagna

skolöverstyrelsen.

-lag anser mig därför till en början böra upptaga talet om »byråkrati

sm » och »byråkratisering» till prövning för att därvid se till, vilken innebörd

man rätteligen bör tillmäta detta ofta brukade och understundom

även missbrukade slagord.

Utgår jag då från den betydelse, som vanligen inlägges i nämnda ord,

då det användes om ett ämbetsverk och dess arbetssätt, synes man närmast

därmed vilja säga, att arbetet inom verket i fråga bestämmes av ett

betraktelsesätt, som icke förmår taga tillbörlig hänsyn till livets skiftande

förhållanden och därav betingade krav på frihet och individualisering. I

stället för den smidiga norm för arbetet, vartill en dylik hänsyn borde

föranleda, anlägges arbetet efter abstrakta allmänna synpunkter, vilka

komma att medföra en pedantisk uniformering och ett formalistiskt, schablonmässigt

handhavande av livets verkligheter.

Emellertid förbinder sig i allmänhet med ordet »byråkratism» ännu

något mera, som visserligen nära sammanhänger med det redan antydda

draget av formalism. I samma mån som en förvaltning mister förbindelsen

med det verkliga livet och förlorar förmågan att bedöma föreliggande

ärenden efter deras sammanhang med detta, i samma mån inställer

sig ett behov att allt mer anlita pappersvägen, att, som man säger, »hava

papper» på allting. Arbetet bygges långt mera på akter och skriftväxling

än på personlig samverkan med över- och underordnade samt med allmänheten.

Härav blir åter en följd, att ärendenas handläggning till förfång

för det moderna livets krav på raskhet och arbetsdrift kommer att draga ut på

tiden. För förvaltningens eget arbete medför detta den olägenheten, att

tid och krafter i oskälig utsträckning måste ägnas åt inläsning och föredragning

av akter samt åt därav föranledda förhandlingar. Härmed sammanhänger,

att för det allmänna medvetandet ordet byråkratism ofta

sammanfaller med mångskriveri och onödig omgång samt omständlighet

i arbetet.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

Nu förhåller det sig väl så, att varje administration ovillkorligen till

ledning för sitt betraktelsesätt och sitt sätt att handhava sina angelägenheter

måste hava vissa bestämda grunder och normer att följa. Lika visst

som livet har behov av rörlighet, lika visst har det också behov av en

viss regelbundenhet och planmässighet. I administrationens syfte ligger just

att förhindra uppkomsten av en allt ordnat arbete omöjliggörande subjektivism

och ett därav härflytande personligt godtycke både från överoch

underordnades sida. Vidare måste givetvis varje administration i

någon mån kräva en ordnad skriftväxling och därmed sammanhängande

expedition. Hur självgivet detta än må synas för den, som gjort klart

för sig, att samhället för ett ordentligt arbete icke kan undvara vissa

former, torde sanningen härav icke vara så allmänt insedd, att icke även

det mest idealt ordnade ämbetsverk skall komma att utsättas för anmärkningar

för förment byråkratism från håll, där det subjektiva godtycket

gör anspråk på obegränsad frihet och i varje allmängiltig norm ser en

olidlig boja.

För det slags opposition mot »byråkratism», som förbiser eller underskattar

nu anförda synpunkter, äro naturligtvis alla ämbetsverk och för

övrigt allt ämbetsmannaväsen av ondo. Till den kan jag följaktligen ej

taga hänsyn, när jag nu går att undersöka, i vad mån den av kommittén

föreslagna organisationen av överstyrelsen kan anses innebära garantier

mot att skolväsendet genom upprättandet av en skolöverstyrelse skulle

komma att föras in i byråkratiska former. Inledningsvis vill jag dock

framhålla, att den starkaste garantien uti här ifrågavarande hänseende icke

är att söka i arten och gestaltningen av överstyrelsens organisation och

arbetssätt utan i beskaffenheten av de krafter, som skola ombesörja arbetet.

På ett lämpligt personval beror i första hand den anda och riktning, överstyrelsens

arbete kommer att få. I detta avseende gäller därför att tillse,

att de, åt vilka arbetet inom överstyrelsen anförtros, äro ur rent personlig

synpunkt för uppdraget lämpliga samt tillika besitta den insikt och den

praktiska erfarenhet, som deras särskilda uppgifter inom överstyrelsen eller

vederbörande avdelning därav påkalla.

Bland övriga garantier mot risken, att byråkratism skulle bliva kännetecknande

för överstyrelsens verksamhet, ställer jag främst möjligheten för

överstyrelsen att upprätthålla en personlig förbindelse med det verkliga

livet, främst naturligtvis det verkliga skollivet. Men en sådan möjlighet

beror på det närmaste av överstyrelsens utrustning med ett tillräckligt

antal ledamöter. Vidare måste man göra klart för sig, huruvida ärendena

enligt kommitténs förslag fördelats på ett lämpligt sätt mellan över
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

styrelsen och de lokala myndigheterna, mellan överstyrelsens särskilda avdelningar

och mellan ledamöterna inom dessa. Ej mindre betydelsefullt

är, att ett lämpligt sätt för ärendenas handläggning valts. I nära sammanhang

med sistnämnda frågor står spörsmålet om den högsta ledningen av

hela arbetet inom överstyrelsen. Slutligen måste det givetvis för arbetets

rätta bedrivande vara av vikt, att nödig sakkunskap står överstyrelsen till

buds, där sådan kan utöver den hos ledamöterna befintliga erfordras.

Vid var och en av nu antydda synpunkter skall jag i det följande

något närmare uppehålla mig.

Jag skall då först upptaga till skärskådande, i vad mån den föreslagna

organisationen kan anses göra det möjligt för överstyrelsen att

åstadkomma och uppehålla en personlig förbindelse med det verkliga livet.

Därav beror nämligen i väsentligaste mån möjligheten för överstyrelsen

att i sitt arbete låta sig bestämma och leda av hänsyn till förhållandenas

skiftande krav.

Såsom i det föregående blivit framhållet, har kommittén på många

ställen i sitt betänkande med styrka gjort gällande, huru nödvändigt det

vore, att överstyrelsens ledamöter komme i tillfälle att förvärva en ingående

personlig kännedom om skolväsendets verkliga tillstånd och behov i

olika delar av landet och att i sådant syfte en oavbruten personlig förbindelse

ägde rum mellan den centrala ledningen och skolarbetet. För

vinnande av detta mål har kommittén vid beräkning av de nödiga arbetskrafterna

inom överstyrelsen lagt synnerlig vikt vid att tillräcklig tid reserverades

dels för ledamöternas personliga besök i de olika inspektionsområdena,

dels för anordnande av överläggningar med inspektörer och

andra skolans ledande krafter, dels ock för mottagningar och samtal inom

överstyrelsen med personer, som på ett eller annat sätt äro knutna vid

eller intresserade av skolan och dess verksamhet. Icke minst genom det

sistnämnda skulle mycket onödigt skriveri och pappersväsen kunna undvikas.

Jag måste räkna det som en avgjord förtjänst hos förslaget, att man

vid beräkningen av de nödiga arbetskrafterna icke stannat vid att taga i

betraktande ett visst kvantitativt mått av rent administrativt bestämbara

löpande ärenden utan jämväl ständigt haft för ögonen, att nödig tid måste

avses för tillgodoseende av den personliga sidan av överstyrelsens uppgifter.

Mer än något annat skulle det kunnat bidraga till en byråkratisering

av överstyrelsen, ifall denna sida av saken blivit underskattad eller lämnad

obeaktad vid beräkningen och bestämmandet av de nödiga arbetskrafterna.

Det låter sig visserligen icke förneka, att den synpunkt, jag nu framhållit,

gör det i viss mån vanskligt att mer än tillnärmelsevis uppskatta den

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 165 käft. (Nr 204.) 22

Överstyrelsens

förbindelse

med

skollivet.

Beräkning

av ledamöternas

antal.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Ärendes- och

arbetsfördelning.

Byråindelning.

arbetskvantitet, som kan komma att vila på ledamöterna i överstyrelsen,

men min bestämda övertygelse är, att man handlar mest i överensstämmelse

med skolväsendets välförstådda intresse, om man i denna punkt icke

är alltför njugg. Efter prövning har jag ej kunnat komma till annat

slut, än att inom den styrelseavdelning, vilken skall hava befattning med

seminarierna, folk- och småskolorna, fortsättningsskolorna, folkhögskolorna,

abnormskolorna, de allmänna folkbildningssträvandena m. in., krävas minst

lika många ledamöter, som inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen

visat sig nödvändiga. Jag har därvid tagit hänsyn såväl till mängden av

de arbetsuppgifter, vilka falla inom antydda områden, som ock till möjligheten

att bereda överstyrelsens ledamöter tillfälle till att vinna personlig

kännedom om skolväsendets tillstånd och behov i olika delar av landet.

Erfarenheten från läroverksöverstyrelsen gör det högst sannolikt, att ett

mindre antal arbetskrafter icke kan avses för folkskolans och folkbildningens

behov.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att den ändring

i fråga om handläggningen av skolreglementena, som jag i det föregående

föreslagit, visserligen måste medföra en viss minskning i det arbete, som

av kommittén beräknats falla på överstyrelsens folkundervisningsavdelning.

Då emellertid även enligt mitt förslag överstyrelsen skulle hava att taga

kännedom om de till densamma insända skolreglementena och övriga allmänna

bestämmelser rörande skolväsendet inom de olika skoldistrikten,

skulle den inskränkning, som kunde föranledas av ändringen, mera

komma att avse skriftväxlingen och administrationen samt därför träffa

den rent expeditionella sidan av arbetet. Den synes därför snarast böra

tagas i betraktande vid bestämmandet av arbetskrafterna i överstyrelsens

kansli, vilket jag ock har för avsikt att göra.

Skall överstyrelsen kunna utöva ledningen av undervisnings- och uppfostringsarbetet

i landets olika skolor på ett sätt, som icke innebär fara

för skolväsendets införande i snäva och stela former, är det, såsom jag

redan antytt, av vikt, att de ärenden, som överlämnas till överstyrelsens

handläggning, äro av den art, att de stå i nära samband med överstyrelsens

huvuduppgifter, ävensom att inom överstyrelsen åstadkommes en arbetsfördelning

mellan de olika arbetskrafterna, som kan underlätta lösningen

av dessa uppgifter.

Ser jag då till, huru kommittén sökt ordna nu berörda frågor, finner

jag först beträffande fördelningen av ärendena mellan den centrala ledningen

och förvaltningsorganen i orterna, att kommittén visat sig angelägen

om att under överstyrelsens handläggning icke måtte komma

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 204.

andra ärenden än sådana, som stå i väsentligt samband med en central

lednings huvuduppgifter. Med tillämpning av denna grundsats har kommittén

sökt hålla överstyrelsen fri från befattningen med smärre och mera

individuella ärenden ävensom med sådana ärenden av expeditionell natur,

som skulle kunna skymma undan överstyrelsens stora uppgifter och giva

överstyrelsens arbete ett alltför starkt administrativt drag. I en sådan

ärendenas fördelning måste ligga ett ganska gott skydd mot byråkratisk

överdrift. Det synes mig nämligen självfallet, att i samma mån som de

mera omfattande och allmännare ärendena göras till en central lednings

huvuduppgifter, medan de mera begränsade och med ortsförhållandena

närmare sammanhängande frågorna självständigt avgöras av de lokala

myndigheterna, i samma mån tvingas även denna ledning in i de stora

på dagordningen stående spörsmål, vilka redan genom sin natur äro ägnade

att hindra uppkomsten av ett trångsynt åskådningssätt.

Även den fördelning av arbetsuppgifterna, mellan överstyrelsens olika

arbetskrafter, som kommittén föreslagit, synes mig vara gynnsam för arbetet

inom överstyrelsen. Den nuvarande läroverksöverstyrelsens chef har i

sitt förut omnämnda uttalande framhållit, hurusom det för arbetet inom

läroverksöverstyrelsen varit till men, att överstyrelsens pedagogiskt fackbildade

ledamöter på grund av brist på tillräckligt administrativt biträde

måst i stor utsträckning tagas i anspråk för utförande av rent

administrativa och expeditionella göromål och därigenom i viss mån

hindrats i handläggningen av överstyrelsens viktigare uppgifter. Med ledning

av de erfarenheter, som sålunda vunnits, har kommittén funnit sig

böra föreslå arbetets fördelning på särskilda »byråer», inom vilka arbetet

skulle ledas av i regel fackbildade chefer, biträdda av erforderliga administrativa

arbetskrafter. Genom en sådan anordning har man velat vinna

den fördelen, att de pedagogiskt fackbildade krafterna inom den tilltänkta

skolöverstyrelsen mera odelat kunde tagas i anspråk för de stora frågorna

och icke behövde användas för ett arbete, som till sin natur läge dem

mera fjärran och dessutom vore ägnat att draga dem ifrån de viktigare

uppgifterna.

'' Jag delar till fullo den uppfattning, som här kommit till uttryck, och

räknar för en avgjord fördel, att i förslaget en bestämd arbetsfördelning

genomförts mellan de pedagogiska och de administrativa krafterna. Huruvida

åter detta med nödvändighet behöver leda till att arbetet uppdelas

på olika s. k. byråer, synes mig ej lika klart. De använda termerna »byrå»

och »byråchef» torde vara ägnade att leda tanken till en i viss mån annan

anordning av arbetet än den, som här åsyftas. Med sagda termer förbinder

sig lätt nog den föreställningen, att meningen skulle vara att inom över--

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Arbetets

fördelning

mellan

huvudavdelningarna

inom överstyrelsen.

Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

styrelsens båda huvudavdelningar upprätta fyra från varandra avskilda,

relativt självständiga kontor, vart och ett utrustat med en ganska stor

arbetsapparat. En sådan anordning är emellertid alls icke åsyftad och

skulle icke heller efter min mening vara lämplig. Det, varpå huvudvikten

här ligger, synes mig vara, att en tämligen fast arbetsfördelning mellan

ledamöterna åstadkommes och att var och en av ledamöterna utrustas med

erforderligt administrativt biträde. En sådan anordning synes mig kunna

uppnås med bibehållande i huvudsak av den inom läroverksöverstyrelsen

nu förefintliga rotelindelningen. Särskilt innan ännu tillräcklig erfarenhet

vunnits angående omfattningen och arten av överstyrelsens arbete, synes

det mig vara av en viss betydelse, att arbetet därstädes kan få försiggå

under så fria former som möjligt och att icke det helt visst synnerligen

ofta påkallade samarbetet mellan ledamöterna kan komma att hindras

genom för skarpt uppdragna gränser mellan målsmännen för de olika

ärendesgrupperna. Jag anser således, att göromålen inom överstyrelsen

lämpligen böra kunna fördelas på särskilda arbetsrotlar, vilka var och en

böra, på sätt kommittén föreslagit, förses med fasta administrativa biträden.

I nära samband med nu berörda spörsmål står frågan om sättet för

ärendenas handläggning inom överstyrelsen. Denna fråga sammanhänger

åter på det närmaste med frågan om arbetsuppgifternas fördelning mellan

överstyrelsens båda huvudavdelningar, läroverksavdelningen och folkundervisningsavdelningen.

Jag skall därför först något närmare beröra denna

senare fråga. Jag har redan i det föregående framhållit önskvärdheten av en

för hela vårt skolväsen gemensam överstyrelse. Jag har därvid anslutit mig

till kommittén, som bland annat betonat, hurusom vissa av de frågor, som

skulle falla under en överstyrelses handläggning, vore av den art, att de

påkallade en samfälld behandling av målsmän för de olika skolgrupperna i

landet. Till sådana frågor har kommittén hänfört undervisnings- och

uppfostringsfrågor av mera principiell natur samt frågor om organisationen

av skolväsendet i dess helhet eller av särskilda skolformer. Dit har kommittén

även hänfört frågor av ekonomisk innebörd, framför allt sådana,

som avse anslagsäskanden hos Riksdagen. I anslutning till kommittén finner

jag det vara av synnerlig betydelse, att spörsmål, som i likhet med de nu

antydda på ett eller annat sätt beröra skolväsendet i dess helhet, också

göras till föremål för gemensam behandling. Lika viktigt finner jag

emellertid, att gemensamheten icke utsträckes utöver frågor av sagda natur.

Det synes mig nämligen för en sund begränsning av ledamöternas arbetsuppgifter

vara nödvändigt, att alla sådana ärenden, som endast avse endera

avdelningens verksamhetsområde, handläggas inom vederbörande avdelning.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.jrts Nåd. Proposition Nr 204.

173

Därigenom kommer sakkunskapen att användas, där den verkligen är för

handen, och därigenom undvikes, att handläggningen av ärendena göres

onödigt tung och omständlig. En rätt avvägd arbetsfördelning mellan de

båda huvudavdelningarna finner jag således vara en synnerligen betydelsefull

förutsättning för framgång i överstyrelsens arbete. I det hela synes mig

kommittén i sitt förslag härutinnan hava träffat det rätta. Erfarenheten

får sedermera utvisa, i vad mån jämkningar kunna befinnas nödiga.

Det av kommittén föreslagna sättet för ärendenas handläggning överensstämmer

med de grunder, som numera i allmänhet tillämpas i de centrala

ämbetsverken. Jag ser eu förtjänst däri, att kommitténs förslag

syftar till att förebygga tunga och tidsödande arbetsformer, på samma

gång det garanterar grundlig och sakkunnig handläggning av ärendena.

De anmärkningar, som beträffande denna punkt i några utlåtanden framkommit,

gå i varandra motsatta riktningar, vilket synes mig giva stöd

för den förmodan, att förslaget måtte tämligen väl hava lyckats hålla

medelvägen mellan ytterligheterna.

Såsom en omedelbar följd av de båda huvudavdelningarnas sammanförande

till eu gemensam överstyrelse ävensom av den föreslagna formen

för samarbete mellan avdelningarna samt sättet för ärendenas handläggning

har kommittén föreslagit, att överstyrelsen i sin helhet skulle förses

med en gemensam chef.

Nu har från några håll ifrågasatts, huruvida eu sådan vore behövlig

eller huruvida icke den högsta ledningen läte anordna sig på annat sätt.

Vid övervägande av denna fråga framställa sig helt naturligt tvä alternativa

sätt att ordna densamma: ett, som skulle giva uttryck åt att man

egentligen har två självständiga styrelser, som äga vissa ärenden gemensamma

och delvis samverka, ett annat, som skulle uttrycka, att man egentligen

har endast en styrelse, som fördelats på två avdelningar med delvis

olika ärenden och delvis skild verksamhet.

Enligt det första alternativet, som med hänsyn till det historiska förloppet

ligger närmast till hands, kan skolöverstyrelsen tänkas uppstå på det sättet, att

vid sidan av den nuvarande läroverksöverstyrelsen med dess fyra ledamöter

och dess chef ställes en med densamma samarbetande folkskoleöverstyrelse

med likaledes fyra ledamöter och en chef. Sammanslutningen till ett verk

liksom ock gemensamheten i arbetet finner då, vad beträffar den högsta

ledningen, sitt uttryck däri, att en av de'' båda cheferna antingen efter

uppdrag av Kungl. Maj:t eller på grund av bestämmelser i verkets instruktion

för längre eller kortare tid utövar chefskapet i vad detsamma avser

Gemensam

chef.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

ledningen av de gemensamma förhandlingarna och handhavandet av styrelsens

övriga gemensamma angelägenheter.

En anordning, som stannar härvid, visar sig emellertid förenad med ganska

stora olägenheter. Först och främst ligger det i sakens natur, att den av de

båda cheferna, som finge uppdraget att tjänstgöra som verkets gemensamma

chef, helt naturligt skulle komma att känna sig i främsta rummet tillhöra

den avdelning, vars närmaste chef han vore, och följaktligen också känna

sig manad att i första hand tillgodose den avdelningens intressen. Och

även om han själv vid handläggningen av verkets gemensamma angelägenheter

skulle kunna ställa sig mera fristående och överblickande i förhållande

till de särintressen, som kunna göra sig gällande inom de olika

avdelningarna, skulle han säkerligen på grund av den misstro, som lätt

nog koinme att möta honom från det ena hållet, och av de krav, som

ställdes på honom från det andra hållet, i sin ämbetsutövning komma att

både känna sig och i själva verket också bliva bunden på ett sätt, som

för styrelsens arbete i fråga om de allra viktigaste spörsmålen kunde bliva

till stort men. Farhågan, att så skulle komma att ske, ligger så mycket

närmare till hands, som det mera lösa chefskap, som på detta sätt uppkomme,

utan tvivel även skulle medföra en viss isolering mellan de båda

avdelningarna, varvid också en för landets uppfostringsarbete ödesdiger

rivalisering mellan de båda skolgruppernas målsmän och en för samma

arbete skadlig kamp mellan deras olika intressen lättare kunde uppstå och

hållas vid liv.

För undvikande av dessa olägenheter är man då närmast hänvisad till

det andra av de båda i det föregående berörda alternativen: att ersätta

de båda skilda cheferna med en för styrelsens båda avdelningar gemensam

chef, vilken vore i förhållande till de särskilda avdelningarna fristående

och därför också i själva sin ställning ägde en stark uppfordran att objektivt

överblicka och bedöma de intressen, som det gäller för skolöverstyrelsen

att tillvarataga och främja.

Från något håll har den farhågan blivit uttalad, att anordningen

med en gemensam chef skulle kunna lända till men för förverkligandet

av de olika undervisningsanstalternas allmänna syftemål, vilka bättre skulle

tillgodoses genom att de båda avdelningarna och deras chefer ensamma

bure ansvaret för sina åtgärder. Vad den sålunda gjorda invändningen

beträffar synes den utgå ifrån antagandet, att någon viss del av det

allmänna skolväsendet eller någon viss skolorganisation skulle kunna ordnas

eller arbeta utan hänsyn till skolväsendet i dess helhet. Men ett

sådant antagande är oriktigt. Med den utveckling, skolfrågorna i vårt land

tagit, är det otänkbart, att så skulle kunna ske utan förfång antingen för den

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Er 204.

enskilda skolformen själv eller för skolväsendet i dess helhet. Det är just

frågorna om de olika undervisningsanstalternas allmänna syftemål, som i

främsta rummet påkallar gemensamt arbete för de båda avdelningarna och

som mer än något annat gör det önskligt, att de olika skolgruppernas

målsmän bliva i tillfälle att under ordnade och bestämda former iakttaga

och bevaka sina intressen. Men för de gemensamma arbetena inom överstyrelsen

påkallas, såsom jag nyss påvisat, den enhetlighet i ledningen,

som endast kan uppnås genom ett gemensamt chefskap. Att den gemensamma

chefen skulle, såsom från något håll anmärkts, kunna komma att

ensidigt undertrycka från den ena eller andra skolgruppens män framkomna

önskningar och förslag förhindras därigenom, att samtliga de frågor,

som skulle göras till föremål för gemensam handläggning, även skulle

komma att avgöras kollegialt, varvid överstyrelsens båda huvudavdelningar

skulle vara företrädda genom ett lika antal medlemmar.

Vad jag nu anfört synes mig innebära övertygande skäl, att av de

båda i det föregående berörda alternativen det senare äger företräde och

att alltså den högsta ledningen av skolöverstyrelsen bör läggas i händerna

på en gemensam chef. Ja, mig synes det redan ligga i sakens natur, att

någon måste vara ansvarig för verket i dess helhet och att denne bör

intaga en fristående och överblickande ställning i förhållande till de särintressen,

som kunna göra sig gällande på skolöverstyrelsens två huvudavdelningar.

Härtill kommer vidare, att inrättandet av en gemensam chefspost av

nu berörda beskaffenhet skulle för statsverket medföra mindre kostnader,

än om vardera avdelningen såsom mera fristående överstyrelse försåges

med var sin chef. Det är nämligen icke tänkbart, att vid en anordning

sådan soin den sistnämnda de båda cheferna skulle, såsom kommittén föreslagit

i fråga om de i dess förslag upptagna avdelningscheferna, tillika

kunna tjänstgöra såsom föredragande ledamöter inom sina styrelser. Vardera

styrelsen erfordrade då, såsom för närvarande är fallet med läroverksöverstyrelsen,

utöver de fyra ledamöterna en särskild chef. Den nuvarande

chefen för läroverksöverstyrelsen åtnjuter en avlöning, beräknad

till 10,000 kronor. För den föreslagna gemensamma chefen har av

kommittén — såsom mig synes på goda grunder — ifrågasatts en avlöningav

11,000 kronor, alltså 1,000 kronor mera än läroverksöverstyrelsens

chef för närvarande uppbär. För vardera avdelningschefen har föreslagits

ett särskilt arvode av 1,000 kronor, vilket med hänsyn till avdelningschefens

tunga arbetsbörda och ansvarsfulla ställning såsom på en gång

föredragande och chef icke kan anses annat än skäligt. Den föreslagna

ledningen av överstyrelsens arbete skulle alltså enligt kommittéförslaget

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

betinga en sammanlagd kostnad av 13,000 kronor. Avlöningen till två

fristående chefer — en för vardera styrelsen — skulle däremot efter de

för läroverksöverstyrelsens stat gällande grunderna belöpa sig till 20,000

kronor. För statsverket innebär alltså den av kommittén föreslagna formen

för överstyrelsens ledning en minskad årlig kostnad av 7,000 kronor.

Att den gemensamma chefen erhåller en ställning, motsvarande generaldirektörs,

finner jag även vara på sin plats. Det verksamhetsområde,

som det här galler'', torde i fråga om vikt och betydelse kunna mäta sig

med vilket annat som helst, som blivit lagt under något svenskt centralt

ämbetsverk, och med avseende på omfattningen uthärdar det utan tvivel

en jämförelse med de allra flesta andra. Det synes mig därför ej heller

finnas någon anledning, varför den föreslagna skolöverstyrelsen i och

genom sin yttre gestaltning skulle för den allmänna uppfattningen stämplas

såsom av mindre betydelse än andra större centrala verk.

Då jag sålunda förordat en anordning med en för skolöverstyrelsen i

dess helhet gemensam chef, har jag närmast tänkt mig skolöverstyrelsen

såsom ett fristående centralt ämbetsverk. Nu skulle det emellertid kunna

tänkas, att en blivande departementalreform komme att medföra en sådan

ändring i överstyrelsens administrativa förläggning, att en annan form för

dess ledning skulle befinnas vara lämpligare än den föreslagna. Komme

skolöverstyrelsen att inflyttas i ecklesiastikdepartementet, skulle det möjligen

kunna ifrågasättas, att detta skedde under formen av två särskilda

departementsavdelningar, vardera med sin chef, och att den gemensamhet

i ledningen av dessas arbete, som erfordrades, kunde inom departementet

åstadkommas utan att de båda avdelningarna försåges med en gemensam

chef.

Med avseende på en sådan anordning vill jag då först erinra om att

den ur ekonomisk synpunkt skulle för staten bliva ofördelaktigare. Såsom

jag nyss påpekat, är det icke möjligt, att om vardera avdelningen av överstyrelsen

anordnades såsom fristående för sig och följaktligen även försåges

med en särskild chef, denne skulle jämte chefsgöromålen även kunna

fullgöra en föredragande ledamots göromål. I detta förhållande skulle de

båda avdelningarnas inflyttning i departementet icke medföra någon som

helst förändring. Även där erfordrades två särskilda chefer och alltså även

två chefslöner. Den ökade kostnaden skulle alltså, om man fasthåller vid

de i det föregående angivna avlöningsgrunderna, bliva desamma, som jag

nyss påpekat.

Men även ur en annan synpunkt — och denna måste här betyda

mera — skulle det med en inflyttning av överstyrelsen i departementet

bliva erforderligt, att överstyrelsens båda avdelningar försåges med en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 177

gemensam chef. Först och främst är det uppenbart, att det behov av

gemensam ledning och av samarbete mellan målsmännen för de båda skolgrupperna,

som jag nyss framhållit, oförändrat kvarstår. En ställning,

som skulle komma att låta de båda departementsavdelningarna framträda

som målsmän för skilda, måhända stridiga och med varandra rivaliserande

intressen, skulle för landets uppfostringsarbete kunna bliva av oberäknelig

skada. Den skulle, som jag nyss påpekat, kunna utöva ett menligt

inflytande bland annat på behandlingen av frågor rörande organisationen

av skolväsendet i dess helhet och av enskilda skoltyper. Framför allt

skulle den kunna bliva till hinder vid behandling av frågor av ekonomisk

innebörd. Slutligen skulle den sunda utvecklingen av sådana skolformer,

som i ett eller annat avseende beröra båda avdelningarnas verksamhets
<__/
områden,

kunna komma att äventyras.

Nu skulle man emellertid kunna förmena, att fastän behovet av gemensam

ledning och samarbete mellan de båda avdelningarna skulle kvarstå

oförändrat efter en eventuell inflyttning av överstyrelsen i departementet,

detta icke med nödvändighet behövde leda till upprättande av en gemensam

chefsbefattning. Skulle icke departementschefen kunna göra en sådan

obehövlig? Skulle icke han kunna åstadkomma den sammanhållning mellan

de båda avdelningarna, som anses önskvärd? Mot en sådan tanke är först

och främst att erinra, att även om skolöverstyrelsens avdelningar komme

att inflyttas såsom avdelningar i departementet, skulle de enligt de av departementalkommittén

framlagda allmänna grunderna för en departementalreform,

icke förlora sin självständighet som centrala ämbetsverk och sålunda

icke bliva jämförliga med de byråer, som för närvarande finnas inom departementet.

De blivande departementsavdelningarna skulle i sina beslut,

även när det gällde regeringsärenden, bibehålla full självständighet. Nu

bleve det emellertid just handläggningen och beslutandet av de viktigare

av dessa ärenden, som påkallade gemensamheten i arbetet mellan de båda

avdelningarna. Vid sådant förhållande låter det icke tänka sig, att departementschefen,

vilkens prövning överstyrelsens beslut måste i närmaste

hand underställas, skulle, utan att styrelsens självständiga ställning försvagades,

kunna utöva något starkare inflytande på ledningen av överstyrelsens

gemensamma arbete. Tvärtom torde man böra antaga, att ett

rätt tillvaratagande av de inflyttade avdelningarnas självständighet i fråga

om deras gemensamma intressesfär kanhända mer än tillförene påkallade

en gemensam chef. Aven önskvärdheten av att förebygga, att den ene

eller andre chefen kunde på grund av personligt inflytande komma att

göra sin avdelnings intressen ensidigt gällande, pekar lian på behovet av

en gemensam chef. Slutligen är att minnas, att det, frånsett nu berörda

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1. samt. 153 höft. (Nr 204.) 2-1

s. 178 Kontrollera mot PDF

Arbetsfördelning

mellan

chefen och

avdelningscheferna.

178 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

förhållanden, icke alltid torde kunna utan vidare förutsättas såsom givet,

att departementschefen är en pedagogiskt sakkunnig person och icke

heller att hans av andra göromål strängt upptagna tid skall lämna honom

tillräckligt tillfälle att ägna ledningen av de båda avdelningarnas gemensamma

arbete den omsorg, som frånvaron av en gemensam chef skulle

gorå nödvändig.

Vad jag nu anfört har för mig inneburit övertygande skäl för behövligheten

av en gemensam chefsbefattning, även om den bebådade departementalreformen

skulle komma att bliva genomförd.

Såsom jag i det föregående omnämnt, skulle enligt kommitténs förslag

förutom den gemensamma chefen två afdelningschefer anställas såsom

ställföreträdande chefer, en å vardera avdelningen. Kommittén finner det

nämligen otänkbart, att en chef för ett verk av den omfattning som den

föreslagna skolöverstyrelsen skulle kunna hinna deltaga i handläggningen

av samtliga inom verket förekommande ärenden. Aven om hans tid och

krafter, sedda rent kvantitativt, därtill skulle räcka, skulle enligt kommitténs

förmenande den faran inträda, att chefen därigenom droges från sina

egentliga och huvudsakliga uppgifter.

Jag delar till fullo kommitténs uppfattning i denna punkt. De göromål,

som åligga den nuvarande läroverksöverstyrelsens chef, äro redan de av den

omfattning, att hans tid är av desamma strängt upptagen. Det ligger

därför i sakens natur, att en för skolöverstyrelsen gemensam chef icke skulle

kunna medhinna sagda göromål och därjämte icke blott övertaga motsvarande

göromål å folkundervisningsavdelningen utan även såsom ordförande

deltaga i handläggningen av samtliga för överstyrelsen i dess helhet i det

föregående närmare angivna gemensamma ärendena.

1 fråga om arbetsfördelningen mellan den gemensamma chefen och

avdelningscheferna har kommittén inskränkt sig till att angiva denna i

största allmänhet och i övrigt uttalat den uppfattningen, att hithörande

angelägenhet lätt torde kunna regleras i en blivande instruktion. Jag

finner det emellertid lämpligt att redan nu något närmare ingå på denna

fråga och skall på grundval av kommitténs uttalanden och med ledning

av förhållandena inom läroverksöverstyrelsen med några ord angiva, huru

jag tänkter mig arbetsuppgifternas fördelning mellan chefen och avdelningscheferna.

Jag erinrar emellertid härvid om att enligt kommitténs

förslag de båda avdelningscheferna tillika skola tjänstgöra såsom föredragande

ledamöter var å sin avdelning.

Vad då först beträffar den gemensamma chefen skulle det i främsta

rummet tillkomma honom att övervaka och leda överstyrelsens arbete samt

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

att inför Kungl. Maj:t vara ansvarig för fullgörandet av verkets åligganden.

Han skulle alltså hava att utöva högsta inseendet över styrelsens ledamöter

och tjänstemän samt företräda verket utåt. Vid de för överstyrelsen

i dess helhet gemensamma förhandlingarna skulle chefen vara ordförande

och i denna egenskap äga utslagsröst. I betraktande av den starka utveckling,

i vilken skolväsendet för närvarande är statt, samt vikten och omfattningen

av de till gemensam handläggning hörande ärendena komme otvivelaktigt,

åtminstone en ganska lång tid framåt, chefens tid och krafter att

i mycket stor utsträckning tagas i anspråk för nu berörda ärenden.

Inom de olika avdelningarna skulle chefen, så långt hans tid det medgåve.

tjänstgöra som ordförande både vid kollegiala förhandlingar och vid handläggning

av ärenden efter styrelseformen. I vissa ärenden skulle det,

enligt närmare bestämmelser i instruktionen, ovillkorligen åligga chefen

att deltaga. Till sådana ärenden böra höra tillsättning av lärartjänster,

disciplinfrågor, frågor angående inspektion av underlydande läroanstalter,

arbetsordning och arbetsfördelning inom avdelningen, frågor av ekonomisk

art, såsom fördelning av anslag och stipendier med mera. Vidare skulle

chefen deltaga i handläggning av ärenden, som i ett eller annat avseende

vore av principiell innebörd. Hit höra givetvis större utlåtanden och

utredningar samt överhuvud sådana remisser från Kungl. Maj:t, där det

för överstyrelsen gäller att intaga en för liknande framtida fall bestämmande

ståndpunkt. Det är slutligen också givet, att chefen, när han så funne

nödigt och hans övriga göromål sådant medgåve, skulle äga att företaga

inspektion av de olika slagen av underlydande läroanstalter. Lägges

nu härtill, att av chefens tid eu ej ringa del måste avses till mottagning

av allmänheten samt rådplägningar och överläggningar i tjänstangelägenheter

med utanför verket stående personer, är lätt insett, att den arbetsbörda,

som kommer att påvila chefen, skulle bliva högst betydande.

Vad angår de båda avdelningschefernas ställning och uppgifter

skulle de i alla de fall, då chefen icke själv kunde deltaga i handläggningen

av sådana ärenden, i vilkas behandling han enligt instruktionen

icke ovillkorligen måste deltaga, inträda i chefens funktion och befogenheter.

De skulle alltså i dessa fall, vare sig det gällde kollegiala förhandlingar

eller handläggning efter styrelseformen, tjänstgöra såsom ordförande

med utslagsröst respektive självständig beslutanderätt. Vore det härvid

fråga om ärende, i vilket avdelningschefen själv vore föredragande, synes

beslutet, i likhet med vad i motsvarande fall gäller inom järnvägsstyrelsen,

böra fattas efter överläggning med viss annan, därtill enligt arbetsordningen

utsedd ledamot. Tager man i betraktande mängden och arten av de ärenden,

vilkas i handläggning den gemensamma chefen skulle komma att ovillkorligen

deltaga, skulle utan tvivel sagda chef nödgas att i stor utsträckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 204.

för arbetet inom avdelningarna anlita biträde av avdelningscheferna. Och

man torde i varje fall icke taga fel, om man utgår från att på ifrågavarande

tjänstinnehavare komme att vila en arbetsbörda av chefsärenden, som motsvarade

minst hälften av det arbete, som åligger läroverksöverstyrelsens nuvarande

chef. För att lämna en något mera åskådlig bild av de blivande avdelningschefernas

uppgifter skall jag nu slutligen från den nuvarande läroverksöverstyrelsens

arbetsområde anföra några exempel, som giva en föreställning

om de ärenden, i vilkas handläggning en blivande avdelningschef

inom läroverksavdelningen kunde komma att deltaga som ordförande. Hit

hör en stor mängd ofta återkommande löpande ärenden, för vilkas behandling

överstyrelsen redan fastslagit vissa grunder. Dessa ärenden äro emellertid

av den beskaffenhet, att de varje gång de återkomma kräva en närmare

granskning och detaljerad föredragning. Sådana frågor äro exempelvis:

pension vid avskedstagande, kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder

samt lärares uppflyttning i högre lönegrad. Hit hör även eu

stor mängd dispens- och behörighetsfrågor, rättighet för enskild eller

kommunal läroanstalt att anställa viss examen eller erhålla viss annan

förmån, bestämmandet av undervisningsämnen vid ledigförklarandet av

tjänster, antagande av läroböcker, åtskilliga frågor rörande lärarutbildningen,

vissa spörsmål angående prövning av byggnadsritningar, en mångfald ärenden

rörande anordnandet av real- och studentexamina ävensom examinanders

hänvisning samt slutligen den stora mängden ärenden angående

tjänstledighet och förordnande. Inom läroverksöverstyrelsen uppgå sistnämnda

ärenden till ett antal av omkring 1,500 om året, och åtskilliga

andra av de i det föregående angivna ärendena belöpa sig årligen inom

varje grupp till flera hundra. Inom en blivande folkundervisningsavdelning

komme nu delvis uppgifter av motsvarande eller besläktad art men

därjämte en stor mängd andra av avdelningens särskilda arbete föranledda

uppgifter att, utan tvivel till icke mindre omfattning, påvila avdelningens chef.

Slutligen anser jag mig böra anmärka, att det givetvis skulle stå den

gemensamme chefen öppet att deltaga i handläggningen av vilket ärende

han själv önskade. Emellertid torde i regel denna angelägenhet kunna

ordnas så, att genom av chefen på förhand träffad anordning avdelningschefens

uppgifter bleve av ganska reglerad natur.

Inspektörer

och konsulenter.

Såsom jag redan i det föregående omnämnt, har kommittén föreslagit,

att den jämlikt beslut av 1912 års Riksdag redan förefintliga inspektören

för folkhögskolorna måtte fästas vid överstyrelsen. Mot den föreslagna

anordningen har jag redan förklarat mig icke hava något i princip att

erinra. Ur formell synpunkt torde icke heller hinder möta för verkställigheten

av förslaget.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Kommittén liar jämväl ifrågasatt, att till överstyrelsen skulle överflyttas

såväl den inom ecklesiastikdepartementet för närvarande anställda konsulenten

för ärenden rörande den offentliga föreläsningsverksamheten som ock

de inom samma departement anställda båda konsulenterna för ärenden rörande

folkbibliotek. Aven i fråga om denna anordning har jag i det föregående

uttalat min principiella anslutning till det framlagda förslaget. Vad

beträffar de båda bibliotekskonsulenterna vill jag tillstyrka, att Kungl.

Maj:t nu måtte föreslå Riksdagen att vidtaga sådan ändring i sitt år 1912

fattade beslut om nämnda konsulenters anställning inom ecklesiastikdepartementet,

att den av kommittén ifrågasatta anordningen möjliggöres,

med bibehållande dock av skyldigheten för vederbörande bibliotekskonsulent

att i statsrådsberedningen fullgöra erforderlig föredragning. Vad

åter angår föreläsningskonsulenten hava enligt vad känt är Riksdagens

båda kamrar innevarande år på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

redan för år 1914 beviljat arvode åt en särskild föredragande för föreläsningsärenden

inom ecklesiastikdepartementet, tillika konsulent för föreläsningsverksamheten.

Vid sådant förhållande synes mig icke lämpligt,

att Kungl. Maj:t nu föreslår Riksdagen att med avseende på år 1914 vidtaga

ändring i det redan fattade beslutet. Skulle inom en blivande överstyrelse

under sagda år yppa sig behov av den sakkunskap, sagda konsulent

företräder, eller skulle konsulenten i sin ordning önska anlita inom

överstyrelsen förefintlig sakkunskap, torde lätteligen åtgärder kunna under

hand träffas i syfte att tillmöteskomma sagda behov.

Slutligen har det av kommittén föreslagits, att den nuvarande inspektören

över dövstumundervisningen skulle fästas vid överstyrelsen samt att

inom överstyrelsen jämväl skulle anställas en inspektör för blindundervisningen.

Jag har redan i princip biträtt dessa förslag. Vad beträffar inspektören

för dövstumundervisningen äger Kungl. Maj:t enligt lagen angående

dövstumundervisningen den 31 maj 1889 att förordna sådan samt

för honom utfärda instruktion. Något formellt hinder möter således icke

för den beträffande sagda inspektör ifrågasatta anordningen. Vad angår

den föreslagna inspektören för blindundervisningen finner jag mig böra

tillstyrka, att förslag om anställande inom överstyrelsen av en dylik inspektör

göres hos Riksdagen. De därför erforderliga kostnaderna hava av

kommittén beräknats till 600 kronor, av vilket belopp 300 kronor äro

avsedda till arvode åt inspektören och 300 kronor till ersättning åt dennes

vikarie vid hans innehavande lärartjänst.

Såsom jag redan i det föregående omnämnt, har kommittén förordat

anställande inom överstyrelsen av vissa sakkunniga biträden. Vad angår

Sakkunniga

biträden.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Lek mannaråd.

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

de föreslagna biträdena för inspektion av fysisk uppfostran samt av undervisningen

i husligt arbete har jag intet att däremot erinra utan finner

förslaget väl motiverat. Detsamma gäller även kommitténs förslag om

sakkunnigt biträde för ärenden angående fortsättningsskolorna. För handläggningen

inom överstyrelsen av dessa synnerligen betydelsefulla och

utan tvivel mycket krävande ärenden anser jag det vara oundgängligen

nödvändigt, att skolöverstyrelsen äger tillgång till inom det praktiska livet

erfarna, fackbildade personer, vilka kunna i egenskap av sakkunniga tillhandagå

överstyrelsen. Mot storleken av de för sagda ändamål föreslagna

beloppen har jag icke något att erinra.

Kommittén har jämväl föreslagit anställandet inom överstyrelsen av

en skolhygieniker. Att sakkunskap på det viktiga område, som denne

skulle företräda, blir till finnandes inom skolöverstyrelsen anser jag nödvändigt.

Det synes mig emellertid lämpligt att för den närmaste tiden

och intill dess man hunnit förvärva närmare erfarenheter rörande omfattningen

av de ärenden, vilkas handläggning komma att påkalla skolhygienisk

sakkunskap, anlita samma utväg, som blivit föreslagen i fråga om

övriga sakkunniga biträden, och torde sålunda för ändamålet böra uppföras

ett visst belopp, som synes kunna för det närvarande begränsas till

5,000 kronor.

Yad slutligen angår det av kommittén ifrågasatta sakkunniga biträdet

för vissa juridiska frågor håller jag visserligen, med hänsyn till vad härutinnan

från läroverksöverstyrelsens verksamhet åberopats, för ej osannolikt,

att skolöverstyrelsen i eu framtid kan komma i behov av ett sådant biträde.

Jag anser det emellertid ensidigt, att i detta avseende ytterligare

erfarenhet först må vinnas, och håller i likhet med statskontoret före, att

åtminstone under överstyrelsens första verksamhetstid överstyrelsen skall

kunna finna sig till rätta med den juridiska sakkunskap, som utan tvivel

kommer att finnas inom överstyrelsens kansli.

Såsom jag i det föregående omnämnt, har kommittén tagit under

övervägande frågan om ett lekmannaråd, ställt vid överstyrelsens sida.

Kommittén har väl funnit många skäl tala för inrättande av ett sådant

råd men ansett, att en institution av ifrågavarande art borde få utveckla

sig så småningom och i den mån behov och omständigheter därtill kunde

giva anledning. Jag delar den uppfattning, åt vilken kommittén sålunda

givit uttryck, och vill i detta sammanhang endast hava påpekat,

hurusom genom inrättande av eu sådan rådsinstitution ännu eu utväg

står att vinna för åstadkommande och vidmakthållande av önskvärd förbindelse

mellan den centrala ledningen och representanter för skolornas

intressen i landets olika delar.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.

1 överensstämmelse med vad jag sålunda andragit skulle alltså inom

skolöverstyrelsen anställas en för verket gemensam chef med generaldirektörs

ställning och avlöning samt inom vardera avdelningen 4 ledamöter

och föredragande med byråchefs ställning och avlöning. Av dessa ledamöter

skulle inom vardera avdelningen en av Kungl. Maj:t förordnas till

avdelningschef med ett särskilt arvode av 1,000 kronor. Vid överstyrelsen

skulle fästas en inspektör för dövstumundervisningen samt en inspektör

för folkhögskolorna med de för dem enligt redan nu gällande bestämmelser

utgående arvodena. Därjämte skulle inrättas en inspektörstjänst för

blindundervisningen, för vilket ändamål ett anslag å 600 kronor vore erforderligt.

Till överstyrelsen skulle vidare överflyttas från och med år

1914 de för närvarande inom ecklesiastikdepartementet anställda bibliotekskonsulenterna

samt framdeles även den inom samma departement anställda

föreläsningskonsulenten, samtliga med bibehållande av till dem

för närvarande utgående arvoden och ersättningar.

16. Skolöverstyrelsens kansli.

-lag övergår nu till frågan om ordnandet av skolöverstyrelsens kansli

och den därmed förenade frågan om huru många och vilka kanslitjänstemän

redan från början erfordras inom styrelsen.

Härom uttalar sig kommittén på följande sätt:

1 betänkandet är framhållet, hurusom styrelsens medlemmar i regel måste vara

pedagogiskt fackbildade personer, vilkas tid och krafter i främsta rummet böra tagas

i anspråk för de reala uppgifter, som härflyta ur och sammanhänga med det nya ämbetsverkets

karaktär att vara en skolmyndighet. Att utöver den sakprövning och utredning

av hithörande frågor, som betingas av dessa uppgifter, av sagda medlemmar

även fordra någon vidsträcktare sekreteriell och expeditionell behandling av ärendena

skulle medföra en allt för stor inkräktning på deras huvudsakliga arbete. Med hänsyn

härtill anser kommittén nödvändigheten fordra, att redan från början överstyrelsen

utrustas med ett ej för knappt tilltaget kansli, så att ej blott en var av byråcheferna

kan förses med erforderligt administrativt biträde utan även i övrigt tillräckliga

administrativa krafter finnas för ärendenas behandling.

Innan kommittén i nu ifrågavarande avseende framlägger något förslag, anser

sig kommittén böra erinra om huru motsvarande förhållanden för närvarande äro ordnade

inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Inom nämnda styrelse finnas å

ordinarie stat 1 notarie, 1 registrator, som tillika är aktuarie, 1 kvinnligt biträde av

högre avlöningsgrad, 2 kvinnliga skrivbiträden samt å extra stat 1 amanuens. Därutöver

finnas å styrelsens kansli anställda, med avlöning ur styrelsens expensmedel,

Sammanfatt
ning.

Kommittén.

Allmänna

grunder.

s. 184 Kontrollera mot PDF

S ekreterare.

Notarier.

184 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

8 amanuenser. Yar och en av amanuenserna har i regel eu daglig tjänstgöringstid

av 3 timmar. Åv amanuenserna biträda två hos notarien och två på registratorskontoret,

av vilka senare dock en allt emellanåt tages i anspråk för notariegöromål.

Vid eu eventuell förening med en blivande central ledning för folkundervisningsväsendet

skulle enligt kommitténs förslag läroverksöverstyrelsens chef ersättas

med eu för det nya ämbetsverket gemensam chef, varjämte en av den nuvarande

läroverksöverstyrelsens ledamöter skulle erhålla uppdraget att vara avdelningschef för

läroverksavdelningen. Därtill skulle slutligen komma, att sistnämnda avdelnings ledamöter

även skulle tagas i anspråk för handläggning av vissa för den blivande skolöverstyrelsen

gemensamma ärenden. Verkets förändrade ställning skulle alltså komma

att medföra icke blott eu minskning av arbetskrafter utan även en ökning av göromål.

En förstärkning av arbetskrafter synes alltså bliva erforderlig. Nu framgår av

det utlåtande av överdirektören Bergqvist, vilket finnes bilagt kommitténs betänkande,

att arbetet inom en blivande läroverksavdelning bäst skulle tillgodoses, om sagda

förstärkning skedde på det sättet, att antalet administrativt utbildade arbetskrafter

inom läroverksavdelningen, vilka redan under nuvarande förhållanden äro otillräckliga,

ökades till en utsträckning, som medgåve en fullt genomförd byråindelning. Och

i sådant avseende syntes förstärkningen böra bestå däri, att avdelningen erhölle, förutom

de arbetskrafter, som redan funnes å dess kansli, ytterligare 1 sekreterare och 2

notarier, av vilka dock en notarie syntes kunna ersätta den å extra stat för närvarande

uppförde amanuensen. Läroverksavdelningens kansli skulle alltså komma att

bestå av 1 sekreterare och 3 notarier, av vilka sekreteraren .skulle vara chef för kansliet

samt därjämte bestrida notariegöromålen ä eu av byråerna samt de tre notarierna

fästas en var vid sin byrå. Dessutom skulle å kansliet finnas 1 tjänsteman för bestridande

av registrators- och aktuariegöromålen, 1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad

samt 2 kvinnliga skrivbiträden. Därutöver erforderliga amanuenskrafter

skulle avlönas ur styrelsens expensmedel.

Då nu folkundervisningsavdelningen i likhet med läroverksavdelningen skulle

komma att omfatta fyra byråer och då arbetet inom densamma otvivelaktigt ej blir

mindre omfattande än inom läroverksavdelningen, har kommittén ansett sig kunna

till grund för beräkningen av det erforderliga antalet administrativt utbildade arbetskrafter

och övrig kanslipersonal inom den blivande skolöverstyrelsen utgå ifrån att

folkundervisningsavdelningen kommer att erfordra lika stor kanslipersonal, som beräknats

vara erforderlig för läroverksavdelningen, varvid emellertid, såsom här nedan

ytterligare kommer att utföras, de för bestridande av registrators- och aktuariegöromålen

erforderliga krafterna böra sä fördelas, att verket erhåller en gemensam registrator

och en gemensam aktuarie.

Av vad i det föregående blivit anfört, synes det alltså bliva erforderligt, att var

och eu av den blivande styrelsens båda stora huvudavdelningar utrustas med var sin

sekreterare. De tvä sekreterarna böra hava till närmaste åliggande att vara chefer

för vederbörande avdelniugs kansli. Därjämte bör det åligga var och eu av dessa

tjänstemän att bestrida notariegöromålen på var sin byrå inom styrelsen. Avlöningen

för innehavarna av dessa befattningar bör utgå med den för befattningshavare av 2:a

graden vanliga, nämligen 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar

och 400 kronor ortstillägg, vartill komma två ålderstillägg, vartdera å

500 kronor, etter respektive 5 och 10 års tjänstgöring i befattningen.

Såsom ovan blivit nämnt, behövas utöver nyss nämnda båda sekreterare för eu

var av de båda huvudavdelningarna tre notarier, vilka skulle hava att bestrida notarie
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,204.

göroraålen var och eu inom sin byrå. Defc erfordras sålunda, med inberäknande av

den hos läroverksöverstyrelsen för närvarande anställde notarien, sammanlagt 6 notarier.

Notarierna böra erhålla den för tjänstemän av l:a graden sedvanliga avlöningen,

nämligen en begynnelselön av 4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor

tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg samt rätt till tre ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring i befattningen.

Då de båda avdelningarna komma att tillsammans bilda ett ämbetsverk, ligger

det i sakens natur, att detta, såsom redan antytts, måste utrustas med ett gemensamt

registratorskontor. För fullgörande av samtliga inom ett så stort verk förekommande

registratorsgöromål måste anställas en tjänsteman, som ej har annan uppgift än att

fullgöra de rena registratorsgöromåleu. Att, såsom för närvarade förhållandet är inom

läroverksöverstyrelsen, med varandra förena registrators- och aktuariebefattningarna

låter sig icke göra. Såsom av det förut anförda utlåtandet av överdirektör Bergqvist

framgår, måste nämligen redan de göromål, som åligga registratorn i nämnda styrelse

i hans egenskap av aktuarie, fullgöras av andra arbetskrafter, och bristen på en särskild

aktuarie har inom styrelsen gjort sig starkt kännbar. Registratorn bör i löneavseende

likställas med ovannämnda notarier och sålunda erhålla en begynnelselön av

4,000 kronor.

Av det sagda framgår, att vid sidan av registratorn bör finnas eu aktuarie, vilken

åligger vården om styrelsens alltjämt växande arkiv jämte skyldigheten att tillhandagå

styrelsens tjänstemän och allmänheten med vederbörliga upplysningar. För

arbetets ostörda gång inom ett centralt ämbetsverk är det av stor vikt, att det inom

verket finnes tillgång till en person, som är väl förtrogen med dess arkiv och som

kan biträda vederbörande tjänstemän med tillhandahållande ur arkivet av de handlingar,

som kunna erfordras för ett visst ärendes förberedning. Den ökade kostnad,

som eu särskild aktuarie föranleder, ersättes därför i väsentlig mån genom den ökade

möjlighet till mera ostört arbete, som beredes vederbörande tjänstemän.

Synes det sålunda kommittén olämpligt att inom den nya styrelsen förena aktuarietjänsten

med registratorstjänsten, torde dock innehavaren av förstnämnda tjänst

åtminstone till en början kunna tillika erhålla uppdraget att otnhänderhava överstyrelsens

bibliotek. En sådan anordning lärer emellertid få anses vara av mera tillfällig

natur. Enligt kommitténs mening bör nämligen den nya styrelsen låta sig angeläget

vara att så småningom förvärva sig ett bibliotek, representerande i främsta rummet

inhemsk och utländsk lärobokslitteratur samt därjämte viktigare litterära alster av pedagogiskt

innehåll. Tydligt är ock, att de år efter år inkommande redogörelserna från

olika uppfostrings- och undervisningsområden såväl i Sverige som i utlandet småningom

komma att bilda en värdefull del av ett bibliotek, som bör kunna bliva av stor

betydelse ej blott för överstyrelsens egen verksamhet utan även för lärarpersonalen vid

de under överstyrelsens inseende stående läroanstalter samt allmänheten. Aktuarien

bör i avlöuingshänseende likaledes jämställas med nu senast nämnda tjänstemän av

l:a lönegraden, d. v. s. erhålla en begynnelselön av 4,000 kronor.

Enligt kommitténs mening bör sålunda i den nya överstyrelsen å ordinarie stat

anställas såväl en registrator som en aktuarie, den senare med uppdrag att tillika vara

bibliotekarie. Den inom läroverksöverstyrelsen för närvarande anställda ragistratorn

och aktuarien kan tagas i anspråk för endera av dessa befattningar.

I överensstämmelse med vad här uttalats, anser kommittén, att inom styrelsens

kansli böra — med inräknande av de redan på ordinarie stat för läroverksöverstyrelsen

uppförda biträdena — å ordinarie stat uppföras två kvinnliga biträden av högre

Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. 1 sand. 153 käft. (Nr 201.) 24

Registrator.

Aktuarie och

bibliotekarie.

Kvinnliga biträden

och

amanuenser.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Vakta) »stare.

Departe
mentschefen.

186 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

avlöningsgrad, vilka kommittén anser böra inom överstyrelsen benämnas amanuenser,

och fyra kvinnliga skrivbiträden av lägre grad. För de förra skulle avlöningen utgöras

av 1,600 kronor, därav 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150

kronor ortstillägg, med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter respektive

5 och 10 års tjänstgöring. De senares avlöning skulle utgöras av 1,200 kronor,

därav 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,

med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor efter respektive 5 och 10 års

tjänstgöring.

I ett ämbetsverk av den storlek, som den blivande skolöverstyrelsen skulle komma

att få, måste anställas ett omedelbart tjänstebiträde åt generaldirektören. Kommittén

anser, att för sådant ändamål bör i staten uppföras ett fast amanuensarvode av

2,400 kronor.

De amanuenser och övriga kanslibiträden, som ytterligare torde erfordras inom

styrelsen, synas, såsom sedvanligt är i ämbetsverken, böra avlönas med arvoden ur

expensmedlen.

För bestridande av vaktmästargöromålen finnes inom läroverksöverstyrelsen anställd

en vaktmästare. Enligt till kommittén lämnad uppgift bar emellertid inom läroverksöverstyrelsen

behovet av ökat antal vaktbetjänte gjort sig starkt gällande. Kommittén

anser därför, att å skolöverstyrelsens ordinarie stat böra uppföras — inberäknat

den å läroverksöverstyrelsens stat uppförde vaktmästaren, som bör överflyttas till den

blivande skolöverstyrelsen — en förste vaktmästare och två vaktmästare. Förste vaktmästaren

bör åtnjuta en årsavlöning av 1,500 kronor, därav 900 kronor lön, 450 kronor

tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, med rätt till ett ålderstillägg å

100 kronor efter 5 års tjänstgöring, samt var och eu av vaktmästarna 1,200 kronor,

därav 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, med

rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall,

så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom ä lönen avdragas

100 kronor årligen.

I det föregående har jag erinrat om, hurusom den av mig föreslagna

ändrade anordningen för fastställande av folkskolornas reglementen syntes

mig kunna föranleda till någon avknappning av de för folkundervisningsavdelningens

kansli av kommittén beräknade arbetskrafterna. Vid övervägande

av det sätt, på vilket en dylik reduktion lämpligast borde företagas,

har jag ansett mig kunna föreslå, att eu av de för sagda avdelning

beräknade notarierna ersättes med en amanuens. För en sådan tjänsteman

synes ett arvode av 1,500 kronor böra tagas i beräkning.

Vad angår de för läroverksavdelningen beräknade arbetskrafterna

anser jag mig böra erinra, hurusom, enligt vad känt är, Riksdagens båda

kamrar innevarande år efter förslag av Kungl. Maj:t beviljat på extra

stat för år 1914 ett belopp av 1,500 kronor för anställande inom den nuvarande

läroverksöverstyrelsen av en amanuens. Vid sådant förhållande

synes det mig lämpligt att härutinnan icke nu ifrågasätta någon ändring

utan tillsvidare låta sagda amanuens tillika med det ytterligare biträde,

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

som torde kunna åstadkommas med medel ur den blivande skolöverstyrelsens

expensanslag, ersätta en av de för läroverksavdelningen ifrågasatta notarierna.

I fråga om övriga för överstyrelsens kansli beräknade arbetskrafter

har jag icke annat att erinra, än att dels förslaget om att de kvinnliga

biträdena av högre avlöningsgrad skulle benämnas amanuenser icke torde,

såsom innebärande en avvikelse från vad som inom andra verk förekommer,

böra föranleda någon åtgärd, dels ock att det ifrågasatta tjänstebiträdet åt

överstyrelsens chef icke synes mig, åtminstone för närvarande, böra särskilt

uppföras i staten. Däremot vill jag i sistnämnda hänseende föreslå, att

för ändamålet måtte vid fastställandet av skolöverstyrelsens expensanslag

tagas i beräkning ett belopp av 2,000 kronor. Erfarenheten från den nuvarande

läroverksöverstyrelsen, vars chef är betungad med en mycket

omfattande halvofficiell breväxling, har givit vid handen, att skolöverstyrelsens

chef icke kan tänkas kunna undvara biträdet av en amanuens,

som kan ombesörja vissa delar av sagda brevväxling och framför allt

verkställa därav föranledda undersökningar. I överensstämmelse med vad

jag sålunda anfört skulle för överstyrelsens kansli erfordras — utöver deinom

läroverksöverstyrelsen för närvarande anställda arbetskrafterna —

2 sekreterare, 3 notarier och 1 aktuarie ävensom 1 kvinnligt skrivbiträde

av högre grad samt 2 sådana biträden av lägre grad. Dessutom erfordras

ett antal amanuenser, vilka skulle avlönas ur skolöverstyrelsens expensanslag.

Jag återkommer härtill.

17. Kostnader för skolöverstyrelsen.

I det föregående har jag redogjort för de avlöningsbelopp, som enligt

kommitténs förslag borde utgå till chefen och ledamöterna i överstyrelsen.

I denna punkt hänvisar jag ytterligare till den av kommittén

föreslagna, i det följande återgivna staten för skolöverstyrelsen.

Såsom i den av mig förut omförmälda utredningen angående erforderliga

författningsändringar erinrats, är genom kungl. kungörelse den 18

juni 1910 stadgat, att om någon, som innehar förordnande att vara rektor

vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, förordnas att vara

ordförande eller ledamot i överstyrelsen för rikets allmänna läroverk och

i följd härav entledigas från sin rektorsbefattning, han må vid övergång

framdeles till rektorsbefattning vid dylik läroanstalt för uppflyttning i högre

lönegrad i egenskap av rektor eller erhållande av pension såsom sådan

räkna sig till godo den tid, varunder han under tid efter ingången av år

1910 varit ordförande eller ledamot i överstyrelsen. Jag delar den i ut
-

Kommittén.

Chefens och

ledamöternas

avlöning och

tjänsteanställning,

arvoden

åt sakkunniga

m.m.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

redningen uttalade meningen, att Riksdagens medgivande bör utverkas

därtill, att vad i nämnda kungörelse är stadgat beträffande ordförande eller

ledamot i läroverksöverstyrelsen, även må gälla chef för och ledamot av

skolöverstyrelsen, ävensom att den i författningen berörda förmånen bör

tillkomma även tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium.

Angående skolöverstyrelsens chefs och ledamöters tjänsteanställning

har kommittén uttalat sig på följande sätt:

I fråga om sättet för anställande av nu omhandlade tjänstemän inom den föreslagna

skolöverstyrelsen anser kommittén, att samtliga tjänster, för vilka lön blivit å

ordinarie stat uppförd, böra besättas med ordinarie innehavare. Den principen synes

nämligen bär liksom annorstädes böra tillämpas, att för ordinarie arbete bör, så långt

lämpligen kan ske, användas ordinarie personal. Dessutom föreligga åtskilliga andra

mera speciella skäl för en fast anställning av sagda befattningshavare. Vad särskilt

beträffar ledamöterna av folkundervisningsavdelningen nödvändiggöres eu sådan sakernas

ordning av det förhållandet, att vissa av dessa ledamöter vid sitt inträde i skolstyrelsen

torde komma att vara anställda i kommunernas tjänst och följaktligen icke

kunna lämna denna utan att tillförsäkras en fast anställning.

De erfarenheter, som vunnits inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen, hava

också, enligt vad överdirektör Bergqvist inom kommittén framhållit, givit ytterligare

stöd för en dylik åsikt. Dess medlemmar hava hittills tillsatts medelst förordnande

på viss tid. Eu sådan anordning har betingats redan därav, att i sagda medlemmars

avlöningsförmåner ingått en viss del av deras löner såsom innehavare av ordinarie

lärartjänster vid statens undervisningsanstalter. De hava alltså såsom medlemmar av

överstyrelsen måst kvarstå såsom innehavare av dessa tjänster. Därtill kommer, att

det vid överstyrelsens inrättande ansågs önskvärt, att möjlighet till ombyte av medlemmar

i överstyrelsen förefunnes, så att därigenom en viss rörlighet i fråga om arbetskrafter

kunde vinnas. En sådan anordning kunde ju också anses vara på sin plats,

då det gällde ett alldeles nytt'' ämbetsverk, till vilket full motsvarighet dittills icke

funnits i landet. Emellertid har det visat sig, att det nuvarande sättet för läroverksöverstyrelsens

medlemmars anställning varit förenat med åtskilliga olägenheter. Först

och främst bär detsamma medfört, att överstyrelsens ledamöter icke kunnat komma i

åtnjutande av ålderstillägg, motsvarande det, som ledamöterna av andra statens centrala

ämbetsverk enligt gällande löneregleringar erhålla. Därigenom hava nu ifrågavarande

ämbetsmän blivit i avlöningshänseende försatta i en ogynnsam ställning, vilken

olägenhet varit så mycket mer kännbar, som pensionsförhållandena för överstyrelsens

medlemmar av samma skäl icke heller kunnat regleras. Dels på grund härav,

dels i anseende till det betungande arbete, som ålegat överstyrelsen, har en i förhållande

till den korta tid, överstyrelsen varit i verksamhet, ganska betydande omsättning

i dess arbetskrafter ägt rum. Detta har återigen medfört, att överstyrelsen gått förlustig

den erfarenhet samt framför allt den personkännedom, som de avgångna ledamöterna

förvärvat, en omständighet, som, såsom av nyssnämnde sakkunnige jämväl

framhållits, menligt inverkat på önskvärd kontinuitet och intensitet i överstyrelsens

arbete.

Såsom kommittén i det föregående framhållit, torde rekryteringen av byråchefsbefattningarna

inom den föreslagna skolöverstyrelsen i regeln komma att ske genom

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

personer, vilkas föregående verksamhet icke satt dem i tillfälle att till någon större

utsträckning vinna förtrogenhet med de arbetsuppgifter inom skolöverstyrelsen, som

närmast härflyta ur dennas egenskap av centralt ämbetsverk. Väl kan det tänkas, att

i en framtid en eller annan av de blivande byråcheferna tidigare tillhört ämbetsverket

såsom tjänsteman i lägre grader eller ock genom annat uppdrag inom verket vunnit

en större vana vid de där förekommande göromålen. I varje fall torde detta dock

komma att höra till undantagen, i all synnerhet som de skiftande krav på speciell

facklig kompetens, som måste ställas på cheferna för de olika byråerna, icke på detta

sätt skulle låta sig tillgodose, med mindre åt de blivande innehavarna av byråchefsbefattningarna

tillfälle till förberedande tjänstgöring inom verket kunde beredas till

vida större utsträckning, än omständigheterna i verkligheten kunna tänkas medgiva.

På grund av nu berörda förhållanden synes det kommittén önskligt, att byråchefernas

anställning inom överstyrelsen må kunna försiggå under sådaua former, att det

blir möjligt för'' dem att vinna erfarenhet om i vad mån de lämpa sig för befattningen.

Detta synes kunna i tillräcklig grad vinnas därigenom, att man i fråga om tillsättningen

av byråchefsbefattningar i skolöverstyrelsen, med fasthållande av den ordinarie

anställningen såsom det normala, tillämpar en bestämmelse liknande den, som

gäller i fråga om tillsättningen av rektorstjänster vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier:

»där Kungl. Maj:t icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst, förordnas

rektor av Kungl. Maj:t på viss tid» (läroverksstadgan § 175). I förevarande

fall torde dock en sådan bestämmelse i allmänhet komma att leda till en annan praxis

än den, som utvecklat sig i fråga om tillsättning av rektorer, vilka numera i regel tillsättas

på förordnande; såsom kommittén i det föregående erinrat, torde nämligen vissa

ledamöter vid sitt inträde i överstyrelsen kunna vara anställda i kommunernas tjänst

och följaktligen icke kunna lämna där innehavda befattningar utan att tillförsäkras

fast anställning. Kungl. Magt bör således kunna använda den form av tillsättning,

som i varje särskilt fall av omständigheterna påkallas. — Om befattningshavare tidigare

innehaft befattning medelst förordnande av den art, varom här är fråga, och

senare utnämnes till ordinarie innehavare av densamma, bör han äga att tillgodoräkna

sig för uppflyttning i högre lönegrad den tid, han före utnämningen såsom tillförordnad

innehaft befattningen. Under tiden för förordnande synes innehavare av förordnandet

böra uppbära de med befattningen förenade löneförmåner efter avdrag av det

belopp, som motsvarar de avgifter för egen pensionering, som skulle av ifrågavarande

tjänsteman erlagts, därest han som ordinarie innehaft anställningen.

Kommittén inser till fullo, att den av kommittén nu föreslagna ordningen för

ifrågavarande befattningars tillsättning i viss mån innebär en avvikelse frän hos oss i

allmänhet gällande grundsatser för tjänstetillsättningar. De särskilda skäl, som i detta

fall påkalla en avvikelse från nämnda grundsatser, äro emellertid för kommittén så

betydelsefulla, att de göra sagda avvikelse fullt motiverad.

I fråga om expenser och övriga anslagsbehov yttrar kommittén:

Förutom de anslagsbehov, för vilka kommittén i det föregående redogjort, komma

givetvis inom den nya överstyrelsen att förefinnas åtskilliga andra behov, vilka icke

låta sig lika bestämt som de hittills omnämnda till sina belopp angiva.

Till dessa hör i främsta rummet vad som inom ett centralt ämbetsverk i allmänhet

gör s. k. expensmedel erforderliga, såsom utgifter för skrivmaterialier, blankettoch

annat tryck, lokalernas rengöring, belysning och uppvärmning ävensom ersättning

Expenser.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

till extra vaktbiträden och dylikt. Till dylika behov hör vidare avlöning av extra

ordinarie amanuenser, gratifikationer, vikariatsersättningar m. in.

Kommittén har i det föregående haft anledning att framhålla erforderligheten

för överstyrelsen av sakkunnigt biträde i vissa fall, såsom i fråga om övervakandet av

den fysiska uppfostran m. m., samt i sådant avseende även gjort framställning om

därför erforderliga medel. Förutom de i sagda sammanhang berörda behov av sakkunnigt

biträde förefinnes även i åtskilliga andra hänseenden sådana behov. Detta

gäller t. ex. med avseende på undervisningen i teckning, slöjd, trädgårdsskötsel m. m.

Vidare erfordras särskild sakkunskap för inspektion av blind- och dövstumundervisningen.

Det ligger också i sakens natur, att även om den nya överstyrelsen i

stort sett kommer att övertaga sådant arbete, som hittills måst utföras av särskilda

kommittéer eller av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, det dock

torde komma att inträffa, att vissa frågor kunna bliva av den art, att den sakkunskap,

som förefinnes inom1 överstyrelsen, kan erfordra komplettering i vissa avseenden och

därför nödvändiggör adjunktion av särskilt tillkallade sakkunniga.

Nu berörda förhållanden äro till större delen antingen sådana, att de blott mer

eller mindre tillfälligt uppkomma, eller sådana, att de visserligen med bestämdhet

måste beräknas kräva tillgodoseende men dels framträda blott successivt, i samma mån

som den nya överstyrelsens verksamhet hinner fortskrida, dels i varje fall påkalla utgifter,

som svårligen låta sig fullt bestämt fixera. Under sådana förhållanden har

kommittén måst inskränka sig till att blott tillnärmelsevis beräkna vad som skulle för

ovan angivna ändamål erfordras. Kommittén har härvid närmast haft att utgå från

vad som inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen i motsvarande avseenden visat sig

erforderligt. Från och med år 1913 finnes ä sagda styrelses stat uppfört ett ordinarie

anslag å 13,200 kronor, avsett att bestrida kostnaderna för expenser ävensom för tillfällig

adjunktion, extra biträden in. m. I sagda anslag ingår ett belopp av 2,800

kronor, avsett till ersättning åt semestervikarier. Om man nu från det för läroverksöverstyrelsens

expenser avsedda beloppet 13,200 kronor drager berörda summa av 2,800

kronor, återstå 10,400 kronor, avsedda för bestridande av kostnader för skrivmaterialier,

blankett- och annat tryck, lokalernas rengöring, belysning och uppvärmning ävensom

till ersättning åt amanuenser och andra tillfälliga biträden samt tillkallade sakkunniga.

Det har synts kommittén självfallet, att, med avseende på nu senast antydda

expenser, inom folkundervisningsavdelningen komma att förefinnas behov, som

fullt motsvara de inom läroverksavdelningsn förefintliga. Härtill kommer, såsom ovan

antytts, kostnaden för sakkunnigt biträde i fråga om blind- och dövstumundervisningen.

Till inspektören över dövstumundervisningen utgår för närvarande ett belopp av högst

1,500 kronor, och för inspektion över blindundervisningen har kommittén beräknat en

summa av 300 kronor. Enär vidare, såsom kommittén i betänkandets föregående avdelning

framhållit, sagda inspektion kan komma att utövas av i tjänst varande lärare

vid de till respektiva områden hörande undervisningsanstalter, bör här även beräknas

ersättning till vikarier, då ifrågavarande inspektörer av sin inspektion äro hindrade att

fullgöra sin lärartjänst. Sistnämnda belopp har kommittén beräknat till 300 kronor.

Läggas de nu sist berörda beloppen till den ovan beräknade summan av 10,400 kronor,

skulle för folkundervisningsavdelningens vidkommande böra beräknas ett expensanslag

av 12,500 kronor och sammanlagt för hela skolöverstyrelsen 22,900 kronor.

Härtill måste nu läggas ersättning till semestervikarier för skolöverstyrelsens

samtliga ämbets- och tjänstemän samt betjäute. I fråga om denna har kommittén följt

samma beräkning, som lagts till grund för den ersättning, som i motsvarande avseende

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kyngl. Maj tis Nåd. Proposition Nr 204.

för närvarande utgår inom lärovevksöverstyrelsen, varjämte kommittén även upptagit

ersättning till semestervikarier för vaktmästarna. Med tillämpning härav skulle erfordras

såsom ersättning åt semestervikarier

för generaldirektören och 8 byråchefer å 450 kronor................................. 4,050 kronor

» skolhygienikern....................................................................................... 450 »

» 2 sekreterare å 225 kronor..................................................................... 450 »

» 6 notarier å 125 kronor ....................................................................... 750 »

» 1 registrator.................................... 125 »

» aktuarie .............................................................................................•..... 125 »

» 2 kvinnliga biträden av högre grad å 100 kronor .............................. 200 »

» 4 » » » lägre grad å 75 kronor ................................. 300 »

» 3 vaktmästare å 50 kronor..................................................................... 150 »

Summa 6,600 kronor

Lägges sistnämnda summa till det här ovan beräknade beloppet 22,900 kronor, skulle

sålunda för samtliga nu ifrågavarande ändamål erfordras ett anslag av 29,500 kronor

eller i runt tal 30,000 kronor. Slutligen anser sig kommittén böra erinra därom, att

ersättning för tjänsteresor torde utgå av åttonde huvudtitelns förslagsanslag till reseoch

traktamentsersättningar.

I nu senast gjorda beräkningar ingår icke eventuell lokalhyra för den nya styrelsen.

Onskligt vore givetvis att åt överstyrelsen skulle kunna beredas lokaler i något

statens hus. Kan detta icke ske, torde denna fråga få bli föremål för eu framtida

närmare prövning. Den nuvarande läroverksöverstyrelsen erlägger för närvarande i

lokalhyra 5,000 kronor. — I ovan angivna summa 30,000 kronor ingå ej heller vissa

uppsättnings- och organisationskostnader, såsom utgifter till inköp av möbler, skrivmaskiner,

belysningsarmatur, mattor, gardiner, böcker m. m., vilka kostnader givetvis

äro nödvändiga för överstyrelsen under dess första arbetsår.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Av kommit»

ten föreslagen

stat.

192

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204,

I enlighet med vad kommittén sålunda föreslagit har kommittén framlagt

följande förslag till stat för skolöverstyrelsen:

Tjänst-

gorings-

Orts-

Arvode

Summa

pennin-

tillägg

gar

I. Ordinarie anslag.

1 generaldirektör och chef . . .

7,000

3,000

1,000

—

11,000

1 byråchef, tillika chef för läro-

verkavdelningen......

5,000

2,500

600

1,000

9,100

1 byråchef, tillika chef för folk-

undervisningsavdelningen . .

5,000

2,500

600

1,000

9,100

1 byråchef ..........

5,000

2,500

600

—

8,100

5 byråchefer.........

25,000

12,500

3,000

—

40,500

För handläggning av ärenden ro-

rande foreläsningsväsendet . .

—

—

—

2,000

1 konsulent för biblioteksväsen-

det............

—

—

—

5,600

5,600

1 konsulent för biblioteksväsen-

det............

—

—

—

3,900

3,900j

1 folkhögskoleinspektör ....

—

—

—

4,000

4,000

1 skolhygieniker.......

5,000

2,500

—

—

7,500

1 sekreterare å läroverksavdel-

ningen ...........

3,600

1,800

400

—

5,800

1 sekreterare å folkundervisnings-

avdelningen........

3,600

1,800

400

—

5,800

1 notarie...........

2,200

1,500

300

—

4,000

7 tjänstemän av lista graden (5

notarier, 1 registrator och 1

aktuarie, tillika bibliotekarie)

15,400

10,500

2,100

—

28,000

Transport

—

—

—

144,400

Anmärkningar

Efter 5 år kan lönen liöjas

med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

I med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

I med 500 kronor, efter 10

l. år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 500

kronor.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

193

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Orts-

tillägg

Arvode

Summa

Anmärkningar

Transport

144,400

!

i

1 amanuens .........

—

—

—

2,400

2,400

! 1 kvinnligt biträde av högre

grad............

900

550

150

_

1,600

! 1 kvinnligt biträde av högre

grad............

1 kvinnligt skrivbiträde av lägre

grad............

900

700

550

350

150

150

—

1,600

1,200

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kronor och efter

10 år med ytterligare 200

kronor.

| 3 kvinnliga skrivbiträden av lägre

grad............

2,100

1,050

450

—

3,600

1 förste vaktmästare.......

1 vaktmästare.........

1 vaktmästare.........

900

700

700

450

350

350

150

150

150

—

1,500

1,200

1,200

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor.

\ Efter 5 år kan lönen höjas

1. med 100 kronor och efter

j 10 är med ytterligare 100

kronor.

i För adjunktion, inspektion, extra

biträden, vikariatsersättning,

j expenser m. m........

30,000

Därest vaktmästare i så- dan egenskap åtnjuter

fri bostad samt bränsle,

skall, så länge denna för- mån kvarstår, ortstiilägg

ej till honom utgå även- som å lönen avdragas 100

! Ordinarie anslag: Summa kronor

—

—

—

188,700

|

kronor årligen.

II. Extra anslag.

j För inspektion av den fysiska uppfostran

5,000

För sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättningsskolorna

4,000

j För inspektion av undervisning i

husligt arbete.

4,000

För juridiskt biträde......

4,000

Extra anslag.

Summa kronor

17,000

Tillsammans kronor

205,700

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.)

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Om den framlagda staten yttrar kommittén slutligen:

De i ovan givna statförslag upptagna särskilda poster fördela sig på följande sätt:

1. Läroverlcsavdelningen.

1 byråchef, tillika chef för avdelningen .....

3 byråchefer it 8,100 kronor..........................

1 sekreterare ..................................................

3 notarier å 4,000 kronor ............................

1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad

2 kvinnliga skrivbiträden ............................

2. Follcundervisningsavdelningen.

1 byråchef, tillika chef för avdelningen ................................

3 byråchefer å 8,100 kronor.......................................................

För handläggning av ärenden rörande föreläsningsväsendet....

1 konsulent för biblioteksväsendet ...........................................

1 d:o .................................................................................

i folkhögskoleinspektör.............................................................

1 sekreterare ...........................................................................

3 notarier å 4,000 kronor.........................................................

1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad ............................

2 kvinnliga skrivbiträden ..........................................................

anslag)

3. Gemensamma anslag.

1 generaldirektör och chef............................................................

1 skolhygieniker ............................................................................

För inspektion av fysisk uppfostran (extra anslag)......................

För inspektion av undervisning i husligt arbete (extra anslag).

För juridiskt biträde (extra anslag)..............................................

1 registrator ................................................................................

1 aktuarie, tillika bibliotekarie ...................................................

1 amanuens....................................................................................

1 förste vaktmästare....................................................................

2 vaktmästare å 1,200 kronor......................................................

För adjunktion, extra biträden, expenser m. m..........................

............ 9,100 kronor

............ 24,300

»

............ 5,800

»

............ 12,000

»

............ 1.600

»

............ 2,400

V

Summa 55,200

kronor

........... 9,100

kronor

............ 24,300

............ 2,000

»

............ 5,600

»

............ 3,900

»

............ 4,000

............ 5,800

»

............ 12,000

»

............ 1,600

»

............ 2,400

»

t (extra

............ 4,000

»

Summa 74,700

kronor

............ 11,000

kronor

............ 7.500

............ 5,000

»

............ 4,000

»

............ 4,000

»

........... 4,000

........... 4,000

»

............ 2.400

............ 1,500

»

........... 2,400

»

.......... 30.000

»

Summa 75,800 kronor

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

Sammanfattning.

För läroverksavdelningen.............................................

För folkundervisningsavdelningen...............................

Gemensamma anslag....................................................

............. 55,200 kronor

........... 74,700 »

............ 75.800 »

Summa 205,700 kronor1

Då den väsentligaste ock viktigaste delen av den nya folkundervisningsavdelningen

utgöres av de byråer, som skola kandkava vården om folkskolorna ock deras överbyggnader,

kar kommittén velat undersöka, huru stort belopp av ovan anförda summor

fälla på nämnda läroanstalter, ock kar kommittén i sådant syfte gjort följande be
-

räkning :

3 byråchefer ..............................................................................

Sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättningsskolor.......

s/4 av de för folkundervisningsavdelningen uppförda anslag

och av arvode åt avdelningschefen.....................................

®/8 av de gemensamma anslagen .............................................

................ 24,300 kronor

................. 4,000

till kansli

................ 17,100

................ 28,425 »

Summa 73,825 kronor

Det belopp, som sålunda erhållits ock som utgör i runt tal 0,6 % av de för år

1913 utgående statsanslagen till folkskolorna ock deras överbyggnader, torde vara ägnat

att tillnärmelsevis angiva sagda läroanstalters andel i omkostnaderna för den föreslagna

skolöverstyrelsen.

Såsom av ovan givna statförslag framgår, kava kostnaderna för den föreslagna

skolöverstyrelsen i sin helhet beräknats uppgå till 205,700 kronor. Häri ingå dock

följande förut beviljade anslag:

För läroverksöverstvrelsen:

å ordinarie stat ............................................................ 52,200 kronor

ä extra stat för år 1913................................................ 6,500 »

av reservationsanslaget till de allmänna läroverken:

3,000 kronor för vardera av de till överdirektör

eller läro verksråd förordnade tjänstinnehavares lön 15,000 » 73,700 kronor

Av det å extra stat för år 1913 beviljade anslaget åt anstalter

och föreningar, som anordna populärvetenskapliga

föreläsningar:

arvode åt en särskild föredragande för föreläsningsärenden

inom ecklesiastikdepartementet, tillika

konsulent för föreläsningsverksamheten............... 2,000 »

Av förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek:

arvoden åt två bibliotekskonsulenter inom ecklesiastikdepartementet,

5,600 kronor till en förste konsulent

och 3,900 kronor till en andre konsulent 9,500 »

1 I fråga om främmande länders kostnader för skolväsendets centrala förvaltning,

torde intet land erbjuda mera jämförbara förhållanden med vårt än Finland. Fn del uppgifter

i sagda avseende rörande detta land hava synts kommittén vara av ett visst intresse

och därför såsom bilaga bifogats kommitténs betänkande. Den nuvarande finska skolöverstyrelsens

stat slutar på 255,400 finska mark. En föreslagen ny stat för samma överstyrelse

visar en slutsumma av 319,400 finska mark.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Av förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor:

arvode åt en inspektör över folkhögskolorna i riket 4,000 kronor

Av förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen:
arvode

åt eu inspektör över dövstumskolorna i riket

hö§''st ..................................................................- E500 » 17,000 kronor

Samma 90,700 kronor

Dragés från den ovan beräknade kostnaden.................................... 205,700 kronor

sammanlagda summan av nu utgående anslag.......................................... 90,700 »

erhålles 115,000 kronor,

vilken summa oavsett ökning i eventuell lokalhyra — betecknar den merkostnad,

som genom skolöverstyrelsens upprättande skulle åsamkas statsverket.

Vad angår kommitténs förslag om formen för tillsättning av de högre

tjänsterna i den tillämnade överstyrelsen finner läroverksöverstyrelsen detsamma

synnerligen välbetänkt. Enligt läroverksöverstyrelsens förmenande

synes den av kommittén föreslagna anordningen i tillräcklig grad komma

att medföra de fördelar, som åsyftats med hittillsvarande anordning inom

läroverksöverstyrelsen, på samma gång den avlägsnar dess olägenheter.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala län anser däremot kommitténs

förslag i fråga om ledamöternas tillsättning mindre lämpligt och

anför:

Ju mer det måste anses riktigt, att de flesta till folkskoleväsendet hörande uppgifter,

som under nuvarande ordning överlämnades åt kommittéer, skulle tillhöra överstyrelsens

handläggning, desto mindre lämpligt syntes det i allt fall vara att frångå

den nu för läroverksöverstyrelsen gällande bestämmelsen, att ledamöter tillsattes genom

förordnanden på viss tid. Denna bestämmelse medförde redan i och för sig den fördelen.

att ledamöterna ej hunne bliva främmande för det praktiska skolarbetet eller

förlora känningen med de strömningar, som därinom gjorde sig gällande. Ledamöternas

förordnande pa viss tid vore ännu viktigare, i den mån styrelsen huvudsakligen

komme att utöva eu kommittés funktioner, blågrå oöverstigliga svårigheter för folkskollärare

att bereda sig erforderlig tjänstledighet syntes ej förefinna?, om de såsom

ledamöter i styrelsen erhölle full avlöning av statsmedel och sålunda kunde avstå hela

sin folkskollärarlöu. Olägenheterna för läroverksöverstyrelsen av den nuvarande ordningen

syntes för övrigt ej överväldigande.

Växt angår kostnaderna för den föreslagna skolöverstyrelsen anse en

del myndigheter desamma väl höga i förhållande till det gagn, som samma

myndigheter vänta av skolöverstyrelsens arbete. Såsom en utväg att vinna

besparingar hänvisas till möjligheten att i stället utvidga den inom ecklesiastikdepartementet

befintliga folkskolebyrån. Andra åter uttala, att kostnaderna

i verkligheten måste komma att väsentligt överstiga de beräknade,

och hänvisa i sammanhang härmed till de stora utgifterna vid verkets igång
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

sättande samt för anskaffande av ämbetslokal och för tjänste- och inspektionsresor.

Sådana synpunkter göras gällande av Kung]. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län, i Norrbottens län och i Gottian ds län, av domkapitlen

i Strängnäs, Lund, Härnösand och Visby samt Stockholms stads

kaus iston um ävensom av åtskilliga folkskoleinspektörer.

Statskontoret uttalar, att uppsättnings- och organisationskostnaderna

ävensom lokalhyra borde efter prövning av Kungl. Maj:t utgå av åttonde

huvudtitelns anslag till skrivmateralier och expenser, ved in. m.. samt

anför vidare: i ill ersättning åt semestervikarier plägar inom statsförvaltningen

beräknas mot tjänstgöringspenningarna svarande belopp. Enligt

denna regel skulle beträffande generaldirektören erfordras 375 kronor och

beträffande var och en av byråcheferna 312 kronor 50 öre om året i stället

för av kommittén beräknade 450 kronor. Vid det förhållande, att vid

överstyrelsen för rikets allmänna läroverk ersättning åt semestervikarie för

ledamot utgår med 10 kronor om dagen, finner sig statskontoret icke

kunna gorå någon erinran mot kommitténs färenämnda beräkning, ehuru

visserligen det skulle kunna ifrågasättas, om icke för vikarier, bosatta i

Stockholm, ersättning motsvarande tjänstgöringspenningarna vore tillräcklig.

Hänsyn till den under utredning varande frågan om en omorganisation

av statsdepartement^! i syfte att med dem förena en del centrala

ämbetsverk har föranlett domkapitlet i Västerås till det uttalandet, att

domkapitlet ansåge våra ämbetsverks ställning'' under den närmaste tiden

bliva så osäker, att goda grunder kunde anföras mot upprättande av ett

nytt verk av samma slag.

Kungl. Majrts befallningshavande i Örebro län finner likaledes olämpligt

att, innan frågan om departementalreformen blivit avgjord, vilket

syntes ske inom de närmaste åren, föreslå upprättande av ett nytt stort

centralt ämbetsverk. De svårigheter, som för departementalreformens genomförande

kunde uppkomma, vore uppenbarligen ej undanröjda genom att

vin utnämningarna av ambets- och tjänstemän vid det nya verket föreskreves,

att dessa skulle vara underkastade den förändring i tjänstgöring,

som kunde bliva eu följd av en omorganisation av ämbetsverket.

Statskontoret yttrar härom: Med erinran att frågan om samtliga centrala

ämbetsverks ställning till departementen är under utredning och att

denna fråga kanske redan nästa år kan komma att framläggas för Riksdagen,

\ih statskontoret ifrågasätta, huruvida icKe de i betänkandet å ordinarie

stat begärda nya anslag tills vidare böra äskas endast å extra stat, för att

icke på förhand genom tillskapandet av ordinarie tjänster, som måhända

icke befinnas erforderliga jämte nu i ecklesiastikdepartementet befintliga,

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.

lägga hinder i vägen för möjliga förenklingar i samarbetet mellan ecklesiastikdepartementet

och skolöverstyrelsen.

Departementschefen.

Ordinarie

stat eller

extra stat.

I likhet med kommittén finner jag behovet av den föreslagna skolöverstyrelsen

vara av så varaktig natur, att jag från denna synpunkt

icke anser någon tvekan böra råda därom, att skolöverstyrelsen bör uppföras

på ordinarie stat. Jag delar också kommitténs mening därutinnan,

att samtliga tjänster, för vilka lön kommer att å ordinarie stat uppföras,

böra, på sätt kommittén närmare angivit, besättas med ordinarie innehavare.

I sammanhang härmed bör även frågan om ledamöternas reliktpensioner

— vilken jag av skäl, som framgå av det följande, här lämnat

å sido — ordnas på sådant sätt, att densamma icke genom alltför betungande

avgifter kan komma att medföra svårighet att få ifrågavarande

tjänster på ett lämpligt sätt besatta.

Nu har emellertid statskontoret i sitt över förslaget avgivna utlåtande

erinrat om att en departementalreform förestår och att denna fråga

kanske redan nästa år kan komma att framläggas för Riksdagen samt

med hänsyn härtill ifrågasatt, huruvida icke de i kommitténs betänkande

å ordinarie stat begärda nya anslagen tillsvidare borde äskas endast a

extra stat, för att man icke på förhand må genom tillskapandet av ordinarie

tjänster, som måhända icke befunnes erforderliga jämte de nu i ecklesiastikdepartementet

befintliga, lägga hinder i vägen för möjliga förenklingar i

samarbetet mellan ecklesiastikdepartementet och skolöverstyrelsen.

Vad statskontoret sålunda anfört finner jag synnerligen beaktansvärt.

Genom att anlita den av statskontoret anvisade utvägen bortfaller nämligen

varje anledning att med hänsyn till den väntade departementalreformen

undanskjuta till en mer eller mindre oviss framtid den trängande frågan

om en förstärkning av folkundervisningsväsendets centrala ledning, en fråga,

som givetvis icke får lösas så, att genom nu träffade anordningar den förestående

omorganisationen av departementen samt av de centrala ämbetsverkens

ställning föregripes eller till sina verkningar lider intrång. Visserligen

har kommittén jämväl tagit under omprövning detta spörsmål, i

vad detsamma kan avse en förändring i skolöverstyrelsens förläggning,

och därvid icke funnit sitt förslag innebära något hinder för en sådan i

den riktning, departementalkommittén tänkt sig densamma, men det har

uppenbarligen legat utom kommitténs uppgift att undersöka, i vad mån

inom ecklesiastikdepartementet nu befintliga arbetskrafter skulle efter

genomförande av eu departementalreform möjligen kunna användas i

skolöverstyrelsen. I förevarande punkt synes därför en närmare utredning

böra avbidas. På grund härav finner jag mig böra föreslå, att samt
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 204.

liga de anslag, som för upprättande av en skolöverstyrelse skulle erfordras

utöver de å läroverksöverstyrelsens nuvarande stat redan uppförda, måtte

äskas å extra stat för är 1914. Den enda betänklighet, som härvid synes

kunna uppstå, gäller de ledamöter av folkundervisningsavdelningen, vilka

vid sitt inträde i skolöverstyrelsen kunna komma att vara anställda i kommuners

tjänst och följaktligen icke gärna kunna lämna sina ifrågavarande

tjänster utan att vara tillförsäkrade eu fast anställning. Då emellertid

mitt förslag om överstyrelsens uppförande å extra stat avser endast den

närmaste framtiden, torde frågan om uppehållandet under denna tid av

sådana ledamöters ordinarie tjänster kunna på ett eller annat sätt finna

en lösning tills vidare.

Komma sålunda samtliga de anslag, som, utom de å läroverksöverstyrelsens

nuvarande stat (se sid. 207) redan uppförda, erfordras för upprättande

av skolöverstyrelsen, att för år 1914 uppföras å extra stat, blir härav

först och främst en följd, att läroverksöverstyrelsens nuvarande stat — med

det undantag, som jag nu skall angiva — för nämnda år bibehålies oförändrad.

Den enda förändring, som påkallas, avser avlöningen åt läroverksöverstyrelsens

nuvarande chef. För närvarande finnas å läroverksöversty.

relsens stat såsom avlöning åt honom uppförda 6,600 kronor, därav 2,800

kronor lön, 2,800 kronor tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor ortstillägg.

Därutöver utgår till sagda chef 3,000 kronor av de för honom

såsom ordinarie lärare å allmänna läroverkens stat uppförda löneförmånerna.

Sammanlagda avlöningen för honom utgör alltså 9,600 kronor. Då läroverksöverstyrelsens

chef i denna sin egenskap ej är berättigad till pension

och följaktligen icke heller har att i sagda egenskap erlägga något pensionsbidrag,

avser den till honom utgående avlöningen att motsvara en avlöning

av 10,000 kronor. Nu skulle vid upprättandet av den föreslagna skolöverstyrelsen

chefsbefattningen inom läroverksöverstyrelsen indragas — en åtgärd,

för vilken hinder icke möter, då tjänsten uppehälles på förordnande — samt

skolöverstyrelsen förses med en gemensam chef, för vilken föreslagits en

avlöning av 11,000 kronor, därav 7,000 kronor lön, 3,000 kronor tjänstgöringspenningar

och 1,000 kronor ortstillägg. Med iakttagande av sistnämnda

avlöningsgrunder, och då enligt gällande pensionslag pensionsbidraget är

detsamma vid en avlöning å 11,000 kronor som vid en avlöning å 10,000

kronor, bör nu för avlöning av den gemensamma chefen, utöver å läroverksöverstyrelsens

stat för ändamålet tillgängliga medel, å extra stat uppföras

eu tilläggsavlöning av 4,000 kronor, därav"3,800 kronor torde böra anses

som lön och 200 kronor som tjänstgöringspenningar. Skulle emellertid innehavare

av ordinarie statstjänst komma att erhålla förordnande som gemensam

Nuvarande

läroverks
överstyrelsens
stat.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition Arr 204.

chef för skolöverstyrelsen, kommer han på grund

styrelsen gällande bestämmelserna fortfarande att av

Avdelnings
chefernas
arvoden.

Avlöning åt

ledamöter

m. fl.

av de för läroverksöversin

lön som ordinarie

befattningshavare uppbära ett belopp av 3,000 kronor, på grund varav ettmotsvarande

lielopp ä skolöverstyrelsens stat besparas statsverket.

Vad beträffar övriga anslag, som för upprättande av skolöverstyrelsen

skulle å extra stat äskas, komma först i betraktande de för de båda avdelningscheferna

avsedda särskilda arvodena å 1,000 kronor till vardera. I

fråga om dessa belopp föranleder anslagens uppförande å extra stat ingen

förändring i vad kommittén härutinnan föreslagit.

Vad däremot beträffar de för överstyrelsens ledamöter, övriga tjänstemän

och vaktbetjänte föreslagna avlöningsbeloppen bör vid uppförande av

dessa på extra stat avdrag ske för vart och ett med belopp, motsvarande de

pensionsbidrag, som skolat av tjänsternas vederbörande ordinarie innehavare

erläggas. Vid beräkningen av dessa avdrag böra tydligen tillämpas samma

ö .

grunder,

fråga

beräkningen

som av statsmakterna i motsvarande avseenden redan godtagits

i fråga om oeiaumngsnavare inom andra å extra stat uppförda centrala

verk, exempelvis den nuvarande läroverksöverstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Enligt dessa grunder skulle till första gradens tjänsteman (ledamot)

utgå 7,800 kronor, varav 4,700 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgörljuspenningar

och 600 kronor ortstillägg; till andra gradens tjänste

Ö

man

_ 5& J Ö

(sekreterare) 5,600 kronor, varav 3,400 kronor lön, 1,800 kronor

tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg;'' till första gradens

tjänsteman (notarie, aktuarie) 3,900 kronor, varav 2,100 kronor lön, 1,500

kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg. Till förste

vaktmästare skulle utgå 1,470 kronor, varav 870 kronor lön, 450 kronor

tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, samt till vaktmästare

1,175 kronor, varav

och 150 kronor

fri bostad samt bränsle

ortstillägg.

675 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter

bör, så länge denna förmån kvarstår, iakttagas,

att

dragas

o

han e]

100

kommer i åtnjutande av ortstillägg ävensom att å lönen avkronor

för år räknat.

Antal befattningar

å

extra stat.

Med på nu angivet sätt beräknad avlöning skulle å extra stat uppföras

4 ledamöter, avsedda för folkundervisningsavdelningen, 2 sekreterare,

av vilka en för vardera avdelningen, 3 notarier, av vilka en för läroverks
-

avdelningen och två

för folkundervisningsavdelningen,

förste

1 aktuarie och bibvaktmästare

och 1

liotekarie, gemensam för båda avdelningarna, 1

vaktmästare, båda de sistnämnda jämte den å läroverksavdelningens stat

redan uppförde vaktmästaren avsedda för skolöverstyrelsen i dess helhet.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 304,

Utöver nu nämnda befattningshavare skulle å staten uppföras för sakkunnigt

biträde i skolhygieniska frågor 5,000 kronor, för inspektion av den

fysiska uppfostran 5,000 kronor, för sakkunnigt biträde vid frågor rörande

fortsättningsskolorna 4,000 kronor samt för inspektion av undervisning i

husligt arbete 4,000 kronor.

Kommittén har, såsom jag i det föregående nämnt, jämväl föreslagit

till uppförande å ordinarie stat vissa avlöningsbelopp till kvinnliga biträden

av högre och lägre grad. Så länge skolöverstyrelsen till den av

mig föreslagna omfattningen befinner sig å extra stat, lärer det emellertid

vara lämpligt, att de nya biträdesbefattningarna ej uppföras för sig å

stat utan medtagas vid beräkningen av skolöverstyrelsens expensmedel.

Vad slutligen angår de för det allmänna folkbildningsarbetet avsedda,

i det föregående närmare berörda befattningshavare, som enligt kommitténs

förslag skulle överflyttas till skolöverstyrelsens stat, synes mig vid

den anordning av överstyrelsens stat, som jag nu tänkt mig, de till ifrågavarande

tjänstemän utgående arvodena fortfarande böra oförändrade utgå

på sätt nu sker och således ej för närvarande upptagas å skolöverstyrelsens

stat. Detsamma synes böra gälla i fråga om det till inspektören över

dövstumundervisningen för närvarande utgående arvodet. Däremot bör å

staten uppföras det till inspektören för blindundervisningen beräknade

årliga arvodet av 300 kronor jämte beräknad ersättning till dennes vikarie

vid hans lärartjänst 300 kronor, tillsammans 600 kronor. I

I avseende å åtnjutandet av de i det föregående angivna nya avlöningsförmånerna

för skolöverstyrelsens chef, avdelningschefer, ledamöter,

sekreterare, notarier, aktuarie, förste vaktmästare och vaktmästare torde, i

överensstämmelse med vad i liknande fall i fråga om å extra stat uppförda

befattningshavare i allmänhet blivit föreskrivet, böra stadgas, förutom

den sedvanliga bestämmelsen, att samtliga ifrågavarande tjänstinnehavare

skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda

fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex

timmar varje söckendag:

att innehavare av här ifrågavarande befattning icke samtidigt må

uppehålla annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat eller uppbära

några inkomster därav;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.

Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag som helst, så framt ej, vad angår chef eller ledamot,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 153 höft. (Nr 204). 26

Avlönings
villkor.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 204

Kung!. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, skolöverstyrelsen

uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses verka hinderlig! för

tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna

få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tj änstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens

innehavare verkligen tjänstgjort — däri inbegripet den tid, han

är av tjänsteresa upptagen — eller åtnjutit semester, men skola för den

tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som erhållit

förordnande att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i

behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledighet utöver sina

tj änstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som

för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till

befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas

skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester,

tjänsteman av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till

högre befattning hos skolöverstyrelsen, bestrida densamma mot åtnjutande,

om förordnandet erfordras till följd av sjukdomsförfall, av de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningarna och, om förordnandet föranledes

av semester, av mot nämnda tj änstgöringspenningar svarande belopp i

stället för egna tj änstgöringspenningar; dock ej längre än sammanlagt tre

månader under ett och samma kalenderår;

att tjänsteman i första lönegraden skall vara skyldig att tjänstgöra å

den särskilda befattning inom graden, där skolöverstyrelsen till befordrande

av arbetets oavbrutna gång finner honom lämplig och behövlig;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen, ledamöterna och tjänstemännen

av andra lönegraden envar under en och en halv månad, tjänstemännen

av första lönegraden envar under en månad samt förste vaktmästaren

och övriga vaktmästare envar under 15 dagar;

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kurigl. May.is Nåd. Proposition Nr 20i.

203

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna sig

av semester; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut.

Jag har i det föregående redogjort för den av kommittén verkställda Expensmedel.

beräkningen av expensmedel. Till följd av skolöverstyrelsens uppförande

på extra stat måste nu i denna beräkning vissa ändringar äga rum. Först

och främst bör det till läroverksöverstvrelsen för närvarande utgående, på dess

stat uppförda anslagsbeloppet å 13,200 kronor fortfarande å sagda stat i likhet

med andra där uppförda anslag bibehållas oförändrat. Vidare bör uti

här ifrågavarande avseende tagas i betraktande det anslag å 1,500 kronor,

som, enligt vad förut omförmälts, uppförts å extra stat för år 1914 såsom

arvode till en amanuens hos läroverksöverstyrelsen.

i förenämnda summa, 13,200 kronor, ingår ett belopp av 2,800 kronor,

avsett till ersättning åt semestervikarier. Om man nu från det förut angivna

beloppet, 13,200 kronor, drager berörda belopp av 2,800 kronor,

återstå 10,400 kronor, avsedda för bestridande av kostnader för skrivmaterialier,

blankett- och annat tryck, lokalernas rengöring, belysning och

uppvärmning ävensom till ersättning åt amanuenser och andra tillfälliga

biträden samt tillkallade sakkunniga. Det synes, såsom också kommittén

framhållit, uppenbart, att inom folkundervisningsavdelningen komma att

förefinnas behov, som fullt motsvara de inom läroverksöverstyrelsen i

antydda avseende erforderliga, och att alltså för dessa måste beräknas

enahanda belopp eller 10,400 kronor. Läggas nu härtill de arvoden, som

beräknats för avlöning inom folkundervisningsavdelningen av ett kvinnligt

biträde i högre grad och två kvinnliga skrivbiträden i lägre grad, tillsammans

4,000 kronor, eller, efter avdrag för pensionsavgifter med i runt

tal 100 kronor, 3,900 kronor, erhålles en summa av 14,300 kronor.

Härtill kommer, enligt vad jag i det föregående anfört, dels ersättning

till generaldirektörens tjänstebiträde, beräknad till 2,000 kronor, samt ett

arvode å 1,500 kronor åt den amanuens, som skulle ersätta en av de för

folkundervisningsavdelningen av kommittén beräknade notarierna, dels ock

gottgörelse till semestervikarier. Vid beräkningen av sistberörda gottgörelse

anser jag mig böra följa de av kommittén angivna grunderna. Vad

särskilt beträffar de för vikarier åt chef och ledamöter beräknade beloppen

vill jag med hänsyn till vad statskontoret i denna punkt anfört påpeka,

hurusom i regel dessa vikarier måste sökas utanför överstyrelsen och att

följaktligen även ett något högre arvode åt dessa måste beräknas än det,

som inom centrala verk i sådant avseende i regel utgår. Så sker ock redan

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

nu med de till semestervikarier åt chef och ledamöter inom läroverksöverstyrelsen

utgående arvodena. Sålunda bör beräknas till semestervikarier:

åt 4 ledamöter å 450 kronor ............................ 1,800 kronor

» 2 sekreterare » 225 » 450 »

» 3 notarier » 125 » 375 >

» 1 aktuarie 125 »

Summa 2,750 kronor

Vad beträffar vaktmästarna bör naturligtvis även för dem ett belopp

finnas tillgängligt för avlönande av vikarier under semester, men lärer den

obetydliga summa, varom här kan bliva fråga, högst 150 kronor, icke

behöva särskilt tagas i beräkning.

Om . de sålunda angivna beloppen: 2,000 kronor till generaldirektörens

biträde, 1,500 kronor till oinförmälda amanuens å folkskoleavdelningen

samt 2,750 kronor till semestervikarier, läggas till det här ovan

beräknade beloppet, 14,300 kronor, skulle sålunda för ifrågavarande ändamål

erfordras ett anslag av 20,550 kronor. Inberäknat ovannämnda belopp

å 13,200 kronor och 1,500 kronor blir sammanlagda summan av expensmedel

35,250 kronor.

I nu senast gjorda beräkningar ingå icke uppsättnings- och organisationskostnader.

Det för ändamålet behövliga beloppet torde, såsom statskontoret

i sitt utlåtande föreslagit, böra efter Kungl. Maj:ts beprövande

utgå av åttonde huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser,

ved m. m.

Vad angår sannolikt erforderlig lokalhyra för skolöverstyrelsen tilllåter

jag mig erinra därom, att enligt vad känt är, Rikdagens båda kamrar

på framställning av Kungl. Maj:t å extra stat för år 1914 beviljat ett belopp

av 5,000 kronor till lokalhyra för den nuvarande läroverksöverstyrelsen

under hyresåret 1 oktober 1913—30 september 1914. Detta belopp är,

för den händelse lokal måste förhyras, givetvis icke tillräckligt för skolöverstyrelsen

i dess helhet. Vad'' därutöver kan bliva behövligt torde

kunna utanordnas av under händer varande medel och förskottet i sinom

tid anmälas hos Riksdagen till ersättande.

Ersättning för de tjänsteresor, som föranledas av den överstyrelsen

åliggande inspektionsskyldigheten, torde, såsom fallet nu är beträffande

läroverksrådens och överdirektörens tjänsteresor, utgå av åttonde huvudtitelns

förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.

Av departementschefen

föreslagen

stat.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, skulle staten för skolöverstyrelsen

för år 1914 komma att hava följande utseende:

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Stat för skolöverstyrelsen för år 1914

205

Lön

Tjänst- görings- penn in- går

Orts- ti Hägg

Arvode

Summa

1 generaldirektör och chef för skolöverstyrelsen............

1 ledamot, tillika ställföreträdande chef å läroverksavdel-

6,600

3,000

1,000

—

10,600

ningen ...............................................................

4,700

2,500

600

1,000

8,800

1 dito, dito å folkundervisningsavdelningen ...............

4,700

2,500

600

1,000

8,800

1 ledamot............................................................

4,700

2,500

600

—

7,800

5 ledamöter.......................................................

23,500

12,500

3,000

—

39,000

1 sekreterare å läroverksavdelningen..........................

3,400

1,800

400

—

5,600

1 sekreterare å folkundervisningsavdelningen ..............

3,400

1,800

400

—

5,600

1 notarie*) ... ....................................................

2,200

1,500

300

—

4,000

1 notarie............................................................

2,100

1,500

300

—

3,900

2 notarier..............................................................

4,200

3,000

600

—

7,800

1 registrator*).........................................................

2,200

1,500

300

—

4,000

1 aktuarie, tillika bibliotekarie *.............................

2,100

1,500

300

—

3,900

1 kvinnligt biträde av högre grad *) ..........................

900

550

150

—

1,600

1 kvinnligt skrivbiträde av lägre grad*) .....................

700

350

150

—

1,200

1 d:o d:o *) ........................................................

700

350

150

—

1,200

1 förste vaktmästare ..............................................

870

450

150

—

1,470

1 vaktmästare *)......................................................

700

350

150

—

1,200

1 vaktmästare.......................................................

675

350

150

—

1,175

För inspektion av blindundervisningen ........................

—

—

—

—

600

För inspektion av den fysiska uppfostran ..................

—

—

—

—

5,000

För inspektion av undervisning i husligt arbete .......

—

—

—

—

4,000

För sakkunnigt biträde vid frågor av skolhygienisk innebörd

För sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättnings-

—

—

—

5,000

skolorna ...........................................................

För adjunktion, inspektion, extra biträden, vikariatser-

4,000

sättning, expenser m. m........................................

—

—

—

—

35,250

Summa kronor

—

171,495

o Anm. 1. Innehavare av ordinarie befattning å överstyrelsens för rikets allmänna läroverk stat

äger åtnjuta rätt till förhöjning av lönen enligt de i sådant avseende fastställda grunder.

Anm.. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor för år räknat.

*) Ä den nuvarande läroverksöverstyrelsens stat upptagen ordinarie befattning.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 204.

Jämförelse

med den av

kommittén

föreslagna

staten.

En jämförelse mellan kommitténs förslag till stat för skolöverstyrelsen

och den av mig förordade staten för år 1914 ger vid handen:

att, bortsett från pensionsavdrag, för överstyrelsens chef och ledamöter

upptagits samma belopp i de båda staterna;

att de av kommittén uppförda anslagen till handläggning av ärenden

rörande föreläsningsväsendet, till 2 konsulenter för biblioteksväsendet och

till 1 folkhögskoleinspektör å tillhopa 15,500 kronor icke upptagits i den

av mig förordade staten (men av mig förutsatts skola utgå på sätt för

närvarande äger rum och med enahanda belopp, 15,500 kronor);

att i stället för den av kommittén föreslagna avlöningen å 7,500

kronor till en skolhygieniker av mig uppförts ett belopp å 5,000 kronor

till sakkunnigt biträde vid frågor av skolhygienisk innebörd;

att, bortsett från pensionsavdrag, för 2 sekreterare upptagits samma

belopp i de båda staterna;

att kommittén föreslagit anslag till 6 notarier, varemot jag förordat

anslag till allenast 4 notarier och 2 amanuenser, för vilka senare beräknad

gottgörelse å tillhopa 3,000 kronor ingår i expensanslaget;

att, oavsett pensionsavdrag, för 1 registrator och 1 aktuarie upptagits

samma belopp i de båda staterna;

att det av kommittén särskilt uppförda arvodet å 2,400 kronor till

chefens amanuens med ett till 2,000 kronor nedsatt belopp av mig inräknats

i expensanslaget;

att, oavsett pensionsavdrag, de av kommittén föreslagna avlöningarna

till 2 kvinnliga biträden av högre grad och 4 kvinnliga skrivbiträden av

lägre grad med samma belopp ingå i de båda staterna, dock att avlöningarna

till 1 kvinnligt biträde av högre grad och 2 kvinnliga skrivbiträden

av lägre grad av mig inbegripits i expensanslaget;

att, bortsett från pensionsavdrag, för 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare

upptagits samma belopp i båda staterna;

att för inspektion av den fysiska uppfostran, för sakkunnigt biträde

vid frågor rörande fortsättningsskolan samt för inspektion av undervisning

i husligt arbete upptagits samma belopp i de båda staterna;

att det av kommittén föreslagna anslaget för juridiskt biträde icke

upptagits i den av mig förordade staten; samt

att i den av mig föreslagna staten uppförts ett belopp å 600 kronor

för inspektion av blindundervisningen, vilket anslag med samma belopp

inbegripits uti expensanslaget i kommitténs stat.

Erforderlig Skolöverstyrelsens stat för år 1914 skulle enligt det förut sagda

mer os nät. komma sluta på en summa av 171,495 kronor. Såsom av det före
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.

gående framgår, utgör detta belopp icke merkostnad, utan skulle detsamma

till en väsentlig del komma att täckas av medel, som anvisats för läroverksöverstyrelsen,

dels å ordinarie stat, dels ock av Riksdagens båda

kamrar innevarande år på extra stat för år 1914. För att tydliggöra de

tillgångar, som sålunda skulle finnas disponibla, anser jag mig till en

början böra återgiva:

Nu gällande ordinarie stat för överstyrelsen för rikets allmänna

läroverk.

1 överdirektör, arvode

1 läroverksråd, dito ...

3 dito, arvoden ........

Lön eller

motsvarande
-

2,800

1,700

5,100

Tjänstgöringspenningar

eller

motsvarande
-

2,800

2.500

7.500

Orts
tillägg
-

1,000

600

1,800

Summa

6,600

4.800

14,400

1 notarie

1 registrator och aktuarie

2,200 1,500

2,200 1,500

300

300

4,000

4,000

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kronor,

efter 10 år med ytterligare

500 kronor och efter

15 år med än ytterligare

500 kronor.

1 kvinnligt biträde av högre grad.....

900

550

1 kvinnligt skrivbiträde av lägre grad

700

350

1 dito, dito ................................

700

350

1 vaktmästare..................... ...........

700

350

150

150

150

150

1,600

1,200

1,200

1,200

1 Efter 5 år kan lönen

(höjas med 200 kronor

j och efter 10 år med

J ytterligare 200 kronor.

| Efter 5 år kan lönen

J höjas med 100 kronor

j och efter 10 år med

[ ytterligare 100 kronor.

För tillfällig adjunktion, vikariatsersättning,

hyra för lokal och expenser

m. m....................................

Summa kronor

—_ __ 13,200

- 52,200

Anmärkningar:

a) Innehavare av tjänst å stat, som förordnas till överdirektör eller läroverksråd, äger att under

tiden för förordnandet av den med hans innehavande tjänst förenade avlöning behålla 3,000 kronor.

b) Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna,

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

Av den i läroverksöverstyrelsens stat intagna anmärkningen a) framgår,

att överdirektören och läroverksråden från sina innehavande ordinarie

tjänster medföra en var ett belopp av 3,000 kronor. Då överdirektörsbefattningen

i och med skolöverstyrelsens tillkomst skulle upphöra att finnas

till, biir det endast de fyra läroverksråden, vilkas tillskott av ordinarie

avlöningsmedel kunna komma i betraktande. Dessa tillskott uppgå sammanlagt

till 12,000 kronor, vilken summa alltså bör läggas till det å läroverksöverstyrelsens

ordinarie stat uppförda beloppet, 52,200 kronor, för att

komma till'' den summa, som vid bifall till det föreliggande förslaget skulle

kunna betraktas såsom å ordinarie stat tillgänglig för förslagets förverkligande.

Denna summa utgör alltså 64,200 kronor.

Vidare hava, såsom förut erinrats, Riksdagens båda kamrar å extra

stat för år 1914 anvisat dels till arvode åt en amanuens hos läroverksöverstyrelsen

ett belopp av 1,500 kronor, dels ock till lokalhyra för densamma

under hyresåret 1 oktober 1913—30 september 1914 ett belopp

av 5,000 kronor. Vad sistnämnda anslag angår torde detsamma, på sätt

jag förut antytt, böra användas såsom bidrag till bestridande av kostnaderna

för beredande av lokal åt skolöverstyrelsen. Övriga för ändamålet

behövliga medel torde, såsom jag jämväl förut framhållit, böra av Kungl.

Maj:t förskottsvis utanordna^ och förskottet sedermera hos Riksdagen anmälas

till ersättande. Senast ifrågavarande kostnader hava, såsom ännu

icke till siffran kända, icke ansetts böra för det närvarande komma i betraktande.

Däremot bör givetvis anslaget till arvode åt en amanuens å

1,500 kronor medräknas såsom en tillgång, då det gäller att bestämma

merkostnaderna för skolöverstyrelsen. Sammanlägges sistberörda belopp

med de för läroverksöverstyrelsen å ordinarie stat tillgängliga, erhålles en

summa av 65,700 kronor. Om densamma i sin tur dragés från totalkostnaden

för skolöverstyrelsen, 171,495 kronor, erhålles ett belopp av 105,795

kronor, som alltså skulle utgöra den faktiska merkostnaden för den nuvarande

läroverksöverstyrelsens utvidgande till en allmän skolöverstyrelse.

Sistberörda belopp redovisas i följande tablå:

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

209

Merkostnad för skolöverstyrelsen år 1914.

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Orts-

tillägg

Arvode

Summa

1 chef för skolöverstyrelsen, utöver å läroverksöverstyrel-

sens stat uppförd avlöning....................................

3,800

200

—

—

4,000 S

1 ställföreträdande chef å läroverksavdelningen ............

—

—

—

1,000

1,000 i

1 dito å folkundervisningsavdelningen........................

—

—

—

1,000

1,000

1 ledamot å folkundervisningsavdelningen ..................

4,700

2,500

600

-

7,800 |

3 ledamöter å » ..................

14,100

7,500

1,800

—

23,400j

1 sekreterare å läroverksavdelningen...........................

3,400

1,800

400

_

i

5,600

1 » å folkundervisningsavdelningen...............

3,400

1,800

400

—

5,600

1 notarie å läroverksavdelningen ...............................

2,100

1,500

300

—

3,900

2 notarier å folkundervisningsavdelningen ..................

4,200

3,000

600

—

7,800

1 aktuarie, tillika bibliotekarie .................................

2,100

1,500

300

—

3,900

1 förste vaktmästare ................................................

870

450

150

_

1,470

1 vaktmästare.........................................................

675

350

150

—

1,175

För inspektion av blindundervisningen........................

_

_

_

_

600

» » s> den fysiska uppfostran ..................

—

—

—

—

5,000

» » » undervisningen i husligt arbete ......

—

—

—

-

4,000

» sakkunnigt biträde vid frågor av skolhygienisk inne-

börd...............................................................

—

—

—

—

5,000

» sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättnings-

skolorna.........................................................

—

—

—

—

4,000

» adjunktion, inspektion, extra biträden, vikariatser-

sättning, expenser m. m..................................

—

—

—

—

20,550

Summa kronor

—

—

-

105,795

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204).

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.

På grund av vad jag nu och i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels godkänna den av mig förordade staten för år

1914 för en för rikets skolväsen gemensam skolöverstyrelse

och de för åtnjutande av i sagda stat upptagna

nya avlöningsförmåner av mig föreslagna villkoren och

bestämmelserna samt för tillämpning av samma stat ej

mindre medgiva, att de för överstyrelsen för rikets allmänna

läroverk å ordinarie stat tillgängliga samt de å

extra stat för år 1914 äskade medlen må användas för

motsvarande ändamål inom skolöverstyrelsen, än även

på extra stat för år 1914 anvisa ett belopp av 105,795

kronor;

dels ock medgiva

ej mindre att vad i kungl. kungörelsen den 18 juni

1910 angående viss löneturs- och pensionsberäkning för

medlem av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk är

i berörda hänseende stadgat angående tillförordnad rektor

vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, som

förordnats att vara ordförande eller ledamot i nämnda

överstyrelse, även skall gälla tillförordnad rektor vid

allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium,

vilken förordnats att vara chef för eller

ledamot i skolöverstyrelsen;

än även att de av Riksdagen år 1912 av förslagsanslaget

till understödjande av folkbiblioteksväsendet

anvisade arvodena till två bibliotekskonsulenter inom

ecklesiastikdepartementet må utgå utan hinder därav,

att sagda konsulenter fullgöra huvudparten av sitt arbete

inom skolöverstyrelsen.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

på hemställan av statsrådets övriga ledamöter,

bifalla; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.

211

Bilaga A.

Kommittéer och tillkaliade sakkunniga för beredande av

frågor rörande folkundervisningsväsendet från och

med år 1864.

Enligt folkskolebyråns sakregister för åren 1874—1912 samt enligt »Förteckning

över kommittébetänkanden, avgivna under åren 1809—1894», på offentligt uppdrag utarbetad

av Erik Tbyselius, och »Förteckning över kommittébetänkanden II, 1895—1903»

av samme författare.

1864 3%2 tillsattes en kommitté med anledning av rikets ständers skrivelse n:o 169

för upprättande av förslag till stadga för folkskollärarseminarier. Kommitterade:

expeditionssekreteraren i ecklesiastikdepartementet A. Th. Bruhn, seminarieföreståndarna

C. L. Anjou och C. L. Wåhlin. Betänkande avgavs den 21

augusti 1865.

1867. Enligt protokollet över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1867 hade

tidigare uppdragits åt en kommitté att uppgöra förslag till normalritningar för

seminariebyggnader. Kommitterade voro seminarierektorerna C. L. Anjou, C.

L. Wåhlin och A. Steinmetz. Betänkande avgavs den 3 juni 1867.

Samma kommitté hade även erhållit uppdrag att avgiva utlåtande om undervisningssättet

vid seminarierna. Sådant utlåtande avgavs likaledes den 3

juni 1867.

Kommittén hade därjämte erhållit särskilt uppdrag att avgiva utlåtande

i fråga om ordnad undervisning i trädgårdsskötsel vid seminarierna. Sådant

utlåtande hade avgivits den 20 december 1866.

1872 26/9 tillsattes en kommitté för att uppgöra förslag till möjligen erforderliga förändringar

i de jämlikt cirkuläret den 24 februari 1865 fastställda formulär för

skolrådens berättelser samt till planen för uppställningen av den allmänna folkskolestatistiken.

Kommitterade: kontraktsprosten E. Qviding, folkskoleinspektören

lektor G. Y. Schotte och seminarierektorn C. L. Anjou. Betänkande avgavs

den 11 oktober 1873.

1875 9/i inkom kommittén för avgivande av förslag till en änke- och pupillkassa för

folkskollärare med detta förslag och samtidigt med ett förslag rörande ändringar

i pensionsreglementet för folkskollärarnas pensionskassa.

1875 1S/! tillsattes en kommitté för avgivande av förslag rörande lärokurser vid folkskoleseminarierna.

1875 7/2 erhöllo rektorerna C. Leidesdorff och F. Sandberg förordnande att med byråchefen

A. Th. Bruhn samråda angående avgivande av förslag till ritningar för

folkskolebyggnader.

1875 19/3 tillsattes eu kommitté för utarbetande av förslag till nya formulär och nv

plan för folkskolestatistiken. Kommitterade: folkskoleinspektören lektor G. V.

Schotte, kontraktsprosten E. Qviding och seminarierektorn C. L. Anjou.

1875 x/9 erhöllo rektorerna C. W. Kastman och C. L. Anjou uppdrag att granska

Läsebok för folkskolan.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

1876 8/9 kallades lektor G. V. Schotte, rektorerna C. L. Anjou, C. Leidesdorff, C. VY.

Kastman och F. Sandberg att sammanträda i ecklesiastikdepartementet den 4/10

1876 för åtskilliga folkundervisningen rörande frågor.

1876 80/13 uppdrogs åt eu kommitté att avgiva förslag angående obligatorisk under
visning

för dövstumma, dövstu minstitutets vid Manilla skiljande från institutet

för blinda, förhållandet mellan dövstuminstitutet och andra anstalter

för dövstumundervisning, dövstumlärares utbildning, inspektion etc.

1877 x/6 fick samma kommitté i uppdrag att yttra sig om inrättande av läroanstalter

för överåriga dövstumma och

1877 28/g att yttra sig om statens deltagande i vården om i landet befintliga blinda.

Kommitterade: överståthållaren frih. G. af Ugglas, ordf., godsägaren F.

Hederstjerna, kyrkoherden B. Liljeblad, direktören O. Kyhlberg, kyrkoherden

L. G. Lindström och riksdagsmannen Ola Andersson i Burlöv. Betänkande rörande

de två förstnämnda uppdragen avgavs den 15 augusti 1878 och rörande

det sistnämnda den 17 december 1880.

1877 16/2 tillsattes en kommitté för granskning av upprättat förslag till normalritningar

för folkskolebyggnader. Normalritningarna fastställdes den 7 december 1877.

1877 5/10 tillsattes en kommitté för utarbetande av förslag till normalplan för undervisningen

i folk- och småskolor. Kommitterade: rektorerna C. L. Anjou, C. W.

Kastman, C. L. Leidesdorff och F. Sandberg samt adjunkten J. M. Ambrosius.

Normalplanen fastställdes 1878.

1881 12/8 beslöts, att sakkunniga personer skulle tillkallas för beredande av åtskilliga

folkundervisningen rörande frågor. Rektorerna C. L. Anjou och C. W. Kastman

kallades på grund härav att sammanträda i ecklesiastikdepartementet den

20 september 1881.

1884 12/7 tillsattes en kommitté för att granska för handen varande till folkskolans

tjänst utgivna läroböcker och avgiva utlåtande rörande de grundsatser, efter

vilka sådana läroböcker lämpligen borde uppställas. Kommitterade: seminarierektorn

C. L. Anjou, ordf., kyrkoherden N. J. O. H. Lindström, seminarierektorn

C. W. Kastman, folkskoleinspektören J. M. Ambrosius, folkskoleinspektören

I. A. Lyttkens, folkskollärarna J. E. Johansson och K. O. Sjölander samt

seminarierektorn P. A. Gödecke. Betänkandet anmäldes den 22 december 1887.

1888 31/g tillsattes eu kommitté för utarbetande av förslag till normalplan för undervisningen

i folk- och småskolor. Kommitterade: seminarierektorn C. L. Anjou,

ordf., kyrkoherden N. J. O. H. Lindström, seminarierektorn C. W. Kastman,

folkskoleinspektören I. A. Lyttkens och folkskolläraren Albin Blom. Betänkandet

anmäldes den 24 maj 1889.

1888 17/9 kallades kontraktsprosten E. G. Burman och kyrkoherden P. O. Grape att

sammanträda i ecklesiastikdepartementet för överläggning i åtskilliga norrländska

skolfrågor.

1889 16/9 uppdrog statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet åt e. o. biblio
teksamanuensen

G. Eneström att med anledning av Riksdagens skrivelse nr 75

den 14 maj 1889 verkställa utredning rörande ålder, tjänstetid och avlöning

in. m. för de vid småskolor och mindre folkskolor anställda lärare och lära
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

rumor ävensom för biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt att utföra

en beräkning av de kostnader, som under olika förutsättningar bleve erforderliga

för beredande av ålderdomsunderstöd åt nämnda lärare och lärarinnor.

1889 5/10 tillsattes en kommitté för utarbetande av förslag till Läsebok för folkskolan.

Kommitterade: seminarierektorn C. W. Eastman, ordf., folkskoleinspektören I.

A. Lyttkens, folkskolläraren läraren vid Bollnäs smäskollärarseminarium C. G.

Liander. 1892 10/6 anmälde kommittén, att den avslutat sina arbeten. Läseboken

trycktes 1892.

1890 17/10 tillsattes eu kommitté med uppdrag att avgiva betänkande pell förslag om

ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

ävensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt förslag till reglementariska

bestämmelser för ålderdomsunderstöd åt dessa lärare och lärarinnor.

Kommitterade: lektorn G. F. Gilljam, ordf., rektorerna Sixten von Friesen och

F. Y. Åmark samt hemmansägaren Hans Andersson i JJöbbelöv. Betänkande

avgavs den 4 februari 1891.

1892 10/8 tillsattes en kommitté för avgivande av betänkande och förslag, om och på

vilka villkor statsbidrag måtte kunna lämnas till avlönande av vikarie för sådan

ordinarie lärare eller lärarinna, som av sjukdom urstandsattes att fullgöra sin

tjänst. Kommitterade: folkskoleinspektören kyrkoherden N. J. O. H. Lind
ström,

ordf., inspektören över Stockholms folkskolor C. G. Bergman och folkskolläraren

P. Lagerblad. Betänkande avgavs den 20 februari 1893.

1893 22/9 tillsattes eu kommitté för utredning av vissa frågor rörande uppfostringsan
stalter

för sinnesslöa barn m. m. 1894 u/g fattades beslut angående betänkandets

tryckning.

189 5 26/4 uppdrogs åt en kommitté att utarbeta förslag till ordnande av folkundervisningen

i vissa städer. Kommitterade: kanslirådet C. W. Kastman, ordf., folkskoleinspektörerna

C. G. Bergman, J. M. Ambrosius och I. A. Lyttkens samt

kyrkoherden C. A. Andersson. Betänkande avgavs den 6 december 1895.

1896 23/10 beslöts, att tre sakkunniga skulle av ebefen för ecklesiastikdepartementet

inkallas för att inom folkskolebyrån biträda vid utredningen av vissa frågor

rörande folkskoleväsendet m. m. Rektorn P. Vingren samt folkskoleinspektörerna

I. A. Lyttkens och O. Törneblad inkallades.

1899 6/10 beslöts, att högst fem sakkunniga skulle av chefen för ecklesiastikdepartementet

tillkallas för att avgiva utlåtande och förslag rörande dels undervisning

i slöjd, dels statsbidrag till avlönande av vikarie för sådan extra ordinarie lärare

in. fl., som av sjukdom urståndsatts att själv sköta sin tjänst. Folkskoleinspektörerna

I. A. Lyttkens, ordf., C. O. Areadins, G. Insulander, C. Leidesdorff

och kyrkoherden C. R. Sundeil tillkallades. Betänkande avgavs den 23 november

1899.

Samma sakkunniga erhöllo uppdrag att avgiva förslag till ny normalplan

för undervisningen i folk- och småskolor. Förslag avgavs den 15 oktober 1900.

Normalplanen fastställdes den 7 december 1900.

1906 16/g beslöts, att högst tre sakkunniga skulle tillkallas för att inom ecklesiastikdepartementets

statistiska avdelning biträda vid utarbetande av ny plan och

nya tabellformulär för departementets statistik angående folkundervisningen.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

Overläraren A. Dalin, kyrkoherden C. R. Sundell och kontraktprosten H. D.

Jansson tillkallades.

1906 ,3/7 tillsattes eu kommitté (seminariekommittén, numera folkuudervisningskommittén)

för att, efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande organisationen

av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av övriga

i omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkundervisningen,

avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning kunde föranleda.

Kommitterade: förutvarande statsrådet F. Berg, ordf., seminarierektorn H.

Dahlgren, ledamoten av Riksdagens Andra kammare L. J. Jansson, ledamoten av

Riksdagens Första kammare O. M. Strömberg, kyrkoherden C. R. Sundell och

seminarierektorn J. A. O. Wickbom.

1907 21/13 entledigades J. Wickbom från uppdraget och seminarieadjunkten

Hedwig Sidner förordnades i stället. 1908 18/12 befriades C. R. Sundell från deltagande

efter 1908 års utgång i kommitténs behandling av frågor, som icke röra

kristendomsundervisningen; 1909 12/1 förordnades såsom nya ledamöter fil. d:r

P. Hellström, bruksdisponenten E. J. Ljungberg och kanslirådet H. Tigerschiöld.

1909 18/9 entledigades O. M. Strömberg från uppdraget. 1911 12/io entledigades

likaledes F. Berg från sitt uppdrag och rektorn H. Dahlgren förordnades till

kommitténs ordförande. 19 1 2 23/2 förordnades såsom nya ledamöter överläraren

N. O. Bruce, rektorn A. Dalin, folkskoleinspektören J. Franzén och folkskollärarinnan

Elin Lundewall.

Till kommittén hava remitterats 19 underdåniga petitioner och skrivelser

angående folkskoleseminarierna, vissa handlingar in. m.

Betänkande rörande folkskoleseminarierna avgavs den 20 december 1911.

Utom förut nämnt uppdrag har kommittén av Kungl. Maj:t

1906 28/9 anbefallts att avgiva yttrande angående dels universitetsexamenskommitténs

betänkande och förslag rörande examina samt undervisnings- och studieväsendet

inom de filosofiska fakulteterna vid rikets universitet, i vad samma betänkande

och förslag röra folkskoleseminarierna i riket, dels ock en av styrelsen

för svenska seminarielärarföreningen gjord underdånig framställning i fråga

om de blivande ämneslärarnas vid folkskoleseminarierna kompetens och utbildning,

vilket yttrande avgavs den 31 oktober 1906;

1906 16att avgiva yttrande angående av överintendentsämbetet utarbetade nya normal
ritningar

till folkskolebyggnader, vilket yttrande avgavs den 27 februari 1907;

1907 19/4 att avgiva yttrande till Riksdagens statsutskott angående uppförande av

byggnader för ett folkskoleseminarieum i Luleå, vilket yttrande avgavs den

24 april 1907;

varjämte kommittén den 20 december 1907 avgivit underdånig skrivelse

med hemställan om vissa lättnader för seminarieeleverna vid värnpliktstjänstgöringens

fullgörande.

Vidare hava bl. a. följande frågor hänskjutits till kommittén för utredning

och förslag:

1906 23/uangående omarbetande av normalplan för undervisningen i folk- och småskolor;

1909 12/i angående en omorganisation i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen;
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 204.

1910 10/5 angående fortsättningsskolornas organisation och undervisning;

1910 31/8 angående förändrade anordningar i fråga om inspektionen av folkskolorna i

riket samt angående de kommunala folkskoleinspektörernas fastare anställning;

Yid utredning av de omfattande uppgifter, som till kommittén överlämnats,

har det framgått, att dessa uppgifter sa nära sammanhänga med frågan om en

central ledning för folkundervisningsväsendet, att kommittén på den grund

funnit sig böra till behandling upptaga jämväl denna fråga. Betänkande och

förslag rörande en skolöverstyrelse avgavs den 20 december 1912 och betänkande

och förslag rörande förändrad anordning av folkskoleinspektionen den

30 januari 1913 samt underdånigt yttrande angående de kommunala folkskoleinspektörernas

fastare anställning den 3 april 1913.

1907 14/6 bemyndigades ecklesiastikministern att tillkalla tre sakkunniga för beredande

av frågan om överflyttning å stadsfullmäktige av folkskoleväsendet i vissa större

städer. Kammarrättsrådet J. Östberg, kontraktsprosten K. A. Edlund och folkskoleinspektören

A. Fridén tillkallades. Betänkande avgavs den 30 oktober

1907.

1907 14/6 bemyndigades ecklesiastikministern ävenledes att tillkalla tre sakkunniga för

beredande av frågan om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen.

Kontraktsprosten A. Th. Pettersson, folkskolläraren P. Borgh, kanslirådet V. B.

Beskow och lektorn K. V. Beckman tillkallades. Betänkande avgavs den 31

januari 1908.

1908 27/8 erhöll ecklesiastikministern tillstånd att tillkalla två sakkunniga för att jämte

biskop O. Bergqvist verkställa utredning om lappfolkskoleväsendets omorganisation.

Utredningen avgavs till domkapitlet i Luleå den 21 oktober 1909,

och domkapitlet avgav utlåtande och förslag den 8 juni 1910.

1910 18/6 bemyndigas chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sak
kunniga

för att inom departementet biträda vid beredande av frågan om förändrade

grunder för utgående av statsanslag till understöd för anordnande av

populärvetenskapliga föreläsningar i folkbildningssyfte. Med. d:r Knut Kjellberg,

envoyén H. Lagercrantz, folkskolläraren N. Lundahl, verkstadsarbetaren

I. V. Munkhammar och hl. d:r Valfrid Palmgren tillkallades. Betänkande avgavs

den 12 januari 1911.

1911 24/3 förordnades för granskning av förslag till läroböcker i den kristna tros
och

sedeläran för tre år från och med den 1 maj 1911 en nämnd, bestående

av biskopen N. J. O. B. Lindström, ordf., överdirektören B. J. Bergqvist, professorn

E. Billing, överläraren N. O. Bruce, kyrkoherden K. A. Leijonhufvud

och kanslirådet I. A. Lyttkens.

1911 22/6 bemyndigades ecklesiastikministern att tillkalla högst fyra sakkunniga för

beredande av frågan om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen.

Hovrättsrådet K. J. Ekman och landshövding K. R. Bydin tillkallades.

1911 1/ll bemyndigades ecklesiastikministern att tillkalla högst fem sakkunniga för att

biträda vid förberedandet av frågan om de åtgärder, som borde från

skolans sida vidtagas för främjandet av det allmänna i biblioteksväsendet i

Sverige. Professorn Knut Kjellberg, fil. d:r Valfrid Munch-Petersen, folkskol
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

läraren N. Lundahl, seminarieadjunkten Oscar Olsson och bibliotekarien L.

Wåhiin tillkallades. Förslag avgavs den 25 januari 1912.

1911 17/u bemyndigades ecklesiastikministern likaledes att tillkalla högst fem sak
kunniga

att biträda vid beredande av frågan om Drottning Sofias stiftelses

övertagande av staten och vad därmed stode i samband. Landshövdingen K. S.

Husberg, rektorn vid blindinstitutet i Tomteboda J. O. G. Astrand, inspektören

över uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn, docenten D. A. Petrén och fru

Elisabeth Anrep-Nordin tillkallades. Betänkande avgavs i januari 1913.

19 1 2 25/7 bemyndigades departementschefen att tillkalla sakkunnig för att biträda vid

beredande av frågan om ändring i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt.

Verkställande direktören i folkskollärarnas pensionsinrättning C. G.

Widström tillkallades.

1912 5/9 tillkallades dövstumdirektorn G. F. S. Nordin och jordbrukskonsulenten A

N. Lampa för att biträda vid beredande av frågan om villkoren för utgående

av statsbidrag till lantbruksskolor för dövstumma.

För att biträda vid beredningen av någon viss fråga har särskilt sakkunnig dessutom

vid behov tillkallats, under åren 1910—1912 enligt folkskolebyråus sakregister

vid åtta olika tillfällen.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

217

Bilaga B.

P. M.

Statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet har anmodat mig att,

efter tagen kännedom om ett inom departementet utarbetat förslag till en överstyrelse

för rikets allmänna skolväsen, uppgjort i nära anslutning till folkundervisningskommitténs

den 20 december 1912 avgivna betänkande angående en sådan överstyrelse,

verkställa utredning angående de nya bestämmelser och ändringar i gällande bestämmelser,

som erfordras, för att den ifrågasatta skolöverstyrelsen skall kunna träda i.

verksamhet och fullgöra de åligganden, som i förslaget avses.

Av det författningsarbete, som erfordras för berörda ändamål, måste eu del vara

fullgjort, innan skolöverstyrelsen börjar sin verksamhet. Då emellertid skolöverstyrelsen

bör i så stor utsträckning, som omständigheterna medgiva, själv deltaga i den

nya lagstiftningen på ifrågavarande område, synas före nämnda tidpunkt endast sådana

bestämmelser böra utfärdas, som befinnas nödvändigt behövliga. Var gränsen i berörda

hänseende skall dragas, kan nu icke i alla fall med bestämdhet avgöras, enär de

förhållanden, som vid denna frågas bedömande måste beaktas, för närvarande icke äro

fullt klara. Med den slutliga prövningen av detta spörsmål torde böra anstå till något

längre fram.

Då det vidare kan antagas, att skolöverstyrelsen inom den närmare framtiden

kommer att, i sammanhang med förslag om organisatoriska förändringar i avseende

å vissa till folkundervisningen hörande anstalter, underkasta hithörande författningar

en mera genomgripande revision, synas de ändringar i berörda författningar, som dessförinnan

vidtagas, böra erhålla en mera provisorisk och summarisk karaktär.

Vid fullgörandet av det mig anförtrodda uppdraget liar jag lämnat åsido alla

sådana bestämmelser och föreskrifter, som omedelbart påkallas av ett godkännande av

den i förslaget upptagua avlöningsstaten.

För översiktlighetens skull torde de bestämmelser, varom bär är fråga, böra

sammanföras och grupperas, allteftersom de avse A) ecklesiastikdepartementet och skolväsendets

centrala ledning, B) de anstalter, som skola tillhöra skolöverstyrelsens läroverksavdelning,

C) de anstalter, som skola tillhöra skolöverstyrelsens folkundervisningsavdelning,

och D) andra anstalter.

A) Ecklesiastikdepartementet och skolväsendets centrala ledning.

I instruktionen för ämbets- och tjänstemännen i Kungl. Majds kansli den 7 juni

1878, sådan denna lyder enligt kungörelse den 8 december 1904, är föreskrivet, att

kansliråd och byråchef i ecklesiastikdepartementet, vilken handlägger ärenden angående

folkundervisningen, skall, efter departementschefens förordnande, verkställa inspektionsresor

till vederbörande läroanstalter för att om deras tillstånd, de där följda undervisningsmetoder

m. in. avgiva redogörelse.

Då berörda inspektionsskyldighet skall överflyttas på skolöverstyrelsen och dess

för ändamålet avsedda organ, bör ifrågavarande stadgande upphävas.

Genom nådigt brev den 31 december 1912 har Kungl. Maj:t, i likhet med vad

under flera föregående år ägt rum, uppdragit åt chefen för ecklesiastikdepartementets

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 höft. (Nr 204.) 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj it s Nåd. Proposition Nr 20 i.

folkskolebyrå att för avsett ändamål disponera det under riksstatens åttonde huvudtitel

uppförda, i reservationsanslaget till folkundervisningen ingående anslaget till

undervisningsmateriel! in. m. för folkskolor å 30,000 kronor.

Då dispositionen av detta anslag skall övertagas av skolöverstyrelsen, bör föreskrift

lämnas i överensstämmelse härmed.

I ovanberörda instruktion för ämbets- och tjänstemännen i Kung!. Majds kansli

är föreskrivet, att en av kanslisekreterarna i ecklesiastikdepartementet skall, under tillsyn

av vederbörande kansliråd, bearbeta de statistiska uppgifter angående undervisningsväsendet,

som enligt särskilda meddelade föreskrifter till departementet ingå,

ävensom i övrigt föra de statistiska anteckningar, som för noggrann kännedom om

undervisningsväsendets tillstånd äro nödiga.

Dä de sakliga utredningarna angående det allmänna skolväsendet hädanefter

komma att verkställas av skolöverstyrelsen, bör ifrågavarande stadgande modifieras,

så att denna myndighet erhåller såväl tillbörligt inflytande på det undervisningsstatistiska

arbetets planläggning och bedrivande som ock lätt tillgång till de statistiska

uppgifter och sammanställningar, som för dess verksamhet äro erforderliga; och gäller

vad sålunda sagts även för det fall, att nndervisningsstatistiken i överensstämmelse

med ett inom departementet uppgjort förslag varder omorganiserad.

I instruktionen för överstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 28 oktober

1904 äro föreskrifter meddelade angående läroverksöverstyrelsens ämbetsbefattning in. m.

Då läroverksöverstyrelsen skall uppgå i skolöverstyrelsen, bör ifrågavarande författning

ersättas med eu för skolöverstyrelsen avsedd instruktion, innehållande med

det föreliggande förslaget och eljest vedertagna förvaltningsgrundsatser överensstämmande

stadganden om skolöverstyrelsens ämbetsbefattning, organisation, ärendenas

handläggning, daglig arbets- och mottagningstid ni. m., semester och annan tjänstledighet,

vikariat och avsked, åtal och ansvar för tjänstefel samt besvär över styrelsens

beslut.

I kungörelse den 14 januari 1905 är föreskrivet, att överstyrelsen för rikets

allmänna läroverk skall i fråga om expeditionslösen hänföras till den fjärde av de i

1 § av förnyade nådiga förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883

upptagna avdelningar.

Enligt nådiga förordningen angående stämpelavgiften den 2 juni 1899, sådan

denna lyder enligt kungörelse den 25 maj 1905, tillhör överstyrelsen för riket allmänna

läroverk den fjärde av de avdelningar, till vilka statsmyndigheterna i fråga om

stämpel till expeditionerna skola hänföras.

Dessa båda stadgande!! höra ersättas med motsvarande för skolöverstyrelsen avsedda

stadgandeil.

I kungörelse den 24 mars 1905 är föreskrivet, att lios överstyrelsen för rikets

allmänna läroverk skall vara förordnad en kommissionär att under tjänstemannaansvar

tillhandagå allmänheten med handlingars ingivande och uttagande m. m.

Motsvarande stadgande bör utfärdas i fråga om skolöverstyrelsen.

Enligt kungörelse av generalpoststyrelsen den 14 februari 1905 har Kungl.

Maj:t genom beslut den 3 februari 1905 medgivit, att överstyrelsen för rikets allmänna

läroverk må för postförsändelser i tjänstärenden begagna tjänstefrimärken och tjänstebrevkort

under iakttagande av vissa angivna bestämmelse,1-.

Ett motsvarande medgivande torde böra göras i fråga om skolöverstyrelsen.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

I kungörelse den 18 juni 1910 är föreskrivet, att om någon, som innehar

nådigt förordnande att vara rektor vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet,

förordnas att vara ordförande eller ledamot i överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

och i följd härav entledigas från sin rektorsbefattning, han må, vid övergång framdeles

till rektorsbefattning vid dylik läroanstalt, för uppflyttning i högre lönegrad i egenskap av

rektor eller erhållande av pension som sådan räkna sig till godo den tid, hvarunder han

under tid efter ingången av år 1910 varit ordförande eller ledamot i överstyrelsen.

En bestämmelse bör utfärdas av innehåll, att vad sålunda är stadgat i fråga om

ordförande och ledamot i läroverksöverstyrelsen även skall gälla chef för och ledamot

av skolöverstyrelsen. Och torde den i berörda stadgande avsedda förmån jämväl böra

utsträckas till rektor vid folkskoleseminarium, enär behovet av ett stadgande härom

sannolikt skall förr eller senare inställa sig.

B) Anstalter, vilka skola tillhöra skolöverstyrelsens läroverksavdelning.

Ifrågavarande anstalter äro: allmänna läroverk, kommunala mellanskolor, enskilda

mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och samskolor och andra med de allmänna

läroverken jämförliga anstalter samt anstalter för utbildning av lärare vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet och enskilda med detta jämförliga seminarier.

I kungörelse den 6 juli 1907 meddelas föreskrifter om sättet för bestämmande

av läroböcker i kristendom vid de allmänna läroverken.

Då i detta avseende skall vid folkskolorna och folkskoleseminarierna förfaras på

ungefär samma sätt som vid de allmänna läroverken, bör antingen, med bibehållande

av nämnda stadgande, en särskild författning utfärdas, som avser folkskolorna och

folkskoleseminarierna, eller ock, med upphävande av meromnämnda stadgande, en

generell författning utfärdas, som avser samtliga ifrågavarande läroanstalter.

Beträffande övriga hithörande författningar synes det föreliggande förslagets

genomförande icke för närvarande påkalla annan åtgärd i författningsväg än utfärdandet

av en föreskrift därom, att den ämbetsbefattning, som enligt dessa bestämmelser

tillkommer läroverksöverstyrelsen, skall från och med den 1 januari 1914 utövas av

skolöverstyrelsen.

C) Anstalter, vilka skola tillhöra skolöverstyrelsens folkundervisnings
avdelning.

Ifrågavarande anstalter äro: småskolor, folkskolor, fortsättningsskolor, högre folkskolor,

skolor för dövstumma och för blinda; folkskoleseminarier, småskoleseminarier,

samt andra läroanstalter och kurser för utbildande av lärare och lärarinnor för folkundervisningen;

folkhögskolor, folkbibliotek, populärvetenskapliga föreläsningar, allmän

idrott samt andra anstalter för folkuppfostran och folkbildning; varjämte skolöverstyrelsen

och närmast dess tolkundervisningsavdelning skall utöva viss ämbetsbefattning

med anstalter för sinnesslöa, vanföra, vanartade och i sedligt avseende försummade

barn samt minderåriga förbrytare.

Enligt förslaget skola samtliga dessa anstalter, de fyra sistnämnda dock endast

i vissa avseenden, stå under överinseende av skolöverstyrelsen och vara underkastade

dess inspektion.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204.

För ifrågavarande ändamål torde det för tillfället vara nog med den allmänna

föreskrift härom, som kommer att inflyta i skolöverstyrelsens instruktion under avdelningen:

äm betsbefattning.

I åtskilliga författningar, såsom stadgan för folkskoleseminarierna i riket den 29

januari 1886, kungörelsen angående anslag av allmänna medel till döv stum skolor den

31 maj 1889, kungörelserna den 18 juni 1910 angående resestipendier och understöd

för studier i kitslig ekonomi, angående resestipendier åt abnormlärare och angående

resestipendier åt lärare vid folkskola seminarierna, kungörelserna den 22 juni 1911

angående resestipendier åt lärare och lärarinnor vid småskolescminarier m. fl. läroanstalter,

angående resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter och

kommunala mellanskolor, och angående resestipendier åt folkskollärare, kungörelserna

den 10 juni 1912 angående understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga

föreläsningar, angående resestipendier åt lärarpersonalen vid högre folkskolor,

angående understöd åt äldre behövande folkskollärare, angående understöd åt

äldre behövande små skollärare m. fl., angående ytterligare understöd åt vissa äldre

behövande, från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt understödda småskollärare

in. fl. och angående understöd åt vissa äldre behövande, från folkskollärarnas

pensionsinrältning pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor samt

kungörelserna den 23 september 1912 angående anslag till stipendier åt elever vid

folkhögskolor, angående understöd åt folkhögskolor, angående understödjande av

folkbiblioteksväsendet och angående statsbidrag till uppehållande av för dövstumma

avsedda lantbruksskolor m. fl., är föreskrivet, att vissa ansökningar om anslag, understöd

och stipendier skola direkt eller genom angivna myndigheters försorg insändas

till Kungl. Maj:t.

. Enligt det föreliggande förslaget eller grunderna för detsamma skola dessa ansökningar

insändas till skolöverstyrelsen för att av densamma förberedelsevis behandlas

eller, eventuellt, slutligt avgöras.

De för ^ ändamålet erforderliga föreskrifterna torde kunna utfärdas efter hand,

allteftersom sadant av omständigheterna i övrigt påfordras. Under mellantiden kunna

till Kungl. Maj:t inkomna ansökningar överlämnas till skolöverstyrelsen, att av densamma

handläggas i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts in casu givna föreskrifter.

I åtskilliga författningar och meddelade bestämmelser, såsom stadgan för folkskoleseminarierna

i riket den 29 januari 1886, lagen angående döv stumundervisningen

den 31 maj 1889, stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, stadgan

angående prövning vid under offentlig kontroll stående seminarium för anställning

såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare

vid folkskola den 28 maj 1897, stadgan angående folkundervisningen den 10 december

1897, instruktionen för inspektören över döv stumskolorna den 6 december

1889, instruktionen för folkskoleinspektörer den 11 november 1904, instruktionen

för '' folkhögskoleinspektören den 23 september 1912, samt nådiga cirkulären den 1

juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av vikarie för lärare vid folkskola

eller småskola under tjänstledighet på grund av sjukdom, den 13 juni 1902 angående

utbetalning av statsbidrag till avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola

under tjänstledighet på grund av sjukdom, den 16 juni 1906 angående utbetalning

av statsbidrag för undervisning i slöjd, den 16 juni 1906 angående utbetalning av

statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi, den 14 september 1906 angående statsbidrag

till avlönande av lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor och den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 221

28 juni 1907 angående utbetalning av statsbidrag till högre folkskolor m. fl., är föreskrivet,

att vissa berättelser, redogörelser och uppgifter skola insändas till Kungl. Makt

eller till ecklesiastikdepartementet.

Av det föreliggande förslaget eller grunderna för detsamma framgår, att berörda

berättelser, redogörelser och uppgifter jämväl skola insändas till skolöverstyrelsen.

Erforderliga föreskrifter härom torde böra i sinom tid utfärdas. Intill dess så

skett, böra de i nu stadgad ordning inkomna redogörelserna m. in. genom departementets

försorg hållas skolöverstyrelsen tillhanda.

• .. Enligt förslaget skola en de! berättelser, redogörelser och uppgifter, om vilkas

insändande till central myndighet nu intet är stadgat, insändas till skolöverstyrelsen.

De härför erforderliga föreskrifterna torde böra meddelas.

Enligt förslaget skall skolöverstyrelsens yttrande inhämtas i vissa regeringsärenden.

„ Förslaget i dessa delar torde åtminstone för närvarande icke böra föranleda

någon åtgärd i författningsväg.

Härutöver påkallar förslaget nya bestämmelser eller ändringar i gällande bestämmelser

på följande områden.

Folkskolorna.

Fylligt förslaget skola i folkskolestadgan införas åtskilliga bestämmelser, som nu

pläga införas i reglementena och som äro av mera allmängiltig betydelse, såsom om

lärares tjänstledighet, överlärarinstitutionen vid de större skolorna och det samarbete

mellan lärarna vid dessa skolor, som bör äga rum.

Med de härför erforderliga författningsändringarna torde kunna anstå, till dess

överstyrelsen trätt i verksamhet.

Enligt folkskolestadgan skall förslag till reglemente, sedan lärarpersonalen i

ämnet hörts och kyrkostämman för sin del fattat beslut angående de reglementets bestämmelser,

om vilka det tillkommer stämman att besluta, upprättas av skolrådet och

översändas till domkapitlet, och skall förslaget, för att bliva gällande, av domkapitlet

prövas och godkännas, sedan folkskoleinspektörens yttrande däröver inhämtats.

Enligt det föreliggande förslaget till skolöverstyrelse skola sådana bestämmelser,

som avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr, utsöndras ur reglementet och

sammanföras till en författning, benämnd: lokala skolbestämmelser, vilken det skall

tillkomma vederbörande lokala skolmyndighet att uppgöra och fastställa.

Reglementet, åter skall såsom för närvarande, efter vederbörliga beslut av kyrkostämman

och efter lärarpersonalens hörande, uppgöras av skolrådet. I reglementet

skall alltid intagas den för skoldistriktet avsedda läroplanen. Skolrådet skall insända

förslaget till vederbörande inspektör, som skall med eget yttrande överlämna detsamma

till domkapitlet. Domkapitlet skall pröva förslaget och äger att stadfästa detsamma

utom i det fall, att inspektören och domkapitlet äro av olika mening beträffande sådana

bestämmelser, som avse själva undervisningen och därmed närmast sammanhängande

frågor, såsom om läroplan, ordning och tukt, m. m. I detta fäll skall den fråga,

meningsskiljaktigheten gäller, underställas överstyrelsens avgörande.

f-Ft är möjligt, att skolöverstyrelsen kommer att inom den närmare framtiden

väcka fråga om en revision av folkskolestadgan, och det kan ifrågasättas, huruvida

icke med de ändringar däri, som påkallas av det ovan anförda, bör till dess anstå.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 204.

Emellertid torde åtskillig tid komma att förflyta, innan en sådan revision blir slutförd,

ock under sådana förhållanden torde de nu berörda författningsändringarna böra utan

uppskov vidtagas.

I sammanhang härmed torde, där så befinnes erforderligt, motsvarande ändringar

böra införas i de särskilda, för folkskoleväsendet a vissa orter gällande författningar.

Fortsättningsskolorna.

Enligt nu gällande bestämmelser fastställes läroplan för fortsättningsskola i samma

ordning som läroplan för folkskola.

Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen handlägga frågor rörande berörda skolors

läroplaner.

Bestämmelser härom torde icke behöva utfärdas förr än i sammanhang med den

omorganisation av fortsättningsskolorna, som folkundervisningskommittén ställt i utsikt.

Högre folkskolor.

För närvarande torde icke finnas några allmänna föreskrifter om sättet för anställning

av lärare vid de högre folkskolorna och om dessa lärares disciplinära ställning.

De bestämmelser, som i sådant avseende pläga meddelas i skolreglementena, äro sinsemellan

ganska olika.

Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen i berörda hänseende vid de högre folkskolorna

utöva samma befattning som vid de kommunala mellanskolorna. De sålunda

avsedda, för de kommunala mellanskolorna gällande bestämmelserna äro meddelade i

kungörelse den 8 december 1911.

Denna sak torde böra vara författningsenligt ordnad, innan skolöverstyrelsen

träder i verksamhet.

I kungörelse den 29 oktober 1909 är föreskrivet, att om kommun önskar få

högre folkskola erkänd som kommunal mellanskola, sådant må ske först sedan mellanskolans

undervisningsplan i dess helhet blivit i skolan tillämpad och sedan skolans undervisning

samt lärarnas kompetens blivit av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

prövade.

Då berörda befogenhet skall överflyttas på skolöverstyrelsen, bör föreskrift lämnas

härom, och torde det för sådant ändamål vara tillräckligt att upptaga de högre folkskolorna

i den här ovan under B) förordade föreskriften om överflyttning av läroverksöverstyrelsens

ämbetsbefattning på skolöverstyrelsen.

Skolor för dövstumma.

I nådigt brev den 4 oktober 1895 är föreskrivet, att rektor vid dövstumlärarseminariet

å Manilla äger antaga elever, sedan chefen för ecklesiastikdepartementet, pa

rektors förslag, bestämt, huru stort antal, som för varje läsår må vid seminariet intagas.

I lagen angående döv stumundervisning en den 31 maj 1S89 är föreskrivet,

att elev vid seminariet å Manilla äger att, efter avslutad seminariekurs, genomgå

provår vid den dövstumskola, som honom av chefen för ecklesiastikdepartementet

anvisas,

att med de elever, som genomgått sådan provårskurs, skall anställas examen

i närvaro av en eller flera av chefen för ecklesiastikdepartementet förordnade sakkunniga

personer, samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 223

att besvär över lärartillsättningar skola prövas av vederbörande domkapitel, vars

utslag kan i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t överklagas.

Samma lag förutsätter, att inseendet över dövstumlärarseminariet å Manilla

skall utövas av styrelsen för det första dövstumskoldistriktet, vilken det enligt lagen

bl. a. åligger att till lärare vid seminariet utse deri eller dem bland dövstumskolans

lärare, som därtill befinnas mest lämpliga.

Som en härtill ansluten tillämpningsbestämmelse torde böra betraktas föreskriften

i berörda nådiga brev den 4 oktober 1895, att tillsynen över seminariet skall åligga

nämnda distriktsstyrelse, vilken äger att med uppmärksamhet följa undervisningens

gång, tillse ordningens upprätthållande och läroinrättningens behöriga förvaltning.

Det föreliggande förslaget till skolöverstyrelse går nu ut på, att skolöverstyrelsen

skall övertaga de funktioner, vilka enligt ovanberörda bestämmelser tillkomma

chefen för ecklesiastikdepartementet, ävensom den tillsyn över dövstumlärarseminariet,

som nu tillkommer styrelsen för det första dövstumskoldistriktet, varjämte skolöverstyrelsen

skall dels upptaga och pröva besvär över lärartillsättningar vid dövstumskolorna,

dels deltaga i handläggning av frågor om förordnande av lärare vid seminariet.

Som synes, påkallar flertalet av dessa förslag ändring i lagen angående dövstmnundei:visningen.

Denna fråga skall ytterligare behandlas här nedan.

Skolor för blinda.

I stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896 är kungjort, att rektor

vid blindinstitutet förordnas av Kungl. Maj:t, sedan direktionen avgivit förslag, att

rektor vid förskolan i Växjö förordnas av skolans styrelse, samt att lärare och lärarinnor

vid dessa anstalter förordnas av vederbörande direktion och skolstyrelse.

Enligt det föreliggande förslaget skall skolöverstyrelsen avgiva förord vid tillsättning

av rektor vid institutet, efter lokalstyrelsens hörande tillsätta rektor vid förskolan

i Växjö samt upptaga och pröva besvär i fråga om tillsättning och entledigande

av lärare samt lärares tjänstledighet och förordnande av vikarier.

För ändamålet erforderliga ändringar torde böra vidtagas i nämnda författning.

I samma stadga är vidare föreskrivet, att institutets direktion äger att från de

särskilda skolråden i landets församlingar varje år bekomma fullständig förteckning

på alla inom församlingen befintliga blinda under tjugo år med uppgift på deras

hemort och ålder, ävensom att, om till direktionens kunskap kommer, att blint barn

finnes, som icke erhåller nöjaktig undervisning, direktionen äger giva detta vederbörande

skolråd tillkänna för den åtgärd, som enligt lagen angående blindundervisningen

på skolrådet ankommer.

Den centralstyrelsefunktion, som sålunda påvilar direktionen för institutet, synes

böra överflyttas på skolöverstyrelsen, och torde stadgan böra undergå härför erforderlig

ändring.

Folkskoleseminarierna.

Enligt stadgan för folkskoleseminarierna i riket den 29 januari 1886 med

senare vidtagna ändringar utnämnes eller förordnas rektor vid folkskoleseminarium

av Kung], Magt, sedan domkapitlet avgivit förslag; övriga lärare utnämnas, resp. förordnas

av domkapitlet.

Enligt det föreliggande förslaget skall skolöverstyrelsen avgiva förord vid ut
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

TI

4

Kungl.^Maj.is Nåd. Propositioit^Nr 204.™§l|jj

nämning eller förordnande av rektor och förslag vid tillsättning av adjunkter, vilka

hädanefter skola utnämnas av Kungl. Maj:t, ävensom tillsätta lärare i övningsämnen

och lärare i övningsskolorna, i vissa fall förordna vikarier och extra lärare samt besluta

angående tjänstledighet.

Därest det kan förväntas, att den allmänna revision av seminariestadgan, som

påkallas av den förestående seminariereformen, blir genomförd under de första månaderna

av år 1914, torde med nu berörda ändringar i stadgan höra till dess anstå.

För närvarande avgöras ärenden rörande seminarielärares uppflyttning i högre

lönegrad av Kungl. Maj:t.

Enligt förslaget skola sådana ärenden avgöras av skolöverstyrelsen.

Någon föreskrift härom torde icke vara omedelbart påkaliad, då överstyrelsens

yttrande över vid årsskiftet 1913—1914 inkomna ansökningar kan i remissväg inhämtas.

Den disciplinära myndigheten över lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna utövas

för närvarande av domkapitlen.

Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen till viss utsträckning handlägga ärenden

rörande fel och försummelser i tjänsten av rektor och lärare vid folskoleseminarium.

Därest närmare bestämmelser härom icke anses böra intagas i instruktionen för

skolöverstyrelsen, torde med sakens ordnande kunna anstå till den i utsikt ställda

revisionen av seminariestadgan.

Genom kungörelse den 17 maj 1912 förordnade Kungl. Maj:t, i likhet med

vad liera föregående år ägt rum, dels att kvinna, som avlagt de för behörighet till

ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk stadgade akademiska lärdomsprov och

som ville under näst följande läsår genomgå provårskurs vid folkskoleseminariet i

Stockholm, skulle till chefen för ecklesiastikdepartementet ingiva ansökan därom, dels

ock att bemälde departementschef skulle äga meddela erforderliga bestämmelser rörande

provårskursens anordning.

Om motsvarande stadgande avseende läsåret 1914—1915 utfärdas, torde böra

iakttagas, att de befogenheter, som sålunda tillagts chefen för ecklesiastikdepartementet,

överflyttas på skolöverstyrelsen.

SmåsTtoleseminarierna.

I kungörelse den 28 maj 1897 är föreskrivet, att under offentlig kontroll ställt

småskoleseminarium skall vara underkastat den inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet

kan finna gott föreskriva, samt att prövningen vid sådant semirium

skall förrättas i närvaro av en utav chefen för ecklesiastikdepartementet förordnad

sakkunnig person.

Då skolöverstyrelsen skall äga att förordna och entlediga inspektörer samt förordna

censorer vid ifrågavarande seminarier, bör berörda författning ändras i överensståmmelse

iiäriiiGcl.

Enligt nådiga brev den 19 april 1875 angående småskoleseminariet i Haparanda

och den 21 maj 1875 angående småskoleseminariet i Murjek utövas inseendet över

dessa läroanstalter av vederbörande domkapitel.

Enligt det föreliggande förslaget skola i fråga om nämnda seminariers ställning

i administrativt hänseende i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som beträffande

folkskoleseminarierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 204. 225

Med utfärdandet av härför erforderliga föreskrifter torde kunna anstå, till dess

skolöverstyrelsen trätt i verksamhet.

Folkskoleinspektionen.

För närvarande torde icke finnas någon föreskrift angående sättet för folkskoleinspektörernas

tillsättning, entledigande och tjänstledighet samt förordnande av vikarier.

Ärenden rörande dessa frågor avgöras av Kungl. Maj:t.

Enligt förslaget skall skolöverstyrelsen i överensstämmelse med givna föreskrifter

handlägga ärenden av ifrågavarande art.

Ätt ett allmänt stadgande av detta innehåll bör inflyta i instruktionen för skolöverstyrelsen,

är klart. Frågan vad därutöver skall åtgöras i författningsväg är något

komplicerad. Den period, för vilken de nu fungerande folkskoleinspektörerna äro förordnade,

löper ut med år 1913. Av flera skäl, särskilt med hänsyn till de nya inspektörernas

rätt till tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad, böra dessa vara

tillsatta före ingången av år 1914. Skolöverstyrelsen kan alltså icke komma i tillfälle

att deltaga i handläggningen av ifrågavarande ärenden. Måhända kan saken ordnas på

följande sätt. I god tid före slutet av år 1913 kungöras folkskoleinspektörstjänsterna till

ansökan lediga. Sedan ansökningarna inkommit till Kungl. Maj:t, överlämnas de för

vederbörlig åtgärd till läroverksöverstyrelsen, vilken genom Kungl. Maj:ts beslut förstärk

es genom adjunktion av på detta område sakkunniga män. Och synas härvid de

personer, som vid denna tid torde hava erhållit nådigt förordnande att vara ledamöter

av skolöverstyrelsens folkundervisningsavdelning, böra komma i åtanke. En sålunda

förstärkt läroverksöverstyrelse torde även i andra avseenden befinnas vara en lämplig

övergångsform mellan den nuvarande läroverksöverstyrelsen och den blivande skolöverstyrelsen.

Några särskilda föreskrifter om skolöverstyrelsens ämbetsbefattning med anstalter

för sinnesslöa, vanföra, vanartade och i sedligt avseende försummade barn samt minderåriga

förbrytare, utöver de principiella stadganden som komma att intagas i instruktionen,

torde icke böra utfärdas, innan skolöverstyrelsen trätt i verksamhet.

D) Andra anstalter.

Enligt nådigt brev den 23 november 1906 skall kanslern för rikets universitet

till överstyrelsen för rikets allmänna läroverk insända av vederbörande universitetsoch

högskolemyndigheter upprättade förteckningar över lönetursberättigade docenter

vid universiteten, Stockholms högskola och Göteborgs högskola.

Föreskrift torde böra meddelas därom, att berörda förteckningar skola insändas

till skolöverstyrelsen.

I stadgan för gymnastiska centralinstitutet den 13 juli 1887, sådan denna lyder

enligt kungörelse den 6 juli 1906, är föreskrivet, att den av Kungl. Maj:t förordnade

inspektören för gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet samt enskilda läroanstalter, som stå under överstyrelsens för rikets

allmänna läroverk överinseende, skall över verkställda inspektioner avgiva berättelse

till bl. a. överstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

Enligt samma stadga tillhör det direktionen över gymnastiska centralinstitutet

att hava överinseende över gymnastikundervisningen vid bl. a. folkskolor och folkskoleseminarier.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 204.)

29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 204.

Eu stadgeändring bör vidtagas av innehåll, att dels skolöverstyrelsen övertager

läroverksöverstyrelsens funktioner i fråga om gymnastikundervisningen vid de allmänna

läroverken och övriga här ovan angivna läroanstalter, dels de till folkundervisningen

hörande anstalterna i avseende å gymnastikundervisningen komma i samma administrativa

ställning till skolöverstyrelsen som de allmänna läroverken.

Enligt reglementet för sjökrigsskolan den 28 april 1911 skall en ledamot av

överstyrelsen för rikets allmänna läroverk vara bisittare i kommissionen för antagande

av sjökadetter.

Den av skolöverstyrelsens upprättande påkallade ändringen i reglementet torde

böra vidtagas.

I reglementet för lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa

den 8 december 1911 är föreskrivet, att överstyrelsen för rikets allmänna läroverk,

domkapitlen och övriga i reglementet avsedda läroverksstyrelser skola före den t

februari varje år meddela kassans direktion fullständig uppgift å de förändringar,

som i avseende på tillträde till och avgång från tjänst under föregående år inträffat

med lärarpersonalen vid de underlydande läroanstalterna, ävensom tiden, då förändringarna

ägt rum.

Föreskrift torde böra utfärdas därom, att berörda åliggande, i vad det avser

läroverksöverstyrelsen och domkapitlen, skall överflyttas på skolöverstyrelsen.

I samma reglemente är föreskrivet, dels att kassans direktion skall i början av

varje år erinra överstyrelsen för rikets allmänna läroverk om förrättande av val av revisorer,

dels att överstyrelsen skall, när nytt allmänt läroverk inrättas, till Kungl.

Maj:t avgiva förslag i fråga om den valkrets, det nya läroverkets personal skall

tillhöra.

Reglementet torde böra ändras så, att skolöverstyrelsen i berörda hänseenden

träder i läroverksöverstyrelsens ställe.

Enligt kungörelsen angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid

enskilda läroanstalter den 23 december 1910 skola dels direktionen för lärarinnornas

pensionsanstalt i början av varje år erinra överstyrelsen för rikets allmänna läroverk

om förrättande av val av revisorer, dels nämnda överstyrelse årligen föranstalta om

val av två revisorer och suppleanter för dem, varjämte överstyrelsen äger medgiva, att

pensionsberättigad lärarinna må kvarstå i tjänst viss tid utöver den för skyldighet att

avgå från tjänsten stadgade levnadsåldern.

Författningen torde böra ändras, så att skolöverstyrelsen i berörda hänseenden

träder i stället för läroverksöverstyrelsen.

De sålundade förordade nya bestämmelserna och ändringarna i gällande bestämmelser

kunna härledas ur endera av följande grunder:

1. Skolöverstyrelsen träder i läroverksöverstyrelsens ställe såsom överstyrelse

för de allmänna läroverken och närstående läroanstalter.

2. Hos skolöverstyrelsen uppsamlas en del befogenheter i avseende å folkundervisningsväsendet,

som hittills, i brist på överstyrelse, varit spridda och fördelade på

lokala styrelser, distriktsstyrelser, ecklesiastikdepartementet och dess chef samt Kungl.

Maj: t.

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 204.

Härefter torde den frågan böra upptagas, i vad mån Riksdagens medverkan påkallas

för utfärdandet av de sålunda närmast erforderliga föreskrifterna.

Såsom ovan antytts, bör instruktionen för skolöverstyrelsen innehålla en allmän

föreskrift om de anstalter, som skola stå under dess överinseende och vara underkastade

dess inspektion. Om det föreliggande förslaget varder av Riksdagen godkänt,

torde denna föreskrift kunna utfärdas i administrativ väg, utan hinder därav, att den

i något fall kommer att avse anstalt, rörande vilken Kungl. Magt med Riksdagen

beslutat, att den skall stå under inseende av viss lokal- eller distriktsstyrelse.

Ovan har vidare anförts, att föreskrift bör utfärdas därom, att den ämbetsbefattning

med vissa anstalter, som nu tillkommer läroverksöverstyrelsen, skall utövas av

skolöverstyrelsen.

Under ovan angivna förutsättning torde även detta stadgande kunna utfärdas i

administrativ väg, utan hinder därav, att det berör befogenheter, som Kungl. Maj:t med

Riksdagen tillagt läroverksöverstyrelsen.

Såsom ovan anförts, påkallar det föreliggande förslaget vissa ändringar i lagen

angående dövstumundervisningen den Bl maj 1889. Denna lag har tillkommit på

följande sätt. I proposition till 1889 års Riksdag med bifogat förslag till förordning

angående dövstumundervisningen begärde Kungl. .Majtf Riksdagens yttrande

över författningsförslaget och föreslog tillika Riksdagen att antaga vissa uppräknade

paragrafer därav. I underdånig skrivelse den 15 maj 1889 anförde Riksdagen bl. a.,

att enligt dess åsikt jämväl andra delar av förslaget, såsom innefattande närmare bestämmelser

rörande den kommunala verksamheten för ifrågavarande ändamål, vore av

beskaffenhet, att Riksdagen icke borde inskränka sig till att över dem avgiva ett yttrande,

samt att övriga stadganden syntes på de andra i mer eller mindre mån inverka,

vadan Riksdagen ansåge sig böra fatta beslut över förslaget i dess helhet. Och tillkännagav

Riksdagen, att den för sin del antagit en den underdåniga skrivelsen åtföljd

lag angående dövstumundervisningen. Denna författning utfärdades genom nådigt beslut

den 31 maj 1889. I ingressen yttrade Kungl. Mai:'', att sedan Riksdagen för sin

del antagit förslag till lag angående dövstumundervisningen, Kungl. Maj:t, som godkänt

nämnda förslag, funnit gott stadga i överensstämmelse därmed.

Såväl det sätt, på vilket denna författning tillkommit, som ock den omständigheten,

att den innehåller eu mängd stadganden, som eljest anses vara av rent administrativ

natur, såsom exempelvis angående villkoren för behörighet till lärartjänster,

formerna för tillsättning av sådana tjänster, kunskapsfordringarna för inträde vid seminariet

och de vitsord, med vilka elevs kunskaper skola bedömas o. s. v., hava föranlett

meningsskiljaktigheter angående berörda författnings karaktär i de delar därav, som

icke blivit underställda Riksdagens beslut.

Om författningen i dess helhet har karaktären av en av Kungl. Maj:t och Riksdagen

gemensamt stiftad lag, bör för genomförande av de ändringar däri, som föranledas

av förslaget till skolöverstyrelse, förslag om lagändring föreläggas Riksdagen.

Då emellertid den synbarligen i sakens egen natur icke grundade inskränkning

i Kungl. Maj:ts handlingsfrihet, som blir en följd av en sådan uppfattning, försvårar

förvaltningen på ifrågavarande område och lägger hinder i vägen för dess smidiga

anpassning efter växlande förhållanden*) samt det kan antagas, att dessa svårigheter

*) Sålunda skulle exempelvis frågor rörande införande av ett nytt ämne vid seminariet

eller ändring i betygsbeteckningarna eller ansökan om dispens från kunskapsfordringarna

för inträde vid seminariet behöva underställas Riksdagen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

''Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 204.

skola starkare framträda, om en kraftigare medverkan från centraladministrationen

kommer att giva ökad fart år reformsträvandena, torde författningen i fråga böra underkastas

revision i det syftet, att de bestämmelser, som avse ålägganden för enskilda

och menigheter eller eljest äro av konstitutiv natur, sammanföras i en lag, som

beslutas av Konungen och Riksdagen, och de bestämmelser, som äro av administrativ

natur, sammanföras i en stadga, som beslutas av Kungl. Maj:t, såsom fallet är med bestämmelserna

angående blindundervisningen.

I avbidan på en sådan anordning, som icke lärer kunna genomföras under nu

pågående Riksdag, torde med de här ovan ifrågasatta, av förslaget till skolöverstyrelse

påkallade ändringarna i lagen böra anstå. Därest så varder förhållandet, skulle överstyrelsens

ämbetsbefattning med dövstmnundervisningen till en början inskränka sig

till inspektion och inhämtande av kännedom om läroanstalternas verksamhet samt avgivande

av utlåtande i regeringsärenden rörande denna undervisning.

Här ovan har slutligen blivit framhållet, att den rätt till löneturs- och pensionsberäkning,

vilken enligt kungörelse den 18 juni 1910 tillkommer ordförande och ledamot

i läroverksöverstyrelsen, bör tilläggas chef för och ledamot av skolöverstyrelsen.

Frågan härom torde böra föreläggas Riksdagen.

Stockholm den 3 april 1913.

Vördsammast

Per Elof Lindström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL:

Sid.

Historisk återblick ................................................................................................ 4

1. Skolöverstyrelsens behörighet ........................................................................... 10

2. Mellaninstansernas behövlighet och beskaffenhet...........................................j.... 38

3. Skolöverstyrelsen och folkskolorna ..................................................................... 52

1) Den lokala administrationen........................................................................ 55

2) Administrationen å mellanstadiet eller i mellaninstanserna ..................... 55

3) Den centrala administrationen..................................................................... 59

4. Skolöverstyrelsen och folkskoleväsendet på särskilda orter................................. 74

1) Folkskoleväsendet i Stockholm .................................................................. 74

2) » » Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala och Lund... 76

3) Lapska skolväsendet i nordligaste Sverige ................................................ 77

4) Finska » » » » ................................................ 78

5. Skolöverstyrelsen och fortsättningsskolorna......................................................... 79

6. » »de högre folkskolorna ...................................................... 86

7. » »de kommunala mellanskolorna.......................................... 88

8. » » abnormskolorna.................................................................. 89

1) Läroanstalterna för dövstumma och blinda................................................ 89

2) Anstalter för sinuesslöa................................................................................. 97

3) » » vanföra.................................................................................... 99

4) Uppfostringsåtgärder för vanartade och i sedligt avseende försummade

barn samt minderåriga förbrytare............................................................ 99

9. Skolöverstyrelsen och lärarutbildningen............................................................... 102

1) Folkskoleseminarierna ................................................................................. 102

2) Småskoleseminarierna.................................................................................... 105

3) Fortbildningskurser....................................................................................... 107

10. Skolöverstyrelsen och folkbildningsrörelsen i allmänhet ................................. 108

11. Skolöverstyrelsens förhållande till kristendomsundervisning och kyrka............ 114

12. Översikt över skolöverstyrelsens uppgifter med avseende å folkundervisnings
väsendet

............................................................................................................ 126

1) Det egentliga folkskoleväsendet.................................................................. 127

2) Fortsatt undervisning.................................................................................... 128

3) Abnormundervisningen .............................................................................. 129

4) Utbildningen av de för folkskoleväsendet erforderliga lärarkrafterna...... 131

5) Folkbildningsåtgärder i övrigt......................... 132

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sid.

13. Skolöverstyrelsens gemensamhet för lägre och högre skolor ........................... 133

14. Skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet ................................................ 141

15. Skolöverstyrelsens organisation och arbetssätt ................................................... 142

16. Skolöverstyrelsens kansli .................................................................................... 183

17. Kostnader för skolöverstyrelsen........................................................................... 187

Departementschefens hemställan........................................................................... 210

Bilagor .................................................................................................................. 211

Stockholm, Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.