Sök i Ratio Lex

Angående omreglering av folkskoleinspektionen

1913-04-03 · 153 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 141 av 153 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:206, Angående omreglering av folkskoleinspektionen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1

Nr 206,

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående omreglering

av folkskoleinspektionen; given Stockholms slott

den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels besluta,

att till folkskoleinspektör, vilken innehar sin befattning såsom ensamsyssla,

skall från och med år 1914 utgå avlöning i tre lönegrader å

1) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor, 3) 3,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar

å respektive 1,300 kronor, 1,450 kronor och 1,600 kronor och

därjämte till folkskoleinspektör, vars inspektionsområde innefattar Stockholms

stad, därest han där är bosatt, samt till folkskoleinspektör i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ortstillägg å 500 kronor; skolande

därvid iakttagas, att så länge från landsting ersättning utgår till sådan

folkskoleinspektör i denna hans egenskap, avlöningen av statsmedel skall

minskas med ett ersättningen motsvarande belopp och i följd därav såsom

pensionsunderlag tjäna lönen i vederbörande lönegrad; samt

att till sådan folkskoleinspektör skall utgå ersättning för expenser

med 300 kronor;

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av ifrågavarande avlöningsförmåner

;

dels föreskriva, att envar, som med eller efter ingången av år 1914

tillträder ordinarie befattning som folkskoleinspektör, skall vara pliktig att

underkasta sig sagda villkor och bestämmelser;

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 155 höft. (Nr 206.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

dels medgiva, att sådan folkskoleinspektörsbefattning må av Kungl.

Maj:t tillsättas genom förordnande för viss tid eller medelst konstitutorial;

dels för anställande i 21 inspektionsområden av folkskoleinspektörer

med nyssberörda avlöningsförmåner och ersättning för expenser, för beredande

av ersättning till vikarie för sjuk sådan inspektör, beräknad efter

högst 3,000 kronor för år, samt för åstadkommande av arvodesförbättringar

åt övriga folkskoleinspektörer, med uteslutande ur riksstaten av

det däri å ordinarie stat uppförda anslaget till arvoden åt folkskoleinspektörer

å 50,500 kronor, å samma stat under rubriken: Folkundervisningen,

och efter de för folkskoleseminarierna anvisade anslagen uppföra

ett förslagsanslag med titel: Till avlöning m. m. åt folkskoleinspektörer, å

126,000 kronor, därav högst 21,900 kronor må användas till arvoden åt

folkskoleinspektörer inom Linköpings, Skara, Lunds, Göteborgs, Kalmar

och Visby stift;

dels och bestämma, att vad i särskilda med Riksdagens medverkan

tillkomna författningar stadgas beträffande granskning genom Stockholms

stads konsistorium av rekvisitioner å statsbidrag för folkundervisningsändamål

skall i motsvarande tillämpning gälla om sådan granskning,

verkställd av statens vederbörande folkskoleinspektör.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvåkd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

i avbidan på proposition rörande omorganisation av folkskoleinspektionen

för berörda ändamål beräkna en ökning av det å ordinarie stat uppförda

anslaget till arvoden åt folkskoleinspektörer från dess nuvarande belopp,

50,500 kronor, till 147,500 kronor eller med 97,000 kronor.

Den framställning till Riksdagen, som sålunda ställdes i utsikt, skulle,

såsom jag under punkt 136 i det vid statsverkspropositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 14 januari

1913 hade tillfälle nämna, grunda sig på utredning och förslag i ämnet av

folkundervisningskommittén, vilken vid tiden för statsverkspropositionens av
-

Omreglering

av

folkskole
inspektionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 206.

givande beräknades inom kort kunna inkomma till Kungl. Maj:t med utlåtande.

Ifrågavarande kommitté har också den 30 januari 1913 till Kungl.

Maj:t avgivit betänkande angående förändrad anordning av folkskoleinspektionen.

Sedan yttranden däröver inhämtats från vederbörande myndigheter,

föreligger ärendet numera i sådant skick, att detsamma kan föredragas inför

Kungl. Maj:t och framställning i ämnet göras till Riksdagen.

1. Inspektionens hittillsvarande anordning,

Innan jag ingår på en redogörelse för det föreliggande reformförslaget,

torde jag böra meddela några kortfattade upplysningar om folkskoleinspektionens

hittillsvarande utveckling och nuvarande anordning samt

lämna en översikt av de reformsträvanden, som gjort sig gällande på detta

område.

Sedan frågan om anställande av inspektörer över folkskoleundervisningen

i riket vid åtskilliga tillfällen bragts på tal inom Riksdagen, framlade

Kungl. Maj:t för 1859—1860 årens Riksdag en proposition, i vilken föreslogs,

att ett antal »sakkunniga personer» skulle utses till skolinspektörer

samt att var och en av dessa skulle inom sitt distrikt »besöka därstädes

befintliga folkskolor samt över deras tillstånd och behov avgiva berättelse

såväl vid varje års slut till vederbörande domkapitel beträffande de skolor,

som under årets lopp blivit besökta, som ock i ett sammanhang efter 2

års förlopp till kungl. ecklesiastikdepartementet». Varje inspektör borde

icke kunna med sin verksamhet omfatta mer än ett stift, och möjligt vore,

att något stift på grund av skolornas antal borde delas i två distrikt. Inspektörernas

antal borde därför ej på förhand bestämmas. För kostnadernas

bestridande äskade Kungl. Maj:t ett årligt anslag å 17,000 rdr rmt,

av vilka 11,000 rdr skulle användas till arvode åt inspektörerna och 6,000

rdr till resekostnader.

Det äskade anslaget blev av Riksdagen beviljat.

I anledning av detta Riksdagens beslut, vilket icke innefattade några

närmare bestämmelser om inspektionens anordnande, förordnades av chefen

för ecklesiastikdepartementet för åren 1861—1863 tjugu inspektörer, och

samtidigt därmed utfärdades av samma departementschef en instruktion

för inspektörerna, varigenom deras åligganden närmare bestämdes, och ett

cirkulär till domkapitlen, i vilket de särskilda skolstyrelsernas förpliktelser

i förhållande till inspektionen angåvos. De personer, som förordnades till

inspektörer, innehade med ett undantag andra tjänstebefattningar och hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

5

att fullgöra sitt inspektionsuppdrag vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning.

Den sålunda tillkomna anordningen av inspektionen har man i

det väsentliga vidblivit intill närvarande tid. Från och med år 1887 hava

emellertid inspektörerna förordnats av Kungl. Maj:t. Deras antal har växlat,

och inspektionsperiodernas längd har varit olika. Under senare åren hava

i ökad utsträckning inspektörer förordnats, vilka uteslutande skolat ägna

sig åt inspektionsverksamheten. Jag meddelar här en översikt över inspektionsperiodernas

längd, inspektörernas antal under olika perioder samt

deras huvudsysslor, där de innehaft inspektionsuppdraget jämte annan befattning.

Inspektörer med

annan befattning såsom huvudsyssla

Inspektö- rer utan

Hela an-

Inspektionsperioder

Semina-

rielärare

Läro-

Folkhög-

Folk-

Övriga

talet in-

Präster

verks-

lärare

skollä-

rare

skol-

lärare

befatta.- havare

fattning

spektörer

1.

Åren 1861—1863 .....

8

2

6

_

i

2

1

20

2.

»

1864-1866......

14

3

8

—

i

1

1

28

3.

»

1867—1868......

21

4

11

—

i

1

1

39

4.

»

1869—1871.......

24

6

14

—

i

—

2

47

5.

»

1872-1876......

22

8

14

i

i

—

3

49

6.

»

1877-1881......

9

14

10

2

2

—

4

41

7.

»

1882—1886......

18

12

8

1

1

—

4

44

8.

»

1887-1892......

23

16

6

3

1

—

3

52

9.

»

1893—1898......

21

14

6

2

2

1

4

50

10.

1899-1904......

19

13

4

3

4

1

3

47

11.

2>

1905—1910......

22

8

1

3

—

—

13

47

12.

»

1911—1913......

23

6

2

2

—

—

13

46

En översikt av rikets nuvarande indelning i inspektionsområden med

tillhörande karta samt av de till de särskilda inspektörerna utgående arvodena

torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

De anslagsbelopp, som under olika tider varit anvisade till bestridande

av kostnaderna för inspektionen, hava varit följande:

åren 1861—1863................................................ kronor 17,000

» 1864—1866................................................ » 30,000

» 1867 — 1872................................................ * 40,000

» 1873—1874................................................ * 52,000

* 1875—1878................................................ » 65,000

» 1879—1884................................................ » 85,000

årligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

åren 1885—1904.............................................. kronor 95,000 årligen

år 1905 ............................................................ » 105,000

åren 1906—1907............................................... > 110,000 >

varav 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna för inspektion genom folkskoleinspektörerna

av folkbibliotek;

åren 1908—1910 till arvoden kronor 45,000, till resekostnadsersättning

kronor 93,000 årligen;

åren 1911 — 1913 till arvoden kronor 50,500, till resekostnadsersättning

kronor 93,000 årligen.

Nu gällande instruktion för folkskoleinspektörerna, av vilken ett avtryck

torde få biläggas detta protokoll, är utfärdad den 11 november 1904.

Rörande inspektörernas åligganden och befogenhet får jag tillfälle att i

det följande meddela närmare upplysningar.

2. Tidigare förslag om inspektionens reformering.

Den hittillsvarande anordningen av folkskoleinspektionen har emellertid

i flera hänseenden lämnat rum för anmärkningar, och spörsmålet om

dess reformering är i det närmaste lika gammalt som inspektionen själv.

Gång efter annan hava i Riksdagen framförts anmärkningar rörande dess

verksamhet samt framlagts förslag till dess förbättrande, och även på andra

håll hava önskemål ofta uttalats rörande en omdaning av folkskoleinspektionen.

Då Kungl. Maj:t den 31 augusti 1910 till folkundervisningskommittén

överlämnade förslag till förändrade anordningar i fråga om

inspektionen av folkskolorna, vilka förslag infordrats från domkapitlen

genom ett cirkulär den 20 april 1909 från dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

och därvid uppdrog åt kommittén att till behandling

upptaga frågan om folkskoleinspektionens ombildning, torde nämnda åtgärd

hava stått i överensstämmelse med en allmän åsikt om behovet av

en reform på förevarande område.

Till det betänkande i ämnet, som folkundervisningskommittén enligt

vad nyss nämnts avgivit, har kommittén fogat en utförlig redogörelse för

folkskoleinspektionens inrättande i vårt land, dess därefter följande utveckling

samt de framkomna önskningarna rörande förbättring och omdaning

därav. Därjämte har kommittén i sitt betänkande sammanfattat huvuddragen

av de strävanden i sistnämnda hänseende, som särskilt inom Riksdagen

gjort sig gällande. Kommittén har härom anfört:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

När folkskoleinspektionen år 1861 kom till stånd, utsågos till folkskoleinspektörer

med ett enda undantag sådana personer, vilka redan innehade annan tjänst. Inspektionsbefattningarna

blevo således i allmänhet för sina innehavare endast bisysslor. I

stort sett hava de också allt fortfarande så förblivit. De tjänstemän, vilka förordnats

att innehava sagda befattningar, hava till det övervägande antalet utgjorts av i tjänst

varande präster, seminarielärare och läroverkslärare.

Det lider intet tvivel, att mycket intresserat och dugande arbete till folkskolans

bästa under den gångna tiden utförts av de män, som sålunda fått sig folkskoleinspektionen

anförtrodd, och att folkskoleinspektionen således varit av stor betydelse för folkundervisningen

i värt land. Detta har också upprepade gånger, även inom Riksdagen,

blivit oförbehållsamt erkänt. Men a andra sidan torde det icke kunna förnekas, att

det sätt för folkskoleinspektionens anordning, som företrädesvis kommit till användning,

medfört vissa ganska betydande olägenheter. Det ligger nämligen i sakens natur, att

den folkskoleinspektör, vilken såsom sitt egentliga levnadskall innehaft en prästerlig

tjänst eller en lärarbefattning, känt sig förpliktad att åt detta sitt kall ägna sitt huvudsakliga

intresse, sin mesta tid och sina bästa krafter och att folkskoleinspektionen

därför ofta fatt komma i andra rummet, så att han för denna fått använda endast den

tid _ och de krafter, som varit till övers, sedan han fullgjort de åligganden, som den

ordinarie befattningen pålagt honom.

Någon allmän belåtenhet med inspektionens anordning såsom bisyssla har därför

aldrig förefunnits. Redan de första inspektörerna kände olägenheterna av en sådan

anordning. Vid det möte, till vilket chefen för ecklesiastikdepartementet år 1862

sammankallat dem, uttalade de på grund av sin då vunna erfarenhet, att det för framtiden

vore lämpligast, om inspektörsbefattningarna kunde bliva självständiga och icke

bihang till andra tjänster.

I Riksdagen har frågan om en ändamålsenligare anordning av folkskoleinspektionen

alltjämt återkommit, och strävandena hava ständigt gått i den riktningen, att inspektionen

så småningom skulle anförtros åt personer, som uteslutande kunde ägna

sig åt densamma. Så väcktes vid Riksdagen åren 1862—1863 icke mindre än fyra

motioner i sagda riktning.

Under ° det närmast följande tiotalet år riktades den allmänna uppmärksamheten

upprepade gånger på de olägenheter, som voro förenade med det sätt, på vilket inspektionen

. anordnats. Dessa olägenheter sökte man då få avhjälpta genom medverkan av

de nyligen inrättade landstingen, vilka redan från början ådagalade ett livligt intresse

för folkundervisningen. Flera av dem beviljade medel till folkskoleinspektionens stärkande.

Vid sidan av statens inspektion upprättades sålunda i vissa län en särskild

landstingsinspektion. För att bringa enhet i inspektionsväsendet och för att lättare få

inspektörer, som helt ägnade sig åt inspektionen, sökte man då få till stånd en samverkan

mellan staten och landstingen. Efter motion av 0. J. Meijerberg vid 1867 års

Riksdag beslöto Riksdagens Jbåda kamrar att till Kungl. Maj:t ingå med underdånig

anhållan, att Kungl. Maj:t måtte i nåder infordra landstingens yttranden, huru landstingen

ansåge, att folkskoleinspektionen inom de respektive länen lämpligast skulle

ordnas, och i sammanhang därmed huruvida och i vad mån landstingen kunde finnas

benägna att med anslag bidraga till möjliggörande av en verksam och tillräcklig inspektion

över folkskolan. Då landstingens yttranden i frågan med anledning härav

inhämtades, visade det sig, att endast fem landsting funno den dåvarande inspektionen

tillfyllestgörande. Av de återstående uttalade åtta landsting såsom sin mening, att

en fullständigare och verksammare inspektion borde åvägabringas och att en sådan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utmål. Majte Nåd. Proposition Nr 206.

skulle erhållas, om folkskoleinspektörerna . uteslutande ägnade sig åt ..inspektörskallet,

varjämte vissa landsting ansågo, att landstingen på ett eller annat sätt borde fa. ueltaoa

vid tillsättande af folkskoleinspektörer. Sistnämnda tanke upptogs i motioner

vid flera följande Riksdagar, och Andra kammaren uttalade sig två gånger för densamma,

Då'' emellertid Första kammaren var av annan mening, ledde Andra kammarens

beslut icke till något resultat.

Då det sålunda hade blivit klart, att frågan om folkskoleinspektionens förbättring

icke kunde väntas bliva löst på nu nämnda väg, samlades strävandena alltmera

kring det önskemålet, att staten även utan landstingens medverkan skulle, vidtaga åtgärder,

för att inspektionen skulle kunna anordnas såsom huvudsyssla. Vid 1874 års

Riksdag bragte förutvarande statsrådet F. F. Carlson denna fråga åter pa tal genom

eu motion, i vilken han föreslog inspektionsanslagets höjning, på det att inspektionen

skulle kunna anordnas på nämnda sätt. Motionären trodde dock icke, att övergången

till det nya systemet skulle kunna ske på en gång, emedan det troligen vore brist på

tillräckligt antal lämpliga personer, men den borde kunna ske efter hand. Till denna

motion tillstyrkte statsutskottet bifall med den motiveringen,., att fördelarna av den

ifrågasatta anordningen vore så stora, att de väl uppvägde en ökad utgift. Bada kamrarna

biföllo förslaget, på det att, såsom det heter i Riksdagens skrivelse, da tillfälle

därtill funnes, inspektörer måtte kunna tillsättas, som odelat ägnade sig åt detta maktpåliggande

kall. . . 0 „ ,

Deri grundsats, för vilken Riksdagen sålunda uttaiat sig, blev i någon man tiiilämpad

under nästföljande inspektionsperiod, som tog sin början år 1877, då F. F.

Carlson, som år 1875 åter blivit ecklesiastikminister, tillsatte fyra inspektörer, viföa

erböllo befattningen såsom liuvudsyssla. Att den nämnda grundsatsen då icke. kunde

följas i någon större utsträckning berodde därpå, att anslaget visade .sig otillräckligt,

emedan skjutslegan hade ökats och inspektörernas dagtraktamente böjts. Med anledning

bärav äskade Kungl. Maj:t vid 1878 ars Riksdag en ytterligare böjning av inspektionsanslaget.

Av samma skäl, som vid 1874 ars Riksdag anförts föi höjning av

inspektionsanslaget, beviljades även nu den begärda höjningen, och Riksdagen både

således för andra gången anslagit medel, pa det att inspektionen, da tillfälle därtill

funnes, skulle anordnas såsom huvudsyssla.

Sedan F. F. Carlson år 1878 avgått, kom dock den grundsats, för vilken Riksdagen

två gånger uttalat sig, icke på länge i någon vidsträcktare tillämpning. I

Riksdagen erinrades dock esomoftast om olägenheterna av det rådande inspektionssystemet,

och nya förslag framställdes till uppnående av det åsyftade målet. Sa föreslogs

i en motion vid 1886 års Riksdag, att folkskoleinspektörerna skulle erhålla ordinarie

anställning och tillräcklig avlöning, så att de kunde ägna hela sin verksamhet

åt inspektionen, och vid 1890 års Riksdag gjordes i en motion hemställan om förbud

för folkskoleinspektör att samtidigt sköta annan ämbetsbefattmng. År 1891 askade

Kungl. Maj:t medel till arvode åt eu på viss tid förordnad tjänsteman med åliggande

bland annat att övervaka folkskoleinspektionen. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet

i denna fråga framhöll dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet Gunnar Wennerberg

folkskoleinspektionens brister och angav såsom det mål, mot vilket man borde

sträva,” att till folkskoleinspektörer utsåges personer, som uteslutande ägnade sig åt

detta kall. Och år 1894 beslöt Andra kammaren för sin del med anledning av tre i

frågan väckta motioner på förslag av sitt första tillfälliga utskott, att Riksdagen skulle

i skrivelse bos Kungl. Maj 11 anhålla, det Kungl. Maj: t täcktes vidtaga sadana atgärder,

att folkskoleinspektörsuppdraget icke gjordes till bisyssla vid sidan av annan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

tjänstebefattning utan i allmänhet anförtroddes åt personer, som under den tid, de

innehade, detta kall, odelat ägnade sig åt detsamma, samt att i samband härmed till

folkskoleinspektörer förordnades personer, som visat sig innehava den pedagogiska insikt

och den på personlig erfarenhet vilande kännedom om folkskoleuudervisniugen,

att en verksam och tillfredsställande inspektion genom dem måtte kunna utövas.

Slutligen äskade Kungl. Maj:t år 1904 eu höjning av inspektionsanslaget, på det

flera inspektörer skulle kunna anställas, som uteslutande ägnade sig åt inspektionen.

I sitt anförande till stadsrådsprotokollet uttalade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

Carl von'' Friesen som sin mening, att inspektionen, sådan den då fungerade,

i stort sett icke längre motsvarade syftemålet med dess inrättande. De stora

framsteg, som ägt rum på folkundervisningsväsendets område efter folkskoleinspektionens

tillkomst, hade medfört betydligt ökat arbete för inspektörerna, kvalitativt såväl

som kvantitativt, men organisationen hade kvarstått på samma ståndpunkt med små

distrikt, och inspektionen såsom eu bisyssla. Av detta system följde flera olägenheter.

Inspektionen bleve ej synnerligen effektiv, och enhetliga synpunkter vid inspektionen

kunde ej ens närmelsevis göra sig gällande. Inspektionen borde därför vara en huvudsyssla.

En genomgripande förändring i denna riktning läte sig dock icke genomföra

på en gång, men i 11 inspektionsområden skulle det vid den tiden lämpligen kunna

ske. — Riksdagen beviljade för det angivna ändamålet en del av den begärda förhöjningen.

Det beviljade beloppet var dock icke tillräckligt, för att inspektionen skulle

kunna bliva huvudsyssla i den utsträckning, som enligt den kungl. propositionen var

avsedd. Detta belopp medgav endast anställande av 6 inspektörer med inspektionen

såsom huvudsyssla, men tack vare vissa landstings bidrag till inspektionen kunde det

oaktat för den följande inspektionsperioden, åren 1905—1910, tillsättas sammanlagt 13

inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt sina inspektörsuppdrag. De inspektörer,

vilka då kommo att innehava inspektionen såsom bisyssla, utgjorde ett antal av 34,

Vid folkskoleinspektionens inrättande har man alltså avsett, att densamma

skulle fullgöras av personer, som hade annan sysselsättning och

utförde inspektionsarbetet vid sidan därav. De olägenheter, denna anordning

visat sig medföra, hava samlat reformsträvandena framför allt kring

tanken på en inspektion, utförd av fackmän, vilka odelat ägnade sig däråt.

För en ombildning i sådan riktning har Riksdagen uttalat sig åren 1874 och

1878 samt därvid beviljat förhöjt anslag för ett påbörjat genomförande därav.

Riksdagens Andra kammare har år 1894 uttalat sig i samma syfte. Och

slutligen har Riksdagen år 1904 på Kung]. Maj:ts förslag beviljat en anslagshöjning,

varigenom möjliggjorts ett avsevärt steg i riktning mot inspektörsbefattningarnas

förändring till ensamsysslor.

För att förbereda en fortsatt ombildning av inspektionen infordrade,

såsom jag förut omtalat, år 1909 dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

från domkapitlen förslag till de ändrade anordningar i fråga om

inspektionen av folkskolorna inom vederbörande stift, som kunde anses

önskvärda, varvid även borde tagas i övervägande, huruvida inspektörernas

antal genom förändring av inspektionsområdena kunde i någon man inskränkas.

För de yttranden, som i anledning härav inkommo från dom
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 höft. (Nr 206.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

kapitlen, har kommittén lämnat följande redogörelse, varvid även i korthet

omnämnts, huru inspektionen i de olika stiften under inspektionsperioden

1905—1910 var anordnad.

Yttranden av Uppsala stift var under perioden indelat i 5 inspektionsområden men hade år

domkapitlen ^999 6 inspektörer, emedan en av de ursprungligen förordnade då hade vikarie för

ar 1909. en ^ område, under det han själv skötte en annan del. Två av dessa inspek
törer

ägnade sig uteslutande åt inspektionen; för de fyra övriga var befattningen bisyssla.

Domkapitlet ansåg, att ett mindre inspektionsområde i närheten av Uppsala

borde avsättas för folkskoleseminariets räkning, så att seminariets rektor eller någon

annan av seminariets lärare skulle kunna erhålla tillfälle att där utöva inspektionen.

Angående det övriga Uppland kunde, enligt domkapitlets mening, skäl tyckas vara för

dess sammanslående till ett inspektionsområde, för vilket en person förordnades, som

helt kunde ägna sig åt verksamheten som folkskoleinspektör. Då emellertid ett sådant

område skulle bliva för stort för en inspektör och för litet för två, hemställde

domkapitlet, att det med avseende på inspektionen finge i huvudsak fortgå såsom förut

»åtminstone ännu en inspektionsperiod». I fråga om Gästrikland och Hälsingland,

där inspektörsbefattningarna för sina innehavare redan äro huvudsysslor, föreslog domkapitlet

icke någon ändring.

Linköpings stift hade 3 inspektörer, vilka alla utövade inspektionen såsom bisyssla.

Domkapitlet framhöll såsom sin åsikt, att den utveckling, folkskoleväsendet

inom stiftet redan nått och än vidare kunde väntas uppnå, gjorde det nödvändigt, att

inspektionen över detsamma för framtiden anförtroddes åt personer, som kunde göra

ett dylikt arbete till sin egentliga livsuppgift. Av särskilda skäl ansåg dock domkapitlet

tiden att dela stiftet i två stora inspektionsområden icke vara inne förrän

vid utgången av närmast följande inspektionsperiod.

Skara stift hade år 1909 4 inspektörer, för vilka alla inspektion suppdraget var

bisyssla. Domkapitlet fann visserligen, att svårigheter kunde vara förenade med en

sådan anordning som den nuvarande, men då domkapitlet ansåg personfrågan vara den

avgörande beträffande inspektionen, kunde domkapitlet icke för det dåvarande framställa

några bestämda förslag med avseende på inspektionsområdenas antal. Därest en

eller annan av de dåvarande inspektörerna bleve i tillfälle att mera uteslutande ägna

sig åt inspektionen, syntes däremot antalet områden i stiftet kunna inskränkas till 3

eller möjligen 2. Därjämte hade biskopen Hj. Danell ansett önskvärt, »att fortfarande

åtminstone en av folkskoleseminariets lärare tillika vore folkskoleinspektör inom ett

mindre område i närheten av seminariestaden».

Strängnäs stift hade 2 inspektörer. För den ena var befattningen huvudsyssla,

för den andra bisyssla. Domkapitlet ansåg sig icke kunna förorda någon inskränkning

i antalet inspektörer inom stiftet och föreslog därför ingen förändring av de dåvarande

förhållandena.

Västerås stift hade 5 inspektörer, för vilka alla inspektionen utgjorde bisyssla.

Domkapitlet fann här ingen förändring önskvärd ur skolans synpunkt. Ur kyrkoväsendets

synpunkt däremot hade, enligt domkapitlets mening, »en förändring i den

riktning, att iuspektörstjänsterna bleve självständiga befattningar», skäl för sig. Det

hade nämligen visat sig, att präster, som vore ensamma i sina församlingar, och komministrar,

som haft att svara för religionsvården i särskild församling, icke kunnat

innehava folkskoleinspektionen »utan men för den kyrkliga verksamheten». Om in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!.. May.ts Nåd. Proposition Nr 206.

spektionen skulle anordnas såsom huvudsyssla, skulle stiftet kunna delas i 3 inspektionsområden,

av vilka Västmanland utgjorde ett och Dalarne två.

Växjö stift hade 2 inspektörer, vilka båda innehade befattningen som huvudsyssla.

Domkapitlet föreslog härutinnan ingen förändring.

Lunds stift hade 7 inspektörer. För alla var befattningen bisyssla. Domkapitlet

uttalade sig bestämt för att inspektörsbefattningen borde förvandlas till huvudsyssla

och hade för denna sin uppfattning en mycket utförlig motivering. Domkapitlet

erkände visserligen, att både skicklighet och intresse förefunnes hos de dåvarande

inspektörerna, men man hade enligt domkapitlets mening ej rätt att blunda för de

svårigheter, som vore förenade därmed, att befattningen vore bisyssla. Få personer

torde enligt domkapitlets mening med full rätt förtjäna benämningen fackmän på två

områden, även om dessa läge varandra ganska nära. Det hittills i vårt land härskande

systemet, att folkskoleinspektionen skulle bedrivas såsom bisyssla, kunde nog

lämna åtskillig belysning till bekräftandet av denna sats. I fråga om intresset vore

det enligt domkapitlets mening normalt och riktigt, att var och en hade sitt huvudintresse

fästat vid det arbete, som utgjorde hans huvudsyssla. Men härav bleve en

nödvändig konsekvens, att bisysslan måste nöja sig med ett mindre intresse. Och i

de måhända ej få fall, där huvud- och bisysslans intressen komme i strid med varandra,

bleve rimligtvis bisysslan i regel lidande. I detta sammanhang uttalade domkapitlet

den önskan, att präster för det dåvarande endast i undantagsfall måtte utnämnas

till inspektörer i Lunds stift, emedan den starkt framträdande prästbristen

medförde, att alla befintliga krafter behövde tagas i anspråk.

Sedan domkapitlet därefter erinrat om det faktum, att kravet på inspektionen såsom

en huvudsyssla vore lika gammalt som iuspektionen själv, ja ännu äldre, samt om

de viktigaste tillfällen, då detta krav gjort sig gällande inom Riksdagen, och vidare

såsom sin uppfattning uttalat, att det av Kungl. Magt nu begärda yttrandet från

domkapitlet väl visade, att Kungl. Maj:t fortfarande icke vore övertygad om det

nu rådande inspektionssystemets företräde, framlade domkapitlet eu längre utredning

rörande kostnaderna, av vilken framgick, att dessa icke skulle bliva mycket större för

2 fackinspektörer, än vad de enligt det förslag rörande arvoden, som stiftets inspektörer

avgivit, skulle bliva för de dåvarande 7 inspektörerna. Under sådana omständigheter

måste domkapitlet tillstyrka en systemförändring, även om stiftet ej erhölle mer

än 2 fackinspektörer. Domkapitlet såge dock helst, att stiftet finge 3 fackinspektörer.

Gentemot detta yttrande av domkapitlet hade biskop Gottfrid Billing uttalat den

avvikande meningen, att den nuvarande anordningen vore tillfredsställande och ändamålsenlig,

och professor O. Holmström hade med honom instämt.

Göteborgs stift hade 3 inspektörer; för alla var befattningen bisyssla. Domkapitlet

ansåg »lämpligast, att för inspektionen över folkundervisningen inrättades särskilda

tjänstebefattningar, vilkas innehavare uteslutande ägnade sin verksamhet åt densamma»,

men trodde dock, att de ökade kostnader för statsverket, en sådan anordning

skulle medföra, kunde utgöra ett väsentligt hinder för dess genomförande. Under dåvarande

förhållanden ansåg domkapitlet, att de inspektionsområden, i vilka Göteborgs

stift vore iudelat, borde oförändrade bibehållas.

Karlstads stift hade 2 inspektörer, vilka innehade befattningen som huvudsyssla.

Domkapitlet ville icke härutinnan föreslå någon ändring, ehuru det nog ansåg önskvärt,

att ytterligare eu inspektör anställdes inom stiftet.

Härnösands stift hade 3 inspektörer, alla dessa likaledes innehavande befattningen

såsom huvudsyssla. Domkapitlet föreslog icke någon ändring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 206.

Luleå stift hade 5 inspektörer. För tre av dessa var befattningen huvudsyssla,

för två bisyssla. De sistnämndas inspektionsområden utgjordes av de finsktalande skoldistrikten

i nordligaste delarna av Västerbotten och Lappland. Domkapitlet ansåg det

som en ytterst trängande angelägenhet, att för alla de finsktalande församlingarna

anställdes en gemensam folkskoleinspektör, som kunde odelat skänka tid och krafter

åt sin verksamhet som sådan. Särskilt därest domkapitlets underdåniga framställning

angående omorganisation av skolväsendet i dessa trakter vunne nådigt bifall, komme

det tillväxande antalet skolor att kräva eu i samma proportion ökad tillsyn. Men även

oavsett detta måste det enligt domkapitlets mening befinnas önskligt, att det närmaste

övervakandet av den till väsentlig del av statsverket bekostade folkundervisningen i

den efterblivna finnbygden och av den svenska kulturens fortspridande därstädes anförtroddes

åt eu för enbart denna krävande uppgift anställd inspektör, som kunde efter

enhetlig plan och med täta oavbrutna resor ägna sig däråt. Med avseende på den

del av stiftet åter, som redan hade fackinspektörer, föreslog domkapitlet i detta avseende

ingen förändring.

Visby stift hade 2 inspektörer, vilka innehade befattningen såsom bisyssla. Domkapitlet

ansåg, att om förändring av inspektionen av folkskolorna i stiftet skulle äga

rum, den torde böra gå ut på anställandet därstädes av endast en folkskoleinspektör,

som vore särskilt utbildad i pedagogiskt avseende och hade att ägna sin hela eller

huvudsakliga verksamhet åt inspektionen. Härigenom borde onekligen större garanti

erhållas för att uppsikten över folkskolorna bleve enhetlig och fackmannamässig.

Jämför man de uttalanden, som de olika domkapitlen, vart och ett för sitt stift,

hade gjort rörande de förändrade anordningar i fråga om folkskoleinspektionen, som

kunde anses önskvärda, finner man, att de flesta av de nämnda uttalandena i huvudsak

gå i samma riktning. Av de 12 stift, vilkas domkapitel yttrat sig i frågan om inspektionen

såsom huvudsyssla eller bisyssla, hade således tre — Yäxjö, Karlstads och

Härnösands —• endast sådana inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt inspektionen;

tre — Uppsala, Strängnäs och Luleå — hade inspektörer av båda slagen. Intet av

dessa domkapitel hade föreslagit, att folkskoleinspektörsbefattningen skulle förändras

till bisyssla, där den då var huvudsyssla. Däremot uttalade sig Luleå domkapitel för

ett fullständigt genomförande av den anordningen, att folkskoleinspektörerna skulle uteslutande

ägna sig åt sin inspektörstjänst. Uppsala domkapitel syntes närmast böjt för

att göra ett liknande uttalande, därest det kunnat ur denna synpunkt föreslå Upplands

indelning i lämpliga inspektionsområden.

I de övriga 6 stiften utövades all inspektion såsom bisyssla. Domkapitlen i fyra

av desse stift — Linköpings, Västerås, Lnnds och Göteborgs — hade emellertid uttalat

sig för en sådan förändring, att inspektörerna framdeles skulle kunna fä ägna sig uteslutande

åt inspektionen. Ett domkapitel — Skara —■ ansåg personfrågan vara avgörande

och ville därför icke med bortseende från personfrågans vikt förorda en sådan

förändring av inspektionen, att densamma uteslutande ombetroddes åt personer, som

helt ägnade sig åt denna verksamhet. Därest eu eller annan av inspektörerna kunde

bliva i tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt inspektionen, syntes dock antalet områden

i stiftet kunna inskränkas till tre eller möjligen två. Ett domkapitel — Visby —

ansåg, att om en förändring skulle äga rum, i stiftet borde anställas en inspektör,

som ägnade sin hela eller huvudsakliga verksamhet åt inspektionen.

Domkapitlens uttalanden företedde således en ganska stor samstämmighet till förmån

för en sådan anordning av folkskoleinspektionen, att inspektörerna komme att uteslutande

ägna sig åt densamma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

13

3. Inspektionen såsom huvudsyssla eller bisyssla.

Den utveckling, som ägt rum i fråga om folkskoleinspektionen, synes

sålunda hava gått i riktning mot en förändring av inspektörsbefattningarna

från bisysslor till huvudsysslor för sina innehavare. Åt samma håll pekar

den utredning, som verkställts av domkapitlen.

Kommittén har emellertid ansett sig böra ingå på en närmare prövning,

vilketdera systemet för inspektionens anordnande — inspektörsbefattning

såsom huvudsyssla eller såsom bisyssla — under nuvarande förhållanden

vore det mest ändamålsenliga. Kommittén har därför till en början

lämnat en redogörelse för inspektörernas åligganden enligt gällande instruktion

den 11 november 1904 och därvid först meddelat en översikt av sagda

åligganden i allmänhet och därefter eu mera i enskildheter gående redogörelse

för desamma. Därjämte har kommittén tagit under omprövning,

vilka inspektörernas uppgifter för framtiden böra bliva. Kommittén har

därvid anfört:

Beträffande inspektörens åligganden i allmänhet heter det i nyssnämnda instruktion:

»Folkskoleinspektör åligger att inom det honom anvisade område med upp
märksamhet

följa allt, som till folkundervisningen hörer, besöka därvarande högre folkskolor,

folkskolor, mindre folkskolor och småskolor, inhämta kännedom om deras tillstånd

och behov, vaka över att gällande författningar rörande folkskoleväsendet efterlevas

samt söka främja folkskoleväsendets utveckling.»

Enligt denna föreskrift är iuspektörens uppgift således eu trefaldig: han skall

1) inhämta kännedom, om skolornas tillstånd och behov, 2) vaka över att gällande

författningar efterlevas, 3) söka främja skolväsendets utveckling.

I vilka avseenden han framför allt skall inhämta kännedom om skolornas tillstånd

och behov framgår av instruktionens § 4. Enligt sagda paragraf skall nämligen inspektören

efter inspektionsperiodens slut i sin berättelse till ecklesiastikdepartementet

avgiva redogörelse rörande: anstalter för folkundervisningen och deras anordning enligt

gällande reglemente (skolornas organisation); läroämnen, lärokurser och läsordning;

lärotider; lärjungar, deras intagning, skolgång, flyttning och avgång; lärare, undervisning,

ordning och tukt samt skolförbör; under visum gsmateriell och bibliotek; anteckningsböcker;

lärorum, skolmöbler, gymnastik- och lekanordningar samt skolträdgårdar;

tillsyn; kostnader för skolväsendet.

De författningar, som inspektören har att hålla sig till och sålunda måste vara

förtrogen med, äro utom gällande instruktion först och främst folkskolestadgan, lag angående

skolväsendet i vissa städer och kungl. kungörelsen rörande tillämpning i vissa

städer av gällande folkskolestadga, vidare kungl. förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd, kungl. förordningarna om kommunalstyrelse samt om landsting,

hälsovårdsstadgan, lag angående minderårigas användande i arbete vid fabrik in. m.,

kungl. förordningen angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar,

lag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Kommittén.

Folkskoleinspektörernas

åligganden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 206.

Men därjämte finnes ett ganska stort antal andra författningar, om vilka inspektörerna

måste taga kännedom, såsom stadganden om förening av folkskollärartjänst

med organist- och klockarbefattningar, stadganden rörande undervisningen i vissa särskilda

ämnen, nämligen kristendom, rättskrivning, sång, slöjd och huslig ekonomi, samt

rörande undervisningen om rusgivande ämnen, djurskydd och skogsvård; stadganden

om fortsatt undervisning i fortsättningsskolor, om högre folkskolor, kommunala mellanskolor

och folkbibliotek; stadganden om avlöning åt lärare och lärarinnor vid folk- och

småskolor, om avlönande av vikarie, stadganden angående statsbidrag till avlönande

av lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor samt angående statsbidrag till uppfostringsanstalter

för vanartade och i sedligt avseende försummade barn, stadganden

om pension och understöd, om resestipendier m. fl.

För övervakandet av författningarnas efterlevnad samt för främjandet av folkskoleväsendets

utveckling har inspektören att vidtaga vissa åtgärder. Anmärkas brister

i ett distrikts skolväsen, skall han därom samt om de ändringar och förbättringar,

som anses nödiga, dels giva skolrådet eller dess ordförande ävensom vederbörande lärare

och lärarinnor eller ock den kommunala folkskoleinspektören eller överläraren muntligt

meddelande, dels ock, där så finnes behövligt, inom tre månader efter inspektionsförrättningen

tillsända skolrådet skriftlig promemoria i ämnet. Där rättelse icke sker i

de av inspektören anmärkta förhållandena, bör han, då så prövas nödigt, därom göra

anmälan hos vederbörande domkapitel.

Dessutom åligger det honom bland annat att giva lärare och lärarinnor »råd och

anvisningar» rörande »anordningen av skolan och läroplanen, undervisningen och ordningen,

vården om barnens seder, sundhetsförhållauden och allt, som i övrigt angår

skolväsendet».

Redan det nu anförda torde giva vid handen, att en folkskoleinspektörs åligganden

äro ganska omfattande. Några antydningar rörande enskildheterna av hans arbete

skola ytterligare ådagalägga detta.

Nämnda arbete är av två huvudslag: det egentliga inspektionsarbetet och det

arbete, som tillhör inspektörens expedition.

Först må erinras om det viktigaste, som hör till hans egentliga inspeldionsarhete.

B au har då närmast att inhämta kännedom om undervisningsanstalterna, dessas

tillstånd och behov. Detta är emellertid ingalunda någon enkel och lätt sak. Med

hänsyn till organisationen äro skolorna i vårt land ganska olikartade. De vitt skilda

ortsförhållandena hava medfört en myckenhet olika skolformer. Sålunda finnes en

form av fast småskola, där en lärare under hela läsåret samtidigt undervisar endast en

årsklass, en annan, där en lärare under hela året samtidigt undervisar två årsklasser,

en tredje, där en lärare på skilda tider (varannan dag eller under olika perioder) undervisar

två årsklasser, en fjärde, där en lärare under hela läsåret samtidigt undervisar tre

årsklasser, en femte, där eu lärare på skilda tider undervisar tre årsklasser; av flyttande

småskolor finnes en form, där småskolan flyttar mellan två stationer och läraren

på varje station under eu del av året samtidigt undervisar två årsklasser, en annan,

där småskolan likaledes är flyttande men där läraren på varje station samtidigt undervisar

tre årsklasser o. s. v.

På motsvarande sätt uppdelas folkskolan i ett ännu större antal olika skolformer,

liksom ock den mindre folkskolan har att uppvisa flera olika organisationstyper.

Gällande normalplan har anvisningar rörande 5 olika former av småskola (litt. a,

b, c, d, g), 8 former av folkskola (litt. A, B, B2, C, D, E, F, G) och 2 former av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,206.

mindre folkskola (lift. H och I). Som i det föregående är antytt och som särskilt

ådagalägges av Sveriges officiella skolstatistik, finnes dessutom i verkligheten ett ganska

stort antal andra skolformer. Därtill komma fortsättningsskolor av olika slag, ersättningsskolor,

folkskolans högre avdelningar och högre folkskolor samt barnhem och

skyddshem. Med denna skolornas olikartade gestaltning kan man icke bedöma en

skolas tillstånd och behov blott och bart efter vissa på förhand uppgjorda allmänna

linjer; här kräves fastmera ett ingående studium icke blott av den ifrågavarande skolan

utan även av övriga skolor i distriktet, till vilka den står i vissa förhållanden,

särskilt som inspektören härvid skall tillse, dels att förhållandet mellan småskola och

folkskola samt mellan folkskola och fortsättningsskola är riktigt ordnat, dels »att, där

icke medellöshet eller lokala förhållanden lägga hinder i vägen, barnen må erhålla så

lång undervisningstid, som i folkskolestadgan avses», varjämte han även, då så är av

nöden, skall verka för anordnande av fortsatt undervisning för de barn, som genomgått

folkskolan, där sådan fortsatt undervisning icke finnes, och uppmuntra till deltagande

i densamma.

Med avseende på läroplanen har inspektören att i varje särskilt fall tillse, huruvida

alla de lagstadgade läroämnena äro upptagna, så att icke exempelvis sådana obligatoriska

läroämnen som sång och gymnastik saknas eller sådana ämnen som åskådningsundervisning

och teckning i småskolan eller geometri, uppsatsskrivning och trädgårdsskötsel

i folkskolan uteslutits, ehuru förhållandena skulle kunnat medgiva, att de

förekomme på läroplanen. Vidare har inspektören att uppmuntra till införande av de

i särskild mening praktiska ämnena slöjd och huslig ekonomi, där omständigheterna

medgiva, att de tagas med. Han skall dessutom taga kännedom om undervisningsstoffets

fördelning i lärokurser och därvid tillse, att såväl kursplanen som timplanen

för varje skola blir avpassad dels efter de särskilda ortsförhållandenas krav, dels efter

den skolform, till vilken skolan hör, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas däråt,

att de särskilda kunskaps- och övningsämnena inträda i undervisningen i ändamålsenlig

ordning.

Han skall vidare tillse, att läsorclning finnes, att den är i vederbörlig ordning

fastställd, att de bestämmelser rörande läxlag, tysta övningar, roteförkör, nybörjares

undervisning i vissa fäll, undervisning i fortsättningsskola och ersättningsskola m. in.,

vilka innehållas i folkskolestadgans § 14, äro iakttagna, att den med avseende på ämnenas

inbördes ordning tillfredsställer undervisningshygienens krav och slutligen att

den följes.

I fråga om lärotiderna har han att tillse bland annat, att den årliga lärotiden i

varje skola är tillräckligt lång, för att skoldistriktet skall till lärarens avlöning författningsenligt

erhålla statsbidrag, samt att denna lärotid med hänsyn såväl till undervisningeus

bedrivande som till de lokala förhållandena, särskilt skolvägarnas längd och

beskaffenhet, är lämpligt fördelad på årets månader; vidare att vid bestämmandet av

de dagar i veckan och de timmar på dagen, då undervisningen skall pågå, hänsyn

tages för varje skola dels till den ifrågavarande skolformen, dels till hygienens fordringar,

dels även här till de särskilda ortsförhållandena, så att exempelvis s. k. samlad

skoldag kan få användas för skolor, där barnen hava jämförelsevis långa skolvägar,

och delad skoldag, där förhållandena äro av sådan beskaffenhet, att dylik anordning är

den lämpligaste.

Särskild uppmärksamhet måste inspektören ägna åt lärjungarnas skolgång. Sålunda

skall han se till, hur det förhåller sig med intagningen i skolan; hurudan skolgången

är, varvid han har att ägna särskild uppmärksamhet åt barnens frånvaro från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

skolan utan giltigt förfall samt åt tillsjningsmännens och skolrådets åtgärder gentemot

sådan frånvaro; under vilka villkor uppflyttning till högre klass samt från småskola

till folkskola och från folkskola till fortsättningsskola äger rutil, särskilt vilken hänsyn

därvid tages till den genomgångna lärokursen; under vilka omständigheter avgång

från skolan äger rum: huruvida särskild avgångsprövning förrättas samt huruvida bestämmelserna

i övrigt i folkskolestadgans § 47 och § 48 därvid upprätthållas.

En av inspektörens mest maktpåliggande och mest grannlaga samt därför även

mest krävande uppgifter är hans befattning med skolans undervisande och uppfostrande

verksamhet. Först och främst har han att taga kännedom om undervisningen i

varje särskilt ämne, såväl om undervisningssättet som om resultatet i kunskaper och

färdigheter, varvid han för att icke bliva orättvis i sitt bedömande av lärarens arbete

med nödvändighet måste taga noggrann kännedom om de svårigheter i fråga om undervisningen

— för stort barnantal, otjänlig lokal, otillräcklig undervisningsmateriel!,

ojämn skolgång, mindre begåvade barn m. in. — med vilka läraren kan hava att

kämpa och som inverka på undervisningens resultat. Vidare skall han taga kännedom

om huru ordning och tukt upprätthållas bland skolans lärjungar samt om det sätt, på

vilket stadgade förhör, bland annat med barn, som undervisas i hemmen, äga rum.

Med avseende på såväl undervisning som ordning och tukt skall han, då så behöves,

taga initiativ till förbättringar. Framför allt här har han tydligen att giva råd och

anvisningar för att främja folkskolans utveckling. Då emellertid lärare och lärarinnor

äro de, som skola utföra arbetet i skolan, beror resultatet av hans råd och anvisningar

på i vad mån det lyckas honom att åstadkomma ett verkligt samarbete med lärarkåren.

Enligt instruktionen tiar han därför att, när han så anser ändamålsenligt, sammankalla

lärare och lärarinnor inom mindre områden till möten för rådplägning angående

frågor, som röra undervisningen, ordningen och tukten inom skolorna, samt att

vid dessa möten, om han så finner lämpligt, anordna en eller annan lektion. Slutligen

skall han se till, huruvida tillräckligt antal lärarkrafter förefinnes eller om flera

sådana behöva anställas.

I nära samband med frågan om undervisningen står frågan om undervisning smateriellen.

Inspektören har icke blott att taga kännedom om vad varje särskild skola

i sådant avseende äger utan därjämte att giva råd och anvisningar för inköp av materiell

samt för materiellens användning och vård. Detta gäller även läro- och läseböcker.

Han måste därför själv besitta kännedom om vad som finnes att tillgå av

olika slag samt om vad som lämpar sig för olika skolor.

1 sammanhang härmed har han att främja inrättandet av samt att öva tillsyn

över skolbibliotek och att härför giva råd och anvisningar. Numera åligger honom

även att öva tillsyn över statsunderstödda folkbibliotek.

Han skall vidare granska varje skolas anteckningsböcker — dagbok, examenskatalog,

huvudbok och inventariebok — samt därjämte även den förteckning över skolpliktiga

barn, som ordföranden i skolrådet har skyldighet att varje år på bestämd tid

hava upprättat, varvid han framför allt har att tillse, huru det är sörjt för varje barns

undervisning, och då i synnerhet huruvida skolpliktiga barn finnas, som icke erhålla

någon undervisning.

Angående skollokaler och skoltomter föreskriver instruktionen, att inspektören

»inom varje till inspektionsområdet hörande skoldistrikt skall tillse, att där finnas ändamålsenliga

gymnastiklokaler eller gymnastikanordningar och lämpliga lekplatser», samt

övervaka sundhetsförhällandena i allmänhet. Vid byggandet av nytt skollms skall inspektören

avsyna skoltomterna och granska byggnadsritningarna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Vidare har inspektören att taga kännedom om det sätt, på vilket den lokala tillsynen

över skolväsendet utövas dels av skolrådet och dess ordförande samt i vissa

fall av överlärare eller kommunal folkskoleinspektör, dels av för ändamålet särskilt

utsedda tillsyningsman.

, Beträffande kostnaderna för skolväsendet är det nödvändigt, att inspektören skaffar

sig kännedom icke blott om utdebiteringen till detsamma i varje särskilt skoldistrikt

utan även om de särskilda skoldistriktens olika bärkraft i ekonomiskt avseende. Detta

senare är nämligen en oumbärlig förutsättning för en riktig uppfattning om huru långt

han kan sträcka sig med avseende på sådana förslag till förbättringar, vilka kräva

ekonomiska uppoffringar av skoldistriktet.

I sammanhang med nu nämnda arbete har folkskoleinspektören att sköta en omfattande

och krävande expedition.

Till denna hör

1) en i vanliga fall ganska vidlyftig skriftväxling med inspektionsområdets skolrådsordförande

och skolrådsledamöter, med lärare och lärarinnor, med föräldrar och

målsmän till barn i skolorna m. fl. samt med fabrikanter av undervisningsmateriel],

skolmöbler och annan skolinredning in. m.;

2) skriftliga promemorior till skolråden med anledning av verkställda inspektioner

samt yttranden till dessa rörande reglementen för distriktens skolor, skolbyggnadsfrågor

m. m.;

3) utlåtanden till domkapitlet rörande reglementen och instruktioner, folk- och

småskolors organisation, fortsatt undervisning, skolgång, lärares förflyttning från en

skola till en annan inom distriktet, resestipendier m. in.; utlåtanden till Kungl. Maj:ts

befällningshavande rörande skolbyggnadsfrågor, lärares naturaförmåner, statsbidrag

m. in.; utlåtanden till folkskollärarnas pensionsinrättning; utlåtanden till Kungl. Maj:t

i skolärenden av olika slag;

4) granskning varje år av statsbidragsrekvisitioner till avlöning åt lärare och

lärarinnor vid småskolor, folkskolor, fortsättningsskolor och högre folkskolor, åt vikarier

för sjuka lärare och lärarinnor av förutnämnda kategorier, åt lärare och lärarinnor i

manlig och kvinnlig slöjd; därjämte till skolbibliotek och folkbibliotek, kurser i huslig

ekonomi, barnhem och skyddshem; vilka granskningar dels på grund av de många

uppgifter, som måste genomgås i fråga om varje särskild lärare och lärarinna, dels på

grund av det stora antalet olika bestämmelser, som skola tillämpas, dels äntligen på

grund av de vidlyftiga kontrollanteckniugar, som inspektören därvid måste föra, äro

av synnerligen krävande beskaffenhet;

5) granskning av de statistiska uppgifter, som lärare och skolråd varje år skola

avlämna, samt avgivande av egna årliga statistiska uppgifter;

6) avgivande av berättelse till domkapitlet efter vart och ett av de fem första

årens förlopp under inspektionsperioden, innehållande uppgift om de skoldistrikt och

de skolor i dessa, i vilka han under året anställt inspektion, om de dagar, när inspektionen

förrättats, samt om det huvudsakliga av vad han därvid funnit att anmärka;

slutligen angivande av berättelse i ett sammanhang efter sex år till ecklesiastikdepartementet.

Då det i den sistnämnda gäller att från vissa synpunkter lämna en översiktlig

framställning av folkskoleväsendets utveckling under hela inspektionsperioden

och inspektören således för detta ändamål måste bearbeta allt det material, som under

perioden blivit insamlat, kräver avfattningen av densamma ett ansenligt arbete och en

avsevärd tid.

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 155 käft. (Nr 206.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Det betydande arbete, som enligt nu lämnad redogörelse åligger folkskoleinspektörerna,

kan tydligen för framtiden ingalunda komma att inskränkas. Under den

gångna tiden bär deras arbete så småningom vuxit, i det de, såsom framgår av den

till kommitténs betänkande fogade historiken över folkskoleinspektionen, erhållit det

ena uppdraget efter det andra. Med denna erfarenhet för ögonen och med tanke på

att förbättringar i fråga om folkundervisningen allt framgent komma att bliva behövliga

kan man med tämligen stor visshet förutse, att inspektörernas uppgifter framdeles

komma att i vissa avseenden bliva ännu mera krävande, än de nu äro. Härvid ligger

närmast till hands att tänka på det omdaningsarbete på folkundervisningens område,

som för närvarande torde förestå.

Med avseende på detta omdaningsarbete vill kommittén erinra om det vidgade

uppdrag, kommittén erhållit den 12 januari 1909, då den, med anledning av underdånig

framställning från hushållningssällskapens ombudsmöte år 1908, anbefallts att avgiva

yttrande angående frågan om en omorganisation i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen

samt inkomma med förslag till de åtgärder, som kommittén i berörda

avseende kunde finna erforderliga.

För egen del anser kommittén eu utveckling av undervisningsväsendet i den

nämnda riktningen vara eftersträvansvärd. Detta gäller förnämligast folkskolans överbyggnader

och bland dessa i all synnerhet den skolart, som är avsedd att till fortsatt

utbildning upptaga det ojämförligt största antalet av de frän folkskolan avgångna

lärjungarna, nämligen fortsättningsskolan. Med avseende på sistnämnda skola må hänvisas

till kommitténs uttalande i dess redan avgivna betänkande rörande folkskoleseminarierna

(Band 1 sid. 10—15) samt i dess betänkande rörande överstyrelse för folkundervisningsväsendet

(sid. 79—84). Kommittén har där uttalat såsom sin mening, att

fortsättningsskolan, i den mån det låter sig göra, skall taga sikte på det praktiska

arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall bliva deras framtida livsuppgift,

att den skall samla sin undervisning omkring detta arbete och såmedelst dels

kunna omedelbart främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke, dels

därmed ock bliva i stånd att desto kraftigare fullfölja undervisningens förnämsta syfte,

. främjandet av lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning

till dugliga samhällsmedlemmar. Kommittén har för avsikt att i ett följande betänkande

angiva, huru den tänker sig dessa grundsatser i detalj tillämpade på olika slag

av fortsättningsskolor allt efter olika lokala förhållanden. Hurudan än den närmare

utformningen av dessa fortsättningsskolor må bliva, säger det sig självt, att fortsättningsskolorna

med hänsyn såväl till deras yttre som inre gestaltning komma att

för framtiden i högst avsevärd grad kräva inspektörens omvårdnad och öka hans arbete.

Även de högre folkskolorna komma att taga inspektören mera i anspråk, i samma

mån som deras antal växer och deras yttre och inre organisation specialiseras.

Det är emellertid icke blott folkskolans överbyggnader, som tarva eu utveckling

i praktisk riktning. En omläggning av sådan art kräves även i fråga om den egentliga

folkskolan, småskolan däri inräknad. Visserligen är det sant, att folkskolan såsom

en barnskola, vars uppgift måste vara att meddela allmänt medborgerlig bildning, iek

i sin organisation kan rätta sig efter de förhärskande näringsgrenarna på olika orter,

men däremot är det utan tvivel önskvärt, att den med avseende på urvalet av lärostoff

mer än hittills ansluter sig till den omgivning, i vilken dess lärjungar växa upp, alltså

till hemmets och hembygdens natur- och arbetsliv. Likaså torde den kunna i samband

härmed vid undervisningen bereda större utrymme för barnens självverksamhet, och

detta icke blott i sådant avseende, att barnen i större utsträckning få inhämta sina

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

kunskaper genom egna iakttagelser av den omgivande verkligheten, utan ock så, att

undervisningen mer än nu förbindes med en viss produktiv verksamhet från barnens

sida, ägnad att allsidigare utveckla deras själsförmögenheter och underlätta kunskapernas

inhämtande samt på samma gång bibringa dem en viss handafärdighet och lust

för praktiska sysselsättningar.

Genomförandet av ett dylikt omdaningsarbete kräver tydligen såväl skolrådens

och skoldistriktens som lärarpersonalens medverkan, men därjämte erfordras givetvis

även ett planmässigt och energiskt arbete av rikets folkskoleinspektörer, lett och

sammanhållet av en överstyrelse. När det gäller de allmänna principernas tillämpning

på varje särskilt skoldistrikt och på varje särskild skola, komma utan tvivel stora anspråk

att ställas på inspektören. Såväl skolråd som lärare och lärarinnor hava nämligen

full rätt att vänta, att han härvid, i den mån det blir honom möjligt, lämnar

dem den hjälp, som de behöva. Här föreligger således för inspektören en betydande

arbetsuppgift, för vars lösning han måste bland annat träda i förhandlingar med skolråden,

särskilt med dessas ordförande, samt anordna överläggningar med lärare och

lärarinnor.

Den nu lämnade redogörelsen för folkskoleinspektörernas nuvarande och kommande

verksamhet torde visa, att inspektionsarbetet är så omfattande, att inspektionen

redan av denna anledning lämpligen bör anordnas såsom huvudsyssla. Men därjämte

torde av nämnda redogörelse framgå, att sagda arbete tillika är av så betydelsefull

och personligt krävande beskaffenhet, att det särskilt ur denna synpunkt helt bör

taga sin utövares kraft och intresse i anspråk. För att det med önskvärt resultat skall

kunna utföras, måste nämligen inspektören icke blott besitta allmän pedagogisk duglighet

utan ock förvärva sig kännedom om folkundervisningsväsendet i dess enskildheter

samt förmå behärska dithörande frågor. Han måste fördenskull inom folkundervisningens

olika grenar följa med sin tid och sålunda på sitt område bliva en verklig

fackman.

Kommittén finner sig således böra föreslå, att folkskoleinspektionen

för framtiden i regel anordnas såsom en huvudsyssla, åt vilken folkskoleinspektören

har att odelat ägna sig.

Till den nu angivna punkten i kommittéförslaget, nämligen att inspektionen

för framtiden skulle i regel utgöra varje inspektörs huvuduppgift

och ej såsom nu oftast en bisyssla, hava samtliga i ärendet hörda myndigheter

— med några få undantag, till vilka jag nedan återkommer — uttalat

sin anslutning. Åtskilliga myndigheter hava ytterligare framhållit

vissa av kommittén härför andragna skäl och synpunkter, och utöver vad

kommittén til! stöd för sitt förslag anfört hava fördelarna av den föreslagna

anordningen från olika synpunkter ytterligare framhållits.

Att en dylik anordning är av behovet påkallad, anmärker särskilt

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län.

Nämnda Kungl. Maj:ts befallningshavande säger sig hava varit i tillfälle att konstatera

det olämpliga i den hittills tillämpade anordningen med inspektörsbefattningen

Kommitténs

förslag.

Myndig
heterna.

Uttalanden

för kommitténs

förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Uttalanden

mot kommitténs

förslag.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.

som eu bisyssla, något som föranlett täta ombyten av innehavare, samt finner kommitténs

förslag i detta avseende välbetänkt och av behovet påkallat, särskilt med hänsyn till

det omfattande arbete, som numera med folkskoleväsendets alltjämt pågående utveckling

åligger inspektörerna.

Likaså finner Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands län den

föreslagna förändringen med hänsyn till den utveckling, folkskoleväsendet

nått, och därav föranledda ökade krav å dessa befattningshavare vara av

förhållandena påkallad.

Folkskoleinspektören i Västerås anser den ifrågasatta anordningen så

nödvändig, att ett uppskjutande av densamma endast måste vara till skada

för landets folkundervisning.

Att den föreslagna anordningen kommer att lända folkundervisningen

till nytta framhålles särskilt av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs

och Jönköpings län ävensom av folkskoleinspektörerna i Eskilstuna

och Falun.

Utvecklingen på folkundervisningens område och den därav påkallade

förstärkta ledningen av densamma framhålles av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Kopparbergs län och folkskoleinspektören i Kristianstad.

Folkskoleinspektören i Lund anför:

Genom en sådan anordning bör tydligtvis ett bättre resultat och större effektivitet

kunna avvinnas folkundervisningen för redan nu utgående omkostnader, men

framför allt torde fördelen vara att söka däri, att större initiativkraft till folkundervisningsväsendets

förbättring och utveckling kan vara att förvänta genom den föreslagna

omgestaltningen. Som den mest betydelsefulla punkten i folkundervisningskommittéus

betänkande sätter jag för min del förslaget om folkskoleinspektionen som

huvudsyssla.

Borgmästare Cornelius har i reservation till folkskolestyrelsens i Falun

avstyrkande utlåtande yttrat:

Så länge statens folkskoleinspektörer till stor del sköta denna syssla såsom en

bisyssla, kan man icke förvänta de resultat av inspektionen, som vår folkskola behöver.

Erhölle man däremot så snart som möjligt sakkunnigt utsedde och för värvet skolade

inspektörer, som under en särskild överstyrelse finge sig anförtrodda ledningen och utvecklingen

av vår folkskola, skulle säkerligen de stora belopp, som offras på vår folkskolebildning,

lända vårt folk och vårt land till större gagn än det hittills uppnådda.

Genom den nya organisationen skulle givetvis ock större enhetlighet i folkskolans arbete

vinnas.

Av dem, som motsatt sig kommitténs förslag, framhålles först och

främst, att något behov av ändrade förhållanden ej gjort sig gällande. I

denna riktning uttala sig biskop Billing och professor Holmström uti

domkapitlet i Lund samt folkskoleinspektörerna i Lunds stift.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Att deri av kommittén föreslagna anordningen ej blott skall bliva utan

gagn, utan tvärt om till skada, antages av biskop Billing, professor

Holmström samt biskop Rodhe i reservation till Göteborgs domkapitels utlåtande.

Biskop Rodhe anför:

Då jag anser inspektionen över folkskolorna, sådan den nu är anordnad, vara,

därest den ligger i en nitisk och insiktsfull inspektörs hand, tillräcklig för sitt ändamål,

då en alltför verksam inspektion till och med synes mig kunna bliva till skada

såsom vittnande om misstroende till lärarkåren och alstrande misstroende, då den föreslagna

inspektörsinstitutionen lätt kan bidraga till att främja en maktcentralisation,

som jag anser skadlig, då i varje fall de fördelar, som skulle vinnas genom den nya

anordningen, _ icke synas mig motsvara de stora kostnader, dess genomförande skulle

kräva, anser jag mig böra helt avstyrka det föreliggande förslaget.

Beträffande kommitténs skäl, att genom den föreslagna anordningen

mer kvalificerade inspektörer skulle erhållas, invända folkskoleinspektörerna

i Lunds stift, att någon skillnad i kvalifikation för närvarande ej förelåge,

vare sig vederbörande inspektör innehade sin befattning som huvudsyssla

eller bisyssla, ävensom att några garantier ej funnes, att de nya inspektörerna

skulle bliva bättre kvalificerade, därest de finge sin befattning som

huvudsyssla.

Vidkommande den åsikten, att den föreslagna förändringen skulle

skänka inspektionen större kraft, framhålla sagda inspektörer, att man i

så fall borde lägga i inspektörernas hand nödiga maktmedel att giva effektivitet

åt anmärkningar och råd, men detta kunde ske oberoende av huruvida

inspektören innehade befattningen såsom huvud- eller bisyssla.

Biskop Billing befarar eu viss »schablonmässighet» i det arbete, som

skulle utvecklas efter den föreslagna anordningen, och anför vidare:

Kommitterades förslag vilar på den såsom obestridbar ansedda etiska grundsatsen,

att »varje statens tjänst är avsedd att kräva sin innehavares hela intresse och arbetskraft

och att det sålunda ligger i sakens natur, att den icke förenas med annan befattning».

Mot denna sats vill jag sätta en annan, som synes mig vara minst lika

obestridbar, nämligen denna: statens bästa tillgodoses icke bäst genom att dess tjänster

anordnas så, att innehavarna av desamma bindas så mycket som möjligt vid en viss

detalj, utan bättre därigenom, att tjänstemännens intresse i deras arbete vidmakthålles

och upplivas, så att de ej förnöta sin kraft på arbete, som blir för dem alltmera mekaniskt

och schablonmässigt. Icke mindre fara ligger i eu arbetets för starka begränsning

än i dess för stora splittring. Allmänt klagas över det skadliga inflytande, som

industriarbetet utövar på arbetaren, därför att det är alltför enahanda och ensidigt.

Jag tror, att denna erfarenhet bör mana till försiktighet även när fråga är om anordnandet

av tjänstemäns arbete. Mångas erfarenhet vittnar om, huru intresse- och

kraftökande det kan med avseende på ens huvudgärning vara att ej ständigt vara vid

denna strängt hunden utan hava något att göra vid dess sida. Därför kan jag ej

unna någon ett så ensidigt arbete som att offra hela sitt intresse och sin arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

22 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

kraft åt folkskoleinspektionen. Måste ej härigenom intresset slappas och arbetskraften

mekaniseras?

En liknande synpunkt framhålles av folkskoleinspektören i Uppsala

stift K. Hedmark.

En annan anmärkning har gjorts av folkskoleinspektören i Strängnäs

stift J. V. Jonsson, nämligen den att inspektionen efter den föreslagna

omorganisationen skulle få eu allt för starkt »byråkratisk» läggning. Jonsson

anför:

Arbetet för förbättrade skolformer, ändamålsenliga skolbyggnader och nödig materiell

anser jag vara eu av inspektörens mest maktpåliggande sysslor och, det område,

där en dugande sådan kan göra skolväsendet allra största gagn. Men just inom detta

område anser jag tillsättande av uteslutande inspektörer vara äventyrligt. Dessa skulle

naturligtvis hava större distrikt och komma väl i regel att bo i städerna. De bliva

därigenom ej så förtrogna med distriktet som nuvarande inspektörer, under besöken

komma de som främmande ämbetsmän och torde nog ofta framkomma med sina yrkanden

i ämbetsmannamässigt avfattade promemorior, vilka lätt nog kunna reta till

motstånd. Jag tror, att inspektionen tår en byråkratisk läggning och förlorar den

sympati bland skolvänner, vilken den dock nu har. Jag är för egen del övertygad,

att jag i rätt många fall ej skulle lyckats genomföra de förbättringar i skolformer,

som inom mitt distrikt kommit till stånd, utan den personliga bekantskap, jag ägt

inom nästan varje skoldistrikt. För inspektionen spelar det personliga vida större roll,

än kommitterade tyckas hava kännedom om.

Utom Lunds domkapitel, som med 3 röster (biskop Billing, professorerna

Holmström och Aurelius) mot 2 (domprosten Pfannenstill och professor

Herner) avstyrkt förslaget, har bland domkapitlen endast Strängnäs

domkapitel uttalat sig i avstyrkande riktning och förklarat sig anse, att

kommittén ej anfört övertygande skäl för sitt förslag, att inspektionen

bör anordnas som huvudsyssla.

Från några håll har framkastats den anmärkningen, att förslaget blivit

för tidigt väckt. Skolrådet i Borås stöder denna anmärkning på den omständigheten,

att statsmakterna ännu icke fattat något beslut angående den

omdaning av folkundervisningsväsendet, som folkundervisningskommittén

ansåge förestå och som förnämligast skulle motivera förslaget, att folkskoleinspektionen

skulle för framtiden i regel anordnas som huvudsyssla. Åberopande

samma skäl, ifrågasätter Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands

län, om tiden för förslagets förverkligande nu vore inne.

Då folkskoleinspektörer år 1861 för första gången förordnades i vårt

land, angavs i den utfärdade instruktionen såsom en inspektörs förnämsta

uppgift att med noggrann uppmärksamhet följa folkundervisningens gång,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

personligen besöka folkskolorna, inhämta kännedom om deras tillstånd och

behov samt därom avgiva berättelse. Jämväl skulle det åligga honom att

beträffande de brister, vilka blivit anmärkta, samt de ändringar och förbättringar,

vilka befunnits nödiga, meddela skolstyrelsen eller dess ordförande

ävensom vederbörande lärare och lärarinnor, vad han funne kunna lända till

upplysning och ledning. Inspektören skulle sålunda hava en dubbel uppgift,

nämligen att dels undersöka och kontrollera samt inberätta till överordnade

myndigheter, dels meddela skolans målsmän upplysning och ledning. Såsom

den viktigaste av inspektörens uppgifter betraktades emellertid uppenbarligen

hans kontrollerande verksamhet och i synnerhet hans tillsyn över

att gällande författningar tillämpades. Och inspektörernas uppgift såsom

kontrollanter av skolans yttre verksamhet blev ännu starkare framträdande,

sedan de år 1875 fått sig ålagt att granska skolrådens rekvisitioner av

statsbidrag till lärarnas avlöning och att därvid tillse, att de för statsbidrag

stadgade villkoren vore uppfyllda. Denna starka betoning av den

yttre kontrollens vikt torde hava varit betingad av tidsförhållandena men

stod ock i överensstämmelse med tidens allmänna uppfattning av folkskolans

uppgift såsom begränsad till inpräglandet av ett visst kunskapsmått.

Småningom vann dock inspektörens uppgift såsom rådgivare och hjälpare

även rörande skolans inre verksamhet alltmera beaktande. I 1876 års

instruktion föreskrevs, att inspektören skulle hålla sammankomster med lärarna

inom mindre delar av området för att bereda dem tillfälle att genom

läsprov och meddelanden rörande undervisningen vinna utbildning. I mån

som åsikterna om skolans uppgift vidgats och fördjupats och denna uppgift

alltmer börjat uppfattas såsom inrymmande icke blott undervisning utan

därjämte även uppfostran i vidare mening, hava också kraven på inspektörernas

verksamhet såsom rådgivare och vägledare ökats. Alltmera vill

man i inspektören se i främsta rummet den sakkunniga rådgivaren och

hjälparen och blott i andra rummet granskaren och kontrollanten. Statens

behov av tillsyn och kontroll på hithörande områden kan visserligen aldrig

eftersättas; därtill äro de ekonomiska offer, staten gör för folkskoleväsendet,

allt för stora. Men i samma mån som kraven ökas på folkskolans inre

verksamhet, ökas också kraven på inspektörernas förmåga att med sakkunnig

insikt framträda såsom rådgivare och ledare i fråga om denna

verksamhet.

Klart är, att olika förutsättningar måste vara till finnandes hos inspektörerna,

allt efter som den ena eller den andra av nu berörda sidor

av deras uppgift anses som den mest betydelsefulla. Att förskaffa sig

den kännedom om författningar och reglementen, som är nödig för en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

granskning och kontroll av skolornas yttre anordning och verksam het, synes

icke erbjuda så synnerligen stora svårigheter för en med offentliga angelägenheter

något förtrogen person. Och en inspektionsverksamhet, som

framför allt inriktas på nämnda syften, torde utan större olägenhet kunna

bedrivas vid sidan av annan befattning såsom den huvudsakliga sysselsättningen.

Betraktas det åter som en huvuduppgift för inspektören att vara

rådgivande och hjälpande i fråga om folkskolans inre liv och utveckling,

då torde av honom böra krävas en med en mångsidig bildning förenad

förtrogenhet med undervisnings- och uppfostringsfrågor och tillika en ingående

kännedom om folkskolans arbetsvillkor och möjligheter, som vanligen

icke torde kunna förvärvas utan ganska omfattande erfarenhet

beträffande skolans verksamhet och som över huvud taget icke kan förväntas,

därest intresse och krafter i främsta rummet tagas i anspråk för

andra arbetsuppgifter än inspektionen.

Det är därför en naturlig sak, att reformsträvandena så inom som

utom Riksdagen sedan länge samlats kring den meningen, att folkskoleinspektionen

i allmänhet borde anförtros åt personer, vilka uteslutande ägnade

sig åt denna uppgift. Såsom jag förut antytt, har Riksdagen i dess helhet

vid två skilda tillfällen uttryckligen uttalat sin anslutning till denna mening,

och genom de år 1904 vidtagna förändringarna har ett icke oväsentligt

steg tagits i riktning mot nämnda programs genomförande. Flertalet av

de myndigheter, som på förevarande område böra äga den jämförelsevis

största erfarenheten, nämligen domkapitlen, hava också redan år 1909 liksom

även nu år 1918 uttalat sig för en vidsträcktare tillämpning av grundsatsen

om folkskoleinspektionen såsom huvudsyssla. Ett ytterligare fortgående på

denna väg synes sålunda stå i överensstämmelse såväl med den förskjutning

i fråga om folkskoleinspektionens huvuduppgift, vilken tidsförhållandena

medfört, som ock med den föregående utvecklingen och de allt

mera medvetet framträdande reform strävandena.

I det nu föreliggande kommittéförslaget till eu omreglering av folkskoleinspektionen

utgör den nyssnämnda grundsatsens fullständiga genomförande

en av huvudpunkterna, och de skäl, kommittén anfört för

sitt förslag härutinnan, synas övertygande. Också har, såsom jag nyss

antytt, bland de myndigheter, vilka haft att yttra sig över det föreliggande

förslaget, det långt övervägande flertalet uttalat sin anslutning,

helt eller med någon modifikation, till vad kommittén i förevarande

hänseende hemställt. Åtskilliga av de nuvarande folkskoleinspektörerna

hava vitsordat, att de stegrade krav, som ställas på inspektörerna, göra

det allt svårare att förena inspektionsverksamheten såsom en bisyssla med

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

annan befattning. Av vissa myndigheter har anförts, att de funnit bestämda

olägenheter vara förbundna med nämnda anordning. Och från de

myndigheter, som haft tillfälle att inom sina förvaltningsområden iakttaga

båda de här berörda formerna för inspektionens utövning, har en fullständig

övergång till systemet med inspektionen såsom ensamsyssla förordats.

Inför en så pass enhälligt uttalad mening synas mig de invändningar

och betänkligheter mot det framställda förslaget, vilka uttalats av ett fåtal

bland de i ärendet hörda myndigheterna, icke kunna tillmätas någon avgörande

betydelse.

De framställda invändningarna gå i huvudsak därpå ut, att man på

grund av den ensidighet och snäva begränsning, som ansåges vara utmärkande

för inspektionsarbetet, skulle hava att befara en viss mekanisering

och schablonmässighet i dess utförande, därest detsamma komme att utövas

såsom enda sysselsättning, att en på nämnda sätt anordnad inspektion

lätt skulle kunna få en byråkratisk och ämbetsmannamässig prägel,

som skulle vara ägnad att förverka sympatierna för densamma, samt att

det icke blivit styrkt, att de inspektörer, som hittills innehaft inspektionsuppdraget

såsom ensamsyssla, i högre grad än andra inspektörer förmått

främja skolväsendets utveckling.

Gentemot dessa och liknande invändningar torde kunna anföras

följande.

Aven om en alltför långt driven specialisering och begränsning av

arbetsområden skulle ur vissa synpunkter kunna anses som en olägenhet, torde

väl dock all erfarenhet hava ådagalagt det vara eu vida större olägenhet, om

en tjänstinnehavares intresse och arbetskraft slitas mellan två var för sig

krävande och betydelsefulla men sins emellan ganska olikartade verksamhetsområden.

Vad folkskoleinspektionen beträffar torde densamma innefatta

så pass mångsidiga arbetsuppgifter och erbjuda så stor omväxling

i fråga om arbetets utförande, att den i dessa hänseenden kan sfållas

framför ett flertal andra verksamhetsgrenar.

Vidare torde man icke hava att befara ett mekaniskt och schablonmässigt

utförande av ett arbete hos den, som är i tillfälle att ägna

detta arbete hela sitt intresse, därest nämligen arbetet i sig är av sådan

art, att det överhuvud kan fängsla. Snarare torde sådant vara att förvänta

hos den, som har att utföra en uppgift på tid, som måste ryckas

undan hans huvudsakliga arbetsuppgift.

Vad sedermera angår farhågorna för en alltför ämbetsmannamässig och

byråkratisk tjänsteutövning av inspektörer med inspektionen som ensamsyssla

torde erfarenheterna från de tretton inspektionsområden, där sedan snart

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 käft. (Nr 206.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Mommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

ett tiotal år inspektionen varit anordnad på nämnda sätt, näppeligen giva

stöd för en dylik farhåga, och några skäl synas icke föreligga för det antagandet,

att utvecklingen inom andra inspektionsområden skulle bliva en

annan och mindre gynnsam.

Då slutligen framhållits, att bevis icke anförts för den föreslagna anordningens

företräde i fråga om möjligheterna att främja skolväsendets utveckling,

i de fall där den hittills blivit tillämpad, torde det böra betonas,

att dylika »bevis» av verkligt bindande art skulle vara nästan omöjliga

att förebringa. De omständigheter, som öva inflytande på skolväsendets

utveckling, äro så mångfaldiga och möjligheterna för genomförande av förbättringar

inom detsamma så växlande i landets olika delar, att varje

jämförelse lätteligen blir i väsentlig mån missvisande.

Av vad jag anfört framgår, att jag finner ojämförligt övervägande

skäl tala för att man nu fortsätter den utveckling av folkskoleinspektionen,

som längesedan påbörjats och, såsom nämnts, år 1904 förts ett avsevärt

steg framåt. Jag vill alltså understödja kommitténs förslag, att folskkoleinspektionen

för framtiden i regel anordnas såsom en huvudsyssla, åt vilken

inspektören har att med odelad kraft ägna sig.

Redan nu vill jag emellertid anmärka, att jag av skäl, som jag i det

följande får närmare utveckla, icke anser det möjligt att i ett slag förverkliga

den föreslagna omorganisationen, utan att densamma först stegvis

kan bliva fullständigt genomförd.

o o

Ifrågasatta undantag.

Bör man alltså, såsom jag nu sökt ådagalägga, vid en omdaning av folkskoleinspektionen

såsom en huvudgrundsats fasthålla, att inspektörsbefattningarna

skola giva sina innehavare full sysselsättning och sålunda bliva

deras huvudsysslor, kunna likväl vissa undantag från denna huvudgrundsats

tänkas av särskilda skäl befogade. Kommittén har angivit vissa fall,

där en annan anordning av inspektionen kunde anses nödvändig eller åtminstone

ifrågasättas.

A. Gottland.

Med hänsyn till lokala förhållanden finner kommittén, att folkskoleinspektionen

på Gottland näppeligen kan ordnas på samma sätt som på

fastlandet. Gottlands folkskoleväsen har nämligen så ringa omfattning, att ön

ensam för sig icke kan utgöra ett inspektionsområde av samma slag som de

övriga i riket. Med ett skolan tal av endast 179 och ett lärarantal av 203

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 206.

samt vid den medelstarka befolkningstätheten och öns goda kommunikationer

skulle ett inspektionsområde, som omfattade blott Gottland, icke

giva sin innehavare tillräcklig sysselsättning och därför icke berättiga

honom till samma förmåner, som böra tillkomma övriga inspektörer. Icke

heller har kommittén funnit det lämpligt att förena Gottland med någon

del av fastlandet till ett inspektionsområde. Kommittén har därför ansett

sig böra bortse från Gottland vid uppgörandet av sitt förslag till rikets

indelning i inspektionsområden och förutsätta, att inspektionen över öns

folkskoleväsen skall utövas antingen liksom hittills såsom bisyssla till annan

befattning eller ock av person, som åtnöjes med eu ringare ersättning

än övriga inspektörer och måhända med inspektionen kan förena någon

annan verksamhet såsom bisyssla.

Kommittén anser lämpligast, att ett visst belopp, förslagsvis 2,000

kronor, ställes till Kungl. Maj:ts disposition att, på sätt förhållandena medgiva,

användas till arvode för inspektionen över Gottland.

I anslutning till yttrande av den ena av de båda folkskoleinspektörer,

vilka för närvarande äro förordnade på Gottland, har domkapitlet i Visby

uttalat, att om en förändring av inspektionen över folkskolorna i stiftet

skulle ske, den helst borde gå ut på anställandet av endast en inspektör,

som vore särskilt utbildad i pedagogiskt avseende och hade att ägna sin

hela eller huvudsakliga verksamhet åt inspektionen, men att om inspektionen

i stiftet fortfarande måste vara bisyssla, domkapitlet ansåge, att den

borde uppdelas på två inspektörer, vilka1 borde tillsammans få uppbära

det av kommittén föreslagna arvodesbeloppet.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län har förklarat sig icke

dela kommitténs uppfattning om olämpligheten av att förena Gottland med

någon del av fastlandet till ett inspektionsområde. Tidigare hade Gottland

utgjort del av ett lantbruksingenjörsdistrikt; det utgjorde fortfarande del

av ett yrkesinspektionsdistrikt, och kommunikationerna till fastlandet —

bland andra daglig förbindelse med Stockholm och under 7 månader av

året regelbunden förbindelse med Kalmar — syntes icke utgöra hinder

för att förena Gottland med annan del av riket, exempelvis Öland, till ett

skolinspektionsdistrikt. 1 alla händelser syntes den besparing, kommittén

åsyftat att vinna genom den föreslagna anordningen för Gottland, vara

för obetydlig för att motivera ett undantag från en såsom riktig och betydelsefull

ansedd grundsats.

Att finna den lämpligaste formen för folkskoleinspektionens anordnande

på Gottland synes erbjuda svårigheter. A ena sidan skulle man

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kommittén.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

firma det önskvärt, att de fördelar, som kunde beredas öns skolväsen

genom en anordning av samma art, som tillämnats för fastlandet, också

komme detsamma till godo. A andra sidan torde vara tydligt, att Gottland

ensamt icke kan anvisas såsom verksamhetsområde åt en inspektör

med samma avlöning, som kan bliva tillerkänd inspektörer med inspektionen

såsom uteslutande sysselsättning. Och att i inspektionshänseende förbinda

Gottland med någon del av fastlandet torde erbjuda åtskilliga svårigheter;

även efter en förening med Öland, såsom av Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Gottlands län föreslagits, skulle inspektionsområdet

få allt för liten omfattning i jämförelse med övriga föreslagna områden.

Något slutligt avgörande i denna fråga torde emellertid icke nu behöva

träffas, alldenstund Gottland icke tillhör de delar av Sverige, där,

enligt det förslag jag i det följande skall framlägga, en om reglering av

inspektionen redan under år 1914 skulle genomföras. Det synes därför

vara anledning att för närvarande lämna denna fråga öppen och framdeles

upptaga den till förnyad omprövning.

B. Inspektionen såsom bisyssla för seminarielärare.

Ett annat undantag från grundsatsen om inspektionen som huvudsyssla,

vilket skulle kunna tänkas ifrågakomma, gäller folkskoleseminariernas

lärare, i det från åtskilliga håll yrkats, att för varje folkskoleseininarium

ett mindre inspektionsområde borde avsättas, vilket skulle tilldelas

seminariets rektor eller någon bland dess övriga lärare samt innehavas

såsom bisyssla till lärarbefattningen vid seminariet. Kommittén har undersökt,

vilka skäl som tala för och emot en sådan anordning.

Det skäl, som huvudsakligen talar för den föreslagna anordningen, yttrar kommittén,

är tydligen folkskoleseminariernas behov av ständig kontakt med det verkliga

skollivet, sådant detta rör sig och utvecklas inom de olika slagen av folkskolor i vårt land.

Att ett sådant behov förefinnes torde icke kunna bestridas. Folkskolans tillstånd och

utveckling bero utan tvivel i första hand av hennes lärare. Men lärarens duglighet för

sitt undervisar- och uppfostrarkall, särskilt hans förmåga att föra skolan framåt, beror

åter i hög grad av den utbildning, synnerligast av den utbildning i skolans praxis, som

han vid seminariet erhållit. Skall denna sistnämnda utbildning bliva god, fordras bland

annat, att seminariets egna lärare besitta kännedom icke blott om barnens kroppsliga

och andliga utveckling på olika åldersstadier utan även om de yttre omständigheter,

under vilka folkskolans lärare arbeta. Sättet för undervisningens tillrättaläggande

måste nämligen bliva olika, allt efter barnens utvecklingsgrad och allt efter som skolformerna

och andra yttre omständigheter växla.

Nu kan det visserligen tyckas, att seminariets lärare före sin anställning vid

seminariet böra hava inhämtat kännedom om folkskolan, helst genom egen tjänstgöring

i en eller flera folkskolor. Kommittén har ock ansett detta synnerligen önskvärt och

fördenskull i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna föreslagit, att tjänstgö
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

„Kungl, Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.

ring vid folkskola, där den av vederbörande fullgjorts efter avlagd folkskollärarexamen

eller genomgånget provår, skall vid tillsättning av seminarielärarbefattningar äga samma

betydelse som den tjänstgöring vid vissa läroanstalter, som nu är stadgad såsom allmänt

villkor för behörighet till adjunktsbefattning vid seminarium, samt att tjänstgöring

vid folkskola skall medräknas vid värderingen av den förtjänst, som en sökande

till seminarielärarbefattning äger i sin tjänstålder. Och för att öppna möjlighet för den,

som icke avlagt folkskollärarexamen, att försöka sig som lärare i folkskola och därigenom

förvärva personlig erfarenhet rörande folkskolan har kommittén i nyssnämnda

betänkande föreslagit, att villkoren för behörighet till anställning som vikarie vid folkskola

måtte göras något mindre snäva, än de för närvarande äro. För den händelse

kommitténs nu nämnda förslag vinna beaktande, torde man därför kunna vänta, att

framdeles oftare än nu är fallet bland sökande till ämneslärartjänster vid seminarierna

skola finnas personer, som genom lärarverksamhet vid folkskola vunnit omedelbar

kännedom om folkskolans ställning och behov. Den direkta erfarenhet av folkskolearbetet,

som som sålunda kan komma seminariet till godo, är, såsom kommittén i

förutnämnda betänkande framhållit, av högt värde vid elevernas praktiska utbildning.

Därmed uteslutes emellertid icke, att en alltjämt fortgående förbindelse mellan

seminariet och folkskolan skulle vara för lärarutbildningen vid seminariet fördelaktig.

På folkskolans område äger lika litet som på andra områden något stillastående rum.

Även en sådan semin ari elärare, som före sin anställning vid seminariet tjänstgjort i

folkskola, kan således snart nog befinna sig i den ställningen, att han med hänsyn

till sitt arbete för elevernas praktiska utbildning hehöver på nytt komma i närmare

beröring med arbetet i en vanlig folkskola, sådant det försiggår i vardagslag. Särskilt

är härvid att tänka på undervisningsövningarna, vilka böra så anordnas och ledas,

att de så mycket som möjligt komma att motsvara arbetet i en sådan skola.

Nu kan det anmärkas, att seminariet har sin övningsskola, av vilken seminarieläraren

i förenämnda avseende bör kunna hämta behövliga lärdomar. Det måste också

medgivas, att han av arbetet i denna skola vinner en icke oansenlig erfarenhet, som

kommer honom till godo vid den ledning, han har att giva eleverna med hänsyn till

deras praktiska utbildning. Men å andra sidan bör det även ihågkommas, att seminariets

övningsskola, även om den är anordnad så, att den erbjuder exempel på olika

slag av skolformer, dock i många stycken icke kan förete samma skolförbållanden som

en verklig folkskola, i all synnerhet en folkskola på landsbygden. Att under sådana

omständigheter förslag om åstadkommande av en närmare förbindelse mellan folkskoleseminarium

och folkskola kommit fram finner kommittén ganska förklarligt.

Mot den ifrågasatta anordningen kunna emellertid åtskilliga befogade invändningar

göras. Ser man frågan ur folkskoleinspektionens synpunkt, torde den närmast

till hands liggande invändningen vara den, att sagda anordning icke är ur denna synpunkt

nödvändig. Men elärjämte kan ifrågasättas, huruvida vederbörande lärares tjänstgöring

vid seminariet skulle kunna så ordnas, att icke denna tjänstgöring komme att

lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt utövande av folkskoleinspektionen. Även

om i vissa fäll så skulle kunna ske, skulle antagligen även sådana fall komma att

inträffa, då det bleve förenat med stora svårigheter eller till och med omöjligt att

bereda seminarieläraren ledighet från lärartjänsten just å de tider, då förrättande av

inspektion kunde vara som mest behövligt. Att den ifrågavarande anordningen skulle

ur inspektionsarbetets synpunkt vara förmånlig är således ganska tvivelaktigt.

Men även då frågan betraktas från folkskoleseminariernas synpunkt, inställa sig

vissa invändningar. Fn viktig sådan är den, att det bleve endast en av seminariets

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

lärare, som erhölle den grundligare kännedomen om folkskolearbetet, och att de övriga

seminarielärarnas behov i det nämnda hänseendet således icke bleve tillgodosett. Härtill

kan ju visserligen svaras, att de rön i olika avseenden, som av den ifrågavarande

seminarieläraren blivit gjorda, i någon mån skulle kunna komma även övriga seminarielärare

och därmed hela den praktiska folkskollärarutbildningen vid seminariet till

godo, emedan såväl det dagliga umgänget seminariets lärare emellan som även och i

all synnerhet de lärarkonferenser och kollegiesammanträden, som vid seminariet äga

rum, skulle erbjuda tillfällen för seminarieläraren-inspektören att delgiva sina medlärare

de erfarenheter, som hau under sina inspektioner förvärvat. Detta må ju väl

vara sant, men det torde dock icke kunna nekas, att invändningen det oaktat äger eu

viss grad av giltighet.

Eu annan invändning, som uppenbarligen är av större betydelse, är den, att inspektionsbefattningen,

som icke blott nödvändiggör för inspektionen erforderliga resor

till de olika skolorna i distriktet utan även är förenad med expeditionsgöromål med

tillhörande statistiskt arbete m. in., skulle allt för mycket inkräkta på en seminarierektors

eller annan seminarielärares tid och krafter samt att det därjämte, då inspektionerna

icke borde bindas vid eu viss veckodag, skulle bliva förenat med svårigheter

att för seminariet upprätta en lämplig arbetsordning och att seminarierna således,

även om de i ett avseende vunne något, dock skulle i andra avseenden bliva lidande

på den nämnda anordningen. Häremot må visserligen erinras, att en seminarielärares

inspektionsområde icke skulle vara av samma storlek som de, vilka för närvarande äro

tilldelade vissa seminarielärare. Det skulle fastmer kunna vara tillräckligt, att seminarieläraren

erhölle ett litet område på exempelvis 20 å 30 landsbygdsskolor, blott

detta innehölle skolformer av olika slag. Men å andra sidan måste det medgivas, att

även ett sådant område som de nämnda skulle i icke så liten utsträckning kräva inspektörens

tid och krafter och att inspektionen således ur denna synpunkt ändå måste

medföra vissa olägenheter för seminariet och särskilt för den seminarielärare, som skulle

sköta densamma, så att det vore ganska ovisst, huruvida fördelarna med avseende på

lärarutbildningen bleve så stora, att de till fullo uppvägde olägenheterna.

Skulle dock den ifrågasatta förbindelsen mellan folkskoleseminarium och folkskola

vara till övervägande fördel för lärarutbildningen, borde sagda förbindelse tydligen

anordnas vid alla seminarier. Någon säkerhet för att detta i varje fall skulle

bliva möjligt förefinnes dock icke, emedan något åläggande för seminariernas rektorer

och övriga lärare att mottaga förordnande som folkskoleinspektörer av flera skäl icke

torde kunna komma i fråga. Tvärtom måste det helt säkert lämnas åt vederbörande

rektors eller lärares fria vilja att mottaga sådant förordnande eller icke. Men under

sådana omständigheter skulle särskilt seminarieområde komma att finnas under vissa

tider, medan det under andra tider skulle kunna inträffa, att dylikt område icke

funnes, ett förhållande, som givetvis skulle medföra åtskilliga olägenheter ur inspektionens

synpunkt.

Slutligen är att erinra därom, att en seminarielärarbefattning likaväl som andra

statens tjänster är avsedd att kräva sin innehavares hela intresse och arbetskraft och

att det sålunda ligger i sakens natur, att den icke förenas med annan befattning.

Om kommittén sålunda måste erkänna, att beaktansvärda skäl tala för den förbindelse

mellan folkskoleseminarium och folkskola, som med den ifrågasatta anordningen

åsyftats, finner kommittén dock de skäl, som tala mot densamma, vara övervägande.

Kommittén kan således icke förorda, att för folkskoleseminarium avsättes sär
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 208.

skilt område, över vilket seminariets rektor eller någon annan av seminariets lärare

skulle utöva inspektionen.

Det torde icke vara omöjligt, att den förbindelse mellan seminarium och folkskola,

som man med den ifrågasatta anordningen velat vinna, skulle kunna erhållas

på annat sätt. Ett sådant vore, att varje seminarielärare, som har att deltaga i elevernas

praktiska utbildning, erhölle''tillfälle att med vissa mellanrum besöka ett antal

folkskolor av olika slag, synnerligast på landsbygden, och att där göra iakttagelser.

Utan. tvivel skulle detta ur lärarutbildningens synpunkt vara synnerligen förmånligt,

särskilt emedan det därigenom skulle kunna bliva honom möjligt att besöka åtminstone

några av sina förutvarande elever och därvid utröna, i vad mån den handledning, de

erhållit, motsvarat de krav, som det praktiska skolarbetet ställer på dem. Visserligen

skulle det med hänsyn till seminariets arbetsordning knappast vara genomförbart på

annat sätt, än att en lärare i sänder för ändamålet erhölle tjänstledighet för,en kortare

tid, men en sådan anordning torde icke vara omöjlig att förverkliga. Åtminstone

borde rektor eller annan därtill lämplig seminarielärare kunna sättas i tillfälle att då

och då företaga kortare studieresor i förevarande syfte.

Kommitténs uppfattning i fråga om lämpligheten att avsätta särskilda Myndiginspektionsområden

för seminarierna har varit föremål för såväl instäm- het ernå.

manden som kritik från åtskilliga myndigheter. Utom de skäl, som i betänkandet

åberopats för kommitténs ståndpunkt, har av folkskoleinspektören

E. Westberg anförts, att ämneslärare vid ett seminarium ej syntes äga de

allmänna förutsättningar och erfarenheter, som erfordrades för ett allsidigt

bedömande av folkskolans arbete. En liknande synpunkt göres gällande

av folkskoleinspektören i Halmstad.

Av domkapitlen hava endast domkapitlen i Skara och Lund uttalat sig

mot den av kommittén intagna ståndpunkten. Domkapitlet i Skara anför:

Domkapitlet anser, att ett litet inspektionsområde i närheten av en seminariestad,

överlämnat åt en seminarielärare, vore till gagn för förbindelsen mellan seminariebildningen

och folkskolan. Då kommittén avstyrker en sådan anordning, sker det

huvudsakligen på den till synes mindre hållbara grunden, att man bör helt avstå från

en erkänt god ordning, om denna icke alltid eller allestädes kan genomföras. Eu

alltför exklusiv betoning af uniformitetens grundsats har överhuvud med sig faror, som

kunna bliva ödesdigra. I

I samma riktning uttalar sig Kungl. MajUs befallningshavande i

Västerbottens län, som förmodar, att kostnaderna för inspektionen skulle

genom deri ifrågasatta anordningen i någon mån nedbringas.

Folkskoleinspektören J. V. Jonsson yttrar:

Skola seminarierna verkligen utbilda för praktisk lärargärning dugliga alumner,

synes det mig vara absolut nödvändigt, att åtminstone någon av seminariets lärare

också sättes i tillfälle att taga kännedom om huru lärarna, särskilt ute på landsbygden,

sköta sin syssla och hur verkligheten gestaltar sig, ty eu mönsterskola vid seminariet

är ej detsamma som landsbygdsskolor, vilka ofta måste arbeta under ogynnsamma förhållanden.

Först då vinnes den insikt, som torde vara nödvändig för utbildning av

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

lärare. Enligt ram övertygelse borde till varje seminarium höra ett mindre inspektionsområde.

låt vara blott ett kontrakt, vilket med några års mellanrum i och för nyttig

omväxling kunde utbytas mot ett annat närbeläget. Ett sådant byte borde ej heller

förorsaka den egentliga inspektionen i trakten nämnvärd olägenhet. Även om den

inspekterande läraren skulle befrias från en eller annan lektion, vore detta till mindre

skada, än om intet inspektionsområde funnes. Dock torde nog undervisningen kunna

ordnas så, att inspektionstillfälle därförutan kunde beredas, ty distriktet skulle naturligtvis

ej vara stort.

Lämpligheten att anförtro en dylik inspektion åt den av seminariets

lärare, som undervisar i pedagogik, har påpekats av folkskoleinspektören

M. Granit'', som anför:

Det är sant vad kommittén säger, att eu viktig invändning mot ett sådant förslag

är den, att det bleve endast en av seminariets lärare, som genom inspektionsarbete

skulle erhålla eu grundligare kännedom om arbetet i folkskolan. Men denne ende borde

enligt min mening i regel vara den av seminariets lärare, som har sig anförtrott att

undervisa i pedagogik. Om denne har tillfälle att vid sidan av sitt lärarkall i egenskap

av inspektör taga noggrann kännedom om folkskolans liv på olika platser och

under olika förhållanden, kan denna hans kunskap komma hans lärjungar till godo

icke blott vid hans handledning av deras praktiska arbete i seminariets övningsskola

utan ock vid hans undervisning i didaktik, vid redogörelsen för folkskolans organisation,

olika skolformer, uppgörandet av skolstatistik och så vidare. Av egen erfarenhet

vet jag, hur mycket mera levande och intresseväckande behandlingen av frågor rörande

undervisning och tukt i pedagogikstudiet vid ett seminarium kan bliva, om läraren kan

från sin inspektionsverksamhet medföra ett ständigt förnyat förråd av konkreta exempel

ur livet till belysning av didaktikens abstrakta satser.

Mot kommitténs ståndpunkt uttala sig folkskoleinspektörerna i Lunds

stift, vilka anföra:

Skickad till inspektör borde ingen vara i högre grad än just seminarieläraren,

som det åligger att efter förmåga följa med och intaga ställning till tidens pedagogiska

strävanden; mer förtroende hos lärarna torde heller ingen hava än han, som i många

fall kommer på inspektion till sina f. d. lärjungar. Här böra kunna göras iakttagelser,

erhållas upplysningar och givas råd, som i lika grad lända både skola och lärarbildningsanstalt

till godo och verka befruktande på båda.

Såväl av kommittén som särskilt av vissa myndigheter hava beaktansvärda

skäl anförts för en sådan anordning, att för varje folkskol eseminarium

avsattes ett mindre inspektionsområde, som skulle tilldelas rektor

eller annan lärare vid vederbörande seminarium. Givetvis är det av den

största betydelse för framgången av seminarielärarnas arbete med utbildningen

av de blivande folkskollärarna, att en nära förbindelse äger rum

mellan seminarierna och det verkliga skollivet ute i de skilda bygderna.

Sedan många år har också, såsom jag förut nämnt, förekommit, att seminarielärare

vid sidan av sin tjänst erhållit förordnande som folkskolein
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206. 33

spektörer, och de uttalanden, som nu framkommit om verkningarna av denna

anordning, synas giva vid handen, att man flerstädes funnit den gagnande.

Kommittén har emellertid efter närmare undersökning av frågan icke

ansett sig kunna förorda en dylik lösning. Kommittén har ock för denna

sin ståndpunkt anfört vägande skäl, vilka näppeligen kunna anses jävade av

vad vissa myndigheter däremot andragit. Onekligt synes också, att det skulle

vara ägnat att betänkligt förrycka den planmässighet och stadga, som man

med den föreslagna omregleringen av folkskoleinspektionen velat vinna,

om ett visst område komme att än utgöra särskilt inspektionsdistrikt, än

anknytas till annat distrikt eller uppdelas på flera sådana. En dylik oregelmässighet

bleve nämligen en given följd därav, att man naturligtvis icke

skulle kunna ålägga en seminarielärare att åtaga sig inspektions uppdrag

utan måste vara beredd på att understundom ingen skulle befinnas därtill

villig.

Under sådana förhållanden torde den ifrågasatta anordningen kunna

förordas endast i det fall, att olägenheterna för folkskoleinspektionen väsentligen

uppvägdes av stora fördelar för seminariearbetet. Med hänsyn till

vad kommittén härutinnan anfört, synes det emellertid tvivelaktigt, om i

stort sett ens för seminarierna vinsten skulle bliva betydande, ja, det torde

till och med kunna ifrågasättas, om icke även för dessa övervägande nackdelar

skulle uppstå av den föreslagna anordningen. Av kommitténs utredning

framgår nämligen, att det måste anses förenat med svåra olägenheter

att under läsåret i större eller mindre omfattning beröva seminariet

någon av dess väl behövliga lärarkrafter. Kommer så härtill, att anordningen

skulle komma att medföra en ökning av kostnaderna, som

skulle belöpa sig till åtskilliga tusental kronor, torde man få avstå från

tanken på att för varje seminarium avsätta ett för någon av dess lärare

avsett särskilt inspektionsområde.

Därmed bör man emellertid ingalunda avstå från att söka åstadkomma

en så nära förbindelse som möjligt mellan seminarierna och det verkliga

skollivet. Kommittén har antytt två vägar för detta måls vinnande.

Först erinrar kommittén om åtgärder, vilka kunna vidtagas för att

bereda ökad möjlighet för dem, som ämna bliva seminarielärare, att genom

vikariatstjänstgöring i folkskola förvärva kännedom om densamma. 1 sådant

syfte har kommittén redan i sitt betänkande angående seminarierna framhållit

såsom önskvärt, att nu gällande villkor för behörighet till anställning

som vikarie vid folkskola, enligt vilka för sådan anställning kräves

avlagd folkskollärarexamen (eller i vissa fall småskollärarexamen), måtte

göras något mindre snäva.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 155 käft. (Nr 206.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Vidare ifrågasätter kommittén införandet av en sådan anordning, att

varje seminarielärare, som har att deltaga i elevernas praktiska utbildning,

erhölle tillfälle att med vissa mellanrum besöka ett antal folkskolor av

olika slag, synnerligast på landsbygden, för att där göra iakttagelser.

Båda dessa av kommittén föreslagna åtgärder synas mig värda beaktande.

Vad angår förslaget om en förändring av villkoren för behörighet

till anställning som vikarie vid folkskola kunna även andra skäl

än det nu framkomna anföras därför. Jag är också betänkt på att vidtaga

åtgärder för en utredning, huruvida och i vad mån en sådan förändring

kan anses tillrådlig.

Om man, som naturligt är, anser önskligt, att seminariernas lärare

genom besök i olika folkskolor vinna ökad kännedom om de krav, som

böra, ställas på lärarutbildningen, bör man tillse, att de erhålla ersättningför

de kostnader, studiebesöken komma att medföra. Därest man begränsar

sig till en tid av 8 till 10 dagar, synes icke omöjligt, att exempelvis

en gång under läsåret vid varje seminarium genom välvillig medverkan

av dess lärare ledighet skulle kunna beredas en av dem, utan att särskild

vikarie behövde anlitas. Som ersättning för kostnaderna under en studieresa

av nämnda omfattning synes, under förutsättning av kostnadsfri hjälp

för tjänstens uppehållande, ett belopp av omkring 100 kronor kunna anses

tillräckligt.

Något åläggande för seminarielärarna att företaga studieresor av antydd

art torde lämpligen icke böra ifrågakomma, i varje fall icke innan

saken prövats och erfarenhet vunnits, vilka fördelar och måhända även

olägenheter kunna vara förbundna därmed. Det torde därför icke heller

vara lämpligt att nu begära något anslag till understöd åt lärare för studieresor

av antydd art. Därest intresse för saken skulle visa sig bland

seminariernas lärare, torde till en början Ivungl. Maj:t, på ansökan, av

tillgängliga medel i någon mån kunna tillgodose behovet.

Aven andra möjligheter för åstadkommande av förbindelse mellan

seminarierna och folkskolorna kunna ju tänkas. Härom vill jag nu icke

säga mera, än att givetvis intet bör underlåtas, som kan underlätta en

sådan förbindelse.

4. Inspektörernas ställning inom skolförvaltningen.

Beträffande folkskoleinspektörernas allmänna uppgift och ställning

inom skolförvaltningen har kommittén icke föreslagit någon förändring i

nu gällande ordning. Framdeles liksom hittills skulle de alltså utgöra

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

.kontrollerande och rådgivande, ej styrande organ inom skolförvaltningen.

Inspektörernas förhållande till skolstyrelserna och skolornas lärarpersonal

skulle bliva i det hela detsamma, som nu råder. Till Kungl. Maj:ts befallningshavande

skulle inspektörerna komma att intaga samma ställning som

förut. Och jämväl i förhållande till domkapitlen skulle deras ställning

bliva i det väsentliga oförändrad. Däremot skulle, därest, såsom jag

tidigare denna dag tillstyrkt, en central styrelse för folkundervisningsväsendet

kommer till stånd, den direkta ledning av folkskoleinspektörernas

verksamhet, som nu åligger ecklesiastikdepartementet, överflyttas till nämnda

styrelse, liksom inspektörerna komme att bliva viktiga organ för styrelsens

förbindelse med skolväsendet i landets skilda delar. Om folkskoleinspektörernas

förhållande till den föreslagna överstyrelsen har jag närmare uttalat

mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet denna dag angående

upprättande av en skolöverstyrelse.

Vad kommittén anfört rörande folkskoleinspektionens framtida ställning

inom skolförvaltningen har i de flesta fall icke givit anledning till

invändningar från de hörda myndigheternas sida.

Från några håll har emellertid uttalats önskvärdheten av att inspektörernas

befogenhet i ena eller andra riktningen något vidgades. Bland i

sådant hänseende framkomna önskningar må följande här omnämnas.

Beträffande inspektörernas befogenhet gentemot de lokala skolstyrelserna

har yrkats på en utsträckning av sagda befogenhet. Så anför

folkskoleinspektören E. Westberg:

Angående inspektörernas ställning inom skolförvaltningen finner jag kommitténs

förslag om att de fortfarande böra vara kontrollerande och rådgivande organ böra tillstyrkas.

Dock torde, just för att en effektiv kontroll skall kunna utövas, en utsträckning

av deras befogenhet gent emot de lokala myndigheterna vara av nöden. Sålunda

bör en inspektör genom protokollsutdrag från skolråd och kyrkostämmor erhålla

kännedom om beslutade förändringar i skolväsendet; han bör äga att både hos domkapitel

och Kungl. Maj:ts befallningshavande göra anmälan om beslut eller åtgärder, som synas

författningsstridiga eller lända skolan till skada; han bör äga samma rätt som

kommunal folkskoleinspektör att närvara vid skolrådssammanträden och till protokollet

få sin avvikande mening antecknad ävensom att närvara och yttra sig å kyrkostämma;

han bör äga samma rätt som kommunal inspektör att under inspektion inom ett skoldistrikt

omkänderhava och i skolorna granska förteckningar över barn i skolåldern

samt att få denna förteckning sig tillsänd, när han för statistiskt arbete eller inspektion

så äskar, med mera, som närmare bör angivas i instruktionen.

I likhet med folkskoleinspektören Westberg anse folkskoleinspektörerna

i Lunds stift, att därest inspektörernas arbete skall vinna ökad effektivitet,

böra även deras befogenheter ökas. De anföra:

Myndig
heterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Vill man verkligen, att inspektörens arbete skall vinna ökad betydelse och kraft,

då torde man lägga i hans hand nödiga maktmedel att giva effektivitet åt anmärkningar

och råd icke blott angående organisation och lokaler, såsom nu är fallet, utan

även rörande läroplan, undervisningsböcker, undervisningssätt, barnens behandling och

skolgång, lärarnas nit och uppförande och dylikt. Låt antagandet av läroböcker samt

tjänstgöringsbetygen för nit och undervisningsskicklighet underställas honom, lägg i

hans hand klart och bestämt rättighet att avstyrka statsanslag, om skolgången genom

den lokala myndighetens lojhet är oskäligt dålig, giv honom rättighet att effektivt ingripa,

om lärares uppförande och nit lämna allvarlig anledning till anmärkning, allt

önskemål, som redan länge och upprepade gånger framställts av inspektionen inom

Lunds stift och som t. ex. i Frankrike och Sachseu realiserats, då finnas nödiga betingelser

för att hans verksamhet kan bliva effektiv.

En ökning i inspektörernas befogenhet anser även folkskoleinspektören

i Lund önskvärd, i det han yrkar, att deras ställning till skolans

lokala myndigheter bör stärkas genom medgivande av rätt till att utöva

inverkan på tjänstgöringsbetygen.

I fråga om inspektörernas ställning till domkapitlen och länsstyrelserna

hava de kommunala folkskoleinspektörerna i Malmö, Ystad, Lund

och Hälsingborg framhållit önskvärdheten därav, att inspektörerna finge

lagstadgad besvärsrätt över Kungl. Maj:ts befallningshavandes och domkapitlens

beslut hos närmaste överordnade myndighet, och har Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Malmöhus län förklarat sig ej hava något att erinra

mot införandet av en sådan bestämmelse. Folkskoleinspektören i Ystad

anför särskilt, att först då kunde inspektörernas arbete bliva verkligt

fruktbringande; folkskoleinspektören i Malmö anser en dylik besvärsrätt

som eu nödvändig förutsättning för att inspektörernas åtgärder skulle få

åsyftad verkan.

Yad särskilt beträffar inspektörernas ställning till domkapitlen har

den anmärkningen framställts, att förslaget härutinnan vore oklart och i

behov av förtydligande. Uttalanden i dylik riktning hava gjorts av Uppsala

domkapitel, direktionen för prins Gustavs folkskola i Uppsala och

folkskoleinspektören i Örebro. Vidare erinrar domkapitlet i Luleå om

vissa vanskligheter, som under nu rådande lagstiftning och förhållanden

i övrigt på folkskolans område må kunna befaras på grund av dels inspektörernas

egendomliga ställning såsom underlydande såväl domkapitlen

som den tilltänkta överstyrelsen och dels den dualism i ledningen av

undervisningsväsendet, som anordnandet av två fristående instanser för

dithörande ärenden, den ena instansen delvis underordnad och delvis sidoordnad

med den andra, kunde under vissa omständigheter komma att medföra.

I sistberörda avseende påpekar folkskoleinspektören i Lund den olä
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

37

genheten, att en mängd dubbelskriveri skulle komma att åligga folkskoleinspektörerna

och därigenom taga tid från viktigare uppgifter.

I fråga åter om den ställning, som kommittén föreslagit, att folk
O

o7 o 7

skoleinspektörerna skola intaga till den ifrågasatta överstyrelsen, har naturligen

förslaget i denna del blivit föremål för olika omdömen från myndigheternas

sida, alltefter den olika ställning dessa intagit till förslaget

om upprättandet av en överstyrelse. De myndigheter, som ej kunnat biträda

kommitténs förslag härutinnan, hava givetvis till följd härav ej heller

kunnat instämma med kommittén i de punkter i det föreliggande förslaget,

vilka röra inspektörernas ställning till en sådan överstyrelse. Hit höra

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län, domkapitlet i Härnösand,

domprosten Eexius i reservation till Göteborgs domkapitels utlåtande

samt folkskoleinspektören A. B. Alvin.

En viss farhåga för att överstyrelsen skulle gentemot inspektörerna

erhålla en alltför stor maktbefogenhet och dessa bliva tämligen osjälvständiga

verktyg i den blivande överstyrelsens händer har uttalats av folkskoleinspektören

i Örebro.

En detalj i kommitténs uttalande rörande inspektörernas ställning till

överstyrelsen, nämligen den föreslagna skyldigheten för inspektörerna att för

granskning och godkännande till överstyrelsen insända resplaner, har varit

föremål för olika omdömen från åtskilliga myndigheters sida. De som uttalat

sig till förmån för kommitténs förslag, hava dock framhållit önskvärdheten

av att ifrågavarande resplaner endast skola lända till huvudsaklig efterrättelse

och att åt inspektörerna skall medgivas rätt till mindre avvikelser

från desamma. Så finner domkapitlet i Luleå kommitténs förslag välbetänkt

och anför:

Det må likväl erinras, att inom vidsträckta delar av Luleå stift, varest till följd

av klimatet och de otillfredsställande kommunikationerna möjligheten att på bestämd

tid komma fram till i resplanen angivna platser ofta måste vara ganska oviss, planen

icke kan fastställas annat än till huvudsaklig efterrättelse och i övrigt måste underkastas

de ändringar, som förhållandena lämpligen föranleda.

Likaledes understryker Kung]. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens

län önskvärdheten av förslaget, dock med rätt för inspektörerna att vid behov

göra mindre avvikelser från resplanerna.

Såsom förhållandena nu gestalta sig, anför Kungl. Maj:ts befallningshavande, torde

understundom resorna verkställas på sådant sätt, att reseersättningen stiger till väsentligen

högre belopp, än som borde förekomma med en lämpligare planering av resorna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Departe
mentschefen.

Likaså framhålla folkskoleinspektörerna K. Karlgren och G. Kellström

på anförda skäl nödvändigheten av att ifrågavarande resplaner endast bliva

mer allmänt hållna och ej allt för mycket binda inspektörerna.

Från åtskilliga håll hava emellertid mot kommitténs förslag i sagda

hänseende framställts invändningar. Domkapitlet i Västerås avstyrker

förslaget. Domkapitlet i Strängnäs finner det hinderligt för inspektionen,

likaså'' folkskoleinspektören J. A. Franzén. Synnerligen opraktisk

anser folkskoleinspektören i Lund en dylik bestämmelse vara. Domkapitlet

i Skara finner förslaget innebära en ökning i inspektörernas därförutom

stora skrivbörda och anför:

Det syfte, som kommittén vill ernå med denna bestämmelse, synes kunna lika väl

men enklare vinnas, om överstyrelsen — utöver de föreskrifter den i form av cirkulär

m. m. i alla händelser skall utfärda — där det finnes behövligt på grund av bristande

planmässigbet i de verkställda inspektionsresorna, giver nödiga påminnelser. Den alltför

mycket i detalj gående kontrollen kan lätt medföra minskad arbetsglädje jämte

fara för en viss schablonmässighet.

Folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift framhålla — utom att förslaget

skulle medföra onödigt skriveri — hurusom erfarenheten visade, att alla

försök att så på förhand bestämma resorna vore absolut omöjliga att genomföra.

Ett liknande uttalande har gjorts av folkskoleinspektören J. E.

Broberg, vilken dessutom ifrågasätter, huruvida inom överstyrelsen kan påräknas

kompetens att granska och rätta resplanerna. Nyttan av den föreslagna

anordningen ifrågasättes även av folkskoleinspektören J. V. Jonsson.

Domkapitlet i Karlstad anser förslaget höra till den uniformeringstendens,

som domkapitlet finner för ifrågavarande område vara av mindre gynnsamt

inflytande. Slutligen framhåller folkskoleinspektören K. L. österberg

de olägenheter, bestämmelser i sagda avseende skulle medföra särskilt

beträffande inspektionen i Lappmarken. I

I likhet med kommittén och de flesta myndigheter, som uttalat sig i

nu berörda fråga, är jag av den meningen, att ingen väsentlig rubbning

bör ske med avseende på folkskoleinspektörernas befogenhet och ställning

inom skolförvaltningen. De böra fortfarande utgöra rådgivande och

kontrollerande men ej styrande organ. Det må vara sant, att såsom från

åtskilliga håll anförts, eu större effektivitet av deras verksamhet och mera

snabbt och omedelbart synliga resultat av deras åtgärder skulle i vissa

hänseenden kunna förväntas, därest deras befogenhet gentemot de lokala

skolmyndigheterna och lärarpersonalen vidgades. Enligt min mening bör

dock det inflytande, en folkskoleinspektör kan och bör utöva, vara av väsentligen

personlig art, och det bör grunda sig icke så mycket på hans regie
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

mentsenliga makt och myndighet som i främsta rummet på skolstyrelsernas

och lärarnas tilltro till hans insikt och erfarenhet, hans sunda omdöme

och redbara uppsåt att i allt råda och leda till det bästa. Detta

utesluter icke, att i särskilda undantagsfall ett kraftigt inskridande visa

sig oundgängligt, men inspektörerna torde även med nu gällande bestämmelse!

icke sakna utväg att i dylika fall göra ett tillbörligt inflytande

gällande. Möjligt är, att vid utfärdandet av "ny instruktion för folkskoleinspektörerna

det kan befinnas nödigt att i en eller annan detalj närmare,

än nu åi fallet, fastställa inspektörernas befogenhet gentemot ortsmyndio1- heterna, exempelvis beträffande deras understundom bestridda rätt att

närvara, vid skolråds- och kyrkostämmosammanträden. Men i det väsentliga

bör enligt min mening icke någon ändring i nu gällande föreskrifter ske.

Vad beträffar folkskoleinspektörernas ställning gentemot domkapitlen

och Kungl. Maj:ts befallningshavande har av kommittén icke heller ifrågasatts

någon ändring av nu gällande förhållanden.

Av vissa kommunala folkskoleinspektörer inom Malmöhus län har

emellertid yrkats, att statens folkskoleinspektörer borde tillerkännas rätt

att besvära sig hos vederbörande högre myndighet i de fall, då deras

yrkanden ej vunnit gehör hos domkapitlet eller Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har förklarat sig icke hava något

att erinra mot införandet av en sådan bestämmelse.

Tydligt är, att ett medgivande av nu antydd art skulle innebära eu

icke oväsentlig rubbning av det hittillsvarande förhållandet mellan folkskoleinspektörerna

å ena sidan samt domkapitlen och Kungl. Maj:ts befallnin°-shavande

å den andra. Vid sadant förhållande och då något förslag i

ämnet från kommitténs sida icke förelegat, som kunnat giva de hörda

myndigheterna anledning att uttala sig i frågan, anser jag det framställda

yrkandet icke i förevarande sammanhang böra komma under omprövning.

Kommittén har föreslagit inrättandet av en överstyrelse för folkundervisningen,

till vars viktigaste uppgifter skulle höra att utöva ledningen av

folkskoleinspektionen. Härigenom skulle visserligen ingen ändring ske i

den befogenhet, som tillkommer inspektörerna, eller i deras ställning till

övriga skolmyndigheter men väl i villkoren för och effektiviteten av deras

verksamhet. I)et ligger nämligen i sakens natur, att en nära förbindelse

bör komma till stånd mellan inspektörerna och överstyrelsen, och kommittén

har i allmänna drag angivit arten av denna förbindelse, i sammanhanovarmed

särskilt betonats, att den direkta ledning av folkskoleinspektörernas

verksamhet, som hittills ålegat ecklesiastikdepartementet, skulle övertagas

av överstyrelsen. Av vissa myndigheter har anmärkts, att närmare

upplysningar om det tänkta förhållandet mellan inspektörerna och över
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

styrelsen borde hava lämnats i betänkandet. Emellertid torde vara tydligt,

att det noggranna utformandet av hithörande bestämmelser måste ske

genom de Instruktioner, som kunna varda utfärdade för inspektörer och

överstyrelse. Att på ett förberedande stadium ingå i dylika detalj spörsmål

torde vara varken nödigt eller lämpligt.

Rörande frågan om en enhetlig ledning av folkskoleinspektionen åi

för övrigt att märka, att en dylik ledning ingalunda innebär någon nyhet

i vår skolförvaltning. Redan från sin tillkomst var folkskoleinspektionen

nära knuten vid ecklesiastikdepartementet, närmast dess folkskolebyrå, sedan

denna ett par år senare kommit till stånd. Genom utfärdande av cirkulär

och promemorior, ej sällan innehållande detaljerade anvisningar, samt genom

inspektörernas sammankallande till möten sökte man uppehålla en

nära förbindelse mellan departementet och folkskoleinspektörerna samt

utöva ledning av dessas arbete. Sedan inspektionen varit. i verksamhet

ett år, sammankallades inspektörerna till ett allmänt möte i ändamål att,

såsom vederbörande departementschef uttalade, »dels utbyta den erfarenhet,

de redan vunnit, dels rådgöra om andra inspektionen rörande föremål särskilt

med avseende å vinnande av nödig likformighet i de åtgärder, vilka

till avhjälpande av allmännare förekommande bristfälligheter i folkskoleväsendets

anordning må vara att vidtaga in. m.». Dylika möten sammankallades

sedermera med ganska korta mellanrum, och i allt hava åtta inspektörs

möten avhållits. Vid dessa möten företogos till behandling viktigare

spörsmål i avseende på skolväsendets organisation, undervisningens omfattning

och anordning, lämpliga undervisningsmetoder, undervisningslokalernas^

beskaffenhet med mera. Vanligen utmynnade frågornas behandling

i uttalanden, varom mötets deltagare enat sig och som voro avsedda

att sedermera tjäna till rättesnöre för inspektörernas verksamhet. Efter

år 1894 har intet inspektörsmöte hållits. Man finner härav, att tidigare

från ecklesiastikdepartementets sida åtgärder vidtagits för att åstadkomma

enhetlighet i inspektionsverksamheten och leda densamma i bestämd

riktning. Men i samma mån som mängden av löpande ärenden inom departementet

tillväxt och alltmera lagt beslag på vederbörande departementschefs

och byråchefs tid och arbetskraft, har det blivit omöjligt att

uppehålla den direkta förbindelsen mellan departementet och folkskoleinspektörerna

i samma grad, som tidigare varit fallet.

Kommitténs förslag om en nära förbindelse mellan folkskoleinspektionen

och den föreslagna skolöverstyrelsen innebär sålunda egentligen blott

ett återknytande av den förbindelse mellan samma inspektion och en

central myndighet, som tidigare förefunnits och då visat sig gagnande.

Det föreliggande förslaget åsyftar att möjliggöra en kraftigare och mera

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

omedelbar ledning av inspektionsverksamheten samt åvägabringa eu större

enhetlighet däri, än som förekommit under de senaste årtiondena. Men

det torde böra betonas, att man förvisso icke därvid bör eftersträva en så

långt driven likformighet i denna verksamhet samt i skolornas anordning

och arbetssätt, som man tidigare synes hava uppställt som mål. Under

de senaste årtiondena torde nämligen uppfattningen i hög grad hava skärpts

för den enskilda lärarpersonlighetens avgörande betydelse för framgången

i uppfostringsarbetet liksom ock för dess rätt att, inom vissa gränser,

låta sina särdrag göra sig gällande. Därjämte har också blicken i hög

grad vidgats för nödvändigheten av folkskoleorganisationens anpassning

efter de olika bygdernas växlande förhållanden. Man torde därför numera

långt mindre än förr behöva på här ifrågavarande område befara ett abstrakt

likformighetssträvande för likformighetens egen skull.

De medel, varigenom skolöverstyrelsen skulle träda i förbindelse med

inspektörerna, torde bliva likartade med dem, genom vilka tidigare ecklesiastikdepartementet

sökte uppehålla en sådan förbindelse.

Rörande en enskildhet härutinnan har kommittén uttalat sig, då den

föreslagit, att inspektörerna i början av viss tidsperiod, exempelvis varje

halvår, skulle till överstyrelsen för granskning och godkännande insända

resplaner, upptagande i huvuddrag de inspektionsresor, de hade för avsikt

att företaga under perioden, varjämte de sedermera skulle lämna redogörelse

för sådana mera betydande avvikelser från de ingivna resplanerna,

som möjligen ägt rum, samt anledningarna därtill.

Detta kommitténs förslag har av vissa bland de myndigheter, som

uttalat sig därom, vunnit understöd, av andra åter bestämt avstyrkts såsom

i många fall omöjligt att tillämpa och i alla händelser medförande onödigt

skriveri.

Tydligt är, att beaktansvärda skäl kunna anföras både för och emot

den föreslagna anordningen. Jag finner icke anledning att i detta sammanhang

gorå ett bindande uttalande i ett detalj spörsmål av denna art,

vilket ju närmast är att betrakta som en ordningsfråga. Det synes mig

dock klart, att därest det efter omprövning skulle befinnas lämpligt att

meddela eu föreskrift i antydd riktning, det icke kan bliva tal om annat

än ett helt allmänt hållet meddelande rörande den huvuddel av inspektionsområdet,

inspektören ämnar besöka under den närmaste tiden, och en

i stora drag angiven plan för resorna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 155 käft. (Nr 206.)

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 206.

5. Statsinspektion och kommunalinspektion.

1 nära samband med spörsmålet om inspektörernas ställning inom skolförvaltningen

står frågan om den i vissa städer anordnade kommunala,

folkskoleinspektionens förhållande till statens inspektion av folkskoleväsendet,

en fråga, som givetvis måste klargöras, innan spörsmålen om rikets

indelning i inspektionsområden och inspektionens anordning i övrigt kunna

tagas under omprövning.

För närvarande äro särskilda kommunala folkskoleinspektörer anställda

i 25 städer; några av dem fullgöra inspektionsuppdraget vid sidan av annan

verksamhet, under det de allra flesta enbart eller huvudsakligen ägna sig

åt inspektörsarbetet. Frågan om statsinspektionens utövande i nämnda

städer har gjorts till föremål för en till kommittén riktad, den 2 mars

1910 ingiven framställning från städernas folkskoleinspektörsförbund och

dessutom föranlett yttrande av 1911 års statsrevisorer och uttalande av

1912 års Riksdag i anledning därav.

Städernas folkskoleinspektörsförbund har i sin nyssnämnda framställning anhållit,

»att folkundervisningskommittén vid avgivande av underdånigt förslag till ändrade

bestämmelser för tillsyn över folkundervisningen ville föreslå, att av vederbörande

skolråd (folkskolestyrelse) jämlikt folkskolestadgans § 8 mom. 4 förordnade folkskoleinspektörer

måtte, när så lämpligen kan ske, av Kungl. Magt förordnas att tillika

tjänstgöra såsom statens folkskoleinspektörer, en var inom sitt inspektionsområde».

Till stöd för denna sin anhållan har förbundet anfört följande:

Förutom i Stockholm finnas numera i 20 av rikets städer särskilda folkskoleinspektörer,

förordnade av vederbörande skolråd jämlikt § 8 mom. 4 i gällande folkskolestadga.

_ Ehuru ifrågavarande städer sålunda frivilligt gjort vad på dem ankommer, för

att inspektionen av folkskoleväsendet i dem må bliva så effektiv som möjligt, lyder

dock var och eu av dem fortfarande under den av Kungl. Maj:t förorduade folkskoleinspektören

i det inspektionsområde, till vilket staden hör.

Det ligger i sakens natur och behöver därför icke närmare påvisas, att denna

dubbla inspektion lätt nog kan leda till avsevärda olägenheter. Sådana hava också

förekommit. Erfarenheten har däremot icke ådagalagt, att den är nödvändig eller

medför några mot olägenheterna svarande fördelar för stat och kommuner. Huvudstaden,

vars folkskoleväsen saknar dylik dubbelinspektion, visar fastmera, att den icke

är av behovet påkallad. Den skulle säkerligen kunna utan skada avvaras även i

andra städer.

Då större städer tydligtvis behöva egna folkskoleinspektörer, synes — om staten

icke vill övertaga deras tillsättande och såsom villkor därför ansvara för utgifterna för

deras avlönande •— förhållandet lämpligen kunna ordnas så, att i Sverige, på samma

sätt som förekommer i flera andra länder, de av de kommunala skolstyrelserna antagna

s. 43 Kontrollera mot PDF

KungI. Mqj.is Nåd. Proposition Nr 206. 43

folkskoleinspektörerna tillika erhålla nådigt förordnande att tjänstgöra såsom statens

folkskoleinspektörer.

Eftersom det ligger i städernas eget självförstådda intresse att till folkskoleinspektörer

välja möjligast väl kvalificerade personer och då dessa personer uteslutande

ägna sig åt pedagogisk verksamhet, få de väl anses äga förutsättningar för att kunna

tjänstgöra även såsom statens folkskoleinspektörer. Någon olägenhet av att på omförmälda

sätt utvidga deras befogenhet synes så mycket mindre vara att befara, som

statens folkskoleinspektörer i sin ämbetsgärning äro underkastade ständig kontroll av

vederbörande stifts- och länsstyrelser, kammarrätten och ecklesiastikdepartement, och då

städernas folkskoleväsen dessutom står under omedelbar tillsyn av biskop och domkapitel

samt vederbörande prästerskap.

Kommittén har för egen del anfört:

Kommittén vill genast säga, att om vid avgörande av förevarande fråga hänsyn

endast behövde tagas till betydelsen av det arbete, som de kommunala folkskoleinspektörerna

ägna folkskolan, och de insatser, som från deras sida gjorts för folkskolans

utveckling, kommittén obetingat skulle hava tillstyrkt bifall till inspektörsförbundets

föreliggande framställning. Frågan måste emellertid betraktas även ur andra synpunkter,

och torde det därvid vara lämpligt att först undersöka den ställning, som de

kommunala folkskoleinspektörerna intaga i sina respektiva skoldistrikt.

Denna ställning sammanhänger med den kommunala folkskoleinspektionens historiska

tillkomst. När en stads folkskoleväsen vuxit till en sådan omfattning, att det

blivit omöjligt för skolrådet att längre ensamt utöva den lokala tillsynen över detsamma

och att utföra det myckna arbete i övrigt, som skolrådet haft sig ålagt, har

staden, om icke genast så omsider, anslagit medel till anskaffande av behövlig hjälp.

Den person, som skolrådet sålunda i en större stad antagit till sitt biträde, har vanligen

erhållit namnet folkskoleinspektör.

De kommunala folkskoleinspektörerna hava alltså från början varit skolrådens

tjänstemän och haft att utföra en del av det arbete, som annars ålegat skolråden

själva. Samma ställning erhöllo de officiellt år 1897, då bestämmelser rörande dessa

inspektörer intogos i folkskolestadgan. I nämnda stadgas § 8 mom. 4 heter det nämligen

härom:

Därest kyrkostämman därtill beviljar medel, äger skolrådet att för viss tid till sitt

biträde antaga en folkskoleinspektör med de skyldigheter, som i en särskild för honom

utfärdad instruktion angivas . . .

Där särskild folkskoleinspektör finnes anställd, äger han att vid skolrådets sammanträden

vara tillstädes och i överläggningarna men ej i besluten deltaga, med rätt för

honom att, där han så önskar, få sin uttalade mening antecknad i skolrådets protokoll.

Instruktionen för . . . folkskoleinspektör. . . utfärdas av skolrådet men skall för att

bliva gällande fastställas av vederbörande domkapitel.

Enligt dessa stadganden är således den kommunala folkskoleinspektörens ställning

följande:

1) Befattningens tillvaro är beroende av kyrkostämman. Endast »därest kyrkostämman

(numera stadsfullmäktige i vissa fall) därtill beviljar medel» förefinnes möjlighet

för anställande av sådan inspektör.

2) Den kommunala folkskoleinspektören antages av skolrådet (skolstyrelsen). För

detta antagande äro inga närmare bestämmelser givna i folkskolestadgan.

Kommittén.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200''.

3) I siu verksamhet är lian bunden genom eu av skolrådet upprättad och av

domkapitlet fastställd instruktion.

För att vinna närmare kännedom om de funktioner, som för närvarande tillkomma

kommunala folkskoleinspektörer, har kommittén granskat ett flertal av de

instruktioner, som för nämnda inspektörer äro utfärdade. Av dessa instruktioner

framgår, att de kommunala folkskoleinspektörerna i de flesta fall hava följande åligganden

:

att öva den närmaste tillsynen över stadens folkskoleväsen;

att efter skolrådets beslut anvisa lärarna deras tjänstgöring, att tillse, att lärare och

lärarinnor i enlighet med gällande författningar fullgöra sina åligganden, att åt lärare och

lärarinnor meddela råd och anvisningar rörande undervisning, ordning och tukt, att hålla

sammanträden med lärarpersonalen rörande frågor, som gälla undervisning, ordning och

tukt, att vidtaga åtgärder för anskaffande av vikarie åt sjuk lärare ävensom åt lärare med

kortare tillfällig tjänstledighet, att ombesörja nödig annonsering och skriftväxling in. m. i

och för besättande av ledig lärartjänst, att till skolrådet avgiva yttrande över lärares

tjänstgöring;

att till skolrådet ingiva förslag till lärokurser, läsordningar och läroböcker samt till

behövlig nyanskaffning av inventarier och undervisningsmateriell, att ombesörja reparationer

å inventarier m. m., att hava tillsyn över skolans lokaler, gårdsplaner, planteringar

och övriga tiilhörigheter samt till skolrådet inkomma med förslag om behövliga förbättringar,

att vara skolrådet behjälplig vid byggandet av nytt skolhus;

att upprätta och föra förteckningen över skolpliktiga barn samt föra skolans huvudbok,

att förrätta inskrivning av barn, som skola intagas i skolan, att till skolrådet ingiva förslag

om anordning av skolklasserna, att öva tillsyn över skolgången samt vidtaga åtgärder

med anledning av skolförsuminelser och vanart, att åt fattiga barn ombesörja behövlig

hjälp från fattigvården, att biträda skolrådet vid barnens flyttningar och avgångsprövningar

samt vid årsexamina, att underteckna barnens avgångsbetyg, att. övervaka stadgad prövning

med barn, som undervisas i hemmen, att öva tillsyn över enskilda skolor;

att vid skolrådets sammanträden vara föredragande i alla ärenden, som röra undervisningen

och ordningen i skolan, att föra skolrådets protokoll, att föra matrikel över

lärarpersonalen, att föra lärarpersonalens tjänsteböcker och skolans inventarieförteckning

jämte vissa andra böcker och förteckningar, att bestämma eller för skolrådet föreslå formulär

till skolornas dagböcker, examenskataloger och övriga anteckningsböcker ävensom

till behövliga blanketter och tillse, att formulären rätt användas;

att årligen upprätta uppgifter till direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning

och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att granska och svara för lärarnas

samt själv upprätta skolrådets statistiska uppgifter, att upprätta alla övriga uppgifter, som

det åligger skolrådet eller dess ordförande att avgiva, att upprätta alla skolrådets rekvisitioner

av statsbidrag, att biträda vid avfattandet av de ansökningar, utlåtanden och meddelanden,

som skolrådet och dess ordförande hava att avgiva, att tillsammans med skolrådets

ordförande eller kassör upprätta förslag till skolans stat;

att sköta skolans expedition, att biträda med verkställandet av skolrådets beslut samt,

attestera räkningar i vissa fall; samt

att avgiva årsberättelse om skolans verksamhet.

I vissa städer hava inspektörerna dessutom till åliggande att i någon av skolans

klasser meddela undervisning ett visst antal timmar i veckan.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kling!.. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.

Av denna översikt över de kommunala folkskoleinspektörernas funktioner framhår

am™ tydligare vad förut är nämnt, att dessa inspektörer hava att utföra en stor del

av det arbete, som enligt gällande författningar åligger skolråden eller dess ordförande.

De hava sålunda att såsom skolrådens tjänstemän å deras vägnar utöva deri

narmaste uppsikten över respektiva städers folkskoleväsen, att utföra skolrådens mycket

omfattande kamerala arbete — däribland det synnerligen viktiga att upprätta rekvisitioner

av statsbidrag — att till skolråden inkomma med förslag i frågor, som röra

rolkskolevasendet, och i allmänhet att verkställa skolrådens beslut.

Statens folkskoleinspektörer däremot hava, såsom förut är nämnt, utom sin uppgift

®;t Manila folkskoleväsendets utveckling, framför allt att vaka över att gällande

författningar rörande folkskoleväsendet efterlevas. De hava således bland annat skvldighet

att a statens vägnar pröva, huruvida skolrådens beslut och åtgärder i övrigt

stt i oveiensstämmelse med gällande författningar, och att vidtaga åtgärder för vinnande

av rättelse, i fall så icke skulle vara förhållandet. Härvid hava de särskilt

det tran statens synpunkt viktiga åliggandet att granska skolrådens statsbidragsrekvisi

lonei och tillse, att stadgade villkor för erhållande av de begärda statsbidragen blivit

uppfyllda. °

Såsom synes av deu nu anförda, äro de kommunala inspektörernas och statsinspektorernas

augganden och ställning till skoldistrikten i vissa avseenden väsentligen

f.\. samtidigt på en hand förena statsinspektörstjänst och kommunal inspektorstjanst

torde darfor näppeligen låta sig göra utan ganska avsevärda olägenheter.

nedan vid tjänsternas tillsättning skulle svårigheter komma att yppa sig. Det

låter nämligen lätt tänka sig, att de kvalifikationer, som den kommunala myndigheten

tran sm synpunkt ansåge sig böra fordra hos den kommunala inspektören, icke vore

alldeles desamma, som statens myndigheter krävde hos den, som skulle förordnas till

statens inspektor. Aven om den kommunala inspektören i vissa fall skulle ur nu

naranda synpunkt ^lämpligen kunna förordnas till statens inspektör, skulle således å

lindra sidan aven sådana fall kunna komma att inträffa, dä det, såsom städernas folieskoleinspektörsiörbund

också, i sin förutnämnda skrivelse synes hava antytt, icke skulle

kunna ske. Ett sådant förhållande skulle givetvis kunna .medföra olägenheter. Så

t. ex. skulle det kunna inträffa, att ett skoldistrikt under vissa tider bildade eget inspektionsområde,

medan det under andra tider måste inordnas i ett annat inspektionsområde,

vihcet^ förhållande icke blott skulle kunna vålla svårigheter med hänsyn till

inspektionsområdenas storlek och gränser utan även menligt inverka på inspektionsverksamheten.

1

Aven sättet för de kommunala folkskoleinspektörernas tillsättning vållar svårigheter

i truga om deras anställning såsom statens inspektörer. För närvarande tillsattes

kommunal folkskoleinspektör endast för viss tid, högst 5 år. Efter denna tids

förlopp ager vederbörande skolråd att entlediga honom. Vore han nu även statens

inspektor, skulle han alltså även i fråga om sill statstjänst för sin anställning och för

ant, entledigande komma att göras beroende av en kommunal myndighets beslut.

Men även om de kommunala folkskoleinspektörerna erhölle en fastare anställning,

skulle dock deras förordnande till statsinspektörer näppeligen vara att förorda. Den

förut lamnade redogörelsen för den kommunala inspektörens och för statsinspektörens olika

åliggande!! visar nämligen, att om den kommunala inspektören på samma gån^ skulle

vara statens inspektör, han skulle komma att intaga en dubbelställning, vilken” nr såväl

statens som vederbörande skolråds synpunkt måste betecknas såsom synnerligen

olämplig. * • b

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Sålunda skulle han i egenskap av skolrådets tjänsteman hava att utföra sådant

arbete, som åligger skolrådet, men i egenskap av statens tjänsteman skulle han hava

att öva kontroll över samma arbete. Han skulle alltså bliva sin egen kontrollant.

Särskilt olämpligt förefaller det, att han såsom statens representant skulle öva kontroll

över de rekvisitioner av statsbidrag, som han i egenskap av skolrådets tjänsteman skulle

upprätta Städernas folkskoleinspektörsförbund förmenar, att någon olägenhet härav

icke skulle vara att befara, emedan han såsom statens inspektör skulle i sin ambetso-ärning

stå under kontroll av stifts- och länsstyrelsen, kammarrätten och ecklesiastikdepartementet.

Att han skulle stå under nämnda kontroll må ju vara riktigt,

men det bör bemärkas, att den kontroll, som utövas genom sagda myndigheter,

svårligen kan bliva en kontroll i första hand och att den således är av helt annan art

än den, som staten utövar genom sina folkskoleinspektörer. För att kunna bedöma,

huruvida ett skoldistrikt uppfyllt de villkor, som enligt gällande författningar fordras,

för att skoldistriktet skall erhålla statsbidrag av olika slag och for att i övrigt kunna

intyga, att de i statsbidragsrekvisitionerna lämnade uppgifterna äro riktiga, ar det

nödvändigt att äga en detaljkännedom rörande förhållandena inom skoldistriktet, som

kan vinnas endast genom besök på ort och ställe. Nu åligger det statens folkskoleinspektör

att genom sådant besök förvärva sig just denna detaljkännedom och att

på »rund av densamma intyga, huruvida de av vederbörande skolråd gjorda statsbidragsrekvisitionerna

äro riktiga eller icke. Eu sådan kontroll har av statsmakterna ansetts

oumbärlig. Men eu kontroll av clenna art åligger icke de förut nämnda myndigheterna,

och det ligger i sakens natur, att den icke heller kan av dem utövas. Benntligheten

av ifrågavarande högre myndigheters kontroll utesluter således icke behov et

av statsinspektörens kontroll i berörda avseende. _ ,

Men vidare skulle den kommunala folkskoleinspektören a ena sidan allt fortfarande

vara såväl ekonomiskt som i andra avseenden beroende av sitt skotråd, a andi a sidan

skulle han öva tillsyn över samma skolråds åtgärder, således vaka över att dessa stode i

överensstämmelse med gällande författningar samt tillse, att folkskoleväsendets utveckling

''renom dem främjades. lian skulle alltså på samma gång vara skolrådets egen

tjänsteman och kontrollant över detsamma, en ställning, som givetvis skulle kunna leda

till pliktkollisioner och konflikter. ....

Mot den nuvarande anordningen av inspektionen anmarker folkskoiemspektorsförbuudet,

att den dubbla inspektionen lätt kan leda till avsevärda olägenheter och

att sådana också hava förekommit. Då de kommunala folkskoleinspektörerna icke ova

någon inspektion gentemot skolstyrelserna, åsyftas bär tydligen med den dubbla inspektionen

den, som förefinnes gentemot lärare och lärarinnor i skoldistrikt med kommunala

inspektörer. . . , , ■

Folkskoleinspektörsförbundet angiver visserligen icke, för vem den dubbla inspektionen

skulle medföra olägenheter, ej heller vari dessa olägenheter skulle bestå.

Sådana fall kunna emellertid tänkas, då statens inspektör och den kommunala inspektören

i någon fråga rörande undervisningen eller ordningen inom. skolan kunna vara

av olika mening och då de på den grund också kunna vara av olika mening rörande

de råd och anvisningar, som skola givas lärare och lärarinnor. Nagra olagen betel

härav vare si" för lärarpersonalen eller för arbetet i folkskolan torde dock icke behöva

förekomma. Tvärtom borde sådana kunna anses förebyggda genom de föreskrifter,

som äro givna i gällande instruktion för rikets folkskoleinspektörer g 2 mom, 2,

där det heter, att statens folkskoleinspektör skall i skoldistrikt med sådan kommunal

folkskoleinspektör, som här är i fråga, med sina anmärkningar rörande såväl under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 206. 47

visningen och ordningen i skolan som bristerna uti anordningen av distriktets folkskolevasen

ävensom med sina råd och anvisningar till de anmärkta bristernas avhjälpande

vånda sig icke till lärare och lärarinnor utan antingen till skolrådet (skolstyrelsen)

eller dess ordförande eller ock till den kommunala folkskoleinspektören. För övrigt

vill kommittén 1 detta sammanhang erinra därom, att även om den dubbla inspek1

®tt ®U?r annat avseende skulle medföra någon olägenhet, sådana fäll kunna

in tralla, da det icke blott för distriktets lärare och lärarinnor utan även för folkskolan

själv kan vara av vikt, att statens inspektör är eu av de lokala förhållandena oberoende

tjänstemän, och da den dubbla inspektionen således innebär en äfven fördel

holkskoleinspektörsförbundet har till stöd för sin framställning hänvisat till huvudstadens

folkskolevasen som icke står under kontroll av någon statens inspektör. Kommittén

kan dock icke finna annat, än att de skäl, som i det föregående blivit anförda

för behov]lgheten av särskild statsinspektion i andra skoldistrikt med kommunala inspektörer,

aro ^ tillämpliga även med avseende på huvudstaden. I vane fall har det

vant kommittén svårt att från de synpunkter, från vilka frågan om den kommunala

inspektionens förhållande tiU statsinspektionen av kommittén betraktats, finna motivering

for en undantagsställning. Statens bidrag till huvudstadens folkskolevasen utgar

numera med omkring 700,000 kronor om året, Den kontroll över rekvisitionerna

av detta statsbidrag, som för närvarande är förlagd till Stockholms stads konsistorium,

folkskoleinspektö ^ Samma SOm sker i rikets Övriga skoldistrikt, utövas av statens

Kommittén anser således, att statsinspektion bör äga rum även i skoldistrikt med

kommunala inspektörer samt att befattning såsom kommunal folkskoleinspektör inom

ett skoldistrikt icke bor förenas med befattning såsom statens folkskoleinspektör i

samma skoldistrikt. F

Kommittén övergår därefter till en redogörelse för den behandling

1911 års statsrevisorer och i anledning av deras framställning 1912 års Riksdag

ägnat frågan om statsinspektionens utövande i städer med kommunala

inspektörer.

Kommittén har därvid anfört:

Fn annan fråga är, huruvida statsinspektionen i skoldistrikt med kommunal folkskoleinspektör

möjligen skulle kunna i något avseende inskränkas. Denna fråga har

nyligen vant föremål för statsrevisorernas och Riksdagens behandling, varför kommittén

törst skall lämna en redogörelse för statsrevisorernas och Riksdagens uttalanden i

ensamma samt för de yttranden, som domkapitlen härutinnan på anmodan avgivit

o Mfc.e.r, att hava fäst uppmärksamheten därpå, att i skolrika inspektionsområden

mångenstädes — särskilt dar folkskoleinspektören förenar inspektörsbefattningen med

annan tjänst — liera ar torde förgå mellan varje inspektion i vederbörande folk- och

småskolor, yttra revisorerna:

Sam flitigt finnas inom flera inspektionsområden städer, som enligt § 8 mom. 4 av

olkskolestadgan anställt egna kommunala folkskoleinspektörer, som helt ägnat sig åt ledningen

av vederbörande städers folkskolevasen. Det åligger visserligen statens folkskoleinspektörer

att Jämväl öva tillsyn över folk- och småskolorna i samhällen med egna inspektörer,

men det vill dock synas, som om en klok omtanke bjöde, att statsinspektörernas

verksamhet 1 sadana samhällen ej alltför mycket utsträcktes på bekostnad av sådana skoldistrikt,

som sakna fackmässig lokal inspektion. I anledning av vad som anförts vilja

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kuvgl. Maj:t.‘i Nåd. Proposition Nr 206.

revisorerna ifrågasätta, huruvida icke för uppnående av största möjliga effektivitet av den

nuvarande folkskoleinspektionen i dess helhet förhållandet mellan statens folkskoleinspektion

och kommunernas borde närmare regleras i den av revisionen antydda riktningen.

Med anledning av dessa statsrevisorernas uttalanden hava rikets samtliga

domkapitel, såsom nämnts, till Ivungl. Maj:t avgivit infordrade yttranden.

Sex domkapitel — Uppsala, Skara, Kalmar, Karlstads, Luleå och Visby — hava

helt anslutit sig till den av statsrevisorerna uttalade meningen, att statens tolkskoleinspektörers

inspektion inom distrikt med egna kommunala inspektörer icke far utsträckas

på bekostnad av inspektionen inom andra distrikt, varvid Skara domkapitel

dock gjort det tillägget, »att statens inspektörer måste anses hava både rätt.och skyldighet

att öva inspektion även inom sådana distrikt, som hava egna inspektörer».

Linköpings domkapitel anser visserligen, att statsinspektionen i de större städerna,

som hava egen kommuninspektör, icke behöver förekomma i samma utsträckning som

i övrigt och att den erforderliga inskränkningen bör bestämmas i instruktionen för

statens inspektörer; men därjämte är domkapitlet av den meningen, att all inspektion

ej bör överlåtas åt kommuninspektörer, utan att statsinspektion fortfarande bor

finnas ‘ även i nämnda städer »dels för kontrollen av de förhållanden, som röra statistiken

och villkoren för statsbidragens ^anordnande, dels beträffande undervisnings-,

planen i det hela och dess överensstämmelse med gällande lag och författning».

Tre domkapitel — Strängnäs, Västerås och Härnösands — antyda, att revisorernas

anmärkningar icke drabba deras stift, och yttra därför ingenting rörande statsrevisorernas

uttalade mening. _ . , „ „

Lunds domkapitel har för egen del intet yttrande i förevarande fråga.

Två domkapitel — Växjö och Göteborgs — anse ingen inskränkning i stats-''

inspektörernas nuvarande befogenhet och åligganden önskvärd. Växjö domkapitel

uttalar sig särskilt om förhållandet mellan.statens folkskoleinspektörer och kommunernas

egna inspektörer och yttrar därvid följande:

Dessa senare (kommunernas inspektörer) hava säkerligen icke tillkommit för att

underlätta eller supplera statsinspektörernas verksamhet. Fasthellre måste anledningen

till deras tillsättande antagas ha varit, att pastpr och skolråd i stora och folkrika församlingar

icke förmå fullgöra dem enligt folkskolestadgan åliggande göromål i avseende på

skolväsendet. Statens folkskoleinspektör har nämligen i dessa samhällen alldeles samma

huvudsakliga åliggande som uti andra församlingar, nämligen att tillse, det skolorna i

alla avseenden befinna sig i det skick, som från statens sida fordras. För att kunna

fullgöra detta sitt åliggande och lämna de intyg och uppgifter om skolväsendet, som av

honom skola avgivas, måste han förskaffa sig noggrann personlig kännedom, om skolförhållandena

även i de samhällen, där kommunal inspektion är anordnad. Lika litet som

statsinspektören får i landsförsamlingar utan vidare åtnöjas. med pastors och. skolråds

omdömen och uppgifter om skollärare och skolförhållanden, lika litet får han blint förlita

sig på de upplysningar, han kan inhämta av en kommunal inspektör i avseende på skolväsendet

inom dennes distrikt, och detta så mycket, mindre som ingen garanti finnes för

att en av kommunen antagen inspektör är sa kvalificerad och så opartisk, att hans omdöme

kan anses obetingat tillförlitligt. Att fall kunna inträffa, då förhållandena te sig

olika från den ena och den andra inspektörens synpunkt, ligger inom domkapitlets erfarenhetsområde.

Men för den händelse, statens inspektör hyser fullt förtroende för den av

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

kommunen anställde inspektören, torde det falla av sig självt, att han i viss mån inskränker

sina besök för åhörande av undervisningen i de olika skolorna; men i sådant avseende

lärer dock icke kunna lagstiftas.

Av anförda skäl anser domkapitlet en begränsning av statsinspektörernas befogenhet

och åligganden i samhällen, som hava egna privata inspektörer, icke önskvärd.

Yacl statsrevisorerna i frågan anfört fann statsutskottet beaktansvärt, men då,

enligt vacl utskottet inhämtat, frågan om såväl folkskoleinspektörsområdenas omfattning

som ock det inbördes förhållandet mellan statens inspektion och den kommunala

folkskoleinspektionen vore föremål för folkundervisningskommitténs prövning och förslag

av kommittén till ordnande av dessa angelägenheter inom eu ganska snar framtid

vore att förvänta, hade utskottet endast velat för Riksdagen omförmäla vad i ärendet

förekommit. Riksdagens bada kamrar beslöto att lägga statsutskottets utlåtande i förevarande

fråga till handlingarna.

Enligt kommitténs mening är statsrevisorernas nyssnämnda uttalande, att statsinspektörernas

verksamhet i samhällen med egna inspektörer ej allt för mycket bör

utsträckas på bekostnad av sådana skoldistrikt, som sakna fackmässig lokal inspektion,

oemotsägligt, varför kommittén ock i likhet med Linköpings m. fl. domkapitel anser,

att statsinspektion i vissa avseenden icke behöver förekomma i samma utsträckning

inom skoldistrikt, vilka hava egna inspektörer, som inom andra skoldistrikt.

Såsom framgår av vad kommittén förut anfört rörande de kommunala folkskoleinspektörernas

förhållande till statsinspektionen, vill kommittén ingalunda härmed

hava sagt, att icke statens inspektör skulle med avseende på skolväsendet i allmänhet

men synnerligast i fråga om statsbidragsrekvisitionerna inom skoldistrikt med egna

inspektörer äga samma befogenhet och samma skyldigheter som inom andra skoldistrikt.

En inskränkning i sagda befogenhet och skyldigheter skulle nämligen innebära, att

staten, som till de förstnämnda distriktens skolväsen bidrager med ganska betydande

belopp, på någon punkt skulle avstå från sin rätt att i sagda skoldistrikt öva vederbörlig

kontroll.

Riksdagens revisorer hava icke heller ifrågasatt, att staten i någon mån skulle

frånträda denna sin rätt. Vad de ifrågasatt är endast, huruvida icke för uppnående

av största möjliga effektivitet av den nuvarande folkskoleinspektionen i dess helhet

förhållandet mellan statens folkskoleinspektion och kommunernas borde närmare regleras

i den av revisorerna antydda riktningen. Några domkapitel hava också i sina nyssnämnda

yttranden antytt, att en dylik närmare reglering av förhållandet mellan statens

och kommunernas inspektion borde kunna ske genom intagandet av vissa bestämmelser

i instruktionen för statens inspektörer. En sådan närmare reglering av det

nämnda förhållandet är emellertid ingalunda lätt att åstadkomma. I vilka avseenden

och till vilken grad en inskränkning av statsinspektionen i de ifrågavarande skoldistrikten

lämpligen kan ske beror nämligen helt och hållet på de lokala förhållandena

inom respektiva skoldistrikt. Deri ifrågasatta regleringen är följaktligen en fråga, som

bäst kan bedömas av vederbörande statsinspektör själv. Kommittén håller därför före,

att statens rätt bäst tillgodoses och att folkskolans utveckling bäst främjas, om statens

inspektör har fria händer att vid sina inspektioner även inom nu ifrågavarande distrikt

rätta sig efter förefallande omständigheter.

Men å andra sidan behöver den no nämnda friheten för statens inspektör icke

hindra intagandet i inspektörsinstruktionen av eu erinran rörande inspektionens begränsning.

Sådan begränsning skulle nog- under vissa förutsättningar kunna göras

Bihang till Piksdagens ''protokoll 1913. 1 sand. 155 käft. (Nr 206). 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

50 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

exempelvis inom den gren av statsinspektörens verksamhet, på vilken städernas folkskoleinspektörsförbund

fäst uppmärksamheten, då förbundet uttalat sig mot den dubbla inspektion,

som för närvarande äger ruin. Om ett skoldistrikt sålunda har eu dugande

kommunal inspektör och statens inspektör en gång tagit närmare kännedom om undervisningen

och ordningen i skolorna, torde det icke vara behövligt, för så vitt skolförhällandena

inom distriktet på det hela taget äro normala, att statens inspektör vid

följande besök använder någon längre tid för åhörande av lärarnas undervisning; icke

heller kan det vara behövligt, att han granskar varje lärares skolbokföring. I nämnda

avseende torde således en begränsning av statsinspektionen kunna göras utan olägenhet,

och sådan begränsning har också, enligt vad kommittén har sig bekant, redan

ganska allmänt av folkskoleinspektörerna iakttagits.

Kommittén anser således, att befattning såsom kommunal folkskoleinspektör inom

ett skoldistrikt icke bör förenas med befattning såsom statens folkskoleinspektör i

samma skoldistrikt; att statens folkskoleinspektör bör hava samma åligganden gent

emot ett skoldistrikt med kommunal folkskoleinspektör som gent emot andra skoldistrikt

inom inspektionsområdet; att en begränsning av statsinspektörens verksamhet

inom skoldistrikt med egen inspektör må äga rum i de avseenden och i de fall, där

så lämpligen ske kan.

Kommitténs uttalande och förslag i fråga om statens inspektion i de

skoldistrikt, som tillsatt egna folkskoleinspektörer, hava varit föremål för

olika meningar från de i ärendet hörda myndigheterna.

Från ett flertal håll har kommitténs förslag vunnit obetingat gillande.

Så anser Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län goda

skäl tala för den av kommittén föreslagna anordningen, då staten till så

avsevärd del bidrager till kostnaderna för folkskoleväsendet inom kommunerna.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län finner ur statslig

synpunkt samt för en konsekvent tillämpning av. grunderna för inspektionens

ordnande det vara att föredraga, att saken ordnas i enlighet med

kommitténs förslag. Liknande mening uttalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Västerbottens län. Olämpligheten av en förening av befattningen

som kommunal folkskoleinspektör med uppdraget som statens folkskoleinspektör

framhålles av folkskolestyrelsen i Kristianstad., som härom

anför:

Olämpligheten av eu dylik anordning framstår särdeles tydligt i sådana skoldistrikt,

där, såsom i Kristianstad är fallet, den kommunala inspektören tillika fullgör

partiell tjänstgöring såsom folkskollärare. De kommunala inspektörerna äro närmast

skolstyrelsernas biträden i handhavan de av skolornas förvaltning och ledning och kunna

därför ej utöva statens kontrollerande inspektion.

Beträffande kommitténs uttalande, att en begränsning av statsinspektörens

verksamhet inom skoldistrikt med egen inspektör må äga rum i de

avseenden och i de fall, där så lämpligen kan ske, har från vissa håll en

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

närmare precisering av denna begränsning framställts. Så föreslår Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län, att statsinspektionen endast

skulle omfatta förhållanden, som röra villkoren för statsbidragens utanordnande.

Vid ett i februari 1913 hållet möte av vissa statens folkskoleinspektörer

uttalades såsom önskvärt, att för den händelse en erinran rörande statsinspektionens

begränsning i skoldistrikt med kommunala inspektörer komme

att intagas i instruktionen för statens inspektörer, det måtte bestämmas,

att sagda begränsning skulle äga rum i de avseenden och i de fall, där

statens inspektör så finner lämpligt.

Folkskoleinspektörerna i Lunds stift anse, att statsinspektörens uppgift

bör begränsas till kontroll av dels de förhållanden, som röra statistiken

och begärt statsbidrag, dels undervisningsplanen och dess överensstämmelse

med gällande lag och författningar, varemot detalj inspektion i

regel icke syntes av behovet påkallad, under förutsättning att lokalinspektörs

tillsättning underställts stifts- eller överstyrelse.

Fn allmän anmärkning har gjorts av magistraten i Borås, som framhåller,

att det tvivelsutan varit lyckligare, om bestämda linjer kunnat uppdragas

för statens inspektörers ämbetsåtgärder och inspektion i skoldistrikt

med kommunal inspektör, i stället för att, som föreslagits, lägga i statsinspektörens

skön att efter sin egen subjektiva uppfattning avgöra, huruvida

kommunalinspektören bör göras till föremål för mer eller mindre ingående

kontroll.

Såsom var att vänta, har kommitténs förslag blivit föremål för skarp

kritik särskilt från de kommunala folkskoleinspektörerna. Kritiken har närmast

inriktat sig på ett bemötande av de skäl, som av kommittén anförts för

den av kommittén föreslagna anordningen. Men även några allmänna gensagor

mot förslaget i dess helhet hava på sina håll framförts. Av dessa

torde några böra omnämnas.

Folkskoleinspektören i Malmö anför:

Statsinspektionen av folkskolorna har tillkommit för att rycka upp och utveckla

landsbygdens skolväsende. De stora och medelstora städerna hava å andra sidan hela

tiden i fråga om skolorna gått i spetsen för utvecklingen och på allt sätt visat sitt

intresse för barnens vård, uppfostran och undervisning. Bland organen för folkskolestyrelsernas

i städerna verksamhet hava sedan längre tid tillbaka de av kommunerna

tillsatta inspektörerna utgjort en viktig del. Visserligen äro de skolstyrelsernas biträden,

men de hava dock genom omfattningen och arten av sin verksamhet kommit att

bliva ett slags skolchefer i mycket högre grad än statens inspektörer och hava såsom

sådana först och främst att utöva samma funktion som de senare i fråga om kontroll

över författningarnas efterlevande samt i fråga om initiativ till förbättringar. Skid
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!.. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

nåden mellan en statens inspektör ock eu kommunal inspektör är egentligen den, att

den förre — statens inspektör — på grund av de stora avstånden inom hans inspektionsområde

ej ens tillnärmelsevis kan utöva sin kontrollerande, rådgivande och initiativtagande

funktion så intensivt, som det är möjligt för den senare. Att den kommunala

inspektören ej skulle vara lämpad att samtidigt vara statens inspektör i sitt

område är sålunda oriktigt, för så vitt man ser på sakens kärna: befordrandet av skolväsendets

utveckling och utövande av tillbörlig kontroll.

En farhåga, att de kommunala inspektörernas inflytande på det pedagogiska

arbetet skulle komma att förringas, har uttalats av folkskoleinspektören

i Karlstad, som anför:

Landets allra största städer hava genom erbjudande av ganska goda löuer lyckats

för sina inspektörstjänster förvärva landets på folkskolans område mest kvalificerade

män. Nu skola dessa tjänstemän icke få det inflytande på skolärendena i sina samhällen,

som de för sin verksamhet äro i å stort behov av. Statens inspektörer, som på grund av

de sämre ekonomiska förmåner, deras tjänster medföra, i allmänhet ej äga samma

meriter som de kommunala, hava måhända icke förutsättningar och hinna framför allt

icke med att på nöjaktigt vis sätta sig in i det framåtsträvande och ofta sig omgestaltande

skollivet i de större städerna och kunna därför icke heller på ett nöjaktigt

sätt främja dess behöriga utveckling. Det föreligger en stor fara för att konsekvenserna

härav för vidkommande samhällen blir ett stillastående eller tillbakagående i

deras folkskolors utveckling.

Eu fruktan för ökandet av dualismen mellan statsinspektion och

kommunal inspektion framträder i ett uttalande, som gjorts av städernas

folkskoleinspektör sförbund på sammanträde i Norrköping den 7 mars 1913.

Här an föres bland annat:

Det måste betecknas som mycket oklokt att icke i statsinspektionens tjänst använda

delvis på området såsom kommunala inspektörer beprövade krafter, vilka av

kommunerna utsetts. I den svenska folkskolans välförstådda intresse vore tvärtom ett

upphörande av den hittills varande dualismen mellan statsinspektion och kommunal

inspektion på folkskolans område, en dualism, som framkallats av tillfälliga historiska

förhållanden och som vid nu förestående nydaning av inspektionsväsendet ej borde för

en längre tid fastlåsas i enlighet med de formalistiska synpunkter, som tydligen i detta

hänseende klavbuudit kommitténs uppfattningssätt. En sannare uppfattning av de

historiska förutsättningarna borde förvisso leda till insikt om ett långt mera positivt

förhållande mellan kommunerna och staten med hänsyn till folkskoleväsendet än det,

da man såsom kommittén framför allt söker vaka över att staten måtte erhålla eu

så stark kontroll som möjligt över kommunernas självverksamhet på skolområdet.

Samma uttalande har gjorts av folkskoleinspektörerna i Hälsingborg

och i Borås.

De skäl, som kommittén anfört för den av densamma föreslagna anordningen,

hava upptagits till behandling av ett stort antal kommunala

folkskoleinspektörer och bemötts från olika synpunkter. Av de olika

argument, som från dessa och andra myndigheter anförts, torde följande

böra framhållas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Gentemot kommitténs uttalande, att vid en förening av uppdragen

såsom kommunal inspektör och statens inspektör svårigheter kunde yppa

sig vid tjänsternas tillsättning därigenom, att de kvalifikationer, som den

kommunala myndigheten från sin synpunkt ansäge sig böra fordra hos den

kommunala inspektören, icke behövde vara alldeles desamma som de, vilka

statens myndigheter från sin synpunkt krävde, har städernas folkskoleinspektörsförbund

yttrat:

Vari en sådan skillnad skulle komma att bestå syntes svårt att fatta, då väl

uppgifterna för inspektören i båda fallen vore väsentligen desamma och i vilket fall

som helst det väl ej vore sannolikt, att städerna, som i regel högre avlönade sina

inspektörer, skulle komma att nöja sig med eu lägre kompetens än den, som statsmyndigheterna

för sitt uppdrag kunde kräva. Redan genom det större tilloppet av

bättre kvalificerade sökande till de högre avlönade kommunala befattningarna vore ju

att vänta, att kvalifikationerna i praktiken vanligen skulle bliva högre hos de av

kommunerna utsedda förtroendemännen än hos statens. Därjämte vore det både

möjligt och önskvärt, att staten på sådant sätt skaffade sig garantier för erforderlig

kompetens hos de utsedda inspektörerna, att kommunalt val av inspektör framdeles

bleve giltigt, först sedan detsamma av Kungl. Maj:t stadfästs, ungefär på samma sätt

som t. ex. professorsbefattningarna vid de fria högskolorna i Stockholm och Göteborg

val tillsattes genom val av vederbörande högskolas styrelse, men valet bleve giltigt

först efter Kungl. Maj:ts stadfästelse. Genom en sådan anordning kunde man ock

undvika det av kommittén befarade missförhållandet, att den kommunalt valde inspektören

i något särskilt fall ej av staten ansåges lämplig såsom dess inspektör och att

sålunda staten bleve nödgad att jämte den kommunala inspektören förordna en särskild^

statsinspektör, varvid sålunda samma inspektörsområde än vore att räkna såsom

särskilt område för statsinspektion, än såsom lydande under kommunal inspektör ensam.

Genom den föreslagna statskontrollen över valet av den kommunala inspektören skulle

man ocly finna garanti mot att någonstädes genom tillfälliga förhållanden den kommunala

^folkskoleinspektionen överlätes åt mer eller mindre undermålig sökande, ett

missförhållande, som det i och för sig vore mycket önskvärt att söka förebygga.

Samma uttalande bär gjorts av folkskoleinspektören i Hälsingbon; och

delvis även av folkskoleinspektören i Boras. De synpunkter, som av städernas

folkskoleinspektörsförbund framhållits, återfinnas dessutom i yttranden,

som avgivits av folkskoleinspektörerna i Malmö, Ystad, Lund och

Göteborg ävensom av Kungl. Maj:ts befallning-skavande i Malmöhus län.

Beträffande kommitténs skäl, att då kommunal inspektör blott tillsättes

för viss tid, efter vars förlopp vederbörande skolstyrelse äger att

entlediga honom, följden skulle bliva, att han även i fråga om sin statstjänst

skulle för sitt entledigande komma att bliva beroende av den kommunala

myndighetens beslut, yttrar städernas folkskoleinspektörs förbund:

Aven om de kommunala inspektörerna fortfarande skulle anställas blott för viss

tid, kunde ju den av kommittén befarade olägenheten förebyggas därigenom, att

förordnandet från statens sida kunde bestämmas skola gälla alldeles samma tid som

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

det kommunala förordnandet. Att man därvid från statens sida måste känna sig i

viss mån bunden av de kommunala myndigheternas beslut vore näppeligen att anse

såsom olämpligt, åtminstone så länge som inspektörens avlöning helt och hållet bestredes

med kommunala medel, och då för övrigt för folkskoleväsendets utveckling det intimaste

samförstånd vore önskvärt mellan staten och de kommunala myndigheterna.

Samma synpunkt framhålles av folkskoleinspektörerna i Ystad, Hälsingborg

och Borås, folkskolestyrelsen i Lund och Kung]. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus län. Folkskoleinspektören i Malmö åter anser, att

det hinder för de kommunala inspektörernas förordnande såsom statens

inspektörer, som kommittén anser ligga i det förhållandet, att enligt folkskolestadgan

§ 8 mom. 4 den kommunala inspektören tillsättes på viss tid,

utan vidare torde kunna övervinnas genom ändring av författningen.

Beträffande det av kommittén andragna skälet, att den kommunala

inspektören skulle, om han på samma gång vore statens inspektör, bliva

sin egen kontrollant och komma att intaga eu dubbelställning, som givetvis

skulle kunna leda till pliktkollisioner och konflikter, har städernas folkskoleinspektör

sförbund anfört:

Detta skenbart så betydelsefulla argument utgår från ett förbiseende av att den

kommunala inspektören även utan särskilt statsuppdrag väl måste hava sig såsom plikt

ålagt att noggrant vaka över lagars och författningars iakttagande i det av honom

ledda folkskoleväsendet och att han således redan nu kan tänkas komma i alldeles

samma kollision med den lokala skolmyndigheten, som om han därjämte hade statsinspektörs

ansvar. Några sådana svårigheter hava emellertid ej bevarats i minnet från

den förenade befattning såsom kommunal- och statsinspektör, vilken innehades av doktor

Insulander i Gävle.

För övrigt beror talet om inspektörens kontroll av sig själv på en oklar uppfattning

av det verkliga förhållandet. Detta torde bäst kunna exemplifieras genom tilllämpning

på den ämbetsåtgärd, rörande vilken man väl framför allt ansett det vara

av nöden, att den närmaste kontrollen utövades ej av en kommunalt utsedd inspektör

utan av eu statens tjänsteman, nämligen vid frågan om prövandet av de bidrag, som

staten bär att lämna till lärarlönernas bestridande. När den kommunala inspektören

godkänner dessa beräkningar av statsbidragen, innebär detta icke en av honom utövad

kontroll över egen verksamhet utan just över den kommunala skolmyndighetens. Det

är nämligen denna sistnämnda, som ingår med framställning om statsbidrags beviljande,

och ej inspektören. Det är också den kommunala myndigheten, som kan hava

ekonomisk fördel av för långt drivna anspråk med avseende på statsbidrag, under det

att helt naturligt den kommunala inspektören därvid står fullkomligt lika opartisk, som

en statsinspektör skulle kunna göra. Att det emellertid i de flesta fall är den kommunala

inspektören, som uppgjort statsbidragsförteckningen, vilken han skall granska,

innebär ju blott, att granskningen överlåtits åt den, som otvivelaktigt bäst känner

förhållandena i fråga.

Mycket riktigt har kommittén framhållit, att för att kunna bedöma, huruvida ett

skoldistrikt uppfyllt de villkor, som enligt gällande författningar fordras för att skoldistrikt

skola erhålla statsbidrag av olika slag, och för att i övrigt kunna intyga, att

de i sfcatsbidragsrekvisitionerna lämnade uppgifterna äro riktiga, är det nödvändigt att

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

äga en detaljkännedom rörande förhållandena inom skoldistriktet, som kan vinnas endast

genom besök på ort och ställe. Men hur skulle det i själva verket vara möjligt

för en statens inspektör, såsom t. ex. i första inspektionsområdet med över 1,400 lärare, att

förvärva en sådan personlig bekantskap med varje enskild lärares förhållanden, särskilj

då statsbidragsförteckningen överlämnas minst två, i åtskilliga fall flera gånger

om året? I själva verket blir nog statsinspektörens granskning av dessa förteckningar

i det stora hela lika litet en granskning i första hand, som den nu åt länsstyrelserna och

kammarrätten överlåtna kontrollen är en kontroll i första hand. Ett överflyttande enligt

kommitténs förslag av ansvaret för kontrollen i fråga från den kommunala inspektören

till statsinspektören är sålunda i sak ett försvagande av kontrollen i stället för, såsom

kommittén velat göra troligt, ett förstärkande av densamma. Kommitterade hava låtit

narra sig av en abstrakt uppfattning rörande förhållandet emellan den kontrollerande

och den kontrollerade, varvid de bortsett från de i verkligheten sig teende förhållandena

- ett uppfattningssätt vid författningsförslags utarbetande, som tyvärr är mycket

vanligt men just därför i detta enskilda fäll så mycket omsorgsfullare bort undvikas.

Att pa detta av kommittén föreslagna sätt ytterligare framkalla namnunderteckningar

på papper av tjänsteman, den där i verkligheten till större eller mindre del måste 5ta

pa en annan person, som borde bära både det reella och formella ansvaret, torde på

intet sätt kunna tillstyrkas.

Samma uttalande har gjorts av folkskoleinspektören i Hälsingborg.

Synpunkter av liknande art, som städernas folkskoleinspektörsförbund

anfört, hava dessutom framhållits av folkskoleinspektörerna i Ystad, Lund,

Trälleborg, Borås, Uddevalla, Karlstad och Falun samt Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus län. Olikheten mellan förhållandena i de

större städerna och dem på landsbygden framhålles även av folkskoleinspektören

i Göteborg.

Mot kommitténs förslag, att folkskoleväsendet i huvudstaden med avseende

på inspektionen ej längre skulle intaga någon särställning utan i

likhet med folkskoleväsendet i andra städer underkastas statens inspektion,

hava av åtskilliga kommunala folkskoleinspektörer gensagor framställts.

Särskilt hava överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor och förste folkskoleinspektören

i Stockholm, starkt motsatt sig kommitténs förslag. Förste

folkskoleinspektören i Stockholm anför:

_ Mig synes ingen erfarenhet kunna åberopas för den åsikten, att den av kommittén

avsedda ifrågavarande statskontrollen över Stockholms folkskolors pedagogiska

ledning vore så behövlig, att man för den skull borde finna sig i de med den dubbla

inspektionen följande olägenheterna.

Mig synes verklig fara föreligga för att den föreslagna kontrollen i många avseenden

blir blott eu skenkontroll. Vida bättre garantier för undvikande av misstag

eller missgrepp med avseende på rekvisitionerna av statsbidrag till huvudstadens folkskolor

synas mig^ kunna vinnas, om det av staten ålägges den kommunala inspektören

i btockholm att a statens vägnar under tjänstemannaansvar granska primäruppcifterna

för de begärda statsbidragens beräkning samt intyga riktigheten av rekvisitions beloppen

i det hela med noggrant iakttagande av föreskrifterna rörande villkoren för stats
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 206.

bidragens utgående. Det är visserligen sant, att därvid skulle den kommunala inspektören

i Stockholm ej vara blott ett biträde åt huvudstadens folkskolestyrelse utan

därjämte just härvid utöva en åt honom uppdragen statsfunktion. Om detta i det

hela skulle något öka denna inspektörs auktoritet, torde detta enligt regeln bliva

gagneligt för de under hans ledning stående folkskolorna.

Om folkskoleinspektören i Stockholm även skall i vissa avseenden tjänstgöra såsom

statens inspektör, måste ju statsmyndigheterna hava sitt ord med vid hans förordnande;

men detta synes lätt kunna ordnas på det sättet, att staten föreskreve, det

den lokala folkskoleöverstyrelsens val av inspektör för att bliva giltigt skulle av Kungl.

Maj:fc fastställas. Naturligen måste också inspektörens förordnande av staten och av

staden avse samma tid, vare sig att förordnande gällde blott viss bestämd tid eller att

inspektören ägde fast anställning.

Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, som anser, att ett förverkligande

av kommitténs förslag skulle innebära ett upphävande i allt för

hög grad av den särställning, som hittills varit given åt huvudstadens folkskolor,

åberopar det av förste folkskoleinspektören avgivna yttrandet och

anför:

Överstyrelsen anser sig på det kraftigaste böra hemställa, att Stockholms folkskolor

ej måtte inordnas med några andra skolor i ett särskilt distrikt för statens

folkskoleinspektion utan att det åt den av Stockholms stad förordnade förste folkskoleinspektören

måtte uppdragas, att fylla jämväl de inspektionsuppgifter, som beträffande

andra skoldistrikt äro uppdragna åt statens inspektörer, och sålunda även att

under ämbetsansvar attestera rekvisitioner av statsbidrag, vilken attestering enligt nn

härom gällande bestämmelser är i Stockholm uppdragen åt Stockholms stads konsistorium.

Förste folkskoleinspektörens tjänstemannaansvar härvid synes överstyrelsen innebära

eu bättre garanti med avseende på de lämnade uppgifternas riktighet än som är

möjligt att vinna genom kontroll i detta avseende av en särskild av staten förordnad

inspektör, sådan som den av kommittén föreslagna, då den sistnämndas övriga och

egentliga inspektionsåligganden beträffande andra skoldistrikt skulle hindra honom från

att vinna härför nödig kännedom om Stockholms folkskolor med deras för närvarande

inemot 29,000 barn, ungefär 950 lärare i läs- och skrivämnen och omkring 120 facklärare

i övningsämnen.

Vidare hemställer samma överstyrelse, att förordnandet med nämnda

funktionsvillkor bör fastställas av Kungl. Maj:t, men framhåller tillika, att

därest detta ej skulle vinna Kungl. Maj:ts gillande, den nuvarande ordningen

med attesteringen utav statsbidragen av Stockholms stads konsistorium

bör bibehållas, då någon olägenhet av densamma ej försports.

Departe- Tillkomsten av kommunala folkskoleinspektörer har direkt framkallats

mentschefen. ay ocin sammanhängt med folkskoleväsendets starka utveckling i våra stadssamhällen,

och den har, frånsett Stockholm, ägt rum utan medverkan från

lagstiftningens sida. Först år 1897, då åtskilliga sådana inspektörer sedan

flera år tillbaka varit anställda, gavs dem en mera offentligen erkänd

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

ställning, i det att i § 8 av folkskolestadgan infördes det stadgande, varom

kommittén i sitt nyss återgivna uttalande erinrat. Nämnda stadgande är

emellertid av ganska allmän innebörd. Vid åtskilliga tillfällen har också

behov gjort sig gällande av närmare utformade bestämmelser ej minst beträffande

ifrågavarande inspektörers tillsättning.

Kommitténs undersökning rörande de kommunala inspektörernas ställning

och uppgifter ger vid handen, att dessa inspektörer formellt sett närmast

äro att anse som skolstyrelsernas biträden vid verkställandet av deras

beslut och vid utförandet av en mängd arbetsuppgifter, som i mindre skoldistrikt

åligga skolrådet eller dess ordförande. I sistberörda hänseende

hava de särskilt att övervaka lärarpersonalens arbete och undervisningens

anordning, att uppgöra läroplaner med mera. Känt är emellertid, att

ifrågavarande befattningshavare åtminstone i våra större städer i verkligheten

till väsentlig grad kunna betraktas som folkskoleväsendets egentliga ledare,

de där faktiskt äga en vidsträckt befogenhet och öva ett vittgående inflytande,

liksom det ock är välbekant, att flera av folkundervisningsväsendets

märkesmän och ledande personligheter gjort sin insats i skolans utveckling

just i egenskap av kommunala folkskoleinspektörer.

Det torde kunna sägas, att det i väsentlig mån just varit omöjligheten

för statsinspektörerna att i de snabbt växande större stadssamhällena

fylla behovet av ledande och rådgivande inspektionsverksamhet, som föranlett

dessa samhällen att skaffa sig egna organ för berörda behovs tillgodoseende.

Och i mån som den mera pedagogiska sidan av inspektionsarbetet

i de större städerna blivit på ett tillfredsställande och mången gång

synnerligen förtjänstfullt sätt sedd till godo genom den kommunala inspektören,

hava i allmänhet vederbörande statsinspektörer allt mera funnit

sig kunna inskränka sin befattning med folkskoleväsendet i nämnda städer

till en huvudsakligen kontrollerande verksamhet, framför allt av ekonomisk

art.

Ställningen, sådan den blivit genom den historiska utvecklingen, torde

i fråga om de större städerna kunna sägas vara följande. Den kommunala

inspektören svarar i det hela för skolväsendets anordning och ledning, han

kontrollerar, att lärarpersonalen fullgör sina författnings- och reglementsenliga

skyldigheter, och lian utövar gentemot skolstyrelse och lärarpersonal

en pedagogiskt rådgivande och understödjande verksamhet. Statens

inspektör däremot fullgör i allmänhet faktiskt blott den ekonomiska

kontrollen. Men han äger dock rätt att ingripa såsom pedagogisk rådgivare,

och vid ett och annat tillfälle har sådant ingripande också ägt rum.

De kommunala inspektörerna önska nu att få jämväl statsinspektö*

rernas ekonomiska kontroll på sig överflyttad samt att genom erhållande

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 höft. (Nr 206.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

av förordnande såsom statens inspektörer inom sina områden bliva även i

det yttre erkända såsom fullt självständiga ledare av skolväsendet inom

samma områden.

Kommittén åter anser, att även i de större städerna formellt intet

kan eftergivas av statens rätt till kontroll och ledning genom dess särskilda

organ, statsinspektörerna, men att en begränsning av dessa inspektörers

verksamhet därstädes må äga rum i de avseenden och i de fall,

där så lämpligen kan ske.

Till grund för de kommunala inspektörernas yrkande synes ligga

ungefär följande tankegång. Det är erkänt, att de större städernas skolväsen

genomgått en storartad utveckling och utgjort förebild för folkskolornas

anordning inom mindre kommuner. Denna utveckling har ägt

rum under de kommunala inspektörernas ledning och utan någon mera

betydelsefull medverkan av statsinspektörerna. Det vore då icke mer än

rättvist, om statsmakterna gåve sitt erkännande häråt genom att befria

kommuner med egna inspektörer från en kontroll, som i de flesta fall är

mera ett sken än en verklighet men som i enstaka fall kan handhavas så,

att den blir besvärande och sårande samt vållar konflikter.

De synpunkter på den föreliggande frågan, som kommittén ansett sig

böra hävda, synas åter varit följande. Det må vara sant och erkännes villigt,

att de större städerna på ett förtjänstfullt sätt sörjt för sitt skolväsen.

Anser nu emellertid staten det vara nödigt att genom särskilda,

organ öva kontroll över skolväsendets anordning i de olika kommunerna

och över statsbidragens användning, bör denna kontroll gälla landet i des»

helhet. Även om i verkligheten statsinspektionen kommer att bliva långt

mindre omfattande i städer med kommunala inspektörer än i andra samhällen,

bör dock möjligheten till en fullständig kontroll bevaras. Visserligen

har skolväsendets ledning i de samhällen, varom här är fråga, i allmänhet

varit förträfflig, men fall kunna dock tänkas, då det kan vara till

skolväsendets bästa, att en mera opartisk, utomstående person äger rätt.

och skyldighet att å tjänstens vägnar ingripa i dess ledning.

Jag vill genast säga, att om man, såsom kommittén gjort, i främsta

rummet och särskilt ur rent formell synpunkt beaktar de statsliga intressena,

man näppeligen torde kunna komma till annan slutsats än kommittén.

Nästan alla de myndigheter, vilka icke av en eller annan anledning fått.

sin uppmärksamhet särskilt riktad på de kommunala synpunkterna i förevarande

ärende, hava också anslutit sig till kommitténs uppfattning.

Ett avgörande av frågan i fullständig enlighet med de kommunala

inspektörernas framställning skulle onekligen innebära ett uppgivande

i princip på vissa punkter av statens rätt och skyldighet att öva.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

kontroll över folkskoleväsendet. Aven om den kommunala inspektören Unge

sig statens inspektionsuppdrag tilldelat, vore det nämligen knappast möjligt,

att hans betraktelsesätt alltid skulle kunna bliva detsamma som den utomstående,

av platsens kommunala intressen oberörda statsinspektörens.

Att det ifrågasatta medgivandet är förenat med en del svårigheter

och betänkligheter, finner man bäst, om man söker klargöra, vilka kommuner

som borde få del därav. Det visar sig nämligen då, att de uppgifter,

som i flertalet större och medelstora städer ombesörjas av kommunala inspektörer,

i några städer av liknande storlek utföras av s. k. överlärare. Skillnaden

i ställning och uppgifter mellan en kommunal inspektör och en överlärare

torde visserligen i allmänhet vara ganska väsentlig, men den kan i

vissa fall vara ganska ringa och i det hela inskränka sig till en olikhet i

benämning. Men att den självständighet, som nu påyrkas, skulle kunna

medgivas alla de stadssamhällen, där en överlärare kan få sig kommunal

inspektion uppdragen, har av ingen ifrågasatts och torde knappast kunna

ifrågasättas.

Då icke förty de av de kommunala inspektörerna framförda synpunkterna

i åtskilliga hänseenden måste anses beaktansvärda, synes det mig

önskligt, att en lösning kunde vinnas, som gåve erkännande åt det berättigade

i båda de tankegångar, som i den föreliggande frågan gjorts gällande.

Därvid torde följande två förhållanden böra tagas till utgångspunkt.

Alldenstund det här är fråga om statsekonomiska intressen av betydande

omfattning, torde det stå i strid med hittills hävdad grundåskådning

att eftergiva något av den ekonomiska kontrollen. På åtskilliga

områden, där tidigare fullständig obundenhet förefunnits, har staten ansett

det nödigt att på ett kontrollerande sätt ingripa i kommuners och enskildas

självbestämmanderätt, och detta även, där det ej gällt statsmedels

användning. Och ej sällan har en skärpning av inspektionen över användningen

av statsunderstöd blivit påyrkad. Det vore då underligt, om man

på förevarande område, där så ansenliga summor utgå i form av statsbidrag,

skulle medverka till något, som måste taga sig ut som ett försvagande

av statens kontrollerande verksamhet.

Å andra sidan måste dock även fasthållas, att statens inspektörer varken

under nuvarande förhållanden ej heller efter den föreslagna omregleringens

genomförande kunna komma att i de större städerna utöva en verksam

och till de särskilda lärarna sig sträckande ''pedagogisk inspektion utan

huvudsakligen måste inskränka sig till sådant, som för den ekonomiska

kontrollen är av nöden. Skulle från statens sida en lika fullständig inspektion

utövas i de större städernas skolor som i andra skolor, bleve en

mycket väsentlig ökning av statsinspektörernas antal oundgänglig. Den

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

mera pedagogiska sidan av inspektionsverksamheten har uti ifrågavarande

samhällen i det hela omhänderhafts av de kommunala inspektörerna, och

det torde blott råda en mening därom, att detta skett på ett i allmänhet

förtjänstfullt, i flera fall till och med utmärkt sätt.

Den naturliga slutsatsen av dessa förutsättningar synes bliva, att man

bör se till, om det icke skulle vara möjligt att författningsmässigt fastslå

det faktiska förhållande, vartill utvecklingen sålunda fört, och alltså beträffande

samhällen av den art, varom här är fråga, söka genomföra en

uppdelning av inspektionsverksamheten med hänsyn till de båda uppgifterna

att utöva pedagogisk uppsikt och ledning av skolväsendet och att

kontrollera detsamma huvudsakligen i ekonomiskt avseende. Den förra uppgiften

skulle då, under vissa villkor, kunna fullständigt överlåtas åt de

kommunala inspektörerna, den senare skulle fortfarande tillhöra statens

inspektörer.

Det torde mot denna tanke komma att invändas, att man visserligen

kan teoretiskt samt i allmänhet även praktiskt särskilja de båda nämnda

huvuduppgifterna för inspektionsverksamheten, men att en bestämd gräns

dem emellan svårligen kan i varje särskilt fall uppehållas och att en verksam

ekonomisk kontroll understundom i vissa hänseenden förutsätter en granskning

även ur pedagogiska synpunkter.

Häri ligger onekligen en viss sanning. Även om man genom en eller

annan jämkning i fråga om nu fastställda formulär skulle kunna något

mera, än för närvarande är fallet, framhäva skillnaden mellan de båda inspektionsuppgifternas

olika art, kommer likväl alltid den ekonomiska kontrollen

att i någon mån förutsätta kännedom om de organisatoriska och

pedagogiska anordningarna. Statsinspektören måste följaktligen för sin

uppgift äga fritt tillträde till skolorna och rätt att taga del av vederbörliga

handlingar. Och han måste i åtskilliga fall, där tvekan kan råda,

känna sig förpliktad att bilda sig ett omdöme om skolväsendets ståndpunkt

även i sistnämnda hänseenden.

Detta oaktat synes det mig, som skulle en sådan anordning, som

jag nyss antytt, vara ägnad att undanröja de flesta av de olägenheter,

som av de kommunala inspektörerna överklagats. Deras väsentligaste

anmärkning är riktad mot den »dubbelinspektion» av själva undervisningen,

som under de nuvarande förhållandena förekommer och kan leda till motsägelser

och förvecklingar. Blir det i vederbörande instruktion uttryckligen

bestämt, att statens inspektörer under villkor, som jag strax skall

beröra, icke skola hava vare sig förpliktelse eller rättighet att i förhållande

till skolmyndigheter och lärare ingripa i fråga om undervisningens anordning

och ledning i de samhällen, om vilka här kan bliva fråga, torde

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

icke längre finnas anledning att befara några sådana olägenheter, som enligt

de kommunala inspektörernas utsago under nuvarande ordning yppat

sig. Den stärkta ställning, de kommunala inspektörerna önskat vinna,

skulle de också erhålla, därest de av Kungl. Maj:t förordnades att i avseende

på skolväsendets pedagogiska anordning och ledning fullgöra samma

uppgifter och äga samma befogenhet, som eljest tillkomma statens inspektörer.

Klart är emellertid, att sådant förordnande att övertaga en väsentlig

och betydelsefull del av statsinspektörens uppgifter icke kan utan

särskilda villkor meddelas åt varje person, som av ett skoldistrikt erhållit

i uppdrag att under benämningen folkskoleinspektör utöva ledningen av

dess folkskoleväsen. På två sätt torde en begränsning här vara av nöden.

Först och främst lärer ett sådant förordnande böra lämnas av Kung!.

Maj:t efter särskild ansökan av vederbörande skolstyrelse. Det skulle gälla

för viss person och för bestämd tid, lämpligen den, för vilken personen i

fråga innehar skolstyrelsens förordnande såsom kommunal inspektör. Och

det borde meddelas först sedan skolstyrelsen ådagalagt, att den givit inspektören

en sådan ställning beträffande såväl avlöning som befogenhet, att

garanti funnes för att han skall vara i stånd att med nödig självständighet

fullgöra uppdraget som statens inspektör.

Även på annat sätt torde en begränsning lämpligen böra ske. De kommunala

inspektörernas yrkanden gälla blott »de större städerna», och de

förhållanden, som andragits till stöd för desamma, hava ock hämtats från

ifrågavarande samhällen. Nu äro emellertid kommunala inspektörer anställda

även i vissa samhällen, vilka näppeligen äro att räkna bland våra

större städer. Och det ligger i sakens natur, att sistnämnda inspektörer

få i viss mån andra uppgifter och annan ställning än inspektörerna i de

större och största städerna. Den ställning såsom mera självständiga ledare

av skolväsendet, vilken framför allt skulle motivera en begränsning av

statsinspektörernas inspektion, torde visserligen i allmänhet tillkomma de

sis nämnda men knappast i samma utsträckning de övriga. Därmed

sammanhänger, att de svårigheter för statens inspektörer att ägna skolväsendet

en verksam pedagogisk tillsyn, varom jag förut talat, gälla sådana

städer, vilka hava ett större lärarantal. Eu begränsning i förevarande

hänseende synes mig alltså nödig, och man torde därvid knappast hava

någon annan grund att välja än folkmängden, detta även med risk att

begränsningen blir mer eller mindre godtycklig. Jag skulle vilja anse,

att åtminstone tills vidare endast de städer, som ej deltaga i landsting,

borde erhålla den särskilda rätt för sina-inspektörer, varom jag i det föregående

talat.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Den ordning i fråga om folkskoleinspektionen i de större städerna,

som synes mig lämpligast, skulle sålunda väsentligen hava följande innebörd.

I stad, som ej deltager i landsting och som anställt särskild folkskoleinspektör

för ledningen av sitt folkskoleväsen, må nämnda inspektör, på

ansökan av skolstyrelsen, av Kungl. Maj:t kunna förordnas att, utom i

vad angår granskningen och vitsordandet av skolstyrelsens ansökningar om

statsbidrag, tjänstgöra jämväl såsom statens folkskoleinspektör över stadens

skolväsen, därest Kungl. Maj:t finner honom för sådant uppdrag lämplig

och därest skolstyrelsen visar, att han erhållit en med hänsyn till avlöning

och befogenhet tillfredsställande ställning.

Vad särskilt angår Stockholms stads folkskoleväsen är detsamma redan

genom nu gällande bestämmelser undantaget från varje inspektion i pedagogiskt

hänseende genom någon statens inspektör, varemot ansökningarna

om statsbidrag granskas och vitsordas av Stockholms stads konsistorium.

Vill man i huvudsak bibehålla denna anordning orubbad, skulle för tilllämpningen

jämväl i fråga om Stockholm av den ordning för folkskoleinspektionen

i de största städerna, jag nyss förordat, allenast den jämkningen

behöva göras, att den av stadens skolstyrelse antagna förste folkskoleinspektören

utan särskild ansökning förordnades att också vara statens

inspektör samt att granskningen av ansökningarna om statsbidrag överflyttades

frän konsistoriet till en statens inspektör, vars område, såsom ock

kommittén föreslagit, borde avpassas med hänsyn även till det arbete,

nämnda granskning skulle medföra.

Då nu gällande bestämmelse om granskning genom konsistoriet av

nyss berörda ansökningshandlingar tillkommit med Riksdagens medverkan,

torde dess samtycke till jämkning i antydd riktning av sagda bestämmelse

böra utverkas.

Innan jag slutar min framställning i denna punkt, vill jag ytterligare

betona, att den anordning av folkskoleinspektionen i landets största städer,

jag förordat, i själva verket skulle innebära allenast ett utförande i författningsmässiga

former av den ordning, som där redan faktiskt tillämpas

och som utgör ett naturligt resultat av utvecklingen. I förhållande till

kommitténs förslag innebär det av mig förordade likaledes blott ett försök

till bestämdare begränsning av statsinspektörernas och de kommunala inspektörernas

befogenhet. Av kommitténs egna uttalanden liksom av dess

förslag till rikets indelning i inspektionsområden framgår nämligen otvetydigt,

att den tänkt sig statsinspektörernas verksamhet inom skoldistrikt

med kommunala inspektörer såsom högst väsentligt mindre omfattande än

opaginerad Kontrollera mot PDF

<33

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 206.

i Övriga skoldistrikt, och kommittén har tydligtvis också tänkt sig, att statsinspektörernas

uppgift i förstnämnda skoldistrikt skulle till övervägande

del bliva av kontrollerande art. En genom instruktionsbestämmelser given

begränsning av statsinspektörernas uppgifter inom de största städerna

synes mig äga ett bestämt företräde framför såväl den nuvarande ordningen

som den av kommittén föreslagna, vilka båda lida av obestämdhet

och brist på fasta linjer. Den av mig förordade ändringen skulle klart

och tydligt befria statsinspektörerna från en inspektionsskyldighet, som i

stort sett blott karl bliva ett sken, och därmed från dem avlyfta ett

ansvar, vilket rätteligen bör vila på de personer, som i verkligheten utöva,

det bestämmande inflytandet.

I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna en den 23 februari

1909 av styrelsen för städernas folkskoleinspektörsförbund till Kungl.

Maj:t ingiven skrivelse angående fastare anställning för de kommunala,

folkskoleinspektörerna. Ifrågavarande framställning har, sedan vederbörande

myndigheters yttranden däröver inhämtats, överlämnats till folkundervisningskommittén,

vilken i anledning därav den 3 april 1913 avgivit

särskilt yttrande. Sistnämnda yttrande torde såsom bilaga få fogastill

detta protokoll.

Kommittén finner den tanken, att kommunal inspektör, som genom viss tids

tjänstgöring prövats lämplig för sin befattning, borde tillförsäkras fast anställning, i

och för sig äga berättigande men anser det synnerligen ovisst, att statsmakterna skulle

befinnas villiga att meddela föreskrift, varigenom kommun, som ville inrätta inspektörsbefättning,

skulle tillförpliktas att tilldela inspektören fast anställning. Under

sådana förhållanden har det synts kommittén i första rummet vara av vikt, att den

möjlighet att giva kommunal folkskoleinspektör fast anställning, som redan med tillämpning

av nuvarande författningar icke torde saknas, måtte bliva så långt möjligt är

utnyttjad, och hemställer i sådant syfte, dels aft viss förändring vidtages i förutnämnda

§ 8 av folkskolestadgan, dels att bestämmelser bringas till stånd beträffande ordinarie

kommunal inspektörs tillsättning och entledigande.

De synpunkter, som av kommittén samt av de hörda myndigheterna

i denna fråga blivit framförda, böra givetvis bliva föremål för framtida

prövning. Spörsmålet om de kommunala inspektörernas fastare anställning

synes mig i varje fall icke vara av väsentlig betydelse för den fråga,.

om vilken jag i det föregående uttalat mig.

6. Rikets indelning i inspektionsområden.

Av vad jag anfört framgår, enligt vilka huvudgrunder jag anser

eu omdaning av folkskoleinspektionen höra äga rum. Då det gäller sy
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kommittén.

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

stemets närmare utformning och särskilt rikets indelning i inspektionsområden,

måste emellertid jämväl vissa andra synpunkter komma i betraktande.

Hittills har inspektionsområdenas storlek varit synnerligen växlande samt

deras gränser för varje inspektionsperiod undergått större eller mindre

förändringar. Blir en organisation med inspektionsuppdraget såsom ensamsvssla

genomförd, torde väl en större varaktighet i inspektionsområdenas

avgränsning kunna bliva rådande. Klart är, att i samband med förskjutningar

i befolkningsförhållandena jämkningar av inspektionsområdenas omfattning

kunna bliva erforderliga, därest i det hela någon ungefärlig likformighet

skall kunna bevaras de olika områdena emellan med avseende på inspektörernas

arbetsbörda. Bestämmandet av inspektionsområdena lärer sålunda

framdeles såsom hittills höra tillkomma Kung!. Maj:t. Emellertid torde

det vara på sin plats, att de grundsatser, som därvid synas böra bliva

bestämmande, här något närmare skärskådas.

Kommittén har med avseende härpå anfört:

Yad då beträffar frågan om inspektionsresornas planläggning har det flera gånger

föreslagits i Riksdagen, att inspektören skulle åläggas att resa efter en på förhand

uppgjord och av vederbörande myndighet granskad och godkänd resplan. Att förslag

om ett dylikt tillvägagångssätt kommit fram har, såsom synes av bifogade historik

över folkskoleinspektionen, sin grund bland annat i de anmärkningar, som statsrevisorerna

gång efter annan gjort i fråga om inspektörernas resor.

Men om nn så är, att inspektörernas resor i vissa avseenden lämnat åtskilligt

övrigt att önska, torde förklaringen härtill huvudsakligen vara att söka dels i bristen

på central ledning, dels däri, att indelningen i inspektionsområden understundom varit

mindre väl avpassad, dels även i den omständigheten, att inspektören i de flesta fall

varit bunden av andra tjänsteplikter, som hindrat honom att på sätt, som eljest varit

önskvärt, ordna sina resor.

Givetvis skall inspektören i sin inspektionsverksamhet gå planmässigt till väga,

men att han i denna sin verksamhet skulle fullständigt bindas vid en av överordnad

myndighet på förhand fastställd resplan vore dock enligt kommitténs mening i flera

avseenden olämpligt. Som förut nämnts, har nämligen inspektören såsom eu av sina

viktigaste uppgifter att meddela skolråd och lärare behövliga råd och anvisningar.

Dessa råd och anvisningar skola tydligen givas, icke blott då inspektören kommer så

att säga på sin ordinarie tur till skolor och skolråd utan äveii vid andra tillfällen, när

hans hjälp kan behövas. Sådana tillfällen kunna uppstå av flera anledningar. Ett

kyrkostämmobeslut kan kräva hans besök i ett skoldistrikt, eii nyantagen lärare hans

besök i ett anuat, en påbörjad skolkökskurs hans besök i ett tredje; vid inspektion

i en skola kan han erhålla uppgifter, som nödvändiggöra inspektion i eu närbelägen

skola, ehuru denna senare icke ingår i hans på förhand uppgjorda resplan, o. s. v.

Skall nu inspektionen fylla sitt ändamål och inspektören således i dylika fäll kunna

lämna skoldistrikten deu tjänst, som han är dem skyldig, kräves med nödvändighet,

att han icke så är bunden av eu bestämd resplan, att han därigenom förhindras att in
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

JLungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206. 65

finna sig hos ett skolråd eller i en skola just vid det tillfälle, då hans närvaro kanske

är som mest av nöden.

Det anförda innebär dock, såsom förut blivit antytt, ingalunda, att inspektören

skall arbeta planlöst. Tvärtom länder det både honom själv och hans arbete till fördel,

om han till ledning för sitt arbete har en på förhand upprättad arbetsplan, som

han till sina huvuddrag kan följa. Denna kommer då att i sin mån erbjuda en ganska

betryggande säkerhet för att inspektionsområdets alla skolor i tur och ordning bliva

besökta. Då inspektören tvivelsutan är den, som bäst kan bedöma hithörande förhållanden,

bör han själv upprätta planen för sina inspektionsresor, men då å andra sidan

inspektionsarbetet bör stå under den centrala skolstyrelsens tillsyn och ledning, böra

inspektörernas resplaner enligt kommitténs mening underställas denna styrelse. Kommittén

har i det föregående härom uttalat: den för viss period uppgjorda resplanen

skulle för granskning och godkännande insändas till skolöverstyrelsen, och inspektören

skulle sedermera i sin ämbetsberättelse hava att redogöra för de mera betydande avvikelser

från resplanen, vilka han funnit sig böra vidtaga, samt för de anledningar,

som därvid varit bestämmande.

Vad sedan beträffar frågan om huru ofta en skola bör besökas, torde redan av det

nu anförda framgå, att någon bestämd regel härför icke lämpligen kan uppställas, utan

inspektören måste härutinnan till eu viss grad rätta sig efter förefallande omständigheter.

Understundom kunna förhållandena inom ett skoldistrikt vara sådana, att de

kräva flera besök efter varandra med korta mellantider. Om t. ex. skoldistriktet har

för avsikt att genom nybyggnad av skolhus och ändring av skolformerna förbättra sitt

skolväsen, fäller det av sig självt, att folkskoleinspektören skall med råd och anvisningar

stå skoldistriktet till tjänst. Det kan då bliva nödvändigt, att han flera gånger

med korta mellantider infinner sig i skoldistriktet. Likaså kunna täta ombyten av

lärare i en skola nödvändiggöra tätare besök av inspektören. Å andra sidan åter, där

skolväsendet är väl ordnat, där lärarna äro för inspektören väl kända och där inga

större omdaningar av skolväsendet under en tid kunna komma i fråga, torde ett par

år utan olägenhet kunna förflyta melan två inspektioner. Huru ofta en viss skola

är i behov av inspektörens besök och när sådant besök skall äga rum måste således

prövas för varje särskilt fall.

För att i någon mån utröna, huru ofta skolorna i allmänhet under nuvarande

förhållanden inspekterats, har kommittén i detta avseende infordrat uppgifter från inspektörerna

för åren 1909—1911. Av dessa uppgifter framgår, att i medeltal inemot

hälften av samtliga skolor årligen inspekterats men att antalet inspektioner varit

mycket olika inom olika inspektionsområden. Blotta antalet inspektioner under ett

år är emellertid icke något tillförlitligt uttryck för inspektionens effektivitet, då en

inspektör tydligen kan hava använt längre, en annan kortare tid till varje inspektionsbesök.

Huvudsyftet med kommitténs förslag till en förändrad anordning av inspektionen

har därför varit icke blott att i vissa fall öka antalet inspektioner, utan även

och framför allt att inspektionsbesöken måtte kunna bliva för skolorna så värdefulla

som möjligt. Såväl för uppnåendet av sistnämnda mål som för åstadkommande av en

större jämnhet i antalet inspektioner inom de olika inspektionsområdena torde dock en

central styrelses ledning av inspektionen vara oumbärlig.

Kommittén har i allmänhet till varje inspektionsområde hänfört ett så stort antal

skolor, att inspektören, med den frihet i fråga om arbetsplanen, som förut nämnts,

torde kunna hinna att besöka dem alla under loppet av omkring två år. I regel

skulle då omkring hälften av samtliga skolor komma att årligen inspekteras. Givetvis

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 höft. (Nr 206.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206,

skulle det kunna anses önskvärt, att inspektionsbesöken i allmänhet hade kunnat bliva

något tätare, men kommittén tror dock, att med det antal inspektioner, som enligt

kommitténs förslag kan erhållas, och med den anordning i övrigt, som kommittén föreslår

med avseende på folkskoleinspektionen, det ändamål, som med nämnda inspektion

avses, i allt väsentligt skall kunna uppnås.

Med hänsyn till de ogynnsamma förhållanden, under vilka folkskolorna i de nordligaste

delarna av landet hava att arbeta, har kommittén velat för dessa skolor möjliggöra

en oftare återkommande inspektion. I övrigt har kommittén, såsom av det

ovan sagda framgår, avsett, att alla skolor i riket skulle i stort sett erhålla ungefär

lika täta besök av inspektören. Detta syfte skulle icke kunna vinnas, om samtliga

inspektionsområden tilldelades ett lika stort antal skolor och lärarkrafter. Utom antalet

skolor och lärare inom inspektionsområdet finnas nämligen även andra faktorer,

av vilka inspektionsbesökens antal är beroende. De förnämsta av dessa faktorer äro

folktätheten och kommunikationerna samt förefintligheten av skoldistrikt med kommunala

folkskoleinspektörer.

Uppenbart är, att en folkskoleinspektör i glest befolkade trakter, såsom i norra

delarna av Värmland och Dalarne, i Härjedalen, Jämtland och Lappland, måste använda

betydligt mera tid för själva resorna mellan de olika skolorna än en inspektör,

som har ett område med tätare befolkning, och att den förre således omöjligen kan

på samma tid hinna att besöka ett lika stort antal skolor och lärare som den senare.

Likaså är det tydligt, att den inspektör, vars område är genomkorsat av järnvägar,

landsvägar och ångbåtsleder, är med hänsyn till inspektionsarbetet betydligt bättre

ställd än den, vars område i fråga om kommunikationer är mindre lyckligt lottat, och

att det sålunda icke är möjligt för den senare att på samma tid inspektera lika många

skolor och lärare som för den förre. Vid upprättandet av sitt förslag har kommittén haft

nämnda olikheter för ögonen. Vidare har den vid bestämmandet av inspektionsområdenas

form, i den mån det varit möjligt, tagit hänsyn till kommunikationsledernas

riktning.

Att statsinspektörens arbete inom skoldistrikt med kommunal inspektör bör under

normala förhållanden kunna i kvantitativt avseende bliva proportionsvis mindre än i

andra distrikt, har kommittén redan förut såsom sin mening uttalat. I överensstämmelse

härmed har kommittén i sitt förslag hänfört ett större antal skolor och lärare

till sådana inspektionsområden, i vilka skoldistrikt med kommunal folkskoleinspektör

förekomma, än vad den annars skulle gjort. Då kommittén sålunda i allmänhet räknar

statsinspektörens arbete inom sistnämnda skoldistrikt såsom en jämförelsevis liten

del av det sammanlagda arbetet inom hela inspektionsområdet, har kommittén för bättre

jämförelses skull i sitt förslag till rikets indelning i inspektionsområden för varje område

angivit dels antalet skolor och antalet lärare inom städer med kommunala folkskoleinspektörer,

dels sammanlagda antalet skolor och lärare inom samtliga andra inom

inspektionsområdet befintliga skoldistrikt.

Slutligen har kommittén även, i den mån så kunnat ske, i sitt förslag tagit hänsyn

till stifts-, kontrakts- och länsgränser. Då emellertid huvudsyftet för kommittén

varit att med avseende på områdenas storlek erhålla sä lämpliga inspektionsområden

som möjligt, har kommittén icke kunnat undgå att i vissa fall låta de nämnda gränserna

skära sagda områden.

Kommittén har dock icke kunnat finna, att detta skulle medföra några nämnvärda

olägenheter. Trots nu nämnda förhållanden skulle likväl sex domkapitel fä ett

mindre antal inspektörer att förhandla med, än de förut haft, fem domkapitel skulle

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

få samma antal som förut, och endast två, nämligen Strängnäs och Luleå, skulle få

antalet inspektörer ökat. Och vad beträffar inspektionsområdenas förhållande till länsgränserna

torde hittillsvarande praxis i detta avseende hava ådaglagt, att ett inspektionsområdes

gräns utan olägenhet kan skära länsgränsen. För närvarande finnas

nämligen icke mindre än 12 inspektionsområden, som vart för sig innehålla delar av

olika län. Vad åter kontraktsgränserna angår må anmärkas, att kontrakten ur

inspektionssjnpunkt icke bilda några enhetliga områden. Den omständigheten, att ett

kontrakt måst delas på olika inspektionsområden, har hittills icke heller fått utgöra

hinder för en i övrigt ändamålsenlig anordning av inspektionsområdena.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke även skoldistriktens antal är en faktor, som

borde få öva inflytande vid bestämmandet av inspektionsområdena. Medgivas måste

då visserligen, att ett större antal skoldistrikt inom ett inspektionsområde medför ett

något mera omfattande expeditionsarbete. Men å andra sidan har antalet skoldistrikt

icke någon mera betydande inverkan på inspektions besöken i skolorna, vilka dock utgöra

det väsentliga av inspektörens arbete. Antalet skoldistrikt har därför ansetts

vara av alltför underordnad betydelse för att böra få inverka på rikets indelning i inspektionsområden.

I detta sammanhang vill kommittén även erinra därom, att för närvarande flera

inspektionsområden icke äro sammanhängande utan splittrade, så att de olika delarna

av en inspektörs område äro skilda genom en annan inspektörs mellanliggande område.

På detta förhållande hava också Riksdagens revisorer i sin år 1911 avgivna

revisionsberättelse fäst uppmärksamheten. Kommittén har i sitt förslag undvikit en

dylik anordning av inspektionsområdena.

Då kommittén med tillämpning av nu angivna grunder uppgjort förslag

till rikets indelning i inspektionsområden, hava i vissa fall flera möjligheter

erbjudit sig samt varit föremål för omprövning. Detta gäller i

synnerhet om Luleå stift. Rörande de alternativ, som föreligga i fråga

om detta stifts indelning, samt rörande de skäl, som tala för den ena och

andra, lösningen, har av kommittén anförts:

Indelningen av Luleå stift är förenad men särskilda svårigheter. Med anledning Luleå, stift,

härav har kommittén i denna del inhämtat yttranden från de nu tjänstgörande inspektörerna

i stiftet. Bland dem hava emellertid olika meningar i sagda avseende

gjort sig gällande.

För närvarande har Luleå stift 5 inspektörer, av vilka 3 innehava befattningen

såsom huvudsyssla och 2 såsom bisyssla. Kommittén har för nämnda stift föreslagit

6 inspektörer. Detta av flera skäl. Av hela Sveriges areal 438,755 kvadratkilometer

(de fyra stora sjöarna ej inräknade) upptager .Luleå stift 163,098 kvadratkilometer

eller 37,2 procent, således mer än tredjedelen. Även om stiftet delas i 6 sådana inspektionsområden,

som kommittén föreslagit, bliva 5 av dessa vart för sig till arealen större

än varje annat i riket med undantag av norra Dalarna och av Jämtlandsområdet. Vidare äro

resorna i samtliga dessa områden på grund av landets naturbeskaffenhet och kommunikationsförhållanden

samt den i allmänhet glesa befolkningen förenade med så stora

strapatser och'' försakelser, att inspektionsområdena av denna anledning icke böra i

fråga om antalet skolor och lärare göras alltför stora. Härtill kommer, att största

delen av detta stift på grund av sina säregna befolkningsförhållanden kräver en särskild

omvårdnad med hänsyn till sitt folkskoleväsen. Ätt så är förhållandet, särskilt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,206.

vad sko väsendet för lappar och finnar beträffar, har Riksdagen också för sin del betonat,

då den genom särskilda anslag omhuldat detta. I riksstaten upptages nämligen

årligen ett belopp av omkring 40,000 kronor till undervisningsväsendet inom lappmarks

ecklesiastikverk att användas till utbildande av lärare för lapska barn, till

underhåll av vissa lappfolkskolor, till läraravlöningar, till inackordering av lapska

barn m. m. samt ett ytterligare belopp av 150,000 kronor till befrämjande av folkundervisningen

bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar.

Vad sedan själva fördelningen i inspektionsområden beträffar har kommittén

tagit två olika indelningsgrunder i övervägande. Enligt den ena skulle stiftet delas

så, att vissa områden komme att bestå endast av lappmarker och andra områden endast

av kustland; enligt den andra så, att vart och ett av samtliga områden komme

att omfatta ett stycke lappmark och ett stycke kustland.

Vid en indelning enligt den förra indelningsgrunden synes stiftet lämpligen böra

delas i tre lappmarksområden och tre kustlandsområden, under det att vid ett fullständigt

genomförande av den senare indelningsgrunden lappmarkerna skulle komma

att delas i sex områden, vart och ett i förening med ett kustlandsområde bildande ett

inspektionsdistrikt.

Kommittén utför närmare de skäl, som tala för den ena eller andra

anordningen av inspektionsområdena inom Luleå stift, och yttrar slutligen:

För den förstnämnda indelningen hava inom kommittén anförts huvudsakligen

följande skäl. — Det bårda klimatet, de svåra naturförhållandena och befolkningens

gleshet göra inspektionsresor inom lappmarkerna förenade med så stora fysiska ansträngningar,

att endast ovanligt kraftiga och härdiga personer, som äro val förtrogna

med landets förhållanden, förmå att här utöva en folkskoleinspektörs verksamhet. Redan

svårigheten att finna sådana personer, tillika i besittning av den bildning, som

inspektionsarbetet kräver, synes böra giva företräde åt en indelning, genom vilken

lappmarkerna fördelas på ett mindre antal inspektörer. — Härtill komma sedan lappmarkernas

säregna skolförhållanden, som torde kräva sin särskilda tillsyn. Man har

med avseende på dessa skolförhållanden att erinra sig de egendomliga kateketskolorna,

den nödvändiga anordningen med barnens inackordering i skolornas närhet, en anordning,

vartill staten årligen bidrager med ett ganska stort belopp, vidare de i vårt

land i övrigt okända svårigheter av olika slag, som här möta undervisningsarbetet och

vålla, att ett stort antal barn ännu äro i saknad av all skolundervisning. Dylika förhållanden,

som göra förbättringar i skolväsendet till en tvingande nödvändighet, påkalla

inspektörens hela uppmärksamhet. Men skall hans tid och intresse delas mellan

det lappländska skolväsendet och de lyckligare lottade skoldistrikten nere i kustlandet,

varest skolfrågorna låta sig bedöma ur delvis andra synpunkter, är fara för handen,

att misstag bliva begångna och att arbetet för det lappländska skolväsendet, som dock

framför allt är i behov av omvårdnad, får stå tillbaka. — Då vidare skolorna i

lappmarkerna kräva tätare besök av inspektören än skolorna i kustlandet men inspektören,

om hans område sträckte sig ned till kusten, helt säkert skulle komma att bosätta

sig inom kustlandet, synas svårigheter komma att uppstå för eu ekonomisk och

tidsbesparande anordning av inspektionsresorna. — Slutligen är hänsyn att taga därtill,

att Kungl. Maj:t nyligen på framställning av domkapitlet i Luleå uppdragit åt

domkapitlet att utreda frågan om åstadkommande med statens tillhjälp av ett nöjaktigt

ordnande av skolundervisningen i samtliga lappländska socknar med svensktalande befolkning.

Möjligen skall denna frågas utredning leda till anordnandet av en särskild

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

skolorganisation för nämnda socknar, och i så fall blir det än mera önskligt, att inspektionen

av det lappländska skolväsendet icke splittras på flera händer, än nödigt

är. För stiftsstyrelsen är det ock en fördel såväl vid den förestående utredningen

som i allmänhet vid dess verksamhet för skolväsendets förbättring inom lappmarksområdet

att ej behöva kommunicera med stiftets samtliga inspektörer.

Å andra sidan hava även skäl anförts inom kommittén till stöd för en indelning av

stiftet efter den andra av de förut angivna grunderna. — Ingen del av vårt land erbjuder så

stora svårigheter för en folkskoleinspektör som lappmarkerna. Detta gäller först och främst

med avseende på skolförhållandena. Utom det att ett stort antal barn i lappmarkerna ännu

gå utan undervisning, kännetecknas största delen av de skolor, som finnas, genom skolformer,

som böra till de mest ogynnsamma och svårskötta i riket, under det att de ekonomiska tillgångar,

som för skolväsendets förbättring stå till buds, äro mycket svaga. Under sådana

omständigheter blir inspektörens arbete för skolväsendets utveckling i lappmarkerna ovanligt

mödosamt och tungt samt präglat av en viss enformighet. Mer än i andra delar

av riket krävas därför i lappmarkerna folkskoleinspektörer med ihärdighet och andlig

spänstighet. För bevarande av dessa egenskaper är eu folkskoleinspektör i lappmarkerna

i behov av den uppmuntran i arbetet och de impulser till förbättringar i lappmarkernas

skolväsen, som kunna erhållas genom beröring med de bättre skolförhällandena

i kustlandet. Han bör således kunna bliva bättre skickad att utöva inspektionen

i lappmarkerna, om han till sitt område räknar även ett stycke kustland, och man

kan då av honom vänta ett intensivare arbete på skolväsendets förbättring i lappmarkerna.

Ett sådant arbete kan tydligen även väntas av det skäl, att lappmarkerna

i så fall skulle fördelas på flera inspektörer och varje inspektör således få på sin lott

ett jämförelsevis mindre antal skolor av de sämre skolformer, vilka i första hand kräva

förbättringar, liksom ock en mindre del av de svårigheter i övrigt, som utmärka lappmarkernas

skolväsen. — Men även de rent yttre förhållanden, under vilka en folkskoleinspektör

i lappmarkerna måste förrätta sitt arbete, tala för önskvärdheten av att

ett inspektionsområde icke består blott och bart av lappmark utan att till detsamma

får höra även ett stycke kustland. Inspektionsresorna i lappmarkerna äro nämligen

förenade med så stora kroppsliga ansträngningar och strapatser, i synnerhet vid färder

under vintern och genom väglösa trakter, att eu inspektör, som enbart är hänvisad

till dylika förhållanden, lätt nog kan bliva bruten till sin hälsa och få sin arbetskraft

nedsatt eller tillintetgjord. Följden härav kan bliva, antingen att han blir

oduglig till fortsatt inspektiousarbete och sålunda i förtid nödgas helt och hållet

lämna sin befattning, eller ock att han måste söka transport till annan del av riket.

Anordnandet av särskilda lappmarksområden skulle således innebära, att de största

svårigheter med hänsyn såväl till skolväsendets beskaffenhet som till naturförhållandena

hopades på vissa inspektörer. Huruvida man under sådana omständigheter skulle

erhålla lämpliga inspektörer i sagda områden, torde vara ganska tvivelaktigt. Lättare

skulle sådana inspektörer helt säkert kunna erhållas, om inspektionsområdena innefattade

även kustland med gynnsammare skol- och naturförhållanden. — Vidare har

anförts, att inspektionsresor icke kunna företagas i lappmarkerna under vissa tider på

året, i synnerhet under islossningen på våren, emedan floder och sjöar, som i stor utsträckning

måste av inspektörerna begagnas såsom kommunikationsleder, dä icke ägna

sig såsom sådana, varemot inspektionsresor under dessa tider kunna äga rum i kustlandet.

Inspektören kan sålunda bäst utnyttja sin tid, om både ett stycke lappmark

och ett stycke kustland ingå i hans område. — Stiftets indelning på nu ifrågavarande

sätt anvisas också genom landets naturbeskaffenhet, enär kommunikationslederna

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

i stort sett följa floddalarna och sjöarna, under det bergen stänga vägen i motsatt

riktning. På grund härav torde resekostnaderna bliva mindre, då inspektionsområdena

hava sin största utsträckning i samma riktning som floddalarna*.

Uppenbart är, att goda skäl förefinnas för en indelning av Luleå stift enligt

såväl den ena som den andra av de nämnda grunderna, och olika meningar hava inom

kommittén framträtt angående frågan om vilken indelningsgrund vore att föredraga.

Vid sådant förhållande, och då ett riktigt bedömande av denna fråga förutsätter synnerlig

förtrogenhet med förhållandena i vårt lands nordligaste bygder, har kommittén

för sin del ej velat uttala någon bestämd mening utan föredragit att lämna förslag i

enlighet med båda de nämnda alternativen. I fråga om nordligaste delen av stiftet

har den dock i båda fallen låtit nordöstra delen av Norrbottens län utgöra ett särskilt

inspektionsområde och nordvästra delen ett annat.

Enligt nu angivna grunder har kommittén uppgjort ett förslag till

hela rikets indelning i inspektionsområden. I förteckningen över dessa områden,

vilken i avtryck torde få vidfogas detta protokoll, angivas de

kontrakt, som skulle ingå i varje område, samt de föreslagna områdenas

omfattning med hänsyn till areal, folkmängd, antal skoldistrikt, antal

skolor och antal lärare. Kommittén har funnit 33 distrikt, avsedda för

inspektörer med inspektionen såsom ensamsyssla, vara erforderliga. Därtill

kommer såsom det trettiofjärde distriktet Gottland, där, såsom jag förut

nämnt, enligt kommitténs mening inspektionen borde ordnas ungefär som

hittills. Beträffande Luleå stift upptager förteckningen de förutnämnda

alternativa indelningarna.

* Såsom exempel på de svårigheter, som i detta avseende för närvarande möta en lappmarksinspektör

och som väl till mycket stor del äro beroende av de svaga ekonomiska resurser, som förefinnas inom

en del lappmarksförsamlingar, må anföras följande: inom K. L. Österbergs nuvarande stora lappmarksområde

funnos år 1910 av de bättre skolformerna endast 2 folkskolor litt. A, 1 litt. B, 1 litt. D och 9

lätt. E men däremot av de svagare (i litt. F, 2 litt. G och 127 mindre folkskolor, och av hela antalet

skolor, som uppgick till 163, funnos endast 25, d. v. s. 15,3 procent, i vilka varje barn erhöll undervisning

under alla de 8 månader om året. som i folkskolestadgan avses, under det de övriga 138 skolorna

eller 84,7 procent voro av den beskaffenhet, att varje barn i dessa erhöll undervisning endast under

sammanlagt 4 månader av året eller under ännu kortare tid inom J. Sunnemans nuvarande lappmarksområde

funnos samma år av de bättre skolformerna blott 2 folkskolor litt. B, 3 litt. I) och 6 litt.

E men däremot av de svagare 1 litt. F, 5 litt. G och 61 mindre folkskolor, och av hela antalet skolor

därstädes, som uppgick till 95, hade endast 24 skolor eller 25,3 procent heltidsundervisning, under

det att 71 skolor eller 74,7 procent hade halv eller kortare lästid vidare visar det sig, att om

lappmarken delades i 3 och kustlandet i 3 inspektionsområden, kustlandets inspektionsområden skulle

av de bättre skolformerna få respektive 31,8, 40,5 och 51,9 procent, under det lappmarkens inspektionsområden

finge 17,4, 13,1 och 44,7 procent, varvid må anmärkas, att den sistnämnda jämförelsevis stora

procenten, som gäller lappmarkens norra inspektionsområde, helt och hållet beror på de stora gruvsamhällenas

(Gällivare, Malmberget och Kiruna) väl utvecklade skolväsen; om man därför undantager Gällivare

och Juckasjärvi skoldistrikt, i vilka nyssnämnda gruvsamhällen äro belägna, hade under år 1910

av hela den övriga lappmarkens 283 skolor endast 51 folk- och småskolor eller 18 procent hel undervisningstid,

22 folk- och småskolor eller 7,8 procent hade halv undervisningstid eller därunder och icke

mindre än 210 skolor eller 74,2 procent^voro mindre folkskolor med likaledes halv eller ännu kortare

undervisningstid.

Som exempel på de svårigheter i avseende på kommunikationsförhållandena, som möta inspektörerna

i lappmarken, må nämnas, att enligt folkskoleinspektören K. L. Österbergs uppgift ingen väg finnes

från Vilhelmina till Klippen (15 mil), icke heller från Vilhelmina till Dikanäs och Kittelfjäll (15 mil)

eller från Stensele till Tärna (14,6 mil) eller från Sorsele till Gautsträsk (9,2 mil).

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Beträffande de av kommittén framställda allmänna grunderna för rikets

indelning i inspektionsområden samt dess med stöd därav utarbetade förslag

till sådan indelning har från åtskilliga håll anmärkts, att områdena,

särskilt vissa av dem, tilltagits för stora för att en tillfredsställande inspektion

skulle kunna bliva möjlig. I sådan riktning hava yttrat sig: 9 statsinspektörer,

6 kommunala inspektörer, vilka därjämte uttalat, att en minskning

av områdena lämpligast skulle komma till stånd genom överlämnande

av inspektionsuppdraget i städer med kommunala inspektörer åt dessas

egna inspektörer, folkskolestyrelserna i 4 städer, Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus län och domkapitlet i Skara.

Av 6 statsinspektörer samt av domkapitlen i Skara, Västerås och

Lund har uttalats, att indelningen i inspektionsområden så vitt möjligt

borde sammanhänga med stiftsindelningen och att kommitténs förslag i

detta hänseende icke vore tillfredsställande. Ä andra sidan har av två

reservanter inom domkapitlet i Skara anförts:

För bevarandet av det önskvärda sambandet mellan kyrka och skola läge det

icke någon synnerlig vikt på att inspektionsområdena följde stiftsgränserna. Ett strängt

fasthållande av principen, att ett inspektionsområde icke finge tillhöra olika stift, skulle

kunna vålla svårigheter vid bestämmandet av till omfång och i andra afseenden lämpliga

områden.

Från något håll har framhållits såsom önskvärt, att indelningen i inspektionsområden

även borde överensstämma med länsindelningen.

I fråga om enskildheterna av det framlagda förslaget till rikets indelning

i inspektionsområden hava från åtskilliga håll framförts önskningar

om vissa förändringar, varvid i några fall jämväl framställts förslag till

jämkningar i den uppgjorda indelningen.

Vad angår folkskoleinspektionens ordnande inom Luleå stift har ifrågasatts,

att det av kommittén föreslagna antalet av 6 inspektörer inom detta

stift icke skulle vara erforderligt, utan att behovet skulle vara tillräckligt

tillgodosett genom anställande av 5 inspektörer. I denna riktning hava de

flesta av de statsinspektörer uttalat sig, vilka för närvarande utöva inspektionen

såsom sin huvudsakliga sysselsättning, och samma åsikt företrädes

av Kungl. Maj:ts befailningshavande i Norrbottens län, som tillika framhållit

olämpligheten av att de finsktalande församlingarna bleve fördelade

på två inspektionsområden; befallningshavanden har framlagt förslag till

stiftets indelning i 5 inspektionsområden. Däremot har domkapitlet i

Luleå starkt framhållit behovet av 6 inspektörer inom stiftet.

Bland de av kommittén framlagda alternativa förslagen till stiftets

indelning i inspektionsområden har alternativet B, som upptager inspek
-

Myndig
heterna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

72 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.

tionsområden bestående av såväl lappmarks- som kustlandsområden,

förordats i flertalet av de avgivna utlåtandena. För detta alternativ hava

uttalat sig tre folkskoleisnpektörer, av vilka två inom stiftet nu tjänstgörande,

samt domkapitlet i Luleå.

Kommitténs alternativa förslag A, enligt vilket vissa inspektionsområden

skulle komma att omfatta endast lappmarker och andra områden

endast kustland, har vunnit understöd av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Västerbottens län samt av en reservant inom Luleå domkapitel.

Slutligen har av en folkskoleinspektör inom stiftet förordats viss mindre

jämkning i den av kommittén föreslagna indelningen.

Det torde icke kunna förnekas, att särskilt i fråga om vissa distrikt

fog föreligger för de från åtskilliga håll framställda anmärkningarna

mot distriktens allt för stora omfattning. I ett eller annat fall torde

möjligen den anmärkta olägenheten kunna minskas genom jämkningar vid

gränsernas uppdragande. Något mera väsentligt synes dock icke på detta

sätt kunna vinnas. En viss lättnad kan ju ock beredas, därest, på sätt jag i

det föregående föreslagit, vissa skoldistrikt med kommunala inspektörer

bliva undantagna från inspektion i pedagogiskt hänseende av statens inspektörer.

En så betydande minskning av de föreslagna inspektionsområdena, som

från åtskilliga håll önskats, kan emellertid icke åstadkommas annat än

genom eu ökning av inspektionsområdenas och därmed också inspektörernas

samlade antal. Och ville man därvid vinna något verkligt betydande,

måste man tänka sig en ökning med åtminstone 4 eller 5 distrikt. Bortser

man från de städer, som hava kommunala inspektörer, samt från

Gottland, komma på var och en av de föreslagna 33 inspektörerna i medeltal

503 lärare. En ökning med en inspektör skulle sänka medeltalet

lärare till 488, en ökning med 4 inspektörer till 449 och eu ökning med

5 inspektörer till 437. Givetvis är det den avsevärda merkostnad, en

sådan ökning av inspektörernas antal skulle medföra, som avhållit kommittén

från att i sitt förslag gå längre än den gjort.

Såsom utgångspunkt för den föreslagna indelningen i inspektionsområden

synes kommittén hava tagit de inspektionsområden, vilka för närvarande

innehavas av inspektörer med befattningen såsom huvudsyssla.

Nämnda områden hava i kommitténs förslag med ett par undantag

bibehållits oförändrade eller ock något minskats. De föreslagna nya områdena

synas i det hela vara avpassade så, att de i fråga om arbetsmängd bliva

tämligen likartade med nyssnämnda områden.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 206.

73

Kommittén har beräknat, att inspektionsbesöken i de särskilda skolorna

inom de nya distrikten skulle återkomma lika ofta, som för närvarande i

genomsnitt är fallet. I fråga om den mer eller mindre täta förekomsten

av inspektionsbesök är emellertid att märka — något som kommittén även

framhåller — att huvudvikten icke ligger därpå, att dessa besök återkomma

ofta, utan därpå, att de icke bliva alltför korta och att de komma på

lämpliga tidpunkter samt att de i övrigt utföras så ingående, att de bliva

för skolorna verkligt värdefulla. Just i dessa hänseenden är det ock, som

man torde kunna vänta en stor förbättring genom den föreslagna nya

ordningens genomförande.

Jag anser därför, att det visserligen ur vissa synpunkter skulle vara

önskvärt, att inspektionsområdena bleve flera och sålunda mindre, än kommittén

föreslagit, men att, då kommitténs förslag som helhet betraktat i

allt fall innebär en högst betydande förbättring, man torde böra avvakta

reformens verkningar, innan man går vidare.

Bör man sålunda nu icke öka det föreslagna antalet inspektörer, synes

å andra sidan detta antal vara utmätt med en sådan försiktighet, att det

utesluter varje möjlighet till nedprutning, när det nämligen gäller landet

i dess helhet.

Jag gör sist angivna förbehåll av den orsaken, att särskilt i fråga om

Luleå stift åtskilliga uttalanden framkommit av innebörd, att det av kommittén

föreslagna antalet av sex inspektörer inom detta stift vore onödigt

stort och att ett antal av fem inspektörer skulle vara tillräckligt. Denna mening

har direkt uttalats av två bland de tre inspektörer, vilka för närvarande

inom stiftet innehava inspektionsuppdraget såsom huvudsyssla, och samma

åsikt har biträtts av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län. Jag

behjärtar livligt de skäl, som av domkapitlet i Luleå anförts för behovet av en

verksam inspektion inom våra nordligaste trakter, särskilt vid genomförandet

av den omorganisation av skolväsendet, som där pågår. Det synes mig

dock, som om det i allt fall bleve jämförelsevis ganska väl sörjt för inspektionen

inom stiftet, om det finge bibehålla samma antal inspektörer,

som det för närvarande har, men därjämte finge de båda inspektörer, vilka nu

fullgöra inspektionsverksamheten vid sidan av krävande befattningar av

annan art, ersatta med sådana, som odelat kunde ägna sig åt inspektionsuppdraget.

Även med antalets inskränkning till fem torde det bliva möjligt

att beakta det av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län

uttalade önskemålet, att de finsktalande bygderna i Norrbotten, vilka i

kommitténs förslag fördelats på två inspektionsområden, måtte sammanKållas

i en enda inspektörs hand. Jag vill därför så mycket hellre biträda

förslaget om Luleå stifts uppdelning på endast fem inspektionsområden,

Bihang till Piksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 höft. (Nr 206.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 206.

som det därigenom skulle bliva möjligt att, utan ökning av det utav kommittén

föreslagna antalet samtliga inspektörer, åstadkomma någon förbättring

inom södra och västra delarna av landet, där de föreslagna områdena

synas omfatta alldeles för många skolor och lärare och varifrån genom

vederbörande myndigheter anmärkningar i sådan riktning också framkommit.

Yad i övrigt angår indelningen av Luleå stift hava såsom nämntsflertalet

myndigheter, som därom yttrat sig, och bland dem domkapitlet

i Luleå, ansett övervägande skäl tala för kommitténs alternativ B, enligt

vilket de flesta inspektionsområdena i stiftet skulle komma att omfatta

såväl kustland som lappmarker. Aven mig synes nämnda alternativ äga

avgjorda företräden. Det ligger utan tvivel stor vikt uppå, att de blm

vande inspektörerna icke avstängas från de nordliga bygdernas fåtaliga

och helt naturligt i kustlandet belägna kulturcentra. Härtill kommer

dessutom det tungt vägande praktiska skälet, att förbindelserna med det

inre landet nästan undantagslöst följa floddalarna uppåt. Jag har därför

icke ansett nödigt att å den karta över de föreslagna inspektionsområdena,

vilken torde få biläggas detta protokoll, upptaga kommitténs alternativ A.

Yad beträffar indelningen av landet i dess helhet i inspektionsområden

vill jag uttala, att enligt min mening ett slutgiltigt fastställande av de nya

inspektionsområdena givetvis måste föregås av en förnyad prövning, varvid

de synpunkter och önskningar, som uttalats av olika myndigheter, böra

vinna tillbörligt beaktande. Vad särskilt angår frågan om inspektionsområdenas

förhållande till stiftsgränserna delar jag visserligen den åsikt,

som uttalats av två reservanter inom domkapitlet i Skara, att det icke

är alldeles nödvändigt, att inspektionsområdena noga följa stiftsgränserna.

Men å andra sidan bör enligt min mening den historiska samhörigheten

respekteras, så långt detta utan verkliga olägenheter kan ske..

I fråga om de delar av landet, där enligt den plan, som jag senare skall framlägga,

den nya ordningen främst skulle genomföras, synes genom ett av

domkapitlet i Västerås framlagt förslag ett uppslag hava givits till en

ändrad indelning, vilken skulle bättre samstämma med stiftsindelningen

än kommitténs förslag. Och därest, i enlighet med vad jag nyss förordat,

ytterligare en inspektörsbefattning beräknas för de södra och västra delarna

av landet, synes det, som skulle i det närmaste alla de fall bliva

avlägsnade, där enligt kommitténs förslag ett inspektionsområde skulle

komma att tillhöra två stift.

s. 75 Kontrollera mot PDF

, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition fir 206.

75

7. Inspektörernas tillsättning och tjänsteställning.

I det föregående är nämnt, att inspektörerna hittills varit förordnade

först av chefen för ecklesiastikdepartementet och senare av Kungl. Maj:t för

viss period, omfattande tidigare vanligen tre år och sedermera sex år.

Att tillsättningen varit ordnad på sådant sätt har varit en naturlig

sak, så länge inspektörsbefattningen vanligen utgjort ett bihang till annan

befattning. Bliva emellertid inspektörstjänsterna förändrade därhän, att

de bliva sina innehavares huvudsakliga sysselsättning, torde det vara

oundgängligt, att tjänsteställningen erhåller fastare och mera ordnade

förmer. Kommittén har givetvis till undersökning upptagit jämväl spörsmålet

om inspektörernas tillsättning och tjänsteställning, och den har

därvid uttalat sig rörande frågorna om behörighet för anställning som

folkskoleinspektör och om anställningens art samt om sättet för tillsättningen.

A. Kompetensfordringar.

Härom yttrar kommittén:

Frågan om de fordringar, vilka böra ställas på eu statens folkskoleinspektör, bar

vid flera föregående tillfällen varit avhandlad. Innan kommittén går att yttra sig

härom, torde det vara lämpligt att något erinra om huru man på olika sätt under

tidernas lopp givit uttryck åt sagda fordringar.

Per Sahlström, som först bragte frågan om inrättandet av en folkskoleinspektion

på tal i Riksdagen, ville anse folkskoleinspektörerna närmast såsom ett slags »riksskolmästare»,

och då ban i sitt förslag stannade vid ett fåtal inspektörer, gjorde ban

detta av den anledningen, att det ej vore lätt att genast finna något större antal personer

med »tillräcklig insikt i saken, tillräcklig erfarenhet och tillräckligt nit». I den

kvmgi. propositionen till Riksdagen åren 1859—1860 föreslogs, att ett antal »sakkunniga

personer» skulle utses till folkskoleinspektörer. 1 eu motion av Carl Ekman vid Riksdagen

åren 1862—1863 uttalades såsom nödvändigt, att till inspektörer utsåges personer,

som ådagalagt »nit för folkundervisningen» och ägde »sakkännedom» samt »lärarförmåga».

I den debatt rörande folkskoleinspektionen, som ägde ruin vid 1891 års Riksdag,

uttryckte dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet Gunnar Wennerberg

några av de ifrågavarande fordringarna på följande sätt: »tillräcklig insikt och noggrannhet»,

»den pedagogiska insikt, som är erforderlig för att övervaka och råtta eu

folkskollärare, som gjort misstag», förmåga att »åstadkomma det väsentligaste, vilket

är att tillse, att folkskolans barn verkligen på bästa sätt bliva undervisade».. Och år

1894 uttalade Andra kammaren i anledning av väckt motion på förslag av sitt första

tillfälliga utskott, att till folkskoleinspektörer borde förordnas »personer, som visat sig

innehava den pedagogiska insikt och den på personlig erfarenhet vilande kännedom

om folkskoleundervisningen, att en verksam och tillfredsställande inspektion genom

dem måtte kunna utövas».

Kommittén.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206. fj

Aven inom folkskolans lärarkår har förevarande fråga varit uppmärksammad. Så.

uttalade det 13:e allmänna svenska folkskollärarmötet i Stockholm år 1903 såsom sin

mening rörande villkoren för en tidsenlig folkskoleinspektion, att till folkskoleinspektörer

borde utses endast sådana personer, som med erforderliga insikter i pedagogikens

teori förenade grundlig kännedom om folkskolans praxis, förvärvad genom flerårigt

arbete i folkskolan.

I ett till underdånig skrivelse den 27 december 1907 fogat protokollsutdrag

uttalade de folkskoleinspektörer, vilka uteslutande ägnade sig åt inspektionen, såsom sin

åsikt, att personliga ledaregenskaper i förening med grundlig allmän och pedagogisk

bildning måste anses såsom oundgängliga kvalifikationer för inspektörsuppdraget.

Enligt kommitténs mening måste av den, som skall förordnas till folkskoleinspektör,

i första rummet krävas, att han är i besittning av vissa personliga egenskaper,

som göra honom särskilt skickad att med hänsynsfullbet och på samma gång

fasthet lösa sin betydelsefulla och grannlaga uppgift.

Vidare synes det falla av sig självt, att han bör vara i besittning av god allmän

och pedagogisk bildning. Givetvis bör det även anses såsom erforderligt, att han i ett

eller annat slag av skolor utövat praktisk lärarverksamhet. Särdeles förmånligt för

hans verksamhet som folkskoleinspektör är tydligen, om denna hans lärarverksamhet

utövats inom folkskolan.

I sitt förut avgivna betänkande rörande folkskoleseminarierna har kommittén

tillagt den omedelbara kännedom om folkskolans ställning och behov, som förvärvas

genom lärarverksamhet i folkskola, stor betydelse, då det gäller sökande av ämneslärartjänst

vid seminarium, och på grund härav hemställt, att tjänstgöring vid folkskola

skall i vissa avseenden räknas sådan sökande till godo. Enligt kommitténs mening

ligger önskvärdheten av tjänstgöring i folkskola ännu mera i sakens natur, när det

gäller sökande av folkskoleinspektörstjänst, emedan arbetet i folkskolan ofta är förenat

med särskilda svårigheter, såsom mindre gynnsamma skolformer, stort barnantal, skyldigheten

att utan åtskillnad mottaga alla skolpliktiga barn, alla läro- och övningsämnenas

förläggande på en lärare m. m. Klart är nämligen, att den inspektör, som själv under

någon tid tjänstgjort som lärare i folkskola, i ganska avsevärd mån förvärvat erfarenhet

om de svårigheter, med vilka man inom en sådan skola har att räkna, men därjämte

även om de ljuspunkter, som arbetet i folkskolan har att förete, samt om det

resultat, som i denna skola kan uppnås — en erfarenhet, som gör, att han med större

säkerhet kan bedöma det arbete, som av andra utföres under liknande förhållanden.

Det blir honom då lättare möjligt att upptäcka och rättvist bedöma förefintliga brister

och mot dessa råda bot samt att även lägga märke till befintliga förtjänster och att

giva dessa tillbörligt erkännande.

Men om sålunda nu nämnda kvalifikationer måste anses högeligen önskvärda för

en folkskoleinspektör, återstår att avgöra, huruvida de också lämpligen böra lagstadgas

såsom villkor för behörighet till folkskoleinspektörstjänst.

Det ligger då först och främst i öppen dag, att den förnämsta av dessa kvalifikationer,

de personliga egenskaper, som utgöra förutsättning för ett framgångsrikt inspektionsarbete

och utan vilka all teoretisk lärdom och ali förvärvad lärarerfarenhet

föga gagna, lika litet här som exempelvis i fråga om rektorsbefattning ägnar sig till

att utgöra en lagstadgad befordringsgrund.

Vad övriga förut nämnda kvalifikationer beträffar ligger däremot den tanken

nära, att en viss akademisk examen eller vissa års tjänstgöring i folkskola borde föreskrivas

såsom befordringsgrunder. Kommittén kan dock icke finna detta lämpligt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Uppställdes en akademisk examen såsom behörighetsvillkor, bleve följden, att varje

lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskof, som icke genom studentexamen

erhållit rätt att inskrivas vid universitet och som således icke haft möjlighet att avlägga

sådan examen, skulle, även om han i verkligheten besutte erforderliga teoretiska

insikter och på folkskolans område nedlagt ett mångårigt förtjänstfullt arbete samt i

övrigt vore väl kvalificerad för en inspektörsbefattning, vara avstängd från möjligheten

att kunna söka en sådan. Och om vissa års tjänstgöring i folkskola bestämdes såsom

villkor för behörighet till folkskoleinspektörstjänst, skulle det kunna inträffa, att en

seminarielärare, som själv deltagit i utbildandet av folkskollärare och därunder lett

sina lärjungars undervisningsövningar i seminariets övningsskola samt måhända själv

undervisat i samma skola och som i övrigt skulle vara synnerligen lämpad för inspektörsuppdraget,

likaledes skulle vara därifrån avstängd. Ävenledes skulle fall kunna

inträffa, då eu läroverkslärare eller en folkhögskolelärare eller en innehavare av prästerlig

tjänst, som ådagalagt intresse för folkskolan och visat pedagogisk duglighet samt

i övrigt befunnes lämplig till folkskoleinspektör, vore hindrad att söka sådan befattning.

Genom att stadga en viss universitetsexamen eller vissa tjänstår i folkskola såsom

villkor för behörighet till folkskoleinspektörstjänst skulle man således från folkskoleinspektionen

utestänga vissa kategorier, från vilka goda inspektörskandidater kunna

förväntas, och därigenom begränsa antalet sökande på ett sätt, som ingalunda vore för

folkskoleväsendet förmånligt.

På anförda grunder anser kommittén, att bestämda kompetensvillkor åtminstone

icke under nuvarande förhållanden böra fastställas. Kommittén skall i det följande

yttra sig rörande sättet för tillsättning av folkskoleinspektör och därvid föreslå, att

viss myndighet skall avgiva förord. Sådana bestämmelser böra då stadgas, att vederbörande

myndighet skall vid tillsättning av inspektörstjänst i främsta rummet taga

hänsyn till de insikter, den erfarenhet och de personliga egenskaper, som måste fordras

av en folkskoleinspektör.

Kommitténs åsikt, att då i främsta rummet av folkskoleinspektören måste

krävas vissa personliga egenskaper, några bestämda yttre kompetensvillkor

ej borde uppställas, har från flertalet av dem, som yttrat sig i denna

punkt, vunnit erkännande.

Biskop BiUing säger sig gärna instämma i kommitténs uttalande om

angelägenheten av att hos inspektören äro till finnandes personliga egenskaper,

»utan vilka all teoretisk lärdom och all förvärvad lärarerfarenhet

föga gagna», men framställer vissa tvivelsmål, huruvida man kan hoppas,

att de blivande folkskoleinspektörerna verkligen skola besitta erforderliga

förutsättningar för kallet. Han anför:

^Ordnandet och utvecklingen av vårt folkskoleväsen är och måste förbliva en församlingarnas

sak. Nödiga förutsättningar för att som inspektör härvid bliva till gagn

äro att leva med i församlingarnas liv, att känna deras behov, att beräkna deras möjligheter,

att hava känsel för inom dem rådande önskningar och motstridigheter, att

kunna tänka deras tankar, att kunna med vänlighet och auktoritet förhandla med

dem. Allt detta kan man ej komma till genom pedagogiska studier och efter på

kammaren uppgjorda mer eller mindre abstrakta principer och program. Jag befarar

Myndig
heterna.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

och är ganska viss om, att de på sätt kommittén föreslagit tillkomna inspektörerna

icke skulle bliva väl skickade till att uppfylla de nyss nämnda förutsättningarna trots

all sin pedagogik och att därför många en god sak hindrande stridigheter skulle följa

deras verksamhet. Till alla andra hinder för dem att samarbeta med de många olika

församlingarna komme också det, som bleve en följd, om åt dem, som naturligt vore,

skulle tilldelas så vidsträckta inspektionsområden, som föreslagits.

Förste folkskoleinspektören i Stockholm uttalar:

Särskilt vill jag uttrycka mitt instämmande i kommitténs yttranden rörande svårigheten

att uppställa några alldeles bestämda kompetensvillkor för sökande till befattningen

såsom folkskoleinspektör. Ju friare händer de tillsättande myndigheterna med

avseende på s. k. pappersmeriter hava, desto större utsikter synes det mig finnas för

att erhålla till de ifrågavarande krävande befattningarna de i sak mest kompetenta

personerna.

I motsats till kommittén har kravet på yttre kompetensvillkor hävdats

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands län, som anser vissa

teoretiska kompetensvillkor böra föreskrivas, vilket skulle innebära ökad

garanti för erhållande av fullt kvalificerade sökande, ävensom av Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län. Likaså anser folkskoleinspektören

i Örebro vissa bestämmelser i detta hänseende böra utfärdas.

Folkskoleinspektören Th. Brandt anför:

Såsom kompetensvillkor för anställning vid folkskoleinspektionen böra, utom personlig

lämplighet, krävas ett utöver seminariernas kurser vidgat kunskapsmått och en

viss tids praktisk erfarenhet av arbetet i folkskolan, samt att med hänsyn härtill

folkskollärare, som genom självstudier eller på annat sätt inhämtat detta kunskapsmått,

böra erhålla tillfälle att av sakkunnig person prövas och erhålla vitsord och

att vidare för akademiskt meriterade personer, som önska ägna sig åt folkskoleinspektionen,

tillfälle bör beredas att avlägga folkskollärarexamen och tjänstgöra i folkskola

utan så många hindrande bestämmelser, som förslaget till seminariernas omorganisation

och gällande skolförfattningar uppställa.

Kommitténs uttalande angående olämpligheten av att såsom befordringsgrund

fastslå viss akademisk examen har mött gensägelse från åtskilliga

håll. Så anser lektor Isberg i Kalmar domkapitel, att en akademisk

examen, t. ex. filosofisk ämbets- eller kandidatexamen eller examen

inför teologisk fakultet, bör fastställas såsom en befordringsgrund, och

folkskoleinspektörerna i Lunds stift framhålla kravet på minst »akademisk

ämbetsexamen» med goda vitsord jämte framstående pedagogisk duglighet.

Folkskolestyrelsen och folkskoleinspektören i Uddevalla hava framkommit

med liknande uttalanden, från vilket förstnämnda uttalande dock

t. f. borgmästaren Rasmussen yttrat avvikande mening. Likaså Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Örebro län samt folkskoleinspektören i Eskilstuna.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Nu lämnade översikt av de i ärendet hörda myndigheternas yttranden

ger vid handen, att flertalet av dem, som särskilt uttalat sig i

frågan om behörighetsvillkoren, anslutit sig till kommitténs åsikt, att bestämda

yttre kompetensvillkor åtminstone icke under nuvarande förhållanden

böra fastställas.

De kompetensfordringar, som varit ifrågasatta, äro egentligen två:

kraven på avlagd akademisk examen och på fullgjord tjänstgöring i

folkskola.

Om båda dessa kompetensvillkor gäller, att de väl hava sitt värde, men

att Kungl. Maj:ts val dock ej bör genom dem bindas. Det mått av grundligare

och mera omfattande insikter, som en folkskoleinspektör bör äga, kan

helt visst förefinnas, även om dessa insikter hava en annan omfattning och

en annan specialisering, än som vitsordas genom en akademisk examen.

Och den kännedom om undervisnings- och uppfostringsfrågor samt den förtrogenhet

med folkskolans villkor och arbetsuppgifter, vilka måste betraktas såsom

en betydelsefull förutsättning för inspektionsverksamheten, behöva icke nödvändigt

hava förvärvats enbart genom tjänstgöring i folkskola. Man får aldrig

glömma, att de allra viktigaste förutsättningarna för framgångsrik verksamhet

å en inspektörsbefattning icke bero av yttre omständigheter utan, såsom

jag redan betanat, äro av rent personlig art. Av en folkskoleinspektör måste

nämligen krävas icke blott grundlig insikt i de mångahanda spörsmål, vilkas

lösning kan komma att påkalla hans medverkan, utan också och framför allt

den välvilliga rättrådighet, den lugna opartiskhet och den personliga auktoritet,

som kunna tillvinna honom såväl skolstyrelsernas som lärarpersonalens

aktning och förtroende. Det kräves av honom det sunda omdöme

och den människokännedom, som sätta honom i stånd att framgångsrikt

förhandla med menigheter och enskilda. Och av honom

måste tillika fordras den besinning och den sega ihärdighet, som göra det

möjligt att med lämpor undanröja svårigheter och fullfölja föresätta mål.

Men allt detta är egenskaper, som icke genom något särskilt slag av utbildning

kunna förvärvas och ej heller genom något slag av examensintyg

styrkas. Det skulle under sådana omständigheter vara synnerligen olämpligt

att genom uppställande av formella kompetensvillkor av ett eller annat

slag snävt begränsa antalet av dem, bland vilka lämpliga innehavare av

inspektör sbefattningarna kunna sökas.

Jag ansluter mig alltså obetingat till vad kommittén i denna punkt

föreslagit.

Departementschefen„
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

KungI. Maj:ts Nät'':. Proposition Nr 206.

B. Anställningens art,

f Kommittén. Rörande anställningens art yttrar kommittén:

Hittills kava folkskoleinspektörerna förordnats för viss tid, ock inspektionsperioderna

kava under tidernas lopp varit av olika längd. Det kar emellertid ifrågasatts

från olika kålt, att folkskoleinspektörerna skulle kunna erkålla en fastare anställning.

Redan år 1886 väckte G. F. Östberg i Andra kammaren motion med hemställan

om åtgärder, avseende bland annat, att inspektörerna skulle erhålla ordinarie anställning

och tillräcklig avlöning för att kunna ägna kela sin verksamhet åt folkskoleinspektionen.

Samma fråga kar vidare bragts inför Kungl. Maj:t år 1907 av de folkskoleinspektörer,

vilka då innehade sin befattning såsom huvudsyssla. Från dessa inspektörer

inkom nämligen den 27 december nämnda år till Kungl. Maj:t en underdånig

skrivelse rörande avlöningen för sagda kategori av inspektörer. Till denna skrivelse

hade fogats ett protokoll över de förhandlingar rörande folkskoleinspektörernas rättsliga

och ekonomiska ställning, som vid förutnämnda inspektörers sammanträde i Stockholm

den 20 och 21 augusti 1907 ägt rum. I sagda protokoll anföres bland annat, att, då

inspektörerna förordnades på en tid av sex år, uppdraget finge en blott tillfällig karaktär,

även om det vanligen förnyades och i de flesta fall kunde anses gälla tills vidare.

Må vara, att vederbörande ansåge sig först böra lära känna lämpligheten hos de personer,

som erkölle ett dylikt uppdrag, men hade mannen blivit funnen, syntes intet

skäl tala för att behålla honom i en oviss ställning, ty denna ovissa ställning gåve

institutionen sken av att sakna vederbörlig stadga och auktoritet. _Ett fullständigt

frångående av periodsystemet torde dock icke låta sig genomföra. Även de inspektörer,

som helt ägnade sig åt uppdraget, behövde en tid för att sätta sig in i alla

olika grenar av verksamheten ävensom för att pröva, huruvida de tålde den fysiska

ansträngning, som oftast vore förbunden med uppdraget. Efter viss tid borde dock

folkskoleinspektörerna kunna anställas såsom ordinarie och då i avseende på löneförmåner,

tjänstårsberäkning och pensionering likställas med adjunkter vid folkskoleseminarierua.

Rörande inspektörernas nu nämnda framställning har Kungl. Maj:t inhämtat

yttranden från de sex domkapitel, inom vilkas stift de ifrågavarande inspektörerna

både sin tjänstgöring. Uppsala, Strängnäs, Växjö, Karlstads och Härnösands domkapitel

hava i sina yttranden begränsat sig till den fråga, som beröres i själva skrivelsen,

nämligen frågan om avlöningen, men Luleå domkapitel har även behandlat frågan om

inspektörernas anställning. Om den sistnämnda säger domkapitlet:

Att folkskoleväsendets nuvarande utveckling kräver en omläggning av folkskoleinspektörernas

tjänsteställning torde sedan rätt länge vara en ganska allmän uppfattning, och

ehuru den nu gjorda ansökningen icke direkt påkallar åtgärder för åstadkommande av en

omorganisation i ty avseende, torde det icke få anses opåkallat av domkapitlet att, då i

allt fall frågan härom blivit väckt, uttala sin anslutning till berörda uppfattning.

Enligt domkapitlets förmenande torde nämligen en fullt effektiv och auktoritativ

folkskoleinspektion icke kunna åstadkommas, så framt icke dels alla inspektörstjänster

föreskrivas skola innehavas såsom huvudsysslor och dels dessa tjänster på lämpligt sätt

anordnas såsom i möjligaste mån fasta eller åtminstone såsom bättre betryggande den

framtida utkomsten. I sist angivna avseende kan den av sökandena föreslagna utväg, att

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

folkskoleinspektör, som under viss tid prövats i tjänsten och befunnits till densamma

lämplig, må kunna erhålla anställning såsom ordinarie inspektör, vara värd beaktande.

Även kommittén håller före, att folkskoleinspektörerna böra humla erhålla ordinarie

anställning. I själva verket synes detta böra följa redan därav, att inspektörsbefattningarna

komma att innehavas såsom huvudsysslor. Men även andra skäl kunna

härför anföras. Såsom förut blivit påvisat, är det arbete, som tillhör folkskoleinspektionen,

av så omfattande och maktpåliggande beskaffenhet, att stora krav måste ställas

på dem, som skola bekläda inspektörsbefattningarna. De personer, som bäst motsvara

dessa krav och som man .således helst borde söka vinna för folkskoleinspektionen, torde

icke sällan redan innehava ordinarie tjänster, som tillförsäkra dem såväl uppflyttning

i högre lönegrad som eu viss pension. För dessa skulle tydligen inspektörs!)e fatt, ni ngarna,

därest de tillsattes endast genom förordnande för vissa år, icke vara synnerligen

lockande. Detta gäller i synnerhet personer, som förut innehava ordinarie anställning

i kommunal tjänst. Att en kommunal tjänsteman, som innehar ordinarie tjänst, skalle

erhålla tjänstledighet från sin befattning under så lång tid, som för ifrågavarande

ändamål vore behövligt, är nämligen knappast troligt. I alla händelser kunna fall

tänkas, då han icke skulle erhålla tjänstledighet. Skulle han då övergå till folkskoleinspektionen,

måste han tydligen helt och hållet lämna sin ordinarie befattning och

utbyta denna mot ett förordnande endast för några år under ovisshet om, huruvida det

sedermera skulle bliva förnyat och med den möjligheten för ögonen att, efter det tiden

för förordnandet gått till ända, stå utan befattning. Ur folkskoleväsendets egen synpunkt

finner kommittén därför ändamålsenligt, att folkskoleinspektör kan erhålla ordinarie

anställning.

Häremot kunna visserligen göras åtskilliga invändningar, dock enligt kommitténs

mening inga andra än sådana, som kunna göras mot all ordinarie anställning. Den

omständigheten, att staten gjort flertalet av sina tjänstemän till ordinarie tjänstinnehavare,

torde till fullo ådagalägga, att en sådan anordning i allmänhet befunnits vara

för staten fördelaktig.

Härmed vill kommittén dock icke hava sagt, att en ledig folkskoleinspektörsbefattning

under alla omständigheter skulle förses med ordinarie tjänstinnehavare.

Sådana fall kunna nämligen inträffa, då det ur folkskoleinspektionens egen synpunkt

kan vara förmånligt, att befattningen för en viss tid tillsättes genom förordnande.

Likaledes kan det för inspektören själv i vissa fall vara förmånligt, att han förordnas

för en viss tid; detta bland annat av det skäl, att han då erhåller tillfälle att utröna,

dels huruvida han förmår uthärda de fysiska ansträngningar, som äro förenade med

inspektörsbefattuingen, dels och framför allt huruvida han finner själva inspektionsarbetet

vara av den beskaffenhet, att han allt framgent vill ägna sig åt detsamma.

Huruvida den ena eller andra formen för tillsättning skall i ett visst fall komma till

användning bör således bliva beroende på förefallande omständigheter. I fråga om

tillsättning av folkskoleinspektörstjänst torde därför med fördel kunna tillämpas eu

bestämmelse liknande den, som gäller i fråga om tillsättning av rektorstjänst vid allmänt

läroverk och folkskoleseminarium: »där Kung!. Maj:t icke vill genom utnämning

tillsätta rektorstjänst, förordnas rektor av Kungl. Maj:t på viss tid». Då emellertid

fast anställning i förevarande fall måste betraktas såsom det normala, torde en sådan

bestämmelse som den nu nämnda också komma att leda till eu sådan praxis, att folkskoleinspektörerna

i regel erhålla ordinarie anställning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 153 käft. (Nr 206.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Myndig
heterna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.''

Kommittén anser sig således böra föreslå, att folkskoleinspektör antingen erhåller

ordinarie anställning eller ock att han, då omständigheterna därtill föranleda, förordnas

för viss tid.

Om således folkskoleinspektör bör. kunna erhålla ordinarie anställning, finnes i

fråga om denna anställnings art huvudsakligen två möjligheter. Den ena är, att han

erhåller fullmakt å sin tjänst, varav följer, att han icke kan entledigas från densamma,

utan att han genom åtalj vid domstol blivit förvunnen att hava begått sådant brott,

som enligt lag medför avsättning. Den andra är, att han tillsättes genom konstitutorial.

Sistnämnda art av anställning tillämpas numera i fråga om ett stort antal av

statens tjänstemän. Så tillsättas t. ex. alla tjänstemän vid telegrafverket utom generaldirektören

genom konstitutorial. Enligt § 1 i kungl. kungörelsen angående avlöningsreglemente

för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907 innebär sådan tillsättning,

»att tjänsteman kan i administrativ väg på grund av fel eller försummelse i tjänsten

avsättas från sin befattning». Avsättning från tjänsten kan således även i detta fall

icke ske utan vederbörande tjänstemans eget förvållande. Icke heller kan avsättning

ske utan iakttagande av betryggande former, i vilket avseende Riksdagen särskilt

framhållit, att den genom konstitutorial tillsatta tjänsteman, mot vilken anmälan om

begånget tjänstefel skett, skall lämnas tillfälle att däröver yttra sig, samt att beslutet

om entligandet skall föras till protokoll med angivande av skälen därför.

Då det uppenbarligen med hänsyn till ifrågavarande tjänsters särskilda beskaffenhet

är önskvärt, att fel och försummelser, som tilläventyrs begås av folkskoleinspektör,

kunna i administrativ väg beivras, synes det kommittén lämpligast, att folkskoleinspektörerna

tillsättas genom konstitutorial.

Till kommitténs förslag, att folkskoleinspektör antingen skall erhålla

ordinarie anställning eller ock, då omständigheterna därtill föranleda, förordnas

på viss tid, har bland de myndigheter, som i denna punkt yttrat

sig, full anslutning uttalats av det förut omförmälda st åt sin spel: t or sm litet

och av folkskolestyrelsen i Kalmar. Beträffande den senare formen för

anställning framhåller folkskoleinspektören i Lund, som i övrigt ansluter

sig till kommitténs förslag, att starkare skäl än de av kommittén angivna

kunna härför anföras och yttrar:

Denua princip bör särskilt vid ett tillfälle, som är så onormalt som det ifrågavarande,

då ett synnerligen stort antal nya tjänster för folkskoleinspektionen samtidigt

skulle komma att besättas med nya innehavare, med fördel komma till användning i

icke allt för ringa utsträckning och detta för folkskoleinspektionens egen skull.

I övrigt hava uttalanden framkommit såväl för ordinarie anställning

som för förordnande på viss tid såsom den normala formen för inspektörernas

tillsättning.

Anslutning till förslaget om fastare anställning har lämnats av Karlstads

domkapitel, Kungl. Majrts befallningshavande i Värmlands län och

folkskoleinspektörerna i Göteborgs stift. Folkskolestyrelsen i Malmö uttalar

önskvärdheten av att inspektören, om befattningen är huvudsyssla,

efter att under en prövningstid av fem år hava visat sig lämplig för

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

sin tjänst, erhåller fast anställning. En liknande synpunkt framhålles av

inspektören Th. Brandt, som anser, att folkskoleinspektör, som tjänstgjort

i tre år och därunder befunnits lämplig för kallet, må erhålla ordinarie

anställning genom fullmakt. Folkskoleinspektören i Örebro anser, att en

fastare och av skolöverstyrelsen mer oberoende ställning bör beredas inspektörerna,

.

Ett stort antal myndigheter hava emellertid uttalat sig för att inspektörerna

böra förordnas på viss tid. Så anser Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Västmanlands län i betraktande av inspektörstjänsternas natur

skäl ej föreligga att i detta avseende frångå det hittills följda förfarandet.

Ett liknande uttalande har gjorts av biskop Billing, som anser skäl

ej finnas att inrätta ordinarie tjänster i stället för extra ordinarie, vilka

på tillfredsställande sätt, kanske med några modifikationer, kunna fylla

sitt ändamål. Likaledes anser Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala

län, att inspektörerna, i nära motsvarighet till vad för närvarande gäller

i fråga om rektorer vid allmänna läroverk och seminarier, i regel böra

tillsättas genom förordnande på viss tid och endast undantagsvis genom

utnämning eller konstitutorial för livstiden intill uppnådd pensionsålder.

Domkapitlet i Uppsala finner starka skäl tala för inspektörernas förordnande

på viss tid och anför som stöd härför:

Den rörlighet, vakenhet och spänstighet till kropp och själ, som komma _att

krävas av en blivande folkskoleinspektör, äro sådana, att de enligt naturens ordning

icke gärna kunna påräknas hos en äldre man. Särskilt i vidsträcktare inspektionsområden,

t. ex. i Hälsingland och det övriga Norrland, torde inspektionsresorna kunna

bliva förenade med så stora kroppsliga ansträngningar och strapatser, att inspektören

behöver vara vid full vigör för att stå ut. Även möjligheten att få en för sin maktpåliggande

uppgift tydligen mer eller mindre olämplig eller rent av oskicklig inspektör

på ett lättare sätt avlägsnad torde ur det allmännas synpunkt tala för att inspektörerna

icke i allmänhet äro tillsatta på livstid. Saken kan enligt domkapitlets

mening bäst ordnas så, att de blivande folkskoleinspektörerna tillsättas såsom rektorerna

vid de allmänna läroverken, det vill säga i regel erhålla blott förordnande men,

om detta i enstaka fall visar sig omöjligt, erhålla fast anställning.

ICtt liknande uttalande har gjorts av direktionen för prins Gustavs

folkskola i Uppsala. Samma synpunkter hava även framhållits av domkapitlet

i Kalmar, Kungl. Maj ds befallningshavande i Västerbottens län,

folkskoleinspektören J. V. Jonsson, folkskolestyrelsen i Uddevalla, som anser

inspektörerna böra förordnas på exempelvis fem år, samt folkskoleinspektörerna

i Lunds stift. Kungl. Maj ds befallningshavande i Örebro

län uttalar sig likaledes för förordnande på exempelvis fem år.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Eeparte
menfschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

I fråga slutligen om kommitténs förslag, att folkskoleinspektörerna

skola tillsättas medelst konstitutorial, hava från ett par håll invändningar

gjorts. Att inspektörerna genom den av kommittén föreslagna anordningen

skulle erhålla en mindre tryggad ställning framhålles av folkskoleinspektören

K. Karlgren, som härom anför:

Det framgar av historiken i betänkandet, och med rikt material av egna erfarenheter

kan nog eu inspektör styrka, att det på grund av tjänstens egendomliga

beskaffenhet är mycket svårt att göra alla till lags. Anmärkningar av de mest skilda

slag och från de mest olika håll skulle säkerligen komma inspektören att i sin blott

konstituerade ställning känna sig mindre trygg, även om han egentligen intet förvållat.

^ ;i

Enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Örebro län åsikt har

kommittén icke anfört tillräckliga skäl, varför, därest inspektörsbefattningarna

skulle bliva ordinarie, tillsättningen icke skulle ske medelst fullmakt

utan allenast medelst konstitutorial.

De folkskoleinspektörer, vilka för närvarande innehava sin inspektörsbefattning

såsom huvudsyssla, hava i allmänhet vid den tid, då de förordnades

till inspektörer, varit anställda såsom prästmän eller såsom lärare vid folkskolor.

Sedan de mottagit inspektörsförordnande, hava de i de flesta fall någon

tid fått kvarstå vid sina ordinarie befattningar, vilka då uppehållits genom

vikarier. Ej sällan har emellertid en sådan anordning icke under längre

tid kunnat upprätthållas, vadan vederbörande inspektörer måst antingen

avstå från inspektionsuppdraget eller avsäga sig innehavande befattning.

Har den sistnämnda varit förbunden med rätt till pension, har det tydligen

inneburit en ganska avsevärd uppoffring att avstå därifrån för att

mottaga anställning som inspektör på kortare tids förordnande utan någon

visshet för dess förnyande och utan visshet om pension. Det är därför

helt naturligt, att inspektörerna själva såsom ett önskemål framhållit, att

möjlighet måtte beredas dem till att vinna en fastare anställning.

Kommittén har med hänsyn till dessa förhållanden funnit det nödigt,

att folkskoleinspektörerna må kunna erhålla ordinarie anställning. Då

den emellertid ansett, att det i särskilda fåll kunde vara lämpligt, att

anställningen erhölle karaktär av förordnande och att ordinarie anställning

åtminstone icke omedelbart tilldelades vederbörande, har den föreslagit,

att det, i likhet med vad som gäller om rektorstjänster vid allmänt

läroverk och folkskoleseminarium, må ankomma på Kungl. Maj ris beslut,

huruvida inspektör skall fast anställas eller förordnas för viss tid. Där

fast anställning skall lämnas inspektör, bör den emellertid enligt kom
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 206.

mittens förslag icke meddelas genom utnämning utan genom konstitutorial,

så att inspektören må kunna i administrativ väg på grund av begånget

tjänstefel skiljas från befattningen.

Bland de hörda myndigheterna hava några ansett, att folkskoleinspektörerna

böra i likhet med lärare vid läroverk och seminarier tillsättas

genom utnämning och erhålla fullmakt; andra hava förordat kommitténs

förslag, och en tredje grupp har uttalat sig mot varje form av fastare

anställning för ifrågavarande tjänstemän samt ansett, att nuvarande form

för tjänsteanställning bör kvarstå.

Det skall icke förnekas, att de skäl, som anförts för bibehållande av

inspektörernas anställning genom förordnande, i åtskilliga hänseenden äga

fog för sig. Jag finner det dock uppenbart, att det i längden icke kan

vara möjligt att vidbliva denna anordning. Det synes vara den allra

största anledning att befara, att det vid sådant förhållande skulle komma

att erbjuda snart sagt oövervinneliga svårigheter att för inspektörstjänsterna

förvärva verkligt lämpliga personer samt i varje fall att mången gång den

för tjänsten lämpligaste skulle finna sig förhindrad att söka densamma.

Genom bibehållande av den hittillsvarande anordningen skulle icke

blott de enskilda tjänstinnehavarna komma att känna sin ställning osäker,

något som i längden icke kunde vara gagneligt för deras tjänstutövning,

utan själva inspektionens inre värde skulle ock sättas i fara. Kommitténs

förslag, att en fastare anställning må kunna beredas inspektörerna, finner

jag sålunda omöjligt att undanskjuta. Den form för sådan anställning,

kommittén förordat, nämligen tillsättning medelst konstitutorial, anser

jag lämplig.

Enligt kommitténs förslag skulle möjlighet kunna finnas, att inspektör

omedelbart vid sitt inträde på inspektörsbanan erhölle ordinarie anställning.

Om ock fall kunna tänkas, där så borde ske, synes det mig dock, med

hänsyn till de förut nämnda personliga egenskaper, som en inspektör bör

äga, vara ett intresse av största vikt, att den, som inträder på inspektörsbanan,

kan bliva noga prövad och få tillfälle att noga pröva sig själv, innan

han för framtiden bindes vid inspektionsuppdraget. Då inspektörsbefattning

skall besättas med ny innehavare, torde därför i regel sådan böra

tillsättas genom förordnande för viss tid, förslagsvis två år. Sedan denna

tid gått till ända, må det ankomma på skolöverstyrelsen att efter vederbörandes

hörande hos Kungl. Maj:t göra hemställan, antingen att den tillförordnade

inspektören måtte konstitueras å tjänsten eller ock att tjänsten

ånyo ledigförklaras.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

86

Kungl. Maj As Nåd. Proposition Nr 206.

C. Formen för inspektörernas tillsättning,

Om denna sak yttrar kommittén:

Under en lång följd av år uppdrog Ivungl. Maj:t åt chefen för ecklesiastikdepartementet

att förordna inspektörer, men från och med år 1887 har förordnande utfärdats

av Kungl. Maj:t. Något offentligt? kungörande av ledig inspektörsbefattning

har icke skett, varför ansökan icke kunnat äga rum. Under största delen av den

föregående tiden hava förslag å lämpliga personer inhämtats från rikets biskopar.

Under senaste tiden hava däremot domkapitlen avgivit sådana förslag.

Frågan om sättet för folkskoleinspektörernas tillsättning har upprepade gånger

bragts på tal i Riksdagen. Under tiden 1867—1886 väcktes, såsom förut nämnts,

gång efter annan motion i syfte, att landstingen före inspektörernas tillsättning skulle

få avgiva förslag å personer, som kunde anses lämpliga för uppdraget, och vid två

på varandra följande Riksdagar — åren 1872 och 1873 — beslöt Andra kammaren att

i samma syfte till Kungl. Maj:t avlåta underdånig skrivelse, i Riksdagen har dessutom

liera gånger uttalats den önskan, att inspektörsbefattningarna skulle tillsättas

efter ansökan. Senaste gången frågan om sättet för inspektörernas tillsättning behandlades

i Riksdagen var år 1904, då motion väcktes i Andra kammaren, avseende

att folkskoleinspektörsbefattningarna före tillsättningen hädanefter skulle förklaras

lediga till ansökan hos vederbörande domkapitel, vilket i sin ordning skulle hava åt!

till Kungl. Maj:t bland de sökande föreslå den eller de lämpligaste. Det utskott, som

hade att behandla motionen, tillstyrkte efter eu längre motivering en skrivelse i ämnet

till Kungl. Maj:t. Utskottets hemställan vann emellertid icke kammarens bifall.

I samma fråga har Lunds domkapitel gjort ett uttalande, nämligen i det yttrande,

som domkapitlet med anledning av det ofta nämnda cirkuläret den 20 april år

1909 till ecklesiastikdepartementet ingivit. Domkapitlet ansåg, att inspektörsbefattningarna

borde tillsättas efter ansökning, emedan staten därigenom säkrare skulle kunna

förskaffa sig de bästa möjliga inspektörer, samt att vederbörande domkapitel borde fa

avgiva underdånigt yttrande över ansökningar till folkskoleinspektörsbefattning.

Kommittén är för sin del av den uppfattningen, att inspektörsbefattningarna

böra offentligen ledigförklaras. För ett sådant förfärande talar i främsta rummet de

ifrågavarande befattningarnas beskaffenhet. Men även andra skäl kunna anföras härför.

Så skulle t. ex. följden av befattningarnas ledigförklarande otvivelaktigt bliva

den, att liera personer skulle sträva att förskaffa sig den teoretiska insikt och den

praktiska duglighet, som kunde vara meriterande för inspektörsbefattning, än vad förut

varit fallet. Ett sådant förfaringssätt som det nu nämnda tillämpas redan i fråga om

rektorsbefattningar vid de allmänna läroverken. För den händelse, en överstyrelse för

folkundervisuingsväsendet kommer till stånd, är denna självfallet den myndighet, som

bör kungöra ledig folkskoleinspektörsbefattning och mottaga anmälningar till densamma.

Därjämte bör överstyrelsen hava att pröva samtliga inkomna anmälningshandlingar

och slutligen, vare sig det gäller utnämning eller förordnande, att på anförda grunder

hos Kungl. Maj:t förorda den av de anmälda, vilken med hänsyn till de insikter, den

erfarenhet och de personliga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos en folkskoleinspektör,

anses lämpligast för befattningen. Huruvida iöre avgivandet av överstyrelsens

förord yttrande bör inhämtas av vederbörande domkapitel, är eu fråga, som synes

svår att på förhand bedöma och i vilken kommittén icke funnit sig böra göra något

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

uttalande. Skulle överstyrelsen i visst fall icke anse sig kunna lämna förord åt någon

av de anmälda, torde böra tagas under övervägande, huruvida tjänsten ånyo skall

anslås ledig eller överstyrelsen skall avgiva förslag å annan till tjänsten lämplig person.

I sådana fall, då folkskoleinspektör blivit tillsatt genom förordnande, bör överstyrelsen

äga att, om den så anser lämpligt, utan ledigförklarande av befattningen, i

analogi med vad som äger rum med avseende på tillsättning av rektorstjänst vid allmänt

läroverk, hos Kungl. Maj:t inom viss tid före förordnandets utgång göra den

hemställan, som överstyrelsen finner i förevarande fäll lämpligast.

Beträffande sättet för inspektörstjänsternas tillsättning har det önskemål

framställts, att vederbörande statskyrkliga myndigheter skola erhålla tillfälle

att yttra sig angående de sökande.

Så anser domkapitlet i Uppsala, att sagda befogenhet bör medgivas

vederbörande biskop, då det icke syntes kunna förnekas, att kristendomsundervisningen

vore den för personlig fostran viktigaste undervisning, över

vilken folkskoleinspektören hade att öva uppsikt.

Att ifrågavarande rätt bör medgivas antingen biskopen eller vederbörande

domkapitel framhålles av folkskoleinspektörerna A. R. Alvin,

T. Torbiörnsson och A. Z. Hammarberg.

De flesta myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, hava uttalat önskvärdheten

av att vederbörande domkapitel bereddes tillfälle yttra sig angående

de sökande. Uttalanden i denna riktning hava gjorts av domkapitlen i Linköping,

Lund, Karlstad och Visby, folkskoleinspektörerna K. Karlgren, J.

A. Thunberg, A. Garfvé och J. Olsson-Garpe samt skolrådet i Borås. Ävenledes

har domkapitlet i Skara uttalat sig härför och till stöd för sin åsikt

anfört:

Ett såclaut yttrande av en lokal myndighet synes även av det skälet vara av

nöden, att därigenom lättare kunna till inspektörer erhållas personer, som äro förtrogna

med de olika landskapens och bygdernas egendomliga förhållanden i avseende på sedvanor,

tänkesätt, dialekter m. in. Att här påpekade egenskap är av stor betydelse för

en skolinspektör, om han skall väl fylla sin viktiga men grannlaga uppgift, torde vara

obestridligt, och lika klart synes vara, att en lokal myndighet äger större förutsättningar

än en central sådan att i detta avseende avgiva ett vägledande yttrande.

Liknande skäl hava även förebragts av biskop Billing och professorerna

Holmström och Herner i Lunds domkapitel samt av folkskoleinspektörerna

E. Torell, T. Lindqvist och G. Kellström.

Att utom åt domkapitel eller biskop även åt vederbörande länsstyrelse

tillfälle bör beredas att yttra sig angående sökande till folkskoleinspektörsbefattning

framhålles av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala

län.

Myndig
heterna.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Departe
mentschefen.

Nuvarande

förhållanden.

Mot kommitténs förslag att inspektörstjänsterna skola förklaras till

ansökning lediga har ingen invändning framställts. Detta förfaringssätt

synes också mig vara det lämpligaste. Att ledigförklarande av tjänst och

prövning av ansökningshandlingarna bör ske genom skolöverstyrelsen, därest

en sådan varder inrättad, torde vara givet, liksom ock att nämnda styrelse

bör tillerkännas befogenhet att hos Kungl. Maj:t förorda den av de sökande,

den linner lämpligast.

Kommittén har icke ansett sig böra göra något uttalande, huruvida

vederbörande domkapitels yttrande angående de sökande bör inhämtas. Av

åtskilliga myndigheter har emellertid yrkats, att så måtte ske, och som

skäl härför har bland annat åberopats behövligheten av att sökandenas

lämplighet prövades ur synpunkten av de särskilda fordringar på tjänstinnehavaren,

som med hänsyn till lokala förhållanden kunde och borde

göras gällande.

Det synes mig uppenbart, att vid tillsättningen av folkskoleinspektörstjänsterna

rent lokala hänsyn icke ens företrädesvis kunna få göras

gällande. Å andra sidan torde det vara klart, att vid prövningen av

sökandenas lämplighet nämnda synpunkter icke kunna helt lämnas ur

räkningen. Det synes mig ock stå i överensstämmelse såväl med den

ställning, vilken domkapitel och länsstyrelser intaga i skolförvaltningen,

som ock med allmän utnämningspraxis, att nämnda myndigheter sättas

i tillfälle att yttra sig över de sökande till de viktiga befattningar, varom

här är fråga och med vilkas innehavare de efter utnämningen på mångfaldigt

sätt komma att stå i beröring. Domkapitlen och Kungl. Majtts

befallningshavande böra alltså enligt min mening få avgiva yttrande vid

tillsättning av folkskoleinspektörsbefattningar.

8. Inspektörernas löneförhållanden.

Arvodena till folkskoleinspektörerna hava hittills bestämts för varje

inspektionsperiod och utgått med mycket växlande belopp. I det hela

hava de avpassats efter den arbetsbörda, som ansetts betingad av de olika

inspektionsområdena. För de inspektörer, som uteslutande ägna sig åt

inspektionsarbetet, utgöra arvodena för närvarande 2,750 kronor för

varje, av vilket belopp i några fall blott en del utgår av statsmedel men

återstoden bestrides genom av vederbörande landsting beviljade anslag å

tillhopa 7,200 kronor. I övrigt äro arvodena bestämda till mycket olika

belopp. Fördelningen av statsanslaget är för innevarande år följande:

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

rr

7

inspektörer

vardera

kronor

2,750 =

kronor

19,250

2

»

»

1,750 -

3,500

l

inspektör

»

1,700

2

inspektörer

>

1,600 =

3,200

2

»

>

1,250 =

»

2,500

1

inspektör

»

945

1

930

1

»

»

915

1

»

900

1

»

y>

840

1

800

1

>

795

1

750

1

>

740

i

730

2

inspektörer

vardera

kronor

700 =

>

1,400

2

y>

>

650 =

1,300

1

inspektör

645

2

inspektörer

610 =

$

1,220

1

inspektör

»

600

1

»

»

585

1

575

2

inspektörer

vardera

kronor

560 =

»

1,120

l

inspektör

540

1

»

500

2

inspektörer

vardera

kronor

400 =

>

800

1

inspektör

>

360

1

»

»

340

1

»

»

335

1

325

1

»

»

280

1

»

255

46

inspektörer

Summa

kronor

49,675

Därjämte åtnjuta inspektörerna för sina resor resekostnads- och tråk t.amentsersättning

enligt fjärde klassen i gällande resereglemente.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 käft. (Nr 206.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Kommittén.

A. Avlöning.

Beträffande frågan om inspektörernas avlöning har kommittén anfört:

Redan ar 1907 förklarade de inspektörer, vilka då innehade inspektionen såsom

huvudsyssla och vilkas arvode uppgick till högst 2,750 kronor, i sin förut nämnda till

Kungl. Maj:t den 27 december 1907 ingivna skrivelse, att nyssnämnda arvoden vore

otillräckliga, och hänvisade de därvid till den avlöning, som folkskolans lärare, överlärare

och lokalinspektörer då åtnjöte, samt erinrade om, hurusom någon inkomst av

resekostnad och dagtraktamente på grund av de stegrade levnadskostnaderna då icke

kunde beräknas, under det däremot de utgifter till kläder m. m., som resorna medförde,

vore ganska stora. Oaktat den största sparsamhet och försiktighet kunde kostnaderna

för livsuppehället icke nedbringas under 4,000 kronor årligen. Med anledning

härav anhöllo de ifrågavarande inspektörerna, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärder, för att deras årsarvode skulle komma att utgå med 4,000 kronor. I det

protokoll, som ifrågavarande inspektörer bifogat sin skrivelse, hade de dessutom uttalat

önskvärdheten av att de erhölle rätt till rese- och traktamentsersättning efter 3:e klassen

i gällande resereglemente.

Över denna deras anhållan hade inom de sex stift, till vilka nämnda inspektörer

hörde, domkapitlen på anmodan avgivit yttranden år 1908. Uppsala, Strängnäs

och Härnösands domkapitel hade därvid tillstyrkt bifall till nämnda anhållan. Karlstads

domkapitel hade med hänsyn till de betydligt ökade levnadskostnaderna

funnit sökandenas begäran om förbättrad avlöning fullt befogad, men det syntes

domkapitlet, som om de ifrågavarande inspektörerna borde, i likhet med de flesta

andra statens ämbets- och tjänstemän, komma i åtnjutande av ålderstillägg, och att

arvodet därför lämpligen skulle kunna bestämmas till 3,500 kronor med tvä ålderstilllågg,

vartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Luleå

domkapitel hade uttalat sig för en sådan omorganisation av folkskoleinspektionen, att

alla inspektörstjänster bleve huvudsysslor och att inspektörerna erhölle ordinarie anställning,

varav såsom en given följd borde framgå en lönereglering, innefattande bestämmelser

om grundlön, ålderstillägg, pension samt delaktighet i änke- och pupillkassa.

Intill dess en sådan omorganisation kunde komma till stånd, vore dock en

löneförbättring behövlig. Domkapitlet ansåg, att lönen tillsvidare borde sättas till

enahanda belopp, som utginge till manliga adjunkter vid rikets folkskoleseminarier,

d. v. s. till en begynnelselön av 3,000 kronor med 4 ålderstillägg å 500 kronor efter

respektive 5, 10, 15 och 20 års oförvitlig tjänstgöring. Växjö domkapitel ansåg en.

löneförbättring_ behövlig, men avlöningen borde icke fastslås till ett för alla lika belopp.

För då innevarande period föreslog domkapitlet ett årligt tillägg å 500 kronor,

varjämte domkapitlet förklarade sig icke hava något att invända mot inspektörernas

uppflyttning i 3:e klassen i gällande resereglemente.

År 1909 hade samtliga domkapitel anledning att uttala sig om folkskoleinspektörernas

arvoden. I cirkulär den 20 april 1909 anmodades de nämligen bland

annat att till ecklesiastikdepartementet inkomma med förslag beträffande de årliga

arvodesbelopp, som, oberäknat rese- och traktamentsersättning, ansåges böra

tillkomma vederbörande inspektörer. Flertalet domkapitel hade visserligen vart och

ett för sitt stift uttalat sig för att inspektörsbefattningarna framdeles borde bliva huvudsysslor.

Lunds domkapitel ansåg ock, att en sådan anordning inom Lunds stift borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20G. 9!

komma till stånd redan vid den nästföljande inspektionsperiodens början år 1911, och

föreslog därför anställandet inom Lunds stift av tre inspektörer. Åt var och en av

dessa föreslog domkapitlet en grundlön av 4,000 kronor, varjämte domkapitlet uttalade

såsom sin mening, att åt inspektörerna framdeles borde beredas ålderstillägg. Men

när övriga domkapitel yttrade sig om arvodesbeloppen, synas samtliga hava utgått från

den förutsättningen, att flertalet inspektörer även under den närmast följande perioden

skulle innehava inspektionen såsom bisyssla. Även med denna förutsättning ansågo

dock alla dessa domkapitel utom Strängnäs, att en Röjning av dåvarande arvoden vore

önskvärd, varför de också föreslogo en sådan. År 1909 uppgingo de sammanlagda

arvodena åt rikets inspektörer till 44,600 kronor. Enligt domkapitlens förslag skulle

arvodessumman för samtliga inspektörer hava kommit att uppgå till 83,150 kronor.

Sedan dess har anslaget j till inspektörernas arvoden något höjts, så att det för år 1912

utgjorde 50,500 kronor.

Då kommittén nu går att avgiva sitt förslag rörande folkskoleinspektörernas

avlöning, vill kommittén först erinra om den grundsats, som varit bestämmande för

kommittén vid dess tidigare avgina förslag rörande avlöning av folkskoleseminariernas

lärare och lärarinnor. Denna grundsats innebär, att vid lönebeloppens avvägande

en viss hänsyn bör tagas till de olika levnadsbehoven och i synnerhet till den försörjningsplikt,

som kan åligga löntagare. För närvarande är emellertid frågan om

ändrade lönegrunder beträffande lärarpersonalen dels vid rikets allmänna läroverk, dels

vid folkskoleseminarierna, dels vid folkskolorna, dels ock vid med förutnämnda skolor

närbesläktade läroanstalter under utredning av en för ändamålet utsedd utredningsnämnd.

Med hänsyn härtill har kommittén i fråga om folkskoleinspektörernas avlöning

icke ansett sig böra hemställa om tillämpning av ifrågavarande grundsats.

I fråga om avlöningens storlek hava två synpunkter varit för kommittén bestämmande:

den ena, att folkskoleinspektörerna på sin tjänst skulle kunna hava sin anständiga

bärgning, den andra, att inspektörsbefattningarna skulle kunna draga till sig

personer, som besitta goda förutsättningar för att kunna motsvara de anspråk, vilka

sagda befattningar ställa på sina innehavare. Dessa förutsättningar lära i regel icke hava

förvärvats förrän efter åtskilliga års praktisk verksamhet i någon annan tjänst. De

lämpligaste inspektörskandidaterna torde därför komma att finnas bland personer, som

redan kortare eller längre tid innehaft tjänst och därunder hunnit komma upp till

någon högre lönegrad än den lägsta, För närvarande utgår avlöningen till manlig

seminarieadjunkt och manlig läroverksadjunkt i fem lönegrader å respektive 3,000,

3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor, och kommittén erinrar därom, att löneförhörjning

till dessa tjänstemän torde inom en snar framtid vara att vänta. Lönen till folkhögskoleföreståndare

växlar i allmänhet mellan 3,000 och 4,500 kronor, varjämte tillkomma

bostad och vedbrand. Av de 20 kommunala folkskoleinspektörer, som för närvarande finnas,

åtnjuta 3 en grundlön av 3,000 kronor och 2 en grundlön av 3,500 kronor; grundlönen

för de övriga 15 växlar mellan 4,000 och 7,500 krouor. Alla utom en äga därjämte rätt

till ålderstillägg, vanligen två sådana å 500 kronor. Föreståndaren för en högre folkskola

kan erhålla en avlöning av 3,000—4,000 kronor och rektorn vid en kommunal mellanskola

4,000 kronor jämte bostad och bränsle. Vad folkskollärarkåren beträffar har

man särskilt att tänka på överlärarna, vilkas avlöning inom större och medelstora städer

växlar i högsta lönegraden mellan 2,650 och 6,000 kronor. Den kontanta lönen till

en kyrkoherde skall enligt lag om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 i regel utgå med ett grundbelopp av 4,000 kronor och till en komminister med

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

liungl. Majds K ad. Proposition Kr 206.

ett grundbelopp av 2,500 kronor. Båda skola dessutom i vissa fall erhålla fyllnadsbelopp,

som äro beroende dels på pastoratets folkmängd och dels på dess areal, samt

likaledes i vissa fall ett ålderstillägg. Härtill komma för båda fri bostad och trädgård,

skjutsersättning och i allmänhet bränsle. Dä nu kommittén, såsom redan förut är

nämnt, anser, att goda inspektörskandidater skola kunna erhållas i synnerhet från nu

nämnda kategorier av tjänstemän och att sådana medlemmar av sagda kategorier, som

kunna befinnas villiga och lämpliga att övergå till folkskoleinspektionen, icke av ekonomiska

hänsyn böra avhållas från att söka inspektörstjänster, bör grundlönen för inspektörstjänst

enligt kommitténs mening icke sättas lägre än 4,000 kronor. Till denna

grundlön synas böra komma två ålderstillägg å 500 kronor vartdera att utgå efter

respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring.

I likhet med vad som äger rum i fråga om rektorer vid allmänna läroverk och

folkskoleseminarier böra de nämnda ålderstilläggen tillkomma inspektören, vare sig

han innehar ordinarie tjänst eller han är tillsatt genom förordnande på viss tid.

För den händelse den av kommittén föreslagna ordningen för inspektionen kommer

till stånd, torde det böra anses rättvist, att de i tjänst varande folkskoleinspektörer,

vilka vid övergången till sagda ordning uteslutande ägna sig åt inspektionen,

för lönetur få tillgodoräkna sig de år, under vilka de på grund av förordnande innehaft

sin befattning såsom huvudsyssla.

Kommittén har förut uttalat som sin mening, att ett visst belopp borde ställas till

Kungl. Maj:ts förfogande att användas till arvode för folkskoleinspektionen på Gottland.

Med hänsyn till antalet skolor och lärare på Gottland samt till nu föreslagna avlöning

åt folkskoleinspektörerna torde detta belopp lämpligen kunna sättas till 2,000 kronor.

Kommittén vill sålunda föreslå, att folkskoleinspektör, som innehar sin befattning

såsom huvudsyssla vare sig genom förordnande eller såsom ordinarie tjänstinnehavare,

erhåller en grundavlöning av 4,000 kronor samt därjämte två ålderstillägg å

500 kronor efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring; att avlöningsbeloppen

i de tre lönegraderna å respektive 4,000, 4,500 och 5,000 "kronor enligt vanliga grunder

uppdelas i lön å respektive 2,700, 3,050 och 3,400 kronor samt tjänstgöringspenningar

å respektive 1,300, 1,450 och 1,600 kronor. Därjämte hemställer kommittén, att

för inspektionen över Gottland ett arvodesbelopp av 2,000 kronor måtte ställas till

Kungl. Maj:ts förfogande. — Under tiden för förordnande synes innehavare av förordnandet

böra uppbära de med befattningen förenade löneförmåner efter avdrag av

det belopp, som motsvarar de avgifter för egen pensionering, vilka skulle av honom

erlagts, därest han som ordinarie innehaft befattningen.

För avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas villkor i huvudsaklig överensstämmelse

med vad under senare år i allmänhet blivit föreskrivet vid fastställandet av

lönestater för statstjänstemän.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla såsom ur inspektionsväsendets synpunkt

önskvärt, att folkskoleinspektör, som avlagt teologisk examen eller eljest förvärvat

med sådan examen förbunden behörighet, vid möjligen skeende övergång till

prästerlig tjänst finge såsom prästerliga tjänstår räkna de år, under vilka han bestritt

tjänst som folkskoleinspektör, och likaledes, att innehavare av folkskoleinspektörstjänst

vid möjligen skeende övergång till lärartjänst vid någon statens eller av staten understödd

kommunal läroanstalt finge som tjänstår för den nya befattningen räkna de år,

under vilka han tjänstgjort som folkskoleinspektör. Kommittén finner sig dock i avseende

på dessa önskemål, vilka givetvis icke avse rätt till lönetursberäkning, icke böra

framställa förslag.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

I fråga om den av kommittén föreslagna avlöningen har från en del

håll den anmärkningen framställts, att densamma vore för lågt beräknad.

Så hänvisar folkskoleinspektören K. Karlgren till de av kommittén anställda

jämförelserna med de grupper av tjänstemän, från vilka man i synnerhet

kunde vänta att erhålla goda inspektörskandidater, och anför:

Det synes mig, som om man nu hade att utgå ifrån de för närvarande gällande

högre eller högsta beloppen i dessa tjänstinnehavares avlöning, om man skall räkna

med någon övergång till inspektörsverksamheten. Det bleve sålunda för inspektörer

4,500 å 5,000 kronor i grundlön. Många kommunala inspektörer och överlärare —

som ju i viss mån kontrolleras av statens inspektörer — stiga ändå högre på löneskalan.

Redan för ett halvt århundrade sedan framställdes förslag om en årlig lön på

3.000 kronor (''jämte resekostnadsersättning). Att under dylika förhållanden nu sätta

första lönegraden till endast 4,000 kronor synes åtminstone icke kunna leda till det

avsedda målet att få dugande statsinspektörer. Ökningen i åligganden och storleken

hos inspektionsområdena, särskilt de norrländska, göra också högre arvoden väl motiverade.

Visst är eljest, att snart måste löneförbättring åstadkommas.

Svårigheten att med de av kommittén föreslagna lönerna erhålla verkligt

kompetenta personer framhålles även av folkskolestyrelsen i Tstad,

folkskoleinspektörerna i Ystad och Hälsingborg samt Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus län.

Folkskoleinspektören i Malmö tinner likaledes lönen för låg och

anför:

Man måste komma ihåg, att befattningarna äro av den art, att det för deras

innehavare gäller att långa tider vara borta från hem och familj under ofta mycket

besvärliga och tröttande resor. Tänker man sig en så låg grundlön som 4,000 kronor,

bör åtminstone därtill fogas 4 ålderstillägg å 500 kronor varje, så att slutlönen blir

6.000 kronor.

Önskvärdheten av ett tredje ålderstillägg har framhållits av domkapitlet

i Luleå, det förut nämnda statsinspektorsmötet, folkskoleinspektörerna

E. Westberg och G. Leffler samt folkskoleinspektören i Lund.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län anser, att folkskoleinspektörerna

borde i avseende å avlöningen likställas med de manliga

adjunkterna vid folkskoleseminarierna. Liknande mening uttalas av

folkskoleinspektörerna T. Torbiörnsson och A. Z. Hammarberg.

Beträffande den av kommittén föreslagna uppdelningen av avlöningen

i lön och tjänstgöringspenningar anför statskontoret:

Vid denna uppdelning bar den egentliga lönen satts proportionsvis något högre

än för lektorer i första, andra och tredje lönegraden och betydligt högre än för första

gradens tjänstemän vid centrala ämbetsverk. Då emellertid de föreslagna avlöningsbeloppen

i anseende till såväl absolut storlek som fördelning i lön och tjänstgöringspenningar

överensstämma med dem, som i tredje, fjärde och femte lönegraden till
-

Myndig
heterna.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

komma adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, och då folkskoleinspektionen

torde komma att huvudsakligen rekryteras från nyssnämnda lärarkårer, har

statskontoret ingenting att erinra mot kommitténs förslag i detta hänseende.

Rörande kommitténs förslag om rätt för i tjänst varande folkskoleinspektörer,

vilka vid övergången till den nya ordningen uteslutande ägna

sig åt inspektionen, att för lönetur tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring

anser statskontoret det uttryckligen böra angivas, att därvid endast

må medräknas de år, under vilka de på grund av förordnande såsom

huvudsyssla innehaft folkskoleinspektörsbefattning i statens tjänst.

I motsats härtill yrkar folkskoleinspektören i Lund, att eftersom det måste

anses ensidigt, att ett ej allt för ringa antal av de nya tjänsterna besattes

med innehavare, som vunnit erfarenhet inom till inspektionen hörande

områden, samma förmåner beträffande rätt till lönetursberäkning borde

fastställas för sådana kommunala inspektörer, som odelat agnat sig åt inspektionen.

Önskvärdheten av att även sådana statens inspektörer, som innehaft sin

befattning som bisyssla, måtte vid övergång till den nya ordningen erhålla

samma rätt till lönetursberäkning som ensaminspektörer framhålles av folkskoleinspektörerna

A. Thunberg, A. Garfvé, J. Olsson-Garpe, T. Torbiörnsson

och A. Z. Hammarberg ävensom av folkskoleinspektörerna Th.

Brandt och P. Lindqvist, vilka två sistnämnda dock anse, att frågan om

lönetursberäkning i detta avseende bör bliva beroende på prövning i varje

särskilt fall.

Beträffande den av kommittén berörda rätten till viss tjänstårsberäkning

vid övergång från inspektörstjänst till vissa andra befattningar,

en fråga, varom kommittén dock ej gjort någon hemställan, hava folkskoleinspektörerna

A. B. Alvin, T. Torbiörnsson och A. Z. Hammarberg samt

folkskoleinspektören i Falun uttalat sin anslutning till de i betänkandet

anförda önskemålen.

Till grund för kommitténs förslag rörande inspektörernas avlöning

ligger den tanken, att de personer, som komma att befinnas lämpligast

till folkskoleinspektörer, i de flesta fall torde vara sådana, vilka innehava

och sedan någon tid innehaft ordinarie anställning i statens, kyrkans

eller kommuns tjänst. Avlöningen har därför beräknats så, att den skulle

kunna vara i någon mån tilltalande för tjänstinnehavare av nämnda slag

och i vart fall bereda dem lika goda ekonomiska förmåner som dem, de förut

åtnjutit. Mot kommitténs förslag, enligt vilket avlöningen skulle utgöra 4,000

kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring,

har i allmänhet ingen annan invändning uttalats, än att åtskilliga myndig
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

heter funnit detta lönebelopp för lågt. Särskilt har därvid ifrågasatts, att

efter 15 års tjänstgöring ett tredje ålderstillägg skulle tillkomma.

Åtskilligt talar enligt min mening för sistnämnda förslag, men då

flertalet myndigheter ansett de av kommittén föreslagna lönebeloppen

lämpliga och då dessa ju i vart fall innebära en ganska avsevärd ökning

av de arvoden, som hittills utgått till inspektörer med inspektionsuppdraget

såsom ensamsyssla, anser jag mig böra stanna vid vad som av kommittén

föreslagits.

Den av kommittén förordade uppdelningen av avlöningsförmånerna

i de tre föreslagna lönegraderna i lön och tjänstgöringspenningar är densamma,

som förekommer bland annat i fråga om adjunktstjänst vid folkskoleseminarium

i tredje, fjärde och femte lönegraden.

Jag förordar alltså, att för folkskoleinspektör måtte bestämmas avlöning

i tre lönegrader å l) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor och 3) 3,400

kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,300, 1,450 och 1,600

kronor.

Kommittén har ansett det rättvist, att de i tjänst varande folkskoleinspektörer,

vilka vid övergången till den nya ordningen uteslutande ägna

sig åt inspektionen, få för lönetur tillgodoräkna sig de år, under vilka de

på grund av förordnande innehaft sin befattning såsom huvudsyssla.

Av åtskilliga myndigheter har sedermera ifrågasatts, att liknande tjänstårsberäkning

för lönetur även borde tillkomma sådana statens inspektörer,

vilka innehaft inspektionsuppdraget såsom bisyssla, samt kommunala inspektörer.

Statskontoret har däremot yrkat, att uttryckligen skulle angivas,

att blott tjänstgöring å inspektörsbefattning i statens tjänst och

såsom huvudsyssla finge tillgodoräknas.

Kommitténs förslag, vilket påtagligen åsyftar just en sådan begränsning

som den av statskontoret påyrkade, synes mig lämpligt.

Givetvis skulle det vara synnerligen önskvärt, om genom ett mera

vidsträckt medgivande i enlighet med nyssnämnda uttalanden övergången

till uteslutande inspektionsverksamhet kunde lättas för sådana

personer, vilka hittills innehaft inspektionsuppdraget såsom bisyssla, och

om dymedelst deras vunna erfarenhet kunde tillgodogöras för inspektionsarbetet.

Likaledes synes det önskvärt, att bestämmelser kunde fattas, varigenom

tillträde till befattning som statens inspektör lättare kunde beredas

sådana personer, vilka under kommunal inspektörsverksamhet förvärvat

erfarenhet och vana vid inspektionsarbete. Med hänsyn till vad eljest i

liknande fall är stadgat synes det mig dock icke möjligt att i detta hänseende

ifrågasätta något medgivande utöver vad kommittén föreslagit.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Av liknande skäl torde man nödgas avstå från det fulla förverkligandet

av en tanke, som eljest kunnat ligga nära, nämligen att tjänstgöring,

som före övergången till inspektörstjänst fullgjorts i någon på ett eller

annat sätt med densamma besläktad befattning, borde tillgodoräknas för

uppflyttning i högre lönegrad. Härvidlag finnes emellertid ett särskilt

fall, ‘där starka skäl synas tala för ett dylikt medgivande. Jag åsyftar

sådana personer, vilka övergå från anställning vid folkskoleseminarierna

eller de allmänna läroverken till inspektionsverksamhet.

Det är härvid att rnärka, att avlöningsbeloppen i de för folkskoleinspektörerna

föreslagna tre lönegraderna fullkomligt överensstämma med avlöningsbeloppen

i de tre högsta lönegraderna för adjunkter vid folkskoleseminarierna

och de allmänna läroverken. Nu karl tydligen, särskilt under

övergångstiden, inträffa, att sådan adjunkt, vilken vore lämpad för inspektörsverksamheten

och hågad att övergå därtill, redan intjänat så många

lönetillägg såsom adjunkt, att avlöningen som folkskoleinspektör i första

lönegraden skulle bliva mindre än den avlöning han uppbär såsom adjunkt,

varför han sannolikt skulle anse sig förhindrad att söka övergång till inspektörsbefattning.

Det synes mig, att i sådant fall goda skäl skulle förefinnas

för tillämpning av en bestämmelse likartad med den, som gäller

rörande avlöningen för adjunkt, som befordras till lektor vid allmänt läroverk.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 äger sådan adjunkt,

därest han som adjunkt redan intjänat högre avlöning än lektors begynnelseavlöning,

att omedelbart tillgodoräkna sig så många ålderstillägg som

lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning blir lika hög som den

avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt. Därjämte gäller, att där adjunkt

vid befordran till lektor icke erhåller högre avlöning, än den han uppburit

som adjunkt, han äger att för uppflyttning till närmast högre lektorslönegrad

tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen,

efter det han "i denna befattning senast uppflyttades till

högre lönegrad.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört vill jag förorda, att bestämmelser,

likartade med dem”, jag nu angivit, måtte beslutas i fråga om

adjunkt vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk, som utses till innehavare

av folkskoleinspektörsbefattning.

För tillgodonjutande av de föreslagna nya löneförmånerna torde följande

villkor och bestämmelser böra stadgas:

att med ordinarie befattning såsom folkskoleinspektör icke ma förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

97

Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag som helst, så framt ej skolöverstyrelsen, uppå därom

gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller

tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen såsom

folkskoleinspektör, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tillsvidare bibehållas;

att tjänstgö ringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort, men skola för den tid, han eljest varit från

tjänstgöringen befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, då sådant utgår, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest

är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten utöver sina tjänstgö ringspenningar avstå så mycket av lönen

eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke av skolöverstyrelsen

prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej skolöverstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära

något därav;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad må äga rum efter förloppet

av fem år, under villkor att tjänstinnehavaren under mera än fyra

femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning,

med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, under

iakttagande av att vid uppflyttning till högre lönegrad, den högre avlöningen

ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det,

varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; skolande i fråga om

tjänstår sberäkning för uppflyttning till högre lönegrad iakttagas, dels att i

tjänst varande folkskoleinspektör, vilken vid övergången till den nya lönestaten

redan innehar inspektörsuppdrag såsom huvudsyssla, skall tillgodoräknas

den tid, under vilken han på grund av förordnande innehaft sitt

uppdrag såsom huvudsyssla, dels ock att, därest ordinarie adjunkt vid

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 käft. (Nr 06.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

98 Kungl. Maj tis Nåd. Proposition Nr 206.

folkskoleseminarium eller allmänt läroverk, som befordras till folkskoleinspektör,

redan intjänat högre avlöning än folkskoleinspektörs begynnelseavlöning,

honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg

som folkskoleinspektör, att hans avlöning i sistnämnda befattning blir lika

hög som den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt, varjämte, där

adjunkt vid befordran till folkskoleinspektör icke erhåller högre avlöning

än den, han som adjunkt uppburit, för uppflyttning till närmast högre

lönegrad såsom folkskoleinspektör honom tillgodoräknas den tid, varunder

han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast

uppflyttades i högre lönegrad;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg, där sådant tillhör befattningen,

utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om

rätt till pension skall gälla vad i särkild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat.

B. Ortstillägg.

Till de löneförmåner, kommittén föreslagit för flertalet folkskoleinspektörer,

har den ansett böra i vissa fall komma ortstillägg. Härom

anföres:

De nu föreslagna avlöningsbeloppen äro avsedda för flertalet av rikets folkskoleinspektörer.

Till följd av de olika levnadskostnaderna å olika orter liksom oek till

följd av de olika svårigheter, vilka möta en folkskoleinspektör inom skilda delar av

vårt land, komma dock dessa belopp icke att äga samma värde för folkskoleinspektörer

i olika delar av landet. Under sådana förhållanden måste det anses icke blott rättvist

utan även, med hänsyn till möjligheten att å de dyrare orterna erhålla dugliga sökande

till inspektörstjänsterna, nödvändigt, att vissa folkskoleinspektörer tillerkännas särskilda

ortstillägg.

Dylika ortstillägg, avseende att göra löneförmånerna å dyrare orter likvärdiga

med löneförmånerna å orter med mera ordinära levnadskostnader, hava redan tilldelats

vissa andra kategorier av statens tjänstemän, såsom landsstaterna inom Stockholms,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, samt vissa provinsialläkare i Stockholms,.

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I sitt betänkande

rörande folkskoleseminarierna har kommittén på anförda skäl föreslagit sådana tillägg

för vissa seminarielärare. Vad folkskoleinspektörerna beträffar är det i synnerhet in
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

spektören i l:a inspektionsområdet (Stockholm med omnejd) samt inspektörerna i 27:e

—33:e inspektionsområdena (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län), som åro i

behov av dylika tillägg.

De höga levnadskostnaderna i Stockholms stad äro allmänt kända. De hava också

redan medfört särskilda ortstillägg för tjänstemännen i de flesta av statens centrala

verk. Vad Stockholms omgivningar beträffar hava levnadskostnaderna därstädes visserligen

rönt så stort inflytande av Stockholms stad, att någon betydligare skillnad mellan

staden och sagda omgivningar icke torde förefinnas. I överensstämmelse med av Riksdagen

nyligen i fråga om vissa andra tjänstemän fastställda villkor synes emellertid

böra bestämmas, att ortstillägg till inspektören i l:a inspektionsområdet må utgå endast

i det fall, att han är bosatt i huvudstaden. För så vitt hans avlöning icke skall komma

att i värde alltför mycket understiga avlöningen för de flesta andra inspektörer, torde

ortstillägget icke kunna sättas lägre än till 500 kronor om året. Även med ett sådant

ortstillägg kommer inspektörens avlöning icke att gå upp till det belopp, med

vilket en överlärare vid Stockholms folkskolor avlönas.

Ortstillägg till inspektörerna i 27:e — 33:e inspektionsområdena (Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län) betingas enligt kommitténs mening i särskilt hög

grad av de ogynnsamma yttre förhållanden, under vilka de hava att leva: klimatets

och kommunikationernas beskaffenhet samt de höga levnadskostnaderna. Med hänsyn

till inspektörernas skyldighet att resa även under vintern och de svårigheter, under

vilka de då hava att förrätta sin tjänst, samt den dyrare utrustning av kläder in. m.,

som de måste bekosta sig, torde ortstillägget för dessa inspektörer höra sättas till 500

kronor om året.

Kommittén vill sålunda föreslå, att ett ortstillägg å 500 kronor tillerkännes var

och en av folkskoleinspektörerna i l:a samt i 27:e—33:e inspektionsområdena, inspektören

i l:a inspektionsområdet dock under förutsättning att han är bosatt inom Stockholms

stad. Dessa ortstillägg böra tydligen icke öva inflytande på pensionen.

I särskilt yttrande har kommitténs ledamot, kanslirådet H. Tigerschiöld

uttalat, att ortstilläggen lämpligen kunde begränsas till 300 — 400 kronor.

Reservanten har därvid hänvisat till det förhållandet, att för landssekreterare

och landskamrerare i de norrländska länen ortstillägget är bestämt till 300 kronor

och för sekreterare i de centrala ämbetsverken i Stockholm till 400 kronor. Kommitténs

förslag syntes därför reservanten bryta mot den följdriktighet, som borde iakttagas vid

reglering av löner.

Beträffande kommitténs förslag rörande ortstillägg säger sig statskontoret

ej vilja förneka, att möjligen den procentsats, som kommitténs förslag innebär,

kan anses bättre motsvara det faktiska behovet än den hittills i allmänhet

tillämpade.

Mot den av kanslirådet Tigerschiöld i berörda avseende gjorda reservationen

uttalar sig det förut nämnda statsinspektörsmötet och erinrar

därvid, att det i sagda reservation åberopade förhållandet, att landssekreterare

och landskamrerare i ortstillägg erhölle endast 300 kronor, syntes

mindre tillämpligt i fråga om inspektörerna, enär de förstnämnda dels

Särskilt

yttrande.

Myndig
heterna.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Departe
mentschefen.

Kungl. Majils Nåd. Proposition Nr 206.

åtnjöte vida högre avlöning, dels tillhörde 3:e klassen i gällande resereglemente,

dels hade rätt till semester, dels och framför allt hade den

förmånen att få förrätta sitt arbete å sina arbetslokaler i länsstaden, under

det inspektörerna i övre Norrland måste under större delen av året vistas

på resor under högst ogynnsamma yttre förhållanden, även ekonomiskt sett.

Anslutning till den nämnda reservationen har uttalats av domkapitlet

i Växjö, Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs^

och Kristianstads län, biskop Billing samt folkskoleinspektören

G. Kellström. I anslutning till reservationen anser även Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Norrbottens län, att ortstillägget, åtminstone vad inspektörerna

i de norra länen vidkomme, borde begränsas till 300 kronor, och anför:

Folkskoleinspektörerna inom ifrågavarande län komma på grund av de långa avstånden

och de föga utgrenade järnvägsförbindelserna med säkerhet att göra sig en avsevärd

inkomst på reseersättningen. Till belysning härav kunde anföras, att den nuvarande

folkskoleinspektörens inom länets södra område resor under år 1912 tillhopa

omfatta en väglängd av 575 mil med skjuts. Då skjutslegan utgjorde 2 kronor per mil

utom åkdonslega och beställningspenningar samt utginge för 2 hästar, men sällan mer

än en häst torde begagnas, syntes uppenbart, att en ej obetydlig behållning härå måste

uppkomma. Folkskoleinspektörerna i de två norra områdena hade under samma tid

på sina inspektionsresor med skjuts tillryggalagt i det närmaste 400 mil tillsammans.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län anser, att i avseende

å lappmarksdistrikten med deras mera svårartade tjänstgöring icke

vore något att erinra emot tilläggets bestämmande till 500 kronor, varemot

ortstilläggen i kustlandsdistrikten skulle kunna begränsas till något

lägre belopp, eventuellt 300 kronor.

Domkapitlet i Härnösand, som ansluter sig till kommitténs förslag,

har gjort det tillägget, att domkapitlet ansåge ett ortstillägg av 500 kronor

böra tillerkännas jämväl folkskoleinspektören i 26:e inspektionsområdet,

omfattande Ångermanland.

De väsentliga skilj aktigheter i fråga om levnadskostnader, som särskilt

under senare år visat sig mellan olika orter i vårt land, har föranlett

Riksdagen att vid reglering av lönerna för åtskilliga tjänstemannagrupper

bevilja särskilda ortstillägg åt de å vissa orter bosatta tjänstemännen för

att därigenom i någon mån utjämna nämnda skiljaktigheter. Samma grunder,

som därvidlag annars varit bestämmande, synas mig motivera kommitténs

förslag om beviljande av ortstillägg åt de folkskoleinspektörer, vilka få sin

tjänstgöring förlagd i sådana delar av landet, där ortstillägg eljest ansetts

behövliga. Några invändningar mot detta förslag hava heller icke framställts.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Däremot hava i någon mån skiljaktiga meningar uttalats rörande

ortstilläggens lämpliga belopp. Kommittén har föreslagit, att desamma

skulle bestämmas till 500 kronor, under det en reservant inom kommittén

funnit ett belopp av 300—400 kronor bättre överensstämma med beloppet

av de ortstillägg, som äro bestämda för vissa andra tjänstemannagrupper.

Då ifrågavarande reservant till förmån för det av honom påyrkade

beloppet åberopat de ortstillägg, som äro bestämda särskilt för landsstatens

tjänstemän, synes mig denna jämförelse icke fullt hållbar, alldenstund

de för folkskoleinspektörerna föreslagna lönerna alldeles icke kunna inordnas

i de lönetyper, enligt vilka landsstatstjänstemännens lönebelopp äro bestämda.

Jag vill tillika erinra därom, att Riksdagen för andra tjänstemän,

exempelvis provinsialläkarna, beviljat ortstillägg av mycket växlande storlek.

I likhet med statskontoret anser jag det av kommittén föreslagna

beloppet bättre motsvara det verkliga behovet än reservantens förslag.

Jag vill sålunda förorda, att ortstilläggen måtte bestämmas till 500 kronor.

Kommittén föreslår, att ortstillägg å nämnda belopp skola utgå till

den inspektör, vars distrikt av kommittén avsetts att omfatta Stockholms

stad och kringliggande område — i det fall nämligen att han vore

bosatt i huvudstaden — samt till inspektörerna i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Mot detta förslag har någon invändning icke framställts.

Av domkapitlet i Härnösand har yrkats, att ortstillägg måtte utgå

jämväl till inspektören i det distrikt, som är avsett att omfatta norra

delen av Västernorrlands län; detta med hänsyn till de höga levnadskostnader,

som här vore rådande.

Jag har ingen anledning betvivla, att levnadskostnaderna äro höga

även inom detta distrikt och att sålunda skäl kunna föreligga för bifall

till domkapitlets berörda yrkande. Med hänsyn därtill, att Riksdagen

hittills i allmänhet icke beviljat ortstillägg åt inom Västernorrlands län

bosatta tjänstemän, finner jag dock icke skal föreligga att nu förorda domkapitlets

ifrågavarande förslag.

C. Expensmedel.

Utöver ovan berörda avlöningsförmåner har kommittén jämväl hemställt

om särskilda anslag till täckande av kostnaderna för inspektörernas

tjänsterum, telefon med mera samt härom anfört:

Av vad kommittén anfört rörande folkskoleinspektörernas åligganden framgår,

att en ganska omfattande expedition ingår i folkskoleinspektörens arbete. Tydligt är,

att denna expedition icke kan tänkas skött med ordning och reda, utan att inspektören

Kommittén.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

102 Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 206.

i ordnat skick förvarar jämte sina inspektionsjournaler alla sådana in- och utgående

handlingar, till vilka han under sin kommande tjänstutövning kan av eu eller annan

anledning behöva återgå, såsom statistiska uppgifter, avgivna av lärare eller skolråd,

utdrag ur skolrådens statsbidragsrekvisitioner, promemorior till skolråden, utlåtanden

till olika myndigheter, resplaner, årsberättelser, vissa delar av skriftväxlingen in. m.

Tyvärr har inspektören hittills icke haft skyldighet att förvara dylika handlingar,

vilket haft till följd, bland annat, att han icke heller haft skyldighet att till sin efterträdare

i tjänsten lämna några uppgifter rörande skolorna i inspektionsområdet, men

uppenbart är, att ett sådant förhållande icke bör fortfara. Om det sålunda med rätta

bör åligga inspektören att förvara nu nämnda handlingar, kräves tydligen, att han

för detta ändamål till sitt förfogande äger ett särskilt expeditionsrum, som lämnar

utrymme för desamma. I detta expeditionsrum bör, för tillgodoseende av skolrådsordförandenas

m. fl. behov att hastigt och lätt komma i förbindelse med inspektören,

ett sådant kommunikationsmedel som telefon icke saknas. Det torde därför böra

betraktas såsom en skyldighet för inspektören att vara försedd med telefon. Expeditionen

. kräver därjämte en icke oansenlig mängd skrivmaterialier in. m., ofta även

tryckning av cirkulärskrivelser samt renskrivningsarbete. Då nu sagda expedition,

som med nödvändighet hör till inspektörens tjänst, förorsakar direkta kostnader, synes

det vara med billighet och rättvisa överensstämmande, att dessa kostnader icke, såsom

hittills skett, helt och hållet läggas på inspektören, utan åt t staten till betäckande av

desamma bidrager med ett visst årligt belopp. Kommittén vill med hänsyn härtill

hänvisa till den förmån, som i motsvarande avseende är beviljad kronofogdar och

länsmän. I ersättning åt sistnämnda tjänstemän för vissa av deras verksamhet föranledda

utgifter ävensom för telefonavgifter utgå nämligen vissa belopp såsom expensinedel.

På samma sätt borde enligt kommitténs mening ett visst årligt belopp anslås

såsom expensmedel åt folkskoleinspektör. Detta belopp torde lämpligen kunna sättas

till 300 kronor för varje inspektör, som innehar sin inspektörsbefattning såsom huvudsyssla.

Till inspektionen över skolväsendet på Gottland torde för samma ändamål

böra anslås 200 kronor.

Mot kommitténs förslag rörande expensmedel i allmänhet liar endast

biskop Billing yttrat sig och sagt sig ej finna tillräckliga grunder vara

anförda för beviljande av högre expeditionsanslag, än som motsvarade telefonkostnader.

Beträffande det av kommittén föreslagna expensanslaget för

inspektionen på Gottland har folkskoleinspektören G. Hellström, med instämmande

av domkapitlet i Visby, framhållit, att därest inspektionen å

Gottland komme att ordnas såsom hittills och inspektörerna i enlighet

med kommitténs förslag ålades att hålla telefon, ett expensanslag av 150

kronor till varje inspektör måste anses nödvändigt.

De föreslagna expensmedlen äro framför allt avsedda att täcka kostnaderna

för hållande av expeditionsrum och telefon samt för skrivmaterialier.

Nämnda utgiftsposter synas vara väl motiverade. Vad angår befogenheten

av särskilda expensmedel för ifrågavarande kostnaders bestridande

bör erinras, att med folkskoleinspektörerna jämförliga tjänstemän

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

i allmänhet förfoga över särskilda arbetsrum i av staten upplåtna lokaler

samt att kostnader för skrivmaterialier och telefon pläga bestridas från

särskilda för ändamålet tillgängliga medel. För vissa tjänstemän, åt vilka

arbetslokaler icke kunnat upplåtas, äro särskilda belopp beviljade såsom expensmedel;

så uppbär exempelvis kronofogde expensmedel med 300 kronor.

I fråga om kostnaderna för telefon är att erinra, att numera den fria

samtalsrätten i allmänhet är begränsad inom ett litet område och att man

sålunda jämte årsavgifterna har att räkna med särskilda samtalsavgifter.

Jag finner mig med hänsyn till vad nu anförts böra förorda förslaget

i denna del.

D. Vikariatsarvode.

Vidare har kommittén gjort framställning i fråga om avlöning åt

vikarie under inspektörs sjukdom samt härom yttrat:

På grand av tjänstens beskaffenhet torde semester för folkskoleinspektör icke

kunna ifrågasättas, vadan något särskilt anslag till semestervikarier icke torde vara

erforderligt. Däremot är det givet, att fall kunna inträffa, då folkskoleinspektör till

följd av sjukdom kan vara i behov av tjänstledighet och clå det således blir nödvändigt

att förordna vikarie, som under tiden uppehåller hans tjänst. Att såsom vikarie

övertaga dylik tjänst är emellertid förenat med åtskilliga svårigheter. Med hänsyn

såväl härtill som till svårigheten att för vikariatet erhålla lämplig person synes vikariatsarvodet

böra beräknas efter 3,000 kronor för kalenderår, och böra de grunder, enligt

vilka sagda arvode skall utgå, framdeles närmare bestämmas. För de få fall, som här

kunna komma i fråga, kan Kungl. Maj:t möjligen av tillgängliga medel anvisa det

erforderliga beloppet. Skulle så icke kunna ske, blir tydligen ett särskilt anslag för

bidrag till vikariatsarvoden behövligt, och torde detta anslag icke behöva sättas

högre än till 2,000 kronor. Att det bör bliva ett förslagsanslag synes ligga i sakens natur.

Av de hörda myndigheterna har endast statskontoret yttrat sig i denna

punkt och därvid tillstyrkt, att för ändamålet måtte uppföras ett särskilt

förslagsanslag å 2,000 kronor. I

I likhet med vad som gäller exempelvis för lärare vid folkskoleseminarierna

och de allmänna läroverken torde böra stadgas, att folkskoleinspektör

vid tjänstledighet på grund av sjukdom skall till vikaries avlönande

avstå sina tjänstgöringspenningar, utgörande, enligt vad jag nyss

förordat, i första lönegraden 1,300 kronor, i andra lönegraden 1,450 kronor

och i tredje lönegraden 1,600 kronor. Tydligt är, att nämnda belopp icke

kunna bliva tillräckliga för vikaries avlöning. Kommittén har, såsom mig

synes på goda grunder, föreslagit, att vikariatsarvode skall beräknas efter

Kommittén.

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

K ommittén.

Myndig
heterna.

Departe
mentschefen.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

3,000 kronor för kalenderår. Särskilda medel skulle sålunda erfordras till

utfyllnad av vikariatsarvodena.

För närvarande är det anslag, varur folkskoleinsoektörernas avlöning

bestndes, av reservationsanslags natur. Av skäl, som jag senare skall angiva,

synes det mig emellertid riktigast, att anslaget framdeles får karaktären

av förslagsanslag. Efter en sådan förändring kunna tydligen de

jämförelsevis obetydliga belopp, vilka erfordras till vikariatsarvoden, utgå

från nämnda anslag. Jag finner sålunda för närvarande icke anledning

att ansluta mig till kommitténs förslag om uppförande av ett särskilt

anslag för ändamålet.

E. Reseersättning.

Slutligen bar kommittén yttrat sig angående den klass i resereglementet,

enligt vilken ersättning för tjänsteresa borde utgå till inspektör:

Såsom förut nämnts, hava inspektörerna i de områden, i vilka inspektörstjänsten

är huvudsyssla, i samband med underdånig skrivelse framhållit ett inom inspektörskåren

ofta uttalat önskemål, nämligen om uppflyttning från 4:e till 3:e klassen i

gällande resereglemente. Sådan uppflyttning skulle innebära eu höjning av dagtraktamentet

men icke någon nämnvärd förhöjning i ersättningen lör själva resorna, enär

inspektörerna mestadels måste resa efter skjuts och ingen skillnad i detta avseende

förefinnes mellan resa efter 3:e och 4:e klassen enligt gällande resereglemente.

Kommittén har särskilt med hänsyn till de kostnader för statsverket, som den

av kommittén föreslagna förändrade anordningen av folkskoleinspektionen i varje fall

måste medföra, icke ansett sig kunna föreslå någon förändring i nu gällande bestämmelse

angående rese- och traktamentsersättning för folkskoleinspektörerna.

Beträffande kommitténs förslag rörande rese- och traktamentsersättning

har på vissa håll framhållits önskvärdheten av att folkskoleinspektörerna

måtte uppflyttas från 4:e till 3:e klassen i gällande resereglemente. Sådana

uttalanden hava gjorts av det förut nämnda statsinspektörsmötet samt av

folkskoleinspektörerna K. Karlgren, E. Westberg och G. Leffler.

Till kommitténs förslag ansluta sig domkapitlet i Växjö, Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Stockholms, Skaraborgs och Malmöhus län, skolrådet

i Borås och folkskoleinspektören G. Kellström.

Folkskoleinspektören Tli. Brandt anser, att dagtraktamentet bör höjas

till 10 kronor.

Jag ansluter mig, om än med någon tvekan, till den uppfattning, vartill

kommittén i denna punkt kommit.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

105

9. Inspektörernas pensionsförhållanden.

Såsom en naturlig konsekvens av sitt förslag om en fastare anställning

för folkskoleinspektörerna har kommittén föreslagit, att ensamt inspektörer,

i likhet med andra fast anställda statstjänare, måtte erhålla rätt till

pension för sig och sina efterlevande. Hittills hava de, såsom allenast

förordnade för viss tid och uppbärande arvode, givetvis icke haft någon

pensionsrätt, och då de i allmänhet innehaft inspektörsuppdraget såsom

bisyssla till annan befattning, vilken varit förenad med sådan rätt eller

annan form för ålderdomsförsörjning, hava de icke heller varit i större

behov därav. I ett eller annat fall, där inspektör under längre tid ensamt

ägnat sig åt inspektionsverksamhet, har Riksdagen på framställning av Kungl.

Maj:t beviljat pension.

A. Inspektörernas egna pensioner.

Rörande inspektörernas egen pensionering har kommittén anfört:

Den tanken ligger nära till hands, att folkskoleinspektörerna, vilkas verksamhet

helt och hållet faller inom folkundervisningsväsendets område, i fråga om sin pensionering

skulle kunna hänvisas till folkskollärarnas pensionsinrättning. Då emellertid

folkskoleinspektörerna i så fall skulle bilda ett undantag från flertalet övriga civila

tjänstemän och då det dessutom helt säkert skulle stöta på vissa svårigheter att inom

sagda pensionsinrättning få pensionsförhållandena för inspektörerna på ett tillfredsställande

sätt ordnade, finner kommittén sig icke böra föreslå, att de skulle erhålla

delaktighet i sagda pensionsinrättning. Under förutsättning att kommitténs förslag

rörande folkskoleiuspektörs tillsättning vinner avseende och folkskoleinspektör således

skulle komma att i regel erhålla ordinarie befattning, skulle folkskoleinspektör med

avseende på sin egen pension självfallet höra under lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907.

Enligt denna lag skulle hel pension för folkskoleinspektör komma att utgå med

samma belopp som den egentliga lönen, alltså för inspektör, som vid avgång från

tjänsten befunne sig i högsta lönegraden, med 3,400 kronor. Den årliga pensionsavgift,

som inspektören skulle erlägga, komme att i de olika lönegraderna utgå med

respektive 91,80, 103,70 och 115,eo kronor.

Synnerligen viktig är här frågan om det antal levnads- och tjänstår, vid vilka

rätt till åtnjutande av hel pension skulle inträda. För manlig tjänstinnehavare i

allmänhet inträder enligt förutnämnda lag sådan rätt vid uppnådda 67 levnads- och

35 tjänstår. Denna bestämmelse förutsätter tydligen såsom det normala, att tjänstinnehavaren

inträtt i statens tjänst senast vid uppnådda 32 levnadsår. Flera kategorier

av tjänstinnehavare äga emellertid enligt sagda lag rätt till pension vid tidigare levnadsålder

och efter ett mindre antal tjänstår. Så äro t. ex. lärare vid allmänna läroverken

och folkskoleseminarierna pensionsberättigade vid 65 och provinsialläkare vid

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 155 käft. (Nr 206.) 14

Kommitté

s. 106 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

106 Kung1, Naj:ts Nåd. Proposition Nr 206,

62 levnadsår. Ur folkundervisningsväsendets synpunkt måste det anses önskvärt, att

även folkskoleinspektörerna kunna erhålla pension vid eu något tidigare levnadsålder

än 67 år, enär den fysiska och psykiska spänstighet, som inspektionsarbetet, synnerligast

resorna, kräver, icke i allmänhet kan vara att förvänta ända intill denna ålder.

Enligt kommitténs mening bör den levnadsålder, vid vilken folkskoleinspektör skall

äga rätt till pension, icke sättas högre än till 63 år. Med hänsyn såväl härtill som

till den omständigheten, att folkskoleinspektörerna i regel snarare torde komma att

inträda i inspektörstjänsten vid en ålder av omkring 40 än vid en ålder av omkring

30 år, torde antalet tjänstår, vid vilka folkskoleinspektör skulle erhålla rätt till hel

pension, icke heller kunna sättas högre än till 25. Ur inspektionens synpunkt är

önskvärt, att han av dessa tjänstår förvärvat minst 10 i egenskap av folkskoleinspektör.

Kommittén vill alltså hemställa, att folkskoleinspektörs pensionering måtte komma att

äga rum enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt att rätt

för folkskoleinspektör att komma i åtnjutande av hel pension måtte inträda vid uppnådda

63 levnads- och 25 tjänstår, med villkor dock att minst 10 tjänstår förvärvats

under innehavandet av inspektörsbefattning.

Enligt § 17 i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension beräknas

tjänstår för erhållande av pension enligt denna lag för hela den tid, under vilken

tjänstinnehavaren varit anställd i statens tjänst. Härav följer, att folkskoleinspektör,

som förut innehaft befattning t. ex. såsom ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,

för pension såsom inspektör får tillgodoräkna sig även de tjänstår,

han såsom läroverks- eller seminarielärare förvärvat. Den folkskoleinspektör däremot,

som icke förut innehaft statstjänst utan i stället innehaft t. ex. prästerlig befattning

eller befattning såsom föreståndare för folkhögskola eller varit anställd vid kommunal

läroanstalt, får för pension såsom inspektör icke tillgodoräkna sig de tjänstår, han i

sin föregående befattning förvärvat. Eu sådan olikhet i fråga om tjänstårsberäkning

torde icke kunna anses lämplig, och detta så mycket mindre, som de sistnämnda slagen

av tjänstgöring torde ur statens synpunkt vara av lika stor betydelse som civil statstjänst.

Riktigare torde vara, att folkskoleinspektören för pension får tillgodoräkna sig

även sådan tjänstgöring som den nyssnämnda. Eu sådan anordning kräves icke blott

av hänsyn till billighet och rättvisa utan äveu och framför allt av hänsyn till inspektörskårens

rekrytering. Kommittén anser sig emellertid med hänsyn till de konsekvenser,

som en åtgärd i nu antydd riktning skulle medföra, icke i nämnda avseende böra

framställa något förslag. Kommittén vill dock uttala såsom önskvärt, att folkskoleinspektör

för erhållande av pension finge räkna tjänstår icke allenast för den tid, under

vilken han innehaft annan folkskoleinspektörsbefattning, samt för den tid, under

vilken han innehaft statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning

eller förordnande, utan ock för den tid, under vilken han innehaft prästerlig

tjänst eller tjänst vid någon av staten understödd läroanstalt.

Angående pensionsåldern, vilken av kommittén föreslagits skola inträda

vid 63 år, anser folkskoleinspektören E. Jungnev, att den bör höjas till 65 år.

Det rörliga liv, en folkskoleinspektör finge föra genom de många resorna, han

måste företaga, vore snarare ägnat att hålla hans krafter och spänstighet

uppe än tvärtom. Liknande synpunkt anföres av folkskoleinspektören K.

Karlgren. För pensionsålderns höjande till 65 år uttalar sig även Kungl.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län samt biskop Billing. I denna

fråga anför statskontoret:

Då emellertid varje sänkning av pensionsåldern är ägnad att ej oväsentligt höja

statens kostnader och då andra kategorier av tjänstinnehavare, med vilka folkskoleinspektörerna

i avseende på innebörden av sina tjänsteåligganden äro nära jämförliga,

såsom t. ex. elementarlärare, icke förrän vid fyllda 65 år äga rätt till hel pension,

synes samma ålder kanna bestämmas även för folkskoleinspektörer. Statskontoret vill

i detta hänseende även framhålla, att samma pensionsålder är föreskriven för statskonsulenter

och länsveterinärer, vilka av sin tjänstgöring tvingas att föra ett mycket rörligt

liv. Tjänståldern anser statskontoret i sådant fall böra höjas åtminstone till 30

år. Däremot torde man kunna eftergiva det av kommittén uppställda villkoret, att

minst 10 tjänstår förvärvats under innehavandet av inspektörsbefattning, för vilket

villkor intet skäl blivit anfört, som ej med samma rätt skulle kunna åberopas för ett

liknande stadgande i fråga om andra statstjänster.

Likaledes ifrågasätter Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs

län billigheten av förslaget, att av de 25 tjänståren minst 10 förvärvats

under innehavandet av inspektörstjänst. Genom en sådan bestämmelse

skulle en inspektör kunna komma i en sämre ställning, än om han icke

blivit inspektör utan behållit sin förutvarande befattning.

Beträffande folkskoleinspektörernas pensionering har under ärendets

behandling ingen skiljaktighet i uppfattningen framkommit annat än i

fråga om pensionsåldern. Under det kommittén föreslagit, att folkskoleinspektör

skulle äga rätt till hel pension efter uppnådda 63 levnads- och

25 tjänstår, av vilka minst 10 tjänstår såsom folkskoleinspektör, hava

vissa myndigheter ansett, att levnadsåldern för hel pension utan olägenhet

skulle kunna höjas till 65 år. Statskontoret har yrkat, att levnadsåldern

måtte höjas till 65 år och tjänståldern till 30 år, varemot

samma myndighet ansett det av kommittén föreslagna villkoret om minst

10 tjänstår såsom folkskoleinspektör obehövligt.

Givetvis måste det betraktas som ett viktigt önskemål, att de betydelsefulla

folkskoleinspektörsbefattningarna alltjämt komma att innehavas

av personer, vilkas andliga och kroppsliga spänstighet ännu är obruten

och som sålunda äro i stånd att utföra sin tjänstgöring med kraft och

andlig livaktighet. Ur denna synpunkt borde väl kommitténs förslag anses

såsom det lämpligaste. Gentemot de uttalanden, som gjorts av erfarna

personer om möjligheterna för inspektörer att kvarstå i tjänsten intill 65

år, och i betraktande av de utav statskontoret åberopade jämförelserna

vågar jag dock icke bestämt vidhålla kommitténs förslag utan ansluter

mig, om ock med tvekan, till statskontorets yrkande på en pensionsålder

av 65 år, eller samma ålder, som är stadgad för lärarna vid folkskoleseminarierna

och de allmänna läroverken.

Departementschef

e

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Däremot kan jag icke biträda statskontorets yrkande på en höjning

av tjänstårens antal från av kommittén föreslagna 25 år till 30 år. Det

har förut av mig framhållits, att i allmänhet de personer, som komma

att utses till inspektörer, tidigare sannolikt torde hava innehaft ordinarie

anställning av olika art. Bland de grupper av befattningshavare, från

vilka man huvudsakligen kan vänta en rekrytering av inspektörskåren,

har jämte andra erinrats om prästmän, kommunala folkskoleinspektörer

samt överlärare och andra vid folkskoleväsendet anställda lärare. Om de nu

nämnda gäller, såsom kommittén ock påpekat, att den tjänstgöring, de

fullgjort före övergången till inspektörstjänst, icke kommer att räknas dem

till godo i pensionsavseende. Vid sådant förhållande skulle det enligt

min mening vara synnerligen oklokt att ställa kravet på fullgjorda tjänstår

i statstjänst allt för högt, enär man skulle riskera att därigenom från inspektörstjänsterna

utestänga personer, som för dessa tjänster ägde särskild

duglighet, visad under föregående praktisk verksamhet. Jag anser mig därför

böra i fråga härom stanna vid vad av kommittén föreslagits. Det bör

tilläggas, dels att det sålunda förordade antalet tjänstår i statens tjäll

är detsamma, som kräves av åtskilliga andra grupper av befattningshavare,

dels ock att, om detsamma också kan anses såsom jämförelsevis begränsat,

de personer, vilka komma att pensioneras som folkskoleinspektörer, helt

visst i de allra flesta fall hava i det allmännas tjänst fullgjort en tjänstgöring

minst lika lång som den. som kräves av några andra statstjänare,

Vad slutligen angår det av kommittén föreslagna kravet på en tjänstetid

av minst 10 år såsom folkskoleinspektör för pensions erhållande

har kommittén tydligen därmed åsyftat att förebygga, att personer skulle

inträda i inspektörstjänst vid en alltför framskriden ålder.

Då, enligt vad jag förut anfört, tillsättningen av folkskoleinspektörer

skulle ske genom Kungl. Maj:t efter vederbörande myndigheters prövning

och förord, torde däri ligga tillräckliga garantier för att det intresse, som det

föreslagna stadgandet avsett att främja, i allt fall skall bliva tillbörligen

tillgodosett. I likhet med statskontoret finner jag därför en bestämmelse

av här åsyftad innebörd {obehövlig.

För förverkligandet av det förslag till pensionering av folkskoleinspektörer,

som av mig förordats, erfordras, att ifrågavarande befattningshavare

upptagas bland de i § 5 punkt f) av lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension upptagna befattningshavare.

Åtgärd i sådant syfte ankommer emellertid på finansdepartementet, och

har statsrådet och chefen för sagda departement, med vilken jag i ärendet

samrått, förklarat sig villig att göra vederbörlig framställning i omförmälda

hänseende.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Rungl. Mnj:ls Nåd. Proposition Nr 206.

109

B. Änke- och pupillpensioner.

Beträffande frågan om beredande av reliktpensioner för folkskola Kommittén.

inspektörerna har kommittén anfört:

I fråga om änke- och pupillpensionen vore önskvärt, att ordinarie folkskoleinspektör,

som förut varit delaktig i någon änke- och pupillkassa, fortfarande skulle

kunna få stå kvar som delägare i samma kassa. Då detta emellertid icke lärer kunna

ske utan ändring av reglementena för samtliga ifrågakommande kassor, torde en sådan

anordning för folkskoleinspektörerna icke böra ifrågasättas. För ordnandet av de

ordinarie inspektörernas änke- och pupillpension kunna då närmast tre möjligheter

tänkas, nämligen att folkskoleinspektören blir delaktig i civilstatens änke- och pupillkassa,

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa eller i elementarlärarnas nya änke- och

pupillkassa.

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa

den 21 december 1907 är tjänstinnehavares delaktighetsbelopp i nämnda kassa lika

med en femtedel av det högsta pensionsunderlag, som för hans tjänst är bestämt

enligt gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, dock med en

viss begränsning såväl uppåt som nedåt. Då kommittén föreslagit, att den egentliga

lönen för folkskoleinspektör skulle i högsta lönegraden utgöra 3,400 kronor, skulle även

högsta pensionsunderlaget bliva 3,400 kronor. Delaktighetsbeloppet i civilstatens änkeoch

pupillkassa skulle följaktligen bliva 680 kronor.

Pensionen skulle i så fall bliva:

a) för ensam änka.......................................................................................... 680 kronor

b) för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn........................... 1,020 »

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett barn funnes ............................................................... 340 »

om barnen vore två................................. 680 »

om barnen vore tre eller flera................................................... 1,020 »

Avgifterna till kassan äro av två slag: årsavgift och befordringsavgift. Såsom

årsavgift skall delägare erlägga 21 procent av sitt delaktighetsbelopp i kassan. För

folkskoleinspektör skulle således årsavgiften utgå med 142,8 o kronor. Befordringsavgift

skall betalas till kassan av en var, vilken, efter det han fyllt 24 år, inträder i

kassan eller erhåller förhöjning i delaktighetsbeloppet. I de flesta fall torde folkskoleinspektör

vid sitt tillträde till tjänsten icke förut hava tillhört denna kassa. Under

sådana omständigheter skulle befordringsavgiften, med tillämpning av i detta avseende

givna bestämmelser, för honom beräknas å delaktighetsbeloppet och utgå med 1 procent

därå för varje full kalendermånad, som förflutit från det han fyllt 24 år, tills

han vunnit delägarrätt i kassan, dock minst med 40 procent å delaktighetsbeloppet.

Denna befordringsavgift skulle betalas under loppet av två år. I de flesta fall komme

folkskoleinspektörerna helt säkert att få erlägga ganska dryga befordringsavgifter. En

person, som exempelvis vid 38 års ålder i egenskap av folkskoleinspektör bleve delägare

i kassan, skulle sålunda i befordringsavgift få erlägga 1,142,40 kronor eller

571,20 kronor under vartdera av två år. Årsavgiften till pensionskassan och till änkeoch

pupillkassan samt befordringsavgiften till den sistnämnda skulle under vartdera av

dessa år sammanlagt uppgå till 805,8o kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206,

En annan möjlighet vore, att folkskoleinspektören bleve delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Under förutsättning att vad som nu gäller för övningsskollärare

vid folkskoleseminarium finge tillämpas även med avseende på folkskoleinspektör,

skulle dennes delaktighetsbelopp i denna kassa bliva lika med högsta kontanta

avlöningsbeloppet, således 5,000 kronor.

Pensionen skulle enligt den ändrade avfattning, som 21 paragrafen av reglementet

för ifrågavarande kassor genom kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 erhållit,

O O----- - ---------7

bliva:

a) för ensam änka.......................................................................................... 1,000 kronor

b) för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn........................... 1,500 »

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett Dåra funnes............................................................... 500 »

om barnen vore två............................................................. 1,000 »

om barnen vore tre eller flera ......................................................... 1,500 »

Den årliga _ pensionsavgift, som inspektör skulle till kassan inbetala, utgör 31/,

procent av delaktighetsbeloppet, således 166,6 7 kronor.

Den tredje möjligheten vore, att inspektören bleve delägare i elementarlärarnas

nya änke- och pupillkassa. Hans delaktighetsbelopp skulle här bliva lika med den

egentliga lönen i högsta lönegraden, alltså 3,400 kronor.

Pensionen skulle i så fall utgå med följande belopp:

a) för ensam änka...................................................... 780 kronor

b) för änka med pensionsberättigade barn:

om endast ett barn funnes .............................. 1,014 »

om barnen vore två ........................................... 1,170 »

om barnen vore tre .......................................... 1,248 »

om barnen vore fyra......................................... 1,326 »

o. s. v.

c) för pensionsberättigade barn, då änka ej funnes:

om endast ett bara funnes................................. 390 kronor

om barnen vore två .......................................... 780 »

om barnen vore tre .......................................... 1,014 »

om barnen vore fyra.......................................... 1,170 »

om barnen vore fem .......................................... 1,248 »

o. s. v.

Den årliga pensionsavgiften i denna kassa utgör för manlig delägare 3 procent

av delaktighetsbeloppet och skulle alltså för folkskoleinspektör bliva 102 kronor.

Av vad nu anförts rörande de tre nämnda änke- och pupillkassorna, framgår

genast, att civilstatens änke- och pupillkassa är för ifrågavarande fall synnerligen oförmånlig.

De personer, som kunna tänkas lämpliga att övergå till folkskoleinspektionen,

hava utan tvivel i allmänhet, såsom förut nämnts, redan under eu följd av år tillhört

någon annan änke- och pupillkassa — i de flesta fall elementarlärarnas, folkskollärarnas

eller prästerskapets — och till denna i årsavgifter inbetalt ganska betydande

belopp. Dessa belopp komme icke att räknas dem till godo vid övergång till civilstatens

änke- och pupillkassa. Under sådana omständigheter skulle helt säkert den

retroaktivavgift, som en folkskoleinspektör förutom vanliga årsavgifter bleve skyldig

att betala, därest han skulle vara förbunden att bliva delägare i civilstatens änke- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

ill

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Mr 206.

pupillkassa, verka i hög grad avskräckande. Ätt hänvisa folkskoleinspektörerna till

nämnda kassa skulle därför enligt kommitténs mening vara synnerligen ofördelaktigt

med hänsyn till inspektörskårens rekrytering och kan alltså icke förordas.

Däremot måste det anses icke blott rimligt utan även ganska naturligt, att folkskoleinspektörerna

hänvisades till folkskollärarnas eller till elementarlärarnas änkeoch

pupillkassa, emedan många före sitt tillträde till inspektörstjänsten helt säkert

tillhört endera kassan och till denna under längre eller kortare tid" betalt årsavgifter.

Det nära samband, som förefinnes mellan folkskola och folkskoleinspektion, leder

tanken närmast i den riktningen, att folkskoleinspektörerna med hänsyn till änke- och

pnpillpensionen skulle hänvisas till folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Utan tvivel

skulle det också vara förmånligt för inspektörerna att bliva delägare i denna kassa,

därest bestämmelser med avseende på pensionsbeloppen liknande dem, vilka för närvarande

äro gällande för kassans nuvarande delägare, finge tillämpas även på folkskoleinspektörerna.

Ursprungligen har pensionen till änka efter delägare i nämnda

kassa i varje fall utgått med 20 procent av delaktighetsbeloppet. Beträffande folkskollärares

änka har emellertid givits ändrade bestämmelser i kungl. kungörelsen den

28 juni 1907. Enligt dessa bestämmelser, som trätt i kraft den 1 januari 1908, utgår

numera pensionen till sådan änka med 25 procent av delaktighetsbeloppet. Till änka

efter annan delägare utgår pensionen fortfarande med 20 procent av sagda belopp.

Numera har således kassan med hänsyn till den utgående pensionen två delägargrupper.

Den ena utgöres av folkskollärare, den andra av lärare vid högre folkskolor, kommunala

mellanskolor, folkhögskolor, lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor m. fl.

Folkskollärares delaktighetsbelopp är i regel 1,350 kronor. Högsta inom kassan förekommande

delaktighetsbelopp utgör för närvarande 4,000 kronor. Detta delaktighetsbelopp

tillkommer folkhögskoleföreståndare, föreståndare för dövstumskoior m. fl. Förslag

har emellertid framställts, att delaktighetsbeloppet för dövstumskoleföreståndare

skulle höjas till 4,500 kronor, och lära såväl direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning

som statskontoret till sagda förslag tillstyrkt bifall. Om folkskoleinspektörerna

komme att inträda i kassan, skulle deras delaktighetsbelopp enligt de grunder,

som i detta avseende gälla för lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor, och

enligt kommitténs förslag rörande folkskoleinspektörs avlöning, såsom förut nämnts,

bliva 5,000 kronor, och skulle folkskoleinspektörerna tydligen komma att med avseende

på pensionsbeloppen hänföras till den andra av de förut nämnda grupperna, vadan

pensionen komme att utgå med de belopp, som förut angivits. Huruvida ökat statsbidrag

till kassan i så fall skulle vara av nöden, kan kommittén icke avgöra, utan

finge detta bliva föremål för särskild utredning.

Beträffande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa synas inga särskilda

svårigheter föreligga. Att folkskoleinspektörerna icke tillhöra läroverkslärarkåren torde

icke utgöra något hinder för folkskoleinspektörernas inträde, enär kassan redan förut

upptagit andra kategorier av delägare än lärare vid de allmänna läroverken. Enligt

de principer, som inom denna kassa tillämpas i fråga om delägares delaktighetsbelopp,

skulle detta belopp, som förut nämnts, för folkskoleinspektör bliva lika med den egentliga

lönen i högsta lönegraden eller 3,400 kronor. Eu sådan grupp av delägare, vars

delaktighetsbelopp är just 3,400 kronor, har kassan redan. Denna grupp utgöres av

adjunkter vid allmänna läroverk, vid högre lärarinneseminariet och vid folkskoleseminarier.

Att öka denna grupp med statens folkskoleinspektörer torde från kassans synpunkt

icke böra möta hinder. Antagligen förutsätter dock den nämnda anordningen,

antingen att statens årliga bidrag till kassan ökas eller ock att inspektörerna själva

s. 112 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

betala den tilläggsavgift, som enligt bil. A till det för kassan gällande reglementet

beräknas motsvara för befattningen utgående statsbidrag. För en folkskoleinspektör,

som vid 38 års ålder inträtt i kassan, skulle denna tilläggsavgift uppgå till 96,9 8

kronor om året.

De överväganden, som kommittén i förevarande avseende gjort, hava lett kommittén

till den uppfattningen, att det vore lämpligast, att folkskoleinspektörerna bleve

delägare i elementar lärarnas nya änke- och pupillkassa. Detta dock endast under den

förutsättningen, att de icke behövde erlägga förhöjda pensionsavgifter, enär eljest delaktighet

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa måste anses vara att föredraga. Under

den nämnda förutsättningen vill kommittén föreslå, att för ordinarie folkskoleinspektör

måtte stadgas rättighet och skyldighet att vara delägare i elemeutarlärarnas nya änkeoch

pupillkassa.

Rörande den" av kommittén under viss förutsättning föreslagna delaktigheten

för folkskoleinspektörerna i elementarlärarnas nya änke- och

pupillkassa har direktionen över lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch

pupillkassa yttrat:

Direktionen hade ej något att erinra mot nämnda förslag under förutsättning,

antingen att kassan bereddes i erforderlig mån ökat statsbidrag eller ock att av vederbörande

tjänstinnehavare själv erlades, förutom föreskriven pensionsavgift, jämväl

en statsbidraget motsvarande tilläggsavgift. För kassans del vore det av underordnad

betydelse, vilketdera av nämnda alternativ valdes. Beträffande storleken av berörda

eventuellt erforderliga ökning av kassans statsbidrag ansåge direktionen, att under den

av kommittén antagna förutsättning, att inträde i kassan skedde vid 38 års ålder och

att, enligt den vid kassans reglemente fogade Bil. A, statsbidraget för varje delägare

skulle utgöra 96 kronor 98 öre om året, ifrågavarande belopp syntes böra bestämmas

till 3,200 kronor för år.

Beträffande den av kommittén alternativt föreslagna delaktigheten i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa har önskvärdheten av delaktighet

i denna kassa uttalats av domkapitlet i VaIster ås, det förut nämnda

statsinspektör smötet och folkskoleinspektören E. West berg. Ifrågavarande

delaktighet avstyrkes av direktionen över folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

som anför:

I nämnda kassa hava hittills icke upptagits andra delägargrupper än sådana, som

för sin egen pensionering varit hänvisade till någon annan under direktionens förvaltning

ställd pensionskassa, nämligen folkskollärarnas pensionsinrättning eller dövstumlärarnas

pensionsanstalt. Enligt kommitténs förslag skulle emellertid ordinarie folkskoleinspektörs

pensionering äga rum enligt lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Då den ifrågasatta delaktigheten i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

alltså skulle innebära eu avvikelse från nyssnämnda grundsats, vilken emellertid

torde böra upprätthållas, kan ifrågavarande delaktighet ej av direktionen tillstyrkas.

I fråga om den tredje av kommittén ifrågasatta möjligheten beträffande

folkskoleinspektörernas reliktpension, nämligen delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa, påpekar styrelsen över civilstatens änke- och

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

pupillkassa endast, att därest inspektörstjänsterna komme att uppföras å

ordinarie stat och dess innehavare upptoges till delaktighet i elementarlärarnas

eller folkskollärarnas änke- och pupillkassa, sagda tjänstinnehavare

vore jämlikt § 2 mom. 2 b) i nådiga reglementet för civilstatens änkeoch

pupillkassa den 2 december 1907 undantagna från delaktighet i sistnämnda

kassa. I berörda fråga anför statskontoret:

Då staten enligt kommitténs förslag i varje fall skulle komma att få betala den

avgift, som erfordras för folkskoleinspektörernas intagande i någon änke'' och pupillkassa,

kan statskontoret icke inse, varför icke staten lika väl skulle kunna erlägga erforderlig

befordringsavgift till civilstatens änke- och pupillkassa som tilläggsavgift till

elementarlärarnas änke- och pupillkassa, allra helst som sistnämnda avgift enligt kommitténs

beräkning synes hava större kapitalvärde och således innebära drygare kostnad

än befordringsavgiften till civilstatens änke och pupillkassa.

Kommittén har funnit tre möjligheter föreligga för beredande åt folkskoleinspektörerna

av änke- och pupillpensionering, nämligen inträde i

civilstatens änke- och pupillkassa, inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

eller inträde i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.

Då kommittén, såsom jag redan nämnt, anser sannolikt, att de för inspektionsuppdraget

lämpligaste i allmänhet skola vara till finnandes bland personer,

som redan innehava ordinarie befattning och vilka därför vid ej allt

för unga år skulle övergå till inspektörstjänsten, finner kommittén det vara

av nöden, att staten åtager sig de förhållandevis dryga avgifter för änkeoch

pupillpensioneringen, vilka kunde komma att påvila inspektörer på

grund av försenat inträde i tjänsten.

Skulle delaktighet beredas inspektörerna i civilstatens änke- och

pupillkassa, synes statens mellankomst erforderlig beträffande de befordringsavgifter,

som skulle erläggas av dem och vilka skulle komma att

uppgå till ganska betydande belopp, exempelvis för en person, som vid

38 års ålder tillträdde inspektörsbefattning, 1,142 kronor 40 öre.

Skulle inspektörerna upptagas antingen i lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa eller i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

torde, i likhet med vad som plägat ske vid nya delägargruppers

upptagande i nämnda kassor, ökning vara erforderlig i de till desamma

utgående statsbidragen. Yad den förstnämnda kassan angår torde den

erforderliga ökningen av statsbidraget kunna antagas bliva densamma som

den tilläggsavgift, som skall erläggas av vissa delägare, vilka icke längre

kvarstå vid befattning, varmed följer delaktighet i kassan. Beträffande den

för inspektörernas upptagande i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

behövliga ökningen av statsbidraget kräves givetvis en försäkringsteknisk

utredning, vilken icke kunnat utföras av kommittén.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 195 höft. (Nr 206.)

Departe
mentschefen.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kommittén.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 206.

Bland dessa tre föreliggande möjligheter har kommittén uttalat sig

för inspektörernas upptagande i lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch

pupillkassa, detta dock under förutsättningatt de nyssnämnda tilläggsavgifterna

komrne att bestridas med statsmedel. Åtskilliga folkskoleinspektörer

samt domkapitlet i Västerås hava uttalat sig för att inspektörerna måtte

vinna inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Slutligen har statskontoret

ansett, att staten lika väl skulle kunna erlägga den erforderliga

befordringsavgiften till civilstatens änke- och pupillkassa som bidrag till

någondera av de. övriga nämnda kassorna och att sålunda inspektörerna

borde inträda i civilstatens änke- och pupillkassa.

Innan utredning föreligger om storleken av det statsbidrag, som skulle

bliva behövligt för folkskoleinspektörernas upptagande i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, synes det icke möjligt att avgöra, vilken lösning av

den föreliggande pensioneringsfrågan kan anses såsom den ur statens synpunkt

förmånligaste. Frågan torde därför för närvarande icke böra företagas

till avgörande. Då i vart fall, i enlighet med den ordning för den

föreslagna, reformens genomförande, som jag funnit vara den lämpligaste,

framställning rörande folkskoleinspektionen måste ske även till en följande

Riksdag, kan i samband därmed efter vederbörlig utredning förslag framläggas

beträffande änke- och pupillpensioneringen. Enär det emellertid måste

betraktas som mindre tillfredsställande, om de folkskoleinspektörer, vilka

kunna komma att enligt den nya ordningen träda i tjänstgöring från och

med år 1914, under någon tid finge tjänstgöra såsom ordinarie utan att

äga rätt till pension för sina efterlevande, torde till undvikande härav under

den första tiden endast förordnanden å vederbörande tjänster böra givas.

10. Ordningen för inspektionsregleringens

genomförande.

Då förslag tidigare förelegat om övergång från systemet med inspektionen

såsom bisyssla till anordningen med inspektionen såsom huvudsyssla,

har vanligen framhållits, att en sådan övergång näppeligen skulle

kunna i ett slag genomföras, enär det syntes svårt att på en gång finna

ett tillräckligt antal kompetenta personer för inspektörstjänsternas besättande,

varför det riktigaste vore, att övergången till det nya systemet finge ske

stegvis.

Kommittén har i sitt förslag icke framställt någon genomförd plan för

den nya ordningens genomförande utan blott mera i allmänhet uttalat sig

därom. Kommittén har i detta hänseende anfört:

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Med avseende på genomförandet av den förändrade anordning av folkskoleinspektionen,

som av kommittén föreslagits, anser kommittén, att denna anordning

snarast möjligt bör bringas till stånd och att, om undantag därifrån tillsvidare i vissa

fall komme att göras, perioden för övergången till ett fullständigt genomförande av

organisationen ej bör göras särdeles lång. Kommittén skulle anse det beklagligt, om

även nu liksom vid två föregående tillfällen förslag till en förändrad anordning av

folkskoleinspektionen enligt grundsatsen om inspektörsverksamketen såsom huvudsyssla

väl skulle vinna statsmakternas principiella godkännande, men de vidtagna åtgärderna

skulle komma att stanna vid endast en partiell förändring av den gamla ordningen.

Någon bestämd hemställan angående sättet för det nu framställda förslagets genomförande

finner sig kommittén icke böra eller kunna göra utan vill inskränka sig till

att framhålla några av de synpunkter, som i förevarande avseende torde komma i

betraktande.

Uppenbart är, att även beträffande de tjänstebefattningar, som här äro i fråga,

de personliga förutsättningarna bos tjäustinnehavarna i många fall kunna bliva av

större betydelse än de yttre villkoren och formerna för deras verksamhet och att därför

frågan om sättet för den nya organisationens genomförande måste bliva beroende

av tillgången på personer, som äro ej blott villiga utan ock lämpliga att övertaga inspektörsbefattningarna.

Saknas tillräckligt antal sådana personer, skall en på en gång

över hela riket genomförd omläggning av inspektionen lätteligen komma att medföra

mindre goda verkningar och därigenom bringa den nya organisationen i misskredit.

Det torde därför ock vara i sakens intresse, att den insikt och erfarenhet, som representeras

av de nu tjänstgörande inspektörerna, så långt möjligt tillvaratages vid

övergången till den nya ordningen. Önskvärt synes slutligen vara, att denna nya

ordning får utveckla sig under medverkan av den föreslagna skolöverstyrelsen, vilken,

såsom kommittén i det föregående framhållit, bör med sin person- och sakkännedom

kunna bidraga till ett lyckligt personval och likaledes bör åt inspektionsarbetet giva

eu fast och enhetlig ledning.

lin av kommitténs ledamöter, kanslirådet H. Tigerschiöld, har i ett

till kommitténs betänkande fogat särskilt yttrande närmare utvecklat,

huru enligt hans mening den nya ordningen borde genomföras.

Enligt denna kommittéreservants åsikt ligger kärnpunkten i den nya organisationen

icke i att inspektionen skall skötas som huvudsyssla, ehuru givetvis detta är en

fördel, utan däri, att inspektionen, genom inrättande av den utav kommittén föreslagna

skolöverstyrelsen, får en enhetlig ledning och kontroll. Under sådana omständigheter

anser jag — fortsätter reservanten — att den föreslagna omorganisationen icke bör

genomföras förr, än en central ledning av folkskoleväsendet kommit till stånd. Men

även då detta sker, synes mig den nya organisationen av folkskoleinspektionen icke

böra med ett slag genomföras i hela sin omfattning. Dels skulle detta medföra en

betydande stegring av statsutgifterna för denna förvaltningsgren, vilka i allt fäll växa

i följd av genom nu förhöjd skjutslega ökade ersättningar för inspektörernas resor, dels

torde det icke vara lämpligt att på en gång skilja sig från den erfarenhet och personliga

duglighet, som representeras av de folkskoleinspektörer, som nu på förordnande

sköta befattningen såsom bisyssla, även om det skulle vara möjligt för den nya skolöverstyrelsen

att på en gång, utan vunnen erfarenhet om förhållandena, föreslå 33

personer, fullt kompetenta även med hänsyn till personlig duglighet, att utnämnas till

Särskilt

yttrande inom

kommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

Hd .Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.

ordinarie folkskoleinspektörer. Kommer den föreslagna skolöverstyrelsen till stånd,

synes mig alltså första steget vara att dels uppföra på ordinarie stat högst 13 folkskoleinspektörstjänster,

motsvarande antalet av tjänster, som nu skötas såsom huvudsyssla,

vilket skulle betinga en kostnad av 59,100 kronor, därest ortstillägget bestämmes.

till 400 kronor, dels ocJc för beredande av något ökade arvoden åt övriga

folkskoleinspektörer anvisa ett belopp av 30,000 kronor eller således tillhopa ett anslag

av i runt tal 90,000 kronor, vilket innebär en ökning i nu utgående anslag för ändamålet

med 39,500 kronor. Nästa steg därefter synes böra bliva, att i den mån omständigheterna

därtill föranleda, efter hand öka antalet ordinarie folkskoleinspektörsbeställningar

och vidtaga motsvarande minskning i det för arvoden beräknade beloppet,

till dess slutligen den av kommittén tänkta organisationen bleve i sin helhet genomförd.

Skulle åter den av kommittén föreslagna skolöverstyrelsen icke komma till stånd,

torde tills vidare erfordras, att anslaget till folkskoleinspektionen höjes något för beredande,

av ökade arvoden åt folkskoleinspektörerna. Och synes mig i så fall anslaget

böra höjas till omkring 65,000 kronor, vilket innebär eu ökning i nuvarande anslaget

med 14,500 kronor.

Till kommitténs allmänna uttalande rörande den nya ordnin o-ens

genomförande hava folkskoleinspektören M. Granér samt folkskoleinspektörerna

i Kristianstad och Göteborg anslutit sig. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Göteborgs och Bohus län anser, att ett bättre resultat skulle

vinnas, därest den föreslagna omorganisationen vunne tillämpning endast

efter hand. överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor säger sig hava

uppfattat kommitténs uttalande i berörda avseende på det sättet, att genomförandet

av den nya organisationen skulle ske gradvis, och anser ett

sådant genomförande nödvändigt för att det med densamma avsedda målet

helt skall vinnas.

Med anledning såväl av kommitténs uttalande om önskvärdheten av

att den nya ordningen finge utveckla sig under medverkan av den föreslagna

överstyrelsen som av det utav kommittéledamoten Tigerschiöld i

hans reservation gjorda uttalandet, att den föreslagna omorganisationen ej

borde genomföras förr, än eu central ledning av folkskoleväsendet kommit

till stånd, hava åtskilliga uttalanden framkommit, vilka yrka på organisationens

genomförande, oberoende av om en överstyrelse kommer till stånd

eller icke.

Folkskoleinspektören E. Westberg anför:

Folkskoleinspektionen är till och bör göras effektiv för skolans skull och ej för

en eventuell överstyrelses, och den blir så mycket mer nödvändig, om överstyrelseförslaget

ej nu skulle kunna realiseras. Ett uppskov i den av Tigerschiöld angivna

riktningen anser jag under inga förhållanden böra understödjas.

Uttalanden för önskvärdheten av den nya organisationens genomförande

oberoende av eu eventuell överstyrelses tillkomst hava dessutom

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

117

gjorts av Ivungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala och Kronobergs län,

folkskoleinspektörerna 0. A. Gunnelius, J. Renvall, V. Karnell och folkskoleinspektören

i Västerås. Enligt vad folkskoleinspektören F. Svedberg

i sitt utlåtande anför, har dessutom det ovannämnda statsinspektörsmötet

under sina överläggningar uttalat önskvärdheten härav.

Reservantens uttalande rörande den nya organisationens stegvisa genomförande

har vunnit anslutning från många myndigheter. De, som uttalat

sig härför, äro domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Lund. och

Kalmar, Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs, Värmlands och

Kristianstads län, folkskoleinspektörerna Hj. Strömberg, K. Hedmark, H.

Ulander, E. Jungner, E. Möller ber g, G. Hellström och folkskoleinspektörerna

i Lunds stift, folkskolestyrelsen i Falun, direktionen för prins Gustavs

folkskola i Uppsala, skolrådet i Borås samt folkskoleinspektörerna i Hälsingborg

och Borås. Vidare förklarar domkapitlet i Västerås sig i så

måtto vilja ansluta sig till reservantens yttrande, att tillsättning av inspektörer,

som hade inspektionskallet till uteslutande uppgift, endast borde

ske efter hand, så att skolan ej på en gång skilde sig från den erfarenhet

och personliga duglighet, som representerades av de folkskoleinspektörer,

som nu på förordnande skötte sina platser som bisyssla. Likaledes

uttalar domkapitlet i Växjö sin anslutning till reservationen, dock med

den avvikelsen, att domkapitlet ej funne frånvaron av en central styrelse

för folkskoleväsendet utgöra något hinder för genomförandet av den föreslagna

omorganisationen. Däremot säger sig Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Södermanlands län vilja gå ännu längre än reservanten och

anser, att omorganisationen borde ske först sedan skolöverstyrelsen efter

vunnen erfarenhet fått yttra sig om densamma. Ett liknande uttalande

har även gjorts av folkskoleinspektörerna J. A. Thunberg, A. Garfvé och

J. Olsson-Garpe. I

I fråga om de verkningar på anslaget till folkskoleinspektionen, som

skulle följa av ett endast småningom skeende genomförande av den nya

organisationen, anför statskontoret:

Vid sådant förhållande torde, ifall det å riksstaten för innevarande år uppförda

anslaget å 50,500 kronor till arvoden åt folkskoleinspektörer i enlighet med kommitténs

förslag ersättes med ett till 148,100 kronor förhöjt anslag till folkskoleinspektionen,

tillika beträffande det nya anslaget, även om detsamma i likhet med det gamla

erhåller reservationsanslags natur, höra föreskrivas, att besparingar, som uppstå, innan

de nyinrättade befattningarna första gången tillsättas, skola överföras till statsverkets

kassafond.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Beparte
entsc/iefen.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Huru man än må tänka sig de framtida förhållandena inom folkundervisningen,

torde det vara klart, att den närmaste tidens utvecklingsarbete

på området kommer att bliva av stor och ingripande betydelse.

Jag behöver i sådant hänseende blott erinra om folkskoleundervisningens

från så många håll påfordrade omläggning i mera praktisk riktning samt det

i samband härmed stående spörsmålet om fortsättningsskolans reformering

och rikare utbildning. Skall ett reformarbete på dessa områden icke utmynna

i syfteslöst mångfresteri och ohjälplig splittring utan kunna fortgå

med någon klarhet och medvetenhet om mål och medel, torde det vara

tydligt, att en större planmässighet är av nöden i folkundervisningsväsendets

ledning, än det med nuvarande anordning är möjligt att åstadkomma.

Jag har i min föregående framställning sökt ådagalägga, att den föreslagna

omdaningen av folkskoleinspektionen skulle innebära ett ytterst

betydelsefullt led i nu angivna riktning. Jag måste därför, i likhet med

kommittén, anse det högeligen önskvärt, att den nya ordningen snarast

möjligt bringas till stånd och att perioden för övergången till ett fullständigt

genomförande av densamma ej måtte bliva alltför lång.

A andra sidan är det mig klart, såsom jag ock redan antytt, att någon

övergångstid för den nya ordningens genomförande är oundgänglig och

att man sålunda för det närvarande allenast kan taga ett steg i riktning

mot målet. Frånsett att det säkerligen skulle komma att erbjuda ganska

stora svårigheter att omedelbart finna ett tillräckligt antal fullt lämpliga

personer för besättande av samtliga de nya inspektörsbefattningarna, synes

det mig vara ett önskemål av största vikt, att vid organisationens fortsatta

utformning och genomförande den erfarenhet må få göra sig gällande,

vilken är att vinna vid verkställigheten av den åtgärd, som redan nu skulle

vidtagas.

I denna riktning har också ett stort antal av de hörda myndigheterna

uttalat sig.

Vid övervägande av den omfattning, i vilken en förändring redan nu bör

genomföras, synes man mig böra utgå därifrån, att de inspektionsområden,

vilka nu innehavas av inspektörer med inspektionsuppdraget som ensamsyssla,

böra bibehållas såsom sådana och att inspektör^ änsterna i

dessa distrikt ombildas på föreslaget sätt. Nämnda inspektionsområden

äro 13, därav 2 inom Uppsala stift, 1 inom Strängnäs stift, 2 inom

Växjö stift, 2 inom Karlstads stift, 3 inom Härnösands stift och 3 inom

Luleå stift. Att stanna härvid skulle dock allenast innebära en lönereglering

för de hittillsvarande ensaminspektörerna men icke giva folkundervisningen

något egentligt tillskott av ändamålsenlighet och kraft, vilket ju

dock är reformens innersta syfte. Ett ytterligare steg och ett icke alltför

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungi. Maj:ts Nåd,, Proposition Nr 206.

obetydligt sådant bör därför redan nu tagas till den slutliga ordningens

genomförande.

Gäller det då att avgöra, vilka delar av riket i första rummet böra

ifrågakomma vid en sådan ombildning, synas många skäl tala för att man

i landets olika bygder utvalde sådana områden, vilka av en eller annan anledning

äro att anse såsom ur inspektionssynpunkt mest krävande och där

sålunda eu ändamålsenligare anordning av inspektionen är mest trängande.

Mot ett dylikt tillvägagångssätt talar emellertid ett synnerligen viktigt skäl.

Huru omsorgsfullt man än på förhand söker klargöra, vilken indelning i inspektionsområden

bör anses som den lämpligaste, torde vid en så omfattande

granskning enskilda misstag icke kunna undvikas, liksom det ju ock kunde

hända, att under tiden mellan planens uppgörande och slutliga utförande

omständigheter kunde tillkomma, som påkallade ändring i det redan beslutade,

något som givetvis skulle medföra oreda och svårigheter. Det synes mig

därför bäst, att man vid den nya organisationens genomförande går så

tillväga, att man i ett sammanhang genomför regleringen av ett''"större

sammanhängande område.

Av de 13 distrikt, där inspektörerna redan nu hava inspektionen

såsom huvudsyssla, tillhöra 8 Norrland, 3 Svealand och 2 Götaland —

frånsett den omständigheten, att Dalsland utgör en del av ett till sin

huvuddel inom Värmland fallande område. För den nya ordningens fullständiga

genomförande i Norrland skulle, enligt vad jag nyss förordat i

fråga om antalet inspektörer inom Luleå stift, erfordras ytterligare blott 2

inspektörer; för Svealand skulle behövas ytterligare 6 sådana. Lämpligt

synes då vara, att man nu fullständigt genomför organisationen i nämnda delar

av landet, för vilket ändamål sålunda skulle erfordras 8 nya inspektörstjänster.

De stift, som komme att beröras härav, äro Uppsala stift, Strängnäs

stift, Västerås stift och Luleå stift.

Enligt förslaget, som i allt upptager 33 inspektionsområden, skulle

därefter ytterligare 12 inspektörstjänster vara behövliga. Om deras inrättande

får, sedan närmare utredning hunnit ske, beslut framdeles fattas.

Provisoriskt skulle alltså inspektionen inom Götaland bestridas på samma

sätt som hittills.

Innan jag lämnar framställningen av ärendet i den del, varom här

är fråga, anser jag mig böra något ingå på det särskilda yttrande av kommitténs

ledamot H. Tigerschiöld, vari denne velat ställa den nu föreslagna

och jämväl av honom förordade omdaningen av folkskoleinspektionen i beroende

av den utgång, som kommitténs förslag om inrättande av en central

ledning för folkundervisningsväsendet kommer att få. Därest nämnda för
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

slag icke skulle vinna bifall, borde nämligen, enligt reservantens mening,

ingen annan förändring nu vidtagas i fråga om folkskoleinspektionen, än att

anslaget något höjdes för beredande av ökade arvoden åt inspektörerna.

I anledning av detta yrkande hava flera av de i ärendet hörda myndigheterna

uttalat, att de icke kunde finna ett sådant sammankopplande av

de båda frågorna påkallat. Sålunda har av vissa myndigheter, vilka tidigare

avstyrkt förslaget om inrättande av en skolöverstyrelse, betonats, att

de detta oaktat finna den föreslagna omorganisationen av inspektionen nödig

och nyttig. Och från dem, som önskat en överstyrelse, har framhållits, att

folkskoleinspektionens omdaning syntes om möjligt ännu angelägnare, därest

en sådan styrelse nu icke kornme till stånd.

Sistnämnda uppfattning synes mig visserligen hava större skäl för sig

än den motsatta. Men då jag nyss tillrått Kungl. Maj:t att förelägga

Riksdagen proposition om den av reservanten så bestämt önskade skolöverstyrelsen,

saknar jag för närvarande anledning närmare yttra mig om de

åtgärder, som borde vidtagas med avseende å folkskoleinspektionen, i händelse

nämnda skolöverstyrelse ej genast skulle komma till stånd.

11. Kostnadsberäkning.

Jag övergår nu till att närmare angiva de kostnader, som skulle erfordras

för folkskoleinspektionens ordnande under år 1914.

Yad till en början angår avlöningen till de 21 nya ordinarie inspektörsbefattningarna

skulle sammanlagt härtill, efter 4,000 kronor för var,

åtgå 84,000 kronor. Då emellertid dessa tjänster under år 1914 skulle

uppehållas på förordnande, bör från den egentliga lönen göras avdrag,

motsvarande bidrag till egen pensionering. Detta avdrag torde böra

upptagas till 100 kronor för varje befattning, vadan omförmälda belopp,

84.000 kronor, bör minskas med 2,100 kronor till 81,900 kronor. Emellertid

skulle enligt de lönevillkor, jag i det föregående förordat, åtskilliga

av de nuvarande ensaminspektörerna vid övergång till de nya tjänsterna

få på grund av tidigare tjänstgöring såsom inspektörer tillgodoräkna sig

ålderstillägg, vilket även skulle kunna bliva fallet med seminarieadjunkt

och läroverksadjunkt, som erhölle förordnande som folkskoleinspektör. Att

här angiva en noggrann siffra för det anslagsbehov, som kan bliva en

följd härav, är givetvis omöjligt. En verkställd undersökning har emellertid

givit vid handen, att för ändamålet torde böra beräknas ett belopp av

10.000 kronor, varmed nyss berörda summa alltså bör ökas. Vidare

skulle till densamma läggas dels för expensmedel efter 300 kronor för

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

tjänst till de 21 ensaminspektörerna 6,300 kronor, dels ock för ortstillägg

till 7 inspektörer, efter 500 kronor till en var, 3,500 kronor. I allt

skulle således för de 21 nyreglerade distrikten erfordras 101,700 kronor.

Avdrages härifrån det belopp, som av statsmedel för närvarande utgår

till inspektionen uti omförmälda distrikt, 35,075 kronor, uppkommer en

det nuvarande anslagsbehovet motsvarande summa av 66,625 kronor.

Härvid är att märka, att landstingen i Gävleborgs, Västernorrlands samt

Västerbottens län till förbättring av statsarvodena åt de inom dessa län förordnade

inspektörerna beviljat vissa belopp, tillhopa uppgående till 7,200

kronor och avsedda att utfylla deras arvoden intill 2,750 kronor Genomföres

nu den omreglering, som jag i det föregående förordat, synes

det knappast längre kunna ifrågasättas, att i vissa län kostnaderna för

statsinspektionen delvis skulle bestridas av landstingen och sålunda några

län uti här ifrågavarande avseende komma att intaga en mindre gynnad

ställning än övriga delar av landet. Näppeligen torde man heller

kunna förvänta, att landstingen efter genomförandet av en mera verksam

statsinspektion fortfarande skola befinnas villiga att lämna bidrag,

vilket tidigare föranletts av nödvändigheten att uti de vidsträckta bygderna

åvägabringa en kraftigare inspektion, än som med då tillgängliga

statsmedel kunde åstadkommas. Jag anser därför, att vid beräkning av

kostnaderna de nu berörda landstingsbidragen icke böra komma i betraktande.

Dock torde, såsom i jämförliga fall förut ägt rum, böra stadgas,

att så länge från landsting till statens folkskoleinspektör med befattningen

såsom ensamsyssla i hans nämnda egenskap ersättning utgår, avlöningen

av statsmedel skall minskas med ersättningen motsvarande belopp och i

följd därav såsom pensionsunderlag tjäna lönen i vederbörande lönegrad.

Såsom jag fört uttalat, måste tillsvidare, intill dess omregleringen

hunnit genomföras i hela landet, inspektionen i de delar därav, där så

ännu icke skett, i det hela uppehållas som hittills.

För de stift, vilka icke nu skulle medtagas vid omregleringen —

Linköpings, Skara, Lunds, Göteborgs, Kalmar och Visby stift — belöpa sig

de nu utgående arvodena till sammanlagt 14,600 kronor. Såsom framgår

av den förut åberopade, protokollet bilagda förteckningen över nuvarande

till inspektörer av statsmedel anvisade arvoden, utgå dessa med växlande

men i det hela synnerligen blygsamma belopp. De äro i själva verket så

låga, att man icke ens för en kortare tid synes böra bibehålla dem oförändrade.

År 1909 hade, såsom kommittén anfört, domkapitlen anledning yttra sig

om arvodenas lämpliga storlek. Nästan alla domkapitel uttalade sig därvid

för så väsentliga höjningar av arvodena, att desamma för inspektörerna

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 155 käft. (Nr 206.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

i de senast omnämnda stiften skulle uppgå till sammanlagt 24,354 kronor.

Utan att vilja förneka, att en så pass ansenlig höjning av arvodesbeloppen

skulle kunna äga fog för sig, anser jag dock, att då det

nu gäller en körnare tids provisorium för ifrågavarande landsdelar, man

bör kunna åtnöjas med en mindre höjning, och torde en ökning med 50

procent böra anses tillfyllestgörande. Det till arvoden åt inspektörerna

inom de här ifrågavarande stiften avsedda beloppet skulle till följd härav

ökas från 14,600 kronor med 7,300 kronor till 21,900 kronor.

Hela anslagsökningen för inspektionens uppehållande under år 1914,

på sätt jag föreslagit, skulle således utgöra 73,925 kronor. I anslutning

till vad jag förut anfört bör härtill läggas ett belopp för bestridande av

ersättning åt vikarie för folkskoleinspektör vid sjukdomsfall, förslagsvis

1,575 kronor, vadan totalökningen skulle utgöra 75,500 kronor samt anslaget

i dess helhet belöpa sig till 126,000 kronor. Då i statsverkspropositionen

för år 1914 för ändamålet beräknats en anslagshöjning av 147,500

kronor, skulle alltså å statsregleriirgen uppstå en besparing av 21,500

kronor.

Anslaget till arvoden åt folkskoleinspektörer, för närvarande 50,500

kronor, är i riksstaten tillsammans med anslagen till seminarier för folkskollärares

bildande, till stipendier för seminarieelever och till undervisningsmateriell

in. in. för folkskolor uppfört såsom ett gemensamt reservationsanslag

för folkundervisningen. På sätt jag tidigare denna dag, vid

föredragning av frågan om ökning av anslagen till folkskoleseminarierna,

närmare utvecklat, torde emellertid här ifrågavarande anslag till arvoden

åt folkskoleinspektörer böra utbrytas ur nämnda reservationsanslag och

uppföras såsom ett särskilt anslag. Vid bifall till vad jag här förordat

komma utgifterna från sistberörda anslag att i vad angår inspektionsdistrikt

med ensaminspektörer utgå enligt automatiskt verkande bestämmelser,

men dock ej med belopp, som på förhand kunna exakt fastställas.

Detta pekar närmast på att anslaget borde uppföras såsom förslagsanslag.

Skall detta kunna genomföras, måste emellertid den del av

anslaget, som berör de oreglerade distrikten, 21,900 kronor, bestämmas

till en summa, som ej får överskridas. Jag tillstyrker att så sker.

Med hänsyn till de olika ändamål, som för framtiden med anslaget

skulle tillgodoses, torde detsamma böra upptagas under benämningen:

till avlöning m. m. åt folkskoleinspektörer.

Kostnaderna för traktaments- och reseersättning till inspektörerna bestridas

från ett å ordinarie stat uppfört särskilt förslagsanslag, för närvarande

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

fastställt till 93,000 kronor. I vad mån eller i vilken riktning den nu föreslagna

omregleringen av inspektionen kan komma att öva inflytande på berörda

kostnader, synes icke vara möjligt att på förhand avgöra. Erfarenheten

får sålunda utvisa, om någon ändring av resekostnadsanslaget, vilket för

närvarande är tillräckligt för sitt ändamål, kan bliva erforderlig.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels besluta,

att till folkskoleinspektör, vilken innehar sin befattning

såsom ensamsyssla, skall från och med år 1914

utgå avlöning i tre lönegrader å 1) 2,700 kronor, 2)

3,050 kronor, 3) 3,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar

å respektive 1,300 kronor, 1,450 kronor och

1,600 kronor och därjämte till folkskoleinspektör, vars

inspektionsområde innefattar Stockholms stad, därest han

där är bosatt, samt till folkskoleinspektör i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ortstillägg å 500

kronor; skolande därvid iakttagas, att så länge från

landsting ersättning utgår till sådan folkskoleinspektör

i denna hans egenskap, avlöningen av statsmedel ska

minskas med ett ersättningen motsvarande belopp och i

följd därav såsom pensionsunderlag tjäna lönen i vederbörande

lönegrad; samt

att till sådan folkskoleinspektör skall utgå ersättning

för expenser med 300 kronor;

dels godkänna de av mig förordade villkoren och

bestämmelserna för åtnjutande av ifrågavarande avlöningsförmåner;
dels

föreskriva, att envar, som med eller efter ingången

av år 1914 tillträder ordinarie befattning som

folkskoleinspektör, skall vara pliktig att underkasta sig

sagda villkor och bestämmelser;

dels medgiva, att sådan folkskoleinspektörsbefattning

må av Kungl. Maj:t tillsättas genom förordnande

för viss tid eller medelst konstitutorial;

dels för anställande i 21 inspektionsområden av

folkskoleinspektörer med nyssberörda avlöningsförmåner

och ersättning för expenser, för beredande av ersättning

till vikarie för sjuk sådan inspektör, beräknad efter

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

jKungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

högst 3,000 kronor för år, samt för åstadkommande av

arvodesförbättringar åt övriga folkskoleinspektörer, med

uteslutande ur riksstaten av det däri å ordinarie stat

uppförda anslaget till arvoden åt folkskoleinspektörer å

50,500 kronor, å samma stat under rubriken: Folkundervisningen,

och efter de för folkskoleseminarierna

anvisade anslagen uppföra ett förslagsanslag med titel: Till

avlöning m. in. åt folkskoleinspektörer, å 126,000 kronor,

därav högst 21,900 kronor må användas till arvoden

åt folkskoleinspektörer inom Linköpings, Skara, Lunds,

Göteborgs, Kalmar och Visby stift;

dels och bestämma, att vad i särskilda med Riksdagens

medverkan tillkomna författningar stadgas beträffande

granskning genom Stockholms stads konsistorium

av rekvisitioner å statsbidrag för folkundervisningsändamål

skall i motsvarande tillämpning gälla om sådan

granskning, verkställd av statens vederbörande folkskoleinspektör.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter,

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet avlåtas

till Riksdagen av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

125

Bilaga 1.

Kungl. Maj:ts förnyade nådiga instruktion för folkskoleinspektörer;
given

Stockholms slott den 11 november 1904.

§ 1.

1. Folkskoleinspektör åligger att inom det honom anvisade område med uppmärksamhet

följa allt, som till folkundervisningen hörer, besöka därvarande högre

folkskolor, folkskolor, mindre folkskolor och småskolor, inhämta kännedom om deras

tillstånd och behov, vaka över, att gällande författningar rörande folkskoleväsendet

efterlevas, samt söka främja folkskoleväsendets utveckling.

2. Inom varje till inspektionsområdet hörande skoldistrikt bör han tillse, att där

finnas tillräckliga lärarkrafter, tjänliga skolrum, ändamålsenliga gymnastiklokaler eller

gymnastikanordningar, lämpliga lekplatser samt erforderlig undervisningsmateriell, att

distrikt med flera skolor indelas i lämpliga skolområden, att de flyttande skolornas

områden delas i lämpliga skolrotar samt att förhållandet mellan småskolor, folkskolor

samt olika slag av fortsättningsskolor riktigt ordnas, börande han därvid särskilt tillse,

att där icke medellöshet eller lokala förhållanden lägga hinder i vägen, barnen må

erhålla så lång undervisningstid, som i folkskolestadgan avses.

3. Vid besöken i skolorna bör han taga noggrann kännedom om anordningen

av skolan och läroplanen, undervisningen och ordningen, vården om barnens seder,

sundhetsförhållanden och allt, som i övrigt angår skolväsendet, samt med undantag

för det fall, som i § 2 mom. 2 här nedan omförmäles, giva lärare och lärarinnor nödiga

råd och anvisningar i dessa hänseenden; och bör han vid dessa besök tillse, att gymnastiska

övningar och lekar anordnas och bedrivas på ett för barnens koppsliga utveckling

lämpligt sätt, att undervisning i trädgårdsskötsel anordnas ändamålsenligt

samt att nykterhetsundervisningen icke försummas.

4. När han anser det ändamålsenligt, äger han att till närvaro vid besöken

kalla lärare och lärarinnor från närgränsande skolor för rådplägning angående frågor,

som röra undervisningen, ordningen och tukten i skolorna, samt för avhörande av

under visum gsprov av lärare och lärarinnor, som han därom anmodar.

5. Honom åligger därjämte att, särskilt med hänsyn till bokurval och utlåningsverksamhet,

inspektera inom församlingarna befintliga skolbibliotek för lärjungar och

lärare ävensom enligt de bestämmelser, som framdeles kunna varda meddelade, inom

församlingarna inrättade, med statsbidrag understödda församlings- och föreningsbibliotek.

§ 2.

1. Anmärkas brister i distriktets skolväsende vare sig i dess anordning i det

hela eller i de särskilda skolorna, skall inspektören därom samt om de ändringar och

förbättringar, som anses nödiga, dels giva skolrådet eller dess ordförande ävensom med

undantag för det fall, som i närmast följande mom. omnämnes, vederbörande lärare

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

och lärarinnor muntligt meddelande, dels ock, där så finnes behövligt, inom tre månader

efter inspektionsförrättningen tillsända skolrådet skriftlig promemoria i ämnet. Där

rättelse icke sker i de av inspektören sålunda anmärkta förhållanden, bör han, då så

prövas nödigt, därom göra anmälan hos vederbörande domkapitel.

2. I skoldistrikt, i vilket enligt § 8 mom. 4 i förnyade nådiga stadgan angående

folkundervisningen i riket den 10 december 1897 är anställd särskild folkskoleinspektör

eller överlärare, som enligt för honom utfärdad och vederbörligen fastställd instruktion

har att övervaka och leda undervisningen Och ordningen i distriktets skolor, vände sig

statens folkskoleinspektör med sina anmärkningar rörande så väl undervisningen och

ordningen i skolan som bristerna uti anordningen av distriktets folkskoleväsende ävensom

med sina råd och anvisningar till de anmärkta bristernas avhjälpande antingen,

såsom i mom. 1 sägs, till skolrådet (skolstyrelsen) eller dess ordförande eller ock till

folkskoleinspektören eller överläraren i distriktet.

§ 3.

1. 1 avseende på de berättelser om skolväsendet, som av skolråden årligen avgivas

för att insändas till ecklesiastikdepartementet, har inspektören att ställa sig till

efterrättelse vad därom är föreskrivet.

2. Skolrådens ansökningar hos Kungl. Maj:ts befallningshavande om statsbidrag

till bestridande av kostnaderna för folkskoleväsendet och dithörande anstalter inom

skoldistrikten skall inspektören granska, och åligger det honom därvid tillse, att föreskrivna

uppgifter bliva lämnade samt att, om anledning ej finnes till anmärkning,

vitsorda uppgifternas riktighet.

3. Då nytt folkskolehus skall uppföras, bör inspektören granska ritningen därtill

samt i sitt utlåtande därom avgiva yttrande såväl över skolhusets läge som ock över

de särskilda lokalernas och lekplatsens lämplighet för sitt ändamål.

§ 4.

Inspektören skall om sin verksamhet avgiva berättelse dels i korthet efter varje

av de fem första årens förlopp till domkapitlet, innehållande uppgift om såväl de skoldistrikt

och de skolor i dessa, i vilka han under året anställt inspektion, som de dagar,

när inspektionen förrättats, samt om det huvudsakliga av vad han därvid funnit att

anmärka, dels utförligare och i ett sammanhang efter sex år till ecklesiastikdepartementet.

Denna sistnämnda berättelse skall med särskild hänsyn till skolväsendets utveckling

under inspektionsperioden innehålla redogörelse rörande:

1. Anstalter för folkundervisningen och deras anordning enligt gällande reglementen.

2. Läroämnen, lärokurser och läsordning.

3. Lärotider.

4. Lärjungar, deras intagning, skolgång, flyttning och avgång.

5. Lärare, undervisning, ordning och tukt samt skolförhör.

6. Undervisningsmateriel! och bibliotek.

7. Anteckningsböcker.

8. Lärorum, skolmöbler, gymnastik- och lekanordningar samt skolträdgårdar.

9. Tillsyn.

10. Kostnader för skolväsendet.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

§ 5.

1. Det åligger inspektör att ordna sina resor inom inspektionsområdet på ändamålsenligt

sätt och därvid särskilt iakttaga, att de ej komma att medföra högre kostnader

än erforderligt är; börande fördenskull så många skolor som möjligt under varje

resa besökas.

2. Inspektören äger att för sina tjänsteförättningar åtnjuta resekostnads- och

traktan:entsersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente. Denna ersättning

ävensom det arvode av statsmedel, vilket inspektör tillägges, må inspektören, sedan

av honom avgiven räkning undergått behörig granskning, uppbära å det lantränteri,

som i hans förordnande angives. Arvodet utbetalas kvartalsvis med en fjärdedel under

var av mars, juni, september och december månader varje år.

Vilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Stockholms slott den

11 november 1904.

OSCAR.

C. von Friesen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Bilaga 2.

Rikets nuvarande indelning i inspektionsområden,

de nuvarande inspektörerna och deras arvoden.

Inom Uppsala stift:

1. Domprosteriet, Yaksala, Ulleråkers, .Norunda och Roslags

västra kontrakt samt Söderfors församling av Örbyhus kontrakt: rektorn

vid folkskoleseminariet i Uppsala R. M. Dahlgren .....................

2. Närdinghundra, Lyhundra,Ärlinghundra, Seminghundra, Svart
sjö

och Roslags, östra kontrakt, Sjuhundra kontrakt förutom Fasterna

pastorat samt Öregrunds, Hargs, Forsmarks och Valö pastorat ävensom

Börstils, Östhammars, Hökhuvuds och Bladåkers församlingar av Olands

och Frösåkers kontrakt: kyrkoherden H. M. Strömberg .....................

8. Örbyhus kontrakt med undantag av Söderfors församling,

Hagunda, Lagunda, Fjärdhundra södra, Trögds, Åsunda, Håbo och

Fjärdhundra norra kontrakt, Fasterna pastorat av Sjuhundra kontrakt

samt Alunda och Tuna pastorat ävensom Östhammars, Skäfthammars

och Ekeby församlingar av Olands och Frösåkers kontrakt: kyrkoherden

K. A. Hedmark..........................................................................

4. Gästriklands östra och västra kontrakt samt Hälsinglands

västra nedre kontrakt: överläraren vid Sandvikens folkskolor N. J.

Jonsson ................................................................................................

5. Hälsinglands östra, västra övre, norra nedre och norra övre

kontrakt: förre överläraren vid folkskolorna i Hudiksvall E. Westberg

Arvoden.

kronor 335:

» 795:

» 800:

» 1,250:

» 1,250:

Inom Linköpings stift:

6. Vikbolands, Hammarkinds, Bergslags, Norra Tjusts och Södra

Tjusts kontrakt: kontraktsprosten P. H. L. biländer........................... » 560

7. Domprosteriet, Skärkinds och Norrköpings kontrakt: kyrkoherden

C. B. Sandell............................................................................. » 360

8. Gullbergs och Bobergs, Aska, Dals, Vifolka och Valkebo,

Göstrings och Lysings kontrakt: komministern H. Falk.................... » 650

9. Bankekinds, Tunaläns och Sevede, Aspelands, Kinds, Ydre

samt Norra och Södra Vedbo kontrakt: kyrkoherden A. B. Alvin...... » 730

Inom Skara stift:

10. Domprosteriet. Barne, Vänga och Kållands kontrakt: f. d.

seminarierektorn E. T. Jungner ...........................................................

610:

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.

Arvoden.

129

11. Vane kontrakt: f. d. läroverksadjunkten J. E. Torell......... kronor

12. Kinna, Kåkinds, Norra och Södra Vadsbo, Mariestads samt

Billings kontrakt: f. d. folkhögskolföreståndaren Å. G. L. Belfrage... »

13. Falköpings, Vartofta, Redvägs, As och Kullings kontrakt:

seminarieadjunkten K. Karlgren........................................................... »

Inom Strängnäs stift:

14. Södermanlands län och den del av Stockholms län, som

tillhör Strängnäs stift, samt Kvarsebo pastorat i Östergötlands län

och Karlskyrka pastorat i Västmanlands län: förre överläraren J.

Franzén.................................................................................................... »

15. Den del av Örebro län, som tillhör Strängnäs stift: folkhögskolföreståndaren

J. V. Jonsson......................................................... »

Inom Västerås stift:

16. Domprosteriet, Munktorps, Köpings, Arboga, Väster-Fär
nebo

och Sala kontrakt: komministern J. E. Broberg....................... »

17. Fellingsbo och Nora kontrakt: kyrkoherden E. T. Heddin »

18. Norrbärke, Västerdals och Stora Tima kontrakt: kapell
-

predikanten A. J. E. Olsson Garpe.................................................... »

19. Leksands, Rättviks och Mora kontrakt: kyrkoherden J. A.

Thunberg ................................................................................................. »

20. Fall! och Hedemora kontrakt: kyrkoherden A. B. Engelbrekt

Garfvé................................................................................... »

Inom Växjö stift:

21. Kronobergs län: filosofie kandidaten A. G. Lefver............ »

22. Den del av Jönköpings län, som tillhör Växjö stift: prästmannen

J. A. Franzén.......................................................................... »

Inom Lunds stift:

23. Oxie, Skytts, Vemmenhögs och Frosta kontrakt: f. d. seminarieadjunkten

N. Larsson..................................................................... »

24. Torna, Bara och Harjagers kontrakt: lektorn ,/. Johansson »

25. Ljunits och .Herrestads, Färs, Albo och Järrestads samt

Ingelstads kontrakt: kontraktsprosten E. A. Thulin......................... »

26. Ont;joochRönnebergskontrakt: setninarierektorn N. Torpson »

27. Södra Åsbo, Norra Åsbo, Bjäre och Västra Göinge kontrakt:

seminarieadjunkten A. T. Brunett ......................... »

28. Ostra Göinge, Villands och Gärds kontrakt : kontraktsprosten

S. Båld ................... »

29. Luggude kontrakt och i Blekinge län: kyrkoherden A. N.

Hammar................................................................................................ »

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 155 höft. (Nr 206.)

255: —

840: —

945: —

2,750: —

600: —

645: —

400: —

500: -

650: —

400: —

2,750: —

2,750: —

900: —

610: —

750: —

280: —

585: —

575: —

930: —

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Arvoden,

Inom Göteborgs stift:

30. Göteborgs och Bohus län: brukspredikanten T. Tor
biörnsson

.............................................................................................. kronor 1,600:

31. Den del av Älvsborgs län, som tillhör Göteborgs stift:

regementspastorn A. T. Lindqvist ..................................................... » 740:

32. Hallands län: komministern A. Z. Hammarberg ............... » 915:

Inom Kaimar stift:

33. Norra Möre, Stranda och Handbörds kontrakt: kyrkoherden

E. E. Möllerberg ..................................................................................... » 560:

34. Södra Möre samt Olands norra, medel- och södra kontrakt:

komministern A. Thörn......................................................................... » 540:

Inom Karlstads stift:

35. Kils, Älvdals, Visnums, Nyeds, Fryksdals och Nors kontrakt:

pastoratsadjunkten O. A. Gunnelius ..................................................... » 2,750:

36. Jösse, Nordmarks och Gillbergs kontrakt samt den del av

Ålvsborgs län, som tillhör Karlstads stift: överläraren J. Benvall...... » 2,750:

Inom Härnösands stift:

37. Den del av Ångermanland, som tillhör Västernorrlands län:

förre folkskolläraren, prästmannen P. Holmvdll.................................... » 1,600

38. Medelpad: förre folkskolläraren, lasarettspredikanten C. A.

Nordlander.............................................................................................. » 1,700

39. Jämtlands län: förre folkskolläraren, regementspastorn E.

Erikson ................................................................................................. » 2,750

Inom Luleå stift:

40. Västerbottens södra och norra kontrakt: förre folkskolläraren,

filosofie licentiaten F. E. Svedberg.................................................... »

41. Norrbottens södra kontrakt, Overkalix pastorat av Norrbottens

norra kontrakt, Arvidsjaurs och Arjeplogs pastorat av Lappmarkens

andra kontrakt samt Jockmocks pastorat av Lappmarkens

tredje kontrakt: förre överläraren vid folkskolorna i Luleå, prästmannen

J. Sunneman ........................................................................................ »

42. Norrbottens norra kontrakt med undantag av överkalix

pastorat: kyrkoherden A. Alexander sson ............................................ »

43. Lappmarkens första och andra kontrakt med undantag av

Arvidsjaurs och Arjeplogs pastorat: folkskolläraren, filosofie kandidaten

K. L. Österberg.................................................... »

44. Lappmarkens tredje kontrakt med undantag av Jockmocks

pastorat: kyrkoherden K. V. Kornell...................................................... »

1,750:

2,750:

700:

1,750:

700:

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Inom Visby stift:

45. Norra kontraktet samt Roma, Dalhems, Hörsne, Gothems,

Ostergarns, Kräklingbo, Sjonhems och Vånge pastorat av Medelkontraktet:

kyrkoherden S. Jacobson ........................................................

46. Södra kontraktet samt Sanda, Eskelbems, Stenhumla, Valls,

Atlingbo, Ilejde och Klinte pastorat av Medelkontraktet: kyrkoherden

G. M. T. Kellström..............................................................................

131

Arvoden.

kronor 340: —

» 325: —

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kurtgl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 206.

Bilaga 3.

Förslag till rikets indelning i inspektionsområden.

1.

| 2.

! 3.

! 4.

5.

6.

7. 1

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

Folk-

mängd

skol-

Antal

Antal

vatten)

mängd.

på 1

di-

skolor.

lärare.

*

kvkm.

kvkm.

strikt.

I. Första inspektionsområdet:

Stockholm med Södertörn och södra Roslagen.

Södertörns kontrakt....................................

1,488,71

51,064

18

125

196

Av Södertälje kontrakt:

Över-Järna, Ttter-Järna, Östertälje, Väster-

tälje, 1''veta, Turinge och Vårdinge skol-

distrikt ............................................

429,95

8,641

7

33

41

Koslagens västra kontrakt ...........................

489,54

27,653

12

68

117

Svartsjö » ...........................

213,19

7,166

8

27

29

Roslags östra » ...........................

796,36

43,527

14

96

349

151

534

Stockholms stad ................

32,40

341,986

1

252

852

Södertälje » .............................

18,62

11,060

1

13

265

42

894

Summa

3,468,7 7

491,097

141,6

61

614

1,428

II. Andra inspektionsområdet:

Nordöstra Uppland.

Domprosteriet i Uppsala stift (utom Uppsala

stad: se nedan!) .................

39,75

2,242

1

4

6

Vaksala kontrakt........................

484,83

8,527

8

26

29

Närdinghundra » ........................

897,06

14,366

8

49

52

Olands och Frösåkers » .....................

1,487,41

22,342

15

82

88

Lyhundra »

648,18

13,001

7

39

41

Sjuhundra » ........................

957,98

21,367

13

68

74

Arlinghundra » ........................

260,71

6,319

7

21

22

Seminghundra » ........................

517,44

8,695

11

34

36

Håbo » ........................

373,39

7,601

9

28

28

Ulleråkers s .....................

466,64

5,933

7

21

22

Norunda s ........................

390,42

5,925

5

18

18

Orbyhus » ........................

2,002,52

38,000

11

118

508

148

564

Uppsala stad....................................

15,42

25,960

1

21

65

Summa

8,541,75 |

180,278

21,1

103 |

529 |

629

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

13S

1.

2.

3. 1 4.

5.

6.

7.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten )

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt

III. Tredje inspektionsområdet:

t

Södermanland utom Södertörn.

Domprosteri®! i Strängnäs stift.....................

775,85

17,932

14

Öl

63

Villåttinge kontrakt..............................

671,38

13,942

8

42

53

Oppunda östra » ............................

641,og

12,726

7

41

44

Oppunda västra » ..............................

893,02

23,217

5

68

88

Nyköpings västra » .............................

1,103,92

26,623

14

78

in

Nyköpings östra » ..............................

740,71

15,128

12

40

41

Daga » ..............................

721,13

13,200

9

43

49

Väster-Rekarne » (utom Eskilstuna stad:

515,53

15,540

10

46

62

se nedan!)

Oster-Rekarne J>

| Av Södertälje kontrakt:

640,57

12,658

9

47

49

Over-Enhörna, Ytter-Enhörna, Hölö och

Mörkö skoldistrikt ..............................

224,04

4,374

4

17

473

17

577

Eskilstuna stad...............................

85,73

28,371

1

42

116

Summa

7,013,54

183,711

26,2

93

515

693

1

IT. Fjärde inspektionsområdet:

1

Ostra Östergötland och Tjust.

Bankekinds kontrakt .................................

444,0 4

10,215

7

35

44

Skärkinds » .................................

471,33

6,517

6

22

23

Yikbolands s> ................................

515,21

10,126

10

33

34

Hammarkinds » .................................

1,022,09

19,363

10

53

60

Norrköpings » (utom Norrköpings stad:

89

se nedan!) ...............

775,88

28,222

12

71

Bergslags » .................................

1,796,58

25,751

7

88

101

Norra Tjusts » .................................

1,363,71

18,920

9

63

64

Södra Tjusts » .................................

1,362,67

29,648

10

73

438

99

514

Norrköpings stad..............................

8,20

46,416

1

45

134

Summa

7,760,97

185,178

25,i

72

1 483

648

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1.

2.

1 3.

1 4.

i 5.

6.

7.

i

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

Y. Femte inspektionsområdet:

Västra Öster gäll av d.

Domprosteriet i Linköpings stift (utom Lin-

köpings stad: se nedan!) ..........

512,18

10,697

11

40

48

Gullbergs och Bobergs kontrakt .......

700,97

15,979

16

49

51

Aska

369,58

19,971

11

44

66

Dals ,

144,63

7,153

6

16

21

Kinds :■> ......

1,274,46

17,288

9

53

55

Ydre ..................

1,134,35

9,704

8

35

35

Vifolka och Valkebo »

721,82

18,803

14

Öl

64

Göstrings » ..................

622,89

15,136

12

39

51

Lysings » ..................

454,24

9,859

8

28

30

Norra Vedbo »

996,83

19,058

12

50

60

Södra Vedbo ..............

937,oi

18,213

10

51

456

61

542

Linköpings stad ..............................

7,40

22,157

1

18

51

Summa

7,876,3 g

184,018

23,1

118

474

593

Yl. Sjätte inspektionsområdet:

Norra Småland.

Tveta kontrakt (utom Jönköpings stad: se

nedan!) ................................................

958,06

29,367

15

73

115

Östbo kontrakt ..............................

1,779,73

23,768

15

76

84

Västbo » ..............................

2,392,62

31,495

26

102

105

Västra härads » .......................

1,904,74

26,939

19

87

96

Östra härads » ..............................

1,450,76

23,239

19

76

83

Vista » ..............................

310,73

8,653

5

23

437

25

508

Jönköpings stad.................................

16,84

26,971

1

35

91

Summa

8,813,48

170,432

19,3

100

472

599

YIL Sjunde inspektionsområdet:

jfl Södra Småland.

Kinnevalds kontrakt .................................

958,06

26,885

12

58

75

Allbo » ................................

1,708,62

30,278

16

91

97

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

135

1.

2. i 3.

4.

| 5.

I

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

Sunnerbo kontrakt ....................................

2,821,G1

38,998

2.3

118

129

Konga » ...................................

1,629,48

28,274

13

75

82

Norrvidinge » ....................................

557,03

7,445

7

21

21

Uppvidiuge » ....................................

2,235,07

26,088

11

78

441

84

488

Summa

9,909,s 7

157,968

15,9

82

441

488

Till. Åttonde inspektionsområdet:

f

1

Ostra: Småland utom 7just samt. Öland.

!

Norra Möre kontrakt (utom Kalmar stad: se

i

nedan!) ................................................

771,0 2

12,843

8

35

40

Stranda kontrakt.......................................

640,50

22,679

5

52

68

Handbörds kontrakt...........................

1,250,5 7

16,456

6

51

53

Södra Möre » ...........................

1,758,7 8

40,288

17

114

124

Olands norra » ........

443,33

11,141

10

30

34

Ölands medel- » ...........................

509,84

9,930

12

27

2S

Ölands södra » ..........

392,43

7,625

12

22

24

Tunaläns och Sevede » ...........................

2,146,97

31,284

13

95

104

Aspelands » ...........................

991,so

13,832

7

35

461

39

514

Kalmar stad ....................................

7,71

15,530

1

15

45

Samma

8,913,85

181,614

20,4

91

476

559

IX. Nionde inspektionsområdet:

Bleking och nordöstra Skåne.

|

Östra kontrakt...........................

5ll,oo

48,418

10

77

133

j

Medelstads » ...........................

1,145,34

40,925

15

113

140

Listers och Fräkne » .........................

1,358,39

60,034

16

147

196

Villands » (utom Kristianstads

1.

stad: se nedan!)

803,14

26,479

17

86

103

1

Östra Göinge » ...........................

1,180,7 3

28,796

14

90

513

107

679 i

Kristianstads stad..............................

8,on

11,569

1

10

34 !

Summa

5,006,so

216,221

43,3

73

523

713 :

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

X. Tionde inspektionsområdet:

Mellersta Skåne.

Frosta kontrakt.......................................

847,17

27,757

24

102

111

Onsjö » ......................................

322,63

13,268

12

53

61

Rönnebergs » .......................................

Luggude » (utom Hälsingborgs stad: se

196,79

28,439

16

74

121

nedan!) ................................................

726,94

55,403

28

176

256

Ingelstads kontrakt ....................................

428,81

25,152

9 2

83

93

Albo och Järrestads kontrakt .....................

462,19

23,409

19

73

• 84

Gärds » .....................

652,45

22,169

18

72

633

87

813

Hälsingborgs stad..............................

7,81

34,935

1

35

no

Summa

3,644,7 9

230,532

63, s

140

668

923

XI. Elvte inspektionsområdet:

Sydvästra Skåne.

j

Oxie kontrakt (utom Malmö stad: se nedan!)

Skytts kontrakt (utom Trelleborgs stad: se

190,oc

13,957

19

SO

124

nedan!) ................................................

241,82

13,603

24

58

62

Torna kontrakt (utom Lunds stad: se nedan!)

400,17

22,501

25

79

96

Bara kontrakt....................................

403,80

28,294

23

95

128

Härja gers » ...................................

222,io

19,577

17

57

82

V emmenhögs j> ....................................

321,35

19,707

20

83

87

Ljunits och Herrestads kontrakt ..................

289,87

26,173

18

72

95

Färs kontrakt ..........................................

675,oo

26,011

20

95

619

104

778:

Malmö stad ...........................

17,99

97,285

1

94

287

Lunds )> ..............................

12,05

20,139

1

19

62

Trelleborgs » ..............................

0,67

9,909

1

12

125

37

386

Summa

2,775,4 8

297,156

107,i

169

744

1,164

XII. Tolvte inspektionsområdet:

Nordvästra Skåne och södra Halland.

Södra Asbo kontrakt .................................

224,43

13,222

8

48

56

Norra Asbo » ................................

1,001,49

29,941

15

90

no

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

137

1.

2.

3. |

4.

5.

6.

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

Bjäre kontrakt ..............................

301,88

14,992

10

52

58

Yästra Göinge » ..............................

1,319,37

32,631

22

97

115

Halmstads kontrakt (utom Halmstads stad: se

nedan!) ................................................

1,176,78

26,073

21

83

100

Laholms kontrakt.......................................

1,580,51

33,850

18

115

485

130

569

Halmstads stad.................................

14,91

18,342

1

21

64

Summa

5,619,3?

169,051

30,1

95

506

633

XIII. Trettonde inspektionsområdet:

Norra Halland och södra Västergötland.

Domprosteriets södra kontrakt i Göteborgs stift

(utom Göteborgs stad: se nedan!) ............

513,67

45,356

12

98

176

Marks och Bollebygds kontrakt utom Bolie-

bygds, Björketorps och Töllesjö skoldistrikt

1,412,48

33,936

23

102

120

Kinds kontrakt...........................

2,206,81

28,919

34

98

100

Fjäre och Viske » ...........................

942,n

26,164

20

87

96

Varbergs » ...........................

430,13

20,477

14

49

78

Falkenbergs » ...........................

791,50

22,575

17

64

498

85

655

Göteborgs stad.................................

25,34

167,813

1

176

506

Summa

6,322,04

345,240

54,6

121

674

1,161

XIV. Fjortonde inspektionsområdet:

Bohuslän.

Alvsyssels södra kontrakt ...........................

925,41

33,232

22

108

124

Alvsyssels norra » (utom Uddevalla

stad: se nedan!) ....................................

697,co

16,912

13

63

63

Orusts och Tjörns kontrakt ........................

559,94

29,568

16

93

98

Vikornas södra » ........................

1,101,50

47,267

18

134

158

Vikornas norra i> ........................

1,196,90

28,550

11

90

488

98

541

Uddevalla stad.................................

26,80

12,581

1

17

41

Summa

4,508,15

168,110

37,3

81

| 505

[

| 582

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 155 höft. (Nr 106.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

(Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

XV. Femtonde inspektionsområdet:

Mellersta Västergötland.

Domprosteriets norra kontrakt i Göteborgs

stift....................................... .............

1,037,33

28,925

19

87

104

Av Marks och Bollebygds kontrakt:

Bollebygds, Björketorps och Töllesjö skol-

6,699

24

25

distrikt ............................................

309,81

3

Vane kontrakt.........................................

1,072,54

48,818

27

107

158

As » (utom .Borås stad: se nedan!)

1,182,61

23,717

29

72

73

Kullings » ..........................................

1,031,38

25,681

24

68

80

Bedvägs » ..........................................

1,867,95

25,404

30

81

86

Vartofta » ..........................................

385,62

10,037

17

33

472

34

560

Borås stad.........................................

14,81

21,541

1

24

73

Summa

6,962,05

190,822

27,4

150

496

633

XVI. Sextonde inspektionsområdet:

Norra Västergötland.

Domprosteriet i Skara stift ........................

400,38

15,858

16

38

46

Vänga kontrakt..........................................

796,51

20,458

26

60

61

Kållands » ..........................................

479,81

19,795

18

49

60

Barne » .........................................

446,21

16,780

18

42

46

Kinna kontrakt....................................

514,20

16,821

19

Öl

53

Falköpings »

448,43

16,879

16

38

48

Kåkinds » ....................................

954,51

28,446

21

68

94

Norra Vadsbo » ....................................

1,093,95

18,622

10

58

60

Södra Vadsbo » ..................................

1,046,09

21,641

16

66

71

Mariestads »

471,24

14,607

14

39

51

Billings » ...................................

517,54

21,045

15

47

556

56

646

Summa

7,168,87

210,952

29,4

189 |

556 |

646

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

139

1.

2. |

3.

4- !

5.

6.

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

An

lära

tal

re.

XVII. Sjuttonde inspektionsområdet:

Dal och västra Värmland.

Norra Dals kontrakt .................................

1,288,76

24,220

13

71

86

Södra Dals » .................................

1,000,28

22,081

14

65

65

Västra Dals » .................................

l,601,so

20,096

15

70

70

Jösse » .................................

2,354,18

36,874

13

102

120

Nordmarks » .................................

1,908,26

18,714

11

69

68

Gillbergs » ................................

l,506,si

17,825

9

62

62

Nors » .................................

1,007,97

20,619

13

61

500

80

551

Summa

10,668,06

160,429

15,0

88

500

551

XVIII. Adertonde inspektionsområdet:

Östra Värmland.

Kils kontrakt (utom Karlstads stad: senedan!)

1,102,45

28,348

8

79

97

Älvdals kontrakt .......................................

5,092,99

31,124

9

98

109

Visnums » ......................................

1,710,36

38,521

9

88

130

Nyeds » .......................................

3,035,70

38,885

14

117

146

Fryksdals » ................................ .....

2,781,20

34,135

9

101

483

102

584

Karlstads stad.................................

22,35

17,191

1

20

59

Summa

13,745,05

188,204

13,7

50

503

643

XIX. .Nittonde inspektionsområdet:

Xärke och västra Västmanland.

Örebro kontrakt (utom Örebro stad: se nedan!)

328,98

10,747

7

36

40

Askers » .......................................

940,07

20,949

9

67

75

Glanshammars kontrakt ..............................

654,36

12,381

9

41

46

Kumla » ..............................

1,182,82

32,881

8

96

125

Edsbergs » .............................

1,008,80

19,926

10

66

78

Fellingsbro » ............................

1,523,60

26,937

6

92

118

Nora » .............................

2,509,06

33,682

8

127

525

151

633

Örebro stad...................................

21,u

30,098

1

32

90

Summa

8,168,80

| 187,601

1 23,o

58 |

557

|

723

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängc

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

XX. Tjugonde inspektionsområdet:

Ostra Västmanland och västra Uppland.

Hagunda kontrakt..............................

298,00

4,007

8

17

17

Lagunda t> ..............................

299,88

6,057

12

23

23

Fjärdhundra södra » ...........................

838,28

15,405

10

56

58

Trögds » ...............................

349,76

7,785

12

30

31

Asunda t> ..............................

255,34

10,582

8

26

37

Fjärdhundra norra i>

793,85

9,647

4

35

37

Domprosteriet i Västerås stift (utom Västerås

stad: se nedan!) .....................................

512,80

12,925

13

44

55

Munktorps kontrakt....................................

805,48

18,441

9

58

73

Köpings s> ....................................

1,080,46

22,348

10

65

87

Arboga » ........

390,50

11,133

6

33

42

Väster-Färnebo t> ....................................

1,362,57

24,228

8

79

100

Sala » ....................................

760,oo

17,657

8

49

515

62

622

Västerås stad....................................

15,94

19,147

1

20

59

Summa

7,762,36

179,362j

23,1

109

535

681

XXI. Tjugoförsta inspektionsområdet.

Södra Dalarne.

Norrbärke kontrakt...........

2,643,90

34,616

6

109

147

Väster-Dals » ....................................

6,340,49

24,524

7

100

119

Stor Tuna »

1,005,27

27,953

6

84

120

Hedemora »

1,563,45

35,975

8

100

393

137

523

Summa

ll,553,u

123,0681

10,7

27

393

523

XXII. Tjugoandra inspektionsområdet.

Norra Dalarne.

Leksands kontrakt .....

1,954,56

27,357

5

103

132

Rättviks » .......

3,952,64

22,009

4

90

116

Mora »

9,968,07

23,749

7

97

122

Falu » (utom Falu stad: se nedan!)

2,407,14

26,109

10

no

400

126

496

Falu stad .............

13,48

11,582

1

11

31

Summa118,295,8 9

110,806

6,i

27

411

527

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tiffiiör folkimdemsiTinéstoTmmttens

"betänkande rörande fd

demspektioiien.

Uppsala stift

1. HJlDahlgren

2. Hj.M. Strömberg

3- KAHcdmarle

4. MJ. Jonsson.

5. JN.Westerberg

Linköpings stift:

6. C.R.ihinddL

7 H.UUmder

8. H.MUt

9 Å R.Alvin

Skara stift:

10- E.T.Jungner

11- A.G.L.Rélfkage

12 JK. Torrll

13. K Karlgren

Strängnäs stift!

14. J. Franzén

15. J.V.Jonsson

Västerås stift;

18- J E.Bmberg

17 E.ThJtedelin

•8 A.J.F,(film (Jarpe

19. A. R F Gavfvt

20. JA.Tfumberg

Växjö stift:

21 J.A.Friuizthi

22. A. G. Loff ler

Lunds stift
23.

A. Larsson

24. J.Johansson

25. A A. Thulin.

26. A. Torpson

27. A.T. Brand!

28. SVahl

29. ANHammar

Göteboigs stift*

30. T. Törbi/Urnssmi

31. A. T.Lindqvist .

32 A. 7. Jiammarbertj a

Kalmar stift -•

33. KK.MoUerbay

34. A. Utom

Karlstads stift

35. O.AGnrmélins

36. J. Renvall

Härnösands stift

37. P.Hohnvall

38. C. ANordlander

39. EJSriksson.

Luleå stift
40.

FA Svedberg

41. K. L. Österberg A

42. J.Surmeman 3

43. A. Alexanderssofi W

44. K. I ''Kornell Jt,

Visby stift*

45. S. Jakobson

46. 6\M.T. Hellström

Inspektionsområden.

I Stockholms

H Nordöstra> Upplands

Hl Södermanlands

IV östra, Östergötlands

V Västra Östergötlands

VI Nona Smalands

vn Södra Smalands

VIII Östra Smålands o. Ölands

IX Blekings oNordöstra Skånes

Tec kolli cirkla ring.

XVI I Inspektionsområde

T e eke nforkl a äig.

0> speldionson "dåde

mStiftsgrätLS

■—Länsgruns

@ Sti/lsrad

© Länstad

•,7/m. Stiftsgräns

—Länsgruns

@ SliftsTad

© Länstad

X Mellersta Skånes

XI Sydvästra Skånes

XH Nordvästra Skånes o. södra Hallands

xm Norra,Hallands o. södra Väs t ergotin ds

XIV Bohusläns

XV Mellersta Västergötlands jt*

XVI Norra Västergötlands ''mr~

xvn Dals o. Västr a Värmlands Jjr

xvm Östra Vännian ds JF ^

XIX Närkes o.västra Västn/anlroidS&^^é*

XX ÖVästmanlands orv. Upplands *

XXI Södra Dalarnas ♦

XXH Norra-Dalarnas /

XXffl Gästriklands ,m. rf

XXIV Hälsuiglands

XXV Medelpads jk

Xirwui

Kunna

Vittrmgri

Vittanqi

Ui väre

XXVI Ångermanlands

xxvn Jämtlands o.Härjedalens

xxvm Västerbottens läns södra

XIX Västerbottens läns norm,

XXX Norrbottens läns södra,

XXXI Norrbottens läns mellersta

xxxn Norrbottens Läns nordväst

xxxm Norrbottens läns nordöstrY,

XXXIV Gottlands

Porjus

Porjiur

BOTT

NOR

NOR

BOTT

E A

försele,

Nors de,

Tärna--1

Tärna
-

lefteå

TIeft eu

iSfmsei

tvcksele,

jycksele

+Do7''otea ■h-isele

+Dorotea

LÖldsvik

xildsvik

JORRLAN

ORRLAN

Istersi

XXVII

lärnösaiul

[ärnösand

XXV

[svall

tertial im

lerluunn

SALaT

SALA

.STM''

ST MAN L

HOjfK/lS

Fry ksand t

\35V"

MM

/''•Af

Arvi 10

ERMANL

iKarlstaig

Gottska ■

Sandön V

Gottska , •

Sandön. "Q

tromsl

iS. IV

GOTX-LA

GOTFTtA

Vi sky

Visky

Lysekil

Lysekil

listervik

-astorvik j

✓ GOT

OHGS

OR G S

gyimki

LA fy

Marstrand^

« Götekh

jtyiink]

Göt eki

a. Cm.

BORGS

st# t

hK-.C,

ÖLAND

OLAND

''axJo /

Värk er g?

HALL

Falkfiiber

Varkerg^

CT®'' HALL

Falken}) er

Hahnstaav-.

Halmst;

BLEK! KtgU,LA.

''skröna

iski-ona

yesborg

istad

RIKETS NUVARANDE

INDELNING I

INSPEKTIONSOMRÅDEN

Skala: 1=3 500000

Förslag till

RIKETS INDELNING I

INSPEKTIONSOMRÅDEN

Skala = 1=3 500000

IläJ sti i gborj

.andsi

.ands!

iriskanm

shaimi

(17. Ap

1

GENERALST. LIT0GR. ANSTALT.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

14!

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

XXIII. Tjugotredje inspektionsområdet:

Gästrikland och sydvästra Hälsingland.

Gästriklands östra kontrakt (utom Gävle stad:

se nedan!)......

1,979,25

35,750

6

111

160

Gästriklands västra » ........................

2,409,67

31,019

6

107

136

Hälsinglands västra nedre kontrakt...............

3,519,sg

32,954

7

107

325

128

424

Gävle stad.......................................

48,29

35,203

1

40

114

Summa

7,957,0?

: 134,926

17,0

20

365

538

XXIV. Tjugofjärde inspektionsområdet:

Norra och östra Hälsingland.

Hälsinglands östra kontrakt ........................

1,755,89

40,774

9

in

147

Hälsinglands västra övre kontrakt ...............

5,398,58

27,811

5

98

108

Hälsinglands norra nedre » ...............

2,433,82

33,315

11

99

118

Hälsinglands norra övre s> ...............

1,691,97

16,949

7

54

362

55

428

Summa

11,280,26

118,849

10,5

32

362

428

XXV. Tjugofemte inspektionsområdet:

Medelpad och östra Jämtlaad.

Medelpads östra kontrakt ...........................

2,578,81

65,229

11

147

228

Medelpads västra » ...........................

4,911,21

34,566

8

100

119

Av Jämtlands östra kontrakt:

Revsunds, Sundsjö, Bräcke, Bodsjö och

Nyhems, Ragunda, Hällesjö och Häsjö,

Fors, Stuguns och Borgvattnets skoldistrikt

6,359,2?

23,696

11

94

341

102

449

Summa

13,849,29

123,491

8,9

30

341

449

XXVI. Tjugosjätte inspektionsområdet:

Ångermanland.

Ångermanlands södra kontrakt..................

833,65

19,260

5

41

57

Ångermanlands östra » ..................

1,962,44

41,208

12

125

150

Ångermanlands västra » ..................

5,860,66

19,333

7

65

67

Ångermanlands sydvästra » ..................

2,619,17

22,835

11

68

73

Ångermanlands nordvästra » ..................

5,046,oi

22,881

6

82

84

Ångermanlands nordöstra » ..................

1,720,40

25,205

6

83

464

102

533

Summa

18,042,33

150,722

8,4

47 |

464

533

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

XXVII. Tjugosjunde inspektionsområdet:

Jämtland utom östra delen samt Härjedalen.

Jämtlands norra kontrakt ...........................

14,427,20

31,717

15

130

139

Jämtlands östra kontrakt utom de skoldistrikt,

som tillagts 25:e inspektionsområdet .........

1,416,S3

22,025

9

55

77

Jämtlands södra kontrakt ...........................

16,520,73

19,269

15

74

77

Jämtlands västra » ...........................

11,951,20

21,410

11

90

349

94

387

Summa

44,315,06

94,421

2,i

50

349

387

Alternativ A för inspektionsområ-

dena XXVIII-XXXIII:

XXVIII. Tjugoåttonde inspektions- området :

Södra Västerbotten.

Västerbottens södra kontrakt........................

Av Västerbottens norra kontrakt:

9,344,69

63,227

9

217

264

Nysätra, Lövångers, Norsjö, Burträsks och

Skellefteå skoldistrikt ...........................

6,523,73

46,146

5

166

383

183

447

Summa

15,868,4 2

109,373

6,9

14

383

447

XXIX. Tjugonionde inspektionsområdet:

Mellersta Västerbotten.

Av Västerbottens norra kontrakt:

By ske och Jörns skoldistrikt.....................

2,904,50

14,047

2

56

62

Norrbottens södra kontrakt utom Alvsbyn...

Av Norrbottens norra kontrakt:

11,402,21

83,544

9

297

381

Over-Kalix skoldistrikt ...........................

2,833,7 7

6,013

1

27

380

28

471

Summa

17,140,4 8

103,604

6,o

12

380

471

XXX. Trettionde inspektionsområdet:

Norra Västerbotten.

Norrbottens norra kontrakt utom Över-Kalix

skoldistrikt..........................................

11,437,07

22,172

1,9

8

104

109

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

143

1.

2.

3. |

4. 1

5.

6. |

7.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

XXXI. Trettioförsta inspektionsområdet:

Södra Lappland.

Lappmarkens forsta kontrakt.......................

Av Lappmarkens andra kontrakt:

22,298,88

26,559

7

115

123

Stensele och Tärna skoldistrikt..................

8,357,73

5,058

2

23

138

23

146

Summa

XXXII. Trettioandra inspektions- området.

Mellersta Lappland samt Alvsbyn.

Av Lappmarkens andra kontrakt:

Mala, Sorsele, Arvidsjaurs och Arjepluogs

skoldistrikt..........................................

30,656,oi

31,617

1,0

9

138

81

146

30,227,88

15,531

4

80

Av Norrbottens södra kontrakt:

Älvsbyns skoldistrikt ..............................

1,688,09

5,810

1

19

99

20

101

Summa

31,915,97

21,341

0,7

5

99

101

XXXIII. Trettiotredje inspektions-

området:

Norra Lappland.

Lappmarkens tredje kontrakt........................

56,030,31

34,358

0,6

4

161

224

Alternativ B för inspektionsområ-

ärna XXVIII—XXXIII:

XXVIII. Tjugoåttonde inspektions-

området:

Södra delen av Västerbottens län.

Av Västerbottens södra kontrakt:

Nordmalings och Bjurholms skoldistrikt.....

2,704,89

14,446

2

54

60

22,298,28

26,559

7

115

123

Av Lappmarkens andra kontrakt:

Stensele och Tärna skoldistrikt.................

8,357,73

5,058

2

23

192

23

206

Summa

33,360,90

| 46,063

1 I,»

1 ii

| 192

| 206

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Areal

Folk-

Antal

Inspektionsområden.

(land o.

vatten)

Folk-

mängd.

mängd

på 1

skol-

di-

Antal

skolor.

Antal

lärare.

kvkm.

kvkm.

strikt.

XXIX. Tjugonionde inspektionsområdet:

Norra delen av Västerbottens län.

Västerbottens södra kontrakt utom Nordmalings

och Bjurholms skoldistrikt........................

Av Västerbottens norra kontrakt:

6,639,80

48,781

7

163

204

Nysätra, Lövångers, Norsjö och Burträsks

skoldistrikt.........................................

4,822,36

22,368

4

89

90

Av Lappmarkens andra kontrakt:

Mala och Sorsele skoldistrikt.....................

9,564,49

6,335

2

25

277

25

319

Summa

21,026,65

77,484

3,9

13

277

319

XXX. Trettionde inspektionsområdet:

Södra delen av Norrbottens län.

Av Västerbottens norra kontrakt:

Skellefteå, lands- och stadsförsamlingars,

Byske och Jörns skoldistrikt..................

4,605,87

37,825

3

133

155

Av Norrbottens södra kontrakt:

Piteå lands- och stadsförsamlingars samt

Aivsbvns skoldistrikt ...........................

4,958,22

28,082

3

89

107

Av Lappmarkens andra kontrakt:

Arvidsjaurs och Arjeplogs skoldistrikt.........

20,663,39

9,196

2

55

277

56

318

Summa

30,227,48

75,103

2,5

8

277

318

XXXI. Trettioförsta inspektions-

området:

Mellersta delen av Norrbottens län.

Norrbottens södra kontrakt utom de skoldi- strikt, som tillagts 30:e inspektionsområdet

Av Lappmarkens tredje kontrakt:

8,132,08

61,272

7

227

294

Jockmocks och Kvickjocks skoldistrikt ......

19,437,08

5,418

1

40

267

42

336

Summa

27,569,16

66,690

2,4

8

267

336

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

145

1.

2.

3.

4. j 5. | 6.

7.

Inspektionsområden.

Areal

(land o.

vatten)

kvkm.

Folk-

mängd.

Folk- mängd

på 1

kvkm.

Antal

skol-

di-

strikt.

Antal

skolor.

Antal

lärare.

XXXII. Trettioandra inspektions- området:

Nordöstra delen av Norrbottens län.

Norrbottens norra kontrakt ........................

XXXIII. Trettiotredje inspektions- området :

Nordvästra delen av Norrbottens lätt.

Av Lappmarkens tredje kontrakt:

Gällivare, Juckasjärvi och Karesuando skol- distrikt .............................................

XXXIV. Trettiofjärde inspektions- området:

Gottland...................................................

14.320,84

28,185

2,0

9

131

137

36,593,23

28.940

0,8

3

121

182

3,159,7 8

55,219

17. s

88

179

203

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

1 samt.

155 käft, (Nr 206.)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Bilaga 4.

Yttrande av folkundervisningskommittén rörande städernas

folkskoleinspektörsförbunds underdåniga framställning

den 23 februari 1909 angående fastare anställning

för kommunala folkskoleinspektörer.

Den 23 februari 1909 har styrelsen för städernas folkskoleinspektörsförbund ingått

till Eders Kungl. Maj:t med en underdånig skrivelse angående fastare anställning

för de kommunala folkskoleinspektörerna. Sedan vederbörande myndigheters yttranden

över sagda skrivelse blivit inhämtade, har densamma jämte de inkomna yttrandena

den 31 augusti 1910 överlämnats till folkundervisningskommittén »för att tagas i övervägande

i sammanhang med förut lämnat uppdrag».

I detta ärende får kommittén härmed avgiva underdånigt yttrande.

I förutnämnda underdåniga skrivelse har styrelsen för städernas folkskoleinspektörsförbund

i underdånighet anhållit, att den nuvarande bestämmelsen i § 8 mom. 4

av gällande folkskolestadga angående kommunala folkskoleinspektörer måtte ersättas

med följande stadgande:

Därest kyrkostämma därtill beviljar nödiga medel, äger skolrådet att till sitt biträde

med ömsesidig rätt till fyra månaders uppsägning antaga en folkskoleinspektör

med de skyldigheter, som i en särskild för honom utfärdad instruktion angivas. Om

sålunda antagen folkskoleinspektör tjänstgjort ett helt år och hans befattning icke är

att anse såsom bisyssla till annan tjänst, må han icke kunna av skolrådet uppsägas av

annan anledning än oskicklighet till eller försumlighet i förrättandet av sin tjänst.

Såsom skäl till denna framställning anför styrelsen i huvudsak följande:

att den osäkra ställning, som förordnandet på viss tid innebär, måste kännas

synnerligen tryckande, allrahelst för den, som har hustru och barn att tillgodose; att

de kommunala folkskoleinspektörsbefattningarna i allmänhet äro att betrakta såsom

huvudsysslor; att det tinnes grundad anledning antaga, att vederbörande skolråd längesedan

skulle berett sina folkskoleinspektörer fast anställning, om de icke ansett gällande

författningar — § 8 mom. 4 av folkskolestadgan och § 40 mom. c av kyrkostämmoförordningen

— hava lagt hinder därför; samt att det i Danmark, Finland,

Norge och Tyska riket är regel, att de kommunala folkskoleinspektörerna äro fast

anställda.

Såsom motiv för att prövotiden bestämmes till ett år anföres, att det för den till

folkskoleinspektör antagne icke lär vara möjligt att för längre tid erhålla tjänstledighet

från av honom förut innehavd befattning.

Over ifrågavarande anhållan hava Stockholms konsistorium och tio domkapitel

efter att förut hava hört vederbörande kyrkostämma, stadsfullmäktige eller folkskolestyrelse

avgivit underdåniga yttranden.

Flertalet av dessa yttranden gå i tillstyrkande riktning. Rent avstyrkande ställa

sig blott domkapitlen i Skara och Västerås samt kyrkostämman i Västerås.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Domkapitlet i Skara är tveksamt, huruvida den gjorda anhållan kan bifallas,

utan att intrång göres i vederbörande kommuns bestämmanderätt. Yästerås dompitel

anser, att det ej kan åläggas städerna att, därest de sådant bestrida, bevilja

medel till folkskoleinspektörernas avlöning för så lång tid, som erfordras, därest de

skulle erhålla en fastare anställning än vad som nu förekommer, varför hela inspektörsinstitutionen

synes domkapitlet vara beroende av städernas frivilliga åtgöranden.

Kyrkostämman i Västerås anför som skäl för sitt avstyrkande, att såväl läroverksöverstyrelsens

ledamöter som rektorerna vid statens läroverk erhålla sina förordnanden

för blott fem år i sänder.

Den nämnda anhållan tillstyrkes av domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs,

Växjö, Lund, Göteborg, Kalmar och Karlstad, av kyrkostämmorna i Uppsala, Gävle,

Linköping, Norrköping, Borås, Eskilstuna, Örebro, Falun, Jönköping, Lund, Malmö,

Hälsingborg, Karlskrona, Ystad, Uddevalla, Kalmar och Karlstad samt av direktionen

för Prins Gustavs folkskola i Uppsala och Allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg.

Härvid må dock anmärkas, att reservation mot Växjö domkapitels beslut avgivits av

biskop Lindström och lektor Ekedahl, vilka ansett, att inspektörernas anhållan bort

avstyrkas, enär en kyrkostämmas beslut om anställning av folkskoleinspektör icke lär

vara bindande för kommande kyrkostämmor utöver en tid av fem år.

Flera av de myndigheter, som yttrat sig tillstyrkande, hava därjämte uttalat sig

för vissa ändringar eller tillägg i den föreslagna formuleringen av bestämmelsen i fråga.

Så vilja domkapitlen i Strängnäs och Lund, kyrkostämmorna i Eskilstuna, Lund

och Malmö samt folkskolestyrelsen i Göteborg, att inspektör skall vara skyldig att vid

viss levnadsålder avgå från sin tjänst. Kyrkostämman i Lund, med vilken domkapitlet

förenat sig, föreslår, att denna ålder bestämmes till uppnådda 60 år.

Kyrkostämman i Norrköping bar föreslagit, att efter orden »såsom bisyssla till

annan tjänst» skulle fogas »och han i övrigt icke utan skolrådets medgivande innehar

annan avlönad befattning». Till detta förslag har domkapitlet i Linköping anslutit sig.

Den föreslagna prövotiden av ett år har av domkapitlet i Karlstad och kyrkostämman

i Lund ansetts för kort. Den senare har i stället föreslagit, att nämnda tid

skulle sättas till tre år, och har domkapitlet i Lund uttalat sin anslutning till detta

förslag. Göteborgs allmänna folkskolestyrelse har föreslagit, att efter »ett helt år»

skulle inskjutas orden »utan att vara från tjänsten uppsagd», och till detta förslag har

domkapitlet i Göteborg anslutit sig.

Kyrkostämman i Malmö har föreslagit, att bland de anledningar, på grund av

vilka inspektör skulle kunna av skolråd uppsägas från sin tjänst, borde upptagas jämväl

anstötlig vandel samt att det sätt borde angivas, på vilket inspektör ägde klaga

över skedd uppsägning, och har Lunds domkapitel anslutit sig till dessa förslag. —

Karlstads domkapitel vill, att i slutet av det framställda förslaget till ändrad lydelse

av folkskolestadgans § 8 mom. 4 skulle göras ett tillägg av ungefär följande lydelse:

»eller på grund därav, att befattningen genom vederbörligen fattat laga kraft vunnet

beslut indrages».

Kyrkostämmans i Karlstad tillstyrkande sker under den förutsättningen, att de

förändrade bestämmelserna med avseende på nu tjänstgörande folkskoleinspektörer

komma att tillämpas först efter utgången av de perioder, för vilka de blivit om- eller

nyvalda.

Kyrkostämman i Halmstad vill giva den ifrågavarande punkten i folkskolestadgans

§ 8 mom. 4 följande lydelse: »Därest kyrkostämman därtill beviljar medel, äger skolrådet

att till sitt biträde antaga en folkskoleinspektör med de skyldigheter, som i sär
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

skild för honom utfärdad instruktion angivas, vilken anställes antingen på viss tid eller

tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, dock att uppsägning

från skolrådets sida mot inspektör, som under flera år varit anställd inom distriktet

och uteslutande ägnat sig åt befattningen, för att bringas till verkställighet skall

underställas domkapitlets prövning och fastställelse, efter det statens folkskoleinspektör

blivit i ärendet hörd.»

Myndigheterna i Stockholm hänvisa till det förhållandet, att särskild stadga gäller

för huvudstadens folkskoleväsen. Folkskoleöverstvrelsen uttalar sig dock även i allmänhet

för att de befattningar, som här äro i fråga, böra tillsättas på viss tid men

uttalar på samma gång den meningen, att kyrkostämma enligt nn gällande bestämmelser

har rätt att vid antagande av folkskoleinspektör utsträcka hans anställning

huru långt som helst, blott den bestämmes till vissa år. Som skäl för sin åsikt, att

befattningarna böra tillsättas på viss tid, hänvisar folkskoleöverstyrelsen till förhållandet

med tillsättningen av de allmänna läroverkens och seminariernas rektorer samt statens

folkskoleinspektörer.

Kommittén finner de synpunkter, som i folkskoleinspektörsförbundets underdåniga

skrivelse framhållits, synnerligen beaktansvärda. Att innehavare av så viktiga tjänster

som de ifrågavarande skola befinna sig i den osäkra och i visst avseende beroende

ställning som de kommunala inspektörerna, om ock i allmänhet mindre i realiteten än

till formen, intaga, kan knappast anses riktigt. Det skulle utan tvivel medföra ökad

utsikt att erhålla lämpliga personer såsom sökande till de kommunala folkskoleinspektörsbefattningarna,

om dessa befattningars innehavare kunde erhålla en fastare

anställning. Och säkerligen skulle den tryggare ställningen i vissa avseende inverka

fördelaktigt på inspektörernas arbete.

Den tanken, att kommunal inspektör, som genom viss tids tjänstgöring prövats

lämplig för sin befattning, borde tillförsäkras fäst anställning, synes kommittén därför

i och för sig äga berättigande. Skulle ett stadgande i sådan riktning komma till stånd,

borde det givetvis förbindas med bestämmelser angående villkoren och formerna för

tillsättning och entledigande.

Det synes emellertid synnerligen ovisst, huruvida statsmakterna verkligen skola

befinnas villiga att meddela föreskrift av det innehåll, som petitionärerna i sin underdåniga

skrivelse ifrågasätta. Man bar att ihågkomma, att det här är fråga om kommunala

tjänstebefattningar, som kommunen icke är skyldig att upprätta, utan vilkas

vara och icke vara helt och hållet är beroende av de kommunala myndigheternas beslut.

Man har vidare att beakta, att staten till dessa befattningars uppehållande icke lämnar

något som hälst bidrag, vid vars beviljande staten skulle kunna fästa några villkor

angående anställningens art. Att under sådana förhållanden genom lagbestämmelser tillförplikta

flen kommun, som vill inrätta dylik tjänstebefattning, att efter viss kort tids

förlopp tilldela tjänstinnehavaren sådan ställning, att han icke av annan anledning än

uppenbar oskicklighet eller försumlighet kunde uppsägas från befattningen, vore onekligen

ett ej obetydligt ingrepp i kommunens självbestämningsrätt. I varje fall torde

ett förslag i sådan riktning kräva en omfattande juridisk-administrativ utredning, därvid

hänsyn sannolikt måste tagas även till andra kommunala tjänstinnehavares ställning.

Ovisst synes ock, om ett dylikt stadgande allestädes skulle komma att främja det

syfte, som därmed avsåges. Det kan nämligen tänkas, att en och annan kommun diirav

skulle låta sig avhålla från att till gagn för sitt skolväsen inrätta inspektörstjänst eller

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

skulle föranledas att ersätta de kommunala inspektörstjänsterna med andra tjänster, på

vilka det ifrågavarande stadgandet ej vore tillämpligt.

Under sådana förhållanden har det synts kommitté u i första rummet vara av vikt,

att den möjlighet att giva folkskoleinspektörer fast anställning, som redan med tillämpning

av nuvarande författningar icke torde saknas, måtte bliva så långt möjligt utnyttjad.

Petitionärerna anföra, att de anse grundad anledning finnas för det antagandet,

att vederbörande skolråd längesedan skulle berett sina folkskoleinspektörer fast anställning,

om de icke ansett gällande författningar, nämligen § 8 mom. 4 av folkskolestadgan

och § 40 mom. c. av kyrkostämmoförordningen, hava lagt hinder därför.

Yad angår kyrkostämmoförordningens § 40 mom. c, innebäres däri visserligen

en begränsning i giltigheten av kyrkostämmas beslut angående utgifter för en längre

följd av år, men däri angives tillika den väg, genom vilken sådana beslut kunna bliva

giltiga, nämligen att besluten underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

Samma förhållande gäller i fråga om motsvarande bestämmelse i förordningen angående

kommunalstyrelse i stad § 75 mom. c rörande beslut av stadsfullmäktige, allenast med

den skillnad, att besluten skola underställas prövning av Konungens befallningshavande.

Beträffande därefter bestämmelsen i folkskolestadgans § 8 mom. 4, vari föreskrives,

att skolrådet, därest kyrkostämman därtill beviljar medel, äger att »för viss tid»

till sitt biträde antaga en folkskoleinspektör med de skyldigheter, som i en särskild

för honom utfärdad instruktion angivas, torde det icke kunna anses alldeles avgjort,

att denna bestämmelse utgör något bestämt hinder för meddelandet av fast anställning

åt inspektör. Men det må enligt kommitténs mening vara nog, att stadgandet i fråga

dock kan uppfattas såsom innebärande ett band på kommunens frihet i förevarande

avseende, för att ändring däri bör vidtagas. Antingen böra sålunda orden »för viss

tid» utgå, eller ock bör bestämmelsen så omformuleras, att av densamma tydligt framgår,

att kommunen äger full frihet att giva inspektören fast anställning.

Dessutom blir det nödvändigt, att föreskrifter komma att finnas angående villkoren

och formerna för ordinarie folkskoleinspektörs tillsättning och entledigande.

Tydligen böra dylika bestämmelser ingå i vederbörarde skolreglementen, och bör

folkskolestadgan härom lämna föreskrift. Huruvida och i vilken utsträckning bestämmelser

av sådant innehåll böra upptagas även i nämnda stadga torde böra särskilt

prövas.

Vid uppställandet av sådana föreskrifter torde ledning kunna erhållas i det förslag,

som av folkskoleinspektörsförbundet i dess underdåniga skrivelse framställts, samt

i de yttranden, som av de hörda myndigheterna däröver avgivits. Yad särskilt beträffar

ordinarie folkskoleinspektörs entledigande, synas de för de kommunala mellanskolornas

lärare i förevarande avseende gällande bestämmelser kunna i huvudsakliga delar

finna tillämpning.

Det visar sig av de i ärendet inkomna yttrandena, att vederbörande kommunala

skolmyndigheter i allmänhet äro villiga att, därest gällande författningar ej kunna

anses lägga hinder i vägen, bereda sina inspektörer en fastare anställning. Av

nämnda yttranden framgår nämligen, ifall myndigheterna i Stockholm frånräknas, att

alla de kyrkostämmor och skolstyrelser, som blivit hörda, med ett enda undantag i

huvudsak tillstyrkt den gjorda framställningen. Det syfte, städernas folkskoleinspektörsförbund

velat vinna, synes därför, åtminstone till det väsentliga och i flertalet fall,

kunna vinnas på det sätt, som kommittén angivit.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

I förevarande ärendes slutliga behandling inom kommittén hava kommitténs ledamöter

P. Hellström, E. J. Ljungberg och C. R. Sundell varit förhindrade att deltaga.

Särskilt uttalande av undertecknad Tigerschiöld bifogas kommitténs yttrande.

Underdånigst:

Harald Dahlgren.

N. O. Bruce.

J. Franzén. L. J. Jansson.

Hedivig Sidner.

Stockholm den 3 april 1913.

Älfr. Dalin.

Elin Lundewall.

Hugo Tigerschiöld.

Särskilt yttrande av Hugo Tigerschiöld, som ansett att kommitténs eget yttrande

i frågan borde hava följande lydelse:

Den sålunda av folkskoleinspektörsförbundet väckta frågan finner kommittén vara

värd allt beaktande. Detta i och för sig och oberoende av det samband, den må hava

till frågan om de kommunala folkskoleinspektörernas anställande såsom tillika statens

folkskoleinspektörer.

De kommunala^ folkskoleinspektörerna anställas nu av kommunerna för viss tid,

vanligen fem år. Övriga talrika kommunala tjänstemän — frånsett folkskollärare

jämte några flera, om vilkas tillsättande gälla särskilda bestämmelser — torde i regel

tillsättas på förordnande tillsvidare. Anställandet av tjänstinnehavare förpliktar givetvis

kommunen till avgifter för den tid, anställningen varar. Enligt gällande kommunala

lagstiftning erfordras Konungens vederbörande Befallningshavandes godkännande

för att giva gällande kraft åt beslut, som avser påläggande av avgifter, vilka erfordra

uttaxering för längre tid än fem år. Kommunen synes därför vara oförhindrad att,

om den så finner lämpligt, utan vidare anställa tjänstinnehavare för en tid av fem år

och, under förutsättning av Konungens Befallningshavandes godkännande, för ännu

längre tid. Gällande kommunala lagstiftning torde alltså icke lägga hinder i vägen

för en fastare anställning av kommunala tjänsteinnehavare.

Nu har emellertid blivit påstått, att innehållet i § 8 mom. 4 av gällande folkskolestadga,

där det säges bland annat, att, under viss förutsättning, skolrådet (skolstyrelsen)

äger att för viss tid till sitt biträde antaga en kommunal folkskoleinspektör,

skulle utgöra ett hinder för kommun att giva sådan folkskoleinspektör eu fastare anställning

än förordnande på viss tid. Kör såvitt att denna bestämmelse, som tillkommit

på administrativ väg utan Riksdagens medverkan, verkligen skulle utgöra ett juridiskt

hinder för kommunerna att tillsätta dessa tjänstemän, som de icke äro lagligen förpliktade

att hava och vilkas avlöning helt och hållet av dem bestrides, på det sätt och

i den ordning, kommunerna finna länipligt, synes berörda bestämmelse i § 8 mom. 4

av folkskolestadgan böra upphävas. År eller blir kommun sålunda oförhindrad att giva

kommunal inspektör en fastare anställning än på viss tid och önskar göra detta, synes

det kommittén lämpligt att erforderliga .av kommunen beslutade bestämmelser om

sättet och villkoren för hans tillsättning och entledigande intagas i skolreglementet.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Den väg, kommittén sålunda anvisat, bevarar kommunernas handlingsfrihet uti

ifrågavarande avseende. Skulle man med hänsyn till de kommunala folkskoleinspektörernas

stora betydelse för folkundervisningens vidmakthållande och utveckling anse

lämpligt, att kommunernas självstyrelse inskränktes till obetingat beredande åt dessa

tjänstemän av ordinarie anställning och ovillkorligt iakttagande av vissa former för

sådan anställning, får frågan en mycket större räckvidd och synes bottna i ändrad

kommunal lagstiftning, berörande även andra områden än folkundervisningens.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Sid.

1. Inspektionens hittillsvarande anordning.............................................................. 4.

2. Tidigare förslag om inspektionens reformering................................................... 6.

3. Inspektionen såsom huvudsyssla eller bisyssla................................................... 13.

Ifrågasatta undantag:

A. Gottland...................................................................................................... 26.

B. Inspektionen såsom bisyssla för seminarielärare...................................... 28.

4. Inspektörernas ställning inom skolförvaltningen ........................ 34.

5. Statsinspektion och kommunalinspektion ............................................................ 42.

6. Rikets indelning i inspektionsområden .............................................................. 63.

7. Inspektörernas tillsättning och tjänsteställning ................................................ 75.

A. Kompetensfordringar.............. 75.

B. Anställningens art .................................................................................... 80.

C. Formen för inspektörernas tillsättning ................................................... 86.

8. Inspektörernas löneförhållanden........................................................................... 88.

A. Avlöning ....................................................................... 90.

B. Ortstillägg ............................................................................................... 98.

C. Expensmedel ............................................................................................101.

D. Vikariatsarvoden ................... 103.

E. Reseersättning............................................................................................104.

9. Inspektörernas pensionsförhållanden....................................................................105.

A. Inspektörernas egna pensioner ............................................................105.

B. Änke- och pupillpensioner......................................................................109.

10. Ordningen för inspektionsregleringens genomförande.........................................114.

11. Kostnadsberäkning............................................. 120.

Departementschefens hemställan.......................................................................123.

Bilagor ..................................................................................................................125.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.